Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungi. Maj:t angående lättnader i värnpliktsöfningen för värnpliktig, som är medlem i skytteförening.

1907-02-11 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1907:5, Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungi. Maj:t angående lättnader i värnpliktsöfningen för värnpliktig, som är medlem i skytteförening.

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 5.

N:o 5.

Ank. till Riksd. kansli den 11 febr. 1907, kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungi.

Maj:t angående lättnader i värnpliktsöfningen för värnpliktig,

som är medlem i skytteförening.

I en inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad motion,

n:o 128, anför herr Hörnsten:

»Under eu följd af år har den frivilliga skvtterörelsen tagit allt

större fart inom vårt land, tack vare det stöd den erhållit från statens

sida och det intresse, som däraf uppväckts. Emellertid torde det med

skäl kunna befaras, att detta intresse kan komma att slappas oaktadt de

statsbidrag, som erhållas, om ej andra mera direkta fördelar beredas skytteföreningsmedlemmarna.

Den på 1860-talet så lofvande skarpskytterörelsen,

som sedermera nästan helt och hållet dött ut, innan den nuvarande

skytterörelsen uppstod, är ju ett varnande »gif akt» om att i tid gifva

skytterörelsen ett så kraftigt stöd för sin fortsatta tillvaro, att en dylik

tillbakagång, som skarpskytterörelsen visade, måtte omöjliggöras, så länge

ett försvarsväsende måste finnas.

Det är ej nog med att skytterörelsen uppbäres af intresserade »landstormsmän»

ur de ekonomiskt välsituerade klasserna, utan denna rörelse

bör om möjligt utgöra ett led i den allmänna värnpliktsutbildningen och

sålunda kunna omfattas af alla klassers värnpliktsdugligc män med samma

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 5. 7

intresse. Därigenom finge den ock karaktären af ett verkligt fosterlandsförsvar.

Men för att nå detta mål, nämligen att intresset för deltagandet i

en skytteförening må blifva ännu större och uthålligt, bör det medföra

någon fördel vid värnpliktsutbildningen. Det är nog ganska antagligt,

att endast utdelning af skyttepris och medaljer icke i längden kan vara

tillräckligt för intressets vidmakthållande. För det stora flertalet af folkets

söner spelar en vinstpokal t. o. m. mindre roll än ett skyttemärke,

ty pokalen kan han endast visa en trängre vänkrets, men märket får han

tillfälle Ansa alla han möter såsom ett bevis på den skicklighet han förväxt

sig som säker skytt. Om därför i stället för dylika belöningar

vissa lättnader i värnpliktsöfningarna medgåfves de värnpliktige, som vid

inskrifningen kunde uppvisa af skytteföreningen utfärdadt point-bevis öfver

uppnådd skjutskicklighet, skulle detta i hög grad befästa skvtterörelsens

framtid.

Vidare torde vara att tänka på, om det icke utan alltför stora svårigheter

också skulle kunna uti skytteföreningarna förekomma vissa öfningar

i strategiska rörelser, hvilket också kunde tillgodoräknas vid värnpliktens

fullgörande, så att densamma t. ex. kunde förkortas med åtskilliga

dagar.

Det är ju högst vanskligt för en icke fackman att i detta hänseende

gifva de lämpligaste anvisningarna. Men med kännedom om allmogemannens

syn på saken, huru han känner bördan af den allmänna värnplikten

och huru han som ifrig medlem i eu skytteförening ofta uttalar önskan

om att skytterörelsen borde så understödjas, att det för de värnpliktige

blefve en gifven fördel att redan några år före värnpliktsinskrifningen tillhöra

en skytteförening, så har jag, trots afslag å liknande motioner 1904,

likväl dristat å nyo föra denna tanke fram till Riksdagens bepröfvande!

På grund af dessa förhållanden tror jag ock, att ett steg i här angifna

riktning skulle verka åtskilligt till hämmande af den ovilja mot värnplikten,

som nu så ofta uppenbarar sig, äfven om denna ovilja i många

fall måste anses härleda sig af andra orsaker, Indika icke häraf upphäfvas.

Under alla förhållanden borde en utredning genom Kungl. Maj ds

försorg vara värd sin kostnad. Kanske att just därigenom blefve upptäckt

eu utväg att omlägga hela vårt försvarsväsende på eu mera folklig och

frivillig basis med mindre kostnad och större effektivitet.

-Tåg vågar därför vördsamt föreslå, att Riksdagen ville i skrifvelse

till Kungl. Majd anhålla, det Kungl. Majd täcktes låta utreda möjlig
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 5.

heten af lättnader i värnpliktsöfningen för värnpliktig, som är skytteföreningsmedlem,

samt för Riksdagen framlägga de förslag, hvartill utredningen

kan föranleda.»

Såsom motionären omnämner, väcktes vid 1904 års riksdag inom

Andra Kammaren liknande motioner som den nu föreliggande, hvilka

dock, på hemställan af tillfälligt utskott, af kammaren afslogos. I hithörande

delar yttrade därvid det tillfälliga utskottet:

»Slutligen har utskottet att taga i skärskådande frågan, om en del

af militäröfningarna, och i så fall huru stor, skulle kunna efterskänkas

värnpliktige, hvilka förete vederbörliga intyg om skjutskicklighet, inhämtad

i skytteföreningarna.

Det råder intet tvifvel om, att det skulle vara ett starkt stöd för

dessa föreningar, om en dylik förmån kunde beviljas, särskildt om befrielsen

från militäröfningarna kunde utsträckas till någon afsevärd tid.

För de värnpliktige vore en sådan befrielse säkerligen också mycket välkommen.

Utskottet kan dock icke inse, huru den åtminstone för närvarande

skulle låta sig lämpligen genomföra. För det första måste den begränsas

till fotfolket, då för de öfriga hufvudvapnen färdighet att handtera geväret

icke äger samma betydelse. Vidare ingå i elementen för fotfolkets

utbildning icke blott skjutfärdighet, utan också utom åtskilligt annat

marschfärdighet. För att inrätta sådana öfningar för de medlemmar,

hvilka ännu icke gjort militärtjänst, äro skytteföreningarna icke ordnade.

Och man har icke förnummit, att de skulle vara benägna att därutinnan

träda i spåren af de gamla skarpskytteföreningarna, hvilka på sådant sätt

förvärfvade åt sina medlemmar frihet från första årets på den tiden blott

fjorton dagar långa vapenöfningar.

Rekrytutbildningen vid fotfolket börjar med marsch- och riktöfningar,

utom instruktion och gymnastik under kortare eller längre tid, allteftersom

truppens utbildning det fordrar. Denna utbildning påskyndas gifvetvis

däraf, att truppen är uppblandad med rekryter, hvilka kunna skjuta och

marschera. Efter rätt kort tid vidtaga redan de första små utmarscherna

med öfningar i terräng, och härutöfver skulle i allt fall någon befrielse

icke kunna äga rum, liksom den icke heller utan rubbning af öfningarnas

regelbundna gång kan inträda under deras fortgång.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 5. 9

I hvad mån de fältskjutningar, hvilka alltmera utbreda sig bland

skytteföreningarna och bvilka äro ägnade att åstadkomma eu värdefull förmåga

att röra sig i terräng, en gång kunna utveckla skyttarnes krigsduglighet

därhän, att någon del af öfningstiden kan efterskänkas, torde

ännu vara för tidigt att yttra sig om.

Under sådana förhållanden och då vidare för truppens utbildning

till en militär organisation är af vikt fullständig samöfning af dess beståndsdelar,

där icke öfningstiden är ganska lång, äfvensom då från skytteföreningarna

själfva icke gjort sig gällande någon önskan i den här omhandlade

riktningen, synes den af båda motionärerna ifrågasatta befrielsen

af skjutskickliga värnpliktige från en del af rekrytutbildningen icke vara

att förorda.»

Lagutskottet delar det tillfälliga utskottets ofvannämnda uppfattning

och då motionären icke ens antydt, att numera äro för handen sådana

förändrade förhållanden, som rubba giltigheten af hvad det tillfälliga utskottet

sålunda anfört, hemställer lagutskottet,

att förevarande motion ej må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 11 februari 1907.

På lagutskottets vägnar:

C. A. SJÖCRONA.

Ilerr Cederberft har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i

detta ärendes behandling inom utskottet.

Bill. till Likså. Prof. 1907. 7 Sami. 4 fläjt.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.