Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i 20 § 1 mom. och 22 § af lagen om hemmansklyfning, ägostyckning och jordafsöndring den 27 juni 1896 dels ock två med föranledande af denna proposition väckta motioner.

1907-05-13 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1907:62, Utlåtande, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i 20 § 1 mom. och 22 § af lagen om hemmansklyfning, ägostyckning och jordafsöndring den 27 juni 1896 dels ock två med föranledande af denna proposition väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 62.

1

N:o 62.

Ank. till Riksd. kansli den 13 maj 1907, kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till lag angående ändring i 20 § 1 mom. och 22

§ af lagen om hemmansklyfning, ägostyckning och jordafsöndring

den 27 juni 1896 dels ock två med föranledande

af denna proposition väckta motioner.

Genom proposition, n:o 11, af den 10 januari 1907, hvilken af båda

kamrarna till lagutskottet hänvisats, har Kungl. Maj:t, under åberopande

af propositionen bilagda, i statsrådet och högsta domstolen förda protokoll,

föreslagit Riksdagen att antaga här nedan intaget förslag till lag angående

ändring i 20 § 1 mom. och 22 § af lagen om hemmansklyfning, ägostyckning

och jordafsöndring den 27 juni 1896.

Rörande tillkomsten af ifrågavarande lagförslag äfvensom motiveringen

till detsamma tillåter sig utskottet hänvisa till följande:

I statsråd den 23 november 1906 yttrade chefen för justiedepartementet:
»Uti

det underdåniga betänkande, som den 27 oktober 1904 afgifvits Departeaf

kommittén för utredande af frågan, huruledes den splitägande jordbrubände

befolkningens ställning i Norrland och Dalarne må kunna vidmakthållas

och stärkas och jordbrukets utveckling i nämnda landsdelar befrämjas,

har kommittén, bland annat, sökt uppvisa, hurusom de talrika gamla

bondehemman, som numera förvärfvats af sågverksbolag och enskilda

idkare af trävarurörelse, äro i hög grad utsatta för faran att blifva genom

olämplig delning väsentligt försämrade. Det har nämligen visat sig, att

Bill. till Riksd Prof. 1907. 7 Sami. 57 Raft. (N:o 62.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 62.

flerstädes å trävaruindustriens hemman de odlade ägorna och jordbruket

endast i mycket underordnad grad äro föremål för ägarnes intresse och

att man ofta önskar afhända sig dessa ägor, hvilkas skötsel förorsakar

åtskilligt besvär. Då man emellertid vid inägornas försäljning högst

ogärna låter i försäljningen ingå jämväl skogs-, betes- och odlingsmark,

blifva i stor utsträckning trävaruindustriens hemman uppdelade sålunda,

att den lott ägaren behåller endast innefattar skogs- och utmark, under

det att den till försäljning afsedda lotten hufvudsakligen omfattar allenast

inägor. Att fastigheter af sistnämnda slag äro föga ägnade att bilda lifskraftiga

och själfständiga jordbruk torde ligga i öppen dag, och kommittén

har utförligt framhållit de ekonomiska och sociala vådorna af att

låta de gamla bondejordbruken på detta sätt förfaras.

Inägornas skiljande från skogsmarken på ett hemman kunde enligt

1896 års lag om hemmansklyfning, ägostyckning och jordafsöndring ske

på två vägar. Den första af dessa var ägostyckning. En af kommitténs

närmaste åtgärder blef därför framläggandet af förslag om nya ägostyckningsbestämmelser

för norra Sverige, • afseende att tillförsäkra de vid ägostyckning

bildade hemmanslotter, som innehålla inägor, jämväl nödig

skogs- och odlingsmark samt nödigt bete. Detta kommitténs förslag har

såtillvida redan blifvit af Eders Kungl. Maj:t och Riksdagen uppmärksammadt

som en provisorisk lag i nämnda syfte blifvit utfärdad den 16

juni 1905.

Den andra vägen, på hvilken, särskild! i norra Sverige, inägorna i

sin helhet kunna utbrytas från hemmanets öfriga mark, är genom jordafsöndring.

I nordligare delarna af riket uppgå nämligen i regel inägorna

i areal icke till en femtedel af hela hemmanet, och vid sådant förhållande

möter enligt 1896 års lag icke hinder för deras afsöndrande. Då

kommittén befarat, att detta sätt, som redan emellanåt kommit till användning,

skulle, därest inskränkningar i ägostyckningsfriheten komme

till stånd, blifva i betydligt större omfattning anlitadt, ansåg kommittén

nödigt att föreslå äfven strängare bestämmelser i fråga om rätten att från

hemman afsöndra inägojord och i, bland annat, detta syfte har kommittén

framlagt förslag till lag angående ändring i 20 och 22 §§ af lagen om

hemmansklyfning, ägostyckning och jordafsöndring den 21 juni 1896.

öfver detta lagförslag hafva underdåniga yttranden afgifvits af

Eders Ivungl. Maj:ts befallningshafvande i de sex norra länen äfvensom

af kammarkollegium och landtmäteristyrelsen.»

Efter att hafva redogjort såväl för kommitténs förslag som för de

i anledning däraf inkomna underdåniga yttranden anförde departementschefen

vidare:

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 62. 3

»Då en lagändring i det af kommittén föreslagna syfte torde vara

nödvändig för att bereda full effektivitet åt såväl 1905 års lag om inskränkning

i rätten att erhålla ägostyckning som den nya lagstiftning om

ägostyckning, hvilken den provisoriska lagen förutsätter såsom tillämnad,

samt denna lagändring, såsom af kommittén påvisats, knappast innebär

annat än ett konsekvent fullföljande af den grundsats, hvarpå redan gällande

lag är byggd, finner jag ingen betänklighet vid att tillstyrka en

lagändring i förevarande riktning.

Vidkommande åter förslagets detaljer synes det mig — i likhet

med hvad om förslaget yttrats af en reservant inom kommittén samt de

flesta af de hörda myndigheterna — som om förslagets stadgande att i

hvad som afsöndras ej må ingå mera än en femtedel af hemmanets hela

åkerareal eller af dess sammanlagda ägovidd i tomt, åker och äng skulle

nödvändiggöra en alltför invecklad och tidsödande samt tämligen öfverflödig

pröfning. Det gäller ju här egentligen att förekomma uppenbara försök

att kringgå de nya ägostyckningsbestämmelserna, och detta synes på ett

tillfredsställande sätt kunna ske redan genom en bestämmelse, att inägojord

ej får afsöndras till den omfattning, att hemmanets jordbruk därigenom

märkligen försvagas. Den pröfning, som erfordras för konstaterande häraf,

kan tydligen ske på ett mycket mera summariskt sätt, än den af kommittén

förutsatta, och onödig omgång undvikes därigenom.

I enlighet härmed har förslaget något omarbetats.»

Förslaget har sedermera undergått grundlagsenlig granskning i

högsta domstolen och därvid lämnats utan anmärkning.

I samband med denna proposition har utskottet till behandling förehaft

två särskilda med anledning af densamma väckta motioner, nämligen

dels inom Första kammaren under n:o 54 af herrar Enhörning, Hägglund

och Faldén och dels inom Andra kammaren under n:o 260 af herr Wiklund

jämte tjugusju andra ledamöter af denna kammare.

Herr Énhörnings in. fl. motion är af följande lydelse:

»1 proposition n:o 11 till innevarande riksdag har Kungl. Maj:t förelagt

riksdagen till antagande förslag till lag angående ändring i 20 §

1 mom. och 22 § af lagen om hemmansklyfning, ägostyckning och jordafsöndring

den 27 juni 1896.

Enligt detta förslag skall beträffande Kopparbergs, Gäfleborgs,

Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län rätten att

från hemman afsöndra jord vara inskränkt på det sätt, att inägojord ej

må afsöndras till den omfattning, att hemmanets jordbruk därigenom

Herr Enhörnings

t. fl. motion.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 62.

märkligen försvagas. Af chefens för justitiedepartementet yttrande till

statsrådsprotokollet framgår, att förslagets syfte är att förhindra, att ett

hemman genom afsöndring uppdelas sålunda, att inägorna komma att

utgöra en lott för sig utan skogs- och utmark. Vid detta förhållande

och då det enligt hvad justitieministern yttrat i fortsättningen af sitt anförande

egentligen gäller att förekomma uppenbara försök att kringgå de

nya ägostyckningsbestämmelserna, lärer hinder ej möta att modifiera den

föreslagna inskränkningen så, att den ej kommer att lägga hinder i vägen

för egnahemsrörelsen.

Vi tillåta oss därför hemställa, att Riksdagen ville för sin del besluta

följande lydelse af 22 § af lagen om hemmansklyfning, ägostyckning

och jorcjafsöndring den 27 juni 1896:

''Astundar innehafvare af hemman, hvarifrån afsöndring får ske, att

därifrån för alltid afsöndra mark som, ensam eller tillsammans med hvad

redan kan vara från hemmanet för alltid afsöndradt, utgöra mera än

hvad i 20 § 1 mom. sägs, ankomme på Konungens Befallningshafvande

att, där så omständigheterna därtill föranleda, sådant tillåta.

Tillstånd, som nu sagts, må ej vägras i fråga om afsöndring af

byggnadstomt för bostadslägenhet eller af sådant område, som omförmäles

i 3 § första stycket i lagen angående förbud i vissa fall för bolag och

förening att förvärfva fast egendom.’»

Herr WikIwnds

m. fl.

motion.

Hr Wiklund jämte medmotionärer anför:

»I kungl. propositionen n:o 11 till innevarande års riksdag har föreslagits

viss ändring i lagen om hemmansklyfning, ägostyckning och jordafsöndring.

Detta förslag afser att utgöra ett led i norrlandskommitténs förslag

till åtgärder för tillgodoseende af jordbruket då bolagshemman och särskildt

att komplettera de ändringar i ägostyckningsförfarandet, som erfordras till

förekommande af en för jordbruket ogynnsam eller rent af ruinerande

ägostyckning. Detta senare kan nämligen ock ske genom jordafsöndring

om än ej med samma lätthet, då jordafsöndring förutsätter ett köpeaftal,

under det ägostyckning kan af ägaren ensidigt företagas när som helst.

Uppenbart är, att det nu framlagda förslaget om jordafsöndring är

nödvändigt för ändamålets vinnande. Man bör se hela denna lagstiftning

om bolagshemmanen i sitt sammanhang, och beklagligt är, att de olika

förslagen ej kunnat antagas och utfärdas på en gång. Om det nu väckta

förslaget i afseende å jordafsöndring ej antages, skulle inägojorden på de

olika bolagshemmanen småningom kunna utsäljas och under trycket af

en vanhäfdslag, hvarom en kungl. proposition nu också föreligger, skulle

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 62.

5

dylika försäljningar ytterligare påskyndas. När sedan någon gång förslaget

till ny ägostyckningslag framkommer, finnes ej vidare kvar någon

mark, på hvilken lagen kan verka.

Såsom i propositionen framhålles, innebär förslaget också knappast

annat än ett konsekvent fullföljande af den grundsats, hvarpå redan gällande

lag är byggd. Man får fortfarande som hitintills utan tillstånd afsöndra

en femtedel af hela hemmanets ägovälde. Lyckligast vore, om detta

mått i sin helhet uttoges å den vanliga vidsträckta skogsmarken, ja, att

en ännu mera omfattande rätt därstädes genom ny lagstiftning medgåfves,

hvarigenom i verklig mening nya egna hem komme till stånd. Men har

man i sina afsöndringsplaner ej till uppsåt att skapa något nytt utan

endast att hålla sig till det vanliga lilla inägoområdet, så synes det väl

ej vara för mycket begärdt, att denna afsöndring ej får ske så, »att hemmanets

jordbruk därigenom märkligen försvagas.»

När emellertid ett ännu större intresse påkallar undantag, så bör

detta kunna af Konungens befallningshafvande medgifvas. 1 lagen om utsträckning

i rätten att erhålla ägostyckning den 16 juni 1905 är detta

tydligen uttryckt och äfven uppräknade vissa ändamål, som kunna gå före

j ordbruksändamålet.

I den nu framlagda propositionen om jordafsöndring synes oss dock

ej med erforderlig tydlighet framgå, att den i 22 § Konungens befallningshafvande

medgifna dispensrätt äfven afser det fall, hvarom tillägg nu

gjorts i 20 §. Vi anse oss därför böra påyrka ett förtydligande i detta

afseende. Därjämte synes oss noga böra öfvervägas, huruvida Norrlandskommitténs

eller Kungl. Maj:ts förslag äger företräde eller om bägge förslagen

möjligen kunna kombineras, hvarom vi dock ej velat uttala någon

bestämd mening.

På grund af hvad sålunda anförts hemställa vi, att vid behandling

af Kungl. Majts proposition n:o 11 angående ändringar i lagen om hemmanskjutning,

ägostyckning och jordafsöndring måtte tagas hänsyn till

ofvan gjorda erinringar.»

Af skäl, angifna i föredragande departementschefens ofvan intagna

yttrande, finner utskottet den i propositionen föreslagna lagändring såsom

ett led i de af Norrlandskommittén förordade lagstiftningsåtgärder af behofvet

påkallad. Emot propositionen har utskottet alltså icke haft något

att hufvudsakligen invända.

Utskottets

yttrande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 62.

Enligt förevarande motioner har emellertid på sätt däri närmare utvecklas

lagförslaget förmenats kunna lägga hinder i vägen för afsöndring till

egnahem m. m. dylikt. Det synes utskottet uppenbart, att genom bestämdt

uttalande i lagtexten möjligheten af en sådan tolkning bör aflägsnas. I

den provisoriska lagen om rätten att erhålla ägostyckning af den 16 juni

1905 har ock förklarats, att tillstånd till ägostyckning må kunna lämnas,

när ägostyckningen erfordras för bildande af egnahemssamhällen eller för

industriell anläggning eller för annat dylikt ändamål. Ett undantag för

liknande ändamål synes ock böra göras vid jordafsöndring i de sex norra

länen. De ändamål, som därvid särskild! böra tillgodoses, äro bildande af

egna hem, vare sig det är fråga om ett helt samhälle eller om en enstaka

lägenhet, samt industriella anläggningar. I lagtexten torde detta lämpligen

böra uttalas i form af ett tillägg till 1 mom. i 22 §.

Med stöd af hvad sålunda anförts hemställer utskottet,

att Riksdagen måtte — under förklarande att

Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition icke kunnat i

oförändradt skick godkännas — i anledning af propositionen

och herr Enhörnings m. fl. motion n:o 54 samt

herr Wiklunds m. fl. motion n:o 260 för sin del antaga

följande förslag till

Lag

angående ändring i 20 § I mom. och 22 § af lagen om hemmansklyfning,

ägostyckning och jordafsöndring den 27 juni 1896.

Kungl. Maj ds förslag: Utskottets förslag:

Härigenom förordnas, att 20 § 1 mom. och 22 § i lagen om hemmansklyfning,

ägostyckning och jordafsöndring den 27 juni 1896 skola

erhålla följande förändrade lydelse:

20 §.

1 mom. Ägare af hemman, hvilket får klyfvas, hafve rätt att af

hemmanets ägovälde för alltid afsöndra till och med en femtedel af ägovidden

i en eller flera delar; dock att inom Kopparbergs, Gäfieborgs,

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lagutskottets Utlåtande N:o 62.

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län ej må afsöndras

inägojord till den omfattning, att hemmanets jordbruk därigenom

märkligen försvagas.

22

o

Astundar innehafvare af hemman,

hvarifrån afsöndring får ske,

att därifrån för alltid afsöndra mark,

som, ensam eller tillsammans med

hvad redan kan vara från hemmanet

för alltid afsöndradt, utgör mera än

hvad i 20 § 1 mom. sägs, ankomme

på Konungens befallningshafvande

att, där omständigheterna därtill

föranleda, sådant tillåta.

Tillstånd, som nu sagts, må ej

vägras i fråga om afsöndring af sådant

område, som omförmäles i 3 §

första stycket i lagen angående förbud

i vissa fall för bolag och förening

att förvärfva fast egendom.

Stockholm den 13 maj 1907.

§•

o

Astundar innehafvare af hemman,

hvarifrån afsöndring får ske, att

därifrån för alltid afsöndra mark,

som, ensam eller tillsammans med

hvad redan kan vara från hemmanet

för alltid afsöndradt, utgör

mera än hvad i 20 § 1 mom. sägs,

ankomme på Konungens befallningshafvande

att, där omständigheterna

därtill föranledada, sådant tillåta.

Särskildt må hvad i nämnda lagrum

stadgas beträffande Kopparbergs,

Gäfleborgs, Västernorrlands, Jämtlands,

Västerbottens och Norrbottens

län icke utgöra hinder för sådant

tillstånd där afsöndringen erfordras

för egnahemsanläggningar eller industriella

anläggningar eller annat

dylikt ändamål.

Tillstånd, som i denna § sägs, må

ej vägras i fråga om afsöndring af

sådant område, som omförmäles i

3 § första stycket i lagen angående

förbud i vissa fall för bolag och

förening att förväfva fast egendom.

På lagutskottets vägnar:

C. A. SJÖCRONA.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 62.

Reservationer:

af herrar Hedenstierna, Fahlén och Magnuson, som yrkat, att förevarande

kungl. proposition icke måtte af Riksdagen antagas;

samt af herr Lindhagen, som velat för sin del utbyta senare delen

af utskottets motivering med följande mera utredande synpunkter:

»I de båda motionerna önskas förtydligande bestämmelser rörande

den i 22 § medgifna dispens från stadgandet i 20 § 1 mom. Herr Wiklund

och medmotionärer önska mera tydligt uttaladt, att dispensrätten

äfven omfattar det genom propositionen föreslagna nya tilläggsstadgandet

i 20 § 1 mom. Herr Enhörning och hans medmotionärer åter föreslå, att

tillstånd härvid aldrig skulle få vägras i fråga om afsöndring af byggnadstomt

för bostadslägenhet.

Förevarande proposition berör ej den för hela riket viktiga angelägenheten

om utvidgad rätt till jordafsöndring. I detta ämne har egnahemskommittén

afgifvit ett förslag, som ännu är beroende på Kungl.

Maj:ts pröfning och snart lärer komma på dagordningen.

Propositionen utgör som sagdt endast ett led i Norrlandskommitténs

förslag till åtgärder för att uppehålla jordbruket på trävaruindustriens

hemman i de sex nordligaste länen. Kommittén har därvid velat förekomma,

att inägorna till dessa hemman i regel genom ägostyckning eller

jordafsöndring utstyckas så att jordbruket därigenom väsentligen skadas.

För ändamålet tillämnas en ny ägostyckningslag för dessa landsändar och

i afvaktan på densamma har för de fem norrländska länen Kopparbergs

län har ej medtagits därför att ägostyckning där på de flesta orter ej kan

lagligen äga rum — antagits en lag om inskränkning i rätten att erhålla

ägostyckning den 16 juni 1905. Den nu ifrågavarande propositionen föreslår

de för ändamålet erforderliga bestämmelserna om jordafsöndring.

Större intressen än jordbruket eller eljest särskilda omständigheter

böra kunna påkalla undantag från denna lagstiftning. I fråga om ägostyckning

angifvas dessa i 1905 års lag genom dess stadgande, att tillstånd

till ägostyckning ej må lämnas med mindre hvarje lott, som komme att

erhålla inägor, skulle med hänsyn såväl till dessa ägors omfattning som

ock till den myckenhet husbehofsskog, odlings- och mulbetesmark, som blefve

lotten tilldelad, varda tjänlig för jordbruk, eller ock ägostyckningen erfordras

för bildande af egnahemssamhällen eller för industriell anläggning

eller för annat dylikt ändamål. Beträffande jordafsöndring skall enligt

det nu framlagda förslaget tillämpas den nu gällande bestämmelsen, att befall
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 62. 9

ningshafvande ma. medgifva undantag, »när omständigheterna därtill föranleda.

».

Det senare är i själfva verket ett vidsträcktare medgifvande än det

som gäller för ägostyckning. Men å andra sidan måste ett dylikt stadgande

i tillämpningen lätt anses böra endast mera undantagsvis tillämpas. Det

synes därför vara lämpligt att framhålla i lagtexten, att i nu ifrågavarande

fall dylikt undantag bör särskilt medgifvas för enahanda ändamål, som

då det gäller ägostyckning. Därmed blir det också tydligt, hvad uppenbarligen

är meningen, nämligen att dispensrätten äfven omfattar det nu

föreslagna tillägget i 20 § 1 mom.

Bland de i 1905 års ägostyckningslag uppräknade ändamål, som få

med åsidosättande af jordbruksintresset tillgodoses, är »egnahemsamhällen».

Uttrycket är med afsikt valdt för att ej lagen skall kringgås genom att

kalla hvarje för ett jordbruk otjänlig afsöndring af inägojord för afsöndring

af ett eget hem. Emellertid lärer förenämnda bestämmelse ledt

till olika tolkning. Närmast syftar författningen på hemmanens gamla

odaljord, och den har gifvetvis ej velat lägga hinder i vägen för ett friare

förfogande i skäliga fall öfver enstaka torplägenheter. Så har ock lagen

uppfattats i ett län, under det i ett annat lärer lika strängt bedömts''ägostyckning

af enstaka torplägenheter som af hemmans odalinägor. Då detta

senare icke kan vara meningen, har utskottet föreslagit ordet egnahemsanlägg

i stället för »egnahemssamhälle» i den förvissningen, att befallningshafvande

däri ej skola rimligtvis se någon uppfordran att tillåta äfven jordafsöndringar,

tj hvilka uppenbarligen afse ett kringgående af lagen. Åkdon na

anledning kan utskottet ej tillstyrka herr Enhörnings in. fl. förslag,jsåvidt

det afser ovillkorligt förbud att vägra afsöndring af byggnadstomt för

bostadslägenhet.»

Herrar G. Andersson och Uppström hafva begärt få antecknadt, att

de icke deltagit i detta ärendes slutliga behandling inom utskottet.

Tlih. till Riksd, Vrot. 1601. 1 Sami. Öl Väft.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1907:203 Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Majt:s proposition med förslag till lag angående ändring i 20 § 1 mom. och 22 § af lagen om hemmansklyfning, ägos s. 3 i texten