Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse af 21 § grufvestadgan den 16 maj 1884.

1907-05-07 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1907:65, Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse af 21 § grufvestadgan den 16 maj 1884.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 65.

1

N:o 65.

Ank. till Ribsd. kansli den 15 maj 1907 kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om ändrad lydelse af 21 § grufvestadgan den

16 maj 1884.

I proposition, n:o 119, af den 27 sistlidne mars, hvilken blifvit af

båda kamrarna till lagutskottet hänvisad, har Kungl. Maj:t, under åberopande

af propositionen bilagda i statsrådet och högsta domstolen förda

protokoll, föreslagit Riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

om ändrad lydelse af 21 § i grufvestadgan den 16 maj 1884.

Härigenom förordnas, att 21 § i grufvestadgan den 16 maj 1884

skall erhålla följande ändrade lydelse:

För inmutad fyndighet skall, då fyndigheten är blottad och prof å

malmen erhållits, ett visst utmål anvisas, innefattande det utrymme på

marken, hvarinom grufägaren sedermera har rätt att med andras uteslutande

arbetet bedrifva, såväl ofvan som under jord.

Har fyndighetens undersökning skett medelst diamantborrning eller

annat dylikt borrningsarbete, skall, ändå att fyndigheten ej blifvit blottad,

Bih. till Likså. Frat. 1907. 7 Samt. 60 ljuft. (N:o 65). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Lagutskottets Utlåtande N:o 65.

utmål anvisas, där inmutaren företer prof å malmen, upptaget vid borrning,

som inom det inmutade området ägt rum i närvaro af bergmästaren eller

af denne utsedd sakkunnig man, samt inmutaren tillika minst fjorton dagar

innan sagda borrning företagits därom underrättat jordägaren i den ordning,

13 § stadgar för delgifvande af mutsedel, så ock, inom skälig tid

före utmålsförrättningen, på begäran af jordägaren till denne utlämnat

prof å malmen och låtit honom taga del af magnetisk karta, som kan

vara öfver fyndigheten upprättad.

Så snart det arbete å fyndigheten, som, efter hvad ofvan är sagdt,

erfordras för utmåls anvisande, blifvit utfördt, vare inmutaren pliktig anmäla

sig hos bergmästaren för utmåls erhållande. Det arbete skall vara

af inmutaren fullgjordt och ansökning om utmål till bergmästaren ino-ifven

sist inom tre år från mutsedelns utfärdande, allt vid påföljd af

mmutningsrättens förlust; ägande dock bergmästaren, på ansökning af. inmutaren,

att, där arbetet i följd af särskilda naturförhållanden lämpligen

icke kan inom sagda tid fullgöras, medgifva förlängd tid af högst två år

för arbetets utförande.

Hvad i denna paragraf är stadgadt galle äfven då sönad grufva, för

hvilken utmål förut varit lagdt, å nyo inmutas.

Angående tillkomsten af föreliggande lagförslag får utskottet erinra,

hurusom Riksdagen i skrifvelse den 7 april 1904 anhållit, att Kungl.

Maj:t täcktes taga under öfvervägande, huruvida och under hvilka villkor

utmål för inmutad malmfyndighet kunde tilldelas inmutare på grund

allenast af fyndighetens undersökning medelst diamantborrning, samt för

Riksdagen framlägga det förslag till lagändring, hvartill den verkställda

utredningen kunde föranleda, öfver denna framställning har kommerskollegium,

efter bergmästarnas i riket och fullmäktiges i järnkontoret

hörande, afgifvit infordradt utlåtande. Härefter hafva handlingarna i

ärendet för vinnande af ytterligare utredning öfverlämnats till sakkunnige,

hvilka tillkallats att inom justitiedepartementet biträda med utredning af

annan fråga inom gruflagstiftningens område. Dessa sakkunnige hafva

upprättat förslag till ändrad lydelse af 21 § grufvestadgan, öfver hvilket

förslag kommerskollegium, efter att ånyo hafva hört bergmästarne och

nämnda fullmäktige, afgifvit utlåtande.

Vid föredragning af detta ärende i statsråd den 8 februari innevarande

år yttrade chefen för justitiedepartementet efter gemensam beredning

med chefen för finansdepartementet följande:

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 65. 3

»Såsom skäl för den ifrågasatta lagändringen har hufvudsakligen anförts,

att diamantborrningen, som först efter utfärdandet af 1884 års

grufvestadga i vårt land kommit till en mera allmän användning vid undersökning

af malmfyndigheter, beträffande vissheten om malmens förekomst

och beskaffenhet lämnade fullt så goda resultat som fyndighetens blottande,

hvilket arbete enligt 21 § grufvestadgan utgjorde en ovillkorlig förutsättning

för erhållande af utmål, samt att den nya metoden medförde särskilda

fördelar, då mäktiga jordlager täckte berggrunden eller malmen befunne

sig på större djup, i hvilka fall afsänkning af schakt kunde vålla betydande

svårigheter, kostnader och tidsutdräkt, äfvensom då schaktsänkning icke

erfordrades för själfva grufarbetet till följd däraf, att malmen vore tillgänglig

från äldre schakt inom angränsande utmål.

Giltigheten af hvad sålunda framhållits synes vara ådagalagd genom

den i ärendet åstadkomna utredning; och, då ej heller någon olägenhet

blifvit påvisad såsom följd af en lagändring i den föreslagna riktningen,

anser jag mig kunna tillstyrka, att undersökning af en fyndighet genom

diamantborrning varder i fråga om rätten att erhålla utmål likställd med

fyndighetens blottande.

Härvid böra dock, på sätt Riksdagen framhållit, för tillgodoseende

af jordägarens intresse att erhålla säker kännedom om resultatet af företagen

diamantborrning, föreskrifter meddelas i afseende å offentlighet och

kontroll vid arbetets utförande. I fråga om innehållet i de sålunda erforderliga

stadgandena hafva de sakkunniga, med instämmande af kommerskollegium,

föreslagit, att, på det jordägaren må erhålla tillfälle att närvara

vid borrningsarbetet, inmutaren skall därom underrätta jordägaren inom

tid och på sätt, som för delgifvande af mutsedel gäller, att borrning för

erhållande af malmprof, afsedt att företes vid utmålsförrättningen, skall

verkställas i närvaro af två ojäfviga män, hvilka skola afgifva intyg om

borrningen, samt att jordägaren skall vara berättigad att erhålla prof å

malmen äfvensom, därest magnetisk karta öfver fyndigheten upprättats,

att taga del af sådan karta. Mot hvad sålunda föreslagits torde i hufvudsak

icke annat vara att erinra, än att, för åstadkommande af mera betryggande

kontroll, borrningen bör ske i närvaro af bergmästaren eller

sakkunnig man, som af honom utsetts.

Lika med de sakkunniga anser jag de nya stadgandena höra erhålla

tillämpning ej blott med afseende å sådan borrning, vid hvilken diamanter

användas såsom skärande verktyg, utan äfven å annan borrning, som är

jämförlig med diamantborrning.

Därest utmål för inmutad fyndighet anvisats utan att fyndigheten

blifvit blottad, biafvel’ visserligen jordägaren skyldig att med inmutaren

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 65.

deltaga i kostnad, som sedermera karl uppstå för fyndighetens blottande

— en kostnad, som inmutaren enligt nu gällande lag i regel får ensam

vidkännas. Att, såsom en bergmästare hemställt, i anledning häraf vidtaga

ändring jämväl i grufvestadgans bestämmelser om arbetskostnadernas

fördelning mellan inmutare och jordägare lärer emellertid ej vara nödigt,

om hänsyn tages till hvad kommerskollegium i denna fråga anfört angående

nu brukliga grufbrytningsmetoder och möjligheten för jordägaren att till

ett obetydligt belopp inskränka sitt deltagande i nämnda kostnader.»

Sedan förslaget undergått grundlagsenlig granskning i högsta domstolen,

har detsamma i anledning af därvid framställda anmärkningar ånyo

blifvit öfversedt.

Mot lagförslaget, sådant detsamma blifvit genom propositionen framlagdt,

har utskottet icke funnit anledning till anmärkning; och hemställer

utskottet alltså,

att förevarande proposition må af Riksdagen

bifallas.

Stockholm den 7 maj 1907.

På lagutskottets vägnar:

C. A. SJÖGRÖN A.

Reservation:

af herrar Zetterstrand, C. P. Jansson i Edsbäcken, Lindhagen, B. P.

Er sson, Nordin, Forsberg och C- Olsson i Viken, h vilka ansett, att föreliggande

proposition ej måtte af Riksdagen bifallas.

Till stöd härför har anförts

särskild! af herr Zetterstrand, med hvilken herrar B. P. Ersson, Nordin,

Forsberg och C. Olsson i Viken instämt:

»I anslutning till Riksdagens uttalande i skrifvelse af den 7 april

1904 finner jag lagändringar böra vidtagas i syfte att på sätt i proposi
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 65.

5

tionen föreslagits förenkla tillvägagångssättet vid utmålsläggningar. Ernellertid

böra enligt min mening dessa förenklingar icke så anordnas, att de

ställa jordägaren i en sämre ställning än nu är fallet. Sålunda håller jag

före, att i sammanhang med ändring af nu föreliggande § i grufvestadgan

andra ändringar i samma stadga böra vidtagas, gående ut därpå, att jordägaren

såsom hittills fritages från deltagande i alla kostnader för fyndighets

blottande, oafsedt att därför erforderliga arbeten efter diamantborrningens

legaliserande komma att verkställas först efter utmålsläggningen.

Ett fullständigande af förslaget i denna riktning lärer väl lämpligen kunna

ske i sammanhang med den omarbetning af grufvestadgan, som i vissa

delar lärer skola ske redan före nästa riksdag i och för meddelande af

nya bestämmelser rörande ininutningsrätten å kronojord i riket eller dess

norra delar.

Med föranledande häraf linner jag mig manad att, ehuru jag delar

hufvudsyftet med propositionen, hemställa, att föreliggande proposition ej

måtte af Riksdagen bifallas.»

och särskildt af herr Lindhagen, med hvilken herr C. P. Jansson i Edsbäcken

instämt:

»Det är visserligen sant, att Riksdagen år 1904 begärde ett öfvervägande,

huruvida och under hvilka villkor utmål för inmutad malmayndighet

kunde tilldelas inmutare på grund allenast af fyndighetens

undersökning medelst diamantborrning. Detta skedde i anledning af motion,

väckt af borgmästaren Lundberg i Sala och föranledd af högsta domstolens

dom den 28 september 1903, hvarigenom förklarats, att förutsättningen

för utmals läggande eller fyndighets blottande icke vore för handen, då

fyndigheten endast blifvit nådd genom diamantborrhål.

Klart är också, att det icke ligger något särskildt intresse i att föranleda

onödiga kostnader för malmens undersökning. Kan detta ske enklare

och billigare genom diamantborrning är sådant förfarande gifvetvis

att föredraga. Denna hänsyn var det, som föranledde Riksdagen att begära

eu undersökning af motionens syfte.

Men saken har äfven en annan sida, som man ej tänkte på vid

förenämnda riksdagsbesluts fattande och hvilken på grund af de gångna

årens erfarenheter framträder allt bjärtare. Genom utmålsläggning förvärfvas

enligt gällande gruflagstiIlning äganderätt till malmfyndigheter.

Ett sådant förvärf särskildt till fyndigheter på större djup underlättas

utan tvifvel i hög grad, genom att utmål kan få erhållas medelst malmens

blottning genom diamantborrning.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 65.

Denna ovillkorliga rätt, som staten genom sin lagstiftning förläna

hvem som helst att vinna äganderätt för all framtid till malmfyndigheter,

var nog på sin plats i äldre tider. De dåliga kommunikationerna och de

ofullkomliga tekniska hjälpmedlen utgjorde ett naturligt värn mot rofbrytning.

Annorlunda te sig sakerna nu för tiden. Man finner också

därför, huru angelägenheten att bevara malmtillgångarna åt hela landet

och det allmänna allt mer gör sig gällande. Hand i hand med eu dylik

uppfattning gå äfven famlande ansatser till motsvarande ändringar i gruflagstiftningen.

Dylika symptom äro 1889 års författning, hvarigenom

kronan förbehöll sig jordäganderätt till malmfyndigheter å kronojord, samt

ännu mer de senare årens förbud tills vidare mot all inmutning å kronojord

inom Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län. Den stora vikt,

som fästs vid, att staten kom i besittning af de stora malmfälten i Kiruna

och Gellivare, pekar i samma riktning. Och ett ytterligare vittnesbörd

äro de vid årets riksdag väckta motionerna om en inventering af landets

samtliga malmtillgångar.

Att under sådana förhållanden slå in på åtgärder i motsatt riktning

i ändamål att gifva den gammalmodiga gruflagstiftningen ökad förmåga

att med äfventyrare af det allmännas förenämnda intresse ytterligare

tillgodose den enskilda spekulationen, kan knappast anses välbetänkt.

Något hinder att undersöka malmfyndighet med diamantborrning hvarken

kan eller bör uppställas. Men att staten på det föreslagna sättet skall bereda

enskilda nya möjligheter att lägga sig till med äganderätt till ännu

ej exploaterade malmfyndigheter inom landet, synes vara föga tidsenligt.

Målet måste som sagdt snarare blifva, att staten här, liksom mångenstädes

i utlandet, söker blifva ägare till grufvorna eller åtminstone inslår

på den vägen att medgifva ett begränsad t tillstånd till grufvors bearbetande

genom koncession. I hvarje fall synes en lagstiftning af ifrågavarande slag

ej böra få komma till stånd förrän äfven de synpunkter, som ofvan utvecklats,

kommit under öfvervägande, hvilket hitintills icke skett.

Uti sitt utlåtande i det nu förevarande ärendet slutar ock kommerskollegium

med, att ’en revision af grufvestadgan är af omständigheterna

påkallad’. Under arbetet därmed är det väl af vikt, att äfven ofvan angifna

synpunkter i fråga om den riktning, i hvilken en revision bör gå,

komma till tals, något som nog ej heller lärer kunna undvikas. Det synes

då ligga reson i den af eu bergmästare till skillnad från kollegium i

ärendet häfdade uppfattningen, att den nu ifrågasatta lagändringen ’väl ej

vore af så brådskande natur, att den behöfver föregå en nödig allmän revision

af grufvestadgan’. Är det sedan dessutom så, som en annan bergmästare

upplyser, nämligen att ''enligt erfarenheter från de sista åren är

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lagutskottets Utlåtande N:o 65.

inmutaren ofta representant för kapitalstarka utländska bolag, hvilka själfva

bilda bolag med svenskt namn och under svensk styrelse’, så bör ett

sådant förhållande ej heller kunna gifva ökad styrka åt någon benägenhet

att förhasta sig med en lagändring i det angifna afseende!.»

Herrar Hedenstierna och Widén hafva begärt få antecknadt, att de

icke deltagit i detta ärendes behandling inom utskottet, och herr Åkerlund,

att han icke deltagit i den slutliga handläggningen däraf.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1907:205 Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Majds proposition med förslag till lag om ändrad lydelse af 21 § grufvestadgan den 16 maj 1884. a1 i texten