Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående lagstiftning till förekommande af skada å betande hemdjur genom järnvägsdrift. Lagutskottet kar till förberedande behandling fått mottaga en inom Andra Kammaren af herr P. Hörnsten väckt motion

1907-02-18 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1907:7, Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående lagstiftning till förekommande af skada å betande hemdjur genom järnvägsdrift. Lagutskottet kar till förberedande behandling fått mottaga en inom Andra Kammaren af herr P. Hörnsten väckt motion

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

1

N:o 7.

Ank. till Riksd. kansli den 18 februari 1907, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.

Maj:t angående lagstiftning till förekommande af skada

å betande hemdjur genom järnvägsdrift.

Lagutskottet kar till förberedande behandling fått mottaga en inom

Andra Kammaren af herr P. Hörnsten väckt motion (n:o 21) så lydande:

»Med hänvisning till mina vid tre föregående riksdagar väckta motioner

om bättre stängselskydd eller ock bestämdare ersättningsplikt för betande

hemdjur, som skadas eller dödas genom järnvägsdrift, får jag ånyo

till Riksdagens bepröfvande frambära detta för i synnerhet norrländska förhållanden

högst behjärtansvärda kraf.

Som skäl för afslagsyrkande anförde 1906 års lagutskott bland annat,

att den af mig framhållna, lapparne tillerkända särskilda skadeståndsrätten

betingades af förhållanden, som ej äga motsvarighet med afseende på den

bofasta befolkningens boskap. Vid frågans behandling i Andra Kammaren

fann dock lagutskottets vice ordförande, efter de orienterande upplysningar

jag då lämnade, att de norrländska förhållandena syntes påvisa, att missförhållanden

kunna finnas, men menade, att utskottet icke funnit något

sätt att undanröja dessa missförhållanden, utan att andra i stället skulle

kunna uppstå.

Men därjämte hänvisade talaren till att utskottet »gifvit vissa käntydningar

om önskemål i detta hänseende». Såvidt jag rätt fattat detta

Bih. till Riksd. Prot. 1907. 7 Samt. G Haft. (N:o 7.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

yttrande, skulle nämnda »häntydningar» innefattas i utskottsbetänkandets

sista punkt, däri det nämnes som »önskligt, att sj afstångande grindar och

andra fullt ändamålsenliga stängselanordningar kunde åstadkommas öfverallt,

där bebofvet sådant krafvel''». Men till »någon ingående pröfning»

af den frågan ansåg utskottet, likasom år 1905, icke motionen föranleda,

hvarför skrifvelse till Kungl. Maj:t om bestämdare ersättningsplikt afstyrktes,

bvilket ock blef Riksdagens beslut. Emellertid erhöll motionen

55 röster i Andra Kammaren.

Då den första i detta ämne af mig vid 1904 års riksdag väckta

motionen egentligen afsåg ett effektivare stängsel utefter järnvägslinjer, som

genomlöpa betesmarker, och då lagutskottet tvenne gånger häntydt till en

dylik lösning af frågan, samt då Kungl. Maj:t bäst torde kunna utreda,

huruvida bättre stängsel eller bestämdare ersättningsplikt bör i lag stadgas

till järnvägsstyrelsers iakttagande, vågar jag vördsamt föreslå, att

Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t

täcktes låta så allsidigt som möjligt utreda behofvet af effektivare skyddslagstiftning

till förekommande af skada å betande hemdjur till följe af

järnvägsdrift samt för Riksdagen framlägga de lagförslag, hvartill utredningen

kan föranleda.»

Då vid 1906 års riksdag lagutskottet afgaf utlåtande öfver en af

samme motionär gjord framställning om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående

ersättning för betande hemdjur, som skadas genom järnvägsdrift, anförde

utskottet till stöd för sin hemställan, att motionen icke måtte till någon

Riksdagens åtgärd föranleda, följande:

»Enligt allmänna rättsregler kan ej någon åläggas att gälda skadestånd,

i annan händelse än att han genom försummelse eller vårdslöshet

är till skadan vållande. Härutinnan har dock lagstiftningen af olika anledningar

medgifvit vissa undantag. Så har den omständigheten att

någon till egen nytta begagnar ångkraft, elektricitet eller andra sådana

medel, hvilka innebära fara för andra, ansetts böra i vissa fall, där

denna fara är särskildt framträdande, medföra förpliktelse att innestå

för däraf föranledd skada, äfven om vållande ej ligger personen i fråga

till last. Lagen den 12 mars 1886 angående ansvarighet för skada i

följd af järnvägs drift gifver ock exempel på utvidgningar af ansvarsskyldigheten

i två riktningar. Järnvägens innehafvare är nämligen i

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

3

regeln ansvarig för skada i följd af järnvägsdrift, såväl då den drabbar

järnvägspersonalen som ock då den vållas annan af fel eller försummelse

från järnvägens förvaltnings eller dess betjänings sida. Utsträckningen af

ansvarsområdet har emellertid icke stannat därvid, ty oberoende af nu

angifna förutsättningar är järnvägs innehafvare skyldig att ersätta skada

i två särskilda fall, nämligen dels i regeln, då eld från lokomotiv eller

eldstad i annat järnvägs fordon orsakat skada å fast egendom eller lös

egendom, som ej af järnvägens förvaltning eller betjäning mottagits till

befordran, och dels — enligt åberopade lagen i dess ändrade lydelse af

den 8 juli 1904 — då ren tillhörig den, som har rätt till renbete i

Sverige, i följd af järnvägs drift blifvit skadad eller dödad, samt detta

skett å trakt, där lapparna vid tiden för skadans timande ägde uppehålla

sig med sina renar och ej den, hvilken vård om renen ålegat, uppsåtligen

eller genom grof vårdslöshet vid bevakningen varit till skadan

vållande.

I föreliggande motion ifrågasättes ändring af förenämnda lag i syfte

att den lapparna år 1904 under ofvan angifna villkor tillförsäkrade skadeståndsrätt

i fråga om renar måtte utsträckas att gälla för rikets öfriga

betesrättsägande befolkning beträffande hvarje slag af betande hemdjur,

hvilken utsträckning på grund af lag den 22 juni 1904 skulle komma att

äga tillämpning jämväl i fråga om skada i följd af elektrisk järnvägs drift,

därest skadan ej uppkommit genom inverkan af elektrisk ström.

I den nästlidet år af båda kamrarne utan omröstning afsiagna motion,

till hvilken motionären hänvisar, hade han uttalat sig därom att af järnvägsstyrelsen

år 1893 anbefalldt stängsel med endast tre slanor ej utestängde

får och getter från järnvägens område, samt erinrat om sin vid

1904 års riksdag, på tillstyrkande af tillfälligt utskott afsiagna motion

angående skrifvelse till Kungi. Maj:t med begäran om utredning angående

behofvet af tillfredsställande hägnad utefter järnväg.

Motionären har grundat nu förevarande framställning därå, att enhetlighet

i lagbestämmelser borde så långt som möjligt åstadkommas samt

att rättvisan skulle påkalla den bofasta befolkningens likställande med

lapparna i det hänseende, hvarom här är fråga.

Han förbiser därvid eller uppskattar ej till sitt rätta värde, hvad

förut i Eiksdagen framhållits därom att den lapparna tillerkända särskilda

skadeståndsrätt betingas af förhållanden, hvilka ej äga motsvarighet i fråga

om den bofasta befolkningens handhafvande af dess boskap, nämligen den

säregna svårigheten, som visat sig vara förenad med renarnas vård, omöj
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

ligketen för lapparna, hvilkas så godt som enda inkomstkälla utgöres af

renarna, att under alla förhållanden hålla renkjordarne så i sin hand, att

ej enstaka djur inkomma på banan, saknaden af allt stängsel på stora

sträckor inom de åt lapparna upplåtna områden samt hvarje stängsels

otillräcklighet under den tid, renarna taga sig fram å snö med skare.

Om tillbörlig hänsyn tages till dessa förhållanden, torde man icke

med motionären kunna anse den ifrågasatta likställdheten vara påkallad

af rättvisans kraf; och enhetligheten i bestämmelser inom lagstiftningen

angående ansvar för skada i följd af järnvägs drift torde väl vara bäst

tillgodosedd därmed, att man ej utvidgar undantaget beträffande lapparnas

renar.

Andra skäl för den ifrågasatta lagändringen än de nu nämnda hafva

ej blifvit i motionen anförda.

Att en person, äfven om vållande från järnvägens förvaltnings eller

dess betjänings sida ej föreligger, är berättigad till ersättning för eldskada

i följd af järnvägsdrift, men under enahanda förutsättning ej äger

rätt att fordra godtgörelse för hemdjur, som blifvit skadadt, är en olikhet

i rättsställning, som betingas af den väsentliga olikheten med afseende å

farans beskaffenhet, och torde alltså ej med fog kunna åberopas till stöd

för motionärens yrkande.

I detta sammanhang må erinras, hurusom åtminstone faran för de

större och dyrbarare hemdjurens skadande i följd af järnvägs drift ej kan

antagas vara särdeles stor eller omfattande, enär hägnad kring järnväg i

regel är föreskrifven, väl icke i lag, men genom administrativa bestämmelser,

som, då de röra de enskilda järnvägarne, förekomma uti de af

Kungl. Maj:t fastställda planerna för anläggningen.

Hägnadsskyldigheten är därvid ålagd järnvägens innehafvare; och då

skada å hemdjur skett till följd däraf att föreskrifven hägnad saknats

eller genom försummelse från järnvägsförvaltningens eller dess betjänings

sida icke varit i sådant skick, som varit genom meddelade föreskrifter

åsyftadt, hafva enligt flere domstolsbeslut djurets ägare berättigats till

godtgörelse.

Då hägnadens beskaffenhet utöfvar väsentligt inflytande i fråga"om

djurs skyddande för skada i följd af järnvägs drift, vore det “utanj, t vifvel

önskligt, att själfstängande grindar och andra fullt ändamålsenliga stängselanordningar

kunde åstadkommas öfverallt, där behofvet sådant kräfver.

Till någon mer ingående pröfning af denna äfven af 1905 års lagutskott

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

5

omnämnda fråga torde emellertid den nu föreliggande motionen lika litet

som den år 1905 behandlade böra anses föranleda.»

Hvad sålunda anförts synes utskottet äga giltighet äfven för bedömande

af nu förevarande motion. Häruti fäster sig motionären hufvudsakligen

vid önskvärdheten, att utefter järnvägslinjer, som genomlöpa

betesmarker, fullt verksamma stängsel anbringas, hvarigenom äfven mindre

kreatur hindrades inkomma å järnväg. Utskottet vill i anledning häraf

erinra, att den järnvägsägare nu åliggande stängselskyldighet egentligen

endast afser skydd för järnvägarna och trafiksäkerheten å desamma, samt

att anbringande vid alla rikets järnvägar af stängsel, hvilka, utöfver hvad

som för berörda ändamål erfordras, skulle motsvara de af motionären uppställda

fordringar, utan tvifvel komme att medföra högst betydande kostnader.

Motionären har icke heller förebragt någon som helst utredning

beträffande omfånget af de af honom omförmälda olägenheter och förluster.

Det synes emellertid utskottet högst sannolikt, att desamma icke

stå i rimligt förhållande till kostnaden för anbringande och underhåll af

de stängsel, som i motionen åsyftas.

Under åberopande af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,

att förevarande motion icke må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 18 februari 1907.

På lagutskottets vägnar:

C. A. SJÖGRÖN A.

Herr Cederberg har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i

detta ärendes behandling inom utskottet.

Bill. till Riksd. Prot. 1907. 7 Sand. 6 Haft. (N:r 7)

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.