Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:ts ''proposition till Riksdagen angående ersättning till gästgifvare, som afstå från dem jämlikt 10 § i förordningen angående försäljning af brännvin den 9 juni 1905 tillkommande rätt till utskänkning af brännvin.

1907-05-12 · 20 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 19 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SBevU 1907:11, Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:ts ''proposition till Riksdagen angående ersättning till gästgifvare, som afstå från dem jämlikt 10 § i förordningen angående försäljning af brännvin den 9 juni 1905 tillkommande rätt till utskänkning af brännvin.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- (och Bevillningsutskottets Utlåtande N:o 11.

1

N:o 11.

s

Ank. till Riksd. kansli den 12 maj 1907, kl. 5 e. m.

Sammansätta stats- och bevillningsutskottets utlåtande i anledning

af Kungl. Maj:ts ''proposition till Riksdagen angående

ersättning till gästgifvare, som afstå från dem jämlikt 10

§ i förordningen angående försäljning af brännvin den

9 juni 1905 tillkommande rätt till utskänkning af brännvin.

I en den 7 innevarande maj till Riksdagen aiiåten proposition,

n:o 199, har Kungl. Maj:t under åberopande af propositionen bilagdt

utdrag af statsrådsprotokollet öfver finansärenden för samma dag föreslagit

Riksdagen att

»dels medgifva,

att, därest ägare af gästgifveri, hvilken på grund af bestämmelserna

i 10 § af förordningen angående försäljning af brännvin den

9 juni 1905 är berättigad att fortfarande efter den 1 november 1907

utskänka brännvin, afstår från den honom sålunda tillkommande utskänkningsrättigheten,

till honom må under härefter angifna villkor

utbetalas ersättning, bestämd på sätt nedan sägs:

1) manlig, gift gästgifveriägare afsäger sig utskänkningsrätten för

såväl sig själ!'' som för sin hustru; ägande hustrun, därest äktenskapet

blifvit ingånget före den 1 maj 1907, att, så framt hon öfverlefver

Bill. till Riksd. Prot. 1907. 4 Sami. 2 Afd. 10 Häft. (N:o 11.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Sammansatta Stats- (och Bevillningsjutskottets Utlåtande N:o 11.

mannen, efter hans frånfälle under sin återstående lifstid uppbära den

ersättning, hvartill mannen, enligt hvad nedan sägs, om han lefvat,

varit berättigad;

2) ersättningens årliga belopp utgör tio öre för hvarje liter af

det litertal, hvartill brännvinsförsäljningen vid gästgifveriet enligt §

16 mom. 3 och 4 i förordningen angående villkoren för försäljning af

brännvin m. in. den 24 maj 1895 blifvit beräknad i medeltal för de

tre försäljningsåren 1 november 1904—31 oktober 1905, 1 november

1905—31 oktober 1906 och 1 november 1906—31 oktober 1907, dock

att nämnda ersättning ej i något fall må öfverstiga vare sig den ersättning,

som, enligt hvad i den vid statsrådsprotokollet fogade tabell

angifves, af gästgifveriägaren i sådant afseende begärts, eller den,

enligt hvad samma tabell utvisar, af honom uppgifna medelinkomsten

af bränn vinshandeln vid gästgifveriet under åren 1904—1906;

3) ersättningen utbetalas kvartalsvis vid början af hvarje kvartal

från och med ingången af försäljningsåret näst efter det, hvarunder

gästgifveriägaren afsagt sig utskänkningsrätten;

samt att till ägaren af Skillingaryds gästgifveri i Jönköpings län

må, under villkor att han för sin egen och för sin hustrus räkning

från och med den 1 november innevarande år afstår från dem tillkommande

utskänkningsrätt vid nämnda gästgifveri, utbetalas ett belopp af

2,000 kronor,

dels ock förklara, att, utan hinder af den i 25 § i förordningen

angående försäljning af brännvin den 9 juni 1905 meddelade föreskriften

om insättning i statskontoret af vissa andelar af brännvinsförsäljningsmedlen,

förenänmda ersättningar må utgå af nyss omförmälda

andelar, innan inleverering däraf till statskontoret äger rum.»

Enligt berörda statsrådsprotokoll har chefen för finansdepartementet

vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t anfört följande.

»I § 7 af förordningen angående villkoren för försäljning af

brännvin och andra brända eller destillerade spirituösa drycker den

24 maj 1895 är, liksom i äldre förordningar i ämnet, stadgadt, att, om

för gästgifveri å landet vid den tid, då förordningen angående villkoren

för försäljning af brännvin den 18 januari 1855 blef till efterlefnad

gällande, utskänkningsrättighet utöfvats och sedermera icke upphört,

så finge samma handel, så framt rättigheten därtill icke blefve uppsagd

eller förverkad, fortfarande tillgodonjutas, dock endast af den,

som, då försäljningsförordningen den 26 augusti 1873 blef till efterlefnad

gällande, var ägare till sådant gästgifveri, och af hans hustru,

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Sammansatta Stats- (och Bevillnings)utskottets Utlåtande N:o 11.

så länge någon af dessa lefde och själf eller genom annan behörig

person besörjde gästgifverihållningen vid samma gästgifveri. Motsvarande

bestämmelse i den nya förordningen angående försäljning af brännvin

den 9 juni 1905 återlinnes i denna förordnings 10 §. I sistnämnda

lagrum har emellertid stadgandet till sin innebörd väsentligen modifierats,

i ty att gästgifvare enligt detsamma tillerkänts utskänkningsrätt allenast

i det omfång, 1905 års förordning bestämmer. Då nämligen enligt tidigare

försäljningsförordningar rätten till utskänkning — d. v. s. rätt till försäljning

till förtäring på stället — äfven innefattade rätt till utminutering,

bär den nya försälj ningsför ordningen upphäft detta samband,

så att rättigheten till utskänkning i och för sig endast innebär rätt till

försäljning till förtäring på stället. Från och med den 1 november

innevarande år, då den nya förordningen hvad landsbygden beträffar

träder i kraft, upphör följaktligen för de gästgifvare, som afses i 10 §

af 1905 års förordning, rätten att sälja brännvin till afhämtning.

Redan vid 1906 års Riksdag väcktes af en motionär i Andra Kammaren

förslag i syfte, att den omförmälda inskränkningen i gästgifveriägarnas

försäljningsrätt icke skulle inträda förr än den 1 november 1915, mot

det att gästgifveriägarna afsade sig äfven utskänkningsrättigheten från

och med samma tidpunkt, men blef denna motion af Riksdagen afslagen.

Fn af åtskilliga gästgifveriägare hos Kungl. Maj:t gjord underdånig

framställning i enahanda syfte har enligt nådigt beslut den 21 september

1906 icke heller föranledt någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

I en den 2 sistlidne februari till Kungl. Maj:t ingifven skrift hafva

därefter åtskilliga gästgifveriägare gjort förnyad framställning i ämnet,

i hvilken framställning hemställts, att antingen viss öfvergångstid

måtte stadgas för ikraftträdandet af den nya bestämmelsen om inskränkningen

i gästgifvares försäljningsrätt eller ock att gästgifvare skulle

förklaras berättigad att, om han afstode äfven från rätten till utskänkning,

d. v. s. rätten till försäljning till förtäring på stället, erhålla

visst vederlag.

Under erinran att enligt den lagstiftning, som sedan lång tid tillbaka

före utfärdandet af 1905 års brännvinsförsäljningsförordning varit

gällande, gästgifvare varit tillerkänd rätt till försäljning af brännvin

och andra spirituösa drycker äfven till afhämtning, hafva sökandena till

stöd för sistberörda framställning vidare anfört hufvudsakligen följande.

För det stora flertalet gästgifveriägare hade försäljningen till afhämtning

ägt den ojämförligt största ekonomiska betydelsen. Då rätten

till sådan försäljning upphäfts genom 1905 års brännvinsförsäljningsförordning

men, någon ersättning för upphäfvandet af nämnda rätt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Sammansatta Stats- (och Bevillnings)utskottets Utlåtande N:o 11.

icke medgifvits, samt icke ens en öfvergångstid, som tillnärmelsevis

vore lämpad efter den djupgående omhvälfning och försämring af ifrågavarande

gästgifveriägares ekonomiska förhållanden, som nämnda förändring

innebure, blifvit föreskrifven, hade den nya förordningen framkallat

djupa bekymmer hos alla dessa, dittills såsom privilegierade

ansedda gästgifveriägare.

Bestämmelserna om den dem tillkommande rätt i berörda hänseende

hade i hittills gällande lagstiftning gifvits en sådan lydelse och

äfven tidigare vid fleraldiga tillfällen såväl inom som utom Riksdagen

erhållit en sådan tolkning, att gästgifvare, hvarom här vore fråga, i

hvarje fall haft synnerligen goda skäl att anse rätten att försälja

brännvin och andra spirituösa drycker äfven till afhämtning såsom en

honom, under vissa villkor, för lifstid tillförsäkrad förmån. Det vore

därför naturligt, att de därefter inrättat sitt lif och att upphäfvandet

af sistnämnda rättighet därför oväntadt bringat dem sorg och bekymmer

på deras ålderdom.

Billigheten syntes därför kräfva, att, om det allmänna bästa kräfde

indragandet af nämnda, dem hittills tillkommande rättighet, hvarpå

deras bärgning berott, dedta måtte ske på ett så skonsamt och för

dem så litet förlustbringande sätt som möjligt.

Sökandenas ifrågavarande framställning afsåge emellertid icke

endast att åt dem söka vinna en förmån, som skulle göra öfvergången

till den nya ordningen för dem mindre svår, utan äfven att, om sådan

förmån vunnes, genom medgifvande å sökandenas sida underlätta och

påskynda det fullständiga genomförandet af den nya ordningen.

Om genom den nya förordningen supplerande bestämmelser hänsyn

toges äfven till sökandenas intressen därigenom, att antingen en öfvergångstid

fastställdes till ett lämpligt antal år, hvarunder de bibehölles

vid sin gamla rätt, eller ett skäligt vederlag tillerkändes dem för deras

återstående lifstid, så skulle de å sin sida beredvilligt offra den rätt

till utskänkning, som den nya förordningen förbehållit dem. Sökandena

ville emellertid icke öfverdrifva detta offers betydelse. Visserligen ansåge

de sig icke behöfva befara, att äfven rätten att försälja till förtäring

på stället skulle på lagstiftningens väg fråntagas dem. Möjligheten

att verkligen tillgodogöra sig denna rättighet vore emellertid

osäker, bekymmersam och motbjudande. Hittills hade sökandena gått

nykterhetsintresset tillmötes genom att inskränka krögerirörelsen ända

därhän, att densamma på de allra flesta ställen knappast kunde anses

såsom sådan bedrifven. Eu förändring i motsatt riktning skulle utan

tvifvel vara till skada för god ordning och nykterhet på landsbygden

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Sammansatta Stats- (och Bevillningsutskottets Utlåtande N:o 11.

samt, om den ock möjligen gåfve sökandena ekonomisk afkastning, på

samma gång tillföra dem ständiga obehag och bekymmer, hvarjämte

starka krafter gifvetvis komme att sättas i rörelse för att hindra sökandena

att utnyttja ifrågavarande rättighet. A andra sidan skulle eu

direkt afsägelse och ett fullständigt upphörande af den återstående

utskänkningsrätten befordra den nya förordningens syftemål genom att

undanröja hindret för vederbörande kommuners oinskränkta beslutanderätt.

Med erinran dels att enligt 1905 års förordning vederlag tillerkänts

vissa personer, under villkor att de afstode från dem på grund

af burskap tillkommande utskänkningsrättigheter, dels ock att enligt

nådiga förordningen den 16 februari 1906 skjutsentreprenör, livats

kontrakt varit löpande under hela året 1905 och därefter, utan hinder

af bestämmelserna i 1905 års förordning angående försäljning af vin

och Öl, bibehållits vid den rätt till utskänkning af maltdrycker, som före

nämnda förordnings ikraftträdande tillkommit honom, hemställa sökandena

därför, att Kungl. Magt täcktes till den nu församlade Riksdagen aflåta

nådig proposition af det innehåll, antingen att förordningen den 9 juni

1905 angående försäljning af brännvin måtte ändras på sådant sätt,

att de i 10 § afsedda gästgifveriägare, hvilka för tiden från och med

den 1 november 1918 för sig och sina hustrur afstode från den i

sagda paragraf dem tilldelade utskänkningsrätt, finge till sist sagda dag,

under de i samma paragraf angifna förutsättningar, försälja brännvin

äfven till afhämtning, eller att berörda gästgifveriägare, som för tiden

från och med den 1 november 1907 afsade sig och sina hustrur den i

paragrafen dem medgifna utskänkningsrätt, finge från och med sistnämnda

dag under sin lifstid erhålla ett skäligt, årligen utgående vederlag

för upphörandet att försälja brännvin till afhämtning eller förtäring

på stället.

Det torde icke vara någon anledning att nu ånyo till behandlingupptaga

frågan om omfattningen af gästgifveriägarnas brännvinsförsäljningsrätt,

eftersom ju denna fråga blifvit afgjord vid 1905 års Riksdag.

Ej heller synes det vara skäl att vidare sysselsätta sig med sökandenas

förslag om några års uppskof, under hvilket brännvinsförsäljningen skulle

få af gästgifvarne bedrifväs i samma omfång som hittills. Såsom jagredan

nämnt, var nämligen ett liknande förslag vid nästlidet års riksmöte

föremål för Riksdagens pröfning, utan att detta lyckades tillvinna sig

Riksdagens bifall. Däremot har jag ansett det af sökandena framställda

förslaget om ersättning åt de gästgifveriägare, som från och

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Sammansatta Stats- (och Bevillningsutskottets Utlåtande N:o 11.

med den 1 november 1907 vore villiga att afsåga sig rätten till

brännvinsutskänkning, vara så beaktansvärdt, att detsamma borde

göras till föremål för närmare utredning. Det är nämligen väl sant,,

att iskänkning af brännvin — begreppet iskänkning här taget i

den mera inskränkta bemärkelse, som detsamma erhållit i 1905 års

förordning, d. v. s. försäljning till förtäring på stället — vid många

gästgifverier hittills bedrifvits endast i ringa omfattning, vid några

kanske alls icke, men det är å andra sidan tydligt, att, då de ifrågavarande

gästgifvarnas minuthandelsrättighet upphör, dessa för att få

åtminstone någon afkastning af den dem tillkommande rättigheten till

bränn vinsförsäljning måste söka utvidga utskänkningsrörelsen, hvarigenom

naturligen på många håll betänkliga olägenheter af mångahanda

slag kunna uppstå, till men för den allmänna ordningen och denu

allt kraftigare pågående nykterhetssträfvandena inom landet. Eu

anordning, hvarigenom så många som möjligt af ifrågavarande gästgifveriägare

kunde förmås att frivilligt afsåga sig rätten till utskänkning

af brännvin, har därför synts mig vara ett önskemål, väl värdt äfven

någon uppoffring från det allmännas sida, helst upphörandet af dessa rättigheter

skulle i väsentlig mån bidraga till undanröjande af de ännu kvarstående

hindren för reglerandet af brännvinshandeln i en anda, som

motsvarar den nyare lagstiftningens syftemål å förevarande område.

För att få kännedom om antalet gästgifveriägare, som vore villiga

att afsåga sig utskänkningsrätten, samt de sannolika kostnaderna för

den ersättning, som kunde ifrågakomma, har jag därför i skrifvelse

den 14 sistlidne februari från Kungl. Maj:ts befallningshafvande i samtliga

de län, där gästgifverier af ifrågavarande slag förekomma, infordrat

ej mindre uppgifter från gästgifveriägarna själfva, huruvida de vore villiga

att mot vederlag från och med den 1 november 1907 afsåga sig för

sig och sina hustrur den dem tillkommande utskänkningsrätten, samt, i

sådant fall, upplysning om deras ålder, deras inkomst under kalenderåren

1904, 1905 och 1906 af den af dem utöfvade brännvinshandeln samt

storleken af det årliga vederlag, som vid ett afstående af utskänkningsrätten

komme att af dem begäras, (in äfven uppgifter dels om det litertal

brännvin, för hvilket en hvar gästgifveriägare enligt bestämmelsen i § 16

mom. 3 och 4 i förordningen angående villkoren för försäljning af brännvin

m. m. den 24 maj 1895 känts skyldig att för hvart och ett af de tre

senaste försäljningsåren erlägga afgift, dels om den inkomst, för hvilken

gästgifveriägarna under de tre senaste åren blifvit upptaxerade, med

särskildt angifvande af den del däraf, som belöpte på brännvinshandeln,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- (och Bevillningsutskottets Utlåtande N:o 11. 7

såvidt detta framginge af taxering-slängderna, dels ock om storleken af

det årliga vederlag, som Kung! Maj:ts befallningshafvande i hvarje

särskilt fall kunde anse lämpligt.

Af de med anledning häraf från Kungl. Maj:ts befallningshafvande

inkomna handlingarna, Indika jämväl innefatta yttranden i ämnet från

vederbörande kronofogdar, framgår, att ägarna till 10 gästgifverier

hafva förklarat sig icke vilja afstå från utskänkningsrätten, däraf några

på den grund att de antagit föreståndare för försäljningen med kontrakt

för ägarens återstående lifstid.

Ägarna till 5G gästgifverier hafva däremot förklarat sig villiga

att mot årligt vederlag upphöra med utskänkningsrörelsen, de flesta

redan från och med den 1 november 1907 men eu och annan från senare

tidpunkt. Nästan alla dessa gästgifvare utöfva brännvinshandeln genom

föreståndare, Indika i många fall äro antagna på ägarens lifstid. Vidare hafva

ägarna till ett gästgifveri, där brännvinsförsäljning ej får utöfvas mer

än hvart åttonde år, erbjudit sig att mot viss ersättning eu gång för

alla afsåga sig rättigheten; och slutligen har ägarinnan till ett gästgifveri

redan år 1902 förbundit sig att ej utöfva någon brännvinsförsäljning,

så länge hon årligen erhölle 300 kronor, hvilket belopp garanterats

henne af några enskilda personer.

Det är således '' tillsammans 58 gästgifverier, för hvilka ägarna

förklarat sig villiga att afsåga sig utskänkningsrätten.

Dessa ägas af tillsammans 81 personer, däri inberäknade hustrur

till de gästgifveriägare, som äro gifta, nämligen 56 kvinnor och 25

män. En af dessa, en kvinna, är öfver 90 år gammal (född 1816),

5 äro mellan 80 och 90 år, 24 mellan 70 och 80 år, 34 mellan 60

och 70 år, 8 mellan 50 och 60 år samt 9 yngre än 50 år; den yngsta

af alla, en kvinna, är född 1869. Häraf synes, att ej mindre än 64

af samtliga ifrågavarande gästgifveriägare äro mera än 60 år gamla.

De af gästgifveriägarna uppgifna inkomstbeloppen af brännvinshandeln,

hvilka naturligen afse inkomsten såväl af utskänkningensförut

angifna, inskränkta bemärkelse som ock af utminuteringen, hafva

sammanfattats i eu tabell — hvilken torde få såsom bilaga åtfölja detta

protokoll — på sådant sätt, att i tabellen införts medeltalet af den

uppgifna inkomsten för de tre åren 1904, 1905 och 1906. Tvä gästgifveriägare

hafva i saknad af nödiga anteckningar ej kunnat uppgifva

sin årsinkomst af rörelsen; för en har ej något belopp upptagits,

enär lian redan för många år sedan för sin återstående lifstid mot viss

ersättning eu gång för alla öfver!åtit brännvinshandeln åt annan person.

opaginerad Kontrollera mot PDF

s

Sammansatta Stats- (och Bevillningsutskottets Utlåtande N:o 11.

Uti de uppgifva inkomstbeloppen ingår i åtskilliga fall äfven hyra för

de lägenheter, i hvilka försäljningen bedrifves, äfvensom stundom arrende

för gästgifveriet tillhörande jord. Beloppen växla rätt betydligt, från

lägst 766 kronor till högst 12,121 kronor. För flertalet gästgifverier

har inkomsten uppgifvits till 8,000 å 5000 kronor om året. Inkomsterna

för samtliga i tabellen upptagna gästgifverier under ifrågavarande treårsperiod

uppgå till i medeltal för år räknadt 233,590 kronor.

Såsom vederlag har i allmänhet begärts medeltalet af de tre

senaste årens inkomster, i några fall mer och i andra mindre. Äfven

de sålunda begärda beloppen äro införda i tabellen. Summan af de

begärda årliga vederlagen stiger till 267,220 kronor. Såsom å tabellen

anmärkts, ingår i vissa af de begärda beloppen äfven ersättning till

den af gästgifveriägaren antagne föreståndaren eller arrendator!!. I det

förut omförmälda fall, då gästgifvaren mot ersättning eu gång för alla

upplåtit gästgifverirörelsen till annan person, har denne i gästgifvarens

ställe begärt viss ersättning. Äfven detta har å tabellen utmärkts.

Uppgifterna angående det litertal, för hvithet gästgifveriägarna

varit skyldiga att erlägga försäljningsafgift — det taxerade litertalet —

afse i allmänhet de tre försäljningsåren 1904—1905, 1905—1906 och

1906—1907, men i några fall har uppgift lämnats för åren 1903—1904,

1904—1905 och 1905—1906. Medeltalen af de inkomna uppgifterna

äro införda i tabellen. Endast i Göteborgs och Bohus län har vid

denna taxering skillnad gjorts mellan minuthandel och utskänkning,

men då uppgifterna för samtliga öfriga län afse hela försäljningen, hafva

ock beträffande gästgifverierna inom Göteborgs och Bohus län summorna

af de för minuthandel och utskänkning taxerade beloppen införts i

tabellen. Summan af samtliga gästgifveri ernås taxerade litertal i medeltal

för ifrågavarande tre år uppgår till 1,389,975 liter.

Då det nu gäller att söka utfinna eu någorlunda rättvis grund

för uppskattningen af de ifrågavarande utskänkningsrättigheternas värde,

möter detta, såsom ock ligger i sakens natur, synnerligen stora svårigheter.

En exakt uppskattning är åtminstone för närvarande omöjlig

att erhålla, helst förhållandena gifvetvis, sedan utminuteringen vid de

ifrågavarande gästgifverierna upphört, komma att gestalta sig icke så

litet annorlunda och värdet af utskänkningen ensam därför på förhand,

innan förändringen inträdt, är svårt att bestämma. Med afseende

härå kunde ock ifrågasättas, huruvida det verkligen kan anses

lämpligt att redan nu söka bestämma grunden för inlösen af ifrågavarande

rättigheter. I betraktande emellertid af de stora olägenheter.

som måste anses förbundna med nämnda rättigheters bibel! ål
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Sammansatta Stats- (och Bevillnings)utskottets Utlåtande N:o 11.

lande, helst det måste ligga i vederbörande gästgifveriägares intresse

att, sedan utminuteringen upphört, söka drifva upp utskänkningen,

och den vinst för nykterheten, som måste antagas följa genom deras

inlösande redan från början af nästkommande försäljningsår, anser jag

dock öfvervägande skäl tala för att åtgärder i sådan riktning redan

nu vidtagas. Om ock i enskilda fall den inlösningssumma, som må

komma att bestämmas, endast kan på ett ungefär träffa det rätta,

synes emellertid detta med hänsyn till de viktiga samhällsintressen,

hvarom här är fråga, icke böra utgöra hinder för frågans lösning.

Af de upplysningar, som erhållits från Kungl. Maj:ts befallningshafvande

angående den inkomst, för hvilken gästgifveriägarna beskattats,

kan man ej draga några säkra slutsatser beträffande den inkomst, de

haft af brännvinshandeln och särskildt af utskänkningen. I många fall

hafva gästgifveriägarna såsom den verkliga inkomsten uppgifvit just

den inkomst, för hvilken de blifvit beskattade och hvilken sannolikt

ofta nog utgöres af den arrendeafgift, som gästgifveriets föreståndare

erlagt, men ofta ingår i den beskattade inkomsten jämväl hyra för

vissa lägenheter m. m., hvilka naturligen äfven efter bränn vinshandelns

upphörande hafva ett visst värde. Åtskilliga gästgifveriägare hafva

alls icke beskattats för inkomst af rörelse, utan hafva i stället de

personer, som förestått rörelsen, beskattats för såväl sin egen som

ägarens inkomst däraf. I andra fall åter synas gästgifveriägarna hafva

blifvit uppskattade jämväl för annan inkomst än inkomsten af gästgifverirörelsen,

utan att därvid angifvits, huru stort belopp som ansetts

härflyta af sistnämnda rörelse.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande synas vid sina förslag till årliga

vederlag följt olika principer. Under det att några med starkt betonande,

att ersättningen endast afsåge rätten till utskänkning och att

denna hittills endast skett i ringa omfattning, på grund däraf föreslagit

synnerligen låga ersättningsbelopp, samt andra efter granskning

af hvarje särskildt fall gått rätt betydligt under ägarnas förslag, hafva

de öfriga i allmänhet, åtminstone i det närmaste, tillstyrkt de af gästgifveriägarna

begärda beloppen. Summan af de af Kungl. Maj:ts befallningshafvande

föreslagna vederlagen uppgår till 127,850 kronor om

året och understiger således med ungefär 140,000 kronor hvad gästgifveriägarna

själfva sammanlagdt begärt.

Af skäl, som jag redan antydt, anser jag mig emellertid icke böra

förorda de af Kung]. Maj:ts befallningshafvande framställda förslag till

beräknande af ersättningen för gästgifverirättigheternas upphörande.

Ett godkännande af nämnda förslag skulle nämligen innebära, att gästBih.

till B Hest!. Prof. 1907. 4 Sami 2 Afd. 10 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Sammansatta Stats- (och Bevillningsutskottets Utlåtande N:o 11.

gifverier med ungefär lika omsättning i den hittills bedrifna affären

skulle komma att erhålla afsevärdt olika vederlag endast därför, att de

vore belägna i olika län. Gästgifveriägarnas egna uppgifter om deras

inkomst af brännvinshandeln torde ej heller böra läggas till grund för

ersättningens bestämmande, då nöjaktig utre dningom sättet, hvarpå den

uppgillra inkomsten beräknats, svårligen kan åstadkommas och riktigheten

af de uppgifna beloppen därför undandrager sig all kontroll.

Lika litet torde man kunna utgå från de af gästgifveriägarna begärda

beloppen, då dessa, såsom jag redan nämnt, i flertalet fall grunda sig

på nyssnämnda inkomstuppgifter.

Under dessa förhållanden synes, därest man vill söka nå det

åsyftade målet, ej annan utväg återstå än att i det taxerade litertalet

söka eu utgångspunkt vid bestämmandet af de eventuella ersättningsbeloppen,

en utväg som ock af en utaf de hörda myndigheterna,

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Östergötlands län, förordats.

Det synes härvid till en början kunna antagas, att det taxerade

litertalet sällan eller aldrig öfverskjuter utan snarare oftast understiger

den verkligen försålda myckenheten. 1 de fall, då taxeringen

varit för låg, kan detta ock sägas i viss män hafva berott af vederbörande

gästgifveriägare själfva, då taxeringen säkerligen ofta grundats

å inhämtade uppgifter från dessa eller det i hvarje fall för dem icke

torde hafva mött några svårigheter att erhålla eu riktigare uppskattning

af rörelsen. Med hänsyn härtill synes det sålunda, åtminstone

om man ser saken från synpunkten af det allmännas ekonomiska intresse,

icke böra vara förenadt med någon betänklighet att välja

nämnda tal till utgångspunkt för ersättningens beräknande.

Visserligen kvarstår naturligen äfven här den svårigheten vid

beräkningen, att det taxerade litertalet hittills varit afsedt att läggas

till grund för beräkningen af afgiften icke blott för försäljningen till

förtäring på stället — utskänkningen i egentlig mening — utan äfven

för utminuteringen, som ofta nog medfört den väsentligaste delen af

inkomsten af gästgifverirörelsen. Genom att afväga ersättningen i ett

lämpligt förhållande till det taxerade litertalet synes dock vederbörlig

hänsyn till nyssnämnda omständighet kunna tagas.

I öfverensstämmelse härmed har jag tänkt mig, att den årliga

ersättningen skulle utgå med ett visst antal öre för hvarje liter af det

taxerade litertalet; och torde man därvid lämpligen kunna räkna

med medeltalet för de tre försäljningsåren närmast före den nya förordningens

ikraftträdande, således försäljningsåren 1904—1905, 1905—1906

och 1906—1907.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- (och Beoillnings)utskottets Utlutande N.o 11.

11

Valet af öretal per liter måste, som nämndt, blifva i viss mån

godtyckligt. Man har nämligen inga uppgifter, hvarken om myckenheten

genom utskänkning försåldt brännvin eller vinsten dåra per liter,

och, äfven om dylika uppgifter vore att tillgå, skulle man svårligen

kunna begagna sig af dem, enär, såsom förut påpekats, förhållandena

efter minuthandelns upphörande gifvetvis blifva helt andra än de hittillsvarande.

Såsom exempel därå kan anföras, att ägaren af ett gästgifveri,

där under senare tider alls ingen utskänkning synes hafva ägt mm, bil vi

enligt egen uppgift erbjuden 1,800 kronor om året af en person, som

önskade öfvertaga befattningen såsom föreståndare för utskänkningsrörelsen.

Vill man verkligen vinna målet, att så många gästgilvenei

som modigt må upphöra med utskänkningsrörelsen, måste man därför

erbjuda en ersättning, som med hänsyn till berörda förhållanden kan

antagas utgöra en skälig godtgörelse för den förlust,_ gastgifvenets ägare

gör genom utskänkningens upphörande, eller åtminstone tilltaga densamma

så pass stor, att gästgifveriägarna kunna antagas finna det med

sin fördel förenligt att utbyta rörelsen med därmed forenadt arbete och

risk mot ett bestämdt påräkneligt årligt belopp.

Jag har redan omnämnt, att det sammanlagda taxerade litertalet

för de gästgifvare, hvilka erbjudit sig afstå från sina utskänknmgsrättigheter,

uppgår till 1,389,975 liter; att gästgifveriägarna uppgift

sin inkomst af brännvinshandeln till tillsammans 233,590 kronor och

begärt en årlig ersättning af sammanlagdt 267,220 kronor; äfvensom

att Kungi. Maj:ts befallningshafvande föreslagit årliga ersättningsbelopp,

som tillsammans uppgå till 127,850 kronor. Om dessa tre belopp fordelas

på det för samtliga ifrågavarande gästgifverier taxerade litertalet,

finner man, att gästgifveriägarnas uppgifna inkomst, i genomsnitt taget,

uppgår till nära 17 öre för liter, att den af dem begärda årliga ersättningen,

likaledes i genomsnitt, belöper sig till något öfver 19 ore

för liter, och att den af Kungl. Maj ds befallningshafvande föreslagna

ersättning i medeltal motsvarar ungefär 9 öre per liter af det taxerade

litertalet. Huru man än bestämmer ersättningen, bör den gifvetvis icke

i något fall öfverstiga hvad gästgifveriägare själf begärt, ej heller

hvad han själf uppgifva såsom sin inkomst af brännvmsförsaljningen.

Med denna begränsning synes mig en årlig ersättning, beräknad etter

10 öre för taxerad liter under treårsperioden 1904—1906, kunna anses

såsom en skälig och lämplig ersättning. Möjligen kan den sålunda

föreslagna ersättningen, med hänsyn därtill att fråga endast är om utskänkningen,

förefalla något hög. Härvid bör emellertid tagas i betraktande,

att många af de ifrågavarande gastgifvenagarna ofveriåtit

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Sammansatta Stats- (och Bevillningsutskottets Utlåtande N:o 11.

sin utskankningsrätt till andra personer, samt att ett nedläggande af

rörelsen därför förutsätter en uppgörelse med dessa, något som tilläfvenjyrs

\ allmänhet . icke kan antagas aflöpa utan ersättningsanspråk från

föreståndarnas sida, om än utminuteringsrättens försvinnande i många

..böI. underlätta en uppgörelse, eftersom storleken af den arrendeafgift,

föreståndaren har att erlägga, naturligen i regel uppgjorts under

förutsättning af utminuteringsrättens fortfarande bestånd. Någon hänsyn

äfven höra tagas till det förhållandet, att i och med det, att

gastgifvares rätt till brännvinsutskänkning upphör, den honom i sådan

egenskap tillkommande rätt till utskänkning af vin och Öl till andra

än resande i samband med servering af mat jämväl försvinner. Därest

ett erbjudande från statens sida i förevarande hänseende skall medföra

någon effekt, torde därför ersättningen knappast böra sättas lägre än

som nyss föreslagits. De på nu nämndt sätt beräknade ersättningsbtPP-

Pyarje gästgifveri äro införda i den redan omnämnda

tabellen Summan af samtliga dessa belopp uppgår, på sätt tabellen utvisar,

till 116,666 kronor, eller något mindre än hvad Kungl. Maj:ts

befallningshafvande sammanlagdt föreslagit.

Rörande några af de i nyssnämnda tabell upptagna gästgifverier

anser jag mig böra särskildt yttra några ord.

Ägaren till Skillingaryds gästgifveri, hvilken är född år 1832, är

ägaie till ett åttondels mantal Skillingaryd och på grund däraf berättigad

att idka brännvinsförsäljning hvart åttonde år, nästa gång från

den 1 november 1907 till och med den 31 oktober 1908. Senaste

gången, försäljningen ägde rum, var han taxerad för 16,000 liter; och

hai han under de år, da han utöfvat försäljning*, enligt egen uppgift

ej haft mindre inkomst däraf än 6,000 kronor för året. Han har förklarat

sig villig att° afsåga sig utskänkningsrätten för sig och sin

hustru, som är född år 1842, mot en ersättning för en gång af 2,000

kronor. Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Jönköpings län anser det

vara af särskild, vikt, att brännvinsförsäljningen vid detta gästgifveri,

som är beläget invid Skillingaryds mötesplats och skjutfält, komme att

försvinna. I likhet med vederbörande kronofogde har Kungl. Maj:ts

befallningshafvande förklarat sig anse det fordrade vederlaget icke vara

oskäligt.

Beträffande gästgifveriet i Gagnbro har Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Kopparbergs län meddelat, att ägarinnan åf gästgifveriet,

som ar född år 1832, enligt en den 7 augusti 1902 utfärdad handling

,or ^ sedan åtskilliga i handlingen omförmälda personer,

boende i Stora Tima socken, där gästgifveriet är beläget, utfast sig

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Sammansatta Stats- (och Bevillningsutskottets Utlåtande N:o 11.

att till henne, så länge hon lefde, årligen utbetala 300 kronor halfårsvis

i förskott — så länge nämnda summa ordentligt till henne utbetalades,

ej återupptaga brännvinsförsäljningsrättigheten vid gästgifveriet;

att på grund häraf någon försäljning af brännvin ej ägt rum vid

gästgifveriet sedan den 1 november 1902; samt att Kungl. Maj:ts befallningshafvande

genom beslut den 24 augusti 1904 förordnat, att

nämnda gästgifveri skulle från och med ingången af år 1908 indragas.

Med hänsyn till hvad sålunda blifvit upplyst och då, enligt hvad af

handlingarna framgår, nyssnämnda beslut vunnit laga kraft, föreligger

icke någon anledning att föreslå ersättning åt gästgifveriets ägare.

Slutligen torde för fullständighetens skull böra omnämnas, dels

att ett af de i tabellen upptagna gästgifverierna inom Kristianstads

län — Blekemåsa gästgifveri — genom länsstyrelsens utslag den 6

februari 1907 inskränkts till skjutsstation från och med den 1 januari

1908, men att gästgifveriets innehafvare öfver utslaget anfört besvär

hos kammarkollegium, dels ock att stämning uttagits mot föreståndaren

för Ahlhults gästgifveri i Hallands län med yrkande, att denne, såsom

icke berättigad till utskänkning af brännvin, därför måtte dömas till

ansvar. Nu berörda omständigheter synas dock icke behöfva väcka

någon betänklighet vid bestämmande af en eventuell ersättning i förevarande

hänseende, då en sådan ersättning naturligen kommer att utgå

endast under förutsättning, att vederbörande visar sig vara berättigad

till uppbärande af densamma.

Såsom jag redan förut framhållit, finner jag det vara af stor vikt

för ordning och nykterhet i de trakter på landsbygden, där nu ifrågavarande

gästgifverier äro belägna, att utskänkning af brännvin där

kommer att upphöra. Därjämte bör det vara af synnerligen stort intresse

för dessa kommuner att så fort som möjligt blifva satta i tillfälle

att liksom öfriga kommuner erhålla rätten att bestämma, huruvida

bränn vinsförsäljning må förekomma inom kommunen eller icke. Då

därtill kommer, att den årliga utgift, som skulle drabba det allmänna för

ersättning åt gästgifveriägarna ej kan anses vara synnerligen stor, särskilt

i betraktande af den höga ålder, flertalet gästgifveriägare redan

uppnått, anser jag mig med fullt skäl kunna hemställa, att Kungl.

Maj:t täcktes för Riksdagen framlägga förslag om inlösen af gästgifveriägares

utskänkningsrättigheter enligt de grunder, jag redan

angifvit.

På sätt öfvergångsstadgandena till brännvinsförsäljningsförordningen

den 9 juni 1905 innehålla, skall till vissa personer, hvilka på

grund af burskap nu äga rätt till utskänkning af brännvin i stad, under

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Sammansatta Stats- (och Bevillnings)utskottets Utlåtande N;o 11.

villkor att de afstå för tiden från och med den 1 nästkommande oktober

från nämnda rätt, utgå viss årlig godtgörelse; och är denna godtgörelse

bestämd att utgå af den andel af brännvinsförsäljningsmedlen, som jämlikt

25 § i nämnda förordning skall insättas i statskontoret, innan

fördelning af denna andel på föreskrifvet sätt äger rum.

Med afseende härå synes mig lämpligast, att äfven den nu ifrågasatta

ersättningen till gästgifvarna bestämmes att utgå af samma

medel och i hufvudsakligen enahanda ordning som ersättning till nyss

omförmälda personer. Därest så sker, erfordras icke heller något särskildt

anslag för ändamålet.

Gästgifveriägarna själfva hafva i allmänhet förutsatt, att rörelsens

nedläggande från den 1 november 1907 skulle uppställas såsom villkor för

inlösen. Enär af de inkomna uppgifterna emellertid framgår, att en och

annan gästgifveriägare antagit föreståndare för bränn vinshandeln medelst

kontrakt, som ej tilländalöper förr än om ett eller par år, och då såväl

för dessa som än mera för de gästgifveriägare, som afslutat dylika kontrakt,

gällande för deras lifstid, möjligen kan möta svårighet att redan före

den 1 november innevarande år träffa uppgörelse med vederbörande

föreståndare, synes mig — med undantag för Skillingaryds gästgifveri, i

fråga om hvilket ersättning skulle utgå en gång för alla — tiden för

en eventuell inlösen böra så bestämmas, att densamma kan äga rum

äfven vid en senare tidpunkt.

Gifvet är, att ersättning icke bör gästgifveriägare tillerkännas,

med mindre vederbörligen styrkes, att gästgifveriägare fortfarande är

i lifvet samt till utskärning berättigad.

Ansökning om ersättning synes lämpligen böra ske hos Kungl.

Maj:ts befallningshafvande, som torde böra erhålla bemyndigande att

efter pröfning af hvarje särskildt fall enligt de särskilda närmare föreskrifter,

som må finnas erforderliga, utbetala ersättningarna af under

händer varande medel mot ersättning af inom länet inflytande brännvinsförsäljningsafgifter.

»

s. 15 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- (och Bevillnings)utskottets Utlåtande N:o 11.

15

Den i statsrådsprotokollet omförmälda tabellbilagan är af följandelydelse

:

»Gästgifverier, hvilkas ägare förklarat sig villiga att på vissa villkor

afstå från utskänkningsrätten.

Af ägaren

Af ägaren

i

Af Kung!

Ma]:ts befall-!

Taxeradt

Årlig ersätt- ning, berök-

Gästgifveriets namn.

uppgifven

årsinkomst,

begärd årlig

ersättning,

: ningshaf-

! vande före- ■ slagen årlig !

litertal;

medeltal

nåd enligt de i

propositionen

föreslagna

kr.

kr.

ersättning,

för 3 år,

grunder,

kr.

liter.

kr.

Kisa ............................

8,000

6,000

4,500

15,000

1,500

Rumla ........................

4,000

4,000

4,000

25,000

2,500

Broarp ........................

2,200

1,500

600

8,666

866

11 vetlanda ................

7,000

7.000

3,000

62,000

6,200

Skillingaryd b............

—

—

—

—

—

Värnamo ....................

7,310

35,310 ä)

3,000

45,000

4,500

Ölmestad....................

4,166

4,000

1,500

20,000

2,000

Nöbbeled....................

1,828

1,800

900

11,166

1,116

Dihult ........................

2,000

6,050 3)

1,075

20,000

2,000

Alfvesta ....................

3,000

3,000 >)

1,500

30,000

3,000

Ljungby ....................

6,000

6,000

1,250

20,000

2,000

Röhälla........................

10,655

12,000

4,500

2,500

250

Bunge ........................

-s)

600

600

15,000

600

Norje °) ....................

1,100

1,000

1,000

3,156

315

Blekemåsa 7) ............

1,150

900

500

7,666

766

Orkelljunga 8) ............

5,000

5,000

1,500

10,000

1,000

Åstorp ........................

9,666

10,000

5,000

30,000

3,000 !

Margretctorp ............

5,500

9,500 °)

5,500

25,000

2,500 ;

Kädarp........................

1,500

2,000

1,500

10,000

1,000

Fjelkinge....................

5,000

5,000

5,000

40,000

4,000

Ahus............................

1,500

4,500

1,500

20,333

1,500

Vram, vestra ............

4,750

4,750

4,750

15,000

1,500

Hammenhög................

5,000

5,000

1,500

30,666

3,066

Dalby ........................

8,00010)

6,000

3,000

10,000

1,000

Wallåkra....................

3,250

3,250

2,000

6,333

633

Tågarp........................

4,000

9,000u)

3,000

8,000

800

Löddeköpinge ............

3,200

3,200

2,000

10,000

1,000

Hurfva........................

3,500 |

3,500

1,500

18,000

1,800

Östraby ''-) ................

4,000

4,000

2,000

11,000

1,100

Skifvarp ....................

5,666 j

.4,500

3,500

14,400 i

1,440 |

''transport1

127,941

168,360

71,175

543,886 ]

52,952

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Sammansatta Stats- (och Bevillnings)utskottets Utlåtande N:o 11.

Gästgifveriets namn.

Af ägaren

uppgifven

årsinkomst,

kr.

Af ägaren

begärd årlig

ersättning,

kr.

Af Knngl.

Maj:ts befall- ningshaf- vande före- slagen årlig

ersättning,

kr.

Taxeradt

litertal;

medeltal

för 3 år,

liter.

Årlig ersätt- j

ning, beräk- ■

nåd enligt de i

propositionen

föreslagna i

grunder,

kr.

Transport

127,941

168,360

71,175

543,886

j

52,952

Breared ....................

3,858

3,000

3,000

18,666

1,866

Sjögården....................

5,000

4,000

4,000

72.000

4,000

Qvibille ....................

3,375

3,000

3,000

26,666

2,666

Slöinge........................

4,500

3,000

3,000

68,666

3,000

Ljungby ....................

3,000

4,10013)

3,000

30,000

3,000

Morup 14)....................

—

—

3,000

30,000

3,000

Ahsbro........................

1,500

6,000

1.500

20,000

1,500

; Åsa ............................

4,000

3,000

3,000

25,000

2,500

Ahlhult15) ................

3,106

2,800

1.000

12,666

1,266 |

Landvetter ................

6,000

6,000

500

30,000

3,000

Assmunderöd ie)........

4,000

450

100

7,000

450

Rabbalshede 17) ........

1,433

1,80018)

1,000

30,166

1.433

Tanumshede 17) ........

2,666

2,500

1,000

38,333

2,500

Skene ........................

4,300

5,000

500

19,096

1,909

| Sundholmen................

4,000

4,00019'')

500

38,333

3,833

i Bonared ....................

5,000

5,000

500

7,000

700

Timmelhed ................

2,691

2,700

500

14,333

1,433

| Klöf............................

3,800

4,000

500

11,666

1,166

! Svenljunga ................

4,000

4.000

1,000

55,000

4,000

Ökne............................

3,700

3,700

500

20,000

2.000

: Edsbergs Sanna .......

4,333

4,333

4,100

6,500

650

! Buskåker....................

8,00020)

3,677

3,675

100.000

3,677

j Ofvanmvra ................

7,500

4,000

4,000

43,333

4,000

Finnshyttan................

766

800

800

5,666

566

Gagnbro21) ................

—

—

—

—

—

i Västerby....................

12,121

5,000

5,000

70,000

5,000

1 Nybyn ........................

3,000

8,00022)

3,000

28,333

2,833

i Neder Luleå23) ........

5,000

5,000

17,666

1,766

Summa

233,590

267,220

127,850

1,389,975

116,666

Anmärkningar.

Den af ägaren uppgifna årsinkomsten är medeltal för kalenderåren 1904, 1905

och 1906.

Taxeradt litertal är i allmänhet medeltal för försäljningsåren 1904—1905, 1905—

1906 och 1906—1907, men i några fall, då uppgift för året 1906—1907 ej

lämnats, medeltal för åren 1903—1904, 1904—1905 och 1905—1906.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- (och Bevillningsutskottets Utlåtande N:o 11. 17

De i sista kolumnen ärlig ersättning etc. upptagna beloppen äro endast approximativa

för de gästgifverier, för hvilka uppgift om det taxerade litertalet för år

1906—1907 saknas.

1) Vid Skillingaryds gästgifveri utöfvas utskänkningsrättigheten endast hvart

åttonde år. Ägaren begär såsom ersättning 2,000 kronor för en gång.

2) Däraf 28,000 kronor såsom ersättning åt arrendator!!.

3) Däraf 3,900 » » » » »

4) Dessutom befrielse från gästgifveriskyldigheten.

5) Ägarinnan har förklarat sig ej kunna uppgifva sin inkomst.

6) Rättigheten får endast utöfvas under tiden från den 22 september till den 12

februari.

7) Gästgifveriet är genom Konungens befallningshafvandes res. från och med den

1 januari 1908 förändradt till skjutsstation; Konungens befallningshafvandes

beslut är dock öfverklagadt hos kammarkollegium.

8) Rättigheten får utöfvas endast sex månader af året.

9) Däraf 4,000 kronor till föreståndaren för rörelsen.

10) Häri ingår arrende för viss mark.

11) Däraf 5,000 kronor åt arrendatorn.

12) Ägarinnan önskar behålla rättigheten till den 1 november 1909.

13) Häri inberäknad ersättning med 1,100 kronor för minskad hyresinkomst af

m fastigheten m. m.

14) Ägarinnan har ej kunnat uppgifva sin inkomst och därför ej heller begärt

någon viss ersättning.

15) Den person, som under senare åren utöfvat utskänkningsrättigheten, har där
för

blifvit åtalad såsom för olaga utskänkning.

16) Utskänkningen utöfvas 3 dagar hvar 4:de vecka.

17) Utskänkningen utöfvas hvarannan vecka.

18) Vid gästgifveriet har hittills ingen utskänkning utöfvats, men ägaren uppger

sig vara erbjuden 1,800 kronor om året af en person, som önskar öfver__

taga utskänkningen för framtiden.

19) Ägarinnan begär dessutom 4,000 kronor för en gång, enär hon vid vite af

samma belopp förbundit sig att ej afsåga sig utskänkningsrättigheten.

20) Approximativ siffra, enär ägaren ej uppgifvit inkomsten för år 1906.

21) Ägarinnan har under de senare åren ej utöfvat utskänkningsrättigheten och

uppbär såsom ersättning därför 300 kronor i årlig ersättning, hvilken garanterats

af några enskilda personer inom kommunen; gästgifveriet skall enligt

Kungl. Maj:ts befallningshafvandes beslut den 24 augusti 1904 indragas från

och med ingången af år 1908.

22) Ersättningsbeloppet är beräknadt efter ägarens och arrendatorns sammanlagda

inkomst; den senare är emellertid nu afliden och utskänkningen utöfvas af

ägaren själf.

23) Ägaren har för sin lifstid utarrenderat utskänkningsrättigheten mot en på en

gång erlagd arrendeafgift; uti den begärda ersättningssumman ingå 2,000

kronor såsom ersättning åt den nuvarande föreståndaren; återstoden afser

ersättning åt arrendatorn.»

Bih. till Riksd. Prat. 1907. 4 Sami. 2 Afd. JO Höft.

s. 18 Kontrollera mot PDF

Utdofta

y frände.

18 Sammansatta Stats- (och Bevillningsutskottets Utlåtande N:o 11.

I den af Kungl. Maj:t till 1905 års lagtima Riksdag aflåtna propositionen

med förslag till förordning angående försäljning af brännvin,

hvilken proposition blifvit i förevarande hänseende af Riksdagen godkänd,

finnes i fråga om gästgifvares rätt att till förtäring på stället

sälja brännvin anfördt, bland annat, att det icke torde vara lämpligt

att genom en ny lagstiftning upphäfva den vissa gästgifvare tillkommande

rättigheten att åt resande utskänka brännvin, helst, äfven om

en sådan åtgärd eljest kunde finnas önskvärd, innehafvarna af ännu

befintliga gästgifverier med utskänkningsrätt i allmänhet torde hafva

hunnit en ålder, som gjorde antagligt, att utskänkningsrätten vid samma

gästgifverier inom en icke allt för aflägsen framtid komme att upphöra.

Då sålunda med hänsyn till de ifrågavarande gästgifveriägarnas

i genomsnitt ganska höga ålder, hvilken bekräftas genom de i den förevarande

propositionen härom meddelade upplysningar, man vid 1905

års lagstiftningsarbete afstått från att genom särskilda lagstiftningsåtgärder

upphäfva eller inskränka den utskänkningsrätt, som tillkomme

vissa gästgifverier, synes det ock utskottet hafva varit mest följdriktigt

att icke heller nu särskild anordning blifvit ifrågasatt för dessa rättigheters

aflösning med statsmedel.

Vidare har det icke heller blifvit af utskottet obeaktadt, att den af

Kung]. Maj:t nu föreslagna åtgärden kommer att i det hänseende icke

vara effektiv, att åtskilliga af dessa rättigheter ändock komma att kvarstå.

Dels framgår det nämligen af den i statsrådsprotokollet lämnade utredning,

att åtskilliga gästgifveriägare förklarat sig icke vilja afstå från

utskänkningsrätten, dels lärer det ock kunna med ganska stor visshet,

antagas, att icke alla de gästgifveriägare, hvilka förklarat sig villiga

att afsäga sig nämnda rätt, verkligen komma att göra det. Det af de

sistnämnde lämnade medgifvandet har nämligen skett under förutsättning,

att ersättningen komme att utgå med de af dem begärda belopp

men icke med reducerade belopp i enlighet med de af Kungl. Maj:t

föreslagna grunder.

Oafsedt dessa nu anmärkta förhållanden linner utskottet sig likväl

böra biträda Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag. Det får nämligen i

allt fall anses såsom en fördel, värd någon uppoffring från det allmännas

sida, att de privilegierade utskänkningsrättigheterna snarast möjligt

upphöra och att frågan om utöfvande af brännvinsförsäljning kommer

under vederbörande kommuners afgörande i vanlig ordning. Och ett

steg i denna riktning innebär den kungl. propositionen.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Samman satin Stats- (och Bevillningsutskottets Utlåtande N.o 11.

att Riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj ds

förevarande proposition,

dels medgifva,

att, därest ägare af gästgifveri, hvilken på grund

af bestämmelserna i 10 § af förordningen angående

försäljning af brännvin den 9 juni 1905 är berättigad

att fortfarande efter den 1 november 1907 utskänka

brännvin, afstår från den honom sålunda tillkommande

utskänkningsrättigheten, till honom må under härefter

angifna villkor utbetalas ersättning, bestämd på

sätt nedan sägs:

1) manlig, gift gästgiiVeriägare afsäger sig utskänkningsrätten

för såväl sig själf som för sin hustru;

ägande hustrun, därest äktenskapet blifvit ingånget

före den 1 maj 1907, att, så framt hon öfverlefver

mannen, efter hans frånfälle under sin återstående

lifstid uppbära den ersättning, hvartill mannen, enligt

livad nedan sägs, om han lefvat, varit berättigad;

2) ersättningens årliga belopp utgör tio öre för

hvarje liter af det litertal, hvartill brännvinsförsäljningen

vid gästgifveriet enligt § 16 mom. 3 och 4 i

förordningen angående villkoren för försäljning af

brännvin m. m. den 24 maj 1895 blifvit beräknad i

medeltal för de tre försäljningsåren 1 november 1904

—31 oktober 1905, 1 november 1905—31 oktober

1906 och 1 november 1906—31 oktober 1907, dock

att nämnda ersättning ej i något fäll må öfverstiga vare

sig den ersättning, som, enligt hvad i den vid statsrådsprotokollet

fogade tabell angifves, af gästgifveriägaren

i sådant afseende begärts, eller den, enligt hvad samma

tabell utvisar, af honom uppgifna medelinkomsten af

brännvinshandeln vid gästgifveriet under åren 1904—

1906;

3) ersättningen utbetalas kvartalsvis vid början

af hvarje kvartal från och med ingången af försäljningsåret

näst efter det, hvarunder gästgifveriägaren

afsagt sig utskänkningsrätten;

samt att till ägaren af Skillingaryds gästgifveri i

Jönköpings län må, under villkor att han för sin egen

och för sin hustrus räkning från och med den 1 november

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Sammansatta Stats- (och Bevillningsutskottets Utlåtande N:o 11.

innevarande år afstår från dem tillkommande utskänkningsrätt

vid nämnda gästgifveri, utbetalas ett belopp

af 2,000 kronor;

dels ock förklara, att, utan hinder af den i 25 §

i förordningen angående försäljning af brännvin den

9 juni 1905 meddelade föreskriften om insättning i

statskontoret af vissa andelar af brännvinsförsäljningsmedlen,

förenämnda ersättningar må utgå af nyss

omförmälda andelar, innan inleverering däraf till statskontoret

äger rum.

Stockholm den 12 maj 1907.

På sammansatta stats- och bevillningsutskottets vägnar:

fl. CA VALLI.

Reservation

af herrar B. Persson, G. Jansson och Byström.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BORTRYCKERLAKT1EBOLAG, 1007.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1907:223 Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning till gästgifvare, som afstå från dem jämlikt 10 § i förordningen angående a1 i texten