Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:ts ''proposition till Riksdagen angående ersättning till gästgifvare, som afstå från dem jämlikt 10 § i förordningen angående försäljning af brännvin den 9 juni 1905 tillkommande rätt till utskänkning af brännvin.
1907-05-12 · 20 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 19 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SBevU 1907:11, Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:ts ''proposition till Riksdagen angående ersättning till gästgifvare, som afstå från dem jämlikt 10 § i förordningen angående försäljning af brännvin den 9 juni 1905 tillkommande rätt till utskänkning af brännvin.
Dokumentets text
Sammansatta Stats- (och Bevillningsutskottets Utlåtande N:o 11.
1
N:o 11.
s
Ank. till Riksd. kansli den 12 maj 1907, kl. 5 e. m.
Sammansätta stats- och bevillningsutskottets utlåtande i anledning
af Kungl. Maj:ts ''proposition till Riksdagen angående
ersättning till gästgifvare, som afstå från dem jämlikt 10
§ i förordningen angående försäljning af brännvin den
9 juni 1905 tillkommande rätt till utskänkning af brännvin.
I en den 7 innevarande maj till Riksdagen aiiåten proposition,
n:o 199, har Kungl. Maj:t under åberopande af propositionen bilagdt
utdrag af statsrådsprotokollet öfver finansärenden för samma dag föreslagit
Riksdagen att
»dels medgifva,
att, därest ägare af gästgifveri, hvilken på grund af bestämmelserna
i 10 § af förordningen angående försäljning af brännvin den
9 juni 1905 är berättigad att fortfarande efter den 1 november 1907
utskänka brännvin, afstår från den honom sålunda tillkommande utskänkningsrättigheten,
till honom må under härefter angifna villkor
utbetalas ersättning, bestämd på sätt nedan sägs:
1) manlig, gift gästgifveriägare afsäger sig utskänkningsrätten för
såväl sig själ!'' som för sin hustru; ägande hustrun, därest äktenskapet
blifvit ingånget före den 1 maj 1907, att, så framt hon öfverlefver
Bill. till Riksd. Prot. 1907. 4 Sami. 2 Afd. 10 Häft. (N:o 11.) 1
2 Sammansatta Stats- (och Bevillningsjutskottets Utlåtande N:o 11.
mannen, efter hans frånfälle under sin återstående lifstid uppbära den
ersättning, hvartill mannen, enligt hvad nedan sägs, om han lefvat,
varit berättigad;
2) ersättningens årliga belopp utgör tio öre för hvarje liter af
det litertal, hvartill brännvinsförsäljningen vid gästgifveriet enligt §
16 mom. 3 och 4 i förordningen angående villkoren för försäljning af
brännvin m. in. den 24 maj 1895 blifvit beräknad i medeltal för de
tre försäljningsåren 1 november 1904—31 oktober 1905, 1 november
1905—31 oktober 1906 och 1 november 1906—31 oktober 1907, dock
att nämnda ersättning ej i något fall må öfverstiga vare sig den ersättning,
som, enligt hvad i den vid statsrådsprotokollet fogade tabell
angifves, af gästgifveriägaren i sådant afseende begärts, eller den,
enligt hvad samma tabell utvisar, af honom uppgifna medelinkomsten
af bränn vinshandeln vid gästgifveriet under åren 1904—1906;
3) ersättningen utbetalas kvartalsvis vid början af hvarje kvartal
från och med ingången af försäljningsåret näst efter det, hvarunder
gästgifveriägaren afsagt sig utskänkningsrätten;
samt att till ägaren af Skillingaryds gästgifveri i Jönköpings län
må, under villkor att han för sin egen och för sin hustrus räkning
från och med den 1 november innevarande år afstår från dem tillkommande
utskänkningsrätt vid nämnda gästgifveri, utbetalas ett belopp af
2,000 kronor,
dels ock förklara, att, utan hinder af den i 25 § i förordningen
angående försäljning af brännvin den 9 juni 1905 meddelade föreskriften
om insättning i statskontoret af vissa andelar af brännvinsförsäljningsmedlen,
förenänmda ersättningar må utgå af nyss omförmälda
andelar, innan inleverering däraf till statskontoret äger rum.»
Enligt berörda statsrådsprotokoll har chefen för finansdepartementet
vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t anfört följande.
»I § 7 af förordningen angående villkoren för försäljning af
brännvin och andra brända eller destillerade spirituösa drycker den
24 maj 1895 är, liksom i äldre förordningar i ämnet, stadgadt, att, om
för gästgifveri å landet vid den tid, då förordningen angående villkoren
för försäljning af brännvin den 18 januari 1855 blef till efterlefnad
gällande, utskänkningsrättighet utöfvats och sedermera icke upphört,
så finge samma handel, så framt rättigheten därtill icke blefve uppsagd
eller förverkad, fortfarande tillgodonjutas, dock endast af den,
som, då försäljningsförordningen den 26 augusti 1873 blef till efterlefnad
gällande, var ägare till sådant gästgifveri, och af hans hustru,
3
Sammansatta Stats- (och Bevillnings)utskottets Utlåtande N:o 11.
så länge någon af dessa lefde och själf eller genom annan behörig
person besörjde gästgifverihållningen vid samma gästgifveri. Motsvarande
bestämmelse i den nya förordningen angående försäljning af brännvin
den 9 juni 1905 återlinnes i denna förordnings 10 §. I sistnämnda
lagrum har emellertid stadgandet till sin innebörd väsentligen modifierats,
i ty att gästgifvare enligt detsamma tillerkänts utskänkningsrätt allenast
i det omfång, 1905 års förordning bestämmer. Då nämligen enligt tidigare
försäljningsförordningar rätten till utskänkning — d. v. s. rätt till försäljning
till förtäring på stället — äfven innefattade rätt till utminutering,
bär den nya försälj ningsför ordningen upphäft detta samband,
så att rättigheten till utskänkning i och för sig endast innebär rätt till
försäljning till förtäring på stället. Från och med den 1 november
innevarande år, då den nya förordningen hvad landsbygden beträffar
träder i kraft, upphör följaktligen för de gästgifvare, som afses i 10 §
af 1905 års förordning, rätten att sälja brännvin till afhämtning.
Redan vid 1906 års Riksdag väcktes af en motionär i Andra Kammaren
förslag i syfte, att den omförmälda inskränkningen i gästgifveriägarnas
försäljningsrätt icke skulle inträda förr än den 1 november 1915, mot
det att gästgifveriägarna afsade sig äfven utskänkningsrättigheten från
och med samma tidpunkt, men blef denna motion af Riksdagen afslagen.
Fn af åtskilliga gästgifveriägare hos Kungl. Maj:t gjord underdånig
framställning i enahanda syfte har enligt nådigt beslut den 21 september
1906 icke heller föranledt någon Kungl. Maj:ts åtgärd.
I en den 2 sistlidne februari till Kungl. Maj:t ingifven skrift hafva
därefter åtskilliga gästgifveriägare gjort förnyad framställning i ämnet,
i hvilken framställning hemställts, att antingen viss öfvergångstid
måtte stadgas för ikraftträdandet af den nya bestämmelsen om inskränkningen
i gästgifvares försäljningsrätt eller ock att gästgifvare skulle
förklaras berättigad att, om han afstode äfven från rätten till utskänkning,
d. v. s. rätten till försäljning till förtäring på stället, erhålla
visst vederlag.
Under erinran att enligt den lagstiftning, som sedan lång tid tillbaka
före utfärdandet af 1905 års brännvinsförsäljningsförordning varit
gällande, gästgifvare varit tillerkänd rätt till försäljning af brännvin
och andra spirituösa drycker äfven till afhämtning, hafva sökandena till
stöd för sistberörda framställning vidare anfört hufvudsakligen följande.
För det stora flertalet gästgifveriägare hade försäljningen till afhämtning
ägt den ojämförligt största ekonomiska betydelsen. Då rätten
till sådan försäljning upphäfts genom 1905 års brännvinsförsäljningsförordning
men, någon ersättning för upphäfvandet af nämnda rätt
4 Sammansatta Stats- (och Bevillnings)utskottets Utlåtande N:o 11.
icke medgifvits, samt icke ens en öfvergångstid, som tillnärmelsevis
vore lämpad efter den djupgående omhvälfning och försämring af ifrågavarande
gästgifveriägares ekonomiska förhållanden, som nämnda förändring
innebure, blifvit föreskrifven, hade den nya förordningen framkallat
djupa bekymmer hos alla dessa, dittills såsom privilegierade
ansedda gästgifveriägare.
Bestämmelserna om den dem tillkommande rätt i berörda hänseende
hade i hittills gällande lagstiftning gifvits en sådan lydelse och
äfven tidigare vid fleraldiga tillfällen såväl inom som utom Riksdagen
erhållit en sådan tolkning, att gästgifvare, hvarom här vore fråga, i
hvarje fall haft synnerligen goda skäl att anse rätten att försälja
brännvin och andra spirituösa drycker äfven till afhämtning såsom en
honom, under vissa villkor, för lifstid tillförsäkrad förmån. Det vore
därför naturligt, att de därefter inrättat sitt lif och att upphäfvandet
af sistnämnda rättighet därför oväntadt bringat dem sorg och bekymmer
på deras ålderdom.
Billigheten syntes därför kräfva, att, om det allmänna bästa kräfde
indragandet af nämnda, dem hittills tillkommande rättighet, hvarpå
deras bärgning berott, dedta måtte ske på ett så skonsamt och för
dem så litet förlustbringande sätt som möjligt.
Sökandenas ifrågavarande framställning afsåge emellertid icke
endast att åt dem söka vinna en förmån, som skulle göra öfvergången
till den nya ordningen för dem mindre svår, utan äfven att, om sådan
förmån vunnes, genom medgifvande å sökandenas sida underlätta och
påskynda det fullständiga genomförandet af den nya ordningen.
Om genom den nya förordningen supplerande bestämmelser hänsyn
toges äfven till sökandenas intressen därigenom, att antingen en öfvergångstid
fastställdes till ett lämpligt antal år, hvarunder de bibehölles
vid sin gamla rätt, eller ett skäligt vederlag tillerkändes dem för deras
återstående lifstid, så skulle de å sin sida beredvilligt offra den rätt
till utskänkning, som den nya förordningen förbehållit dem. Sökandena
ville emellertid icke öfverdrifva detta offers betydelse. Visserligen ansåge
de sig icke behöfva befara, att äfven rätten att försälja till förtäring
på stället skulle på lagstiftningens väg fråntagas dem. Möjligheten
att verkligen tillgodogöra sig denna rättighet vore emellertid
osäker, bekymmersam och motbjudande. Hittills hade sökandena gått
nykterhetsintresset tillmötes genom att inskränka krögerirörelsen ända
därhän, att densamma på de allra flesta ställen knappast kunde anses
såsom sådan bedrifven. Eu förändring i motsatt riktning skulle utan
tvifvel vara till skada för god ordning och nykterhet på landsbygden
5
Sammansatta Stats- (och Bevillningsutskottets Utlåtande N:o 11.
samt, om den ock möjligen gåfve sökandena ekonomisk afkastning, på
samma gång tillföra dem ständiga obehag och bekymmer, hvarjämte
starka krafter gifvetvis komme att sättas i rörelse för att hindra sökandena
att utnyttja ifrågavarande rättighet. A andra sidan skulle eu
direkt afsägelse och ett fullständigt upphörande af den återstående
utskänkningsrätten befordra den nya förordningens syftemål genom att
undanröja hindret för vederbörande kommuners oinskränkta beslutanderätt.
Med erinran dels att enligt 1905 års förordning vederlag tillerkänts
vissa personer, under villkor att de afstode från dem på grund
af burskap tillkommande utskänkningsrättigheter, dels ock att enligt
nådiga förordningen den 16 februari 1906 skjutsentreprenör, livats
kontrakt varit löpande under hela året 1905 och därefter, utan hinder
af bestämmelserna i 1905 års förordning angående försäljning af vin
och Öl, bibehållits vid den rätt till utskänkning af maltdrycker, som före
nämnda förordnings ikraftträdande tillkommit honom, hemställa sökandena
därför, att Kungl. Magt täcktes till den nu församlade Riksdagen aflåta
nådig proposition af det innehåll, antingen att förordningen den 9 juni
1905 angående försäljning af brännvin måtte ändras på sådant sätt,
att de i 10 § afsedda gästgifveriägare, hvilka för tiden från och med
den 1 november 1918 för sig och sina hustrur afstode från den i
sagda paragraf dem tilldelade utskänkningsrätt, finge till sist sagda dag,
under de i samma paragraf angifna förutsättningar, försälja brännvin
äfven till afhämtning, eller att berörda gästgifveriägare, som för tiden
från och med den 1 november 1907 afsade sig och sina hustrur den i
paragrafen dem medgifna utskänkningsrätt, finge från och med sistnämnda
dag under sin lifstid erhålla ett skäligt, årligen utgående vederlag
för upphörandet att försälja brännvin till afhämtning eller förtäring
på stället.
Det torde icke vara någon anledning att nu ånyo till behandlingupptaga
frågan om omfattningen af gästgifveriägarnas brännvinsförsäljningsrätt,
eftersom ju denna fråga blifvit afgjord vid 1905 års Riksdag.
Ej heller synes det vara skäl att vidare sysselsätta sig med sökandenas
förslag om några års uppskof, under hvilket brännvinsförsäljningen skulle
få af gästgifvarne bedrifväs i samma omfång som hittills. Såsom jagredan
nämnt, var nämligen ett liknande förslag vid nästlidet års riksmöte
föremål för Riksdagens pröfning, utan att detta lyckades tillvinna sig
Riksdagens bifall. Däremot har jag ansett det af sökandena framställda
förslaget om ersättning åt de gästgifveriägare, som från och
6 Sammansatta Stats- (och Bevillningsutskottets Utlåtande N:o 11.
med den 1 november 1907 vore villiga att afsåga sig rätten till
brännvinsutskänkning, vara så beaktansvärdt, att detsamma borde
göras till föremål för närmare utredning. Det är nämligen väl sant,,
att iskänkning af brännvin — begreppet iskänkning här taget i
den mera inskränkta bemärkelse, som detsamma erhållit i 1905 års
förordning, d. v. s. försäljning till förtäring på stället — vid många
gästgifverier hittills bedrifvits endast i ringa omfattning, vid några
kanske alls icke, men det är å andra sidan tydligt, att, då de ifrågavarande
gästgifvarnas minuthandelsrättighet upphör, dessa för att få
åtminstone någon afkastning af den dem tillkommande rättigheten till
bränn vinsförsäljning måste söka utvidga utskänkningsrörelsen, hvarigenom
naturligen på många håll betänkliga olägenheter af mångahanda
slag kunna uppstå, till men för den allmänna ordningen och denu
allt kraftigare pågående nykterhetssträfvandena inom landet. Eu
anordning, hvarigenom så många som möjligt af ifrågavarande gästgifveriägare
kunde förmås att frivilligt afsåga sig rätten till utskänkning
af brännvin, har därför synts mig vara ett önskemål, väl värdt äfven
någon uppoffring från det allmännas sida, helst upphörandet af dessa rättigheter
skulle i väsentlig mån bidraga till undanröjande af de ännu kvarstående
hindren för reglerandet af brännvinshandeln i en anda, som
motsvarar den nyare lagstiftningens syftemål å förevarande område.
För att få kännedom om antalet gästgifveriägare, som vore villiga
att afsåga sig utskänkningsrätten, samt de sannolika kostnaderna för
den ersättning, som kunde ifrågakomma, har jag därför i skrifvelse
den 14 sistlidne februari från Kungl. Maj:ts befallningshafvande i samtliga
de län, där gästgifverier af ifrågavarande slag förekomma, infordrat
ej mindre uppgifter från gästgifveriägarna själfva, huruvida de vore villiga
att mot vederlag från och med den 1 november 1907 afsåga sig för
sig och sina hustrur den dem tillkommande utskänkningsrätten, samt, i
sådant fall, upplysning om deras ålder, deras inkomst under kalenderåren
1904, 1905 och 1906 af den af dem utöfvade brännvinshandeln samt
storleken af det årliga vederlag, som vid ett afstående af utskänkningsrätten
komme att af dem begäras, (in äfven uppgifter dels om det litertal
brännvin, för hvilket en hvar gästgifveriägare enligt bestämmelsen i § 16
mom. 3 och 4 i förordningen angående villkoren för försäljning af brännvin
m. m. den 24 maj 1895 känts skyldig att för hvart och ett af de tre
senaste försäljningsåren erlägga afgift, dels om den inkomst, för hvilken
gästgifveriägarna under de tre senaste åren blifvit upptaxerade, med
särskildt angifvande af den del däraf, som belöpte på brännvinshandeln,
Sammansatta Stats- (och Bevillningsutskottets Utlåtande N:o 11. 7
såvidt detta framginge af taxering-slängderna, dels ock om storleken af
det årliga vederlag, som Kung! Maj:ts befallningshafvande i hvarje
särskilt fall kunde anse lämpligt.
Af de med anledning häraf från Kungl. Maj:ts befallningshafvande
inkomna handlingarna, Indika jämväl innefatta yttranden i ämnet från
vederbörande kronofogdar, framgår, att ägarna till 10 gästgifverier
hafva förklarat sig icke vilja afstå från utskänkningsrätten, däraf några
på den grund att de antagit föreståndare för försäljningen med kontrakt
för ägarens återstående lifstid.
Ägarna till 5G gästgifverier hafva däremot förklarat sig villiga
att mot årligt vederlag upphöra med utskänkningsrörelsen, de flesta
redan från och med den 1 november 1907 men eu och annan från senare
tidpunkt. Nästan alla dessa gästgifvare utöfva brännvinshandeln genom
föreståndare, Indika i många fall äro antagna på ägarens lifstid. Vidare hafva
ägarna till ett gästgifveri, där brännvinsförsäljning ej får utöfvas mer
än hvart åttonde år, erbjudit sig att mot viss ersättning eu gång för
alla afsåga sig rättigheten; och slutligen har ägarinnan till ett gästgifveri
redan år 1902 förbundit sig att ej utöfva någon brännvinsförsäljning,
så länge hon årligen erhölle 300 kronor, hvilket belopp garanterats
henne af några enskilda personer.
Det är således '' tillsammans 58 gästgifverier, för hvilka ägarna
förklarat sig villiga att afsåga sig utskänkningsrätten.
Dessa ägas af tillsammans 81 personer, däri inberäknade hustrur
till de gästgifveriägare, som äro gifta, nämligen 56 kvinnor och 25
män. En af dessa, en kvinna, är öfver 90 år gammal (född 1816),
5 äro mellan 80 och 90 år, 24 mellan 70 och 80 år, 34 mellan 60
och 70 år, 8 mellan 50 och 60 år samt 9 yngre än 50 år; den yngsta
af alla, en kvinna, är född 1869. Häraf synes, att ej mindre än 64
af samtliga ifrågavarande gästgifveriägare äro mera än 60 år gamla.
De af gästgifveriägarna uppgifna inkomstbeloppen af brännvinshandeln,
hvilka naturligen afse inkomsten såväl af utskänkningensförut
angifna, inskränkta bemärkelse som ock af utminuteringen, hafva
sammanfattats i eu tabell — hvilken torde få såsom bilaga åtfölja detta
protokoll — på sådant sätt, att i tabellen införts medeltalet af den
uppgifna inkomsten för de tre åren 1904, 1905 och 1906. Tvä gästgifveriägare
hafva i saknad af nödiga anteckningar ej kunnat uppgifva
sin årsinkomst af rörelsen; för en har ej något belopp upptagits,
enär lian redan för många år sedan för sin återstående lifstid mot viss
ersättning eu gång för alla öfver!åtit brännvinshandeln åt annan person.
opaginerad Kontrollera mot PDF
s
Sammansatta Stats- (och Bevillningsutskottets Utlåtande N:o 11.
Uti de uppgifva inkomstbeloppen ingår i åtskilliga fall äfven hyra för
de lägenheter, i hvilka försäljningen bedrifves, äfvensom stundom arrende
för gästgifveriet tillhörande jord. Beloppen växla rätt betydligt, från
lägst 766 kronor till högst 12,121 kronor. För flertalet gästgifverier
har inkomsten uppgifvits till 8,000 å 5000 kronor om året. Inkomsterna
för samtliga i tabellen upptagna gästgifverier under ifrågavarande treårsperiod
uppgå till i medeltal för år räknadt 233,590 kronor.
Såsom vederlag har i allmänhet begärts medeltalet af de tre
senaste årens inkomster, i några fall mer och i andra mindre. Äfven
de sålunda begärda beloppen äro införda i tabellen. Summan af de
begärda årliga vederlagen stiger till 267,220 kronor. Såsom å tabellen
anmärkts, ingår i vissa af de begärda beloppen äfven ersättning till
den af gästgifveriägaren antagne föreståndaren eller arrendator!!. I det
förut omförmälda fall, då gästgifvaren mot ersättning eu gång för alla
upplåtit gästgifverirörelsen till annan person, har denne i gästgifvarens
ställe begärt viss ersättning. Äfven detta har å tabellen utmärkts.
Uppgifterna angående det litertal, för hvithet gästgifveriägarna
varit skyldiga att erlägga försäljningsafgift — det taxerade litertalet —
afse i allmänhet de tre försäljningsåren 1904—1905, 1905—1906 och
1906—1907, men i några fall har uppgift lämnats för åren 1903—1904,
1904—1905 och 1905—1906. Medeltalen af de inkomna uppgifterna
äro införda i tabellen. Endast i Göteborgs och Bohus län har vid
denna taxering skillnad gjorts mellan minuthandel och utskänkning,
men då uppgifterna för samtliga öfriga län afse hela försäljningen, hafva
ock beträffande gästgifverierna inom Göteborgs och Bohus län summorna
af de för minuthandel och utskänkning taxerade beloppen införts i
tabellen. Summan af samtliga gästgifveri ernås taxerade litertal i medeltal
för ifrågavarande tre år uppgår till 1,389,975 liter.
Då det nu gäller att söka utfinna eu någorlunda rättvis grund
för uppskattningen af de ifrågavarande utskänkningsrättigheternas värde,
möter detta, såsom ock ligger i sakens natur, synnerligen stora svårigheter.
En exakt uppskattning är åtminstone för närvarande omöjlig
att erhålla, helst förhållandena gifvetvis, sedan utminuteringen vid de
ifrågavarande gästgifverierna upphört, komma att gestalta sig icke så
litet annorlunda och värdet af utskänkningen ensam därför på förhand,
innan förändringen inträdt, är svårt att bestämma. Med afseende
härå kunde ock ifrågasättas, huruvida det verkligen kan anses
lämpligt att redan nu söka bestämma grunden för inlösen af ifrågavarande
rättigheter. I betraktande emellertid af de stora olägenheter.
som måste anses förbundna med nämnda rättigheters bibel! ål
-
9
Sammansatta Stats- (och Bevillnings)utskottets Utlåtande N:o 11.
lande, helst det måste ligga i vederbörande gästgifveriägares intresse
att, sedan utminuteringen upphört, söka drifva upp utskänkningen,
och den vinst för nykterheten, som måste antagas följa genom deras
inlösande redan från början af nästkommande försäljningsår, anser jag
dock öfvervägande skäl tala för att åtgärder i sådan riktning redan
nu vidtagas. Om ock i enskilda fall den inlösningssumma, som må
komma att bestämmas, endast kan på ett ungefär träffa det rätta,
synes emellertid detta med hänsyn till de viktiga samhällsintressen,
hvarom här är fråga, icke böra utgöra hinder för frågans lösning.
Af de upplysningar, som erhållits från Kungl. Maj:ts befallningshafvande
angående den inkomst, för hvilken gästgifveriägarna beskattats,
kan man ej draga några säkra slutsatser beträffande den inkomst, de
haft af brännvinshandeln och särskildt af utskänkningen. I många fall
hafva gästgifveriägarna såsom den verkliga inkomsten uppgifvit just
den inkomst, för hvilken de blifvit beskattade och hvilken sannolikt
ofta nog utgöres af den arrendeafgift, som gästgifveriets föreståndare
erlagt, men ofta ingår i den beskattade inkomsten jämväl hyra för
vissa lägenheter m. m., hvilka naturligen äfven efter bränn vinshandelns
upphörande hafva ett visst värde. Åtskilliga gästgifveriägare hafva
alls icke beskattats för inkomst af rörelse, utan hafva i stället de
personer, som förestått rörelsen, beskattats för såväl sin egen som
ägarens inkomst däraf. I andra fall åter synas gästgifveriägarna hafva
blifvit uppskattade jämväl för annan inkomst än inkomsten af gästgifverirörelsen,
utan att därvid angifvits, huru stort belopp som ansetts
härflyta af sistnämnda rörelse.
Kungl. Maj:ts befallningshafvande synas vid sina förslag till årliga
vederlag följt olika principer. Under det att några med starkt betonande,
att ersättningen endast afsåge rätten till utskänkning och att
denna hittills endast skett i ringa omfattning, på grund däraf föreslagit
synnerligen låga ersättningsbelopp, samt andra efter granskning
af hvarje särskildt fall gått rätt betydligt under ägarnas förslag, hafva
de öfriga i allmänhet, åtminstone i det närmaste, tillstyrkt de af gästgifveriägarna
begärda beloppen. Summan af de af Kungl. Maj:ts befallningshafvande
föreslagna vederlagen uppgår till 127,850 kronor om
året och understiger således med ungefär 140,000 kronor hvad gästgifveriägarna
själfva sammanlagdt begärt.
Af skäl, som jag redan antydt, anser jag mig emellertid icke böra
förorda de af Kung]. Maj:ts befallningshafvande framställda förslag till
beräknande af ersättningen för gästgifverirättigheternas upphörande.
Ett godkännande af nämnda förslag skulle nämligen innebära, att gästBih.
till B Hest!. Prof. 1907. 4 Sami 2 Afd. 10 Höft. 2
10 Sammansatta Stats- (och Bevillningsutskottets Utlåtande N:o 11.
gifverier med ungefär lika omsättning i den hittills bedrifna affären
skulle komma att erhålla afsevärdt olika vederlag endast därför, att de
vore belägna i olika län. Gästgifveriägarnas egna uppgifter om deras
inkomst af brännvinshandeln torde ej heller böra läggas till grund för
ersättningens bestämmande, då nöjaktig utre dningom sättet, hvarpå den
uppgillra inkomsten beräknats, svårligen kan åstadkommas och riktigheten
af de uppgifna beloppen därför undandrager sig all kontroll.
Lika litet torde man kunna utgå från de af gästgifveriägarna begärda
beloppen, då dessa, såsom jag redan nämnt, i flertalet fall grunda sig
på nyssnämnda inkomstuppgifter.
Under dessa förhållanden synes, därest man vill söka nå det
åsyftade målet, ej annan utväg återstå än att i det taxerade litertalet
söka eu utgångspunkt vid bestämmandet af de eventuella ersättningsbeloppen,
en utväg som ock af en utaf de hörda myndigheterna,
Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Östergötlands län, förordats.
Det synes härvid till en början kunna antagas, att det taxerade
litertalet sällan eller aldrig öfverskjuter utan snarare oftast understiger
den verkligen försålda myckenheten. 1 de fall, då taxeringen
varit för låg, kan detta ock sägas i viss män hafva berott af vederbörande
gästgifveriägare själfva, då taxeringen säkerligen ofta grundats
å inhämtade uppgifter från dessa eller det i hvarje fall för dem icke
torde hafva mött några svårigheter att erhålla eu riktigare uppskattning
af rörelsen. Med hänsyn härtill synes det sålunda, åtminstone
om man ser saken från synpunkten af det allmännas ekonomiska intresse,
icke böra vara förenadt med någon betänklighet att välja
nämnda tal till utgångspunkt för ersättningens beräknande.
Visserligen kvarstår naturligen äfven här den svårigheten vid
beräkningen, att det taxerade litertalet hittills varit afsedt att läggas
till grund för beräkningen af afgiften icke blott för försäljningen till
förtäring på stället — utskänkningen i egentlig mening — utan äfven
för utminuteringen, som ofta nog medfört den väsentligaste delen af
inkomsten af gästgifverirörelsen. Genom att afväga ersättningen i ett
lämpligt förhållande till det taxerade litertalet synes dock vederbörlig
hänsyn till nyssnämnda omständighet kunna tagas.
I öfverensstämmelse härmed har jag tänkt mig, att den årliga
ersättningen skulle utgå med ett visst antal öre för hvarje liter af det
taxerade litertalet; och torde man därvid lämpligen kunna räkna
med medeltalet för de tre försäljningsåren närmast före den nya förordningens
ikraftträdande, således försäljningsåren 1904—1905, 1905—1906
och 1906—1907.
Sammansatta Stats- (och Beoillnings)utskottets Utlutande N.o 11.
11
Valet af öretal per liter måste, som nämndt, blifva i viss mån
godtyckligt. Man har nämligen inga uppgifter, hvarken om myckenheten
genom utskänkning försåldt brännvin eller vinsten dåra per liter,
och, äfven om dylika uppgifter vore att tillgå, skulle man svårligen
kunna begagna sig af dem, enär, såsom förut påpekats, förhållandena
efter minuthandelns upphörande gifvetvis blifva helt andra än de hittillsvarande.
Såsom exempel därå kan anföras, att ägaren af ett gästgifveri,
där under senare tider alls ingen utskänkning synes hafva ägt mm, bil vi
enligt egen uppgift erbjuden 1,800 kronor om året af en person, som
önskade öfvertaga befattningen såsom föreståndare för utskänkningsrörelsen.
Vill man verkligen vinna målet, att så många gästgilvenei
som modigt må upphöra med utskänkningsrörelsen, måste man därför
erbjuda en ersättning, som med hänsyn till berörda förhållanden kan
antagas utgöra en skälig godtgörelse för den förlust,_ gastgifvenets ägare
gör genom utskänkningens upphörande, eller åtminstone tilltaga densamma
så pass stor, att gästgifveriägarna kunna antagas finna det med
sin fördel förenligt att utbyta rörelsen med därmed forenadt arbete och
risk mot ett bestämdt påräkneligt årligt belopp.
Jag har redan omnämnt, att det sammanlagda taxerade litertalet
för de gästgifvare, hvilka erbjudit sig afstå från sina utskänknmgsrättigheter,
uppgår till 1,389,975 liter; att gästgifveriägarna uppgift
sin inkomst af brännvinshandeln till tillsammans 233,590 kronor och
begärt en årlig ersättning af sammanlagdt 267,220 kronor; äfvensom
att Kungi. Maj:ts befallningshafvande föreslagit årliga ersättningsbelopp,
som tillsammans uppgå till 127,850 kronor. Om dessa tre belopp fordelas
på det för samtliga ifrågavarande gästgifverier taxerade litertalet,
finner man, att gästgifveriägarnas uppgifna inkomst, i genomsnitt taget,
uppgår till nära 17 öre för liter, att den af dem begärda årliga ersättningen,
likaledes i genomsnitt, belöper sig till något öfver 19 ore
för liter, och att den af Kungl. Maj ds befallningshafvande föreslagna
ersättning i medeltal motsvarar ungefär 9 öre per liter af det taxerade
litertalet. Huru man än bestämmer ersättningen, bör den gifvetvis icke
i något fall öfverstiga hvad gästgifveriägare själf begärt, ej heller
hvad han själf uppgifva såsom sin inkomst af brännvmsförsaljningen.
Med denna begränsning synes mig en årlig ersättning, beräknad etter
10 öre för taxerad liter under treårsperioden 1904—1906, kunna anses
såsom en skälig och lämplig ersättning. Möjligen kan den sålunda
föreslagna ersättningen, med hänsyn därtill att fråga endast är om utskänkningen,
förefalla något hög. Härvid bör emellertid tagas i betraktande,
att många af de ifrågavarande gastgifvenagarna ofveriåtit
12
Sammansatta Stats- (och Bevillningsutskottets Utlåtande N:o 11.
sin utskankningsrätt till andra personer, samt att ett nedläggande af
rörelsen därför förutsätter en uppgörelse med dessa, något som tilläfvenjyrs
\ allmänhet . icke kan antagas aflöpa utan ersättningsanspråk från
föreståndarnas sida, om än utminuteringsrättens försvinnande i många
..böI. underlätta en uppgörelse, eftersom storleken af den arrendeafgift,
föreståndaren har att erlägga, naturligen i regel uppgjorts under
förutsättning af utminuteringsrättens fortfarande bestånd. Någon hänsyn
äfven höra tagas till det förhållandet, att i och med det, att
gastgifvares rätt till brännvinsutskänkning upphör, den honom i sådan
egenskap tillkommande rätt till utskänkning af vin och Öl till andra
än resande i samband med servering af mat jämväl försvinner. Därest
ett erbjudande från statens sida i förevarande hänseende skall medföra
någon effekt, torde därför ersättningen knappast böra sättas lägre än
som nyss föreslagits. De på nu nämndt sätt beräknade ersättningsbtPP-
Pyarje gästgifveri äro införda i den redan omnämnda
tabellen Summan af samtliga dessa belopp uppgår, på sätt tabellen utvisar,
till 116,666 kronor, eller något mindre än hvad Kungl. Maj:ts
befallningshafvande sammanlagdt föreslagit.
Rörande några af de i nyssnämnda tabell upptagna gästgifverier
anser jag mig böra särskildt yttra några ord.
Ägaren till Skillingaryds gästgifveri, hvilken är född år 1832, är
ägaie till ett åttondels mantal Skillingaryd och på grund däraf berättigad
att idka brännvinsförsäljning hvart åttonde år, nästa gång från
den 1 november 1907 till och med den 31 oktober 1908. Senaste
gången, försäljningen ägde rum, var han taxerad för 16,000 liter; och
hai han under de år, da han utöfvat försäljning*, enligt egen uppgift
ej haft mindre inkomst däraf än 6,000 kronor för året. Han har förklarat
sig villig att° afsåga sig utskänkningsrätten för sig och sin
hustru, som är född år 1842, mot en ersättning för en gång af 2,000
kronor. Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Jönköpings län anser det
vara af särskild, vikt, att brännvinsförsäljningen vid detta gästgifveri,
som är beläget invid Skillingaryds mötesplats och skjutfält, komme att
försvinna. I likhet med vederbörande kronofogde har Kungl. Maj:ts
befallningshafvande förklarat sig anse det fordrade vederlaget icke vara
oskäligt.
Beträffande gästgifveriet i Gagnbro har Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i Kopparbergs län meddelat, att ägarinnan åf gästgifveriet,
som ar född år 1832, enligt en den 7 augusti 1902 utfärdad handling
,or ^ sedan åtskilliga i handlingen omförmälda personer,
boende i Stora Tima socken, där gästgifveriet är beläget, utfast sig
13
Sammansatta Stats- (och Bevillningsutskottets Utlåtande N:o 11.
att till henne, så länge hon lefde, årligen utbetala 300 kronor halfårsvis
i förskott — så länge nämnda summa ordentligt till henne utbetalades,
ej återupptaga brännvinsförsäljningsrättigheten vid gästgifveriet;
att på grund häraf någon försäljning af brännvin ej ägt rum vid
gästgifveriet sedan den 1 november 1902; samt att Kungl. Maj:ts befallningshafvande
genom beslut den 24 augusti 1904 förordnat, att
nämnda gästgifveri skulle från och med ingången af år 1908 indragas.
Med hänsyn till hvad sålunda blifvit upplyst och då, enligt hvad af
handlingarna framgår, nyssnämnda beslut vunnit laga kraft, föreligger
icke någon anledning att föreslå ersättning åt gästgifveriets ägare.
Slutligen torde för fullständighetens skull böra omnämnas, dels
att ett af de i tabellen upptagna gästgifverierna inom Kristianstads
län — Blekemåsa gästgifveri — genom länsstyrelsens utslag den 6
februari 1907 inskränkts till skjutsstation från och med den 1 januari
1908, men att gästgifveriets innehafvare öfver utslaget anfört besvär
hos kammarkollegium, dels ock att stämning uttagits mot föreståndaren
för Ahlhults gästgifveri i Hallands län med yrkande, att denne, såsom
icke berättigad till utskänkning af brännvin, därför måtte dömas till
ansvar. Nu berörda omständigheter synas dock icke behöfva väcka
någon betänklighet vid bestämmande af en eventuell ersättning i förevarande
hänseende, då en sådan ersättning naturligen kommer att utgå
endast under förutsättning, att vederbörande visar sig vara berättigad
till uppbärande af densamma.
Såsom jag redan förut framhållit, finner jag det vara af stor vikt
för ordning och nykterhet i de trakter på landsbygden, där nu ifrågavarande
gästgifverier äro belägna, att utskänkning af brännvin där
kommer att upphöra. Därjämte bör det vara af synnerligen stort intresse
för dessa kommuner att så fort som möjligt blifva satta i tillfälle
att liksom öfriga kommuner erhålla rätten att bestämma, huruvida
bränn vinsförsäljning må förekomma inom kommunen eller icke. Då
därtill kommer, att den årliga utgift, som skulle drabba det allmänna för
ersättning åt gästgifveriägarna ej kan anses vara synnerligen stor, särskilt
i betraktande af den höga ålder, flertalet gästgifveriägare redan
uppnått, anser jag mig med fullt skäl kunna hemställa, att Kungl.
Maj:t täcktes för Riksdagen framlägga förslag om inlösen af gästgifveriägares
utskänkningsrättigheter enligt de grunder, jag redan
angifvit.
På sätt öfvergångsstadgandena till brännvinsförsäljningsförordningen
den 9 juni 1905 innehålla, skall till vissa personer, hvilka på
grund af burskap nu äga rätt till utskänkning af brännvin i stad, under
14 Sammansatta Stats- (och Bevillnings)utskottets Utlåtande N;o 11.
villkor att de afstå för tiden från och med den 1 nästkommande oktober
från nämnda rätt, utgå viss årlig godtgörelse; och är denna godtgörelse
bestämd att utgå af den andel af brännvinsförsäljningsmedlen, som jämlikt
25 § i nämnda förordning skall insättas i statskontoret, innan
fördelning af denna andel på föreskrifvet sätt äger rum.
Med afseende härå synes mig lämpligast, att äfven den nu ifrågasatta
ersättningen till gästgifvarna bestämmes att utgå af samma
medel och i hufvudsakligen enahanda ordning som ersättning till nyss
omförmälda personer. Därest så sker, erfordras icke heller något särskildt
anslag för ändamålet.
Gästgifveriägarna själfva hafva i allmänhet förutsatt, att rörelsens
nedläggande från den 1 november 1907 skulle uppställas såsom villkor för
inlösen. Enär af de inkomna uppgifterna emellertid framgår, att en och
annan gästgifveriägare antagit föreståndare för bränn vinshandeln medelst
kontrakt, som ej tilländalöper förr än om ett eller par år, och då såväl
för dessa som än mera för de gästgifveriägare, som afslutat dylika kontrakt,
gällande för deras lifstid, möjligen kan möta svårighet att redan före
den 1 november innevarande år träffa uppgörelse med vederbörande
föreståndare, synes mig — med undantag för Skillingaryds gästgifveri, i
fråga om hvilket ersättning skulle utgå en gång för alla — tiden för
en eventuell inlösen böra så bestämmas, att densamma kan äga rum
äfven vid en senare tidpunkt.
Gifvet är, att ersättning icke bör gästgifveriägare tillerkännas,
med mindre vederbörligen styrkes, att gästgifveriägare fortfarande är
i lifvet samt till utskärning berättigad.
Ansökning om ersättning synes lämpligen böra ske hos Kungl.
Maj:ts befallningshafvande, som torde böra erhålla bemyndigande att
efter pröfning af hvarje särskildt fall enligt de särskilda närmare föreskrifter,
som må finnas erforderliga, utbetala ersättningarna af under
händer varande medel mot ersättning af inom länet inflytande brännvinsförsäljningsafgifter.
»
Sammansatta Stats- (och Bevillnings)utskottets Utlåtande N:o 11.
15
Den i statsrådsprotokollet omförmälda tabellbilagan är af följandelydelse
:
»Gästgifverier, hvilkas ägare förklarat sig villiga att på vissa villkor
afstå från utskänkningsrätten.
Af ägaren
Af ägaren
i
Af Kung!
Ma]:ts befall-!
Taxeradt
Årlig ersätt- ning, berök-
Gästgifveriets namn.
uppgifven
årsinkomst,
begärd årlig
ersättning,
: ningshaf-
! vande före- ■ slagen årlig !
litertal;
medeltal
nåd enligt de i
propositionen
föreslagna
kr.
kr.
ersättning,
för 3 år,
grunder,
kr.
liter.
kr.
Kisa ............................
8,000
6,000
4,500
15,000
1,500
Rumla ........................
4,000
4,000
4,000
25,000
2,500
Broarp ........................
2,200
1,500
600
8,666
866
11 vetlanda ................
7,000
7.000
3,000
62,000
6,200
Skillingaryd b............
—
—
—
—
—
Värnamo ....................
7,310
35,310 ä)
3,000
45,000
4,500
Ölmestad....................
4,166
4,000
1,500
20,000
2,000
Nöbbeled....................
1,828
1,800
900
11,166
1,116
Dihult ........................
2,000
6,050 3)
1,075
20,000
2,000
Alfvesta ....................
3,000
3,000 >)
1,500
30,000
3,000
Ljungby ....................
6,000
6,000
1,250
20,000
2,000
Röhälla........................
10,655
12,000
4,500
2,500
250
Bunge ........................
-s)
600
600
15,000
600
Norje °) ....................
1,100
1,000
1,000
3,156
315
Blekemåsa 7) ............
1,150
900
500
7,666
766
Orkelljunga 8) ............
5,000
5,000
1,500
10,000
1,000
Åstorp ........................
9,666
10,000
5,000
30,000
3,000 !
Margretctorp ............
5,500
9,500 °)
5,500
25,000
2,500 ;
Kädarp........................
1,500
2,000
1,500
10,000
1,000
Fjelkinge....................
5,000
5,000
5,000
40,000
4,000
Ahus............................
1,500
4,500
1,500
20,333
1,500
Vram, vestra ............
4,750
4,750
4,750
15,000
1,500
Hammenhög................
5,000
5,000
1,500
30,666
3,066
Dalby ........................
8,00010)
6,000
3,000
10,000
1,000
Wallåkra....................
3,250
3,250
2,000
6,333
633
Tågarp........................
4,000
9,000u)
3,000
8,000
800
Löddeköpinge ............
3,200
3,200
2,000
10,000
1,000
Hurfva........................
3,500 |
3,500
1,500
18,000
1,800
Östraby ''-) ................
4,000
4,000
2,000
11,000
1,100
Skifvarp ....................
5,666 j
.4,500
3,500
14,400 i
1,440 |
''transport1
127,941
168,360
71,175
543,886 ]
52,952
16
Sammansatta Stats- (och Bevillnings)utskottets Utlåtande N:o 11.
Gästgifveriets namn.
Af ägaren
uppgifven
årsinkomst,
kr.
Af ägaren
begärd årlig
ersättning,
kr.
Af Knngl.
Maj:ts befall- ningshaf- vande före- slagen årlig
ersättning,
kr.
Taxeradt
litertal;
medeltal
för 3 år,
liter.
Årlig ersätt- j
ning, beräk- ■
nåd enligt de i
propositionen
föreslagna i
grunder,
kr.
Transport
127,941
168,360
71,175
543,886
j
52,952
Breared ....................
3,858
3,000
3,000
18,666
1,866
Sjögården....................
5,000
4,000
4,000
72.000
4,000
Qvibille ....................
3,375
3,000
3,000
26,666
2,666
Slöinge........................
4,500
3,000
3,000
68,666
3,000
Ljungby ....................
3,000
4,10013)
3,000
30,000
3,000
Morup 14)....................
—
—
3,000
30,000
3,000
Ahsbro........................
1,500
6,000
1.500
20,000
1,500
; Åsa ............................
4,000
3,000
3,000
25,000
2,500
Ahlhult15) ................
3,106
2,800
1.000
12,666
1,266 |
Landvetter ................
6,000
6,000
500
30,000
3,000
Assmunderöd ie)........
4,000
450
100
7,000
450
Rabbalshede 17) ........
1,433
1,80018)
1,000
30,166
1.433
Tanumshede 17) ........
2,666
2,500
1,000
38,333
2,500
Skene ........................
4,300
5,000
500
19,096
1,909
| Sundholmen................
4,000
4,00019'')
500
38,333
3,833
i Bonared ....................
5,000
5,000
500
7,000
700
Timmelhed ................
2,691
2,700
500
14,333
1,433
| Klöf............................
3,800
4,000
500
11,666
1,166
! Svenljunga ................
4,000
4.000
1,000
55,000
4,000
Ökne............................
3,700
3,700
500
20,000
2.000
: Edsbergs Sanna .......
4,333
4,333
4,100
6,500
650
! Buskåker....................
8,00020)
3,677
3,675
100.000
3,677
j Ofvanmvra ................
7,500
4,000
4,000
43,333
4,000
Finnshyttan................
766
800
800
5,666
566
Gagnbro21) ................
—
—
—
—
—
i Västerby....................
12,121
5,000
5,000
70,000
5,000
1 Nybyn ........................
3,000
8,00022)
3,000
28,333
2,833
i Neder Luleå23) ........
5,000
5,000
17,666
1,766
Summa
233,590
267,220
127,850
1,389,975
116,666
Anmärkningar.
Den af ägaren uppgifna årsinkomsten är medeltal för kalenderåren 1904, 1905
och 1906.
Taxeradt litertal är i allmänhet medeltal för försäljningsåren 1904—1905, 1905—
1906 och 1906—1907, men i några fall, då uppgift för året 1906—1907 ej
lämnats, medeltal för åren 1903—1904, 1904—1905 och 1905—1906.
Sammansatta Stats- (och Bevillningsutskottets Utlåtande N:o 11. 17
De i sista kolumnen ärlig ersättning etc. upptagna beloppen äro endast approximativa
för de gästgifverier, för hvilka uppgift om det taxerade litertalet för år
1906—1907 saknas.
1) Vid Skillingaryds gästgifveri utöfvas utskänkningsrättigheten endast hvart
åttonde år. Ägaren begär såsom ersättning 2,000 kronor för en gång.
2) Däraf 28,000 kronor såsom ersättning åt arrendator!!.
3) Däraf 3,900 » » » » »
4) Dessutom befrielse från gästgifveriskyldigheten.
5) Ägarinnan har förklarat sig ej kunna uppgifva sin inkomst.
6) Rättigheten får endast utöfvas under tiden från den 22 september till den 12
februari.
7) Gästgifveriet är genom Konungens befallningshafvandes res. från och med den
1 januari 1908 förändradt till skjutsstation; Konungens befallningshafvandes
beslut är dock öfverklagadt hos kammarkollegium.
8) Rättigheten får utöfvas endast sex månader af året.
9) Däraf 4,000 kronor till föreståndaren för rörelsen.
10) Häri ingår arrende för viss mark.
11) Däraf 5,000 kronor åt arrendatorn.
12) Ägarinnan önskar behålla rättigheten till den 1 november 1909.
13) Häri inberäknad ersättning med 1,100 kronor för minskad hyresinkomst af
m fastigheten m. m.
14) Ägarinnan har ej kunnat uppgifva sin inkomst och därför ej heller begärt
någon viss ersättning.
15) Den person, som under senare åren utöfvat utskänkningsrättigheten, har där
för
blifvit åtalad såsom för olaga utskänkning.
16) Utskänkningen utöfvas 3 dagar hvar 4:de vecka.
17) Utskänkningen utöfvas hvarannan vecka.
18) Vid gästgifveriet har hittills ingen utskänkning utöfvats, men ägaren uppger
sig vara erbjuden 1,800 kronor om året af en person, som önskar öfver__
taga utskänkningen för framtiden.
19) Ägarinnan begär dessutom 4,000 kronor för en gång, enär hon vid vite af
samma belopp förbundit sig att ej afsåga sig utskänkningsrättigheten.
20) Approximativ siffra, enär ägaren ej uppgifvit inkomsten för år 1906.
21) Ägarinnan har under de senare åren ej utöfvat utskänkningsrättigheten och
uppbär såsom ersättning därför 300 kronor i årlig ersättning, hvilken garanterats
af några enskilda personer inom kommunen; gästgifveriet skall enligt
Kungl. Maj:ts befallningshafvandes beslut den 24 augusti 1904 indragas från
och med ingången af år 1908.
22) Ersättningsbeloppet är beräknadt efter ägarens och arrendatorns sammanlagda
inkomst; den senare är emellertid nu afliden och utskänkningen utöfvas af
ägaren själf.
23) Ägaren har för sin lifstid utarrenderat utskänkningsrättigheten mot en på en
gång erlagd arrendeafgift; uti den begärda ersättningssumman ingå 2,000
kronor såsom ersättning åt den nuvarande föreståndaren; återstoden afser
ersättning åt arrendatorn.»
Bih. till Riksd. Prat. 1907. 4 Sami. 2 Afd. JO Höft.
Utdofta
y frände.
18 Sammansatta Stats- (och Bevillningsutskottets Utlåtande N:o 11.
I den af Kungl. Maj:t till 1905 års lagtima Riksdag aflåtna propositionen
med förslag till förordning angående försäljning af brännvin,
hvilken proposition blifvit i förevarande hänseende af Riksdagen godkänd,
finnes i fråga om gästgifvares rätt att till förtäring på stället
sälja brännvin anfördt, bland annat, att det icke torde vara lämpligt
att genom en ny lagstiftning upphäfva den vissa gästgifvare tillkommande
rättigheten att åt resande utskänka brännvin, helst, äfven om
en sådan åtgärd eljest kunde finnas önskvärd, innehafvarna af ännu
befintliga gästgifverier med utskänkningsrätt i allmänhet torde hafva
hunnit en ålder, som gjorde antagligt, att utskänkningsrätten vid samma
gästgifverier inom en icke allt för aflägsen framtid komme att upphöra.
Då sålunda med hänsyn till de ifrågavarande gästgifveriägarnas
i genomsnitt ganska höga ålder, hvilken bekräftas genom de i den förevarande
propositionen härom meddelade upplysningar, man vid 1905
års lagstiftningsarbete afstått från att genom särskilda lagstiftningsåtgärder
upphäfva eller inskränka den utskänkningsrätt, som tillkomme
vissa gästgifverier, synes det ock utskottet hafva varit mest följdriktigt
att icke heller nu särskild anordning blifvit ifrågasatt för dessa rättigheters
aflösning med statsmedel.
Vidare har det icke heller blifvit af utskottet obeaktadt, att den af
Kung]. Maj:t nu föreslagna åtgärden kommer att i det hänseende icke
vara effektiv, att åtskilliga af dessa rättigheter ändock komma att kvarstå.
Dels framgår det nämligen af den i statsrådsprotokollet lämnade utredning,
att åtskilliga gästgifveriägare förklarat sig icke vilja afstå från
utskänkningsrätten, dels lärer det ock kunna med ganska stor visshet,
antagas, att icke alla de gästgifveriägare, hvilka förklarat sig villiga
att afsäga sig nämnda rätt, verkligen komma att göra det. Det af de
sistnämnde lämnade medgifvandet har nämligen skett under förutsättning,
att ersättningen komme att utgå med de af dem begärda belopp
men icke med reducerade belopp i enlighet med de af Kungl. Maj:t
föreslagna grunder.
Oafsedt dessa nu anmärkta förhållanden linner utskottet sig likväl
böra biträda Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag. Det får nämligen i
allt fall anses såsom en fördel, värd någon uppoffring från det allmännas
sida, att de privilegierade utskänkningsrättigheterna snarast möjligt
upphöra och att frågan om utöfvande af brännvinsförsäljning kommer
under vederbörande kommuners afgörande i vanlig ordning. Och ett
steg i denna riktning innebär den kungl. propositionen.
På grund af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,
19
Samman satin Stats- (och Bevillningsutskottets Utlåtande N.o 11.
att Riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj ds
förevarande proposition,
dels medgifva,
att, därest ägare af gästgifveri, hvilken på grund
af bestämmelserna i 10 § af förordningen angående
försäljning af brännvin den 9 juni 1905 är berättigad
att fortfarande efter den 1 november 1907 utskänka
brännvin, afstår från den honom sålunda tillkommande
utskänkningsrättigheten, till honom må under härefter
angifna villkor utbetalas ersättning, bestämd på
sätt nedan sägs:
1) manlig, gift gästgiiVeriägare afsäger sig utskänkningsrätten
för såväl sig själf som för sin hustru;
ägande hustrun, därest äktenskapet blifvit ingånget
före den 1 maj 1907, att, så framt hon öfverlefver
mannen, efter hans frånfälle under sin återstående
lifstid uppbära den ersättning, hvartill mannen, enligt
livad nedan sägs, om han lefvat, varit berättigad;
2) ersättningens årliga belopp utgör tio öre för
hvarje liter af det litertal, hvartill brännvinsförsäljningen
vid gästgifveriet enligt § 16 mom. 3 och 4 i
förordningen angående villkoren för försäljning af
brännvin m. m. den 24 maj 1895 blifvit beräknad i
medeltal för de tre försäljningsåren 1 november 1904
—31 oktober 1905, 1 november 1905—31 oktober
1906 och 1 november 1906—31 oktober 1907, dock
att nämnda ersättning ej i något fäll må öfverstiga vare
sig den ersättning, som, enligt hvad i den vid statsrådsprotokollet
fogade tabell angifves, af gästgifveriägaren
i sådant afseende begärts, eller den, enligt hvad samma
tabell utvisar, af honom uppgifna medelinkomsten af
brännvinshandeln vid gästgifveriet under åren 1904—
1906;
3) ersättningen utbetalas kvartalsvis vid början
af hvarje kvartal från och med ingången af försäljningsåret
näst efter det, hvarunder gästgifveriägaren
afsagt sig utskänkningsrätten;
samt att till ägaren af Skillingaryds gästgifveri i
Jönköpings län må, under villkor att han för sin egen
och för sin hustrus räkning från och med den 1 november
20
Sammansatta Stats- (och Bevillningsutskottets Utlåtande N:o 11.
innevarande år afstår från dem tillkommande utskänkningsrätt
vid nämnda gästgifveri, utbetalas ett belopp
af 2,000 kronor;
dels ock förklara, att, utan hinder af den i 25 §
i förordningen angående försäljning af brännvin den
9 juni 1905 meddelade föreskriften om insättning i
statskontoret af vissa andelar af brännvinsförsäljningsmedlen,
förenämnda ersättningar må utgå af nyss
omförmälda andelar, innan inleverering däraf till statskontoret
äger rum.
Stockholm den 12 maj 1907.
På sammansatta stats- och bevillningsutskottets vägnar:
fl. CA VALLI.
Reservation
af herrar B. Persson, G. Jansson och Byström.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BORTRYCKERLAKT1EBOLAG, 1007.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1907:223 Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning till gästgifvare, som afstå från dem jämlikt 10 § i förordningen angående a1 i texten