Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning af motion rörande skatt å jordvärdestegring, uppkommen genom anläggning af statsjärnvägar.

1907-05-15 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SBevU 1907:12, Utlåtande i anledning af motion rörande skatt å jordvärdestegring, uppkommen genom anläggning af statsjärnvägar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Bevillningsutskottets Utlåtande N:o 12.

1

ST: o 12,

Ank. till Riksd. kansli den 15 maj 1907, kl. 2 e. m.

Sammansätta stats- och bevillningsutskottets utlåtande i anledning

af motion rörande skatt å jordvärdestegring, uppkommen

genom anläggning af statsjärnvägar. I

I en inom Andra Kammaren af herr J. G. Pettersson i Södertälje

väckt motion, n:o 267, har föreslagits, »att Riksdagen ville i skrifvelse till

Kungl. Maj:t anhålla om utredning, huruvida icke vid anläggning af statsjärnvägar

till tryggande af desammas ekonomi skatt må kunna upptagas

af den jordvärdestegring, som varder en följd af järnvägsanläggningen,

samt, därest utredningen därtill gifver anledning, för Riksdagen framlägga

förslag till lagstiftning i ämnet».

Till stöd för denna framställning har motionären anfört följande:

»Diskussionen om den i Kungl. Maj:ts proposition n:o 162 ifrågasatta

inlandsbanans ekonomi har hittills hufvudsakligen begränsat sig till frågan

huru stor afkastningen kan väntas blifva på det kapital, som kommer

att nedläggas på ifrågavarande företag, och vid beräknandet af denna afkastning

tager man nästan uteslutande hänsyn till de traf! kin korn ster,

som af banan kunna påräknas. Fråga är emellertid, om ej företaget utom

den nya samfärdseln och varuomsättningen framkallar verkningar, hvilka

lika väl som dessa böra tagas i anspråk som inkomstkällor för staten, emedan

de direkt härleda sig från järnvägsanläggningen.

Bih. till Riksd. Prot. 1907. 4 Sami. 2 Afd. 11 Haft. (N:o 12).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Sammansatta Stats- och Bevillningsutskottets Utlåtande N:o 12.

I den af järnvägsstyrelsen för någon tid sedan utgifna 5 O-årsberättelsen

öfver statens järnvägar förekommer en af fil. lic. E. F. Heckscher

författad nationalekonomisk historia, däri bl. a. redogöres för järnvägarnas

inflytande på landsbygdens befolkningsfördelning. Af denna framgår, att

redan under järnvägens byggande en betydlig folkförskjutning äger rum

till trakten omkring densamma. Under byggnadsperioden kan uppvisas

absolut folkökning i 86 % af samtliga järn vägssocknar samt i 88 % af

stationssocknarna. Frånräknas västkustbanans område, blir resultatet ännu

gynnsammare. Då förete 92 % af samtliga järnvägssocknar och 94 % af

stationssocknarna absolut folkökning under byggnadsperioden. Hvad storleken

af denna beträffar, så uppgick den årliga ökningen för nära 1/J af

järnvägssocknarna till 20 °/00, medan den årliga genomsnittsökningen för

Sveriges landsbygd samtidigt härmed uppgick till endast 5 °/00.

Af särskild! intresse för frågan om inlandsbanan är det inflytande

nordvästra stambanan utöfvat på Jämtlands län. Här är ett landskap,

som nästan uteslutande står i förbindelse med rikets öfriga delar genom

en enda bana. Siffrorna tala ett tydligt språk. Byggnadsarbetet började

1875; 1878—82 öppnades tvärbanan och 1888—86 norra stambanan till

Sollefteå. Årliga folkökningen före, under och efter denna tid framgår af

nedanstående tabell.

Länets landsbygd.

Östersund.

1871—1875..............

.................. 988,0

70,6

1876—1880..............

.................. 1,416,6

156,8

1881—1885...............

.................. 1,515.4

378,2

1886—1890..............

.................. 1,355,2

117,6

1891 — 1900..............

.................. 940.3

153,3

Inverkan har tydligen varit nästan plötslig. En omgruppering af

befolkningen inträder genast och redan innan hela sträckan trafikeras.

Att märka är att första sifferkolumnen innefattar länet i dess helhet och

man får däraf en bild af huru en ny trafikled genom obygder kan inverka

på ett helt landskap. Genom banans inflytande ha sågverksdistrikt

och små industrisamhällen vuxit upp längs densamma.

»Norrländska tvärbanan är ett af de jämförelsevis få exemplen i vårt

land, att en järnväg, som kastats ut i ett nästan obrukadt land, skapat

en industri, ja, delvis till och med landtbruk», säger d:r Heckscher i sin

öfversikt.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Bevillningsutskottets Utlåtande N-o 12.

3

I en uppsats angående detta ämne af kaptenen friherre Erik Palmstierna

yttras bl. a.:

»Det kan vara af betydelse att ha blick för dessa drag i vår ekonomiska

historia, när det gäller att skapa en ny, mäktig förbindelseled genom

vidder, som hittills till stor del legat utanför landets järnvägsnät.

Samma verkningar torde komma att visa sig i dessa trakter som i öfriga

Sverige. En stark folkförflyttning till större delen af trafikområdet kommer

att uppstå och företrädesvis gruppera sig samhällsvis vid lämpliga

afsättningsorter eller platser, som erbjuda industrien fördelaktigt läge.

Hvar dessa komma att uppstå vid inlandsbanan, sedan dess riktning blifva

definitivt bestämd, kan man väl uttala en förmodan om, men enligt

erfarenheten spela så många oberäkneliga omständigheter in, att det är

synnerligen svårt fälla några säkra omdömen. Det är ej heller behöfligt

för denna framställning, som endast velat konstatera faktum, att en järnvägslinje

suger till sig en mängd folk kring hela sin sträckning och mest

vid stationerna.

Nu vet man att hvarje ökning af befolkningstätheten omedelbart

medför en jordvärdestegring, som återspeglar folkrörelsen. Det är helt

naturligt att så bör ske. Efterfrågan på mark i järn vägstrakten tilltar

på grund af dess gynnsammare läge, men tillgången är ej obegränsad.

Jord kan ej fabriceras som en vara. Jordprisen komma därför att stiga,

och i enlighet med föregående borde man redan nu vid områden kring

den blifvande inlandsbanan kunna förmärka detta, något som äfven lär

ske, särskildt hvad skogen angår. Hur stor jordvärdestegring en järnväg

framkallat under olika förhållanden i vårt land är ej utredt, men jag

gjorde för ett par dagar sedan en undersökning i Gnesta, som är ganska

karakteristisk.

Det lilla samhället ligger delvis uppkastadt på en brant bergknalle

(Hnesta nr 2), under hvilken järnvägen går fram på en utfyllning i sjön

nedanför. Rundt omkring var förr rama landsbygden. På 1850-talet,

innan banan påbörjats (byggnadsperiod 1855—61), köptes bergknallen med

litet ängsmark för 7,000 kr. Så kom järnvägen till och trafiken började

1862. Då blef det lif i spelet. Undan för undan säljes tomtmark å

klinten till 20,000 kr. värde före 1899, då fastighetens återstod säljes

för 21,000 kr. 1903 köpes den på konkursauktion af en stockholmare

för 19,500 kr. Han sålde tomter för 16,000 kr. och föryttrade sedan

återstoden 1907 för ett pris som uppges till minst 19,000 kr. Järnvägen

har således förorsakat eu värdestegring af 800 procent.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Sammansätta Stats• och Bevillningsutskottets Utlåtande N:o 12.

Ej långt därifrån ligger egendomen Kärf, som delvis bildats genom

sjösänkning. Den torrlagda delen har sålts till tomter efter 3,200—3,500

kr. tunnlandet. Den lilla 20-tunnlands-gården Vackeby n:r 5, som ligger

l1/ km. från stationen, köptes på 80-talet för 300 kr. tunnlandet och

såldes i år med 830 procents vinst. Prästgårdens jord, som förr var värd

250—300 kr., taxeras nu till 2,600—2,800 kr. tunnlandet. Egendomen

Ehrndal, en mil från Gnesta, köptes 1899 för 200,000, såldes 1906 för

287,000 och köptes 1907 för 330,000. Det är 65 procents värdestegring

på 8 år. Järnvägens inflytande på jordprisen har enligt sakkunnigas uppgifter

sträckt sig minst 2 mil å ömse sidor om densamma med värdestegringar

af 10—25 procent så långt bort. Midtemot järnvägsstationen

kostar marken nu 22,000 kr. tunnlandet. 1855 exproprierade staten

bredvid för 400 kr. tunnlandet. Det är 5,500 procent i värdestegring.

Kan någon jäfva, att det är nationens rättmätiga tillhörighet, som

här gått i företagsamma spekulanters händer, därför att samhällets rätt ej

bevakats?

Intressant är att se, huru dessa siffror motsvaras af en snabb befolkningstillväxt.

Befolkningsmängden var i Frustuna socken: 1850 — 1,252,

1860 — 1,294, 1870 — 1,639, 1880 — 2,268, 1890 — 2,499, 1900

— 2,658, 1907 — 2,700 invånare. I Gnesta 1900 — 912, 1907 —

976 invånare.

Man bär ingen anledning tillskrifva denna hastiga folkökning med

åtföljande jordvärdestegring annat än järnvägsförbindelsens egen dragningskraft.

Någon industri finnes ej i orten, utan befolkningen sysselsätter sig

mest med handtverk, hvars produkter afsättas i angränsande socknar.

Exemplet kan anses typiskt för huru eu järnväg framtrollar stadssamhällen

där jorden knappt förut låg under plog.

Vid enskilda järnvägsföretag går jord värdestegringen hufvudsakligen

tillbaka till dem, 60in åstadkommit densamma — järnvägens aktieägare, ty

det är i regel de kommuner och jordägare, som beröras af den projekterade

banan, som teckna dess aktiekapital.

Ett instruktivt exempel på att man rent af kan begagna sig af jordvärdestegringen

för att betrygga ett enskildt järnvägsföretag är den 35 km.

långa Slangerupbanan till Köpenhamn. För att skaffa kredit till företaget

beslöto ett 150-tal jordägare kring de blifvande stationerna vid banan att

under 30 års tid efter dess färdigbyggande afsätta 30 procent af inträdd

värdestegring till företaget. Att man ej missräknat sig framgår af en

1905 utförd taxering med ledning af inträffade fastighetsförsäljningar.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Sammansatta Stats- och Bevillningsutskottets Utlåtande N:o 12.

Järnvägen trafikerades ej ännu vid det laget, men ändå visade sig en

värdestegring af 400 procent i medeltal efter blott ett par års förlopp.

I den preussiska kanalkommissionen 1905 lät man företa en undersökning

om huru kanaliseringar stegra jordvärdet. Mycket belysande förhållanden

kommo därvid i dagen. Vid Teltowkanalen visade sig en

språngvis stegrad jord värdeökning, som uppgick till 10—15 procent om

året, när beslut om kanalens byggande fattats, och den har fortsatt stadigt

sedan dess, ehuru med lägre procenttal. Vid Kaiser Wilhelms-kanalens

mynning fanns ett 20 kv.-km. jordområde, värdt 5—8 miljoner. Före

kanalens öppnande hade dess pris tiodubblats.»

Den 18 januari i år har den danska regeringen framlagt ett synnerligen

betydelsefullt lagförslag om nya järnvägsanläggningar och en därmed

förbunden ny jordbeskattning. Detta förslag går ut på, att så snart en

järnvägsanläggning är öppnad för trafik, skall det tillsättas en kommission

på 3 personer, af hvilka en utses af ministern för offentliga arbeten, en

af vederbörande amt och en af vederbörande kommun. Denna kommission

har att undersöka, hvilken värdestegring de af järnvägsanläggningen berörda

jordegendomar undergått genom densamma. Af den sålunda bestämda

värdestegringen skall i form af skatt till statskassan utgå hälften

af den värdestegring, som öfverskjuter 10 procent af det värde egendomen

hade före järnvägsanläggningen. Denna skatt kan antingen utbetalas på

en gång eller amorteras med en årlig annuitet af 4 7, %, hvaraf 37„ %

utgör ränta och resten amortering. Hvart tionde år, sista gången 40 år

efter det värdestegringsskatten första gången fastställdes, skall spörsmålet

om värdestegringens storlek göras till föremål för förnyad pröfning af eu

kommission, sammansatt på förut angifvet sätt. Visar det sig vid en senare

värdering, att järnvägen medfört en ytterligare värdestegring än den

genom den förra värderingen fastslagna, ålägges egendomen en ytterligare

skatt, beräknad efter det belopp, hvarmed den senare värderingen öfverstiger

den tidigare. Visar det sig åter vid en senare värdering, att värdestegringen

uppgår till ett lägre belopp än vid föregående värdering ansetts,

minskas värdestegringsskatten med hälften af skillnaden mellan ifrågavarande

två värderingar.

Det synes vara en oomtvistligt rättvis princip, på hvilken detta danska

lagförslag hvilar. De medborgare, som genom statens kostnader tillskyndas

afsevärda ekonomiska fördelar, böra, i den mån dessa fördelar

kunna tillförlitligt uppskattas, i proportion till desamma åläggas särskilda

bidrag till ifrågavarande statskostnaders gäldande. Och på samma gång

Bih. till Biksd. Prof. 1907. 4 Sami. 2 Afd. 11 Häft. 2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Sammansatta Stats- och Bevillningsutskottets Utlåtande N:o 12.

en sådan princip framstår såsom ett uttryck för en högre rättvisa än den

som nu kommer till uttryck i vårt skattesystem, skulle en tillämpning af

densamma helt visst i hög grad bidraga att ekonomiskt underlätta genomförandet

såväl af den planerade inlandsbanan som af andra järnvägsföretag,

hvilka nu stå på dagordningen och hvilka såväl af allmänna som af

enskilda intressen påkallas.»

Genom ytterligare fyra inom Andra Kammaren väckta motioner har

frågan om beskattning af s. k. oförtjänt jordvärdestegring bragts under

innevarande Riksdags pröfning. Sammansatta bevillnings- och lagutskottet,

som till förberedande behandling förehaft dessa motioner, har därvid i

afgifvet betänkande beslutit hemställa, att Riksdagen måtte i skrifvelse

till Kungl. Maj:t anhålla om utredning, huruvida och i hvilken mån, då

vid försäljning eller liknande afyttring af byggnadsgrund, bebyggd eller

obebyggd, i stad eller på landsbygden s. k. oförtjänt jordvärdestegring förefinnes,

densamma skäligen bör göras till föremål för särskild beskattning,

samt att de förslag, hvartill utredningen kunde föranleda, måtte framläggas

för Riksdagen.

Den utredning af spörsmålet om skatt å s. k. oförtjänt jordvärdestegring,

som sålunda är ifrågasatt, lärer enligt utskottets förmenande icke

kunna undgå att omfatta jämväl den speciella sida af frågan, som framhållits

i den förevarande motionen.

På grund häraf hemställer utskottet,

att herr Petterssons i Södertälje förevarande motion

icke måtte till någon särskild Riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 15 maj 1907.

På sammansätta stats- och bevillningsutskottets vägnar:

H. CA VALLI.

CENTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM, 190 7.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.