Sök i Ratio Lex

Sammansatta Stats- (och Lag-)ntslcottets Utlåtande N:o 6

1907-04-15 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SLU 1907:6, Sammansatta Stats- (och Lag-)ntslcottets Utlåtande N:o 6

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- (och Lag-)ntslcottets Utlåtande N:o 6.

i

N:o 6.

Ank. till Eiksd. kansli den 19 april 1907 fel. 3 e. ro.

Sammansätta stats- och lagutskottets utlåtande n:o 4, i anledning

af Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag i visst

fall till aflönande af småskollärarinna.

I en till Riksdagen aflåten proposition (n:o 117) af den 15 sistlidne

mars har Kungl. Maj:t under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet

öfver ecklesiastikärenden för samma dag föreslagit Riksdagen

medgifva,

att skoldistrikt må till aflönande af småskollärarinna, som genomgått den

under åren 1869—1877 vid folkskoleseminariet i Skara inrättade särskilda

afdelning för bildande af småskollärarinnor, äga att, därest lärarinnan af

skoldistriktet åtnjutit den högre aflöning, sotn enligt gällande bestämmelser

tillkommer lärarinna, hvilken på föreskrifvet sätt undergått pröfning

för anställning vid småskola, vid mindre folkskola eller vid folkskola

i egenskap af biträdande lärare, utbekomma det mot den högre aflöningen

svarande högre statsbidraget, utan hinder däraf att nämnda lärarinna

icke undergått sådan pröfning; samt

att skoldistrikt, som till aflönande af dylik inom distriktet anställd

lärarinna redan uppburit sådant högre statsbidrag, hvarom nyss är sagdt, må,

där ej vid tiden för utfärdande af bestämmelser härom talan om återbärande

af viss del af statsbidraget redan blifvit i vederbörlig ordning

väckt, behålla det uppburna statsbidraget i sin helhet och i annat fall

befrias från att på grund af dylik talan återbära större del af det uppburna

statsbidraget än som motsvarar det revisionen hos kammarrätten

tillkommande anmärkningsarfvode.

Bill. till Riksd. Prat. WOl. i Samt. ''2 Afd. fj Haft. (N:o 6'', 7.J

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 6.

Departementschefen har i detta ärende till ofvanberörda statsrådsprotokoll

anfört följande:

»Jag anhåller härmed att få upptaga en på en mängd skoldistrikts

ekonomi ingripande fråga rörande vissa från det med statens folkskoleseminarium

i Skara under åren 1869—1877 förenade småskoleseminariet

utexaminerade lärarinnors ställning i afseende å rätt till statsbidrag, en

fråga, som uppkommit på grund af missuppfattning af gällande bestämmelser.

Jag vill då till en början erinra om, huru dessa bestämmelser tillkommit.

Vid 1876 års Riksdag föreslog en motionär, att hvarje skoldistrikt,

som ville öka årslönen för lärare eller lärarinna vid småskola från 250

till 300 kronor, skulle äga rätt att af statsmedel erhålla hälften eller 25

kronor för hvarje sådan lönetillökning utöfver hvad det förut erhållit, med

villkor att distriktet tillsköte en lika stor summa. Denna framställning

blef dock af Riksdagen afslagen, särskild! med afseende därå, att ej några

skärpta föreskrifter blifvit gifna rörande dessa lärares och lärarinnors kompetensvillkor.

Däremot ställde 1877 års Riksdag sig mera välvillig gentemot

en af samme motionär då väckt motion med enahanda syfte. Statsut
skottet

yttrade, bland annat, att förutberörda, vid 1876 års Riksdag emot

motionärens förslag anförda skål torde förfalla, därest såsom villkor för

åtnjutande af den högre aflöningen stadgades, att läraren eller lärarinnan

skulle genom undergången offentlig pröfning hafva ådagalagt sig äga ett

kunskapsmått, motsvarande det, som skulle förvärfvas genom begagnande

af sju månaders undervisning vid något af staten eller landsting underhållet,

under behörig kontroll stående seminarium. De närmare bestämmelserna

i fråga om sättet för detta kompetensvillkors uppfyllande syntes

emellertid utskottet rätteligen böra af Kungl. Maj:t meddelas, enär det

vore mindre lämpligt för Riksdagen att i sådant hänseende alltför mycket

ingå i enskildheter. I öfverensstämmelse med denna mening beslöt ock

Riksdagen, hvarom skrifvelse afläts till Kungl. Maj:t.

Med åberopande af detta Riksdagens beslut förordnade Kungl. Maj:t

genom nådig kungörelse den 11 januari 1878, att skoldistrikt, som ville

öka årslönen för lärare eller lärarinna vid småskola från 250 kronor till

300 kronor, ägde att, utöfver det statsbidrag, distriktet på grund af kungörelsen

den 16 juni 1875 erhållit, af statsmedel undfå hälften eller 25

kronor af denna lönetillökning, mot villkor att läraren eller lärarinnan

genom offentlig pröfning ådagalagt sig hafva inhämtat de kunskaper, som

förvärfvades genom begagnande af sju månaders undervisning vid något

af staten eller landsting underhållet seminarium, i hvilket, jämte de i 34

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Sammansatta Stats- (ooh Lag-)wtshottets Utlåtande N:o 6.

§ af gällande reglemente för folkskoleseminarierna omförmälda insikter och

färdigheter, meddelas: i modersmålet det hufvudsakligaste af form- och

satsläran samt öfning i språkets skriftliga användande; i naturkunnigheten

en kort framställning af människokroppens byggnad och vård samt kännedom

om de mera allmänt förekommande naturföremål, som lämpade sig

för åskådningsundervisningen; de första grunderna i sång, teckning och

gymnastik; samt en med praktiska öfningar förenad undervisning om småskolans

uppgift och anordning jämte de i densamma förekommande lärooch

öfningsämnenas, särskild! skrifläsningens och åskådningsundervisningens

metodiska behandling; att denna pröfning skulle anställas vid statens seminarium,

helst vid läsårets slut, under ledning af seminariets inspektor; att

enahanda pröfning skulle, i omedelbart sammanhang med afgångspröfningen

och i närvaro af en folkskoleinspektör eller annan sakkunnig person,

som af chefen för ecklesiastikdepartementet utsåges, äga rum vid de

af landsting underhållna seminarier, hvilka hade minst ofvannämnda undervisningstid;

samt att med de lärare och lärarinnor, som, innan denna

författning begynt tillämpas, blifvit vid småskola anställda, nämnda pröfning

kunde verkställas jämväl af vederbörande folkskoleinspektör, i sammanhang

med offentligen kungjord inspektion och i skolrådets närvaro,

äfvensom att statsbidraget för dessa lärare och lärarinnor finge, om efter

denna pröfning inspektören meddelade intyg, att de ägde mot ofvan omförmälda

fordringar svarande insikter och färdigheter, med nämnda belopp

utgå.

Berörda kungörelse af den 11 januari 1878 blef jämte öfriga författningar

rörande lönetillskott af allmänna medel åt lärare och lärarinnor

vid folkskolor och småskolor upphäfd genom nådiga kungörelsen den 5

juni 1885, men denna författning upptog i §§ 5 och 6 samtliga nu omförmälda

bestämmelser i kungörelsen den 11 januari 1878, och häri gjordes

ingen ändring genom nådiga kungörelsen den 13 juli 1887 om tillägg

till kungörelsen den 5 juni 1885.

Till 1897 års Riksdag gjorde Kungl. Maj:t framställning om lönereglering

för lärare vid småskolor med flera. Därvid anförde dåvarande

departementschefen: »Nådiga kungörelsen den 5 juni 1885 angående lönetillskott

af allmänna medel för lärare och lärarinnor vid folkskolor och

småskolor samt nådiga kungörelsen den 13 juli 1887 om tillägg till nämnda

kungörelse innehålla icke endast stadganden om lönetiliskottens storlek

och om villkoren i allmänhet för rätten att erhålla dem, utan äfven detaljerade

föreskrifter rörande dels omfånget af de kunskaper, som lärare eller

lärarinna i småskola med flera bör äga, för att skoldistrikt, som anställer

honom eller henne vid någon sin skola, skall hafva rätt till ett lönetill
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Sammansatta Stats- (och Lag-)utskoUets Utlåtande N:o 6.

skott af 200 kronor, och dels sättet för den offentliga pröfning, hvarvid

läraren eller lärarinnan skall ådagalägga, att han eller hon inhämtat det

föreskrifna kunskapsmåttet. Det förekommer mig dock, som om det vore

lämpligare, att nämnda föreskrifter rörande såväl kunskapernas omfång

som sättet för den offentliga pröfningen intoges i en särskild författning.

Jag har därför låtit utarbeta förslag till stadga angående pröfning

vid något under offentlig kontroll stående seminarium för anställning som

lärare (lärarinna) vid småskola och mindre folkskola eller såsom biträdande

lärare (lärarinna) vid folkskola, hemställande jag, att Eders Kungl. Maj:t,

med godkännande däraf, täcktes låta detta förslag till stadga i omförmälda

ämne komma till Riksdagens kännedom och därvid tillkännagifva, att

Eders Kungl. Maj:t är sinnad att utfärda ifrågavarande stadga, därest den

nya löneregleringen för lärare och lärarinnor vid småskolor med flera

varder genomförd.»

På grund af hvad departementschefen anfört och i enlighet med hans

hemställan föreslog Kungl. Maj:t Riksdagen att godkänna vissa förändrade

bestämmelser angående aflöning åt examinerade lärare och lärarinnor vid

småskolor med flera äfvensom angående lönetillskott af allmänna medel

för dem. Enligt dessa bestämmelser skulle, bland annat, lärare eller lärarinna,

som, efter att hafva i stadgad ordning vid vederbörligt seminarium

eller, enligt § 6 i kungörelsen den 5 juni 1885, inför folkskoleinspektör

undergått pröfning för anställning vid småskola, vid mindre

folkskola eller vid folkskola i egenskap af biträdande lärare eller lärarinna,

blifvit behörigen antagen till lärare eller lärarinna vid någon af nämnda

skolor, i lön för åtta månaders undervisning åtnjuta minst 800 kronor;

och var lönetillskottet därefter lämpadt.

Sedan Kungl. Maj:ts proposition af Risdagen bifallits, utfärdades den

28 maj 1897 dels kungörelse angående förändrade bestämmelser i fråga

om lönetillskott af allmänna medel i vissa fall för lärare och lärarinnor

vid folkskolor och småskolor, hvilken kungörelse sedermera ersatts af kungörelsen

angående statsbidrag till aflönande af lärare vid folkskolor och småskolor

den 1 juni 1900 samt kungörelsen den 10 juni 1904, hvilka för nu ifrågakonma

fall innehålla samma bestämmelser som 1897 års kungörelse, dels

ock den ännu gällande nådiga stadgan angående pröfning vid under offentlig

kontroll stående seminarium för anställning såsom lärare vid småskola

och mindre folkskola eller såsom biträdande lärare vid folkskola. Denna

författning uppställer såsom fordringar för genomgående af dylik pröfning,

bland annat, allt hvad i sådant hänseende fanns föreskrifvet i 1878 och

1885 års författningar samt stadgar dessutom i § 5, att i 1897 års författning

afsedd pröfning må intill den 1 januari 1899 jämväl äga rum,

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Sammansatta Stats- (och Lag-)utslcottels Utlåtande N:o 6.

på sätt och i den ordning, som föreskrifves i §§ 5 och 6 uti nådiga, kungörelsen

den 5 juni 1885.

Efter att sålunda hafva redogjort för dessa författningsbestämmelser

återkommer jag till den föreliggande frågan.

Genom nådigt bref den 10 september 1869 förordnades, att vid folkskoleseminariet

i Skara skulle inrättas en särskild afdelning för bildande af

lärarinnor vid småskolorna. Detta småskoleseminarium, som uppehölls

med anslag af statsmedel, upphörde under år 1877. Under tiden hade

från detsamma utexaminerats en mängd småskollärarinnor. På grund af

någon missuppfattning af bestämmelserna i kungörelsen den 11 januari

1878 och senare författningar i samma ämne hafva dessa lärarinnor ansetts

icke behöfva för rätt för dem att uppbära förhöjd aflöning och för

vederbörande skoldistrikt att åtnjuta förhöjdt statsbidrag underkasta sig

sådan särskild pröfning, som i dessa författningar afses. Kungi. Maj:ts

befallningshafvande hafva år efter år utbetalat de förhöjda statsbidragen,

och dessa utanordningar föranledde under lång tid icke någon anmärkning

från kammarrättens sida.

Slutligen väcktes dock vederbörandes i kammarrätten uppmärksamhet

på nämnda förhållande, anmärkningar gjordes mot en mängd dylika af

Kung!. Maj:ts befallningshafvande beslutade utanordningar, anmärkningarna

gillades af kammarrätten och de öfver kammarrättens utslag anförda besvären

hafva i några få fall af Kungl. Maj:t ogillats, i öfrigt äro de ännu

på Kung], Maj:ts pröfning beroende.

För att klargöra kammarrättens uppfattning vill jag här i korthet

redogöra för den förklaring, som i ett af dessa besvärsmål afgifvits af

kammarrättens revisionsafdelning. Det gällde där frågan om beloppet af

det statsbidrag, vederbörande skoldistrikt skulle få uppbära till aflönande

af en småskollärarinna, som aflagt examen år 1874 vid Skara småskoleseminarium

med vitsord för kunskaper endast i kristendoinskunskap, svenska

språket och räknekonst. Vederbörande revisor i kammarrätten anförde

hufvudsakligen: Genom kungörelsen den 11 januari 1878 bestämdes ett

visst kunskapsmått såsom villkor för det då medgifna. ytterligare lönetillskottet.

Att lärararinnans i fråga vid seminariet i Skara aflagda examen

icke berättigat till detta lönetillskott vore påtagligt, enär hennes examen

icke ens omfattat föreskrift^ ämnen, såsom historia, geografi, naturkunnighet

med flera. Hvad beträffade ifrågavarande lärarinnas rätt till förhöjdt

lönetillskott på grund af kungörelsen den 5 juni 1885, syntes antagandet,

att hennes nyssnämnda examen skulle fylla kunskapsfordringarna enligt

sistnämnda kungörelse, sakna skäl, enär de däri föreskrifna läro- och öfningsämnena

vore desamma som de, hvilka fastställts genom kungörelsen

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 6.

deri 11 januari 1878. För åtnjutande af förhöjdt lönetillskott enligt kungörelsen

den 28 maj 1897 erfordrades, att läraren eller lärarinnan i stadgad

ordning vid vederbörligt seminarium eller enligt § 6 i kungörelsen den 5

juni 1885 inför folkskoleinspektör undergått pröfning för anställning vid

småskola. Att bestämmelsen »i stadgad ordning vid vederbörligt seminarium»

icke innebure någon ändring i eller eftergifvande af den förut stadgade

kunskapskompetensen för det högre lönetillskottet utan tillkommit

endast såsom en följd af att kunskapsfordringarna blifvit intagna icke såsom

förut i författningen angående lönetillskott utan i en särskild stadga

af samma dag, framginge tydligt af vederbörande departementschefs anförande

till statsrådsprotokollet. Samtliga de i 1878 och 1885 års kungörelser

uppräknade låro- och öfningsämnen återfunnes ock i 1897 års

stadga, som dessutom från 1899 års början helt trädde i stället för de

förut gällande bestämmelserna angående kunskapsprofven.

Vid öfvervägande af de uti ifrågavarande ämne, på sätt jag förut erinrat,

utfärdade bestämmelser har jag för min del ej funnit något att anmärka

mot den af kammarrätten och dess revisionsafdelning häfdade uppfattningen.

Å andra sidan synes mig den missuppfattning af gällande

bestämmelser, som gjort sig gällande hos skoldistrikten, ganska ursäktlig.

De hafva utan vidare utgått ifrån, att en lärarinna, som aflagt examen

vid en af staten upprättad anstalt, innehade den verkliga kompetens, som

erfordrades för rätt till erhållande af högsta möjliga statsbidrag till hennes

aflönande; och i denna sin uppfattning hafva skoldistrikten styrkts däraf,

att vederbörande folkskoleinspektörer lämnat utan anmärkning ansökningar

om sådant statsbidrag och Kungl. Maj:ts befallningshafvande utanordna!

desamma, utan att under många år någon erinran i ämnet gjorts vid

granskningen af Kungl. Maj:ts befallningshafvandes räkenskaper. Det synes

därför vara hårdt, att dessa, delvis ekonomiskt mindre bärkraftiga skoldistrikt

nu skulle vara skyldiga att för åtskilliga år återbära en del af

hvad de i statsbidrag för ifrågakomma lärarinnors aflönande uppburit och

förhindrade att för framtiden, så länge de bibehålla dem, erhålla förhöjdt

statsbidrag.

Hvad angår beloppet af den ekonomiska förlust, skoldistrikten komme

att lida, så kunna numera enligt gällande bestämmelser kammarrättens

revisionsafdelnings anmärkningar icke sträcka sig längre tillbaka än till

år 1901. Förutom tre anmärkningsmål, hvilka, på sätt jag förut antydt,

redan blifvit afgjorda, innan det blef uppenbart, hvilken utsträckning saken

skulle få, äro för närvarande på Kungl. Maj:ts pröfning beroende 26 af

kammarrätten gillade anmärkningar rörande hvartdera af åren 1901 och

s. 7 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- (och Lag-)utsJcottets Utlåtande N:o 6. 7

1902 samt 25 anmärkningar beträffande år 1903 (en lärarinna har under

tiden afgått). Under förutsättning att samtliga de lärarinnor, dessa anmärkningar

gälla, hafva ansetts berättigade till aflöning såsom för vederbörligen

examinerad lärarinna i högsta lönegraden — hvilket väl antagligen

är förhållandet — skulle, enligt hvad en granskning af bestämmelserna i

nådiga kungörelserna den 1 juni 1900 och den 10 juni 1904 ger vid handen,

skoldistrikten hafva för hvarje af ifrågavarande lärarinnor uppburit

i statsbidrag årligen 100 kronor för mycket. För hvarje dylik lärarinnetjänst

skulle således för åren 1901—1906 återbäras 600 kronor, ett för

mindre skoldistrikt ganska afsevärdt belopp, hvartill vidare i framtiden

komme minst 100 kronor årligen, så länge lärarinnan med oförändrad lön

bibehölles vid tjänsten.

Under sådana förhållanden anser jag billigheten fordra ett ingripande

från statsmakternas sida till förmån för dessa skoldistrikt, i den mån sådant

kan ske utan förnärmande af annans rätt.»

På grund af hvad departementschefen anfört, hemställer utskottet,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition må vinna

Riksdagens bifall.

Stockholm den 15 april 1907.

På det sammansatta utskottets vägnar:

T. ZETTERSTRAND.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1907:217 Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl Maj:t angående rättegångsbiträde åt genom olycksfall i arbete skadad arbetare. s. 18 i texten