Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitél, innefattande anslagen till jordbruksdepartementet.

1907-03-01 · 324 sidor, varav 314 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 314 av 324 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1907:10, Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitél, innefattande anslagen till jordbruksdepartementet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

1

N:o 10.

Ank. till Riksd. kansli den 1 mars 1907, kl. 12,30 e. in.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens

nionde hufvudtitél, innefattande anslagen till jordbruksdepartementet.

(I. A.)

Ordinarie anslag.

Departementets afdelning af Kungl. Maj:ts kansli.

l:o) I en inom Första Kammaren väckt, till statsutskottets

förberedande behandling remitterad motion (n:o 7) har friherre Hj.

Palmstierna hemställt, att Riksdagen måtte för sin del besluta, att hvar

och en af de 8 expeditionscheferna i statsdepartementen skulle erhålla

i arfvode 9,600 kronor, hvaraf 3,000 kronor skulle betraktas som tjänstgöringspenningar,

samt att vederbörande departements ordinarie anslag

måtte ökas med därför erforderligt belopp.

Bih. till Riksd. Prof. 1907. 4 Sami 1 Afd. 10 Höft. (N:o 10.)

Ang. ifrågasatt

löneförhöjning

åt

expeditions•

chefen.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

Landtbruksoch

mejeriinstitutet

vid

Alnarp.

[I-]*

2 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Beträffande de skäl, som motionären anfört till stöd för sitt förslag,

tillåter sig utskottet hänvisa till motionen.

Utskottet, som förehaft berörda motion i hvad den afser löneförhöjning

åt expeditionschefen i jordbruksdepartementet, får med

hänvisning till hvad utskottet under punkt 2:o) i sitt den 22 innevarande

månad afgifna utlåtande angående regleringen af utgifterna

under riksstatens andra hufvudtitel anfört beträffande samma motion, i

hvad den afsåge löneförhöjning åt expeditionschefen i justitiedepartementet,

hemställa,

att friherre Palmstiernas förenämnda motion, i

hvad den afser löneförbättring åt expeditionschefen i

jordbruksdepartementet, icke må af Riksdagen bifallas.

Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar.

2:o) I den till Riksdagen den 14 januari 1907 aflåtna propositionen

angående statsverkets tillstånd och behof har Kungl. Maj:t under

nionde hufvudtiteln i punkten 1 föreslagit Riksdagen att

dels, med förklarande att den i staten för landtbruks- och mejeriinstitutet

vid Alnarp upptagna anslagspost »till institutets öfriga utgifter»

skulle minskas med 1,000 kronor till 27,000 kronor, medgifva,

att i samma stat måtte uppföras en anslagspost »till undervisningsmateriell»

till belopp af 4,000 kronor;

dels ock, vid bifall härtill, höja det under anslagstiteln »undervisningsanstalter

för jordbruk och landtmannanäringar» uppförda anslag

till landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp från 75,000 kronor

till 78,000 kronor eller med 3,000 kronor.

I afseende å denna framställning har departementschefen till statsrådsprotokollet

öfver jordbruksärenden den 12 nästlidna januari anfört

följande:

* Angifva'' punkt i Kungl. Maj:ts proposition.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

3

»Den nu gällande staten för landtbruks- och mejeriinstitutet vid

Alnarp bär följande utseende:

Aflöning.

1 rektor, arfvode .

1 lektor..................

6 lektorer..............

Extra lärare, arfvoden

1 bibliotekarie...............

Aflöning summa kronor

Till betäckande af möjligen

uppkommande förlust å

mejerirörelsen ................

Till institutets öfriga utgifter

................................

Lön.

Tjänst
görings
penningar.

2,600;—

15,600 —

Summa kronor: —

1.400

8.400 -

Summa.

2,000

4,000

24,000

11,700

300

42,000

5,000-

28,000;

75,000|-

Efter fem år kan aflöningen

höj as med 500 kronor, efter tio

lår med ytterligare 500 kronor,

efter femtonårmed ytterligare

500 kronor och efter tjugu år

med ytterligare 500 kronor.

Anm. 1. Så länge rektor och öfriga lektorer åtnjuta fri bostad, afdrages å lönen

500 kronor årligen.

Anm. 2. Af hvart och ett af lektorernas ålderstillägg räknas 350 kronor tillhöra

lönen och 150 kronor tjänstgöringspenningarna.

Bland de vid institutet anställda extra lärare skola, jämlikt

Kungl. Maj:ts den 3 juni 1904 fastställda stadgar för institutet, en

undervisa i läran om jords torrläggning och bevattning, fältmätning

och kartritning samt en i byggnadslära och ritning. En annan extra

lärare undervisar i mejerilära och bakteriolögi samt tjänstgör äfven

såsom mejeriföreståndare och instruktör vid institutets mejeri. Fri bostad

åtnjutes af denne sistnämnde, men icke af de bägge förstnämnda.

Uti underdånig skrifvelse den 10 september 1906 har styrelsen

för institutet gjort framställning om inrättande af en lektorsbefattning

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

i stället för de bägge förstnämnda extralärarbefattningarna och därjämte

hemställt om ökning af anslaget under titeln »till institutets

öfriga utgifter» med ett belopp af 3,000 kronor för anskaffande af undervisningsmateriell

samt om anslag till uppförande af bostäder åt den

nye lektorn och åt mejeriinstruktören äfvensom till förändring af den

sistnämndes nuvarande bostadslägenhet i institutets hufvudbyggnad

till rum för elever. Såsom skäl för dessa yrkanden har styrelsen

anfört följande.

Det läge i sakens natur, att vid omorganisation af eu institution

icke alla kraf genast kunde tillgodoses och att anordningar stundom

vidtoges, som erfarenheten därefter visade vara mindre tillfredsställande,

på grund hvaraf rättelse kunde vara af nöden, om institutionen skulle

väl fungera. En af de sålunda beträffande institutet uppkomna bristerna

vore en alltför utsträckt användning af extra lärare. Denna anordning,

som medförde fördelen att i allmänhet vara något billigare, särskildt

därigenom att för dessa lärare bostäder vanligen ej behöfde tillhandahållas

vid institutet, hade visat sig väl kunna användas för vissa mindre ämnen,

såsom skogshushållning, kameralistik m. m., men hade däremot funnits allt

annat än lämplig för andra. Särskildt syntes detta vara fallet i fråga

om ämnena jords torrläggning och bevattning, fältmätning m. m. samt

byggnadslära och ritning, hvilka vore hvarandra så närstående, att de

skulle kunna förenas under en enda fast lärostol. Oafsedt svårigheten

att på dessa områden till extra lärare erhålla och bibehålla dugliga

fackmän, hvilkas tid vanligen vore starkt upptagen och dyrbar — en

svårighet, som redan spårats och snart ånyo kunde vara för handen —

hade det äfven visat sig vara allt annat än lätt att för utom institutet

boende lärare i dessa ämnen, med hvilka talrika öfningar vore förenade,

ordna undervisningen på ett för både lärjungar och lärare tjänligt sätt.

En på platsen boende lärare, som oberoende af annan sysselsättning

kunde ägna olika tider på året och dagen åt undervisningen, vore däremot

i tillfälle att gifva öfningarna en väl behöflig utsträckning och

ordna dem på lämpligaste tider, och därför borde han kunna uträtta

afsevärdt mer än två extra lärare och med mer intresse omfatta

undervisningen, gifva den större enhet och kontinuitet samt därigenom

blifva väl värd den obetydligt ökade kostnad, hans anställande skulle

medföra. Ett annat missförhållande, som påkallade uppmärksamhet och

snarast möjligt borde afhjälpas, vore undervisningsmateriellens otillräcklighet.

Ökade kunskapsfordringar och den moderna undervisningens

natur kräfde allt rikligare undervisningsmateriell, och institutet, som

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

5

från början varit ganska knapphändigt försedt därmed och äfvenledes

först efter laboratoriets utflyttning ur hufvudbyggnaden fått något rymligare

lokaler för en bättre materiell, behöfde ovillkorligen förbättra

och betydligt öka densamma, om undervisningen skulle kunna rätt bedrifvas.

Då det emellertid visat sig, att det till institutet anvisade årsanslaget

toges så starkt i anspråk för nödvändiga löpande utgifter, att

endast ett obetydligt och alldeles otillräckligt belopp i staten kunnat

anvisas till undervisningsmateriell, syntes för detta ändamål en tillökning

af anslaget af minst 3,000 kronor vara behöflig, hvilket belopp,

vid jämförelse med hvad uti staten för landtbruksinstitutet vid Ultuna

kunnat anvisas, vore ganska måttligt. Det hade vidare gång efter

annan inträffat, att elever måst från institutet afvisas på grund af

bristande bostadsutrymme. Då staten vid institutet hölle tillräckliga

lärarkrafter och undervisningsmedel, syntes det likväl icke vara öfverensstämmande

med god hushållning att låta denna brist på bostäder,

som jämförelsevis lätt borde kunna afhjälpas, utgöra hinder för en större

tillströmning af lärjungar. Enär det emellertid i alla afseenden syntes

lämpligast att hafva eleverna samlade på ett ställe, syntes denna fråga

tillsvidare bäst och billigast kunna lösas därigenom, att mejeriinstruktörens

bostad i hufvudbyggnaden inreddes till elevrum, då 10 sådana

skulle kunna vinnas, och i stället en särskild bostad uppfördes åt

mejeriinstruktören. De kostnader, som dessa förändringar vid institutet

skulle kunna komma att medföra, skulle sålunda utgöras af dels

ökning i årsanslaget dels ock utgifter för en gång. Enligt en i

skrifvelsen upptagen beräkning borde årsanslaget höjas för

dels en lektorslön å 4,000 kronor . kr. 4,000: —

dels ock undervisningsmateriell ... „ 3,000: — kronor 7,000: —

hvarifrån dock borde afgå:

2 indragna extralärararfvoden ... kr. 3,000: —

hyra för en lektorsbostad......„ 500: — „ 3,500: —

så att den årliga ökningen i staten skulle utgöra „ 3,500: —

Enligt bifogade ritningar och kostnadsförslag skulle därjämte uppföras

för nedannämnda kostnad en lektorsbostad för kronor 17,700: —

en bostad för mejeriinstruktören för........ „ 13,000: —

hvartill skulle komma kostnaden för mej er iin stråk
törens

förra bostads inredning till elevrum ... „ 1,200: —:

så att de kostnader, som skulle komma att för en

gång utgå, tillhopa skulle utgöra........kronor 31,900: —

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Slutligen liar styrelsen för institutet anfört, att, om enligt väckt

förslag en fortsättningskurs vid detsamma kom me att upprättas, behofvet

af berörda anordningar skulle göra sig än starkare gällande, ehuru

dessa i alla händelser så fort som möjligt borde komma till stånd.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt har styrelsen i underdånighet

hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes till nästinstundande riksdag aflåta

nådig proposition om anvisande för ofvan sagda ändamål af erforderliga

medel i enlighet med styrelsens förslag.

Landtbruksstyrelsen har uti underdånigt utlåtande den 7 december

1906 i detta ärende yttrat sig på följande sätt.

Frågan om inrättandet vid landtbruks- och mejeriinstitutet vid

Alnarp af en lektorsbefattning uti jords torrläggning och bevattning,

fältmätning samt byggnadslära och ritning hade förut varit föremål för

Kungl. Maj:ts och Riksdagens pröfning i sammanhang med behandlingen

af det förslag om institutets omorganisation, som af Kungl.

Magt förelädes 1902 års riksdag, i det att enligt det vid Kungl. Maj:ts

proposition i ämnet till Riksdagen fogade utdrag af statsrådsprotokollet

öfver jordbruksärenden den 11 januari 1902 departementschefen, hvad

anginge ämnena vätte nafle dnia g, fältmätning, kartritning, byggnadslära

och ritning, anfört, att äfven dessa ämnen vore för den blifvande jordbrukaren

och särskildt för landtbruksingenjörer och län sagronomer,

hvilka erhölle sin utbildning vid landtbruksinstituten, af så stor betydelse,

att undervisningen i dem borde meddelas af en person, som

däråt odeladt ägnade sin tid, hvarför departementschefen också förklarat

sig anse, att en lektor med undervisningsskyldighet uti samtliga

ifrågavarande ämnen borde anställas i stället för två extra lärare. Detta

hade också af Kungl. Maj:t i sagda proposition föreslagits.

I sitt utlåtande öfver förslaget hade emellertid statsutskottet

anfört, att i afseende å lärarna vid institutet utskottet, utan att vilja

ingå i närmare pröfning af ämnesfördelningen mellan de olika lärarna,

dock trott sig finna, att lektorernas antal borde kunna begränsas

till 7, enär, om i stället för den af Kungl. Maj:t föreslagne åttonde

lektorn två extra lärare anställdes, en tillfredsställande fördelning af de

mångskiftande läroämnena lättare syntes kunna mellan institutets lärarkrafter

åstadkommas. Detta förslag hade äfven antagits af Riksdagen,

som i staten uppfört löner för endast 7 lektorer.

Den erfarenhet, som vunnits sedan institutet omorganiserats, hade

emellertid, på sätt uti institutsstyrelsens nu föreliggande skrifvelse framhållits,

gifvit vid handen, att det vore förenadt med afsevärda svårigheter

att kunna uti ifrågavarande, för undervisningen vid institutet högst

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10-

7

viktiga ämnen till extra lärare erhålla och bibehålla dugliga fackmän,.

på samma gång undervisningen visat sig lida däraf, att lärarna ej

varit bosatta vid institutet och kunnat odeladt ägna sig åt undervisningen.

De extra lärare, hvilka för närvarande upprätthölle ifrågavarande

undervisning och mellan hvilka ämnena vore så fördelade, att den ene

meddelade undervisning i läran om jords torrläggning och bevattning,

fältmätning och kartritning och den andre i byggnadslära och ritning,

åtnjöte i arfvoden hvardera 1,500 kronor. Den ökning i årlig kostnad

för statsverket, som skulle uppstå genom upprättandet af ett lektorat i

dessa ämnen, skulle, då lektor måste hafva sin bostad vid institutet

men för bostaden afdrag å lönen skulle ske med 500 kronor, således,

oberäknadt ålderstillägg, utgöra 500 kronor, hvartill dock skulle komma

utgiften för en gång för uppförande af en lektorsbostad, 17,700 kronor.

De fördelar, som skulle vinnas genom inrättandet af ett lektorat i stället

för de båda extralärarbefattningarna, ansåge dock landtbruksstyrelsen

vara så stora, att styrelsen, som icke hade något att erinra mot den

uppgjorda ritningen och kostnadsförslaget till lektorsbostaden, icke

tvekade att med afseende å vikten för undervisningen af de läroämnen,

om hvilka här vore fråga, förorda bifall till förslaget i denna del.

Med anledning af det af styrelsen för institutet framhållna behofvet

af ökadt anslag till undervisningsmateriell, hvartill medel hittills utgått

från det i staten för institutet »till institutets öfriga xxtgifter» upptagna

belopp, ville landtbruksstyrelsen erinra om följande. I den af Riksdagen

den 15 maj 1902 godkända stat hade »till institutets öfriga utgifter»

upptagits ett belopp af 25,000 kronor. Efter det styrelsen för institutet

framhållit, att sagda belopp af 25,000 kronor icke vore tillräckligt att

bestrida, jämte andra nödvändiga utgifter, kosthåll åt de 6 frielever,

hvilka enligt stadgarna för institutet därstädes skulle finnas anställda,

hade Kungl. Maj:t till beredande af kost åt nämnda frielever vid

institutet under hvardera af åren 1903 och 1904 från nionde hxxfvudtitelns

anslag till extra utgifter beviljat ett belopp af 3,000 kronor.

Då äfven för år 1905 liknande anvisning syntes befinnas oundgänglig

samt behofvet af anslag för nämnda ändamål således vore konstant,

hade Kungl. Maj:t föreslagit 1905 års Riksdag, att för tillgodoseende

af nämnda behof staten för landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp

måtte i denna del så ändras, att däri »till institutets öfriga utgifter»

upptoges 28,000 kronor i stället för 25,000 kronor. Detta förslag

både af Riksdagen bifallits.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Enligt uppgift från rektorn vid landtbruks- och mejeriinstitutet

vid Alnarp hade utgifterna ensamt för undervisningsmateriell vid institutet

uppgått till

år 1903 ................kronor 409: 8 6

» 1904 ................ » 383:81

» 1905 ................ » 1,033: 68.

Anledningen därtill, att vid institutet så jämförelsevis ringa belopp

kunnat för detta ändamål användas, hade varit den, att anslaget »till

institutets öfriga utgifter» måst anlitas för andra ännu angelägnare

ändamål, hvilket äfven framginge däraf, att i de årligen af Kungl.

Maj:t fastställda staterna för institutet vid Alnarp till undervisningsmateriell

m. m. kunnat upptagas betydligt mindre belopp än för

landtbruksinstitutet vid Ultuna, på sätt nedanstående tabell utvisade.

Utdrag ur staterna för landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp

samt landtbruksinstitutet vid Ultuna för åren 1903—1906, i hvad samma

stater afse »undervisningsmateriell m. m.

År Alnarp Ultuna

1903 ........... 4,700 .......... 7,100

1904 ........... 4,700 .......... 7,100

1905 ........... 3,550 .......... 7,100

1906 ...........*3,650 .......... 7,100

Såsom institutets styrelse i förevarande skrifvelse framhållit, hade

undervisningsmateriellen på senare tider fått en ökad betydelse vid all

undervisning, och särskildt vore detta fallet beträffande de kunskapsgren^

som utgjorde föremål för undervisning vid landtbruksinstituten.

Af sådant skäl måste det anses vara högst angeläget, att dessa undervisningsanstalter

sattes i tillfälle att anskaffa tillräckligt af dylik materiell,

hvarförutan de löpte fara att icke kunna anses fullt tidsenliga och i

stånd att på verkligt tillfredsställande sätt fylla sin uppgift.

Då den föregående utredningen ådagalade, att de medel, som

kunnat disponeras för landtbruks- och mejeriinstitutets vid Alnarp räkning,

icke försloge att bereda institutet erforderlig undervisningsmateriell,

och anledning icke funnes att antaga, att öfriga löpande utgifter vid

institutet skulle kunna för framtiden minskas, hvarigenom större del

än hittills af de tillgängliga medlen skulle kunna för nu ifrågavarande

ändamål disponeras, ansåge landtbruksstyrelsen, som funne det i förevarande

framställning till afhjälpandet af bristen å medel för anskaffande

af undervisningsmateriell ifrågasatta belopp af 3,000 kronor icke vara

för högt beräknadt, lämpligt, att det i institutets stat »till institutets

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

9

öfriga utgifter» upptagna belopp blefve för ändamålet böjdt med 3,000

kronor eller till 31,000 kronor.

Hvad slutligen anginge det af institutsstyrelsen väckta förslaget,

att till beredande af ökadt utrymme för eleverna vid institutet mejeriinstruktörens

nuvarande bostad i institutets hufvudbyggnad skulle inredas

till 10 elevrum för en kostnad af 1,200 kronor samt att en ny

bostad för mejeriinstruktören skulle uppföras enligt uppgjord ritning

jämte kostnadsförslag, slutande å ett belopp af 13,000 kronor, så, då

det, enligt hvad institutsstyrelsen upplyst, gång efter annan inträffat,

att till följd af bristande bostadsutrymme sökande till elevplats icke

kunnat vinna inträde vid institutet, samt det, på sätt äfven institutsstyrelsen

framhållit, icke kunde vara öfverensstämmande med god hushållning,

att befintliga lärarkrafter och institutioner ej tillgodogjordes

för så många elever, som utan olägenhet därstädes kunde åtnjuta undervisning,

funne landtbruksstyrelsen, som icke hade något att erinra mot

förslaget, i hvad det afsåge sättet för åvägabringande af denna förändring

eller kostnaderna därför, goda skäl tala för bifall till institutsstyrelsens

framställning äfven i denna del.

Såsom landtbruksstyrelsen erinrat, ifrågasattes redan vid omorganisationen

år 1902 af institutet vid Alnarp, att en lektorsbefattning

skulle inrättas för undervisning i vattenafledning, fältmätning, kartritning,

byggnadslära och ritning, men Riksdagen förklarade sig anse,

att undervisningen i dessa läroämnen borde kunna meddelas af extra

lärare. Utan att vilja ingå i pröfning af de skäl, som af institutets

styrelse och landtbruksstyrelsen uu anförts för att likväl en dylik lektorsbefattning

borde inrättas vid institutet, anser jag ifrågavarande framställning

icke böra vinna Kung! Maj:ts bifall, enär i hvarje fall tidpunkten

icke synes mig vara lämplig att företaga en sådan förändring

i organisationen af institutets lärarkrafter. Såsom institutets styrelse

antydt, har nämligen fråga väckts om inrättande af en fortsättningskurs

vid institutet, och, därest en dylik kurs varder inrättad, torde vissa

ändringar i institutets stat med nödvändighet påkallas. Det synes mig

vid sådant förhållande lämpligast, att nu förevarande fråga upptages

till bedömande i samband med de organisationsfrågor, som då kunna

uppkomma. Härmed förfaller för denna gång äfven frågan om anslag

till uppförande af lektorsbostad.

Framställningen om ökade medel till anskaffande af undervisningsmateriell

synes mig däremot böra förordas. x\f hvad som anförts

till stöd för denna framställning finner jag nämligen ådagalagdt, att

ökade medel till ifrågavarande ändamål äro oundgängligen nödvändiga.

Bih. till Riksd. Prat. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 10 Raft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Utskottets

yttrande.

Då emellertid från anslagsposten »till institutets öfriga utgifter» skola

bestridas utgifter af mångahanda slag, hvilkas storlek och trängande

beskaffenhet år från år växla, synes mig en ökning af denna anslagspost

knappast erbjuda tillräcklig trygghet för, att behofvet af undervisningsmateriell

kan beräknas blifva under alla förhållanden behörigen

tillgodosedt. Under sådana förhållanden synes det mig lämpligare, att

ett särskildt belopp uppföres i staten för dylikt ändamål. Detta belopp

torde icke böra sättas lägre än 4,000 kronor. Om, såsom jag finner

mig böra tillstyrka, 3,000 kronor häraf beräknas utgöra anslagsökning,

skulle anslagsposten »till institutets öfriga utgifter» kunna i stället

sänkas med 1,000 kronor till 27,000 kronor.

Det af institutets styrelse påvisade missförhållandet, att på grund

af bristande tillgång på bostadslägenheter det icke varit möjligt att antaga

så stort antal elever, som eljest kunnat vid institutet undervisas och

som sökt inträde vid detsamma, synes mig böra med det snaraste

undanröjas. Då staten med betydliga omkostnader underhåller detta

institut, bör det uppenbarligen ligga i statens intresse, att, så vidt

möjligt, icke af sådan anledning som den ifrågavarande hinder uppstår

för, att den därstädes meddelade undervisniugen kommer så många

som möjligt till del af dem, som önska begagna sig af densamma. Förslaget,

att till elevrum använda mejeriinstruktörens nuvarande bostadslägenhet

i hufvudbyggnaden, finner jag välbetänkt och mot de beräknade

kostnaderna för förändringsarbeten i sagda lägenhet samt för uppförande

i stället af en bostadsbyggnad för bemälde instruktör, uppskattade tillhopa

till 14,200 kronor, har jag icke funnit anledning till erinran. Då emellertid

medel för ifrågavarande förändrings- och nybyggnadsarbeten synas

böra beredas genom anslag å extra stat, torde det tillåtas mig att

längre fram få återkomma härtill.»

Då behofvet af ökade medel för anskaffande af undervisnings

materiell för landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp synes vara

ådagalagdt, anser sig utskottet böra förorda, att den anslagsökning,

som i detta afseende för det närvarande är erforderlig, eller 3,000

kronor, beviljas. Då emellertid detta behof icke synes vara af stadigvarande

natur, enär, i den mån som materiellen kompletteras, minskning

i utgifterna för nyanskaffning torde kunna äga rum, har utskottet

ansett det ökade anslagsbeloppet böra uppföras å extra stat. Häraf

följer, att det ordinarie anslaget »till institutets öfriga utgifter» bör

bibehållas till oförändradt belopp af 28,000 kronor, däraf 1,000 kronor

beräknas utgå till undervisningsmaterieil.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

11

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,

att Riksdagen må

a) besluta att — med afslag å Kungl. Maj:ts förslag

om minskning i den uti staten för landtbruks- och

mejeriinstitutet vid Alnarp upptagna anslagspost »till

institutets öfriga utgifter» med 1,000 kronor till

27,000 kronor — uppföra anslagstiteln »undervisningsanstalter

för jordbruk och landtmannanäringar (däraf

ett förslagsanslag å 50,000 kronor till understöd åt

landtmannaskolor)» med oförändradt belopp af 320,100

kronor; samt

b) till undervisningsmateriell för landtbruksoch

mejeriinstitutet vid Alnarp på extra stat för år

1908 anvisa ett anslag af 3,000 kronor.

Veterinärundervisningen.

3:o) Kungl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att

dels godkänna det i statsrådsprotokollet intagna förslaget till

stat för veterinärinstitutet äfvensom de villkor och förbehåll, som föreslagits

för åtnjutande af de i samma stat upptagna aflöningsförmåner,

dels medgifva, att nuvarande innehafvaren af instruktionssmedsbefattningen

vid veterinärinstitutet Axel Robert Pålman måtte, vid

utnämning till ordinarie adjunkt, äga att för rätt till ålderstillägg

tillgodoräkna sig sin tjänstgöring såsom instruktionssmed vid institutet,

samt

dels i riksstaten uppföra det under anslagstiteln »veterinärundervisningen»

upptagna anslaget till veterinärinstitutet i Stockholm under förändrad

benämning till »veterinärinstitutet» äfvensom höja ifrågavarande

anslag, nu 57,100 kronor, till 81,800 kronor eller med 24,700 kronor.

Då, enligt hvad utskottet inhämtat, förslag till ny stat för statskontoret

jämte vid staten fästade villkor för de nya löneförmånernas

åtnjutande lärer komma att under den närmaste tiden föreläggas Riksdagen

och denna stat lärer vara afsedd att utgöra norm för förestående

omregleringar af andra lönestater, har utskottet ansett sig

böra afvakta berörda förslag, innan utskottet går att yttra sig öfver

den nu förelagda regleringen af veterinärinstitutets lönestat, hvadan

Veterinärinstitutet

i

Stockholm.

[2.]

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Höjning af

anslaget till

landtbruksingenjörer

och deras

biträden.

33-1

utskottet kommer att först framdeles under Riksdagen afgifva yttrande

rörande sistnämnda reglering och därmed sammanhängande frågor;

hvilket utskottet skolat för Riksdagen

anmäla.

Landtbruksingenjörer och deras biträden.

4:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att dels besluta, att i

stället för nuvarande sex landtbruksstipendiater från och med år 1908

skulle anställas tre extra landtbruksingenjörer och tre landtbruksstipendiater,

samt att extra landtbruksingenjör skulle äga uppbära ett årligt

arfvode af 2,000 kronor;

dels ock, vid bifall härtill, höja anslaget till landtbruksingenjörer

och deras biträden från 49,500 kronor till 52,500 kronor, eller med

3,000 kronor.

I detta ärende har departementschefen till förenämnda statsrådsprotokoll

anfört följande:

»Under riksstatens nionde hufvudtitel finnes å ordinarie stat uppfördt

ett anslag till landtbruksingenjörer och deras biträden till belopp

af 49,500 kronor. Till denna siffra bestämdes anslaget år 1892, efter

det Riksdagen förut, tid efter annan beviljat medel för anställande af

ökadt antal landtbruksingenjörer och landtbruksstipendiater. Från anslaget

utgå nu aflöningar till 21 landtbruksingenjörer och 6 landtbruksstipendiater.

Årliga aflöningen för landtbruksingenjör är genom beslut

år 1874 af Kungl. Maj:t och Riksdagen bestämd till 2,000 kronor,

hvartill komma tre ålderstillägg, hvart å 500 kronor, efter respektive

5, 10 och 15 års väl vitsordad tjänstgöring. Dessa ålderstillägg utgå

numera från nionde hufvudtitelns anslag till ålderstillägg. Landtbruksingenjörerna

antagas medelst förordnande af landtbruksstyrelsen samt

äro jämlikt Riksdagens beslut år 1876 och nådiga brefvet den 2 juni

samma år tillerkända pensionsrätt. Landtbruksstipendiaterna åtnjuta

årligt arfvode af 1,000 kronor samt antagas för ett år i sänder af landtbruksstyrelsen.

Rese- och traktamentsersättning tillkommer landtbruksingenjörerna

enligt fjärde och landtbruksstipendiaterna enligt femte

klassen i resereglemente!.

Landtbruksstyrelsen har nu i underdånig skrifvelse den 31 maj

1905 gjort framställning om viss ändring i denna organisation, hvad

landtbruksstipendiaterna vidkommer, och i sådant afseende anfört följande.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

13

Under den tid, som förflutit, sedan ifrågavarande organisation på

ett afslutande sätt genomförts, hade så småningom den förändring inträda

att landtbruksstipendiaterna, från att samtliga vara elever eller

biträden åt landtbruksingenjörerna, i allt högre grad kommit att användas

till själfständigt arbete.

Sålunda hade landtbruksstyrelsen med den befogenhet, som styrelsen

erhållit genom Riksdagens beslut enligt dess skrifvelse den

15 juni 1866 och Kungl. Maj:ts därpå grundade bref till landtbruksakademi

den 13 juli samma år, angående de vid 1865''—

1866 årens riksdag beviljade anslag till jordbruket m. m. förordnat

landtbruksstipendiat att, då han därtill funnits kompetent, utan

något vidare tillskott eller arfvode än ersättning för resekostnad

och dagtraktamente i likhet med hvad som tillkomme landtbruksingenjörerna,

tjänstgöra såsom extra landtbruksingenjör vid de tillfällen,

då antingen rekvisitionernas antal eller förfall för någon af de ordinarie

ingenjörerna kunde påkalla särskildt förordnande för extra landtbruksingenjör.

Vidare hade styrelsen vid tjänstledighet för ordinarie landtbruksingenjör

eller då dylik befattning varit ledig, förordnat landtbruksstipendiat

att uppehålla befattningen.

Till en början hade de förra slagen af förordnanden varit mindre

vanliga, men under de senaste tio åren hade de allt oftare förekommit,

så att under de senaste fem åren minst 3, oftast flere, af landtbruksstipendiaterna

hela året uteslutande varit tjänstgörande såsom antingen

extra eller tillförordnade landtbruksingenjörer.

Alltifrån landtbruksstipendiatinstitutionens inrättande hade landtbruksstipendiaterna

förordnats endast för ett år i sänder, och hade de

på grund häraf och oaktadt förhållandena, på sätt ofvan antydts,

ändrats, kommit att bibehålla en ställning, som numera, åtminstone

hvad anginge de äldre bland dem, ej längre kunde anses motsvara

vikten af deras befattningar.

Då nämligen numera de äldre af landtbruksstipendiaterna hade

ständigt förordnande såsom landtbruksingenjörer och staten ej kunde

undvara biträde af dem i denna egenskap, syntes det icke med billighet

och rättvisa öfverensstämmande, att dylika personer vidare antoges för

endast ett år i sänder eller ens tillsvidare, utan borde åt dem beredas

en ordinarie ställning i statens tjänst. Detta, ansåge landtbruksstyrelsen

vara så mycket angelägnare, som det äfven från statens synpunkt vore

af intresse att med säkerhet kunna för dylika förordnanden påräkna

vederbörligen utbildade personer. Att för dessa förordnanden, då de

numera kunde sägas ingå såsom ett moment i organisationen af landtbruksingenjörkåren,

helt och hållet vara hänvisad till och nödgas lita

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

på årligen eller tillsvidare antagna personer utan fast anställning skulle

i längden vara förenadt med vanskligheter och, helst sedan inom de

enskilda affärsgrenarna behof af tekniskt bildade personer i allt högre

grad numera gjorde sig gällande, lätt leda därhän, att staten såge sig

beröfvad möjligheten att vid behof hafva tillgång till erforderligt antal

dylika personer och allmänheten således beröfvades möjligheten att erhålla

erforderligt biträde af fullt kompetenta förrättningsmäu.

Landtbruksstyrelsen hade därför ansett önskvärdt, att 3 af landtbruksstipendiaterna

kunde anställas såsom ordinarie tjänstemän i egenskap

af extra ordinarie landtbruksingenjörer, hvilka utan egna distrikt

skulle vara skyldiga att tjänstgöra såsom landtbruksingenjörer

inom de distrikt, hvarest, och vid de tillfällen, då behof af extra eller

tillförordnad landtbruksingenjör gjorde sig gällande. De skäl, som anförts

mot anställande af ett större antal ordinarie landtbruksingenjörer,

borde ej kunna åberopas emot en sådan anordning, hvilken syntes fullständiga

organisationen af denna gren af förvaltningen och utgöra en

lämplig och erforderlig fyllnad till minskande af de olägenheter, som,

jämte de många fördelarna, förefunnes beträffande tilldelandet af särskilda

tjänstgöringsdistrikt åt landtbruksingenjör erna.

Hvad lönerna för ifrågavarande tjänstemän anginge, så borde

erinras, att bestämmandet af de jämförelsevis obetydliga löner, som

landtbruksingenjörerna nu åtnjöte, hade haft sin grund i den omständigheten,

att det ansetts önskvärdt, att dessa tjänstemäns inkomster

gjordes beroende af det förtroende, de kunde vinna hos den jordbrukande

allmänheten, hvarför också ersättningen för landtbruksingenjörernas

arbeten ofta till största delen bestriddes af dem, som sökte

och erhölle deras biträde, och bestämdes genom af Kung! Maj:t i sådant

afseende fastställda arfvodestaxor. Då det finge anses vara själfklart,

att den ordinarie landtbruksingenjören, som hade sig anvisadt ett bestämdt

tjänstgöringsdistrikt, inom hvilket han vore i tillfälle att göra

sig känd och vinna förtroende, skulle i regel kunna erhålla säkrare

och större inkomst än en extra landtbruksingenjör, hvilkens tjänstgöring

vanligen komme att i nästan ständig växling falla inom skilda delar

af landet, ansåge landtbruksstyrelsen det lämpligt, att lönen för den

extra landtbruksingenjören bestämdes lika med den ordinarie ingenjörens

begynnelselön och således komme att utgöra 2,000 kronor, med

rätt för extra ordinarie landtbruksingenjör att i fråga om åtnjutande

af ålderstillägg få, då han utnämndes 1 ill ordinarie landtbruksingenjör,

räkna sig till godo den tid, han tjänstgjort såsom extra ordinarie landtbruksingenjör,

äfvensom att arfvodestaxorna för de ordinarie landtbruks
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10. 15

ingenjörerna komme att, liksom för närvarande, gälla äfven för de extra

ordinarie landtbruksingenj örena.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har landtbruksstyrelsen

i underdånighet hemställt, att Kungi. Maj:t täcktes till Riksdagen

aflåta nådig proposition, att Riksdagen måtte, jämte höjande af anslaget

till landtbruksingenjörer och deras biträden från 49,500 kronor med

3,000 kronor till 52,500 kronor, medgifva, att med anlitande af nämnda

anslag finge anställas, förutom såsom hittills 21 landtbruksingenjörer,

3 extra ordinarie landtbruksingeniörer samt 3 landtbruksstipendiater, de

förra med en aflöning af 2,000 kronor för en hvar af dem och de senare

med ett arfvode till en hvar af 1,000 kronor, allt på sätt styrelsen nu

föreslagit.

De skäl, som landtbruksstyrelsen sålunda framhållit, synas mig

ådagalägga behofvet af att möjlighet till en i någon mån förbättrad ställning

beredes sådana landtbruksstipendiater, som genom en längre tids

väl vitsordad tjänstgöring gjort sig förtjänta däraf. Landtbruksstyrelsen

har såsom lämpliga åtgärder i sådaut syfte ifrågasatt dels fastare anställning

och dels ökad aflöning.

Hvad förstnämnda förslag angår, inser jag väl, att för personer

vid den ålder, hvarom här är fråga, — medelåldern för dem, som

efter år 1895 utnämnts till ordinarie landtbruksingeujörer, har varit 40 år

107* månad — och hvilka i regel hunnit bilda familj, en så löslig

anställning som förordnande för allenast ett år i sänder icke är en

lämplig anställningsform, och att staten därigenom, såsom ock landtbruksstyrelsen

framhållit, i längden måste komma i eu ogynnsam

ställning i konkurrensen om de dugligare arbetskrafterna. Jag kan

dock icke finna erforderligt eller lämpligt att, såsom landtbruksstyrelsen

föreslagit, nu förvandla vissa af dessa befattningar till

ordinarie tjänster. I sådant fall borde också enligt senare tiders

uppfattning med befattningarna förenas rätt till ålderstillägg och till

pension, men dylik rätt synes, såsom ock landtbruksstyrelsen ansett,

icke böra här ifrågakomma, då ju dessa befattningar till sin natur

måste vara öfvergångsbefattningar till ordinarie landtbruksingenjörstjänst.

Den ökade stadgan i anställningen sjmes mig kunna på ett tillfyllestgörande

sätt vinnas, om en uppdelning af de 6 landtbruksstipendiatbefattningarna

gjordes sålunda, att för framtiden i stället iurättades 3

extra landtbruksingenjörsbefättningar och 3 stipendiatbefattningar, med

den åtskillnad i anställningssättet, att do extra landtbruksingenjöreima

autoges på förordnande, icke för ett år i sänder, utan tillsvidare,'' liksom

Departc
mentichefent
yttrande.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 10-

Ändringar i

stuteriöfverstyrelsens

stat.

[4-]

fallet nu är med exempelvis fiskeriingenjören med flere ämbete- och

tjänstemän, hvilka tillsättas medelst så kallade konstitutorial, under

det att stipendiaterna fortfarande anställdes i samma ordning som

hittills.

Hvad åter den ifrågasatta aflöningsförbättringen angår, finner jag

mig böra tillstyrka, att för de extra landtbruksingenjörerna aflöningen,

som synes böra formellt bibehålla karaktären af arfvode, höjes till den

af landtbruksstyrelsen föreslagna summan af 2,000 kronor och biträder

jag äfven förslaget, att ifrågavarande tjänstemän må i afseende å resekostnads-

och traktamentsersättning samt arfvode enligt arfvodestaxa

likställas med ordinarie landtbruksingenjörer.

Däremot anser jag i motsats mot landtbruksstyrelsen, att åt

nämnda tjänstemän icke bör tillerkännas rätt att efter befordran till

ordinarie landtbruksingenjörer i afseende å ålderstillägg tillgodoräkna

sig tjänstetid uti nu ifrågavarande befattningar. En sådan anordning

synes mig nämligen icke höra tillgripas annat än vid alldeles särskilda

fall; och något sådant föreligger ju icke här.

I öfrigt lärer det höra tillkomma Kungl. Maj:t att genom instruktion

ordna nu ifrågavarande tjänstemäns ställning.»

Utskottet, som finner den föreslagna förbättringen i landtbruksstipendiaternas

löneförmåner af förhållandena påkallad, hemställer,

a) att Riksdagen må besluta, att i stället för

nuvarande sex landtbruksstipendiater från och med år

1908 skola anställas tre extra landtbruksingenjörer

och tre landtbruksstipendiater samt att extra landtbruksingenjör

skall äga uppbära ett årligt arfvode af

2,000 kronor; och

b) att Riksdagen, vid bifall till mom. a), må

höja anslaget till landtbruksingenjörer och deras biträden

från 49,500 kronor till 52,500 kronor, eller

med 3,000 kronor.

Hästafvel^ förbättrande.

5:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att dels medgifva, att

i stuteriöfverstyrelsens stat må från och med år 1908 uppföras ett

anslag å 400 kronor till extra biträde och semesterarfvode, dels ock

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10-

17

från och med samma år höja det i staten för styrelsen till expenser

och vaktmästares aflöning anvisade anslaget, nu 150 kronor, med 450

kronor, eller till 600 kronor.

I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet

anfört följande:

»Enligt den för närvarande för stuteriöfverstyrelsen gällande staten,

hvilken grundas å beslut vid 1874 och 1902 årens riksdagar åtnjuter

bland annat styrelsens sekreterare ett arfvode af 2,500 kronor, hvarjämte

för expenser ocli till aflöning af vaktmästare är anvisadt ett

belopp af 150 kronor. Sekreteraren är ej tillförsäkrad någon rätt till

semester.

I underdånig skrifvelse den 25 maj 1906 har nu stuteriöfverstyrelsen

hemställt, dels att från och med nämnda år åt sekreteraren måtte beredas

kostnadsfri semesterledighet under högst sex veckor årligen, dels ock

att styrelsen måtte erhålla bemyndigande att för anlitande af ett extra

biträde hos styrelsen disponera ett belopp af 50 kronor i månaden

räknadt från och med den 1 januari samma år.

Till stöd för denna hemställan har styrelsen åberopat, att sedan

år 1902, då sekreteraren hos styrelsen tillerkändes de aflöningsförmåner,

han nu innehar, det honom åliggande arbetet i hög grad ökats, beroende

på att, särskildt under de senare åren, hästafvel och arbetet på densammas

höjande i allmänhet omfattats med allt lifligare intresse, men i

synnerhet på att premierings väsendet allt sedan nu gällande premieringsreglementes

införande nått en ständigt fortgående utveckling.

I sistnämnda hänseende har styrelsen såsom belysande påpekat,

att antalet premierade hästar, som år 1902 uppgått till 5,186, år 1905

utgjorde 5,649.

Detta förhållande hade medfört, att sekreterarens arbete i afsevärd

grad ökats. I fråga om premieringsväsendet ålåge det nämligen sekreteraren,

förutom att han hade att uppsätta alla från styrelsen utgående,

af föreskrifterna i gällande premieringsreglemente föranledda skrifvelser,

att utföra det långsamma och mycken uppmärksamhet kräfvande arbetet

med granskning af samtliga premieringsrullor och anmälningssedlar, att

öfvervaka dessa handlingars öfverensstämmelse såväl sinsemellan som

med de öfver premieringarna afgifna protokoll och statistiska uppgifter,

att uppgöra premieringslikviden med hvart och ett hushållningssällskap

för sig, att ombesörja rekvisitionen af erforderliga premieringsförskott,

skådepenningar och blanketter samt tillställa premieringsnämnderna

desamma, och att, efter det nämnderna slutat sina resor, kontrollera

Bih. till Riksd. Prof. 1907. 4 Samt. 1 Afd. 10 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

riktigheten af de af dessas verksamhet föranledda redogörelser äfvensom

de afgifna reseräkningarna samt jämväl i öfrigt öfvervaka, att

premieringsreglementets föreskrifter blifvit följda.

Vidare har styrelsen framhållit, att öfverhufvud antalet af de från

densamma utgående skrifvelserna ökats, nämligen från 148 under år

1902 till 186 under år 1905, därvid borde beaktas, att under ett och

samma nummer ofta innefattades ett flertal skrifvelser, såsom t. ex.

under år 1905 alla af premieringslikviden föranledda skrifvelser. För

öfrigt vore nästan hela angifna ökning att finna inom den grupp af

skrifvelser, till hvilken hörde de särskild omsorg kräfvande skrifvelserna

och utlåtandena till Kungl. Maj:t. Äfven antalet af de icke numrerade

skrifvelserna, det ville säga sådana, som sekreteraren afläte såsom svar

på inkomna förfrågningar eller för utredning af förekommande ärenden,

hade årligen ökats.

Slutligen har styrelsen meddelat, att antalet inkomna ärenden,

som år 1902 utgjort 244, år 1905 uppgått till ett antal af 281.

Vid bedömandet af sålunda föreliggande förhållanden, anför styrelsen,

måste emellertid först och främst tagas i betraktande, att, då sekreterare

i centrala ämbetsverk i allmänhet hade till åliggande att uteslutande

uppsätta och justera skrifvelser och därvid i allmänhet biträddes af eu

eller flera af staten aflönade ordinarie eller extra tjänstemän, sekreteraren

hos stuteriöfverstyrelsen vore, såsom styrelsens enda tjänsteman,

hänvisad ej mindre att själ!'' uppsätta samtliga de från styrelsen utgående

skrifvelser m. m., utan äfven att ombesörja registrerings- och expedieringsgöromålen

därstädes. Såsom styrelsens redogörare hade han därjämte

den ganska maktpåliggande skyldigheten att föra och i viss mån

ansvara för styrelsens räkenskaper, hvarjämte han, vid det förhållande

att styrelsens chef ej vore bosatt i Stockholm, måste, om än på chefens

ansvar, tidtals omhänderhafva in- och utgående, understundom betydliga

penningbelopp.

Sekreteraren hade jämväl det ansvarsfulla åliggandet att bereda

och för styrelsens chef föredraga samtliga hos styrelsen förekommande

ärenden, ett åliggande, hvilket fordrade så mycket mera tid, arbete och

omtanke, som föredragningen på grund af chefens boningsort utom

Stockholm i de flesta fall måste försiggå genom promemorior.

Därjämte hade sekreteraren att utöfva vården öfver styrelsens arkiv,

hvilket åliggande under de senaste åren, på grund af nya föreskrifter

om ordnande och förteckning af arkiv in. m., kraft och under framtiden

säkerligen komme att kräfva såväl afsevärd tid som omtanke.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10-

19

De sekreteraren sålunda åliggande mångfaldiga göromål, hvilka

särskild! under månaderna september—maj påfordrade 5 å 6 timmars

träget arbete för dag, och som under tiden för premieringsrullornas

och anmälningssedlarnas granskning nödvändiggjorde anlitandet af biträde,

hvilket sekreteraren hittills själf måst aflöna, kunde utan öfverdrift

sägas taga i anspråk i medeltal 5 timmar dagligen, sön- och helgdagar

under den mest brådskande tiden ej undantagna, en arbetstid,

som ej torde understiga den, som i allmänhet användes af sekreterare

inom andra centrala ämbetsverk. Dessa tjänstemän åtnjöte emellertid

årlig aflöning af 4,500 kronor jämte ålderstillägg samt vore dessutom

berättigade till semester äfvensom att vid sjukdom och i allmänhet vid

ledighet af annan anledning fortfarande uppbära sin lön, under det att

stuteriöfverstyrelsens sekreterare, för hvilken Kungl. Maj:t i den till

1902 års Riksdag afgifna proposition föreslagit ett årligt arfvode af

3,000 kronor, jämlikt nådiga brefvet den 6 juni nämnda år i arfvode

tillerkänts endast 2,500 kronor årligen, utan att därutöfver åtnjuta

någon af förenämnda, sekreterare i allmänhet tillkommande särskilda

förmåner.

Beträffande det extra biträde, hvarom styrelsen hemställt, har

styrelsen särskild! framhållit, att detta biträde borde utgöras af en

juridiskt bildad person, åt hvilken, sedan han vunnit kännedom om

styrelsens i flera afseenden ganska egenartade arbete, äfven kunde

anförtros att uppehålla sekreterarbefattningen vid de tillfällen, då

ordinarie innehafvare af sjukdom eller annan anledning vore förhindrad

att själf bestrida tjänsten. Biträdet borde bindas vid styrelsen på ett

mera stadigvarande sätt och genom någon fast ersättning utöfver hvad

honom kunde vid tillfälliga förordnanden tillkomma, och detta så mycket

mera, som under de senare åren funnits eu märkbar brist på extra

ordinarie tjänstemän i statens ämbetsverk.

I fråga om de kostnader, som skulle föranledas af styrelsens

hemställan, har styrelsen beräknat ersättningen till den vikarie, som

skulle förordnas under sekreterarens semesterledighet, till 100 kronor i

månaden och arfvodet till det ifrågasatta extra biträdet till SO kronor

i månaden.

I anledning af erhållen nådig remiss har statskontoret den

17 oktober nästlidna år afgifvit underdånigt utlåtande öfver stuteriöfverstyrelsens

ifrågavarande framställning och därvid hufvudsakligen

anfört, att statskontoret med afseende å de upplysningar, styrelsen

lämnat rörande omfattningen af de sekreteraren åliggande göromål,

ansåge billigt, att denne finge åtnjuta någon tids ledighet årligen, utan

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Departements•

rhefene yttrande.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

att härför behöfva vidkännas afdrag å sitt arfvode, att denna ledighet

syntes, i öfverensstämmelse med hvad som gällde för tjänsteman af

första graden vid de centrala ämbetsverken, böra bestämmas till en

månad om året, samt att statskontoret ansåge det icke kunna skäligen

ifrågasättas, att sekreteraren af sitt i förhållande till arbetets mängd

ingalunda rikligt tillmätta arfvode skulle afstå något för aflönande af

ett för styrelsen nödigt extra biträde.

Stuteriöfverstyrelsens hemställan, att någon tids kostnadsfri semesterledighet

måtte beredas styrelsens sekreterare, anser jag icke böra lämnas

obeaktad. Hans tjänst har visat sig blifva allt mera kräfvande. Samtidigt

hafva allt flera af de i statens tjänst anställda personer beredts

tillfälle till någon semesterledighet. Såsom stuteriöfverstyrelsen framhållit,

är sekreteraren äfven härutinnan sämre lottad än de flesta med

honom i arbetets art och myckenhet likställda tjänstemän, att han ej

ens kan utan förlust af hela sin aflöning på egen bekostnad förskaffa

sig någon tids ledighet från arbetet. Jag anser mig således principiellt

böra biträda stuteriöfverstyrelsens framställning i denna del, och jag

gör det så mycket hellre, som det synes mig vara att antaga, att

arbetet inom styrelsen fortfarande kommer att ökas, såsom fallet varit

under de senare åren.

Hvad angår tiden för den semesterledighet, som sålunda skulle

tillkomma sekreteraren hos stuteriöfverstyrelsen, anser jag i likhet med

statskontoret densamma böra begränsas till en månad. Den kostnad,

som härigenom skulle ådragas statsverket, skulle alltså enligt den af

styrelsen angifna beräkningsgrunden inskränka sig till ett belopp af

100 kronor om året.

Beträffande därefter frågan om anställande af ett extra biträde

hos stuteriöfverstyrelsen anser jag icke hvad styrelsen anfört kunna

leda till anställande hos styrelsen, såsom den hemställt, af ännu en

juridiskt bildad person utom sekreteraren. De göromål, som förekomma

äro nämligen i allmänhet af föga juridisk natur. Ej heller finner jag

det utredt, att göromålens mängd alla tider på året skulle vara så stor,

att något ständigt biträde skulle erfordras. Däremot anser jag, att

sekreterarens arbete vissa tider af året kan vara af den beskaffenhet,

att han måste anlita hjälp af skrif- och läskunnig person; och synes

mig erforderliga medel för bestridande af kostnaderna härför böra anvisas.

Det belopp, som för sistnämnda ändamål skulle erfordras, torde

skäligen kunna beräknas till 300 kronor om året.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

21

Vid bifall till hvad jag sålunda föreslagit skulle styrelsens stat

ökas med ett belopp af 400 kronor till extra biträde och semesterarfvode.

Beträffande tiden, då denna förändring i staten skulle träda i

tillämpning bär styrelsen, som nämndt, anhållit, att den skulle få räknas

från och med nästlidna år. För min del finner jag emellertid ej anledning

att föreslå, det ifrågavarande belopp uppföres i staten förrän

från och med 1908 års början.

I sammanhang med det ärende, hvarför jag nyss redogjort, har

jag att anmäla äfven en annan fråga af beskaffenhet, att den synes

mig böra föranleda ändring i stuteriöfverstyrelsens stat.

Genom beslut den 31 december nästlidna år har Kungl. Maj:t

medgifvit, att åt styrelsen må upplåtas en lägenhet om tre rum i

bottenvåningen inom det s. k. Arffurstens palats.

I ett under handläggningen af detta ärende infordradt, den 22

november 1906 dagtecknadt underdånigt yttrande har nu styrelsen

bland annat framhållit, att dispositionen af egen lokal, komme att

påkalla vissa årligen återkommande utgifter. Sålunda har styrelsen

först och främst ansett nämnda förhållande böra föranleda till anställandet

af en särskild vaktmästare hos styrelsen. För dennes aflöning,

i synnerhet om honom ålades, förutom vanliga vaktmästargöromål,

jämväl rengörings- med flera bestyr, har styrelsen ansett böra

beräknas ett belopp af 800 kronor. Vidare har styrelsen antagit,

att för uppvärmning af ifrågavarande lokal, som styrelsen beräknat skola

komma att bestå af, förutom kök, 5 med kakelugnar försedda rum,

skulle komma att åtgå omkring 5 famnar ved för en årlig kostnad

af 150 kronor. För elektrisk ström och underhåll af lampor till den

elektriska belysningen i lägenheten har styrelsen antagit erfordras ett

belopp af omkring 100 kronor. Slutligen har styrelsen bland kostnaderna

beräknat årsafgiften för rikstelefon samt afgifter för interurbana

samtal till sammanlagdt 150 kronor.

Utom förutnämnda i stuteriöfverstyrelsens stat upptagna belopp 150

kronor till expenser och aflöning af vaktmästare har stuteriöfverstyrelsen

till sitt förfogande för täckande af behof sådana som de ifrågavarande

allenast ett belopp af 150 kronor, som Kungl. Maj:t genom nådigt bref

den 5 november 1875 ställt till styrelsens förfogande från det till

premieringar och däraf härflytande kostnader af Riksdagen anvisade

reservationsanslag.

Styrelsen anser nu, att utöfver dessa belopp, tillhopa 300 kronor,

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

skulle till expenser och aflöning af vaktmästare erfordras ytterligare

1,200 kronor.

För min del har jag ansett mig icke kunna göra annan anmärkning

mot nämnda beräkning, än att jag ansett det af styrelsen beräknade

beloppet 800 kronor till aflöning åt vaktmästare kunna till största delen

bortfalla. Styrelsens chef är icke bosatt i Stockholm, och styrelsens sammanträden

i nämnda stad äro inskränkta till ett jämförelsevis ringa antal. De

dagliga göromålen bestridas af sekreteraren. Vid dessa förhållanden

anser jag anställandet af en särskild vaktmästare icke erforderligt, utan

torde för förekommande vaktmästargöromåls bestridande mot lämplig

mindre ersättning aftal kunna träffas med någon person, som har sina

hufvudgöromål på annat håll.

Den förändring i stuteriöfverstyrelsens stat, som påkallas däraf,

att åt styrelsen upplåtits egen lokal, skulle alltså, under förutsättning

att nyssnämnda, från anslaget till premieringar och däraf härflytande

kostnader utgående 150 kronor fortfarande finge stå till styrelsens

disposition, inskränka sig till en obetydlig höjning af anslaget till expenser

och aflöning af vaktmästare. Jag anser, att, om nämnda anslag

höjes med 450 kronor, eller till 600 kronor, sistnämnda belopp skulle

kunna befinnas för ändamålet tillräckligt.

Då Kungl. Maj:t i sammanhang med sitt ofvannämnda beslut den

31 december nästlidna år ställt till bestridande af nu ifrågavarande

utgifter för innevarande år erforderliga medel till stuteriöfverstyrelsens

förfogande, behöfver någon höjning i styrelsens stat icke sättas i fråga

förrän för tiden från och med nästkommande år.

Den tillökning i stuteriöfverstyrelsens stat, som vid bifall till hvad

jag här förut hemställt skulle erfordras, eller 400 kronor till extra biträde

och semesterarfvode samt 450 kronor till expenser m. in., tillhopa 850

kronor, behöfver icke föranleda någon höjning i det under nionde

hufvudtiteln till stuteriöfverstyrelsens disposition uppförda anslaget till

hästafvel^ förbättrande, då å nämnda anslag, enligt hvad som meddelats

mig från statskontoret, betydliga besparingar förefinnas, utan

torde allenast Riksdagens godkännande af de föreslagna förändringarna

i staten böra inhämtas.»

I anslutning till hvad Kungl. Maj:t föreslagit får utskottet

hemställa,

a) att Riksdagen må medgifva, att i stuteriöfverstyrelsens

stat må från och med år 1908 uppföras ett

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

23

anslag å 400 kronor till extra biträde och semesterarfvode,

samt

b) att Riksdagen må från och med år 1908 höja

det i staten för stuteriöfverstyrelsen till expenser och

vaktmästares aflöning anvisade anslaget, nu 150 kronor,

med 450 kronor, eller till 600 kronor;

föranledande emellertid bifall härtill icke någon höjning i reservationsanslaget

till hästafvel^ förbättrande.

6:o) Kungl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att höja det Höjning «/

under reservationsanslaget till liästafvelns förbättrande uppförda särskilda

anslaget till prisbelöningar för hästar med 60,000 kronor, eller

från 100.000 kronor till 160,000 kronor. [5.]

Departementschefen har rörande denna framställning anfört följ ande:

»Det växande intresse, hvarmed hästafveln under 1890-talet omfattades

af landets jordbrukare, och den allt lifligare anslutning till de

med statsmedel understödda hästpremieringarna, som på grund häraf

under nämnda tidsperiod ägde rum, föranledde Kungl. Magt att på

framställning af en år 1896 af Kungl. Maj:t tillsatt kommitté, åt hvilken

bland annat uppdragits att inkomma med förslag till erforderliga förändringar

i gällande hästpremieringsreglemente, hos 1899 års Riksdaghemställa,

att det under reservationsanslaget till »liästafvelns förbättrande»

uppförda särskilda anslag till prisbelöningar för hästar måtte höjas från

50,000 kronor till 100,000 kronor. Denna Kungl. Maj:ts framställning

blef ock af Riksdagen bifallen; och ifrågavarande anslag har sedermera

från och med år 1900 utgått med sistnämnda belopp.

Den 23 november 1900 fastställde Kungl. Maj:t förnyadt reglemente

för den med statsmedel understödda hästpremieringen, i hvilket

reglemente närmare föreskrifter finnas meddelade angående fördelningen

mellan staten och vederbörande underdistrikt af de med ifrågavarande

premiering förbundna kostnader.

Enligt dessa föreskrifter skall bekostas:

1) med uteslutande statsmedel: rese- och traktamentsersättning till

ordföranden och den af Kungl. Maj:t förordnade ledamoten i premieringsuämnd,

med undantag för det fall, som här nedan sägs, samt alla af

premieringsväsendet i dess helhet föranledda utgifter för blanketter, expenser

och dylikt;

2) med uteslutande inom underdistriktet tillskjutna medel: reseoeh

traktamentsersättning till den af hushållningssällskapets förvaltnings
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

utskott utsedde ledamoten i premieringsnämnden samt den till nämndens

biträde förordnade veterinären, alla af premieringen inom underdistriktet

föranledda kostnader för offentliggörande af de tillkännagifvanden,

som genom hushållningssällskaps försorg skola bringas till allmänhetens

kännedom, öfriga expenser och dylikt samt rese- och traktamentsersättning

till ordföranden och den af Ivungl. Maj:t förordnade ledamoten

för närvaro vid besiktningsmöten, som på hushållningssällskaps begäran

för uppvisning af hingstar hållas på våren; samt

3) med statsmedel och inom underdistriktet tillskjutna medel gemensamt:

de inom underdistriktet utgående penningpris och skådepenningar

af silfver samt inlösen af frisedlar, därvid skall iakttagas, att af statsmedel

ej må för sådana premier användas mera än för samma ändamål

inom underdistriktet tillskjutits.

I sammanhang härmed tillåter jag mig äfvenledes erinra, hurusom

Kungl. Maj:t dels genom nådiga bref den 7 februari 1902 och den IT

mars 1905 bifallit af stuteriöfverstyrelsen gjorda underdåniga framställningar,

att en hvar af ordförandena i de olika distriktens hästpremieringsnämnder

finge åtnjuta, utöfver stadgad resekostnads- och traktamentsersättning,

jämväl arfvode af 300 kronor, samt att härför erforderliga

medel finge utgå från anslaget till prisbelöningar för hästar, dels ock

genom nådigt bref den 26 februari 1904 förklarat, att ofvannämnda

premieringsreglemente från och med sistnämnda år i sin helhet skulle

vinna tillämpning inom det af Västerbottens och Norrbottens läns underdistrikt

bestående sjätte hästpremieringsdistriktet, inom hvilket premiering

förut verkställts i hvartdera länet af en utaf länets hushållningssällskap

utsedd nämnd, därvid bidrag af statsmedel utgått endast till

premier i enlighet med ofvan angifna föreskrifter.

Redan förenämnda kommitté framhöll i sin i det föregående omförmälda

underdåniga framställning att, då hänsyn toges till den stadigt

fortgående tillväxten utaf behofvet, det begärda beloppet af 100,000

kronor, såsom grundadt på de förhållanden, hvilka då vore för handen,

måste betraktas som det lägsta möjliga, och att äfven det komme att

ganska snart visa sig otillräckligt. Erfarenheten har ock — kanske

förr än kommittén beräknat — lagt i dagen det riktiga i denna kommitténs

uppfattning; och då de olägenheter, som en ständigt tilltagande

brist i de för premieringarna erforderliga medlen visat sig medföra,

för hvarje år blifvit allt mera kännbara, har stuteriöfverstyrelsen i

underdånig skrifvelse den 30 november 1906 inkommit med hemställan

om ytterligare höjning af här ifrågavarande anslag.

Stuteriöfverstyrelsen har i denna sin framställning anfört, att det

till 100,000 kronor förhöjda anslaget, då det första gången år 1900

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

25

disponerades för premieringarna, visade sig fullt motsvara behofvet, i

det att detsamma då medgaf anvisandet till ett hvart underdistrikt af

statsbidrag till samma belopp, som af underdistriktet själft för ändamålet

anslagits.

Enahanda förhållande hade emellertid sedermera icke något år

inträffat. Sedan nämligen ofvannämnda af Kungl. Maj:t utfärdade

förnyade nådiga reglementet för den med statsmedel understödda hästpremieringen

med år 1901 trädt i kraft och i sammanhang därmed intresset

för landets hästafvel och därmed i samband stående frågor i påtaglig

grad ökats, hade vederbörande landsting och hushållningssällskap

gifvit uttryck åt detta intresse genom att för hvarje år bevilja allt högre

anslag till hästpremieringarna, under det att statens med oförändradt

belopp utgående anslag redan år 1901 och därefter för hvarje år i

allt högre grad visat sig otillräckligt. Då sålunda år 1901 af underdistrikten

anvisades till premier sammanlagdt 108,400 kronor, kunde af

statsmedel för sådant ändamål utgå allenast 96,210 kronor; och hade

skillnaden mellan statens och underdistriktens bidrag till hästpremieringarna

sedermera för hvarje år ökats i sådan grad, att år 1906 de för

ändamålet af staten anslagna medel medgifvit ett, bidrag till premier

af allenast 89,652 kronor, under det att underdistrikten därtill anvisat

144,600 kronor. För sistnämnda år utgjorde alltså statens bidrag endast

62 procent af underdistriktens anslagsbelopp mot 100 procent år 1900.

Enär det kunde synas egendomligt, att statens bidrag till premier

sålunda icke blott visat sig allt mera otillräckligt i förhållande till

underdistriktens bidrag, utan äfven årligen utgått med allt lägre belopp,

syntes det stuteriöfverstyrelsen böra framhållas, att sistnämnda förhållande

föranledts hufvudsakligen af den ökning i resekostnader för ordförandena

och de af Kungl. Maj:t förordnade ledamöterna i premieringsnämnderna,

som uppstått dels i och med tillämpningen från och

med år 1904 af gällande hästpremieringsreglemente jämväl inom det

vidsträckta sjätte premieringsdistriktet, hvarest resorna påkallade afsevärda

kostnader, och dels af det årligen något ökade antalet uppvisningsställen,

samt dessutom däraf att bemälde ordförande af Kungl.

Maj:t tillerkänts årsarfvoden till belopp af för en hvar 300 kronor, hvarjämte

slutligen anskaffningskostnaderna för rullor, anmälningssedlar,

värdebok stäfver och dylikt, till följd af det ökade antalet uppvisade

och premierade hästar, för hvarje år stigit.

1 detta afseende förtjänade framhållas, att antalet uppvisade

hästar, som år 1901 uppgick till 10,205, år 1906 utgjort 10,879, samt

Bik. till lliksd. Vrot. 1907. 4 Sand. 1 Afd. 10 Höft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

att antalet med gemensamma medel premierade hästar, som år 1901

belöpte sig till 4,732, år 1906 stigit till 5,733.

Denna ökning särskildt af antalet premierade hästar vore synnerligen

glädjande och visade tydligt premieringarnas uppmuntrande och

gagnande inflytande på hästafvel^ men, för att det sålunda ökade intresset

ej skulle slappas, erfordrades ovillkorligen, att anslagen till

premieringarna vore tillräckliga, hvilket emellertid ej på flera år varit

fallet. Allt sedan år 1901 hade årligen, för hvarje år i allt större antal,

uppvisade hästar på grund af bristande tillgång på medel måst frånkännas

penningpris, ehuru de enligt gällande premieringsreglemente

gjort sig däraf förtjänta.

Sålunda utvisade de utaf vederbörande premienngsnämndsordförande

afgifna statistiska uppgifter angående hästpremieringen, att

redan år 1901 för ett antal af 791 utaf statens premienngsnämnder

till erhållande af penningpris godkända betäckta ston eller fölston

af förenämnda anledning icke kunnat utdelas sådant pris, samt att

antalet sålunda från penningpris uteslutna hästar årligen ökats och

under år 1906 uppgått till 1,120, af hvilka 164 varit af varmblodigt

och 956 af kallblodigt slag.

Detta missförhållande, som, på grund af den i § 17 åt gällande

premieringsreglemente föreskrifna ordning för penningprisens utgående,

berörde uteslutande betäckta ston och lölston, innebure emellertid en

stor fara för landet hästafvel, i det att hästuppfödare, som gång efter

annan såge sig besvikna på den välbehöfliga uppmuntran af penningpris,

hvaraf de reglementsenligt gjort sig förtjänta för sina uppvisade

ston, under sådana omständigheter lätt kunde finna anledning att afyttra

dessa såsom remonter eller bruksdjur i stället för att bevara dem till

afvel. Att så redan nu ofta skedde, framginge af vederbörande premieringsnämndsordförandes

årsberättelser; och både detta haft tillföljd,

att ett afsevärdt antal ungston af ädelt slag af sådan anledning gått

förloradt för afveln. Det vore fara värdt, att så komme att framdeles

äga rum i ännu större utsträckning, därest icke rättelse i det påpekade

missförhållandet med snaraste skedde. Den mindre jordbrukaren, på

hvilken den ädla hästafveln numera kunde anses bero, tycktes nämligen

hafva börjat besinna, att endast sådana grenar af husdjur säfvelig som

lämnade säker vinst, vore värda att bearbeta; och lång erfarenact

syntes stuteriöfverstyrelsen icke erfordras för, att han skulle finna, att

hästafveln ställde sig i ekonomiskt hänseende ovissare än exempelvis

nötboskapsafveln.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

27

Om intresset för den ädla hästafvel minskades, komme detta

först och. främst att verka nedsättande på landets förmåga att fylla

arméns behof af för vårt försvar erforderliga hästar, hvilken förmåga

hittills städse förefunnits och hvars vidmakthållande och höjande från

första början enligt stuteriöfverstyrelsens mening utgjort motivet för

statens bidrag till hästpremieringarna.

Till förekommande af en sådan tillbakagång syntes från statens

sida enda medlet för närvarande vara att söka i en ökning af anslaget

till prisbelöningar för hästar; och syntes det stuteriöfverstyrelsen med

fästadt afseende vid dels de från underdistriktens sida allt jämt ökade

bidragen till premieringarna, dels det, såsom vore att hoppas, allt fortfarande

stigande intresset bland hästuppfödarna och dels slutligen angelägenheten

däraf, att sådana missförhållanden, som ofvan framhållits,

blefve åtminstone för de närmaste åren förebyggda, att denna höjning

i anslaget i fråga borde ske till så stort belopp, att detsamma komme

att motsvara behofvet ej endast för närvarande utan äfven för ett

antal år framåt.

På grund af hvad sålunda anförts, har stuteriöfverstyrelsen i

underdånighet hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,

att det under reservationsanslaget till »hästafvelns förbättrande;» uppförda

särskilda anslag till pris belöningar för hästar måtte höjas från

100,000 kronor till 200,000 kronor.

Till fullständigande af sina i föreliggande framställning meddelade

jämförande uppgifter har stuteriöfverstyrelsen uppgjort och bilagt densamma

nedanstående sammandrag:

År

Anslagna medel

af af under-

staten distrikt

Procent anvisade

statsmedel i för- hållande till under,

distriktens bidrag

Antalet

med

geraen- upp- samma

visadc 1 medel

! premie-

hästar j rade

i hästar

Antalet betäckt

och fölston, för ]

grund af brist p

ej kunnat ut<

penni ngpr

Varm- j Kall- blodiga i blodiga

.a ston

ivilka på

å medel

ielas

is

Summa

Nämndernas

resekostnader

Kronor

Kronor

Stycken

Stycken

Stycken

Stycken

Stycken

Kronor

öre !

1901

96,210

108,400

90

10,205

4,732

_

_

791

10,247

20

1902

98,616

117,400

84

11,525

5,149

141

750

891

10,555

29

190.°»

94,350

127,500

74

10,958

5,074

140

835

975

11,309

66;

1904

91,801

135,002

68

10,631

5,370

121

816

937

12,844

73

1905

90,575

139,347

65

10,792

5,570

146

908

1,054

13,721

30 1

1900

89,652

144,600

62

10,879

5,733

164

'' 956

1,120

14,726

32

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

beparlementsehe/ent

yttrande.

Stuterikommissionen, som i ärendet blifvit af stuteriöfverstyrelsen

hörd, har enhälligt tillstyrkt aflåtandet af ofvan anförda underdåniga

framställning.

Ett mera påtagligt vittnesbörd, att hästafveln fortfarande öfverallt i

vårt land omfattas med allt lifligare intresse och att de åtgärder, som

stat och hushållningssällskap gemensamt eller hvar för sig vidtagit till

dess främjande, burit rik frukt, torde knappast kunna framläggas än

den af stuteriöfverstyrelsen lämnade redogörelsen. Den visar emellertid

också lika påtagligt otillräckligheten af det nu utgående, för några år

sedan fördubblade statsbidraget till hästpremieringarna. Både det ena

och det andra träder ännu tydligare i dagen, då hänsyn samtidigt tages

till de år från år allt större fordringar, som vederbörande premieringsnämnder

ställa på ett premievärdigt afvelsam*. Trots detta har antalet

godkända ston, som på grund af bristande tillgångar icke kunnat erhålla

de penningpris, till hvilka de enligt bestämmelserna i gällande premieringsreglemente

varit berättigade, med hvarje år blifvit allt större.

Stuteriöfverstyrelsen har i sin här föreliggande framställning om

höjning af premieringsanslaget framhållit den fara för vår ädla hästafvel?

ytterligare utveckling, som ligger i, att nämnda anslag ej längre kan

tillfredsställa de anspråk, som böra kunna ställas på detsamma. Den

uppfattning, stuteriöfverstyrelsen här uttalat, delar jag till fullo och

finner redan i densamma tillräckligt talande skäl för en väsentlig höjning

i anslaget. Ett ytterligare, icke mindre tungt vägande skäl synes mig

ligga däruti att den för landets jordbruk och industri lika viktiga som

nödvändiga kallblodiga afveln måst i ännu högre grad se sina berättigade

intressen på ett otillfredsställande sätt tillgodosedda.

Det i stuteriöfverstyrelsens ofvan anförda sammandrag uppgitna

antalet under de senast förflutna åren godkända kallblodiga ston,

som på grund af otillräckliga medel icke kunnat erhålla dem tillerkända

belöningar, visar nämligen, att det är den kallblodiga afvelns många

idkare, som drabbats hårdast af otillräckligheten af de för den egentliga

premieringen afsedda medlen, ett förhållande, som är så mycket

betänkligare, som äfven idkarna af denna afvelsriktning hafva berättigade

anspråk på att icke gå miste om den uppmuntran och det stöd, den

med bidrag af statsmedel anordnade premieringen är afsedd att skänka,

och premieringen dessutom är det enda ekonomiska stöd, staten hittills

lämnat dem.

Att det tydligt märkbara uppsving, som under dessa sista år ägt

rum i landets hästafvel, i mycket väsentlig grad är att tillskrifva pre
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

29

mieringen, torde icke vara tvifvel underkastadt. Sålunda liar den på

ett synnerligen tillfredsställande sätt visat sig i stånd att lägga in

mera målmedvetenhet i afvelsarbetet, något som, hvad den kallblodiga

afveln beträffar, tydligt framgår af, att densamma mer och mer

koncentrerats på endast ett par för våra förhållanden passande raser.

Vidare har genom utdelningen af frisedlar med framgång verkats för,

att den vid all hästafvel så viktiga sammanparningen af för hvarandra

passande individer mer och mer kommit att ledas i rätt riktning. Och

slutligen hafva vid premieringstillfällena af nämnden gifna råd och

anvisningar angående uppfödningens tidsenliga och riktiga bedrifvande

i allt vidare kretsar blifvit följda och, äfven de, lämnat märkbara spår

efter sig.

Då premieringens inflytande på landets hästafvel sålunda visat sig

i hög grad betydelsefullt och ingripande, har i denna omständighet

synts mig ligga en ytterligare anledning för staten att noga se till,

att detta goda inflytande, i den utsträckning premieringsreglementets

bestämmelser det medgifva, blir i tillfälle att göra sig gällande; och

då ett nödvändigt villkor härför är, att tillräckliga penningmedel för

ändamålet finnas tillgängliga, har jag icke tvekat biträda stuteriöfverstyrelsens

förslag i hvad det afser en förhöjning i nu utgående statsbidrag

till här ifrågavarande premiering.

Beträffande åter storleken af denna förhöjning hyser jag en från

stuteriöfverstyrelsen något afvikande mening. Det synes mig nämligen

mycket tvifvelaktigt, om underdistrikten vid de allt större kraf, som

ställas särskild! på hushållningssällskapen, skola kunna inom den närmaste

tiden väsentligen öka sina bidrag till själfva premiema, något

som emellertid på grund af förut berörda bestämmelser om fördelningen

af kostnaderna för desamma skulle erfordras, för att hela det af stuteriöfverstyrelsen

föreslagna anslaget skulle komma till användning. Någon

sänkning i det föreslagna beloppet torde alltså kunna göras. A andra sidan

torde staten icke böra undandraga sig att, såsom från början varit meningen,

lika med underdistrikten deltaga i nu ifrågavarande kostnader. Underdistriktens

utgifter härför uppgingo för år 1906, såsom stuteriöfverstyrelsen

framhållit, till 144,600 kronor, under det att statens bidrag

stannade vid 89,652 kronor. Skillnaden mellan dessa båda belopp gör

54,948 kronor eller i rundt tal 55,000 kronor. Då det väl emellertid

är att beräkna, att till år 1908 någon tillökning i underdistriktens bidrag

skall hafva skett, torde äfven ökningen af statsbidraget böra beräknas

något högre. Jag har tänkt mig densamma lämpligen kunna

begränsas till 60,000 kronor.»

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Skogs
väsendet.

[6.J

Utskottet, som icke haft något att erinra emot Kungl. Maj:ts

föreliggande förslag, hemställer alltså,

att det under reservationsanslaget till »hästafvelns

förbättrande» uppförda särskilda anslag till

prisbelöningar för hästar må höjas med 60,000 kronor,

eller från 100,000 kronor till 160,000 kronor.

Vid bifall härtill kommer anslaget till hästafvelns förbättrande

att i sin helhet höjas från 214,270 kronor till 274,270 kronor, däraf

anvisning i kontant 273,200 kronor.

Skogsväsendet.

7:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att

dels i den för skogsstaten gällande stat uppföra ytterligare en

jägmästare med af domänstyrelsen för honom föreslagna aflöningsförmåner:
dels

ock höja reservationsanslaget till kronoskogarnas förvaltning

och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet från dess nuvarande

belopp, 1,824,792 kronor, med 440,000 kronor till 2,264,792 kronor,

så att anslaget till skogsväsendet skulle erhålla följande uppställning:

bestämdt anslag:

för skogsstaten ......................... kronor 680,108: —

j> statens skogsläroverk......... » 58,800:— kronor 738,908:

förslagsanslag:

till ålderstillägg åt skogsstaten och skogsinstitutets

lärarpersonal ............................................................ » 100,000:

reservationsanslag :

till enskilda skogsundervis
ningen

................................. kronor 5,600: —

:> kronoskogarnas förvaltning

och befrämjande af

skogsväsendet i allmänhet » 2,264,792:— y> 2,270,392:

Summa kronor 3,109,300: —

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande- N:o 10.

31

hvarigenom det nuvarande anslaget till skogsväsendet i dess helhet

snille ökas med 442,900 kronor.

Departementschefen har i detta ätande till statsrådsprotokollet

anfört följande:

»I underdånig skrifvelse den 9 oktober 1906 har domänstyrelsen

nu gjort framställning om anslagsbehofvet för skogsväsendet för år 1908.

Därvid har styrelsen beträffande först det bestämda anslaget för

skogsstaten hänvisat till sin i särskild underdånig skrifvelse samma dag

gjorda hemställan om anordnande af fyra nya jägmästare’änster, hvarigenom

med tillämpning af nuvarande aflöningsförhållanden anslaget

skulle höjas med 12,500 kronor, så att — för den händelse icke efter

afslutande af nu pågående arbete med uppgörande af förslag till ny

lönereglering för skogsstaten Eders Kungl. Maj:t skulle finna lämpligt

att redan för innevarande års Riksdag framlägga nådig proposition

i sistnämnda afseende -— anslagets hela belopp skulle komma att utgöra

689,708 kronor.

I afseende å behofvet af denna anslagshöjning har domänstyrelsen

i sistberörda underdåniga skrifvelse anfört följande.

Sedan på grund af lagen angående skyddsskogar den 24 juli

1903 Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Jämtlands län genom kungörelse

den 14 januari 1905 utfärdat interimistiskt förordnande, jämlikt

1 § 2 mom. i nämnda lag, angående skyddsskogarnas omfattning i

sagda län, hade, enär inom dessa skogar annan afverkning än till husbehof

finge äga rum endast efter utsyning, som på statens bekostnad skulle

verkställas af skogsstatens tjänstemän, för verkställande af skogsutsyning

inom skyddsskogarna under åren 1905 och 1906 anställts ett antal

extra ordinarie skogstjänstemän, nämligen dels under hela året 4 skogsassistenter,

dels ock under sommarmånaderna ytterligare 6 till 8 assistenter.

Den redan tillförene inom här ifrågavarande delar af Jämtlands län

anställda skogspersonalen hade endast i mycket ringa grad kunnat

handlägga utsyningsförrättningar åt enskilde inom skyddsskogsområdet

eller utöfva i samband därmed nödig kontroll öfver afverkningen, enär

deras tid tagits i anspråk för förrättningar å de allmänna skogarna,

häri inbegripet jämväl renbetesfjällen.

Erfarenheten hade sålunda otvetydigt visat, att genom skyddsskogars

afsättande i Jämtlands län göromål tillkommit i sådan myckenhet,

att en stadigvarande ökning af skogspersonalen inom länet vore absolut

nödig, äfven om minskning af skyddsskogarnas omfattning skulle

inträda, när Kungl. Magt definitivt fastställde skyddsskogsgränseu.

Anslagtt för

skogsstaten.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Då det därjämte tillika visat sig, att ett anställande uteslutande af

extra ordinarie skogstjänstemän, åt h vilka utsyningsförrättningarna åt

enskilde inom skyddsskogsområdet anförtroddes, måste vara förenadt

med bristande lokalkännedom och ojämnhet i arbetets utförande, i det

att personalen komme att till stor del växla år från år, hvarigenom

berättigad! missnöje med lagens tillämpning vore att motse, hade

styrelsen ansett sig icke vara försvarad med att uppskjuta frågan om

en omreglering af skogstjänstemännens tjänstgöringsområden i Jämtlands

län, hvarför styrelsen i underdånighet föreslagit inrättandet af tre nya

revir därstädes. Vid denna reglering hade styrelsen ansett sig böra,

så vidt ske kunnat, sträfva mot det mål, att skyddsskogarna skulle

komma att till hufvudsakliga delar tillhöra särskilda revir, på det att

skogstjänstemännens göromål med vården af statens skogar skulle i

minsta möjliga mån föranleda bristande intresse för- de enskilde skogsägarnas

skogshushållning.

Medan Jämtlands län för närvarande vore uppdeladt i fyra revir,

nämligen Norra Jämtlands, Ostra Jämtlands, Västra Jämtlands och

Härjedalens, skulle revirens antal framdeles komma att utgöra sju, så

fördelade, som en vid styrelsens skrifvelse fogad karta närmare angåfve.

Beträffande revirens namn och omfattning hänvisade styrelsen till en

jämväl bifogad tablå rörande förslag till revirindelning i Jämtlands län,

hvaraf framginge,

att Frostvikens revir skulle omfatta 14,794,0 3 hektar kronopark^-,

ecklesiastika boställskogar med flera allmänna skogar, 96,405 hektar

renbetesfjäll med tillhörande skogar och 284,085 hektar enskildes inom

skyddsskogsområdet belägna marker;

att Östersunds revir, hvilket skulle tillföras flertalet allmänna

skogar inom nuvarande Norra Jämtlands revir, skulle komma att omfatta

31,416,2 3 hektar kronopark^-, ecklesiastika boställsskogar med flera

allmänna skogar, 16,000 hektar renbetesfjäll med tillhörande skogar

och 59,000 hektar enskildes inom skyddsskogsområdet belägna marker;

att Åre revir skulle komma att omfatta 15,533,4 5 hektar kronoparker,

ecklesiastika boställsskogar med flera allmänna skogar, 28,785

hektar renbetesfjäll med tillhörande skogar och 164,950 hektar enskildes

inom skyddsskogsområdet belägna marker;

att Hallens revir skulle komma att omfatta 51,157,6 6 hektar kronoparker,

ecklesiastika boställsskogar med flera allmänna skogar, 51,990

hektar renbetesfjäll med tillhörande skogar och 80,825 hektar enskildes

inom skyddsskogsområdet belägna marker;

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

33

att Bräcke revir, som med en ringa ändring motsvarade förutvarande

östra Jämtlands revir, skulle komma att omfatta 33,497,5 5

hektar kronoparker, ecklesiastika boställen med flera allmänna skogar;

att Rätans revir skulle komma att omfatta 23,777,54 hektar kronoparker,

ecklesiastika boställsskogar med flera allmänna skogar och

139,600 hektar enskildes inom skyddsskogsområdet belägna marker;

att Hede revir skulle komma att omfatta 26,128 hektar kronoparker,

ecklesiastika boställen med flera allmänna skogar, 84,200 hektar

renbetesfjäll med tillhörande skogar och 145,250 hektar enskildes inom

skyddsskogsområdet belägna marker.

Jämväl inom Skaraborgs län påkallade förhållandena en revirdelning,

i det att nuvarande Yadsbo revir behöfde, för att skogarnas

vård skulle kunna rätt bedrifvas, uppdelas i två revir. Inom detta revir

hade nämligen kronoparkernas areal efter hand ökats, så att den uppginge

till 17,162,59 hektar, hvartill komme 1,483,62 hektar från arrende

undantagna domänskogar och 775,32 hektar häradsallmänning, tillsammans

19,421,53 hektar skogar under skogsstatens vård och förvaltning,

hvarförutom under skogsstatens kontroll stående domänskogar, ecklesiastika

boställsskogar med flera utgjorde sammanlagdt 5,839,4 2 hektar.

Å den vida öfvervägande delen af kronoparkerna upphögges virket

genom skogsstatens försorg och en del af timret från en af dem till

och med försågades före försäljningen. De på sådant sätt mycket ökade

göromålen hade icke kunnat utföras af allenast eu jägmästare, utan

reviret hade på grund af nådigt medgifvande den 20 januari 1893 från

och med sagda år varit provisionel^ deladt, hvarvid ena delen på eget

ansvar förvaltats af en biträdande jägmästare. Ett sådant provisorium

vore för skogarnas skötsel olämpligt, emedan den biträdande jägmästaren

vore angelägen om att snarast erhålla ordinarie tjänst, hvarför personombyten

inträdt med relativt korta mellantider.

Kungl. Maj:t hade ock i nådig proposition till Riksdagen år

1900 täckts uttala sig för en delning af Vadsbo revir. Sedan statsutskottet

i sitt utlåtande i anledning häraf anfört, att behofvet af

en sådan delning icke kunde anses vara till fullo ådagalagdt, biföll

Riksdagen icke revirdelningen, ehuru ortens riksdagsmän i både Första

och Andra kammaren på grund af sin lokalkännedom framhöllo behofvet

af en indelning af Vadsbo revir. Skogshushållningens utveckling hade

därefter gjort detta behof allt mera trängande, hvarför ett vidare

uppskof med delningen icke syntes böra äga rum.

Bih. till Riksd. Prof. 1907. Sami. 1 Afd. 10 Höft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

På grund af hvad sålunda anförts har domänstyrelsen hemställt,

att nuvarande Vadsbo revir finge uppdelas i två revir under benämning

Tivedens och Granviks revir, det förra omfattande de allmänna skogarna

i Norra Vadsbo domsaga och fögderi, det senare motsvarande skogar

i Södra Vadsbo domsaga och fögderi, på sätt en vid styrelsens skrifvelse

fogad tablå angående förslag till uppdelning af Vadsbo revir närmare

angåfve. Af denna tablå framginge,

att Tivedens revir skulle komma att omfatta 52 allmänna skogar,

innehållande sammanlagdt 12,221,8 2 hektar, hvaraf 9,041,8 3 hektar

kronoparker, 685,3 3 hektar från arrende undantagna domänskogar och

2.494.6 6 hektar under skogsstatens kontroll stående skogar, samt

att Granviks revir skulle komma att omfatta 65 allmänna skogar,

innehållande sammanlagdt 13,039,13 hektar, hvaraf en kronopark om

8.120.7 6 hektar, från arrende undantagna domänskogar 798,2 9 hektar,

en häradsallmänning om 775,32 hektar och 3,344,7 6 hektar under

skogsstatens kontroll stående skogar.

I fråga om de kostnader, som skulle blifva förenade med en förändrad

revirindelning dels i Jämtlands län och dels i Skaraborgs län

på nu angifvet sätt, har domänstyrelsen föreslagit, dels att enligt nuvarande

lönestat utgående löneförmåner till jägmästarna i Norra Jämtlands,

Östra Jämtlands, Västra Jämtlands och Härjedalens revir skulle

blifva förenade med jägmästarbefattningarna i respektive Östersunds,

Bräcke, Hallens och Rätans revir samt att de med jägmästareänsten

i Vadsbo revir förenade löneförmåner skulle tillkomma jägmästaren

i Granviks revir, dels ock att, intill dess skogsstatens lönevillkor kunde

blifva reglerade, följande lönestat finge blifva gällande för

jägmästaren i Frostvikens revir

» » Åre »

» » Hede j>

» » Tivedens »

Lön

kronor.

Tjänst-

görings-

penningar

kronor.

Res-

penningar

kronor.

Summa

kronor.

1,500

1,200

500

3,200

1,500

1,200

500

3,200

1,500

1,200

500

3,200

1,500

1,000

400

2,900

med rätt för hvar och en af dem att åtnjuta ålderstillägg på sätt och

under villkor, som för öfriga revirförvaltare vore bestämdt.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

35

De nu föreslagna aflöningarna vore för jägmästarna i Jämtlandsreviren

lika med löneförmånerna enligt nu gällande stat för jägmästarna

i Västra Jämtlands och Härjedalens revir, och för jägmästaren i Tivedens

revir lika med löneförmånerna enligt nu gällande stat för jägmästarna

i Slättbygds, Dalslands med flera revir i Västra distriktet.

Hvad först angår domänstyrelsens framställning i fråga om ökning

af den ordinarie skogspersonalen i Jämtlands län vill jag erinra, hurusom

styrelsen i underdånig skrifvelse den 16 oktober 1905 angående

skogsväsendets anslagsbehof för innevarande år framhöll, att den lag

angående skyddsskogar, som Kungl. Maj:t utfärdat den 24 juli 1903

och som trädt i kraft med 1905 års ingång, helt naturligt kräfde en

afsevärd förstärkning af skogspersonalen i Jämtlands län, där lagen

vunnit tillämpning, och att en ökning af jägmästarnas och kronojägarnas

antal därstädes framdeles syntes blifva en nödvändighet. Då

emellertid de områden, Indika skulle behandlas som skyddsskogar,

ännu icke blifvit af Kungl. Maj:t definitivt bestämda, utan endast

provisoriskt beslut i enlighet med lagens 1 § 2 mom. af Kungl. Maj:ts

befallningshafvande i länet meddelats den 14 januari 1905, ansåge

styrelsen sig icke då böra framlägga förslag till inrättande af fasta

nya jägmästar- och kronojägartjänster, utan ville för det dåvarande inskränka

sig till att föreslå det ökade arbetets utförande genom extra

tjänstemän och betjänte, hvarigenom ock skulle vinnas större erfarenhet

i fråga om det verkliga behofvet.

I fråga om användandet af extra krafter för ifrågavarande ändamål

anförde styrelsen vidare, bland annat, att, sedan Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvande i Jämtlands län genom kungörelse den 14

januari 1905 utfärdat interimsförordnande angående skyddsskogar i

nämnda län, styrelsen måst, efter därom af Kungl. Maj:t den 27

januari, den 3 februari och den 9 juni 1905 erhållna nådiga bemyndiganden,

under samma år anställa nödigt antal extra skogstjänstemän

för verkställande af utsyningar åt enskilde inom skyddsskogsområdet.

Under månaderna februari—april 1905 hade för ändamålet varit fullt

sysselsatta 14 extra jägmästare, och under tiden från och med juli

månad samma år 12 dylika, hvilkas arbeten ej syntes kunna medhinnas

ens före november månads utgång. Dessutom hade, enligt nådigt medgifvande

den 9 juni 1905, 3 inom länet förut tjänstgörande biträdande

jägmästare förordnats att utöfva kontroll öfver afverkningarna inom

skyddsskogsområdet. Emellertid borde härvid beaktas, att utsyningarna

under vintern 1904—1905 afsett virke, som bort utsynas redan år 1904,

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

därest skyddsskogslagen då varit gällande, hvarför endast det återstående

arbetet rätteligen vore att hänföra till 1905 års utsyning. Med ledning

dels af sistnämnda arbete, dels ock af erfarenhet om likartade göromål

inom Norrbottens och Västerbottens län kunde beräknas, att — under

förutsättning att de tre nuvarande biträdande jägmästarna, som vore

anställda hufvudsakligen för göromål inom lappskattefjällen, tillika

finge mot förutvarande villkor, nämligen ersättning efter resereglementets

fjärde klass, utöfva kontroll öfver afverkningar inom skyddsskogsområdet

— härutöfver skulle erfordras inom Jämtlands län med

anledning af skyddsskogslagen 6 till 7 extra tjänstemän eller assistenter.

På grund af hvad sålunda anförts hemställde domänstyrelsen, att

för anställande af extra skogstjänstemän inom ifrågavarande län ett

belopp af 25,000 kronor finge användas af reservationsanslaget till

kronoskogarnas förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet,

hvilket anslag sålunda skulle höjas med samma belopp.

Vid underdånig föredragning den 13 januari 1906 af denna domänstyrelsens

framställning yttrade dåvarande chefen för jordbruksdepartementet

— efter erinran, hurusom i 1 § af lagen angående skyddsskogar

den 24 juli 1903 stadgades, att för bibehållande af skogar, hvilkas bestånd

erfordrades till skydd mot flygsandsfält och fjällgränsens nedgående,

efter föregången syn och undersökning Konungen ägde förordna,

att annan afverkning än till husbehof finge äga rum endast

efter utsyning, som på statens bekostnad af skogsstatens tjänstemän

verkställdes — att dittills något sådant förordnande icke af Kungl. Maj:t

meddelats, men att Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Jämtlands

län i anledning af väckt fråga om skyddsskogar inom detta län, med

stöd af i sistnämnda paragraf intagen bestämmelse, att dylikt förordnande

äfven finge meddelas af Konungens befallningshafvande att

gälla, intill dess Konungen i ärendet beslutat, den 14 januari 1905

utfärdat sådana interimsbestämmelser för en stor del af länet. Då de

därinom vid denna tid anställda skogstjänstemännens antal vore beräknadt

efter därförut vanliga förrättningar, både extra arbetskrafter i

stor utsträckning måst användas för att icke skogsägarna skulle ytterligare

inskränkas i sin förfoganderätt till skogen därigenom, att utsyning,

hvartill de kunde vara berättigade, genom brist på utsyningsförrättare

försenades. Huruvida bebofvet af ökade arbetskrafter skulle

fortfara, berodde tydligtvis på den lösning, frågan om skyddsskogar

inom länet erhölle. Intill dess denna sistnämnda fråga vunnit en

slutlig lösning, syntes därför lämpligen extra arbetskrafter böra anlitas.

För att sätta Kung]. Maj:t i tillfälle att allt framgent anvisa medel

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

37

till detta, vid reservationsanslagets bestämmande till sitt nuvarande

belopp icke förutsedda, ändamål, vore det nödvändigt, att detta anslag

vunne en därefter lämpad förhöjning, och, då domänstyrelsens beräkning

i denna del icke syntes gifva anledning till erinran, fann departementschefen

sig böra tillstyrka äskande af en ytterligare förhöjning af

25,000 kronor. I öfverensstämmelse härmed gjorde Kungl. Maj:t hos

Riksdagen framställning om reservationsanslagets höjning med nyssnämnda

belopp, hvilken framställning jämväl af Riksdagen bifölls.

Då domänstyrelsen aflät sin nyssberörda framställning i fråga om

behofvet af ökade arbetskrafter på grund af tillämpning af lagen angående

skyddsskogar, ansågs sannolikt, att frågan om skyddsskogsgränsens

bestämmande inom Jämtlands län skulle hinna definitivt

lösas redan under år 1906. Så har emellertid ej blifvit fallet. Till

Kungl. Maj:t inkom under år 1905 ett flertal framställningar om

anstånd med bestämmandet af skyddsskogsområdets omfattning, på

det att tillfälle måtte beredas ägare af jord och skog inom det

ifrågasatta området att å ort och ställe granska det uppgjorda förslaget

till skyddsskogsområde. Efter det domänstyrelsen yttrat sig

öfver dessa framställningar, behagade Kungl. Maj:t den 29 juni 1906

uppdraga åt nämnda styrelse att med hänsyn till föreskrifterna i

lagen angående skyddsskogar i fråga om hållande af syn och undersökning

låta genom två af styrelsen utsedda lämpliga personer jämte

vederbörande jägmästare verkställa dylik syneförrättning, beträffande

hvilken dessutom meddelades åtskilliga föreskrifter. Denna syn har

under år 1906 verkställts inom Lillherrdals socken, där laga skifte för

närvarande pågår; och har Kungl. Maj:t, på domänstyrelsens framställning,

den 21 december 1906 meddelat sådant förordnande, som

i 1 § af skyddsskogslagen sägs, beträffande de skogar, hvilka

inom denna socken skola betraktas såsom skyddsskogar. Då emellertid

syn för bestämmande af skyddsskogsgränsens sträckning inom

länet i öfrigt först framdeles, i den mån så medhinnes, kan förrättas, måste

med skyddsskogsgränsens definitiva bestämmande inom den ojämförligt

största delen af länet någon tid anstå. Vid sådant förhållande anser jag,

till fullo erkännande behofvet af en omreglering af skogstjänstemännens

tjänstgöringsområden uti ifrågavarande län och af en ökning i antalet

af den ordinarie skogspersonalen inom länet, att det af domänstyrelsen

nu framlagda förslaget i berörda afseenden icke lämpligen bör för närvarande

företagas till slutligt afgörande. Först sedan skyddsskogsgränsen

inom länet i dess helhet blifvit af Kungl. Maj:t definitivt

bestämd, blir det möjligt att närmare pröfva det nu föreliggande om
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

regleringsförslaget och afgöra, huruvida de föreslagna områdena för de

nya reviren kunna anses vara de lämpligaste och bäst afpassade, särskildt

med hänsyn till det blifvande skyddsskogsområdets omfattning.

Utan att underkänna betydelsen af de utaf domänstyrelsen framhållna

många och stora olägenheter, som äro förknippade med det

nuvarande systemet att anlita extra ordinarie skogspersonal för utsyningar

och andra på den ordinarie skogspersonalen eljest ankommande

förrättningar, anser jag således, i likhet med hvad vid framläggandet

af anslagskrafven för skogsväsendet för år 1907 af dåvarande departementschefen

i ämnet anfördes, att det slutliga afgörandet af frågan om

omreglering af de nuvarande reviren inom Jämtlands län bör uppskjutas,

till dess skyddsskogsgränsen inom länet i dess helhet blifvit definitivt

fastställd; och finner jag mig alltså icke kunna tillstyrka Kungl. Maj:t

att redan hos innevarande års Riksdag äska medel för anordnande af nya

ordinarie jägmästartjänster inom ifrågavarande län.

Därest någon framställning i sådant syfte icke kommer att af

Kungl. Maj:t till Riksdagen aflåtas, lärer det icke kunna undgås

att jämväl under år 1908 inom länet anställes extra personal för utförande

af under samma år nödiga skogsförrättningar, hvilka ej kunna

af den ordinarie personalen medhinnas; och torde jag vid behandlingen

af frågan om anslaget till kronoskogarnas förvaltning och befrämjande

af skogsväsendet i allmänhet få härtill återkomma.

Vidkommande därefter domän styrelsens förslag om delning af

Vadsbo revir i Skaraborgs län har, såsom domänstyrelsen erinrat, denna

fråga redan förut varit föremål för statsmakternas pröfning; och torde

det tillåtas mig att nu i korthet få något närmare redogöra för hvad

vid frågans föregående behandling förekommit. Redan i underdånig

skrifvelse den 25 november 1899 angående anslagsbehofvet för skogsstaten

för år 1901 framhöll domänstyrelsen, att förhållandena inom

ifrågavarande revir påkallade en revirdelning.

Vederbörande revirförvaltare hade nämligen erinrat, att inom

detta revir de allmänna skogarnas areal, som år 1889 uppgick till 14,606

hektar 59 ar, under de senare åren genom inköp och afsättande af

mark till kronopark alltjämt ökats, så att densamma år 1899 utgjorde

å 11 under skogsstatens vård och förvaltning

ställda skogar.................................................... 16,867 hektar 85 ar, och

å öfriga 115 allmänna skogar .......................... 9,551 ,, 96 „

eller tillsammans å 126 egendomar 26,4i9 hektar 81 ar.

Med dessa skogars intensivare skötsel genom skogsodling, vägbyggnad

och dikning samt med virkets förädlande genom försågning å kronans

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

39

sågverk eller kolning följde arbeten till den omfattning, att revirets

förvaltningsutgifter stigit från G,946 kronor år 1889 till 45,512 la-onor

år 1899, påkallande en vidlyftig bokföring, bland annat, med ett sjuttital

arrendatorer af torp och lägenheter å kronoparkerna. Från år 1893

hade revirförvaltaren haft till sin hjälp en biträdande jägmästare, hvilkens

aflöning under år 1898 utgått med 1,500 kronor, men af styrelsen

för år 1900 föreslagits till 2,000 kronor, till hvilket belopp arfvodet

jämväl blifvit af Kungl. Maj:t bestämdt vid fastställande af generalförslaget

öfver utgifter från reservationsanslaget för skogsväsendet år 1900.

Ofverjägmästaren i distriktet ansåge att, då revirgöromålen genom

de stora markförvärfven högst betydligt ökats, det ur skogshushållningens

synpunkt vore nödigt, att Vadsbo revir delades i två revir.

Domänstyrelsen delade deri af ofverjägmästaren uttryckta mening

och hölle före, att genom en sådan delning stora fördelar vid skogarnas

förvaltning skulle vinnas. Det nya reviret, som borde benämnas Tivedens

revir, skulle omfatta de allmänna skogarna inom Finnerödja socken

af Norra Vadsbo härad samt inom Undenäs och Tiveds socknar af

Södra Vadsbo härad, tillhopa 11 skogar med en sammanlagd areal af

15,306 hektar 45 ar. Till det andra reviret, som fortfarande borde

benämnas Vadsbo revir, skulle hänföras öfriga delar af det nuvarande

reviret med tillsammans mer än ett hundratal särskilda skogar om

tillsammans 11,113 hektar 36 ar.

Denna domänstyrelsens framställning anmäldes inför Kungl. Maj:t

den 15 januari 1900 af dåvarande departementschefen, som därvid förordade

densamma.

I enlighet härmed framlade också Kungl. Maj:t för Riksdagen

förslag om revirets delning och anställande af ytterligare en jägmästare

i reviret. I skrifvelse den 9 maj 1900 yttrade emellertid Riksdagen

beträffande förslaget om Vadsbo revirs delande i två revir, .att enligt

Riksdagens uppfattning behofvet häraf ej syntes vara till fullo ådagalagdt,

hvarför Riksdagen ej ansåg sig böra bifalla Kungl. Maj:ts förslag

i denna de!.

Då delning af ifrågavarande revir förra gången var ifrågasatt,

uppgick, enligt hvad nyss nämnts, den sammanlagda arealen af de

under skogsstatens vård och förvaltning ställda skogarna inom reviret

till 16,867 hektar 85 ar, under det att arealen af dylika skogar inom

reviret numera utgör 19,421 hektar 53 ar och alltså utvisar en ökning

med ej mindre än 2,553 hektar 68 ar. Den sålunda alltjämt fortgående

ökningen af statsskogarnas areal och utvecklingen af skogsväsendet

inom detta revir har, såsom domäustyrelsen framhållit, under den tid,

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Anslaget för

statens skogsläroverk.

Anslaget till

ålderstillägg

m. in.

Anslaget till

enskilda skogs,

undervisningen.

som förflutit, efter det Kungl. Maj:t hos Riksdagen gjorde framställning

om delning af reviret, gjort behofvet af detsammas definitiva

delning och anställande af ytterligare en ordinarie jägmästare därstädes

allt mera trängande. Den tillfälliga anordning, som måst vidtagas med

anledning af de ökade göromålen inom reviret, eller detsammas provisionella

delande och förordnande af en biträdande jägmästare såsom

förvaltare på eget ansvar af den ena delen, kan naturligen ej i längden

vara tillfredsställande eller anses lämplig, helst någon minskning af

göromålen inom reviret icke kan vara att förvänta, men däremot en

fortfarande ökning af desamma med all sannolikhet är att emotse. I

likhet med domänstyrelsen anser jag därför, att den ifrågasatta definitiva

delningen af detta revir ej längre lämpligen bör uppskjutas. På

grund häraf finner jag mig böra tillstyrka, att frågan om revirets

delning och om inrättande för sådant ändamål af en ny jägmästarbefattning

måtte ånyo föreläggas Riksdagen; och har jag ej något

att erinra mot domänstyrelsens förslag vare sig i afseende å delningens

verkställande eller i fråga om aflöningsförmånerna vid den nya jägmästartjänsten.

Då i fråga om ny reglering af statens skogsläroverk pågående

utredningsarbeten ännu icke afslutats, har domänstyrelsen för det närvarande

upptagit det bestämda anslaget för statens skogsläroverk till oförändradt

belopp, 58,800 kronor.

I fråga om förslagsanslaget till ålderstillägg åt skogsstatens och

skogsinstitutets lärarpersonal bär domänstyrelsen ansett detta anslag fortfarande

vara fullt tillräckligt för sitt ändamål och därför föreslagit detsamma

till oförändradt belopp, 100,000 kronor.

Reservationsanslaget till enskilda skog sundervisning en är för år 1907

uppfördt med 5,600 kronor. Af detta belopp utgå 1,000 kronor till

Gottlands folkhögskolas landtbrukskurs för en lärare i skogshushållning

och återstoden, 4,600 kronor, till Skogshålls enskilda skogsskola i Södermanlands

län, för hvilken skola länets hushållningssällskap upplåter

lokal. I afseende å denna skola tillåter jag mig erinra, hurusom domänstyrelsen

redan i skrifvelse den 16 oktober 1905 med förslag till stat

för skogsväsendet för år 1907 anmält, att nämnda hushållningssällskaps

förvaltningsutskott hos styrelsen gjort framställning om vidtagaude af

åtgärder i syfte att hushållningssällskapet befriades från skyldigheten

att upplåta lokal för skolan senast från och med den 1 oktober 1907.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o JO.

41

Med anledning häraf både styrelsen, som ansett det böra utredas, huruvida

icke i anseende till behofvet af skogsskolor i riket i stället för

Skogshålls skogsskola borde å lämplig plats inrättas eu statens läroanstalt

och för en sådan utredning vidtagit förberedande åtgärder, i

sin berörda skrifvelse hemställt, att ifrågavarande anslag måtte oförändradt

utgå jämväl för år 1907, dock under medgifvande, att den del

af anslaget till Skogshåll, som icke komme att utgå till denna skola,

finge eventuellt användas till den statens skogsskola, som i stället kunde

efter behörigt medgifvande blifva inrättad.

\ id anmälan den 13 januari 1906 af domän styrelsens omförmälda

skrifvelse anförde dåvarande departementschefen att, därest en ny statens

skogsskola funnes erforderlig, anslag till densamma borde äskas

under bestämda anslaget för statens skogsläroverk. Då utredning om

behofvet af eu sådan skola icke ännu förelåge, kunde ej ett sådant

äskande framställas beträffande 1907 års stat. Då emellertid, enligt

hvad domänstyrelsen meddelat, den vid Skogshåll med understöd åt

statsmedel bedrifna skogsundervisningen skulle komma att upphöra den

1 oktober 1907, skulle, därest med anledning däraf en ny statens

skogsskola tunnes erforderlig, anslag till densamma behöfvas redan

tran sistnämnda dag, om icke ett afbrott i utbildningsarbetet skulle

äga rum. Riksdagens medgifvande till att det till Skogshålls skogsskola

utgående understöd iinge användas för en ny statens skogsskola

skulle således afse tiden från den 1 oktober 1907 till dess anslag för

skolan blefve tillgängligt under anslagstiteln »statens skogsläroverk».

Då emellertid den utredning rörande behofvet af eu ny statens skogsskola,

som af domänstyrelsen igångsatts, borde kunna föreligga afslutad

i så god tid, att nödiga anslagsäskanden kunde föreläggas 1907 års

Riksdag, ansåg departementschefen någon framställning till 1906 års

Riksdag i förevarande afseende icke erfordras; och fann Kungl. Maj:t

ej heller skäl att då till Riksdagen framställa något förslag i ämnet.

Sedermera har domänstyrelsen i skrifvelse den 30 april 1906, med

öfverlämnande af ritningar och kostnadsförslag för uppförande af en

ny statens skogsskola å Karlsby kronopark i Östergötland, framhållit

önskvärdheten af, att eu sådan skola komme att i stället för Skogshålls

skogsskola anordnas antingen å nämnda kronopark eller vid Omberg.

Denna styrelsens skrifvelse har öfverlämnats till de enligt Kungl.

Ma j:ts bemyndigande den 7 i samma månad tillkallade sakkunnige för

biträdande inom jordbruksdepartementet vid behandling af fråga om

ändamålsenligt ordnande af skogsundervisningen in. m.

Bih. till Riksd. Prof. J907. 4 Sami. 1 Afd. JO Häft.

<5

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets Utlåtande N:o 10-

Då anordnandet af en ny statens skogsskola i stället för skogsskolan

vid Skogshåll på grund häraf kunde komma att uppskjutas under

några år, har domänstyrelsen i skrifvelse den 9 oktober 1906 uttalat

den mening, att det vore synnerligen önskvärdt, att verksamheten vid

Skogshålls skogsskola kunde tills vidare fortgå efter den 1 oktober 1907,

samt vidare anfört, att den nu till skolan upplåtna lokalen kunde, enligt

hvad skolans föreståndare upplyst, för ett belopp af 500 kronor om året

förhyras under en tid af tre år, räknadt från nämnda dag, samt att

enligt styrelsen lämnad uppgift till hyresbeloppets gäldande funnes tillgängliga

besparingar af enskilda medel, som hittills stått till skolföreståndarens

disposition för att användas till inköp af inventarier vid

skolan, extra arfvodesförhöjning till skogsrättaren m. in., i följd hvaraf

för skolans fortsatta .verksamhet under tre år från och med den 1

oktober 1907 skulle af statsmedel erfordras allenast samma belopp, som

tillförene af sådana medel därtill utgått; och har styrelsen på grund

häraf hemställt, att den för skolan hittills använda lokalen finge för

skolans fortsatta verksamhet af tillgängliga enskilda medel förhyras

under tre år från och med nyssnämnda dag samt att skolans verksamhet

finge tills vidare under denna tid på sätt hittills skett fortgå.

Vid föredragning den 16 november 1906 af domänstyrelsens sistberörda

skrifvelse har Kungl. Maj:t förklarat, att hinder från Kung!.

Maj:ts sida icke mötte att, för uppehållande tills vidare under en tid åt

tre år från och med den 1 oktober 1907 af verksamheten vid Skogshålls

skogsskola, af tillgängliga enskilda medel förhyra den åt skolan

för närvarande upplåtna lokalen.

Den i det föregående omförmälda utredningen rörande behofvet

af en ny statens skogsskola, hvilken skulle träda i stället för den enskilda

skogsskolan vid Skogshåll, har sålunda, till följd däraf att denna

utredning ansetts böra fortgå i samband med behandligen af frågan

om ett ändamålsenligt ordnande af skogsundervisningen, ännu icke

kunnat afslutas. Det synes emellertid, enligt hvad jämväl af domänstyrelsen

framhållits, vara synnerligen önskvärdt, att verksamheten vid

Skogshålls skogsskola fortfarande kan uppehållas, till dess nämnda

utredning verkställts och ett tillfredsställande ordnande af skogsundervisningen

blifvit genomfördt. Då den lokal, som af Södermanlands

läns hushållningssällskap upplåtits för skolan till den 1 oktober 1907,

efter nämnda tidpunkt kan af tillgängliga enskilda medel förhyras,

samt Kungl. Maj:t, såsom förut erinrats, förklarat hinder från Kungl.

Maj:ts sida icke möta mot en sådan anordning, har sålunda möjliggjorts,

att skolan kan kvarblifva å sin nuvarande plats. För ett fortsatt

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

43

uppehållande af undervisningen vid skolan är emellertid af nöden,

att det till skolan hittills utgående statsbidraget fortfarande finnes tillgängligt;

och anser jag mig med hänsyn härtill nu sakna anledning

att ifrågasätta någon förändring uti ifrågavarande anslag.

I reservationsanslaget till kronoskogarnas förvaltning och befrämjande

af skogsväsendet i allmänhet har domänstyrelsen uti sin förberörda

skrifvelse den 9 oktober 1906 föreslagit en afsevärd höjning.

Styrelsen har i afseende å detta anslag anfört hufvudsakligen

följande.

Anslaget, som för år 1906 utgått med 1,599,792 kronor, hade

för år 1907 höjts med 225,000 kronor till 1,824,792 kronor. Beloppet

af de medel, som för sistnämnda år vore behöfliga för bestridande af

de från anslaget utgående utgifterna, syntes emellertid, enligt hvad

efter vid tiden för aflåtandet af domänstyrelsens berörda skrifvelse

erhållna provisoriska uppgifter från landsorten kunde approximativt

bedömas, komma att belöpa sig till omkring 2,260,000 kronor eller till

omkring 435,200 kronor mer än anslagsbeloppet, till hvilken ökning i

utgifter mot förr väsentligt bidroge förhöjning af vägskatt för kronans

skogar på grund af de då i tillämpning trädande lagarna af den 20

juni 1905 och den 31 maj 1906. Att utgifterna, ehuru under en följd

af år öfverstigande därför beviljade årsanslag, dittills ändock kunnat

bestridas, härledde sig däraf, att därför tillräckliga reservationer å anslaget

funnits. Med 1907 års utgång syntes emellertid, för så vidt nu

kunde förutses, dessa reservationer vara i det närmaste förbrukade,

hvarför styrelsen, som med hänsyn till statens produktiva skogsväsendes

fortgående utveckling och till de alltjämt sig ökande offer, som från

statens sida kräfdes för upprätthållande af de för vissa delar af landet

gällande lagar angående skogshushållningen å enskildes skogar, ingalunda

ansåge sig kunna föreslå inskränkning i utgifterna, anhållit, att

för år 1908 anslaget måtte, för att ställas i ungefärlig jämnhöjd med

antagligt årsbehof, ökas med 440,000 kronor till 2,264,792 kronor.

Anslaget till

kronoskogarnas

förvaltning

och befrämjande

af

skogsväsendet

i allmänhet.

Den höjning af förevarande anslag, hvilken, såsom af domänstyrelsen

erinrats, för år 1907 ägde rum, betingades af två nytillkomna

lagar, nämligen lagen angående skyddsskogar den 24 juli 1903 och

lagen den 20 juni 1905 om ändring i vissa delar af lagen angående

våghål!ningsbesvärets utgörande på landet den 23 oktober 1891, hvilken

träder i tillämpning den 1 januari 1907.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets Utlåtande N:o 10

Domänstyrelsens nu gjorda framställning om ytterligare höjning

af anslaget för år 1908 har icke sin grund i tillkomsten af nya slag

af utgifter, livilka borde af medel från anslaget bestridas, utan äro

anledningarna till den ifrågasatta förhöjningen att söka i andra förhållanden,

för hvilka jag nu anhåller att få något närmare redogöra.

De från ifrågavarande anslag utgående utgifterna förete i allmänhet

en alltjämt fortgående stegring. Denna stegring är en naturlig

följd af den betydande utveckling, hvari vårt skogsväsende under närvarande

tid befinner sig. Genom inköp för statens räkning förvärfvas

årligen betydliga skogsområden, hvilkas vård och skötsel kräfva ökade

kostnader; men framför allt stå de stegrade utgifterna i samband med

den allmänna sträfvan att åstadkomma en förbättrad skogsvård inom

landet, som under de senare åren gjort och alltjämt gör sig mer och

mer gällande. En minskning för framtiden i dessa utgifter är således

icke att emotse. Detta förhållande torde emellertid, under förutsättning

att utvecklingen alltjämt fortgår och att således de använda medlen

motsvaras af ett alltjämt ökadt värde hos statens skogstillgångar, icke

böra gifva anledning till farhågor.

För att visa de olika utgiftsposternas belopp vid jämförelse mellan

åren 1906 och 1907, har jag låtit sammanställa följande

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

45

Tabell öfver utgifterna från reservationsanslaget till kronoskogarnas

förvaltning och befrämjande af skogsväsendet

i allmänhet enligt af Kungl. Maj:t fastställda generalförslag

för åren 1906 och 1907.

A.

n

n

n

ii

n

i ii

ii

ii

ii

i n

1 ii

Till domänstyrelsens disposition.

enskilda skogsundervisningen

skogsindelning .............................

åtgärder mot skogseld i Norr-;

bottens och Västerbottens län

flottleder........................................

uppskattning, utsyning m. m. åj

hemmans och nybyggens sko-!

gar samt kronoparker i Norrbottens,

Västerbottens, Jämt-;

lands och Kopparbergs län...

upprättande af planer för och

tillsyn öfver torrläggning af

vattensjuk mark utom de norrländska

länen och Kopparbergs

län ....................................

kostnader vid inköp af mark ...

rese- och traktamentskostnader

vikariatsersättningar....................

statens skogsförsöksanstalt.........

skogstidskrifter..............................

stipendier ......................................

statens skogsingenjör..................j

,, skogsskolor ...................|

Utgifter

under år

1906

Utgifter

under år

1907

Ökning

Minsk-

ning

5,600

5,600

69,200

79,200

10,000

—

5,000

5,000

_

___ 1

1

2,000

3,000

1,000

1

102,000

102,000

j

15,000

15,000

12,000

12,000

—

—

34,000

34,000

—

—

10,000

10,000

—

j

24,000

24,000

—

—

5,300

5,300

—

—

3,500 3,500

—

—

3,300

3,300

—

—

24,750

24,750

—

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Till nybyggnader ecb reparationer

med mera...................................

„ skötsel af nyförvärfvade krono

parker .........................................

vägskatt......................................

oförutsedda och diverse utgifter

11

11

Summa kronor

B. Till länsstyrelsernas disposition.

Till 14 län anvisade ........................

C. Till öfverjägmästarnes disposition.

|

j Till 10 öfverjägmästare anvisade......

I

D. Till revirförvaltarnes disposition.

Till handtlangning vid skogsindel
ning

och uppskattning............

„ afverkning, kolning, sågning och

transport af skogseffekter......

skogsodling och markberedning

rågångsrensning och hägnad ...

dikning...........................................

byggnadsarbeten........................

inventarier......................................

skatter och (mera .......................

extra skogsbevakning..................

dagarfvoden åt kronoj ägare......

oförutsedda och diverse utgifter,

hvaruti ingår visst belopp till

underhåll och trafik å järnvägen

Kloten—Bånghammar .................

Summa kronor! 1

Utgifter

under &r

Utgifter

under år

Ökning

Minsk-

1906

1907

nmg

45,348

18,832

_

26,516

50,000

50,000

_

_

—

180,000

180,000

—

99,984

100,006

22

510,982

675,488

191,022

26,516

35,700

38,300

o

o

of!

22,090

25,025

2,935

54,645

47,660

6,985

372,642

403,661

31,019

_

201,809

219,513

17,704

—

68,731

73,455

4,724

—

31,341

32,770

1,429

—

60,128

70,954

10,826

72,350

85,586

13,236

14,788

13,879

—

909

262,181

298,313

36,132

—

111.247

134,548

23,301

_

34,649

37,391

2,742

84,717

101,524

16,807

,369,228

1,519,254:157,920

7,894

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

47

Måste man sålunda för framtiden räkna med en fortgående höjning

af utgifterna från anslaget, är därjämte att märka, att redan föregående

års anslagsbelopp i och för sig varit otillräckliga. Detta missförhållande

har, såsom af domänstyrelsen erinrats, hittills kunnat afhjälpas

genom befintligheten af å anslaget tidigare uppkomna reservationer.

Då emellertid dessa reservationer vid 1907 års utgång beräknas

vara förbrukade, lärer annan utväg nu icke stå till buds än att, i

enlighet med hvad domänstyrelsen föreslagit, hos Riksdagen äska en

efter omständigheterna afpassad höjning af anslaget.

Till belysande af åtgången af å anslaget tidigare uppkomna

reservationer tillåter jag mig meddela följande öfversikt:

reservationer vid 1906 års början,

enligt 1905 års bokslut, i jämna

kronor .................................................

..................................... 849,371: —

1906 års reservationsanslag ...............

.................................... 1,605,392: —

1907 „ „ ................

................................... 1,830,392: —

Summa kronor 4,285,155: —

härifrån afgå

dels vid 1905 års slut disponerade,

men då ännu ej

utbetalade.............................. kronor

dels vid fastställande den 15

december 1905 af domänstyrelsens

generalförslag

för år 1906 anvisade ......

dels vid fastställande den 7

december 1906 af domänstyrelsens

generalförslag

för år 1907 anvisade ......

dels medel, som anvisats genom

särskilda nådiga bref

hvarför såsom reservation

vid 1907 års slut återstå

allenast ............................... „ 11,130: —

Summa kronor 4,285,155: —

I denna beräkning ingå ej eventuella besparingar å anslagen

under åren 1906 och 1907.

Vid beräknandet af beloppet af den förhöjning af anslaget, som

för år 1908 är erforderlig, har domänstyrelsen utgått från de siffror,

som legat till grund för styrelsens utgiftsförslag för år 1907. Visser
-

1,938,000: —

2,258,067: —

26,319: kronor 4,274,025: —

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Utskottets

yttrande.

ligen synas dessa siffror, med hänsyn till den fortgående stegringen af

utgifterna från anslaget i fråga, i allmänhet vara väl knappt tilltagna,

men då å andra sidan med tämligen stor visshet torde kunna förutses,

att å de för åren 1906 och 1907 beviljade anslag skola uppkomma

besparingar, hvilkas belopp emellertid ej nu kan beräknas, anser jag

mig ej böra hemställa om förhöjning af anslaget utöfver den af

domänstyrelsen föreslagna summan, 440,000 kronor.

Slutligen anhåller jag få erinra att, under förutsättning att någon

framställning i fråga om inrättande af nya ordinarie jägmästareänster

inom Jämtlands län nu icke kommer att af Kungl. Maj:t till Riksdagen

aflåtas, behofvet af extra personal, för utförande af skogsförrättningar

inom det provisoriskt bestämda skyddsskogsområdet i nämnda

län kvarstår jämväl för år 1908, hvadan ungefärligen enahanda kostnader,

som under år 1907 för detta ändamål beräknats från reservationsanslaget

till kronoskogarnas förvaltning och befrämjande af skogsväsendet

i allmänhet, kunna antagas komma att utgå från anslaget äfven under

år 1908.»

Hvad först beträffar den föreslagna delningen af Yadsbo revir,

synes densamma, som redan år 1899 ifrågasattes, icke längre böra

undanskjutas. Sammanlagda arealen af de under skogsstatens vård

och förvaltning ställda skogarne inom reviret har, enligt hvad departementschefen

upplyst, från nämnda tid ökats med 2,553 hektar 68 ar,

eller från 16,867 hektar 85 ar till 19,421 hektar 53 ar. en skogsareal,

som är mångdubbelt större än de till andra revir inom närliggande

delar af riket hörande kronoparker. Att arbetet å ifrågavarande revirs

skogar med den intensivare skötsel af desamma, som nu fordras, måste

i högst väsentlig mån hafva stigit, torde ligga i öppen dag, och framgår

äfven häraf, att enligt utskottet meddelad uppgift inkomsterna å

dessa skogar stigit från 70,107 kronor år 1899 till omkring 147,500

kronor år 1906 och utgifterna för dessa skogars skötsel utgjort 42,277

kronor 42 öre år 1899 och 78,642 kronor 81 öre år 1906. Utskottet

har visserligen inhämtat, att arealen å de skogar inom reviret, som stå

under skogsstatens kontroll — skogar å ecklesiastika boställen och häradsallmänningar

m. m. — minskats med 3,712 hektar 54 ar; men då det

arbete, som från jägmästarens sida nedlägges å dessa skogar, är

ringa i jämförelse med det, som kräfves för de under skogsstatens

omedelbara vård och förvaltning ställda skogarnes skötsel, torde

nämnda minskning icke kunna tillmätas någon afsevärd betydelse vid

bedömande af jägmästarens arbetsbörda. Utskottet finner alltså öfver
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

49

tygande skäl tala för den föreslagna delningen af Vadsbo revir, hvilken

utskottet sålunda finner sig höra förorda.

Emot hvad Ivungl. Maj:t föreslagit i fråga om höjning af reservationsanslaget

till kronoskogarnas förvaltning och befrämjande af skogsväsendet

i allmänhet har utskottet icke något att erinra.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag,

må

a) i den för skogsstaten gällande stat uppföra

ytterligare eu jägmästare med de af domänstyrelsen

för honom föreslagna aflöningsförmåner; samt

b) höja reservationsanslaget till kronoskogarnas

förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet

från dess nuvarande belopp, 1,824.792 kronor,

med 440,000 kronor till 2,264.792 kronor,

så att anslaget till skogsväsendet erhåller följande

uppställning:

bestämdt anslag:

för skogsstaten .. kr. 680,108: —

,, statens skogs
läroverk

....._58,800: — kr. 738.908: —

förslagsanslag:

till ålderstillägg åt skogsstaten och

skogsinstitutets lärarpersonal ..... kr. 100.000: —

reservationsanslag:

till enskilda skogsunder
visningen.

..... kr. 5,600: —

„ kronoskogarnas

förvaltning

och befrämjande

af

skogsväsendet

i allmänhet.. kr. 2,264.792: — kr. 2,270,392- _

Summa kr. 3,109,300: —

hvarigenom det nuvarande anslaget till skogsväsendet

i dess helhet ökas med 442,900 kronor.

Bih. titt Rilcsd. Prof. 1907. 4 Samt. 1 Afd. 10 Höft.

7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Godtgörelse

åt afvittring8- landtmätarr.

[7-3

Rikets

allmänna

kartverk.

[8-]

Skiften och afvittringar.

8:o) Kung!. Maj:t har föreslagit Riksdagen medgifva, att de belopp,

hvarmed inkomsterna af tjänsten under år 1908 för afvittringslandtmätarna

i Västerbottens och Norrbottens län kunde komma att understiga

3,000 kronor för dem, som tillhörde första lönegraden, och 3,500 kronor

för dem, som på grund af ålder i tjänsten åtnjöte arfvodesförhöjning,

måtte deasa tjänstemän godtgöras af anslagen till storskiftes- och

afvittringsverken.

I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet

omförmält, hurusom landtmäteristyrelsen i skrifvelse den 14 november

1906 anmält, att kostnaderna för afvittringen under år 1908 af Kungl.

Maj:ts vederbörande befallningshafvande beräknats för Västerbottens

län till 31,905 kronor och för Norrbottens län till belopp ej understigande

40,000 kronor; och hade landtmäteristyrelsen för egen del

förklarat sig anse, att kostnaderna för afvittringsverkets fortsättande

under år 1908 borde beräknas till i rundt tal 72,000 kronor. Därjämte

hade styrelsen upplyst, att den vid 1907 års slut påräkneliga behållningen

å anslaget till skiften och afvittringar jämte 1908 års ordinarie

anslag för samma ändamål vore fullt tillräcklig att betäcka dessa kostnader,

i följd hvaraf något extra anslag för afvittringsarbetenas fullföljande

under år 1908 icke vore erforderligt.

Departementschefen ansåge sig därför kunna inskränka sig till

att, i enlighet med hvad landtmäteristyrelsen i ofvanberörda skrifvelse

hemställt, tillstyrka, att, på det att afvittringslandtmätarna i Västerbottens

och Norrbottens län måtte för år 1908 komma i åtnjutande åt

samma aflöningsförmåner, som för innevarande år vore dem beviljade,

Kungl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra nu ifrågavarande framställning.

Utskottet hemställer,

att hvad Kungl. Maj:t i förevarande hänseende

föreslagit må vinna Riksdagens bifall.

Rikets allmänna kartverk.

9:o) Kungl Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att höja ordinarie

anslaget till Rikets allmänna kartverk, nu 198,800 kronor, till

216,800 kronor eller med 18,000 kronor.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

51

I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet

anfört följande:

»Till rikets allmänna kartverk liar från och med år 1895 varit

nppfördt. ett ordinarie anslag, hvilket till och med år 1905 utgick

med 178,600 kronor. Vid 1905 års riksdag höjdes detta anslag till

198,800 kronor och tillika medgafs, att detsamma finge upptagas såsom

reservationsanslag. Därjämte beviljades på extra stat för år 1906 ett

anslag af 17,200 kronor för anställande af ökad civil personal vid

kartverket in. m.

Angående de förhållanden, som af dåvarande chefen för jordbruksdepartementet

åberopades såsom skäl för ökning i det ordinarie anslaget

samt för beviljande af nyssnämnda anslag å extra stat, och Indika äro

utförligt omnämnda i det vid statsverkspropositionen till 1905 års Riksdag

fogade statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden den 14 januari

samma år, anser jag mig nu endast böra erinra om följande.

Efter det särskild!: tillkallade personer verkställt utredning angående

förändradt utgifningssätt för generalstabens topografiska karta

öfver Norrland, samt kommissionen för de allmänna kartarbetena i ärendet

afgifvit yttranden den 8 december 1903 och den 8 september 1904,

af Indika det sistnämnda jämväl upptog

kartverkets organisation, föreläde dåvarande departementschefen Kungl.

Maj:t förslag till nämnda frågors lösning. Detta förslag förutsatte

först och främst, att ökadt arbete skulle kunna uttagas från kartverkets

topografiska afdelning för utgifnings- och byråarbeten. Enligt

kommissionens beräkningar erfordrades, därest ej utgif\''andet af norrlandskartorna

skulle oskäligt fördröjas, eu ökning af ritar- och

gravörpersonalen. Då emellertid inlärda ritare och gravörer ej funnos

att tillgå, måste man tillsvidare nöja sig med att antaga ett erforderligt

antal eleA7er och att i öfrigt genom öfvertidsarbete söka så vidt

möjligt påskynda utgifningsarbetet. Redan härför kräfdes emellertid

förhöjning i det ordinarie anslaget till kartverket. Ytterligare förhöjning

i detsamma kräfdes af de utaf kommissionen föreslagna förändringarna i

kartverkets organisation. Visserligen upptog icke dåvarande departementschefen

detta förslag i hela dess vidd, men äfven såvidt detsamma af

honom gillades kunde en ökning i vissa utgiftsposter icke undgås. De

förhållanden i sistnämnda hänseende, som ansågos vara af beskaffenhet att

kräfva höjning af det ordinarie anslaget, angåfvos af departementschefen

hufvudsakligen vara, att kartografer och geodeter borde tillerkännas

ökade arfvoden, att ett belopp erfordrades för bekostande

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

af en ritkurs m. m., hufvudsakligen för nyantagna fältmätare, att eu

del utgiftsposter under titeln utgifnings- och byråarbeten för den topografiska

avdelningen erfordrade förböjning, samt att de i staten för

kartverket beräknade utgifterna under senare år öfverstigit årsanslaget,

hvarvid skillnaden måst betäckas genom förefintliga besparingar från

tidigare år. Med gillande af de utaf departementschefen sålunda anförda

skäl föreslog Kungl. Maj:t Riksdagen att. öka det ordinarie anslaget

till kartverket med 20,200 kronor eller från 178,600 kronor till 198,800

kronor, hvilken framställning, såsom af det förut anförda framgår, af

Riksdagen bifölls.

Beträffande det extra anslagets tillkomst anhåller jag att få erinra om

följande omständigheter. Efter det förutnämnda särskilt tillkallade personer

framhållit såsom önskemål, bland annat, att kartverkspersonalen måtte

erhålla en mer stadigvarande karaktär, än som läte förena sig med

det vid generalstaben rådande passagesystemet samt den för truppbefälet

ökade öfningstiden, förordade kommissionen för de allmänna

kartarbetena i underdånigt utlåtande den 8 september 1904, att den

dåvarande organisationen af generalstabens topografiska afdelning skulle

bibehållas, med iakttagande likväl att viss tillökning af personalen skedde

och att garanti lämnades för densammas erhållande och kvarblifvande.

Emellertid framställdes af dåvarande chefen för landtförsvarsdepartementet

i anslutning till vissa militära myndigheters yttranden betänkligheter

mot lämnandet af den sålunda afsedda garantien för den militära

personalens fulltalighet. Dels på grund häraf och dels i syfte att möjligheten

af att anställa civila topografer måtte undersökas, föreslog dåvarande

chefen för jordbruksdepartementet, att den brist i antalet topografer,

som uppstått i följd af organisationens ofullkomlighet, tillsvidare

skulle fyllas af civila topografer. Enligt en af chefen för kartverket

verkställd utredning beräknades den för kartverket i sådan händelse

uppkommande ökade kostnaden för tiden från den 1 maj 1905 till

samma års slut och för år 1906 till sammanlagdt omkring 20,200 kronor.

Då en dylik anordning tillsvidare blott skulle få karaktären af ett försök

samt beräkningen endast vore approximativ, ansåg föredragande

departementschefen, att medel för ändamålet borde äskas på extra stat.

Enär det visat sig önskligt, att de namn, som skulle upptagas å

kartblad, blefve dessförinnan af sakkunniga personer granskade, föreslog

departementschefen, att medel skulle beredas jämväl till bestridande af

kostnaderna för dylika namnundersökningar, samt att ett belopp åt

1,000 kronor skulle afses för detta ändamål, att utgå å extra stat.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

53

I anslutning till hvad departementschefen sålunda hemställt, föreslog

Kungl. Maj:t Riksdagen att för kartverket å extra stat för år

1906 bevilja ett anslag å tillhopa 21,200 kronor, däraf 7,000 kronor

skulle få förskottsvis utanordnas under år 1905.

Med anledning af denna framställning beviljade Riksdagen, som

ansåg en i beräkningen upptagen utgiftspost å 2,000 kronor för hvartdera

af åren 1905 och 1906 till två kontrollofficerare kunna uteslutas,

för ändamålet ofvan angifna belopp, 17,200 kronor, med rätt för

Kungl. Maj:t att förskottsvis under år 1905 däraf låta utanordna 5,000

kronor.

Sistnämnda belopp blef den 16 juni 1905 ställdt till chefens för

rikets allmänna kartverk förfogande för därmed afsedt ändamål och

återstoden, 12,200 kronor, upptogs i kartverkets stat för år 1906.

Uti underdånig skrifvelse den 9 november 1905 framlade därefter

chefen för rikets allmänna kartverk beräkning öfver kartverkets inkomster

och utgifter för år 1907 samt däraf framgående anslagsbehof,

och hemställde därvid såväl om ytterligare förhöjning af det ordinarie

anslaget till 225,300 kronor som äfven om äskande af anslag å extra

stat med ett till 39,000 kronor höj dt belopp. Kommissionen för de

allmänna kartarbetena tillstyrkte bifall till dessa förslag.

De viktigaste omständigheter, som enligt kartverkschefens beräkning

då skulle betinga ökning af det ordinarie anslaget, voro följande.

Å den geodetiska afdelningen förefunnes ett tillfälligt behof af ökade

arbetskrafter, hvarjämte de pågående geodetiska arbetena i Skåne och

Blekinge på grund af terrängens beskaffenhet medförde ovanligt stora

omkostnader. Sex af ritar- och gravöreleverna beräknades kunna år

1907 anställas såsom ritare och gravörer med ett arfvode af 1,200

kronor och i stället borde tre nya elever anställas. Därjämte hade

aflöningarna till ritare och gravörer beräknats i någon mån höjda och

likaså utgifterna för topografiska afdelningens utgifnings- och byråarbeten,

hvarjämte mindre ökningar borde ske äfven af åtskilliga andra utgiftsposter

i kartverkets stat.

Hvad det extra anslaget beträffar, meddelade kartverkschefen, att

han våren 1905, omedelbart efter det Riksdagen för sin del fattat beslut

i ämnet, fogat anstalter för att anskaffa de tio civila topografaspiranter,

som beräknats skola anställas. Resultatet hade blifvit anställandet under

1905 års fältarbeten af endast cn civil topografäspirant. Kartverkschefen

ansåg det dock vara för tidigt att åt* detta resultat draga några

slutsatser angående möjligheten att på åsyftad t sätt fylla behofvet af

fältmätare äfvensom angående dessa civila fältmätares lämplighet. Där
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

för borde enligt hans mening möjlighet beredas, genom anslags beviljande,

att äfven under år 1907 pröfva den nya anordningen. Det

härtill behöfliga anslagets belopp ansåg han böra beräknas högre än

det för samma ändamål för år 1906 afsedda, bland annat, för att därifrån

måtte kunna utgå icke blott arfvoden och dagaflöning utan äfven

reseersättning och kvadratmilspenningar till ifrågavarande civila personal

äfvensom handtlangningskostnader. Därjämte borde af det extra anslaget

bestridas de omkostnader för ökad betjäning, städning af ökadt

antal tjänsterum m. m., som föranleddes af personalens ökning. Slutligen

åberopade kartverkschefen beliofvet af ökade medel till namngranskning

samt beräknade såsom härtill årligen erforderliga belopp 2,000

kronor för det topografiska och 1,000 kronor för det ekonomiska

kartverket.

När detta ärende den 13 januari 1906 i underdånighet anmäldes

af dåvarande chefen för jordbruksdepartementet, anförde denne i hufvudsak

följande.

Hvad beträffade den af kartverkschefen ifrågasatta höjningen af

det ordinarie anslaget till kartverket, ansåge departementschefen, vid

det förhållande att detta anslag så nyligen som vid näst föregående

års Riksdag erhållit en betydlig förhöjning, sig icke kunna tillstyrka,

att en ytterligare höjning redan då af Riksdagen äskades. Åtskilliga

af de utaf kartverkschefen till stöd för en förhöjning åberopade skäl

grundade sig på omständigheter af tillfällig natur. Då utgifterna å

några poster i kartverkets stat till följd af arbetenas natur måst för

något år ökas, hade medel härtill dittills plägat beredas genom jämkning

af utgifterna å andra poster. Äfven för år 1907 syntes enahanda

förfaringssätt böra användas för utgifternas begränsande. En ytterligare

anledning att framskjuta frågan om den vidare utvidgningen af

kartverket förelåge i den utredning, som påginge i anledning af från

åtskilliga hushållningssällskap gjorda framställningar om vidtagande af

åtgärder för att påskynda och fullborda den ekonomiska uppmätningen

af riket.

I likhet med kartverkschefen ansåge departementschefen det vara

önskvärdt, att äfven under år 1907 försök gjordes med anställandet af

civila topografier och topografaspiranter, hvartill medel borde beredas på

extra stat. Men då så stora svårigheter mött för anställandet af dylika

aspiranter under år 1905, syntes det departementschefen vara tillräckligt,

om det för år 1906 för ändamålet tillgängliga belopp, 12,200

kronor, gjordes tillgängligt äfven för år 1907. Äfvenledes syntes medel

höra afses för namngranskning under år 1907. Att härför afse ett

s. 55 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

55

visst bestämdt belopp syntes dock icke lämpligt, då dels det vore ovisst,

huru stor del af anslaget, som behöfde tagas i anspråk för den civila

topografpersonalen, och dels äfven kostnaderna för namngranskningen

då ännu ej kunnat genom vunnen erfarenhet tillförlitligen beräknas.

Den af kartverkschefen förslagsvis beräknade summan, 3,000 kronor,

syntes dock icke vara för högt upptagen. Af det extra anslaget borde

jämväl i mån af tillgång bestridas sådana kostnader, som vore en följd

af anställandet af ökad personal, såsom ökad uppassning, städning

m. m. Hvad det extra anslagets belopp beträffade, föreslogs, att detsamma

måtte bestämmas till 15,200 kronor.

I enlighet härmed gjorde Kungl. Magt, utan att ifrågasätta

ändring i det ordinarie anslaget till kartverket, framställning till 1906 års

Riksdag om ett anslag å extra stat för innevarande år till belopp af

15,200 kronor för anställande af ökad civil personal vid kartverket

m. m., och blef denna framställning af Riksdagen bifallen.

Nu har chefen för rikets allmänna kartverk i underdånig skrifvelse

den 14 november 1906 gjort framställning angående kartverkets anslagsbehof

för år 1908 och därvid hemställt om höjning af det ordinarie

anslaget till 223,130 kronor samt om beviljande af ett extra anslag

å 18,400 kronor, hvarjämte han ånyo upptagit frågan om sättet för

anställning af militär personal vid den topografiska afdelningen.

Kartverkschefens

framställning.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Förhållandet mellan den beräkning, som lag till grund för Kungl.

Maj:ts och Riksdagens beslut år 1905 i fråga om det ordinarie anslaget

till rikets allmänna kartverk, och kartverkschefens i denna skrifvelse

framlagda beräkning för år 1908 framgår af följande tablå.

Af kartverkschefen

Beräk-

för år 1908 beräknad

Förslagsvis.

år 1905

ökning

minsk-

ning

Jr or geodetiska och topografisk» arbeten.

1

|

1

A. Till de geodetiska arbetena.

j a) Arfvoden:

| till 3 geodeter ................................................

kr. 6,000

» ålderstillägg................................................

» 4,000

» förmansarfvode ........................................

» 500

» extra arbetskrafter ................................

» 1,000

11.500

Föreslagen ökning:

arfvode till 1 geodet ....................................

kr. 2,000

ålderstillägg ....................................................

» 500

2.500

j b) Fältarbeten:

till rese- och traktamentsersättning, kvadratmilspennin-

_

gar, dagsverkskostnad m. m.............

kr. 12,000

i

» inspektion ................................................

» 500

12.500

Föreslagen ökning:

till rese- och traktamentsersättning m. m.

8,000

B. Till arbetena vid generalstabens

topogra-

fiska afdelning.

| a) Arf voden:

till 3 civila ritare............................................

kr. 6,900

» 2 gravörer ....................,...........................

» 4,400

» 1 civilt biträde (chefens adjutant)........

» 1,000

» elever och ökadt betingsarbete ............

» 3,200

15,500

;

Transport

39,500

10,500

s. 57 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

57

Af kartverkschefen

Beräk-

för år 1908 beräknad

ningen

-

år 1905

ökning

minsk-

ning

Transport

39,500

10,500

Föreslagen ältning:

arfvoden till 5 civila ritare a 1,200 kr. ...

kr.

6,000

» »1 gravör ................................

»

1,200

/

ålderstillägg för ritare ................................

»

1,100

/

» » gravörer ............................

7>

600

8,900

Föreslagen minskning:

till elever m. in. ............................................

2,400

j b) Fältarbeten:

till inspektion ................................................

kr.

1,000

» fältmätnings- och öfningsafdelningarna

»

25,000

» höjdmätning ............................................

»

5,000

» revidering ................................................

»

1,500

32,500

c) Utgifnings- och byråarbeten:

'' till dagaflöning ............................................

kr.

6,000

» gravyrarbete............................................

»

6,000

» färgläggning ............................................

>

2,000

» fotografi, galvanoplastik och karttryck

5,500

heliogravyrritning ................................

»

5,000

t

» rit- och skrifmaterialier........................

»

950

» instrument och inventarier....................

»

1,750

» diverse utgifter........................................

»

2,200

29,400

Föreslagen ökning:

till fotografi, galvanoplastik och karttryck kr.

5,000

» heliogravyrritning ................................

3,800

» rit- och skrifmaterialier.......................

250

» instrument och inventarier....................

»

250

''

» diverse utgifter........................................

y>

130

9,430

Föreslagen minskning:

till gravyrarbete ............................................

1,500

d) Ofning safdelningens ritkurs:

till dagaflöning ............................................

kr.

2,160

> föreläsningar i geologi............................

240

2,400

Transport

103,800

28,830

3,900

Bih. till Riksd. Prot. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 10 Häft. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

1

Beråk- i

ningen ‘

år 1905 !

Af kartverkschefenj

för år 1908 beräknad1

ökning j

minsk- j

ning

Transport

103,800

28,830

3,900

För de ekonomiska och stomkartearbetena.

a) Arfvoden:

\ till arbetschefen............................................

» 2 förmän................................................

» 16 kartografer........................................

» ålderstillägg............................................

» 4 kartografaspiranter ........................

» 8 kvinnliga ritbiträden........................

» 1 vaktmästare ....................................

kr. 1,000

» 1,000

» 32,000

» 10,500

» 4,800

» 9,200

> 1,100

59,600

.

!

Föreslagen ökning :

arfvoden till 2 kartografer å 2,000 kr.

4,000

Föreslagen minskning:

å ålderstillägg till kartografer....................

arfvoden till 2 kartografaspiranter............

kr. 1,000

» 2,400

|

3,400

b) Fältarbeten:

till inspektion................................................

» reseersättning och dagtraktamenten

m. m.....................................................

kr. 1,000

» 37,250

38,250

| c) Redaktions- och byråarbeten:

till tryckning af häradsbeskrifningar ........

» ved och ljus............................................

» instrument och inventarier....................

» rit- och skrifmaterialier........................

» diverse utgifter ....................................

kr. 3,000

» 900

» 1,000

> 300

» 950

6,150

,

Föreslagen ökning:

till ved och ljus............................................

» instrument och inventarier....................

» rit- och skrifmaterialier........................

kr. 100

» 200

» 500

800

1

Efter afdrag af föreslagna minskningar

återstår föreslagen ökning

Summa

1207,800. 33,630! 7,300

7,300

! 26,330

j

Transport

| 207,800| 26,330''

s. 59 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

59

Beräk-

Af kartverkschefen

för år 1908 beräknad

. .

ningen

år 1905

ökning

minsk-

ning

Transport

207,800

26,330

Afgår inkomster:

för sålda kartor............................................ kr. 6,000

» utbildning af aspiranter........................ » 3,000

År 1905 beräknadt anslagsbebof....................

Föreslagen ökad inkomstberäkning för försålda kartor

Beräknadt ökadt anslagsbehof........................

Om härtill lägges nuvarande anslaget............

erhålles det af kartverkschefen begärda anslaget ........

9,000

198,800

2,000

24,330

198,800

223,130

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

För jämförelses skull tillåter jag mig framlägga följande öfversikt

öfver användningen af det ordinarie anslaget till rikets allmänna kartverk

enligt den af Kungl. Maj:t den 7 december nästlidna år fastställda

stat för kartverket för år 1907.

Kronor

Kronor

För geodetiska och topografiska arbeten.

A. Till de geodetiska arbetena.

a) Arf voden:

till 4 geodeter...............................................................................

8,000

„ ålderstillägg ............................................................................

4,500

„ förmansarfvode ........................................................................

500

,, extra arbetskrafter ..............................................................

1,000

14,000

b) Fältarbeten:

till rese- och traktamentsersättning, kvadratmilspenningar,

17,000

dagsverkskostnad m. m.........................................................

„ inspektion ................................................................................

500

17,500

B. Till arbetena vid generalstabens topografiska

afdelning.

a) Arf voden:

till 9 civila ritare ........................................................................

15,200

„ 3 gravörer ................................................................................

6,200

„ 1 civilt biträde (chefens adjutant).......................................

1,000

„ elever........................................................................................

600

23,000

b) Fältarbeten:

till inspektion ................................................................................

1,000

„ fåltmätnings- och öfningsafdelningarna...............................

18,000

„ höjdmätning ............................................................................

2,000

„ revidering ................................................................................

1,000

22,000

c) Utgifnings- och byråarbeten:

till dagaflöning................................................................................

7,500

„ gravyrarbete ............................................................................

4,000

„ färgläggning ............................................................................

1,000

„ fotografi, galvanoplastik och karttryck................................

5,000

„ heliogravyrritning....................................................................

4,000

„ rit- och skrifmaterialier ........................................................

950

Transport

22,450

76,500

s. 61 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

61

Kronor

Kronor

Transport

till instrument och inventarier....................................................

„ diverse utgifter........................................................................

22,450

2,000

2,450

76,500

26,900

d) Öfningsafdelningens rekurs:

till dagallöning................................................................................

„ föreläsningar i geologi............................................................

2,160

240

2,400

För de ekonomiska och stomkartearbetena.

a) Arfvoden:

till arbetschefen ............................................................................

„ 2 förmän ................................................................................

„ 18 kartografer ........................................................................

„ ålderstillägg ............................................................................

„ 2 kartografaspiranter ............................................................

„ kvinnliga ritare och ritbiträden............................................

„ 1 vaktmästare ........................................................................

1,000

1,000

36,000

10,500

2,400

9,200

1,100

1

i

1

61,200;

b) Fältarbeten:

till inspektion ................................................................................

„ reseersättning och dagtraktamenten m. m.........................

1,000

35,300

1

i

36,300

c) Redaktions- och byråarbeten:

till tryckning af häradsbeskrifningar ........................................

„ ved och ljus m. m.................................................................

„ instrument och inventarier....................................................

„ rit- och skrifmaterialier ........................................................

„ diverse utgifter........................................................................

3.000

1.000

500

500

1,500

1

/

1

6,500;

Summa kronor

209,800

Afgår inkomster

för sålda kartor ............................................................................

„ utbildning af aspiran ter ........................................................

8,000

3,000

11,000;

Ordinarie anslag

198,800

Uti kart verkschefens nu ifrågavarande skrifvelse har han till stöd

för de af honom föreslagna ändringarna i staten och anslaget i hufvudsak

anfört följande.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Kartverkschefen ansåge sig böra redan nu återkomma till frågan

om ett tillfredsställande ordnande af de geodetiska och topografiska

arbetena, enär denna frågas lösning enligt hans åsikt ej längre kunde

uppskjutas utan fara för arbetenas stockning. En sådan lösning kunde

ske oberoende af den ekonomiska kartverksfrågan. Den nu afgifna

framställningen angående ökning af den ordinarie staten öfveren sstämde,

med ett obetydligt undantag, med den, som gjorts föregående år, dock

att, enär inkomsten af kartförsäljningen på grund af ytterligare vunnen

erfarenhet kunnat beräknas ökad med 2,000 kronor, den erforderliga

anslagsökningen nedbringats. Han ville vidare framhålla, att den sålunda

ifrågasatta anslagshöjningen vore oberoende af sättet för fältmätarpersonalens

anskaffning, samt att det endast gällde ett alldeles

nödvändigt påskyndande af de geodetiska arbetena och sådana anslagsbehof,

som vore den nödvändiga följden af det beslut rörande förändradt

utgifningssätt för norrländska kartblad och däraf följande höjning

af anslaget till rikets allmänna kartverk, som af Kungl. Maj:t och

Riksdagen år 1905 fattades.

Till hvad kartverkschefen redan i frågan anfört uti sin ofvan omförmälda

skrifvelse den 9 november 1905 hade han endast att lägga

följande.

Hvad de geodetiska arbetena beträffade, hade svårigheter vid desammas

verkställande uppstått därutinnan, att vid den pågående trianguleringen

af Blekinge och södra Småland nästan hvarenda triangelpunkt,

som under 1906 års sommar inmätts, måst bebyggas med ett torn, emedan

terrängbeskaffenheten i regeln omöjliggjorde all vidsträcktare utsikt.

Då ep del af dessa torn måst uppföras till en höjd af 18 meter och

därutöfver — d. v. s. höjden af ett fem våningars hus — borde lätt

inses, att kostnaderna ej blefve obetydliga och att, med bibehållande

af anslaget oförändradt, erforderliga utgifter endast kunde bestridas på

bekostnad af arbetshastiglieten. Visserligen kunde ock den geodetiska

afdelningens sålunda ökade behof fyllas genom öfverföring från anslagsposter

hörande till de topografiska arbetena, men ville kartverkschefen

längre fram söka ådagalägga, hvartill ett dylikt förfarande komme att

leda. Nekas kunde ej heller, att nämnda svårigheter vore af öfvergående

art, men då de åsyftade trakterna förut ansetts omöjliga att triangulera

och betydliga sträckor af samma natur återstode, funnes allt skäl

att antaga, att detta arbete skulle draga så långt ut på tiden, att, när

det vore slutfördt, andra behof uppstått, som måste fyllas, något som

utförligt framhållits i det utlåtande, som på Kungl. Maj:ts befallning

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

03

afgifvits den 8 september 1904 af kommissionen för de allmänna kartarbetena.

Af det år 1905 med 20,200 kronor ökade ordinarie anslaget både

för realiserandet af det genom nådiga brefvet den 16 juni 1905 meddelade

beslutet angående förändrad utgifningsskala för vissa norrländska

kartblad uppförts 2,000 kronor, afsedda till gratifikationer åt eu del

ritar- och gravörelever, Indika kartverkschefen redan dessförinnan på prof

antagit, enär det varit af stor vikt att i tid sörja för den ökning, som

borde äga rum bland ritare och gravörer, om planen angående kartornas

nya utgifningssätt skidle kunna realiseras. I kommissionens för de allmänna

kartarbetena nyssnämnda utlåtande hade i denna fråga yttrats

följande: »Skall, såsom kartverkskommissionen föreslagit, det norrländska

kartverket inslå på nya banor, i det äfven 1:100,000 kartor utgifvas,

samt det hela Sverige omfattande revideringsarbetet — som, där ommätning

företages, äfven foi’drar heliogravyrritning — med kraft upptagas,

är en fördubbling af heliogravyrritarnas antal af nöden, och en

ytterligare ökning kan sannolikt endast iindvikas i det fall, att för

detta arbete lämplig, till kartverket kommenderad militär personal —

företrädesvis underofficerare — lör längre tid kvarstannar vid arbetet.

Och en dylik höjning är äfven nödvändig för ökning af gravörernas

antal.» När detta skrifvits, hade kartverket användt 4 ritare, 2 gravörer

och 2 ritelever, hvadan kommissionen föreslagit, att dessas antal skulle

höjas till 8 ritare, 4 gravörer och 3 elever. Nu hade utbildningsarbetet

med de för ändamålet antagna eleverna fortskridit så långt, att år 1908

detta antal kunde beräknas vara fylldt, med det undantag blott att. en

af eleverna då ej ännu beräknades utbildad till gravör. Att bibehålla det

föreslagna antalet vore så mycket mera af nöden, som det numera visat

sig omöjligt att till heliogravyrritning använda kommenderad militärpersonal,

då dennas tjänstgöringstid i kartverket vore alltför kort.

Den anslagshöjning, som i denna del ifrågasattes, vore alltså den

direkta följden af Kung!. Maj:ts beslut i fråga om utgifningen i förändrad

skåla af norrländska kartblad och äfven ur andra synpunkter

af behofvet synnerligen väl påkallad.

Det lede visserligen intet tvifvel, att medel till här omnämnda

ökade utgifter skulle kunna utan hela anslagets ökning erhållas genom

att jämka utgifterna under andra titlar, och en dylik minskning hade

kar.tverkschefen ock nödgats föreslå för år 1907. Men en sådan

minskning komme, om den äfven därefter måste iakttagas, att i ganska

betänklig grad hämma just det utgifningsarbete, som anskaffandet af

nya ritare och gravörer afsett att påskynda. Jämkningen måste nära
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

ligen hufvudsakligen göras på anslaget för den egentliga kartreproduktionen.

Enär frångåendet af en plan, hvari den ena detaljen så nära

sammanhängde med den andra, helt naturligt icke allenast medförde

stora svårigheter beträffande arbetenas ordnande, utan måste verka

mindre fördelaktigt, när det gällde att utföra arbetet i möjligaste mån

prisbilligt, hemställde kartverkschefen, att Kungl. Maj:t behagade aflåta

proposition till nästa riksdag om det ordinarie anslagets höjande, på sätt

han föreslagit.

Hvad härefter beträffade det å extra stat uppförda anslaget till

kartverket, ville kartverkschefen erinra om följande.

Uti sitt underdåniga, förut omnämnda utlåtande den 8 september

1904 hade kartverkskommissionen hemställt, att Kungl. Maj:t måtte

i kommandoväg bestämma, huru anställning af militär personal vid

generalstabens topografiska afdelning skulle äga rum, så att säkerhet

måtte finnas därför, att behofvet kunde i öfverensstämmelse med anslaget

till rikets allmänna kartverk fyllas genom lämpliga och arbetsskickliga

officerare och underofficerare.

Kartverkskommissionen hade tänkt sig, att ändamålet skulle kunna

vinnas därigenom, att vederbörande arméfördelningschefer för framtiden

erhölle nådig befallning att hvar och en för sin fördelning årligen till

kommendering vid generalstabens topografiska afdelning föreslå minst

tre subalternofficerare eller sergeanter — dock minst två subalternofficerare

— samt att likaledes militärbefälhafvaren på Gottland erhölle

nådig befallning att hvartannat år till enahanda kommendering föreslå

minst en subalternofficer eller sergeant, de där alla skulle visa sig äga

viss angifven kompetens. Bland de sålunda föreslagna skulle därefter

af Kungl. Maj:t, sedan chefen för rikets allmänna kartverk i frågan

hörts, beordras för arbetena erforderlig personal. Förslagen, hvilka

alltså, när det gällde första anställning, skulle ingå från vederbörande

arméfördelningschefer (militärbefälhafvare), borde, när fråga vore om

fortsatt anställning, framläggas af chefen för kartverket till Kungl.

Maj:ts pröfning och afgörande, sedan Kungl. Maj:t infordrat vederbörande

arméfördelningschefers (militärbefälhafvares) och regementschefers

yttrande. Kartverkskommissionen hade beräknat, att behofvet

skulle kunna i vanliga fall fyllas genom en årlig uttagning bland

de föreslagna af tillsammans sex officerare eller underofficerare, af

hvilka de, som efter genomgången öfningskurs befunnes användbara,

skulle tjänstgöra vid kartverket i medeltal 6 till 7 år, en del endast

s. 65 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

65

under fältarbetena, en del under längre tid i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med tjänstgöringsreglementets då gällande bestämmelser.

Med anledning af hvad kartverkskommissionen sålunda hemställt,

hade Kungl. Maj:t infordrat yttranden från samtliga arméfördelningschefer

och militärbefälhafvaren på Gottland. Af dessa hade cheferna

för II, IV och V arméfördelningarna samt militärbefälhafvaren på Gottland

tillstyrkt förslaget, under det att cheferna för I, III och VI arméfördelningarna

afstyrkt den ifrågasatta tvångskommenderingen. Chefen

för generalstaben, som därefter yttrat sig, hade ej funnit skäl att

frångå den ställning, han intagit såsom ordförande i kartverkskommissionen

och hade alltså förordat förslaget.

Kungl. Maj:t hade emellertid uti den till 1905 års Riksdag

rörande kartverket aflåtna nådiga propositionen föreslagit, att bristen

på militära topografer under åren 1905 och 1906 skulle fyllas med

civila sådana, och för detta ändamål äskat ett anslag på extra stat.

Detta förslag hade ock af Riksdagen i hufvudsak antagits.

I följd af i tidningarna införda annonser hade därefter före början

af 1906 års fältarbeten hos kartverkschefen gjorts förfrågningar angående

anställning från 17 personer. Af dessa hade icke mer än tre

kunnat antagas till topografaspiranter.

Det läge visserligen i sakens natur, att en civil topograf med begåfning

för yrket borde kunna blifva jämngod med en militär, som

ägde samma begåfning, så snart nämligen det allenast gällde de rent

tekniska färdigheterna, men det framginge alldeles tydligt från de fältmätningsarbeten,

hvari såväl officerare och underofficerare som civila

topografaspiranter och ritelever för sin utbildning deltagit, att de militära

fältmätningseleverna haft betydligt lättare att finna sig tillrätta

uti och »förstå terrängen», hvarjämte de helt naturligt vore de enda

fullt kompetenta att vid insamlingen af de militärstatistiska och militärtekniska

uppgifterna förfara med sakkännedom.

Om det sålunda visat sig svårt att erhålla civila topografer, hade

däremot det egendomliga inträffat, att före 1905 års fältmätningar ansökningarna

från militärer att erhålla anställning vid desamma varit

ovanligt talrika. Icke mindre än 17, däraf 10 officerare och 7 underofficerare,

hade inlämnat dylika ansökningar, och hade samtliga af dessa,

på en när, varit åtföljda af vederbörande arméfördelnings- och regementschefers

tillstyrkande utlåtanden.

Af denna erfarenhet att döma skulle måhända den slutsatsen

kunna dragas, att kartverkets behof hädanefter utan svårighet kunde

tillgodoses genom kommendering från trupperna efter ansökan. Det

Bih. till Riksd. Prof. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

hade emellertid inträffat, att efter den numera tilländagångna ansökningstiden,

afseende 1907 års arbeten, blott en enda ansökan ingått.

Att under sådana förhållanden och med nu varande stora variationer

både beträffande tjänstgöringssökande och tjänstgöringstid på ett tillfredsställande

sätt ordna arbeten, vid hvilkas bedrifvande kontinuitet

vore af nöden, skulle antagligen visa sig i längden omöjligt.

Efter hvad kartverkschefen sålunda anfört och då han ansåge

det af kartverkskommissionen föreslagna sättet att ordna personalfrågan

vara att föredraga framför det under en tid försökta sättet med anställande

af civil topografpersonal, skulle följdriktigheten hafva fordrat,

att han ej föreslagit något för sistnämnda ändamål afsedt anslag under

år 1908. Men då tre personer nu antagits till topografaspiranter och

för ändamålet lämnat eller afstått från andra sysselsättningar samt

ytterligare en person offrat största delen af år. 1906 på sin inbildning

till topograf, syntes det vara hårdt, om dessa genom mistade existensmedel

skulle få betala det gjorda försöket. Han föresloge därför, att

de af dessa fyra, som visat eller komme att visa sig lämpliga att förordnas

till topografer, måtte tills vidare upptagas i kartverkets stat,

och att Kungl. Maj:t behagade till Riksdagen göra framställning

därom, att medel måtte för ändamålet under form af extra anslaganvisas.

Af denna anledning hade kartverkschefen i det vid skrifvelsen fogade

förslag till stat för år 1908 upptagit såsom extra anslag ett belopp

af 15,400 kronor, afsedt till arfvoden åt tre civila topografer och en topografaspirant

m. m. Han ansåge sig emellertid böra redan nu fästa uppmärksamheten

därpå, att, i den händelse samtliga topografer befunnes

lämpliga och kvarstannade i sin tjänst, anslaget framdeles behöfde höjas,

för att de åt civila topografer beviljade aflöningsförmånerna måtte kunna

komma dem till godo.

Därjämte föresloges, att 3,000 kronor måtte å extra stat afses

till fortsatt granskning af ortnamn å de topografiska och ekonomiska

kartorna.

Under åberopande af hvad sålunda anförts, har kartverkschefen

i underdånighet anhållit, att Kungl. Maj:t behagade för näst

sammanträdande riksdag framlägga proposition därom, att det ordinarie

anslaget till rikets allmänna kartverk, nu 198,800 kronor, måtte

från och med år 1908 höjas med 24,330 kronor till 223,130 kronor,

samt att för nyssnämnda år ett anslag å extra stat af 18,400 kronor

måtte beviljas till civila topografer, namngranskning in. m., äfvensom

att Kungl. Maj:t måtte i kommandoväg bestämma, huru anställ
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

67

ning af militär personal vid generalstabens topografiska afdelning

skulle äga rum, så att säkerhet måtte finnas därför, att behofvet

kunde i öfverensstämmelse med anslaget till rikets allmänna kartverk

fyllas genom lämpliga och arbetsskickliga officerare och underofficerare.

Uti underdånigt utlåtande den 13 november 1906 har kommissionen Kartverksför

de allmänna kartarbetena tillstyrkt hvad kartverkschefen sålunda kommissionen.

föreslagit.

Till följd af nådig remiss har chefen för generalstaben den 5 chefen för

december nästlidna år afgifvit underdånigt utlåtande med anledning af generahtahvad

kartverkschefen sålunda anfört rörande anställning af militär

personal vid generalstabens topografiska afdelning, och har generalstabschefen

därvid, under uttalande af sin anslutning till förutvarande chefens

för generalstaben yttrande såväl i egenskap af ledamot af kartverkskommissionen

som uti ofvan omförmälda underdåniga utlåtande år 1904,

förklarat sig anse, att bestämmelserna för uttagande af erforderlig militär

personal till nämnda topografiska afdelning borde utfärdas i enlighet

med de grunder, som af kartverkschefen i dennes nu ifrågavarande

förslag till utgiftsstat för kartverket för år 1908 förordats.

Då jag nu har att yttra mig i detta ärende, vill jag först erinra^ Departementshurusom

med anledning af den i det föregående omförmälda, genom chefe™d*tt'' •

framställningar från ett flertal hushållningssällskap väckta frågan om

åtgärder för påskyndande af landets ekonomiska uppmätning under:

dåniga utlåtanden afgifvits den 12 maj 1906 af landbruksstyrelsen och

den 13 oktober samma år af kommissionen för de allmänna kartarbetena.

Jag är emellertid icke nu i tillfälle att till Kungl. Maj:ts afgörande

framlägga detta ganska vidlyftiga ärende, då något definitivt förslag till den

omorganisation af kartverket, som för ändamålet skulle komma att erfordras,

ännu icke hunnit utarbetas. På sätt kartverkschefen uti sin nu ifrågavarande

skrifvelse framhållit, står dock frågan om det ekonomiska kartverkets utveckling

icke i sådant sammanhang med de af honom för de geodetiska och

topografiska arbetena nu föreslagna anslagsökningarna, att dessa senare,

därest de finnas befogade, synas böra för den skull ytterligare undanskjutas.

På sätt i statsrådsprotokollet den 13 januari 1905 antydts, har

hittills det förfaringssätt plägat tillämpas vid uppgörandet af de årliga

staterna för kartverket, att då vissa poster något år måst ökas, detta

skett genom motsvarande minskning å andra utgiftsposter. Äfven vid

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

fastställandet af staten för innevarande år har detta ägt rum. Sådana omflyttningar

hafva emellertid måst ske icke endast på grund af växlingar i

arbetenas natur, utan äfven och till icke oväsentlig del, till följd af

växlingar i personalens tjänstålder. Enligt de af Kungl. Maj:t och Riksdagen

godkända bestämmelser äro geodeter och kartografer berättigade

till ålderstillägg efter visst antal tjänstår och äfven rörande civila ritare

samt gravörer har iakttagits, att deras arfvoden höjts efter längre tids

tjänst. Då dessa ålderstillägg utgå från kartverkets ordinarie anslag, bär

följden blifvit, att alltefter som större antal af nämnda tjänstemän blifvit

berättigade till ålderstillägg, större del af anslaget måst åtgå till arfvoden

åt dem, hvilket icke kunnat ske utan minskning å andra anslagsposter.

Det synes dock vara särdeles olämpligt, att de för själfva arbetenas

bedrifvande afsedda medlen skola röna inverkan af sådana tillfälliga och

ständigt växlande förhållanden. Jag anser därför, att det skulle vara

särdeles fördelaktigt, om erforderliga arfvoden finge utgå från ett fast

aflöningsanslag, ålderstilläggen från förslagsanslag och de för kartverksarbetena

eljest afsedda medel från ett anslag af samma natur som det

nuvarande, nämligen reservationsanslag. För närvarande hafva dock

de utredningar, som äro nödvändiga för en dylik förändring, icke medhunnits.

Då emellertid en sådan förändring synes böra företagas, så

snart omständigheterna sådant medgifva, torde nu endast de ökningar

i anslaget böra ifrågakomma, som icke utan skada för arbetenas behöriga

fortgång kunna undvikas.

Vid jämförelse mellan den af Kungl. Maj:t för innevarande år

fastställda staten och den beräkning, som låg till grund för beslutet

om anslagets höjning år 1905, visar sig, att posterna till de geodetiska

arbetena och till arfvoden vid den topografiska afdelningeu

måst betydligt höjas. Förstnämnda höjning är beroende dels på anställandet

af ytterligare en geodet, hvilket skedde redan med år 1906,

och dels på de särskilda, af kartverkschefen framhållna omständigheter,

som för närvarande fördyra de geodetiska arbetena. Den senare höjningen

är föranledd däraf, att de ritar- och gravörelever, som antagits

hufvudsakligen för att möjliggöra ett skyndsammare utgifvande af vissa

delar af den topografiska kartan öfver Norrland i den beslutade större

skalan, efter genomgången utbildning vunnit anställning såsom ritare och

gravörer. I stället hafva väsentliga afknappningar måst göras å anslagsposter

under titlarna »fältarbeten» samt »utgifnings- och byråarbeten»

vid den topografiska afdelningen. Afknappniugarna å sistnämnda

post måste emellertid åstadkomma en inskränkning i de

utgifningsarbeten, som eljest skulle kunnat till följd af heliogravyrritarnas

anskaffande påskyndas.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

69

Då det synes mig vara föga ändamålsenligt att genom dylika

inskränkningar hindra ett fullständigare utnyttjande af den arbetskraft,

som anskaffats till kartverket för de topografiska arbetenas bedrifvande

i enlighet med förut fattade beslut, anser jag det vara oundgängligt,

att i någon mån ökade medel anvisas till kartverket. Den omständigheten,

att kartverkets ordinarie anslag nyligen erhållit en betydlig höjning,

bör i betraktande af de särskilda ändamålen med nämnda höjning

icke utgöra hinder för tillgodoseendet af de mi ifrågavarande behofven.

Jag tillåter mig i afsende härå erinra, att af det belopp utaf 20,200

kronor, hvarmed kartverkets stat höjdes år 1905, icke mindre än 9,500

kronor voro afsedda till ökning af löneförmånerna för redan befintlig

personal och alltså icke direkt gällde utvidgning af kartverkets verksamhet,

samt att 3,600 kronor motsvarade en årligen återkommande

brist å kartverkets stat, hvilken förut guldits af besparingar. Till en

ritkurs för öfningsafdelningen afsågos 2,400 kronor, hvilket anslag

alltså närmast var ägnadt att underlätta utbildningen af personalen.

Endast en post å 3,000 kronor till elever och ökadt betingsarbete samt

en post å 1,700 kronor till de ökade kostnaderna för reproduktionsarbeten

inneburo, förstnämnda post dock endast till en mindre del, eu

tillökning i de för de egentliga arbetena tillgängliga medlen. Då

emellertid sistnämnda tillökning vida öfverträffas af den förhöjning

i utgifterna för aflöningar, som blifvit eu följd af förutnämnda ritaroch

gravörelevers befordran till ritare och gravörer, har resultatet blifvit,

att kartverket numera disponerar till sina arbeten — utöfver hvad

som åtgår till löner och förutnämnda ritkurs till och med

mindre tillgångar än före anslagshöjningen år 1905. Det torde dock

ligga i sakens natur, att tvärtom med den ökade personaltillgången

ökade medel till fält- och reproduktionsarbetena hade varit erforderliga.

Jag tillåter mig äfven erinra därom, att redan i kartverkskommissionens

yttrande den 8 september 1904 framhållits, att kartverkets

anslag måste höjas, i mån som de nyanställda eleverna hunne utbildas

till heliogravyrritare och gravörer.

Hvad angår de särskilda posterna af de af kartverkschefen nu

ifrågasatta, till ett sammanlagdt belopp af 26,330 kronor uppgående

höjningarna i förhållande till beräkningen år 1905, anhåller jag få anföra

följande.

Under afdelningen för de geodetiska arbetena har föreslagits upptagande

af arfvode åt en fjärde geodet. Då, såsom ofvan nämnts,

anställandet af en sådan befunnits nödvändigt redan från och med år

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

1906, synes det till honom utgående aflöningsbelopp, 2,000 kronor, böra

beräknas i staten. Mot ökningen med 500 kronor för beredande af ett

ålderstillägg kan jag icke göra någon erinran. För rese- och traktamentsersättning

m. m. vid den geodetiska afdelningens fältarbeten har föreslagits

ökning af icke mindre än 8,000 kronor. Denna ökning är i icke

ringa mån beroende på anställandet af den nyss nämnda fjärde geodeten.

Då dessutom ifrågavarande arbeten på senare år dragit afsevärdt större

omkostnader än förut och anledning finnes att antaga, att detta äfven

för eu längre tid framåt skall blifva förhållandet, anser jag det oundvikligt,

att ökade medel härtill afses, därest icke andra arbeten skola

blifva eftersatta. Uti staten för år 1906 upptogs för detta ändamål ett

belopp åt 18,000 kronor och i staten för år 1907 utgör beloppet 17,000

kronor. Med hänsyn härtill och till den af kartverkschefen angifna omständigheten,

att eu del af den af honom i denna del begärda anslagsförhöjningen

skulle afse täckandet af endast tillfälliga behof, hvarför medel

synas böra beredas på annat sätt än genom höjning i det ordinarie anslaget

till kartverket, anser jag den beräknade anslagsökningen kunna begränsas

till 5,000 kronor, då summan blifver densamma Som i 1907 års stat.

Under anslagstiteln »afdelningen för de topografiska arbetena»

har först och främst föreslagits en ökning med 8,900 kronor till arfvoden,

beroende på förut omnämnda behof af aflöningsmedel åt de

till ritare och gravörer antagna eleverna och på vissa ålderstillägg.

Å andra sidan har gjorts ett afdrag af 2,400 kronor å utgiftsposten

till elever. Skillnaden mellan dessa båda belopp utgör 6,500 kronor.

Mot denna ökning har jag icke någon erinran att göra. Utgifterna

till fältarbeten äro beräknade till samma belopp som år 1905. Under

titeln »utgifnings- och byråarbeten» hafva föreslagits åtskilliga förändringar,

hvilka skulle medföra eu slutlig höjning af 7,930 kronor.

Bland höjningarna har den, som afser topografi, galvanoplastik och karttryck,

5,000 kronor, redan år 1904 af kommissionen för de allmänna kartarbetena

förutsagts såsom inom kort nödvändig i följd af ökningen af

ritar- och gravörpersonalen, och äfven öfriga förhöjningar äro förutsedda

i det af kommissionen vid dess förutnämnda utlåtande den 8 september

1904 såsom bilaga 17 fogade förslag till utgiftsstat för rikets allmänna

kartverk efter den af kartverkskommissionen föreslagna organisationens

genomförande. Emellertid var detta förslag grundadt på delvis andra

förutsättningar än de, som nu föreligga. Härtill kommer, att genom

de af mig härförut föreslagua förhöjningarna i andra poster den högst

väsentliga del af de för utgifnings- och byråarbeten egentligen afsedda

medlen, som under de sista åren måst anlitas för fyllandet af andra

utgiftskraf, ånyo skulle blifva tillgänglig för sitt egentliga ändamål.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o JO.

71

Vid dessa förhållanden har jag ansett den af kartverkschefen för år

1908 beräknade förhöjningen i anslaget till utgifnings- och byråarbeten

kunna i viss mån begränsas; och har jag ansett en slutlig ökning af

nämnda anslag med ett till 6,000 kronor afrundadt belopp böra vara

tillräcklig att fylla de nödvändigaste behofven för nämnda år.

I fråga om de ekonomiska och stomkartearbetena hafva ifrågasatts

åtskilliga smärre förändringar, hvilka såsom resultat utvisa en begärd

anslagsökning å 1,400 kronor. Frågan om höjning af dessa anslagsmedel

synes mig dock kunna anstå till afgörandet af det förut omförmälda

ärendet angående påskyndande af rikets ekonomiska kartläggning.

Summan af de belopp, hvilka jag alltså ansett böra läggas till

grund för höjning af statens slutsumma, utgör 20,000 kronor. Då

emellertid, såsom ofvan nämnts, inkomsterna beräknats ökade i förhållande

till 1905 års kalkyl med 2,000 kronor, kan ökningen i det

ordinarie statsanslaget nedbringas till 18,000 kronor.

Hvad därefter beträffar frågan om förändradt sätt för anställande

af militär personal vid kartverkets topografiska afdelning, har jag därom

samrådt med chefen för landtförsvarsdepartementet. Då bemälde

departementschef förklarat sig, under förutsättning att erforderlig personal

icke kan erhållas på frivillighetens väg, icke hafva något att invända

mot att det förfaringssätt kommer att tillämpas, som blifvit af kartverkskommissionen

år 1904 föreslaget och nu ånyo upptaget af chefen för rikets

allmänna kartverk samt tillstyrkts af chefen för generalstaben, och då,

på sätt kartverkschefen framhållit, stora svårigheter mött att medelst

civil personal rekrytera sagda afdelning, anser äfven jag mig böra förorda

samma förslag. Nödiga föreskrifter härom torde höra af Kung!.

Maj:t i kommandoväg utfärdas. Därest detta förslag vinner Kung!.

Maj:ts gillande, lärer därför ärendet böra i sinom tid i denna del öfverliimnas

till landtförsvarsdepartementet.

Då emellertid på grund af beslutet att anställa civila topografer

fyra personer redan vunnit anställning vid kartverket, anser jag, i likhet

med kartverkschefen, att dessa böra vid kartverket bibehållas, och lära

de härför nödiga medlen böra liksom hittills, äskas på extra stat. Till

följd af att år 1908 tre af dessa personer beräknats vara utnämnda till

topografer, och de dylik befattning åtföljande förmåner i fråga om bill

och dagaflöning in. m. äro större äu motsvarande förmåner för aspiranter,

har en ökning af det extra anslaget föreslagits med 3,200 kronor,

och finner jag någon erinran häremot icke skäligen kunna göras.

Liksom föregående år synes ett till 3,000 kronor förslagsvis beräknadt

belopp till bestridande af kostnaderna för erforderliga namngranskningar

böra ingå i det extra anslaget.»

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Departe
mentschefens
yttrande.

Det återstår mig nu att anmäla en särskild framställning, som

gjorts af åtta kvinnliga ritbiträden vid det ekonomiska kartverket.

Uti en till Kungl. Maj:t ställd skrift hafva dessa anhållit att undfå

dyrtidstillägg eller ock att under annat namn liknande hjälp måtte

beredas dem från och med den 1 januari 1906. Såsom skäl härtill hafva

de anfört, bland annat, att då en vanlig inackordering, afseende endast

rum och mat, betingade ett pris af 1,080 kronor för år, men deras

årliga medelinkomst vore blott 1,100 kronor, uppstode för öfriga lefnadsbehofs

tillgodoseende en brist, som icke kunde fyllas medelst de nu

utgående arfvodena. De hafva vidare framhållit, att, då deras arfvoden

bestämdes af chefen för kartverket och alltså icke fastställts af Kungl.

Maj:t och Riksdagen, de icke kunnat komma i åtnjutande af dyrtidstillägg

i likhet med andra statens tjänare.

Kartverkschefen har med underdånig skrifvelse den 30 oktober

1906 öfverlämnat berörda ansökning och därvid meddelat en tablå, utvisande

att för de under år 1906 anställda åtta ritbiträdena arfvodena,

allt efter ålder i tjänsten och arbetsskicklighet, växlat mellan 1,500

och 1,000 kronor samt utgått från det i staten härtill upptagna

anslaget å 9,200 kronor. Då sökandena uppgifvit sig hafva synnerliga

svårigheter att existera på nämnda arfvoden, men någon väsentlig

höjning af dessa icke kunde ske, utan att hela anslaget till kartverket

höjdes med motsvarande belopp, hemställde kartverkschefen att, för

den händelse särskilda medel kunde för ändamålet disponeras, ansökningen

måtte bifallas.

Kartverkskommissionen har i underdånigt utlåtande den 13 november

1906 hemställt, att, därest dylika särskilda medel icke funnes tillgängliga,

proposition om ett anslag å extra stat till belopp af 1,000

kronor för detta ändamål måtte framläggas för innevarande års Riksdag.

Ifrågavarande framställning synes mig behjärtansvärd. Några

för Kungl. Maj:t tillgängliga medel, som synas lämpligen kunna

härtill användas, torde icke finnas. Jag får därför ansluta mig till

kartverkskommissionens förslag om äskande af särskilda medel härtill

af Riksdagen. Jag anser det icke lämpligt att nu för detta ändamål

höja kartverkets ordinarie anslag, enär denna ökning skulle falla inom

det ekonomiska kartverkets del utaf staten och denna del antagligen

behöfver inom kort regleras i samband med afgörandet af frågan om

de ekonomiska kartarbetenas påskyndande. Det erforderliga anslaget,

mot hvars ifrågasatta belopp af 1,000 kronor jag icke finner anledningtill

erinran, synes därför böra uppföras å extra stat.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

73

Den nu äskade ökningen i ordinarie anslaget till rikets allmänna

kartverk är, såsom af statsrådsprotokollet inhämtas, afsedd till

aflöning åt en fjärde geodet ...........................................

beredande af ett ålderstillägg .........................................

höjning i anslaget till rese- och traktamentsersätt
ning

m. m..............................................................

höjning i anslagstiteln »afdelningen för de topografiska

arbetena» ...................................................

höjning i anslaget till utgifnings- och byråarbeten...

kronor 2.000: —

„ 500:-

„ 5,000: —

6,500

6,000

Summa kronor 20,000

hvilket belopp kan, enligt hvad i ärendet meddelats, minskas med 2,000

kronor, utgörande beräknad ökad inkomst för försålda kartor.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot hvad Kungl. Maj:t

i förevarande afseende föreslagit, får, under anmälan att utskottet vid

behandling af de frågor, som röra extra anslag å förevarande hufvudtiteln,

kommer att afgifva förslag angående de anslag å extra stat,

som af Kungl. Maj:t för kartverkets räkning ifrågasatts, hemställa,

att Riksdagen må höja ordinarie anslaget till

rikets allmänna kartverk, nu 198,800 kronor, med

18,000 kronor, eller till 216,800 kronor.

Öfriga ordinarie anslag.

10:o) Beträffande öfriga ordinarie anslag, som i riksstaten för innevarande

år finnas å nionde hufvudtiteln uppförda, har Kungl. Maj:t j-g j

icke föreslagit någon annan ändring än att förslagsanslaget till skrifmaterialier

och expenser, ved m. m., nu 40,033 kronor, måtte höjas

med 490 kronor till 40,523 kronor.

Utskottet hemställer,

att samtliga ordinarie anslag under nionde hufvudtiteln,

som här ofvan icke blifvit särskildt omförmälda,

må för år 1908 fastställas till samma belopp

som i innevarande års riksstat; dock att i anslaget

till skrifmaterialier och expenser, ved m. m. må göras

den jämkning, som till jämnande af hufvudtitelns slutsumma

kan erfordras.

Bih. till Biksd. Prof. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft.

10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Aflöning åt

ytterligare en

kanslisekreterare

inom

jordbruksdepartementet.

[10.]

Extra anslag.

Med anledning af de framställningar, som gjorts i afseende å tillfälliga,

till nionde hufvudtiteln liänförliga behof, får utskottet afgifva

följande yttrande och förslag.

Departementets afdelning af Kungl. Maj:ts kansli.

ll:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för beredande af

lön, 2,500 kronor, och tjänstgöringspenningar, 1,500 kronor, åt en

kanslisekreterare inom jordbruksdepartementets afdelning af Kungl.

Maj:ts kansli å extra stat för år 1908 bevilja tillhopa 4,000 kronor.

Departementschefen har i detta ärende till ofvan omnämnda statsrådsprotokoll

anfört följande:

»Med anledning af att det sedan jordbruksdepartementets inrättande

ständigt växande arbetet inom departementet nödvändiggjorde en

ökning af departementets arbetskrafter, gjorde Kungl. Maj:t framställning

hos nästlidna års Riksdag om uppförande i staten för jordbruksdepartementets

afdelning af Kungl. Maj:ts kansli af ytterligare en

kanslisekreterare med lön 2,500 kronor jämte två ålderstillägg, hvardera

å 500 kronor, efter 5 och 10 år, samt tjänstgöringspenningar

1,500 kronor. Under uttalande att, då lösningen af frågan om reglering

af statens ämbetsverks och myndigheters löneförhållanden icke borde

försvåras genom inrättande af nya ordinarie tjänster, den för ifrågavarande

befattning föreslagna aflöning borde uppföras å extra stat,

anvisade Riksdagen, för beredande af lön, 2,500 kronor, och tjänstgöringspenningar,

1,500 kronor, åt en kanslisekreterare inom jordbruksdepartementets

afdelning af Kungl. Maj:ts kansli, på extra stat

för innevarande år ett anslag af 4,000 kronor.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må, för beredande af lön, 2,500

kronor, och tjänstgöringspenningar, 1,500 kronor, åt

en kanslisekreterare inom jordbruksdepartementets afdelning

af Kungl. Maj:ts kansli, på extra stat för år

1908 anvisa ett anslag af 4,000 kronor.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

75

Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar.

12:o) Kungl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att dels medgifva,

att den behållna afkastning af Alnarps landtegendom, som för

tiden från och med år 1907 till statsverket redovisas, finge användas

till godtgörande af det utaf Kungl. Maj:t såsom inventarie- och rörelsekapital

för egendomen anvisade förskott å 50,000 kronor, till dess detta

förskott blifvit till fullo ersatt, samt att sagda belopp, .50,000 kronor,

måtte af styrelsen för landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp få

användas såsom rörelsekapital för Alnarps egendom med skyldighet för

institutets styrelse att hafva oanvändt belopp af detta kapital innestående

i riksbanken;

dels ock å extra stat för år 1908 anvisa ett belopp af 30,000

kronor att af styrelsen för landtbruksinstitutet vid Ultuna användas såsom

rörelsekapital för Ultuna egendom, med enahanda skyldighet att

hafva oanvändt belopp insatt i riksbanken, som föreslagits beträffande

det till rörelsekapital för Alnarps egendom afsedda beloppet.

I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet

anfört följande:

»I samband med den vid 1891 års riksdag beslutade omorganisationen

af landtbruksinstitutet vid Ultuna bestämdes, att behållna afkastningen

af den staten tillhöriga, till institutet anslagna fasta egendomen

skulle till statsverket redovisas. Med anledning af framställning

från institutets styrelse täcktes därefter Kungl. Maj:t den 22 juni

1893 såsom rörelsekapital för Ultuna landtegendom under tiden till

den 1 juli 1894 anvisa ett belopp af 10,000 kronor, att af statskontoret

till institutets styrelse af under händer varande medel utbetalas, hvarjämte

Kungl. Maj:t föreskref, att det skulle åligga nämnda styrelse,

bland annat, att senast inom utgången af juni månad år 1894 till

statskontoret återbetala hela beloppet. Den 31 juli 1896 beviljades

ånyo ett kreditiv å 10,000 kronor att utgå på enahanda sätt och villkor

som år 1893 bestämdes, dock att återbetalningen skulle ske senast inom

utgången af juni månad år 1897. Under hvart och ett af de följande

åren till och med år 1902 förnyades anvisandet af ett dylikt kreditiv

å 10,000 kronor, hvarje gång med villkor om återbetalning före utgången

af juni månad nästpåföljande år. År 1903 befanns sagda kreditivbelopp

otillräckligt, och behagade Kungl. Maj:t den 15 maj sistnämnda

år, på framställning af institutets styrelse, dels anvisa såsom ökadt

Angående

beredande af

rörelsekapital

för Ultuna

och Alnarps

landtcgcndomar.

[11.]

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

rörelsekapital ett nytt kreditiv å 25,000 kronor, att återbetalas senast

ett år från lyftningsdagen, och dels medgifva, att det förra kreditivet

å 10,000 kronor finge fortfarande behållas för att till statskontoret återlevereras

på samma gång som det beviljade nya kreditivet. Äfven år

1904 beviljades kreditiv å tillhopa 35,000 kronor, som då bestämdes

skola återbetalas i juni 1905. Sistnämnda år anmälde institutets

styrelse, att 5,000 kronor afbetalts å det större kreditivet, men att

de återstående kreditivbeloppen fortfarande behöfdes, och behagade

Kungl. Maj:t den 28 juli 1905 ställa till styrelsens förfogande kreditiv

å tillhopa 30,000 kronor, att återbetalas året därpå. Genom nådigt

beslut den 27 juli 1906 beviljades anstånd med inbetalandet af dessa

kreditiv till den 8 september 1907.

År 1902 beslöto Kungl. Maj:t och Riksdagen, i samband med

omorganisation af landtbruksinstitutet vid Alnarp, att behållna afkastningen

äfven af den till detta institut anvisade, staten tillhöriga

fasta egendomen skulle redovisas till statsverket. Institutets styrelse anmälde

med anledning häraf behofvet af kreditiv till rörelsekapital för

Alnarps egendom, och Kungl. Maj:t anvisade härtill den 14 mars

1903 ett belopp af 50,000 kronor, att af statskontoret af tillgängliga

medel utanordnas med skyldighet för institutets styrelse, bland annat,

att återleverera beloppet inom ett år från lyftningsdagen. Åren 1904,

1905 och 1906 hafva enahanda belopp anvisats, hvarje gång med ett års

återbetalningsskyldighet.

Bland villkoren för kreditiven har stadgats, beträffande kreditivet

till Alnarps egendom hela tiden och beträffande kreditivet till Ultima

egendom, alltsedan afdelningskontor af riksbanken inrättats i Uppsala,

att institutens styrelser skulle vara skyldiga att hos riksbanken insätta

hvad som icke användes af kreditivbeloppen.

Då sålunda behofvet af kreditiv till rörelsekapital för ifrågavarande

egendomar syntes vara ständigt återkommande, men det kunde

anses mindre lämpligt, att ett dylikt ständigt behof tillgodosåges genom

upprepade anvisningar af medel under förskottstitel, anbefallde Kungl.

Maj:t den 3 februari 1905 landtbruksstyrelsen att, efter styrelsernas

för instituten hörande, inkomma med underdånigt förslag angående

definitivt ordnande för framtiden af frågan om beredande af rörelsekapital

till omförmälda egendomar. Med anledning häraf har landtbruksstyrelsen

i underdånig skrifvelse den 30 oktober 1905 afgifvit förslag

i ämnet och därvid bilagt yttranden af institutens styrelser.

Styrelsen för landtbruksinstitutet vid Ultima har uti sitt yttrande

framhållit, att jordbruket vid Ultuna borde bedrifvas jämförelsevis

s. 77 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

77

intensivt och att, trots de uppenbara förbättringar i fråga om själfva

jordens kultur, som under det sista årtiondet inträdt, åtskilligt ännu

återstode, innan egendomen i sin helhet kunde sägas befinna sig i det

skick, som borde kräfvas af en egendom, till hvilken landtbruksinstitut

förlagts. På grund häraf och då särskildt såväl kreatursstammar som

byggnader vore i behof af vidtgående och dyrbara förbättringar, måste

behofvet af rörelsekapital för Ultima egendom blifva större än för en

annan egendom af motsvarande storlek. En omständighet, som därvid

jämväl måste tagas i betraktande, vore, att med de i Uppland rådande

klimatiska förhållandena det icke syntes kunna undvikas, att äfven vid

den omsorgsfullaste skötsel ett eller annat missväxtår kunde inträffa.

Till följd häraf måste rörelsekapitalet tillmätas så stort, att därmed

eventuell förlust kunde betäckas, utan att egendomen beröfvades allt

rörelsekapital för det löpande året. Med hänsyn till alla dessa omständigheter

funne styrelsen det för Ultuna egendom behöfliga rörelsekapitalet

icke kunna sättas lägre än till 40,000 kronor. Såsom dittills

syntes rörelsekapitalet böra utgöras af ett räntefritt kreditiv, hvarvid

styrelsen ville framhålla önskvärdheten, att ej säga nödvändigheten, af

att det dittills stadgade villkoret om kreditivets årliga återbetalning

upphäfdes, då det tydligen måste komma att visa sig omöjligt att ens

för någon kortare tid ur rörelsen draga detta belopp. På grund af

hvad sålunda anförts, har styrelsen för landtbruksinstitutet vid Ultuna

hemställt, att såsom rörelsekapital för Ultuna landtegendom måtte anvisas

ett stående räntefritt kreditiv af 40,000 kronor.

Styrelsen för landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp har uti

sitt i ärendet afgifna yttrande anfört, att, alltsedan Alnarps landtbruksinstitut

upprättats, detsamma lidit brist på kontant rörelsekapital. Vid

institutets öppnande år 1862 hade det egentliga rörelsekapitalet vid denna

egendom af omkring 550 hektars areal utgjorts af 254 kronor 35 öre

kontant samt 7,928 "kronor 13 öre i mer eller mindre säkra fordringar,

under det att inventariekapitalet samtidigt representerats af kreatur,

döda inventarier och förråder till ett sammanlagdt belopp af 51,684

kronor 29 öre. På institutet år 1903 omorganiserats, hade värdet uppgått

af kreaturen till 86,670 kronor, af de döda inventarierna till 80,551

kronor och af förråden till 57,639 kronor 46 öre eller tillhopa 224,860

kronor 46 öre. Vid bägge tillfällena hade dock äfven läroverkets inventarier

ingått uti inventariesumman. Då före nämnda omorganisation

Alnarps egendoms årliga behållning, sedan först omkostnader och arrende

blifvit guldna, måst tagas i anspråk icke blott för denna starka förökning

af inventariekapitalet, hvilken varit nödvändig för den snabbt ut
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

vecklade intensiva landthushållningen, utan äfven för åtskilliga byggnadsföretag

samt för ett betydligt årligt tillskott till läroverkets budget, hvilket

tillskott under en följd af år uppgått till omkring 10,000 kronor årligen,

vore det tämligen tydligt, att det icke blott varit omöjligt att under

tiden samla något kontant rörelsekapital, utan att dessutom medel såväl

till detta som till en del af inventariekapitalet måst beredas på annat

sätt, hvilket, då statsverket icke därvid lämnat något anslag, måst ske

genom upplånande af behöfliga medel. Sådana medel till ett belopp

af 30,000 kronor hade ock under en följd af år tillhandahållits genom

den dåvarande styrelsens personliga kredit, och det återstående behofvet,

hvilket i vanliga fall uppgått till omkring 20,000 kronor, hade fyllts

genom användandet kortare tider under sommaren dels af inkommande

statsanslag till läroverket och dels af handelskredit. Då emellertid

institutets vid omorganisationen afgående styrelse, som endast haft att

ansvara för den redovisade nettoförmögenheten, från egendomen haft

att återbekomma de 30,000 kronor, den ställt till dess förfogande, och

då därutöfver ytterligare minst 20,000 kronor varit för egendomens

drift behöfliga, hade Kungl. Maj:t efter institutets omorganisation hvarje

år emot återbetalningsskyldighet därtill anvisat 50,000 kronor. Af

en utaf institutets styrelse ombestyrd utredning angående sedvanliga

inkomster och utgifter från den tidpunkt på året, då föregående års

behållning blifvit till statskontoret inlevererad och till dess inkomst af

skörden kunde påräknas, framginge tydligen, att ett rörelsekapital af

anförda belopp, 50,000 kronor, vore af behofvet ovillkorligen påkalladt,

om egendomens hushållning skulle obehindradt kunna drifvas, och

riktigheten af denna beräkning styrktes ock af den på allmän erfarenhet

grundade regel, att rörelsekapitalet vid ett intensivt bruk behöfde

uppgå till omkring 60 procent af kreaturskapitalet. Det vore ej heller

tänkbart att, då öfverskottet å egendomens hushållning årligen skulle

till statskontoret inlevereras, någon återbetalning af dylika till rörelsekapital

anvisade medel skulle kunna äga rum, såvida icke anförda öfverskott

därtill finge användas. På grund af hvad sålunda blifvit anfördt,

har institutets styrelse hemställt, att antingen berörda behöfliga rörelsekapital

af 50,000 kronor definitivt en gång för alla måtte ställas till

dess förfogande eller ock de af Ivungl. Maj:t dittills anvisade medel

till samma belopp måtte få genom de årliga öfverskotten å egendomens

hushållning efter hand återbetalas.

Landtbruksstyrelsen har för sin del erinrat, hurusom ämbetsverket,

i sammanhang med frågan om Alnarps landtbruksinstituts omorganisation

samt läroverkets och dess ekonomis skiljande från egendomen och

s. 79 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:0 10.

79

dess ekonomi, framhållit behofvet af åtgärders vidtagande för att åt

egendomen måtte beredas tillgång till erforderligt rörelsekapital. Äfven

sedermera hade landtbruksstyrelsen uti underdåniga utlåtanden den 28

februari 1903 och den 31 december samma år, angående då gjorda

framställningar om beredande af rörelsekapital för Alnarps egendom,

redogjort för anledningen därtill, att rörelsekapital dåmera behöfdes för

samma egendom, men tillika framhållit, att, inuan erfarenheten i detta

hänseende lämnat ledning, frågan om rörelsekapital för egendomen icke

kunde definitivt lösas. Det folie af sig själfr, att äfven för Ultima egendom

rörelsekapital vore af nöden, och den omständigheten, att Kungl.

Maj:t vid flera tillfällen beviljat dylikt, borde mer än tillräckligt bekräfta

förefintligheten af antydda behof.

Vid de tillfällen, då rörelsekapital hittills beviljats för båda egendomarna,

hade det skett närmast i form af ett kreditiv, som skolat inom

viss föreskrifven tid fyllas genom insättande af å detsamma lyftadt belopp.

Det syntes icke kunna bestridas, att detta sätt för rörelsekapitals

beredande åt egendomarna vore förenadt med åtskilliga olägenheter, då

ej sällan därigenom det förhållandet måste inträffa, ett egendomen beröfvades

sitt rörelsekapital, nämligen i det fall, då medel till fyllandet

af hvad som uttagits å kreditivet icke inom föreskrifven tid kunnat

beredas. Af detta skäl syntes lämpligt vara, att såsom rörelsekapital

ett stående räntefritt kreditiv beviljades för hvardera egendomen, mot

skyldighet för vederbörande institutsstyrelse att, så snart och i den mån

omständigheterna sådant medgåfve, å kreditivet insätta hvad å detsamma

lyftats.

Vidkommande beloppet af det för hvardera egendomen erforderliga

rörelsekapitalet, syntes, enligt hvad erfarenheten numera visat,

någon erinran icke vara att framställa mot det af styrelsen för landtbruks-

och mejeriinstitutet vid Alnarp föreslagna beloppet af 50,000

kronor. I jämförelse därmed syntes med hänsyn till Ultima landtegendoms

mindre omsättning det af styrelsen för institutet vid Ultuna

ifrågasatta beloppet af 40,000 kronor vara väl högt, men till följd af

de utaf samma styrelse såsom stöd för framställningen åberopade omständigheter

ansåge landtbruksstyrelsen det icke vara skäl att bestämma

beloppet af rörelsekapitalet lägre, än hvad af institutsstyrelsen begärts.

Landtbruksstyrelsen har därför hemställt om anvisande af räntefria

kreditiv å 40,000 kronor och å 50,000 kronor såsom rörelsekapital

för Ultuna och Alnarps egendomar.

Jämlikt nådig befallning har därefter statskontoret yttrat sig i

ämnet och i underdånigt utlåtande den 7 december 1905 anfört följande.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Departements
chefens
yttrande.

Sedan föreskrift meddelats, att från och. med år 1903 behållna

afkastningen af den staten tillhöriga, till Alnarps landtbruksinstitut anvisade

fasta egendom skulle till statsverket redovisas, hade i sådant

afseende till statskontoret inlevererats och under titel »extra uppbörd»

upptagits dels nettobehållningen af egendomens afkastning under år

1903 med 16,800 kronor 72 öre, dels ock dylik behållning under år

1904 med 17,422 kronor 52 öre. Om denna nettobehållning för de

närmaste åren, i stället för att upptagas såsom »extra uppbörd», finge

användas till att ersätta det förskott å 50,000 kronor, som Kungl.

Maj:t anvisat såsom inventarie- och rörelsekapital för Alnarps egendom

mot villkor af återbetalning följande år, skulle härigenom på ett enligt

statskontorets mening lämpligt sätt och ulan budgetens betungande

med något anslag för ändamålet ett stående rörelsekapital för ifrågavarande

egendom beredas.

Hvad Ultima landtegendom beträffade, så borde visserligen äfven

för denna egendom den behållna afkastningen däraf årligen till statsverket

redovisas. Men då någon sådan afkastning icke till statsverket

influtit för tiden efter år 1900, syntes det statskontoret mindre lämpligt

att låta det för Ultuna landtegendom behöfliga rörelsekapital amorteras

genom den afkastning från egendomen, som möjligen framdeles kunde

komma statsverket tillgodo, då nämligen härigenom förskottets ersättande

blefve uppskjutet till eu obestämd framtid. Med hänsyn härtill syntes

det belopp, som kunde pröfvas vara erforderligt såsom rörelsekapital

för egendomen, lämpligen böra anvisas såsom ett extra anslag.

Statskontoret har därför i underdånighet hemställt, det täcktes

Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen, dels att medgifva, att den behållna

afkastning af Alnarps landtegendom, som skulle till statsverket redovisas,

måtte få användas till godtgörande af det utaf Kungl. Maj:t

såsom inventarie- och rörelsekapital för egendomen anvisade förskott

å 50,000 kronor, till dess detta förskott blifvit till fullo ersatt, dels

ock att å extra stat under nionde hufvudtiteln bevilja ett anslag å

erforderligt belopp, att af styrelsen för landtbruksinstitutet vid Ultuna

användas såsom rörelsekapital för Ultuna landtegendom.

I öfverensstämmelse med grunderna för Kungl. Maj:ts omförmälda

beslut den 3 februari 1905 och med hänsyn till de omständigheter,

som blifvit af de i ärendet hörda myndigheter framhållna, anser

jag det vara synnerligen önskvärdt, att frågan om rörelsekapital för

ifrågavarande bägge, under statens omedelbara förvaltning stående landtegendomar

blifver på ett definitivt sätt ordnad. Då egendomarnas be
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

81

hållna afkastning årligen skall till statsverket inlevereras för att'' tagas

i anspråk för statens utgifter i allmänhet, kunna egendomarna själfva

icke gärna utan att särskilda åtgärder vidtagas bidraga till bildandet

af dylikt rörelsekapital.

Hvad beträffar Alnarps egendom, som alltsedan dess öfvertagande

af staten lämnat vinst, hvars belopp för åren 1903 och 1904 statskontoret

i sitt utlåtande meddelat och som, enligt hvad jag inhämtat,

för år 1905 till statskontoret inlevererats med 14,300 kronor 2 öre,

synes den af statskontoret föreslagna åtgärden att låta inflytande

nettobehållning återgälda det lämnade förskottet vara synnerligen

lämplig. Den torde också vara fullt effektiv, då ju den årliga vinsten

från denna egendom visat sig uppgå till ganska afsevärdt belopp.

Då emellertid netto behållningens inlevererande till statsverket var en

förutsättning för genomförandet af detta landtbruksinstituts omorganisation

vid 1902 års riksdag, lär Riksdagens medgifvande böra utverkas

till den nu ifrågasatta åtgärden. 1 Mot det att förskottet sålunda

återgäldas af inflytande årsvinster, bör det förskotterade beloppet

få vid egendomen behållas såsom rörelsekapital. Då förskottet

blifvit i sin helhet betaldt, har åtgärdens innebörd alltså visat sig dåra ti,

att ett rörelsekapital blifvit samladt genom egendomens afkastning. Och

då det förskotterade beloppet, i den mån det icke täckts med influten

vinst, kommer att tillsvidare fortfarande upptagas under förskottstitel,

behöfver icke något belopp för detta ändamål upptagas i riksstaten.

Från Ultuna landtegendom har däremot för de senare åren icke

kunnat inlevereras någon nettobehållning. Om man än får antaga, att

detta mindre gynnsamma ekonomiska förhållande, ehuru ganska långvarigt,

dock varit väsentligen beroende på tillfälliga orsaker och därför

af öfvergående natur, synes det icke vara lämpligt att grunda ett slutligt

ordnande af frågan om rörelsekapital för denna egendom på ett

ovisst antagande om framdeles uppstående öfverskott, utan lär det vara

nödvändigt, att särskildt anslag för detta ändamål äskas. Ett blifvande

eventuellt öfverskott från denna egendom kommer då fortfarande att oafkortadt

inlevereras till statsverket.

Beträffande bägge rörelsekapitalen synes böra stadgas skyldighet

för vederbörande instituts styrelse att hafva oafvändt belopp innestående

i riksbanken.

Hvad rörelsekapitalens belopp angår, har jag ingen erinran beträffande

det för Alnarps egendom ifrågasatta, 50,000 kronor. Mot det

för Ultuna egendom begärda beloppet, 40,000 kronor, har landtbruksBih.

till Riksd. Prof. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Utskottets

yttrande.

styrelsen anmärkt, att det syntes vara jämförelsevis högt, men nämnda

ämbetsverk har dock icke ansett sig böra föreslå lägre belopp. Då

emellertid under de senaste åren de af Kungl. Maj:t till Ultuna egendom

beviljade kreditiven icke uppgått till högre belopp än 30,000

kronor, utan att någon olägenhet däraf visats hafva uppkommit, synes

mig anledning föreligga att ifråga om denna egendom stanna vid sistnämnda

summa.»

Mot sättet för beredande af rörelsekapital för Alnarps egendom

har utskottet icke något att erinra; och till hvad Kungl. Maj:t i sådant

hänseende föreslagit beträffande Ultuna egendom anser sig utskottet

jämväl böra tillstyrka bifall. Härvid har utskottet dock velat uttala

den mening, att, då enligt hvad departementschefen framhållit, de åberopade,

mindre gynnsamma ekonomiska förhållandena vid sistnämnda egendom

varit väsentligen beroende på tillfälliga orsaker och därför af öfvergående

natur och då det alltså torde kunna emotses, att egendomen

inom ej aflägsen framtid skall komma att lämna nettobehållning, som

skall till statskontoret inlevereras, det vid sådant fall synes böra af

denna behållning bildas rörelsekapital för egendomen, så att vid dessa

båda egendomar enahanda förfaringssätt må i förevarande afseende

iakttagas.

Utskottet hemställer alltså,

a) att Riksdagen må medgifva, att den behållna

afkastning af Alnarps landtegendom, som för tiden

från och med år 1907 till statsverket redovisas, må

användas till godtgörande af det utaf Kungl. Maj:t

såsom inventarie- och rörelsekapital för egendomen

anvisade förskott å 50,000 kronor, till dess detta

förskott blifvit till fullo ersatt, samt att sagda belopp,

50,000 kronor, må af styrelsen för landtbruks- och

mejeriinstitutet vid Alnarp användas såsom rörelsekapital

för Alnarps egendom med skyldighet för institutets

styrelse att hafva oanvändt belopp af detta

kapital innestående i riksbanken; samt

b) att Riksdagen må å extra stat för år 1908 anvisa

30,000 kronor att af styrelsen för landtbruksinstitutet

vid Ultuna användas såsom rörelsekapital för

Ultuna egendom, med enahanda skyldighet att hafva

s. 83 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

83

oanvändt belopp insatt i riksbanken, som föreslagits

beträffande det till rörelsekapital för Alnarps egendom

afsedda beloppet.

13) Kungl. Maj:t bar föreslagit Riksdagen att för nybyggnad och

för förändringar i hufvudbyggnaden vid landtbruJcs- och mejeriinstitutet

vid Alnarp å extra stat för år 1908 anvisa ett anslag af 14,200 kronor.

Departementschefen har beträffande denna framställning hänvisat

till sitt under punkt 2 här ofvan omförmälda yttrande till statsrådsprotokollet.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må för nybyggnad och för förändringar

i hufvudbyggnaden vid landtbruks- och

mejeriinstitutet vid Alnarp å extra stat för år 1908

anvisa ett anslag af 14,200 kronor.

14) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till understöd åt

mindre bemedlade lärjungar vid sådana landtmannaskolor, som åtnjuta

bidrag af statsmedel, på extra stat för år 1908 anvisa ett anslag af

10,000 kronor att utgå undar de villkor, Kungl. Maj:t kan finna godt

föreskrifva.

Departementschefen har i detta ärende till statsrådsprotokollet

anfört följande:

»Riksdagen har för hvardera af åren 1906 och 1907 å extra stat

beviljat ett anslag af 5,000 kronor till understöd åt mindre bemedlade

lärjungar vid sådana landtmannaskolor, som åtnjuta bidrag af statsmedel,

under villkor, att lika belopp tillskötes af landsting, hushållningssällskap

eller eljest, samt på de villkor i öfrigt, Kungl. Maj:t kunde finna godt

föreskrifva.

Genom nådig kungörelse den 22 juni 1906 har Kungl. Maj:t

förordnat, att vissa i kungörelsen angifna bestämmelser skulle lända

till efterrättelse, så länge anslag för berörda ändamål fortfarande

anvisades.

Uti underdånig skrifvelse den 7 december 1906 har landtbruksstyrelsen

gjort framställning om anvisande af medel för ändamålet

för år 1908 och därvid anfört följande.

Nybyggnad

och förändringar

i hufvudbyggnaden

vid landtbruks-

och

mejeriinstitutet

vid

Alnarp.

[12.]

Understöd

åt mindre

bemedlade lärjungar

vid

landtmannaskolor.

[13-]

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Från samtliga med statsmedel understödda landtmannaskolor kade

styrelsen infordrat uppgifter rörande beloppet af de statsbidrag för

denna angelägenbet, som kunde af en hvar af sagda skolor komma att

begäras från de af Riksdagen för år 1907 i sådant afseende anvisade

medel. Af de med anledning häraf ingångna skrifvelserna framginge,

att från 22 landtmannaskolor syntes komma att begäras statsbidrag för

år 1907 med tillhopa högst 5,487 kronor. Uti flera af de från landtmannaskolorna

inkomna skrifvelserna hade emellertid framhållits önskvärdheten

häraf, att det utaf Riksdagen för statsanslags åtnjutande

stadgade villkoret, att lika belopp skulle tillskjutas af landsting, hushållningssällskap

eller eljest, för framtiden måtte bortfalla, till stöd hvarför

åberopats den svårighet, som ofta uppstode för erhållande af dylikt

bidrag från orten. I samma riktning hade folkhögskolmötet i Jönköping

den 30 augusti 1906 uttalat sig, i det att mötet uppdragit åt sin styrelse

att, på sätt den funne lämpligt, verka, dels för att villkoren för tilldelande

af statsunderstöd till mindre bemedlade iandtmannaskolelever

gjordes lika med gällande villkor för tilldelandet af samma slags understöd

till folkhögskolelever, dels ock för att statsanslagen till dessa ändamål

höjdes. Äfven ville landtbruksstyrelsen erinra, hurusom frågan om borttagandet

af sagda villkor varit föremål för behandling vid 1906 års riksdag,

vid hvilken förslag härom framställts i en inom Andra Kammaren

väckt motion, som dock efter statsutskottets afstyrkande afslagits af kamrarna,

i den Första utan votering, men i den Andra med endast 1 rösts

majoritet. Statsutskottet hade härvid såsom stöd för sin åsikt åberopat,

hurusom Riksdagen, då anslaget första gången beviljats, uttalat, att i

hvad mån behofvet af understöd åt mindre bemedlade elever gjorde

sig gällande bäst kunde utrönas genom den offervillighet, som inom

orterna visade sig förefinnas för ändamålet.

För sin del ansåge landtbruksstyrelsen, att någon giltig anledningför

staten icke förefunnes att i förevarande fall såsom villkor för understöd

föreskrifva, att lika belopp skulle inom orten tillskjutas, enär intresset

för ifrågavarande angelägenhet icke syntes med säkerhet kunna

bedömas af storleken utaf sagda bidrag, hvilken storlek ofta komme att

bero af andra förhållanden än berörda intresse och, hvad särskildt hushållningssällskapen

anginge, behöfde lämpas efter beloppet af för tillfället

disponibla medel. Enligt hvad landtbruksstyrelsen hade sig bekant,

funnes ej heller något dylikt villkor fäst vid motsvarande

statsbidrag till mindre bemedlade lärjungar vid folkhögskolorna. Skulle

emellertid sagda villkor bortfalla, måste gifvetvis statsanslaget höjas

s. 85 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

85

med erforderligt belopp, och, då, enligt hvad förut framhållits, det nuvarande

statsunderstödet syntes efter förhandenvarande omständigheter

vara väl knappt, ansåge landtbruksstyr elsen, att samma bidrag borde

för år 1908 höjas från 5,000 kronor till 12,000 kronor.

På grund af hvad sålunda anförts, har landtbruksstyrelsen hemställt

om aflåtande till Riksdagen af framställning i dylikt syfte.

Det sålunda framställda förslaget, att omförmälda villkor om till- Departemcntsskott

från orten till lika belopp som statsanslaget må bortfalla, finner chetre™dftt''

jag mig med hänsyn till de anförda skälen böra tillstyrka. Det är enligt

min öfvertygelse af stor vikt, att den kunskap, landtmannaskolorna

meddela, varder spridd i så vida kretsar som möjligt och icke minst

till sådana jordbrukare, hvilka icke utan understöd från det allmännas

sida kunna ''bestrida de kostnader, som äro förenade med genomgåendet

af en kurs vid djdik skola. Då emellertid särskildt hushållningssällskapens

medel tagas i anspråk för en mångfald viktiga uppgifter och

på grund häraf svårighet mången gång skulle kunna möta att från

orten erhålla afsevärdt bidrag till ifrågavarande understöd, kan villkorets

bibehållande utgöra ett hinder för uppnåendet af ändamålet med

anslaget. Motsvarande imderstöd till elever vid folkhögskolorna bestridas

också helt och hållet af statsmedel. Tillsvidare synes anslagsbeloppet

kunna begränsas därtill, att blott den mot det nuvarande anslaget

svarande del, som eljest beräknats skola tillskjutas från orten,

anvisas såsom statsanslag och att alltså anslagets belopp fördubblas.»

Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts

föreliggande förslag, må till understöd åt mindre bemedlade

lärjungar vid sådana landtmannaskolor, som

åtnjuta bidrag af statsmedel på extra stat för år 1908

anvisa ett anslag af 10,000 kronor att utgå under

de villkor, Kungl. Maj:t kan finna godt föreskrifva.

Förhöjda

15:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, för höjning från understöd åt

4,000 kronor till 6,000 kronor af det till en hvar af de inom Västernorrlands,

Västerbottens och Norrbottens län inrättade tre landtbruks- vastemorrskolor

utgående understöd af statsmedel, å extra stat för år 1908 anvisa Xou^och''

ett anslag; af 6,000 kronor. Norrbottens

[14.]

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Utskottets

yttrande.

Kringresande

jordbrukskonsulenter

i

Norrland och

Salarna.

[15-]!

Norrlands
kommitténs
utredning.

Under erinran, att Riksdagen med bifall till af Kungl. Maj:t i

ämnet gjorda framställningar för hvarje år från och med år 1902 anvisat

å extra stat ett anslag af 6,000 kronor för höjning från 4,000

kronor till 6,000 kronor af det till en hvar af de inom Västernorrlands,

Västerbottens och Norrbottens län inrättade tre landtbruksskolor utgående

understöd af statsmedel för genomförande af omorganisation af

dessa skolor på sådant sätt, att kurserna vid desamma utan minskning

af den teoretiska undervisningen förändrades från tvååriga till ettåriga;

och då denna omorganisation visat sig vara till gagn för skolornas

verksamhet, får utskottet hemställa,

alt Riksdagen må, för höjning från 4,000 kronor

till 6,000 kronor af det till en hvar af de inom

Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län

inrättade tre landtbruksskolor utgående understöd af

statsmedel, å extra stat för år 1908 anvisa ett anslag

af 6,000 kronor.

16:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att såsom bidrag till

aflöning åt tolf kringresande jordbrukskonsulenter i Dalarna och Norrland

på extra stat för år 1908 anvisa ett belopp af 30,000 kronor att

af Kungl. Maj:t i mån af behof för ändamålet användas.

Departementschefen har i detta ärende till statsrådsprotokollet

anfört följande:

))Då den af Kungl. Maj:t genom nådigt beslut den 7 juni

1901 tillsatta kommittén för utredande af frågan, huruledes den själfägande

jordbrukande befolkningens ställning i Norrland och Dalarna

skulle kunna vidmakthållas och stärkas och jordbrukets utveckling i

nämnda landsdelar befrämjas, började sitt omfattande arbete, bestod en

af kommitténs första åtgärder i att söka införskaffa ett så tillförlitligt och

mångsidigt material som möjligt för den kommittén förelagda frågans

bedömande. För detta ändamål beslöt kommittén bland annat att till

besvarande af sakkunniga i de särskilda orterna utställa ett antal frågor.

Bland dessa frågor förekom en, genom hvars framställande kommittén

ville vinna kännedom om de åtgärder, som ansåges kunna vidtagas för

att höja jordbruket och den jordbrukande befolkningens ställning genom

direkt understöd eller undervisning, därvid kommittén särskildt önskade

s. 87 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

87

få besvaradt, på hvad sätt en utsträckt undervisning i jordbruk och

skogsvård inom de olika orterna syntes böra anordnas. Frågan utsändes

för besvarande till de på vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskotts

förslag utsedda sockenombuden, till länsmän, kronofogdar,

domhafvande, till landtmäteristaten hörande personer, jägmästare,

öfverjägmästare och landtbruksingenjörer samt till vederbörande hushållningssällskap

och dem underlydande tjänstemän.

Af de svar, som afgåfvos på denna fråga — hvilka svar i sammandrag

återfinnas i band 5, sid. 710 och följande af kommitténs betänkande

— framgår tydligt och klart, hurusom man öfverallt ute i bygderna

ansett spridandet af ökade kunskaper i såväl jordbruk som skogsvård

vara i hög grad ägnadt att stödja jordbruket och utgöra ett af de

viktigaste villkoren för att sätta den jordbruksidkande befolkningen i

stånd att af sitt arbete skörda rikast möjliga frukter. I ett mycket

stort antal af de afgifna svaren framhålles, att en efter de lokala förhållandena

afpassad undervisning vore af långt större betydelse än direkt

understöd, lämnadt i hvilken form som helst; och beträffande denna

undervisning möter man gång på gång uttalanden rörande nödvändigheten

af att ordna den så, att den icke endast väckte allmogens intresse

utan äfven på ett praktiskt och åskådligt sätt lade i dagen, huru de

medel skulle användas och brukas, genom hvilka det norrländska jordbruket

säkrast kunde främjas och ledas in på rätt spår. Särskildt förtjänar

påpekas och beaktas, hurusom den åsikten synes vara allmänt

utbredd, att de, som erhålla till uppgift att lämna dylik undervisning,

icke få vänta att blifva uppsökta af den allmänhet, för hvilken undervisningen

är afsedd. Om densamma skulle blifva fruktbärande samt

af beräknad och önskvärd nytta, måste undervisaren själfmant komma

till dem, som skulle undervisas, och genom att på deras eget verksamhetsområde

visa dem, huru de skulle utföra ett visst arbete, ingjuta

lif och åskådlighet i sin undervisning.

Såväl dessa svar som den kännedom om förhållandena inom de

olika orterna, kommitténs ledamöter förvärfvade under gruppvis företagna

resor i Norrland och Dalarna, föranledde kommittén att i sitt

den 27 oktober 1904 afgifna underdåniga betänkande göra särskild framställning

angående en för de norrländska orterna och där rådande

förhållanden särskildt afpassad undervisning i jordbruk genom kringresande

konsulenter.

Innan kommittén i denna sin framställning inlåter sig på en

närmare redogörelse för, huru denna undervisning enligt kommitténs

Norrlands
kommitténs
förslag.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

mening borde ordnas, lämnar kommittén nagra uppgifter rörande de

olika former, under hvilka med offentliga medel anordnad jordbruksimdervisning

vid framställningens afgifvande förekom inom här ifrågavarande

landsdelar.

Kommittén omnämner därvid i första rummet landtbruks- och

landtmannaskolor, vidare genom landtbruksingenjörer, vissa åt statens

instruktörer i särskilda delar af landthushållning och de olika premieringsnämnderna

meddelad undervisning samt slutligen hushållningssällskapens

undervisningsverksamhet genom i deras tjänst anställda länsagronomer

och länsmejerister samt genom anordnande af landtbrukskurser

och föredrag m. in., därvid kommittén särskildt, framhåller den undervisning,

som inom Norrbottens län på hushållningssällskapets initiativ meddelas

af assistenterna vid kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå,

hvifka under sommaren resa från by till by samt genom föredrag och

samtal lämna jordbrukarna råd och upplysningar.

Denna för den norrländske jordbrukaren tillgängliga landtbruksundervisning

har, ehuru beaktansvärd, likväl icke synts kommittén

tillfyllestgörande. På grund af Norrlands störa utsträckning och öfriga

där rådande förhållanden blefve det endast en mindre del af allmogen,

som kunde begagna sig af och begagnade de tillfällen att förvärfva den

ökade jordbruksbildning, som sålunda erbjödes. Detta vore särskildt

förhållandet i de fyra nordligaste länen.

Ville man nu söka bereda allmogen ökad undervisning i dessa

stycken, insåge man lätt, att man icke hade att påräkna någon särdeles

stor anslutning till fasta bildningsanstalter, dem allmogen måste

ofta på långt afstånd uppsöka. Skulle något afsevärdare resultat ernas,

måste åtminstone till en början undervisningen så att säga uppsöka

den mindre jordbrukaren i hans hem och tillika gifvas så praktisk och

konkret som möjligt.

Den naturliga utvägen i denna riktning vore att tillsätta ett antal

kringresande undervisare eller jordbrukskonsulenter. En dylik anordning

underlättades i väsentlig mån däraf, att de norrländska hemmanen i

allmänhet vore samlade i byar.

Då kommittén ansåge denna sak vara af stor vikt, ville kommittén

föreslå, att ett dylikt konsulentsystem blefve anordnadt efter följande

hufvudgrunder.

Hvad först anginge själfva konsulenterna, borde de för att vinna

böndernas förtroende hälst vara uppvuxna i det landskap, inom hvilket

s. 89 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

89

de skulle verka. De borde för att kunna antagas till konsulenter

hafva genomgått landtbruksinstitut samt dessutom hafva förvärfvat sig

praktisk erfarenhet särskildt uti skötseln af mångåriga gräsvallar samt

uti myr- eller mossodling.

Deras verksamhet borde så ordnas, att hvar och en för hvarje

år finge sig anvisadt ett visst antal byar, inom hvilka han hade att

verka. Verksamhetsområdet finge''ej tilltagas större, än att konsulenten

kunde vistas en längre tid i hvarje by under den tid jordbruksarbetet

påginge. Han skulle där göra bekantskap med bönderna och arrendatorerna

samt, sedan han lärt känna deras sätt att bruka jorden och

sköta kreaturen, gifva dem råd och anvisningar om de förändringar de

borde vidtaga, för att få större inkomst af sin hushållning. Efter detta

första besök borde konsulenten efter 2—3 år åter besöka samma by

för att blifva i tillfälle att erfara, om bönderna hade tillgodogjort sig

hans råd och i så fall resultatet af den förändrade hushållningen.

Om undervisningen också i första rummet borde äga rum ute på fältet

under pågående arbete, syntes det dock kommittén, att konsulenten äfven

genom föredrag borde söka väcka befolkningens intresse för jordbruk och

kreatursskötsel. Särskildt syntes de långa vintrarna, då åtminstone en

del af den jordbrukande befolkningen hade större ledighet, lämpligen

kunna användas för anordnande af föreläsningskurser i de större byarna.

Då hushållningssällskapen genom sina förvaltningsutskott bäst

vore i tillfälle att ordna konsulenternas arbeten, borde nämnda sällskap

hafva den närmaste uppsikten öfver dessa tjänstemän. Deras aflöning

syntes emellertid böra bestridas dels af staten dels af hushållningssällskapen

eller landstingen. Fördelningen syntes kommittén bäst

kunna ordnas så, att den kontanta lönen utginge af statsmedel och reseersättning

samt traktamente från hushållningssällskapen eller landstingen.

Af det föregående framginge nämligen, att bönderna ej borde

drabbas af någon som helst utgift för konsulenterna, således ej ens

vara skyldiga lämna dem fritt husrum och kost under deras vistelse i

byarna.

Då staten bestrede aflöningen, borde den äfven hafva inflytande

vid konsulenternas tillsättande, helst så, att de tillsattes af hushållningssällskapens

förvaltningsutskott, sedan landtbruksstyrelsen förklarat, hvilka

sökande vore till platsen kompetenta.

Lönens belopp syntes kommittén ej böra sättas lägre än 2,500

Bih. till Riksd. Prof. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 10 Häft. 12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Utlåtanden

öfver

norrlands
kommitténs
förslag.

kronor, alldenstund det vore af största vikt, att till konsulenter erhölles

för saken lämpliga, begåfvade unga män.

Då det måste anses vara af särskild betydelse, att konsulenterna

finge tillfälle att vistas längre tid i de olika byarna, borde, såsom förut

anmärkts, deras verksamhetsområde för året ej blifva stort. Det vore

därför nödvändigt, att konsulenternas antal ej sattes för litet, om de

olika trakterna inom närmaste framtid skulle komma i åtnjutande af

den undervisning, som staten på detta sätt beredde. Med fäst afseende

härpå och på det behof af jordbruksundervisning, som förefunnes

i de olika länen, syntes det kommittén, att det antal konsulenter, till

hvilka staten skulle anvisa löner, borde bestämmas till:

2 i Kopparbergs län

2 i Gäfleborgs „

3 i Västernorrlands „

4 i Jämtlands ,,

6 i Västerbottens „ och

5 i Norrbottens „

eller tillsammans 22.

Att beträffande Norrbottens län ett mindre antal konsulenter föreslagits

än i fråga om Västerbottens berodde därpå, att staten i det

förra länet lämnade anslag åt en kemisk-växtbiologisk anstalt, hvilken

genom sina konsulenter utöfvade en undervisningsverksamhet i här

ofvan föreslagen riktning.

Då emellertid hushållningssällskapen eller landstingen skulle bestrida

en del af kostnaderna för konsulenterna, måste det äfven blifva

beroende på dessa institutioners beslut, huru många konsulenter, som

skulle tillsättas i hvarje län. Det borde dock kunna förutsättas, att

hushållningssällskapen och landstingen ej skulle tveka att lämna reseersättning

och dagtraktamente till det antal konsulenter, för hvilka

staten ansloge löner.

Genom nådigt beslut den 21 december 1904 anbefalldes Kungl.

Maj:ts befallningshafvande i Kopparbergs län och i de fem norrländska

länen samt landtbruksstyrelsen att afgifva underdåniga utlåtanden öfver

— förutom andra i kommitténs betänkande innefattade förslag —

äfven här förevarande framställning.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Kopparbergs län har i sitt

underdåniga utlåtande den 31 augusti 1905 framhållit, hurusom ökad

kunskap hos jordbrukaren vore en af de största häfstängerna för

jordbrukets utveckling och förkofran.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

91

Sin stora betydelse i sådant hänseende hade naturligtvis landtbruksskolor,

landtmannaskolor och andra dylika bildningsanstalter, men

för undervisningen bland landtbrukarnas breda lager måste de ambulatoriska

landtbrukskurserna anses vara af den största vikt. Inom

Dalarna hade genom frikostiga bidrag från hushållningssällskapet dessa

kurser under senare år tagit en utveckling och tillvunnit sig ett intresse,

som man knappt vågat hoppas. Kungl. Maj:ts befallningshafvande

ansåge följaktligen förslaget om inrättande af jordbrukskonsulenter

vara i högsta grad välbetänkt såsom en fortsättning på den

undervisningsväg, på hvilken man i detta län med framgång slagit in.

För att emellertid hafva fullständiga garantier att erhålla fullt praktiskt

anlagda, för förhållandena i orten fullt lämpliga personer syntes

det Kungl. Maj:ts befallningshafvande, att frågan om deras tillsättande

borde helt läggas i förvaltningsutskottens händer.

Äfven Kungl. Majt:s befallningshafvande i Västernorrlands län

uttalar i underdånigt utlåtande den 28 augusti 1905 sin anslutning

till kommitténs förslag om anställande af kringresande jordbrukskonsulenter.

Då emellertid dessas aflöning vore afsedd att bestridas delvis

äfven af landsting och hushållningssällskap, ansåge sig Kungl. Maj:ts

befallningshafvande icke kunna i detta sammanhang närmare yttra sig

om kommitténs förslag i fråga om dessa konsulenters antal för hvarje

län eller deras aflöningsförmåner, allt beroende af den särskilda utredning,

som för de särskilda orterna måste föregå ett bestämdt förslag

i ämnet.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Västerbottens län har i underdånigt

utlåtande den 31 augusti 1905 förklarat sig i likhet med kommittén

anse, att den norrländska allmogens behof af ökade kunskaper

i jordbruk och boskapsskötsel finge anses vara af erfarenheten vitsordadt,

och att allt, som kunde bidraga till utbredande af större insikter och

lifligare intresse i dessa hänseenden, vore i hög grad ägnadt att stödja

jordbruket och den jordbrukande befolkningen. Väl hade mycket redan

åtgjorts för att bereda allmogen ökad undervisning i landthushållning

och dithörande ämnen, men Kungl. Maj ds befallningshafvande delade

dock kommitténs uppfattning därutinnan, att i de norrländska länen

med deras stora utsträckning och öfriga där rådande förhållanden endast

en mindre del af allmogen kunde begagna sig af de tillfällen, som hittills

erbjudits att förvärfva ökad jordbruksutbildning. Hvad som i det

afseendet kunde göras och gjorts af landsting och hushållningssällskap

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Landtbmks.

undervisningens

utveckling.

med eller utan biträde af enskilda, vore och blefve för ringa i förhållande

till det verkliga behofvet.

De af kommittén föreslagna jordbrukskonsulenter, af hvilka Västerbottens

län skulle tilldelas sex, syntes Kungl. Maj:ts befallningshafvande

komma att fylla ett länge kändt behof och skulle uppenbarligen genom

det afsedda praktiska undervisningssättet bereda uppsving åt jordbruket

samt lyckas bortarbeta många fördomar mot förändringar i jordbrukets

skötsel. Enligt hvad erfarenheten i länet visat, borde en sådan konsulents

verksamhetsområde icke vara stort, i det att han för framgång i

sitt arbete borde hafva tillfälle att vistas en längre tid i hvarje by, då

jordbruksarbetet där påginge, och beredas tid att periodvis förnya besöken

i samma by. Det för länet föreslagna antal konsulenter tålde

för den skull ingen minskning, ty redan från början komme att för

dem finnas full sysselsättning och mycket att genomföra.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län har i underdånigt

utlåtande i september 1905 riktat uppmärksamheten på de vid

kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå anställda assistenternas verksamhet

såsom jordbrukskonsulenter, hvilken verksamhet, ehuru den endast

pågått få år, likväl redan till fullo ådagalagt, att knappast verksammare

sätt för främjande af jordbruket i Norrbotten funnes än genom kringresande

undervisare i jordbruk. Öfverallt å landsbygden hade dessa

jordbrukskonsulenter emottagits med liflig tacksamhet och största förtroende

samt åstadkommit ett kraftigt intresse för förbättringar å jordbrukets

alla områden. Det hade befunnits, att de tre nu anställda icke

på långt när kunde medhinna att lämna den hjälp och undervisning,

som af dem begärdes. På grund af den sålunda inom Norrbotten

vunna erfarenheten hemställde Kungl. Maj:ts befallningshafvande, att

Kungl. Maj:t måtte så snart som möjligt bereda anslag till löner åt

jordbrukskonsulenter i Norrland och Dalarne.

Landtbruksstyrelsen har i underdånigt utlåtande den 31 augusti

1905 förklarat sig icke hafva något att erinra mot här förevarande

framställning.

I detta sammanhang tillåter jag mig påpeka, hurusom det, sedan

ofvannämnda kommitté, den s. k. norrlandskommittén, hösten 1904 afgaf

sitt underdåniga betänkande, vidtagits vissa förändringar i fråga om

den af kommittén omförmälda, med offentliga medel anordnade jordbruksundervisningen

i Norrland och Dalarna, därvid särskildt torde förtjäna

framhållas, dels att antalet landtmannaskolor ökats från fyra af kom
-

s. 93 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

93

mittén nämnda till sju, dels ock att de af kommittén endast i förbigående

omnämnda landtbruk skurserna, sedan Riksdagen, på framställning af

Kungl. Maj:t, från och med år 1906 beviljat anslag till understödjande af

dylika kurser, kommit att intaga en långt mera framskjuten plats bland

de för spridande af större yrkesskicklighet bland jordbrukarna vidtagna

åtgärderna, än fallet var vid tidpunkten för betänkandets afgifvande.

Oaktadt tillfälle till förvärfvande af kunskaper i jordbruk sålunda

under dessa sista år i något större utsträckning blifvit beredt den jordbrukande

befolkningen i Norrland och Dalarna, har det likväl icke synts

mig, som om önskvärdheten af att söka få norrlandskommitténs förevarande,

för det norrländska jordbrukets främjande synnerligen beaktansvärda

förslag förverkligadt därigenom i någon mån förminskats.

För att på detta mitt antagande vinna bekräftelse och samtidigt

erhålla fullständigare upplysning om önskningarna i förevarande hänseende

inom de olika orterna än den, som de år 1905 afgifna underdåniga

utlåtandena lämnade, hvilka utlåtanden innefattade yttranden

äfven öfver andra, mera omfattande och djupt ingripande förslag och

framställningar, anmodade jag i skrifvelse den 6 oktober nästlidna år

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Kopparbergs län samt i de norrländska

länen att till mig inkomma med yttranden, huruvida någon ambulatorisk

landtbruksundervisning vore i verksamhet inom respektive län,

hur denna undervisning i så fall vore organiserad samt på hvad sätt

Kungl. Maj:ts befallningshafvande ansåge, att norrlandskommitténs föreliggande

förslag lämpligast skulle kunna förverkligas.

Af de till mig med anledning af denna min skrifvelse inkomna

yttrandena framgår, att inom Kopparbergs län ambulatorisk landtbruksundervisning

anordnats dels af länets hushållningssällskap, dels ock

medelst anslag ur Orsa sockens skogsmedelsfond för anställande inom

nämnda socken af en s. k. vandringsrättare, för hvilken särskild instruktion

blifvit utfärdad. Beträffande den af hushållningssällskapet

anordnade undervisningen består densamma dels i till olika platser inom

länet förlagda, för deltagarna afgiftsfria kortare kurser, af hvilka hvar

och en bevistats — förutom af tillfälliga deltagare — af från ett 40-tal

ända upp till mellan 300 och 400 personer, såväl män som kvinnor,

dels ock i råd och upplysningar, som lämnas af hos hushållningssällskapet

anställda två konsulenter, nämligen en länsagronom och en

mejerikonsulent. Kungl. Maj:ts befallningshafvande har angående dessa

sätt för undervisning såsom sin mening uttalat, att hvartdera af

Departe
ments
chefens
skrifvelse.

Yttranden

med anledning

af

departementschefens

skrifvelse.

Kopparbergs

län.

s. 94 Kontrollera mot PDF

Gäfleborgs

län.

94 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

dem vore värdt att beaktas såsom ett lämpligt steg i syfte att söka

upphjälpa det mindre jordbruket. Medelst landtbrukskurser, sådana de

af hushållningssällskapet anordnats, kunde jordbrukaren dock bibringas

allenast hufvudsakligen teoretiska kunskaper. Huru nödiga dessa än

vore för bedrifvande af ett lönande jordbruk, förefunnes likväl i allmänhet

för smabrukarna ett icke mindre behof af ökade insikter i landtbrukets

och den därmed sammanhängande boskapsskötselns praktiska

utöfvande. Detta behof syntes Kungl. Maj:ts befallningshafvande

kunna pa lämpligaste sätt afhjälpas genom anställande af vandringsrättare

med hufvudsakligen enahanda åligganden som för den inom Orsa

socken nu anställde, hvilkens verksamhet med intresse tagits i anspråk

af ortens såväl manliga som kvinnliga befolkning och hvaraf skönjbara

resultat redan nu kunde uppvisas. För förverkligandet af norrlandskommitténs

föreliggande förslag syntes Kungl. Maj:ts befallningshafvande

sålunda vara lämpligast, att ej mindre lör den teoretiska undervisningen

inrättades landtbrukskurser i likhet med dem, som af hushållningssällskapet

i länet anordnats, än äfven anställdes särskilda instruktörer

för handledning i jordbruksarbetenas praktiska anordnande

och utförande.

I ett vid Kungl. Maj:ts befallningshafvandes skrifvelse fogadt

särskild! yttrande af hushållningssällskapets i länet förvaltningsutskott

har utskottet, bland annat, anfört, att något fullständigt förslag till den

ambulatoriska jordbruksund ervisningens ordnande ännu icke upprättats.

Man hade dock tänkt sig, att, da mycken okunnighet ännu rådde med

afseende pa jordbruksarbetenas rätta handläggande, nyttigt skulle vara

anställa s. k. vandringsrättare, som, mot det att kommunerna sjkifva

lämnade skäligt bidrag till deras aflöning, skulle anställas i de olika

kommunerna.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Gäfleborgs län har såsom

eget utlåtande åberopat en af hushållningssällskapets i länet förvaltningsutskott

lämnad utredning, af hvilken framgår, att sällskapet

förutom den i landtbruks-, landtmanna- och mejeriskola meddelade

undervisningen sökt att bland länets jordbrukande befolkning sprida

kunskap i landtmannaämnen, bland annat, genom fast anställda undervisare:

en länsagronom, en länsmejerist och fyra ^^trädgårdsmästare,

genom anordnande af lärokurser, nämligen dels landtmannakurser för män

och kvinnor, vid hvilka en och samma lärare undervisade respektive 20

till 10 aftnar, dels ock småbrukarkurser eller s. k. landtbruksveckor, där

s. 95 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

95

flera lärare hvarje dag — vanligen under sex dagar — hölle föredrag,

samt genom • anslag till vandringsrättares anställande, hvartill komme

premieringar, anslag till kontrollföreningar, gratisutdelning af småskrifter

och tidskrifter, räntefria lån för anläggande af gödselstäder, för afloppsdikens

upptagande, för odling, för täckdikning, för inköp af afvelsdjur

och för by mejeriers anläggande in. m., beträffande hvilka räntefria lån

vore att märka, icke blott att de för lånens erhållande gällande bestämmelser

och föreskrifter tjänade låntagaren till ledning och väckelse,

utan äfven att de ur låneverksamheten härflytande resultaten blefve till

upplysande och manande exempel för jordbrukarna i hela den trakt,

där dessa lån komme till användning.

Såsom en direkt följd af hvad hushållningssällskapet och dess

tjänstemän genom ofvannämnda undervisningsverksamhet redan uträttat,

hade det emellertid under de senare åren kommit att ställas allt större

kraf på jordbruksundervisningen, samtidigt med att sällskapets ekonomiska

tillgångar så liårdt anlitats, att gränsen för dess förmåga att

bevilja nya anslag i det närmaste uppnåtts. Under sådana förhållanden

syntes det förvaltningsutskottet önskvärdt, att staten trädde hjälpande

emellan; och ville förvaltningsutskottet framhålla jordbrukskohsulentverksamheten,

vandringsrättarverksamheten samt länsmejerskeverksamheten

såsom de grenar af ambulatorisk landtbruksundervisning, som för

närvarande särskildt förtjänade att kraftigt understödjas.

Erfarenheten hade visat, att den i hushållningssällskapets tjänst

anställde länsagronomen icke ensam hunne utföra alla arbeten, som af

honom från allmänhetens sida begärdes, och då länet dessutom lede

brist på personer lämpliga att tjänstgöra såsom föreläsare vid jordbruksoch

småbrukarkurser och såsom ledare vid studieresor m. m., ansåge

förvaltningsutskottet, att länet behöfde — utom länsagronomen — en

eller två biträdande jordbrukskonsulenter, till hvilkas aflöning anslag

af staten vore mycket önskvärdt.

Med bidrag af sällskapet hade ett hushållningsgille och en kommun

hos sig anställt s. k. vandringsrättare. Genom dessa inom ett visst

område från gård till gård vandrande undervisare hade så mycken

nyttig kunskap och praktisk färdighet i landtmannasysslor meddelats

och så många goda uppslag till jordbrukets förkofran gjorts, att förvaltningsutskottet

icke tvekade att förklara vandringsrättarverksamheten

för ett af de yppersta medel till jordbruksundervisningens bedrifvande.

Förvaltningsutskottet ansåge ock därför, att det för jord
-

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Västemorrlands

län.

bruksnäringens förkofran vore af största betydelse, att ett flertal

dylika vandringslärare blefve anställda. För sällskapet vore det emellertid

ej möjligt att ensamt bestrida kostnaderna för det stora antal undervisare

af detta slag, som för länet erfordrades, utan att andra berättigade

kraf på understöd från sällskapet skulle tillbakasättas. Kunde

åter anslag af staten erhållas till vandringsrättares aflöning, vore ett

högst betydelsefullt steg taget till jordbrukets upphjälpande.

För höjandet af ladugårdsskötseln och mejerihandteringen inom

det mindre jordbruket kräfdes äfvenledes en allmännare, i henunen meddelad

undervisning. Då densamma för att vinna framgång borde meddelas

af kvinnliga vandringslärare eller länsmejerskor, som lättare än en

manlig undervisare syntes kunna vinna den skygga och tillbakadragna

allmogekvinnans förtroende och få henne att följa gifna råd, syntes det

förvaltningsutskottet önskvärdt, att staten lämnade anslag äfven till aflöning

åt minst två länsmejerskor för Gäfleborgs län.

Med hänsyn till hushållningssällskapets strängt anlitade tillgångar

ansåge sig förvaltningsutskottet särskilt böra framhålla, att, därest

statsanslag skulle komma att beviljas för anordnande af undervisning

i något eller några af här ofvan angifna afseenden, staten då måtte

bevilja dylikt anslag oberoende af det belopp, hvarmed hushållningssällskapet

själft kunde för samma ändamål bidraga.

Beträffande förhållandena i Västernorrlands län meddelar Kungl.

Maj:ts befallningshafvande i nämnda län, att någon ambulatorisk

landtbruksundervisning genom därtill särskildt utsedda personer icke

för närvarande därstädes äger rum. Visserligen lämnas af såväl länsagronomen

som länsmejerskan, hvilka båda äro af länets hushållningssällskap

aflönade, under deras tjänsteresor inom länet upplysningar och

råd i jordbrukets och mejerihandteringens rätta bedrifvande, men ingenderas

verksamhet utöfvas på sätt, som fullt motsvarar hvad norrlandskommittén

i sitt betänkande afsett med de af kommittén föreslagna

jordbrukskonsulenterna. I fråga om lämpligaste sättet, hvarpå dessa

jordbrukskonsulenters undervisande och rådgifvande verksamhet skulle

komma den jordbrukande allmänheten till godo, har Kungl. Maj:ts

befallningshafvande bland annat framhållit, att densamma icke blott

borde bestå i att gifva anvisning och råd åt den mindre jordbrukaren,

utan lärarna borde själfva deltaga i och med honom utföra jordbruksarbetena.

Denna undervisning och handledning borde jordbrukarna erhålla

kostnadsfritt, hvarjämte läraren utan särskild rekvisition från jord
-

s. 97 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlutande N:o 10.

97

brukaren borde besöka denne. Hvad anginge dessa lärares aflöning,

syntes det Kungl. Maj:ts befallningshafvande, att densamma borde bekostas

af vederbörande hushållningssällskap.

Till inom Jämtlands län bedrifven ambulatorisk landtbruksundervisning

har Kungl. Maj:ts befallningshafvande i detta län hänfört den

verksamhet, som utöfvas af den genom anslag af länets landsting och

hushållningssällskap aflönade länsagronomen, hvilken tillika är mejerikonsulent,

samt af den af hushållningssällskapet aflönade resemejerskan,

som anställts för att meddela undervisning i boskapsskötsel, rationell

mjölkning och beredning af smör och ost uti hemmen, hvartill komma

de småbrukarkurser eller landtmannaveckor, som med anslag af staten

och hushållningssällskapet under år 1906 varit anordnade på fem olika

platser i länet, hvar och en under sex dagar, och som varit besökta

af från 50 till 300 personer. Beträffande länsagronomens verksamhet

har Kungl. Maj:ts befallningshafvande anfört, att rekvisitioner å hans

biträde plägat synnerligen rikligt ingå ej blott från enskilda personer

utan äfven från byalag, landtmannaföreningar och andra sammanslutningar

af jordbrukare. Vid det begärda biträdets lämnande hade i sistberörda

fall plägat tillgå så, att byns jordbrukare sammankallats och

en rond företagits öfver ägorna, hvarvid befintliga brister påpekats och

sätten för deras afhjälpande liksom utförda förbättringar bedömts och

framhållits, de sistnämnda såsom efterföljansvärda exempel. På uppmaningar

att härunder fråga om sådant, hvarom villrådighet rådde,

hade vanligen följt ett lifligt samtal. Länsagronomen åtnjöte en fast

årlig lön åt 2,000 kronor med två ålderstillägg, hvardera å 500 kronor

efter respektive 5 och 10 års tjänstgöring; därjämte uppbure han traktamente

af 6 kronor för rese- och 5 kronor för förrättningsdag äfvensom

ersättning för skjuts efter en häst samt för biljett till lista klass å

ångbåt och 2:dra klass å järnväg, där någotdera af sistnämnda befordringsmedel

användes. Rekvirenten hade att tillhandahålla fritt vivre

och logis under förrättningstiden.

Denna sålunda bedrifna ambulatoriska landtbruksundervisning

kunde dock, oaktadt den utan tvifvel medfört stor nytta, icke anses

tillfyllestgörande. De krafter, som i sådant hänseende stode till förfogande,

vore därjämte — vissa af dem tidtals uteslutande — upptagna af

andra göromål och uppdrag. Länets vidsträckthet och fattigdom på

tidsenliga kommunikationer medförde ock, att endast ett fåtal a*f dess

jordbrukande befolkning blefve i tillfälle att begagna sig af de beredda

möjligheterna till undervisning. Erfarenheten från småbrukarkurserna

Bill. till Riksd. Prof,. 1907. 4 Samt. 1 Afd. 10 Höft. 13

Jämtlands

län.

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

V asterbottens

län.

likasom länsagronomens redogörelser vittnade dock, att intresset för

landtbruksnäringens rationella bedrifvande vore stort och i ständig tillväxt.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande vore på grund häraf af den

meningen, att anställande af kringresande statskonsulenter för undervisning

i landtbruk skulle vara af stor betydelse för en fruktbringande

utveckling af jordbruksnäringen inom länet. Kostnaderna härför kunde

dock icke läggas på landsting och hushållningssällskap. Det förras

uppgifter vore på det hela taget af annan art och landstingsskatten

i länet vore redan nu mycket hög. Äfven sällskapet, som disponerade

öfver jämförelsevis begränsade tillgångar, förmådde svårligen utsträcka

sin verksamhet i föreliggande afseende utöfver hvad redan nu ägde rum.

Beträffande formen för denna undervisningsverksamhet syntes

det Kungl. Maj:ts befallningshafvande, att de vägar, som redan blifvit

i länet med framgång beträdda, vidare borde anlitas; hvad särskildt

konsulenterna anginge, borde de under sina resor ute i bygderna enligt

fastställda resplaner besöka de olika byalagen och enskilda jordbrukare

för att under ej alltför kortvarigt uppehåll på platsen blifva i tillfälle

att meddela råd och anvisningar äfvensom praktisk handledning i de

till landtbruket hörande ämnen och göromål. I dessa resplaner borde

äfven ingå besök å platser, som förut varit besökta, för utöfvande af

kontroll, att och huru lämnade råd och föreskrifter blifvit följda, hvilken

kontroll erfarenheten visat vara af synnerligen stor betydelse. Minst

två för detta ändamål anställda undervisare syntes Kungl. Maj:ts befallningshafvande

böra finnas att för Jämtlands län påräkna, för att behofvet

skulle kunna i förening med nu tillgängliga krafter på någorlunda tillfredsställande

sätt tillgodoses. Deras aflöning, som icke kunde sättas

lägre än den, som nu utginge till den i länet anställde länsagronomen,

borde bekostas helt och hållet af statsmedel. Hushållningssällskapet

kunde på sin höjd belastas med resekostnadernas gäldande.

Inom Västerbottens län utöfvas den därstädes anordnade ambulatoriska

landtbruksundervisningen, enligt till Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i länet af hushållningssällskapets förvaltningsutskott afgifvet

yttrande, af en länsagronom, en ambulatorisk landtbruksundervisare

eller extra länsagronom, en dikningsförman och en länsmejerist. Länsagronomen

och länsmejeristen uppbära hvar och en i flin 3,000

kronor, som utgå af medel, hvilka landstinget för ändamålet anvisat.

Äfven den extra länsagronomen, som under tiden juni—september utöfvar

ambulatorisk landtbruksundervisning inom länet, aflönas helt och

hållet af landstinget, som härför anvisat ett belopp af 800 kronor år
-

s. 99 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

99

ligen. Dikningsför raarmén åter, hvars kontanta lön är 600 kronor, aflöna

s af hushållningssällskapet, som äfvenledes bestrider rese- och traktamentsersättningen

till samtliga ofvannämnda fyra tjänstemän.

Då tjänsten som dikningsförman upprättades, bestämdes, att innehafvare^

hufvudsakligaste uppgift skulle vara att såsom arbetsledare

vid enskilda dikningsföretag tillhandagå länets jordbrukare, men då till

följd af den massa rekvisitioner, som årligen inkommit å länsagronomens

biträde, denne omöjligt medhunnit alla de förrättningar, som af

honom fordrats, har dikningsförmannen under de senare åren varit beordrad

att med länsagronomen dela arbetet i den mån sådant kunnat

åt honom anförtros. Äfven länsmejeristen har måst beordras att utom

sin egentliga tjänstgöring handlägga sådana förrättningar, som icke

medhunnits af länsagronomen.

Förvaltningsutskottet framhåller vidare i sitt yttrande, hurusom

den verksamhet, som under årens lopp utöfvats af här nämnda tjänstemän,

visat sig mycket gagnande. Särskildt gällde detta den, som utöfvats

af den ambulatoriska landtbruksundervisaren, hvilken man ursprungligen

hade tänkt sig under hvarje år stationerad inom en eller

möjligen två socknar. Det hade emellertid visat sig, att det för att

grundligt genomgå endast en enda socken — Åsele — hade erfordrats

två år. Och då framställning därifrån till sällskapet ingifvits, att undervisaren

måtte få dit återkomma ytterligare under ett tredje år, hade

denna framställning måst afslås.

Beträffande sättet för den ambulatoriska landtbruksundervisningens

framtida ordnande inom länet har Kungl. Maj:ts befallningshafvande

anfört, ■ att den nu befintliga bristen på ambulerande undervisare helt

visst till mycket betydande del skulle blifva afhulpen, om länet i

stället för nu anställda länsagronom och extra länsagronom erhölle de

af norrlandskommittén föreslagua sex jordbrukskonsulenterna, hvar och

* en med sitt distrikt, men att det redan från början kunde förutses,

att äfven med den sålunda ökade tillgången på undervisare befolkningens

åtrå efter kunskaper i landthushållningens rationella bedrifvande icke

skulle kunna fullt tillfredsställas. Hvart och ett af de sex konsulentdistrikten

blefve nämligen så stort, att konsulenten icke skulle mäkta

lämna alla, som det önskade, nödiga upplysningar och råd med utsikt,

att de blefve rätt uppfattade och följda, därest han icke kunde påräkna

att under sig hafva en förman eller rättare, som befolkningen kunde i

detaljfrågor åtspörja och som kunde något handleda befolkningen vid

tillgodogörandet af den erhållna undervisningen. Utöfver de sex jord
-

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

brukskonsulenterna med deras större kvalifikationer såväl i teoretisk

underbyggnad som praktisk erfarenhet borde för den skull anställas

inom hvarje konsulentdistrikt i länet minst en sådan förman eller rättare.

Dessa under jordbrukskonsulenterna sorterande undervisare borde hafva

genomgått landtbruksskola och besitta praktisk duglighet i jordbruket

med dess binäringar.

Jordbrukskonsulenterna, som i likhet med rättarna borde tillsättas

af hushållningssällskapets förvaltningsutskott, syntes — utöfver enahanda

göromål, som nu utfördes af länsagronom — böra hafva till åliggande

att kontrollera rättarnas arbete och gifva dem nödig ledning till deras

verksamhets rätta bedrifvande. Men skulle de sålunda föreslagna jordbrukskonsulenterna

och rättarna kunna anställas, måste de aflönas af

staten, ty hvarken landsting eller hushållningssällskap mäktade därtill bereda

tillräckliga penningmedel. Landstingets utgifter för den ambulatoriska

landtbruksundervisningen uppginge för närvarande till 6,800 kronor,

och hushållningssällskapets utgifter för samma ändamål utgjorde cirka

5,200 kronor. Enligt senaste landstingsbeslut skulle landstingsskatten

i länet utgå med 1 krona 42 öre per bevillningskrona, och inga utsikter

förefunnes, att landstingets utgifter i framtiden skulle nämnvärdt förminskas.

Hushållningssällskapet arbetade med mycket begränsade tillgångar

och hade så många andra för länets utveckling nödiga verksamhetsgrenar

att uppehålla och stödja, att sällskapet icke kunde lämna

afsevärdt ökadt tillskott till nu ifrågavarande ändamål.

Vidkommande storleken af den lön, som borde tillkomma jordbrukskonsulent,

instämde Kungl. Maj:ts befallningshafvande i norrlandskommitténs

uttalande, att densamma icke borde sättas lägre än 2,500

kronor, men ansåge — i likhet med hushållningssällskapets förvaltningsutskott

— att, därest lönen sattes så lågt, nämnda belopp måste betraktas

såsom en begynnelselön, som finge efter fem års oförvitlig

tjänstgöring höjas till 3,000 kronor, med rätt för konsulent att för ''*

denna löneförhöjnings erhållande räkna sig tillgodo de år, han redan

tjänstgjort som länsagronom. I fråga om rättarna syntes dessa böra

tilldelas en årslön af minst 600 kronor. Härutöfver borde såväl konsulenter

som rättare tillerkännas dagarfvoden under resor och förrättningar

utom boningsorten äfvensom reseersättning, i hvilket afseende

syntes, hvad konsulenterna anginge, kunna tillämpas samma bestämmelser,

som nu gällde för länsagronomerna i länet, nämligen att rättare

skulle äga uppbära dagarfvode med 6 kronor per dag och reseersättning,

som skulle utgå med 2 kronor per mil, då häst användes, 3 kronor

s. 101 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

101

per mil, då bärare eller roddare begagnades, och med beloppet af afgift

för hyttplats å ångbåt och 2:dra klass biljett å järnväg, då något af

sistnämnda fortskaffningsmedel användes. Beträffande rättarna syntes

dessa böra tillerkännas dagarfvode med 2 kronor per dag och reseersättning

efter 1 krona 80 öre per mil.

Om den kontanta lönen till såväl konsulenter som rättare finge

efter ofvan angifna beräkning helt och hållet utgå af statsmedel, borde,

såsom norrlandskommittén förutsatt, dagarfvodena och reseersättningen

kunna betalas af landsting och hushållningssällskap.

Under dessa förutsättningar och med beräkning, att två af konsulenterna

genast skulle blifva berättigade till ålders till ägg, skulle statens

utgifter för den ambulatoriska landtbruksundervisningen inom

Västerbottens län komma att uppgå till sammanlagdt 19,600 kronor,

under det att landstingets och hushållningssällskapets årliga utgifter

— länsmejeristens lön, dagarfvode och reseersättning däri inberäknade

— kunde beräknas till 14,800 kronor, hvartill eventuellt skulle komma,

därest allenast 600 kronor af statsmedel ställdes till förfogande till hvar

och en af rättarnas aflöning, hvad som därutöfver till Äfventyra kunde

erfordras, om rättarlönen visade sig vara för lågt tilltagen.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län har med anledning

af min ofvan omförmälda förfrågan öfverlämnat ett från länets

hushållningssällskaps förvaltningsutskott af Kungl. Maj:ts befallningshafvande

infordradt utlåtande i ämnet och såsom eget yttrande åberopat,

hvad förvaltningsutskottet i detta sitt utlåtande anfört.

I det samma har utskottet meddelat, att hushållningssällskapet

hade hos sig anställda en länsagronom, en länsmejerska, en kreaturskonsulent

och en undervisande ladugårdsskötare, af hvilka särskildt de

två sistnämnda utöfvade ambulatorisk undervisning i de delar af landtbruket,

som läge inom deras verksamhetsområde. Af dessa syntes

särskildt den undervisande ladugårdsskötaren vara att hänföra till sådana

ambulatoriska undervisare i landtbruk, om hvilka upplysning önskats.

Enligt den af hushållningssällskapets förvaltningsutskott år 1902

fastställda arbetsplanen och instruktionen för undervisande ladugårdsskötare

inom Norrbottens län ålåge det undervisaren att under kortare

tids uppehåll vid lämpliga mindre ladugårdar inom länet — dock i

regel minst en vecka på hvarje ställe — genom praktisk handläggning

af ladugårdsarbetet lämna vägledning i samtliga till kreatursafveln

hörande arbeten. Undervisaren åtnjöte af ladugårdsägaren fritt vivre

och logi och af hushållningssällskapet en månatlig ersättning, utgående

Norrbottens

lan.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

efter 2 kronor per rese- och forrättningsdag samt under förrättning

infallande helgdag, och därutöfver 25 kronor månatligen i fast aflöning

jämte godtgörelse för resor i de fall, där skjutsskyldighet ej ålåge

rekvirenten. Undervisningen omfattade alla inom ladugården förekommande

arbeten, Indika undervisaren vore skyldig att själf praktiskt

handlägga, dock med undantag för direkta handtlangningsarbeten såsom

utgödsling samt fodrets framtagande och transport. Den meddelade

undervisniDgen hade visat sig lämna synnerligen godt resultat under

de tre år, den hittills pågått.

Den äfven med statsmedel understödda kemisk-växtbiologiska

anstalten, hvars styrelse utgjordes af hushållningssällskapets förvaltningsutskott

och hvars verksamhet på visst sätt kunde sägas utgöra eu del

af hushållningssällskapets verksamhet, hade sedan 1903 anordnat en

ganska omfattande ambulatorisk landtbruksundervisning genom de vid

anstalten anställda försöksassistenterna. Dessa, hvilkas antal nu uppginge

till tre, vore personer, hvilka genomgått landtbruksinstitut och

förvärfvat sig praktisk erfarenhet i landtbruk och boskapsskötsel. De

tjänstgjorde under den tid af året, då de ej vore sysselsatta med själfva

försöksverksamheten, såsom jordbrukskonsulenter, hvar och en inom

honom tilldeladt distrikt. Länet vore för deras verksamhet indeladt

i tre distrikt, nämligen det norra distriktet, omfattande den del af

länet, som läge norr och öster om Kalix älf och som hade öfvervägande

finsktalande befolkning, det mellersta distriktet, omfattande

den del af länet, som läge mellan Kalix och Lule alfvar, och det södra

distriktet, omfattande den del af länet, som läge söder och väster om

Lule älf. Den i det norra distriktet tjänstgörande assistenten vore

både svensk- och finsktalande, de i mellersta och södra distrikten anställda

assistenterna endast svensktalande. Deras undervisande verksamhet,

som utöfvats såväl sommar som vinter, omfattade dels landtbruksföredrag

i de olika byarna inom distriktet, dels meddelande af

råd och anvisningar i landtbrukets olika grenar såväl på grund af

skriftliga förfrågningar som ock vid personliga besök hos de enskilda

landtmännen. Denna senare del af sin undervisningsverksamhet vore

de i synnerhet i tillfälle att utöfva vid sina resor särskilt under

somrarna, då de besökte de olika byarna för utläggande, öfvervakande

och afbärgning af de utaf växtbiologiska anstalten till stort antal anordnade

lokala försöksfälten. Den på detta sätt åstadkomna kombinationen

af försöks- och konsulentverksamheten hade i Norrbotten visat sig vara

synnerligen ändamålsenlig och praktisk, i det att kännedomen om de

s. 103 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

103

vid försöksverksamheten vunna resultaten därigenom på ett snabbt och

verksamt sätt spriddes bland ortens landtbrukare, hvarjemte försöksverksamheten

genom den nära beröring, hvari försökassistenterna vid

sin konsulentverksamhet komme med det praktiska landtbruket och dess

utöfvare, bättre kunde afpassas efter landtbrukets verkliga behof och

skyddas ifrån den eljest nära till hands liggande faran att specialisera

sig på teoretiska spörsmål utan större praktisk betydelse. Och å andra

sidan hade konsulentverksamheten erhållit ett mycket kraftigt stöd uti

de försöks- och demonstrationsfält, som af växtbiologiska anstalten

anordnats i länets skilda delar och vid hvilka en del för ortens landtbruk

viktiga frågor kunnat demonstreras direkt ute på fältet. Genom att

fotografera de mest påtagliga försöksresultaten och sedan medelst ljusbilder

använda desamma vid föredragen hade man äfven under vintrarna

kunnat för den ambulatoriska landtbruksundervisningen inom länet

draga direkt nytta af försöksverksamheten.

Från och med år 1907 komme inom Norrbottens län en ny form

af ambulatorisk undervisningsverksamhet att al hushållningssällskapet

införas. Vid många tillfällen hade under årens lopp uttalats önskningar

från de talrika intresserade skaror, som åhört jordbrukskonsulenternas

väckande föredrag och bevistat landtmannaveckorna, att de besök, som

konsulenterna gjorde, måtte förlängas, så att konsulenterna blefve i tillfälle

att mera direkt och personligt till hvarje särskild landtbrukare lämna

mera detaljerade råd och anvisningar i landtbrukets olika grenar, än som

kunnat ifrågakomma vid föredragen, äfvensom att ute på åker och äng

bistå med råd och handledning vid genomförandet af de förbättringar,

om hvilkas lämplighet och ändamålsenlighet åhörarna blifvit öfvertygade.

På grund af omfattningen af det distrikt, som hvarje assistent haft

sig anvisadt, hade detta emellertid ej varit möjligt utan att på samma

gång åsidosätta andra delars af distriktet berättigade intressen på samma

område. Att åter för delta ändamål anställa ett tillräckligt stort antal

agronomer, skulle hafva kraft allt för stora kostnader. Hushållningssällskapet

hade därför gjort framställning till Norrbottens läns landsting

om anvisande af erforderliga medel för anställande inom länet af

socken- eller vandringsrättare, hvilken framställning blifvit af landstinget

på det sätt bifallen, att landstinget, för hvart och ett af åren

1907, 1908 och 1909 ställt till hushållningssällskapets förfogande ett

belopp af 3,000 kronor att användas till anställande af fem vandringsrättare,

hvarjämte landstinget uppdragit åt hushållningssällskapets förvaltningsutskott

att uppgöra plan och instruktion för vandringsrättarnas

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

verksamhet, att i den mån, de olika kommunerna därtill komme att lämna

anslag, anställa högst fem vandringsrättare och att i öfrigt genom de

förut anställda tjänstemännen öfvervaka, att vandringsrättarnas verksamhet

komme att bedrifvas i en praktisk och ändamålsenlig riktning.

I enlighet med detta uppdrag hade förvaltningsutskottet uppgjort

instruktion och arbetsplan för de med anslag från landstinget inom

Norrbottens län anställda vandringsrättarna. Enligt denna instruktion

omfattade hvarje vandringsrättardistrikt den eller de socknar, som

lämnat bidrag till vandringsrättarens aflöning. Aflöningen utginge

med minst 1,200 kronor om året, hvaraf 600 kronor lämnades af landstinget

och återstoden af vederbörande kommuner. Vandringsrättaren

hade till uppgift att efter bästa förmåga tillhandagå med råd och anvisningar

beträffande jordbrukets och boskapsskötselns''^bedrifvande,

hvarvid han så mycket som möjligt borde genom praktisk handläggning

af förekommande arbeten visa, huru dessa skulle utföras. Han ägde

icke rätt att taga någon ersättning för den hjälp eller det biträde,

som han i ena eller andra afseendet lämnade distriktets landtbrukare,

och han skulle icke blott lämna detta kostnadsfritt utan äfven alltid

erbjuda betalning för kost och logi, hvarjämte han strängeligen förbjudits

att åtaga sig någon som helst agentur. Han skulle under

vandring från gård till gård och från by till by vara i verksamhet

alla helgfria dagar året om, med undantag af 14 dagar vid jul och 14

dagar vid påsk, och borde han i regel vistas minst en vecka i hvarje

by. Till öfvervakande af hans verksamhet skulle tillsättas en styrelse

på tre personer, af hvilka förvaltningsutskottet hade att irtse en och

vederbörande kommun eller kommuner de två andra, hvarjämte distriktets

konsulent vore skyldig att öfvervaka, att vandringsrättarens verksamhet

komme att bedrifvas i en sund och ändamålsenlig riktning. I sådant

afseende innehölle instruktionen dessutom en del närmare bestämmelser.

Enligt hvad förvaltningsutskottet meddelar, hafva fyra kommuner

redan lämnat anslag till dylika vandringsrättares anställande. Af dessa

kommuner har en, nämligen Jockmocks, redan år 1905 på kommunens

egen bekostnad anställt en sockenrättare.

I fråga om lämpligaste sättet för förverkligandet af norrlandskommitténs

förslag till anordnande af ambulatorisk landtbruksundervisning

har förvaltningsutskottet framhållit önskvärdheten af, att denna

undervisning, hvad Norrbottens län beträffade, måtte anordnas på sådant

sätt, att den blefve en naturlig fortsättning och utvidgning af

s. 105 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

105

den. organisation, som redan arbetat sig fram på grund af förhållandenas

egen makt. På samma gång förvaltningsutskottet vore i tillfälle

att på grund af vunnen erfarenhet vitsorda de synnerligen

goda verkningarna af eu planmässigt ordnad konsulentverksamhet,

måste utskottet dock framhålla, att det antal kringresande undervisare,

som af norrlandskommittén föreslagits, måste, hvad Norrbottens län

beträffade, anses vara otillräckligt. Men att inom länet få anställdt

ett tillräckligt stort antal kringresande undervisare med de kvalifikationer

och med de löneförmåner, som norrlandskommittén föreslagit,

skulle tydligen kräfva större kostnader än som statsmakterna kunde

förutsättas vara villiga att lämna. Förvaltningsutskottet hade därför

trott, att den mest effektiva anordningen skulle blifva en kombination

af konsulent- och vandringsrättarverksamhet sålunda, att

inom Norrbottens län anställdes dels ett mindre antal konsulenter med

större teoretisk utbildning och med de löneförmåner, som af norrlandskommittén

föreslagits, och dels ett större antal vandrings- eller sockenrättare

med den utbildning och de löneförmåner, som bestämts för

vandringsrättarna inom Norrbottens län. De med större teoretiska

kunskaper utrustade konsulenterna, hvilkas verksamhetsområden borde

omfatta flera vandringsrättares distrikt, syntes i främsta rummet böra

genom föredrag och besök i de olika byarna uppväcka och vidmakthålla

intresset för höjandet af landtbruket i alla de grenar, där en utveckling

vore möjlig, deltaga i utöfvandet af försöksverksamheten, särskilt med

anordnande af demonstrationsfält, små utfodringsförsök och dylikt, följa

med landtbrukets utveckling inom öfriga delar af landet, verka för

föreningsrörelsen o. s. v. samt äfven vaka öfver och leda vandringsrättarnas

verksamhet, så att denna så noga som möjligt komme att

afpassas efter ortens behof och de naturliga förutsättningarna för ett

lönande jordbruk. Vandringsrättarna skulle å sin sida på allt sätt

samverka med konsulenterna samt hufvudsakligast och förnämligast verka

såsom handledare vid utförandet af en mängd viktiga detaljer i utöfvandet

af landtbrukarens mångsidiga yrke. Då vandringsrättarna

icke kunde förutsättas äga nödiga kvalifikationer för att på egen hand

afgöra, i hvilken riktning och på hvilket sätt den nödvändiga omläggningen

af landtbruket inom deras distrikt borde verkställas, så

skulle deras verksamhet, med den föreslagna organisationen, begränsas

till att lämna befolkningen handledning hufvudsakligen vid det mekaniska

utförandet och handläggandet af de olika arbetena inom jordbruket och

ladugårdsskötsel samt vid omsättandet i praktiken af de förslag till

Bih. till Riksd. Prof. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 14

s. 106 Kontrollera mot PDF

Västerbottens

läns

landstings

framställning.

106 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

reformer och förbättringar, till hvilka konsulenterna under sin verksamhet

gifvit anvisning. På sådant sätt skulle dessa senares verksamhet

också komma att snabbast och säkrast leda till ett gynnsamt resultat.

Af norrlandskommittén hade föreslagits, att inom Norrbottens

län skulle — förutom de vid växtbiologiska anstalten anställda assistenterna—

anställas ytterligare fem jordbrukskonsulenter. Om däremot

endast, två nya jordbrukskonsulenter anställdes — en svensktalande och

en finsktalande — och i stället anvisades ett belopp af 8- å 10,000

kronor om året till anställande af så kallade vandringsrättare, så skulle

med statens och landstingets medel kunna anställas ett afsevärdt antal

sonkenrättare, hvilkas verksamhet, väl ledd och öfvervakad, enligt förvaltningsutskottets

mening säkerligen skulle blifva af den allra största

betydelse för det norrbottniska jordbrukets utveckling. På grund af

länets stora areal, de långa afstånden mellan byarna och framför allt

på grund af befolkningens efterblifvenhet på jordbrukets område, måste

det nämligen anses önskvärdt, att åtminstone en vandringsrättare anställdes

inom hvarje socken och i vissa af de större socknarna till och

med flera i samma socken.

Slutligen har förvaltningsutskottet ansett sig böra, hvad Norrbottens

län beträffar, sätta i fråga, huruvida det icke, med hänsyn till

de i det föregående framhållna fördelarna af en samverkan mellan

försöks- och konsulentverksamheten och med hänsyn till önskvärdheten

af ett enigt samarbete mellan samtliga inom länet verksamma

jordbrukskonsulenter, vore lämpligast, att de föreslagna konsulenterna

anställdes vid kemisk-växtbiologiska anstalten, vid hvilken institution

de tre inom länet hittills verksamma jordbrukskonsulenterna hade anställning.

I sammanhang med hvad jag här ofvan anfört anhåller jag att för

Kungl. Maj:t få anmäla en af Västerbottens läns senast samlade landsting

gjord underdånig framställning i föreliggande fråga, hvilken framställning

ytterligare bekräftar önskvärdheten af att åtgärder vidtagas

i det af norrlandskommittén angifna, af mig i det föregående omnämnda

syfte. Under framhållande å ena sidan att länets allmoge börjat

komma till insikt om behofvet af ökade kunskaper i landthushållningens

olika grenar och å andra sidan att i samma måu, som denna insikt fått

spridning i allt vidare kretsar, de inom länet anställda undervisarna

befunnits otillräckliga, har landstinget ansett sig såsom sin mening böra

uttala, att frågan, huru här ifrågavarande undervisning för framtiden

borde ordnas, utan tidsutdräkt måste upptagas till behandling och afgörande.

Sedan landstinget därefter påpekat, hurusom sättet för en

s. 107 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

107

förstärkning af lärarkrafterna vid den ambulatorisk a landtbruksundervisningen

i Norrland varit föremal för ej endast de respektive norrländska

länens hushållningssällskaps och landstings utan äfven norrlandskommitténs

uppmärksamhet, har landstinget — närmast med anledning

af hos landstinget väckt motion i ämnet och med stöd af vid

ärendets behandling gjorda uttalanden — beslutat att i underdånighet

anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes på sätt, norrlandskommittén föreslagit,

snarast möjligt för Riksdagen framlägga förslag till den ambulatoriska

jordbruksundervisningens ordnande inom Västerbottens län.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i nämnda län har vid öfverlämnandet

af denna landstingets underdåniga framställning såsom eget

yttrande i ärendet åberopat, hvad Kungl. Maj:ts befallningshafvande

anfört i sin till mig aflåtna skrifvelse i ämnet, för hvars innehåll jag i

det föregående redogjort.

Den inblick, som man af min här lämnade redogörelse erhåller i

det inom Dalarna och Norrland nu pågående arbetet på att höja yrkesskickligheten

bland dessa landsdelars jordbrukare, lägger otvetydigt i

dagen, såväl att kraftiga ansträngningar af vederbörande hushållningssällskap

och landsting blifvit gjorda för att få särskildt den ambulatoriska

landtbruksundervisningen på verksamt sätt ordnad, som ock att

man bland åtgärder i dylikt syfte, hvilka synas äga förutsättningar att

leda till målets uppnående, i främsta rummet riktat sin uppmärksamhet

på anordnandet i orterna af kortare föreläsningskurser och anställandet

af kringresande undervisare.

Hvad föreläsningskurserna beträffar torde dessa här kunna lämnas

åsido, då hållandet af dylika kurser ingår bland de åtgärder för höjandet

af det mindre jordbruket, till hvilka Riksdagen på framställning af

Kungl. Maj:t beviljat anslag — senast på extra stat för år 1901 och

till frågan om hvilkas fortsatta understödjande med statsmedel jag

längre fram torde få återkomma.

Hvad åter den verksamhet angår, som utöfvas af kringresande

undervisare, anställda för en viss landsdel, hafva statsmakterna hittills

icke lämnat densamma något direkt understöd, försåvidt man icke

dit räknar den af 1903 års riksdag medgifna förhöjningen i statsanslaget

till kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå, hvarigenom nämnda

anstalt blef satt i tillfälle att anställa tva assistenter, hvilka, pa samma

u-åno- som de skulle leda och handhafva anstaltens omfattande försöksverksamhet

inom olika delar af Norrbottens län, äfven skulle inom

nämnda län tjänstgöra såsom kringresande jordbrukskonsulenter.

Departe
ments
chefens
yttrande.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Innan jag går att underställa Kungl. Maj:ts pröfning, huruvida

särskild! statsanslag för befrämjande inom Norrland och Dalarna

af en dylik ambulatorisk landtbruksundervisning genom kringresande

undervisare kan befinnas önskvärdt och af behofvet påkalladt, ber jag

att något närmare få redogöra såväl för sättet för denna undervisnings

meddelande som för innebörden af densamma; och tillåter jag mig

därvid påpeka, hurusom det af de från Kungl. Maj:ts befallningshafvande

till mig inkomna yttrandena, för hvilka jag i det föregående

redogjort, framgår, att en undervisning, af den art, hvarom här

är fråga, redan nu inom här ifrågavarande landsdelar med framgång

bedrifves af två olika slags undervisare, nämligen dels af så kallade

länsagronomer eller jordbrukskonsulenter, hvilka stå på en högre bildningsgrad

och erhållit sin teoretiska fackutbildning vid något af våra

landtbruksinstitut, och dels af jordbruksförmän, så kallade vandringsrättare,

hvilka utgått ur folkets egna led och i regel torde hafva vid

en landtbruks- eller landtmannaskola förvärfvat sig nödiga insikter i

landthushållningens olika grenar. Samma yttranden lägga ock otvetydigt

i dagen, att man — oaktadt den erfarenhet, som föreligger om

de senares verksamhet, hvarken är långvarig eller synnerligen omfattande

— likväl anser sig hafva anledning knyta stora förhoppningar

vid densamma.

Att så skall vara fallet, finner jag helt naturligt. Inom stora

områden af Norrland står jordbruket på en jämförelsevis låg ståndpunkt.

Då undervisaren där på sin vandring från gård till gård först måste

bilda sig en uppfattning om det sätt, hvarpå jorden brukas, de olika

kulturväxterna skötas, djuren utfodras och vårdas o. s. v., och då

han sedan, för att de råd och anvisningar, han kan finna anledning

lämna, skola blifva följda, själ!'' måste lägga hand vid mången gång

kanske mycket enkla jordbruksarbeten, är det tvifvelsutan nödvändigt,

att han ej endast är väl förtrogen med allmogens lif, vanor och åskådningssätt

utan äfven äger största möjliga förutsättningar att kunna

vinna denna allmoges förtroende, hvarförutan han hvarken lär kunna få

inblick i gårdens skötsel eller erhålla medgifvande att deltaga i arbetet

på åkern eller i ladugården. Och såväl det ena som det andra torde

i regel säkrare kunna påräknas hos jordbruksförmannen — vandringsrättaren

— än hos jordbrukskonsulenten.

För att emellertid dessa jordbruksförmäns verksamhet såsom undervisare

skall kunna blifva af den nytta och det gagn, hvartill den obestridligen

äger de bästa förutsättningar, synes det mig nödvändigt, att

densamma ställes under en erfaren och sakkunnig ledning. Och torde

s. 109 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

109

denna ledning, såsom ock framhålles i de från Västerbotten och Norrbotten

inkomna yttrandena, lämpligast och med bästa utsikt till framgång

kunna anförtros åt det andra slaget af ofvannämnda undervisare,

åt jordbrukskonsulenterna.

Ett dylikt åt dessa lämnadt uppdrag att, hvar och en inom sitt

distrikt, utöfva ledning och eu viss tillsjm öfver jordbruksförmännens

arbete synes mig icke i någon mån behöfva inkräkta på deras verksamhet

såsom kringresande undervisare, sådan som norrlandskommittén tänkt

sig densamma. I uppdraget torde tvärtom ligga en den kraftigaste

maning för dem att oombedda besöka jordbrukare i olika trakter, i det

att de endast genom dylika besök blifva satta i stånd att lämna förmännen

anvisning på de förbättringar i gårdarnas skötsel, som dessa i

främsta rummet böra söka få genomförda, såsom exempelvis en ändamålsenlig

afdikning efter af konsulenten uppgjord plan, odling af för

orten lämpliga varieteter af sädesslag, foderväxter och rotfrukter, användning

af artificiella gödselmedel, där dessa med säkerhet kunna påräknas

lämna full ersättning, o. s. v.

Om än således dessa jordbrukskonsulenters förnämsta uppgifter

böra vara att leda de ute i bygderna arbetande jordbruksförmännens

verksamhet och att själfva bedrifva en ifrig verksamhet som konsulenter,

anser jag likväl, att de vid sidan häraf hafva andra icke mindre

maktpåliggande uppgifter att såsom undervisare fullfölja.

Så kräfves t. ex. för det norrländska jordbrukets främjande, att

dess idkare i stor utsträckning blifva satta i tillfälle att från för dem

närbelägna, med klok urskillning utlagda uppvisningsfält hämta de

många göda lärdomar, som dessa fält — det yppersta undervisningsmaterial,

som kan erbjudas — visat sig i hög grad kunna lämna; och

för anordnandet af dylika efter de lokala förhållandena afpassade uppvisningsfält

fordras det med nödvändighet undervisare med högre fackutbildning

och rikare erfarenhet än jordbruksförmännen — vandringsrättarna

— kunna förutsättas besitta.

Jag tillåter mig äfven att i detta sammanhang särskildt framhålla,

af hvilken stor fördel det skulle vara, om de många norrländska

landtmän, som säkerligen komma att anlita den af sistlidna

års riksdag bildade, för Norrlands och Dalarnas mindre jordbrukare

afsedda nyodlingsfonden, blefve satta i tillfälle att åt intresserade och

i sitt fack skickliga och väl förfarna jordbrukskonsulenter uppdraga

att uppgöra plan och kostnadsförslag för eu ifrågasatt nyodling samt

afgifva de för låns erhållande föreskrifna yttranden angående markens

lämplighet till åker m. m. Att detta mycket väsentligt skulle bidraga

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

till eu utsträckt användning af fonden och därmed ock till uppnåendet

af det med densamma afsedda ändamålet, torde icke vara

tvifvel underkastande

Af den redogörelse, jag här lämnat öfver en af kringresande jordbruksförmän

och jordbrukskonsulenter lämnad landtbruksundervisning,

sådan den redan nu förekommer inom vissa delar af Norrland och

Dalarna och sådan den, enligt min uppfattning, bör anordnas och bedrifvas,

torde otvetydigt framgå, att det för densamma, om den skall

kunna få den utsträckning och vinna den tillslutning, som jag i det

föregående framhållit såsom i hög grad eftersträfvansvärd, kräfves, att

medel finnas tillgängliga till högre belopp, än vederbörande hushållningssällskap

och landsting gemensamt kunna offra på saken.

Såsom ytterligare skäl för, att staten här bör träda hjälpande

emellan, tillåter jag mig framhålla de svårigheter, under hvilka den

norrländske jordbrukaren kämpar för sin tillvaro, svårigheter, som äro

väsentligt större och delvis af annat slag än de inom andra landsdelar

förekommande, och om hvilkas räckvidd norrlandskommittén i sitt betänkande

flerstädes lämnar en klar och åskådlig föreställning. Ett icke

mindre tungt vägande skäl synes mig vara den djupt ingripande betydelse,

som ett lifskraftigt jordbruk, drifvet af en i yrket väl förfaren

befolkning, obestridligt äger för tillvaratagandet af Norrlands rika utvecklingsmöjligheter.

Tager man så därtill hänsyn till de stora afstånden

och de bristfälliga kommunikationerna däruppe, hvilka så väsentligt försvåra

och fördyra spridandet af större yrkesskicklighet bland dessa

trakters jordbruksidkande befolkning, samt till denna befolknings jämförelsevis

små insikter i landthushållningens olika grenar, delvis beroende

på dessa landsdelars aflägsna läge, så synes det mig om möjligt ännu

mera påtagligt, ej endast att arbetet — såsom jag ofvan framhållit — är så

omfattande och kräfver så stora kostnader, att de norrländska landstingen

och hushållningssällskapen med sina begränsade tillgångar icke

ensamma mäkta fullfölja detsamma, utan ock att ett ingripande af statsmakterna

för tillvaratagandet af stora allmängiltiga intressen här är af

behofvet påkalladt och sålunda väl låter försvara sig.

I det föregående har jag påpekat, hurusom den undervisningsverksamhet,

hvarom här är fråga, omfattar två med hänsyn till fordringarna på

undervisarnas fackkunskaper i viss mån skilda grenar: den afjordbruksförmän

och den af jordbrukskonsulenter utöfvade. Hvad den förra

af dessa grenar angår, har den visserligen icke ännu nått någon större

omfattning, men då densamma, såsom jag redan framhållit, enligt min

mening äger stora förutsättningar att kunna fylla sin uppgift, tviflar

s. 111 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

111

jag icke på, att den så småningom kommer att ställa allt större och större

fordringar på hushållningssällskapens och landstingens offervillighet.

Då jag det oaktadt icke finner mig kunna föreslå, att statsbidrag lämnas

till täckandet af kostnaderna för densamma, beror detta därpå, att jag

anser, att den hjälp, hushållningssällskap och landsting här onekligen

behöfva, bör kunna erhållas från annat håll, i främsta rummet från de

kommuner eller hushållningsgillen, inom hvilka jordbruksförmännen skola

verka. Också tror jag, att det skulle vara till gagn, om de olika orterna

på detta sätt blefve satta i tillfälle att genom anslag för ändamålet lägga

i dagen sitt intresse för saken. Att ett dylikt stöd icke skall uteblifva,

tror jag mig kunna sluta af förut omförmälda till mig afgifna yttranden,

af hvilka framgår, att anslag i flera fall redan lämnats af kommuner

för ändamålet. I detta sammanhang tillåter jag mig ock framhålla,

hurusom anställandet af jordbruksförmän synes mig lämpligen kunna

och böra ingå äfven i landtmannaföreningarnas program, på samma sätt

som de numera i mellersta och södra delarna af landet allt talrikare

fruktodlarföreningarna — sammanslutningar af i regel endast mindre

jordbrukare — hos sig anställa och själfva aflöna s. k. trädskötare,

hvilka, efter att hafva genomgått en särskildt för ändamålet afsedd kurs,

ej endast lämna råd och anvisningar i trädgårdsskötsel utan äfven biträda

föreningsmedlemmarna vid nyplantering af fruktträd, vid trädens

beskärning och skötsel i öfrigt, vid fruktskördens tillvaratagande och

behandling o. s. v.

Väsentligt olika ställer sig saken, då fråga blir om det andra slaget

af kringresande undervisare, nämligen länsagronomer eller jordbrukskonsulenter.

Till bestridande af de med deras anställande förbundna

kostnaderna kunna hushållningssällskapen och landstingen, som nu i de

flesta fall gemensamt aflöna d.e för närvarande verksamma länsagronomerna,

icke påräkna annat bistånd och stöd än det, som från statsmakternas

sida kan beredas dem. Då därtill kommer, ej endast att det

större antal konsulenter, som här obestridligen är i hög grad behöflig!,

endast genom beviljande af statsanslag kan erhållas, utan ock att, om

statsmedel för ändamålet funnes tillgängliga, de nu för länsagronomernas

aflönande anvisade medlen åtminstone delvis skulle blifva frigjorda

och kunna användas till anställande af ett ökadt antal jordbruksförmän,

tvekar jag icke att hemställa om utverkande af statsanslag

till täckande af eu del af nämnda kostnader. Den del af dessa kostnader,

för hvilken dylikt anslag bör tagas i anspråk, synes mig — i

enlighet med hvad norrlandskommittén föreslagit — lämpligen kunna

inskränkas till endast konsulenternas aflöning, därvid statsbidraget torde

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

böra utgå med högst ett visst angifvet belopp och sålunda rätt vara

medgifven den, i hvilkens tjänst konsulenten är anställd, att, om så

skulle visa sig erforderligt, med egna eller från andra håll anvisade

medel höja lönen utöfver nämnda belopp. I anslutning till norrlanaskommitténs

framställning och på grund af de upplysningar, som i det

föregående lämnats om de i vissa af här ifrågavarande län för närvarande

anställda länsagronomernas löneförmåner, synes mig detta

belopp böra bestämmas till 2,500 kronor.

Såsom villkor för detta statsbidrags åtnjutande synes mig

böra föreskrifvas, att konsulent, till hvars aflöning bidrag af statsmedel

begäres, skall vara af landtbruksstyrelsen förklarad till platsen kompetent,

att konsulenten skall vara anställd i hushållningssällskapets eller,

hvad Norrbottens län angår, i kemisk-växtbiologiska anstaltens tjänst,

att för konsulenten af vederbörande utfärdas af landtbruksstyrelsen godkänd

instruktion, samt att konsulentens rese- och traktamentsersättning

bestrides genom anslag från länet.

Enligt norrlandskommitténs förslag skulle det för hvart och ett

af de sex här ifrågavarande länen bestämmas ett visst antal jordbrukskonsulenter,

till hvilkas aflöning statsmedel skulle finnas tillgängliga.

Då emellertid ett dylikt tillvägagångssätt åtminstone för närvarande, innan

man vunnit kännedom om de uppoffringar, vederböi-ande i de olika länen

kunna befinnas villiga att för ändamålet ikläda sig, lätt skulle kunna

medföra olägenheter, har det synts mig lämpligare, om ett visst belopp

af Riksdagen ställdes till Kungl. Maj:ts förfogande att användas i

hufvudsaklig öfverensstämmelse med af mig nu angifna grunder, utan

att någon bestämmelse på förhand träffades, hur detta belopp skulle

fördelas mellan de särskilda länen.

Hvad angår beloppet af den utgift, statsverket för ändamålet

skulle behöfva vidkännas, förutsätter jag, att den i det föregående

af mig omförmälda undervisningen genom jordbruksförmän skall i

nära samband med konsulentverksamheten utvecklas och framdeles

komma att intaga en allt mera framskjuten plats. Blir detta, såsom

jag hoppas, fallet, torde det icke föreligga behof af fullt samma antal

konsulenter som det, hvarmed norrlandskommittén räknat. Dock

anser jag icke det sammanlagda antalet jordbrukskonsulenter, till

hvilkas aflöning staten på ofvan angifna sätt skulle bidraga, böra bestämmas

lägre än till 12. Under sådana förhållanden skulle det för

ändamålet erforderliga beloppet komma att uppgå till 30,000 kronor.»

s. 113 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

113

Utskottet, som delar den af departementschefen uttalade uppfattning

såväl om vikten af att staten träder hjälpande emellan vid de

svårigheter, med hvilka den i Norrland och Dalarna bosatta jordbrukaren

ofta har att kämpa, som ock om den betydelse för tillvaratagande af

Norrlands rika utvecklingsmöjligheter som ligger i ett lifskraftigt jordbruk,

därstädes drifvet af i yrket väl förfaren befolkning, anser sig

böra biträda Kungl. Maj:ts föreliggande förslag, som enligt utskottets

mening bör blifva ett verksamt medel till höjande af jordbruket inom

nämnda landsdelar.

För åtnjutande af ifrågavarande statsbidrag har departementschefen

framställt vissa villkor, hvilka skulle komma att af Kungl. Maj:t

närmare bestämmas. Bland dessa villkor förekommer, att konsulentens

rese- och traktamentsersättning skall bestridas genom anslag från länet.

Denna bestämmelse har utskottet ansett vara af den vikt, att den bör

fästas som villkor vid anslagets beviljande, därvid, i enlighet med hvad

i liknande fall plägat iakttagas, åt bestämmelsen synts böra gifvas den

utsträckning, att ersättningen skall bekostas af landsting, hushållningssällskap

eller eljest.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen må såsom bidrag till aflöning åt

tolf kringresande jordbrukskonsulenter i Dalarna och

Norrland — under villkor, att konsulenternas reseoch

traktamentsersättning bekostas af landsting, hushållningssällskap

eller eljest, samt på de villkor i öfrigt

Kungl. Maj:t kan finna godt föreskrifva — på extra

stat för år 1908 anvisa ett anslag af 30,000 kronor

att af Kungl. Maj:t i mån af behof för ändamålet

användas.

Veterinärundervisningen.

17:o) Utskottet hemställer vidare på grund af Kungl. Maj:ts därom

framställda förslag,

att Riksdagen må på extra stat för år 1908

anvisa åt veterinärinrättningen i Skara ett anslag af

900 kronor, hvaraf 200 kronor till aflönande af vikarie

åt föreståndaren, 100 kronor till löneförbättring åt

Bih. till Riksd. Prot. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 15

Utskottets

yttrande.

Veterinärinrättningen

i Skara.

L16.]

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Allmänna

landtbruks
möten.

[17, 18.]

Redskaps
profnings
anstalter.

[19.]

två drängar samt återstoden såsom bidrag till bestridande

af utgifter för ved och lyse för elever och undervisningslokaler,

undervisningsmateriel och onera m. m.

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar.

18:o) Med anledning af Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning

hemställer utskottet

att Riksdagen må på extra stat för år 1908

anvisa

a) såsom bidrag till bestridande af kostnaderna

för allmänna landtbruksmöten 7,500 kronor; samt

b) till prisbelöningar vid allmänna landtbruksmöten

12,500 kronor.

19:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till fortsatt uppehållande

af de vid landtbruksinstitutet vid Ultuna samt landtbruks- och

mejeriinstitutet vid Älnarp inrättade anstalter för profning af maskiner

och redskap för landtbrukets behof anvisa å extra stat för år 1908 ett

anslag af 10,000 kronor.

I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet

anfört följande:

»Under de senare åren hafva vid landtbruksinstitutet vid Ultuna

samt vid landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp varit inrättade anstalter

för profning af maskiner och redskap för landtbrukets behof.

Angående dessa anstalters tillkomst och hvad därmed äger sammanhang

torde det tillåtas mig att erinra om följande.

Vid landtbruksakademiens sammanträde den 25 april 1892 förekom

till öfverläggningsämne frågan om inrättande af anstalter för profning

af landtbruksredskap och maskiner. Innan denna öfverläggning

hölls, hade emellertid de i saken närmast intresserade, nämligen vårt

lands förnämsta redskapstillverkare, sammanträdt till ett talrikt besökt

möte i hufvudstaden för öfverläggning rörande samma fråga, därvid

beslöts att hos akademien begära åtgärders vidtagande i det ifrågavarande

syftet.

Med anledning häraf uppdrog landtbruksakademiens förvaltningskommitté,

till hvilken berörda fråga blifvit af akademien vid nämnda

sammanträde remitterad, åt särskilda kommitterade att efter vederbörlig

s. 115 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

115

utredning afgifva utlåtande i ämnet. Sedan detta utlåtande med därvid

fogadt förslag till akademien inkommit, ingick akademien till Kungl.

Maj:t med underdånig skrifvelse af den 18 september 1893, hvari

akademien underställde Kungl. Maj:ts pröfning det inkomna förslaget.

Genom nådig remiss af den 11 oktober 1893 anbefallde Kungl.

Maj:t landtbruksstyrelsen att, efter hushållningssällskapens ombuds

hörande, inkomma med underdånigt utlåtande i ämnet. Sedan bemälda

ombud blifvit hörda samt jämväl styrelsen för Alnarps landtbruksinstitut

äfvensom styrelsen för landtbruksinstitutet vid Ultuna sig yttrat,

afgaf landtbruksstyrelsen den 24 oktober 1894 underdånigt utlåtande,

hvari landtbruksstyrelsen hemställde, att Kungl. Maj:t måtte, jämte

förklarande, att vid landtbruksinstitutet vid Ultuna skulle tills vidare

finnas inrättad en anstalt för profning af maskiner och redskap för

landtbrukets behof, dels angående anstaltens ändamål och förvaltning

meddela vissa af landtbruksstyrelsen föreslagna bestämmelser, dels ock

för gäldande af kostnaderna för anstalten ställa till styrelsens för

anstalten förfogande för år 1895 ett belopp af 2,500 kronor äfvensom

medgifva, att de för profningarnas utförande influtna afgifter finge för

ändamålet i mån af behof användas.

Med föranledande häraf aflät Kungl. Maj:t till 1895 års riksdag

nådig proposition, att Riksdagen måtte för år 1896 dels på

extra stat anvisa ett anslag af 2,500 kronor för att, till underhåll af

en vid landtbruksinstitutet vid Ultuna inrättad anstalt för profning af

maskiner och redskap för landtbrukets behof, användas utöfver de för

profningarna inflytande afgifter, dels ock medgifva, att det uti staten

för landtbruksinstitutet vid Ultuna till institutets öfriga utgifter upptagna

belopp finge användas till anskaffande och underhåll af för profningsanstalten

erforderliga apparater, instrument, maskiner och redskap.

Uti skrifvelse den 14 maj 1895, angående regleringen af utgifterna

under riksstatens sjätte hufvudtitel, förklarade Riksdagen sig anse,

att en fast anstalt för profning af maskiner och redskap för landtbrukets

behof skulle vara till nytta och vida bättre än de dittills mera

tillfälligt anordnade profningar af detta slag tillgodose såväl landtbrukets

som redskapstillverkningens intressen. Med afseende härå och då genom

upprättande af en dylik fast anstalt särskilda anslag till redskapsprofningar

vid landtbruksmöten borde kunna, om ej helt och hållet undvaras,

åtminstone nedsättas till väsentligen lägre belopp än de dittills

för detta ändamål utgående, hade Riksdagen funnit Kungl. Maj:ts

framställning förtjäna uppmärksamhet. Såsom den till statsrådsprotokollet

förebragta utredningen gåfve vid handen, talade viktiga skäl för,

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

att en anstalt af ifrågavarande art blefve förenad med något af landtbruksinstituten.

Med afseende härå och då Riksdagen lika med departementschefen

ansåge, att Ultima landtbruksinstitut såsom plats för

profningsanstalt erbjöde vissa fördelar framför institutet vid Alnarp,

både Riksdagen icke tvekat att bifalla den föreslagna anstaltens förläggande

till förstnämnda landtbruksläroverk. Hvad anginge profningsanstaltens

organisation, erinrade Riksdagen, att olika meningar om denna

organisation uttalats, samt att den af landtbruksstyrelsen föreslagna

synts departementschefen i dess hufvuddrag kunna godkännas, ehuru

jämkningar däri kunde befinnas lämpliga. Med afseende härå hade

Riksdagen i frågans dåvarande läge icke ansett sig böra göra något

annat uttalande angående förevarande anstalts organisation, än att det

synts Riksdagen kunna ifrågasättas, huruvida icke i särskilda fall inskränkningar

i antalet af profningsnämndens ledamöter borde kunna

äga rum. Då Riksdagen ansåge, att de af nämndens ledamöter, som

vore vid Ultuna institut och egendom anställda och aflönade, borde

utan särskild godtgörelse utföra de med profningarna förenade göromål

och då sålunda endast till särskild! tillkallade medlemmar af nämnden

resekostnads- och traktamentsersättning komme att utgå vid de tillfällen,

då de anlitades, syntes nedsättning i den för profningsanstalten

beräknade kostnaden kunna åstadkommas. Huruvida äfven öfriga poster

i kostnadsberäkningen kunde minskas, vore i väsentlig mån beroende

af den utsträckning, i hvilken anstalten komme att anlitas. Då emellertid

de fabrikanter, som läte sina redskap och maskiner vid anstalten

afprofvas, därigenom kunde bereda sig ökad afsättning för sina tillverkningar

och sålunda ekonomisk vinst, syntes det Riksdagen billigt,

att profningsafgifterna bestämdes till belopp, som kunde vara tillräckliga

för bestridande af de direkta utgifterna för profningars verkställande

samt däröfver offentliggjorda meddelanden. Riksdagen, som icke

hade något att erinra emot det af Kungl. Maj:t äskade medgifvande!

angående användande jämväl för profningsanstaltens ändamål af det i

staten för landtbruksinstitutet vid Ultuna till »institutets öfriga utgifter»

upptagna belopp, ansåge, på grund af hvad ofvan blifvit anfördt, ett

särskildt anslag till anstaltens underhåll, åtminstone för det dåvarande

och innan erfarenhet rörande dess verksamhet vunnits, icke erforderligt,

så mycket hellre som Kungl. Maj:t ej torde sakna medel att

bestrida de kostnader, som kunde i förevarande hänseende erfordras

utöfver de afgifter, som från vederbörande fabrikanter inflöte. Riksdagen

anmälde alltså, att Kungl. Maj:ts förslag om anvisande å extra

stat för år 1896 af 2,500 kronor till underhåll af en vid landtbruks
-

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Statsutskottets Utlåtande N:o JO.

institutet vid Ultuna inrättad anstalt för profning af maskiner och

redskap för landtbrukets behof icke af Riksdagen bifallits, samt att

Riksdagen för år 1896 medgifvit, att det uti staten för landtbruksinstitutet

vid Ultuna till »institutets öfriga utgifter» upptagna belopp

jämväl finge användas till anskaffande och underhåll af apparater, instrument,

maskiner och redskap, som erfordrades för en vid institutet

inrättad profningsanstalt.

Härefter inkom styrelsen för landtbruks- och mejeriinstitutet vid

Alnarp till Kungl. Maj:t med en underdånig skrifvelse af den 4

september 1895, däri styrelsen hemställde, att Kungl. Magt måtte hos

Riksdagen väcka förslag dels om anvisande af ett årligt anslag af

2,500 kronor af allmänna medel för att utöfver ingående afgifter användas

till uppehållande vid Alnarps landtbruksinstitut af en profningsanstalt

för landtbruksmaskiner och redskap, dels ock om anvisande af

allmänna medel för en gång af 5,000 kronor till bestridande af halfva

kostnaden för apparater, instrument och utställningsbyggnad i enlighet

med bifogadt förslag och ritning, under förutsättning att Malmöhus

läns hushållningssällskap funnes villigt att därtill bidraga med lika

stort belopp.

Landtbruksstyrelsen, häröfver hörd, anförde uti underdånigt utlåtande

den 19 november 1895, att landtbruksstyrelsen, som, på sätt

inhämtades af dess underdåniga utlåtande den 24 oktober 1894 rörande

la*ndtbruksakademiens förutnämnda förslag, ansåge det vara förenadt

med verkligt afsevärda fördelar, om sådana anstalter komme till stånd

vid rikets båda landtbruksinstitut, fortfarande fasthölle vid den i samma

utlåtande uttalade uppfattning, att, innan någon erfarenhet vunnits

rörande den omfattning, i hvilken en dylik anstalt komme att af

allmänheten anlitas, det syntes lämpligast, att åtminstone till en början

endast en anstalt af nämnda beskaffenhet upprättades, och att, då

val i detta hänseende sålunda måste göras mellan båda instituten,

företräde syntes böra gifvas åt landtbruksinstitutet vid Ultuna såsom

den i flera afseenden lämpligare platsen för en dylik anstalt. På

grund häraf och då, enligt hvad framginge af landtbruksstyrelsens

samma dag, den 19 november 1895, afgifna underdåniga utlåtande

rörande organisationen af en dylik profningsanstalt vid landtbruksinstitutet

vid Ultuna, åtgärder redan vidtagits i syfte att åvägabringa

en profningsanstalt af ifrågavarande slag vid sistnämnda landtbruksinstitut,

hemställde landtbruksstyrelsen, att den förevarande framställningen

icke måtte för det dåvarande till någon åtgärd föranleda.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Samma dag sistberörda utlåtande afgafs, aflat landtbruksstyrelsen,

efter styrelsens vid landtbruksinstitutet vid Ultuna börande, infordradt

underdånigt utlåtande i anledning af hvad Riksdagen i dess förberörda

underdåniga skrifvelse den 14 maj 1895 i sammanhang med sina förutnämnda

beslut anfört beträffande organisationen af den ifrågasatta

profningsanstalten vid Ultuna.

Sistberörda två ärenden voro ännu beroende på Kungl. Maj:ts

pröfning, då aktiebolaget Separator uti en till landtbruksstyrelsen ställd

skrift, dagtecknad den 7 augusti 1896, med erinran, hurusom det länge

varit ett önskningsmål att få permanenta profningsanstalter för maskiner

och redskap inom landtbruket och dess binäringar anordnade vid landtbruksinstituten

vid Ultuna och Alnarp, förklarade sig villigt att till

landtbruksstyrelsen öfverlämna 100,000 kronor, att af landtbruksstyrelsen

förvaltas på det sätt, att ungefär 10,000 kronor om året användes

vid båda de nämnda instituten för upprättande och underhåll af

profningsanstalter för ifrågavarande redskap och maskiner, hvilka anstalters

framtid alltså därigenom blefve betryggad under en tid af minst

10 år; och fäste bolaget vid denna gåfva det villkor, att landtbruksstyrelsen

skulle förbinda sig tillse, att för framtiden och minst under

loppet af 10 år de redskap och maskiner af förenämnda slag, hvilka

täflade om pris vid allmänna svenska landtbruksmöten, såsom skett vid

det år 1896 hållna, underkastades grundlig profning vid endera af

nämnda profningsanstalter och att de genom dessa undersökningar

erhållna resultaten gjordes grundläggande för prisbedömningen.

Uti underdånig skrifvelse den 1 september 1896 anmälde landtbruksstyrelsen

hos Kungl. Maj:t den sålunda utlofvade gåfvan samt

anförde därvid, att kraftiga bemödanden redan gjorts för vinnande

af det ändamål, aktiebolaget Separators gåfva lämnade utsikt att kunna

vinna, och det i långt större utsträckning, än anledning funnits att vänta.

För användandet af samma gåfva erfordrades emellertid Kungl. Maj:ts

tillstånd därtill, att sådana anstalter, hvarom nu vore fråga, finge

vid rikets båda landtbruksinstitut i enlighet med gåfvobrefvets bestämmelser

upprättas. På grund af dessa syntes anstalterna böra stå under

inseende af landtbruksstyrelsen och denna äga för anstalterna fastställa

stater och reglementen, i hvilka sistnämnda gifvetvis borde inflyta

hufvudsakligen enahanda föreskrifter, som af landtbruksstyrelsen i dess

underdåniga utlåtanden af den 24 oktober 1894 och den 19 november

1895 föreslagits skola blifva i sådant afseende gällande.

Med stöd af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställde landtbruksstyrelsen,

att Kungl. Maj:t vid föredragning i ett sammanhang af ej

s. 119 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

119

mindre förevarande framställning än äfven de båda ärenden, hvari

landtbruksstyrelsen, enligt hvad ofvan sagts, den 19 november 1895

afgifvit särskilda underdåniga utlåtanden, måtte, jämte medgifvande att

ifrågavarande medel finge af statsverket emottagas för att användas till

upprätthållande tillsvidare vid hvartdera af rikets båda landtbruksinstitut

af eu anstalt för profning af maskiner och redskap för landtbrukets och

dess binäringars behof i enlighet med de i aktiebolaget Separators förenämnda

skrifvelse innehållna bestämmelser, dels uppdraga åt landtbruksstyrelsen

att för ifrågavarande anstalter utfärda erforderliga föreskrifter,

dels ock anbefalla styrelserna för landtbruksinstituten vid Ultuna och

Alnarp att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, landtbruksstyrelsen

för vinnandet af det med samma medel afsedda ändamål kunde finna

skäligt meddela.

Genom nådigt bref den 16 oktober 1896 fann Kungl. Maj:t

godt att, med uttalande af sitt nådiga välbehag öfver aktiebolaget

Separators offervillighet för befordrandet af ett samhällsnyttigt ändamål,

medgifva, att de sålunda af bolaget skänkta medlen finge af statsverket

emottagas för att användas till upprätthållande tillsvidare vid hvarje

af rikets båda landtbruksinstitut af en anstalt för profning af maskiner

och redskap för landtbruket och dess binäringar i enlighet med de af

bolaget gjorda bestämmelser, äfvensom uppdraga åt landtbruksstyrelsen

att för ifrågavarande anstalter utfärda erforderliga föreskrifter. Tillika

anbefallde Kungl. Maj:t ej mindre statskontoret att emottaga berörda

medel, bokföra dem under depositionstitel och rubrik: »Aktiebolaget

Separators gåfvomedel för anställande af profning af maskiner och

redskap för landtbruket och dess binäringar», göra dem fruktbärande i

enlighet med de i nådiga brefvet den 31 augusti 1877, angående förvaltning

af de under statskontorets vård ställda fonders och kassors

medel, stadgade bestämmelser, samt utbetala dem efter af landtbruksstyrelsen

lämnad anvisning, än äfven styrelserna för landtbruksinstituten

vid Ultima och Alnarp att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter,

landtbruksstyrelsen för vinnande af det med samma medel afsedda

ändamål kunde finna skäligt meddela.

Med stöd af föreskrifterna i förberörda nådiga bref af den 16

oktober 1896 utfärdade landtbruksstyrelsen den 30 april 1897 reglemente

för de vid landtbruksinstituten vid Ultuna och Alnarp tillsvidare inrättade

anstalter för profning af maskiner och redskap för landtbrukets behof,

hvilket reglemente sedermera ersatts af förnyade reglementen, af hvilka

det nu gällande är utfärdadt den 13 april 1904.

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Emellertid både, sedan styrelsen för landtbruks- och mejeriinstitutet

vid Alnarp, i anledning af väckt fråga om upprättande vid institutet

af sagda profningsanstalt, hos Malmöhus läns hushållningssällskap

hemställt, att sällskapet, under förutsättning att Riksdagen till en sådan

profningsanstalt dels anvisade ett årligt anslag af 2,500 kronor och

dels för en gång till betäckande af kostnader för apparater, instrument

och utställningsbyggnad ansloge en summa af 5,000 kronor, för sin del

ville bidraga med halfva utställningskostnaden eller 5,000 kronor, hushållningssällskapet

den 16 december 1895 beslutat att till en redskapsprofningsanstalt

vid Alnarp, under förutsättning att statsanslag till dess

ordnande beviljades, anvisa ett belopp af 5,000 kronor att utgå efter år

1896. Sedan därefter styrelsen för institutet hos hushållningssällskapet

hemställt, att oberoende af den förutsättning, hvarunder sällskapet fattat

sitt beslut den 16 december 1895, sällskapet måtte under år 1896 till

profningsanstalten anvisa 5,000 kronor att användas till utställningsbyggnad,

lämnade hushållningssällskapet därtill sitt samtycke.

Vidare har till uppförande af byggnader vid Alnarp för ifrågavarande

profningar af enskild person donerats ett belopp af 10,000

kronor. Med användande af de sålunda erhållna medlen hafva vid

Alnarp utförts dels en redskapshall dels ock ett profningsmejeri.

Dessutom hafva med anlitande af aktiebolaget Separators gåfvomedel

uppförts vid Ultima ett redskapshus för 3,242 kronor och vid

Alnarp en materialbod för 800 kronor.

Under år 1897 vidtogos åtgärder till förberedande af profningarna,

hvilka under år 1898 togo sin början och sedermera fortgått. Redogörelser

för de åren 1898—1905 utförda profningar hafva afgifvits af

styrelsen för profningsanstalterna och finnas tryckta såsom »Meddelanden

från styrelsen för maskin- och redskapsprofningsanstalterna» n:is

1 —15, hvarjämte register öfver de i samma meddelanden omförmälda

profningar utarbetats och af trycket utgifvits.

Uti underdånig skrifvelse den 14 december nästlidna år har

landtbruksstyrelsen gjort framställning om åtgärder för upprätthållande

af ifrågavarande profningsanstalters verksamhet äfven efter den tid,

då de af aktiebolaget Separator skänkta medlen komme att hafva

fullständigt åtgått för ändamålet. Landtbruksstyrelsen har därvid anfört

följ ande.

Enligt landtbruksstyrelsen den 12 november 1906 från statskontoret

tillhandakommen uppgift utgjorde behållningen samma dag å

aktiebolaget Separators gåfvomedel, oberäknad! räntor för året, 17,311

s. 121 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

121

kronor 26 öre, af hvilka omkring 4,000 kronor beräknats åtgå för

samma år.

Styrelsen för ifrågavarande profningsanstalter hade nu till landtbruksstyrelsen

ingifvit förslag till inkomst- och utgiftsstat för anstalterna

under år 1907, hvari anstalternas inkomster genom profningsafgifter

och försäljning af meddelanden upptagits tillhopa till 1,000 kronor och

utgifterna tillhopa till 14,050 kronor. På samma gång hade bemälda

styrelse uti en till landtbruksstyrelsen ingifven skrift anfört, att den af

aktiebolaget Separator för bedrifvande af maskin- och redskapsprofningar

donerade fonden nu så anlitats, att åtgärder måste vidtagas för möjliggörande

af en fortsatt verksamhet af profningsanstalterna, hvilka icke

utan stora olägenheter kunde upphöra, och på grund däraf hemställt,

det landtbruksstyrelsen måtte utverka statsanslag för fortsättande af

profningarna under år 1908 enligt samma grunder, som hittills varit

gällande. I sammanhang härmed hade styrelsen för anstalterna erinrat,

att utgifterna under åren 1901—1905 i medeltal utgjort 14,114 kronor

24 öre, hvarifrån dock borde afräknas anstalternas inkomster, omkring

500 kronor för år, hvarföre behofvet af statsmedel för år 1908 för

upprätthållande af profningsanstalterna enligt styrelsens åsikt utgjorde

13,500 kronor.

Då landtbruksstyrelsen ansåge sig böra hos Kung]. Maj:t anmäla

denna angelägenhet, tilläte sig styrelsen framhålla, hurusom det måste

anses vara af synnerlig vikt, att ifrågavarande profningsanstalter måtte

kunna fortgå äfven efter utgången af år 1907, hvarunder aktiebolaget

Separators gåfvomedel lämnade tillgång till profningarnas fortsättande.

Förslag hade visserligen väckts, att ifrågavarande profningar

skulle förenas med centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet.

Denna fråga hade dock ännu icke hunnit så beredas, att någon

som helst utsikt förefunnes, att förslag om anstalternas omorganisation

på detta eller annat sätt, såvidt ett sådant förslag öfver hufvud skulle

anses böra framställas, kunde hinna utarbetas och slutbehandlas i så

god tid, att det skulle kunna sättas i verket förrän med ingången af

år 1909. Häraf följde, att medel borde beredas för anstalternas upprätthållande

under år 1908.

Såsom bevis på det förtroende, hvarmed redskapsprofningarna

omfattades från såväl fabrikanternas och försäljarnas som jordbrukarnas

sida, kunde framhållas det stora antal redskap, årligen uppgående till

80—90, hvilket. vid anstalterna profvats, äfvensom den mängd förfrågningar

angående profvade redskap, som till anstalterna ingått.

Bih. till Rilcsd. Prof. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 16

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Såsom särdeles beaktansvärda fördelar af profningarna kunde med skäl

nämnas, att fabrikanterna på detta sätt blefve satta i tillfälle att få

sina redskap eller maskiner profvade, redan innan dessa komme i handeln,

hvarigenom möjlighet bereddes dem att rätta till äfventyra förefintliga

fel, hvilka sålunda icke behöfde blifva till olägenhet för afnämarna, att

vidare vid de med redskaperna eller maskinerna anställda jämförande

försöken kunde utrönas, under hvilka särskilda förhållanden det ena

profningsföremålet vore att föredraga framför det andra, samt slutligen

att landtmännen genom de meddelanden, hvilka utgåfves från profningsanstalterna,

blefve i tillfälle att lära känna de olika föremålens värde

och brukbarhet under olika förhållanden samt därigenom mången gång

undvika afsevärda förluster. Det borde på grund häraf icke ens kunna

sättas i fråga att nedlägga detta på så löftesrikt sätt började arbete.

Ej heller vore det lämpligt att, då, enligt hvad ofvan sagts, förslag

väckts om anstalternas omorganisation, vidtaga några genomgripande

förändringar för år 1908, utan borde verksamheten vid anstalterna

under detta år fortsättas i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad

för närvarande i sådant afseende funnes bestämdt.

För noggrannare beräknande af de härför erforderliga statsmedlen

hade landtbruksstyrelsen låtit verkställa en utredning angående

utgifterna för profningsanstalterna under åren 1901 —1905, och hade

dessa i medeltal utgjort:

tryckningskostnader för meddelanden...........................

kronor

2,473

—

post, telegraf och telefon................................................

11

318

—

frakter.................................................................................

V

165

—

annonsering...........................................................

11

87

—

aflöning till sekreterarna i profningsnämnderna samt

redaktion af meddelandena .................................

11

2,359

_

reseersättning till styrelsens ledamöter .......................

11

279: —

dagtraktamenten till vid profningarna tjänstgörande, på

platsen bosatta ledamöter i profningsnämnderna

11

1,098

—

reseersättning till ej på platsen bosatta ledamöter i

profningsnämnd .....................................................

11

2,038

—

inköp och underhåll af instrument ...............................

11

1,426

—

förbrukningsartiklar vid profningarna...........................

11

438

—

Ultuna och Alnarps egendomar för dagsverken m. m.

vid profningar.............................................................

11

595

—

legdt arbete vid montering och profningarna ............

11

567

—

diverse utgifter .................................................................

11

607

—

tillfälliga utgifter ................................................................

•1

1,454

—

tillhopa

kronor

13,904

—

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

— kronor 2,694: —

Härifrån borde afdragas inkomsterna vid anstalterna,

hvilka i medeltal för nämnda år utgjort

för försålda meddelanden kronor 764:

„ profningsafgifter.......................... n 1,757:

diverse inkomster ......... ...........:___________________________________________

hvadan det årliga utgiftsbeloppet kunde anses i

medeltal hafva utgjort........................................... kronor 11,-10:

Då emellertid fråga vore att bereda medel endast lör ett år ellei

år 1908, ansåge landtbruksstyrelsen, att utgifterna för profningarna

borde beräknas till något högre belopp eller till 12,000 kronor.

På o-rund af hvad sålunda blifvit anfördt, har landtbruksstyrelsen

hemställt,^ att Kungl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta proposition,

att Riksdagen måtte, till fortsatt upprätthållande åt de vid landtbruksinstitutet

vid Ultima samt landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp

tillsvidare inrättade anstalter för profning af maskiner . och redskap

för landtbrukets behof, på extra stat för år 1908 anvisa och stalla

till Kungl. Maj:ts förfogande ett belopp af 12,000 kronor; och liar

landtbruksstyrelsen vidare förklarat sig anse, att, i händelse al bifall härtill

ifrågavarande medel borde ställas till landtbruksstyrelsens disposition

för att mot redovisningsskyldighet användas för anstalternas behof i

hufvudsaklig öfverensstämmelse med de grunder, som för närvarande

o-ällde för anstalternas verksamhet.

o

I likhet med landtbruksstyrelsen anser jag det vara af stor betydelse,

att ifrågavarande anstalter, hvilka kunnat upprättas och under rande

icke mindre än åtta år underhållas genom de rikliga medel, som

enskild offervillighet ställt till förfogande för sådant ändamål, och hvilka

under nämnda tid varit till synnerligt gagn för såväl landtbrukets idkare

som tillverkarna af maskiner och redskap för landtbrukets behof, matte

1a tillsvidare fortsätta sin verksamhet, äfven efter det de. donerade

medlen till fullo förbrukats. Att det är staten, som bör sörja för anstalternas

fortsatta upprätthållande, synes mig själffallet. Da, såsom landtbruksstyrelsen

antydt, fråga uppstått om profningarnas förflyttning till

den nva centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet, .hvarom

dock särskild utredning är nödvändig, lärer det, huru än profnmgen

af sistnämnda fråga må utfalla, icke nu vara lämpligt eller erforderligt

att bereda medel för fortsättande efter oförändrad plan längre an under

år 1908 af verksamheten vid anstalterna. Beträffande beloppet al det

''anslag: som för ändamålet skulle erfordras, torde detsamma kunna be01
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

1“4 Statsutskottets Utlåtande Ko 10.

räknas något lägre än landtbruksstyrelsen föreslagit. I anslutnino- till

Riksdagens förut återgifna uttalande synes det mig nämligen, att man

bor kunna i vidsträcktare män än som skett i landtbruksstyrelsens

förslag bygga pa okade afgifter för profningarna, Med hänsyn härtill

anser jag anslaget kunna begränsas till 10,000 kronor.;;

Ifrare Med f d<p uti ofvanintagna, genom land bruksstyrel sens

försorg verkställda beräkning af utgifterna för profningsanstalterna

upptagna post å 1,098 kronor för dagtraktamenten till vid profningaina

tjänstgörande, på platsen bosatta ledamöter i profningsnämnderna

bär utskottet velat erinra om Riksdagens vid fråga om anslag till

profningsanstalten vid Ultuna i skrifvelse den 14 maj 1895 gjorda, i statsrådsprotokollet

åberopade uttalande därom, att, då Riksdagen ansåge, att

de åt nämndens ledamöter, som vore vid Ultuna institut och egendom

anstalta och aflonade, borde utan särskild godtgörelse utföra de med

ni1infai’na „ nade göromål, och då sålunda endast till särskilt

tillkallade medlemmar af nämnden resekostnads- och traktamentsersattning

komme att utgå vid de tillfällen, då de anlitades, svntes

nedsättning i den för profningsanstalten beräknade kostnaden kunna

åstadkomma^. Utskottet har dock icke ansett sig böra af denna anledning

föreslå minskning i förevarande anslag, utan hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kungl. Majrts för_

uia till fortsatt uppehållande af de vid landtbruksinstitutet

i Ultuna samt landtbruks- och mejeriinstitutet

i Alnarp inrättade anstalter för profning

af maskiner och redskap för landtbrukets behof anvisa

å extra stat för År 1908 ett anslag af 10,000

kronor.

Agrikulturkemiska

stationer.

[20.]

20:o) Med anledning af Kungl. Maj:ts därom gjorda framställnine;

hemställer utskottet,

att Riksdagen må å extra stat för år 1908

anvisa såsom bidrag till underhåll af åtta kemiska

stationer för jordbrukets och näringarnas behof —

inom de orter, där landsting eller hushållningssällskap,

hvart för sig eller i förening, förbundit sig att upprätta

laboratorium och bekosta ej mindre lokal för

detta jämte bostad eller hyresmedel för kemist och

s. 125 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

125

assistent än äfven aflöningen till dessa och laborator^ - tjänaren äfvensom de årliga utgifterna för laboratoriets

underhåll samt till inköp af böcker och inventarier

för stationens behof — 4,000 kronor för hvarje station

eller tillhopa 32,000 kronor.

21:o) Vidare och på grund af Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning

får utskottet hemställa,

att Riksdagen må såsom bidrag till underhåll

af en för öfre Norrland afsedd kemisk-våxtbiologislc

anstalt inom Norrbottens län — under villkor att från

länets landsting och hushållningssällskap eller eljest

bidrag lämnades till anstaltens underhåll med sammanlagdt

minst 6,750 kronor — på extra stat för år 1908

anvisa ett anslag af 11,250 kronor.

22:o) På grund af Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning hemställer

utskottet,

att Riksdagen må på extra stat för år 1908 till

Kungl. Maj:ts förfogande anvisa ett anslag af 10,000

kronor för att, med högst 1,000 kronor för hvarje

anstalt, användas till understöd åt sådana frökontrollanstalter,

som af landsting eller hushållningssällskap,

hvart för sig eller i förening, understödjas med minst

samma belopp som statsbidraget och hvilka anstalter

vilja underkasta sig de villkor och föreskrifter i afseende

på analysmetoder och öfriga förhållanden, som

af Kungl. Maj:t fastställas.

23:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att såsom bidrag till

åtgärder för befordrande af den inhemska klöfver- och gräsfröodlingen

på extra stat för år 1908 anvisa ett belopp af 15,000 kronor.

Beträffande denna framställning har departementschefen till statsrådsprotokollet

anfört följande:

»I underdånig skrifvelse den 15 januari 1906 har Skaraborgs

läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott, under åberopande af eu

skrifvelsen bilagd, hos utskottet i ämnet gjord framställning, i underdånighet

hemställt, att Kung]. Maj:t måtte vidtaga sådana åtgärder,

Kemisk -växt - biologisk anstalt

inom

Norrbottens

län.

[21.]

FrÖkon troll
anstalter.

[22.]

Åtgärder för

befordrande

af den

inhemska

klöfver- och

gräefröodlinurn.

[23.]

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Statsutskottets Utlutande N:o 10.

att odlingen af och handeln med klöfver- och gräsfrö komme att bedrifvas

på ett för det svenska jordbruket nyttigt sätt.

I den åberopade framställningen har bland annat anförts, hurusom

det i vårt land producerade fröet af klöfver, timotej och andra grässlag

vore öfverlägset det, som erhölles från sydligare belägna länder, på

grund hvaraf det skulle vara till fördel för landet, om här uteslutande

begagnades svenskt frö till utsäde, hvar jämte helt säkert en lönande

export af frö kunde komma till stånd, om den svenska fröodlingen och

fröhandeln ordnades på lämpligt sätt. Importen af frö från sydligare

länder vore för närvarande högst betydlig, i det värdet åt densamma

under åren 1902, 1903 och 1904 utgjorde respektive 2,891,000, 4,032,000

och 3,655,000 kronor, under det att värdet af exporten för samma år

uppgått endast till respektive 292,000, 231,000 och 238,000 kronor,

allt i runda tal.

Såsom medel till afhjälpande af detta missförhållande framhållas

först och främst åtgärder för framtvingande af större ärlighet vid

handel med utsädesfrö, så att icke, såsom nu vore fallet särskilt med

klöfverfrö, utländskt frö kunde säljas såsom svenskt. Bristen på ordnade

förhållanden i detta hänseende hade haft, till följd, att nu i

handeln förekomme en myckenhet frö, som bevisligen vore produceradt

inom landet men härstammade från utländskt frö och således

icke vore verkligt svenskt frö. Påståendet, att vi icke själfva kunde

producera vårt behof åt frö och att importen al dylikt pa grund

häraf vore nödvändig, öfverensstämde icke med verkliga förhållandet;

där afkastningen af fröskördarna aftagit, berodde detta på, att icke

gammal svensk fröstam blifvit använd till utsäde. Fröodlingen vore

visserligen ingen svår konst, men det fordrades dock både erfarenhet

och noggrannhet att utvälja de delar af fältet, som vore lämpliga

till fröskörd, samt att bortrensa sådana ogräs, livilkas frön vore

af den beskaffenhet, att de icke kunde aflägsnas från den tröskade

varan. På grund häraf syntes fröodling särskild! lämpa sig för det

mindre jordbruket, till hvars höjande densamma, rätt handhafd, kunde

blifva en mäktig häfstång. Vidare borde fröodlingsföreningar bildas

för producerande af äkta och rent frö, hvaraf export skulle kunna ske,

sedan produktionen öfverstigit landets behof. Jämväl för utförseln vore

det emellertid af största vikt, att handeln med frö ordnades sa, att det

blefve omöjligt att försälja utländskt frö såsom svenskt.

Äfven Gäfleborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

har i underdånig skrifvelse, under åberopande af ofvanberörda hem
-

s. 127 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

127

ställan, förklarat sig instämma i dess syfte samt anliållit, att Kungl.

Maj:t täcktes taga i nådigt öfvervägande de enligt utskottets förmenande

för landets fröodling synnerligen beaktansvärda synpunkter,

hvilka i framställningen blifvit framhållna.

Efter det Kungl. Maj:t genom nådig remiss den 20 februari

1906 anbefallt landtbruksstyrelsen att häröfver afgifva underdånigt

utlåtande, har landtbruksstyrelsen, som anmodat hushållningssällskapens

förvaltningsutskott — med undantag af Skaraborgs läns —

samt Sveriges utsädesförening att yttra sig i ämnet, med öfverlämnande

af de till styrelsen inkomna yttrandena, i underdånig skrifvelse den 17

oktober 1906 hemställt om vidtagande af åtgärder i här förevarande

hänseende.

Innan jag öfvergår till en närmare redogörelse för hvad landtbruksstyrelsen

sålunda föreslagit, tillåter jag mig omnämna, att hushållningssällskapens

förvaltningsutskott i sina förberörda yttranden förordat

flera olika åtgärder till befrämjande af den inhemska odlingen af frö, i

främsta rummet af klöfver (röd- och alsikeklöfver) samt af timotej.

De åtgärder, som sålunda förordats, synas kunna sammanfattas under

följande hufvudrubriker:

1) Spridande af upplysning bland den jordbruksidkande allmänheten,

särskildt bland de mindre jordbrukarna, dels genom föredrag

eller broschyrer rörande fröodling och sättet för dess utförande samt

om vikten af att använda utsäde endast af bästa och för orten mest

lämpliga beskaffenhet, dels ock genom anställande af särskilda, i förevarande

angelägenhet väl hemmastadda konsulenter.

2) Upprättande af fröodlingsföreningar under hushållningssällskapens

kontroll.

3) Beviljande af lån eller anslag till inrättande af frörenserier

samt till inköp af maskiner för frörensning.

4) Införande af garanti vid handeln med utsädesfrö på det sätt,

att genom lag blefve bestämdt, att''försäljare af utsäde vid bötesansvar

skulle vara skyldiga att vid försäljning af frö lämna uppgifter om varans

beskaffenhet, särskildt om dess härkomst.

5) Åstadkommande af strängare uppsikt öfver handeln med utsädesfrö

och föreskrift att, särskildt vid import af dylikt från utlandet,

ursprungsbevis skulle företes.

6) Märkning af säckar, uti hvilka utsädesfrö från utlandet importeras,

för att beteckna detta såsom utländskt.

7) Importeradt frös uppblandning med ett lätt igenkännligt sterili
-

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Berådt frö eller tillsättande genom tullmyndigheternas försorg af en viss

procent färgadt frö af samma fröslag.

8) Åsättande af effektiv tull å utländska frövaror, på det att

importen af dylika måtte förhindras eller minskas, en åtgärd, som dock

vissa förvaltningsutskott lifligt afstyrkt, under framhållande af att den

skulle verka mera till skada än till gagn.

9) Höjandet af fröodlingen och fröhandeln genom särskilda åtgärder,

såsom premiering af för fröskörd afsedda fält, anordnande genom

statens försorg af årliga fröutställningar med pristäflan, årliga frömarknaders

anordnande med bidrag af allmänna medel, fröhandelns öfvertagande af

under hushållningssällskapens kontroll inrättade s. k. frökontor, fria

fröanalyser för jordbrukare, förbud mot enskild frökontrollverksamhet,

anskaffande af goda fröstammar och utdelande af frö efter dylika genom

hushållningssällskapens försorg, noggranna undersökningar rörande orsaken

till att klöfverväxterna i vissa delar af landet icke sätta grobart

frö samt utfärdande af förbud för tullmyndighet att till varuemottagare

utlämna underhaltig frövara.

Ett utförligt och för bedömandet af föreliggande fråga belysande

utlåtande är det, som Sveriges utsädesförening i ämnet afgifvit till

landtbruksstyrelsen; och tillåter jag mig att ur detsamma meddela några

uppgifter och af föreningen framhållna synpunkter, hvilka synts mig

särskildt vara förtjänta att uppmärksammas.

Utsädesföreningen har till en början med ledning af uppgifter,

hämtade från den officiella statistiken, lämnat följande öfversikt öfver

förhållandet mellan den inom landet använda mängden utsäde af

klöfver- och gräsfrö samt den inhemska produktionen af dessa fröslag

under tjuguårsperioden 1885—1904.

s. 129 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

129

År.

|

1 Utsäde

Det.

Fröskörd i

Det.

proc. af sudderi.

1885

60,386

62,323

1

103.2

1886

63,567

52,579

82.7

1887

68,879

41,365

60.1

1888

67,140

46,563

69.3

1889

72,026

56,092

77.8

Medeltal

66,409

51,761

77.9

—

1890

75,807

59,502

78.5

1891

77,281

58,443

75.6

1892

78,115

60.573

77.5

1893

77,818

57,547

74.0

1894

78,596

58,454

74.4 1

Medeltal

77,523

58,904

76.1

1895

79,676

57,770

72.5

1896

81,055

60,029

74.1

1897

81,729

60,182

73.6

1898

82,485

57,727

69.9

1899

87,519

60,616

69.3

Medeltal

82,493

59,265

71.8 i

1900

90,226

60,499 ,

67.1 i

1901

91,948

59,117 |

64.3

1902

92,921

44,479

47.9

1903

91,308

55,094

60.3

1904

92,135

54,168

58.8

Medeltal

91,707

54,671 !

59.6

Ökning i proc.

39.6

5.6

i

Bih. till Riksd. Prof. 1907.

4 Sami. 1 Afd. 10 Käft.

17

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Af denna öfversikt framgår, bland annat, att det årliga behoivet

af utsäde under här ifrågavarande tjuguårsperiod stigit från 66,400

deciton i medeltal för första femårsperioden till 91,700 deciton i medeltal

för den sista, eller med i rundt tal 40 procent. Samtidigt visar

jämväl kvantiteten skördadt frö en om också endast ringa stegring,

som dock med sina 5,6 procent icke på långt när kunnat hålla jämna

steg med det växande behofvet. I tabellens tredje kolumn, där den

årliga fröskörden finnes angifven i procent af använda utsädesmängden,

möter man likaledes en oafbrutet tilltagande brist på utsäde, från 22, i

procent under första femårsperioden till 40,4 procent under den sista.

Såsom en bidragande orsak till det sålunda påvisade missförhållandet

mellan den inhemska produktionen och behofvet åt fröutsäde

angifver utsädesföreningen den särskildt inom vårt lands sydligaste delar

tilltagande användningen af kortvariga vallar och på sina håll halfträda

med öfvervägande ettårig klöfvervall. I sammanhang härmed hade

nämligen uppstått ökadt behof af tidiga klöfversorter, hvilka kunde

skördas så tidigt på sommaren, att fältet hunne vederbörligen tillredas

före den för höstsäden gifna såningstiden. Sådan klöfver hade ej

funnits att tillgå inom landet, men kunde däremot lätt erhållas utifrån.

Denna omständighet syntes utsädesföreningen vara af synnerlig

vikt att beakta, då det gällde att bedöma de åtgärder, som i föreliggande

fråga kunde befinnas påkallade. Att, såsom så ofta skedde, beteckna

hela vår import af klöfverfrö såsom öfverflödig och direkt skadlig kunde

under här angifna förhållanden icke vara berättigadt. Fastmera finge

det väl anses skäligt, att äfven de landsdelar, som ansåge sig vara bäst

betjänta med denna tidiga, endast i utlandet tillgängliga klöfver, finge

påräkna vederbörlig hänsyn till sina intressen och framför allt icke brådstörtadt

utestängdes från en nödvändighetsvara, som det åtminstone tills

vidare ej syntes finnas utsikt att erhålla inom landet.

Såsom en bekräftelse härpå och för att på samma gång lämna en

fullständigare bild af produktionsförhållandena pa här ifrågavarande

område inom landet, har utsädesföreningen i nedanstående tabell sammanställt

medeltalen för år under tioårsperioden 1895—1904 af de för

hvarje särskildt län angifna utsädes- och skördemängderna af klöfveroch

gräsfrö.

s. 131 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

131

1

Län.

Medeltal pr är

Antal år [

öfverskott, i

|

Utsäde

Det.

Fröskörd i

Det. j proc. af sådd.

Stockholms

län

4,623

3,745

81.0

1

Södermanlands

»

5,727

6,556

114.4

9

Östergötlands

»

7,626

7,802

102.3

7

j Jönköpings

»

3,492

1,770

50.7

—

j Kronobergs

1,486

1,030

69.3

—

I Ålfsborgs norra

»

4,339

3,740

86.2

2

] Skaraborgs

»

9,676

9,104

94.1

3

| Värmlands

5,354

3,951

73.8

i Örebro

»

5,012

5,092

101.5

6

1 Västmanlands

»

4,634

4,826

104.1

7

! Kopparbergs

D

2,799

1,304

46.7

—

] Gäfleborgs

2,504

2,185

87.3

—

j S:a pr år

57,272

51,105

89.9

—

Medeltal pr år och län

4,773

4,259

—

—

Kalmar läns södra

2,129

350

16.4

—

i Blekinge

län

1,164

599

51.5

—

i Kristianstads

»

5,252

1,135

21.6

| Malmöhus

»

10,042

1,024

10.2

—

i Hallands

»

3,553

1,431

40.3

—

j Ålfsborgs södra

»

1,824

862

47.3

—

S:a pr år

23,964

5,401

22.5

—

■ Medeltal pr år och län

3,994

900

-

—

Beträffande denna tabell framhålles, hurusom af densamma framginge,

att de särskilda länen vore fördelade i två skarpt skilda grupper,

å ena sidan de södra kustlänen och å andra sidan de öfriga mellersta och

nordligare länen, inom hvilka klöfverodling i större utsträckning bedrefves.

I den senare gruppen kunde den egna produktionen täcka

ända till nio tiondedelar af behofvet, i den förra däremot icke ens en

fjärdedel. Det vore sålunda de södra, i öfrigt, bäst lottade landsdelarna,

som här blifvit efter, tydligtvis just på grund af öfvervägande odling

af den tidiga, utifrån kommande klöfvern.

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Efter att härpå hafva påvisat, å ena sidan att denna tidiga

rödklöfver på grund af sin hastiga och rikliga återväxt samt sin förmåga

att producera fodermassa, så länge väderleken det medgåfve,

verkligen förtjänade den uppmärksamhet, som man skänkt densamma i

landets sydliga delar, där det gällde att för massproduktion till det

yttersta begagna sig af växttiden i hela dess utsträckning, men att

det å andra sidan vore önskvärdt, att den svenska senklöfvern äfven

där komme mera till användning, i det att densamma å kallare och

fuktigare lägen, i mångåriga vallar och äfven i en del af de kortvarigare

utan tvifvel skulle lämna bättre resultat än det, som nu på många håll

erhölles, har föreningen till närmare pröfning upptagit frågan om möjligheterna

för dessa sydligare landsdelar att skälfva producera det för deras

eget behof nödiga utsädet särskildt af tidig klöfver och därvid bland

annat anfört, hurusom hittills vunnen erfarenhet icke syntes hafva

uppmuntrat till någon fröodling i större utsträckning inom dessa trakter,

särskildt icke inom kuststräckorna och slättbygderna. Möjligt vore

visserligen, att inga allvarliga försök i denna väg blifvit gjorda, alldenstund

den ordnade fröhandeln direkt tillhandahållit hvad man behöft,

men det läge också nära till hands att antaga, att ganska stora vanskligheter

för en lönande klöfverfröproduktion här skulle möta. Bekant

vore nämligen, att rödklöfverns blommor icke kunde befruktas utan

förmedling af honungssökande humlor. Dessa hölle till i jordvallar,

grässluttningar, skogsmarker, beteshagar och andra liknande ställen,

där de befruktade honorna, som ensamma lefde öfver vintern, funne

en tillflykt, och på våren grundläde nya kolonier. Ju mera dylika

lokaler försvunne — såsom de faktiskt gjort inom exempelvis stora

trakter af Skåne — desto mindre blefve alltså tillgången på dessa för

frösättningen oumbärliga hjälpare. Ganska sannolikt vore därför, att

klena resultat skulle uppnås vid här ifrågavarande fröodling, åtminstone

på det rena slättlandet. Särskildt skulle naturligtvis denna svårighet

göra sig gällande, då det, såsom just i detta fall, vore fråga om tidig

klöfver, som, lämnad åt sig själ!'', blommade, innan humlorna hunnit

tillräckligt föröka sig. Häremot sökte man dock, som bekant, hjälpa

sig genom toppning af klöfvern före blomningen, hvarigenom det

egentliga floret något fördröjdes.

Då det emellertid af en del lyckade försök, bland annat å utsädesföreningens

försöksfält vid Svalöf, framginge, att en god frösättning äfven

i Skåne kunde ernås till och med utan vidtagandet af sistnämnda åtgärd,

kunde hittills kända förhållanden icke sägas afgjordt tala emot möjligheten

af en lönande odling af klöfverfrö äfven i landets sydligare delar,

s. 133 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

133

hvadan ytterligare försök i nämnda hänseende borde företagas. Ett

dylikt arbete måste dock grundas, icke såsom hittills på tillfälligtvis

bekommet material af oviss härstamning och med opröfvade egenskaper,

utan på stammar, hvilkas lämplighet för våra förhållanden på förhand

fastslagits och som framför allt icke vore tidigare än oundgängligen

nödvändigt. Ett sorgligt faktum vore nämligen, att den tilltagande

importen af klöfverfrö tillfört oss det mest olikartade frö från vidt

skilda länder; och häri läge tvifvelsutan den största faran för hela vår

klöfverodling. Hänvisade, som vi nu länge varit, till ovillkorlig import

af närmare hälften af vårt årliga utsädesbehof, hade det ej kunnat

undvikas, att ursprunget af de varor, som tillförts oss, i vida högre

grad bestämts af det tillfälliga prisläget för de olika produktionsländernas

årsskörd än af själfva stammarnas lämplighet för våra förhållanden;

och, hvad värre vore, allt detta utländska frö kunde allt

efter omständigheterna utgifvas lika väl för tidig som för sen klöfver.

Ett begånget misstag komme visserligen förr eller senare i dagen,

oftast i form af kännbar förlust för odlaren, men på grund af den nästan

otroliga sorglöshet, hvarmed flertalet inköp af här ifrågavarande slag

af de svenska landtmännen gjordes, funnes i regel ingen rättelse eller

ersättning att vinna.

Resultatet af allt detta hade nu blifvit, att allmän osäkerhet rådde

inom hela vår klöfverfrömarknad. I såväl ena som andra landsdelen

visste man knappast längre, hvad för slags klöfver man hade på sina

fält; och vid hvarje inköp löpte man risken att åsamka sig kännbara

förluster. Det vore icke längre tillräckligt att förskaffa sig de säkraste

garantier för att varan vore producerad inom landet, ej ens hos viss

känd odlare. Denne kunde i sin tur oförskylldt hafva bekommit en

helt annan vara än den, han själf trodde sig innehafva. När dessa

missförhållanden nu hade nått en sådan utsträckning, att äkta stammar

af vår gamla utmärkta svenska senklöfver, åtminstone i oblandadt skick,

knappast längre stode att uppbringa inom den egentliga fröhandeln,

måste det erkännas, såväl att allvarlig fara vore för handen, som att

energiska åtgärder nu måste tillgripas både för att rädda hvad som

ännu funnes att rädda och för att på tillförlitlig grund återuppbygga

vår inhemska fröproduktion.

Äfven landtbruksstyrelsen har i sitt ofvan omförmälda underdåniga

utlåtande såsom sin mening uttalat, att åtgärder måste vidtagas

till höjande af odlingen utaf inhemskt frö af klöfver och timotej, i det

att det nämligen icke kunde bestridas, att för närvarande svårigheter

mötte för svenska landtbrukare att till utsäde erhålla godt svenskt frö.

Laudtbruks
styrelsens
utlåtande.

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

af ifrågavarande växter; och syntes det landtbruksstyrelsen, att staten

härvid borde ingripa för vinnande af sagda mål. Vikten häraf framginge

tydligt af den omständigheten, att mera än en tredjedel af vårt

lands åkerareal bure klöfver och gräs. Såsom regel för statens åtgärder

syntes i detta fall böra fastställas, att åtgärderna så vidt möjligt borde

framkalla och befordra landtmännens själfverksamhet och därför närmast

afse spridandet af upplysning bland dem ocli understödjande af

hushållningssällskapens verksamhet för ändamålet.

Önskligt vore visserligen, om äfven kontroll kunde införas däröfver,

att utländskt klöfver- och gräsfrö icke komme att säljas såsom svenskt.

Då emellertid härstamningen af till salu utbjudet dylikt frö numera ej

läte sig med tillförlitlighet utröna, sedan det utländska fröet med tillhjälp

af förträffliga frörensningsmaskiner i allmänhet före dess förande

i marknaden befriats från allt ogräsfrö, hvars förekomst i fröet förut

utgjort säkraste ledningen för frökontrollen vid bestämmande af ursprunget

af fröet, syntes det landtbruksstyrelsen, att någon åtgärd i

antydd riktning icke omedelbart kunde eller borde vidtagas, detta så

mycket mindre som landtbruksstyrelsen för närvarande vore sysselsatt

med utredningen af frågan om möjligheten att kunna genom föreskrift

om tillsättande af färgadt frö af samma slag som varan vinna ett medel

till åstadkommande af denna i så hög grad önskvärda kontroll.

Hvad åter anginge det ifrågasatta spridandet bland landtmännen

af upplysning i föreliggande viktiga fråga, ansåge sig landtbruksstyrelsen

böra föreslå, att särskiidt statsanslag måtte beviljas för åstadkommande

af en god, för allmänheten afpassad skrift rörande betydelsen af odling

af inhemskt frö af klöfver och timotej samt om sättet för denna odlings

rationella bedrifvande. I sådant syfte borde en pristäflan på vanligt

sätt utlysas, för hvilket ändamål två pris — ett första på 1.000 kronor

och ett andra på 500 kronor — borde utlastas för de bästa skrifterna,

om de ansåges däraf förtjänta. Inbjudning till täflan om dessa pris

borde införas i allmänna tidningarna, och bedömandet af de inkomna

skrifterna ske genom landtbruksstyrelsen. Kostnaderna för tryckning

af skriften eller bägge skrifterna ansåge landtbruksstyrelsen kunna bestridas

af de medel, som inflöte genom skrifternas försäljning, hvarvid

det vore att antaga, att hushållningssällskapen kunde tjäna såsom lämpliga

mellanhänder.

Beträffande frågan om understöd åt hushållningssällskapen till åtgärder

för här ifrågavarande ändamål, syntes det landtbruksstyrelsen, att

statsmedel äfven till sådant understöd borde beviljas, hvilket understöd

dock borde utgå endast såvidt Imshållningssällskapens verksamhet

s. 135 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10. 135

till fröodlingens befrämjande afsåge åstadkommandet af fröodlingsföreningar

och andelsfrörenserier, premiering af fröodling och utsädesfrö,

aflönandet af undervisare eller konsulenter i fröodling, anskaffande

och utdelande till mindre jordbrukare af goda fröstammar, åtgärder för

uppköp, rensning och försäljning af inom orten odladt utsädesfrö samt

försök för utrönande af de för orten lämpliga klöfver- och gräsfrösorter.

För dessa ändamål hade landtbruksstyrelsen ansett ett anslag af statsmedel

af 15,000 kronor, för år räknadt, för närvarande vara tillfyllest,

hvarjämte styrelsen föreslagit, att såsom allmänt villkor för att hushållningssällskap

skulle erhålla del af anslaget måtte bestämmas, att

hushållningssällskap eller landsting, hvart för sig eller i förening, skulle

för ändamålet hafva tillskjutit minst lika stort belopp som statsunderstödet.

Såsom ytterligare villkor för erhållande af statsbidrag för nu

angifna ändamål bär landtbruksstyrelsen föreslagit:

a) om understödet afsåge bidrag till fröodlingsförening, att detsamma

måtte utgå till bestridande af kostnaderna för föreningens organisation,

inköp af rensningsmaskiner, anskaffande och utdelande af goda

fröstammar samt aflönande af sakkunnigt biträde, då sådant icke omedelbart

af sällskapet bekostades; att föreningens stadgar vore af hushållningssällskapets

förvaltningsutskott godkända; att föreningens fröodling

i främsta rummet afsåge klöfver och timotej; samt att fröodlingen bedrefves

i enlighet med de föreskrifter, som lämnades af hushållningssällskapets

förvaltningsutskott eller dess sakkunniga biträde eller af

genom föreningen antagen, af förvaltningsutskottet godkänd sakkunnig*

person;

b) om understödet afsåge andelsfrörenserier, att detsamma måtte

utgå för anskaffande af rensningsmaskiner; att stadgar för den förening,

som upprättat renseriet, blifvit af hushållningssällskapets förvaltningsutskott

godkända; och att föreningen förbundit sig att från fröodlare

mottaga frö till rensning enligt af förvaltningsutskottet fastställd taxa;

c) om understödet afsåge premiering af fröodling och utsädesfrö,

att detsamma särskildt borde utgå till dylik premiering af klöfver- och

timotejfrö samt till pris vid utställningar af dylikt frö;

d) om understödet afsåge aflönande af undervisare eller konsulent

i fröodling, att detsamma måtte utgå till arfvode åt sådan tjänsteman

eller till bekostande af hans resor;

e) om understödet afsåge anskaffande och utdelande af goda fröstammar,

att dessa företrädesvis utgjordes af rena klöfver- och timotejfröstammar;
-

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Departements■

chefens

yttrande.

f) om understödet afsåge uppköp, rensning och försäljning af inom

orten odladt utsädesfrö, att dessa åtgärder vidtoges i enlighet med af

hushållningssällskapets förvaltningsutskott fastställd plan; samt

g) om understödet afsåge försök för utrönande af de för viss ort

lämpliga klöfver- och gräsfrösorter, att dessa försök utfördes enligt hushållningssällskapets

förvaltningsutskotts föreskrifter.

På grund af hvad landtbruksstyrelsen sålunda anfört, har styrelsen

i underdånighet hemställt, att Kungl. Maj:t måtte dels anvisa och

ställa till landtbruksstyrelsens förfogande ett belopp af 1,500 kronor

att användas till två pris för åstadkommande, i enlighet med förut angifna

plan, af en skrifttäfling rörande fröodling, dels ock till Piksdagen

aflåta proposition om beviljande å extra stat för år 1908 af 15,000

kronor att användas till understöd åt hushållningssällskapen för vidtagande

af åtgärder för den inhemska fröodlingens befrämjande i enlighet

med de grunder, som i det föregående blifvit anförda.

Den fråga, på hvilken jag här tillåtit mig rikta uppmärksamheten,

synes mig vara af den betydelse för landets jordbruk, att åtgärder

för befordrandet af dess lösning måste framstå såsom i höggrad

önskvärda och af behofvet påkallade.

Vid det nu rundt om i vårt land med lifligt intresse omfattade

arbetet på att föra jordbruket framåt och höja denna viktiga närings

afkastningsförmåga har på grund af flera samverkande omständigheter

tjmgdpunkten med rätta kommit att läggas på ladugårdsskötselns främjande.

Och då såsom en följd häraf foderproduktionen fått sig inom

vårt svenska jordbruk anvisad en mycket framskjuten plats, måste gifvetvis

hvarje åtgärd, som — utan att ökning äger rum i den för foderväxtodling

afsedda arealen — kan åstadkomma en mera väsentlig stegring

i den producerade fodermassan, framstå såsom både välbetänkt

och eftersträfvansvärd. I sådant afseende skulle tvifvelsutan åstadkommande

af en väl planlagd och med klok urskillning ledd inhemsk

produktion af för våra förhållanden lämpligt fröutsäde vara af den

största betydelse.

Det inflytande, som det använda utsädets beskaffenhet utöfvar på

afkastningen, är ju numera allmänt erkändt, något som bäst torde

framgå af det energiska arbete, man under en följd af år i vårt land

nedlagt på att, då det gäller utsäde af de olika stråsädesslagen, bereda

tillgång till dylikt af yppersta kvalitet. Om möjligt ännu större betydelse

har utsädets beskaffenhet i fråga om den viktiga foderproduktionen,

i all synnerhet vid valläggning, enär det här icke gäller endast

s. 137 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o JO.

137

eu enda gröda, utan verkningarna af ett dåligt utsäde göra sig gällande

alla de år, åkern ligger i vall.

Att följderna af en genom dåligt fröutsäde förorsakad brist på

det för en lönande ladugårdsskötsel nästan oundgängliga höet också

äro i ekonomiskt hänseende ytterst kännbara, ligger i öppen dag, enär

den uppkomna bristen måste, i den mån detta låter sig göra, fyllas

genom inköp af andra, dyrbara fodermedel.

De af landtbruksstvrelsen föreslagna åtgärderna för att råda bot

i detta hänseende och leda vår inhemska, allt för mycket försummade

odling af klöfver- och gräsfrö in på rätt väg anser jag förtjänta af att

med statsmedel understödjas.

Härvid bör jämväl erinras, att jämte de fördelar, som tillgång

till ett godt fröutsäde bereder landets jordbruk, en lönande export af

en öfverallt eftersökt vara möjligen skulle genom dessa åtgärder så

småningom kunna åstadkommas, en synpunkt, som, äfven den, är väl

värd att här beaktas.

Äfven en annan icke mindre beaktansvärd omständighet tillåter

jag mig i detta sammanhang framhålla, den nämligen att Sveriges utsädesförenings

nyss påbörjade, med statsmedel understödda arbete att

frambringa nya värdefulla, för våra vidt skilda lokala förhållanden

passande stammar äfven af här ifrågavarande foderväxter säkerligen

skulle erhålla ett synnerligen godt stöd i en rundt landet pågående verksamhet,

sådan den landtbruksstvrelsen genom sitt föreliggande förslag

vill söka få till stånd.

Att deuna verksamhet med intresse kommer att omfattas af landets

hushållningssällskap, har jag all anledning antaga. Och jag stödjer

detta mitt antagande icke endast på de af mig i det föregående omnämnda,

till landtbruksstvrelsen från sällskapen inkomna yttrandena i

ämnet. Äfven de mått och steg, ett och annat af dem redan i förevarande

hänseende vidtagit, tala härför.

Sålunda har Västernorrlands läns hushållningssällskap genom beviljande

af räntefria lån till med frörenserier förbundna fröodlarföreningar

verksamt sökt bidraga till bildandet af dylika föreningar, och

hafva dessa, där de redan kommit till stånd, visat sig på mycket kort

tid förmå gifva ett märkbart uppsving åt fröodlingen inom det verksamhetsområde,

hvar och en af dem åt sig utstakat.

1 Södermanlands län har hushållningssällskapet nyligen beslutat

tillsättandet af eu särskild utsädesnämnd med uppdrag att hos sällskapet

föreslå och, i enlighet med för nämnden utfärdad instruktion, sjelf vidBih.

till Kiksd. Prot. 1907. 4 Sami. 1 Afd. JO Höft. 18

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Statsutskottets Utlåtande N:o JO.

taga åtgärder till växtodlingens i allmänhet befrämjande och planmässiga

bedrifvande inom länet.

Äfven inom Östergötland verkar en förening för inhemsk fröodling,

hvilken, bildad redan i slutet af 1870-talet, under en följd af år

haft sin uppmärksamhet i främsta rummet riktad på att uppmuntra

soldater, banvakter, torpare och andra småbrukare att odla hufvudsakligen

kålrotsfrö; och har föreningen genom denna sin verksamhet tydligt

lågt i dagen, af huru stor betydelse en efter lokala förhållanden

afpassad, under sakkunnig ledning ställd fröodling kan blifva för särskilt

det mindre jordbruket och dess idkare. Jag håller icke för

osannolikt, att det en gång kan komma att visa sig, att det är bland

dessa, som det verksammaste biståndet och stödet är att söka, då man

vill, så vidt möjligt, med inhemsk vara af yppersta beskaffenhet fylla

landets behof af klöfver- och gräsfrö.

Landtbruksstyrelsen har i sin föreliggande framställning föreslagit,

att bidrag af statsmedel till understödjande af hushållningssällskapens

verksamhet till fröodlingens främjande skulle utgå endast under förutsättning,

att denna verksamhet afsåge vissa af landtbruksstyrelsen

angifna åtgärder och att för erhållande af bidrag till dylika åtgärder

måtte föreskrifvas vissa likaledes af landtbruksstyrelsen närmare angifna

villkor. Då det synes mig, såväl att dessa åtgärder måste betraktas

såsom de mest verksamma som ock att de uppställda villkoren i mycket

hög grad skulle betrygga uppnåendet af det åsyftade målet, bär jag

icke något att erinra mot hvad landtbruksstyrelsen sålunda föreslagit.

Att landtbruksstyrelsen vid uppgörandet af detta sitt förslag lagt särskild

vikt på främjandet af odlingen af klöfver- och timotejfrö, finner

jag fullt befogadt, då dessa båda foderväxter tvifvelsutan för närvarande

äro de för vår vallkultur viktigaste och säkerligen ännu länge komma

att så förblifva.

Landtbruksstyrelsen har vidare föreslagit, att såsom allmänt villkor

för att hushållningssällskap skall kunna erhålla del af här ifrågavarande

statsanslag måtte bestämmas, att hushållningssällskap eller landsting,

hvart för sig eller i förening, skall hafva för ändamålet tillskjutit minst

lika stort belopp som statsunderstödet. Oaktadt detta villkor synes mig

vara betungande för hushållningssällskapen, hvilkas tillgångar äro hårdt

tågna i anspråk för olika åtgärder till jordbrukets främjande, har jag

likväl icke ansett mig kunna föreslå någon minskning i det sålunda

från orten fordrade tillskottet, enär i så fall motsvarande ändring synts

mig hafva bort vidtagas äfven i samma, vid andra anslag af ungefär

s. 139 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10. 139

enahanda natur fästa villkor, något som emellertid icke kunnat ske

utan en föregående allsidig och omfattande utredning.

Landtbruksstyrelsens föreliggande framställning innefattar jämväl

en hemställan, att ett anslag af 1,500 kronor måtte ställas till landtbruksstyrelsens

förfogande att användas till två pris för åstadkommande

af täflingsskrifter rörande fröodling. Äfven denna af landtbruksstyrelseii

föreslagna åtgärd synes mig värd beaktande. Då emellertid ifrågavarande

belopp, för den händelse Kungl. Maj:t finner landtbruksstyrelsens

här gjorda hemställan böra bifallas, bör kunna anvisas från för

Kungl. Maj:t tillgängliga medel, torde förslaget i denna del icke behöfva

blifva föremål för framställning till Riksdagen.»

1 anslutning till hvad departementschefen i förenämnda ärende

anfört, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må såsom bidrag till åtgärder

för befordrande af den inhemska klöfver- och gräsfröodlingen

på extra stat för år 1908 anvisa ett belopp

af 15,000 kronor.

24:o) Kungl. Magt har föreslagit Riksdagen att, såsom bidrag Ull

uppehållande af Sveriges utsädes förenings praktiskt vetenskapliga verksamhet,

på extra stat för år 1908 anvisa ett anslag af 25,000 kronor.

I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet

anfört följande:

»Såsom bidrag till uppehållande af Sveriges utsädesförenings praktiskt-vetenskapliga

verksamhet har Riksdagen på extra stat för hvart

och ett af åren 1905, 1906 och 1907 anvisat ett anslag af 25,000

kronor att^ utgå under de villkor, Kungl. Maj:t kunde finna godt bestämma.

År 1904, då anslaget beviljades på grund af inom Riksdagen

väckta motioner, förklarade Riksdagen sig anse, att föreningen borde

erhålla statsunderstöd till belopp af 40,000 kronor, men att, enär Kungl.

J\Iaj:t alltsedan år 1894 årligen tilldelat föreningen ett bidrag å 15,000

kronor från anslaget till befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar

och anledning syntes förefinnas till antagande, att sådant

bidrag äfven för den närmaste framtiden komme att med enahanda

belopp beviljas, det icke syntes vara erforderligt, att Riksdagen särskilt

anvisade mer än 25,000 kronor. Nämnda belopp af 15,000 kronor bar

också hittills fortfarande beviljats af Kungl. Maj:t.

Sveriges

utsädesförening.

[24.]

opaginerad Kontrollera mot PDF

uo

Statsutskottets Utlåtande N:o JO.

Nu har föreningen gjort underdånig'' framställning om aflåtande

af proposition till Riksdagen om anvisande af statsunderstöd åt föreningen

jämväl för år 1908 till belopp af 25,000 kronor, hvilken framställning

blifvit till landtbruksstyreisen remitterad. Innan jag vidare

redogör för denna framställning och landtbruksstyrelsens yttrande öfver

densamma, anhåller jag få erinra om ett annat, nämnda förening berörande

ärende.

Närmast med anledning af anmärkningar, som under öfverläggningen

i Riksdagens Andra Kammare år 1905 angående anslag till föreningen

framställdes i fråga om vissa förhållanden vid föreningens verksamhet,

anbefallde Kungl. Maj:t den 25 maj 1905 landtbruksstyreisen

att inkomma med underdånigt yttrande, huruvida från synpunkten af,

att föreningen åtnjöte statsanslag, något syntes styrelsen vara att

erinra beträffande vare sig föreningens förhållande till allmänna svenska

utsädesaktiebolaget eller föreningens angelägenheter i öfrigt. Med anledning

häraf anmälde landtbruksstyreisen i underdånig skrifvelse den 6

december 1905, att föreningens större styrelse tillsatt en kommitté med

uppdrag att utarbeta förslag till förnyade bestämmelser angående elitstammars

förökande och tillhandahållande åt allmänheten samt andra i

samband därmed stående frågor äfvensom att kommittén afgifvit betänkande

och förslag i dessa ämnen. Innan föreningens större styrelse

fattat beslut med anledning af betänkandet, hade landtbruksstyreisen

ansett sig icke böra afgifva det anbefallda yttrandet.

Sedan därefter dels Kungl. Maj:t den 22 juni 1906 anbefallt landtbruksstyreisen

att afgifva förslag till de villkor, som borde uppställas

för åtnjutande af det utaf Riksdagen till föreningen för år 1907 beviljade

anslag å 25,000 kronor, och dels föreningen inkommit med underdånig

ansökning om anvisande af statsbidrag för sistnämnda år, hvilken

ansökning blifvit till landtbruksstyreisen remitterad, afgaf landtbruksstyreisen

den 27 november 1906 underdånigt utlåtande, innefattande

såväl de genom förberörda nådiga befallningar den 25 maj 1905 och

den 22 juni 1906 infordrade yttranden som ock utlåtande öfver föreningens

sistberörda ansökning. Vid detta utlåtande funnos fogade en från

utsädesföreningen till landtbruksstyreisen inkommen skrift jämte utdrag

af föreningens större styrelses protokoll den 31 juli 1906 med flera

handlingar, hvilka utvisade, bland annat, att sistnämnda styrelse beslutat,

dels att det ekonomiska och organisatoriska sambandet mellan föreningen

och allmänna svenska utsädesaktiebolaget skulle upplösas och de från

föreningen utgående nya stammarna öfverlåtas efter fri och öppen

s. 141 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o JO.

141

tartan till deri mellanhand, som iklädde sig de i särskild! beslutade föreskrifter

angifna förpliktelser och därtill erbjöde föreningen de mest

betryggande och ekonomiskt fördelaktiga villkoren, därvid dock på

föreningens mindre styrelses pröfning skulle bero, huruvida särskilda

hufvudgrupper af föreningens elitstammar skulle kunna öfverlåtas på

en mellanhand eller flera, dels att ersättningen skulle utgå i en på

förhand bestämd summa för år, dels att den tid, för hvilken öfverlåtelse

för hvarje gång skulle aflåtas, skulle vara högst 10 år, dels ock att

kontrollen skulle inskränkas till endast de af föreningen öfverlåtna

stammarna. Därjämte hade större styrelsen fastställt vissa närmare

föreskrifter beträffande villkoren lör öfvertagande under viss tid af de

från utsädesföreningen utgående nya stammarna. Sedermera anmäldes,

att de sålunda af större styrelsen fattade besluten blifvit af föreningen

godkända. För egen del har landtbruksstyrelsen —jämte det styrelsen

tillstyrkt, att statsbidrag måtte tilldelas föreningen för år 1907 — hemställt,

att för tillgodonjutande af statsbidraget skulle gälla vissa af styrelsen

föreslagna villkor och bestämmelser; och liar landtbruksstyrelsen

därvid särskild! föreslagit, att nyssberörda, af föreningens större styrelse

antagna föreskrifter beträffande villkoren för öfvertagandet af nya

stammar måtte förklaras skola lända till efterrättelse med vissa af

landtbruksstyrelsen ifrågasatta jämkningar.

Vid underdånig föredragning den 21 december 1906 af dessa

ärenden bär Kungl. Maj:t, med förklarande att Kungl. Maj:t ansåge sig

icke hafva anledning att i vidare män meddela föreskrifter angående

förhållandet mellan föreningen och den eller dem, till hvilka från föreningen

utgående stammar öfverlätes, än som erfordrades för tryggande

af det med statsanslaget afsedda ändamål, bestämt, att för tillgodonjutande

af statsanslag till nämnda förening skola tillsvidare gälla

följande villkor och bestämmelser, nämligen:

att en af Kung). Maj:t för ett år i sänder utsedd person

skall vara ledamot i föreningens mindre styrelse med enahanda befogenhet

som öfriga ledamöter i nämnda styrelse, skolande kostnaderna

härför bestridas af föreningen med belopp, som i brist af godvillig

öfverenskommelse bestämmes af landtbruksstyrelsen;

att öfverlåtelse af de från föreningen utgående nya stammarna

icke må ske annorledes än efter fri och öppen täflan, på sätt här

nedan sägs;

* att ersättningen till föreningen för öfvertagande af nya stammar

skall bestämmas att utgå dels i form af ett årspris och dels med

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

en viss royalty å hela den årliga omsättningen af de öfvertagnä

stammarna;

att det procenttal, som skall ligga till grund för beräkningen af

nämnda royalty, skall bestämmas af en särskild kommission, bestående

af den åt Kungl. Maj:t utsedde ledamoten i föreningens mindre styrelse

såsom ordförande samt två ledamöter, utsedda, eu af föreningens mindre

styrelse och en af hushållningssällskapens ombud i föreningens större

styrelse;

att, sedan royaltyn sålunda bestämts, offentlig inbjudning till täflan

rörande årspriset skall utfärdas med tillkännagifvande af tiden, inom

hvilken anbud skola ingifvas, samt af de hufvudsakliga villkoren för

stammarnas öfvertagande;

att dessa villkor dessförinnan skola pröfvas och godkännas af

förutnämnda kommission, som äfven skall äga att pröfva de inkomna

anbuden och därvid bestämma, om något af dem må antagas och i

sådant fall hvilket;

att tiden, inom hvilken öfvertagandet af stammar skall ske, icke

må bestämmas kortare än ett år, från det kungörelse om anbudens infordrande

varit första gången införd i allmänna tidningarna;

att köparen i afseende å handhafvandet af förökningen och spridandet

af de öfverlåtna stammarna skall tillförbinda sig att underkasta

sig föreningens kontroll, men att å andra sidan föreningen ej må utsträcka

sin kontrollerande verksamhet till annan del af köparens rörelse,

än som afser de från föreningen bekomna stammarna;

att i kontrakt om öfvertagande af stammar från föreningen skall

intagas uttrycklig bestämmelse därom, att, därest det skulle befinnas,''

att köparen på otilllredställande sätt fullgör sina åtagna förbindelser

och därmed äfventyrar föreningens ställning och lugna utveckling,

föreningens mindre styrelse må äga att omedelbart upphäfva det ingångna

kontraktet och inställa allt vidare samarbete;

att föreningen skall för hvarje år, för hvilket statsbidrag åtu jutes,

dels före utgången af maj månad påföljande år till Kungl. Maj:t ingifva;

fullständig berättelse angående föreningens verksamhet, dels ock kostnadsfritt

tillställa hvartdera af rikets landtbruksinstitut två exemplar

samt en hvar af de med statsmedel understödda landtmanna- och landtbruksskolorna

ett exemplar af föreningens tidskrift för samma år;

att föreningen skall hvarje år i minst lika stor utsträckning som(

under år 190G till mindre jordbrukare utlämna goda utsäden såsom försträckning

samt af andra medel än statsanslag bestrida de häraf förorsakade

kostnader;

s. 143 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

143

att ett ombud för statens räkning skall äga deltaga i revisionen

af föreningens förvaltning, skolande kostnaden härför bestridas af föreningen

med belopp, som i brist af godvillig öfverenskommelse skall bestämmas

af landtbruksstyrelsen; samt

att föreningen dessutom skall i afseende å sin verksamhet vara

underkastad särskild inspektion från statens sida. hvilken inspektion skall

utöfvas af landtbruksstyrelsen.

Därjämte fann Kung]. Maj:t godt att, under förbehåll att de sålunda

stadgade villkor och bestämmelser af föreningen godkändes, tilldela

Sveriges utsädesförening för år 1907, till upphållande af dess

praktiskt vetenskapliga verksamhet, utöfver det af Riksdagen för ändamålet

anvisade beloppet, 25,000 kronor, ett statsunderstöd af 15,000 kronor

från anslaget till befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar

samt anbefallde statskontoret att under vissa villkor till

föreningen utbetala sammanlagda understödsbeloppet, 40,000 kronor.

Uti sin berörda framställning om statsbidrag för år 1908 har

föreningen anfört, bland annat, följande.

Att de nya arbetsgrenar, förädlingen af gräs, klöfver och potatis,

för hvilkas fortsatta bedrifvande ett förnyande af Riksdagens anslag

ifrågasattes, allt jämt befunne sig i en naturlig och lofvande utveckling,

framginge af årsberättelsen för år 1905. Såsom i samma handling

Iramhölles, hade det också berott endast på utifrån tillstötande

hinder — en arbetskonflikt, som opåräknadt fördröjt fullbordandet af

den för utvidgningen nödiga nybyggnaden — att dessa arbeten ej

redan nu antagit än större omfång. Då emellertid de förskott, som

redan före bekommandet af det ökade statsunderstödet måst göras

för dessa samma arbetsgrenars igångsättande, på detta sätt till någon

del hunnit godtgöras, blefve förutsättningarna för arbetets fortsättande

med full kraft efter de lokala förhållandenas ordnande i själfva verket

så mycket bättre. I samband härmed ville föreningen framhålla, att

den sedan någon tid planlagda filialen i Luleå våren 1906 trädt i

verksamhet och därmed sålunda vunnits ett värdefullt stöd ej allenast

för föreningens egen foderväxtförädling utan, som man finge hoppas,

jämväl för de nordligaste länens sädes- och rotfruktsodling i allmänhet.

Därmed hade emellertid också omkostnaderna för föreningens

försöksverksamhet utanför Svalöf, som närmast afsåge att för olika

landsdelar praktiskt tillgodogöra de vid det rena förädlingsarbetet vunna

resultaten, stigit till nästan samma belopp, som de direkta utgifterna

för arbetena vid hufvudstationen.

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Statsutskottets Utlåtande N:o JO.

Elev i boskapsskötsel

och

mejerihnshållnmg.

[25.]

Äfven med beräkning af det ökade statsanslaget orubbadt skulle

det icke blifva föreningen möjligt att bibehålla sin verksamhet vid nu

varande omfattning, med mindre än att inkomsten på de öfverlåtna

redan färdiga stammarna beräknades till ungefär det dubbla beloppet

mot hvad hittills bekommits, eller till 10,000 kronor. Dess bättre hade

föreningen grundad förhoppning att kunna påräkna en så ansenlig förhöjning

af denna inkomstpost, tack vare det beslut om förändrade bestämmelser

för förädlingsresultatens tillgodogörande, som den 3 augusti

1906 fastställts af föreningens större styrelse.

Landtbruksstyrelsen har förklarat sig anse förhållandena betinga

enahanda understöd åt föreningen för år 1908, som Riksdagen funnit

böra utgå till densamma för år 1907, och därför hemställt, att ett anslag

af 25,000 kronor måtte för ändamålet äskas af Riksdagen på extra stat

för år 1908.»

Då numera Sveriges utsädesförening beslutat upplösa det förut

existerande sambandet mellan föreningen och allmänna svenska utsädesaktiebolaget

samt Kungl. Maj:t på departementschefens tillstyrkan såsom

villkor för tillgodonjutandet af statsanslag till nämnda föreningfastställt

ofvan omförmälda föreskrifter och bestämmelser, Indika betryggade,

att statsanslaget komme det ändamål till del, för hvilket det

vore afsedt, samt det vore ådagalagdt, att föreningen äfven för år 1908

vore i behof af statsanslag till oförändradt belopp, hemställde departementschefen

om ofvannämnda framställnings aflåtande till Riksdagen.

Ehuru utskottet ej kunnat undgå att finna, att ett med statsanslagets

rätta bruk oförenligt samband ägt rum mellan Sveriges utsädesförening

och Allmänna Svenska utsädesaktiebolaget och att detta samband

medfört afsevärda missförhållanden, vill utskottet dock, under uttalande

af den förhoppning, att de nu af Kungl. Maj:t fastställda bestämmelserna

måtte för framtiden fullt upphäfva dessa missförhållanden, hemställa,

att Riksdagen må, såsom bidrag till uppehållande

af Sveriges utsädesförenings praktiskt vetenskapliga

verksamhet, på extra stat för år 1908 anvisa ett anslag

af 25,000 kronor.

25:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning

hemställer utskottet,

att, i likhet med föregående år, Riksdagen må,

till utbildande af en elev i boskapsskötsel och mejeri
-

s. 145 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

145

hushållning, på extra stat för år 1908 anvisa 1,000

kronor.

26:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, för anställande Anställande

af en förste och en andre torfingenjör samt tre torfassistenter, på extra

stat för år 1908 anvisa ett anslag af 27,000 kronor, med rätt för

Kungl. Maj:t att, för anställande från och med den 1 juli 1907 af en

tredje torfassistent, låta utaf nämnda belopp förskottsvis under samma

år af tillgängliga medel utanordna 2,000 kronor.

Departementschefen har i detta ärende till statsrådsprotokollet

anfört följande:

»Sedan under en följd af år anslag utgått för anställande af en

torfingenjör och en torfassistent, beviljade med bifall till Kungl. Maj:ts

i ämnet gjorda framställning Riksdagen år 1904, för anställande af en

förste och en andre torfingenjör samt två torfassistenter, på extra stat

för år 1905 ett anslag af 25,000 kronor, med rätt för I£ungl. Maj;t att,

för anställande från och med den 1 maj 1904 af en andre torfingenjör

och ytterligare en torfassistent, låta utaf nämnda belopp förskottsvis

under samma år af tillgängliga medel utanordna 6,000 kronor.

Den 25 november 1904 behagade Kungl. Maj:t fastställa reglemente

för statens torfingenjörer.

För år 1906 utgick samma anslag som det för år 1905 beräknade,

19,000 kronor, men för år 1907 har Riksdagen, sedan det visat sig, att

med det för förste torfingenjören dittills beräknade arfvode någon med

erforderlig kompetens utrustad person icke kunnat erhållas för nämnda

befattning, med bifall till Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning,

för anställande af förutnämnda antal torftjänstemän anvisat ett extra

anslag af 21,000 kronor.

Den 5 oktober 1906 har Kungl. Maj:t meddelat beslut rörande

anställande af torfingenjörer och torfassistenter för år 1907.

Enligt nämnda beslut äga ifrågavarande ingenjörer och assistenter

uppbära i arfvoden, förste torfingenjören 6,000 kronor, andre torfingenjören

3,000 kronor samt hvardera af assistenterna 2,000 kronor. På

samma gång har Kungl. IYfaj:t bestämt, att ett belopp af 2,000 kronor

iinge användas till bekostande af hvardera torfingenjörens och torfassist.

entens resor.

Uti underdånig skrifvelse den 8 november 1906 har landtbruksstyrelsen

gjort framställning om beredande af medel för ifrågavarande

ändamål äfven för år 1908.

Bih. till Riksd. Prof. 1907. i Sami. 1 Afd. 10 Höft.

af torfingenjörer

och torfassistenter.

[26.]

19

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Till en början har landtbruksstyrelsen därvid meddelat, att styrelsen

den 22 oktober 1906 ej mindre utfärdat förordnande för nuvarande

andre torfingenjören att fortfarande under år 1907 vara statens andre

torfingenjör, än äfven till torfassistenter för år 1907 antagit de förutvarande

bägge torfassistenterna, hvarjemte styrelsen den 23 i samma

månad i behörig ordning utfärdat kungörelse angående antagande af

en förste torfingenjör för år 1907.

Vidkommande behofvet af torftjänstemän för åren 1907 och 1908

har landtbruksstyrelsen anfört följande.

Landtbruksstyrelsen ansåge detta behof icke kunna fyllas med de

fyra tjänstemän, till hvilkas anställande medel för närvarande förefunnes.

Den förste förflugen] örens verksamhet komme att behöfva tagas i anspråk

för den närmaste ledningen af de öfriga torftjänstemännens arbeten,

uppgörande af förslag och afgifvande af yttranden till landtbruksstyrelsen

i alla torftekniska frågor samt för öfrigt för att tillhandagå allmänheten

med upplysningar och råd i torftekniska ämnen, hvarvid dock

syntes böra framhållas, att i sistnämnda afseende hans verksamhet icke

kunde i någon större omfattning utsträckas, enär hans tid i första hand

måste tagas i anspråk för de mera allmänna uppgifter, som i det föregående

funnes omförmälda. Under år 1906, då någon förste torfingenjör

icke kunnat anställas till följd af brist på sökande till befattningen,

utan, med anlitande af en del af de för anställande af en förste

torfingenjör anvisade medel, med Kungl. Maj:ts medgifvande ett torftekniskt

biträde åt landtbruksstyrelsen varit anställdt, hade åt denne

tjänsteman icke några som helst förrättningar, afseende biträde åt allmänheten,

kunnat uppdragas, utan hade hans tid uteslutande tagits i anspråk

af sådana arbeten, som påkallats af hans ställning såsom landtbruksstyrelsens

torftekniska biträde. Af de öfriga torftjänstemännen hade

andre torfingenjören under år 1906 utfört 33 förrättningar, upptagande

79 förrättningsdagar, den ene torfassistenten i egenskap af extra torfingenjör

handlagt 28 förrättningar, upptagande 72 förrättningsdagar,

samt den andre torfassistenten, likaledes i egenskap af extra torfingenjör,

22 förrättningar, hvartill åtgått tillhopa 68 förrättningsdagar. Deras

öfriga tid, såvidt den icke åtgått för resor, hade, oberäknadt sön- och

helgdagar, måst användas till inarbete för planers utarbetande in. m., hvartill

dock komme, att den ene torfassistenten tjänstgjort såsom sekreterare

vid de under 1906 års sommar med statsmedel utförda profningar af

vissa torfmaskiner och redskap. Oaktadt torftjänstemännen sålunda

varit under år 1906 fullt upptagna af dem åliggande arbeten, återstode

icke mindre än 33 hos landtbruksstyrelsen för året rekvirerade torf
-

s. 147 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

147

tekniska förrättningar, upptagande enligt beräkning tillhopa 106 förrättningsdagar,

hvilka förrättningar under året icke kunnat ens påbörjas,

hvarvid vore att anmärka, att 16 af sagda förrättningar afsett biträde

af torftjänsteman för förberedande af ansökningar om lån ur fonden

för torfindustriens befrämjande.

Om dessa förrättningar, hvilka måst till innevarande år uppskjutas

och påkallade ett års arbete af en torftjänsteman, skulle kunna

jämte öfriga för åren 1907 och 1908 motsedda förrättningar beräknas

under dessa år komma till utförande, måste ytterligare en torfassistent

från den 1 juli 1907 anställas, hvarför och då anledning icke förefunnes

att göra ändring i de grunder, enligt hvilka torfrjänstemännens ersättningar

skulle enligt nådiga brefvet den 5 oktober 1906 utgå, anslaget

för år 1908 till anställande af torftjänstemän borde höjas med 6,000

kronor eller från 21,000 kronor till 27,000 kronor samt Kungl. Maj:t

erhålla rätt att för anställande från och med den 1 juli 1907 af en

tredje torfassistent af tillgängliga medel förskjuta 2,000 kronor.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har landtbruksstyrelsen

i underdånighet hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes till Riksdagen

aflåta proposition, att Riksdagen måtte, för anställande af en

förste och en andre torfingenjör samt tre torfassistenter, på extra stat

för år 1908 anvisa ett belopp af 27,000 kronor, med rätt för Knngl.

Maj:t att för anställande från och med den 1. juli 1907 af ytterligare

en torfassistent låta utaf nämnda belopp förskottsvis under år 1907

af tillgängliga medel utanordna 2,000 kronor.

I skrifvelse den 30 november 1906 har styrelsen därefter meddelat,

att styrelsen dåmera meddelat förordnande för viss person att under år

1907 vara statens förste torfingenjör.»

Då med hänsyn till de många ansökningarna om torftekniska

undersökningar det syntes vara af behofvet påkalladt, ej mindre att

för år 1908 de af landtbruksstyrelsen omförmälda tjänstemän kunde

anställas, än äfven att medel bereddes för anställande från och med den

1 juli 1907 af en tredje torfassistent, hemställde departementschefen

om ifrågavarande framställnings aflåtande till Riksdagen.

Utskottet hemställer,

att, Riksdagen må, för anställande af en förste och

en andre torfingenjör samt tre torfassistenter, på extra

stat för år 1908 anvisa ett anslag af 27,000 kronor,

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

med rätt för Kungl; Maj:t att, för anställande från och

med den 1 juli 1907 af eu tredje torfassistenR låta

utaf nämnda belopp förskottsvis under samma år af

tillgängliga medel utanordna 2,000 kronor.

Ang. en torfskola

samt

ang. åtgärder

för att

främja tillgodogörandet

af den i landets

torfmossar

befintliga

bränsletillgång.

[27.]

27:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till upprätthållande

af en torfskola under åren 1908—1912 bevilja ett anslag af 35,000

kronor och dåra! på extra stat för år 1908 anvisa ett belopp af 7,000

kronor samt att medgifva, att Kungl. Maj:t för vidtagande af sådana

åtgärder, som kunde finnas vara ägnade att främja lösningen af frågan

angående lämpligaste sättet att tillgodogöra den i landets torfmossar

befintliga bränsletillgång, finge under år 1908 i mån af behof disponera

hvad vid utgången af år 1907 icke blifvit användt af de tidigare för

samma ändamål å extra stat beviljade medel.

I dötta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet

anfört följande:

»Med bifall till en af Kungl. Maj:t gjord framställning anvisade

1901 års riksdag på extra stat för år 1902 ett anslag af 100,000

kronor att af Kungl. Maj:t i mån af behof användas för vidtagande

af sådana åtgärder, som kunde finnas vara ägnade att främja lösningen

af frågan angående lämpligaste sättet att tillgodogöra den i landets

torfmossar befintliga bränsletillgång.

Sedan Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 5 juli 1901 anbefallt

kommerskollegium och landtbruksstyrelsen att taga i öfvervägande^

hvilka åtgärder lämpligen kunde från statens sida i angifna

syfte vidtagas, samt ämbetsverken, efter det hushållningssällskapens

i november 1901 församlade ombud på af landtbruksstyrelsen

gifven anledning afgifvit underdånigt yttrande i frågan, i utlåtande

den 1 maj 1902 funnit sig böra fästa uppmärksamheten å deh äfven

af hushållningssällskapens ombud förordade åtgärden^ att staten skulle

sörja för utbildande af instruktörer i torfindustriellt hänseende äfvensom

torfförmän, beviljade Kungl. Maj:t den 23 maj 1902 af de sålunda

anvisade medlen ingenjören A. Anrep dels till uppförande af erforderliga

byggnader och anskaffande af nödig undervisningsmateriell för en

torfskola i närheten af Markaryd i Kronobergs län ett bidrag af 2,500

kronor, dels ock till skolans upprätthållande i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med upprättadt program under fem år ett belopp af 15,000

kronor. Såsom villkor härför stadgades skyldighet att vid undervisningen

följa den plan, som landtbruksstyrelsen ägde fastställa, samt

att i öfrigt vara underkastad nämnda styrelses inseende öfver skolan.

s. 149 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

149

Uti underdånig skrifvelse den 15 december 1906 har landtbruksstyrelsen,

med erinran att tiden, för hvilken anslag till ifrågavarande

skola blifvit beviljadt, med samma år utginge, samt under framhållande

att det syntes vara oneklig!, att åtgärder vidtoges för att äfven framdeles

medel skulle finnas tillgängliga för upprätthållande af en folkskola,

i sådant syfte gjort underdånig framställning och därvid anfört följande.

Hvad först anginge en dylik skolas upprätthållande under år

1907, ville landtbruksstyrelsen, som ansåge någon väsentlig förändring

i skolans verksamhet icke böra för sagda år ifrågasättas, framdeles

härom göra framställning hos Kungl. Magt.

Beträffande åter tiden från och med år 1908 ansåge landtbruksstyrelsen,

enär anspråken på undervisning för blifvande torfmästare

och förvaltare under senare tid och i den mån, torfindustrien utvecklats,

blifvit större, att planen för torfskolan från och med sistnämnda år

borde utvidgas. Sålunda borde flera lärarkrafter anskaffas, större

lokaler beredas samt undervisningstiden förlängas från minst 4 månader,

såsom för nuvarande skolan stadgats, till minst 5 månader, från lämplig

tidpunkt i april räknadt. Dessutom borde, enligt landtbruksstyrelsens

åsikt, en af statens torftjänstemän vara såsom extra lärare anställd vid

skolan omkring halfva lärotiden mot åtnjutande af förmåner enligt

gällande arfvodestaxa samt för öfrigt lärarpersonalen utgöras af en

förste lärare och föreståndare, en andre lärare samt en särskilt för

de praktiska arbetena anställd biträdande lärare. Undervisningen borde

meddelas såsom hittills å två afdelningar, nämligen torfförvaltarafdelningen

och torfmästarafdelningen, och borde vid skolan finnas platser

för 40 elever, hvaraf hälften å hvardera afdelningen, dock att därutöfver

elever finge antagas till det antal, landtbruksstyrelsen på särskild af vederbörande

vid skolan gjord framställning medgåfve. Af eleverna borde

minst tio vara frielever, och borde torfmästareleverna i främsta rummet

härvid ifrågakomma. Frieleverna skulle åtnjuta kostnadsfri undervisning,

kost och logis. Betalande elever åter borde erlägga för undervisningskurs:

torfförvaltarelev för undervisning högst 150 kronor, för kosthåll,

om han begagnade sig däraf, högst 225 kronor och för logis, om sådant

användes vid skolan, högst 50 kronor, samt torfmästarelev, som ej Vore

frielev, för kosthåll högst 225 kronor samt för logis högst 25 kronor,

hvaremot för alla torfmästarelever, äfven om de icke vore frielever,

själfva undervisningen alltid borde vara afgiftsfri.

Det syntes böra falla af sig själft, att den öfverenskommelse, som

mellan vederbörande statsmyndighet och enskild person, förening eller

bolag, skulle träffas om skolans upprätthållande, måste omfatta, en tid af

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Departe
mentschefens
yttrande.

(lera år, då ju detta kunde anses ligga såväl i det allmännas intresse som i

den enskilda personens, föreningens eller bolagets, med livilket öfverenskommelsen

skulle ingås. Landtbruksstyrelsen hade tänkt sig, att en tid

af tio år skulle i sådant afseende vara efter omständigheterna väl afpassad.

Under förutsättning att sagda kufvudgrunder blefve för skolans

inrättande efter nämnda tid tillämpade, hade landtbruksstyrelsen, med

ledning af beräkningar, som blifvit af styrelsen i samråd med styrelsens

torftekniska biträde verkställda, kommit till det resultat, att det statsanslag,

som skulle för ändamålet erfordras, skulle utgöra 7,000 kronor

för år, hvilka medel borde ställas till landtbruksstyrelsens förfogande

för att mot redovisningsskyldighet användas till upprätthållande af en

dylik skola.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har landtbruksstyrelsen

hemställt, att Kungl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta proposition, att

Riksdagen måtte till upprätthållande af en torfskola under åren 1908—

1917 bevilja ett anslag af 70,000 kronor och däraf på extra stat för

år 1908 anvisa ett belopp af 7,000 kronor.

Enligt en från landtbruksstyrelsen lämnad uppgift har torfskolan

vid Markaryd under hvart och ett af åren 1902—1906 besökts af

nedannämnda antal elever, nämligen:

Torfför valtare Torfmästare

elever elever

1902 .......................................................... 10 11

1903 ........................................................... 32 15

1904 .......................................................... 38 15

1905 ........................................................ 39 14

1906 ........................................................ 22 9

Det torde med hänsyn till det kraftiga uppsving, som torfindustrien

under senare tid vunnit i vårt land, vara uppenbart, att ett

synnerligen stort behof föreligger att för denna industris rätta bedrifvande

äga tillgång till fackmässigt utbildade instruktörer och förmän.

I detta hänseende torde ock den verksamhet för meddelande

af dylik utbildning, som utöfvats vid torfskolan vid Markaryd, hafva

visat sig fruktbärande. Det synes på grund häraf vara af stor vikt,

att dylik undervisning må fortfarande stå dem till buds, som ämna

ägna sig åt torfindustrien, och jag finner äfven det af landtbruksstyrelsen

nu framlagda förslaget ofri inrättande af en dylik skola efter

väsentligt utvidgad plan böra förverkligas. Mot de bestämmelser

rörande skolan, som landtbruksstyrelsen ifrågasatt, finner jag visserligen

s. 151 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

151

för närvarande icke anledning till erinran, men torde de, därest för

ändamålet erforderligt anslag beviljas, framdeles böra närmare pröfvas.

Ehuru jag i likhet med landtbruksstyrelsen finner det vara nödvändigt,

att det aftal, som med enskild person, förening eller bolag afslutas

rörande skolans upprätthållande, skall gälla för en viss ej för kort

tid, håller jag dock före, att denna kan begränsas till fem år. Detta

så mycket mer som jag är öfvertygad om att, därest samma behof

efter de fem åren föreligger, hvilket ju är att antaga, Riksdagen icke

skall undandraga sig att då lämna behöfligt anslag. Mot det föreslagna

undersfödsbeloppet, 7,000 kronor om året, anser jag, i betraktande af

skolans betydelse och vikten af att den där meddelade undervisningen

blifver i alla hänseenden tillfredsställande, samt med hänsyn till skolans

afsedda utvidgade verksamhet och de föreslagna bestämmelserna om

frielever, att någon invändning icke skäligen kan göras. Då anslaget,

såsom ofvan nämnts, bör utgå under en följd af år, och beloppet är

ganska stort, synes det lämpligast, att särskilda medel härtill af Riksdagen

begäras, utan sammanblandning med de medel, som eljest kunna

afses till torfindustriens befrämjande.))

I detta ämne har departementschefen vidare anfört:

»Sedan Riksdagen, såsom jag förut omförmält, till Kungl. Maj:ts

förfogande för vidtagande af sådana åtgärder, som kunde finnas vara

ägnade att främja lösningen af frågan angående lämpligaste sättet

att tillgodogöra den i landets torfmossar befintliga bränsletillgång, anvisat

på extra stat för år 1902 ett anslag af 100,000 kronor, har Riksdagen

för år 1905 till samma ändamål anslagit 25,000 kronor. Därefter

har Riksdagen nästlidna år, med bifall till Kungl. Maj:ts därom

gjorda framställning, dels för samma ändamål beviljat ett ytterligare

anslag af 20,000 kronor å extra stat för år 1907 dels ock medgifvit,

att Kungl. Maj:t finge för enahanda ändamål under år 1907, i mån af

behof, disponera hvad vid utgången af år 1906 icke blifvit användt af

tidigare för samma ändamål å extra stat beviljade medel.

Nu har landtbruksstyrelsen i underdånig skrifvelse den 7 december

1906 gjort framställning om beredande af medel för ifrågavarande

ändamål äfven för år 1908 och därvid hemställt, att Kungl. Maj:t

måtte i sådant syfte af Riksdagen äska ett anslag af 10,000 kronor

jämte bemyndigande att använda eventuell återstod å äldre anslag.

Enligt mig från statskontoret tillhandakommen uppgift utgjorde

behållningen vid utgången af år 1906 å äldre anslag till ifrågavarande

ändamål 17,692 kronor 53 öre. Lägges härtill det belopp, som för innevarande

år ställts till Kungl. Maj:ts förfogande, eller 20,000 kronor, utgör

s. 152 Kontrollera mot PDF

Svenska mösskulturföreningen.

[28.]

152 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

det för detta år tillgängliga beloppet i sin helhet 37,692 kronor 63 öre. Då

sistnämnda belopp väsentligt öfverstiger summan af de utgifter, som under

hvart och ett af senaste åren bestridts från detta anslag, och därtill kommer,

att vid bifall till det i nästföregående punkt framställda förslaget om särskilt

statsanslag till en torfskola, medel till dylik undervisning icke

framdeles behöfva, såsom hittills, utgå af nu ifrågavarande anslag,

anser jag det icke vara nödvändigt att af Riksdagen för år 1908

begära särskilt anslag för ändamålet, utan torde de för år 1907 tillgängliga

medel kunna förslå äfven för år 1908.»

Utskottet, som trött sig finna, att torfskolan å Emmaljunga vid

Markaryd väl fyllt sitt ändamål, och anser det vara af vikt, att från

det allmännas sida åtgärder vidtagas till främjande af torfindustriens

utveckling, ansluter sig till hvad Kungl. Maj: t i förevarande afseende

föreslagit och hemställer,

a) att Riksdagen må till upprätthållande af en

torfskola under åren 1908—1912 bevilja ett anslag

af 35,000 kronor och däraf på extra stat för år 1908 anvisa

ett belopp af 7,000 kronor, samt

b) att Riksdagen må medgifva, att Kungl. Maj:t

må, för vidtagande af sådana åtgärder, som kunna

finnas vara ägnade att främja lösningen af frågan

angående lämpligaste sättet att tillgodogöra den i

landets torfmossar befintliga bränsletillgång, under år

1908 i mån af behof disponera hvad vid utgången af

af år 1907 icke blifvit användt af de tidigare för

samma ändamål å extra stat beviljade medel.

28:o) Kungl. Maj:t bar föreslagit Riksdagen att, till understöd åt

svenska m ossku l lurfören i nye på extra stat för år 1908 anvisa ett

anslag af 20,000 kronor.

Departementschefen har under erinran om föregående Riksdagars

beslut angående anslag för nu ifrågavarande ändamål tillstyrkt aflåtande

af förevarande framställning och därvid tillika uttalat, att därest

densamma af Riksdagen bifölles, Kungl. Maj:t torde vilja, på sätt ock

af landtbruksstyrelsen hemställts, angående villkoran för anslagets åtnjutande

meddela enahanda bestämmelser, som stadgats i fråga om

det till föreningen för innevarande år beviljade anslag, och sålunda,

s. 153 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

153

bland annat, föreskrifva, att ett för statens räkning utsedt ombud,

för bvilket kostnaden skulle bestridas af föreningen, skulle deltaga i revisionen

af föreningens förvaltning, med skyldighet att om revisionen

afgifva yttrande till jordbruksdepartementet, samt att föreningen fortfarande

skulle i afseende å sin verksamhet vara underkastad särskild

inspektion från statens sida, hvilken inspektion framdeles, liksom för

innevarande år, borde tillkomma landtbruksstyrelsen.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må, till understöd åt svenska

mosskulturföreningen, på extra stat för år 1908 anvisa

ett anslag af 20,000 kronor.

29:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att såsom bidrag till

åtgärder för höjande af det mindre jordbruket på extra stat för år 1908

anvisa ett anslag af 100,000 kronor.

I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet

anfört följande:

»Det lifliga intresse, för hvilket det med statsmedel understödda

arbetet på höjandet af det mindre jordbruket under dessa senaste år

öfverallt i landet varit och fortfarande är föremål, kan icke annat än

väcka odelad tillfredsställelse.

Då 1901 års riksdag, på framställning af Kungl. Maj:t, för

första gången anvisade statsbidrag för här ifrågavarande ändamål,

uppgick det af Kungl. Maj:t på extra stat för 1902 begärda och af

Riksdagen beviljade beloppet till endast 25,000 kronor; och de åtgärder,

som därvid afsågos, inskränkte sig till premiering af mindre jordbruk

och anordnande af studieresor för mindre jordbrukare.

Samma belopp blef ock af 1902 års Riksdag för enahanda ändamål

på extra stat för år 1903 beviljadt.

Redan år 1903 visade sig emellertid nämnda bidrag otillräckligt, och

på framställning af Kungl. Maj:t höjde samma års riksdag det på extra

stat för år 1904 anvisade anslaget till 50,000 kronor, i samband hvarmed

till de dittills med statsmedel understödda åtgärderna lades såväl

beredande af understöd till kontrollföreningar, i hvilka mindre jordbrukare

kunde antagas vara upptagna såsom medlemmar, som ock utdelande vid

premieringarna af — förutom penningpris — s. k. premielån.

Då anslutningen rundt om i landet fortfarande visade sig allt

lifligare, medgaf, på framställning af Kungl. Maj:t, 1904 års RiksBih.

till Riksd. Prot. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 20

Åtgärder för

höjande af

det mindre

jordbruket.

[29.]

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

dag, att 1905 års anslag skulle få utgå med ett till 70,000 kronor förhöjdt

belopp, därvid Riksdagen, vid meddelandet af detta sitt beslut,

särskild! framhöll, hurusom de ändamål, för Indika ifrågavarande anslagvore

afsedt, syntes Riksdagen väl ägnade att främja det mindre jordbrukets

utveckling och sålunda befordra ett viktigt statsintresse.

Vid aflåtande till 1905 års Riksdag af framställning angående det

belopp, som för år 1906 erfordrades, framträdde såsom ett efterstäfvansvärdt

önskemål, väl förtjänt af statsmakternas uppmärksamhet, att låta

äfven anordnandet af för mindre jordbrukare afsedda kurser i landthushållning

ingå bland de dittills med statsmedel understödda åtgärderna. Och då

Kungl. Magt med anledning däraf hos Riksdagen begärde en ytterligare

förhöjning i här ifrågavarande anslag med 15,000 kronor eller

från 70,000 kronor till 85.000 kronor, blef äfven denna Kungl. Maj:ts

framställning af Riksdagen bifallen.

Samma framgång rönte ock Kungl. Maj ds hos nästlidna års riksdag

gjorda hemställan att på extra stat för år 1907 för här ifrågavarande

ändamål anvisa ett från 85,000 kronor till 100,000 kronor förliöjdt belopp,

hvilken förhöjning närmast föranleddes af önskvärdheten att i villkoren

för erhållande af det till förenämnda kontrollföreningar utgående statsunderstödet

kunna vidtaga sådana förändringar, att landets mindre jordbrukare

mera allmänt komme att begagna sig af det verksamma bistånd

till höjandet af nettoafkastningen vid deras ladugårdsskötsel, som dessa

föreningar visat sig i så hög grad kunna erbjuda sina ledamöter.

På grund af hvad nästlidna års riksdag på framställning af

Kungl. Maj:t sålunda beslutat, utfärdade Kungl. Maj:t, efter landtbruksstvrelsens

hörande, den 5 oktober 1906 förnyadt nådigt reglemente

för med statsmedel understödda åtgärder till höjande af det mindre^

jordbruket samt kungörelse angående statsanslag till dylika åtgärder.

Uti underdånig skrifvelse den 15 december 1906 har nu landtbruksstyrelsen

hemställt om beredande af medel för här omordade

ändamål jämväl för år 1908. Landtbruksstyrelsen har därvid till en

början anfört, hurusom det enligt § 21 i Kungl. Maj:ts förnyade

reglemente den 17 november 1905 för med statsmedel understödda åtgärder

till höjande af det mindre jordbruket ålåge hushållningssällskapens

förvaltningsutskott att hvarje år till landtbruksstyrelsen insända

särskilda berättelser dels före oktober månads utgång öfver de dittills

under året verkställda premieringar och med anledning af förut beviljade

premielån vidtagna åtgärder, öfver utdelade understöd åt kontrollföreningar

samt angående studieresor och undervisning för mindre jordbrukare,

dels ock före januari månads utgång påföljande år öfver de

s. 155 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10. 155

åtgärder af ifrågavarande slag, Indika icke blifvit i den förut ingifna

berättelsen upptagna.

Till följd af detta stadgande både från samtliga hushållningssällskapens

förvaltningsutskott, med undantag af Kronobergs läns, till

landtbruksstyrelsen inkommit berättelser af förstnämnda slag för år 1906,

och äfven om icke alla de inkomna berättelserna vore fullständiga, så

kunde dock af desamma, i hvad de innehölle uppgifter om kostnaderna

för vidtagna åtgärder för höjande af det mindre jordbruket, redan nu

dragas den slutsats, att med inberäknande af det högsta statsbidrag,

som kunde tillgodokomma Kronobergs läns hushållningssällskap för

ändamålet, det största belopp, som kunde beräknas komma att af

statsmedel för nu ifrågavarande ändamål under år 1906 tagas i anspråk,

utgjorde 80,369 kronor 43 öre, däri inberäknade de af Kungl. Maj:t

särskildt beviljade anslagen till As folkhögskola 500 kronor och till

ladugårdskurser vid Boden 1,000 kronor. Om härtill lades det belopp

af 537 kronor, som Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 16 november

1906 anvisat landtbruksstyrelsen till gäldande af kostnader

för tryckning af beskrifningar öfver premierade mindre jordbruk, komme

utgifterna från 1906 års statsanslag till åtgärder för höjande af det

mindre jordbruket icke att behöfva öfverstiga 80,906 kronor 43 öre.

Då hushållningssällskapens uppgifter beträffande användningen af

egna medel för ifrågavarande ändamål under år 1906 icke vore i detta

afseende fullständiga, kunde beträffande sagda utgifter icke någon säker

utredning härutinnan för närvarande af landtbruksstyrelsen lämnas.

Af de berättelser, som hushållningssällskapen enligt det föregående

ingifvit, syntes emellertid med säkerhet framgå, att ifrågavarande angelägenhet

inom de särskilda orterna fortfarande omfattades med det största

intresse. Såsom bevis härför kunde anföras, att premiering af mindre

jordbruk redan påginge inom alla hushållningssällskapens områden utom

Kalmar läns norra, att till studieresor anslagits medel af alla hushållningssällskapen

med undantag af Malmöhus läns och Alfsborgs läns

norra, samt att undervisningskurser för mindre jordbrukare, hvartill

statsmedel anslagits först för nästlidna år, redan anordnats af Södermanlands,

Östergötlands, Kalmar läns södra, Kristianstads, Malmöhus,

Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Kopparbergs, Gäfleborgs, Jämtlands

och Norrbottens läns hushållningssällskap.

De för år 1906 anslagna medlen hade enligt det föregående visat

sig för ändamålet tillräckliga, och då kostnaderna för de genom nådiga

reglementet den 5 oktober 1906 tillkomna ytterligare åtgärderna för

höjande af det mindre jordbruket tagits i beräkning vid bestäm
-

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

D ep ar te meni sehefens

yttrande.

mandat af anslaget för år 1907 samt någon erfarenhet angående tillräckligheten

af detta anslag naturligtvis ännu icke kunnat vinnas, ansåge

sig landtbruksstyrelsen sakna anledning att för år 1908 ifrågasätta

någon höjning i det för år 1907 beviljade anslaget, 100,000 kronor.

Därest detta anslag komme att beviljas, skulle däraf äfven med

lätthet kunna bestridas en mindre utgift, som landtbruksstyrelsen ansåge

kunna vara till fördel för den i nådiga reglementet den 5 oktober 1906

upptagna åtgärd till höjande af det mindre jordbruket, hvilken afsåge

undervisning för mindre jordbrukare. Bland de undervisningsmedel,

som för närvarande syntes vara ägnade att bäst befordra undervisningen,

intoge undervisningsmateriellen ett synnerligen viktigt rum. Det kunde

emellertid icke bestridas, att det mötte svårighet för de särskilda hushållningssällskapen

att utan vidare ledning anskaffa dylik undervisningsmateriel^

och landtbruksstyrelsen hade därföre tänkt sig, att till undanrödjande

af denna svårighet en modellsamling af dylik materiell borde

anskaffas och uppställas i landtbruksstyrelsens lokal för att hållas tillgänglig

för allmänheten, på samma gång förteckning öfver samlingen

med anvisning, hvar de särskilda föremålen kunde erhållas, och uppgift

å prisen för desamma, borde tryckas och likaledes hållas tillgänglig

samt på anhållan tillsändas hushållningssällskapen. Kostnaden för anskaffande

af en dylik samling, som borde bland annat innehålla lämpliga

skioptikonbilder, ansåge landtbruksstyrelsen icke behöfva öfverstiga

1,000 kronor.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har landtbruksstyrelsen

i underdånighet hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes till Riksdagen

aflåta proposition, att Riksdagen måtte såsom bidrag till åtgärder för

höjande af det mindre jordbruket på extra stat för år 1908 bevilja

och ställa till Kungl. Majrts förfogande ett anslag af 100,000 kronor,

med rätt för Kungl. Maj:t att af samma anslag till anskaffande af en

modellsamling för undervisningsmateriell vid undervisning för mindre

jordbrukare använda högst 1,000 kronor.

Enligt en inom departementet verkställd utredning skulle af 1906

års statsanslag ett belopp af 80,933 kronor 47 öre under nämnda år

vara taget i anspråk.

Landtbruksstyrelsen har i sin här föreliggande framställning riktat

uppmärksamheten på vidtagandet af en, enligt min mening, synnerligen

välbetänkt ytterligare åtgärd till det mindre jordbrukets främjande —

anskaffande af en modellsamling af undervisningsmateriell — hvilken

synes mig ägnad att bidraga till att de kurser, till hvilkas hållande

s. 157 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

157

1905 års Riksdag, på framställning af Kungl. Maj:t, anvisade bidrag,

komma att blifva af ännu större nytta. Den undervisning, som vid

dem meddelas, måste nämligen göras i hög grad lättfattlig och åskådlig,

om den skall leda till åsyftadt resultat. Fördelen af att vid dessa

kurser äga tillgång till fotografier och skioptikonbilder. från landthushållningens

olika verksamhetsområden, modeller af olika slag, grafiska

framställningar öfver utförda försök, profsamlingar af foder- och gödselmedel

och annat med urskillning valdt, lärorikt undervisningsmateriell

af här omordadt slag ligger i öppen dag.

Särskild! tillåter jag mig att i detta sammanhang framhålla, hurusom

ett synnerligen godt tillfälle här erbjuder sig att i vida kretsar

på åskådligt och lättfattligt sätt sprida kunskap om resultaten af de

många olika försök, som inom växtkultur, husdjursskötsel, mejerihandtering

och andra grenar af landthushållning numera utföras af olika

institutioner äfven inom vårt land.

En gifven fördel vore, att, såsom landtbruksstyrelsen tänkt sig,

uppgörandet af plan öfver behöflig sådan materiell kunde öfverlåtas åt

en myndighet, som härvid ägde erfarenhet och sakkunskap samt kunde

jämförelsevis lätt anskaffa densamma. Detta skulle för ledarna af här

ifrågavarande kurser gifvetvis betydligt underlätta och möjliggöra ett

lämpligt och godt urval.

Beträffande kostnaden för hushållningssällskapen att med ledning

af såväl en dylik modellsamling som de anvisningar, hvilka landtbruksstyrelsen

skulle komma att lämna angående anskaffande m. m. af hvad

som för olika orter befunnes lämpligast och mest passande, synes denna

kostnad icke behöfva för dessa blifva synnerligen betungande, då hälften

af den summa, hvartill kostnaden för undervisningen uppgår och däri

anskaffandet af undervisningsmateriell gifvetvis kan inberäknas, enligt

nu gällande bestämmelser bestrides med statsmedel.

Jag finner mig sålunda odeladt kunna biträda hvad landtbruksstyrelsen

i här förevarande afseende föreslagit.

För en hvar, som varit i tillfälle att deltaga i de premieringar af

mindre jordbruk, hvartill statsbidrag utgår, torde det stå klart, att

då ett dylikt mindre jordbruk befinnes premievärdigt, är det icke alltid

endast småbrukaren själf, som kan tillräkna sig förtjänsten häraf; i

många, jag vågar till och med säga i de flesta fall delar han denna

förtjänst med en vaken, dugande och arbetsam hustru. I de beskrifningar

öfver premierade mindre jordbruk, som landtbruksstyrelsen

årligen utgifver, möter man gång på gång uttalanden angående husmoderns

stora andel i det gemensamma arbetet.

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Då man ser och måste erkänna detta och därtill tager hänsyn till

att det i många fall är modern, som i främsta rummet leder barnens

uppfostran och utöfvar det kanske största inflytandet på deras utbildning

till dugande samhällsmedlemmar, synes det mig, som om man i nu

pågående arbete på främjandet af landets mindre jordbruk allt för

litet haft sin uppmärksamhet fäst vid hustruns andel i det gemensamma

arbetet för att skapa ett trefvet och välbärgadt jsmåbrukarhem.

Hennes betydelse måste vinna det erkännande den förtjänar, och hennes

sträfvanden måste, enligt mitt förmenande, verksamt stödjas och uppmuntras.

Ett steg i af mig här antydd riktning har visserligen redan blifvit

taget, i det att i de för förenämnda undervisningskurser utfärdade

bestämmelser särskild! framhålles, att äfven sådan undervisning, som

anordnas för kvinnors utbildande i yrkesskicklighet för det mindre jordbruket,

kan komma i åtnjutande af statsunderstöd; och jag hoppas

lifligt, att landets hushållningssällskap skola i stor utsträckning begagna

sig af det här gjorda erbjudandet. Men hur välbetänkt detta redan

tagna steg än är, synes det mig likväl icke tillräckligt, då det gäller

att tillvarataga så stora intressen, som här är fallet.

Bland de åtgärder till det mindre jordbrukets höjande, till hvilka

bidrag af statsmedel nu utgår, intaga, enligt min mening, de för ägare

och brukare af mindre jordbruk anordnade studieresorna en mycket

framskjuten plats. Genom dem beredes den mindre jordbrukaren ej

endast tillfälle att se och lära åtskilligt, hvaraf lian sedermera kan draga

fördel vid skötseln af sitt eget jordbruk. Min öfvertygelse är, att dessa

resor äfven från den synpunkten sedt äro af stor betydelse, att de utöfva

ett uppfostrande inflytande på deltagarna, vidga deras synkrets,

väcka nya intressen till lif hos dem och därmed ock göra det dagliga

arbetet i hemmet lättare och mera tilldragande. Och är denna min

uppfattning om studieresornas betydelse såsom ett viktigt led i arbetet

på det mindre jordbrukets höjande riktig, något hvarom en redan vunnen

rik erfarenhet torde kunna lämna de bästa vittnesbörd, då synes det

mig oek, som om tillräckligt talande skäl förelåge för att anordna

dylika studieresor äfven för kvinnor, hvilka i något afseende taga del

i det mindre jordbruket eller hvad därmed står i samband. Vid uppgörandet

af plan för dessa studieresor borde man särskild! taga med sådana

platser, där man vet, att trädgårdsskötsel, fjäderfäafvel och andra

grenar af hushållningen, hvilka närmast falla inom hustruns verksamhetsområde,

stå högt och omfattas med intresse, och där det sålunda särskildt

för henne bör finnas något af värde att se och taga vara på. Jag anser

s. 159 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

159

således, att studieresor med bidrag af statsmedel böra anordnas äfven

för kvinnliga deltagare.

Enligt nu gällande bestämmelser utgår bidrag af statsmedel till

studieresor för mindre jordbrukare endast till bestridande af kostnaderna

för ledares och deltagares järnvägsbiljett inom Sverige i tredje klass;

och anledning synes mig icke föreligga att härutinnan vidtaga någon förändring

beträffande nu af mig ifrågasatta resor. Då emellertid under sådana

förhållanden hushållningssällskapens utgifter äfven för dessa resor i regel

torde komma att öfverstiga statsbidraget, anser jag, att det bör kunna

öfverlämnas åt hushållningssällskapen att helt och hållet själfva afgöra,

hvilka närmare bestämmelser de anse böra träffas rörande deltagandet

i resorna. Jag finner detta vara så mycket lämpligare, som det ofta

kan finnas fördelaktigt att ställa eu dylik resa i ett visst samband

med en längre eller kortare tid förut hållen, för kvinnor afsedd undervisningskurs

i visst eller vissa ämnen.

På grund af hvad landtbruksstyrelsen i sin omförmälda framställning

anfört angående det belopp, som under år 1906 användts af det för

sagda år anvisade statsanslaget, synes mig någon höjning för år 1908 i

det för innevarande år beviljade beloppet 100,000 kronor, icke vara af

behofvet påkallad vare sig för anskaffande af modellsamling till undervisningsmateriell

eller för anordnande af för kvinnliga deltagare afsedda

studieresor. Hvad särskilt dessa senare angår, torde de till en början

endast mera undantagsvis komma till stånd och under alla förhållanden

icke komma att sträcka sig så långt som i allmänhet varit fallet med

de för manliga deltagare anordnade.»

Utskottet, som ansluter sig till hvad departementschefen i detta

ärende anfört och finner förslaget om, att ofvannämnda studieresor med

bidrag af statsmedel skola anordnas äfven för kvinnliga deltagare, välbetänkt,

hemställer,

att Riksdagen må såsom bidrag till åtgärder för

höjande af det mindre jordbruket på extra stat för

år 1908 anvisa ett anslag af 100,000 kronor.

30:o) I en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 109) har

herr C. J. Öberg föreslagit, att Riksdagen måtte ställa till Kungl.

Maj:ts förfogande för år 1908 ett anslag af 50,000 kronor, att på de

villkor, som Kungl. Maj:t kunde finna erforderliga, användas till under
-

Any. understöd

af mindre

odlingsföretag.

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Ang. understöd

till P. J

RÖ81Ö.

Utskottets

yttrande.

stödjande och premiering af sådana mindre odlingsföretag, hvilka icke

på annat sätt kunde komma i åtanke af statsbidrag.

I fråga om de skäl, som motionären åberopat till stöd för sitt

förslag, tillåter sig utskottet hänvisa till motionen.

Då utredning saknas angående sättet för användandet af det föreslagna

anslaget, finner sig utskottet icke kunna tillstyrka detsammas

beviljande, helst ifrågasättas kan, huruvida icke den i motionen antydda

premiering af mindre odlingsföretag må vara en angelägenhet,

som ligger inom hushållningssällskapens verksamhetsområde.

Utskottet hemställer alltså,

%

att herr Öbergs ifrågavarande motion icke må

af Riksdagen bifallas.

31:o) Uti hufvudsakligen likalydande motioner hafva herr F. A.

Boström i Första Kammaren (motion n:o 31) och herr J. M. Juhlin,

med hvilken flera af kammarens ledamöter instämt, i Andra Kammaren

(motion n:o 137) föreslagit, att Riksdagen måtte till understöd af P. J.

Bösiös undervisningsverksamhet i jordbruk och landtmannanäringer på

extra stat för år 1908 anvisa ett belopp af 5,000 kronor att af Kungl.

Maj:t i mån af behof för ändamålet användas.

Till de skäl, som till stöd för motionerna åberopas, tillåter sig

utskottet att hänvisa.

Såsom motionärerne jämväl erinrat föreslog Kungl. Maj:t vid förra

årets riksdag, att Riksdagen måtte till understödjande af P. Jönson

Rösiös undervisningsverksamhet i jordbruk och landtmannanäringar, att

af Kungl. Maj:t i mån af behof för ändamålet användas, på extra stat

för år 1907 anvisa ett belopp af 5,000 kronor. Men blef detta förslag

af Riksdagen afslaget.

Statsutskottet, som afstyrkte bifall till Kungl. Maj:ts förslag, anförde

såsom skäl härtill, att utskottet icke funne det vara tillrådligt att med

statsmedel understödja en verksamhet af så enskild natur, som den af

Jönson-Rösiö bedrifna.

Utskottet, som vidhåller sin vid senaste riksdagen uttalade mening

om att särskild t anslag icke bör till ifrågavarande understöd beviljas,

har velat erinra, att bland de ändamål, som med det såsom bidrag till

åtgärder för höjande af det mindre jordbruket afsedda, under punkt

s. 161 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

161

29 här ofvan omförmälda anslag kunna tillgodoses, förekommer undervisning,

hvarför af anslaget kan utgå högst hälften af den summa,

hvartill kostnaden för undervisningen uppgått; och därest Kungl. Maj:t

skulle finna bidrag från detta anslag böra utsträckas äfven till den

undervisningsverksamhet, som af Rösiö utöfvas, lärer Kungl. Maj:t icke

underlåta att därom meddela bestämmelser, därvid äfven andra föreläsare

af samma kategori som Rösiö skulle kunna blifva tillgodosedda.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får utskottet hemställa,

att herrar F. A. Boströms och J. M. Juhlins

ifrågavarande motioner icke må af Riksdagen bifallas.

32:o) Kungl. Magt har föreslagit Riksdagen att till beredande

af medel till ökadt statsbidrag för år 1908 till fortgående smör pr of ning ar,

att af Kungl. Magt i män af behof för ändamålet användas, på

extra stat för år 1908 anvisa ett belopp af 10,000 kronor.

I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet

anfört följande:

»Sedan under en följd af år Kungl. Maj:t till smörprofningar i

Malmö och Göteborg anvisat medel från anslaget till befrämjande i

allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar, slutligen till belopp af

15,000 kronor årligen, befanns för år 1905 detta belopp vara otillräckligt

med anledning af de ökade kostnader, som föranleddes af införandet

af ett särskilt smörmärke, och anvisade Kungl. Maj:t därför

för sistnämnda år, utöfver berörda belopp af 15,000 kronor, jämväl

ett anslag af 5,000 kronor under förskottstitel mot framtida ersättande.

I enlighet med Kungl. Majits förslag beviljade därefter Riksdagen på

extra stat för år 1906 dels ett belopp af 5,000 kronor till ersättande

af nämnda förskott och dels ett anslag af 10,000 kronor för beredande

af ökadt statsbidrag till smörprofningarna, att i mån af behof användas.

Kungl. Maj:t anvisade sedermera till smörprofningarna för år 1906

dels sistberörda belopp och dels, liksom förut, 15,000 kronor från

anslaget till befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar.

Jämväl för innevarande år har Riksdagen å extra stat be

viljat 10,000 kronor att i mån af behof användas till ökadt statsbidragåt

smörprofningarna. Vid föredragning den 14 december 1906 af

framställning rörande anvisande af statsbidrag till detta ändamål för

Bih. till Rilcsd. Prof. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 21

Fortgående

smörprof
ningar.

[30.]

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

innevarande år fann Klingl. Magt, i öfverensstämmelse med landtbruksstvrelsens

hemställan, godt anvisa till uppehållande af smörprofningarnaa

verksamhet år 1907 dels från anslaget till befrämjande af jordbruk

och landtmannanäringar 15,000 kronor och dels utaf de af Riksdagen

särskildt beviljade medel ett belopp af 7,000 kronor, eller tillhopa 22,000

kronor. Såsom skäl till, att sålunda icke hela det disponibla beloppet

borde tagas i anspråk för år 1907, hade landtbruksstyrelsen anfört, att

åtskilliga i statförslaget för profningarna år 1907 upptagna utgiftsposter,

nämligen de till reseersättningar, afsättning för smörutställniugoch

för svenska smörmärkets bekantgörande i utlandet samt smörexpertens

i sammanhang därmed företagna resor, syntes väl högt upptagna

och borde utan olägenhet kunna nedsättas med tillhopa 3,000

kronor. Därjämte framhöll landtbruksstyrelsen, att för år 1906 beräknades

uppstå ett öfverskott å 5,000 kronor af de för smörprofningarna

och smörmärket tillgängliga medel. Enligt förslagsstaten för år 1907

skulle dock denna behållning fullständigt åtgå under sistnämnda år.

Innan sistberörda beslut af Kung!. Maj:t fattades, hade styrelsen

för svenska smörprofningarna gjort framställning om beredande af

medel till smörprofningarna för år 1908 och därvid, under hänvisning''

till förberörda förslagsstat för år 1907, anfört, bland annat, följande.

För år 1908 skulle antagligen intet öfverskott från år 1907 vara att

påräkna, men däremot skulle möjligen dels en ökning, i utgifter för

rätten till svenska runmärkets användande kunna beräknas, dels ock

en nedsättning i vissa utgiftsposter kunna äga rum. Då emellertid

såsom anslag från hushållningssällskapen för år 1908 icke syntes kunna

beräknas högre belopp, än som upptagits i inkomstberäkningen för år

1907, funne styrelsen bibehållandet jämväl för år 1908 af samma bidrag

utaf statsmedel, som tilldelats svenska smörprofningarna för år 1906

och sökts för år 1907, vara en nödvändig förutsättning för, att smörprofningarnas

arbete till gagn för svenska mejerihandteringen och

särskildt för främjandet af svenskt exportsmörs ställning å utlandets

marknader skulle kunna fortgå i samma omfattning som dittills. På

grund häraf och då någon minskning eller större begränsning af smörprofningarnas

arbete enligt styrelsens för smörprofningarna mening

icke utan skada för landets mejerihandtering och smörexport kunde

ske, har styrelsen anhållit, att Kungl. Maj:t måtte för år 1908 bereda

svenska smörprofningarna ett anslag af statsmedel å 25,000 kronor på

de villkor, Kungl. Maj:t kunde finna godt bestämma.

Efter det Kungl. Maj:t anbefallt landtbruksstyrelsen att häröfver

afgifva yttrande, har landtbruksstyrelsen i underdånigt utlåtande den

s. 163 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

163

27 november 1906 erinrat, hurusom styrelsen i fråga om anslag för

1907 till fortgående smörprofningar hemställt, att Kungl. Maj:t måtte

till fortgående smörprofningar i Malmö och Göteborg under innevarande

år anvisa ett belopp af endast 22,000 kronor, samt vidare

anfört, att landtbruksstyrelsen på de af styrelsen för svenska smörprofningarna

i dess nu förevarande skrifvelse anförda skäl likväl ansåge,

att smörprofningarna för år 1908 borde kunna komma i åtnjutande

af enahanda understöd som för år 1906, eller 25,000 kronor.

För uppehållande af smörprofningarnas verksamhet under år 1908

torde liksom under de senare åren ökade medel vara erforderliga utöfver

det belopp af 15,000 kronor, som synes fortfarande kunna utgå från

de till Kungl. Maj:ts disposition stående medel under anslaget till befrämjande

i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar. Att det

belopp, som för år 1907 af Kungl. Maj:t anvisats för ifrågavarande

ändamål, kunnat begränsas till sammanlagdt 22,000 kronor, berodde,

såsom förut framhållits, på att ett öfverskott från år 1906 till belopp

af 5,000 kronor funnits tillgängligt såsom bidrag till bestridande af

de med smörprofningarna och smörmärkets handhafvande förenade

utgifter iinder år 1907. Hade icke dylikt öfverskott funnits, skulle

icke ens efter de af landtbruksstyrelsen förordade utgiftsminskningarna

verksamheten kunnat upprätthållas under år 1907 i enlighet med den

framlagda staten. Om ock, såsom smörprofningarnas styrelse nu ställt

i utsikt, afgifterna för smörmärkets begagnande kunna komma att lämna

ökade inkomster och äfven några utgiftsminskningar kunna ske utöfver

de af landtbruksstyrelsen redan för år 1907 beräknade, torde dock med

hänsyn därtill, att det icke nu låter sig beräkna, huruvida för innevarande

år kommer att uppstå något öfverskott, hvilket skulle kunna användas

år 1908, det vara önskvärdt, att möjlighet beredes att åt smörprofningarna

anvisa för sistnämnda år statsanslag af tillhopa 25,000 kronor

genom att af Riksdagen härtill äskas ett anslag å 10,000 kronor. Därest

Kungl. Maj:t vid pröfning af behofvet skulle finna mindre statsbidrag

än 25,000 kronor erforderligt, lärer, liksom för innevarande år,

det anslag, som Riksdagen kan komma att anvisa, endast i mån af

behof komma att tagas i anspråk.»

Utskottet, som icke haft något att mot framställningen erinra,

hemställer,

Departement
chefens
yttrande.

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

att Riksdagen må, till beredande af medel till

ökadt statsbidrag för år 1908 till fortgående smörprofningar,

på extra stat för år 1908 anvisa ett belopp

af 10,000 kronor att af Kungl. Maj:t i mån af

behof för ändamålet användas.

statskonst 33:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts därom gjorda förslag hemställer

UnskLT'' utskottet,

[31.]

att Riksdagen må, till anställande af eu statskonsulent

i svinskötsel, på extra stat för år 1908 anvisa

ett anslag af 5,000 kronor.

Fjäderfä- 34:o) I enlighet med hvad Kungl. Maj:t föreslagit hemställer

Ä utskottet,

[32.]

Afvelscentra

för nötboskap.

[33.]

att Riksdagen må, till fjäderfäafvelns befrämjande,

anvisa å extra stat för år 1908 ett anslag

af 10,000 kronor.

35:o) I anslutning till Kungl. Maj:ts framställning hemställer utskottet,

att Riksdagen må, såsom bidrag till bildande

och upprätthållande af afvelscentra för nötboskap, på

extra stat för år 1908 anvisa ett anslag af 9,000

kronor.

Allslag m 36:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, till främjande af

främjande af nötboskapsafvein inom Norrbottens län, på extra stat för år 1908 anvisa

nötboskapsafveln

inom

Norrbottens

län.

[34.]

ett anslag af 5,000 kronor.

I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet

anfört följande:

»Med anledning af framställningar af Norrbottens läns hushållningssällskap

och i enlighet med landtbruksstyrelsens hemställan äskade

Kungl. Maj:t nästlidna år af Riksdagen ett anslag å extra stat för innevarande

år till belopp af 5,000 kronor till främjande af nötboskapsafveln

inom Norrbottens län. I det statsrådsprotokoll öfver jordbruksärenden,

som åtföljde statsverkspropositionen till nämnda Riksdag, redogjordes

för en af hushållningssällskapet uppgjord plan för nötkreatursafvelns

upphjälpande inom länet, till hvilken plans förverkligande det

s. 165 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

165

begärda statsanslaget skulle bidraga. Dåvarande chefen för jordbruksdepartementet

förklarade sig anse de vidtagna åtgärderna vara väl

planlagda och efter de lokala förhållandena klokt afvägda.

Kungl. Maj:ts berörda framställning blef af Riksdagen bifallen,

och anbefallde därefter Kungl. Maj:t den 22 juni 1906 landtbruksstyrelsen

att inkomma med yttrande och förslag rörande användningen af

det sålunda anvisade anslaget.

Med underdånig skrifvelse den 14 december 1906 har landtbruksstyrelsen

öfverlänmat en till Kungl. Maj:t ställd skrifvelse från Norrbottens

läns hushållningssällskap, däri sällskapet, enär den uppgjorda

planens genomförande kräfde ett öfver många år utsträckt arbete och

detta arbete icke kunde fortgå utan fortsatt understöd från statens sida,

anhållit om utverkande äfven för år 1908 af ett anslag å 5,000 kronor

för samma ändamål.

Landtbruksstyrelsen bär för egen del meddelat, att till följd af

ännu pågående utredningar inom Norrbottens län förberörda, af Kungl.

Maj:t från styrelsen infordrade yttrande och förslag ännu icke kunnat

af styrelsen afgifvas. Då emellertid de skäl, som anförts för beviljande

af innevarande års anslag, fortfarande vore gällande, har landtbruksstyrelsen

tillstyrkt hushållningssällskapets nu ifrågavarande framställning.»

På de sålunda anförda skälen och då det synnerligen betydelsefulla

arbetet på nötboskapsafvelns i Norrbottens län upphjälpande uppenbarligen

måste, för att medföra något verkligt gagnande resultat, under

en följd af år fortsättas, hemställde departementschefen om att Kungl.

Maj:t måtte till Riksdagen afgifva förenämnda förslag.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må, till främjande af nötboskapsafveln

inom Norrbottens län, på extra stat för år 1908

anvisa ett anslag af 5,000 kronor.

Hästafvelns förbättrande.

37:o) På grund af Kungl. Maj:ts därom framställda förslag hemställer

utskottet,

Extra

personal vid

Flyinge

hingst dep A.

[35.]

s. 166 Kontrollera mot PDF

Andre instruktör

i

husslöjd.

[36.]

Byggande af

ett fartyg för

fiskeriadministrationens

behof.

[37.]

166 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

att Riksdagen må, för bestridande af kostnad

för extra personal vid Flyinge hmgstdepå, på extra

stat för år 1908 bevilja ett anslag af 3,790 kronor.

Befrämjande af husslöjden.

38:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för år 1908 på

extra stat anvisa, till anställande af en andre instruktör i husslöjd,

2,000 kronor och, såsom personligt ålderstillägg till andre instruktören

Jonas Wallander, därest han fortfarande i denna egenskap med godt

vitsord tjänstgör, 1,500 kronor, eller tillhopa 3,500 kronor.

Utskottet, som icke haft något att emot Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning erinra, hemställer alltså,

att Riksdagen må på extra stat för år 1908 anvisa,

a) till anställande af en andre instruktör i husslöjd

2,000 kronor samt

b) såsom personligt ålderstillägg till andre instruktören

Jonas Wallander, därest han fortfarande i

denna egenskap med godt vitsord tjänstgör, 1,500

kronor,

eller tillhopa 3,500 kronor.

Fiskerinäringens understöd.

39:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen ätt för anskaffande

af ett fartyg för fiskeriadministrationens behof ä extra stat för år 1908

anvisa ett belopp af 29,000 kronor.

Departementschefen har i detta ärende till statsrådsprotokollet

anfört följande:

»Frågan om anskaffande för fiskeriadministrationens behof af ett

särskildt fartyg har upprepade gånger varit föremål för Kungl. Maj:ts

pröfning.

s. 167 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o JO.

167

Vid underdånig föredragning den 12 januari 1904 af fråga om

reglerandet för år 1905 af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel

lämnades af dåvarande chefen för jordbruksdepartementet för hvad

som därförut uti ifrågavarande hänseende förekommit en utförlig redogörelse,

till hvilken jag anhåller att i allmänhet få hänvisa. Emellertid

torde det tillåtas mig att här erinra om följande.

Den 17 december 1900 hade landtbruksstyrelsen hemställt om

aflåtande af proposition till Riksdagen om, bland annat, beviljande af

ett belopp af 57,000 kronor till anskaffande af en ångbåt för fiskeriadministrationens

behof. De båda ändamål, för hvilka ifrågavarande

ångbåt skulle användas, angåfvos af landtbruksstyrelsen vara, dels att

med densamma fiskeritjänstemännen skulle blifva i tillfälle att tid efter

annan besöka fisklägena utmed de kuster, som hörde under landtbruksstyrelsens

förvaltning — ärenden angående hafsfisket vid rikets västra

kust voro då ännu undantagna från styrelsens ämbetsbefattning —

äfvensom fiskeställena vid de vattendrag inom landet, som kunde med

ångbåten befaras, för att landtbruksstyrelsen genom nämnda tjänstemän

skulle blifva förtrogen med fiskarbefolkningens behof och vanor samt

inhämta kännedom om medlen och sättet för afhjälpandet af de brister

vid fiskes utöfvande, som kunde förefinnas, samt för beredande af

afsättning för den fångade fisken, dels ock att fiskeriadministrationen

skulle blifva satt i tillfälle att genom sina tjänstemän låta planmässigt

utföra sådana vetenskapliga undersökningar angående fisket äfvensom

fiskeförsök, hvilka hade direkt inflytande på åtgärderna för fiskets förkofran.

Medan denna framställning ännu vai på Kungl. Maj:ts pröfning

beroende, inkom landtbruksstyrelsen med en ny underdånig skrifvelse

i ämnet den 13 november 1903. I denna framhöll styrelsen, bland

annat, att, sedan styrelsen afgifvit sin förra framställning, motorer,

drifna med fotogen, alltmer kommit i bruk å fiskefartyg och befunnits

synnerligen lämpliga för ändamålet. Om i stället för den af styrelsen

i dess skrifvelse den 17 december 1900 föreslagna ångbåten ett sådant

för framdrifvande med motorkraft och segel anordnadt fartyg anskaffades,

skulle det med styrelsens framställning åsyftade ändamålet

att skaffa fiskeriadministrationen en lämplig tjänstebåt kunna vinnas

för väsentligt minskade kostnader. Fartyget borde förses med en likaledes

med motor utrustad julle. En af ingeniören .Joh. Johnsson i

Göteborg uppgjord ritning till ett dylikt fartyg bifogades äfvensom

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Statsutskottets Utlåtande N:o JO.

kostnadsförslag, enligt Indika sammanlagda kostnaden för anskaffande af

fartyget med tillbehör beräknades till 25,000 kronor.

På hemställan af departementschefen föreslog ock Kungl. Maj:t i

statsverkspropositionen till 1904 års Riksdag, att Riksdagen skulle till

byggande af ett tjänstefartyg för fiskeriadministrationens behof på extra

stat för år 1905 anvisa ett belopp af 25,000 kronor.

Denna proposition vann emellertid icke Riksdagens bifall. Uti

skrifvelse till Kungl. Maj:t den 13 april 1904, i anledning af Kungl.

Maj:ts i statsverkspropositionen under nionde hufvudtitöln gjorda framställningar

angående åtgärder till fiskerinäringens befrämjande, anförde

nämligen Riksdagen, att Riksdagen hyste den uppfattning, att under

fiskeriadministrationens första ordnande ett tjänstefartyg för densamma

icke vore erforderligt; att, såsom upplysts, från början blott två fiskeriintendentbefattningar

kunde tillsättas och att vid sådant förhållande

distrikten komme att provisoriskt erhålla vida större utsträckning än

den för framtiden afsedda; att till följd däraf fiskeritjänstemännen syntes

vid förflyttning mellan olika platser inom distrikten nödgas anlita förefintliga

snabbare befordringssätt än det, som ett sådant fartyg kunde

erbjuda; samt att i hvarje fall en närmare erfarenhet rörande den nya

administrationens fungerande vore önsklig före anordnande af ifrågavarande

hjälpmedel för dess verksamhet.

I underdånig skrifvelse den 1 december 1906 har nu landtbruksstyrelsen

förnyat sin framställning och därvid hufvudsakligen anfört

följande.

Af den utaf Kungl. Maj:t beslutade nya fiskeriadministrationen,

hvars stat upptoge 6 fiskeriintendenter, 1 fiskeriassistent, 2 fiskeristipendiater

och 1 fiskeriingenjör, hade visserligen hittills endast kunnat

tillsättas 3 fiskeriintendenter, af hvilka 1 på förordnande, jämte fiskeriassistenten,

fiskeristipendiaterna och fiskeriingenjören, och hade alltså

knappast ännu någon närmare erfarenhet rörande den nya administrationens

fungerande kunnat vinnas.

Om det oaktadt landtbruksstyrelsen ansåge sig böra hos Kungl.

Maj:t redan nu göra förnyad framställning om beredande af medel till

byggande af ett fartyg för fiskeriadministrationens behof, skedde detta

af den bestämda öfvertygelse, att ett sådant fartyg vore af största

behof för sagda administration, såvidt den skulle kunna på ett verkligt

effektivt och fruktbärande sätt fullgöra sina åligganden, och att

detta behof alltså borde, så fort omständigheterna medgåfve, fyllas.

De skäl, som landtbruksstyrelsen i samtliga föregående fram
-

s. 169 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

169

ställningar rörande sagda fartyg anfört, hade afsett hufvudsakligen

dels behofvet för fiskeriadministrationen af ett fartyg, icke för att

tjänstemännen skulle kunna förflytta sig från ort till annan vid sina

förrättningar, hvarför onekligen de vanliga kommunikationsmedlen

kunde vara tillfyllest, utan för att fiskeritjänstemännen skulle kunna

oftare besöka de särskilda fiskelägena såväl vid östra kusten som vid

de stora insjöarna och på detta sätt komma i lifligare beröring med

den egentliga fiskarbefolkningen, lära känna dess behof och vinna

dess förtroende, dels ock angelägenheten för fiskeriadministrationen att

liga tillgång till ett lämpligt fartyg för utförande af fiskeförsök och

fiskeriundersökningar, hvilka utgjorde nödvändiga förutsättningar och

grundvalen för, att fiskeritjänstemännen skulle kunna lämna de upplysningar

och råd rörande fiskets bedrifvande och hushållningen med fisket,

som det ålåge dessa tjänstemän att meddela allmänheten.

Det vore själffallet, att dessa ändamål omöjligen kunde uppnås

med användande af det för svenska hydrografi sk-biologiska kommissionens

arbeten och bevakning byggda större fartyg, hvilket vore för

lösandet af dessa uppgifter fullt upptaget och för öfrigt droge alldeles

för höga driftkostnader för att kunna lämpligen användas för fyllandet

af fiskeriadministrationens behof i berörda afseenden, liksom det därför

aldrig varit ämnadt eller ens på något sätt lämpade sig, då det vore

byggd! för ett helt annat ändamål. Det kunde sålunda icke ens sättas

i fråga, att sistberörda fartyg skulle användas för det nu ifrågavarande

ändamålet, utan, därest ett fartyg öfver hufvud taget skulle kunna

komma till användning för ifrågavarande ändamål, måste ett sådant

fartyg särskild! byggas.

För sin del ansåge sig landtbruksstyrelseu icke vidare behöfva

beröra den af styrelsen fyrfaldiga gånger framhållna vikten för fiskeritjänstemännen

att kunna uppsöka fiskarena i deras hemvist och under

deras arbete vid fisklägena, då denna omständighet torde af sig själ!’

lätt kunna till sin vikt uppskattas och bedömas. Däremot ansåge sig

styrelsen böra framhålla den ännu större och mera direkta betydelsen

för östersjöfisket och fisket i de stora sjöarna af planlagda och till

vissa bestämda mål syftande fiskeförsök, hvilka tillhörde fiskeriadministrationen

och hade, förutom sitt vetenskapliga värde, stor ekonomisk

vikt. Såsom exempel på dylika fiskeförsök ville landtbruksstyrelsen

framhålla uppsökandet af nya platser för lönande torskfiske, försök,

afseende hvilka redskap borde lämpligast användas på de särskilda

fiskeplatserna, såsom de vidsträckta bankarna norr om Gottland och

Bill. till Jliksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 22

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

utanför Sveriges sydligare östersjökuster, på Finngrunden och bankarna

utanför Gäflebukten m. fl. ställen, samt dessutom å de djupare vattnen,

allt försök, hvilka årligen borde ske. Resultaten af dylika undersökningar

skulle gifvetvis komma fiskarena till godo genom ökade fångster

af flundra, piggvar, torsk, hvassbuk m. fl. andra fiskarter. Motsvarande

fiskeförsök borde äfven ske uti skärgårdarna samt i de större insjöarna.

Jämte dessa egentliga praktiska fiskeförsök skulle äfven med

fartyget utföras betydelsefulla undersökningar inom fiskeriernas område,

såsom hvar unglaxen uppehölle sig under tiden från utvandringen ur

sötvattnen, tills han uppnådde omkring 50 centimeters längd, m. fl.

frågor, som hade stor, om också endast indirekt betydelse.

För att det afsedda fartyget skulle kunna motsvara samtliga dessa

anspråk, borde det vara fullt passande för öppna sjön, ej ensamt beroende

af segel, utan kunna dem förutan framdrifvas med omkring 7 knops

fart, ej vara för stort, men dock så rymligt, att förutom besättningen

åtminstone två fiskeritjänstemän samt några fiskare, de senare dock

mera tillfälligt, skulle kunna uppehålla sig å detsamma, hvarvid landtbruksstyrelsen

ansett sig böra anmärka, att det syntes ganska lämpligt,

att fiskare bereddes tillfälle att medfölja fartyget, då de kunde lära

känna nyare fiskemetoder och nj^a fiskeplatser samt under samtal med

fiskeri tjänstemännen inhämta många nyttiga lärdomar rörande fiskarnas

lefnadsförhållanden m. m. och i sin tur lämna bemälda tjänstemän del

af sina erfarenheter. För sin utbildnings skull syntes en af fiskeristipendiaterna

nästan ständigt böra medfölja fartyget.

Det fartyg, som sålunda afsåges att byggas, skulle, om 1907 års

Riksdag därtill beviljade medel, kunna hinna vara färdigt till år 1909,

då samtliga 6 fiskeriintendentsplatserna ansåges kunna vara besatta.

Beträffande konstruktionen af fartyget syntes den af ingenjören

Johnsson uppgjorda, vid landtbruksstyrelsens förberörda underdåniga

skrifvelse den 13 november 1903 fogade ritning fortfarande vara för

ändamålet fullt lämplig endast med några mindre afvikelser, hvarför

landtbruksstyrelsen ej ansett nödvändigt att låta uppgöra någon ny

ritning. Sagda afvikelser afsåge hufvudsakligen beredande af ökadt

utrymme för motorn, med anledning hvaraf aktern å fartyget borde

undergå en förändring, så att densamma finge en form närmast liknande

kosterbåtarnas, och hade ingenjören Johnsson i bref af den 12

och 13 november 1906 förklarat, att en sådan ändring läte sig utan

olägenhet genomföra och att densamma icke komme att nämnvärdt inverka

å kostnaden för fartyget.

s. 171 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

171

Hvad anginge sagda kostnad, så syntes densamma nu komma att

ställa sig något dyrare än år 1903, då landtbruksstyrelsen gjorde sin

förra framställning i ämnet, hvarvid kostnaden upptagits till 25,000

kronor. För sjkifva fartyget upptoges kostnaden i kostnadsförslag, som

nu afgifvits från A. R. Gustafsson i Landskrona och Ljunggrens verkstads

aktiebolag i Kristianstad, till 14,200 kronor i det förra förslaget och

16.000 kronor i det senare, hvartill dock borde läggas i bägge fallen kostnaden

för såväl plåtbeklädnad som förstärkning af motorbädden, hvilken

kostnad enligt gjord förfrågan uppginge till omkring 800 kronor, samt

dessutom särskildt till A. R. Gustafssons förslag kostnaden för madrassering,

beräknad till 200 kronor. Kostnaden för fartyget skulle alltså

ställa sig enligt A. R. Gustafssons förslag till 15,200 kronor och enligt

Ljunggrens verkstads aktiebolags förslag till 16,800 kronor.

Härtill skulle komma kostnaden för motorn med insättning samt

fiskespel (winch) och tillbehör, uppgående enligt infordrade kostnadsförslag

från J. W. Svenssons automobilfabrik i Stockholm till 7,900

kronor och från J. & C. G. Bolinders mekaniska verkstads aktiebolagtill

8,800 kronor, samt kostnaden för motor till fartygets julle, 1,150

kronor, då kostnaden för fartyget med sagda motorer skulle ställa sig

enligt de lägre förslagen till 24,250 kronor och enligt de högre förslagen

till 26,750 kronor. Om härtill lades dels oförutsedda kostnader

i bägge fallen 1,000 kronor, dels ock kostnader för reservdelar till

motor samt för fotogenbehållare, wire, bronslinor, meterhjul och fiskeredskap,

tillhopa 3,000 kronor, skulle sammanlagda kostnaden för fartyget

med utrustning kunna antagas icke behöfva öfverstiga 29,000

kronor.

För fartygets underhåll och drift syntes, i likhet med hvad fallet

varit i landtbruksstyrelsens förberörda underdåniga skrifvelse den 13

november 1903, kunna beräknas åtgå 2,000 kronor samt till besättningen

3.000 kronor eller tillhopa 5,000 kronor, livilket belopp syntes på

särskilda framställningar af landtbruksstyrelsen årligen kunna af Kungl.

Magt anvisas från anslaget till fiskerinäringens understöd.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har landtbruksstyrelsen

— med förmälan att styrelsen vore betänkt att framdeles inkomma

med förslag om beredande af medel till höjning af anslaget till fiskerinäringens

understöd, för att kostnaderna för ifrågavarande fartygs

underhåll och drift samt aflöningarna till besättningen skulle kunna af

samma anslag bestridas — hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes till Riksdagen

aflåta proposition, att Riksdagen måtte till byggande af ett fartyg

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Departements
chefens
yttrande
-

för fiskeriadministrationens behof i hufvudsaklig öfverensstämmelse med

förenämnda ritning och af landtbruksstyrelsen uppgjorda kostnadsberäkningar

anvisa ett belopp af 29,000 kronor.

Sedan frågan om anskaffande af ett tjänstefartyg lör tiskeriadministrationens

behof senast var föremål för Kungl Maj:ts pröfning,

har densamma i viss mån kommit i annat läge.

Genom de undersökningar, som under de senare åren utförts

särskildt af finska statens fiskeri fartyg, äfvensom vid ett tillfälle från

ett af svenska liydrografisk-biologiska kommissionen förhyrdt fartyg,

har det vunnits bekräftelse på, att östersjöfisket å vissa platser längre

ifrån land bör kunna erbjuda rika fångstmöjligheter. Några systematiska

fiskeförsök å dessa platser hafva emellertid ännu ej företagits Irån svensk

sida. Behofvet af att kunna anställa dylika försök i olika delar åt

Östersjön är emellertid stort, helst våra fiskare med de små båtar,

som för närvarande stå dem till buds, icke kunna våga sig ut till dessa

fångstplatser; och innan desamma hunnit grundligare undersökas, är det

ingen utsikt, att denna fattiga fiskarbefolkning skall finnas villig att göra

de uppoffringar, som erfordras för att den skall kunna skaffa sig de

mera dyrbara båtar och redskap, fiske på öppna sjön klöfver. Det är

emellertid icke obetydliga ekonomiska intressen det här gäller att tillvarataga.

Förutnämnda redan anställda försök hafva, såsom det blifvit

mig upplyst, gifvit grundad anledning antaga detta. Sålunda kan jag

nämna, att icke obetydliga mängder färsk torsk, infångade på dylika

fiskeplatser af finska fartyg, införts till Stockholm. Det är således utsikt,

att, därest vid fortsatta undersökningar de redan vunna erfarenheterna

ytterligare bekräftas, ett icke oväsentligt uppsving skulle

kunna beredas det svenska östersjöfisket. Ett oeftergiflig^ villkor för,

att dylika undersökningar skola kunna företagas, är emellertid, att fiskeriadministrationen

förfogar öfver ett därför lämpadt fartyg, något som,

på sätt landtbruksstyrelsen utvecklat, för närvarande icke är fallet.

En annan omständighet, som äfven den talar för behofvet af det

föreslagna fartyget, är, att genom detsammas anskaffande tillfälle skulle

kunna beredas fiskare att genom personliga besök vid ifrågavarande

fiskeplatser vinna kännedom om desamma och att genom deltagande i

de af fiskeritjänstemännen anställda fiskeförsöken lära känna och handtera

för fisket i öppna sjön lämpliga redskap.

Ej heller lär den vetenskapliga betydelsen af, att fiskeritjänstemännen,

genom att det föreslagna fartyget ställdes till deras förfogande,

s. 173 Kontrollera mot PDF

173

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

skulle sättas i tillfälle att grundligare, än som hittills kunnat ske, undersöka

Östersjöns hydrografisk-biologiska förhållanden, få helt och hållet

underskattas. De af svenska hydrografisk-biologiska kommissionen ledda

undersökningarna hafva nämligen hittills icke i deu omfattning,, som

önskvärdt varit, kunnat utsträckas till Östersjön, då det för kommissionens

räkning anskaffade fartyget varit allt för strängt upptaget af bevakningstjänst

och undersökningar vid rikets västra kust för att medhinna

arbeten äfven vid den östra. Ej heller torde det, såsom laudtbruksstyrelsen

framhållit, vara fullt lämpligt att använda sistnämnda

fartyg för undersökningar i de norra delarna af Östersjön, då det

drager högre driftkostnader, än som strängt taget, borde erfordras för

dylika undersökningar. En följd häraf är emellertid, att förhållandena i

Östersjön lämnats jämförelsevis outforskade. Denna brist skulle emellertid

i viss män kunna afhjälpas, därest fiskeri^änstemännen genom anskaffande

af det föreslagna fartyget bereddes tillfälle att på sitt område

af de hydrografisk-biologiska vetenskaperna verkställa försök och undersökningar

i sistnämnda haf. Hvad nu yttrats om beliofvet af undersökningar

i Östersjön äger motsvarande tillämpning i fråga om dem af

våra större insjöar, som skulle blifva tillgängliga för det nya fartyget.

Vid dessa förhållanden och på de i öfrig! af landtbruksstyrelsen

anförda skäl, anser jag mig böra ansluta mig till styrelsens uppfattning,

att tiden är inne att ånyo till bepröfvande upptaga frågan om anskaffande

af ett fartyg för fiskeriadministrationens behof.

Mot den därför af styrelsen uppgjorda kostnadsberäkningen har

jag, på grund af hvad styrelsen anfört till stöd för densamma,

icke någon erinran att göra. Då, som nämndt, fartyget beräknats

vara färdigbyggdt först med början af år 1909, behöfva medel för

underhålls- och driftkostnader anvisas först från och med sistnämnda år.»

Då det föreslagna fartyget är afsedt att främja för östersjöfisket

synnerligen viktiga ändamål och detsamma med tillhörande redskap

kan beräknas blifva färdigt att tagas i bruk vid den tid, då den beslutade

organisationen af fiskeriadmiuistrationen blifver genomförd, anser

sig utskottet böra biträda Kungl. Maj:ts föreliggande förslag och hemställer,

Utskottets

yttrande.

att Riksdagen må lör anskaffande af ett fartyg

för fiskeriadministrationens behof å extra stat för år

1908 anvisa ett belopp af 29,000 kronor.

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Underhållsoch

driftkostnad

för

ett fartyg för

hydrografiskbiologiska

ha/sundersök ■

ningar m. m.

[38.]

40:o) Kungl. Maj:t liar föreslagit Riksdagen

att till underhålls- och driftkostnad för ett fartyg för hydrografiskbiologiska

undersökningar af de Sverige omgifvande hafven samt för tillsyn

och bevakning vid Sveriges hafsfisken under annan tid af året än

vintermånaderna, på extra stat för år 1908 anvisa ett anslag af 31,000

kronor.

Departementschefen har i detta ärende till statsrådsprotokollet

anfört följande:

»Riksdagen har på extra stat för hvart och ett af åren 1905,

1906 och 1907 beviljat ett anslag af 25,000 kronor till underhålls- och

driftkostnad för ett fartyg för hydrografisk-biologiska undersökningar

af de Sverige omgifvande hafven samt för tillsyn och bevakning vid

Sveriges hafsfisken under annan tid af året än vintermånaderna. Till

anskaffandet af fartyget hade Riksdagen år 1904 anvisat nödiga medel,

och fartyget, som erhöll namnet Skagerak, började sin verksamhet våren

1905. Förberörda belopp af 25,000 kronor till underhålls- och driftkostnad

grundade sig på en beräkning, hvilken finnes intagen i de

statsrådsprotokoll öfver jordbruksärenden, som åtföljde statsverkspropositionerna

till 1904 och 1905 års Riksdagar, och som var uppgjord

under förutsättning, att fartygets tjänstetid skulle räcka under 8 månader

årligen, af hvilka 6 månader skulle upptagas hufvudsakligen af bevakning

och tillsyn under sommarfisket samt 2 månader uteslutande

användas till försöksfiske för svenska hydrografisk-biologiska kommissionens

räkning. Enligt nämnda beräkning skulle, bland annat, af

berörda 25,000 kronor ett belopp af 5,620 kronor erfordras till kostnad

för underhåll af fartyget med mera. Under bevakningstiden skulle

besättningen utgöras till hufvudsaklig del af manskap från flottan, hvilket,

under de två öfriga månaderna skulle ersättas af förhyrdt manskap.

Befälhafvaren och förste maskinisten skulle anställas för helt år.

Redan då fråga var om anslag till fartygets underhålls- och driftkostnad

för år 1907, framhölls af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs

och Bohus län efter samråd med bemälda kommission, att erfarenheten

syntes gifva vid handen, att eu utsträckning af tjänstgöringstiden

skulle vara till synnerlig nytta. Då emellertid ytterligare erfarenhet

erfordrades för beräkning af de ökade kostnaderna m. m., ansågs

icke lämpligt att redan för år 1907 göra framställning om utsträckt

tjänstgöringstid för fartyget.

Nu har svenska hydrografisk-biologiska kommissionen i en till

Kungl. Maj:t den 13 november 1906 inkommen skrifvelse i underdånig
-

s. 175 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

175

het hemställt om beredande af medel till underhålls- och driftkostnad för

fartyget under år 1908 och därvid förklarat sig, på grund af numera

vunnen ökad erfarenhet, anse, att det skulle vara af största fördel för

vinnande af det ändamål, hvarför fartyget byggts och utrustats, om

anslag kunde beredas för att hålla detsamma i verksamhet under 11

månader af året i stället för 8, med fast anställd besättning. Skälen

för denna åsikt vore följande. De vetenskapliga arbetena och särskilt

studiet af de förhållanden, som inverkade på trålfisket och sillfisket,

erfordrade undersökning under alla årstider. Särskildt hade det visat

sig olämpligt, att kommissionen icke varit i stånd att fullfölja undersökningen

af sillfisket under de egentliga vintermånaderna, januari och

februari, då fiske med snörpvad bedrefves i öppen sjö utanför Bohusläns

kust. Vid detta fiske inverkade strömförhållandena i högsta grad

gynnande eller störande. Dessa strömförhållanden hade under flera år

utgjort föremål för kommissionens undersökningar, hvarunder metoderna

för strömmätning på alla djup utvecklats. Det vore kommissionens afsikt

att, ifall möjlighet därtill bereddes, under fiskeperioden med sina

undersökningar följa ström sättningen på alla djup i hafvet, en uppgift

hvartill den nu hade alla medel i sin hand. Samtidigt med de fysiska

och kemiska metoderna för hafvets undersökning hade äfven fångstredskapen

utvecklats af den internationella hafsundersökningens specialister,

så att det numera vore möjligt att följa de nyttiga hafsdjurens

utveckling och vandringar under alla stadier af deras tillväxt. Hvilka

resultat man på denna väg uppnått, framginge af den tryckta redogörelse

för den internationella hafsundersökningens resultat och Sveriges

andel däri, hvilken utgifvits såsom meddelande n:o XIV från jordbruksdepartementet.

Men användningen af dessa nyare exakta apparater och redskap

erfordrade eu hög grad af öfning och skicklighet både hos befäl och

manskap, hvilken icke hunne förvärfvas på några månaders tid, och det

hade inverkat i hög grad ofördelaktigt att, såsom hittills skett, ombyta

manskap och delvis äfven befälet efter 6 månaders tjänst. För att den

vetenskapliga undersökningen af de nyttiga hafsdjurens lif skulle hålla

jämna steg med den svenska fiskerinäringens raska tillväxt och kunna

lända densamma till nytta erfordrades, att undersökningsfartyget oaflåtligt

och under alla årstider kunde följa fiskeflottan på dess fiskeplatser

ute på hafvet och verkställa sina undersökningar med lika öfvadt manskap

som yrkesfiskarena själfva.

Kommissionen hade med stöd af den vunna erfarenheten gjort

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

noggranna beräkningar öfver kostnaden för hållande af undersökningsoch

bevakningsfartyget Skagerak i verksamhet under 11 månader af

året, med fast anställdt befäl och besättning, hvarvid beräknats, att

fartyget under en månad af året skulle vara upplagdt för eftersyn och

reparation. Enligt denna beräkning skulle kostnaden för år uppgå till

36,000 kronor. Härtill ville kommissionen ytterligare erinra, att fartyget

vore assureradt för helt år, samt att kaptenens och maskinistens lön

utginge för helt år, hvarför alltså ingen ökning uti driftkostnaden i

dessa afseenden skulle uppstå, ifall fartyget hölles i verksamhet under

11 månader. På grund af hvad sålunda anförts, och med hänsyn till

den omständigheten, att fartyget, om det vore i verksamhet under hela

året, skulle kunna tjänstgöra såsom reservfartyg vid den tjänstgöring,

som kanonbåten Svensksund under vintermånaderna hade att utföra vid

Sveriges västkust, hemställde kommissionen, att Kungl. Maj:t måtte aflåta

proposition till Riksdagen om förhöjning af det nu utgående anslaget

till undersöknings- och bevakningsfartyget Skageraks underhåll

och drift från 25,000 kronor till 36,000 kronor för året 1908.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län,

häröfver hörd, har i underdånigt utlåtande den 19 november 1906 på

de af kommissionen anförda skäl förordat, att Skageraks verksamhet

måtte utsträckas till 11 månader af året samt att befälet i dess helhet

och besättningen blefve fast anställda. Kostnaderna härför syntes skola

mer än väl uppvägas af fördelarna.

Departemcnts
chefens
yttrande.

Äfven jag anser, att väsentliga fördelar skulle kunna vinnas genom

utsträckning af fartyget Skageraks årliga verksamhetstid. De resultat,

som uppnåtts genom svenska hydrografisk-biologiska kommissionens arbeten,

hafva redan visat sig vara af stor betydelse för en rationell utveckling

af fiskerinäringen, särskild! på västkusten. Genom de verkställda

vetenskapliga undersökningarna har en mera säker grundval

beredts för denna näring och ett ekonomiskt fördelaktigt resultat af

densamma har därigenom blifvit mer än förr betryggadt. Att ännu

mer ökade fördelar i dessa hänseenden skulle Gunås, därest kommissionen

Unge tillfälle att äfven under det egentliga vintersillfisket

bedrifva sina undersökningar med anlitande af fartyget Skagerak, synes

mig uppenbart. Jag tvekar därför icke att förorda, att nödiga medel

beredas för dylikt ändamål.

Hvad beträffar det ifrågasatta anställandet för hela året vid fartyget

af särskilt befäl, utöfver de redan nu för helt år anställda kap
-

s. 177 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

177

tenen och förste maskinisten, samt särskild besättning, finner jag visserligen

de skäl, som anförts till stöd för en sådan anordning, icke sakna

fog. Då emellertid denna anordning skulle föranleda icke obetydliga

kostnader, samt de olägenheter, som förmenats uppstå genom användande

af kommenderad personal från flottan under fartygets bevakningstid,

icke torde få anses vara af så stor betydelse, att de böra

redan nu föranleda en ändring i det hittills tillämpade systemet, och

därtill kommer, att dessa olägenheter måhända kunna genom vissa

åtgärder minskas, anser jag mig icke höra förorda kommissionens förslag

i denna del.

För beräkning af den kostnad, som skulle uppstå, därest undersökningsfärderna

med särskildt förhyrd personal utsträcktes från 2 till

5 månader, torde den i statsrådsprotokollen öfver jordbruksärenden den

12 januari 1904 och 14 januari 1905 intagna beräkning böra läggas

till grund, allenast med den skillnad att förste maskinistens aflöning

synes böra beräknas höjd till 150 kronor i månaden, hvilket redan

måst ske i den af Kungl. Maj:t fastställda staten för fartyget under

innevarande år. De årliga utgifterna för sammanlagdt 11 månaders

tjänstgöring med fartyget skulle då ställa sig sålunda:

A) för hela året:

1. Kaptenens lön, 300 kronor i månaden.....

2. Förste maskinistens lön, 150 kronor i månaden

B) under bevakningstiden, sex månader:

3. Uppbördsstyrman, sjöafiöning, 1 krona för dag

4. Andre maskinist, lön, 100 kronor i månaden

5. Två eldare samt 10 man, sjöafiöning 33 öre

för dag i medeltal...............

6. Mathållning å 22 kronor för dag........

7. Kol för 10 timmars gång å 3 kronor för timme

under 150 dagar................

G) under undersökningstiden, fem månader:

Styrmans lön, 150 kronor i månaden......

Andre maskinistens lön, 120 kronor i månaden

Två eldare, lön efter 90 kronor i månaden . .

Sex man, lön efter 75 kronor i månaden . . .

8.

9.

10.

11.

kronor

3,600: —k

11

1,800: —

''1

180: —

11

600: —

11

11

720: —

3,960: —

11

4,500: —

11

750: —

11

600: —

11

900: —

11

2,250: —

liih. till Riksd. Prat. 1907. 1 Sami.

Transport kronor 19,860

1 Afd. 10 Höft. 23

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Utskottets

yttrande.

Försäkring

af fartyget

Skaqerak.

[39.]

Hydrografiskbiologiska

"

undersökningar

af de

Sverige omgifvande

hafven.

[40.]

Transport kronor 19,860: —

12. Mathållning å 18 kronor för dag........ „ 2,700: —

13. Kol för 10 timmars gång å 3 kronor för timme

under 125 dagar................ „ 3,750: —

Summa kronor 26,310: —

Kostnad för underhåll och diverse samt extra bemanning.

.................... „ 4,690: —

Summa kronor 31,000: —

Såsom af denna beräkning framgår, har jag ansett utgiftsposten

till kostnader för underhåll m. m. kunna något sänkas i jämförelse

med beräkningen år 1904. Redan för innevarande år har denna post

minskats under 1904 års siffra för beredande af den ökade aflöningen

till förste maskinisten. Den behöfliga anslagsökningen skulle utgöra

6,000 kronor.»

Då den utsträckning i fartyget Skageraks årliga verksamhetstid,

som föranleder den föreslagna ökningen i fartygets underhålls- och

driftkostnad, synes vara af omständigheterna påkallad och särskild! för

vintersillfisket af stor betydelse, anser utskottet sig böra förorda hvad

Kungl. Maj:t i förevarande hänseende föreslagit och hemställer,

att Riksdagen må, till underhålls- och driftkostnad

för ett fartyg för hydrografisk-biologiska undersökningar

af de Sverige omgifvande hafven samt för

tillsyn och bevakning vid Sveriges hafsfisken under

annan tid af året än vintermånaderna, på extra stat

för år 1908 anvisa ett anslag af 31,000 kronor.

41:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts därom framställda förslag

hemställer utskottet,

att Riksdagen må, till bestridande af kostnader

för försäkring af fartyget Skagerak, på extra stat för

år 1908 anvisa 5,200 kronor.

42:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, till utförande

af hydrografisk-biologiska undersökningar af de Sverige omgifvande hafven,

på extra stat för år 1908 bevilja

s. 179 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

179

dels till omkostnader för tiden från och med den 1 maj 1908 till

och med den 30 april 1909 ............................................ kronor 21,000: —

dels ock till täckande af Sveriges andel i kostnaderna

för en internationell hydrografisk-biologisk

centralanstalt med laboratorium för tiden från och

med den 22 juli 1908 till och med den 21 juli 1909 „ 5,100: —

tillhopa kronor 26,100: —.

I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet

anfört följande:

»Till utförande af hydrografisk-biologiska undersökningar af de

Sverige omgifvande hafven har Riksdagen, på framställning af Kungl.

Maj:t, anvisat medel å extra stat för hvart och ett af åren 1901—1907.

Dessa anslag hafva, oberäknadt ett för år 1901 till kostnader för en

gång afsedt belopp, utgått under hvarje af de fyra första åren med

24,000 kronor, hvaraf 19,200 kronor till omkostnader för de undersökningsarbeten,

som det tillkommer Sverige att låta utföra, och 5,100

kronor till täckande af Sveriges andel i kostnaderna för en internationell

hydrografisk-biologisk centralanstalt med laboratorium. För hvart och

ett af åren 1905, 1906 och 1907 beviliade Riksdagen på framställning

af Kungl. Maj:t — förutom enahanda belopp, 5,100 kronor, till omförmälda

centralanstalt — till omkostnader för berörda undersökningsarbeten 21,000

kronor eller tillhopa 26,100 kronor. Den höjning af anslaget till undersökningsarbetena,

som sålunda för de senaste åren medgifvits, har

afsett att bereda medel för anställande hos svenska hydrografiskbiologiska

kommissionen af eu särskild fiskeriassistent. Med de å

innevarande års stat för ifrågavarande ändamål anvisade anslag skola

bestridas omkostnader för de svenska undersökningarna för tiden från

och med den 1 maj innevarande år till och med den 30 april 1908

samt Sveriges andel i kostnaderna för centralanstalten med laboratorium

från och med den 22 juli 1907 till och med den 21 juli 1908.

Ifrågavarande undersökningar planlades ursprungligen för eu tid

af fem år med början den 1 maj 1901. Därefter träffades mellan

regeringarna uti de i undersökningen deltagande länderna öfverenskommelse

om förlängdt samarbete på förutvarande villkor intill den

21 juli 1907. Något aftal om ytterligare förlängdt samarbete har

visserligen ännu icke kommit till stånd, men det torde finnas anledningantaga,

att ett sådant aftal skall kunna träffas. Vid det möte af den

internationella hafsforskningens råd, som hölls i Amsterdam under

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

februari—mars år 1906, och hvarvid Sverige var representeradt, fattades

nämligen enhälligt en resolution af samtliga länders delegerade, att de

för sin del ansåge de internationella arbetenas fortsättande äfven efter

den 21 juli 1907 vara synnerligen önskvärd!. Särskild! de tyska delegerade

kunde förklara, att tyska, regeringen betraktade fortsättningen

af den internationella hafsforskningens arbete som en viktig uppgift,

ehuruväl den förbehölle sig att senare bestämma, huruvida Tyskland

skulle fördragsmässigt binda sig vid dylikt samarbete för en kommande

tidsperiod; Tyskland vore dock villigt, att deltaga i förhandlingar härom

mellan de intresserade makterna. Enligt hvad jag inhämtat, har den

norska regeringen förklarat sig vara af den mening, att de internationella

hafsundersökningarna borde äfven efter den 21 juli 1907

fortsättas, under förutsättning att flertalet af de i samarbetet deltagande

länderna vore villiga därtill. Den engelska »marine biological association))

har vid möte den 25 juli 1906 beslutat uttala, att fortsättandet

af undersökningar och fiskeförsök vid fiskebankarna i hafvet vore af

trängande nödvändighet och att fördelarna af internationellt samarbete

vid undersökningarnas utsträckande öfver stora hafsområden vore så

stora, att det skulle vara en afgjordt ofördelaktig åtgärd, om ett dylikt

samarbete skulle öfvergifvas.

Svenska hydrografisk-biologiska kommissionen har nu i eu till

Kungl. Maj:t den 13 november 1906 inkommen skrifvelse anhållit om

utverkande af anslag till ifrågavarande ändamål under ytterligare ett

år till samma belopp som för innevarande år beviljats.

Hvad det internationella samarbetet angår, anser jag det vara

särdeles önskvärdt, att det må kunna fortsättas äfven efter den tidpunkt,

intill hvilken Sveriges deltagande redan är, på grund af Riksdagens

beslut nästlidna år, ekonomiskt tryggadt. Äfven om full visshet

därom icke ännu föreligger, anser jag fördelarna af dessa internationella

hafsundersökningar vara så påtagliga, att Sverige, som tagit initiativet

i denna sak, väl icke bör undandraga sig fortsatt samarbete i dylikt

syfte, därest sådant kan beslutas af flertalet af de nu samverkande

länderna. Anslag härtill torde alltså böra begäras af Riksdagen. I fråga

om den ställning, öfriga i samarbetet deltagande länders regeringar intaga

beträffande samarbetets fortsättande, har jag sökt erhålla upplysningar,

hvilka dock ännu ej hunnit inkomma, men torde de böra, i mån som

de kunna inlöpa, meddelas Riksdagens vederbörande utskott.

Då någon ökning af personalen inom statens fiskeriadministration

s. 181 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

181

icke är ifrågasatt för år 1908, kan någon statens fiskeritjänsteman lika

litet sistnämnda år som hittills afses att tjänstgöra såsom fiskeriassistent

hos svenska hydrografiska kommissionen, och torde därför beloppet

af anslaget till undersökningarna böra blifva detsamma som för

innevarande år.»

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må, till utförande af hydrografiskbiologiska

undersökningar af de Sverige omgifvande

hafven, på extra stat för år 1908 bevilja

a) till omkostnader för tiden från och med den

1 maj 1908 till och med den 30 april 1909 21,000

kronor samt

b) till täckande af Sveriges andel i kostnaderna

för en internationell hydrografisk-biologisk centralanstalt

med laboratorium för tiden från och med den

22 juli 1908 till och med den 21 juli 1909 5,100

kronor,

eller tillsammans 26,100 kronor.

43:o) Kung]. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, såsom bidrag till

anordnande af undervisningskurser i navigation för bohuslänska fiskare,

under förutsättning att Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskap

och landsting för ändamålet bidroge med tillsammans 2,000 kronor,

på extra stat för år 1908 anvisa ett anslag af 2,250 kronor, med rätt

för Kungl. Maj:t att låta utaf nämnda belopp förskottsvis under innevarande

år af tillgängliga medel utanordna 1,125 kronor.

I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet

anfört följande:

»Med anledning af Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda framställningar

liar Riksdagen för hvart och ett af åren 1903—1907 på extra stat

anvisat ett anslag af 2,250 kronor såsom bidrag till anordnande af

undervisningskurser i navigation för bohuslänska fiskare, under förutsättning

att Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskap och

landsting för ändamålet bidroge med tillsammans 2,000 kronor. Med

hänsyn därtill att Kungl. Magt för att möjliggöra, att kurserna

redan under hösten år 1902 kunde träda i verksamhet, måst under

•samma år låta förskottera halfva beloppet, 1,125 kronor, af det för år

Undervisningskurser

i

navigation för

bohuslänska

fiskare.

[4U]

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

1903 beviljade anslaget, och då enligt den för kurserna antagna plan

desammas verksamhet skulle taga sin början hvarje år på hösten,

begärde Kungi. Maj:t af 1903 års Riksdag rätt för Kungl. Maj:t att af

det belopp, som för år 1904 äskades, låta under år 1903 af tillgängliga

medel förskottera hälften eller 1,125 kronor, och bifölls detta jämväl

af Riksdagen. Liknande medgifvande lämnades äfven, på Kungl. Maj:ts

därom gjorda framställningar, af 1904, 1905 och 1906 års riksdagar.

Jämlikt de angående dessa kurser af Kungl. Maj:t den 6 juni

1902 gifna föreskrifter hafva redogörelser inkommit angående de kurser,

som ägde rum under hösten år 1905 och i början af år 1906; och

inhämtas af dessa redogörelser hufvudsakligen följande.

De under hösten 1905 hållna kurserna pågingo från och med den

1 oktober till och med den 20 december. I den ena kursen, som för

tiden till och med den 9 november var förlagd å ön Astol samt för

tiden efter sistnämnda dag å St. Dyrön, deltogo å Åstol 19 och å

St. Dyrön 16 elever, hvilka i medeltal bevistade undervisningen å

Åstol 15 Va dagar samt å St. Dyrön 22 dagar. Den andra kursen,

som hölls å fiskläget Stocken, bevistades af 12 elever med ett medeltal

af 34 dagar för hvarje elev. Efter afslutandet af sistnämnda kurs examinerades

på egen begäran 8 elever, och erhöllo dessa afgångsbetyg.

Undervisningskurserna våren 1906 liöllos å fiskläget Skärhamn

och å Grdlholmen samt började den 15 januari och slutade den 10

april. I kursen å Skärhamn deltogo 44 elever under i medeltal 25

dagar hvar och en. Kursen å Gullholmen var besökt af 18 elever,

hvilka i medeltal bevistade densamma under 45 dagar. Tre af de äldre

eleverna vid Gullholmen undergingo efter egen begäran examen och

erhöllo afgångsbetyg.

Såsom bidrag till kostnaderna för undervisning i navigation åt

bohuslänska fiskare under åren 1907 —1911 hafva länets hushållningssällskap

och landsting beviljat hvartdera ett årligt anslag af 1,000

kronor, och hafva dessa bidrag lämnats på samma villkor som under

föregående år.

Uti underdånig skrifvelse den 22 oktober 1906 har landtbruksstyrelsen

förklarat såsom sin öfvertygelse, att ifrågavarande kurser fortfarande

kunde lända det bohuslänska fisket till stor nytta, samt hemställt

om åtgärder för beredande af statsanslag till dylika kurser under

hösten 1907 och våren 1908.

I likhet med landtbruksstyrelsen anser jag det vara särdeles önskvärd!,

att kurser af ifrågavarande slag äga rum äfven under inne
-

s. 183 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

183

varande års höst och nästa års vinter, och att statsanslag därtill

beredes till lika belopp som föregående år samt under enahanda villkor

och med motsvarande rätt för Kungl. Maj:t att låta under innevarande

år af tillgängliga medel förskottera hälften af statsanslaget.»

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran emot Kungl.

Maj:ts ifrågavarande framställning, hemställer alltså,

att Riksdagen må, såsom bidrag till anordnande

af undervisningskurser i navigation för bohuslänska

fiskare, under förutsättning att Göteborgs och Bohus

läns hushållningssällskap och landsting lör ändamålet

bidraga med tillsammans 2,000 kronor, på extra stat

för år 1908 anvisa ett anslag af 2,250 kronor, med

rätt för Kungl. Maj:t att låta utaf nämnda belopp

förskottsvis under innevarande år af tillgängliga medel

utanordna 1,125 kronor.

44:o) Kungl. Maj:ts har föreslagit Riksdagen att, till understöd åt Södra Svesödra

Sveriges fiskeriförening, på extra stat för år 1908 anvisa ett anslag bening

af 13,500 kronor, däraf till upprätthållande af föreningens fiskeriskola [42.]

ett belopp af 8,500 kronor och såsom bidrag till föreningens försöksverksamhet

ett belopp af 5,000 kronor.

Departementschefen har i detta ärende till statsrådsprotokollet

anfört följande:

»Vid möte i Alfvesta under februari månad sistlidna år med representanter

för de södra länens hushållningssällskap och andra för vårt

fiskes främjande intresserade personer konstituerades en förening —

södra Sveriges fiskeriförening — hvilken, enligt vid mötet antagna

stadgar, såsom mål för sin verksamhet uppställt:

1) att genom anställande af planmässiga fiske- och fiskodlingsförsök

i arrenderade eller egna vattendrag och dammar utbilda rationella

brukningsmetoder för insjö- och dammkultur;

2) att frambringa och sprida för södra Sveriges naturförhållanden

lämpade, snabbväxande fiskraser;

3) att inrätta och underhålla en skola för utbildande af insjöfiskare

och fiskodlare;

4) att genom skrifter och instruktörer på allt sätt befordra sötvattenfiskets

utveckling inom föreningens område; samt

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

5) att på sätt ske kunde underlätta fiskens afsättning.

Föreningens verksamhetsområde omfattar landets södra fiskeridistrikt,

d. v. s. Malmöhus’, Kristianstads, Blekinge, Kalmar, Kronobergs

och Jönköpings län.

Sedan under vårens och sommarens lopp en del förberedande åtgärder

vidtagits för att sätta föreningen i stånd att på ett från början

betryggande sätt upptaga sitt för vårt fiskes främjande betydelsefulla

arbete, har föreningens styrelse i underdånig skrifvelse den 10 november

nästlidna år vändt sig till Kungl. Maj:t med hemställan om statsanslag

för fullföljande af de uppgifter, föreningen för sig uppställt.

Innan jag öfvergår till en närmare redogörelse för innehållet i

föreliggande framställning, tillåter jag mig erinra, hurusom den å föreningens

program upptagna frågan om utbildande af fiskare och fiskodlare

under de senast förflutna åren varit föremål för såväl Riksdagens

som Kungl. Maj:ts särskilda uppmärksamhet.

Sålunda har Riksdagen, med anledning af en hos densamma

väckt motion om vidtagande af åtgärder för åstadkommande af en bättre

fiskevård i östersjö- och sötvattensfisket, i skrifvelse den 20 maj

1902 — samtidigt med att Riksdagen riktat Kungl. Maj:ts uppmärksamhet

på ett flertal åtgärder af olika slag, Indika syntes Riksdagen

väl ägnade att höja fiskerinäringen — bland annat särskilt, framhållit

önskvärdheten af åtgärders vidtagande för främjande af dels ökad yrkesskicklighet

hos fiskare och dels större sakkunskap och insikter hos dem,

hvilka såsom fiskeriinstruktörer eller tillsyningsmän närmast skulle vaka

öfver efterlefnaden af fiskeri stadgarna och öfver fiskets bedrifvande samt

biträda allmänheten med råd och upplysningar däri. Bristen på sakkunskap

i detta afseende vore ett ofta öfverklagadt förhållande, men

syntes naturligast kunna af hjälpas genom lämpligen anordnade undervisningskurser.

Fiskeriskolor hade visserligen tidtals anordnats, men

efter en tid upphört till följd af brist på elever, hvilket till stor del

syntes hafva sin förklaringsgrund däruti, att undervisningsanstalterna

en längre tid varit förlagda på ett ställe. Skulle dylika anstalter medföra

önskvärdt gagn, syntes det Riksdagen, med hänsyn till vårt lands

vidsträckta beskaffenhet, våra kusters långsträckthet samt mängden af

älfvar och vattendrag, vara nödvändigt att göra skolorna ambulatoriska,

hvarigenom de olika orternas behof skulle bäst tillgodoses. Understöd

af allmänna medel åt fiskare, som ville genomgå dylika skolor, och anställande

af flera fiskeristipendiater syntes skola verksamt befordra samma

mål. Hushållningssällskapen, hvilka det tillkomme att taga initiativ i

frågor, som rörde fiskevården och afsåge fiskerinäringens höjande inom

s. 185 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10. 185

olika orter, syntes därvid böra påräkna ett mera verksamt stöd från

statens sida såväl i statsanslag till fiskerinäringens främjande som genom

statens fiskeriadministration.

Pa grund af hvad Riksdagen sålunda och i öfrigt anfört, anhöll

Riksdagen, det Kungl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida

och i hvad man åtgärder i det syfte, som i skrifvelsen angåfves, lämpligen

kunde vidtagas för främjande och upphjälpande af östersjö- och

sötvattensfisket, samt därefter till Riksdagen inkomma med förslag i

detta afseende.

Vid föredragning inför Kungl. Maj:t den 12 januari 1904 af

proposition angående fiskeriadministrationens ordnande m. m., hvilken

proposition biet åt Kungl. Maj:t beslutad och af Riksdagen i hufvudsak

bifallen, redogjorde dåvarande departementschefen, bland annat,

ät ven för de af Kungl. Maj:ts befallningshafvande, hushållningssällskap

och landsting med anledning af Riksdagens nyssnämnda

skrifvelse afgifna yttranden, därvid departementschefen beträffande

frågan om fiskeriundervisningen framhöll, hurusom denna fråga med

rätta i mycket hög grad beaktats af de myndigheter och korporationer,

som blifvit i ärendet hörda. Hvad anginge lämpligaste sättet

för denna undervisnings ordnande, hade emellertid skiljaktiga åsikter

uttalats, i det trån åtskilliga orter, i anslutning till hvad Riksdagen

yttrat, förordats inrättandet af ambulatoriska skolor, hvaremot

uti andra delar af landet ansetts, att fasta fiskeriskolor skulle på mera

tillfredsställande sätt fylla behofvet. Den åsikt hade till och med uttalats,

att en enda fast fiskeriskola, förlagd till fiskodlingsanstalt, skulle

kunna vara tillräcklig för hela riket.

^ Vidare påpekade departementschefen i sammanhang med sin

redogörelse för nämnda yttranden, hurusom den af Riksdagen ifrågasatta

. undervisningen afsage endast två skilda ändamål, nämligen å

ena sidan att bibringa fiskare ökad yrkesskicklighet och å andra sidan

att utdana instruktörer eller tillsyningsmän. Härtill komme emellertid

ytterligare en gren af undervisning, som icke finge försummas, men

icke blifvit berörd i Riksdagens skrifvelse, nämligen den, som afsåge

utbildande af föreståndare för fiskodlingsanstalter för höstlekande fisk

(lax- och sikartad fisk).

Uti det från landtbruksstyrelsen infordrade underdåniga utlåtandet

öfver Riksdagens berörda skrifvelse hade nämnda styrelse, hvad anginge

undervisningsfrågan, såsom sin mening uttalat, att de af Riksdagen

omförmälda ambulatoriska skolorna icke kunde meddela erforderBih.

till Riksd. Prot. 1907. 4 Sand. 1 Afd. 10 Höft. 24

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

lig undervisning- för vare sig fiskeriinstruktörer eller fiskeritillsyningsmän

eller för sådana personer, hvilka. ville söka anställning såsom föreståndare

för större fiskodlingsanstalter, afsedda för odling af höstlekande

fisk eller fiskodling i dammar. För båda dessa slag af elever erfordrades

enligt landtbruksstyrelsens åsikt undervisning vid någon fast undervisningsanstalt,

helst belägen vid fiskodlingsanstalt. Särskilt syntes

de hos hushållningssällskapen anställda fiskeriinstruktörerna behöfva

genomgå en mera allsidig och omfattande, med rikhaltigare undervisningsmateriel!

utrustad undervisning än den, som kunde erbjudas vid

ambulatoriska skolor, hvilka bättre lämpade sig för fiskare. De förra

borde nämligen icke blott kunna tillhandagå hushållningssällskapen med

råd och upplysningar inom området för fiskerinäringen, utan äfven i

viss mån handleda fiskarena.

Sedan föredragande departementschefen därefter närmare redogjort

för, hur landtbruksstvrelsen tänkt sig, att en fullständig fiskeriundervisning,

som på önskvärdt sätt tillgodosåge de olika kraf, hvilka

måste ställas på densamma, lämpligen kunde tänkas ordnad, därvid

landtbruksstyrelsen särskild!, anfört, att staten icke ägde någon för

fiskeriskola fullt lämplig fiskodlingsanstalt, sedan anstalten vid Finspång

visat sig icke motsvara de förväntningar, som hysts angående

densamma, framhöll departementschefen, hurusom landtbruksstyrelsen

såsom sin mening uttalat, att ordnandet af här ifrågavarande angelägenhet

icke syntes kunna definitivt afgöras, förrän frågan om fiskeriadministrationens

ordnande blifvit löst, hvarför landtbruksstyrelsen förbehölle

sig att framdeles, sedan sagda fråga förevarit, i den mån förhållandena

sådant påkallade, hos Kungl. Maj:t göra framställning i förevarande

ämne.

Äfven departementschefen delade denna landtbruksstyrelsens uppfattning.

Omedelbart efter det Riksdagen bifallit, hvad Kungl. Maj:t

i omförmälda proposition föreslagit i fråga om ordnandet af nämnda

administration m. m., anbefallde Kungl. Maj:t genom nådigt bref den

17 juni 1904 landtbruksstyrelsen att, bland annat, snarast möjligt till

Kungl. Maj:t inkomma med fullständigt förslag till ordnandet af fiskeriundervisningen

inom landet.

Inom landtbruksstyrelsen har med anledning häraf uppgjorts plan

för nämnda undervisnings ordnande, afseende hufvudsakligen att inom

särskilda orter af landet upprätta fiskeriskolor, afpassade efter hvarje

landsdels behof. Till följd af brist på tillgängliga lokaler och särskild!

utbildade ledare eller lärare har emellertid sagda plan hittills icke

kunnat föreläggas Kungl. Maj:t. Mera tillfälligt har emellertid behofvet

s. 187 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

187

af fiskeriundervisning i ett enstaka fall blifvit fylldt, i det att för närvarande

och allt sedan år 1903 ett årligt statsbidrag af 1,000 kronor

utgått för anordnande af en fiskeriskola vid Ångelsberg i Västmanlands

län, med ändamål att lämna undervisning åt minst o elever, däraf 1

frielev, afsedda att utbildas till fiskare eller fiskeriinstruktörer.

I detta sammanhang tillåter jag mig ock omnämna, hurusom någon

egentlig eller med fast anstalt förbunden försöksverksamhet af nu

ifrågavarande slag hitintills icke här i landet utöfvats, om därifrån undantages

den med nämnda fiskodlingsanstalt vid Finspång förenade uppgiften

att anställa vetenskapliga undersökningar med praktiskt syfte rörande

villkoren för och utvecklingen af fiskarnas lif under olika förhållanden.

Då landtbruksstyrelsen uti underdånig skrifvelse den 29 mars 1890

väckte förslag om inrättandet af denna, enligt nådigt bref den 5 september

samma år upprättade och ännu i verksamhet varande anstalt,

anförde landtbruksstyrelsen, att det vore så långt ifrån, att dylika undersökningar

skulle för fiskerinäringen hafva mindre vikt och praktiskt

värde än för öfriga näringar, att de tvärtom, hvad fiskerinäringen

anginge, syntes snarare vara af behofvet mera påkallade, enär den

vetenskapliga behandlingen af dithörande spörsmål icke ännu erhållit

den omfattning eller drefves med det intresse, som önskligt vore, hvarför

äfven mycket dunkel ännu rådde på detta område till stor olägenhet

för fiskerinäringen och dess idkare.

Till följd af, bland annat, bristande arbetskraft hafva emellertid de

tilltänkta undersökningarna vid nämnda anstalt endast i ringa omfattning

kunnat komma till stånd.

Redan af hvad jag i det föregående anfört angående södra

Sveriges fiskeriförenings verksamhet framgår, att nämnda förening har för

afsikt att icke endast anordna en för våra förhållanden väl afpassad fiskeriundervisning

utan ock anställa omfattande försök och undersökningar,

delvis af samma beskaffenhet som dem man tänkt sig skulle utföras vid

fiskodlingsanstalten vid Finspång. Denna föreningens afsikt framträder

ännu tydligare i förenämnda underdåniga framställning från föreningens

styrelse, för hvars innehåll jag nu ber att närmare få redogöra.

Under hänvisning till de föreningen förelagda uppgifter, sådana

de i enlighet med föreningens stadgar af mig i det föregående angifvits,

har föreningens styrelse i föreliggande framställning till en början

framhållit dessa uppgifters praktiska innebörd, på grund hvaraf deras

lösning måste framstå såsom framför allt af vikt för utvecklingen af

landets sötvattensfiske.

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Främst bland dem både föreningen, såsom den vågade tro, med

rätta ställt försöksverksamheten. Att afvinna vårt lands talrika sjöar,

hvilka upptoge en areal af cirka 3,600,000 hektar, eller ungefär lika

mycket som dess åkerjord, en större afkastning än hittills, syntes föreningen

ovillkorligen vara en bland de i nationalekonomiskt afseende

för vårt land viktigaste frågor. Visserligen saknades hos oss statistiska

uppgifter, som möjliggjorde en beräkning af sötvattensfiskets nuvarande

afkastning, men enligt de spridda uppgifter, som funnes, kunde denna

afkastning i medeltal knappast sättas högre än till 3 kg. per hektar,

hyilket för landets hela sötvattensareal skulle gifva eu årlig produktion

af 10,800,000 kg. fisk. Att denna produktion vore ytterst otillfredsställande,

visade eu jämförelse med förhållandena i Tyskland, där en

medelgod sjö ansåges böra gifva en årlig afkastning af 15—30 kg.

fisk per hektar, medan eu del välskötta mindre sjöar årligen gåfve

ända till 60 kg. per hektar. Denna stora skillnad ''mellan de svenska

och de tyska sjöarnas afkastning vore visserligen delvis beroende på

klimatiska förhållanden och därpå, att sjöarna här i landet i allmänhet

vore större och djupare än de tyska — äfven i mellersta Europa

vore dylika sjöar mindre fiskrika än små och grunda sjöar. Hufvudorsaken

till våra sjöars ringa afkastning läge dock utan tvifvel i

oändamålsenlig skötsel.

Det hade varit på grund häraf, som södra Sveriges fiskeriförening i

främsta rummet föresatt sig att genom anställande af planmässiga fiskeoch

fiskodlingsförsök utbilda rationella brukningsmetoder för insjökultur.

Jämsides med försöken beträffande denna kultur hade föreningen

ställt försöksverksamhet rörande dammkultur. Erfarenheten i andra

länder hade nämligen visat, att i många fall insjöars afkastning kunnat

i ^ hög grad ökas genom att i dammar odlats värdefulla Åskslag till

sådan storlek, att roffisk icke kunnat i nämnvärd grad skada dem,

hvarefter de utplanterats i sjöar af sådan beskaffenhet, att de efter

någon tid kunnat där återfångas. Dammhushållningen, sålunda bedrifven,

kunde alltså blifva ett verksamt medel för höjande af särskildt mindre

sjöars afkastning.

Men, oberoende af den betydelse dammhushållningen kunde hafva

för vårt insjöfiskes utveckling, måste den, åtminstone för södra Sverige,

äfven i och för sig själf blifva af stor vikt, isynnerhet genom tillgodogörandet

af de talrika kärr- och mossmarker, hvilka alls icke eller endast

med dryga kostnader kunde blifva användbara för jordbruksändamål.

Redan nu funnes i norra Skåne och i Småland icke så få dammanläggningar

för odling af karp och sutare, af hvilka anläggningar de största

s. 189 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

189

upptoge hvar och en respektive cirka 400, 90 och 73 hektars areal

och som, oaktadt en i allmänhet mycket primitiv skötsel ägnades dem,

gåfve en rätt afsevärd inkomst, hvilken i en del kända fall uppginge

till cirka 100 kronor brutto per hektar. Då kostnaderna för dammarnas

anläggning och skötsel i allmänhet icke vore stora, måste detta betraktas

såsom ett mycket godt resultat, i synnerhet då man toge i betraktande,

att den mark, på hvilken dammarna anlagts, förut vanligen varit så

godt som värdelös.

Såsom ett ytterligare skäl för uppmuntrande af dammhushållningen

ville föreningens stjvrelse påpeka, att af en del Åskslag, såsom

sutare och laxöring, vissa bestämda storlekar vore de i handeln —

särskild!, vid export till utlandet — mest efterfrågade och högst betalda.

Sålunda hade sutare af -J—{- kilograms vikt sistlidna höst i Tyskland

betalats med ända till 2,8 0 mark, medan för större sutare endast betalts

1,5 0 mark per kilogram. Att leverera större partier sutare eller laxöring

af eu viss storlek vore emellertid möjligt endast genom dammhushållning.

Äfven den andra punkten i föreningens program »att frambringa

och sprida för södra Sveriges naturförhållanden lämpade, snabbväxande

fiskraser» vore af stor praktisk betydelse. Då det bland fiskar — liksom

bland andra djur — inom samma art funnes raser med olika grad af

snabbvuxenhet och härdighet, vore det af vikt att vid inplantering af

nya Åskslag i ett vatten välja sådana raser, som för ifrågavarande

vatten gåfve de bästa ekonomiska resultat. I många sjöar funnes

exempelvis förkrympta och alltid magra former af braxen, hvilka borde

så vidt möjligt utrotas och ersättas af mera storvuxna och köttiga

raser. En af föreningens uppgifter vore därför att anställa jämförande

odlings- och uppfödningsförsök med fisk från olika sjöar, och att sedan

söka sprida de bästa formerna. På samma sätt skulle föreningen förfara

med dammfisk, särskildt karp, af olika raser, för att utröna, hvilka

raser vore de för vårt klimat lämpligaste. Genom att kunna tillhandahålla

allmänheten 1- och 2-årig karp och sutare af god ras i större

och mindre partier kommc föreningen att kraftigt bidraga till uppkomsten

af smärre dammhushållningar och göra det möjligt äfven för

det mindre jordbruket att genom fiskodling utnyttja hittills så godt

som värdelösa sänka marker.

För att kunna utföra dessa planer hade föreningen arrenderat

omkring 74 hektar till största delen kärrmark och mosse i Aneboda

socken af Kronobergs län med rätt för föreningen såväl att, om den så

önskade, inom fem år till i kontrakten fastställda priser köpa dessa

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

områden som ock att, om så visade sig behöflig!, förvärfva äfven angränsande

marker af liknande beskaffenhet.

Platsen för försöksstationen, som vore belägen omkring 200 meter

öfver hafvet, hade med afsikt valts så högt, att klimatet vid densamma

icke skulle vara mildare utan snarare strängare än i de flesta delar af

södra Sverige, enär under sådana förhållanden de resultat, som vid

stationen erhölles, borde kunna vinna tillämpning i hela södra och

äfven i en stor del af mellersta delen af landet.

På det arrenderade området hade föreningen redan anlagt sex lekdammar

och fem större dammar på tillsammans omkring 11 hektars areal,

hvilka instundande vår komme att besättas med fisk. Den sålunda gjorda

början till en fiskeriförsöksstation vore det föreningens afsikt att småningom

utvidga genom att anlägga nya dammar för olika ändamål

samt ett för undersökningarna nödigt laboratorium. För att uppföra

dammarna och sköta fiskodlingen hade föreningen anställt en erfaren

praktisk fiskodlare från Tyskland.

Till försöksstationen hörde vidare tre mindre af föreningen arrenderade

sjöar, belägna i närheten af Lamhults järnvägsstation. Fisket i

dessa sjöar sköttes af en af föreningen anställd fiskare. Föreningen

hade dessutom för afsikt att genom öfverenskommelse med jordägare

söka åt sig bereda tillfälle att anställa särskilda försök och undersökningar

i sjöar, belägna i olika delar af landet.

Kunskap om de vid försöksverksamheten och eljest vunna erfarenheter

hade föreningen tänkt sprida dels genom skrifter och instruktörer

och dels genom att vid fiskeriförsöksstationen inrätta en fiskeriskola,

vid hvilken eleverna skulle erhålla såväl praktisk som teoretisk utbildning

i yrket. Behofvet af en dylik skola för utvecklingen af vårt

sötvattensfiske syntes föreningens styrelse icke behöfva någon närmare

motivering. Våra fiskare hade hittills vanligen varit i afsaknad af all

annan undervisning i sitt yrke än den praktiska, de kunnat erhålla af

äldre yrkeskamrater på orten. Men att äfven fiskaren behöfde såväl

praktisk som teoretisk utbildning och måste förvärfva de nödiga förutsättningarna

för att kunna följa med sitt yrkes utveckling, kunde icke

bestridas. Ett synnerligen lämpligt tillfälle att inrätta en skola för sötvattensfiskare

erbjöde gifvetvis en försöksstation, i det att eleverna

blefve i tillfälle att vid densamma icke allenast få se och taga kännedom

om fiskodlingens och fiskerilärans nyaste metoder och resultat utan äfven

praktiskt deltaga i dammbyggnad, dammfiskens skötsel och insjöfiske.

Styrelsen ville slutligen påpeka betydelsen af den sista punkten i

föreningens program, nämligen »att på sätt ske kunde underlätta fiskens

s. 191 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o It).

191

afsättning». Detta borde kunna ske dels genom tiskens ändamålsenliga

behandling och beredning och dels genom att organisera ekonomiska

föreningar för fiskens försäljning och export. På grund af sin förmåga

att leverera större partier kunde dylika föreningar sätta sig i direkt förbindelse

med större afnämare i utlandet och sålunda betinga sig högre

pris, än enskilda fiskare kunde erhålla af småhandlare. Äfven på detta

område vore det södra Sveriges fiskeriförenings uppgift att bistå såväl

fiskevattensägaren som fiskaren.

Föreningens verksamhetsområde omfattade visserligen för närvarande

endast landets södra fiskeridistrikt, men dess arbete måste dock

blifva till största nytta för hela Sverige.

Hittills hade föreningens tillgångar varit inskränkta till ett anslag

å 2,500 kronor, som Kronobergs läns hushållningssällskap beviljat, och till

ett å 700 kronor från Blekinge läns hushållningssällskap, hvarjämte

Malmöhus’ läns hushållningssällskap beviljat ett räntefritt lån å 5,000

kronor och Kronobergs läns hushållningssällskap ett dylikt lån å 3,000

kronor, livartdera lånet mot styrelsens personliga borgen. Hos öfriga

hushållningssällskap hade styrelsen icke begärt understöd för år 1906.

För att blifva i tillfälle att på ett effektivt sätt bedrifva försöksverksamheten

och underhålla nämnda fiskeriskola har föreningens

styrelse, med stöd af hvad i denna dess framställning blifvit anfördt, i

underdånighet hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes åt södra Sveriges

fiskeriförening lämna ett årligt anslag af 10,000 kronor för fiskeriskolan

och 5,000 kronor för försöksverksamheten, att utgå från och

med år 1908 tillsvidare.

Vid denna sfn framställning har styrelsen fogat, förutom föreningens

stadgar, plan för fiskeriskolan samt inkomst- och utgiftsstat

för år 1908 för såväl fiskeriskolan som försöksverksamheten. Af omförmälda

plan framgår, bland annat, att skolkursen skulle komma

att fortgå under nio månader med början i senare hälften af januari

samt omfatta såväl teoretisk som praktisk utbildning, hvarvid liufvudvikten

dock skulle läggas på den senare, att den teoretiska undervisningen

komme att förläggas till vintern och omfatta följande läroämnen,

nämligen sötvatten sfiskarnas och sötvattnens naturlära, fiskerihushållning,

fiskeribokföring, svensk fiskerilagstiftning, uppmätning, lodning och

annan undersökning samt beskrifning af sjöar, afvägning och uppmätning

af fiskdammar, teckning och kartritning samt skriföfningar, uppsättning

af affärsbref, rapporter m. m.; att den praktiska undervisningen

skulle komma att omfatta fiske, tillverkning och reparation af fiskredskap,

anläggning och reparation af fiskdammar, enklare båtbyggnad, till
-

s. 192 Kontrollera mot PDF

192

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

verkning- af fisksumpar m. fl. träarbeten, upprensning af notvarp och af

hela sjöar för notdragning, inrättande af konstgjorda lekplatser, plantering

af vattenväxter, artificiell befruktning af fiskrom, skötsel af fiskdammar

och dammfisk, fisktransport, fiskplantering samt fiskrökning; att lärlingarna

skulle vara skyldiga att utföra, förutom hvad till deltagandet i

undervisningen hörde, alla vid fiskeriförsöksstationen och skolan förekommande

arbeten, som blefve dem ålagda; att de af föreningen skulle

erhålla fri bostad, lyse, eldbrand och kost; samt att lärarpersonalen

skulle utgöras af föreståndaren, som tillika vore fiskeriförsöksstationens

föreståndare och som tillsvidare skulle meddela den teoretiska undervisningen,

af fiskmästaren, som skulle leda det praktiska undervisningsarbetet,

i hvad det rörde anläggning och reparation af fiskdammar,

dammhushållning ocli annan fiskodling samt fisktransport, af fiskeriförmannen,

som skulle leda de praktiska arbetena i insjöfiske, fiskevård,

tillverkning, skötsel och reparation af fiskredskap äfvensom i fiskrökning,

samt — under en tid af tre månader hvarje vinter — af en båtbyggare,

som skulle meddela undervisning i enklare båtbyggeri och andra träarbeten.

Enligt det uppgjorda förslaget till inkomst- och utgiftsstat för

skolan påräknas ingå andra inkomster än statsbidraget, som skulle

användas till organisationskostnader, arfvoden åt lärarna, hyra, undervisningsmateriel!

m. m. samt till kosthållning för 10 lärlingar under

nio månader, därvid kosthållningen för hvarje lärling beräknats till 300

kronor.

Inkomst- och utgiftsstaten för försöksverksamheten upptager såsom

inkomster, förutom statsbidrag, anslag från hushållningssällskapen

inom södra fiskeridistriktet, 8,500 kronor, och för försåld fisk och fiskyngel,

500 kronor, medan bland utgifterna ingå, förutom arrende afgifter,

arfvoden, rese- och tryckningskostnader, redskap och afvelsfisk m. m.,

5,000 kronor till dammanläggningar och sjöarnas upprensning.

Öfver föreliggande framställning har landtbruksstyrelsen på grund

af nådig remiss afgifvit underdånigt utlåtande den 27 november

nästlidna år och därvid, bland annat, anfört, hurusom den stora vikt,

som fiskerinäringen ägde för vårt land och som i förevarande framställning

framhållits genom påvisande af det förhållandet, att arealen

af endast våra insjöar uppginge till samma storlek som landets åkerjord,

måste mana statsförvaltningen att, i hvad på densamma ankomme,

verka för tillgodogörandet af de tillgångar, som genom fisket, särskildt

insjöfisket, kunde beredas landets inbyggare. Så småningom hade också

insikten härom blifvit spridd bland allmänheten, hvarå bildandet af

s. 193 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

193

södra Sveriges fiskeriförening kunde tjäna såsom bevis. Tiden kunde

alltså anses kommen för vidtagande af kraftigare åtgärder i syfte att

än vidare genom statsförvaltningen söka möjliggöra fiskerinäringens

utveckling inom vårt land. Båda de hufvudsakliga riktningar, i hvilka

nämnda förening sökte verka för uppnåendet af detta mål, eller dels

genom upprättandet af en fiskeriskola och dels genom försöksverksamhet,

syntes landtbruksstyrelsen vara särskildt förtjänta af uppmärksamhet.

Oaktadt landtbruksstyrelsen icke ännu varit i tillfälle att framlägga

något fullständigt förslag till ordnande af fiskeriundervisningen

inom landet, ansåge likväl styrelsen hinder icke möta för ett partiellt

lösande af denna viktiga fråga genom anlitande af den utväg, som

föreningen i sådant afseende anvisat och hvilken motsvarade behofvet

för den ort, inom hvilken den föreslagna skolan vore afsedd

att anlitas. Mot den plan, som föreningen uppgjort för sin verksamhet

i dess helhet, funne landtbruksstyrelsen intet att erinra, och ansåge

styrelsen den plats, föreningen valt till upprättandet af eu fiskeriskola

och anordnande af försöksverksamhet, fullt lämplig. Vid besök i Aneboda

under hösten 1906 hade fiskeriinspektören haft tillfälle iakttaga,

att det af föreningen på 49 års tid arrenderade området vore för sitt

ändamål väl beläget, i synnerhet som tillfälle erbjöde sig för föreningen

att vid eventuellt behof utvidga sin verksamhet till angränsande marker

och till sjöar af annan natur.

Såväl för undervisningens ändamål som för försöks utförande vore

det en stor fördel, att möjlighet vore beredd att därstädes rationellt

bedrifva dammkultur, hvilken enligt landtbruksstyrelsens åsikt komme

att få stor betydelse, särskildt för de sydligare delarna af vårt land. Om

också marknaden för dammkulturens förnämsta föremål — karp och

sutare — icke inom den närmaste tiden kunde inom Sverige blifva

särdeles afsevärd, så vore likväl möjligheterna för export af dessa Åskslag

till Tyskland under nuvarande förhållanden ganska goda, ett förhållande,

som utan tvifvel komme att fortfara. Det kunde icke heller

antagas, att produktionens storlek på mycket länge kunde öfverskrida

afsättningsmöjligheterna. Äfven andra fiskarter än de nu sagda kunde

emellertid odlas i dammar och exporteras, om också icke i samma

omfattning som de nyss nämnda. Härtill komme, att fiskyngel,

exempelvis gösyngel, som det i vårt land hittills varit så svårt att erhålla

i tillräckligt antal, framdeles borde kunna uppdragas vid och spridas

från Aneboda.

Bih. till Riksd. Prot. 1907. 4 Sand. 1 Afd. 10 Höft.

25

s. 194 Kontrollera mot PDF

194

Statsutskottets Utlåtande N:o 10-

På sätt föreningen framhållit, funnes inom Småland och norra

Skåne mycket vidsträckta, för närvarande nästan värdelösa områden,

hvilka kunde förvandlas till fiskdammar; och hade det inom Kronobergs

län visat sig, att mindre jordbrukare efter erhållen undervisning

lätt nog kunde afväga platserna, där dammar lämpligen kunde anläggas.

Där sådana anläggningar skett, hade underhållskostnaderna visat sig

blifva jämförelsevis billiga. Det borde också framhållas, att för export

eller försäljning ägare af mindre dammar framdeles kunde slå sig tillsammans

i syfte att få afsättningen på tillfredsställande sätt ordnad.

Inom andra delar af vårt land än de nyss omnämnda, såsom inom

västra, mellersta och östra fiskeridistrikten, borde en dammkultur åt nu

omnämndt slag äfven kunna med fördel drifvas. I de båda nordliga

distrikten däremot syntes andra fiskarter, såsom forell och bäckröding,

bättre lämpa sig för dammkulturen. För Stockholms förseende med

fisk borde anläggande af fiskdammar i hufvudstadens närhet vara åt

icke ringa betydelse.

För att emellertid dammkulturen skulle kunna komma till användning

på därför lämpliga platser inom vårt land, erfordrades såväl

undervisning som försök; och i bägge dessa hänseenden vore det därför

af ganska stor betydelse, att ifrågavarande förening upptagit dessa

verksamhetsgrenar bland sina uppgifter.

Den fiskeriskola, som södra Sveriges fiskeriförening ämnade upprätta,

hade till uppgift att utbilda sådana yrkesmän, som kunde finnas

skickliga att bedrifva dammkulturen, men äfven att i allmänhet utdana

yrkesfiskare, af hvilka vårt land för närvarande hade stort behof, såväl

hvad hafsfiske! som sötvattensfisket och fisket i landets östra skärgårdar

anginge. I många af dessa afseenden lämpade sig Aneboda särdeles väl.

Hvad beloppet af det till fiskeriskolan begärda anslaget, 10,000

kronor för år, anginge, hade landtbruksstyrelsen icke något att däremot

erinra, under förutsättning likväl, dels att af anslaget ett belopp al

7,000 kronor bestämdes såsom fast anslag och återstoden finge utgå

med 300 kronor för en hvar af högst 10 elever, åt hvilka det borde

åligga föreningen att kostnadsfritt lämna undervisning samt kost och

husrum, dels ock att vid anslagets slutliga beviljande landtbruksstyrelsen

blefve i tillfälle att granska och fastställa undervisningsplanen för

skolan och att för öfrigt vanliga villkor för dylikt auslags åtnjutande

komme att fastställas.

Beträffande försöksverksamheten, så ägde densamma fullt ut lika

stor betydelse för fisket som för andra verksamhetsområden, såsom landtbruket

och dess binäringar. Med fullt skäl kunde därför påstås, att

s. 195 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

195

iisket, ej minst sötvattensfisket, för sin utveckling vore i hög grad

beroende af en sådan försöksverksamhet, som den södra Sveriges fiskeriförening

vore betänkt att bedrifva.

Enligt landtbruksstyrelsens åsikt borde försöksverksamheten å

fiskets område bedrifvas med stadig hänsyn till ortliga förhållanden

och därför i likhet med fiskeriundervisningen lokaliseras. I detta afseende

syntes föreningens plan väl motsvara behofvet inom den sydligare

delen af vårt land, och åt framtiden borde förbehållas utvidgandet

af verksamheten inom andra orter.

Ej heller mot det af föreningen för försöksverksamheten begärda

anslaget, 5,000 kronor, syntes skäl förefinnas till anmärkning, i all

synnerhet som det icke vore tänkbart, att dessa praktiska försök kunde

till nytta bedrifvas, utan att staten härför anvisade nödigt anslag.

Däremot ansåge landtbruksstyrelsen, att, i likhet med hvad fallet

vore beträffande anslagen till svenska mosskulturföreningen och Sveriges

utsädesförening, medel icke borde beredas för fiskeriskolan eller försöksverksamheten

vid Aneboda mer än för ett år i sänder eller närmast

för år 1908.

På grund af hvad landtbruksstyrelsen sålunda anfört, har styrelsen

i underdånighet hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes bereda södra

Sveriges fiskeriförening för år 1908 dels ett anslag af 10,000 kronor

till upprätthållande af en fiskeriskola vid Aneboda att utgå enligt förut

angifna grunder, dels ock ett anslag af 5,000 kronor att användas

såsom bidrag till föreningens därstädes anordnade försöksverksamhet.

I händelse af bifall härtill har landtbruksstyrelsen förklarat sig

anse, att såsom villkor för anslagets åtnjutande borde stadgas, att föreningen

skulle vara skyldig att före den 1 april 1909 till landtbruksstyrelsen

afgifva berättelse rörande anslagets användande och redogörelse

för föreningens verksamhet i öfrigt, att föreningen skulle i

afseende å sin verksamhet vara underkastad särskild inspektion från

statens sida, att, om vid skolan skulle lämnas undervisning åt flera

elever än 10, hvilka samtliga skulle vara frielever, afgiften för undervisning,

kost och husrum för hvarje sådan elev icke finge bestämmas

till högre belopp än sammanlagdt 300 kronor, att undervisningen vid

skolan skulle pågå under en tid af minst 8 månader, samt att landtbruksstyrelsen

skulle äga att fastställa undervisningsplan för skolan

och utöfva inseendet öfver densamma äfvensom i öfrigt meddela de

föreskrifter angående skolan, som kunde för vinnandet åt det med

densamma alsedda ändamål vara erforderliga.

s. 196 Kontrollera mot PDF

196

Statsutskottets Utlåtande N:o 10-

Departements
chefens
yttrande.

Slutligen liar jag att anmäla, att föreningen i en den 3 innevarande

januari ingifven skrifvelse i viss mån förändrat sin förut gjorda framställning.

Med hänsyn till den sena tidpunkt, på hvilken nämnda skrifvelse

inkommit, har densamma icke hunnit undergå sådan behandling,

att den kunnat af mig läggas till grund för någon hemställan till

Kungl. Maj:t. Den torde emellertid få fogas till öfriga handlingar i

ärendet.

Sedan lång tid tillbaka bär det öfverallt i vårt land förnummits

en allmän klagan öfver, att fisket i våra många insjöar icke på långt

när ger den afkastning, man på grund af naturliga förutsättningar kunde

förvänta af detsamma; och att denna klagan varit och ännu alltjämt är

befogad, därom lämnar, bland annat, den jämförelse, som här förut uppdrag^

mellan fiskbeståndet i våra och i Tysklands insjöar, påtagligt

vittnesbörd. Här kräfves sålunda ett kraftigare och mera målmedvetet

arbete än hittills, och framför allt gäller det att vinna ökade insikter

om ett rätt bedrifvande af denna för oss så naturliga näring.

1 detta afseende tillåter jag mig att, bland annat, framhålla,

hurusom en mera ingående kännedom såväl om de olika fiskslagens

naturliga lifsbetingelser som ock om skilda vattendrags större eller mindre

lämplighet för matnyttiga fiskar af olika slag måste förvärfvas, för att

eu rationell fiskvård skall kunna genomföras. Större erfarenhet behöfver

vinnas om möjligheten af och förutsättningarna för den i vårt land

säkerligen allt för litet beaktade dammkulturens bedrifvande i större

utsträckning än nu är fallet. Frågan om den för olika fiskslag lämpligaste

föda och beredande af tillgång därtill i sjöar af olika naturbeskaffenhet

behöfver fullständigare utredas, därvid hänsyn måste tagas till de skiftande

förhållandena i olika delar af vårt långsträckta land. Fångstmetoderna

måste fullkomnas, så att möjlighet erbjudes att behärska och med stöd

af vunnen erfarenhet efter de lokala förhållandena afpassa och reglera

fiskbeståndets fördelaktigaste sammansättning.

Då nu södra Sveriges fiskeriförening på sitt program uppställt,

icke endast att verka för åstadkommande af större klarhet och vinnande

af rikare erfarenhet i dessa och andra därmed i samband stående hänseenden,

utan ock att genom väl planlagd praktisk och teoretisk undervisning

höj a yrkesskickligheten bland fiskerinäringens utöfvare och vårdare,

synes mig denna förening verksamt kunna bidraga till att gifva välbehöflig

lyftning åt här ifrågavarande näring. Jag har så mycket större

anledning att härutinnan hysa goda förhoppningar, som platsen såväl

s. 197 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10-

197

för försöksstation som för skola förefaller val vald och företaget synes

komma under god ledning.

Att, på sätt här föreslagits, förena skola och försöksanstalt synes

mig lämpligt och fördelaktigt. För sj kifva skolan måste det vara en

afsevärd fördel att vid undervisningen äga stödet af en anstalt med ,

stora resurser att drifva såväl insjöfiske som fiskodling och inom båda

dessa områden utöfva omfattande försöksverksamhet, utsträckt äfven

utom de vid anstalten anlagda dammarna och de arrenderade vattendragen.

Endast en skola, vid hvilken ett dylikt mångsidigt undervisningsmaterial

finnes att tillgå, torde med utsikt till framgång kunna fylla

de fordringar, Indika ställas på densamma.

En icke ringa vikt tillägger jag äfven den uppgift, föreningen

förelagt sig, att underlätta fiskens afsättning. För närvarande ser man

alltför ofta, särskilt vid skärgårdsfisket, hurusom det är mellanhänder —

ej sällan utländska sådana — som göra största vinsten på den af fiskarena

infångade fisken. Ett sådant förhållande är ägnadt att i hög grad slappa

intresset och verka hämmande på arbetet att draga ytterligare fördelar

af vårt fiskes rika utvecklingsmöjligheter.

Då här ifrågavarande förenings verksamhet utan statsbidrag säkerligen

icke kan komma till stånd i den omfattning eller blifva af den betydelse

för fiskerinäringens främjande, hvartill den eljest synes mig

äga de bästa förutsättningar, tvekar jag icke att tillstyrka lorslaget om

dylikt understöd. Att, såsom Riksdagen i sin ofvan omförmälda skrifvelse

framhållit, bereda hushållningssällskapen ett mera verksamt stöd

från statens sida till höjande af fiskerinäringen torde visserligen vara

både lämpligt och i vissa fall af behofvet påkalladt, men det synes

mig likväl, som om utsikten att af ett beviljadt statsbidrag erhålla största

möjliga nytta vore större och säkrare, om detsamma — såsom i detta

fall — lämnades åt eu under särskilt sakkunnig ledning ställd förening,

hvilken helt och odeladt ägnar sina krafter åt att göra det i rikaste

mått fruktbärande.

Hvad angår det begärda beloppet för försöksverksamhetens bedrifvande

har jag intet att erinra mot detsamma. Ej heller har jag

någon anmärkning att göra mot hvad landtbruksstyrelsen föreslagit i

fråga om uppdelningen af anslaget till fiskeriskolan eller mot storleken

af det utaf landtbruksstyrelsen för organisationskostnader, arfvoden åt

lärarna, hyra och undervisningsmateriel] m. in. föreslagna beloppet,

7,000 kronor. Hvad åter angår landtbruksstyrelsens förslag om ett

bidrag af 300 kronor för en hvar af högst tio elever, åt hvilka det

s. 198 Kontrollera mot PDF

198

Statsutskottets Utlåtande N:o 10-

Utskottets

yttrande.

borde åligga föreningen att kostnadsfritt lämna undervisning samt kost

och husrum, anser jag mig ej kunna i allo biträda detsamma, önskligt

vore, att skolan besöktes af elever från skilda trakter af landet. Man

torde också kunna förutsätta, att respektive hushållningssällskap eller

landsting — inseende betydelsen af att personer från deras områden,

exempelvis för utbildning till fiskeritillsyningsmän, sattes i tillfälle att inhämta

kunskap om ett mera rationellt bedrifvande af fisket — skulle

finnas villiga att lämna något mindre anslag för underhåll vid skolan

af ett begränsadt antal elever från orten. Vid sådant förhållande anser

jag emellertid, att till grund för beräkningen af statsanslaget kan läggas

en något lägre beräkning af antalet af de elever, till kostnaderna

för hvilkas underhåll staten skulle lämna bidrag, och att till följd däraf

anslagsbeloppet kan minskas till 1,500 kronor. Hela det för fiskeriskolan

afsedda beloppet skulle då blifva tillhopa 8,500 kronor. Mot

åtnjutande af detta bidrag skulle det åligga föreningen att afgiftsfritt

lämna kost och husrum åt minst fem elever.

Hvad angår de af landtbruksstyrelsen föreslagna villkoren för

utfåendet af sistnämnda belopp, har jag icke annat att erinra, än att,

då staten ju skulle komma att betala alla kostnader för undervisningen,

denna synes böra vara fri. Sistnämnda omständighet torde emellertid

så till vida icke böra verka ändring i det af landtbruksstyrelsen föreslagna

beloppet för elevafgifterna, som föreningen skäligen torde böra

vara berättigad att ändå uppbära nämnda belopp i ersättning för kost

och husrum, där dessa förmåner begagnas.

Intetdera af de båda anslagen torde böra beviljas för längre tid

än ett år, i synnerhet som i de förslag till stater, hvilka ligga till grund

för de gjorda anslagsberäkningarna, vissa utgiftsposter äro af den

natur, att de icke lära återkomma ett annat år, hvad de till försöksverksamheten

angår, åtminstone icke med samma belopp som nu.

Bifalles af Riksdagen en framställning uti ifrågavarande afseende,

lär Kungl. Maj:t, på sätt landtbruksstyrelsen hemställt, meddela närmare

bestämmelser angående villkoren för anslagens åtnjutande.»

Då ifrågavarande fiskeriförening synes väl ägnad att främja fiskevården

och höja fiskerinäringen inom vårt land, anser sig utskottet,

som velat framhålla vikten af att kraftiga åtgärder vidtagas i nämnda

syften, böra biträda Kungl. Maj:ts föreliggande förslag om anslags

beviljande till föreningen; och har utskottet icke haft anledning till

anmärkning mot de föreslagna beloppen. Ej heller i öfrigt har departementschefens

framställning gifvit anledning till annan erinran än att,

s. 199 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

199

då undervisningen vid fiskeriskolau icke synes böra bedrifvas så ensidigt,

att ej elever äfven från andra delar af riket må kunna draga

nytta af de lärdomar och rön, som där framföras, det af departementschefen

angifna antalet frielever synes böra ökas till tio, såsom landtbruksstyrelsen

föreslagit. För dessa anser utskottet, att hälften af den till

300 kronor beräknade afgiften bör bekostas af statsmedel under villkor,

att andra hälften betalas af vederbörande hushållningssällskap eller

annorledes. Härigenom skulle det för detta ändamål afsedda anslaget

bibehållas med det af departementschefen upptagna beloppet, 1,500

kronor. Utskottet, som tillika förutsätter, att bidrag till föreningen

må såsom hittills utgå från vissa hushållningssällskap, hemställer alltså,

*

att Riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts

förslag, må, till understöd åt södra Sveriges fiskeriförening,

på extra stat för år 1908 anvisa ett anslag

af 13,500 kronor, däraf till upprätthållande af föreningens

fiskeriskola ett belopp af 8,500 kronor och

såsom bidrag till föreningens försöksverksamhet ett

belopp af 5,000 kronor.

Hydrografiska undersökningar af Sveriges färskvatten.

45:o) I särskild proposition den 21 december nästlidna år har Kungl.

Maj:t föreslagit Riksdagen dels att besluta, att i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med de af statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet

till statsrådsprotokollet för nämnda dag angifna grunder en hydrografisk

undersökning af Sveriges färskvatten skall företagas under ledning af

en särskild för ändamålet bildad hydrografisk byrå, samt dels att för

ifrågavarande ändamål för år 1908 anvisa ett extra anslag af 40,800

kronor.

Öfver denna proposition kommer utskottet att framdeles under

riksdagen afgifva utlåtande; hvilket utskottet skolat härmed för Riksdagen
-

Hydrografiska

undersökningar

af

Sveriges

färskvatten.

[43.]

anmäla.

s. 200 Kontrollera mot PDF

200

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Inrättande af

en vattenfallskommissiou.

[44.]

Vattenfalls
kommitténs
betänkande.

Åtgärder för tillgodogörandet af svenska statens vattenfall.

46:o) Kungl. Maj:t liar föreslagit Riksdagen

dels att besluta:

att från och med år 1908 skall inrättas en permanent vattenfallskommission

för afgifvande af utlåtanden i ärenden angående dispositionen

af staten tillhöriga vattenfall, med en särskild af Kungl. Maj:t

förordnad vattenfallsingenjör såsom föredragande,

att i vattenfallskommissionen — förutom vattenfallsingenjören —

byråchefen i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för tekniska ärenden

utom dem, som röra järnvägar, äfvensom fiskeriinspektören och öfveringenjören

i landtbruksstyrelsen skola vara själfskrifna såsom ledamöter,

och att öfriga ledamöter i kommissionen, livilka skola förordnas af

Kungl. Maj:t för en tid af tre år i sänder, skola utgöras af en ledamot

af kammarkollegium, en byråchef i domänstyrelsen, en öfverdirektör

och ledamot i järnvägsstyrelsen, en representant för järnkontoret samt

en representant för de grenar af industrien och näringarna, hvilka icke

företrädas af järnkontoret,

samt att det skall åligga vattenfallsingenjören att, utom föredragningen

inom kommissionen, jämväl enligt förut angifna grunder handhafva

den hufvudsakliga förvaltningen af statens vattenfall,

dels ock att, vid bifall till hvad sålunda föreslagits, å extra stat

för år 1908 till genomförande af den sålunda föreslagna organisationen

bevilja ett anslag å tillhopa 13,000 kronor.

Departementschefen har i detta ärende till statsrådsprotokollet

anfört följande:

''I skrifvelse till Kungl. Maj:t den 2 maj 1898 anhöll Riksdagen.

att Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa i skrifvelsen närmare

angifven utredning såväl beträffande de mera betydande vattenfall, hvilka

helt och hållet eller delvis ansåges vara i statens ägo, som ock

om och hvilka åtgärder borde från statens sida vidtagas, för att dessa

naturtillgångar måtte komma landet i dess helhet till godo, samt därefter

för Riksdagen framlägga de förslag, hvartill en sådan utredning

kunde gifva anledning. Sedan kammarkollegium och domänstyrelsen

öfver denna framställning den 17 april 1899 afgifvit gemensamt underdånigt

utlåtande, uppdrog Kungl. Maj:t åt en kommitté att verkställa

den af Riksdagen sålunda begärda utredningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande K:o 10.

20]

Efter fullgjordt uppdrag afgaf denna kommitté, den s. k. vattenfallskommittén,

den 17 mars 1903 till Kungl. Maj:t betänkande i

ämnet, innefattande redogörelse för kommitténs utredningar beträffande

staten tillhöriga vattenfall jämte förslag till åtgärder, som borde från

statens sida vidtagas för att dessa naturtillgångar måtte komma landet

i dess helhet till godo. Detta betänkande åtföljdes af

l:o) förteckning öfver statens mera betydande vattenfall jämte tillhörande

bilagor (vattenområdeskartor, afrinningskurvor, vattenmängdsplanscher,

vattenståndsplanscher m. m.);

2:o) förteckning öfver statens mindre betydande vattenfall jämte

tillhörande bilagor;

3:o) öfversiktskarta öfver statens mera betydande vattenfall; samt

4:o) berättelser öfver en resa, som under år 1900 företagits af

professorn Svante Arrhenius och kommitténs sekreterare, docenten Adolf

Åström samt af dåvarande distriktschefen, majoren O. Z. Ekdahl och

ingenjören Axel Lundberg, de två förstnämnda på uppdrag af vattenfallskommittén,

till Schweiz, Tyskland, Österrike-Ungern, Italien och Frankrike

för att studera ej mindre gällande vattenlagar och deras tillämpning

än äfven frågor rörande tillgodogörande af krafttillgången i vattenfall

in. m.

Uti sitt betänkande med därtill hörande förteckningar kar

kommittén lämnat en redogörelse för de vattenfall, som helt eller delvis

äro i statens ägo, därvid angifvits såväl de grunder, hvarpå staten i

hvarje särskildt fall stöder sina äganderättsanspråk, som ock vattenfallens

läge, fallhöjd, antal hästkrafter vid olika vattenstånd, nuvarande

disposition m. in. Af denna redogörelse framgår, bland annat, att af de

staten helt eller delvis tillhöriga 271 vattenfall, som kommittén betecknar

såsom mera betydande, d. v. s. öfverhufvudtaget sådana som vid industriellt

medelvattenstånd hafva ett energiförråd af i Norrland och Dalarna minst

100 och i det öfriga Sverige minst 50 effektiva hästkrafter, endast 68 äro

tagna i anspråk för alstrande af kraft, och att af dessa 68 de flesta ej på

långt när äro till fullo utnyttjade. Äfven af de 105 fall, som upptagas i

kommitténs förteckning öfver statens mindre betydande vattenfall, synas

en stor del ligga obegagnade eller vara endast ofullständigt utnyttjade.

Kommittén har sökt lämna förslag till en allmän hushållningsplan

för svenska statens mera betydande vattenfall och i sådant hänseende

till en början framhållit, hurusom man beträffande statens icke

tillgodogjorda och icke disponerade vattenfall borde skilja mellan

sådana vattenfall, som för statens egna behof borde reserveras, och

sådana, som kunde upplåtas åt enskilda.

Bill. till Riksd. Prof. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft.

26

s. 202 Kontrollera mot PDF

202

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Till den förra gruppen har kommittén hänfört dels sådana vattenfall.

hvilkas vattentillgångar kunde komma att tagas i anspråk för att förse

statens egna verk och inrättningar med ljus och kraft, samt dels sådana,

som inom en öfverskådlig tid kunde komma till användning för kommunikationsväsendets

förbättring och tidsenliga användning, i hvilket

sistnämnda hänseende kommittén särskildt framhållit, att man borde

taga hänsyn ej blott till statsjärnvägarnas behof utan äfven därtill att

enskilda järnvägar, som önskade använda elektrisk drifkraft, möjligen

borde tillerkännas företrädesrätt framför andra enskilda till sådan staten

tillhörig vattenkraft, som vore för dem särdeles välbelägen och lämplig.

Beträffande den senare gruppen anför kommittén därefter följande.

Därest sålunda viss vattenkraft reserverades för statens verk och

inrättningar äfvensom för landets kommunikationsväsende, uppstode

frågan, huru staten lämpligast borde använda den vattenkraft, som

därefter återstode disponibel. Borde densamma till enskilda försäljas

eller utarrenderas? I flera af sina förut afgifna utlåtanden hade kommittén

uttalat sig mot försäljning af statens vattenfall, och kommittén hade

icke heller senare funnit skäl att frångå denna sin uppfattning. För

ett bibehållande af vattenkraften i statens ägo talade först och främst

den omständigheten, att med den allt större omfattning, som statsverksamheten

tenderade att erhålla, det icke med någon som helst grad af

visshet kunde öfverskådas, hvilken vattenkraft staten i en mer eller

mindre aflägsen framtid kunde behöfva taga i anspråk vare sig för

egen räkning eller för tillfredsställande af det allmännas behof. Därest

staten nu afhände sig vattenkraft, skulle det till äfventyra kunna inträffa,

att staten nödgades återköpa hvad den förut ägt till ett pris, som måhända

icke stode i rimligt förhållande till den vid försäljningen erhållna

köpeskillingen. Härmed sammanhängde den andra omständigheten,

som talade mot vattenkraftens försäljning. Den hydroelektriska industrien

hade för icke länge sedan gjort sitt inträde i vårt land.

Den erfarenhet, som från densamma kunde hämtas beträffande det nutida

värdet af vattenkraft, vore redan i och för sig alltför ringa och

osäker, för att man med ledning däraf skulle kunna åsätta vattenkraften

ett väl afpassadt försäljningspris. Ännu omöjligare blefve

detta, om man, såsom här vore fallet, måste och borde taga hänsyn

till vattenkraftens framtida värde för staten, ett värde, som kunde

komma att påverkas af så många faktorer, att de för närvarande på

intet sätt kunde beräknas. Men ytterligare en omständighet förtjänade att

framhållas. Från allmän ekonomisk synpunkt sedt kunde det vara fördelaktigt,

att staten ägde vattenkraft. För den händelse att all vattenkraft

vore i enskild ägo, skulle det kunna inträffa, att, såsom redan

s. 203 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

203

antydts, de enskilda kraftproducenterna åsatte kraften ett sådant pris,

att landets fördel af att äga rik tillgång på vattenkraft komme att

väsentligt förringas. Den fara, som härutinnan förefunnes, skulle

otvifvelaktigt i många fall kunna motverkas, därest staten själf ägde

vattenkraft, som den tid efter annan kunde upplåta åt enskilda under

nyttjanderätt för måttligt pris. På grund af det anförda ansåge sig

kommittén böra såsom sin åsikt uttala, att statens disponibla vattenkraft

icke borde för evärdlig tid föryttras, utan åt enskilda för begränsad

tid utarrenderas.

Med denna utgångspunkt har kommittén sökt lämna en utredning,

hvarför staten tillhörig vattenkraft hittills så föga kommit till

användning, därvid kommittén funnit, att det för närvarande vore

förenadt med svårigheter för enskilda att på angifvet sätt komma i

besittning af sådan vattenkraft. Dessa svårigheter berodde enligt kommitténs

förmenande dels därpå, att statens vattenfall stode under vård

och inseende af två eller flera ämbetsverk, dels därpå, att tidsenliga

bestämmelser beträffande utarrendering af statens vattenfall saknades,

så att Riksdagens samtycke måste inhämtas för hvarje särskildt

ärende angående utarrendering af vattenkraft, såvidt icke den ifrågavarande

kraftkällan vore belägen å eller vid jordbruksdomän och arrendetiden

utgjorde högst 20 år, samt dels därpå, att med nuvarande sätt för

handläggning af dylika frågor det dröjde en afsevärd tid, innan en

sådan frågas förberedande behandling hunne afslutas och frågan blefve

klar för slutlig pröfning.

I dessa hänseenden har kommittén anfört hufvudsakligen följande.

De kronans fasta egendomar jämte »laxfisken och andra kronans

fisken samt kronans öfriga lägenheter», som Kungl. Maj:t icke

utan Riksdagens samtycke ägde afhända kronan, skulle enligt §77

regeringsformen förvaltas efter de grunder, Riksdagen därom föreskrefve.

Men enär förvaltningen af de kronan helt eller delvis tillhörande

vattenfallen icke hittills spelat den roll i nationalhushållningen, att Riksdagen

haft anledning att därom meddela särskilda föreskrifter, kunde

denna gren af statsförvaltningen icke heller anses motsvara de kraf,

som den nya hydrotekniska industrien ställde på densamma.

Först och främst vore att anmärka, att en del af statens odisponerade

vattenfall stode under domänstyrelsens vård och inseende, medan

förvaltningen af en annan del däraf ålåge kammarkollegium. Jämlikt

nådiga kungörelsen den 10 november 1882 angående förändrade grunder

för förvaltningen af kronans jordbruksdomäner skulle all kronans

fasta egendom, som ej med stadgad åborätt innehades eller vore till

visst statsändamål anslagen och till följd deraf antingen till omedelbart

s. 204 Kontrollera mot PDF

204

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

begagnande upplåten eller ställd under särskild ämbetsmyndighets vård,

stå under inseende af domänstyrelsen. Däremot ålåge kammarkollegium,

jämlikt förnyade nådiga instruktionen för detta ämbetsverk den 14

november 1879, att bland annat kafva inseende ock vård öfver den

statens fasta egendom, i afseende liv arå icke vore annorlunda stadgadt,

så ock, med närmare angifna undantag, öfver den till civila ock kyrkliga

bekof anslagna jord. Om man endast kade att rätta sig efter den

otydliga formuleringen af den först åberopade författningens ordalydelse,

skulle det icke vara så lätt att afgöra, hvilken egendom skulle köra

under det ena eller det andra ämbetsverkets vård ock inseende. Men

vid det förkållandet, att kammarkollegium ursprungligen käft sig anförtrodd

förvaltningen af så godt som all kronans fasta egendom äfvensom

att domänstyrelsen, som i senare tider inrättats, icke kunde anses äga

förvaltningsrätt öfver annan egendom än den, som faktiskt blifvit åt

styrelsen öfverlämnad, kunde man afgöra, hvilken egendom de särskilda

ämbetsverken kade att förvalta. Den egendom, öfver hvilken domänstyrelsen

sålunda ägde förvaltningsrätt, bestode dels af den jord samt

de kvarnar och fiskevatten, hvilka funnes upptagna i de förteckningar,

som domänstyrelsen hvart tredje år, närmast efter det omval till Riksdagens

Andra Kammare ägt rum, läte upprätta öfver de för statens

räkning utarrenderade egendomarna samt öfver arrendeinkomsterna

däraf, dels ock af de kronoparker, livilka funnes upptagna i domänstyrelsens

årliga underdåniga berättelser rörande skogsväsendet, hvilka

infördes i bidragen till Sveriges officiella statistik. A andra sidan måste

vården ock inseendet öfver all annan kronans egendom fortfarande

anses åligga kammarkollegium, i följd hvaraf detta ämbetsverk skulle

äga förvaltningsrätt öfver, bland annat, kronans öfverloppsmarker och

oafvittrade marker samt under åborätt upplåtna kronohemman ock

nybyggen.

Under förutsättning att vården ock inseendet öfver statens vattenfall

ålåge den ämbetsmyndighet, som ägde förvalta den fastighet, å eller

vid hvilken vattenfallen vore belägna, följde häraf omedelbart, huru

förvaltningen af statens vattenfall kunde anses vara mellan berörda

ämbetsverk fördelad. Det återstode endast någon tvekan beträffande

förvaltningen af sådana vattenfall, som icke läge vid strandfastigheter

af angifna slag utan vid t. ex. skatte- eller frälsehemmans stränder.

Men med ledning af nyssberörda grundsatser beträffande de båda

ämbetsverkens ömsesidiga kompetens syntes framgå, att förvaltningen

af ifrågavarande vattenfall ålåge kammarkollegium, så att detta ämbetsverk

skulle äga vård och inseende öfver vattenfallen vid t. ex. Troll
-

s. 205 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

205

hättan i Göta älf, Killingilinka i Kajtum älf, Purkijaureforsen i Lilla

Lule älf och Grundforsen i Vindelälfven.

Undantagsvis stode statens vattenfall under vård och inseende af

ännu ett tredje ämbetsverk, nämligen arméförvaltningen. Så vore förhållandet

med Strömsholmsfallet i Kolbäcksån och Götaströmsfallet i

Lagan med flera.

Redan den omständighet, att statens vattenfall sålunda stode under

skilda ämbetsverks vård och inseende, måste betraktas såsom olämplig.

Men ännu mer framträdde denna olägenhet vid det förhållandet,

att beträffande vattenfall, som vore under domänstyrelsens vård och

inseende, icke andra föreskrifter funnes än de, som meddelats i åberopade

nådiga kungörelse den 10 november 18S2, samt att beträffande

vattenfall, som lydde under kammarkollegii förvaltning, icke några som

helst föreskrifter gifvits. Men då härtill komme, att först omförmälda

bestämmelser vore meddelade med hufvudsaklig hänsyn till jordbruksdomänernas

förvaltning och utarrendering, samt att icke några andra

föreskrifter uti nu förevarande afseende, direkt gällande vattenfall,

kvarnverk och fisken, funnes här i landet, än att ifrågavarande lägenheter

kunde vid utarrendering af den egendom, hvartill de hörde, jämte

nödigt utmål undantagas och på särskildt arrende upplåtas, torde det

vara tydligt, att de lagstadgade normerna för vattenfallens förvaltning

vore ofullständiga och olämpliga. Särskildt folie detta i ögonen i fråga om

tiden för ett eventuellt arrendeaftals bestånd. Äfven om det i punkt 4

af nådiga kungörelsen den 10 november 1882 medgåfves domänstyrelsen

att för arrende af annan kronans fastighet än jordegendom bestämma

tiden i hvarje fall efter för handen varande förhållanden, syntes det

dock vara med grunderna för denna författnings tillkomst öfverensstämmande,

att arrendetiden icke af styrelsen utsträcktes utöfver en

tidrymd af 20 år. Men då en så kort arrendetid för vattenfall måste

anses vara alldeles omöjlig att numera såsom regel uppställa, följde,

att icke ens nämnda väsentliga bestämmelse uti nådiga kungörelsen

den 10 november 1882 vore beträffande mera betydande vattenfalls

utarrenderande tillfredsställande.

Af anledning alltså att kammarkollegium icke vore behörigt att

utan vidare utarrendera statens under dess värd och inseende varande

vattenfall, äfvensom att enskilda endast sällan kunde antagas vara

villiga att arrendera vattenkraft för en så kort arrendetid som 20 år,

vore spekulanter å sådan kraft hänvisade att, på sätt § 77 regeringsformen

bestämde, till Kung]. Maj: t ingifva sina ansökningar om

rätt att få arrendera viss, staten tillhörig vattenkraft. Då nu Kungl.

Maj:t icke kunde antagas afgöra ett dylikt ärende utan att höra

s. 206 Kontrollera mot PDF

206

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

den centrala ämbetsmyndighet — kammarkollegium eller domänstyrelsen

eller möjligen bådadera — hvarunder den ifrågavarande vattenkraften

i administrativt hänseende lydde, äfvensom Kungl. Maj:ts

befallningshafvande i det län, hvarest vattenfallet vore beläget, följde

däraf, att den formella behandlingen af en dylik ansökan icke kunde

ske med erforderlig snabbhet. Men därjämte måste hvarje sådan ansökning

antagas komma att remitteras till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

för utlåtandes afgifvande, alldenstund denna myndighets ämbetsbefattning

omfattade handläggning af tekniska och administrativa

ärenden, som anginge, bland annat, sjöars och vattendrags tillgodogörande

för sjöfart, flottning eller andra industriella behof och i samband därmed

nödiga anläggningar. v Vidare kunde antagas, att en dylik ansökning

lämpligen behöfde remitteras exempelvis till landtbruksstyrelsen, därest

ansökningen afsåge ett sådant vattenfall, som vid afvittringen disponerats

för framtida uttappning af sjö eller för ofvanför fallet belägna ägors

fredande för öfversvämningar, eller till järnvägsstyrelsen, därest ansökningen

gällde ett vattenfall, hvithet ansetts böra reserveras för elektrisk

drift af någon del af statens järnvägar. Då slutligen en dylik ansökning,

jämlikt § 77 regeringsformen, icke kunde af Kungl. Maj:t bifallas

utan Riksdagens samtycke, torde vara lätt insedt, att behandlingen af

ansökningen från dess ingifvande till dess afgörande merendels måste

komma att taga så lång tid i anspråk, att endast denna omständighet

helt säkert afskräckte mången till och med från försök att förvärfva

nyttjanderätt till staten tillhörig vattenkraft, allra helst sökanden, äfven

sedan hans ansökning blifvit af Kungl. Maj:t bifallen, måste enligt

nådiga förordningen om jordägares rätt öfver vattnet å hans grund den

30 december 1880 hos allmän domstol söka tillstånd till anläggningens

utförande och därvid tilläfventyrs låta ärendet gå genom tre instanser

samt ändock, därest kongsådra i vattendraget funnes, i administrativ

ordning hos Kungl. Maj:t utverka tillstånd att bygga i ådran.

I ändamål dels att vinna enhet i förvaltningen af statens vattenfall

dels ock att om möjligt söka nedbringa tiden för den formella

behandlingen af frågor rörande utarrenderande af sådana vattenfall

har kommittén föreslagit:

l:o) att Riksdagen borde öfverlämna åt Kungl. Maj:t att i öfverensstämmelse

med därför särskildt stiftad lag utarrendera staten tillhöriga

vattenfall;

2:o) att för utredning af frågor rörande utarrendering af statens

vattenfall skulle inrättas ett stadigvarande centralorgan — eu permanent

vattenfallskommission; samt

s. 207 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10-

207

3: o) att alla efter förut angifna grunder utarrenderade vattenfall

med tillhörande strandområden skulle ställas under domänstyrelsens

vård och inseende.

Kommittén har härutinnan hufvudsakligen anfört följande.

Då Riksdagen genom ofta åberopade nådiga kungörelse den 10

november 1882 åt domänstyrelsen anförtrott förvaltningen af statens

jordbruksdomäner, föreställde sig kommittén, att Riksdagen ock skulle

vara benägen att åt Kungl. Maj:t uppdraga omsorgen om utarrenderandet

af staten tillhöriga vattenfall, isynnerhet om Kungl. Maj:t

bereddes tillfälle att för hvarje särskildt ärende erhålla nödig utredning

från ett för sådant ändamål inrättad t centralorgan.

Ett dylikt centralorgan borde enligt kommitténs mening erhålla

sådan sammansättning och sakkunskap, att en af detsamma verkställd

utredning vore till fyllest för ärendets slutliga afgörande, d. v. s. utredningen

borde vara lika fullständig och allsidig, som om ärendet

remitterats till alla de ämbetsmyndiglieter, som nu i dylika ärenden

hördes.

Med hänsyn därtill att hvarken statens tillgång på vattenkraft

vore så stor eller efterfrågan af dylik kraft så betydande, att inrättandet

af ett nytt ämbetsverk däraf betingades, hade kommittén tänkt sig,

att ett centralorgan för ifrågavarande statsuppgift borde sammansättas

företrädesvis af ämbetsmän från redan bestående statsinstitutioner,

hvilka ämbetsmän endast vid behof och efter särskild kallelse skulle

sammanträda för att behandla hithörande ärenden.

Uppslag till införandet af en så beskaffad centralmyndighet hade

kommittén funnit uti den italienska permanenta centralkommissionen

(»commissione centrale permanente») och den i franska förslaget till

vattenlag af den G juli 1900 omförmälda s. k. blandade vattenverkskommissionen

(»la commission mixte des usines hydrauliques»).

Båda dessa kommissioner skulle hafva till uppgift att afgifva

utlåtanden öfver inkomna ansökningar om koncession å vattenkraftsanläggningar

särskildt med hänsyn till statens och det allmännas intressen,

på grund hvaraf kommissionerna också skulle erhålla en därefter

lämpad sammansättning.

Sålunda skulle den italienska kommissionen enligt dekret den 11

juni 1899 vara sammansatt af generaldirektören i den italienska vattenbyggnadsstyrelsen

såsom president, två ledamöter i samma styrelse, en

ledamot i den italienska järnvägsöfverstyrelsen, en öfverinspektor vid

järnvägarna, en högre ämbetsman från den kungl. skattkammaren,

s. 208 Kontrollera mot PDF

208

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

eu industriidkare, förordnad af ministern för jordbruk, industri ocli

handel, tre ämbetsmän af minst byråchefs rang, utsedda en af ministern

för de offentliga arbetena, eu af ministern för finanserna och en af

ministern för jordbruk, industri och handel, två officerare af minst

öfverstelöjtnants rang, utsedda en af krigs- och en af sjöministern, i

fråga om ansökningar, som direkt eller indirekt kunde anses beröra

företag, lydande under sistnämnda ministrars departement, samt slutligen

chefen för generalstabens kommunikationsafdelning, när det vore

fråga om vattenafledningar, som anginge järnvägarna, hvarjämte kommissionen

biträddes af en teknisk och en juridisk sekreterare, båda af

byråchefs rang.

Enligt lagförslaget den 6 juli 1900 skulle den franska kommissionen

bestå af en ledamot af Conseil d’Etat, som skulle fungera såsom

president, fem själfskrifna ledamöter, nämligen direktören för afdelningen

för vägar, navigation och grufvor samt direktören för järnvägarna,

båda inom departementet för de offentliga arbetena, direktören för

jordbruket och direktören för det agrara vattenafledningsväsendet, båda

inom jordbruksdepartementet, samt direktören för den departementala

och kommunala förvaltningen inom inrikesdepartementet, två medlemmar

r Conseil general des ponts et chaussées (generalrådet för väg- och

vattenbyggnader), två »maitres des requétes» vid Conseil d:Etat, två

elektroingenjörer eller järnvägsingenjörer samt en öfveringenjör för

väg- och vattenbyggnader, hvilken tillika skulle vara sekreterare.

Med ledning af här meddelade upplysningar och på grund af

förut angifna skäl ansåge kommittén, att behandlingen af frågor

rörande tillgodogörande af statens mera betydande vattenfall borde

öfverlämnas till en permanent vattenfallskommission. som kommittén

tänkt sig lämpligen kunna erhålla följande sammansättning:

l:o) chefen för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen såsom ordförande;

2:o) en byråchef i samma styrelse såsom föredragande;

3:o) ett kammarråd;

4:o) en byråchef i domänstyrelsen;

5: o) fiskeriinspektören;

6:o) en öfverdirektör och ledamot i järnvägsstyrelsen; samt

7:o) en fullmäktig i järnkontoret.

Genom sådan sammansättning skulle, enligt kommitténs förmenande,

alla eller åtminstone de viktigaste af de intressen, som kunde

tänkas bero af ansökningar att få arrendera vattenkraft, blifva representerade.

Att ledningen af den föreslagna kommissionen skulle öfverlämnas

åt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens chef och att en byråchef

i denna styrelse skulle vara föredragande, syntes få anses till fullo

s. 209 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

209

motiveradt därmed, att behandlingen af ifrågavarande ansökningar i

första hand kräfde sådan teknisk kompetens, som företrädesvis inom

denna styrelse kunde vara att påräkna. Att kammarkollegium och

domänstyrelsen måste vara i kommissionen representerade läge i öppen

dag, alldenstund den mark, å eller invid hvilken statens vattenfall vore

belägna, stode under ettdera eller bäggedera af dessa ämbetsverks vård

och inseende. Likaledes syntes det vara välbetänkt, att fiskeriinspektören

komme i tillfälle att i kommissionen tillvarataga fiskerinäringens

intressen, att en ledamot i järnvägsstyrelsen bereddes möjlighet bevaka,

att något för elektrisk järnvägsdrift lämpligt vattenfall icke komme

att för annat ändamål disponeras, äfvensom att industri och näringar

blefve uti kommissionen genom en fullmäktig i järnkontoret på bästa

möjliga sätt representerade.

För vinnande af enhet i förvaltningen af statens vattenfall borde

slutligen alla sådana vattenfall, i den mån de blefve utarrenderade,

ställas under domänstyrelsens vård och inseende, så att berörda styrelse

skulle äga upprätta arrendekontrakt, föranstalta om att erforderliga

besiktningar blefve utförda samt i öfrigt öfvervaka, att arrendekontraktens

bestämmelser blefve under arrendetiden i behörig ordning iakttagna.

Kommittén föreställde sig, att domänstyrelsen skulle vara för

detta ändamål mest lämplig, så mycket hellre som styrelsen icke allenast

redan hade under sin förvaltning en stor del af ifrågavarande

egendom, utan också i orterna hade tjänstemän, som kunde öfva tillsyn

å den på angifvet sätt utarrenderade egendomen.

Därest frågan om utarrendering och förvaltning af statens vattenfall

sålunda ordnades, skulle detta enligt kommitténs uppfattning i hög

grad underlätta, att dessa vattenfall komme till inkomstbringande användning.

Särskilt syntes detta vara af stor betydelse för tillgodogörande

af statens vattenfall i mellersta och södra Sverige. Statens

vattenfall söder om Ångermanälfven vore, med några få undantag, af ringa

storlek. Då de dessutom vore till antalet få, torde det kunna antagas,

att staten tillhörig vattenkraft i dessa delar af landet vore vida mindre

än den, som enskilda ägde rätt att tillgodogöra sig. Men vid sådant

förhållande förelåge den faran, att statens vattenfall, därest arrenderätt

till desamma först efter årslånga förhandlingar kunde erhållas, icke

skulle komma till någon som helst användning, förr än större delen

af enskilda tillhörig vattenkraft redan tagits i anspråk. Denna olägenhet

syntes så mycket hellre böra undvikas, som statens vattenfall söder

om Ångermanälfven, oaktadt deras ringa storlek, dock flerstädes hade

Bih. till Riksd. Prot. 1907. 4 Sami. 1 Afd. JO Häft. 27

s. 210 Kontrollera mot PDF

210

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

en sådan belägenhet, att de, om nyttjanderätt till desamma under

enkla former och utan afsevärd tidsutdräkt kunde utverkas, helt säkert

skulle blifva eftersökta och åtminstone för den närmaste framtiden

gifva staten större afkomst än de visserligen till sitt energiförråd rikare,

men med hänsyn till sin belägenhet mindre värdefulla kraftkällorna i

Norrbottens och Västerbottens läns lappmarker.

Hvad i öfrigt anginge frågan om ordningen för utarrendering af

statens vattenfall ansåge kommittén för sin del, att ansökan om arrende

af vattenkraft borde göras hos Kungl. Maj:t.

Sedan en sådan ansökan inkommit, borde enligt kommitténs

mening ansökningen remitteras till den permanenta vattenfallskommissionen,

hvilkens ordförande omedelbart skulle vara pliktig låta i allmänna

tidningarna kungöra, att en så beskaffad ansökning blifvit gjord,

äfvensom att andra hugade spekulanter å samma vattenkraft ägde att

inom viss tid från kungörandet, hvilken tid icke syntes böra bestämmas

längre än till 60 dagar, inkomma med underdånig ansökning att

få arrendera ifrågavarande vattenkraft.

Vid beviljandet af arrenderätt till staten tillhöriga vattenfall borde

företrädet mellan flera sökande afgöras med hänsyn till vattenkraftens

rationella tillgodogörande, beredandet af den största möjliga inkomst

för staten, tryggheten för arrendekontraktets behöriga fullgörande samt

slutligen äfven till ändamålet med vattenkraftens tillgodogörande, så

att den arrendator borde föredragas, hvilkens anläggning kunde antagas

komma att bereda största båtnad för det allmänna.

Beträffande formerna för den permanenta vattenfallskommissionens

verksamhet hade kommittén tänkt sig, att, sedan ett ärende

till kommissionen inkommit, densamma skulle på ordförandens kallelse

snarast möjligt sammanträda, därvid ärendet skulle föredragas och

beslut fattas om arten och sättet för verkställandet af till äfventyrs

erforderlig utredning, att en vid föredragningen till riktigheten vitsordad

framställning eller promemoria af ärendets hufvudsakliga innehåll

skulle vid samma tillfälle genom ordförandens försorg tillhandahållas

kommissionens samtliga ledamöter, att kommissionen skulle

åligga att, om så befunnes nödigt, kommunicera berörda framställning

med den eller de myndigheter, hvilkas yttranden erfordrades, samt att,

sedan såväl samtliga yttranden som ock till äfventyrs beslutade utredningar

inkommit, kommissionen skulle ånyo på ordförandens kallelse

sammanträda för att företaga ärendet till afgörande.

Slutligen har kommittén angifvit vissa synpunkter, hvilka synts

kommittén böra läggas till grund för en blifvande författning om

utarrendering af statens vattenfall.

s. 211 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

211

Genom särskilda nådiga remisser den 23 oktober 1903 an- Remisser.

befallde Kungl. Maj:t kammarkollegium, kommerskollegium, väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen, järnvägsstyrelsen, domänstyrelsen och landtbruksstyrelsen

att afgifva underdåniga utlåtanden i anledning af vattenfallskommitténs

berömda förslag om inrättande af ett centralorgan

för utredning af frågor rörande utarrendering af statens vattenfall.

Kommerskollegium anbefalldes därvid, att jämväl lämna fullmäktige i

järnkontoret samt svenska teknologföreningen tillfälle att i ämnet

sig yttra.

Kammarkollegium har med anledning af den nådiga remissen i ,o^ar^^rden

underdånigt utlåtande den 11 december 1903 förmält sig ej hafva något °n december

att erinra mot bifall till kommitténs förslag i omförmälda hänseende. 1903-

Äfven öfriga i ärendet hörda ämbetsverk och korporationer hafva

i allmänhet tillstyrkt inrättandet af en permanent vattenfallskommission

för handhafvande af frågor rörande statens vattenfall, ehuru olika

meningar gjort sig gällande beträffande en dylik kommissions lämpligaste

sammansättning.

Uti sitt den 16 december 1903 afgifna underdåniga utlåtande Fullmäktige *

hafva sålunda fullmäktige i järnkontoret anfört följande. j?™i(Tdcum

Att inrättandet af ett centralorgan för verkställandet af ut- ber 1903.

redningar i frågor rörande utarrendering af statens vattenfall skulle

innebära beaktansvärda fördelar, syntes otvifvelaktigt. Den nuvarande

ordningen för dylika frågors utredning, då ämbetsmyndigheterna

hvar efter annan finge den föreliggande frågan till sig remitterad för

yttrande inom sitt ämbetsområde, medförde nämligen en tidsutdräkt,

som vore till men icke mindre för staten än för industrien. Skulle

staten för sin vattenkraft kunna påräkna industrien såsom kund —

och vikten däraf vore påtaglig såväl i statens privatekonomiska intresse

som ur nationalekonomisk synpunkt — vore utan tvifvel nödvändigt,

att ett snabbare afgörande af hithörande frågor kunde ernås. Till

vinnande däraf skulle det af kommittén föreslagna centralorganet, som

skulle ersätta de vederbörande myndigheter, hvilka eljest måste i saken

höras, säkerligen bidraga, då det väl måste antagas, att genom detsamma

den för frågornas utredning erforderliga tid skulle kunna

väsentligt förkortas, i det att utredningen komme att försiggå samtidigt

ur alla de synpunkter, som ansåges böra vinna beaktande.

Af obestridlig vikt vore då, att detta centralorgan finge en så

sakkunnig och fyllig sammansättning som möjligt. Med den af kom
-

s. 212 Kontrollera mot PDF

212

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

mittén föreslagna sammansättningen syntes visserligen samtliga de centrala

myndigheter, till hvilka frågor af hithörande beskaffenhet eljest remitterades,

vara representerade, men ifrågasättas kunde, huruvida detta

skedde på lämpligaste sätt, likasom ock huruvida industri och näringar

skulle blifva tillräckligt företrädda.

Hvad först den förra frågan anginge, sammanhängde den delvis

med frågan om centralorganets organisation i dess helhet. Af kommittén

hade för detsamma användts benämningen »permanent vattenfallskommission».

Om i denna benämning, såsom fullmäktige för sin del

ansåge önskvärdt, finge läggas betydelsen af att det ifrågasatta centralorganet

skulle vara en fortvarande institution och icke blott existera

vid de tillfällen, då det sammanträdde, syntes lämpligt, att kommissionen

ägde åtminstone en medlem, som mera odeladt ägnade sin tid och sitt

intresse åt kommissionens verksamhet. Detta vore äfven af vikt med

hänsyn till allmänhetens beröring med kommissionen, i det att en

sådan ledamot kunde med råd och upplysningar tillhandagå dem, som

reflekterade på arrendering af staten tillhöriga vattenfall, hvarigenom

ärendena säkerligen skulle i lämpligare skick än eljest inkomma till

kommissionen. Omförmälda ledamot, som syntes böra inom kommissionen

föredraga där förekommande ärenden, borde gifvetvis vara sakkunnig

i vattentekniska frågor. I händelse af anställandet af en dylik person

syntes en af de föreslagna representanterna för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

böra uteslutas, och syntes då höra lämnas öppet, huruvida

styrelsen skulle representeras af sin chef eller af en byråchef i styrelsen.

Jämväl hvad beträffade öfriga i kommissionen företrädda ämbetsverk

syntes kunna förekomma, att verkets chef befunnes vara den lämpligaste,

dock att fiskeriinspektören syntes böra för sitt område vara själfskrifven.

En följd af den nu föreslagna förändringen i kommitténs

förslag torde blifva, att Kungl. Maj:t särskildt nämnde ordförande

bland kommissionens ledamöter.

Beträffande därefter frågan om representationen för industriens

och näringslifvets intressen, syntes kommitténs förslag därutinnan icke

inrymma nog inflytande åt desamma. Dessa intressen skulle representeras

af en person. Man kunde dock icke hos någon förutsätta

sakkunskap på mer än en del af näringslifvets skiftande områden, och

då den föreslagne representanten gifvetvis skulle komma att stå järnhandteringen

och hvad därmed sammanhängde närmast, skulle öfriga

delar af industrien sakna en målsman för sina speciella intressen.

Dessa vore dock af den betydenhet, att de syntes böra vara representerade.

En svårighet kunde då visserligen möta att bestämma,

hvar denne ledamot skulle tagas. Men man torde kunna säga, att

s. 213 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande No 10.

213

dessa intressen, i synnerhet då det, såsom i förevarande fall, gällde

en angelägenhet af hufvudsakligen teknisk art, ägde en god målsman

i svenska teknologföreningen, genom hvilkens medverkan därför en

lämplig representant för den af järnkontoret ej företrädda industrien

borde kunna erhållas.

En annan betydelse, som syntes böra inläggas i kommissionens

egenskap af att vara permanent, vore den, att hvarje ledamot i kommissionen

skulle så vidt möjligt vara fäst vid densamma för någon

längre tid. Ledamöterna borde, vare sig de komme att utses af

Kungl. Maj:t eller af vederbörande ämbetsverk eller korporationer, tillsättas

för någon bestämd icke alltför kort tid eller tills vidare. Endast

därigenom torde kontinuitet i kommissionens verksamhet vinnas. En

lämplig åtgärd i samma syfte vore jämväl, att för hvarje ledamot

utsåges en suppleant, som vid förfall för ledamoten kunde rycka in i

dennes ställe.

Af den i kommitténs utlåtande lämnade redogörelsen för föreslagna

eller beslutade centralorgan af liknande art i Frankrike och

Italien framginge, att vederbörande regeringsdepartement vid deras

sammansättning blifvit starkt tillgodosedda. Med hänsyn till olikheten

i de hos oss varande förhållandena syntes visserligen detta exempel

icke böra vinna direkt efterföljd, men ifrågasättas kunde, huruvida

icke beredningen hos Kungl. Maj:t af förekommande frågor skulle

underlättas, därest departementet uppehölle samband med kommissionen

genom vederbörande byråchefs närvaro vid frågornas behandling därstädes.

Med åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt, ville fullmäktige

i underdånighet tillstyrka inrättandet af en permanent vattenfallskommission

för utredning af frågor rörande utarrendering af statens

vattenfall, äfvensom hemställa,

a) att denna kommission måtte sammansättas af:

dels en representant för hvarje af följande myndigheter och

korporationer:

l:o) väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

2:o) kammarkollegium,

3:o) domänstyrelsen,

4:o) järnvägsstyrelsen, ■ |

5:o) fullmäktige i järnkontoret och

6:o) svenska teknologföreningen;

dels ock

7:o) fiskeriinspektören samt

8:o) en särskildt af Kungl. Maj:t förordnad sakkunnig såsom

föredragande;

s. 214 Kontrollera mot PDF

214

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Svenska teknologföreningen

den £

mars 1904.

b) att ledamöterna i kommissionen jämte suppleanter för dem

måtte utses för viss tid eller tills vidare, och att, om representanterna

för järnkontoret och för svenska teknologföreningen utsåges af Kungl.

Maj:t, vederbörandes förslag måtte inhämtas; samt

c) att kommissionens ordförande måtte utses särskildt af Kungl.

Maj:t bland kommissionens ledamöter.

Slutligen hafva fullmäktige uttalat sig för lämpligheten af att

vården och inseendet öfver staten tillhöriga, till enskilda utarrenderade

vattenfall skulle öfverlämnas åt domänstyrelsen.

Svenska teknologföreningens styrelse har med skrifvelse den 9

mars 1904 till kommerskollegium öfverlämnat föreningens yttrande i den

föreliggande frågan. Föreningen har på det kraftigaste vitsordat behöfligheten

och lämpligheten af ett sådant förenkladt tillvägagående

vid utarrendering af statens vattenfall, som den af vattenfallskommittén

föreslagna kommissionen enligt föreningens mening säkerligen skulle

medföra. För vinnande af nödig kontinuitet i kommissionens verksamhet

har emellertid föreningen i likhet med fullmäktige i järnkontoret

föreslagit, att ledamöterna i kommissionen skulle utses för längre tid.

I fråga om kommissionens sammansättning äfvensom utseende af dess

ordförande hyllar föreningen samma mening som fullmäktige i järnkontoret,

dock med uttryckligt framhållande af att den särskildt sakkunnige

föredraganden borde kunna utses såväl utom som inom vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen. Föreningen föreslår emellertid, att jämväl

kommerskollegium skulle vara representeradt i kommissionen genom sin

chef eller ett kommerseråd. Detta ämbetsverk, som företrädde industri

och näringar, syntes nämligen svenska teknologföreningen vara det ämbetsverk,

som bäst kände industriens och världsmarknadens ställning,

och således hafva en viktig uppgift att fylla vid frågor om vattenkraftens

rationella tillgodogörande. Beträffande den inom vattenkraftstekniken

speciellt sakkunnige ingenjören erinrar föreningen, att då han, bland

annat, skulle hafva till uppgift att vid anfordran meddela arrendesökande

nödiga upplysningar, denna hans ganska tidsödande uppgift framdeles

möjligen skulle komma att nödvändiggöra, att han erhölle fast

anställning. Då enligt svenska teknologföreningens jämväl af vattenfallskommittén

hyllade mening kommissionens sammanträden endast

vid behof borde utlysas — åtminstone till en början, innan man erhållit

kännedom om den blifvande omfattningen af kommissionens arbete —

har föreningen ansett, att tills vidare blott tillfälliga arfvoden, men

icke fasta löner behöfde anvisas till kommissionens ledamöter.

s. 215 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

215

Den 28 november 1905 har kommerskollegium afgifvit utlåtande

i ämnet och därvid i alla punkter biträdt fullmäktiges i järnkontoret

förslag, dock med det tillägg att i likhet med svenska teknologföreningen

kommerskollegium framhållit önskvärdheten däraf, att jämväl detta ämbetsverk

blefve representeradt i kommissionen. Till stöd därför har

kollegium anfört, att vid bedömande af frågor om tillgodogörande af

staten tillhörig vattenkraft den nationalekonomiska synpunkten borde

tillerkännas större betydelse än statens fiskaliska, och att industriens

intresse sålunda därvid borde företrädesvis beaktas, äfvensom att kommerskollegium,

som jämlikt 1 § i sin instruktion hade till åliggande att

med uppmärksamhet följa tillståndet inom bergshandteringen och andra

industriella näringar inom landet, därför ock måste förutsättas äga en

allmän och opartisk öfverblick öfver industriens kraf.

Uti underdånigt utlåtande den 16 januari 1904 har domänstyrelsen

icke haft annat att erinra emot den af vattenfallskommittén föreslagna

sammansättningen af kommissionen än att domänstyrelsen, hufvudsakligen

på af fullmäktige i järnkontoret anförda skäl, ansett, att jämväl

svenska teknologföreningen skulle äga utse eller afgifva förslag till

utseende af en ledamot i kommissionen.

Beträffande förslaget, att staten tillhöriga, till enskilda utarrenderade

vattenfall skulle ställas under styrelsens vård och inseende, har

styrelsen anfört, att hvarken inom styrelsen eller bland den styrelsen

underlydande personal förefunnes sakkunskap i vattentekniska frågor,

samt att det syntes styrelsen som om den myndighet, väg och vattenbyggnadsstyrelsen,

hvilken företrädesvis representerade sakkunskapen

på detta område, vore mest kvalificerad att öfvertaga den befattning

med de utarrenderade vattenfallen, som enligt kommitténs förslag skulle

tillkomma domänstyrelsen.

Järnvägsstyrelsen har uti sitt utlåtande den 20 september 1904

hufvudsakligen ställt sig på vattenfallskommitténs sida i den föreliggande

frågan. Dock har det synts järnvägsstyrelsen, som om en ledamot från

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen borde vara tillräckligt för att den

sakkunskap, som nämnda styrelse skulle besitta, skulle komma kommissionens

arbeten till godo, och att vid sådant förhållande ordföranden

borde utses af Kungl. Maj:t. Vidare har järnvägsstyrelsen

framhållit önskvärdheten af att för hvar och en af de ordinarie medlemmarna

af vederbörande ämbetsverk en suppleant tillsattes, hvilken

ej nödvändigt måste innehafva den af kommittén för ordinarie ledamot

föreslagna tjänstegraden. Äfven har järnvägsstyrelsen hållit för lämpligt,

Kommerskollegium

den

28 nov. 1905.

Domänstyrelsen

den

16 jan. 1904.

Järnvägsstyrelsen

den

20 sept. 1904.

s. 216 Kontrollera mot PDF

216

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen

den 27 dec.

1905.

att kommissionen skulle äga att inom sig utse en vice ordförande att

tjänstgöra vid förfall för den ordinarie ordföranden. På detta sätt

skulle enligt järnvägsstyrelsens mening kommissionen för sina sammanträden

vara absolut beroende endast af en medlem, nämligen föredraganden,

hvilken i alla fall syntes vara den, som närmast borde

hafva hand om ärendenas utredning och behandling och i hvilkens

frånvaro följaktligen något sammanträde lämpligen icke borde äga

rum. Då det vore att förutsätta, att mellan ordinarie ledamot och

suppleant, hvilka tillhörde samma ämbetsverk och af hvilka den senare

i många fall torde komma att stå i subordinationsförhållande till den

förre, ett nära samarbete komme att äga rum, ansåge styrelsen, att

genom denna anordning någon afsevärd olägenhet icke kunde uppkomma,

utan att tvärtom den fördelen skulle vinnas, att sammanträden

af beslutmässig kommission vida lättare skulle kunna åstadkommas,

än om man vore beroende af att på en gång kunna sammanföra alla

dessa ämbetsmän, af hvilka flera ej sällan kunde äga laga förfall för

inställelse och af hvilka under sommaren kanske alltid minst ett par

åtnjöte semester.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har uti sitt den 27 december 1905

afgulna utlåtande uttalat sig i den föreliggande frågan på hufvudsakligen

följande sätt.

Det hufvudsyftemål, som varit bestämmande för Riksdagen vid

dess framställning till Kungl. Maj:t om utredning angående statens

vattenfall, hade varit, att dessa naturtillgångar måtte komma landet

i dess helhet till godo. Det syntes därför få anses gifvet, att de förslag

till åtgärder, som för sådant ändamål borde från statens sida vidtagas

och hvilka Riksdagen anhållit, att Kungl. Maj:t måtte för

dess pröfning framlägga, borde i första hand hafva till ändamål och

ögonmärke att befordra landets allmänna välfärd, hvarför ock de åtgärder

syntes vara att framför andra föredraga, hvilka vore bäst ägnade

att nyttiggöra de i statens ägo varande vattenfallen på ett sådant sätt,

att deras kraftförråd komme i allra vidsträcktaste mån den stora allmänheten

till godo under former, som vore på bästa och billigaste sätt

anpassade efter denna allmänhets till art och omfattning skilda behof.

Den allmänna nyttans befrämjande torde utan tvifvel vara statens uppgift

i fråga om förvaltningen och utnyttjandet af den egendom, som

ansåges vara statens, just därför att den vore allmän och icke enskild,

hvarför ock de staten tillhöriga vattenfallen, enligt väg- och vatten
-

s. 217 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

217

byggnadsstyrelsens åsikt, borde tillgodogöras under sådana former, som

bäst öfverensstämde med den allmänna nyttans princip.

Sedan man numera genom vattenkraftens transformering till elektrisk

energi ägde medel att ekonomiskt och med lätthet transportera

vattenfallens kraft på vida afstånd, medel att med lätthet fördela och

utminutera denna kraft till talrika konsumenter allt efter den enskilde

konsumentens behof, ägde man ock härigenom möjlighet att ställa

statens vattenfall till det allmännas tjänst på ett vida mera omfattande

och för landet i dess helhet gagneligt sätt än genom att endast utarrendera

dem till enskilda. Om nämligen staten skulle inskränka sig

till att endast genom utarrendering af själfva vattenfallen göra dessa

tillgängliga för de enskilda intressena, blefve följden säkerligen den,

att den enskilda spekulationen komme att slå under sig all vattenkraft

i vårt land, ej blott den enskilda tillhöriga utan ock statens, hvilket —

då sålunda all vattenkraft genom köp från enskilde och utarrendering

från staten kommit i mellanhändernas och den enskilda spekulationens

ägo — utan tvifvel skulle leda därhän, att de af dessa bildade

kraftbolagen utan hänsyn till det allmännas fördel och med tillgodoseende

allenast af sin egen, komme att åsätta den distribuerade elektriska

energien ett så högt pris, att det endast obetydligt understege

det pris, hvartill ångkraft å platsen kunde erhållas, hvarigenom sålunda

den stora fördelen att vårt land ägde rik tillgång på vattenkraft

ginge för vårt folk i dess helhet förlorad. Om staten genom att till

enskilda utarrendera sina vattenfall endast tillförsäkrade sig en viss

större eller mindre arrendeafgift, kunde staten nämligen därvid svårligen

öfva något tvång på den enskilde arrendator^ fria rätt att, blott

arrendet vederbörligen erlades, göra sig så stor inkomst som möjligt

vid tillhandahållandet åt andra af den i vattenfallen befintliga kraften,

som ej af honom förbrukades för egen industri, utan endast genom

arrendet tagits om hand för att förtjäna stora vinster allenast genom

att distribuera densamma omsatt till elektrisk energi. Den enskilda

affärsspekulationen hade nämligen redan kommit på det klara med,

att det kunde förtjänas goda vinster genom dylika företag, som endast

afsåge att tillhandahålla och försälja elektrisk energi under alla former,

för belysning och drifkraft i stort som smått, ty den råa naturprodukten,

vattenfallens kraft, erliölle genom transformeringen till elektrisk energi

och genom dennas förmåga af en lätt fördelning i alla riktningar och

till alla slags kunder ett vida större värde och lämnade därför ock de

stora utdelningarna åt den, som verkställde transformeringen och distribueringen.

Man Båge ock dagliga bevis på den enskilda spekulationens

Bill. till Riksd. Prof. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 28

s. 218 Kontrollera mot PDF

218

Statsutskottets Utlåtande Ko 10.

ifver att i tid försäkra sig om vattenkraften i vårt land för att kunna

föra den i marknaden igen under den mera lukrativa formen af elektrisk

kraft.

Utan tvifvel vore det bäst för staten och bäst för vårt folk i dess

helhet, om staten själf förvandlade sina vattenfalls betydande kraft i

elektrisk energi och tillhandahölle denna åt den stora allmänheten;

bäst för staten, då staten själf finge skörda vinsten af den stora värdeökningen

genom vattenkraftens transformering i den lätt delbara och

transportabla elektriska energien, och bäst för vårt folk i dess helhet,

då staten — nöjande sig med en vida lägre direkt vinst å kraftdistribueringen,

i betraktande af den för staten än värdefullare indirekta

vinsten genom den allmänna nyttans och det allmänna framåtskridandets

befrämjande — kunde tillhandahålla den elektriska energien för lägsta

möjliga pris till den stora allmänheten i stad och på landet, ej blott

till storindustrien och den vidtomfattande elektrokemiska industrien,

utan ock till de många små industrierna, handtverkerierna äfven på

landsbygderna, till tegelbruk, bryggerier, mekaniska reparationsverkstäder,

snickerier, vagnmakerier, garfverier, brännerier, bagerier, kvarnar,

sågar med mera, samt icke minst för landtbrukets alla behof af belysning

och af kraft för drifvande af mejerier, tröskverk och för vattenuppfordring

med mera, äfvensom till järnvägarnas drifvande medelst elektrisk kraft.

Den elektriska järnvägsdriften syntes i de flesta fall svårligen i och för

sig kunna blifva mer ekonomisk än ångdriften, utan syntes fördelarna af

järnvägarnas elektrificering i allmänhet få vinnas genom att den elektriska

drifkraften kunde fås så att säga på köpet från de vidsträckta fördelningsnäten

till de i industriens, landtbrukets och näringarnas intressen

åstadkomna stora hydroelektriska anläggningskomplexer, som

borde gifvas sådan omfattning, att de finge sin ekonomiska bärkraft genom

kraftleveransen till den industriella verksamheten och sagda näringar.

Med ett ord, statens vattenfall borde så exploateras, att de blefve till

välsignelse för hela nationen: från statens vattenfall skulle ledas ut

öfver bygderna nät af kraft- och ljusledningar, tillgängliga för hvarje

behof, vare sig storindustriens, den elektrokemiska industriens och järnvägarnas,

eller jordbrukets och smånäringarnas.

I denna anda syntes väl ock staten komma att handla vid tillgodogörandet

af de rika kraftkällorna i Trollhätte strömmar. Från de

blifvande kraftstationerna vid Trollhättan torde väl komma att emanera

ledningar för distribuering af ljus och kraft till såväl industriella behof

och järnvägsdrift som till landtbrukets, handtverkeriernas och smånäringarnas

många små afnämare.

s. 219 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

219

Kunde det icke förutsättas, att staten skulle göra sammaledes

med alla sina öfriga vattenfall, så borde staten dock i hvarje fall vid

deras tillhandahållande åt enskilda sörja för att de blefve tillgodogjorda

efter djlika principer och sålunda välja en sådan form för det tillstånd,

som staten kunde böra lämna åt enskilda att utnyttja vattenfallen, att

staten kunde göra gällande en reglerande och medbestämmande rätt.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen vore därför för sin del af den

åsikten, att staten ingalunda borde åtnöja sig att endast utarrendera

sina vattenfall, utan att staten borde genom att meddela koncessioner

å tillgodogörande af desamma och genom att därvid samtidigt ingå

som delägare i de för exploaterandet bildade bolagen åstadkomma, att

statens rika vattenkraftstillgångar komme till utnyttjande under sådan

form, att det lände det allmänna och nationen i dess helhet till största

möjliga gagn. Svenska staten borde därför, enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

åsikt, följa exemplet från de länder, där staten redan

funnit nödvändigt att reglerande ingripa för att förhindra att den enskilda

spekulationen sloge under sig kraftkällorna i de publika vattendragen.

Så hade exempelvis kantonen Yaud i Schweiz år 1901 meddelat

koncession till »La Cie vaudoise des forces motrices des lacs de

Jaux et de l’Orbe» för reglering af dessa sjöar och utnyttjande af vattenkraften

ur dem genom transformering till elektrisk kraft och dess

distribuering inom hela kantonen Yaud.

I denna koncession hade staten medgifvit kraftbolaget rätt att

genom expropriation enligt lag förvärfva all behöflig mark, rätt till

ledningars framdragande, äfvensom alla öfriga rättigheter, som erfordrades

för reglering af sjöarna och genomförande af alla för vattenkraftens

tillgodogörande och den elektriska energiens distribuering erforderliga

arbeten. Vidare hade staten upplåtit vattenkraften till kraftbolaget

utan vattenränta endast mot meddelägarrätt i bolagets vinst

å distribueringen af den elektriska energien. Af bolagets aktiekapital,

uppgående till 2,000,000 francs, hade staten tecknat en del samt kantonens

kommuner tillförsäkrats företrädesrätt vid den öfriga teckningen

enligt af staten bestämda grunder, hvarjämte staten garanterat

räntan med lägst 4 % å ett obligationslån å 2,000,000 francs. Till betäckande

af statens risk i följd af denna räntegaranti, hade staten

hypotek i bolagets fasta egendom och tillsatte 4 af styrelsens 7 ledamöter

och 1 af de två särskilda revisorerna. Sedan underhålls-,

rånte- och amorteringskostnaderna samt afsättningar till reservfonder

frånräknats, utdelades 5 % å aktierna, hvarefter den öfriga vinsten så

fördelades, att 40 % däraf utdelades som ytterligare aktiedividend och

s. 220 Kontrollera mot PDF

220

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

40 % ginge till staten som ersättning för de åt bolaget medgifna

koncessionsrättigheterna samt de återstående 20 % afsattes för ändamål,

som särskildt bestämdes af bolagets styrelse. Efter koncessionens erhållande

hade bolaget på den korta tiden af 3 74 år hunnit omspinna

en stor del af kantonen Vaud med sina ljus- och kraftledningar, så att

vid 1904 års utgång den elektriska energien gjorts tillgänglig för en

befolkning af 92,000 personer å en areal af 1,300 kvadratkilometer

eller för ungefär tredjedelen af hela kantonen, hvars areal utgjorde 3,223

kvadratkilometer med en folkmängd, som den 1 december 1900 varit omkring

281,400 personer. Med tillhjälp af 2 kraftstationer, ett stamledningsnät

af 325,6 kilometer, ett sekundär-och fördelningsnät af omkring 2 7 0

kilometer, sålunda med en total utsträckning för ledningsnätet af nära

600 kilometer samt 235 transformatorstationer hade 212 schweiziska förutom

ett mindretal angränsande franska kommuner satts i tillfälle att

gemensamt utnyttja vattenkraften från sjöarna Jaux och Orbe.

Med dylika exempel för ögonen, visande huru statens vattenkraft

kunde till båtnad för staten och till största allmänna nytta göras tillgänglig

för landet i dess helhet, funne väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

för sin del, att staten icke borde genom att inskränka sig till en blott

och bar utarrendering af sina vattenfall utlämna dessa på nåd och onåd

till den enskilda spekulationen, som med ifver trådde efter att slå

under sig all vattenkraft i vårt land för att ensam exploatera den,

såsom man redan vore i färd med att göra med de i privat ägo varande

vattenfallen, utan att staten fastmera borde efter schweiziska småstaternas

exempel själf taga del i sina vattenfalls omsättning i elektrisk

energi och dennas distribuering.

I öfverensstämmelse med denna uppfattning vore väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

af samma åsikt som vattenfallskommittén beträffande

de störa fördelar, som skulle följa af ett inrättande af en permanent

vattenfallskommission. Endast med afseende å detta centralorgans

uppdrag och sammansättning hade väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

delvis en annan åsikt än den, som blifvit framlagd af vattenfallskommittén

i dess förberörda underdåniga betänkande den 17 mars 1903.

Enligt vattenfallskommitténs summariska utredningar ägde svenska

staten under nuvarande förhållanden en krafttillgång af omkring 396,000

hästkrafter vid lågvatten, fördelad å 32 skilda flod- och sjösystem, och

detta kraftbelopp skulle betydligt ökas genom reglering af vattendragen,

därvid sjöarna medelst nödiga regleringsdammar förvandlades till värdefulla

magasin, som möjliggjorde en rationell hushållning med vattnet.

s. 221 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10-

221

Om emellertid detta väldiga kraftförråd icke skulle planlöst bortplottras

genom meddelande af koncessioner åt enskilde, innan det blifvit

utredt, kura de olika flod- och sjösystemens kraftförråd i sin helhet

och kombinerade med hvarandra kunde på rationellaste sätt utnyttjas

till största möjliga gagn för landet i dess helhet, så måste en allmän

plan utarbetas, hvarigenom klargjordes, hvilka flodsystems eller områdens

kraftkällor kunde och borde kombineras med hvarandra för att

gifva ström åt sammanhängande fördelningsnät af största möjliga omfattning.

Åstadkommandet af en dylik genomgående plan för landets

indelning i kraftfördelningsområden borde enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

åsikt utgöra den första och mest trängande uppgiften

för den permanenta vattenfallskommissionen. Denna allmänna plan

kunde utan tidspillan till sina stora hufvudgrunder lämpligen bringas

till stånd, därigenom att den permanenta vattenfallskommissionen af

Kungl. Maj:t bemyndigades att, under utfästande af täflingspris till

lämpliga belopp, inbjuda in- och utländska firmor, som ägnade sig

åt utarbetandet af projekt för hydroelektriska kraftanläggningar i stort,

till täflan om framläggande af en dylik generell plan. Sedan den permanenta

vattenfallskommissionen med ledning af resultaten af en dylik

täflan mellan in- och utländska fackfirmor kunnat fixera det generella

program, inom hvilket det kunde tillåtas den enskilda företagsamheten

att under statens meddelägarskap ombesörja exploateringen af de särskilda

kraftfördelningsområdena, så kunde därpå af Kungl. Maj:t

meddelas sökta koncessioner, efter det utlåtande blifvit af den permanenta

vattenfallskommissionen till Kungl. Maj:t afgifvet.

Efter dessa korta antydningar om de funktioner, som enligt vägoch

vattenbyggnadsstyrelsens åsikt borde åligga en permanent vattenfallskommission,

ville styrelsen öfvergå till frågan om kommissionens

sammansättning.

Uti motiveringen af sitt förslag om inrättande af en permanent vattenfallskommission

hade vattenfallskommittén med hänsyn till önskemålet

att söka nedbringa tiden för den formella behandlingen af frågor

rörande utarrenderande af statens vattenfall, med rätta framhållit, att

»ett dylikt centralorgan borde erhålla sådan sammansättning och sakkunskap,

att en af detsamma verkställd utredning vore till fyllest för

ärendets slutliga afgörande, det vill säga utredningen borde vara lika

fullständig och allsidig som om ärendet remitterats till alla de ämbetsmyndigheter,

som nu i dylika ärenden höras». En sådan sammansättning

af kommissionen vore utan tvifvel alldeles oafvislig. Men skulle

kommissionens utredning blifva till fyllest och skulle det kunna und
-

s. 222 Kontrollera mot PDF

222

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

vikas, att ärendet remitterades till alla de ämbetsmyndigheter, som nu

i dylika ärenden kördes — kvilket uppenbarligen vore ett af de mest

talande skälen för behofvet af en permanent vattenfallskommission —

så syntes det ock vara lika oafvisligt, att sagda ämbetsmyndigheter

blefve representerade i kommissionen genom ämbetsverkets chef ock

den tjänsteman, som inom ämbetsverket vore föredragande för de ärenden,

som berördes af ock kade samband med de frågor, som den permanenta

vattenfallskommissionen skulle fullständigt och allsidigt utreda.

Med hänsyn därtill finge väg- ock vattenbyggnadsstyrelsen erinra därom,

att enligt den af Ivungl. Maj:t den 8 december 1899 förnyade nådiga

instruktionen för styrelsen det ålåge väg- ock vattenbyggnadsstyrelsen

att handlägga tekniska ock administrativa ärenden, som anginge,

bland annat, anläggning af kanaler och farleder samt sjöars ock

vattendrags tillgodogörande för sjöfart, flottning eller andra industriella

behof ock i samband härmed nödiga anläggningar, äfvensom arbeten

för beredande af större odlingsföretag, skydd mot öfversvämning med mera.

Såsom väg- ock vattenbyggnadsstyrelsen redan i det föregående

framhållit, kunde den staten tillhöriga vattenkraften betydligt ökas

genom vattendragens ändamålsenliga reglering, och syntes fördenskull

ett rationellt tillgodogörande af densamma till största möjliga gagn

för landet i dess kelhet med nödvändighet kräfva, att de planer, som

skulle komma under den permanenta vattenfallskommissionens pröfning,

förutsatte omfattande sjö- ock flodregleringar. Skulle vid sådant förhållande

den permanenta kommissionens utredning kunna blifva fullständig

ock allsidig ock ärendenas remiss till väg- ock vattenbyggnadsstyrelsen

kunna undvikas, syntes det ock vara oundgängligt, att vägock

vattenbyggnadsstyrelsen vore representerad i kommissionen genom

de båda ledamöter i styrelsen, chefen och vederbörande byråchef, kvilka

inom styrelsen afgåfve utlåtanden i dylika frågor — hvarom icke, syntes

remiss till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen icke kunna undvikas.

Enahanda torde ock vara förhållandet beträffande landtbruksstyrelsen,

som ägde att bevaka landtbrukets och fiskets intressen, och syntes det

gälla alldeles detsamma om samtliga öfriga ämbetsverk, hvilka enligt

vattenfallskommitténs förslag skulle representeras i den permanenta

kommissionen.

Då vattenfallskommittén ansett, att industri och näringar blefve

uti kommissionen genom en fullmäktig i järnkontoret på bästa möjliga

sätt representerade, kunde väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för sin del

icke dela denna uppfattning. Då järnkontoret representerade hufvudsakligast

bergshandteringen, syntes vårt lands industri i öfrigt icke kunna

s. 223 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

223

anses vara på bästa möjliga sätt representerad genom bergshandteringens

representant. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen vore därför för

sin del af den åsikten, att industrien borde representeras af en fullmäktig

i järnkontoret och en ytterligare representant, som kunde utses

genom svenska teknologföreningen, som inom sig hyste representanter

för landets industri och näringar, äfvensom att kommerskollegium borde

i kommissionen företrädas på sätt kollegium i underdånigt utlåtande

påyrkat.

Enligt hvad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hade sig bekant,

hade svenska teknologföreningen föreslagit, att, jämte det föreningen

skulle erhålla sin särskilda representant, skulle i kommissionen insättas

»en inom vattenkraftstekniken speciellt sakkunnig ingenjör», som enligt

föreningens kommitterades i skrifvelse till föreningens II sektion uttalade

mening »gifvetvis bör vara föredragande». Denne inom vattenkraftstekniken

fullständigt förfarne ingenjör skulle erhålla säte och stämma

i kommissionen, enär det, enligt teknologföreningens kommitterades

åsikt, framginge af vattenfallskommitténs utredning, att den föreslagna

kommissionen »vid åtskilliga tillfällen måste taga befattning med

vattenkraftsanläggningens planläggning, drift och underhåll», samt det

»icke kunde förutsättas, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen med sina

mångskiftande uppgifter alltid kunde ställa till kommissionens förfogande

en på detta område speciellt sakkunnig person» och dessutom

»denne sakkunnige vid anfordran borde meddela arrendesökande nödiga

upplysningar».

Då det af Riksdagen afsedda ändamålet, att den rika krafttillgången

i statens vattenfall skulle så tillgodogöras, att den medförde största

möjliga gagn för landet i dess helhet, enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

åsikt skulle säkrast och bäst vinnas därigenom, att staten

afstode från vattenfallens bortplottrande genom utarrendering och i

stället genom en permanent vattenfallskommission utfärdade en inbjudan

till in- och utländska vattenbyggnadsfirmor att för af staten utfästa

täflingspris ingifva förslag till en allmän plan för ett rationellt tillgodogörande

al statens samtliga vattenfall enligt de af styrelsen i det föregående

angifna principer, för att det, efter projektens pröfning af den

permanenta vattenfallskommissionen och den sålunda till grunddragen

bestämda planens offentliggörande, måtte kunna öfverlämnas åt den

privata företagsamheten att på grundvalen af den generella planen

utarbeta och ansöka om koncession å genomförande af de särskilda

anläggningar och fördelningsnät för distribuering af den elektriska

s. 224 Kontrollera mot PDF

224

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

energien inom de områden, som enligt den rationella allmänna planen

kunde exploateras som särskilda fristående komplexer — så skulle

den permanenta vattenfallskommissionen därvid icke kafva att befatta

sig med själfva utarbetandet eller planläggningen af de särskilda hydroelektriska

anläggningarna eller med deras drift och underbåll. Kommissionen

skulle endast hafva att pröfva den allmänna planen och koncessionsansökningarna

med de därtill af sökandena fogade detalj projekten

samt att föreslå de villkor för koncessionens erhållande, bvilka

staten såsom blifvande meddelägare i företaget måste uppställa för att

bevaka statens och det allmännas intressen. Själfva utförandet, driften

och underhållet skulle efter koncessionens meddelande öfverlämnas åt

det bolag, som därför blefve bildadt, och både staten endast att såsom

meddelägare genom statens ledamöter i bolagsstyrelsen och genom dess

revisorer och särskilda kontrollanter utöfva den medbestämmanderätt

och kontroll i afseende å utförande samt i afseende å affärsledning,

drift och underhåll samt bestämmandet af taxan, som erfordrades i

det allmännas intresse.

Den tekniska sakkunskap i vattenbyggnads- och vattenkraftstekniska

frågor, som med sådana funktioner för den permanenta kommissionen

erfordrades, torde städse förefinnas bos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

som jämlikt Kungl. Maj:ts förenämnda instruktion

måste handlägga alla dylika vattentekniska frågor beträffande vattendrags

och sjöars reglering, kanaler och farleder, dammbyggnader och

andra anläggningar, som vore nödiga för sjöars och vattendrags reglering

för sjöfart, flottning eller andra industriella behof. Endast i

afseende å de rent elektriska anordningarna och den rationella planläggningen

af själfva det elektriska fördelningsnätet, kunde det vara

erforderligt att utanför väg- och vattenbyggnadsstyrelsen söka en häri

speciellt sakkunnig. För tillgodoseende häraf kunde, enligt väg- och

vattenbyggnadsstyrelsens förmenande, såsom särskild sakkunnig i bedömande

af den rent elektriska delen af den generella planen och af

de för erhållande af koncession ingifna anläggningsförslagen ingå i

kommissionen föreståndaren för fackafdelningen för elektroteknik vid

tekniska högskolan, hvilken kunde i kommissionen vara föredragande

i de rent elektriska detaljfrågorna, under det att ärendenas föredragning

i kommissionen, i hvad rörde de vattenbyggnadstekniska delarna, borde

ske genom byråchefen i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Då uppenbarligen hvarje anordning borde sorgfälligt undvikas,

hvilken kunde gifva anledning till misstro att icke städse statens och

det allmännas bästa blefve bestämmande vid den pröfning, som af den

s. 225 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

225

permanenta kommissionen verkställdes, så vore väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

af den bestämda uppfattningen, att, därest det utöfver den

sakkunskap, som städse borde vara att påräkna inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

af Kungl. Maj:t, oaktadt hvad styrelsen nu anfört,

skulle anses erforderligt, att enligt svenska teknologföreningens förslag,

förutom de två representanterna för bergshandteringen och öfrig

industri, en utom ämbetsverken stående inom vattenkraftstekniken

fullt förfaren ingenjör erhölle säte och stämma i kommissionen, det

måste uppställas som en oeftergiflig fordran, att denne icke finge vara

vare sig ägare, delägare eller anställd i sådan ingenjörs- eller annan

affär, hvars verksamhet omfattade planläggande eller utförande af hydroelektriska

anläggningar eller som drefve affärer med elektriska maskinerier

eller materiell, enär till och med blotta skenet af privatintresse

vid kommissionens handläggning af koncessionsansökning måste vara

aflägsnadt.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ville sålunda för sin del på grund

af hvad styrelsen anfört i underdånighet förorda,

att en permanent vattenfallskommission måtte inrättas med följande

sammansättning, nämligen:

l:o) öfverdirektören samt byråchefen och föredraganden i vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen för tekniska ärenden utom järnvägsärenden,

2:o) presidenten och ett kammarråd i kammarkollegium,

3:o) generaldirektören och en byråchef i domänstyrelsen,

4:o) generaldirektören och ett kommerseråd i kommerskollegium,

5:o) generaldirektören och en öfverdirektör i järnvägsstyrelsen,

6:o) öfverdirektören och en ledamot i landtbruksstyrelsen,

7:o) en fullmäktig i järnkontoret,

8:o) en delegerad för svenska teknologföreningen,

med bemyndigande för denna permanenta kommission

att vidtaga nödiga åtgärder för åstadkommande af en allmän plan

för vårt lands indelning i kraftfördelningsområden för utnyttjande på

rationellt sätt af statens vattenfall genom kombinering af kraftkällorna

för vattenkraftens omsättning i elektrisk energi och dennas distribuering

genom fördelningsnät af största möjliga omfattning,

att för åstadkommande fortast möjligt af denna allmänna plan

utfärda inbjudning till in- och utländska ingenjörsfirmor, som ägnade

sig åt utarbetande af hydrotekniska kraftanläggningar, till täflan om

framläggande af en dylik generell plan, efter det att Kungl. Maj:t

Bill. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 4 Afd. 10 Häft. 29

s. 226 Kontrollera mot PDF

226

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

på förslag från kommissionen i nåder bestämt de erforderliga täflingsprisens

belopp,

att, sedan den generella planen blifvit genom nådig fastställelse

fixerad och genom kommissionens försorg offentliggjord, pröfva och

till Kungl. Maj:t afgifva utlåtande öfver från enskilda inkommande ansökningar

om koncession å utförande och drift af de hydroelektriska

anläggningarna för visst fördelningsområde, samt

att pröfva och till Kungl. Maj:t afgifva utlåtande öfver af kommuner

ingifna ansökningar om statslån för förvärfvande af inom kommunen

belägna vattenfall för möjliggörande af deras tillgodogörande

till största möjliga gagn för det allmänna.

Landtiruks- . Landtbruksstyrelsen har den 12 januari 1906 afgifvit utlåtande

styrelsen de» i ärendet. Styrelsen, som till en början meddelat, att styrelsen under

jern. 1906. ärendets handläggning haft tillfälle att taga del af väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

berörda utlåtande, har emellertid ansett sig

icke hafva anledning att ingå på frågan om företrädet mellan de

olika planer för tillgodogörandet af landets vattenkraft, som funnes

framställda i vattenfallskommitténs betänkande och i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

utlåtande, eller att ingå i närmare bedömande af

den på de olika förslagens särskilda karaktär beroende frågan om

sammansättningen af den i båda förslagen upptagna centrala vattenfallskommissionen,

nämligen försåvidt icke dessa frågor på det närmaste

berörde landtbrukets och fiskets intressen, hvilka näringar vore

föremål för landtbruksstyrelsens ämbetsförvaltning.

Landtbruksstyrelsen anför vidare följande.

Det vore visserligen sant, att det måste anses äfven för landtbruket

vara af största vikt, att den energi, som funnes i landets vattenfall,

på det fördelaktigaste sätt komme särskilt landtbruket till godo,

men bedömandet af frågan om bästa sättet därför syntes icke påkalla

någon utredning från landtbruksstyrelsens sida.

Däremot ansåge landtbruksstyrelsen det vara af allra största vikt,

att i den vattenfallskommission, som enligt båda förslagen skulle inrättas,

landtbrukets och fiskerinäringens intressen blefve behörigen tillgodosedda

med hänsyn såväl till möjligheten för landtbruket att komma

i åtnjutande af fördelarna utaf den energi, som förefunnes i landets

vattenfall, som ock till angelägenheten däraf, att landtbrukets och

fiskerinäringens intressen icke skadades eller lede intrång genom det

sätt, hvarpå vattenfallen utnyttjades.

s. 227 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

227

I dessa hänseenden ansåge landtbruksstyrelsen i likhet med såväl

kommittén som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, att fiskeriinspektören

i landtbruksstyrelsen borde vara ledamot af kommissionen, men i olikhet

med både kommittén och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen funne landtbruksstyrelsen

det ovillkorligen nödvändigt, att äfven styrelsens agrikulturtekniskt

utbildade ledamot eller öfveringenjören inginge såsom

ledamot i vattenfallskommissionen. Det vore visserligen sant, att, såsom

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framhållit, denna styrelse enligt

sin instruktion hade att handlägga frågor rörande beredande af större

odlingsföretag eller minskning af frostländigheten, men det borde icke

förbises, att dylika frågor numera enligt landtbruksstyrelsens instruktion

bereddes och sedermera vid gemensamt sammanträde mellan vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen föredroges af

öfveringenjören i landtbruksstyrelsen och att ensamt hos denne tjänsteman

af såväl väg- och vattenbyggnadsstyrelsens som landtbruksstyrelsens

chefer och ledamöter kunde förutsättas den sakkunskap och erfarenhet,

som erfordrades för ett säkert bedömande af den för dylika ärendens

afgörande viktiga frågan, om och i hvad mån en vattenverksanläggning

kunde orsaka för jorden skadlig uppdämning eller försvåra vattenaflednings-

och odlingsföretag af större omfattning. Det torde ej kunna

bestridas, att vid ''byggandet i kungsådra för närvarande vore genom

lagstiftningen sörj dt därför, att landtbrukets intressen icke på antydda

sätt skadades, och hvarken vattenfallskommittén eller väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

hade ifrågasatt, att garantierna i detta hänseende

skulle minskas, men då de frågor, som vattenfallskommissionen kunde

komma att handlägga, naturligtvis icke inskränkte sig till sådana fall,

då kungsådra förefunnes i vattendraget, utan det tvärtom torde komma

att höra till vanligheten, att de företag, som kommissionen skulle få

att bedöma, vore af annan beskaffenhet, syntes det vara från landtbrukets

sida oeftergifligt, att öfveringenjören i landtbruksstyrelsen inginge

såsom ledamot i vattenfallskommissionen, helst på detta sätt

skulle vinnas äfven den fördelen, att jordbruksintresset blefve i förhållande

till industrien inom kommissionen kraftigare representeradt,

samt erfarenheten visat, att öfveringenjörens medverkan vid sådana

ärendens utredning, då frågan gällt vattendrag, där kungsådra funnits,

varit af gagn och betydelse.

Hvad för öfrigt denna komndssions sammansättning beträffade,

funne sig landtbruksstyrelsen kunna inskränka sig till det yttrandet

att, såvidt det skulle finnas eljest lämpligt, att cheferna för de

ämbetsverk, som borde representeras i vattenfallskommissionen, med

s. 228 Kontrollera mot PDF

228

Departements
chefens
yttrande.

Statsutskottets Utlåtande N:o 10-

undantag af chefen för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som ansetts

böra vara kommissionens ordförande, skulle ingå såsom ledamöter i

samma kommission, äfven landtbruksstyrelsens chef borde beredas plats

i kommissionen.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har landtbruksstyrelsen

i underdånighet hemställt, att vid genomförandet af ifrågavarande förslag

landtbrukets och fiskerinäringens intressen måtte behörigen tillgodoses,

på sätt landtbruksstyrelsen sålunda föreslagit.

Vattentallskommitténs förslag om inrättande af en särskild vattenfallskommission,

som skulle hafva att afgifva utlåtanden i frågor rörande

tillgodogörandet af statens vattenfall, synes mig icke längre böra skjutas

å sido. Det är en icke oväsentlig del af Sveriges naturtillgångar,

som ligger obegagnad i dessa vattenfall, och det synes mig vara en

angelägenhet af största vikt att åtgärder från statens sida vidtagas för

att främja ett bättre tillvaratagande af dessa värden. I detta afseende

anser jag kommitténs nu ifrågavarande förslag vara ett steg i den rätta

riktningen.

Hvilken åsikt man än har om de vägar, på hvilka staten bör

inslå, då det gäller att bringa dess vattenfall till användning, måste

det nämligen vara af synnerlig betydelse, att handläggningen af dylika

ärenden påskyndas. För den industriidkare, som vill arrendera ett

staten tillhörigt vattenfall, är det af största vikt att så fort som möjligt

vinna klarhet i fråga om upplåtelsen, och äfven i de fall då, på

sätt jag längre fram skall visa, statens och allmänhetens intressen

kräfva, att staten på något af de utaf väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

antydda sätt framträder såsom företagare, är det af synnerlig vikt,

att initiativen framkomma i rätt tid. Bland de förhållanden, som

för närvarande mest af allt bidraga till att försena handläggningen af

frågor af nu förevarande art, intager, såsom den af kommittén förebragta

utredningen visar, nödvändigheten att före den slutliga pröfningen

höra samtliga de myndigheter, hvilka representera de statsintressen,

som kunna tänkas berörda af det blifvande beslutet i frågan, ett af de

främsta rummen. En angelägen uppgift är det därför att skapa en

myndighet, som kan anses hos sig förena alla dessa statsintressen och

genom hvars hörande öfriga myndigheters utlåtanden blifva öfverflödiga.

En sådan myndighet är den föreslagna vattenfallskommissionen afsedd

att vara.

Angående lämpligheten af denna kommissions inrättande hafva

också alla i ärendet hörda ämbetsverk och institutioner varit ense.

s. 229 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10-

229

Annorlunda har förhållandet varit i fråga om den sammansättning

kommissionen lämpligast bör erhålla.

Först och främst har det sålunda yrkats, att, då afsikten med

kommissionens inrättande vore, att därigenom i koncentrerad form skulle

beredas tillfälle till en lika allsidig och grundlig utredning som den, hvilken

skulle vara att vinna genom särskilda remisser till de olika ämbetsverken,

dessa borde i kommissionen företrädas af respektive chefer och de

ämbetsmän, som inom verken vore föredragande för sådana ärenden, som

berördes af och hade samband med de frågor, kommissionen skulle

hafva att utreda. Fn dylik anordning synes mig dock icke vara

vare sig af omständigheterna betingad eller ens lämplig. Om man sörjer

för att från hvarje i kommissionen representeradt ämbetsverk den ledamot,

som kan antagas besitta den största sakkunskapen på det ifrågavarande

området, får säte och stämma i kommissionen, torde det därigenom

vara på ett fullt betryggande sätt sörjdt för utredningens fullständighet;

och att utöfver hvad som härför erfordras öka antalet ledamöter

i kommissionen jämväl med ämbetsverkens chefer, synes mig icke

böra ifrågakomma.

I detta sammanhang anser jag mig äfven böra framhålla, att för

den händelse fullmäktige i järnkontoret, hvilket äfven enligt min mening

bör hafva en representant inom kommissionen, icke skulle anse

sig inom sin egen krets hafva att tillgå någon för detta uppdrag

lämplig person, järnkontorets representant bör kunna få utses äfven

utom fullmäktiges krets.

Vidare har det från flera håll framhållits, att industri och näringar

behöfde på ett mångsidigare sätt företrädas inom kommissionen än

allenast genom representanten för järnkontoret. I sådant hänseende har

hemställts, att i kommissionen måtte beredas plats äfven för en ledamot

i kommerskollegium och eu representant för svenska teknologföreningen.

I princip gillar jag de skäl, som ligga till grund för dessa framställningar.

Däremot synes det mig föranleda till eu onödig vidlyftighet

att i den mån som föreslagits öka antalet ledamöter i kommissionen.

Om i kommissionen insättes, utom representanten för järnkontoret, ännu

en representant för näringarna, tagen direkt från det praktiska lifvet,

torde förslaget, att äfven kommerskollegium skulle vara representeradt

i densamma, kunna lämnas åsido. I fråga om sistnämnde representant

för industrien och näringarna, som alltså äfven jag anser behöflig, finner

jag det emellertid mindre lämpligt att binda sig vid vare sig svenska

teknologföreningen eller någon annan dylik privat sammanslutning.

Hvarje sådan kan ju upplösas eller förändra karakter, utan att statsmakterna

därvid hafva något att säga. Jag anser alltså denne repre
-

s. 230 Kontrollera mot PDF

230

Statsutskottets Utlåtande N:o 10-

sentant böra utses af Kungl. Maj:t efter förslag af den eller de korporationer

eller sammanslutningar, hvilkas yttrande Kungl. Maj:t kan finna

lämpligt inhämta.

Landtbruksstyrelsens hemställan, att förutom fiskeriinspektören

äfven öfver ingenjör en i styrelsen måtte erhålla säte och stämma i

kommissionen, anser jag mig böra biträda.

Slutligen hafva från åtskilliga håll framställts erinringar mot kommitténs

förslag, att den till själfskrifven ledamot i kommissionen föreslagne

byråchefen i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen skulle vara föredragande

i alla till kommissionen hänskjutna frågor, och har i stället

föreslagits, att en särskild föredragande, som tillika skulle hafva att

tillhandagå allmänheten med råd och upplysningar, måtte af Kungl.

Maj:t utses. Jag anser denna tanke af många skäl och äfven andra

än dem, som framburits af förslagsställarna, vara värd beaktande.

Utan tvifvel torde nämligen den meningen allt mera göra sig

gällande, att staten i vissa fall, äfven då det icke gäller tillgodoseendet

åt ett direkt statsändamål, bör taga initiativ och aktivt uppträda som

bryggare af vattenfall. Såsom det framgår af den af vattenfallskommittén

förebragta utredningen, äro statens vattenfall af mycket växlande storlek.

Så äger staten eu del vattenfall, som äro så obetydliga, att de icke synas

böra skiljas från de kronoegendomar, till hvilka de höra. Till denna

kategori höra åtskilliga mindre kvarnfall och andra dylika fall, hvilka för

respektive domäners egna behof äro erforderliga och kunna fullt tillgodogöras.

Andra vattenfall äro sådana, som väl förslå att lämna drifkraft åt

ett eller ett mindretal industriella företag, men som dock ej äro af den

storlek, att staten själf bör befatta sig med deras utnyttjande. Dylika

fall synas därför lämpligast böra utarrenderas åt enskilda. En tredje

kategori äro sådana, som till följd af sitt läge och sin storlek lämpa

sig att förse en eller annan tätare bebyggd ort med dess behof af ljus

och kraft. Dessa torde måhända i regel böra upplåtas på arrende till

vederbörande kommuner och samhällen. De nu nämnda fallen utgöra

det stora antalet af statens vattenfall. Det finnes emellertid ännu en

kategori, de stora vattenfallen, hvilkas vattentillgångar äro tillräckliga

att, förse ett större område med dess behof af kraft. Beträffande dem

måste, synes det mig, såväl statens eget som de blifvande afnämarnas

intressen bjuda, att staten icke lämnar ifrån sig rätten att utöfva inflytande

vid bestämmande af sättet och villkoren för utnyttjandet af

dessa viktiga kraftkällor. Här bör alltså den af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

framkastade tanken, att staten bör uppträda som företagare

antingen så, att den själf öfverbygger det ena eller det andra

s. 231 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10. 231

fallet och därifrån uthyr kraft, eller så, att den ingår som störste

delägare i företag, afseende att sålunda tillgodogöra sig vattenkraften,

hafva sin fulla giltighet. Detsamma synes gälla, därest till följd af

särskilda omständigheter det skulle låta sig göra att på ett eller annat

ställe efter en gemensam plan bebygga en större komplex af vattenfall,

något som emellertid till följd af åtskilliga förhållanden synes för

närvarande icke låta sig göra i större utsträckning. Skall emellertid

en dylik statsverksamhet komma till stånd och blifva till största möjliga

gagn, fordras det, att det statsorgan, som skall handhafva den närmaste

ledningen af densamma, äger förmåga både af blick för de föreliggande

förhållandena och af vaket initiativ.

Ridare kräfva en stor del af statens vattenfall omfattande regleringar

af de vattendrag, i hvilka de äro belägna, om de skola kunna

fullt tillgodogöras. I detta hänseende kan jag erinra, att de arbeten på

revision af vattenrätten, som för närvarande pågå, bland annat afse

åstadkommandet af en sådan lagstiftning, att dylika regleringsarbeten

skulle komma att betydligt underlättas. Äfven på detta område torde

således frågor uppstå om initiativ från statens sida.

I båda nu angifna hänseenden synes en ledande ställning böra

intagas af kommissionen. Emellertid torde, för att kommissionen skall

kunna fylla denna uppgift, den fordran böra ställas på föredraganden

i densamma, att han genom besök på platsen och en noggrann kännedom

om industriens och näringarnas kraf är väl kvalificerad för att

gifva första impulsen till de förslag, det skulle tillkomma kommissionen

att framlägga. Äfven för beredande till föredragning af frågor om

upplåtelse af vattenkraft, synas för öfrigt i många fall vidlyftiga utredningar

skola komma att erfordras. Vid sådana förhållanden torde

emellertid kunna ifrågasättas, om byråchefen i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

äfven med bästa vilja och förmåga skulle kunna på ett

nöjaktigt sätt fylla, jämte de mångfaldiga öfriga kraf, som hans ordinarie

tjänst ställer på honom, äfven alla de anspråk, som skulle komma

att ställas på honom såsom föredragande i vattenfallskommissionen.

Jag ansluter mig således härutinnan till dem, som påyrkat, att föredragningen

inom kommissionen måtte uppdragas åt en särskild föredragande.

Denne föredragande borde benämnas statens vattenfallsingenjör

och synes böra utses bland våra i vattenbyggnadskonst mera framstående

yngre ingenjörer inom eller utom väg- och vattenbyggnadskåren.

lian skulle vara ledamot i kommissionen och på samma gång vara den

som, i enlighet med hvad fullmäktige i järnkontoret funnit önskligt,

s. 232 Kontrollera mot PDF

232

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

till det yttre representerade det permanenta hos kommissionen. Finge

vattenfallsingenjören vid sin sida en amanuens, hvilken, utom det att

han naturligtvis i allmänhet skulle gå chefen till hända, ombestyrde den

säkerligen icke vidlyftiga registreringen af inkommande handlingar samt

protokollsföringen hos kommissionen äfvensom, då ingenjören af ämbetsresor

eller annat förfall vore förhindrad att emottaga besökande, i hans

ställe skötte mottagningen, synas ytterligare fasta arbetskrafter icke för

närvarande skola blifva behöfliga för den nu ifrågasatta organisationens

genomförande. Skulle i något fall en vidlyftigare juridisk utredning, t. ex.

angående den kronan tillkommande dämningsrätten vid visst vattenfall,

erfordras, kunde ju erforderlig hjälp beredas ingenjören genom tillkallande

af särskild sakkunnig, och för verkställande af en del tekniska

utredningar bör ingenjören kunna erhålla god hjälp från den hydrografiska

byrå, Kungl. Maj:t i särskild proposition föreslagit Riksdagen att inrätta.

Vid bifall till hvad jag sålunda föreslagit skulle vattenfallskomissionen

komma att bestå af:

1) vattenfallsingenjören,

2) byråchefen i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för tekniska

ärenden utom dem, som röra järnvägar,

3) öfveringenjören i landtbruksstyrelsen,

4) fiskeriinspektören,

5) en ledamot i kammarkollegium,

6) en byråchef i domänstyrelsen,

7) en öfverdirektör och ledamot af järnvägsstyrelsen,

8) en representant för järnkontoret, och

9) en representant för de grenar af industrien och näringarna,

hvilka icke företrädas af järnkontoret.

Af dessa skulle de fyra förstnämnda uppenbarligen vara själfskrifna.

Öfriga ledamöter åter synas böra förordnas af Kungl. Maj:t,

de, som skola representera ämbetsverk, efter förslag af dessas chefer

samt af de öfriga representanten för järnkontoret efter förslag af

styrelsen för detta och representanten för de grenar af industrien

och näringarna, hvilka icke företrädas af järnkontoret, på sätt jag förut

angifvit.

En följd af denna sammansättning af kommissionen torde böra

blifva, att Kungl. Maj:t inom densamma utser ordförande.

Förordnanden för ordförande och ledamöter i kommissionen synas

mig, såsom ock från flera håll framhållits, icke böra afse allt för kort

tid. En tidrymd af tre år torde i detta hänseende kunna anses lämplig

s. 233 Kontrollera mot PDF

*

Statsutskottets Utlåtande N:o 10. 233

Det har äfven ifrågasatts, att för ledamöterna i kommissionen

borde ntses suppleanter. Mig synes detta förslag mindre tilltalande.

Först och främst hotas därigenom kontinuiteten i arbetet. Vidare möter

det ju störa svårigheter att få lämpliga suppleanter för en del af kommissionens

ledamöter såsom särskilt fiskeriinspektören och öfveringenjören.

Slutligen torde en sådan anordning vara tämligen onödig.

Kommissionens uppgift skulle ju endast vara att afgifva utlåtanden

och förslag. Har således någon kommissionens ledamot af laga förfall

varit hindrad att närvara vid ett af dess sammanträden och skulle till

följd däraf utredningen anses mindre fullständig, kan ju denna brist

lätt afhjälpas t. ex. därigenom, att vederbörande får sig förelagdt

att efter tagen del af handlingarna inkomma med särskild! yttrande

i ärendet.

Tillsättes, på sätt jag förut föreslagit, en särskild vattenfallsingenjör

torde därigenom öppnas en lämplig utväg att tillmötesgå äfven ett

annat af de af vattenfallskommittén framhållna önskemålen, nämligen

sammanförandet af den hufvudsakliga förvaltningen af statens vattenfall

på en hand. Till öfvertagande af denna förvaltning synes mig vattenfallsingenjör

en synnerligen väl lämpad, under det att man däremot måste

gifva domänstyrelsen rätt däruti, att dess ledamöter och underlydande

näppeligen äro ägnade att öfvertaga en sådan förvaltning. Visserligen

är det knappt tänkbart, att, därest staten skulle finna sig föranlåten att

själf montera ett eller annat fall och därifrån uthyra kraft, den närmaste

ledningen af ett dylikt företag skulle kunna öfverlämnas åt någon

central ämbetsmyndighet. Ej heller synes det mig kunna undgås,

att staten, där den inginge som intressent i ett dylikt företag,

nödgades anförtro åt någon i orten bosatt person att i styrelsen

för företaget bevaka statens intressen. Bortsedt från dessa fall skulle

emellertid åtskilliga förvaltningsgöromål återstå, som skulle komma

att fordra särskild sakkunskap på vattenteknikens område, t. ex. inledandet

och fullföljandet af erforderliga underhandlingar med spekulanter

på vattenkraft, upprättande af kontrakt med statens vattenfallsarrendatorer,

öfvervakandet af att dessa vid fallens bebyggande iakttoge

kontraktens föreskrifter, öfveruppsikten öfver de verk, staten tilläfventyrs

drefve för egen räkning, och öfver skötseln af de företag, i hvilka staten

ingått som delägare, o. s. v. Den förvaltning, hvarom här är fråga, och som

väl endast skulle omfatta sådana vattenfall, hvilka hvarken blifvit till vissa

statsändamål disponerade eller ansetts böra fortfarande tillhöra respekBih.

till Riksd. Prot. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 10 Raft. 30

s. 234 Kontrollera mot PDF

234

Statsutskottets Utlåtande N:o JO
-

tive domäner, bör, synes det mig, med fördel kunna öfverlämnas åt

vattenfallsingenjören. Utom nu angifna uppgifter skulle det vidare

åligga denne såsom statens organ vid förvaltningen af dess vattenfall,

bland annat, att förvara de med vattenfallsarrendatorerna afslutade kontrakten,

att vid inträffande arrendeledigheter göra framställning om afskiljande

från de utarrenderade domänerna af sådana till dem hörande

vattenfall, som kunde anses vara af den betydenhet, att de borde göras

till föremål för särskild disposition, samt om dylika vattenfalls ställande

under vattenfallsingenjörens vård och inseende, samt att enligt de

föreskrifter, Kungl. Maj:t kan finna anledning meddela, föra noggrann

förteckning öfver alla staten tillhöriga vattenfall. Ofvertagandet af

dessa uppgifter synes emellertid tillsvidare icke böra vålla större ökning

i arbetet än att ingenjören med tillhjälp af amanuensen och förutnämnda

tillfälliga arbetshjälp mycket väl bör kunna hinna ensam bestrida samtliga

de göromål, som sålunda skulle komma att åligga honom.

Med den af mig nu föreslagna organisationen synes det mig,

som om man både skulle väl tillgodose det närvarandes kraf och öppna

möjlighet för en utveckling i jämnbredd med de fordringar, framtiden

kan komma att uppställa, såvidt desamma nu äro öfverskådliga.

Hvad kostnaderna för den ifrågasatta organisationen angår, synas

de åtminstone till eu början ej skola blifva stora.

Ledamöterna i kommissionen torde nämligen med undantag af

vattenfallsingenjören böra vara oaflönade och endast i den mån deras

ledamotskap icke beror på deras ställning af ämbets- eller tjänstemän

berättigade till dagtraktamente för sitt deltagande i sammanträdena.

Beloppet af detta traktamente synes skäligen böra sättas till tio kronor

om dagen. Dessutom synas samtliga ledamöter böra tillerkännas rätt

till reseersättning enligt resereglementet för inställelse vid sammanträde

med kommissionen å annan ort än den, där de äro bosatta eller

där de till följd af särskildt tjänsteärende eller under semester uppehålla

sig. De af kommissionens ledamöter, som icke äro ämbetsmän, torde

härvid böra likställas med öfriga ledamöter af densamma.

Den reseersättning till vattenfallskommissionens ledamöter, som

sålunda i vissa fall borde tillkomma dem, äfvensom dagarfvodet till

de ledamöter af densamma, hvilka skulle vara berättigade till sådant,

synes mig böra utgå af nionde hufvudtitelns ordinarie anslag till reseoch

traktamentspenningar.

Hvad därefter angår vattenfallsingenjören, så synes mig, att han

till en början bör anställas endast på förordnande och att hans aflöning så
-

s. 235 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10. 235

ledes bör utgå i form af arfvode. Om någon på förhand garanterad

rätt till ålderstillägg kan alltså ej blifva fråga. För ett arfvode af 7,000

kronor torde för den första tiden en för befattningen fullt kompetent

person höra kunna erhållas. I den mån åter i framtiden statens

vattenfall komma till ökad användning och därmed krafven på ingenjören

växa, bör äfven hans aflöning ökas, men då bör också staten kunna påräkna

väsentliga inkomster af sina vattenfall. Utom arfvode! till vattenfallsingenjören

påkallar den föreslagna organisationen icke andra anslag

än till arfvoden åt en amanuens och en vaktmästare, hvilken sistnämnde

synes kunna likställas med vaktmästare vid de centrala ämbetsverken,

samt till expenser och, därest ämbetslokal åt ingenjören icke skulle

kunna beredas i något statens hus, till hyra. Härlör torde kunna beräknas

ett sammanlagdt belopp af 6,000 kronor.

Hvad angår arfvode! åt vattenfallsingenjören, torde af detsamma

5.000 kronor böra anses motsvara lön och 2,000 kronor höra betraktas

såsom tjänstgöringspenningar; och bör, på sätt särskildt väg- och

vattenbvggnadsstyrelsen framhållit, för åtnjutande af berörda arfvode

uppställas det villkor, att vederbörande ej befattar sig med någon som

helst enskild ingenjörsverksamhet.

Det för organisationens genomförande erforderliga anslaget, tillhopa

13.000 kronor, synes tillsvidare böra uppföras å extra stat,.»

Utskottet har velat gifva sitt erkännande åt det omfattande arbete,

som ägnats utredningen af föreliggande ärende, och tillika uttala

sin tillfredsställelse öfver, att denna fråga nu blifvit bragt under Riksdagens

pröfning. Det af Kungl. Maj:t framlagda förslaget till frågans

lösning har utskottet emellertid icke ansett sig kunna biträda. Dtskottet

fiuner nämligen den föreslagna vattenfallskommissionens sammansättning

otillfredsställande och icke ägnad att bereda institutionen den

stadga, som erfordras för att den må kunna på ett nöjaktigt sätt

fungera. Emot denna sammansättning är att anmärka bland annat

att, genom insättande i kommissionen af ledamöter i flera ämbetsverk,

dessa verks arbete skulle komma att på ett betänkligt sätt förryckas.

Därtill kommer, att befaras kan, att den föreslagna kommissionen

skulle blifva i saknad af den affärsmässighet, utan hvilken dess uppdrag

icke kan på nöjaktigt sätt fullgöras. Vid sådant förhållande har

utskottet velat ifrågasätta, huruvida icke åt en redan nu befintlig institution

skulle kunna öfverlämnas att taga initiativ och ledning i förevarande

angelägenhet, exempelvis styrelsen för Trollhätte kanal- och

Utskottets

yttrande.

s. 236 Kontrollera mot PDF

236

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

vattenverk, vare sig denna institution för ifrågavarande uppdrags fullgörande

måste beredas någon förstärkning eller styrelsen endast må

lämnas rätt att i mån af behof anlita tekniskt kunniga personer för

nödiga undersökningar och eventuella planers uppgörande. Kostnaderna

för den af utskottet nu antydda anordning synas ej böra öfverskrida

dem, som beräknats för den af Kungl. Maj:t föreslagna kommissionen,

äfven om, såsom sig bör, särskild hänsyn tages till att teknisk kunskap

och affärsmässighet må i vidsträckt mån tagas i anspråk för fullföljande

af de värf, som ifrågavarande angelägenhets tidsenliga anordnande

betingar.

Med afseende å hvad sålunda förekommit och under uttalande af

önskvärdheten af, att förenämnda viktiga fråga må snarligen vinna en

lycklig lösning, får utskottet, som emotser att densamma utan dröjsmål

åter komme att bringas under Riksdagens pröfning, hemställa,

att Kungl. Maj:ts föreliggande framställning icke

må af Riksdagen bifallas.

Domänstyrelsen.

Arfvodcn åt

tre tjänstemän

i första graden

å domän styrelsens

skogsafdelning.

[45.]

47 :o)

hemställer

I enlighet med Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning

utskottet,

att Riksdagen må, i likhet med hvad för innevarande

år ägt rum, till arfvoden åt tre tjänstemän i

första graden (notarier) å domänstyrelsens skogsuf delning

med 3,000 kronor för dem hvar, på extra stat för år

1908 anvisa ett belopp af 9,000 kronor.

Angående anslag

till vifeariatsersättning,

arfvoden

för byggnadsplaners

granskning,

åt amanuenser

och extra

biträden,

m. m.

[46.]

48:o) Vidare och likaledes med anledning af Kungl. Maj:ts framställning

hemställer utskottet,

att Riksdagen må, i likhet med hvad för innevarande

år ägt rum till vikariatsersättning, arfvoden

för byggnadsplaners granskning, åt amanuenser och

extra biträden, renskrifnings- och tryckningskostnader

hos domänstyrelsen, på extra stat för år 1908 bevilja

ett anslag af 8,000 kronor.

s. 237 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande JST:o 10.

237

Deri lokala förvaltningen af statens jordbruksdomäner.

49:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att å extra stat för Ang. aflöning

år 1908 anvisa till aflöning åt domänintendenter och för uppehållande

afl domäng öromålen hos länsstyrelserna 42,800 kronor, samt till resekost- m. m.

nader vid domän/Örv ältning en såsom förslagsanslag 45.000 kronor. resekostnader

Departementschefen har i detta ärende till statsrådsprotokollet vid domänföranfört

följande:

»För bestridande af hithörande utgifter äro i nu gällande riksstat

såsom extra anslag anvisade dels till aflöning åt domänintendenter och för

uppehållande af domängöromålen hos länsstyrelserna 43,200 kronor, dels

ock till resekostnader vid domänförvaltningen förslagsvis 45,000 kronor.

Efter erinran att Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 26 oktober

1906 af förstnämnda belopp till aflöning åt domänintendenter och till

Kungl. Maj:ts befallningshafvandes disposition för beredande af biträde

vid domänärendenas handläggning å landskontoren anvisat tillhopa

42,800 kronor, har nu domänstyrelsen uti underdånig skrifvelse den

23 november 1906, då anslag för nämnda ändamål fortfarande vore

behöfliga, hemställt om framställning till Riksdagen om anvisande

på extra stat för år 1908 af 42,800 kronor till aflöningar åt domänintendenter

och för uppehållande af domängöromålen hos länsstyrelserna

samt af 45,000 kronor såsom förslagsanslag till resekostnader vid domänförvaltningen.

»

Utskottet har icke halt något att emot denna framställning erinra

och hemställer alltså,

att Riksdagen må på extra stat för år 1908 bevilja:

a) till aflöning åt domänintendenter och för

uppehållande af domängöromålen hos länsstyrelserna

42,800 kronor; samt

b) till resekostnader vid domänförvaltningen,

såsom förslagsanslag 45,000 kronor.

s. 238 Kontrollera mot PDF

238

Statsutskottets Utlåtande N:o JO.

Extra lurarkrafter

vid

skogsinstitutet.

[49.]

Skogsinstitutet.

50:o) Kung].. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, till anställande

af extra lär arkrafter vid skogsinstitutet, på extra stat för år 1908 anvisa

ett belopp af 7,000 kronor.

Departementschefen har i detta ärende till statsrådsprotokollet

anfört följande:

»För hvart och ett af åren 1902—1907 har Riksdagen beviljat

anslag på extra stat till beredande af ökade extra lärarkrafter vid skogsinstitutet.

Detta anslag, som under 1902—1906 utgick med 5,000

kronor årligen, har på därom af Kungl. Maj:t gjord framställning för

innevarande år höjts till 7,000 kronor.

Uti sin förenämnda underdåniga skrifvelse den 9 oktober 1906

angående anslagsbehofvet för skogsväsendet för år 1908 har nu domänstyrelsen,

under förutsättning att frågan om skogsinstitutets omreglering

icke hunne blifva slutbehandlad, föreslagit, att ifrågavarande extra anslag

måtte för år 1908 utgå med lika belopp som för innevarande år.

Frågan om skogsinstitutets omreglering föreligger icke i det

skick, att något förslag i ämnet nu kan föreläggas Riksdagen. Den

2 mars 1906 har Kungl. Maj:t förordnat, att kommittén för afgifvande

af utlåtande och förslag rörande reglering af statens ämbetsverks

och myndigheters löneförhållanden m. m. skidle öfvergå till

behandling af frågan om reglering af löneförhållandena in. m. vid skogsstaten

och de allmänna skogsläroverken. Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande

den 7 april 1906 tillkallade dåvarande chefen för jordbruksdepartementet

den 12 i samma månad fem sakkunniga personer

att inom departementet biträda vid behandling af fråga om, bland annat,

ändamålsenligt ordnande af skogsundervisningen i riket, hvarefter bemälda

sakkunniga på därom af dem gjord framställning den 16 november

1906 af Kungl. Maj:t. bemyndigades att i samband med de förslag i

fråga om ordnandet af skogsundervisningen, hvilka de kunde komma

att framställa, afgifva yttrande jämväl i afseende å regleringen af löneförhållandena

vid de allmänna skogsläroverken. Omförmälda kommitté

har ännu icke afgifvit sitt utlåtande och förslag rörande regleringen af

löneförhållandena m. m. vid skogsstaten och de allmänna skogsläroverken.

Ej heller hafva förenämnda sakkunniga ännu hunnit afsluta

s. 239 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10. 239

sina förberedande arbeten för fullgörande af det dem lämnade uppdrag.

Vid sådant förhållande kan den pågående utredningen af förevarande

fråga icke afslutas i så god tid, att något förslag i ämnet kan blifva

framlagdt till 1907 års Riksdag.»

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må, till anställande af extra lärarkrafter

vid skogsinstitutet, på extra stat för år 1908

anvisa ett belopp af 7,000 kronor.

Landtmäteristaten.

51:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till arfvode åt

en extra föredragande i landtmäteristyrelsen å extra stat för år 1908

bevilja ett anslag af 4,500 kronor.

Departementschefen har i detta ärende till statsrådprotokollet

anfört följande:

»Enligt 1 § i landtmäteriinstruktionen enligt dess nuvarande lydelse

utgöres landtmäteristyrelsen af en landtmäteridirektör, hvilken biträdes

af en sekreterare. Enligt 3 § i samma instruktion har landtmäteridirektören,

hvilken i främsta rummet är Kungl. Maj:t ansvarig för

göromålens behöriga gång, beslutanderätt i alla mål och ärenden, som

på styrelsens afgörande ankomma, dock med skyldighet att inhämta

sekreterarens mening.

Enligt 4 § åligger det sekreteraren

att föredraga alla de mål och ärenden, som på landtmäteristyrelsens

afgörande bero, föreslå det beslut, som må fattas, eller den åtgärd,

som bör vidtagas, och skälen därtill angifva samt föra protokoll, då

sådant vid ärendenas föredragning eller eljest finnes nödigt, uti hvilket

protokoll landtmäterisekreteraren har att, därest hans mening icke af

landtmäteridirektören godkännes, densamma anteckna;

att uppsätta konceptexpeditioner i förekommande mål, bestyra

om renskrifning af utgående expeditioner, desamma kontrasignera, ombesörja

sådana expeditioners afsändande till vederbörande samt efter

Till förstärkning

af arbetskrafterna

inom landtmäteristyrelsen.

[50.]

s. 240 Kontrollera mot PDF

240

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

hvarje ärendes handläggning därom göra erforderliga anteckningar i

styrelsens diarium;

att utöfva närmaste tillsyn däröfver, att de arbeten, som åligga

aktuarien och ingenjörerna, med noggrannhet och skyndsamhet utföras;

att å behöriga tider upprätta förslag till rekvisition å landtmäteristyrelsens

aflöningsmedel samt tillställa aktuarien uträkning å de hvarje

löntagare tillkommande aflöningsbelopp;

att föra förteckning öfver styrelsens protokoll och konceptexpeditioner

samt saköreslängd öfver de af styrelsen ådömda böter

och viten äfvensom de anteckningar i öfrigt, hvilka anbefallas för öfvervakande

af ärendenas gång; samt

att föra matrikel och för hvarje år upprätta särskild befordringsoch

afgångsförteckning öfver generallandtmäterikontorets ämbets- och

tjänstemän äfvensom landtmätarna i länen, landtmäteriauskultanter och

landtmäterielever.

Såsom af denna redogörelse framgår, är det en mängd göromål,

som lagts å landtmäterisekreteraren. Han har att fullgöra såväl de

åligganden, som i de centrala verken i allmänhet åligga föredragande

ledamöter, som dem, hvilka eljest åligga notarier.

Landtmäteristyrelsen har nu i underdånig skrifvelse den 12

december nästlidna år anhållit, att, som sekreteraren icke medhunne att

utföra allt det arbete, som enligt instruktionen ålåge honom, medel

måtte beredas för förordnande af en extra föredragande i styrelsen

under år 1908; och har styrelsen till stöd för denna hemställan anfört

i hufvudsak följande.

Väl hade landtmäterisekreteraren till sitt biträde för de mindre

maktpåliggande af de honom enligt instruktionen åliggande tjänstegöromål

en amanuens med daglig tjänstgöringsskyldighet. Men till

följd däraf, att antalet mål och ärenden, som landtmäteristyrelsen hade

att afgöra, under de senare åren ökats i mycket betydlig grad, kräfde

redan de enklare göromål, hvilka knnde anförtros åt amanuensen, större

del af hans arbetstid än hvad i något annat ämbetsverk vore fallet

eller Tingefär samma arbetstid, under hvilken de ordinarie tjänstemännen

enligt gällande arbetsordning skulle vara å tjänsterummen tillstädes.

Därför utgjorde i hvarje fall de tjänstegöromål, som ålåge landtmäterisekreteraren

till följd af ärendenas mängd och beskaffenhet, en sådan

arbetsbörda, att densamma icke längre kunde utan men för ärendenas

noggranna och allsidiga pröfning hvila å allenast en föredragande.

Ehuru styrelsen vore förvissad om, att behofvet af ytterligare

en föredragande vore att anse såsom konstant, afsåge styrelsen med

s. 241 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

241

denna underdåniga framställning dock icke vidtagande af åtgärd för

erhållande af lön på ordinarie stat åt en andre föredragande, utan

hölle styrelsen före, att enär två på Kung!. Maj:ts nådiga pröfning

för närvarande beroende frågor, nämligen landtmäteristyrelsens underdåniga

förslag till omorganisation af landtmäterikåren samt ett af utsedda

kommitterade afgifvet betänkande och förslag till förordning om

jordregister möjligen kunde gifva anledning till framställningar angående

förändringar af landtmäteristyrelsens organisation, styrelsens behof af

ökad arbetskraft lämpligen borde tillgodoses medelst förordnande af

en extra föredragande, för hvilken arfvode sjmtes böra beredas genom

utverkande bos Riksdagen af anslag på extra stat för ett år i sänder.

Till utredning angående göromålens ökning i styrelsen under de

senaste åren finge styrelsen i underdånighet åberopa följande, rhed

ledning af styrelsens till Kungl. Maj:t afgifna årsberättelser och styrelsens

diarier upprättade tabell. 1 denna inginge icke de ärenden,

som afgjorts af landtmäterifiskalen, ej heller de, som handlagts af

aktuarien, såsom mottagande och granskning af landtmätarnas kartrenovationer

samt ombesörjande af begärda kopior af i styrelsens arkiv

förvarade kartor, utan upptoges endast de af styrelsen på sekreterarens

föredragning under åren 1886—1905 afgjorda mål och ärenden.

Bih. till Riksd. Prof. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 10 Käft.

31

s. 242 Kontrollera mot PDF

242

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Afgjorda må) och ärenden:

År.

Antal.

I hvilka utredning eller utlåtande begärts:

Antal

utgångna

expedi-

tioner.

Åt Kungl.

Maj:t i

statsrådet.

Åt Kungl.

Haj:ts

högsta

domstol.

Af Kam- markol- legium.

Af andra

ämbetsverk

o. myndig- heter.

Summa.

1

2

3

1 4

5

6

7

8

1886

585

24

9

16

12

61

961

1887

586

23

7

12

21

63

992

1888

541

28

6

7

25

66

996

1889

514

23

14

10

14

61

921

1890

602

28

21

9

28

86

1,001

1891

616

21

16

15

35

87

996

1892

597

24

11

21

27

83

1.027

1893

535

17

10

20

23

70

948

1894

528

17

6

13

31

67

880

1895

544

23

16

17

30

86

966

1896

524

15

17

19

47

98

959

1897

555

19

15

21

43

98

913

1898

514

25

15

10

50

100

871

1899

611

24

15

17

39

95

1,090

1900

882

22

16

20

38

96

1,154

1901

953

22

16

22

24

84

1,192

1902

951

27

19

22

33

101

1,253

1903

994

40

18

18

31

107

1,327

1904

1,129

33

23

31

39

126

1,571

1905

1,048

31

19

34

60

144

1,571

Medeltal.

1886—1890

559

25

11

11

20

67

974

1891—1895

564

20

12

17

29

78

963

1896—1900

617

21

16

17

43

97

997

1901—1905

1,015

31

19

25

37

112

1,383

s. 243 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

243

Af denna medeltalstabell framginge sålunda, bland annat, att antalet

afgjorda mål och ärenden, ökats med omkring 82 procent, att antalet

utgångna expeditioner ökats med 42 procent, att antalet af de mål och

ärenden, i hvilka utredning eller utlåtande begärts, varit beträffande

hvarje kategori för sig i stigande, och att dessa mål och ärenden sammanlagdt

ökats med omkring 67 procent.

De mål och ärenden, som enligt landtmäteriinstrnktionen och

andra författningar ålåge landtmäteristyrelsen, kunde uppdelas i två

hufvudgrupper. Den första omfattade de mål och ärenden, som

föranleddes af landtmäteristyrelsens allmänna åliggande att handhafva

tillsynen öfver landtmäteri- samt skiftes- och afvittringsverken. Till

denna grupp hörde flertalet mål och ärenden. Den andra gruppen

utgjordes af de mål och ärenden, som på grund af styrelsens åliggande

attT meddela utlåtande i frågor rörande landtmäteri- samt skiftes- och

afvittringsverken, då sådant af offentlig myndighet begärdes, i sådant

syfte remitterades till styrelsen. Flertalet af de i kolumnerna 3—6 uti

den upprättade tabellen upptagna mål och ärenden hörde till sistnämnda

grupp eller samtliga med undantag af sådana i kolumn 3 förekommande

remisser, som afsåge ärenden, hvilka hörde till första gruppens mål.

I öfrigt utgjordes de remitterade målen af: ärenden angående förslag

till nya eller ändring af gällande lagar och författningar inom skifteslagstiftningen

eller denna närstående lagstiftningsområden, skiftesmål

samt rågångsmål och tvister angående äganderätt till fast egendom,

hvilka från högsta domstolen remitterades till styrelsen, mål, i hvilka

fråga vore om boställens samt andra kronoegendomars rätt till ägor,

vatten, holmar, uppgrundningar med mera, hvilka mål komme till

styrelsen såväl från Kungl. Maj:t i stat sdepartementen som från kammarkollegium

samt andra verk och myndigheter, åtskilliga från kammarkollegium

öfverlämnade ärenden angående frågor, huruvida i jordeboken

upptagna fastigheter vore att anse såsom för sig bestående eller såsom ej

vidare befintliga, angående oregelbundenheter i rikets administrativa

indelning och angående i städers, köpingars och municipalsamhällens

områden ingående delar af angränsande byar och hemman med mera

samt ärenden, som uppstått till följd af tillkomsten af 1896 års lag om

hemmansklyfning, ägostyckning och jordafsöndring med däri sedermera

gjord ändring, nämligen angående fastställelse å jordafsöndringar och

från administrativa myndigheter, särskildt domänstyrelsen, öfverlämnade

ärenden angående ägostyckning.

Det vore således mål och ärenden af mångahanda slag och af

viktig beskaffenhet, som öfverlämnades till landtmäteristyrelsen för ut
-

s. 244 Kontrollera mot PDF

244

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

redning och utlåtandes afgifvande. De flesta af dessa mål och ärenden

vore äfven mycket vidlyftiga, så att det icke vore ovanligt, att ett

måls utredning kräfde flera veckor, ja till och med månader.

Väl ålåge det de hos styrelsen anställda två ingenjörer att

verkställa erforderliga uträkningar i de skiftesmål, i hvilka styrelsens

utlåtande begärts, äfvensom att göra de arkivundersökningar, som för

remitterade ärendens utredning erfordrades. Men sekreteraren hade

dock skyldighet att bearbeta, ordna och bedöma det hopsamlade materialet

och uppsätta de i regeln vidlyftiga konceptexpeditionerna.

Såsom af den nu gjorda framställningen framginge, hade landtmäterisekreteraren

sålunda att handlägga ej allenast en synnerligen stor

mängd af mål och ärenden utan äfven många vidlyftiga och invecklade

sådana.

Till följd däraf att antalet mål och ärenden under de senare

åren i hög grad ökats, hade göromålen inom styrelsen ökats i en grad,

som enligt styrelsens mening med nödvändighet påkallade åtgärder för

ökning äfven af styrelsens arbetskrafter.

Till ytterligare utredning om behofvet af sådan ökning tilläte sig

styrelsen i underdånighet anföra följande.

Göromålens mängd hade ökats ej allenast till följd däraf, att

antalet mål och ärenden ökats i den grad, som framginge af den statistiska

tabellen. Äfven målens art och beskaffenhet hade nämligen i

och för sig i väsentlig grad ökat styrelsens arbetsbörda.

Hvad sålunda anginge de till styrelsen från högsta domstolen

remitterade skiftesmål, hade väl dessa på den tid, då laga skifte ännu

tämligen allmänt verkställts inom de större skifteslagen, emellanåt varit

ganska vidlyftiga. Men emedan de delar, som utgjort föremål för

klagan, i regel till väsentlig del utgjorts af frågor rörande skiftesläggningen,

hade det besvärligaste arbetet för afgifvande af utlåtande

i sådana mål eller de många tidsödande arealuträkningarna kunnat

verkställas af styrelsens ingenjörer. Under de senare åren hade däremot

de till styrelsen remitterade skiftesmålen i allmänhet angått invecklade

och svårlösta spörsmål, mindre af teknisk än rättslig natur, hvilka

kräft vidlyftiga forskningar och utredningar, som måst af sekreteraren

själf eller under hans ledning verkställas.

I ännu högre grad än beträffande skiftesmålen hade förhållandena

under senare år förändrats på ett sätt, som medfört göromålens ökande,

i fråga om de från kammarkollegium remitterade mål och ärenden.

Under de tre första i den statistiska tabellen upptagna femårsperioderna

hade hos styrelsen i regel endast begärts uppgift å de upplysningar i

s. 245 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o JO.

245

respektive mål, som kunde vinnas af de i styrelsens arkiv förvarade

kartor och handlingar. Och som de härför erforderliga arkivforskningar

enligt landtmäteriinstruktionen ålegat ingenjörerna, hade styrelsen

i allmänhet endast haft att i dessa mål till kammarkollegium öfversända

det af dessa tjänstemän vid arkivforskningen uppsatta memorial.

Under de sista sex, sju åren hade däremot i allmänhet infordrats styrelsens

utlåtande i målen, och ofta hade äfven af kammarkollegium

påkallats till Kungl. Maj:t ställda utlåtanden af styrelsen. Till följd

däraf hade handlingarna till de ofta mycket vidlyftiga målen måst noga

genomläsas, de i styrelsens arkiv befintliga kartor, protokoll och beskrifningar

i många fall kompletteras medelst infordrande från vederbörande

läns landtmäterikontor af där förvarade såväl kartor som framför

allt konceptprotokoll, livilka landtmätarna på de sista femtio åren

ej haft skyldighet att till styrelsen renovera, samt den af styrelsens

ingenjörer verkställda arkivutredning justeras genom jämförelse med

arkivhandlingarna och det sålunda vunna materialet ordnas äfvensom

bedömas från de olika synpunkter, som bort komma under pröfning.

Till dessa anledningar till göromålens ökning, oafsedt målens

ökade antal, vore att lägga den omständigheten, att under den sista

femårsperioden affordrats styrelsen utlåtanden i jämförelsevis ej få lagärenden.

Såsom exempel härpå tilläte sig styrelsen nämna: vissa af

skogskommittén afgifna förslag, frågor om vissa ändringar i väglagen

och om förändrade grunder för afvittringen ofvan odlingsgränsen, åtskilliga

af norrlandskommittén afgifna lagförslag, af hvilka förslaget

om ändrad ägostyckningslag för vissa delar af riket föranledt mycket

betydande arbete och ett vidlyftigt utlåtande, förslag till stadsplanelag,

fråga om ändrade föreskrifter angående understöd af statsmedel till

utflyttningar i följd af laga skiften samt förslag om särskilda föreskrifter

beträffande laga skiften med understöd af statsmedel i Juckasjärvi

och Enontekis socknar af Norrbottens län, hvilket förslag vållat

styrelsen mycket tidsödande arbete. Härtill komme dels flera vidlyftiga

ärenden, i livilka styrelsen själf tagit initiativ, såsom angående omorganisation

af landtmäterikåren och förslag till förändrad taxa på

arfvode för landtmäteriförrättningar, dels ock åtskilliga, i styrelsens

diarium ej synliga ärenden, innefattande muntliga framställningar från

byråer inom statsdepartementen om utredningar i ärenden af särskild

brådskande art.

Vid pröfning af förslag till åtgärder för minskande af landtmäterisekreterarens

arbetsbörda skulle möjligen kunna väckas fråga, om icke

en de! af de landtmäterisekreteraren åliggande göromål kunde öfver
-

s. 246 Kontrollera mot PDF

246

Statsutskottets Utlåtande N;o 10.

flyttas på annan tjänsteman i verket. Detta kunde dock icke ske,

emedan alla styrelsens ämbets- och tjänstemän hvar i sin stad vore

fullt sysselsatta med dem åliggande tjänstegöromål. Hvad särskildt

anginge styrelsens chef, som med afseende å ärendenas beskaffenhet

väl närmast kunde ifrågasättas att öfvertaga en del af sekreterarens

arbeten, så hade detta i verkligheten redan ägt rum och det i en utsträckning,

som syntes styrelsen icke särdeles lämplig.

Landtmäteridirektören, som enligt instruktionen i främsta rummet

vore Kungl. Maj:t ansvarig för göromålens behöriga gång, hade

redan i de honom på grund däraf åliggande göromål till följd af ärendenas

mängd och beskaffenhet ett maktpåliggande och mycket tidsödande

arbete. Han skulle sålunda efter ärendenas föredragning fatta

sitt beslut i de många svåra frågor, som framför allt genom remisser

från offentliga myndigheter hänskötes till styrelsen. Han måste af

denna anledning och i hvarje fall i syfte att tillse, det några vid föredragningen

obesvarade frågor eller obeaktade synpunkter ej förekomme,

med uppmärksamhet genomläsa handlingarna i alla föredragna mer eller

mindre vidlyftiga mål och ärenden. Han hade vidare att antingen

muntligen eller skriftligen anföra de omständigheter, som, där han hade

annan mening än sekreteraren beträffande beslutet eller dess motivering,

borde i konceptexpeditionen åberopas. Han skulle sedermera justera

dessa expeditioner, hvarå af olika anledningar måste nedläggas ett

betydande arbete, samt genomläsa alla utgående expeditioner. Härtill

komme, att åtminstone under de sista sju åren landtmäteridirektören

utan sekreterarens biträde beredt och utarbetat alla underdåniga framställningar

i fråga om styrelsens och landtmäterikårens organisation

samt anslag till styrelsens verksamhet. Visserligen kunde sättas i fråga,

såsom af löneregleringskommitten gjorts beträffande andra verk, att alla

ärenden angående förordnanden och befordran äfven handlades af landtmäteridirektören

ensam. Men emot en sådan anordning hade allvarsamma

anmärkningar gjorts. Och då för öfrigt dessa ärenden i landtm

äter i styrelsen för år ej kräfde längre tid i beredning och föredragning

än utredning och författande af utlåtande i ett enda af de större, ej

de största, bland de till styrelsen remitterade målen, skulle eu sådan

anordning verka föga minskning i landtmäterisekreterarens göromål.

Under de sista sju åren hade emellertid styrelsens chef på andra,

mera verksamma sätt sökt lätta sekreterarens arbetsbörda och därmed

också befordra ärendenas skyndsamma afgörande. Sålunda hade utredningar

och utlåtanden i många till styrelsen remitterade mål, särskildt

sådana, där spörsmålen varit väsentligen af rättslig eller kameral natur,

s. 247 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

247

blifvit afgifna, utan att sekreteraren, där han icke själf så velat och förandra

ämbetsgöromål det kunnat, behöft taga annan befattning därmed

än att ombesörja renskrifning af den utgående expeditionen och kontrasignera

denna. I andra mål hade landtmäteridirektören, efter verkställd

utredning och upprättande af konceptexpedition, i de delar han varit

tveksam refererat målets innehåll för sekreteraren och inhämtat hans

mening däri. Och i vissa andra fall hade sekreteraren, efter det han

genomläst handlingarna till ett mål och bildat sig en mening däri,

blifvit befriad från föredragning däraf samt, sedan äfven landtmäteridirektören

studerat målet, fått besked, huruvida den af sekreteraren

uttalade mening gillades eller ej.

Nu anförda förhållanden — jämte anlitande under vissa tider af

extra biträden, hvartill dock på grund af tillgängliga medels knapphet

och bristande utsikter till befordran inom en styrelse med fåtalig personal

ej kunnat fås andra än mycket oerfarna unga tjänstemän — utgjorde

visserligen förklaringen till, att styrelsen trots otillräckliga arbetskrafter

hittills icke behöft från ett till annat år balansera något större

antal mål och ärenden, hvilket dock icke vid 1906 års slut kunde

blifva händelsen. Men sagda förhållanden syntes emellertid styrelsen

innebära en sådan afvikelse från ett ändamålsenligt ordnande af arbetet

i styrelsen, att de borde anses såsom ett kraftigt stöd för styrelsens

åsikt om behofvet af ytterligare en föredragande. I landtmäteriinstruktionen

vore föreskrifvet, att landtmäteridirektören hade beslutanderätt

i alla mål och ärenden, som på styrelsens afgörande ankomme; att han

dock borde inhämta sekreterarens mening; att därest denna ej godkändes,

sekreteraren skulle anteckna densamma i protokollet; samt att,

därest vid upprättande af underdånigt förslag rörande tillsättning af

tjänst eller vid handläggning af annat ärende, hvari utlåtande skulle

till Kungl. Maj:t afgifvas, sekreteraren yttrat särskild mening, utdrag

af protokollet i denna del borde åtfölja den till Kungl. Maj:t

afgående expeditionen. Dessa föreskrifter, som innebure, att ej allenast

landtmäteridirektörens utan äfven sekreterarens mening skulle

komma till synes vid besluten, vore uppenbarligen tillkomna i afsikt

att åt målen bereda en såvidt möjligt uttömmande och grundlig pröfning.

Två personer, som ägnade sig åt pröfning af en fråga,, såge den

nämligen ej alltid från samma synpunkt och kunde därför med sitt

samarbete antagas med större sannolikhet än blott en person komma till

ett riktigt resultat.

Slutligen och då landtmäteristyrelsen, som hade till åliggande att

öfva tillsyn .öfver landtmäteri- samt skiftes- och afvittringsverken,

s. 248 Kontrollera mot PDF

248

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

enligt instruktionen jämväl borde öfvervaka, att dessa förvaltningsgrenar

uppfyllde därmed afsedda ändamål, vore det af synnerligen stor vikt,

att landtmäteridirektören och sekreteraren icke af löpande göromål

hindrades att såväl hvar för sig som ock gemensamt ägna tid och arbete

åt sistnämnda åliggande och sålunda blefve urståndsätta att följa företeelserna

inom området för styrelsens förvaltning, iakttaga behofvet af

reformer därå och taga initiativ till nyttiga reformers genomförande.

Härförutom vore det naturligen af största betydelse, att arbetsbördan

icke för någondera af dem blefve så stor, att icke erforderlig noggrannhet

kunde ägnas åt hvarje ärende.

Utom den utredning, som sålunda lämnats till ådagaläggande af

styrelsens behof af ytterligare en föredragande, tilläte sig styrelsen, i

syfte att påvisa hvilken stor arbetsbörda verkligen ålåge landtmäterisekreteraren,

att i underdånighet hänvisa till nedannämnda uppgifter

angående den arbetsprodukt, som på föredragning af de två revisionssekreterare,

livilka i högsta domstolen föredroge skiftesmål, åstadkommits

under åren 1901 —1905. Anledningen till att styrelsen till jämförelse

valt dessa två föredragande vore den, att icke någon byråchef eller annan

föredragande hos centralt ämbetsverk hade att handlägga ärenden, hvilka

vore så likartade med dem landtmäterisekreteraren föredroge, som de

af dessa revisionssekreterare föredragna mål. Enligt officiella statistiska

uppgifter hade under åren 1901—1905 föredragits å den ena skiftesroteln

i medeltal 17 revisionssaker, 35 skiftesmål samt 43 ansökningsoch

besvärsmål, eller sammanlagdt 95 mål och ärenden, samt å den

andra roteln i medeltal 13 revisionssaker, 43 skiftesmål samt 47 ansöknings-

och besvärsmål, summa 103 mål och ärenden. Medeltalet för

hvardera roteln blefve således 15 revisionssaker, 39 skiftesmål samt 45

ansöknings- och besvärsmål eller tillhopa 99 mål och ärenden. Då af

målen på en skiftesrotel ansöknings- och besvärsmål kunde likställas

med ärenden, som i landtmäteristyrelsen tillhörde förenämnda första

grupp, samt revisionssaker och skiftesmål med flertalet af de i tabellen

i kolumnerna 3 — 6 upptagna mål och ärenden, samt därtill komme,

att, ehuru revisionssekreterarna måste nedlägga mera arbete än landtmäterisekreteraren

å målens föredragning, de vidlyftiga och tidsödande

utredningarna dock vore verkställda af underordnade domstolar

eller myndigheter, då revisionssekreteraren började bereda sina

mål till föredragning, och att revisionssekreterarna, hvilka ej hade några

förvaltningsgöromål, således vore befriade från de många tidsödande

besök i tjänsteangelägenheter, som landtmäterisekreteraren måste mottaga,

till följd hvaraf de ostörda kunde ägna sin tid åt arbetet, så

s. 249 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o JO.

249

syntes häraf med tydlighet framgå, att en alltför stor arbetsbörda hvilade

å landtmäterisekreteraren.

På grund af hvad sålunda anförts och då landtmäteristyrelsen

icke ägde medel till arfvode åt en extra föredragande, har styrelsen i

underdånighet hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att

till arfvode åt en extra föredragande i styrelsen på extra stat för

år 1908 bevilja ett anslag å 4,500 kronor, motsvarande beloppet af

landtmäterisekreterarens lön och tjänstgörilöspenningar.

Hvad landtmäteristyrelsen sålunda anfört synes mig vara värdt Departements.

beaktande. Särskildt torde det af styrelsen upplysta förhållandet, att

till lindring i sekreterarens göromål styrelsens chef måst i en del fall

och äfven sådana, där det gällt andra än verkets egna förvaltningsfrågor,

i strid mot instruktionens föreskrifter själf bereda och på egen

hand afgöra inkomna mål och ärenden, innebära ett missförhållande,

som tarfvar att afhjälpas. Det ligger allt för stor vikt uppå, att de

ärenden, som blifva föremål för styrelsens behandling, erhålla en allsidig

pröfning, för att ett förhållande sådant som det nyss berörda skulle

anses böra få fortfara. Mot beloppet af det af styrelsen föreslagna

arfvodet torde någon giltig anmärkning icke kunna göras.»

Utskottet, som icke kan till alla delar gilla de skäl, som af departe- yttrande*

mentschefen andragits för behofvet af förstärkning i arbetskrafterna

inom landtmäteristyrelsen, finner det dock vara ådagalagdt, att detta behof

förefinnes och bör afhjälpas. Men att, på sätt Kungl. Maj:t föreslagit,

arfvode åt en extra föredragande i styrelsen skulle beviljas, kan utskottet

däremot icke förorda. Tv härigenom skulle möjligen anställandet af

ytterligare en föredragande inom verket kunna anses vara fastslaget,

hvilket icke torde vara lämpligt, då ju löneregleringskommittén, till

hvars handläggning frågan om lönereglering för landtmäteri styrelsens

ämbets- ocli tjänstemän blifvit öfverlämnad, torde böra lämnas så fria

händer som möjligt vid uppgörande af förslag till denna reglering.

Utskottet anser därföre, att angående det af Kungl. Maj:t äskade anslaget,

mot hvars belopp utskottet icke haft något att erinra, icke hor lämnas

närmare bestämmelser, än att det ställes till Kungl. Maj:ts förfogande

till förstärkning af arbetskrafterna inom styrelsen, och hemställer alltså,

att Riksdagen må, till förstärkning af arbetskrafterna

inom landtmäteristyrelsen, på extra stat för

år 1908 bevilja ett anslag al'' 4,500 kronor.

Bih. till Rikta. Prat. 1907. 4 Sami. 1 Afl JO Höft.

32

s. 250 Kontrollera mot PDF

250

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Kostnader jer 52:6) 1 enlighet med Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning

kopiering af hemställer utskottet,

t lanatmätenxtyrelsens
ar>de

kartor”'' att Riksdagen må, i likhet med hvad för inne
m.

m. varande år ägt rum till bestridande af ökade kostnader

[51 .] för kopiering af i landtmäteristyrelsens arkiv förvarade

kartor med därtill hörande handlingar, som för det

allmännas räkning erfordras eller af enskilda begäras,

på extra stat för år 1908 anvisa ett anslag af 3,000

kronor.

Undervisning 53 :o) Kungl. Magt har föreslagit Riksdagen att för anordnande vid

i högre generallandtmäterikontoret af en kurs i triangelmätning å extra stat för

152**] ;u'' * 908 anvisa ett belopp af 5,000 kronor.

1 detta ärende bär departementschefen till statsrådsprotokollet

anfört följande:

»Uti underdånig skrifvelse den 6 juli 1904 hemställde landtmäteristyrelsen

om anvisande af medel för anordnande vid generallandtmäterikontoret

af en kurs i den s. k. trigonometriska mätningsmetoden eller

triangelmätningssystemet till den omfattning, att den kunde tjäna såsom

underlag för praktiska själfstudier.

Till stöd för denna anhållan anförde styrelsen, bland annat,

följande.

För vinnande af ett fullt exakt resultat vid ägors mätning erfordrades

en omständligare och noggrannare mätning än de här i landet tillämpade

så kallade grafiska mätningsmetoderna. I sådant hänseende hade under

senare tid det på vetenskapliga grunder byggda triangelmätningssystemet

i utlandet utvecklats och allt mer kommit i bruk. Särskildt vid mätning

af en del stadssamhällen hade man äfven i Sverige börjat anlita sistnämnda

metod, men då hvarken rikets landtmätare eller andra tekniskt

bildade personer i landet haft kännedom om densamma, hade man

måst anlita utländska sakkunniga vid berörda mätningar. Den ifrågasatta

kursen afsåge att bereda åtminstone några af tjänstemännen vid

landtmäteristaten tillfälle att förskaffa sig kunskap om triangelmätningssystemet.

Enligt beslut den 22 juli 1904 anvisade Kungl. Maj:t för ändamålet

600 kronor.

Den 6 mars 1905 inkom styrelsen med en ny hemställan, däri

styrelsen — under förmälan att för de, på sätt nyss nämnts, anvisade

medlen från och med den 17 oktober till och med den 15 november 1904

s. 251 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

251

en kurs i triangelmätning varit anordnad — vidare anförde, bland

annat, att till följd af de jämförelsevis vidlyftiga matematiska förstudier,

som tarfvades för trigonometriska mätningars utförande och kontrollerande,

undervisningen under nämnda tid ej kunnat blifva annat än

hufvudsakligen teoretisk, samt att det med kursen afsedda ändamålet

att för deltagarna utgöra underlag för praktiska själfstudier ej kunde

anses fullständigt vunnet, förrän äfven praktisk undervisning meddelats.

Styrelsen anhölle därför om anvisning af medel för anordnande äfven

af en praktisk kurs.

Enligt beslut den 17 mars 1905 anvisade Kung! Maj:t för anordnande

af en dylik praktisk kurs ett belopp af 1,200 kronor.

Genom nådigt bref den 20 oktober 1905 anvisade Kungl. Maj:t

på landtmäteristyrelsens hemställan ytterligare 1,000 kronor för att

därigenom bereda styrelsen tillfälle att under samma års höst anordna

en teoretisk och praktisk undervisningskurs i triangelmätning.

Den 8 augusti 1906 inkom styrelsen med en förnyad underdånig

hemställan om anslag för anordnande under tiden från midten

af oktober månad nästlidna år till midten af nästkommande maj månad

af ytterligare en kurs för landtmätares utbildning i den trigonometriska

mätningsmetoden. Vid denna kurs, som enligt styrelsens förmenande

lämpligen borde afslutas med offentlig examen inför en eller två af

styrelsen tillkallade censorer, afsåges att meddela undervisning uti såväl

lägre geodesi, omfattande triangelmätningars praktiska verkställande

med åtminstone ett genom mätning å marken fullständigt genomfördt

exempel, instrumentlära, basmätning och nivelering m. m., som ock

högre geodesi, omfattande kartprojektioner, sfärisk triangelmätning

m. in. samt astronomi med orts- och azimutbestämningar med mera.

Enligt beslut den 31 augusti 1906 anvisade Kungl. Maj:t för

ändamålet ett belopp af 3,000 kronor.

I skrifvelse till Kungl. Maj:t den 10 november 1904 hade emellertid

styrelsen väckt fråga om vidtagande af åtgärder för att bereda

bättre utbildning i allmänhet åt landtmätare. Till stöd för denna framställning

anförde styrelsen, bland annat, hurusom den utbildning, som

för närvarande bereddes nämnda tjänstemän, allt mer visat sig otillfredsställande,

så att, under det att det svenska landtmäteriet i äldre tider

stått högt i jämförelse med landtmäteri- och skiftesväsendet i andra

länder, detsamma nu blifvit efter i utveckling. Missnöje hade försports

ej mindre med landtmätarnas bristande förmåga att rätt uppfatta de vid

landtmäteriförrättningar ofta uppkommande invecklade frågor af rättslig

eller kameral natur och att i sina förrättningshandlingar klart och riktigt

s. 252 Kontrollera mot PDF

252

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

affatta, livad af jordägare vid landtmäteriförrättningar anfördes eller

yrkades, än äfven med deras mindre goda tekniska utbildning. Särskild!

syntes det styrelsen angeläget, att landtmätarna erhölle undervisning

i de moderna mätningsmetoder, som numera allmänt användes i utlandet.

Enligt styrelsens förslag skulle landtmätarnas teoretiska utbildning,

med undantag för vissa slag af landtmätare, fördelas på två kurser,

en kulturteknisk vid något af rikets landtbruksinstitut — styrelsen bär

i detta hänseende förordat landtbruksinstitutet vid Ultima — samt en

kurs i vissa ämnen vid generallandtmäterikontoret. Den kulturtekniska

kursen skulle afse undervisning i jordbrakslära, husbyggnads- och fältbyggnadslära,

kemi, mineralogi och geologi, mekanik, botanik och

meteorologi. Kursen vid generallandtmäterikontoret åter borde omfatta

vissa ämnen, uti Indika med nuvarande organisation af landtbruksinstituten

erforderliga lärarkrafter icke funnes vid desamma och ej

heller utan väsentliga kostnader kunde vid dem beredas. Dessa ämnen

vore: högre geodesi, högre matematik och instrumentlära, lägre geodesi

eller praktiskt landtmäteri samt rättsvetenskap.

Genom nådig remiss den 16 november 1904 anbefalldes landtbruksstyrelsen

att efter styrelsens för landtbruksinstitutet vid Ultima hörande

öfver landtmäteristyrelsens ifrågavarande förslag afgifva underdånigt

utlåtande.

Sådant utlåtande har af åtskilliga anledningar ännu icke kunnat

af landtbruksstyrelsen afgifvas.

Emellertid har nu landtmäteristyrelsen inkommit med ny underdånig

skrifvelse af den 1 december 1906, i hvilken styrelsen hufvudsakligen

anfört följande.

Landtmäteristyrelsen hade hittills ansett det vara lämpligast att

afbida Kungl. Maj:ts beslut i den genom styrelsens skrifvelse den 10

november 1904 väckta frågan, innan styrelsen gjorde någon ytterligare

framställning angående landtmäterielevernas undervisning. Men då,

enligt hvad styrelsen numera förnummit, förläggandet af eu del af

undervisningen för landtmäterieleverna till landtbruksinstitutet vid Ultima

förutsatte ökadt utrymme därstädes och följaktligen anslag af statsmedel

till uppförande af nya eller utvidgande af redan befintliga byggnader,

kunde styrelsens framställning, i fall, såsom styrelsen vågade hoppas,

densamma skulle vinna Kungl. Maj:ts gillande, ej leda till undervisningens

öfverflyttande till Ultima, förr än, efter det Riksdagen anvisat medel

till erforderliga byggnader, dessa blifvit uppförda och inredda. Då

emellertid synnerligen trängande behof förelåge att utan dröjsmål på

mera tidsenligt sätt bedrifva undervisningen i de ämnen, som icke

s. 253 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

253

skulle tillhöra deu kulturtekniska kursen, samt undervisningen i dessa

ämnen kunde åtminstone tillsvidare ordnas oberoende af, huruvida

omförmälda del af landtmäterielevernas undervisning vore förlagd till

Ultuna eller ej, hade det synts landtmäteristyrelsen nödigt att redan

nu hos Kungl. Maj:t göra underdånig hemställan angående framställning

till Riksdagen om anslag å extra stat för att sätta landtmäteristyrelsen

i tillfälle att anordna mera omfattande undervisning åt landtmäterieleverna

i de ämnen, i hvilka undervisning enligt styrelsens mening

fortfarande borde vid styrelsen meddelas.

I fråga om behofvet af mera omfattande och grundlig utbildning

för landtmätarna tilläte sig styrelsen dels åberopa hvad styrelsen därutinnan

yttrat i sin berörda skrifvelse af den 10 november 1904 dels

ock ytterligare framhålla följande.

Enligt 17 § 1 mom. i landtmäteriinstruktionen ålåge det den,

som åstundade att vinna inträde såsom elev vid landtmäteristaten, att

hos landtmäteristyrelsen förete bevis, bland annat, om åtagande af behörig

landtmätare att meddela sökanden praktisk undervisning i allt hvad till

landtmäteriet hörde. Och enligt 18 § 1 mom. i landtmäteriinstruktionen

ålåge det landtmäterielev att, innan han Unge anmäla sig till

undergående af landtmäteriexamen, i minst två år hafva oafbrutet arbetat

hos någon skicklig landtmätare och med dennes bevis kunna styrka

sig hafva förvärfvat säker och tillförlitlig kännedom om allt hvad till

landtmäteriets praktiska utöfning hörde. Emellertid vore både viljan

och förmågan hos landtmätarna att meddela landtmäterieleverna dylik

praktisk undervisning mycket olika, hvartill komme, dels att de flesta

landtmätare helt naturligt helst använde landtmäterieleverna till sådana

göromål, af hvilka principalerna själfva kunde hafva den största inkomst,

oberoende af huruvida eleverna därigenom förkofrade sig i kunskaper

eller icke, och dels att eleverna ej alltid erhölle den tillsyn vid sina

göromål af principalen eller hos honom anställd äldre tjänstemedhjälpare,

som i landtmäteriinstruktionen föreskrefves. Dessa omständigheter

hade verkat, att elevernas kännedom om det praktiska landtmäteriet

vid tiden, då de inställde sig i landtmäteristyrelsen för att begagna sig

af undervisningen till landtmäteriexamen, vore synnerligen ojämn och

hos många till och med ganska otillfredsställande.

Kör att råda bot häremot och för att tillika bibringa de blifvande

landtmätarna eu mera likartad praktisk utbildning i hithörande ämnen,

syntes det styrelsen vara nödvändigt att — med inskränkande af elevtiden

hos landtmätarna, exempelvis till femton månader — vid kursen

för landtmäteriexamen utvidga undervisningen i ämnet tillämpad mate
-

s. 254 Kontrollera mot PDF

254

Statsutskottets Utlåtande Ko 10.

rnatik, så att det komme att omfatta alla de tekniska göromål, som

hufvudsakligen tillhörde det praktiska landtmäteriet, sådant det i allmänhet

borde komma att utöfvas i riket. Undervisningen borde sålunda

omfatta ej allenast föreläsningar och räkneöfningar samt beskrifning af

landtmäteriinstrumentens konstruktion, teori och användning jämte några

få öfningar å fältet med mätningsinstrument, utan borde därtill höra

fältölningar i fullt erforderlig mängd i såväl mätnings- som afvägningsoch

stakningsgöromål, hvarvid bland mätningsgöromålen borde ingå

horisontal- och vertikalmätning med distanstub, basmätning, triangulering

med den precision, som fordrades för 3:dje och 4:de ordningens

triangelnät, samt polygon- och detaljmätning; hvarjämte eleverna borde

i större omfattning, än nu kunde ske, öfvas i mätningsresultatens affattande,

kartritning samt uppgörande af profil- och kurvkartor med tillhörande

beräkningar äfvensom i upprättande af ägo-, häfde- och delningsbeskrifningar

med flera samt kontroll vid upprättandet af dylika

handlingar.

För att kunna tillgodogöra sig den mera omfattande undervisning,

styrelsen sålunda tänkt sig i denna del af landtmäteriet, hvilken del

kunde benämnas lägre geodesi och dess praktiska tillämpning, fordrades,

att eleverna erhölle mera omfattande undervisning äfven i ren

matematik, så att föreläsningar hölles jämväl i de delar af den högre

matematiken, som måste vara grundläggande för undervisningen i alla

nyssnämnda, till den lägre geodesin och dess tillämpning hörande

kunskapsgrenar.

Det vore emellertid ej endast i lägre geodesi och dess praktiska

tillämpning, hvari rikets landtmätare enligt styrelsens mening borde

undfå utbildning. Vid flera tillfällen hade landtmäteristyrelsen framhållit,

att rikets landtmätare vore i behof af utbildning äfven i högre

geodesi för att kunna verkställa de moderna, på vetenskapliga grunder

byggda mätningar, som gemenligen kallades triangelmätningar och

livilka allt mera blefve af behofvet påkallade i riket. Icke någon af

de mätningsmetodei-, som allmänt tillämpades af rikets landtmätare,

gåfve nämligen ett fullt exakt mätningsresnltat. För att vinna sådant

resultat vid ägors mätning fordrades mera omständlig och noggrann

mätning, än som kunde åstadkommas medelst de här i riket ända tills

på senaste år uteslutande begagnade grafiska mätningsmetoderna. Af

sådan orsak hade triangelmätningssystemet under senare tider utvecklats

samt i utlandet kommit allt mer i bruk och äfven blifvit genom

lag påbjudet. Detta mätningssystems företräden bestode hufvudsakligen

däri, att mätningsresultaten blefve uttryckta i siffror, att mätningarnas

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

affattande på karta af sådan orsak kunde verkställas, när sådant befunnes

lämpligast och i hvilken skala som helst, att förrättningsmannen ägde

möjlighet att, allt efter som mätningsarbetet fortskrede, kontrollera de

vunna resultaten samt utjämna och fördela de fel, som alltid kunde

uppstå, samt att — under det mätningsresultatet vid de grafiska mätningsmetoderna

erhölles omedelbart vid själfva förrättningen såsom en grafisk

bild å kartpapperet af det vid tillfället uppmätta jordområdet, till följd

hvaraf resultatet blefve i viss män beroende af väderleksförhållanden,

krympning af papperet med flera tillfälliga omständigheter — triangelmätningsmetoden,

såsom oberoende af dylika tillfälligheter, ansåges

vara den mest tillförlitliga af hittills använda mätningsmetoder och

ägnad att tillfredsställa de högre anspråk på en exakt ägomätning,

som med nödvändighet framstode vid mätning af ägor, hvilka till följd

af läge eller andra orsaker hade större värde än jord i allmänhet.

Då det vore all anledning antaga, att en mängd städer i riket

äfvensom villasamhällen, köpingar, municipalsamhällen och andra tätt

bebyggda samhällen på landsbygden inom en nära framtid önskade fä

sina områden åtminstone till vissa delar uppmätta enligt triangelmätningsmetoden,

samt det för öfrigt syntes uppenbart, att denna mätningsmetod,

likaväl i vårt land som i våra grannländer, skulle på grund af

dess många väsentliga företräden framför den grafiska mätningsmetoden

vinna allt mer och mer insteg, ansåge landtmäteristyrelsen, om det

svenska landtmäteriväsendet skulle kunna sägas på ett tillfredsställande

sätt uppfylla sitt ändamål, det synnerligen angeläget, att landtmäterieleverna

eller åtminstone de, som sådant önskade, erhölle teoretisk och

praktisk undervisning i de kunskapsgrenar, som vore erforderliga för

triangelmätningars verkställande.

Väl borde, då den nu pågående mera omfattande kursen i triangelmätning,

i hvilken åtskilliga deltagare i de tidigare, kortare kurserna jämväl

erhölle undervisning, under innevarande års vår afslutats, ett antal

af omkring femton landtmätare finnas i riket med erforderlig utbildning

i triangelmätningars teori och praktik. Men då behofvet af landtmätare,

som kunde verkställa triangelmätningar, allt jämt syntes växa, kunde

ett antal af femton landtmätare, spridda öfver hela riket, icke anses

fylla behofvet, särskildt med hänsyn därtill, att vid hvarje större mätning

vanligen användes flera än en landtmätare. Då härtill komme,

att det växande behofvet af i triangelmätningar kunniga landtmätare

enligt styrelsens mening borde tillgodoses på ett mera stadigvarande

sätt än genom tillfälliga mer eller mindre omfattande kurser, som af

styrelsen anordnades med penningmedel, hvilka tilläfventyrs kunde hos

s. 256 Kontrollera mot PDF

256

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Kungl. Maj:t utverkas, ansåge styrelsen det vara af vikt, att det till

styrelsens förfogande ställda anslag ökades så, att styrelsen kunde hvarje

år anordna en fortsättningskurs för de landtmätare, som önskade förvärfva

sig kompetens att verkställa trigonometriska mätningar.

I denna fortsättningskurs måste ingå dels föreläsningar i högre

matematik, omfattande sfärisk trigonometri, analytisk geometri, differential-

och integralräkning med mera, i högre geodesi, omfattande

de vetenskapliga grunderna för trigonometriska mätningar, i astronomi,

omfattande grunderna för azimutbestämningar och geografiska ortbestämningar

med mera, och i instrumentlära med afseende å de vid den

högre geodesins tillämpning använda precisionsinstrument, dels ock

praktiska öfningar i uppgörande af förslag till trigonometriska hufvudnät

och polygonnät, därtill hörande mätningars verkställande på fältet

samt upprättande af de till dylika mätningar hörande handlingar och

kartor.

Slutligen ansåge landtmäteristyrelsen, att behof äfven förelåge att

utvidga undervisningen i ämnesgruppen kameral- och ekonomilagfarenhet

samt författningskunskap. Med det belopp, som stått till styrelsens

förfogande att utdela såsom arfvode till läraren i dessa ämnen eller 800

kronor, hade styrelsen icke kunnat och kunde ännu mindre med nuvarande

penningvärde fordra, att läraren skulle vara villig att ägna all

den tid, som erfordrades, åt undervisningen i dessa omfattande och

viktiga ämnen. Landtmätarnas utbildning i denna del vore därför ganska

otillfredsställande. Och på grund af landtmätarnas däraf härflytande

bristfälliga förmåga att rätt tolka och tillämpa gällande lagar och författningar

samt deras otillräckliga kännedom om rådande rättspraxis,

återspeglad i en stor mängd skifteslagstiftningen förtydligande prejudikat,

beginges ofta vid landtmäteriförrättningars handläggning såväl formella

som materiella fel af den beskaffenhet, att, äfven om desamma till följd

af besvär öfver förrättningarna och dessas återförvisande blefve rättade,

jordägarna dock förorsakades både direkta kostnader, som kunnat undvikas,

och andra olägenheter, framför allt genom att förrättningarna blefve

onödigt långvariga. Det vore emellertid enligt styrelsens mening ej

no g, att kurserna uti ifrågavarande ämnen utvidgades. Medelst lämpligt

affattade föreläsningar borde nämligen landtmäterieleverna, såsom

i våra grannländer vore fallet, också erhålla en kort öfverblick öfver

statsförfattningen, kommunalförfattningen, civilprocessen och grunddragen

af de viktigaste delar af privaträtten, så att de exempelvis

förvärfvade erforderlig kunskap om de olika slagen af fång till fast

egendom, betydelsen af servitutsrätt och nyttjanderätt, grunddragen af

s. 257 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

257

vattenrätten, hufvudreglerna för fullmakt med mera. Till sist, men icke

minst vore det af stor vikt, att landtmäterieleverna flitigt öfvades att

redigt och fullständigt författa protokoll och utlåtanden rörande skiftesoch

andra landtmäteriförrättningar.

Hvad anginge frågan om beloppet af det anslag, styrelsen ansåge

sig behöfva för att i öfverensstämmelse med förestående framställning

utvidga undervisningen för landtmäterieleverna, tilläte sig styrelsen i

underdånighet anföra följande.

De pensa, styrelsen tänkt sig böra ingå i den egentliga landtmäteri

examen, sedan en kulturteknisk kurs för landtmäterielever anordnats

Aud Ultima, ansåge styrelsen böra, med den bildningsgrad eleverna

numera ägde, kunna genomgås på ungefär ett år eller något mera.

Af denna tid borde omkring åtta månader upptagas af föreläsningar

och öfningar å lärorummen samt återstående tiden användas till praktiska

öfningar på fältet. Under föreläsningstiden borde föreläsningar

eller öfningar hållas i hvarje ämnesgrupp i regel alla dagar minst en

timme, och under sommarmånaderna borde eleverna hela dagarna sysselsättas

med mätningar och andra fältöfningar.

Lärarna i ren matematik och i författningskunskap skulle således

blifva sysselsatta omkring åtta månader dels med föreläsningar och

öfningar å lärorummen och dels med rättande i hemmen af elevernas

skriftliga uppsatser. Läraren i ren matematik borde äga den Äktenskapliga

utbildning, att han kunde meddela undervisning i den del af

den högre matematiken, som vore grundläggande för mätningar efter

triangelmätningsmetoderi. Och läraren i författningskunskap borde vara

juridiskt bildad och hafva förskaffat sig specialkunskap uti ifrågavarande

del af den positiva rätten. Att erhålla lärare i dessa två ämnen med

dylika kvalifikationer och med förut antydda skyldigheter för lägre

arfvode än 2,000 kronor till hvardera, syntes näppeligen kunna ifrågasättas.

Läraren i lägre geodesi och dess praktiska tillämpning borde vara

eu både teoretiskt och praktiskt skicklig landtmätare. Han skulle hela

tiden, hvarunder elevkursen komité att pågå, blifva sysselsatt med föreläsningar,

praktiska öfningar och rättande af skriftliga uppsatser och

uträkningar. Då han alltså skulle blifva upptagen af undervisningen

hela året och således icke kunde utöfva någon landtmäteriverksamhet för

egen räkning, syntes det. vara uppenbart, att hans arfvode borde sättas

så högt, att han med familj kunde lefva därpå, och för öfrigt ej lägre, än

att någon skicklig och eljest lämplig landtmätare kunde befinnas villig

att blifva lärare för landtmäterieleverna och bosätta sig i hufvudstaden.

Bih. till Riksd. Prof. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 33

s. 258 Kontrollera mot PDF

258

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Härför erfordrades enligt styrelsens åsikt ett belopp af minst 4,000

kronor.

Efter att hafva inhämtat vetenskapligt och praktiskt utbildade

geodeters mening angående den tid, som skulle erfordras för den af

landtmäteristyrelsen enligt nu anförda läroplan tänkta fortsättningskurs,

hade styrelsen fått den uppfattning, att en sådan kurs borde

kunna genomgås på sex å sju månader. Den i kursen ingående undervisningen

syntes lämpligen kunna uppdelas å tre lärare, af hvilka lärarna

i högre matematik och i högre geodesi kunde hålla föreläsningar jämväl,

den ene i astronomi och den andre i instrumentlära. Den tredje

läraren skulle leda de praktiska öfningarna samt Tätta de därvid verkställda

arbetena. I hvarje ämne erfordrades föreläsningar eller öfningar

alla dagar under kursen, liksom eleverna under hela tiden för kursen

behöfde svsselsättas med praktiska öfningar.

Till en hvar af nu nämnda tre lärare, af hvilka ämneslärarna

måste vara vetenskapsmän och öfningsläraren besitta framstående skicklighet

i det praktiska utförandet af triangelmätningar och tillika vara

kunnig i de vetenskapliga teorierna därför, erfordrades ett arfvode af

minst 2,000 kronor.

Slutligen vore styrelsen i behof af medel dels till arfvode åt

någon tekniskt bildad vetenskapsman, som kunde befinnas villig tjänstgöra

såsom censor vid bedömandet af elevernas kunskapsprof i högre

och lägre geodesi, dels ock för bestridande af vissa utgifter, som, ehuru

icke afseende arfvode åt lärare, dock vore nödiga för att undervisningen

i vissa praktiska delar skulle kunna bedrifvas på ett tillfredsställande

sätt, nämligen för elevernas och vederbörande lärares resor till lämpliga

öfningsfält och för en del handtlangningsgöromål vid mätningar

och utstakning^'' med mera.

Att anställandet af eu censor med skyldighet att till styrelsen

afgifva utlåtande öfver kunskapsprof ven i högre och lägre geodesi

skulle bereda ökad säkerhet för att undervisningen bedrefves på det

sätt, att den ledde till bästa möjliga resultat, syntes icke kräfva någon

särskild utredning.

Beträffande frågan om medel till bestridande af kostnaden för

elevers och lärares resor till lämpliga öfningsfält, hade under den tillfälliga

kurs i triangelmätning, som för närvarande påginge, fullt lämpligt

fält för utförande af sådana mätningar icke kunnat erhållas på

närmare håll än vid Saltsjöbadens villastad. Då det för kursen beviljade

anslag icke varit tillräckligt att därmed bestrida kostnaden för elevernas

och lärarnas många resor till Saltsjöbaden, hade de nödgats själfva

s. 259 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

259

vidkännas denna kostnad, eu utgift, som kunnat blifva ganska kännbar,

om ej ägaren till järnvägen Stockholm—Saltsjön beviljat en väsentlig

nedsättning i det gällande biljettpriset. Då det således icke vore

visst, att lämpliga fält för särskilda slag af mätningar och i olika slags

terräng stode till buds i hufvudstadens omedelbara närhet, utan resor

följaktligen måste göras till öfningsfält på skilda ställen i stadens omgifningar,

samt det icke torde kunna ifrågasättas, att elever och lärare

skulle själfva bekosta dessa resor, hade styrelsen alltså behof af någon

rund summa till ifrågavarande ändamål, likasom till bekostande af en

del gröfre handtlangningsgörornål, som icke kunde åläggas eleverna.

Till arfvode åt en censor syntes erfordras minst 200 kronor.

Det belopp åter, som styrelsen skulle behöfva för bestridande af kostnader

för resor och handtlangning, kunde gifvetvis icke till siffran

bestämmas, men syntes styrelsen icke böra sättas lägre än 800 kronor.

Summan af de belopp, styrelsen enligt förestående utredning

behöfde för anordnande vid styrelsen af mera omfattande undervisning

för de blifvande tjänstemännen vid landtmäteristaten, uppginge således

till 15,000 kronor. Härtill borde, innan den ifrågasatta kulturtekniska

kursen vid Ultima kommit till stånd, läggas arfvoden till lärarna i kemi,

mineralogi och geologi samt i agronomi, botanik och skogshushållning

med de belopp, som sedan många år tillbaka utgått till dem, eller sammanlagd!

1,000 kronor, då hela summan blefve 16,000 kronor. Enär

på styrelsens Stat vore uppfördt ett anslag till arfvoden åt lärare för

landtmäterielevers undervisning å 3,000 kronor, uppginge således det

belopp, styrelsen utöfver det ordinarie anslaget behöfde för ifrågavarande

ändamål, till 13,000 kronor.

Sedan den ifrågasatta delen af undervisningen öfverflyttats till

Ultima, skulle med tillämpning af omförmälda beräkningsgrunder

styrelsens hela behof af statsmedel för landtmätarnas utbildning sluta

på eu summa af 15,000 kronor om året. Detta belopp med tillägg af

statsverkets kostnad för den kulturtekniska kursen vid landtbruksinstitutet

vid Ultima — hvilken af institutets rektor beräknats till 11,500 kronor

om året — eller sammanlagdt 26,500 kronor skulle alltså komma att

blifva statsverkets hela årliga kostnad för utbildning af en så pass stor

tjänstemannakår som landtmätarna. Kostnaden för utbildning af tjänstemännen

vid skogsstaten uppginge till mer än dubbelt högre belopp.

Därest hos Riksdagen utverkades ett anslag till styrelsen för år

1908 å 13,000 kronor, skulle, vid det förhållande att arfvoden till lärare

icke borde utbetalas i förskott, styrelsen redan från och med hösten

1907 kunna anordna undervisningen för landtmäteri ex am eu enligt nu

s. 260 Kontrollera mot PDF

260

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Departementschefen*

yttrande.

angifna planen äfvensom en fortsättningskurs i triangelmätning för

landtmäteriauskultanter och andra redan examinerade landtmätare.

På grund af hvad sålunda anförts, har styrelsen hemställt, att

Kungl. Magt täcktes föreslå Riksdagen att för omförmälda ändamål på

extra stat för år 1908 bevilja ett anslag å 13,000 kronor.

Lika med landtmäteristyrelsen är jag lifligt öfvertygad om behofvet

af att landtmäteriutbildningen snarast möjligt omorganiseras i

sådan riktning, att de högre kraf på densamma, som numera måste

ställas, varda tillgodosedda. Frågan härom är, som nämndt, under utredning

af vederbörande ämbetsverk. Det förefaller mig icke omöjligt,

att under denna utredning äfven andra organisationsförslag kunna framkomma

än det af landtmäteristyrelsen framlagda. Under dylika förhållanden

synes det mig emellertid mindre lämpligt att redan nu, utan

att afbida resultaten af den pågående utredningen, på sätt landtmäteristyrelsen

i sin sista framställning föreslagit, i viss män binda sig vid

detta förslag. Framför allt gäller detta frågan om utvidgning redan

nu af den lägre utbildningen. Jag anser mig således i hvarje fall icke

kunna biträda nämnda framställning i oförändrad! skick.

Det finnes emellertid en omständighet, som gör, att man synes

mig icke böra helt och hållet lämna ifrågavarande hemställan å sido.

Såsom af den föregående redogörelsen framgår, har på senare tiden

yppats ett behof att hafva tillgång till ett icke alltför obetydligt antal

personer med förfarenhet i den s. k. triangelmätningsmetoden. Bristen

på tillgång till sådana personer har redan i eu del fall föranleda att

man måst för densammas fyllande vända sig till utlandet. Ett sådant

förhållande bör icke i längden få fortfara; och, såsom landtmäteristyrelsen,

efter hvad det synes mig på goda grunder, framhållit, torde

behofvet af att äga tillgång till personer, som fullt behärska det nya

mätningssystemet, komma att allt mer göra sig gällande. Ej heller

finnes någon anledning antaga, att det bär gäller ett allenast öfvergående

behof. Tvärtom kommer säkerligen med det åtminstone i de

tätare befolkade delarna af riket alltjämt stigande jordvärdet äfven

fordringarna på tillförlitlighet och noggrannhet vid jordmätningar att

växa. Att under sådana förhållanden tillfälle fortfarande bör beredas landtmätare,

som önska begagna sig däraf, att utbilda sig till triangelmätare,

synes mig icke kunna dragas i tvifvelsmål. Äfven för nästa år torde

således oberoende af frågan om landtmäteriundervisningens slutliga ordnande

möjlighet böra beredas landtmäteristyrelsen att, såsom under de

senare åren ägt rum, vid generallandtmäterikontoret anordna eu kurs i

s. 261 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

261

triangelmätning; och. då behofvet af dylik undervisning visat sig konstant,

torde det vara nödvändigt, att det för ändamålet erforderliga

beloppet äskas af Riksdagen.

Landtmäteristyrelsen har beräknat kostnaderna för den af styrelsen

ifrågasatta fortsättningskursen i högre geodesi till 6,000 kronor, hvartill

skulle komma arfvode åt en censor och resekostnader.

Då det synes mig, att, till dess frågan om ordnandet af landtmäteriundervisningen

i dess helhet hinner blifva slutligen löst, de kurser

i triangelmätning, som äfven jag anser erforderliga, böra, såsom hittills

skett, anordnas endast i mera tillfällig form, torde äfven kostnaderna

kunna beräknas lägre än styrelsen antagit. Det kan emellertid icke

förutsättas, att det skall lyckas att erhålla lärarkrafter med erforderlig

kompetens för den obetydliga ersättning, som vid nu pågående kurs

kunnat beredas dem. Jag anser på grund häraf, att beloppet lämpligen

bör sättas till 5,000 kronor.»

Utskottet, som icke haft något att erinra emot hvad Kungl. Magt

i förevarande hänseende föreslagit, hemställer,

att Riksdagen må, för anordnande vid generallandtmäterikontoret

af en kurs i triangelmätning, å

extra stat för år 1908 anvisa ett belopp af 5,000

kronor.

Rikets allmänna kartverk.

54) Kung!. Maj:t har föreslagit Riksdagen dels att, för anställande Rikets au.

af ökad civil personal vid rikets allmänna kartverk, namngranskning m. m., "lännfr£art~

på extra stat för år 1908 anvisa ett anslag af 18,400 kronor, dels ock ^53^ 54 j

att, för höjning af arfvodena åt de vid det ekonomiska kartverket anställda

kvinnliga ritare och biträden, på extra stat för år 1908 anvisa ett anslag

af 1,000 kronor, att enligt Kungl. Mapts bestämmande för ändamålet

användas.

Under åberopande af hvad under punkt 9 härofvan finnes i

detta ärende meddeladt får utskottet hemställa,

att Riksdagen må

a) för anställande af ökad civil personal vid rikets

s. 262 Kontrollera mot PDF

262

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

allmänna kartverk, namngranskning in. in., på extra

stat för år 1908 anvisa ett anslag af 18,400 kronor; samt

b) för höjning af arfvodena åt de vid det ekonomiska

kartverket anställda kvinnliga ritare och biträden,

på extra stat för år 1908 anvisa ett anslag af 1,000

kronor, att enligt Kungl. Majrts bestämmande för

ändamålet användas.

Sveriges geologiska undersökning.

.itderSknin- Kung! Maj:t bär föreslagit Riksdagen att för fortsättande af

""garn™1'' de geologiska undersökningarna under år 1908 och för utgifvande af

[55.] därpå grundade kartor, afhandlingar och uppsatser samt beredande åt

undersökningens tjänstemän och förste vaktmästare af tillfälliga löneförbättningar

å extra stat för samma år bevilja ett anslag af 107,300

kronor.

Departementschefen har i detta ärende till statsrådsprotokollet

anfört följande:

»Då jag nu har att hemställa om äskande hos Riksdagen af medel

till fortsättande under år 1908 af de geologiska undersökningarna, därtill

Riksdagen alltsedan år 1858 beviljat anslag å extra stat, finner jag

mig, i anledning af inkomna framställningar om löneförbättring för

Sveriges geologiska undersöknings personal, böra till en början i korthet

redogöra för organisationen af detta ämbetsverk samt för personalens

lönevillkor.

Jämlikt nådigt bref den 27 april 1858 och sedermera tid efter

annan meddelade bestämmelser utgöres personalen vid Sveriges geologiska

undersökning af en utaf Kungl. Maj.-t på förordnande utsedd

chef samt elfva tjänstemän. Dessa anställas till en början såsom

biträdande geologer vid undersökningen och antagas då af undersökningens

chef men erhålla, efter vunnen nödig erfarenhet och skicklighet

uti de vid undersökningen förefallande göromål, på förslag af bemälde

chef, vederbörande departementschefs, från och med jordbruksdepartementets

inrättande chefens för detta departement, förordnande

att tillsvidare vara tjänstemän vid undersökningen. Dessutom äro vid

undersökningen anställda en förste och en andre vaktmästare.

De för denna personal gällande lönevillkor äro ännu i hufvudsak

desamma, som fastslogos vid en på framställning af Kungl. Maj:t

vid 1875 års riksdag företagen lönereglering för samma personal,

därvid bestämdes att chefens aflöning skulle utgöra 7,000 kronor, att

s. 263 Kontrollera mot PDF

»

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

263

afiöningen för biträdande tjänsteman skulle utgå med belopp från och

med 1,000 kronor till och med 2,400 kronor, beroende på chefens bestämmande,

att afiöningen för tjänsteman vid undersökningen skulle

utgöra 2,500 kronor, hvilken aflöning finge efter innehafvares af sådan

beställning väl vitsordade tjänstgöring under en tid af fem år, räknade

från och med året näst efter det, då han antagits, ökas med 500 kronor

och således årligen utgå med 3,000 kronor, vidare efter fem års enahanda

tjänstgöring höjas till 3,500 kronor, ytterligare efter fem års

sådan tjänstgöring höjas till 4,000 kronor och slutligen efter* fem års

enahanda tjänstgöring ökas med 500 kronor samt således från och med

tjuguförsta tjänståret utgå med 4,500 kronor årligen; samt att den vid

undersökningen anställde vaktmästarens (nuvarande förste vaktmästarens)

aflöning skulle utgå med 750 kronor. På sätt framgår af det vid

Kungl. Majrts proposition i ämnet till 1875 års Riksdag fogade protokollet

öfver civilärenden den 9 januari samma år, föreslog Kungl.

Maj:t de sålunda för undersökningens chef och tjänstemän bestämda

lönebeloppen med hänsyn till, att innehafvarna af nämnda befattningar

skulle i aflöningshänseende blifva jämställda, undersökningens

chef med chefen i styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader

(numera väg- och vattenbyggnadsstyrelsen) samt undersökningens fast

anställda tjänstemän med lektorerna vid rikets elementarläroverk. Hvad

andre vaktmästarens vid undersökningen aflöning beträffar, upptogs

densamma, första gången uti den för år 1S78 fastställda staten för

undersökningen och då med dess nuvarande belopp, (100 kronor.

Uti nu omförmälda afiöningsvillkor för undersökningens personal

bär sedermera icke företagits annan ändring, än att Riksdagen år 1900

på framställning af Kung]. Maj:t rnedgaf, att för tjänsteman vid Sveriges

geologiska undersökning, som därefter antoges eller redan vore anställd

vid undersökningen med aflöning i lägsta lönegraden, afiöningen finge

bestämmas till 3,000 kronor med bibehållande af tre ålderstillägg,

hvardera å 500 kronor, så att slutaflöningen, 4,500 kronor, uppnåddes

från och med sextonde tjänståret eller fem år tidigare än

förut. Kungl. Majrts framställning till Riksdagen i denna del stödde

sig på det uti chefens för civildepartementet anförande till statsrådsprotokollet

i detta ärende anmärkta förhållande, att lektorerna vid de

allmänna läroverken, hvilkas aflöning i den lägsta lönegraden visserligen

dä fortfarande utginge med 2,500 kronor, emellertid allt sedan

år 1883 fått sig årligen tillex-känd tillfällig löneförbättring med 500

kronor.

s. 264 Kontrollera mot PDF

264

Statsutskottets Utlåtande N:o JO.

För innevarande år är för Sveriges geologiska undersökning fastställd

följande aflöningsstat.

Undersökningens chef ......................................................... kronor

5 geologer å 4,500 ............................................................ ,,

2 „ å 3,500 ............................................................. .,

3 „ å 3,000 ............................................................ „

1 aktuarie och kemist......................................................... ,,

l:ste vaktmästaren ............................................................. ,,

2:dre _ „ „

arfvode till amanuensen ..................................................... ,,

arfvode till bibliotekarien ................................................. ,,

extra arfvode till geologerna för öfvertidsarbete, förslagsvis

................................................................................ „

ersättning till extra geologer och andra tillfälliga

biträden, förslagsvis ................................................... „

Summa kronor

7,000

22,500

7.000

9.000

4,500

750

600

500

500

1,500: —

4,600: —

58,450: —

Hvad rätt till pension beträffar, åtnjuter geologiska undersökningens

personal icke dylik förmån vare sig å allmänna indragningsstaten

eller i civilstatens pensionsinrättning. Vid upprepade tillfällen har

emellertid ifrågasatts att bereda nämnda personal rätt till pension, och

anhåller jag att i fråga om hvad i sådant afseende åtgjorts få erinra om

följande. Redan år 1884 väckte dåvarande chefen för Sveriges geologiska

undersökning fråga om beredande af pensionsrätt å allmänna indragningsstaten

åt undersökningens chef och tjänstemän. Han anförde i detta

afseende, att de kartläggningsarbeten, som undersökningens personal,

jämlikt nådiga instruktionen den 2 juni 1882, hade att under en tredjedel

af året utföra, vore af den ansträngande art, att obrutna kroppskrafter

oundgängligen kräfdes för arbetenas behöriga fullgörande, och

att, enligt hvad erfarenheten gifvit vid handen, äfven en ursprungligen

stark hälsa undergräfdes i följd af dessa fältarbeten; att det till följd

af geologernas med tjänstetiden stigande aflöningsförmåner och häraf

föranledd ökning i totalkostnaderna för hvarje geologiskt undersökt

kvadratmil skulle leda till misshushållning med statens medel, om

tjänstemännen utöfver en viss åldersgräns kvarhölles vid sina befattningar

; samt att det ingalunda kunde vara med billighet förenligt, att

dessa tjänstemän efter att hafva blifvit otjänstbara nödgades lämna

sin tjänst utan att komma i åtnjutande af någon pension. I det utlåtande,

som statskontoret afgaf öfver denna framställning, yttrade detta

s. 265 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

265

ämbetsverk, att den omständigheten, att aflöningen till personalen vid

geologiska undersökningen bestredes af extra statsmedel, icke borde utgöra

hinder för beviljande af pensionsrätt åt denna personal, en förmån,

som syntes vara med rättvisa och billighet förenlig. Ifrågavarande

framställning föranledde emellertid icke till någon åtgärd.

Sedermera gjorde undersökningens chef i skrifvelse till Kungl. Maj:t

den 29 november 1887 ånyo framställning i antydda sjette, med anledning

hvaraf Kungl. Maj:t för 1888 års Riksdag framlade proposition

om rätt för chefen för Sveriges geologiska undersökning och de vid

undersökningen anställda geologer att efter erhållet afsked komma i

åtnjutande af pension å allmänna indragningsstaten enligt i propositionen

angifna grunder. Riksdagen afslog emellertid denna framställning,

enär ifrågavarande personals verksamhet i statens tjänst vore

beroende af årligt beviljande af det till dess aflöning anvisade extra

anslag samt den omständigheten att anslaget från början uppförts å extra

stat syntes utvisa, att anslagsbehofvet ansetts vara af mera tillfällig

beskaffenhet.

Uti underdånig skrifvelse den 17 december 1898, i samband med

afgifvande af förslag till förändrad organisation af Sveriges geologiska

undersökning, gjorde härpå undersökningens chef förnyad framställning

om beredande af pensionsrätt för den vid undersökningen fast

anställda personalen. Denna framställning öfverlämnades till den af

Kungl. Maj:t den 9 juni 1899 tillsatta s. k. pensionskommittén, som

äfven sedermera fick mottaga en till chefen för civildepartementet ställd

promemoria af den 20 november sistnämnda år, innefattande en af

geologerna E. Erdmann och H. Santesson, på uppdrag af öfriga vid

Sveriges geologiska undersökning anställda geologer, gjord framställning

i ämnet.

Uti häröfver afgifvet underdånigt utlåtande den 7 november 1902

anförde pensionskommittén, att kommittén, som ansett, att pensionsrätt

enligt den af kommittén föreslagna lagen angående civile tjänstinnehafvares

rätt till pension borde tillkomma endast »ordinarie innehafvare

af civil tjänst med lön å stat, som blifvit fastställd af Konungen och

Riksdagen», af sådan anledning icke kunnat inrymma under pensionslagens

bestämmelser ifrågavarande personal, som åtnjöte sina aflöningsförmåner

endast å extra stat, men ansåge sig kommittén kunna antaga

att, därest sådan tjänstinnehafvare befunnes hafva uppfyllt de villkor,

som med hänsyn till tjänstens beskaffenhet ansåges motsvara hvad som

i allmänhet erfordrades för tillgodonjutande af pension, dylik förmån

Bih. till Biksd. Prof. 1907. 4 Sami. i Afd. 10 Höft. '' 34

s. 266 Kontrollera mot PDF

266

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

komme att på särskild därom gjord framställning honom af Riksdagen

beviljas, dock att vid pensionsbeloppets bestämmande borde komma i

betraktande, att med befattningen icke varit förenad skyldighet att för

beredande, af pension erlägga afgift. Jämlikt beslut den 5 december

1902 fann Kungl. Maj:t chefens för undersökningen ifrågavarande

framställning icke till någon vidare åtgärd föranleda.

Särskilda under åren 1882 och 1887 af bemälde chef gjordt

framställningar om delaktighet i civilstatens pensionsinrättning för chefen

och tjänstemännen vid undersökningen hafva jämväl af Kungl. Magt

förklarats icke kunna föranleda till någon åtgärd.

I fråga om nu till Kungl. Maj:ts pröfning föreliggande framställningar

om förbättring af de för geologiska undersökningens personal

gällande aflöningsförhållandena har jag att först anmäla en af

undersökningens chef den 29 maj 1902, med föranledande af det i

sammanhang med tillsättande af den s. k. löneregleringskommittén utfärdade

nådiga cirkuläret af den 25 oktober 1901, ingifven utredningbeträffande

behofvet af ändrad lönestat för ifrågavarande ämbetsverk.

I denna framställning erinrar bemälde chef, hurusom uti Kungl. Maj:ts

till 1875 års riksdag aflåtna nådiga proposition, på hvilken den nu

gällande lönestaten för undersökningens personal i allt väsentligt

grundas, framhållits, att hos tjänstemännen vid undersökningen måste

fordras en vetenskaplig ståndpunkt, fullt jämförlig med den, som lektorerna

vid rikets elementarläroverk i allmänhet innehade, att anställning

såsom tjänsteman vid undersökningen icke i allmänhet vunnes

tidigare än befordran till lektor och att tjänstgöringen vid undersökningen

måste anses både trägnare och mera hälsoförstörande än lektorernas,

samt hurusom på dessa skäl föreslagits, att första gradens aflöning

skulle bestämmas till 2,500 kronor, så att tjänstemännens vid undersökningen

aflöningsvillkor blefve lika med lektorernas vid rikets elementarläroverk.

Genom Riksdagens godkännande af detta förslag, framhåller

chefen vidare, hade undersökningens tjänstemän blifvit både i princip

och realitet likställda med lektorer i fråga om löneförmåner. Den sålunda

godkända principen om tjänstemännens likställighet med lektorerna,

hvilken princip gjordes gällande jämväl vid 1900 års reglering

af de lägre lönegraderna å undersökningens stat, borde blifva bestämmande

äfven vid den nu ifrågasatta löneregleringen. Beträffande de

vaktmästarna vid institutionen tillkommande lönebelopp funne chefen

dem onekligen vara under nuvarande förhållanden alltför knappt tillmätta

och böra höjas med respektive 20 och 25 procent. Under åbe
-

s. 267 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

267

ropande af hvad sålunda anförts, föreslår chefen, att samma förbättrade

löneförmåner, som kunde blifva lektorerna tillerkända, äfven måtte

komma de vid undersökningen anställda tjänstemännen till del, samt

att aflöningen för vaktbetjänte vid undersökningen måtte bestämmas

till 900 kronor årligen jämte fri bostad för förste vaktmästaren och

till 750 kronor årligen för andre vaktmästaren. Rörande chefens för

undersökningen lön föreslås i berörda framställning, att densamma

måtte regleras i likhet med andra med nämnde ämbetsman likställda

chefers löner.

Ifrågavarande framställning har öfverlämnats till löneregleringskommittén

och kommer, därest ej kommitténs uppdrag återkallas, inom

den närmaste tiden i sammanhang med frågan om reglering i allmänhet

af lönerna för tjänstemännen i de under jordbruksdepartementet

hädande verken under behandling inom kommittén.

Med skrifvelse den 9 november 1905 har emellertid undersökningens

chef till Kungl. Maj:t öfverlämnat en af honom lifligt förordad ansökan

från de vid undersökningen anställda tjänstemännen, däruti dessa

anhålla, att Kungl. Magt täcktes, oberoende af andra löneregleringsfrågor,

taga under ompröfning frågan om förbättring i dessa tjänstemäns

lönevillkor. Det syntes sökandena som om en separat behandling

af ny aflöningsstat för Sveriges geologiska undersökning borde

i högst väsentlig mån underlättas därigenom, att denna institution bland

öfriga centrala ämbetsverk intoge en isolerad ställning, hvarförutom de

löneförmåner, som syntes böra tillkomma institutionens tjänstemän, kunde

sägas redan vara "af Kungl. Maj:t och Riksdagen principiellt fastslagna.

Under åberopande af att i samband med den år 1904 genomförda

omorganisationen af de allmänna läroverken lektorernas vid dessa

läroverk löneförmåner ytterligare förbättrats, i det att lägsta lönegraden

fastställts till 4,000 kronor och den högsta efter fyra ålderstillägg,

hvardera å 500 kronor hvart femte år, till 6,000 kronor, under det

att högsta lönegraden i undersökningens stat fortfarande icke uppgår

till mer än 4,500 kronor, hemställa undersökningens tjänstemän om

nådig proposition till Riksdagen, att dem tillkommande löneförmåner

måtte likställas med dem, som genom 1904 års Riksdags beslut tillförsäkrats

lektorerna vid de allmänna läroverken.

Uti en till chefen för jordbruksdepartementet ingifven, af undersökningens

chef förordad ansökning af den 17 november 1905 har

vidare den vid undersökningen anställde förste vaktmästaren — med

framhållande af, att vaktmästartjänsterna vid undersökningen gåfve sina

innehafvare full sysselsättning och följaktligen borde inbringa full för
-

s. 268 Kontrollera mot PDF

268

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

eörjning, samt under erinran, att förste vaktmästare vid öfriga centrala

ämbetsverk uppbure en lön af 1,100 kronor med 150 kronors afdrag

för bostad, därest sådan innehades på stat, och att andre vaktmästare

vid dylika verk hade en lön af 800 kronor med ett ålderstillägg å 100

kronor efter fem års tjänstgöring — anhållit, att åtgärder måtte vidtagas

för att vaktmästarnas vid undersökningen löner måtte höjas till

de belopp, som af löneregleringskommittén föreslagits för vaktmästarna

vid andra centrala ämbetsverk.

Slutligen har uti en med underdånig skrifvelse den 16 november

nästlidna år till Ivungl. Maj:t ingifven förslagsberäkning rörande

Sveriges geologiska undersöknings utgifter under år 1908 — jämte

underdånig hemställan om det för dessa utgifters bestridande erforderliga

anslagsbeloppet under samma år — undersökningens nuvarande

chef anfört hufvudsakligen följande.

Då den af undersökningens samtliga tjänstemän aflåtna, med dåvarande

chefens skrifvelse den 9 november 1905 till Kungl. Maj: t

ingifna framställning i fråga om deras löneförmåners likställande med dem,

som vid 1904 års lönereglering tillförsäkrats lektorerna vid de allmänna

läroverken, icke föranledt någon proposition till nästlidna års Riksdag, hade

vid nämnda riksdag inom dess båda kamrar väckts lika lydande motioner

med samma motivering och syfte som af tjänstemännen inför Kung!.

Maj:t andragits. Statsutskottet hade visserligen förklarat sig dela

motionärernas åsikt om behofvet, af en lönereglering för geologerna,

men det oaktadt hemställt om afslag hufvudsakligen af det principiella

skäl, att ändring i löneförhållandena vid statens ämbetsverk ej borde

på enskild motionärs framställning åvägabringas. Så hade och blifvit

båda kamrarnas beslut. Att döma af de förda öfverläggningarna hade

motionerna rönt ett i stort sedt välvilligt emottagande inom Riksdagen,

men det hade varit dels den af utskottet betonade principfrågan och

dels åtskilliga muntligen antydda betänkligheter, som afgjort utgången.

Det förstnämnda hindret skulle emellertid blifva undanröjdt, om

Kungl. Maj:t nu täcktes taga ärendet om händer, och hvad beträffade

de sakliga invändningarna ville chefen söka närmare belysa desamma

och anvisa utvägar att förebygga desammas återupprepande.

Att nu gällande lönestat för Sveriges geologiska undersöknings

tjänstemän vore i hög grad otillfredsställande samt att eu väsentlig

förbättring i densamma vore nödvändig, om dessa tjänstemän skulle

förblifva i stånd att med behörig kraft ägna sig åt fyllandet af de ur

såväl praktisk som vetenskaplig synpunkt betydelsefulla uppgifter, som

institutionen fått sig förelagda, vore säkerligen en så allmänt erkänd

s. 269 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

269

sak, att något ytterligare bevismaterial i detta hänseende knappast behöfde

framdragas.

Utöfver sin fasta lön åtnjöte tjänstemännen visserligen en till

beloppet växlande andel i det på undersökningens stat regelbundet

uppförda arfvodesbeloppet för extra arbeten (d. v. s. arbete på öfvertid),

men denna andel hade under de senaste 10 åren i medeltal för hvarje

tjänsteman icke ens uppgått till 100 kronor om året och utgjorde

förty en ytterst blygsamt tillmätt extra inkomstkälla.

Under sina sommarresor åtnjöte geologerna rese- och traktamentsersättning

efter resereglementets 4:de klass, men den nettobehållning,

som häraf kunde tillföras dem, blefve i betraktande af de äfven å landsbygden

numera ansenligt ökade lefnadskostnaderna, samt i följd af flera

olikartade extra omkostnader, för hvilka godtgörelse ej kunde ifrågakomma,

jämförelsevis ringa.

Med hänsyn till den intima beröring, som borde finnas mellan

geologernas vetenskapliga verksamhet och tillgodogörandet af dennas

vetenskapliga frukter för det praktiska lifvets kraf, kunde det förefalla,

som om en sådan ämbetsman genom emottagande af enskilda uppdrag

lätt nog skulle kunna göra sig oberoende af sin fasta löneinkomsts otillräcklighet.

Så vore dock ingalunda fallet, ty under tiden mellan den

15 maj och den 30 september vore han hvarje år fullt upptagen med

rekognosceringar inom ett åt honom på förhand anvisad t arbetsdistrikt

och finge alltså ingen tid öfrig för några privata förrättningar. Under

återstoden af året hade han trägen sysselsättning med bearbetandet af

sommariakttagelserna och vore enligt gällande instruktion pliktig att

finnas tillstädes på ämbetslokalen hvarje söckendag från klockan 10 f. in.

till klockan 3 e. m. Författandet af beskrifningar till kartbladen m. m.

måste i regeln ske på annan tid. Visserligen hade han rätt till 6 veckors

semester årligen, om göromålens ostörda gång så medgåfve, men från

sådan förmån vore i instruktionen undantagen den tid, fältarbetena påginge,

och återstoden af året, då tillfällig ledighet kunde i tur och

ordning beredas personalen, vore föga ägnad för geologiska undersökningar,

i ty att snötäcket i flertalet fall lade oöfverkomliga hinder i

vägen härför. Denna förvärfskälla vore följaktligen helt obetydlig och

skänkte blott i enstaka undantagsfall personalen någon inkomst; för de

flesta vore denna reducerad till noll.

Den grund, hvarpå en löneförbättring åt Sveriges geologiska

undersöknings tjänstemän borde byggas, vore af Kungl. Maj:t tydligt

utpekad i statsverkspropositionen till 1875 års Riksdag, där likställigheten

med lektorerna vid de allmänna läroverken närmare moti
-

s. 270 Kontrollera mot PDF

270

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

verades, samt i motsvarande hänvändelse till 1900 års Riksdag, där

samma ståndpunkt intoges, och hade vid intetdera tillfället blifvit af

Riksdagen jäfvad. En naturlig konsekvens häraf syntes därför vara,

att de ekonomiska förmåner, som genom 1904 års Riksdags beslut förunnades

bemälda lärare, ej längre undanhölles geologerna. Det hade

invändts, att bifall till ett sådant förslag skulle ställa de senare i ett

gynnsammare läge än lektorerna, enär dessa själfva måste bidraga till

sin pensionering, hvithet icke vore fallet med geologerna, som saknade

pensionsrätt. Den oegentligheten, att undersökningens tjänstemän ej

bidroge till sin egen pensionering, syntes emellertid kunna på det sätt

undanröjas, att dessa tjänstemän vid eventuellt genomförande af föreslagen

lönereglering förpliktades att, intill dess delaktighet i allmän

pensionskassa kunde dem beredas och i följd däraf andra bestämmelser

möjligen komme att gälla, för sagda ändamål vidkännas lika stort afdrag

å sin lön som lektorerna i motsvarande lönegrader, nämligen 100 kronor

årligen i den lista, 115 kronor i 2:dra, 130 kronor i 3:dje, 145 kronor

i 4:de och 160 kronor i 5:te lönegraden, hvilka afdrag, så länge föreliggande

fråga ännu vore sväfvande, borde åt statsverket besparas.

Då det åt Sveriges geologiska undersökning utgående statsanslaget

vore uppfördt på extra stat, hade visserligen en uppdelning af personalens

löneförmåner i lön och tjänstgöringspenningar ej kunnat ske, men borde

dock den brist på öfverensstämmelse med lektorernas villkor, som i

denna del förelåge och äfven i andra fall än det nyssberörda kunde

äga praktisk bärvidd, utan svårighet kunna bortelimineras. Så vore

förhållandet med dels den inknappning i aflöningsförmåner, hvilken

tjänstemännen i händelse af annan ledighet än semester borde vara

pliktiga att underkasta sig, dels storleken af det pensionsbelopp, som

borde tillförsäkras dem vid entledigande och hvilket lämpligen borde i

sammanhang med en lönereglering preliminärt bestämmas, tidpunkten

för entledigandet dock tills vidare beroende på Kungl. Maj:ts

och Riksdagens pröfning af hvarje särskildt fall. Genom nu uppgjordt

förslag till stadganden syntes den förstnämnda frågan kunna vinna

en nöjaktig lösning. Vid längre ledighet på grund af sjukdom än

den, som chefen för undersökningen ägde bevilja0), skulle göras ett afdrag

å lönen af 1,400 kronor för år räknadt i lista lönegraden, 1,550 kronor

i 2:dra, 1,700 kronor i 3:dje, 1,850 kronor i 4:de och 2,000 kronor

i 5:te, hvilka belopp efter Kungl. Maj:ts ompröfning i hvarje

särskildt fall finge användas såsom bidrag till aflönande af vikarie,

om denne ej tillhörde verkets fasta personal, men eljest besparas åt

statsverket. Då sådan ledighet omfattade kortare tid än ett år, blefve

* Fjorton dagar två gånger årligen.

s. 271 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o JO.

271

antagligen det senare förhållandet regel, enär det geologiska vinterarbetets

säregna beskaffenhet endast undantagsvis medgåfve ett omedelbart

öfverflyttande på utomstående sakkunnig.

Då tjänsteman åtnjöte ledighet af annan anledning, exempelvis

för svag hälsas vårdande, för utförande af särskilda uppdrag, enskilda

angelägenheters tillvaratagande och dylikt, borde på Kungl. Maj:ts

pröfning af hvarje särskildt fall ankomma, vid huru stor del af

lönen han skulle varda bibehållen och huru med öfverskottet borde

förfaras.

Hvad anginge storleken af tjänstemännens eventuella pensionsbelopp

skulle genom detsammas fastställande till 4,000 kronor för högsta

lönegraden likställighet med lektorerna äfven i detta fall blifva uppnådd.

Såsom villkor för uppflyttning i högre lönegrad syntes utöfver

de nu gällande böra stadgas, att tjänsteman, frånsedt semester, ej i den

lönegrad han tillhörde åtnjutit så lång ledighet, att denna sammanlagdt

uppginge till ett år, i hvithet fall ålderstillägget först senare skulle få

uppbäras.

På det att Sveriges geologiska undersökning måtte kunna i hela

den utsträckning, som omsorgen om institutionens bästa påkallade och

med billighet vore förenligt, draga gagn af tjänstemännens arbetskraft,

ansåge sig chefen pliktig tillstyrka föreskrift därom, att personalen

ej finge med sin befattning vid undersökningen förena annan tjänst å

rikets, Riksdagens eller kommunens stat, ej heller emottaga enskilda

uppdrag, som pröfvades i afsevärd mån inkräkta på dess arbetsduglighet

i tjänsten. Likaledes borde stadgas, att personalen skulle vara skyldig

underkasta sig den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning

i åligganden, som kunde varda en följd af undersökningens eventuella

omorganisation i framtiden.

Därest Kungl. Maj:t och Riksdagen med behjärtande af Sveriges

geologiska undersöknings tjänstemäns välgrundade kraf på löneförbättring,

hvilka gång på gång, men hittills fruktlöst, blifvit framställda

och icke utan allvarliga vådor kunde längre undanskjutas, och

med vidhållande af den principiella ståndpunkt i denna aflöningsfråga,

som för snart 32 år sedan häfdades och vid 1900 års riksdag blifvit

yttermera hägnad, skulle finna det sålunda framlagda underdåniga förslaget

antagligt, vore därmed sent omsider uppnådd all den likställighet

med lektorerna vid de allmänna läroverken, hvilken med utsikt till

framgång kunde billigtvis påyrkas. Å andra sidan finge emellertid ej

lämnas oanmärkt, att lektorernas årliga tjänstgöringstid vore ej oväsentligt

kortare än geologernas och att skolmännen af kommunerna flerstädes

s. 272 Kontrollera mot PDF

272

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

åtnjöte hyresbidrag, som exempelvis i Stockholm för en lektor utginge

med 700 kronor om året och hvilkas ytterligare förhöjning nyligen

föreslagits.

Hvad chefens för undersökningen aflöning beträffade, hvilken år

1858 bestämts till 6,000 kronor och sedan år 1875 utgått med 7,000

kronor, syntes visserligen en höjning af densamma för närvarande ej

vara af något oafvisligt behof påkallad; men om Kungl. Maj:t

skulle finna skäl påbjuda, att äfven chefen, i likhet med hvad för

den under honom lydande personalen i underdånighet föreslagits,

skulle bidraga till sin egen pensionering, ville chefen erinra, att det

näppeligen vore med billighet öfverensstämmande, att det nuvarande

lönebeloppet sålunda minskades, samt att i statsverkspropositionen till

1875 års Riksdag undersökningens chef förklarats vara närmast jämförlig

med chefen i styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader, hvilken

numera åtnjöte 8,000 kronor, hvaraf 2,000 kronor vore tjänstgöringspenningar.

Därest denna likställighet vidhölles, kunde storleken af

pensionsbidraget anslås till 240 kronor årligen, som skulle åt statsverket

besparas.

Beträffande de löneförmåner, som för närvarande tillkomme de vid

undersökningen anställda vaktmästarna, funne chefen det visserligen

vara oomtvistligt, att dessas belopp numera vore alldeles otillräckliga

för en anständig bärgning, men då en kraftig lönerörelse för närvarande

påginge, med syfte att åvägabringa väsentlig förbättring i existensvillkoren

för ifrågavarande grupp af löntagare, och undersökningens

vaktmästare syntes böra i aflöningshänseende likställas med de inom

de centrala ämbetsverken tjänstgörande, ansåge sig chefen, i afvaktan

på den nådiga proposition härom, hvilken inom en närliggande framtid

kunde vara att motse, nu böra hemställa endast om en tillfällig höjning

härutinnan. Den nuvarande l:ste vaktmästaren, hvilken i 29 år varit

anställd vid undersökningen, däraf 2 år såsom extra, 12 år såsom 2:dre

och 15 år såsom l:ste vaktmästare samt med synnerligt nit skött sina

åligganden och visat en ovanligt mångsidig duglighet, syntes vara väl

förtjänt att, intill dess en definitiv reglering hunne genomföras, erhålla

ett tillfälligt lönetillskott af 350 kronor. Hvad däremot anginge 2:dre

vaktmästarbefattningen sköttes denna sedan omkring IV2 år tillbaka

endast på förordnande, ett förhållande som komme att fortfara, tills

vikarien visat sig platsen fullt vuxen, och funne chefen sig därför nu

sakna skäl att hemställa om tillfällig löneförbättring äfven åt honom.

På grund af hvad sålunda anförts, har chefen för undersökningen

hemställt, att tjänstemännens vid densamma löneförhållanden måtte

för framtiden så ordnas:

s. 273 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10. 273

hemställt, att tjänstemännens vid densamma löneförhållanden måtte för

framtiden så ordnas:

att tjänstemännen skulle äga att, med nedan omförmälda reduktion,

från början af kalenderåret närmast efter det, under hvilket förordnande

för dem af vederbörande departementschef utfärdats, åtnjuta en aflöning

af 4,000 kronor, med rätt till fyra ålderstillägg, hvartdera å 500

kronor, att åtnjutas efter respektive 5, 10, 15 och 20 års tjänstgöring,

därest de för hvarje gång under mer än 4/s af tjänstgöringstiden

med nit och skicklighet bestridt sin egen eller, på grund af förordnande,

annan statens tjänst, eller ock fullgjort annat offentligt uppdrag,

från hvilka belopp dock, intill dess delaktighet i allmän pensionskassa

kunde dem beredas, borde afgå och åt statsverket besparas följande

årliga vederlag för eventuell framtida pensionering, nämligen 100 kronor

för lista lönegraden, 115 kronor för 2:dra, 130 kronor för 3:dje, 145

kronor för 4:de och 160 kronor för 5:te;

att de nuvarande tjänstemännen, vid bestämmandet af deras lönegrad,

finge räkna sig till godo den tid, de redan tjänstgjort vid undersökningen

;

aW, frånsedt semestertiden och den ledighet, som chefen för undersökningen

enligt instruktionens 14 § ägde bevilja, full aflöning finge

uppbäras endast för den tid, verklig tjänstgöring ägt rum, och att vid

ledighet på grund af styrkt sjukdom följande löneafdrag skulle göras och

utom i de fall, då vikariat uppdragits åt sakkunnig, som ej redan förut

tillhörde verkets personal, åt statsverket besparas, nämligen, för år räknadt,

1,400 kronor för lista, 1,500 kronor för 2:dra, 1,700 kronor för 3:dje,

1,850 kronor för 4:de och 2,000 kronor för 5:te lönegraden, men att vid

ledighet betingad af andra orsaker afdragets storlek för hvarje särskild!

fall skulle af Kungl. Maj it bestämmas;

att, då tjänsteman på grund af Kungl. Majits framställning till

Riksdagen förklarades berättigad till pension, denna skulle bestämmas

att utgå med ett belopp beräknadt efter 4,000 kronor för högsta lönegraden

;

att tjänsteman skulle vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet

eller jämkning i åligganden, hvilken vid en möjligen

framdeles skeende förändring i undersökningens organisation kunde

varda stadgad;

att med tjänstemannabefattning vid undersökningen ej finge förenas

annan tjänst å rikets, Riksdagens eller kommunens stat och ej heller

mera tillfälliga enskilda uppdrag, som af chefen för undersökningen

pröfvades verka hinderlig! för behörigt fullgörande af tjänsteåliggandena;

Bih. till Riksd. Prof. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 10 Häft. 35

s. 274 Kontrollera mot PDF

274

Statsutskottets Utlåtande N:o 10-

att chefen för undersökningen, för det fall att Kungl. Maj:t

funne honom böra i likhet med tjänstemännen bidraga till sin egen

pensionering och särskild! af sådan anledning billigtvis böra tillgodonjuta

högre aflöningsförmåner än de nuvarande, måtte berättigas uppbära

8,000 kronor årligen, dock, intill dess delaktighet i allmän pensionskassa

kunde i nåder beredas, med afdrag af 240 kronor, som skulle åt statsverket

besparas, samt att det pensionsbelopp, som vid nådigt afskeds meddelande

under nyss antagna förutsättning skulle få af honom tillgodonjutas,

måtte bestämmas till 6,000 kronor, så vidt han vid tidpunkten för

afskedet uppfyllt de villkor, som Kungl. Maj :t efter Riksdagens hörande

kunde finna skäligt föreskrifva; samt

att Sveriges geologiska undersöknings vaktmästare vid en

blifvande lönereglering för de centrala ämbetsverkens vaktbetjänte

blefve med dem likställda, men att, intill dess denna angelägenhet

slutgiltigt ordnats, den nuvarande l:ste vaktmästaren måtte erhålla ett

tillfälligt lönetillskott af 350 kronor årligen.

Vid godkännande af sålunda föreslagna grunder för ny lönestat

vid Sveriges geologiska undersökning, skulle, anföres det vidare i framställningen,

det i staten för innevarande år uppförda aflöningskontot för

år 1908 behöfva ökas med 12,800 kronor, om ingen förändring vidtoges

med chefslönen, eller med 13,500 kronor, om densamma höjdes med

angifvet belopp, en ökning som dock för statsverket i verkligheten

representerade allenast 11,300 kronor, respektive 12,000 kronor, enär

vissa af tjänstemännen åtnjöte dyrtidstillägg, som för år 1906 utgått

med tillhopa 1,500 kronor. För år 1908 skulle alltså lönestaten

te sig på följande sätt, sedan en mindre jämkning skett i det enligt

förslaget till 1907 års stat såsom ersättning åt extra geologer och andra

tillfälliga biträden upptagna beloppet, för att därigenom för årsanslaget

1 dess helhet vinna en afrundad slutsumma:

chefen .................................................................. 7,000 kr., resp. 7,760 kr.

6 geologer å 5,840 kronor 35,040 kronor

2 » å 4,385 » 8,770 »

3 » å 3,900 » 11,700 »

l:ste vaktmästaren ............... 1,100 »

2:dre » 600 »

Arfvoden åt amanuens och

bibliotekarie ..................... 1,000 »

extra arfvoden åt geologer 1,500 » 59,710 » » 59,710 »

ersättning åt extra geologer och andra

tillfälliga biträden .......................... 4,540 » » 4,480 »

Summa 71,250 kr., resp. 71,950 kr.

s. 275 Kontrollera mot PDF

275

Statsutskottets Utlåtande N:o 10-

Vidare framhåller chefen för undersökningen, hurusom han funnit

sig böra äfven i ett par andra punkter tillstyrka afvikelser från den

stat för år 1907, hvilken samtidigt med förevarande underdåniga framställning

blifvit förslagsvis Kungl. Maj:t förelagd. Flerårig erfarenhet

hade nämligen gifvit vid handen, att anslaget för biblioteket

och samlingarna måst afsevärdt öfverskridas, hvarför denna anslagspost

tycktes höra höjas med 500 kronor, eller till 2,200 kronor, hvilket

utgjorde ungefäriiga medeltalet af de 5 senaste årens utgifter på detta

konto. Nådigt bifall till vidtagandet af en sådan åtgärd skulle emellertid

ej behöfva medföra ökning med nämnda belopp i det erforderliga

årsanslaget, enär från och med år 1908 och tills vidare en ganska

betydande sänkning utan olägenhet kunde göras å utgiftstiteln kartoch

boktrycket, eller till 12,500 kronor från 15,000 kronor, hvartill

det i staten för år 1903 för första gången upptagits. Med bifall till

dåvarande chefens för undersökningen den 20 november 1901 härutinnan

gjorda hemställan hade nämligen Kungl. Maj:t efter Riksdagens

hörande medgifvit höjning med 3,000 kronor i det för

trycket afsedda anslagsbeloppet, i ändamål att påskynda utgifvandet af

det stora kartmaterial, som hopat sig under de 14 år, som frågan om

lämpligaste skalan för det geologiska kartverkets fortsatta bearbetande

varit sväfvande. Tillgång till häraf betingade ansenliga stegring i

tryckningskostnader hade bland annat beredts genom att med 2,000

kronor sänka fältarbetenas konto. Inom utgången af innevarande år

kunde emellertid med visshet motses, att lull jämnvikt åter inträdt

mellan nyrekognosceringar och offentliggörandet af därpå grundade

kartor. Välgrundade skäl syntes därför föreligga att höja förslagsanslaget

för fältarbetena till samma belopp, 19,000 kronor, hvarmed

det före år 1903 utgått, desto hellre som vissa förarbeten å fältet för

den internationella geologkongressen i Stockholm år 1910 under närmast

föregående somrar måste beräknas medföra ej obetydliga utgifter utöfver

de under de senare åren normala.

De rubbningar i årsanslagets fördelning på skilda konti, som

chefen sålunda funnit sig böra föreslå, skulle alltså medföra en höjning

af 2,000 kronor för fältarbetena och 500 kronor för biblioteket och

samlingarna men en sänkning med motsvarande belopp för kart- och

boktrycket. 1

Med stöd af ofvan förebragta motivering skulle beräknade utgifter

för Sveriges geologiska undersökning under år 1908 blifva följande:

s. 276 Kontrollera mot PDF

276

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Aflöning en:

Löner och arfvoden samt ersätt- ning åt extra geologer och

andra tillfälliga biträden......... kronor

71,250

resp., kronor

71,950

Fältarbetena:

Rese- och traktamentsersätt-

ningar m. m............................... kronor

19,000

By råafdelningen:

Inventarier, ritmateriel, kemi- kalier m. m............................... kronor

2,000

Biblioteket och samlingarna:

Böcker, kartor och samlingar ... kronor

2,200

Kart- och boktrycket:

Tryckning af kartor, beskrif-

ningar och uppsatser............... kronor

12,500

Diverse utgifter:

Värme, lyse, renhållning m. m. kronor

2,350

11

38,050

Summa kronor

109,300

resp. kronor

110,000

Med tillkännagifvande att de för Sveriges geologiska undersökning

disponibla medel, som inflyta genom försäljning af dess publikationer,

kunna antagas uppgå till 500 kronor, har undersökningens chef till

slut hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes till näst sammanträdande

Riksdag aflåta nådig proposition om ett anslag af antingen 108,800

kronor eller, om Kungl. Maj:t funne jämväl chefen för undersökningen

böra komma i åtnjutande af löneförbättring, 109,500 kronor

för fortsättande under år 1908 af de geologiska undersökningarna och

utgifvande af på dem grundade kartor samt andra publikationer.

Kommissionen för de allmänna kartarbetena, som författningsenligt

haft att yttra sig öfver sistnämnda framställning, har i skrifvelse den

13 november 1906 funnit sig böra tillstyrka bifall till densamma, dock

med tillägg, att enligt kommissionens förmenande aflöningen till undersökningens

chef borde bestämmas till det högre af de båda alternativt

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Til

föreslagna beloppen; att kommissionen ansåge, att, därest undersökningens

tjänstemän i en framtid komme att ingå i pensionskassa,

vid beräkningen af möjligen ifrågakommande retroaktivafgifter hänsyn

borde tagas till de avgifter tjänstemännen, för den händelse chefens

för undersökningen förslag om löneafdrag bifölles, genom dessa afdrag

fått vidkännas; samt att undersökningens vaktmästare syntes böra

snarast möjligt komma i åtnjutande af samma löneförmåner, som löneregleringskommittén

komme att föreslå för vaktmästarna vid öfriga

centrala ämbetsverk.

Såsom af den föregående redogörelsen framgår, hafva chefen för

Sveriges geologiska undersökning och tjänstemännen vid densamma

sedan längre tid tillbaka af Kungl. Maj:t och Riksdagen ansetts böra i

löneafseende vara likställda, den förre med den klass af ämbetsmän, som

— med den af löneregleringskommittén antagna terminologien — kan betecknas

med öfverdirektörer och andra därmed jämförliga chefer, samt

tjänstemännen med lektorer vid rikets allmänna läroverk; och de skäl,

som härför anförts, synas mig alltjämt bibehålla sin fulla giltighet.

Från denna synpunkt är således icke något att anmärka mot chefens

för undersökningen nu ifrågavarande framställning. Ej heller torde

det kunna bestridas, att de nuvarande aflöningarna, särskildt hvad

tjänstemännen angår, i förhållande till rådande lefnadskostnader äro

synnerligen låga. Detta förhållande erkändes också af 1906 års

Riksdag, ehuru Riksdagen förnämligast af formella skäl ansåg sig icke

böra bifalla förutnämnda motioner om löneförbättring åt ifrågavarande

tjänstemän.

Oaktadt jag således i princip är ense med chefen för undersökningen

därom, att en allmän reglering af löneförhållandena vid undersökningen

är erforderlig, synes mig emellertid förevarande framställning,

såvidt den angår undersökningens chef och tjänstemän, icke vara af

beskaffenhet att utan en grundligare utredning än den, som nu kunnat

medhinnas inom departementet, kunna läggas till grund för ett förslag

till Riksdagen om definitivt ordnande af löneförhållandena vid undersökningen.

En sådan slutlig reglering af såväl chefens som tjänstemännens

löner synes mig nämligen på det närmaste sammanhänga med frågan

om deras pensionsrätt. Denna fråga i sin ordning torde icke kunna

lösas utan en ingående ompröfning af organisationen af ämbetsverket

i dess helhet, därvid äfven synes böra tagas i öfvervägande, huruvida

Departe
mentschefens
yttrande.

s. 278 Kontrollera mot PDF

278

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

icke förhållandena äro sådana, att en större eller mindre del af dess

personal numera bör öfverföras till ordinarie stat.

Vid dessa förhållanden synes det mig emellertid som om man i

förevarande hänseende icke borde gå den inom löneregleringskommittén

pågående utredningen i förväg.

Hvad chefslönen angår har undersökningens chef själf i sin skrifvelse

framhållit, att en höjning af densamma ej är af något omedelbart

behof påkallad. I denna del synes mig alltså hinder icke möta för att

låta med vidare åtgärder bero i afbidan på det förslag, som är att

förvänta från kommittén.

Detsamma kan emellertid ej sägas om aflöningarna till tjänstemännen.

Såsom jag förut framhållit, äro dessa synnerligen låga

ej blott i förhållande till de löner, som för närvarande utgå till de

ämbets- och tjänstemän, med hvilka de i afseende å kompetensfordringar

och utbildningskostnader böra anses närmast jämförbara, utan äfven

i förhållande till lefnadskostnaderna. Jag kan i detta afseende hänvisa

till, bland annat, den utredning, som förebragts i läroverkskommitténs

betänkande af den 8 december 1902.

Att äfven vidkommande nu ifrågavarande personal invänta löneregleringskommitténs

förslag, innan någon som helst åtgärd vidtages

till förbättrande af dess ställning, synes mig under sådana förhållanden

icke möjligt. Också har ju redan 1906 års Riksdag på Kungl.

Maj:ts förslag medgifvit en tillfällig löneförbättring åt åtskilliga grupper

af tjänstemän, hvilkas ställning liksom tjänstemännens vid den geologiska

undersökningen är närmare jämförlig med lärarnas vid de allmänna

läroverken än med tjänstemännens i de förvaltande ämbetsverken,

men beträffande hvilka förslag till en definitiv lönereglering af ett

eller annat skäl icke kunnat framläggas. Jag syftar här närmast på

den löneförbättring, som sålunda redan för innevarande år beredts

lektorerna vid tekniska högskolan och vid Chalmers tekniska läroanstalt

m. fl.

Ehuru jag af förut angifna skäl anser mig icke för närvarande kunna

biträda det af chefen för Sveriges geologiska undersökning framlagda

förslaget till lönereglering för undersökningens tjänstemän, finner jag mig

alltså icke böra underlåta att fästa Kungl. Maj:ts uppmärksamhet

på behofvet af, att åtgärder vidtagas för att beträffande ifrågavarande

tjänstemän afhjälpa de mest trängande behofven; och anser jag därvid

samma tillvägagångssätt vara att förorda, som det, hvilket, på sätt jag

redan antydt, ifråga om en del under ecklesiastikdepartementet lydande

ämbets- och tjänstemän, vann 1906 års Riksdags tillslutning. I enlighet

s. 279 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

279

med livad som i allmänhet skedde i fråga om nyssnämnda ämbets- och

tjänstemän, torde beloppet af den tillfälliga löneförbättring, som sålunda

skulle beredas tjänstemännen vid undersökningen, böra för en hvar af

dem bestämmas till 1,000 kronor.

Beträffande därefter chefens för undersökningen förslag om en

tillfällig löneförbättring å 350 kronor åt nämnda ämbetsverks förste

vaktmästare, har jag icke något att erinra mot framställningen i denna

del. Förste vaktmästarens vid undersökningen befattning torde nämligen

vara fullt ut så kräfvande som någon motsvarande vaktmästarebefattning

vid de centrala ämbetsverken i öfrigt. Då förslag föreligger om beredande

för år 1908 af tillfällig löneförbättring åt samtliga ordinarie

förste vaktmästare vid statsdepartementen äfvensom vid dem underlydande

verk synes mig alltså skäl förefinnas att äfven söka bereda förste vaktmästaren

vid undersökningen en liknande förmån.

Jag anser mig alltså böra föreslå, att i enlighet med chefens

hemställan förste vaktmästaren vid undersökningen för år 1908 tillerkännes

en tillfällig löneförbättring å 350 kronor.

Sammanlagda beloppet af de tillfälliga löneförbättringar, jag således

anser mig böra föreslå för undersökningens tjänstemän och förste

vaktmästare, uppgår under förutsättning af personalens fulltalighet till

11,350 kronor.

Mot hvad chefen för undersökningen beträffande vissa andra utgiftsposter

hemställt har jag icke någon erinran att göra.

De medel, som för år 1908 skulle erfordras för fullföljande af

de geologiska undersökningarna, torde alltså, med en mindre jämkning

af det för ersättning åt extra geologer och andra tillfälliga biträden

afsedda beloppet till 4,550 kronor, böra beräknas tillhopa till 107,800

kronor, däraf för:

Aflöning ar:

Löner och arfvoden samt ersättning åt extra geologer

och andra tillfälliga biträden ............................................ kronor 69,750

Fältarbetena:

Rese- och traktamentsersättningar m. m....................... ,, 19,000

Byråaf delning en:

Inventarier, ritmateriell, kemikalier m. m.......................... „ 2,000

transport kronor 90,750

s. 280 Kontrollera mot PDF

280

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Utskottets

yttrande.

transport kronor 90,750

Biblioteket och samlingarna:

Böcker, kartor ocli samlingar ............................................. „ 2,200

Kart- och boktrycket:

Tryckning af kartor, beskrifningar och uppsatser............ ,, 12,500

Diverse utgifter:

Värme, lyse, renhållning m. m.......................................... „ 2,350

Summa kronor 107,800

Denna förslagsberäkning öfverskjuter med 11,300 kronor den, som

för detta år framlades för 1906 års Riksdag, men därvid är att märka,

att, såsom chefen för undersökningen framhållit, en del af tjänstemännen

enligt hittills gällande grunder varit berättigade till dyrtidstillägg, en

förmån, som, vid bifall till hvad jag nu föreslagit, tydligtvis icke vidare

bör åtnjutas från och med ingången af år 1908.

Till betäckande af de beräknade kostnaderna anser chefen kunna

antagas inflyta ett belopp af 500 kronor genom försäljning af undersökningens

publikationer. Det utgiftsbelopp, som det med iakttagande

häraf skulle återstå att täcka medelst anslag, uppgår således till

107,300 kronor.»

Emot hvad Kungl. Maj:t i förevarande afseende föreslagit har

utskottet icke haft annat att erinra än, att den tillfälliga löneförbättring

å 1,000 kronor, som enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle beredas de elfva

tjänstemännen vid Sveriges geologiska undersökning, synes böra beträffande

beloppet i någon mån jämkas. Därest vid definitiv lönereglering

begynnelselönen för dessa tjänstemän i enlighet med chefens för

undersökningen förslag skulle komma att bestämmas till 4,000 kronor,

med afdrag af 100 kronor såsom vederlag för pensioneringen, skulle

nämligen denna lön komma att med sistnämnda belopp understiga den

nu föreslagna tillfälliga löneförbättringen, hvilken utskottet därför anser

böra för hvar och en af dessa tjänstemän utgå med 900 kronor. Sammanlagda

beloppet af de tillfälliga löneförbättringarna skulle i enlighet

härmed minskas med 1,100 kronor till 10,250 kronor och anslaget i sin

helhet nedsättas till 106,200 kronor.

s. 281 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10-

281

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen må, för fortsättande af de geologiska

undersökningarna under år 1908 och för utgifvande

af därpå grundade kartor, afhandlingar och

uppsatser samt beredande åt undersökningens tjänstemän

och förste vaktmästare af tillfälliga löneförbättringar,

å extra stat för samma år bevilja ett anslag af

106,200 kronor.

Vägunderhållet på landet.

56:o) På grund af Kungi. Maj:ts därom gjorda framställning hemställer

utskottet, [56.]

att Riksdagen må på extra stat för år 1908

anvisa, för bestridande af statsverkets andel i kostnaden

för vågdelningar, såsom förslagsanslag 50,000 kronor.

57:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen, att, till understöd uJ%tfddttiU

åt synnerligt betungade väghållning sdistrikt, på extra stat för år 1908 synnerligt be.

■ 1 fn''r\r\n 1 tungade väg
anvisa

150,000 kronor. . .. håiinmgsd*-

Departementschefen har i detta ärende till statsrådsprotokollet strikt.

anfört följande: [57-i

Uti'' 60 § väglagen, sådan denna paragraf lyder från och med

ingången af innevarande år, stadgas, att af uppskattade kostnaden för

underhållet af allmän väg, bro och färja lämnas tre tjugondelar af

statsmedel samt att väghållningsdistrikt, som äro med väghållning synnerligt

betungade, därutöfver må kunna efter Kungl. Maj:ts pröfning

af staten erhålla särskildt understöd, i den. mån medel, som för sådant

ändamål må vara anslagna, därtill lämna tillgång.

Med anledning af sistnämnda bestämmelse hemställde Kungl. Maj .t

till nästlidna års Riksdag, att Riksdagen måtte till understöd åt synnerligt

betungade väghållningsdistrikt på extra stat för år 1907 anvisa

150,000 kronor, att utgå efter vissa angifna hufvudgrunder. Såsom

sådana hufvudgrunder hade af Kungl. Maj:t föreslagits, att understöd

finge bestämmas till högst hälften af distrikts hela väghållningskostnad

enligt af vägstyrelsen uppgjordt förslag till inkomst- och utgiftsstat

för vägkassan för nästföljande år samt den af vederbörande särskilda

Bih. till med. Prof. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 56

s. 282 Kontrollera mot PDF

282

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Departements
chefens
yttrande.

nämnd verkställda uppskattning'' af vägunderhållet den tid, mark är bar.

allt med afdrag af det ordinarie statsbidraget till detta vägunderhåll eller

andra distriktet tillkommande bidrag eller särskilda inkomster, samt att

understöd, som kunde varda beviljadt, skulle utbetalas till vägstvrelsen

för att ingå i distriktets vägkassa.

Mot det af Kungl. Maj:t föreslagna anslagets belopp förklarade

sig Riksdagen icke hafva något att erinra. Beträffande däremot de för

bidragens bestämmande och utbetalning af Kungl. Maj :t föreslagna hufvudgrunder

kunde Riksdagen icke gilla bestämmelsen, att understöd skulle

få lämnas till högst hälften af väghållningsdistriktets hela väghållningskostnad,

hvilket innebure, att understöd från detta anslag skulle kunna

erhållas ej allenast för underhållskostnaden af redan befintliga vägar,

utan äfven för anläggning af nya. Riksdagen ansåge nämligen, att

understödet inom den föreskrifna gränsen borde utgå såsom bidrag

endast till den väghållningskostnad, som föranleddes af vägars underhåll.

Riksdagen vidtog på grund häraf den förändring i afseende å nyssnämnda

liufvudgrunder för understöds utgående, att understöd finge

bestämmas till högst hälften af distrikts kostnad för vägunderhåll.

Med godkännande af Riksdagens berörda beslut i hvad detsamma

skilde sig från hvad Kungl. Maj: t i ämnet föreslagit, utfärdade Kungl.

Maj:t den 22 juni 1906 nådig kungörelse angående dispositionen af

ifrågavarande anslag, hvars bestämmelser skulle lända till efterrättelse

tills vidare, så länge anslag för ändamålet fortfarande anvisades. 1

denna kungörelse upptogos de af Kungl. Maj:t och Riksdagen sålunda

beslutade hufvudgrunder för bidragens bestämmande och utbetalning,

hvarjämte föreskrefs, bland annat, att vägliållningsdistrikt, som önskade

komma i åtnjutande af understöd från anslaget, skulle därom genom

vägstyrelsen göra ansökning, hvilken borde till Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i länet ingifvas senast den 1 augusti året näst före det, för

hvilket understödet skulle utgå, samt att det ålåge Kungl. Maj:ts befallningshafvande

att före den 15 augusti med eget utlåtande till Kungl. Maj:t

insända de inkomna ansökningshandlingarna.

Ansökningar om erhållande af understöd från det för år 1907

anvisade anslaget inkommo från tjugutre särskilda vägliållningsdistrikt:

och Kungl. Maj:t tilldelade genom nådigt bref den 5 oktober 1906

femton af dessa vägliållningsdistrikt understöd till ett sammanlagdt

belopp af 121,000 kronor, att utbetalas efter ingången af år 1907.

Det för berörda ändamål för innevarande år tillgängliga anslagsbeloppet,

150,000 kronor, anser jag vara behöflig! jämväl för år 1908.

s. 283 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

283

Visserligen har, såsom af det föregående synes, an slagsbeloppet för år

1907 icke i sin helhet tagits i anspråk, men detta förhållande har sin

grund däri, att en viss varsamhet till en början ansetts böra iakttagas

vid beviljande af understöd från anslaget i fråga. En sådan varsamhet

var så mycket mer af behofvet påkallad, som möjlighet förelåg, att en

del väghållningsdistrikt på grund af den jämförelsevis korta tidrymden

mellan kungörelsens utfärdande och dagen, å hvilken ansökningshandlingarna

senast skulle till Kungl. Maj:ts befallningshafvande ingifvas,

försummat att behörigen tillvarataga sina intressen uti förevarande

afseende. Å andra sidan saknar jag anledning att, innan tillräcklig

erfarenhet om anslagsbehofvet vunnits, föreslå ökning af beloppet.»

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må, till understöd åt synnerligt

betungade väghållningsdistrikt, på extra stat för år

1908 anvisa 150,000 kronor.

Förekommande och hämmande af tuberkelsjukdomar hos

nötkreaturen.

58:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att dels på extra Förekomstat

för år 1908 till Kungl. Maj:ts förfogande ställa ett anslag af 70,000

kronor, att användas till förekommande och hämmande af tuberkelsjuk- luberkeiijukdomar

hos nötkreaturen, med rätt för Kungl. Maj:t att låta utaf sagda

belopp under år 1907 af tillgängliga medel förskottsvis för ändamålet

använda 5,000 kronor, dels ock medgifva, att hvad vid utgången af år

1907 möjligen icke blifvit användt af tidigare för ändamålet beviljade

anslag finge under år 1908 för enahanda ändamål användas.

Departementschefen har i detta ärende till statsrådsprotokollet

anfört följande:

»Riksdagen har för hvarje år från och med år 1898 anvisat anslag

å extra stat till förekommande och hämmande af tuberkelsjukdomar

hos " nötkreaturen. Anslagens belopp hafva växlat allt efter behofven

för året och tillgången på besparade medel för ändamålet. För innevarande

år har Riksdagen härtill anvisat ett anslag af 60,000 kronor

och därjämte medgifvit, att hvad vid utgången af år 1906 icke blifvit

s. 284 Kontrollera mot PDF

284

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

användt af tidigare för ändamålet beviljade anslag finge under år 1907

användas för enahanda ändamål.

Landtbruksstyrelsen har nu i underdånig skrifvelse den 26 oktober

1906 gjort framställning angående anslagsbehofvet för detta ändamål

under år 1908. Styrelsen har därvid framlagt följande tabell rörande

tuberkulinundersökningarna för tiden från dessa undersökningars början

den 15 oktober 1897 till den 1 september 1906.

År.

1

Samman- lagda an-

För första gången pröfvade

besättningar.

Antal be- sättningar

reaktions- fria vid

Ompröfvade besättningar.

t

talet under- sökta djur.

Antal.

1

Antal djur

inom dessa. 1

% reage- rande af

djuren.

första un- dersök- ningen.

Antal.

Antal diuri* leage''i

Antal djur ramd0 ^

inom dessa. | djulen j

15/

1897—1898

63,374

1,651

48,677

31,7

570

130

6,970

i

<

9,3

1899

55,601

1,325

37,994

27,5

532

246

13,150

7,1

1900

68,615

1,528

43,988

31,4

574

479

22,113

5,8

1901

65,682

1,391

34,595

35,4

537

602

27,016

5,8 i

1902

56,613

997

23,259

30,o

445

665

29,451

4,8

1903

58,768

895

19,253

29,4

387

740

34,473

5,4 |

1904

61,801

914

19,049

27.o''

417

812

36,197

4,7

1905

70,051

1,143

23,360

28,7

565

896

40,033

4,9

1906 till V,

42,669

601

11,041

29,4

317

633

27,007

4.2 ■

Summa

541,174

10,445

261,216

—

4,344

—

_

—

Denna tabell utvisar, att arbetet mot tuberkulosen inom ladugårdarna

alltjämt skridit framåt, hvilket framgår äfven af den omständigheten,

att af de besättningar, som under år 1905 ompröfvats

med tuberkulin och sålunda varit föremål för skyddande åtgärder mot

tuberkulos, ej mindre än 465 besättningar om tillhopa 13,794 djur visat

sig vid ompröfningen reaktionsfria, under det att år 1904 detta varit

förhållandet med endast 410 besättningar om tillhopa 12,538 djur.

Vidkommande storleken af det belopp, som borde af Riksdagen

äskas till bestridande af kostnaderna för tuberkulosens bekämpande inom

ladugårdarna år 1908, har landtbruksstyrelsen erinrat, hurusom styrelsen

i sin underdåniga framställning den 30 november 1905 rörande

detta ämne på anförda skäl beräknat anslagsbehofvet för år 1907 till

70,000 kronor, hvilket belopp dock af Kungl. Maj:t och Riksdagen nedsatts

till 60,000 kronor. Enligt den utredning, som funnes intagen uti

landtbruksstyrelsens förslag till användning af 1907 års anslag för ändamålet,

skulle ett sammanlagdt belopp af 22,100 kronor åtgå till sär
-

s. 285 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

285

skilda, i skrifvelsen med bestämda belopp angifna utgifter, medan återstående

37,900 kronor skulle användas till betalande af veterinärernas

räkningar för utförda undersökningar. Sistberörda kostnad hade emellertid

år 1905 uppgått till något öfver 40,500 kronor, hvadan och då

antalet med tuberkulin undersökta djur, såsom af ofvan meddelade tabell

framginge, sedan år 1902 befunne sig i stadigt stigande, det icke kunde

anses omöjligt, att 1907 års anslag komme att visa sig otillräckligt.

Det anslag, som komme att af Riksdagen för år 1908 äskas för tuberkulosens

bekämpande, syntes därför böra beräknas så stort, att därmed

äfven kunde betäckas möjligen under år 1907 af nämnda anledning

uppkommande brist, och syntes sålunda icke böra bestämmas lägre än

till 70,000 kronor.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har landtbruksstyrelsen

hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes till nästinstundande Riksdag aflåta

nådig proposition, att Riksdagen måtte till förekommande och hämmande

af tuber kelsjukdomar hos nötkreaturen på extra stat för år 1908

bevilja samt ställa till Kungl. Maj:ts förfogande ett anslag af 70,000

kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att låta utaf sagda belopp för år

1907 af tillgängliga medel förskottsvis för ändamålet använda 5,000

kronor.

Enligt från statskontoret meddelad uppgift förefanns vid slutet af år Departements1906

å tidigare anslag till ifrågavarande ändamål en behållning å 12,004

kronor 77 öre. Tillsammans med det för innevarande år beviljade anslaget,

60,000 kronor, utgöra alltså de för år 1907 disponibla medlen ett

sammanlagdt belopp af 72,004 kronor 77 öre. På grund af de föreskrifter

om användningen af dessa medel, som af Kungl. Maj:t den 16 november

1906 fastställdes, skall ett belopp af 22,100 kronor afses till vissa särskilda

ändamål, bland annat, arfvode åt föredragande af tuberkulinärenden

hos landtbruksstyrelsen, arfvode och reseersättning till konsulent, gäldande

af kostnader för tuberkulinberedning, understöd vid bemödanden till tuberkulosens

bekämpande inom ladugårdsbesättningar m. m., hvarefter återstoden

är tillgänglig för betalande af veterinärers räkningar för utförda

undersökningar. Beträffande nyssnämnda understöd föreskref Kungl.

Maj:t, bland annat, att de skulle för år 1907 kunna tilldelas djurägare,

hvilkas odlade jord icke öfverstege sammanlagdt 50 hektar och som

idkade jordbruk såsom hufvudsaklig näring eller väsentlig binäring

samt visade sig underhålla sin kreatursbesättning hufvudsakligen genom

eo-et pålägg. Då dylikt understöd förut icke kunnat erhållas af andra

än ägare af högst 15 nötkreatur, innebära de nya bestämmelserna en

s. 286 Kontrollera mot PDF

286

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

väsentlig utvidgning af deras krets, som kunna täfla om dylikt understöd.

Om än hittills sådana understöd kunnat endast i helt ringa omfattning

utdelas, torde det därför finnas anledning antaga, att de framdeles,

därest de nya bestämmelserna bibehållas, skola alltmera vinna

användning och att det kanske befinnes nödvändigt att därtill afse

större belopp af anslaget än hittills skett.

Då redan under närvarande förhållanden antalet undersökta djur

på senare tid årligen ökats, synes det, på sätt landtbruksstyrelsen

framhållit, möjligen kunna inträffa, att de för innevarande år tillgängliga

medlen befinnas otillräckliga. Samma fara föreligger uppenbarligen

äfven för år 1908, därest icke anslaget höjes. Då det enligt

min mening skulle för det nu pågående systematiska arbetet på nötkreaturstuberkulosens

bekämpande vara synnerligen ofördelaktigt, om

undersökningarna på statens bekostnad skulle behöfva till följd af brist

på medel för någon tid inställas, synes mig ett förhöjdt anslag böra

äskas för år 1908, livarjämte medgifvande torde böra af Riksdagen

begäras till att redan under år 1907 använda exempelvis 5,000 kronor

af detta anslag. Af alla dessa anledningar anser jag det af landtbruksstyrelsen

för år 1908 begärda anslagsbeloppet af 70,000 kronor

icke vara för högt beräknadt. För den händelse, mot förmodan, något

öfverskott skulle uppstå å innevarande års medel, torde liksom förut,

bemyndigande böra begäras till dessa medels användning under följande

år.»

Utskottet, som icke haft något att emot Kungl. Maj:ts förevarande

framställning erinra, hemställer,

att Riksdagen må

a) på extra stat för år 1908 till Kungl. Maj:ts

förfogande ställa ett anslag af 70,000 kronor, att användas

till förekommande och hämmande af tuberkelsjukdomar

hc$s nötkreaturen, med rätt för Kungl. Maj:t

att låta utaf sagda belopp under år 1907 af tillgängliga

medel förskottsvis för ändamålet använda 5,000

kronor, samt

b) medgifva, att hvad vid utgången af år 1907

möjligen icke blifvit användt af tidigare för ändamålet

beviljade anslag, må under år 1908 för enahanda

ändamål användas.

s. 287 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

287

Allmänna arbeten af beskaffenhet att deras utförande kontrolleras

af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

59:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen

dels att på extra stat för år 1908 ställa till Kungl. Maj:ts förfogande,

under benämning norrländska afdikningsanslaget, till understödjande,

medelst statsbidrag utan återbetalningsskyldighet, af myrutdikningar

och vattenaftappningar inom Yästernorrlands, Jämtlands,

Västerbottens och Norrbottens län, vare sig ändamålet med arbetsföretaget

vore uppodling af till åker eller äng lämplig jord eller minskning

af frostländighet för närliggande bygd, ett belopp af 700,000 kronor;

äfvensom besluta, att i afseende å erhållande och tillgodonjutande

af statsbidrag från ifrågavarande anslag skulle tillämpas nu gällande

allmänna villkor och bestämmelser i sådant, afseende;

dels ock att på extra stat för år 1908 ställa till Kungl. Maj:ts

förfogande, under benämning allmänna fr ostminskning samlag et, till understödjande,

medelst statsbidrag utan återbetalningsskyldighet, af sådana

myrutdikningar och vattenaftappningar inom öfriga delen af riket, hvilkas

ändamål vore att minska frostländigheten för närliggande bygd, ett belopp

af 200,000 kronor;

äfvensom godkänna de allmänna villkor och bestämmelser för erhållande

och tillgodonjutande af statsbidrag från sistnämnda anslag, som

i statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden den 12 januari 1907 föreslagits.

•

I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet

anfört, följande:

I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag beviljade Riksdagen

nästlidna år, i stället för det förut vanligen årligen beviljade anslaget

till »understödjande, medelst anslag utan återbetalningsskyldighet, af

sådana myrutdikningar och vattenaftappningar, hvilkas ändamål vore

att minska frostländigheten för närliggande bygd», två särskilda anslag,

det ena å 500,000 kronor under benämning »norrländska afdikningsanslaget))

och det andra å 200,000 kronor under benämning »allmänna

trostminskningsanslaget». Det förra af dessa bägge anslag afser understödjande,

medelst statsbidrag utan återbetalningsskyldighet, af myrutdikningar

och vattenaftappningar inom Västernorrlands, Jämtlands,

Västerbottens och Norrbottens län, vare sig ändamålet med företaget

är uppodling af till åker eller äng lämplig jord eller minskning af

frostländighet. Det sistnämnda anslaget däremot afser understödjande,

Norrländska

afdiknings
anslaget.

Allmänna

frostminsk
ninqsanslaqct.

[59, 60.]

s. 288 Kontrollera mot PDF

288 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

medelst statsbidrag utan återbetalningsskyldighet, af sådana myrutdikningar

och vattenaftappningar inom öfriga delen af riket, hvilkas ändamål

är att minska frostländigheten. Därjämte godkände Riksdagen

vissa af Kungl. Maj:t föreslagna allmänna villkor och bestämmelser

för erhållande och tillgodonjutande af statsbidrag från det norrländska

afdikningsanslaget och beslöt tillika, i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag,

att för erhållande och tillgodonjutande af statsbidrag från allmänna

frostminskningsanslaget skulle tillämpas då gällande allmänna

villkor och bestämmelser angående statsbidrag till frostminskningsföretag.

Kungörelser härom hafva af Kungl. Maj:t utfärdats den 22

juni 1906.

De bägge år 1906 anvisade anslagens sammanlagda summa,

700,000 kronor, var densamma, hvartill det förra frostminskningsanslaget

för år 1906 beviljats. Någon anslagssökning ägde alltså icke

rum utan endast en fördelning af beloppet i förening med i vissa hänseenden

ändrade användningsföreskrifter.

Nu hafva väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen

i underdånig skrifvelse den 15 oktober 1906 gjort framställning

om anslag för ifrågavarande ändamål för 1908 och i sådant afseende

anfört följande.

De stora fördelar, som frostafdikningar medförde, vört; numera

så beaktade, att anspråken på statens bidrag för dylika afdikningars

utförande ständigt ökades. Då styrelserna i underdånig skrifvelse den

29 oktober 1904 senast framhållit behofvet af höjning i anslaget till

frostafdikningars understödjande, hade de tillika meddelat, att vid samma

tid förelegat granskade ansökningar, för hvilka planerna efter beräkning

af vanligt bidrag tagit i anspråk en anslagssumma af 219,800

kronor, hvarförutom endast under tiden till den 1 oktober samma år

inkommit ännu icke granskade framställningar om bidrag till sammanlagdt

belopp af 1,047,200 kronor. Ehuruväl med visshet kunde antagas,

att anspråken på statsbidrag för frostafdikningar årligen skulle

komma att ökas, hade styrelserna likväl ansett, att en så stark stegring

som den, hvilken inträffat under år 1904, vore af mer tillfällig

natur och därför ej påkallade en ökning i anslaget af så stor omfattning,

som skulle behöfvas för att på eu gång tillgodose alla berättigade

ansökningar och omedelbart undanrödja den brist i anslaget, som under

de närmaste åren vore att emotse, samt att en begränsning i anslagets

förhöjning måste äga rum, hvarför en ökning af 200,000 kronor ansetts

vara nog för att så småningom afhjälpa nämnda brist. Antagandet, att

anspråken på statsbidrag för frostafdikningars verkställande årligen skulle

s. 289 Kontrollera mot PDF

i

Statsutskottets Utlåtande N:o 10. 289

komma att ökas, hade äfven under senaste två år bekräftat sig, och den

vid 1905 års riksdag beviljade förhöjningen, 200,000 kronor, i anslaget,

hvarigenom detsamma uppgått till 700,000 kronor, hade visat sig otillräcklig

för att täcka den redan år 1904 befintliga anslagsbristen. Af en

verkställd utredning hade nämligen framgått, att ansökningar om understöd

från ifrågavarande anslag i högst väsentlig grad ökats, hvilket ock

framginge af följande tablå, omfattande ansökningar, som den 15 oktober

1906 vore på pröfning beroende.

Antal

frostaf-

diknings-

företag

Begärda

anslag

Kr.

Bör de fyra nordligaste länen.

Västernorrlands län............................................

28

55,800

Jämtlands

45

482,800

Västerbottens

239

1,046,500

Norrbottens

85

508,600

Summa

397

2,093,700

Kronobergs

Ålfsborgs

Östergötlands

Jönköpings

Skaraborgs

Kalmar

För rikets öfriga län.

län............................

13

31,100

15

64,700

1

14,100''

2

23,600

1

2,400

2

5,200

Stockholms

2

37,500

Södermanlands

1

6*200

Uppsala

Örebro

1

3,200!

1

3,700

Gäfieborgs

Kopparbergs

8

73,200

6

9,900 j

Summa

53

274,800!

Styrelserna hafva vidare erinrat om den uti statsverkspropositionen

till 1906 års riksdag meddelade tablå angående frostminskningsanslagets

användning under femårsperioden 1901—1905, hvarefter styrelserna

i denna del slutligen anfört följande.

Bih. till Biksd. Prof. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft.

37

opaginerad Kontrollera mot PDF

2S0

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Departe
mentschefens
yttrande.

Eu jämförelse mellan de sålunda lämnade uppgifterna visade med

tydlighet icke allenast den väsentliga ökningen uti antalet afdikningsföretag

öfver hufvud utan ock den ej obetydliga höjningen i antalet

dylika företag äfven inom de sydligare delarna af landet, häntydande

på vidgad insikt om dessa dikningsföretags stora nytta och betydelse.

Vid sådant förhållande ansåge sig styrelserna ej böra underlåta att

hemställa om en ökning uti de för frostafdikningars befrämjande afsedda

anslag. Att på en gång tillgodose alla anspråk syntes ej kunna

ifrågasättas, då på statsverket hvilade många andra stora kraf å bidrag

för främjande af viktiga allmänna ändamål, och anslagsfordringarna

måste begränsas med hänsyn härtill. Med ledning af den lämnade utredningen

rörande inkomna ansökningar om statsbidrag ansåge styrelserna

därför, att tillökningen uti det för bidrag till afdikningar inom de

nordligaste länen afsedda anslaget borde kunna begränsas till 250,000

kronor och ökningen uti allmänna frostminskningsanslaget bestämmas

till 50,000 kronor.

Styrelserna hafva vidare förklarat sig anse, att förändrade bestämmelser

borde meddelas angående villkoren för bidrag ur allmänna frostminskningsanslaget,

och i sådant hänseende andragit, att bland de föreskrifter,

som meddelats i kungörelsen den 22 juni 1906 om villkoren för

bidrag från norrländska afdikningsanslaget, i mom. 10 förekomme bestämmelse,

innefattande bemyndigande för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

att medgifva anstånd med utförande af ett afdikningsföretag, att en dylik

till lättnad i ärendens behandling ledande föreskrift jämväl vore önsk- »

värd beträffande arbetsföretag, som understöddes från allmänna frostminskningsanslaget,

samt att det i öfrigt syntes vara lämpligt, att föreskrifterna

för erhållande och tillgodonjutande af bidrag från sistnämnda

anslag öfverensstämde med dem, som gällde för statsbidrag från norrländska

afdikningsanslaget, och att de sammanfördes i särskild författning.

I anslutning härtill hafva styrelserna afgifvit förslag till bestämmelser

om de villkor, som skulle gälla för erhållande af statsbidrag

från allmänna frostminskningsanslaget, lika lydande med dem i förenämnda

kungörelse den 22 juni 1906 om villkoren för bidrag från

norrländska afdikningsanslaget, med undantag däraf att i mom. 3 bestämmelsen,

att bidrag icke finge lämnas till utdikning af redan odlad

jord uteslutits, hvarjämte undersöknings- och förrättningskostnad icke

skulle få inräknas i det belopp, hvarefter statsbidrag skulle få beräknas.

Af den sålunda lämnade utredningen framgår, att de företag,

hvilka äro afsedda att understödjas med ifrågavarande båda anslag,

af allmänheten omfattas med ett ständigt stigande intresse. Såväl det

s. 291 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10-

291

växande antalet ansökningar som den ökade omfattningen af de företag,

för hvilka anslag äskas, bära vittne därom. Från denna synpunkt

torde således icke vara något att invända mot styrelsernas hemställan.

Emellertid anser jag mig af hänsyn till andra viktiga anslagskraf

förhindrad att fullt tillmötesgå densamma, utan anser mig för

närvarande böra inskränka mig till att föreslå allenast en viss förhöjning

af det norrländska afdikningsanslaget. Af naturliga skäl är det

nämligen förnämligast detta anslag som visat sig otillräckligt. Den

af styrelserna uppgjorda tabellen visar, att de ansökningar om bidrag

ur norrländska afdikningsanslaget, som förelågo till pröfning den 15

oktober 1906, afsågo bidrag till något mer än fyra gånger anslagets

årliga belopp under det att summan af anspråken på bidrag ur allmänna

frostminskningsanslaget med endast något mer än V4 öfversköt

detta anslags årsbelopp.

Ej ens i fråga om det norrländska afdikningsanslaget anser jag

mig emellertid kunna fullt tillmötesgå styrelsernas önskningar. Af förut

antydda hänsyn till andra utgifter anser jag mig nämligen böra stanna

vid att hemställa om en förhöjning af anslaget från 500,000 till 700,000

kronor eller med 200,000 kronor. Med nämnda förhöjning kommer ju

ändock detta anslag ensamt att uppgå till samma belopp som statsmakterna

år 1905 ansågo staten böra i förevarande hänseenden offra för

landet i dess helhet.

I likhet med styrelserna anser jag vidare det vara önskligt, att

de för bidrag från allmänna frostminskningsanslaget gällande bestämmelser,

hvilka nu innehållas uti de i kungörelsen den 22 juni 1906

åberopade kungörelserna den 29 mars 1897 och den 6 juni 1902,

bringas till öfverensstämmelse med hvad som gäller i fråga om bidrag

ur norrländska afdikningsanslaget; och jag går därvid så till vida längre

än styrelserna, att jag anser någon skillnad ej ens böra göras ifråga

om rätten att erhålla bidrag äfven för undersöknings- och förrättningskostnader.

Likaledes är jag ense med styrelserna i fråga om önskvärdheten

af att bestämmelserna om villkoren för bidrag från förstnämnda

anslag varda i en författning sammanförda, och detta så mycket mer

som kungörelsen den 29 mars 1899 äfven innehåller villkoren för erhållande

af understöd till väganläggningar, vägförbättringar, bro- och

hamnbyggnader samt uppränsning af åar och farleder, hvilka ärenden

icke tillhöra jordbruksdepartementets handläggning. I anslutning till

hvad jag sålunda anfört, tillåter jag mig föreslå, att följande allmänna

villkor och bestämmelser måtte stadgas för erhållande och tillgodonjutande

af statsbidrag från allmänna frostminskningsanslaget:

s. 292 Kontrollera mot PDF

292

Statsutskottets Utlåtande N;o 10.

Mom. 1. För hvarje företag måste plan till arbetets utförande

jämte beräkning öfver därmed förenade kostnader vara uppgjord och

hafva vunnit Kungl. Maj:ts nådiga fastställelse; och skall menighet,

bolag eller annan vederbörande, som erhållit statsunderstöd till arbetets

utförande, vara underkastad alla de villkor och kontroller, som af Kungl.

Maj:t pröfvas lämpliga och nödiga.

Mom. 2. Innan statsbidrag beviljas, bör efter offentligen utfärdad ''

kungörelse vederbörande menighet hafva afgifvit vttrande om företagets

lämplighet och nytta.

Mom.'' 3. Statsbidrag må af Kungl. Maj:t bestämmas till högst

hällten af såväl den enligt den fastställda arbetsplanen beräknade kostnaden

för vattenafledningen och afdikningen som ock den af landtbruksstyrelsen

efter vederbörlig granskning godkända undersöknings- och förrättningskostnad,

sökande fått vidkännas i anledning af arbetsplanens upprättande,

dock att anslag icke må beviljas till afdikning af redan odlad

jord;

skolande menighet, bolag eller andra vederbörande, hvilka antagas

komma att af ett genom statsbidrag understödt företag hafva nytta,

genom kontant tillskott, materialier, arbete eller andra bidrag bestrida

den återstående, icke af statsmedel anvisade andelen af kostnaderna

för företagets fullbordande, hvarvid bestämmelsen i mom. 4 skall iakttagas.

Mom. 4. Vid meddelande af statsbidrag skall, där Kungl. Maj:t

icke finner undantag böra äga rum, iakttagas, att, om verkliga kostnaden

för arbetets utförande skulle befinnas understiga den beräknade,

af vederbörande myndighet granskade och godkända kostnaden, det

beviljade statsbidraget minskas med så stor del af den ifrågavarande

besparingen, som det beviljade statsbidraget utgjort af den beräknade

kostnadssumman.

Mom. 5. Då ett arbetes utförande öfverlämnas till menighet,

bolag eller enskilde, bör kontrakt därom vara i vederbörlig ordning

afslutadt samt af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen godkändt.

Kontraktet skall innefatta förbindelse för menighet, bolag eller

enskilde dels att i noggrann öfverensstämmelse med den fastställda

arbetsplanen och under skyldighet att därvid vara underkastade vederbörandes

kontroll påbörja och fullborda arbetet inom viss bestämd tid,

utan att vidare väcka anspråk på ytterligare bidrag af allmänna medel,

och dels att, genom egna tillskott, utgöra hvad som utöfver statsbidraget

kan erfordras, äfvensom de öfriga åtaganden, som enligt dessa

s. 293 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

293

allmänna villkor och bestämmelser vederbörande åligga; ägande vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen, att, där den pröfvar lämpligt, uti kontraktet

intaga det förbehåll att, innan sista delen af statsbidraget utbetalas,

bör styrkas, att till styrelsen blifvit aflämnade fullständiga ritningar,

utvisande huru arbetet blifvit utfördt.

Mom. 6. För fullgörandet af sådant kontrakt, äfvensom för de

lyftade statsmedlens återbäring, ifall mot kontraktet brytes, skall ställas

sådan säkerhet, som af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen godkännes;

varande dock städer och sådana menigheter, hvilka Kungl. Maj:t anser

därifrån böra befrias, från dylik skyldighet frikallade.

Mom. 7. Beviljadt statsbidrag kan i allmänhet icke utbekommas,

förrän arbetsföretaget blifvit börjadt, hvarefter anslagna medel få successivt

och i mån af arbetets fortgång lyftas vid de terminer, som i

kontraktet finnas utsatta eller särskild! blifvit bestämda af väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen; börande, såvida icke Kungl. Maj:t, med afseende

å särskilda förhållanden, pröfvar skäligt annorlunda förordna,

någon del af statsbidraget i statskontoret innestå, intill dess arbetet är

vederbörligen afsynadt och godkändt.

Mom. 8. Alla statsbidrag, som blifvit uti ifrågavarande afseende

beviljade, skola från statskontoret utbetalas antingen omedelbart eller ock

genom Kungl. Maj:ts vederbörande befallningshafvande eller den myndighet,

som fått sig uppdraget att medlen rekvirera och uttaga; hörande,

innan större eller mindre del af beviljade statsbidrag utbetalas, hos

statskontoret företes:

a) om arbetets utförande afslutadt och godkändt kontrakt;

b) af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen godkänd säkerhetshandling

för samma kontrakts fullgörande eller medlens återbäring i de fall,

där sådan säkerhet enligt mom. 6 erfordras;

c) behörigt intyg att arbetet är börjadt.

Kungl. Maj:t äger dock att, i de fall där sådant anses vara al

behofvet påkalladt, medgifva, att någon del af anslaget må förskottsvis

till vederbörande utbetalas.

Mom. 9. De säkerhetshandlingar, som för statsbidrags utbekommande

till statskontoret aflämnats, förblifva uti statskontorets vård; dock

skola sådana handlingar, som vederbörande ämbetsmyndigheter kunna

blifva i behof att begagna, till dem på behörig rekvisition utlämnas.

Mom. 10. I händelse afvikelse, utan därtill erhållen vederbörlig

tillåtelse, skett från den fastställda arbetsplanen eller arbetet, utan af

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen medgifvet anstånd med detsamma»

utförande, icke blifvit fullbordadt inom därför bestämd tid, ankommer

s. 294 Kontrollera mot PDF

Motioner.

294 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

på Kungl. Maj:t att låta inställa all vidare utbetalning af statsbidraget

samt återfordra hvad däraf uppburits att på en gång eller successivt

till statskontoret inbetalas inom den tid, som bestämmes af Kungl.

Maj:t eller af Riksdagen, till hvars pröfning frågan om uppburna medels

återbäring öfverlämnas, därest längre anstånd därmed än till nästa

riksdag anses erforderligt. Statskontoret bör tillse, att sådan inbetalning

ingår i vederbörlig ordning; och skall det åligga vederbörande

att a sålunda lyftade och aterburna medel jämväl erlägga fem procent

årlig ränta från lyftniugsdagen, till dess återbetalning sker.

Mom. 11. De arbetsföretag, för hvilkas utförande statsbidrag beviljats,

böra vara påbörjade inom tid, som i det om företagets utförande

upprättade kontrakt eller af Kungl. Maj:t särskildt blifvit bestämd;

kommande, da arbetet icke påbörjats inom den sålunda bestämda tidens

förlopp, det beviljade beloppet att reserveras till Riksdagens disposition.

Mom. 12. Alla med statsbidrag utförda arbeten skola af den eller

dem, som sådant understöd bekommit, underhållas, intill dess sådan

underhållsskyldighet kan varda andra i laga ordning ålagd eller vederbörande

från underhållsskyldigheten befriats.

Mom. 13. Alla kostnader, af hvad namn de vara må, som i följd

af erhallna statsbidrag föranledts för statskontoret, skola utan undantag

bestridas eller godtgöras utaf den eller dem, som statsbidragen erhållit.

ö

Hvad slutligen vidkommer den synnerligen viktiga frågan om

åstadkommande af tillfyllestgörande bestämmelser till betryggande af

underhållet utaf de med statsbidragen utförda arbetena, tillåter jag mig

nämna, att jag, med närmaste anledning af Riksdagens uttalande härom

nästlidna år, uti skrifvelse den 22 juni 1906 till chefen för justitiedepartementet

gjort framställning om vidtagande af åtgärder för, att förslag

till mera betryggande garantier i berörda hänseende måtte kunna, om

möjligt, framläggas för innevarande års Riksdag. Enligt hvad bemälde

departementschef meddelat mig, har det emellertid icke låtit sig göra

att inom den sålunda tillmätta tiden utarbeta något förslag i ämnet,

och måste på^ grund häraf denna fråga för närvarande undanskjutas.»

I sammanhang med Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag har utskottet

till behandling förehaft två inom Andra Kammaren väckta motioner,

nämligen

motionen n:o 36 af herrar J. Ström och I). Persson i Tällberg,

livilka föreslagit, att Riksdagen för sin del måtte besluta att på de

s. 295 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

295

villkor, som af Kungl. Maj:t föreslagits, dels på extra stat för år 1908

ställa till Kungl. Maj:ts förfogande, under benämning Norrlands- och

Dala-afdikning samlag et, till understödjande medelst statsbidrag utan

återbetalningsskyldighet af myrutdikningar och vattenaftappningar inom

Kopparbergs, Gäfleborgs, Jämtlands, Västernorrlands, Västerbottens och

Norrbottens län, vare sig ändamålet med arbetsföretaget är uppodling

af till åker eller äng lämplig jord eller minskning af frostländigheten

för närliggande bygd, ett’ belopp af 700,000 kronor, dels ock att på

extra stat för år 1908 ställa till Kungl. Maj:ts förfogande under benämning

allmänna frostminskning sanslaget — —--(lika med Kungl.

Maj:ts förslag); samt

motion n:o 139, däri af herr J. Andersson i Baggböle, med hvilken,

hvad motionens syfte beträffar, flera af kammarens ledamöter instämt,

föreslagits att Riksdagen måtte på extra stat för år 1908 ställa till

Kungl. Maj:ts förfogande ett belopp af 1,000,000 kronor, utgörande det

norrländska afdikningsanslaget till understödjande medelst statsbidrag

utan återbetalningsskyldighet af myrutdikningar och vattenaftappningar

inom Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län,

vare sig ändamålet med arbetsföretaget är uppodling af till åker eller

äng lämplig jord eller minskning af frostländighet för närliggande bygd.

Hvad först beträffar herrar Ströms och Perssons motion, så

anser utskottet, vid det förhållande att hvarken den s. k. norrlaudskommittén

eller landtbruksstyrelsen föreslagit, att afdikningsanslaget

skulle omfatta Gäfleborgs och Kopparbergs län och sålunda utredning

saknas om behofvet i dessa län af statsbidrag för ifrågavarande ändamål,

sig icke kunna, såsom frågan nu föreligger, förorda bifall till

motionen. Härtill kommer äfven, att, därest, såsom motionärerna föreslagit,

understöd från anslaget skulle beredas företag inom nämnda

två län, motsvarande minskning måste göras i hvad som kunde vara

att tillgå för de norrländska länen, hvilket med hänsyn till omfattningen

af de redan ingifna ansökningarna om understöd från fonden

icke svnes tillrådligt.

Ej heller herr Anderssons ofvannämnda motion anser sig utskottet

böra tillstyrka, då uti ifrågavarande anslag, som första gången beviljades

vid nästlidet års riksdag med 500,000 kronor, redan af Kungl.

Maj:t föreslagits eu förhöjning med 200,000 kronor till 700,000 kronor,

och hänsyn till viktiga anslagsbehof synes kräfva varsamhet vid bestämmande

af denna så nyligen å hufvudtiteln uppförda utgift.

Då utskottet alltså finner sig böra biträda Kungl. Maj:ts förslag

Utskottets

yttrande.

s. 296 Kontrollera mot PDF

296

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

i fråga om norrländska afdikningsförslaget, har utskottet därvid velat

uttala önskvärdheten af, att den af nästlidet års Riksdag upptagna frågan

om åstadkommande af tillfyllestgörande bestämmelser till betryggande

af framtida underhållet af de med statsbidragen utförda arbetena måtte

snart vinna sin lösning, så att betryggande garantier i detta hänseende

må kunna erhållas.

Emot Kungl. Maj:ts förslag om medel till allmänna frostminskningsanslaget

och till allmänna villkor och bestämmelser för erhållande

af bidrag från detta anslag har utskottet icke haft något att erinra.

Utskottet hemställer alltså,

a) att Riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts

förslag och med afslag å herrar Ströms och Perssons

förenämnda motioner, må ställa ett anslag till Kungl.

Maj:ts förfogande, under benämning norrländska afdikningsanslaget,

till understödjande medelst statsbidrag

utan återbetalningsskyldighet af myrutdikningar

och vattenaftappningar inom Västernorrlands, Jämtlands,

Västerbottens och Norrbottens län, vare sig

ändamålet med arbetsföretaget är uppodling af till

åker eller äng lämplig jord eller minskning af frostländighet

för närliggande bygd;

b) att Riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts

förslag och afslag å herr Anderssons ofvanberörda motion,

må besluta att på extra stat för år 1908 uppföra

det i mom. a) omförmälda anslag med ett belopp af

700.000 kronor; och

c) att Riksdagen må besluta, att i afseende å

erhållande och tillgodonjutande af statsbidrag från

ifrågavarande anslag skola tillämpas nu gällande allmänna

villkor och bestämmelser i sådant afseende;

äfvensom

d) att Riksdagen må på extra stat för år 1908

ställa till Kung], Maj:ts förfogande, under benämning

allmänna frostminskningsanslaget, till understödjande

medelst statsbidrag utan återbetalningsskyldighet af

sådana myrutdikningar och vattenaftappningar inom

öfriga delen af riket, hvilkas ändamål är att minska

frostländigheten för närliggande bygd, ett belopp af

200.000 kronor; samt

s. 297 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

297

e) att Riksdagen må godkänna följande allmänna

villkor och bestämmelser för erhållande och tillgodonjutande

af statsbidrag från sistnämnda anslag nämligen

:

Mom. 1. För hvarje företag måste plan till

arbetets utförande jämte beräkning öfver därmed förenade

kostnader vara uppgjord och hafva vunnit Kungl.

Maj:ts nådiga fastställelse; och skall menighet, bolag

eller annan vederbörande, som erhållit statsunderstöd

till arbetets utförande, vara underkastad alla de villkor

och kontroller, som af Kungl. Maj:t pröfvas lämpliga

och nödiga.

Mom. 2. Innan statsbidrag beviljas, bör efter

offentligen utfärdad kungörelse vederbörande menighet

hafva afgifvit yttrande om företagets lämplighet och

nytta.

Mom 3. Statsbidrag må af Kungl. Maj:t bestämmas

till högst hälften af såväl den enligt den

fastställda arbetsplanen beräknade kostnaden för vattenafledningen

och afdikningen som ock den af landtbruksstyrelsen

efter vederbörlig granskning godkända

undersöknings- och förrättningskostnad, sökande fått

vidkännas i anledning af arbetsplanens upprättande,

dock att anslag icke må beviljas till afdikning af

redan odlad jord;

skolande menighet, bolag eller andra vederbörande,

hvilka antagas komma att af ett genom statsbidrag

understödt företag hafva nytta, genom kontant

tillskott, materialer, arbete eller andra bidrag bestrida

den återstående, icke af statsmedel anvisade andelen

af kostnaderna för företagets fullbordande, hvarvid

bestämmelsen i mom. 4 skall iakttagas.

Mom. 4. Vid meddelande af statsbidrag skall,

där Kungl. Maj:t icke finner undantag böra äga rum,

iakttagas, att, om verkliga kostnaden för arbetets

utförande skulle befinnas understiga den beräknade,

af vederbörande myndighet granskade och godkända

kostnaden, det beviljade statsbidraget minskas med

så stor del af den ifrågavarande besparingen, som

Bih. till Riksd. Prof. 1907. 4 Samt. 1 Afd. 10 Höft. 38

s. 298 Kontrollera mot PDF

298

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

det beviljade statsbidraget utgjort af den beräknade

kostnadssumman.

Mom. 5. Då ett arbetes utförande öfverlämnas

till menighet, bolag eller enskilde, bör kontrakt därom

vara i vederbörlig ordning afslutadt samt af väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen godkändt.

Kontraktet skall innefatta förbindelse för menighet,

bolag eller enskilde dels att i noggrann öfverensstämmelse

med den fastställda arbetsplanen och under

skyldighet att därvid vara underkastade vederbörandes

kontroll påbörja och fullborda arbetet inom viss bestämd

tid, utan att vidare väcka anspråk på ytterligare

bidrag af allmänna medel, och dels att, genom egna

tillskott, utgöra hvad som utöfver statsbidraget kan

erfordras, äfvensom de öfriga åtaganden, som enligt

dessa allmänna villkor och bestämmelser vederbörande

åligga; ägande väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, att,

där den pröfvar lämpligt, uti kontraktet intaga det

förbehåll att, innan sista delen af statsbidraget utbetalas,

bör styrkas, att till styrelsen blifvit aflämnade

fullständiga ritningar, utvisande huru arbetet blifvit

utfördt.

Mom. 6. För fullgörandet af sådant kontrakt,

äfvensom för de lyftade statsmedlens återbäring, ifall

mot kontraktet brytes, skall ställas sådan säkerhet,

som af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen godkännes;

varande dock städer och sådana menigheter, hvilka

Kungl. Maj:t anser därifrån böra befrias, från dylik

skyldighet frikallade.

Mom 7. Beviljadt statsbidrag kan i allmänhet

icke utbekommas, förrän arbetsföretaget blifvit börjadt,

hvarefter anslagna medel få successivt och i män af

arbetets fortgång lyftas vid de terminer, som i kontraktet

finnas utsatta eller särskild! blifvit bestämda

af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen; börande, såvida

icke Kungl. Maj:t, med afseende å särskilda förhållanden,

pröfvar skäligt annorlunda förordna, någon

del af statsbidraget i statskontoret innestå, intill dess

arbetet är vederbörligen afsynadt och godkändt.

s. 299 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

299

Mom. 8. Alla statsbidrag, som blifvit uti ifrågavarande

afseende beviljade, skola från statskontoret

utbetalas antingen omedelbart eller ock genom Kungl.

Maj:ts vederbörande befallningshafvande eller den myndighet,

som fått sig uppdraget att medlen rekvirera

och uttaga; börande, innan större eller mindre del

af beviljade statsbidrag utbetalas, hos statskontoret

företes:

a) om arbetets utförande afslutadt och godkändt

kontrakt;

b) af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen godkänd

säkerhetskandling för samma kontrakts fullgörande

eller medlens återbäring i de fall, där sådan säkerhet

enligt mom. 6 erfordras;

c) behörigt intyg att arbetet är börjadt.

Kungl. Maj:t äger dock att, i de fall där sådant

anses vara af behofvet påkalladt, medgifva, att någon

del af anslaget må förskottsvis till vederbörande utbetalas.

Mom. 9. De säkerhetshandlingar, som för statsbidrags

utbekommande till statskontoret aflämnats,

förblifva uti statskontorets vård; dock skola sådana

handlingar, som vederbörande ämbetsmyndigheter

kunna blifva i behof att begagna, till dem på behörig

rekvisition utlämnas.

Mom. 10. I händelse afvikelse, utan därtill erhållen

vederbörlig tillåtelse, skett från den fastställda

arbetsplanen eller arbetet, utan af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

medgifvet anstånd med detsammas

utförande, icke blifvit fullbordadt inom därför bestämd

tid, ankommer på Kungl. Maj:t att låta inställa all

vidare utbetalning af statsbidraget samt återfordra

hvad däraf uppburits att på eu gång eller successivt

till statskontoret inbetalas inom den tid, som bestämmes

af Kungl. Maj:t eller af Riksdagen, till hvars

pröfning frågan om uppburna medels återbäring öfverlämnas,

därest längre anstånd därmed än till nästa

riksdag anses erforderligt. Statskontoret bör tillse,

att sådan inbetalning ingår i vederbörlig ordning;

och skall det åligga vederbörande att å sålunda lyf
-

s. 300 Kontrollera mot PDF

300

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

O äling slånefonden.

[61-]

Afdikning ar å

kronans skogar

i de norrländska

länen

och i Kopparbergs

län.

[62.]

tade och återburna medel jämväl erlägga fem procent

årlig ränta från lyftningsdagen, till dess återbetalning

sker.

Mom. 11. De arbetsföretag, för hvilkas utförande

statsbidrag beviljats, böra vara påbörjade inom tid,

som i det om företagets utförande upprättade kontrakt

eller af Kungl. Maj:t särskildt blifvit bestämd; kommande,

då arbetet icke påbörjats inom den sålunda

bestämda tidens förlopp, det beviljade beloppet att

reserveras till Riksdagens disposition.

Mom. 12. Alla med statsbidrag utförda arbeten

skola af den eller dem, som sådant understöd bekommit,

underhållas, intill dess sådan underhållsskyldighet

kan varda andra i laga ordning ålagd eller vederbörande

från underhållsskyldigheten befriats.

Mom. 13. Alla kostnader, af hvad namn de vara

må, som i följd af erhållna statsbidrag föranledts för

statskontoret, skola utan undantag bestridas eller godtgöras

utaf den eller dem, som statsbidragen erhållit.

60:o) Under punkt 61 i statsrådsprotokollet har departementschefen

erinrat om att enligt 1903 års Riksdags beslut skulle till odlingslånef onden

under hvart och ett af åren 1904—1908 ej mindre ingå de till statskontoret

inflytande annuiteter å odlingslån, än äfven af riksgäldskontor^^

i mån af behof, öfverlämnas medel till så stort belopp, som jämte de till

fonden ingående annuiteter kunde erfordras till fyllande af högst 1,000,000

kronor; hvilket utskottet velat härmed för Riksdagen

anmäla.

Afdikningar å kronan tillhörig mark.

61:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts därom framställda förslag får

utskottet hemställa,

att Riksdagen må, i likhet med hvad näst föregående

år ägt rum till bestridande af kostnader för

afdikningar å kronans skogar i de norrländska lånen

och i Kopparbergs län, på extra stat för år 1908 anvisa

ett anslag å 150,000 kronor.

s. 301 Kontrollera mot PDF

301

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

62:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att af det till afdikning Afafk™g"

af sänka marker, tillhörande västra delen af Alträsks kronopark jämte marker, allen

del af Svanå kronopark och af f. d. Selets stock fångstskog i Öfver

Luleå socken af Norrbottens län, beviljade anslag af 77,000 kronor park m m. i

på extra stat för år 1908 anvisa återstoden, 25,000 kronor. Norrbotten.

Departementschefen har i detta ärende till statsrådsprotokollet [63.1

anfört följande:

»Till afdikning af sänka marker, tillhörande västra delen af Alträsks

kronopark jämte en del af Svanå kronopark och af f. d. Selets stock - fångstskog i Öfver Luleå socken af Norrbottens län, beviljade Riksdagen

år 1905, i enlighet med Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning,

ett anslag af 77,000 kronor samt anvisade däraf å extra stat

för år 1906 40,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att låta

utaf sistnämnda belopp förskottsvis under år 1905 af tillgängliga medel

utanordna 20,000 kronor. Därefter anvisade Riksdagen år 1906 i enlighet

med af Kungl. Maj:t därom framställdt förslag af förberörda

anslag å 77,000 kronor på extra stat för år 1907 ett belopp

af 12,000 kronor.

Kungl. Maj:t har åt landtbruksstyrelsen uppdragit att under

närmaste ledning af eu utaf styrelsen därtill utsedd sakkunnig person

låta utföra ifrågavarande arbete i enlighet med af dåvarande extra

landtbruksingenjören Ernst Gustaf Berggren i sådant afseende upprättad

plan, och hafva de för ändamålet anvisade medlen ställts till landtbruksstvrelsens

förfogande.

Uti underdåning skrifvelse den 11 december 1906 har nu landtbruksstyrelsen

anmält, att, sedan styrelsen uppdragit åt landtbruksingenjören

i Norrbottens län Johannes Emil Berggren att gå i författning

om arbetets utförande i enlighet med berörda plan, styrelsen dittills

ställt ett belopp af 35,500 kronor till förfogande af Berggren, samt

att denne med anlitande af sagda medel fullföljt arbetet under de delar

af åren 1905 och 1906, som därtill funnits lämpliga. Då anledning icke

funnes att antaga, att icke hela det af Riksdagen för ifrågavarande

ändamål beviljade anslag af 7 7,000 kronor skulle behöfva tagas i anspråk

för samma ändamål och att icke återstoden af den beviljade summan,

25,000 kronor, skulle behöfva finnas tillgänglig under år 1908, har

landtbruksstyrelsen hemställt, att Kungl. Maj:t måtte till Riksdagen

aflåta nådig proposition om anvisande för år 1908 af återstoden af det

beviljade anslaget, eller 25,000 kronor.»

s. 302 Kontrollera mot PDF

302

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må af det till afdikning afsänka

marker, tillhörande västra delen af Alträsks kronopark

jämte en del af Svanå kronopark och af f. d. Selets

stockfångstskog i Öfver-Luleå socken af Norrbottens

län, beviljade anslag af 77,000 kronor på extra stat

för år 1908 anvisa återstoden, 25,000 kronor.

Reglering af flottleder i de norrländska länen äfvensom

i Kopparbergs, Örebro och Västmanlands län.

aui€din9 aJ 63:°) Kun£L Mai:fc liar föreslagit Riksdagen att för bestidande åt

norriZdska kostnader för reglering af flottleder i de norrländska länen äfvensom i

länen äfven- Kopparbergs, Örebro och Västmanlands län anvisa ett extra anslag för

TerylKOrebro år 19?8 å 100i000 kronor äfvensom medgifva, att de afgifter, som

•ek Västmän- lades å flottningen, Hd ge för enahanda ändamål disponeras.

Under erinran, att dels enahanda belopp som det nn äskade blifvit

•- af Riksdagen för innevarande år beviljadt, dels ock liknande medgifvande

som det nn begärda för samma år lämnats, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må

a) till bestridande af kostnader för reglering af

flottleder i de norrländska länen äfvensom i Kopparbergs,

Örebro och Västmanlands län, anvisa å extra

stat ett anslag för år 1908 å 100,000 kronor samt

b) medgifva, att de afgifter, som läggas å flottningen,

må för enahanda ändamål disponeras.

Uppehållande af skogsvårdsstyrelsernas verksamhet.

Uppehållande 64:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts därom framställda för,slån hem
‘Ät*’

ställer

verksamhet.

[65.] att Riksdagen må, i likhet med hvad för inne
varande

år ägt rum, såsom bidrag till bestridande af

kostnaderna för uppehållande af skogsvårdsstyrelsernas

verksamhet, på extra stat för år 1908 bevilja ett

anslag af 60,000 kronor.

s. 303 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

303

Skogsodlingens befrämjande.

65:o) Vidare har Kung].. Maj:t föreslagit att Riksdagen måtte för

skogsodlingens befrämjande för år 1908 bevilja ett extra anslag af 100,000

kronor, att ställas till Kungl. Maj:ts förfogande för att i mån af tillgång

tilldelas antingen skogsvårdsstyrelser, till hvilka landsting eller

hushållningssällskap för ändamålet lämnat bidrag, eller i landstingsområde,

där sådan styrelse icke funnes, landslag och hushållningssällskap,

under iakttagande att i intetdera fallet statsbidrag finge till

något landstingsområde utgå med högre belopp än det, hvarmed landsting

och hushållningssällskap tillsammans eller ettdera af dem till ändamålet

bidragit, samt att landsting eller hushållningssällskap, som undfått

dylikt bidrag, skulle vara skyldigt att efter årets utgång till Kungl.

Maj:ts vederbörande befallningshafvande afgifva redogörelse öfver användningen

af de utaf staten samt af landsting eller hushållningssällskap

lämnade bidrag.

I sammanhang härmed har utskottet till behandling förehaft en

inom Andra Kammaren af herr C. A. Lindhagen väckt motion (n:o 174),

däri föreslagits, att Riksdagen måtte beträffande enskilda skogsmarkers

förvandling till allmänna skogsmarker besluta att det extra anslaget för

skogsvårdens befrämjande må kunna i lämpliga fall disponeras äfven

till förvärf af den mark, hvarå det allmänna ämnar nedlägga kostnader

för skogskultur, äfvensom höja nämnda anslag från nu föreslagna 100,000

kronor till 200,000 kronor.

De skäl, motionären åberopat till stöd för sitt förslag, finnas anförda

i den af samma motionär väckta motionen n:o 163, till hvilken

utskottet tillåter sig i denna del hänvisa.

Med anledning af den af motionären framställda mening att ifrågavarande

anslag borde höjas för att användas till inköp af den mark,

som skall skogsodlas, har utskottet velat erinra om Riksdagens uttalande

i skrifvelse don 19 maj nästlidet år om att det kan ifrågasättas, huruvida

skogsvårdsstyrelse må kunna beredas rätt att förvärfva fast egendom.

I allt fall synes så ringa erfarenhet om skogsvårdsstyrelsernas

verksamhet hittills hafva vunnits, att någon höjning i det för dem afsedda

anslaget icke skäligen synes böra äga rum; och anser sig utskottet

följaktligen böra afstyrka herr Lindhagens föreliggande motion.

Skogsodlingens

befrämjande.

T66.1

Motion.

Utskottet»

yttrande.

s. 304 Kontrollera mot PDF

Motion.

Motioner.

304 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Utskottet, som emot Kungl. Maj:ts omförmälda framställning icke

haft något att erinra, hemställer alltså,

att Riksdagen, med afslag å herr Lindhagens

förenämnda motion, må, med bifall till hvad Kungl.

Maj:t föreslagit, för skogsodlingens befrämjande för år

1908 bevilja ett extra anslag af 100,000 kronor, att

ställas till Kungl. Maj:ts förfogande för att i mån af tillgång

tilldelas antingen skogsvårdsstyrelser, till hvilka

landsting eller hushållningssällskap för ändamålet lämnat

bidrag, eller i landstingsområde, där sådan styrelse

icke finnes, landsting och hushållningssällskap, under

iakttagande att i intetdera fallet statsbidrag må till

något landstingsområde utgå med högre belopp än

det, hvarmed landsting och hushållningssällskap tillsammans

eller ettdera af dem till ändamålet bidragit,

samt att landsting eller hushållningssällskap, som

undfått dylikt bidrag, skall vara skyldigt att efter

årets utgång till Kungl. Maj:ts vederbörande befallningshafvande

afgifva redogörelse öfver användningen

af de utaf staten samt af landsting eller hushållningssällskap

lämnade bidrag.

66:o) I eu inom Andra Kammaren väckt motion n:o 163 har herr

C. A. Lindhagen föreslagit, att Riksdagen måtte besluta att för år 1907

af skogsudde! anvisa på extra stat ett belopp af 1,500,000 kronor för

inköp af skogbärande eller till skogsbörd duglig mark.

öfver denna motion kommer utskottet att framdeles under riksdagen

afgifva yttrande; hvilket utskottet härigenom skolat för Riksdagen

anmäla.

Utredning angående malmförekomster m. m.

67:o) I förenämnda ämne hafva under Riksdagen väckts motioner

dels i Första Kammaren

af grefve L. Douglas, som i motion n:o 17 hemställt, att Riksdagen

måtte ställa till Kungl. Maj:ts disposition en summa af 200,000

s. 305 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

305

kronor till påbörjande af en omfattande, i siffror uttryckt och där så

nödigt befinnes äfven genom djupborrningar verkställd utredning angående

mängden af i Sverige förekommande malmer, samt angående

befintligheten af stenkol och andra nyttiga mineralier; samt

af herr V. E. Montgomery, som i motion n:o 27 föreslagit, att

Riksdagen måtte ställa till Kungl. Maj:ts förfogande ett anslag af 25,000

kronor för att verkställa utredning af, huru stora malmkvantiteterna

kunde vara vid de för närvarande inmutade järnmalmsfvndie-heterna i

Lappland;

dels ock i Andra Kammaren

af herr G. J. Berggren, som i motion n:o 120 hemställt, att Riksdagen

måtte ställa till Kungl. Maj:ts förfogande ett anslag af 25,000

kronor för verkställande af utredning, huru stora malmkvantiteterna kunna

vara vid de för närvarande inmutade järnmalmsfyndigheterna i Lappland.

Öfver dessa motioner kommer utskottet att framdeles under Riksdagen

afgifva yttrande; hvilket utskottet ansett sig här böra

anmäla.

Restitution af fraktafgifter för kalk.

68:o) I särskild till Riksdagen den 12 februari innevarande år afbiten Restitution «/

proposition har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att för restitution af fra^rafy^r

fraktafgifter för kalk å extra stat för år 1908 anvisa ett förslagsanslag 167.1

å 200,000 kronor.

Öfver denna proposition kommer utskottet att framdeles under riksdagen

afgifva utlåtande; hvilket utskottet härigenom skola för Riksdagen

anmäla.

internationella landtbruksinstitutet i Rom.

69:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, till bestridande intemati»- af kostnaden för Sveriges deltagande uti internationella landtbruksinstitutet Cuksinstitutet

i Bom, på extra stat för år 1908 anvisa 5,000 kronor. i Rom.

I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet [68.j

anfört följande:

Bih. till lliksd. Prof. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft.

39

s. 306 Kontrollera mot PDF

306

Statsutskottets Utlutande N:o 10.

»Sedan på initiativ af Hans Maj:t Konungen af Italien en internationell

konferens, till hvilken äfven Sverige sände ombud, hållits i

Rom under våren 1905 för vidtagande af förberedande åtgärder till

upprättande af ett internationellt landtbruksinstitut i nämnda stad, samt

ombuden vid denna konferens, under förbehåll af godkännande af de

särskilda vid konferensen representerade makternas regeringar, undertecknat

en slutakt, innefattande förslag till konvention om upprättande

af ett dylikt landtbruksinstitut, behagade Kungl. Maj:t, efter inhämtande

af yttranden utaf landtbruksakademiens förvaltningskommitté och landtbruksstyrelsen,

den 5 januari 1906 bemyndiga svenske ministern i Rom

att å Sveriges vägnar underteckna berörda konvention, dock under förbehåll

att Kungl. Maj:ts ratifikation vore beroende af, huruvida Riksdagen

beviljade nödigt anslag för bestridande af Sveriges andel i kostnaderna

för landtbruksinstitutet. I statsverkspropositionen till 1906 års

Riksdag föreslog därefter Kungl. Maj:t beviljandet för detta ändamål

af ett anslag till belopp af 5,000 kronor å extra stat för innevarande

år, och blef denna framställning af Riksdagen bifallen.

Den 22 juni 1906 täcktes därefter Kungl. Maj:t besluta, att Sverige

skulle tillsvidare, så länge anslag af Riksdagen för ändamålet fortfarande

anvisades, till institutet erlägga ett årsbidrag af 5,000 francs

samt att Sverige skulle ingå uti institutets fjärde klass. Konventionen

har därefter af Kungl. Maj:t ratificerats och ratifikationen deponerats

i italienska utrikesministeriet.»

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må, till bestridande af kostnaden

för Sveriges deltagande uti internationella landtbruksinstitutet

i Rom, på extra stat för år 1908 anvisa

5,000 kronor.

Ersättning för af statskontoret gjorda förskott.

Ersättning för 70:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, till betäckande

Ti rengjorda åtskilliga, af statskontoret förskottsvis bestridda utgifter, anvisa å extra

förskott, stat för år 1908 ett anslag af 90,810 kronor.

[69.] I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet

anfört följande:

s. 307 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

307

Enligt hvad statskontoret anmält, har nämnda ämbetsverk förskjutit

följande belopp, hvilka torde höra anmälas till ersättande af

Riksdagen under nionde hufvudtiteln, nämligen:

till godtgörande af kostnader för landtmäteriförrätt
ningar

å åtskilliga kronans domäner........................ kronor 10,590: l o

„ godtgörande af kostnader för vissa kronoegendomars

deltagande i Hjälmarens och Kvismarens

sänkning................................................................................ n 6,137:96

„ godtgörande af kostnader för vissa kronoegendomars

deltagande i andra vattenaflednings
-

1?

i?

r>

företag

ersättning för bergning af statens bevaknings
och

undersökningsfartyg Skagerak ...................•••• n

gäldande af kostnad för den af Kungl. Maj:t

den 7 juni 1901 tillsatta kommitté för utredande

af frågan om vidmakthållande af jordbruksnäringen

inom skogsbygderna i Norrland och

Dalarne ................................................................................ n

gäldande af vägskatt för år 1905 för regala laxfisket

i Torne älf ............................................................ -n

gäldande af vägskatt för år 1905 för till statsverket

indragna frälseräntan af hemmanet s/8

mantal Sundersbol n:o 1 i Uppsala län ................ „

gäldande af kronan för år 1904 påförda kommunalutskylder

för vissa från indragna länsmansbostället

Fintorp n:o 1 och indragna militiebobostället

Hunnebo n:o 1 i Göteborgs och Bohus

län afsöndrade områden ................................................ „

gäldande af kostnader för värdering af kronolägenheten

Halmstads slottsjord i Hallands län

ersättning åt förre arrendatorn af indragna militiebostället

5/8 mantal Gränbyn n:o 2 i Uppsala län „

ersättning åt arrendatorn af Roma klosters

kungsgård för från nämnda kungsgård bortfördt

stängsel m. m..................................................................... „

gäldande af viss del af arrendatorn af förra

majorsbostället 2 mantal Haga Stora Hälleby i

Stockholms län tillkommande husröteersättning „

15,100: 31

7,310: —

727: 47

112: 74

1: 28

113:52

164:80

581: 8 3

165: io

242: 15

transport kronor 41,247: 2 6

s. 308 Kontrollera mot PDF

308

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

transport kronor 41,247: 2 6

till gäldande af viss del af arrendatorn af indragna

länsmansbostället Toffel* n:o 1 i Göteborgs och

„ Bohus län tillkommande husröteersättning............ „ 8,095: 2 3

„ ersättning för husröta å förra sergeantsbostället

*/* mantal Jäder n:o 1 i Ålfsborgs län.................... „ 726: —

„ ersättning för öfverbyggnad in. m. å förra kompanichefsbostället

V4 mantal Rånbyn n:o 10 eller

Andholmen i Norrbottens län .................................... „ 1,858: 8 3

„ ersättning för ny- och ombyggnad vid indragna

häradsskrifvarbostället 5/s mantal Berg Södra

n:o 1 i Ålfsborgs län........................................................ 2,088: —

„ till byggnadsersättning, enligt nådiga brefven

den 29 maj 1891 och den 27 maj 1904, åt torpare

å kronoparker inom Norrbottens län............ „ 10,000: —

„ ersättning till vissa kronoarrendatorer och boställshafvare

för mistad afkomst af exproprierad jord

m: m..................................................................................... „ 1,208: 7 2

„ gäldande af kostnader för biträde inom jordbruksdepartementet

af sakkunnige personer vid behandling

af fråga om byggande och underhåll af

utfarts- och byvägar........................................................ „ 251: 36

„ gäldande af kostnader för biträde inom jordbruksdepartementet

af sakkunniga personer vid behandling

af fråga om ändamålsenligt ordnande

af skogsundervisningen m. m..................................... „ 6,177: 51

„ utbetalande enligt nådigt bref den 22 juni 1904

af expensmedel för vissa skogsvård sstyrelser........ „ 17,466: 2 0

ersättande af kostnader för bestämmande af

arrendeafgift för kronans jordägarandel i en del

grufvor inom Norrbottens län .................................... „ 13: 6 0

„ gäldande af försvarsafgift för två kronan tillhöriga

utmål å kronomark inom Norrbottens län ,, 100: —

„ gäldande af kostnader för försvarsarbeten å vissa

kopparmalmsfyndigheter i Norrbottens län............ „ 1,630: 6 7

eller tillhopa kronor 90,863: 3 8»

Med iakttagande åt grundsatsen om anslags bestämmande till

jämnt tal af kronor samt för jämnande af hufvudtitelns slutsumma

hemställde departementschefen om anslagets upptagande till förenämnda

belopp.

s. 309 Kontrollera mot PDF

■Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

309

Utskottet, som under punkt 10 här ofvan hemställt om rätt att

för jämnande af hufvudtitelns slutsumma få jämka där upptagna anslagsbelopp,

får, med anledning af Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag

och under iakttagande af regeln om anslags utförande i jämnt krontal,

hemställa,

att Riksdagen må till betäckande af ofvan omförmälda,

af statskontoret förskottsvis bestridda utgifter,

anvisa å extra stat för år 1908 ett anslag af

90,864 kronor.

Dyrtidstillägg.

71:o) Kungl. Maj:t har ytterligare föreslagit Riksdagen att, till Oyrtidtr
beredande,

i enlighet med de i statsrådsprotokollet öfver finansärenden r7ffl*

denna dag angifna grunder, af dyrtidstillägg för innevarande år åt

en del tjänstemän och betjänte i jordbruksdepartementets afdelning af

Kungl. Maj:ts kansli samt till jordbruksdepartementet hörande ämbetsverk

och kårer, å extra stat för år 1908 anvisa, såsom förslagsanslag,

ett belopp af 67,900 kronor.

Öfver denna framställning kommer utskottet att framdeles under

riksdagen afgifva utlåtande; hvilket Riksdagen skolat härgenom för

Riksdagen

anmäla.

Extra lönetillägg åt ordinarie vaktmästare i jordbruksdepartementets

afdelning af Kungl. Majsts kansli samt till jordbruksdepartementet

hörande ämbetsverk.

72:o) Kungl. Maj:t har slutligen föreslagit Riksdagen att, till Extra löneberedande,

i enlighet med de i statsrådsprotokollet öfver finansärenden \

denna dag angifna grunder, af extra lönetillägg för innevarande år åt r71.1

vissa betjänte i jordbrukdepartementets afdelning af Kungl. Maj:ts kansli

samt till jordbruksdepartementet hörande ämbetsverk, å extra stat för år

1908 anvisa, såsom förslagsanslag, ett belopp af 800 kronor.

s. 310 Kontrollera mot PDF

310

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Öfver denna framställning kommer utskottet att framdeles afgifva

utlåtande; livilket utskottet skolat för Riksdagen

anmäla.

Stockholm den 1 mars 1907.

På statsutskottets vägnar:

HUGO TAMM.

s. 311 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

311

Reservationer:

vid punkt 7 (angående anslaget till skogsväsendet):

af herrar II. P. P. Tamm, A. A. W. Ericsson, I). Persson, L. Eriksson

och A. Wiklund,

som ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hafva följande

ly delse:

»Då Riksdagen så nyligen som år 1900 afslagit framlagdt förslag

om Vadsbo revirs delning, anser utskottet betänkligt att redan nu

föreslå frångående af detta beslut, helst efter nämnda tid revirets skogsareal,

som visserligen i fråga om kronoparkerna ökats med 2,553 hektar

53 ar, minskats beträffande de under skogsstatens kontroll ställda

skogar med 3,712 hektar 54 ar och sålunda i sin helhet en minskning

i de allmänna skogarnes inom reviret ytvidd ägt rum med 1,158 hektar

86 ar; och då härtill kommer, att för närvarande, innan föreliggande

frågor om reglering af statens ämbete- och tjänstemäns löne- och

pensionsförhållanden funnit sin lösning, nya tjänsters tillsättande bör, så

vidt möjligt är, undvikas, anser utskottet, att med ifrågavarande revirs

delning och det däraf föranledda uppförandet i vederbörande stat af

ytterligare en jägmästare bör tills vidare anstå.

Emot hvad — — — erinra.

Utskottet hemställer alltså,

a) att Kungl. JVIapts förslag om uppförande i den

för skogsstaten gällande stat af ytterligare en jägmästare

med de af domänstyrelsen för honom föreslagna

aflöningsförmåner icke må af Riksdagen bifallas;

samt

b) att Riksdagen må höja reservationsanslaget

till kronoskogarnas förvaltning och befrämjande af

skogsväsendet i allmänhet från dess nuvarande belopp,

s. 312 Kontrollera mot PDF

312

Statsutskottets Utlåtande N;o 10.

1,824,792 kronor, med 440,000 kronor, till 2,264,792

kronor,

så att anslaget till skogsväsendet skulle erhålla

följande uppställning:

bestämdt anslag:

för skogsstaten ... kr. 677,208: — %

„ statens skogs
läroverk.

....... „________58,800: — kr. 736,008: —

förslagsanslag:

till ålderstillägg åt skogsstaten och

skogsinstitutets lärarpersonal ...... „ 100,000: —

reservationsanslag:

till enskilda skogsunder
visningen.

..... kr. 5,600: —

„ kronoskogarnas

förvaltning

och befrämjande

af

skogsväsendet

i allmänhet... „ 2,264,792:— n 2,270,392: —

Summa kr. 3,106,400: —

hvarigenom det nuvarande anslaget till skogs•

väsendet i dess helhet ökas med 440,000 kronor.»

vid punkt 29 (angående åtgärder för höjande af det mindre jordbruket)

:

af herr E. Hammarlund, som ansett, att utskottets yttrande i

denna punkt bort hafva följande lydelse:

»Enligt hvad i statsrådsprotokollet meddelas, hade under år 1906

af ifrågavarande anslag å 100,000 kronor endast ett belopp af 80,933

kronor 47 öre tagits i anspråk. Att sålunda en ganska stor de! af

anslaget icke blifvit för det därmed afsedda ändamål användt, är

s. 313 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

313

antagligen beroende på att de för åtnjutande af bidrag från anslaget fastställda

villkor ofta icke kunnat uppfyllas. Utskottet anser därför att

i dessa villkor, särskildt hvad beträffar det från det därför afsedda anslaget

å 15,000 kronor utgående bidraget till anordnande af för mindre

jordbrukare afsedda kurser i landthushållning, borde göras sådan ändring,

att en vidsträcktare användning af anslaget kunde möjliggöras. Under

uttalande häraf får utskottet, som — — välbetänkt, hemställa, etc.»

vid punkt 30 (angående motion af herr C. J. Oberg om understöd

till mindre odlingsföretag):

af herr D. Persson;

vid punkt 31 (angående understöd åt P. Jönsson-Rösiö):

af herrar 1). Persson, L. Eriksson och K. Starbäck vid punkt 46

(angående inrättande af en vattenfallskommission):

af herrar I. Wijk, friherre N. A. H. Palmstierna, P. Paulson,

grefve P. O. L. Kling spor, J. IT. Berggren, G. Odqvist, D. Persson,

A. Wiklund och J. Ström, hvilka ansett, att utskottets yttrande och

förslag bort hafva följande lydelse:

»Under framhållande af vikten af att statens vattenfall snarligen

varda för det allmännas räkning tillgodogjorda och under uttalande att

dispositionen af Trollhättans vattenfall, hvilka redan ställts under en

särskild styrelse, icke må falla inom vattenfall skommissionens verksamhetsområde,

får utskottet, som emot Kungl. Maj:ts förslag icke haft

annat att erinra än att, med hänsyn till den ringa erfarenhet som i

föreliggande ämne förefinnes, det icke synes böra särskildt bestämmas,

att den ifrågasatta kommissionen skall vara permanent, hemställa,

a) att Riksdagen må besluta

att från och med år 1908 skall inrättas en vattenfallskommission

för afgifvande af utlåtanden i ärenden

angående dispositionen af staten tillhöriga vattenfall,

undantagandes de vid Trollhättan, med en särskild af

Kungl. Maj:t förordnad vattenfallsingenjör såsom föredragande,

att i vattenfallskommissionen — förutom vattenfallsingenjören

— byråchefen i väg- och vattenby ggBih.

till Biksd. Prof,. 1907. 4 Sami. ) Afd. 10 Höft. 40

opaginerad Kontrollera mot PDF

3 14

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

nadsstyrelsen för tekniska ärenden utom dem, som

röra järnvägar, äfvensom fiskeriinspektören och öfveringenjören

i landtbruksstyrelsen skola vara själfskrifna

såsom ledamöter, och att öfriga ledamöter i kommissionen,

hvilka skola förordnas af Kungl. Maj:t för en

tid af tre år i sänder, skola utgöras af en ledamot af

kammarkollegium, en byråchef i domänstyrelsen, en

öfverdirektör och ledamot i järnvägsstyrelsen, en representant

för järnkontoret samt en representant för

de grenar af industrien och näringarna, hvilka icke

företrädas af järnkontoret,

samt att det skall åligga vattenfallsingenjören att,

utom föredragningen inom kommissionen, jämväl enligt

förut angifna grunder handhafva den hufvudsakliga

förvaltningen af statens vattenfall; och

b) att, vid bifall härtill, Riksdagen må å extra

stat för år 1908 till genomförande af den sålunda

föreslagna organisationen bevilja ett anslag å tillhopa

13,000 kronor:

vid punkt 59, mom. a) och b) (angående norrländska afdikningsanslaget):
af

herrar D. Persson, K. Starbäck, A. Wiklund, J. Ström, P. O.

Lundell och F. W. Thorsson, hvilka ansett att utskottet bort hemställa,

a) att Riksdagen med anledning af Kungl. Maj:ts

förslag och herrar Ströms och Perssons fören ämnda

motioner, må ställa ett anslag till Kungl. Maj:ts förfogande,

under benämning, Norrlands- och Dalaafdikningsanslaget,

till understödjande medelst statsbidrag

utan återbetalningsskyldighet af myrutdikningar och

vattenaftappningar inom Kopparbergs, Gäfleborgs,

Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens

län, vare sig ändamålet med arbetsföretaget

är uppodling af till åker eller äng lämplig jord eller

minskning af frostländighet för närliggande bygd;

b) att Riksdagen, med anledning af Kungl. Maj:ts

förslag och herr Anderssons ofvanberörda motion, må

besluta att på extra stat för år 1908 uppföra det i

mom. a) omförmälda anslag med ett belopp af 1,000,000

kronor.

s. 315 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10

315

Det skulle här antecknas att herr H. Andersson icke deltagit i

förestående hufvudtitels behandling inom utskottet äfvensom afföljande

ledamöter icke öfvervarit den slutliga handläggningen af nedannämnda

punkter, nämligen herr E. Fränekel punkterna 1—31, herr E. Hammarlund

punkterna 46 och 59 samt herr S. O. Nyländer punkterna 1—31.

J

s. 316 Kontrollera mot PDF

316

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Tabell öfver ordinarie anslagen un

1907 års riksstat anslår:

1

Anvisning

i kontant.

Indelning och därmed jämförlig

anvisning, på förslag.

Summa.

Friheter.

Ersättningar.

Kronor, j ö.

Kronor. ö.

Kronor. : ö.

Kronor.

ö.

j

17,000 -

i

17,000

46,200 —

- - ''-

46,200

34,800 —

_ 1_

- - -

34.800

—!

320,100 —

_ _ _

320,100

58,500 —

_ _ ,_

1

58,500

—

4,500 —

1

4,500

49,500 —

[

49,500

—

270,800 —

270,800

59,700 —

59,700

_

213,200 —

1,070 —

i

214,270

30,000 —

30,000

25,000 —

i — — —

_ _ _

25,000

—

68,000 —

— — i—

- - ]-

68,000

—

94,000 —

— — 1—

- - ''-

94,000

—

! 2,666,400 —

___

- - j-

2,666,400

Jordb

Departementschefen .......................................................

Departementets afdelning af Kungl. Maj:ts kansli ...

Landtbruksstyrelsen .......................................................

Undervisningsanstalter för jordbruk och land

till understöd åt landtmannaskolor) ......................

Veterinärundervisningen. Nuvarande belopp ...........

Ökas med ..................................................................

Odlingshjälp åt krononybyggare, förslagsanslag ......

Landtbruksingenjörer och deras biträden. Nuv

Ökas med ...................................................................

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och land

Länsveterinärer och veterinärstipendiater..................

Hästafvelns förbättrande, reservationsanslag (

Nuvarande belopp.......................................................

Ökas å anslaget till prisbelöningar för hästar m

Till förekommande och hämmande af smitto

Befrämjande af husslöjden ...........................................

Fiskerinäringens understöd ..........................................

Domänstyrelsen...............................................................

Skogsväsendet:

Bestämdt anslag:

För skogsstaten. Nuvarande belopp..................

Ökas med ..........................................................

För statens skogs] äro verk ..................................

förslagsanslag:

Till ålderstillägg åt skogsstaten och skogsinsti

Reservationsanslag:

Till enskilda skogsundervisningen ......................

» kronoskogamas förvaltning och befrämj

mänhet. Nuvarande belopp ......................

Ökas med ..........................................................

Tpt 3,957,700— 1,070 *)

3,958,770]

*) Af Kungl. Maja föreslaget belopp, hvaröfver utsk

s. 317 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

317

Litt. A.

riks statens Nionde hufvudtitel.

Förslag till blifvande riksstat:

Indelning och därmed jämförlig

An visning i

kontant.

anvisning, på förslag. . Summa_

1

Friheter.

Ersättningar. |

departementet.

Kronor, j ö.

Kronor. 1 ö.

Kronor. 1 ö. i Kronor. 1 ö.

|

näringar (däraf ett för slag samlag å 50,000 kronor

................................. 58,500: —

.................................................................... 24,700: —*)

belopp ....

näringar

49,500: — j

3,000: —

särskildt 100,000 kronor till prisbelöningar för hästar).

....................................... 214,270: —1

.................................................................... 60,000: —!

sjukdomar bland husdjuren, förslagsanslag ................

.................... 677,208: —

.................... 2,900: — 680,108:

............................".T............. 58,800:

tutets personal ....................................

............................................ 5,600:

af skogsväsendet i all
.

................... 1,824,792: —

.................... 440,000: — 2,264,792:

738,908: —

100,000: —

2,270,392: — j

Transport''

17,000—:

46,200 —

34,800— j

320,100

!

83,200— i

4,500 —

52,500—,

270,800—!

59,700 —

273,200

30.000

25.000

68.000

94,000

i

1,070

3.109.300 —

4.488.300 —

17,000—:

46,200 —

34,800 —

320,100 —

j

83,200—;

4,500 —

52,500 —

270,800 —;

59,700 —

274,270

30.000

25.000

68.000

94,000

1,070—|

■ 3,109,300

---- 4,489,370-

trumdeleB kominer att afgifva särskildt yttrande.

s. 318 Kontrollera mot PDF

318

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Tpt

1907 års riksstat anslår:

S:a

Anvisning i

kontant.

Indelning och därmed jämförlig

anvisning, på fånlag.

. . ... .

Summa.

Friheter.

Ersättningar.

Kronor, j ö.

Kronor.

6.

Kronor. | ö.

Kronor. | 5.

3,957,700-

1,070

_

_ _ j _

!

3,958,770 —

12,000 —

-

12,000’ -i

89,200 —

_ _

- - |-

89,200 —

63,000 —

—

- - ''-

63,000 _!

50,000 —

i

50,000 —

198,800 -

- -

_

198,800—''

10,665 —

6,635

_

1,664 —

18,964! —!

215,000 —

215,000 - i

354 —

25

—

--- :-

379-!

1,000,000 —

1,000,000 -!

9,564 —

- -

—

--- !-

9,564! —!

175,000 —

175,000-!

47,500 -

47,500 -

70,000 —

- -

—

_ _ j_

■

70,000 —!

40,033 —

- -

|

40,033 —

! !

10,000 —

—

10,000 —

5,948,816 —

7,730

1,664 —

5,958,210 —!

Till belöningar för rofdjurs dödande, förslagsanslag

■ Landtmäteristaten............................................................

Skiften och afvittringar, reservationsanslag................

Rikets allmänna kartverk, reservationsanslag. NuÖkas

med ....................................................................

Bidrag till skjutsentreprenader, förslagsanslag............

Färjor och färjekarlar....................................................

-ag till vägunderhållet på landet, förslagsanslag

Fattigvården i Stockholm och landsorten ................

Fattigvården i allmänhet, förslagsanslag ....................

Ålderstillägg, förslagsanslag ........................................

Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag........

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., förslags
Ökas

med ....................................................................

Extra utgifter, reservationsanslag ................................

s. 319 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

319

Transport

varande belopp

198,800: —

18,000: —

anslag. Nuvarande belopp

Förslag till blifvande riksstat:

Indelning och darmed jämförlig

Anvisning i ] anvisning, på furdag.

kontant. |---j

| Friheter. Ersättningar.

Summa.

Kronor.

ö. Kronor. ö. i Kronor.

40,033: — 1

490: —

4,488,300 —

12,000 —

89,200 —

63.000 —

50.000

216,800

10,665

215,000

354

1,000,000

9,564 - 175,00g—1

47,500 —

70.000 —

I !

40,523 —

10.000 -

B. !

1,070-;

i !

6,635

—| 1,664

25 —

Kronor.

4,489,370 —

12,000 —

89,200;—

63,000i —

50,000 -

216.800- 18.964 —

215,000 —

_i

i I

379

1,000,000

9,564

175.000

47,500

70,000

! s

i—I 40,523

10.000 —

Summa 6,497,906

7,730

1,664 — 6,507,300

s. 320 Kontrollera mot PDF

320

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Bil. lätt. B.

Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens

Nionde hufvudtitel. * i

Kronor. : ö.

Jordbruksdepartementet.

Jordbruksdepartementets afdelning af Ktmgl. Maj.ts kansli:

iTill aflöning åt ytterligare en kanslisekreterare..............................

Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar:

Till rörelsekapital för Ultima egendom............................ 30,000: —

„ undervisningsmateriel! för landtbruks- och mejeriinstitutet

vid Alnarp .................................................... 3,000: — i

För nybyggnad och förändringar i hufvudbyggnaden vid

landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp ............ 14,200: —

(Till understöd åt mindre bemedlade lärjungar vid sådana

landtmannaskolor, som åtnjuta bidrag af statsmedel 10,000: —

i „ förhöjda understöd åt landtbruksskolorna i Väster
norrlands,

Västerbottens och Norrbottens län ........ 6,000: — :

jBidrag till aflöning åt tolf kringresande jordbrukskonsulenter

i Dalarna och Norrland................................ 30,000: — j

Veterinärundervisningen:

iTill veterinärinrättningen i Skara......................................................

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar:

Bidrag till bestridande af kostnaderna för allmänna landt
bruksmöten

................................................................... 7,500: —

Till prisbelöningar vid allmänna landtbruksmöten ........ 12,500: —

j „ fortsatt uppehållande af de vid landtbruksinstitutet

vid Ultuna samt landtbruks- och mejeriinstitutet vid

Alnarp inrättade anstalter för profning af maskiner

och redskap för landtbrukets behof........................... 10,000: —

Transport 30,000: —

4,000 —

93,200'' —

98,100''—

s. 321 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

321

Kronor. I ö.

Transport 30,000: — 1

Bidrag till underhåll af åtta kemiska stationer för jordbrukets

och näringarnas behof.................................... 32,000: — i

Bidrag till underhåll af en för öfre Norrland afsedd

kemisk-växtbiologisk anstalt inom Norrbottens län 11,250: — j

Till understöd åt frökontrollanstalter................................ 10,000: — !

„ åtgärder för befordrande af den inhemska klöfver
och

gräsfröodlingen .................................................... 15,000:

Bidrag till uppehållande af Sveriges utsädesförenings

praktiskt vetenskapliga verksamhet ........................ 25.000: — I

Till utbildande af en elev i boskapsskötsel och mejerihushållning

.................................................................... 1,000: — j

För anställande af en förste och en andre torfingenjör

samt tre torfassistenter................................................ 27,000: — |

Till upprätthållande af en folkskola ................................ 7,000: — I

„ understöd åt svenska mosskulturföreningen ............ 20,000: — !

Bidrag till åtgärder för höjande af det mindre jordbruket 100,000: — j

Till ökadt statsbidrag för fortgående smörprofningar .... 10,000: — j

„ anställande af en statskonsulent i svinskötsel ....... 5,000: — !

„ fjäderfäafvelns befrämjande ........................................ 10,000: —

Bidrag till bildande och upprätthållande af afvelseentra

för nötboskap ................................................................ 9,000: —

Till främjande af nötboskapsafveln inom Norrbottens län 5,000: — j

Hästafvelns förbättrande:

Till bestridande af kostnad för extra personal vid Flyinge hingstdepå

98.100 —

317,2501—

3.790''--

Befrämjande af husslöjden:

Till anställande af en andre instruktör i husslöjd och personligt

ålderstillägg till andre instruktören Jonas Wallander ............... 3,500j—

Fiskerinäringens understöd:

Till anskaffande åt ett fartyg för fiskeriadministrationens

behof............................................................................ 29.000: —

„ underhålls- och driftkostnad för ett fartyg för hydrografisk-biologiska

undersökningar af de Sverige omgifvande

hafven samt för tillsyn och bevakning vid

Sveriges hafsfiske!!........................................................ 31,000: —

För försäkring af fartyget Skagerak............................... 5,200: —

Transport 65,200: —

Bih. till Rihsd. Prof. 1907. 4 Samt. 1 Afd. JO Höft.

i

422.640!—

41

s. 322 Kontrollera mot PDF

322

Statsutskottets Utlåtande N:o JO
-

Transport

Till utförande af hydrografisk-biologiska undersökningar

af de Sverige omgifvande hafven ............................

Bidrag till anordnande af undervisningskurser i navigation

för bohuslänska fiskare.......................................

Till understöd åt södra Sveriges fiskeriförening ............

Kronor. ö.

65,200: —

i

422,640 —

26,100: -

2,250: —

13,500: —

107,0501-

Hydrografiska undersökningar af Sveriges färskvatten:

För en hydrografisk undersökning af Sveriges färskvatten ....

*) 40,800 -

jDomänstyrelsen:

Till arfvoden åt tre tjänstemän i första graden å domän
styrelsens

skogsafdelning ............................................ 9,000: —

„ vikariatsersättning, arfvoden för byggnadsplan^

granskning, åt amanuenser och extra biträden, renskrifnings-

och tryckningskostnader hos domänstvrelsen

........................................................................ 8,000: —

Den lokala förvaltningen af statens jor dbrak sdomäner:

Till aflöning åt domänintendenter och för uppehållande

af domängöromålen hos länsstyrelserna.................... 42,800: —

resekostnader vid domänförvaltningen, förslagsanslag 45,000: — 87.800 —

Skogsinstitutet:

Till anställande af extra lärarkrafter vid skogsinstitutet.................... 7,000 —

Landtmäteristatm:

Till förstärkning af arbetskrafterna inom landtmäteri
styrelsen

....................................................................... 4,500: —

j „ bestridande af ökade kostnader för kopiering af i

landtmäteristyrelsens arkiv förvarade kartor m. m. 3,000: —

För anordnande vid generallandtmäterikontoret af en

kurs i triangelmätning ................................................ 5,000: — i 12,500;—

Transport 694,790 —

_______ ____________________ •

*) Af Kungl. Maj:t föreslaget belopp, hvaröfver utskottet framdeles kommer att afgifva särskilt

yttrande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

328

Kronor.

ö.

Transport

694,790

.

Rikets allmänna kartverk:

För anställande af ökad civil personal vid rikets all- männa kartverk, namngranskning m. m................. 18,400: —

„ höjning af arfvodena åt de vid det ekonomiska kart- verket anställda kvinnliga ritare och biträden 1,000: —

19,400

1

1

Sveriges geologiska undersökning:

För fortsättande af de geologiska undersökningarna och för utgifvande

af därpå grundade kartor m. m. samt beredande åt undersök- ningens tjänstemän och förste vaktmästare af tillfälliga löneför- bättringar ...........................................................................................

106,200

_

Vägunderhållet på landet:

För bestridande af statsverkets andel i kostnaden för

vägdelningar, förslagsanslag ....................................... 50,000: —

Till understöd åt synnerligt betungade väghållnings-

distrikt............................................................................ 150,000: —

200,000

Diverse anslag:

Till förekommande och hämmande af tuberkelsjukdomar

hos nötkreaturen............................................................ 70,000: -

,, understödjande af myrutdikningar och vattenaftappningar

inom Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens

och Norrbottens län (norrländska afdiknings
anslaget)

........................................................................ 700,000: — !

„ understödjande af sådana myrutdikningar och vattenaftappningar

inom öfriga delen af riket, hvilkas

ändamål är att minska frostländigheten för närliggande

bygd (allmänna frostminskningsanslaget) 200,000: —

„ afdikningar å kronans skogar i de norrländska länen

och i Kopparbergs län ...............................................■ 150,000: —

„ afdikning af sänka marker å vissa kronopark^- i

Öfver Luleå socken af Norrbottens län.................... 25,000: —

För reglering af flot.tledcr J de norrländska länen äfvensom

i Kopparbergs, Örebro och Västmanlands län 100,000: —•

Bidrag till bestridande af kostnaderna för uppehållande

af skogsvårdsstyrelsernas verksamhet....................... 60,000: — ______^___i

Transport 1,806,000: — 1,020,390 —

s. 324 Kontrollera mot PDF

324

Statsutskottets Utlåtande N‘o 10.

Kronor.

- *)

Transport 1,305,000

För skogsodlingens befrämjande.................................... 100,000

,, restitution af fraktafgifter för kalk, förslagsanslag 200,000

„ Sveriges deltagande uti internationella landtbruks
institutet

i Rom....................................................... 5,000: —

Till betäckande af åtskilliga af statskontoret förskottsvis

bestridda utgifter ............................................ 90.864: —

„ beredande af dyrtidstillägg för år 1907 åt en del

tjänstemän och betjänte i jordbruksdepartementet

samt därtill hörande ämbetsverk och kårer, förslagsanslag

................................................................ 67,900: — *)

„ beredande af extra lönetillägg för år 1907 åt vissa

betjänte i jordbruksdepartementet samt därtill hörande

ämbetsverk, förslagsanslag ........................

1,020,390

800:

) 1,769,564

Summa 2,789,954 -

*) Af Kung!. Maj:t föreslaget belopp, hvaröfver utskottet framdeles kommer att afgifva särskildt

yttrande.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1907.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1907:63 Skrifvelse till Konungen, angående Kung!-. Maj:ts under nionde Imfvudtiteln gjorda framställning om anställande af torfingenjörer och torf assistenter. a1 i texten