Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens tionde hufvudtitel, innefattande anslagen till pensionsoch indragnings staterna.

1907-05-17 · 222 sidor, varav 214 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 214 av 222 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1907:11, Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens tionde hufvudtitel, innefattande anslagen till pensionsoch indragnings staterna.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

1

N:o 11.

Ank. till Riksd. kansli den 17 maj 1907, kl. 4 e. m.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens

tionde hufvudtitel, innefattande anslagen till pensionsoch

indragnings staterna.

(l:a U. A.)

Pensionsstaten.

l:o) Uti den till Riksdagen den 12 januari innevarande år aflåtna

propositionen angående statsverkets tillstånd och behof har Kungl. Magt

i första punkten under tionde hufvudtiteln föreslagit Riksdagen att höja

det under denna hufvudtitel å ordinarie stat uppförda anslaget för bidrag

till pensionering af änkor och barn efter befäl och underbefäl

med vederlikar vid armén, nu 115,617 kronor, med 1,187 kronor till

116,804 kronor.

Enligt det vid statsverkspropositionen fogade utdraget af protokollet

öfver landtförsvarsärenden för den 7 december 1906 har statsrådet och

chefen för landtförsvarsdepartementet angående detta ämne och hvad

därmed sammanhänger anfört följande.

»Sedan innevarande års Riksdag, med bifall till Eders Kungl.

Maj:ts därom gjorda framställning, å extra stat för år 1907 anvisat

Ang.

höjning af

statsbidraget

till pensionering

af änkor

och barn efter

befäl och

underbefäl

vid armén.

*) Angifver nummer i Kungl. Maj;ts proposition.

Bih. till Riksd, Prot. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 11 Häft. (N:o 11.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

ett förslagsanslag å 2,350,000 kronor dels till upprätthållande af arméns

pensionskassas egen pensionering och dels till fyllnadspensioner i enlighet

med de af Riksdagen godkända grunder för sådana pensioners utgående,

har direktionen öfver nämnda kassa uti skrifvelse den 21 nästlidne

november anhållit, det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå näst sammanträdande

Riksdag att jämväl för år i908 för ofvanberörda ändamål

bevilja ett förslagsanslag å enahanda belopp.

I sammanhang härmed har direktionen gjort underdånig framställning

om höjning af det å ordinarie stat under tionde hufvudtiteln

anvisade bidraget till pensionering af änkor och barn efter befäl och

underbefäl med vederlikar vid armén. Jämlikt Riksdagens skrifvelse

den 13 juni 1883 skulle detta statsbidrag utgå med 1 % procent årligen

på summan af de löner och beklädnadsbidrag, hvilka enligt gällande

stater kunde läggas till grund för bestämmandet af fyllnadspension,

och måste alltså röna inverkan af hvarje förändring i lönestaterna.

Sammanlagda beloppet af berörda löner och bidrag uppginge, enligt

1907 års stater, för arméns befäl och underbefäl med vederlikar samt

för de från armén till kustartilleriet öfverflyttade, vid delaktighet i

arméns änke- och pupillkassa fortfarande bibehållna löntagare till

7,786,965 kronor, hvarå 1 b2 procent utgjorde i helt kvartal 116,804

kronor; och föreslår direktionen, att anslaget i 1908 års riksstat uppföres

med detta belopp.

Ifrågavarande anslag hade i riksstaten för år 1907 uppförts med

115,617 kronor, beräknadt på grund af de dä kända i 1906 års stater

upptagna löner. Enär emellertid åtskilliga nya beställningar tillkommit

för år 1907, borde anslaget, såsom nyss angifvits, rätteligen hafva

bestämts till 116,804 kronor. Direktionen anhölle därför, att, i likhet

med hvad förut ägt rum, framställning mål te hos Riksdagen göras om

beviljande på extra stat för år 1908 af ett särskildt anslag å 1,187

kronor, motsvarande skillnaden mellan sistnämnda två belopp, till förstärkande

af det för år 1907 utgående statsbidraget till pensionering

af änkor och barn efter befäl och underbefäl med vederlikar vid armén.

Uti häröfver den 4 innevarande december afgifvet utlåtande har

arméförvaltningen förklarat sig icke hafva något att anmärka mot de af

direktionen föreslagna beräkningarna rörande nu anmälda anslagsbehof.»

På • grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet förorda

Kungl. Maj:ts nu förevarande framställning och hemställer alltså

att Riksdagen må höja det under riksstatens

tionde hufvudtitel å ordinarie stat uppförda anslaget

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

3

för bidrag till pensionering af änkor och barn efter

befäl och underbefäl med vederlikar vid armén, nu

115,617 kronor, med 1,187 kronor till 116,804 kronor.

2:o) Kungl. Maj:t har i statsverkspropositionen under tionde hufvudtiteln

i punkten 2 föreslagit Riksdagen att till höjande af det såsom

bidrag till pensionering af änkor och barn efter lärare vid allmänna

läroverk, pedagogier, seminarier m. m. upplörda anslaget, för närvarande

utgörande 91,737 kronor, bevilja ett belopp af 3,521 kronor.

Statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 14 december

1906 innehåller härom följande anförande af departementschefen

»1 underdånig skrifvelse den 28 november 1906 har direktionen

öfver lärarnas vid elementarläroverken änke- och pupillkassa anfört

följande:

Jämlikt Riksdagens skrifvelse den 23 maj 1906 angående regleringen

af utgifterna under riksstabms åttonde hufvudtitel hade för tillsättande

af vissa utaf de lärarbefattningar, livilka vore erforderliga för

fyllande af den 1904 års Riksdag förelagda normalstaten för de allmänna

läroverken, på ordinarie stat beviljats anslag till 2 lektors- och

27 adjunktsbefattningar, att i närmare angifven ordning på olika läroverk

fördelas. Då nu dessa befattningars innehafvare blefve delägare

i elementarlärarnas änke- och pujiillkassa, hvilken i följd häraf komme

i behof af ökadt statsbidrag, ville direktionen — med åberopande af

tidigare verkställda och vederbörligen kontrollerade beräkningar, som

i liknande fall tillämpats, senast med afseende å de nyinrättade lärarbefattningar,

hvartill anslag af Riksdagen år 1005 beviljats — hemställa,

att förhöjt It statsbidrag måtte elementarlärarnas änke- och pupillkassa

beredas för de omförmälda 2 lektorsbefattningarna efter 97 kronor

25 öre för hvarje befattning, eller mod 194 kronor 50 öre, samt för

de 27 adjunktsbefattningarna efter 123 kronor 20 öre för hvarje befattning,

eller med 3,326 kronor 40 öre, i sammanlagd summa således 3,520

kronor 90 öre.

Beträffande de af direktionen omförmälda lektors- och adjunktsbefattningarna

vill jag erinra, att Kungl. Maj:t genom beslut den 14

september 1906 förordnat om åtgärders vidtagande för tillsättning af

dessa befattningar.»

Då utskottet icke haft något att erinra emot Kungl. Maj:ts förevarande

framställning, får utskottet hemställa,

Ang. höjning

af statsbidraget

till

lärarnas vid

elementarläroverken

änkeoch

pupillkassa.

[2.]

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

att Riksdagen må till höjande af det såsom bidrag

till pensionering af änkor och barn efter lärare

vid allmänna läroverk, pedagogier, seminarier m. in.

uppförda anslaget, för närvarande utgörande 91,737

kronor, bevilja ett belopp af 3,521 kronor.

kostnaden för ^}°) Uti tredje punkten under tionde hufvudtiteln i statsverks
förvaitningen

propositionen bär Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att, i afseende ä

Mrara*m^fl. kostnaderna för småskollärares in. fl. ålderdomsunderstödsanstalts föräiderdoms-

vältning och verksamhet under år 1908, medgifva, att Kungl. Maj:t

''‘"anstalt* ^noe för sistnämnda år bestämma de belopp, som för bestridande af

[3.J anstaltens förvalta ingsbestyr kunde blifva erforderliga; samt att de för

berörda förvaltningskostnader och för anstaltens utgifter i öfrigt under

samma år erforderliga medel finge af Kungl. Maj:t, i den mån influtna

utgifter icke vore att tillgå, anvisas af tillgängliga statsmedel såsom

förskott, att antingen ersättas af berörda utgifter, i den mån de under

året inginge, eller, därest dessa utgifter skulle för året befinnas härtill

otillräckliga, anmälas till ersättande af Riksdagen.

Statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 14 december

1906 innehåller, att departementschefen vid detta ärendes föredragning

erinrat därom, att 1906 års Riksdag, i afseende å kostnaderna för

småskollärares in. fl. ålderdomsunderstödsanstalts förvaltning och verksamhet

under år 1907, beslutit i öfverensstämmelse med Kungl. Maj:ts

förevarande framställning; och har departementschefen vidare framhållit,

att ett likartad! medgifvande vore erforderligt jämväl för år 1908.

Sedan nu frågan om döfstumlärarnas pensionering blifvit afgjord

och den för sådant ändamål inrättade pensionsanstalten börjat sin

verksamhet, hade, enligt hvad departementschefen inhämtat, direktionen

öfver folkskollärarnas pensionsinrättning, åt hvilken förvaltningen af

såväl småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt som döfstumlärarnas

pensionsanstalt vore anförtrodd, under behandling frågan om

definitivt ordnande af nämnda båda pensionsanstalters förvaltning, men

ärendet syntes icke kunna af direktionen slutbehandlas så tidigt, att

detsamma kunde genom kungl. proposition föreläggas 1907 års Riksdag.

Med anledning af hvad sålunda i detta ärende förekommit, får

utskottet hemställa,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o H
-

5

att hvad Kungl. Maj:t uti ifrågavarande punkt

föreslagit må af Riksdagen bifallas.

4:o) Uti en inom Riksdagens Andra Kammare väckt motion

(n:o 64) hafva herrar C. R. Johansson i Jönköping och K. II. G. von

Sch vele föreslagit, att Riksdagen ville besluta att i skrifvelse till Kungl.

Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning och

för Riksdagen framlägga förslag i sådant syfte, att rätt till understöd

från småskollärares m. 11. ålderdomsunderstödsanstalt måtte blifva

tillagd jämväl sådana vid folk- och småskolorna anställda icke ordinarie

lärare och lärarinnor i öfningsämnen och slöjd, livilka meddelade

undervisning i omförmälda ämnen minst 20 timmar i veckan under

pågående läsår.

Med afseende å de skäl motionärerna anfört till stöd för i motionen

framställdt förslag tillåter sig utskottet hänvisa till själfva motionen.

Då utskottet förmenar, att för de lärare och lärarinnor, motionärerna

afse, till följd af den jämförelsevis ringa tid deras undervisning

i öfningsämnen och slöjd tager dem i anspråk, deras öfriga tid torde

lämna dem tillfälle till äfven annan afsevärd och stadigvarande inkomst,

finner utskottet icke skäl tillstyrka den af motionärerna nu

gjorda framställningen. Utskottet får alltså hemställa,

att herrar Johanssons i Jönköping och von

Schéeles förevarande motion icke må af Riksdagen

bifallas.

5: o) Vidare har uti eu inom Andra Kammaren väckt motion

(n:o 72) herr E. Sandin föreslagit, att Riksdagen måtte besluta att

hos Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta verkställa

utredning, huruvida och i hvad mån de i gällande reglementet för

småskollärares in. fi. ålderdomsunderstödsanstalt den 22 juni 1892

föreskrift^ villkor för rätten till understöd, i synnerhet beträffande

ålders- och tjänstår, borde lindras, samt till Riksdagen göra den framställning,

hvartill en sådan utredning kunde gifva anledning.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna framställning,

får utskottet hänvisa till motionen.

Vid det förhållande, att Kungl. Maj:ts förslag till 1906 års Riksdag

om förhöjning af understödsbeloppen från småskollärares in. fl. ålderdoms
-

Ang.

en inom

Andra Kammaren

väckt

motion.

Ang.

cn inom

Andra Kammaren

väckt

motion.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

understödsanstalt med 25 procent af nuvarande understödsbelopp vunnit

Riksdagens bifall, och därvid villkoren för understödets åtnjutande tillika

blifvit bestämda samt Riksdagen sålunda så nyligen som nästlidet år

reglerat hithörande frågor, får utskottet hemställa,

att herr Sundiris förevarande motion icke må

af Riksdagen bifallas.

An‘J■ 6: o) Kungl. Maj:t har uti punkten 4 af denna hufvud titel före
jörvnUningen

Riksdagen medgifva, att Kungl. Maj:t finge för år 1908 dels

af döfstum- bestämma de belopp, som erfordrades för bestridande af kostnaderna

sionsanstatr för förvaltningen af dömstumlärarnas pensionsanstalt, dels ock, därest

[4.] dessa kostnader icke kunde bestridas af influtna afgifter, anvisa erforderligt

belopp af förslagsanslaget »Bidrag till döfstumlärarnas pensionsanstalt».

Förenämnda statsrådsprotokoll öfver ecklesiastikärenden den 14

december 1906 innehåller i detta ärende följande yttrande af departementschefen.

»På framställning af Kungl. Maj:t godkände 1905 års lagtima

Riksdag vissa hufvudgrunder för inrättande af en pensionsanstalt för

döfstumlärare.

Hvad i den nådiga propositionen föreslagits blef af Riksdagen

bifallet, hvarefter Kungl. Maj:t den 30 augusti 1905 utfärdade nådigt

reglemente för döfstumlärarnas pensionsanstalt. I detta reglemente

stadgas, bland annat, att anstalten skall förvaltas af direktionen öfver

folkskollärarnas pensionsinrättning enligt de närmare föreskrifter, som

af Kungl. Maj:t meddelas; att förslag till stat för anstalten och om

sättet för arbetets anordning inom densamma skall uppgöras af direktionen

och anmälas till Kungl. Maj:ts nådiga pröfning och fastställelse;

samt att före den 1 oktober hvarje år direktionen skall till Kungl.

Maj:t afgifva förslag å det fyllnadsbidrag af statsmedel, som anses

böra i nästföljande statsreglering upptagas till bestridande af pensionsanstaltens

utgifter under det år, samma statsreglering omfattar.

Sedan med anledning af dessa bestämmelser direktionen inkommit

med underdåniga förslag, täcktes Kungl. Maj:t genom beslut den

30 december 1905 meddela föreskrifter angående anstaltens förvaltning

och de arfvoden, som i sådant afseende borde utgå under år

1906, uppgående dessa till sammanlagdt 2,900 kronor, hvarjämte

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

7

Kungl. Maj:t beslöt att föreslå Riksdagen att för år 1907 på ordinarie

stat under tionde hufvudtiteln uppföra ett förslagsanslag å 14,000

kronor under rubrik ''Bidrag till döfstumlärarnas pensionsanstalt’, äfvensom

medgifva, att Kungl. Maj:t finge af detta anslag anvisa erforderligt

belopp till bestridande af nämnda anstalts förvaltningskostnader

för år 1907.

Denna framställning blef af 1906 års Riksdag bifallen. På underdånig

anmälan af direktionen bestämde därefter Kungl. Maj:t den 14

september 1906, att förvaltningen af döfstumlärarnas pensionsanstalt

skulle under år 1907 handhafvas på samma sätt som under år

1906, och att arfvodena bärför under år 1907 likaledes skulle

utgå med samma belopp som för år 1906, eller med tillsammans

2,900 kronor.

, t

I skrifvelse den 14 september 1906 har direktionen nu gjort förnyad

framställning i ämnet och har därvid anfört följande:

Inträde i pensionsanstalten af de därtill berättigade hade förekommit

i stor utsträckning, under det att ansökningar om pension

skett allenast i ett fåtal fall. De för anstaltens förvaltning under år

1907 erforderliga medel och sannolikt äfven hvad som under samma

år komrne att erfordras för döfstumlärarnas pensionering torde därför

kunna bestridas med redan influtna och vidare inkommande årsafgifter

utan anlitande af det af Riksdagen anvisade förslagsanslaget.

I afseende å pensionsanstaltens ekonomiska ställning, sådan den

gestaltat sig under den tid af nära nio månader, hvarunder anstalten

varit i verksamhet, eller från början af år 1906, kunde direktionen

meddela, att från döfstumskoldistrikten och från de till inträde anmälda

delägarna erlagts pensionsafgifter till belopp af 11,826 kronor,

att i organisations- och förvaltningskostnader utbetalts sammanlagdt

2,753 kronor 84 öre, samt att under förenämnda tid allenast två pensionsrätter

pröfvats, afseende årliga pensionsbelopp om tillhopa 4,200

kronor, men att däraf under år 1906 endast 1,500 kronor torde komma

att utbetalas.

I afseende å ställningen under år 1907 kunde för det närvarande

endast sägas, att pensionsafgifterna, som i regel inflöte under årets förra

del, icke komme att understiga det belopp, hvartill de uppgått under

år 1906. Anslag till förvaltningskostnader beräknades till samma belopp

för år 1907 som för år 1906.

Men äfven om pensioneringskostnaden under anstaltens två första

verksamhetsår sålunda syntes komma att understiga hvad som först

s. 8 Kontrollera mot PDF

Ang. beredande

af

pension åt

lärarpersonalen

vid skolhemmet

för

blinda döfstumma

i

Vänersborg.

[5].

8 Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

hade beräknats, torde dock försiktigheten bjuda att anse detta såsom

ett mera tillfälligt förhållande, hvari vid en tid så pass aflägsen och

därför så svårberäknelig som året 1908 ändring lätt kunde inträffa,

och direktionen funne sig därför, helst fråga vore om ett förslagsanslag,

sakna anledning att för år 1908 föreslå annat eller lägre belopp än

för år 1907, eller 14,000 kronor.»

Härjämte tillägger departementschefen, att, såsom redan blifvit

nämndt, någon proposition icke kunde afgifvas till 1907 års Riksdag

angående definitivt ordnande af förvaltningen af småskollärarnas ålderdomsunderstödsanstalt

och döfstumlärarnas pensionsanstalt, äfvensom

att han instämde med direktionen angående lämpligheten af, att ifrågavarande

förslagsanslag bibehölles vid oförändrad storlek.

På grund af hvad sålunda till statsrådsprotokollet blifvit anfördt,

finner utskottet sig böra tillstyrka bifall till förevarande framställning

och får alltså hemställa,

att Riksdagen må medgifva, att Kungl. Maj:t må

för år 1908 dels bestämma de belopp, som erfordras för

bestridande af kostnaderna för förvaltningen af döfstumlärarnas

pensionanstalt, dels ock, därest kostnader icke

kunna bestridas af influtna afgifter, anvisa erforderligt

belopp af förslagsanslaget »Bidrag till döfstumlärarnas

pensionsanstalt.»

7:o) Uti statsverkspropositionen har Kungl. Maj:t under punkten 5

af denna hufvu dtitel föreslagit Riksdagen medgifva, att den vid skolhemmet

för blinda döfstumma i Vänersborg anställda ordinarie lärarpersonalen,

slöjdlärarinnor däri inberäknade, måtte vinna delaktighet

i döfstumlärarnas pensionsanstalt samt att därvid följande grunder och

villkor måtte äga tillämpning:

att med ordinarie föreståndarinna eller lärarinna förstås sådan,

som af vederbörande styrelse antagits för visst antal år i sänder eller

tills vidare med ömsesidig uppsägningsrätt;

att föreståndarinnan i pensionsafseende betraktas lika med kvinnlig

föreståndare vid döfstumskola och lärarinna lika med döfstumlärarinna;
att

föreståndarinna eller lärarinna skall för att erhålla hel pension

under de före afskedstagande! senast förflutna tio tjänståren hafva

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

9

åtnjutit löneförmåner, värdet af bostad och bränsle eller ersättning

därför häri icke inberäknadt, fullt motsvarande det belopp, till hvilken

delaktighet i pensionsanstalten för tjänsten bestämts;

att pensionssökande må räkna sig till godo äfven den tid, hon

tjänstgjort vid skolhemmet, innan bestämmelser om delaktighet för dess

lärarpersonal i döfstumlärarnas pensionsanstalt utfärdats och desamma

trädt i kraft, dock med iakttagande af den i § 12 mom. 1 af kungl.

reglementet för nämnda anstalt omförmälda inskränkning, så tolkad,

att hvad däri stadgades om aflagd godkänd döfstumlärareexamen såsom

villkor för rätt att räkna tjänstår såsom extra lärarinna icke skulle i

afseende å skolhemmets lärarpersonal äga tillämpning;

att skolhemmets styrelse ansvarar för, att behöriga pensionsafgifter

inom föreskrifven tid till pensionsanstalten erläggas; samt

att om skolhemmet och dess styrelse skall gälla hvad i reglementet

för döfstumlärarnas pensionsanstalt stadgas angående skoldistrikt

och distriktsskolstyrelse.

Till statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 31 december

1906 har departementschefen i denna fråga anfört följande.

»Tid den tid, då frågan om anordnande genom statens försorg

af pensionering åt deri ordinarie lärarpersonalen vid de döfstumskolor,

som funnos inrättade i enlighet med lagen om döfstumundervisningen

den 31 maj 1889, förevar, inkom till Kungl. Maj:t och blef för afgifvande

af utlåtande till direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning

remitterad en af styrelsen för skolhemmet för blinda döfstumma

i Vänersborg den 17 november 1904 gjord underdånig ansökning

om beredande af pensionsrätt jämväl för lärarpersonalen vid detta

skolhem.

Till stöd för denna ansökning anfördes i hufvudsak följande:

Det undervisnings- och uppfostringsarbete, som vore anförtrodt åt skolhemmets

lärarpersonal, vore minst lika mödosamt och ansvarsfullt som

lärarnas i de vanliga döfstumskolorna. De löneförmåner, som personalen

åtnjöte, vore icke så höga, att den häraf kunde göra besparingar

för att bereda sig försörjning, när krafterna aftoge och verksamheten

icke längre kunde utöfvas. Och då denna personal såsom föremål för

sitt arbete hade sådana abnorma barn, som icke i några andra anstalter

kunde erhålla undervisning, borde den hafva lika berättigade kraf som

andra, hvilka arbetade i det allmännas tjäst, att på sin ålderdom

tryggas mot nöd. Det syntes styrelsen, som om pension borde kunna

Bih. till Rilcsd. Prof. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 11 Höft.

O

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N.o 11.

beredas nämnda skolhems personal på samma sätt, som då vore ifrågasatt

för döfstumskoldistriktens skolor, och att sålunda staten borde

bidraga till och ombesörja den här afsedda pensioneringen. Ett ytterligare

skäl härför — utom det att skolhemmet, såsom redan framhållits,

under sin adertonåriga verksamhet visat sig fylla en för det allmänna

nödvändig uppgift, som alltjämt komme att förefinnas — vore, att

skolhemmet åtnjöte understöd af statsmedel såväl för de blinda döfstumma

som för de blinda sinnesslöa, hvilka i skolhemmet vårdades.

Med anmärkande, att det syntes lämpligt, att pensioneringen af

lärarpersonalen vid skolhemmet ordnades i öfverensstämmelse med

pensioneringen af döfstumskollärarna, och att därvid skolhemmets styrelse

och dess lärarpersonal ansvarade för enahanda afgifter, som ålades

döfstumskoldistrikteu och de vid deras skolor anställda lärarna, har

skolhemmets styrelse i den underdåniga ansökningen och i en därvid

fogad särskild förteckning lämnat närmare redogörelse angående lärarpersonalens

antal och aflöningsförmåner samt aflagda examina.

Enligt berörda förteckning vore, när ansökningen gjordes, vid

skolhemmet anställda, utom föreståndarinnan Elisabeth Anrop-Nordin,

på hvilkens initiativ hemmet upprättats, och som i årlig lön uppbure

2,500 kronor, sex lärarinnor, däraf två slöjdlärarinnor, samt en husmoder,

af hvilkeu personal lärarinnorna vid hemmet åtnjöte utom fri

inackordering, inbegripande fritt vivre, ljus och ved, eu kontant lön,

som utginge för en lärarinna med 600 kronor, för två lärarinnor

med 400 kronor och för tre lärarinnor med 300 kronor hvardera; och

anfördes, att de lägsta af dessa löneförmåner kunde uppskattas till

sammanlagdt 1,200 kronor, kvilket belopp, såsom jag torde få erinra,

motsvarar det minimum, som för döfstumlärarinnors delaktighet i döfstumlärarnas

pensionsanstalt är stadgadt.

I fråga om lärarpersonalens vid skolhemmet examina framhölls

i ansökningen, att vid en anstalt som den ifrågavarande, där bland

lärjungarna flera komplikationer förekomme, aflagda döfstum-, blindeller

idiotlärarexamina borde vara ekvivalenta förutsättningar för pensions

erhållande lika väl som för anställande såsom lärare, hvarjämte

hemställdes, huruvida icke, där ingen af dessa examina aflagts af en

lärarinna, men hon genom andra examina eller tjänstgöring vid skolhemmet

förvärfvat kompetens att sköta sin befattning, åt sådan lärarinna

liksom åt slöjdlärarinna och husmoder skulle kunna medgifvas

pensionsrätt. Angående den offentliga kontroll, som skolhemmets verksamhet

vore underkastad, lämnades den upplysningen, att skolhemmet i

första hand stode under tillsyn af en i enlighet med nådiga brefvet

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

11

den 18 april 1890 till domkapitlet i Skara tillsatt styrelse, därjämte

af en utaf samma domkapitel utsedd inspektör samt af statens inspektör

för skolorna för sinnesslöa.

På grund af livad sålunda anförts anhöll styrelsen för skolhemmet,

att, om genom nådig proposition till Riksdagen pensionsrätt

komme att beredas lärarpersonalen vid döfstumskoldistriktens skolor,

sådan pensionsrätt äfven måtte beredas föreståndarinnan vid skolhemmet

för blinda döfstumma och öfriga vid samma skolhem anställda personer,

som Kungl. Maj:t funne vara kvalificerade för sådan pensionering;

att föreståndarinnan måtte äga rätt beräkna pension efter samma

grunder som manliga lärare och kvinnliga föreståndare vid döfstumskoldistriktens

skolor;

att lärarinna och eventuellt husmoder måtte äga rätt ingå för

lägst det belopp, som komme att utgöra minimidelaktighetsbelopp för

lärarinnor vid sistnämnda skolor, eller för de belopp, Kungl. Maj:t

kunde finna godt i nåder bestämma;

att skolhemmet måtte förpliktas utgöra bidrag till personalens

pensionering, motsvarande dem, som komme att erläggas af döfstumskoldistrikten;

samt

att den pensionsberättigade personalen måtte förklaras skyldig

att själf utgöra enahanda bidrag till pensionskassan som distriktsdöfstumskolornas

personal.

Vid den underdåniga ansökningen fanns jämväl fogad tryckt

berättelse öfver ifrågavarande skolhems verksamhet från och med september

1903 till och med augusti 1904, däri såsom bilaga är intaget

reglemente för en särskild stiftelse, benämnd »Drottning Sofias stiftelse»,

hvilken har till ändamål att för tryggande af skolhemmets

ekonomi omhänderhafva de därtill skänkta medlen. Enligt nämnda

reglemente skulle stiftelsens egendom, under skydd af Älfsborgs läns

landsting såsom stiftelsens principal, förvaltas al en styrelse, bestående

dels af de personer, hvilka i enlighet med Kungl. Maj:ts bestämmelser

vid beviljande af statsanslag till skolhemmet äro eller varda till styrelse

för hemmet utsedda, dels ock af fyra andra ledamöter, hvilka för en

tid af tre år utses af landshöfdingen i Älfsborgs län eller vid förfall

för honom af länsstyrelsen samt af Älfsborgs läns landsting.

Direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning liar den 10

september 1906 i ärendet afgifvit infordradt underdånigt utlåtande

och därvid anfört, att filosofie doktorn Hans Tiselius, hvilken tidigare

utfört de matematisk-statistiska beräkningarna för döfstumlärarnas

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

pensionsanstalt, i afseende å kostnaderna för den ifrågavarande lärarpersonalens

upptagande till meddelaktighet i samma anstalt uppgjort

särskild, vid utlåtandet fogad beräkning, af hvilken framginge, att,

med antagande af delaktighetsbelopp för skolhemmets föreståndarinna

lika med de för lärarna vid döfstumskolorna gällande och för öfriga

lärarinnor lika med hvad som vore föreskrifvet för lärarinnorna vid

döfstumskolorna, pensionskostnaden, med afdrag af årsafgifterna, skulle

efter 80 å 90 år då pensioneringen nått sin jämvikt, uppgå högst

till 2,350 kronor och lägst till 1,750 kronor, Indika belopp således

vore liktydiga med det årliga statsbidrag, som denna pensionerings

anordnande framdeles skulle komma att kräfva.

Vidare anför direktionen: Likasom, jämlikt § 1 mom. 2 af nådiga

reglementet för döfstumlärarnas pensionsanstalt den 30 augusti 1905,

delaktighet i pensionsanstalten beredts åt den ordinarie lärarpersonalen

vid sådan enskild undervisningsanstalt, som afsåges uti nådiga kungörelsen

den 5 juni 1896 angående anslag af allmänna medel till döfstumslcoldistrikt,

hvilket till enskild undervisningsanstalt öfverlämnat

sinnesslött döfstumt barn, syntes den lärarpersonal, som här vore i

fråga, böra hugnas med samma förmån. Den sak, som denna lärarpersonal

tjänade, vore uppenbarligen af intresse för det allmänna.

Skolhemmet lämnade andlig och kroppslig vård åt blinda döfstumma

och blinda sinnesslöa, således åt sådana, som måste räknas till de mest

vanlottade, för hvilka kräfdes alldeles säregna anordningar, likasom

arbetet från lärarpersonalens sida fordrade en begåfning och eu själfuppoffring,

som endast torde vara till finnandes hos ett fåtal personer.

Det syntes vara en själfklar sak, att den, som verkat i sådant kall,

vore förtjänt af att på ålderdomen blifva skäligen försörjd, och frågan

syntes därför endast gälla, om de för skolhemmet och den där anställda

lärarpersonal träffade anordningarna vore sådana, att denna

lärarpersonal kunde till delaktighet i döfstumlärarnas pensionsanstalt

lämpligen inpassas. Skolhemmet vore endast ett enskild! företag i

barmhärtighetens tjänst, men hade, såsom handlingarna visade och

eljest kändt vore, tillvunnit sig sådant förtroende, att, utom de betydliga

bidrag, som den välgörande allmänheten därtill lämnade, statsanslag

af skolhemmet åtnjötes dels från och med år 1890 med 5,000

kronor årligen af medel, som Riksdagen beviljat för sådana personer,

som vore både döfstumma och blinda, dels ock från och med år 1904

med 250 kronor årligen för''-hvarje bildbar blind sinnesslö som i skolhemmet

åtnjöte undervisning. Hemmets skötsel vore anförtrodd åt eu

styrelse, om hvars tillsättning och befogenhet i de föreliggande hand
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

13

lingarna närmare upplysning dock icke lämnades, men härförutom

ägde hemmet ett särskildt stöd för sin ekonomiska ställning i föreningen

Drottning Sofias stiftelse. De ekonomiska förutsättningarna,

för att den sökta pensionsrätten skulle kunna medgifvas, torde genom

dessa anordningar böra anses tillräckligt garanterade. I afseende å

sättet för lärarpersonalens anställning lämnades i den underdåniga

ansökningen ingen närmare redogörelse, men antagligt syntes, att

skolhemmets styrelse i sådant afseende fritt förfore, efter hvad den

funne tjäna till hemmets bästa. Härpå tydde hvad som anförts om

arbetets säregna beskaffenhet, hvilken enligt styrelsens mening gjorde

det nödvändigt, att ej blott aflagda döfstum-, blind- eller idiotlärarexamina

i lika mån borde få gälla såsom förutsättning för lärarinnas

vinnande af pensionsrätt, utan äfven andra aflagda examina eller enbart

en genom tjänstgöring vid skolhemmet förvärfvad skicklighet i lärarinnekallet

borde i berörda hänseende få bereda kompetens. Denna styrelsens

uppfattning ville direktionen för sin del biträda, och direktionen ansåge

således, att beträffande skolhemmets lärarpersonal fordran på vissa

examina såsom villkor för rätt till delaktighet i pensionsanstalten borde

uppgifvas och allenast den bestämmelse träffas, att med ordinarie föreståndarinna

eller lärarinna vid skolhemmet finge förstås sådan, som af

vederbörande styrelse antagits för visst antal år i sänder eller tills

vidare med ömsesidig uppsägningsrätt. Men äfven i fråga om rätt till

beräkning af tjänstetid såsom extra ordinarie — om eljest någon sådan

tjänstårsbBråkning skulle ifrågakomma — borde af samma anledning,

som nyss berörts, det förbehåll om viss aflagd examen, som funnes

infördt i § 12 mom. 1 af det för pensionsanstalten fastställda reglementet,

icke tillämpas å skolhemmets lärarpersonal.

Bland den lärarpersonal, för hvilken delaktighet begärdes, funnes

två lärarinnor i slöjd med lika aflöningsvillkor med en af de öfriga

lärarinnorna och i detta afseende föga skilda från två af de öfriga.

Enligt nådiga reglementet för döfstumlärarnas pensionsanstalt vore lärare

och lärarinnor i öfningsämnen och slöjd uteslutna från rätt till delaktighet

i pensionsanstalten, säkerligen af den anledningen att deras

uppdrag betraktats mera såsom bisysslor, och äfvenså torde de i afseende

å såväl kompetens som aflöningsvillkor intaga en annan och

mindre fast ställning än den öfriga döfstumlärarpersonalen. Af den

bilagda redogörelsen för skolhemmets verksamhet under viss tid syntes

emellertid framgå, att slöjdundervisningen där hade en i afseende å

lärjungarnas utbildning mera ingående uppgift än vid döfstumskolorna;

och flå dessa slöjdlärarinnnor finge antagas vara helt sysselsatta genom

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

arbetet vid skolhemmet och deras lönevillkor därefter lämpats, torde

det kunna ifrågasättas, om icke äfven åt dem pensionsrätt borde beredas.

Den hemställan, som i den underdåniga ansökningen gjordes om

pensionsrätt jämväl för den vid skolhemmet anställda husmodern, ville

direktionen afstyrka, enär personen i fråga väl icke hade något att

beställa med lärjungarnas fostran och undervisning.

I olikhet med hvad som gällde för döfstumlärarpersonalen äfvensom

med hvad som ansetts behöfligt för den vid statsunderstödda folkhögskolor

anställda lärarpersonalen i afseende å dess tillämnade inträde i

pensionsanstalten, syntes för den lärarpersonal, hvarom här vore fråga,

några föreskrifter icke böra gifvas angående den årliga undervisningstidens

längd eller om hvad med fullt tjänstår borde förstås, då ju den

vård och fostran, som i skolhemmet för blinda döfstumma ägnades lärjungarna,

till sin art vore sådan, att den måste fortgå hela året om.

Med stöd af hvad direktionen sålunda anfört hemställer direktionen,

att Kungl. Maj:t täcktes vidtaga nödiga åtgärder, för att den vid skolhemmet

för blinda döfstumma i Vänersborg anställda ordinarie lärarpersonalen

måtte beredas rätt till delaktighet i döfstumlärarnas pensionsanstalt,

och att därvid följande villkor måtte vinna tillämpning:

att med ordinarie föreståndarinna eller lärarinna förstodes sådan,

som af vederbörande styrelse antagits för visst antal år i sänder eller

tills vidare med ömsesidig uppsägningsrätt;

att föreståndarinnan skulle i pensionsafseende betraktas lika med

manlig lärare vid döfstumskola och lärarinna åter lika med döfstumlärarinna;
att

föreståndarinna och lärarinna såsom pensionssökande finge räkna

sig till godo äfven den tid, hon tjänstgjort vid skolhemmet, innan delaktighet

i pensionsanstalten för dess lärarpersonal medgifvits, dock med

iakttagande af den i § 12 mom. 1 af nådiga reglementet för döfstumlärarnas

pensionsanstalt omförmälda inskränkning, så tolkad, att hvad

däri stadgades om aflagd godkänd döfstumlärareexamen såsom villkor

för rätt att räkna tjänstår såsom extra lärarinna icke skulle i afseende

å skolhemmets lärarpersonal äga tillämpning;

att lärarpersonalen skulle åtnjuta löneförmåner, fullt motsvarande

de belopp, som för deras tjänsters delaktighet i hvarje fall blifvit bestämda

; samt

att skolhemmets styrelse ansvarade för att behöriga pensionsafgifter

inom föreskrifven tid till pensionsanstalten erlades, och att vederbörliga

årsuppgifter i föreskrifven ordning till direktionen ingåfves, hvarjämte

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

äfven i (ifrigt om skolhemmet och dess styrelse skulle gälla hvad i

pensionsanstaltens reglemente stadgades angående skoldistrikt och skoldistrikts

styrelse.

Med hänsyn till den allmännyttiga verksamhet, som utöfvas åt

skolhemmet för blinda döfstumma i Vänersborg, anser jag, lika med

direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning, att den underdåniga

framställningen om beredande genom statens medverkan af pensionsrätt

åt lärarpersonalen vid nämnda skolhem bör vinna tillmötesgående

; och, på sätt i den underdåniga ansökningen föreslagits samt af

direktionen tillstyrkts, torde detta lämpligast ske därigenom, att ifrågavarande

lärarpersonal tillerkännes delaktighet i döfstumlärarnas pensionsanstalt.

De villkor, som direktionen föreslagit böra förknippas med en

sådan delaktighet, anser jag i hufvudsak vara lämpliga. Ett af de föreslagna

villkoren torde dock böra erhålla en annan affattning. Direktionen

har uppställt den fordran, att lärarpersonalen skall åtnjuta löneförmåner,

fullt motsvarande de belopp, som för deras tjänsters delaktighet

i! hvarje fall blifvit bestämda. Detta kan å ena sidan anses innebära

fordran därpå, att lärarpersonalen under hela sin tjänstetid skall

hafva åtnjutit löner, motsvarande delaktighetsbeloppen. Men å andra

sidan skulle åt samma bestämmelse kunna gifvas den tolkning, att

lärarinnan behöfver allenast vid afskedstagandet åtnjuta lön, motsvarande

delaktiglietsbeloppet för tjänsten. Enligt reglementet för döfstumlärarnes

pensionsanstalt får aflöningen i högsta lönegrad för tjänsten, värdet af

bostad och bränsle eller ersättning därför häri icke inberäknadt, icke

understiga delaktiglietsbeloppet för samma tjänst. Då en liknande bestämmelse

passar mindre väl för ifrågavarande tjänster, som äro af enskild

natur, torde i stället lämpligen kunna uppställas det villkor, att

föreståndarinna eller lärarinna skall, för att erhålla hel pension, under

de före afskedstagandet senast förflutna tio åren hafva åtnjutit löneförmåner,

värdet af bostad och bränsle eller ersättning därför häri icke

inberäknadt, fullt motsvarande det belopp, till hvilket delaktighet i pensionsanstalten

för tjänsten bestämts.

1 (ifrigt har jag endast ansett några förtydliganden böra göras i

de af direktionen föreslagna bestämmelserna; och tillåter jag mig hänvisa

till livad direktionen beträffande samma bestämmelser anfört.

Enligt direktionens förslag, till hvilket jag sålunda ansluter mig,

skulle delaktiglietsbeloppet blifva för föreståndarinnan lägst 1,000 och

högst 2,000 kronor samt för lärarinna lägst 1,200 och högst 1,000

kronor. Pensionen skulle utgå för föreståndarinnan med lägst 1,200

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

och högst 1,500 kronor samt för lärarinna med lägst 900 och högst

1,200 kronor. Hvad slutligen pensionsafgiftema beträffar, så skulle

sådana erläggas för föreståndarinnetjänsten med lägst 80 och högst 100

kronor af skolhemmets styrelse och lägst 40 och högst 50 kronor af

föreståndarinnan samt för lärarinnetjänst med lägst 60 och högst 80

kronor af styrelsen och lägst 30 och högst 40 kronor af vederbörande

lärarinna.

Enligt den genom direktionens försorg verkställda utredning skulle

ifrågavarande förslags genomförande i framtiden, då pensioneringen nått

sin jämvikt, hvilket beräknats inträffa efter 80—90 år, kräfva ett årligt

statsbidrag af högst 2,350 kronor och lägst 1,750 kronor.

Att i sammanhang med medgifvande af den nu föreslagna delaktigheten

i döfstumlärarnas pensionsanstalt öka det såsom bidrag till

samma anstalt in i uppförda förslagsanslag torde emellertid icke vara

erforderligt.»

Yttrande. Därest, på sätt Kung! Maj:t föreslagit, lärarepersonalen vid skol
hemmet

för blinda döfstumma i Vänersborg medgåfves delaktighet i

döfstumlärarnes pensionsanstalt, skulle utan tvifvel andra för abnorma

barn inrättade skolor och anstalter, till hvilka statsbidrag utgår,

finna sig föranledda att begära samma förmåner i pensionsafseende; och

då utskottet icke kunnat beräkna, i huru hög grad en dylik pensionering

skulle kunna komma att betunga statsverket, tilltror sig icke utskottet

att tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts föreliggande förslag, utan hemställer,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning icke

må vinna Riksdagens bifall.

venrioncrina 8:0) Eti punkten G af tionde hufvudtiteln har Kungl. Makt

jjaiBiuiiGi my p.. i • -y-\ • i -| »OJ

af lärare vid föreslagit Riksdagen

t(tlkh^s^°lor (ieis medgifva delaktighet i döfstumlärarnas pensionsanstalt för

[6 i folkhögskollärarpersonalen enligt följande särskilda villkor och bestäm
att

delaktigheten för denna personal skall afse ordinarie manliga

föreståndare och lärare vid de af staten understödda folkhögskolorna

kvinnliga afdelningar däri inberäknacle — och därmed förenade

landtmannaskolor, dock icke särskilda lärare i öfningsämnen eller slöjda

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Statsutskottets Utlåtande N:o 11

att med ordinarie föreståndare eller lärare lörstås sådana, som af

vederbörande styrelse antagits för visst antal år i sänder eller tills vidare

med ömsesidig uppsägningsrätt;

att det högsta belopp, för hvilket delaktighet må kunna vinnas

för lärare, bestämmes till 2,700 kronor;

att föreståndare eller lärare skall, för att erhålla hel pension,

under de före afslcedstagandet senast förflutna tio tjänståren hafva

åtnjutit löneförmåner, värdet af bostad och bränsle eller ersättning därför

häri icke inberäknadt, fullt motsvarande det belopp, till hvilket delaktighet

i pensionsanstalten för tjänsten bestämts;

att pensionssökande må räkna sig till godo äfven den tid, han

tjänstgjort, innan bestämmelser om delaktighet för folkhögskollärarepersonalen

i döfstumlärarnas pensionsanstalt utfärdats och desamma

trädt i kraft, dock med iakttagande af den i § 12 mom. 1 af reglementet

för nämnda anstalt omförmälda inskränkning;

att för den tid, som infaller, efter det döfstumlärarnas pensionsanstalt

börjat att omfatta äfven folkhögskollärartjänster, en folkhögskollärare

icke må räkna sig ett tjänstår till godo såsom ordinarie,

med mindre han under detsamma varit i sådan egenskap anställd å

tjänst med delaktighet i pensionsanstalten;

att med fullt tjänstår förstås den undervisningstid, som är eller

varder bestämd såsom villkor för erhållande af statsbidrag till manlig

folkhögskola;

att i stället för den i § 12 af nyssberörda reglemente omnämnda

döfstumlärarexamen skall beträffande folkhögskollärare fordras akademisk

examen- eller ock afgångsexamen från teknisk högskola, skogsinstitut,

Alnarps eller Ultima landtbruksinstitut; samt

att hvad i nämnda reglemente säges om skoldistrikt och distriktsskolstyrelse

skall i fråga om folkhögskollärare gälla om vederbörande

skolstyrelse;

dels medgifva delaktighet i folkskollärarnas änke- och pupillkassa

för ifrågavarande lärarpersonal sålunda, att en hvar manlig föreståndare

eller lärare vid folkhögskola, som, efter det bestämmelser om delaktighet

för nämnda personal i döfstumlärarnas pensionsanstalt utfärdats

och desamma trädt i kraft, tillträdt tjänst, hvarmed följer delaktighet

i nämnda pensionsanstalt, skall vara skyldig till delaktighet jämväl i

folkskollärarnas änke- och pupillkassa, att rättighet att vara delägare

i kassan skall tillkomma en hvar tjänstinnehafvare, som vid den tid,

Bih. till Riksd. Prof. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 11 Häft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

då bestämmelser om delaktighet för folkhögskollärarpersonalen i döfstumlärarnas

pensionsanstalt träder i kraft, innehar tjänst, för hvilken

vederbörande skolstyrelse vinner delaktighet i pensionsanstalten, under

villkor att anmälan om delaktighet sker inom tid, som af Kungl. Maj:t

bestämmes, äfvensom att för denna nya grupp af delägare i folkskollärarnas

änke- och pupillkassa pensionsafgifter och pensionsbelopp skola

utgå i förhållande till de belopp, efter livilka vederbörande skolstyrelser

för ifrågavarande tjänster vunnit delaktighet i döfstumlärarnasj''pensionsanstalt,

samt i öfrigt reglementet för nämnda änke- och pupillkassa

äga motsvarande tillämpning,

dels ock, för beredande af ifrågavarande delaktigthet i folkskollärarnas

änke- och pupillkassa, öka det såsom bidrag till berörda kassa

å riksstatens tionde hufvudtitel uppförda anslag med 4,377 kronor.»

Till ofvan åberopade statsrådsprotokoll öfver ecklesiastikärenden af

den 31 december 1906 har departementschefen i denna fråga anfört följande.

»Med underdånig skrifvelse den 25 september 1903 öfverlämnade

folkhögskoleföreståndaren Teodor Holmberg med flera enligt uppdrag

af nionde allmänna svenska folkhögskollärarmötet ett betänkande och

förslag angående pensionering af lärare i folkhögskolor och därmed

förenade landtmannaskolor under anhållan om aflåtande af proposition

i ämnet till Riksdagen, i sammanhang hvamed sökandena förklarade sig

underställa Kungl. Maj:ts pröfning, huruvida berörda pensionsfråga

lämpligast främjades antingen genom det framlagda förslaget eller

genom folkhögskollärarnas ingående vare sig i folkskollärarnas pensionsinrättning

eller i den då föreslagna pensionsanstalten för döfstumlärare.

Berörda betänkande och förslag var på uppdrag af styrelsen för

svenska folkhögskolans lärarförening utarbetadt åt en för ändamålet

utsedd kommitté samt hade framlagts för och godkänts af omförmälda

folkhögskollärarmöte.

I betänkandet anfördes till en början inledningsvis, att, enär den

svenska folkhögskolan då varit i verksamhet i 35 år, det vore naturligt,

att några af de män, som i första början beslutit ägna sin lifsverksamhet

åt hennes tjänst, nu stode vid slutet af sin lefnads dagsverke

och med bekymmer motsåge den stund, då hälsa och krafter ej

längre tilläte dem verka i sitt kall. Det kunde måhända tyckas, att

de under sin verksamhetstid bort kunna hopspara något för ålderdomen ;

men för den, som något kände till de fordringar, hvilka ställdes spe
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

ciellt på skolornas föreståndare, torde det vara klart, att detta med

lärarnas jämförelsevis ringa löner ej varit, åtminstone i nämnvärd mån,

möjligt. Ån bekymmersammare vore ställningen för själfva skolorna,

enär dels lärarna tvingades att kvarstå längre än lämpligt vore, och

dels begåfvade och kompetenta män afskräcktes från att ägna sina

krafter åt ett arbete, hvilket ej tryggade för ålderdoms- och sjukdomsbekymmer.

Efter det kommittérade vidare framhållit folkhögskolornas stora

betydelse inom det svenska bildningsarbetet, erinrade kommitterade om,

att förslag om pension åt dessa skolors lärare blifvit vid två riksdagar

genom motion väckt af friherre F. C. K. Barnekow och mötts af sympati.

Motionen hade visserligen afslagits men, enligt hvad som framginge

af statsutskottets utlåtande vid 1903 års riksdag angående regleringen

af utgifterna under riksstatens tionde hufvudtitel, med den

motivering, att det väckta förslaget vore värdt Riksdagens erkännande,

blott man kunde finna en lämplig anordning för pensioneringen, och

att folkhögskolornas lärare eller styrelser borde taga initiativet och

inkomma med vederbörligt förslag.

Det af kommitterade afgifna förslaget utgick från följande hufvudgrunder:

att berättigade till pension skulle vara samtliga ordinarie

lärare, anställda vid af staten understödd folkhögskola och därmed

förenad landtmannaskola; att med ordinarie lärare skulle förstås sådan

lärare, som af vederbörande styrelse antagits antingen för ett visst

antal år i sänder eller tills vidare med viss ömsesidig uppsägningstid,

och som ägde föreskrifven kompetens; att pensionsåldern borde bestämmas

till 60 lefnads- och 30 tjänsteår; att pension åt därtill berättigad

lärare skulle utgå med 80 procent af under de sista fem åren åtnjuten

kontant lön vid folkhögskola, kvinnlig aldelning däri inberäknad, samt

vid med folkhögskola förenad landtmannaskola, dock med högst 3,000

kronor åt föreståndare och 2,000 kronor åt lärare; att, därest folkhögskolans

lärare icke finge ingå i folkskollärarnas pensionsinrättning

eller döfstumlärarnas ifrågasatta pensionsanstalt, en särskild folkhögskollärarnas

pensionsanstalt skulle upprättas; att kostnaderna för pensioneringen

skulle delas mellan staten, skoldistrikten, representerade af

styrelserna, och personalen samt utgå i samma proportion som i folkskollärarnas

pensionsinrättning, så att distrikten och personalen skulle tillhopa

få vidkännas en tredjedel och staten två tredjedelar af kostnaderna;

samt att enligt denna norm af skoldistrikten och lärarna tillhopa skulle

årligen inbetalas 10 procent af högsta pensionsbeloppet med sådan fördelning,

att lärarna skulle erlägga 4 procent och skoldistrikten återstoden.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Slutligen erinrade kommitterade därom, att pensionering af folkhögskollärarnas

änkor och efterlefvande barn vore fullt lika nödvändig

som pension för lärarna själfva. Därest för folkhögskolans

lärarkår bereddes delaktighet i folkskollärarnas pensionsinrättning, borde

därmed följa delaktighet i samma lärares änke- och pupillkassa. Skulle

annan utväg för pensioneringen föredragas, uttalade kommitterade såsom

önskemål, att pension kunde beredas föreståndares änka till belopp af

600 kronor och lärares änka till belopp af 450 kronor.

Därefter afläts den 19 oktober 1903 af Holmberg med flera eu

ny underdånig skrifvelse med förslag till de äudringar i reglementena

för folkskollärarnas pension sinrättning och folkskollärarnas änke- och

pupillkassa, som ansågos erforderliga, för den händelse folkhögskollärarna

skulle anses böra blifva delaktiga i dessa pensionsanstalter. Därvid

hade, delvis med frångående af kommitterades förslag, pensionsafgiften

blifvit satt till 5 procent af lärares verkliga kontanta lön och så fördelats,

att 2 procent skulle erläggas af läraren och 3 procent af skolstyrelsen,

hvarjämte pensionssumman skulle utgå med 75 procent af

innehafvande lön, dock med den inskränkning, att lönen skulle hafva

åtnjutits under minst fem år, och att högsta pensionsbeloppet ej skulle

öfverstiga 3,000 kronor för föreståndare och 2,000 kronor för lärare.

De sålunda gjorda framställningarna remitterades till direktionen

öfver folkskollärarnas pensionsinrättning, som i underdånigt utlåtande

den 25 november 1903 fann den väckta frågan vara af allt för stor

betydelse, för att man skulle kunna åtnöjas endast med den af sökandena

förebragta utredningen såsom grundval för ett förslag till definitivt

ordnande af pensionsväsendet för landets folkhögskollärarkår samt

deras änkor och barn; och hemställde direktionen förty, att, därest

dylik pensionering ansåges böra med anlitande af statens mellankomst

anordnas, denna fråga gjordes till föremål för ny, sakkunnig behandling.

Sedermera inkom styrelsen för svenska folkhögskolans lärarförening

till Kungl. Maj:t med förnyadt, den 11 oktober 1904 dagtecknadt

betänkande och förslag angående ifrågakomna pensionsfråga. Dåra ti

uppgaf styrelsen, att man kommit till insikt, såväl därom att den enligt

kommitterades förslag på skolstyrelserna fallande andelen af den föreslagna

pensionsafgiften vore så hög, att man kunde befara, att en allmän

anslutning från deras sida icke vore att ernå, som därom att delaktighet

i folkskollärarnas pensionsinrättning icke kunde erhållas. Till följd

häraf förklarade styrelsen sig taga tillbaka det senast afgifna förslaget

och framlade i stället en reproduktion af kommitterades betänkande

med vissa däruti företagna och från synpunkten af skolstyrelsernas

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

21

eniga anslutning önskvärda ändringar. Enligt detta nya förslag skulle

kostnaderna för pensioneringen fortfarande delas mellan staten, skoldistrikten,

representerade af styrelserna, och personalen, men skoldistrikten

och lärarna tillsammans årligen inbetala 5 procent af de verkliga

lönerna intill högst medgifna delaktighetsbelopp, respektive 4,000

och 2,700 kronor, efter sådan fördelning, att föreståndare och lärare

hvar för sig erlade 3 procent och skolstyrelserna 2 procent.

Sedan därefter en särskild pensionsanstalt för döfstum]ärarpersonalen

blifvit inrättad samt reglemente för samma anstalt blifvit den

30 augusti 1905 af Kungl. Maj:t fastställdt, anbefallde Kungl. Maj:t

genom nådigt bref den 17 november 1905 direktionen öfver folkskollärarnas

pensionsinrättning att med anlitande af sakkunnigt biträde

verkställa och till Kungl. Maj:t inkomma

dels med utredning angående kostnaden för pensionering af den

vid statsunderstödda folkhögskolor anställda lärarpersonalen därigenom,

att vederbörande skolstyrelser vunne delaktighet för ifrågavarande

tjänster i döfstumlärarnas pensionsanstalt på samma villkor, som i

reglementet för nämnda anstalt den 30 augusti 1905 vore föreskrifna

för motsvarande lärartjänster vid döfstumskolor, med följande ändringar

och tillägg:

att delaktigheten för folkhögskollärarna i döfstumlärarnas pensionsanstalt

skulle afse ordinarie manliga föreståndare och lärare vid

de af staten understödda folkhögskolorna — kvinnliga afdelningar däri

inberäknade — och därmed förenade landtmannaskolor, dock med

undantag af särskilda lärare i öfningsämnen eller slöjd;

att med ordinarie föreståndare eller lärare förstodes sådana, som

af vederbörande styrelse antagits för visst antal år i sänder eller tills

vidare med ömsesidig uppsägningsrätt;

att det högsta belopp, för hvilket delaktighet kunde vinnas för

lärare, bestämdes till 2,700 kronor;

att hel pension i intet fall finge utgå med eller beräknas till

högre belopp än 75 procent af den lägsta kontanta aflöning, som den

pensionssökande utöfver värdet af bostad och bränsle eller ersättning

därför åtnjutit under de före afskedstagandet senast förflutna tio

tjänståren;

att pensionssökande finge räkna sig till godo äfven den tid, han

tjänstgjort, innan bestämmelser om delaktighet för folkhögskollärare i

döfstumlärarnas pensionsanstalt utfärdats och desamma trädt i kraft,

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

dock med iakttagande af den i § 12 mom. 1 af reglementet för döfstumlärarnas

pensionsanstalt omförmälda inskränkning;

att med fullt tjänstår förstodes den undervisningstid, som i nådiga

kungörelsen den 25 maj 1900 bestämts såsom villkor för erhållande af

statsbidrag till manlig folkhögskola;

att i stället för den i § 12 af nyssberörda reglemente omnämnda

döfstumlärarexamen skulle beträffande folkhögskollärare fordras akademisk

examen eller ock afgångsexamen från teknisk högskola, skogsinstitut,

Alnarps eller Ultuna landtbruksinstitut; samt

att hvad i nämnda reglemente sades om skoldistrikt och distriktsskolstyrelse

skulle i fråga om folkhögskollärare gälla om vederbörande

skolstyrelse;

dels ock med utredning angående kostnaden för att manliga föreståndare

och lärare vid folkhögskolorna skulle vinna delaktighet i folkskollärarnas

änke- och pupillkassa efter samma lönebelopp, efter hvilka

skolstyrelserna för deras tjänster blefve delaktiga i döfstumlärarnas

pensionsanstalt;

och skulle det åligga direktionen att i sammanhang härmed afgifva

förslag till de särskilda bestämmelser, som tilläfventyrs kunde

anses erforderliga.

Direktionen har den 15 oktober 1906 afgifvit det infordrade utlåtandet

och därvid bifogat ett af filosofie doktorn Hans Tiselius den

3 september 1906 afgifvet, till direktionen ställdt skriftligt yttrande,

innefattande redogörelser för resultaten af de beräkningar, han på anmodan

af direktionen utfört dels rörande kostnaden för pensionering

af den vid statsunderstödda folkhögskolor och därmed förenade landtmannaskolor

anställda personalen därigenom, att vederbörande skolstyrelser

vunne delaktighet i döfstumlärarnas pensionsanstalt med de

modifikationer, som angåfves i nådiga brefvet den 17 november 1905,

dels ock angående kostnaden för att manliga föreståndare och lärare

vid folkhögskolorna vunne delaktighet i folkskollärarnas änke- och

pupillkassa efter samma lönebelopp, efter hvilka skolstyrelserna för

deras tjänster blefve delaktiga i döfstumlärarnas pensionsanstalt. Tiselius

har beräknat, att, beträffande kostnaden för pensionering af lärarpersonalen,

det belopp, som skulle utfyllas af statsmedel i framtiden,

då pensioneringen om cirka 80 å 90 år nått sin jämvikt, komme att

utgå med högst 42,136 kronor och lägst 29,760 kronor, samt att staten

komme att i jämviktsläget bestrida cirka två tredjedelar och skolstyrelserna

och lärarna själfva återstående cn tredjedel af pensionskostnaden.

Därvid vore dock antaget, att skolstyrelserna genast skulle

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

23

aöka delaktighet för alla tjänster, beträffande Indika denna förmån kunde

vinnas. Då så knappast komme att i den närmaste framtiden blifva

fallet, blefve det så godt som omöjligt att bestämma, när statsbidraget

kunde komma att först tagas i anspråk och till livilket belopp. Det

enda, man i dessa afseenden kunde med någon grad af säkerhet förutse,

vore, att statsunderstödet komme att — med mer eller mindre språng,

beroende på fåtalet delägare — successivt ökas till det angifna maximum.

Beträffande den ifrågasatta pensioneringen af folkhögskollärarnas

änkor och barn har Tiselius beräknat, att till fyllande af bristen i

nuvarande och blifvande delägares afgifter ett årligt statsanslag vore

behöfligt, som vid högsta delaktighetsbelopp skulle uppgå till 4,377

kronor och vid lägsta delaktighetsbelopp till 3,230 kronor.

Direktionen har i sitt utlåtande anmärkt, att i de uppgjorda beräkningarna

ej inginge någon kalkyl öfver den ökning i statsbidraget,

som beträffande såväl folkhögskollärarnas egen som deras änkors och

barns pensionering kunde erfordras genom tillkomsten under närmaste

årtionden af nyinrättade tjänster vid nu förefintliga eller framdeles

möjligen upprättade folkhögskolor; men direktionen anger tillika såsom

förklaring häraf, att i fråga om skolor, hvilka vore så beroende af

enskild företagsamhet som de ifrågavarande och icke ägde en genom

allmänna författningar ordnad organisation, några närmelsevis fasta

utgångspunkter för en dylik beräkning svårligen kunde utfinnas.

Direktionen anmärker vidare, att, då den nya grupp af delägare,

som komme att i döfstumlärarnas pensionsanstalt inrymmas, vore talrikare

än den lärarpersonal, till hvars förmån anstalten från början

inrättats, reglementet för anstalten borde på ett mera ingående sätt

omarbetas, men anser, att därmed kan anstå, till dess förevarande pensionsfråga

blifvit afgjord; i sammanhang hvarmed direktionen anmärker,

att det tillvägagångssätt står till buds, som begagnats i många fall,

då mindre tjänstemannagrupper erhållit inträde i redan befintliga pensionsanstalter,

eller att utfärda nådig kungörelse om de särskilda villkor,

som anses för den nytillkomna delägargruppen böra föreskrifvas.

I afseende å de villkor, hvarunder inträde i pensionsanstalten

skulle beredas folkhögskollärarna, framställer direktionen följande erinringar:
Någon

skyldighet att för befintlig foreståndar- eller lärartjänst

söka inträde i pensionsanstalten komme lika litet att förefinnas för

folkhögskolornas styrelser som för döfstumskoldistrikten. Vid anstaltens

inrättande förutsattes helt visst, att rätten till inträde skulle af döfstumskoldistrikton

och äfvenså af lärarpersonalen, i hvad på den ankomme,

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

i största möjliga utsträckning anlitas; och, enligt livad erfarenheten

visat, liade dessa förutsättningar jämväl uppfyllts. Detta kunde sägas

hafva betydelse allenast med afseende å fördelningen af kostnaderna

för pensionsanstaltens drift, då ju dess ekonomi så ordnats, att, först

sedan årsafgifterna användts, fyllnadsbidrag skulle af staten lämnas.

Emellertid hade till förekommande af afbrott och godtyckliga nedsättningar

i de afgifter till anstaltens underhåll, som skulle af skoldistrikten

och döfstumlärarpersonalen utgöras, i reglementet införts vissa föreskrifter,

hvarjämte genom bestämmelsen om extra pensionsafgifters betalande

vid pensionering, som började under anstaltens törsta verksamhetsår,

man velat förebygga, att anstalten betungades med förpliktelser,

utan att däremot svarande bidrag skulle från de afgiftspliktiga erläggas.

Dessa bestämmelser skulle tillämpas äfven på folkhögskolornas

styrelser och folkhögskollärarna, men då — i motsats till döfstumskolorna,

hvilkas förhållanden vore ordnade genom lag, och hvilka

hade en tryggad ekonomisk ställning — folkhögskolorna hade eu mycket

fri och sins emellan säkerligen växlande samt i ekonomiskt afseende

mera löslig organisation, som icke regelbundet genom någon annan

allmän författning än den, hvarigenom viss årlig undervisningstid föreskrefves

såsom villkor för statsbidrags erhållande, framställde sig den

frågan, om icke vid beredande af pensionsrätt i döfstumlärarnas pensionsanstalt

åt folkhögskollärarna ytterligare föreskrift borde meddelas, syftande

därhän, att anstalten betryggades för sin rätt att i hvarje fall

erhålla vederbörliga årsafgifter. Det kunde nämligen icke förnekas, att,

då folkhögskolestyrelserna skulle äga rätt men ej tillika skyldighet att

bereda delaktighet i pensionsanstalten åt sina föreståndar- och lärartjänster,

och då, såsom i reglementet förutsattes och visserligen af

andra skäl kunde vara betingadt, skolstyrelserna vore befogade att

indraga tjänster, hvarigenom den delaktighet, som kunde vara vunnen,

skulle upphöra, missbruk skulle kunna förekomma genom godtyckligt

indragande af tjänster och genom afsiktligt dröjsmål med ansökande om

delaktighet för tjänster, som väl till namnet nyinrättats men i verkligheten

endast motsvarade de nyss indragna, På sådana vägar skulle

pensionsanstalten opåtaldt kunna frånkännas afgifter, som den skäligen

bort få hafva i behåll.

Till af hjälpande af sådana missförhållande har direktionen föreslagit,

att till öfriga villkor för folkhögskollärarnas inträde i anstalten

skulle läggas den föreskriften, att för tiden, som infaller, efter det pensionsanstalten

börjat att omfatta jämväl folkhögskollärartjänsterna, en

folkhögskollärare icke får räkna sig tjänstår till godo såsom ordinarie,

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11. 25

med mindre han under detsamma varit i sådan egenskap anställd i tjänst

med delaktighet i pensionsanstalten.

Vidare har direktionen beträffande den i nådiga brefvet den 17

november 1905 angifna normen för folkhögskollärares tjänstårsberäkning,

att med fullt tjänstår skulle förstås den undervisningstid, som i nådiga

kungörelsen den 25 maj 1900 bestämts såsom villkor för erhållande af

statsbidrag för manlig folkhögskola, hemställt, om ej, till förtydligande

häraf och till undvikande af att bestämmelsens innehåll behöfde hämtas

ur två författningar, det tillägget borde införas att undervisningstiden

i fråga vore bestämd till minst 20 veckor. Visserligen kunde det

minimiantal veckor, som fordrades för erhållande af statsbidrag, komma

att ändras, men, äfven om så skulle ske, måste med ifrågavarande ordalydelse

ändring göras jämväl i författningen om folkhögskollärarnas

pensionering; och syntes det därför i hvarje händelse blifva till fördel,

att bestämmelsen om tjänstårsberäkning icke formulerades enbart genom

hänvisning till hvad den särskilda författningen om statsbidragets åtnjutande

innehölle.

Slutligen har direktionen framhållit, att, ehuru vid den nu ifrågasatta

lösningen af folkhögskollärarnas pensionering genom deras upptagande

i en redan ordnad pensionsanstalt, för hvilken tills vidare behörigt

förvaltningsanslag för ett år i sänder anvisades, det icke syntes

påkalladt att ingå på frågan, huruvida någon ökning erfordrades i berörda

anslag i följd af pensionsanstaltens utsträckta verksamhet, syntes

det dock behörigt, att ett mindre organisationsanslag anvisades, hvarifrån

kostnaden Hnge bestridas för anskaffande af särskild liggare för

folkhögskollärarna och af blankettryck utaf hvarjehanda slag. Direktionen

har beräknat, att ett belopp af 300 kronor skulle vara härför

tillräckligt.

Folkhögskolans stora uppgift och betydelsefulla insats med afseende

å den svenska folkbildningen är alltför känd och erkänd, för att

jag här skulle gå närmare in på denna fråga. Detta erkännande har

ock tagit sig ett synbart uttryck i det understöd dels till folkhögskolorna

själfva och dels till eleverna därstädes i form af stipendieanslag,

staten sedan en lång följd af år beviljat. Att folkhögskolan

såsom sådan det oaktadt kanske icke fått den utveckling, hvarpå dess

vänner från början hoppats, torde delvis bero på dess jämförelsevis

osäkra ställning, ställd som den är utan fast skolorganisation och Kusin

uppkomst och sitt fortbestånd hufvudsakligen beroende af enskild!

initiativ. Men en starkt medverkande orsak torde ock ligga däri, att

Bill. till Riksd. Prof. 1907. 4 Sami. 1 Afd, 11 Höft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

den vid folkhögskolorna anställda personalen, af hvars arbete dessa

skolor i kanske ännu högre grad än andra läroanstalter äro för sin

framgång beroende, befinner sig i en ekonomiskt osäker ställning, särskilt

i pensionsafseende. Det kan icke vara lockande för unga, dugliga

människor, för hvilka det gäller att välja lefnadsbana, att kasta sig in

på ett verksamhetsfält, där de hafva att, efter en jämförelsevis klent

betalad arbetstid, motse en ålderdom, då de måste se sig antingen

ställda utan möjlighet att sörja för sig själfva eller ock nödsakade att

till skada för den institution, åt hvilken de ägnat sin bästa arbetskraft,

söka hålla sig kvar på sin gamla plats utan förmåga att sköta densamma

som sig bör.

Det synes mig vid sådana förhållanden vara skäligt, att staten

till förmån för denna af staten understödda skolform och för dess

målsmän träder understödjande emellan för att bereda dem en tryggad

ålderdom. Såsom framgår af hvad jag förut anfört, synes Riksdagen

ock hafva ställt sig gynnsam gent emot en sådan tanke, ehuru Riksdagen

velat afvakta en framställning i ämnet från dem, som i främsta

rummet både intresse af frågans upptagande, eller folkhögskolornas

lärarpersonal. En sådan framställning liar numera kommit; Ivungl.

Maj:t tiar redan ställt sig välvillig gent emot densamma genom att

låta införskaffa nödig utredning, och det synes mig nu vara tid på att

söka Riksdagens medverkan till denna pensionsfrågas lösning.

Frågan är desto enklare att nu lösa, som det redan finnes en

pensionsinrättning, i hvilken folkhögskollärarna synas lämpligen kunna

ingå, nämligen döfstumlärarnas pensionsanstalt. Härigenom undvikes

naturligtvis en mängd kostnader af delvis tillfällig och delvis stadigvarande

natur. För närvarande är framställdt anspråk endast på ett

belopp af 300 kronor för eventuella organisationskostnader, ett belopp,

som Kung!. Magt torde kunna, därest förevarande pensionsfråga blir

löst på nu föreslaget sätt, låta utanordna af inflytande pensionsafgifter.

Hvad beträffa!'' de villkor, under hvilka delaktighet i döfstumlärarnas

pensionsanstalt bör tillerkännas folkhögskolornas — härunder

inbegriper jag de med folkhögskolorna förenade landtmannaskolor —

föreståndare och lärare, synas dessa lämpligen kunna affattas i hufvudsaklig

enlighet med de bestämmelser, som i förutberörda nådiga bref

den 17 november 1905 angifvits såsom grund för den däri anbefallda

utredningen. Delaktighetsbeloppet för föreståndarna skulle sålunda blifva

detsamma som för föreståndarna för döfstumskolorna, eller lägst 3,200

kronor och högst 4,000 kronor; och hel pension skulle för föreståndarna

komma att utgå med minst 2,400. högst 3,000 kronor. Detta öfverens
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

27

stämmer med de från folkhögskolornas målsmän framställda önskningar.

För lärarna vid folkhögskolorna skulle delaktighetsbeloppet blifva lägst

1,600 kronor och högst 2,700 kronor, och pensionen sålunda för dessa

blifva minst 1,200, högst 2,025 kronor, under det att för lärarna vid

döfstumskolorna väl lägsta delaktighetsbeloppet är 1,600 kronor, men

högsta delaktighetsbeloppet endast går upp till 2,000 kronor, och pensionen

således icke kan blifva högre än 1,500 kronor. Denna skillnad

motiveras emellertid af den olika kompetensen hos dessa två kategorier

af lärare. För anställning som döfstumlärare fordras folkskollärareexamen

samt därefter en ettårig seminariekurs och en lika lång profårskurs.

Af lärarna vid folkhögskolorna, hvartill hittills i allmänhet

antagits personer, som aflagt akademisk examen, skulle enligt förslaget

fordras antingen sådan examen eller ock afgångsexamen från teknisk

högskola, skogsinstitut eller Alnarps eller Ultima landtbruksinstitut.

Att maximidelaktighetsbeloppet 2,700 kronor, hvilket är det, som föreslagits

i styrelsens för svenska folkhögskolans lärarförening förut omförmälda

framställning, icke är för högt, synes mig framgå äfven däraf,

att det allenast med 100 kronor öfverstiger lönen i högsta lönegraden

för lärarna i läsämnen vid folkskoleseminariernas öfningsskolor.

Enligt det af mig först omförmälda, af särskilda kommitterade

utarbetade förslag skulle beträffande såväl föreståndare som lärare den

begränsning med afseende å pensionsbeloppet gälla, att pensioner icke

finge utgå efter högre lön än den, som tjänstinnehafvarna under de

sista 5 åren före afskedstagande! åtnjutit. En föreståndare eller lärare

skulle sålunda kunna erhålla högsta pensionen, ehuru han allenast de

5 sista åren åtnjutit lön, motsvarande högsta delaktighetsbeloppet. Då

i allmänhet en tjänstinnehafvare, hvars aflöning består af begynnelselön

och tre eller fyra ålderstillägg, vid afskedstagande! innehaft lön i

högsta lönegraden i minst respektive 15 eller 10 år, synes det mig böra

fordras, att föreståndare eller lärare skall, för att erhålla hel pension,

under de senaste 10 åren före afskedstagande! hafva åtnjutit löneförmåner,

värdet af bostad och bränsle eller ersättning därför häri icke

inberäknadt, fullt motsvarande det delaktiglietsbelopp, som för tjänsten

bestämts.

Direktionen har föreslagit det villkor, att för den tid, som

infäller, efter det döfstumlärarnas pensionsanstalt börjat att omfatta

jämväl folkhögskollärartjänsterna, en folkhögskollärare icke får räkna

sig tjänstår till godo såsom ordinarie, med mindre- han under detsamma

varit i sådan egenskap anställd i tjänst med delaktighet i pensions
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

anstalten. Af skal, som direktionen anfört, anser jag en dylik bestämmelse

böra upptagas bland öfriga villkor.

Däremot är jag icke ense med direktionen om lämpligheten häraf,

att uti den i nådiga brefvet den 17 november 1905 angifna bestämmelsen,

att med fullt tjänstår förstodes den undervisningstid, som i

nådiga kungörelsen den 25 maj 1900 bestämts såsom villkor för

erhållande af statsbidrag till manlig folkhögskola, borde införas det

tillägget, att undervisningstiden i fråga vore bestämd till minst 20

veckor. På det att en ändring i nämnda nådiga kungörelse icke må

påkalla ändring i blifvande pensionsbestämmelser, synes det mig vara

lämpligare, att vid definitionen af fullt tjänstår allenast hänvisa till

den undervisningstid, som är eller varder bestämd såsom villkor för

erhållande af statsbidrag till manlig folkhögskola.

Hvad pensionsafgifterna beträffar, kan jag icke biträda de förslag,

som de underdåniga framställningarna härutinnan innefatta. Tillräcklig

anledning att i detta afseende icke följa hvad som är föreskrifvet i

reglementet för döfstumlärarnas pensionsanstalt synes mig icke förefinnas.

Dessa afgifter komma således att utgöra för skolstyrelserna

5 procent och för lärarpersonalen 2 V2 procent af delaktighetsbeloppen

d. v. s. beträffande föreståndare änst för styrelsen 160—200 kronor och

för föreståndaren 80—100 kronor samt beträffande lärartjänst för styrelsen

80—135 kronor och för läraren minst 40 kronor och högst 67

kronor 50 öre. Att storleken af de afgifter som styrelserna skulle

hafva att erlägga, skulle orsaka, att styrelserna icke mera allmänt skulle

komma att begagna sig af rätten att bereda sin lärarpersonal den föreslagna

pensionsrätten, lärer säkerligen icke vara att befara.

Liksom döfstumlärarpersonalen tillerkänts delaktighet i folkskollärarnas

änke- och pupillkassa, synes jämväl en liknande förmån böra

tillerkännas folkhögskollärarna. Pensionsbelopp och pensionsafgifter

skola då utgå i förhållande till de belopp, efter hvilka vederbörande

styrelser för tjänsterna vunnit delaktighet i döfstumlärarnas pensionsanstalt.

I enlighet med dessa grunder skulle änka efter föreståndare komma

att, när barn ej efterlefver, tillförsäkras en pension af lägst 640 kronor,

högst 800 kronor, med ökning af 50 procent, om ett eller flera pensionsberättigade

barn finnas. För lärares änka skulle samma pension komma

att utgå med respektive 320 och 540 kronor. Pensionsafgifterna till

kassan skulle komma att utgå för föreståndare med lägst 106 kronor

67 öre, högst 133 kronor 33 öre, samt för lärare med lägst 53 kronor

33 öre, högst 90 kronor.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

29

Hvad slutligen beträffar det bidrag af statsmedel, som skulle erfordras

för att på föreslaget sätt bereda pensionsrätt åt folkhögskolornas

föreståndare och lärare samt deras änkor och barn, så skulle enligt

den utredning, som genom direktionens försorg företagits, pensioneringen

af lärarpersonalen i framtiden, då pensioneringen om cirka 80—90

år nått sin jämvikt, påfordra ett statsbidrag af högst 42,136 kronor

och lägst 29,760 kronor, motsvarande två tredjedelar af pensionskostnaden,

samt pensioneringen af änkor och barn påkalla ett årligt statsanslag

af högst 4,377 kronor och lägst 3,230 kronor. I fråga om dessa

kostnader vill jag framhålla, att, enligt hvad direktionen i sitt utlåtande

anmärkt, i de gjorda beräkningarna ej inginge någon kalkyl öfver den

ökning i statsbidraget, som kunde erfordras genom tillkomsten under

närmaste årtionden af nyinrättade tjänster vid nu förefintliga eller framdeles

möjligen upprättade folkhögskolor.

Ehuru enligt de gjorda beräkningarna, mot hvilka jag icke kan

göra någon erinran, stora anspråk ställas på staten, anser jag dock

med hänsyn till folkhögskolornas störa betydelse för folkbildningen, att

staten bör tillmötesgå desamma.

För döfstumlärarnas pensionsanstalt är för närvarande i riksstaten

uppfördt ett förslagsanslag å 14,000 kronor. Direktionen har icke

ifrågasatt, att med anledning af folkhögskollärarpersonalens delaktighet

i nämnda anstalt, detta anslag skulle höjas för år 1908, och jag anser

mig ej heller böra föreslå detta. Däremot torde det vara erforderligt,

att statens bidrag till folkskollärarnas änke- och pupillkassa redan från

och med 1908 ökas med 4,377 kronor. På grund af den erfarenhet,

som vunnits vid inrättandet af döfstumlärarnas pensionsanstalt, torde

det nämligen böra antagas, att delaktighet i regel kommer att sökas efter

högsta tillåtna belopp.

Till frågan huruvida de pensionsbestämmelser, som blifva erforderliga,

därest förevarande pensionsfråga varder på nu föreslaget sätt

löst, böra utfärdas i särskild kungörelse, eller om reglementet för döfstumlärarnas

pensionsanstalt i stället bör på ett mera ingående sätt omarbetas

samt i senare fallet pensionsanstalten äfven erhålla en förändrad

benämning, anhåller jag att få återkomma, sedan det visat sig, om

förslaget vinner Riksdagens bifall.»

Utöfver hvad ofvan blifvit anfördt, tillägger statsrådet och chefen

för ecklesiastikdepartementet, att han, såvidt ärendet afser de med folkhögskolor

förenade landtmannaskolor, samråd t med chefen för jordbruksdepartementet.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Utskottets

yttrande.

Utskottet har emot Kung!. Maj:ts ifrågavande förslag icke haft

annat att erinra, än att den för rätt till pension från döfstumlärarnas

pensionsanstalt stadgade lefnadsålder synts böra för folkhögskollärare

i någon man höjas.

I reglementet för anstalten den 30 augusti 1905 stadgas i § 8 att

för rätt till hel pension vid afgång från tjänst fordras att hafva 60 lefnadsoch

30 tjänstår, hvaraf för föreståndare minst 10 Ijänstår såsom sådan.

Utskottet har ansett lämpligt, att för rätt till hel pension från

nämnda anstalt bör för folkhögskollärarpersonalen fastställas en lefnadsålder

af 65 år men i öfrigt gällande bestämmelser i nyssnämnda §

bibehållas. Genom en sådan förhöjning skulle åvägabringas öfverensstämmelse

med den af innevarande års Riksdag redan antagna lagen

angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension, som för ämnes- och

öfningslärare vid statens läroverk, bland annat, stadgar 65 lefnadsår

för rätt till hel pension. Äfven den omständigheten att folkhögskollärare

kunna erhålla afkortad pension har utskottet ansett böra bär beaktas.

Utskottet får alltså hemställa,

a) att Riksdagen må medgifva delaktighet i döfstumlärarnes

pensionsanstalt samt i folkskollärarnes änkeoch

pupillkassa för folkhögskollärarpersonalen på villkor,

bestämmelser och sätt, som Kungl. Maj:t föreslagit,

dock att för rätt för den manliga folkhögskollärarpersonalen

till hel pension vid afgång från tjänst skall

fordras uppnådda 65 lefnadsår, och att för beräkning

af tjänstår undervisningstiden skall utgöra minst 20

veckor; samt

b) att Riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj :ts

förslag, öka det såsom bidrag till förenämnda kassa å

tionde hufvudtiteln uppförda anslag med 4,377 kronor.

Any. höjning 9:o) Under punkt 7 af tionde hufvudtiteln har Kungl. Magt före
nt

^ärarna^i slagit Riksdagen dels medgifva, att hvarje folkskoleseminarium måtte,

läsämnen vid under iakttagande i tillämpliga delar af föreskrifterna i reglementet

f°lnaHern™ för folkskollärarnas pensionsinrättning, för hvar och en af de vid den

öfningsskolor. med seminariet förenade öfningsskolan befintliga lärartjänster, hvilka

[7.] skulle uppehållas af examinerade manliga eller kvinnliga folkskollärare,

erhålla delaktighet i nämnda pensionsinrättning efter det högsta lönebelopp,

hvaraf den lärare, som innehade tjänsten, på grund af tjänstålder,

enligt gällande författning ägde att komma i åtnjutande,

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

31

dels ock öka det under riksstatens tionde liufvudtitel uppförda

anslaget: »Bidrag till folkskollärares pensionering» med 4,145 kronor

samt det under samma liufvudtitel uppförda anslaget: »Bidrag till folkskollärarnes

änke- och pupillkassa» med 100 kronor.

Hvad beträffar denna fråga, har departementschefen till statsrådsprotokollet

öfver ecklesiastikärenden den 12 januari 1907 anfört följande.

»Enligt nådiga cirkulärbrefvet den 31 december 1877 har delaktighet

i folkskollärarnas pensionsinrättning, under iakttagande i tillämpliga

delar af föreskrifterna i reglementet för nämnda inrättning, förklarats

tillkomma samtliga folkskollärar- och folkskollärarinneseminarier för

hvarje sådan lärartjänst vid de med seminarierna förenade öfningsskolor,

för hvilken aflöning blifvit af Kungl. Maj:t fastställd, och som

är afsedd att uppehållas af examinerad folkskollärare eller -lärarinna,

hvarjemte genom nådigt bref den 19 maj 1899 bestämts, att dessa

tjänster skola vara förbundna till delaktighet i pensionsinrättningen

efter ett belopp af 1,000 kronor. Vid denna tid var delaktighetsbeloppet

i pensionsinrättningen lägst 800 kronor och högst 1,000 kronor.

För att nu ifrågavarande lärarpersonal skulle blifva delaktig efter ett

belopp af 1,000 kronor, var det därför erforderligt att då uttryckligen

föreskrifva detta. Först genom den af 1900 års Riksdag beslutade

förändring i aflöningsförmånerna för folkskollärarna blef delaktighetsbeloppet

för alla tjänster detsamma, eller 1,000 kronor.

Uti underdåniga skrivelser, dagtecknade juli 1901, gjordes af

lärare och lärarinnor vid folkskoleseminariernas öfningsskolor framställning

därom, att Kungl. Maj:t täcktes vidtaga sådana åtgärder, att för

deras innehafda tjänster pensionsbeloppet höjdes vare sig genom ökandet

af delaktighetsbeloppet i folkskollärarnas pensionsinrättning till respektive

2,000 kronor och 1,500 kronor eller på annat sätt, så att pensionsbeloppet

uppginge till 1,500 kronor för manlig och 1,125 kronor för

kvinnlig innehafvare af sådan tjänst, hvarom här vore fråga.

För framställningen anfördes såsom hufvudsakligt skäl, att, sedan

lönerna för ifrågavarande lärare och lärarinnor bragts upp till jämnhöjd

med de bäst aflönade folkskollärares och folkskollärarinnors i riket,

i det. att de då utgjorde för lärare högst 2,400 kronor och för lärarinna

högst 1,800 kronor, hvarigenom deras ekonomiska ställning under

tjänstetiden ganska väl tillgodosetts, ett visst missförhållande uppstått

mellan lönen och den vid afgången ur tjänsten till buds stående pensionen,

hvilken senare, begränsad genom delaktighetsbelopp efter 1,000

kronor, utginge med allenast 750 kronor årligen, ett belopp, som

sökandena funne otillräckligt för tryggande af deras ålderdomsförsörj
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

ning; och åberopades i samband härmed, att i några större städer

folkskollärare och folkskollärarinnor, hvilkas arbete och ställning motsvarade

sökandenas, genom kommunernas mellankomst fått sig tillerkända

så kallade tilläggspensioner.

Uti häröfver den 15 oktober 1901 afgifvet underdånigt utlåtande

yttrade direktionen öfver folkskollärarna^ pensionsinrättning, att direktionen

funne förverkligandet af sökandenas önskningar om höjning af

delaktighetsbeloppet för de vid ifrågavarande öfningsskolor inrättade

folkskollärar- och folkskollärarinnetjänster i och för sig af billighet

påkallade — särskilt med hänsyn till den höjning i aflöningen, som

för dessa tjänster inträdt —, men att det tillika måste beaktas, att

frågan om ändring i det -då för alla i folkskollärarnas pensionsinrättning

upptagna tjänster lika bestämda delaktighetsbeloppet vore af för stor

och ingripande betydelse för att lämpligen böra upptagas beträffande

allenast någon mindre grupp af tjänster, åt hvilken såsom åt läraroch

lärarinnetjänsterna vid folkskoleseminariernas öfningsskolor genom

särskildt nådigt beslut delaktighet i pensionsinrättningen medgifvits;

och fann sig direktionen fördenskull förhindrad att förorda ifrågavarande

framställning.

Framställningen föranledde då ej heller någon Kung]. Maj:ts åtgärd.

Uti nådiga propositionen den 31 december 1903 angående lönereglering

för folkskoleseminarierna m. m. föreslog Kungl. Maj:t, att

arfvodena för de manliga lärarna i läsämnen vid seminariernas öfningsskolor

skulle, liksom enligt då gällande bestämmelser, utgå i fyra grader

med 1,500, 1,800, 2,100 och 2,400 kronor; och i fråga om aflöningsförmånerna

för de kvinnliga lärarna i läsämnen i samma öfningsskolor

föreslogs ingen annan ändring, än att för dessa lärare, som ägde uppbära

ett arfvode af 1,500 kronor järnte ett ålderstillägg å 300 kronor

efter 10 års väl vitsordad tjänstgöring, arfvodet skulle utgå i tre grader

med 1,500, 1,650 och 1,800 kronor med uppflyttning från lägre till

högre lönegrad efter 5 år. Beträffande ifrågavarande lärarpersonals

pensionering innehöll samma proposition endast den bestämmelsen, att

lärare i öfningsskolan skulle vara skyldig att från tjänsten afgå vid

uppnådda 60 lefnadsår och 30 tjänstår, därest ej Kungl. Maj:t i särskildt

fall funne skäl tillåta sådan lärare att vid tjänsten kvarstå.

Med anledning af inom Riksdagen väckta motioner beslöt Riksdagen,

att arfvodet skulle utgå för såväl manliga som kvinnliga lärare

i läsämnena i berörda öfningsskolor i fyra aflöngsgrader, för de förra

med 1,700, 2,000, 2,300 och 2,600 kronor samt för de senare med 1,500,

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande X:o 11.

33

1,650, 1,800 och 2,000 kronor, hvarjämte Riksdagen nedsatte tiden för

pensionsålderns inträdande till 55 år för kvinnlig lärare.

I sin skrifvelse den 18 maj 1904 i anledning af dels förutnämnda

proposition dels ock omförmälda motioner yttrade Riksdagen beträffande

af motionärerna ifrågasatt höjning af pensionsbeloppen för lärarpersonalen

vid ifrågavarande öfningsskolor följande:

»Angående pension åt manliga lärare i seminariernas öfningsskolor

hade motionärerna anfört, att för dessa lärare, som vore delaktiga i

folkskollärarnas pensionsinrättning och för närvarande erhölle en pension

af 750 kronor, ingen ändring i detta afseende vore i propositionen

föreslagen, och att de sålunda skulle i fråga om pension få en oförmånligare

ställning än folkskollärarna i större och medelstora stadssamhällen.

Motionärerna hade ansett, att nämnda lärare borde likställas med

lärare i öfningsämnen, och därför hemställt, att pensionsbeloppet för

manlig lärare i läsämnen i seminariums öfningsskola skulle utgöra tre

fjärdedelar af det befattningen åtföljande arfvode med ålderstillägg, dock

att från allmänna indragningsstaten endast skulle utgå skillnaden mellan

det belopp, som erhölles från folkskollärarnas pensionsinrättning, och

pensionen i dess helhet.

Motsvarande hemställan hade gjorts i fråga om kvinnliga lärare

i öfningsskolor.

Riksdagen har funnit det vara ett behj ärtansvärdt ändamål att

höja de ifrågavarande lärarnas pensionsbelopp, men då någon utredning

angående lämpligaste sättet att ordna denna angelägenhet ej föreligger,

och då dessutom ny allmän pensionslag snart torde vara att förvänta,

har Riksdagen ej ansett sig för närvarande böra vidtaga någon ändring

med afseende på dessa lärares pensionering.))

Jag torde då i detta sammanhang böra erinra, att enligt nu berörda

lönereglering för folkskoleseminarierna pensionsbeloppet för öfningslärare

vid dessa seminarier utgör tre fjärdedelar af det befattningen åtföljande

arfvode med ålderstillägg, hvilket arfvode med ålderstillägg

uppgår för manlig lärare till högst 1,800 kronor och lägst 1,300 kronor

samt för kvinnlig lärare till högst 1,800 kronor och lägst 1,200 kronor.

Med afseende å storleken af pensionen för lärarpersonalen vid

seminariernas öfningsskolor har emellertid någon förbättring inträdt

såsom följd af 1906 års Riksdags beslut angående lönereglering för

folkskollärarna. Genom de i enlighet med nämnda beslut den 14 september

1906 utfärdade nådiga kungörelser om ändrad lydelse af §§ 1

och 7 i nådiga kungörelsen angående aflöning åt lärare vid folkskolor

och småskolor den 1 juni 1900 och angående ändrad lydelse af vissa

Bill. till Biksd. Prat. 1007. 4 Sami. 1 Afd. 11 Höft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

''Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

§§ i reglementet för folkskollärarnas pensionsinrättning kar förordnats,

bland annat, dels att ordinarie lärare vid folkskola skall i årlig lön

åtnjuta minst 900 kronor samt tre ålderstillägg hvart och ett å 150

kronor för manlig lärare och 100 kronor för kvinnlig, dels ock att

hvarje skoldistrikt, som har en eller flera egentliga folkskolor, skall

vara förbundet att för livar och en af där befintliga ordinarie folkskollärartjänster

i pensionsinrättningen ingå efter det högsta lönebelopp,

hvaraf den lärare, som innehar tjänsten, på grund af tjänstålder enligt

gällande författning äger att komma i åtnjutande. Härigenom höjdes

pensionen, som utgår med 75 procent af delaktighetsbeloppet, till 1,013

kronor för manlig lärare och 900 kronor för kvinnlig lärare. Genom

samma nådiga kungörelser föreskrefs vidare, att pensionsafgift skall

erläggas icke endast af skoldistrikt med 5 procent af delaktighetsbeJoppet

utan äfven af vederbörande tjänstinnehafvare med 2 Vi procent

af samma belopp, samt att de extra pensionsafgifter, som på grund af

8 § i pensionsreglementet komma att utgå, skola erläggas af statsmedel.

Då i förut omförmälda nådiga cirkulär den 31 december 1877

förordnats, att med afseende å delaktigheten i folkskollärarnas pensionsinrättning

för lärartjänsterna vid folkskoleseminariernas öfningsskolor i

tillämpliga delar skola iakttagas föreskrifterna i reglementet för nämnda

inrättning, lärer, då delaktighetsbeloppet för ordinarie folkskollärartjänst,

såsom. nyss antvdts, numera utgör för manlig lärare 1,350 kronor och

f ör kvinnlig lärare 1,200 kronor, samma beräkningsgrund böra tillämpas

för lärartjänsterna vid folkskoleseminariernas öfningsskolor samt pensionerna

till dessas innehafvare följaktligen utgå efter enahanda delaktighetsbelopp

som för manliga och kvinnliga folkskollärare. På grund

häraf äro pensionerna för dessa öfningsskolors lärarpersonal numera

1,013 kronor för manlig lärare och 900 kronor för kvinnlig lärare.

Det torde emellertid med fog kunna göras gällande, att äfven

dessa pensionsbelopp icke stå i lämplig proportion till de löneförmåner,

pensionstagarna numera under tjänstetiden åtnjuta. En förhöjning af

sistnämnda pensioner är fördenskull af rättvisa och billighet påkallad.

På hemställan af statsrådet och chefen för finansdepartementet har

Kungl. Maj:t förut denna dag beslutat att förelägga Riksdagen förslag

till lag angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension. Denna lag

skall dock icke äga tillämpning å nu ifrågavarande lärarpersonal.

Då, såsom jag redan nämnt, manlig och kvinnlig öfningslärare

vid folkskoleseminarium äger uppbära en pension, motsvarande tre fjärdedelar

af det befattningen åtföljande arfvode med ålderstillägg, anser

jag, att för manlig och kvinnlig lärare i läsämnen vid seminariums

öfningsskola pensionsbeloppet bör bestämmas på enahanda sätt. Efter

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

35

sådan beräkningsgrund skulle pensionsbeloppet blifva 1,950 kronor för

manlig och 1,500 kronor för kvinnlig lärare vid öfningsskolorna.

Pensionsafgifterna skulle i så fall blifva för manlig lärare G 5 kronor

och för kvinnlig lärare 50 kronor samt för seminariet, med hvars anslag

skall bestridas de utgifter, som enligt pensionsreglementet det åligger

skoldistriktet att erlägga, respektive 130 kronor och 100 kronor. De

förhöjda extra pensionsafgifter, som jämlikt 8 § i pensionsreglementet

skola erläggas, böra utgå af statsmedel. Härtill skall jag i nästa ärende

återkomma.

Genom den ifrågasatta förhöjningen af delaktighetsbeloppet i folkskollärarnas

pensionsinrättning varder jämväl delaktighetsbeloppet i folkskollärarnas

änke- och pupillkassa på motsvarande sätt höjdt. Pension

för änka efter lärare af ifrågavarande slag skulle, när barn ej efterlefver,

höjas från 270 kronor till 520 kronor. Pensionsafgiften till

kassan skulle för sådan tjänstinnehafvare komma att utgå med 8G

kronor 67 öre i stället för 45 kronor.

De stadganden, jag nu ifrågasatt, kunna göras gällande äfven mot

den redan anställda lärarpersonalen vid öfningsskolorna, enär de enligt

§ 22 i seminariestadgan äro antagna endast på förordnande.

Genom filosofie doktorn Hans Tiselius har jag låtit verkställa

utredning angående den kostnad, som den af mig nu föreslagna förhöjningen

af pensionsbeloppen skulle tillskynda statsverket; och gifver

denna utredning vid handen, att för ändamålet erfordras ett årligt

statsbidrag af 4,245 kronor, hvaraf belöpa på folkskollärarnas pensionsinrättning

4,145 kronor samt på folkskollärarnas änke- och pupillkassa

100 kronor. Härtill komma de ökade extra pensionsafgifter, hvilka

kunna komma att utgå.»

Emot Kungl. Maj:ts föreliggande förslag har utskottet icke haft

annat att erinra än att pensionsbeloppen synts väl höga. Enligt nu

gällande bestämmelser utgår pension från folkskollärarnas pensionsinrättning

med tre fjärdedelar af delaktighetsbeloppet. En sådan beräkning

har utskottet dock ansett i nu förevarande fall leda till väl höga

pensioner och vill därföre förorda, att för dem, hvilka enligt detta förslag

skulle blifva delägare i pensionsinrättningen, må i öfverensstämmelse

med hvad som föreskrifves i den af innevarande Riksdag antagna

pensionslagen bestämmas, att pension skall utgå med två tredjedelar

af befattning åtföljande lön jämte ålderstillägg.

Utskottet får sålunda hemställa,

att Riksdagen må

a) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag medgifva,

att hvarje folkskoleseminarium må, under iakttagande

Utskottet*

yttrande.

s. 36 Kontrollera mot PDF

Ang. bidrag

till folkskollärares

''pensionering

m. m.

[80

Ang. pensionering

enligt

pensionslagen

af civila tjänstinnehajvare

m. m.

[9.]

36 Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

i tillämpliga delar af föreskrifterna i reglementet för

folkskollärarnas pensionsinrättning, för hvar och en

af de vid den med seminariet förenade öfningsskolan

befintliga lärartjänster, hvilka skola uppehållas af

examinerade manliga eller kvinnliga folkskollärare,

erhålla delaktighet i nämnda pensionsinrättning efter

det högsta lönebelopp, hvaraf den lärare, som innehar

tjänsten, på grund af tjänstålder, enligt gällande författning

äger att komma i åtnjutande, dock att pension

för ifrågavarande lärare må bestämmas till högst två

tredjedelar af tjänsten åtföljande lön jämte ålderstillägg;

samt

b) öka det under riksstatens tionde hufvudtitel

uppförda anslaget: »Bidrag till folkskollärares pensionering»

med 4,145 kronor samt det under samma

hufvudtitel uppförda anslaget: »Bidrag till folkskollärarnas

änke- och pupillkassa» med 100 kronor.

10:o) Uti särskild proposition den 31 december 1906 (n:o 39)

angående ändrade bestämmelser rörande anslag till högre folkskolor har

Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att öka dels under tionde hufvudtiteln

uppförda anslaget: ''Bidrag till folkskollärares pensionering’ med

3,081 kronor, dels ock det under samma hufvudtitel uppförda anslaget:

''Bidrag till folkskollärares änke- och pupillkassa’ med 165 kronor.

I utlåtande n:o 9 angående reglering af utgifterna under riksstatens

åttonde hufvudtitel har utskottet hemställt, att detta Kungl.

Maj:ts förslag måtte af Riksdagen bifallas; hvilket utskottet skolat här

anmäla.

ll:o) Uti en den 12 januari innevarande år till Riksdagen aflåten

proposition (n:o 18), med förslag till lag angående civila tjänstinnehafvares

rätt till pension, har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att

dels å ordinarie stat under tionde hufvudtiteln uppföra ett förslagsanslag

å 100,000 kronor till pensionering, enligt pensionslagen, af

civila tjänstinnehafvare;

dels, såsom bidrag till bestridande af förvaltningskostnaden för en i

hufvudsaklig öfverensstämmelse med det vid propositionen fogade utdrag

af statsrådsprotokollet öfver finansärenden angifna grunder ordnad ny

änke- och pupillkassa för civilstaten, likaledes å ordinarie staten under

tionde hufvudtiteln uppföra ett bestämdt anslag å 35,000 kronor;

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

dels medgifva, att från och med år 1893 uppkomna och härefter

uppkommande behållningar å det till pensionsstaten för civila ämbetsoch

tjänstemäns änkor och omyndiga barn anvisade anslag å 45,000

kronor må tillfalla den nya änke- och pupillkassan för civilstaten med

skyldighet för denna kassa att svara för utbetalning i behörig ordning

af de till utgående från nämnda anslag redan anvisade pensionera

dels ock, under förutsättning af bifall till hvad i berörda proposition

sålunda och i öfrig! föreslagits, från riksstaten utesluta de å tionde

hufvudtiteln nu uppförda ordinarie anslagen till civilstatens pensionskassa

af tillhopa 112,286 kronor.

I enlighet med hvad utskottet i. utlåtande n:o 51 hemställt, har

Riksdagen bifallit hvad Kungl. Maj:t beträffande omförmälda anslagsbelopp

föreslagit: hvilket utskottet skolat här

anteckna.

12:o) Uti särskild preposition af den 21 december 1906 (n:o 62)

har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva, dels att punkten 2 i

de utaf Kungl. Maj:t med 1877 års Riksdag antagna grunder för

pensionering af arméns befäl och underbefäl med vederlikar måtte

erhålla följande förändrade lydelse:

»2.

Enhvar af förenämnda ämbets- och tjänstemän, hvilken vid

afskedstagandet stått i statens tjänst i 30 år, eller, om han är underofficer

vid värfvadt garnisonsregemente eller fortifikationen, i 25 år,

samt i öfrigt till arméns pensionskassa erlagt stadgad pensionsafgift,

och är till pension ur kassan berättigad, äger att efter erhållet afsked

undfå fyllnadspension, beräknad enligt punkten 1 här ofvan, om tillika

följande lefnadsår äro uppnådda, nämligen af:

a) generaler af alla grader, generalintendenten, militärbefälhafvaren

å Grottland, krigsarkivarien samt vaktmästarna vid militära ämbetsverk

och staber ........................................................................•......................... 65 år;

b) regements- och sekundchefer äfvensom öfriga chefer för särskildt

för sig bestående militära kårer, öfverstarna vid generalstaben och fortifikationen,

kommendanten i Boden, öfverfältintendenten, chefen för krigshögskolan,

professorn vid generalstaben, fältintendenter, auditörer, sekreteraren

vid fortifikationen, regementsläkare, chefen för arméförvaltningens

intendentsdepartements sjukvårdsbyrå, chefläkaren vid garnisonssjukhuset

i Stockholm, regementsveterinärer, tygingenjörer, fabriksingenjörer, tygförvaltare,

fabriksförvaltare, kassörer och förrådsförvaltare vid fortifikn
-

Ang. ändring

i pensionsåldern

för

personal vid

intendenturkåren

m. fl.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Sänkning af

intendentur.

personalens

pensionsålder.

tionen, förvaltare vid intendenturkåren, fanjunkarna vid krigsskolan,

väbeln vid artilleri- och ingenjörhögskolan, tygunderofficerare, verkmästare,

besiktningsrustmästare, tygskrifvare, fabriksskrifvare, tyghandtverkare,

gevärshandtverkare och handtverkare vid trängen......... 60 år;

c) öfriga i mom. b ej upptagna regementsofficerare, regements
intendenter,

intendenter, bataljonsläkare, assistenten å arméförvaltningens

intendentsdepartements sjukvårdsbyrå, sjukhusläkaren med bataljonsläkares

lön vid garnisonssjukhuset i Stockholm, regementsstallmästare,

bataljonsveterinärer ................................................................................... 55 år;

d) officerare af kompaniofficers grad, underintendenter, under
officerare,

med undantag af fanjunkarna vid krigsskolan och tygunderofficerare

äfvensom musikpersonal........................................................ 50 år.»

dels ock att föreskrift måtte meddelas därom, att nuvarande löntagare,

som icke önskade få de nya bestämmelserna på sig tillämpade,

skulle senast sex månader efter deras trädande i kraft därom göra anmälan

hos direktionen öfver arméns pensionskassa.

Till det propositionen bilagda statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsdepartementet

för nämnda dag har departementschefen härom

yttrat följande.

»Enligt de af Kungl. Maj:t med 1877 års Riksdag fastställda

grunder för pensioneringen af arméns befäl och underbefäl med vederlikar

inträder pensionsåldern för generalintendenten vid uppnådda 65

år samt för regementsintendenter vid 60 år. Efter intendenturkårens

omorganisation år 1892 gjorde Kungl. Maj:t framställning till 1894

års Riksdag därom, att pensionsåldern för fältintendenter, intendenter

och förvaltare vid intendenturkåren skulle bestämmas till densamma

som för regementsintendenterna eller 60 år.

Riksdagen ansåg den omständigheten, att för de förutvarande regementsintendenterna

varit stadgad rätt att vid f}dlda 60 lefnadsår tillträda

fyllnadspension, icke ovillkorligen borde medföra, att för den nya

intendenturkåren i dess helhet samma bestämmelser skulle antagas, enär

af kårens ifrågavarande tjänstebefattningar icke alla vore likställda med

de förutvarande regementsintendenternas. Om det också kunde befinnas

lämpligt, att intendenterna erhölle rätt till fyllnadspension vid samma

ålder som de med dem likställda regementsintendenterna, och att således

dem ålades att afgå från tjänsten vid 63 års ålder, för att man måtte

hafva visshet, att de i tjänst varande intendenterna ägde den kroppsliga

rörlighet och uthållighet, som utan tvifvel deras tjänst i synnerhet i krig

fordrade, äfvensom att bland de pensionerade vid mobilisering funnes

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

39

någon tillgång till reserver, ansåge Riksdagen däremot i afseende å

fältintendenterna och förvaltarna, hvilkas befattningar icke i allmänhet

kräfde samma rörlighet och spänstighet som intendenternas, utan syntes

mera likställda med vanliga civila tjänster, rätten till fyllnadspension

böra inträda först vid 65 års ålder.

1902 års Riksdag medgaf på Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning,

att pensionsåldern för öfverfältintendenten skulle utgöra 65 år och

för underintendenter 55 är.

Intendenturkårens personal är alltså pensionsberättigad efter uppnåendet

af nedannämnda lefnadsålder i hvarje särskild grad, nämligen:

generalintendenten .........

....... 65

år

öfverfältintendenten .......

....... 65

»

fältintendenter...................

....... 65

»

intendenter.........................

........ 60

»

underintendenter .............

....... 55

»

förvaltare .........................

........ 65

I enlighet med gällande bestämmelser rörande pensionering af arméns

personal inträder skyldighet att ur tjänst afgå med pension och

fyllnadspension för ofvan angifna beställningsinnehafvare 3 år efter inträdet

i pensionsåldern.

I underdånig skrifvelse den 30 december 1905 har generalintendenten,

under erinran att hans företrädare i ämbetet vid flere tillfällen

hos Kung], Maj:t framhållit nödvändigheten af en sänkning i

pensionsåldern för intendenturkårens personal, på det att ökad tillgång

å intendenturtjänstemän i reserv skulle kunna beredas, gjort förnyad

framställning om vidtagande af åtgärder i sådant syfte. Generalintendenten

anför därvid, att i händelse af mobilisering bristen å intendenturpersonal

i reserv, beräknad allenast på grund af gällande mobiliseringsplaner

och utan hänsyn till behofvet af dylik personal för reservocli

landstormstrupper, för närvarande uppginge till 125 intendenturtjänstemän

af officers rang. Emellertid kunde det af ekonomiska skäl

ej ifrågakomma att i fred fylla denna brist med fast anställd personal

vid intendenturkåren, och det vore äfven omöjligt att anskaffa eu reserv

af utbildade intendenturtjänstemän, tillräckligt stor för fyllande af hela

bristen. Man måste fördenskull åtnöja sig därmed, att det oundgängliga

behofvet blefve tillgodosedt. Om man i detta syfte granskade beskaffenheten

af de befattningar, för hvilka vid mobilisering personal,

utöfver den i fred befintliga, måste anskaffas, funne man däraf tre

skilda kategorier, nämligen dels sådana befattningar, som med nöd
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

vändighet kräfde eu fullständigt utbildad intendenturpersonal, dels sådana,

som nöjaktigt borde kunna handhafvas af personal med en mindre grad

af intendenturutbildning, och slutligen sådana, som kunde upprätthållas

af civila yrkesmän, hvilka genom sin sysselsättning i borgerliga lifvet

ägde förutsättningar för att fylla sina uppgifter i dessa befattningar

utan att hafva undergått någon särskild intendenturutbildning. Till

den förstnämnda kategorien hörde befattningar såsom armé-, fördelnings-,

brigad-, expeditions-, regemente- och depåintendenter samt adjutanter

hos högre intendenturtjänstemän. För dessa måste således tillgång

finnas af stamanställd eller f. cl. stamanställcl personal. Till den andra

kategorien borde förrådsintendents-, sjukvårdsintendents-, magasinschefsm.

fl. befattningar hänföras, hvilka kunde rekryteras af i mindre grad

utbildad reservintendenturpersonal, under det att till tredje kategorien

räknades de i högre staber ingående proviantmästare-, kamrers-, bokhållare-,

kassörs- m. fl. befattningar.

Beträffande de befattningar, som med nödvändighet kräfde en

fullt utbildad intendenturpersonal, kunde intendenturkåren med dess

nuvarande reserv icke ens fylla behofvet af regementsintendenter inom

krigsskådeplatsen, långt mindre behofvet af de till ett antal af omkring

50 uppgående viktiga befattningarna såsom depåintendenter i hemorten.

För närvarande måste vid mobilisering omkring 15 regmentsintendenter

tagas från sina regementen för att bestrida de ännu viktigare befattningarna

såsom expeditionsintendenter vid fälthären och etappväsendet

eller såsom ställföreträdande fördelningsintendenter i hemorten. Hvilka

svårigheter, för att ej säga vådor, som för dessa regementen såväl vid

mobiliseringen som i fält kunna uppstå därigenom, att till följd häraf

största delen af förplägnacls- och utrustningsarbetet vid regementet

måste läggas i oerfarna händer, kunde lätt inses. Visserligen finge,

enligt Kungl. Maj:ts medgifvande, omkring 30 såsom intendentsaspiranter

kommenderade officerare vid mobilisering disponeras till intendenturtjänst,

men det vore i längden ohållbart att i denna utsträckning taga

officerare på stat från deras militära befattning, hvarigenom motsvarande

brist uppstode i officerskadrerna.

Snart sagdt lika ogynnsamt vore förhållandet med befattningarna

såsom depåintendenter i hemorten, hvilka samtliga nu måste bestridas af

personer, som fullständigt saknade erfarenhet i intendenturtjänst. Dessa

depåintendenter skulle dock öfvertaga alla de till regementsintendentsbefattningen

vid respektive regementen hörande åligganden och sålunda,

bland annat, ombesörja all förplägnad och utrustning af arméns ersättningstrupper

och nyformationer. Detta kunde emellertid icke med någon

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11-

41

framgång verkställas af en personal, som saknade all erfarenhet och

kunskap i de till tjänsten hörande föreskrifter, och hos hvilken man icke

kunde påräkna det förutseende samt den omdömesförmåga, som intendenturtjänsten

oafvisligen kräfde.

Beträffande nu nämnda befattningar såsom regements- och depåintendenter

läte det sig ej heller göra, med hänsyn till mångsidigheten

i de därmed förenade tjänstegöromålen, att i dem använda personer,

hvilka erhållit en mindre grad af intendenturutbildning, utan måste

dessa tjänster handhafvas af stamanställd eller f. d. stamanställd personal.

Af det anförda framginge den oeftergifliga nödvändigheten af att

öka intendenturkårens reserv af f. d. stamanställd personal. För närvarande

utgjordes denna, i hvad rörde beställningar af officers rang, af

endast 8 personer, af hvilka 5 vore öfver 63 år gamla. Denna ringa

tillgång på f. d. stamanställd personal kunde ej heller på grund af

intendentur tjänstemännens höga pensionsålder — 60 ä 65 år med därutöfver

3 respitår — för framtiden i nämnvärd grad ökas, och beräkninga]''

i detta afseende visade en reserv af högst ett tiotal dylika

tjänstemän, hvilka för öfrigt på grund af ålder till en del kunde antagas

redan före afskedet vara mer eller mindre otjänstbara.

Med nuvarande bestämmelser kunde intendenturkåren sålunda ej

tillföras erforderlig och lämplig reserv af f. d. stamanställd personal,

hvadan detta kraf måste påkalla särskilda åtgärder för att tillgodoses.

Härvid funnes enligt generalintendentens förmenande ingen annan utväg

att välja än att nedsätta intendenturpersonalens pensionsålder.

För eu sådan sänkning funnes dessutom, såsom vid upprepade tillfällen

framhållits, andra mycket vägande skäl. Intendenturtjänsten

ställde på den tid, då nuvarande pensionsbestämmelser lämnades, icke

de stora fordringar på personalens rörlighet samt obrutna själs- och

kroppskrafter, som erfarenheten numera visat vara nödvändiga. Med

den utveckling kåren erhållit, hade nya kräfvande uppgifter förelagts

densamma, såsom t. ex. utbildning af värnpliktige såväl till underbefäl

i intendenturtjänst som till fackmän i bageri-, slakteri- och magasinstjänst.

Härigenom hade äfven trupp tjänst numera ålagts intendenturpersonalen,

och omkring 16 intendenturtjänstemän af officers rang vore

för sådan tjänstgöring årligen kommenderade vid de under vapenöfnitigarna

pågående intendenturskolorna. Härtill komme, att intendenturtjänsten

äfven i öfrigt, med den ökade vapenöfningstiden och de årliga

fält- och fälttjänstöfningarna, blifvit långt mer ansträngande och fått eu

Helt annan karaktär än förut, i följd hvaraf den kräfde en i alla afseenden

fullt arbetsduglig personal. Allt detta gjorde, att intendenturbefattBih.

till Iiiksd. Prof. 1907. 4 Sami. 1 Afd. Il Höft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets Utlåtande N:o IL

ningarna numera icke kunde med fördel upprätthållas af så ålderstigna

personer, som de nu gällande pensionsbestämmelserna betingade.

Ännu mindre kunde en sådan personal motsvara de kraf, som

ställdes på intendenturkåren i fält, där arbetet på grund af sin intensitet

och under trycket af det ansvar, som alltid måste hvila öfver detsamma,

kräfde en fysisk och andlig uthållighet, som i regeln ej kunde påräknas

hos personer, som befunne sig i en ålder af 60 till 70 år. En befälhafvare

måste af sin biträdande intendenturtjänsteman kunna fordra full

rörlighet och samma förmåga af handlingskraft som af sin militära

stabspersonal, ett förhållande, som äfven bidragit till att i flera af

utlandets arméer officerare vid respektive vapenslag utförde de åligganden

rörande truppernas underhåll m. m., som hos oss handhades af

intendenturen. Men huru skulle vår intendenturpex’Sonal med eu del

representanter i en ålder af 60 till 70 år kunna utveckla den lifliga

verksamhet, som bland annat truppernas lifsmedelsunderhåll med nödvändighet

kräfde, och huru skulle densamma med sitt tröttande detaljarbete

i allmänhet förmå att under fältlifvets strapatser bibehålla det

vakna intresse för truppernas bästa, utan hvilket den ej kunde fylla

sin uppgift?

De i det föregående berörda förhållandena afsåge, såsom framhållits,

intendenturtjänsteman med officers rang, men äfven för dem af underofficers

rang, nämligen intendenturkårens förvaltare, vore den nuvarande

pensionsåldern af 65 år enligt generalintendentens uppfattning alltför

hög. Redan år 1902 gjorde en stor del af dessa förvaltare till dåvarande

generalintendenten hemställan om åtgärder för sänkande af förvaltarnas

pensionsålder. De anförde därvid, att med nuvarande bestämmelser,

såsom erfarenheten visat, flera af dem blifvit försatta i det läge

att, ehuru utarbetade och otjänstbara, likväl nödgas för vinnande af

pensionsrätt i sina beställningar kvarstå många år utöfver den ålder, då

dåligt hälsotillstånd och brutna kroppskrafter begränsade eller omintetgjorde

deras förmåga att ens någorlunda kunna fullgöra sin tjänst.

Med anledning af denna hemställan yttrade dåvarande generalintendenten

i skrifvelse till Kungl. Maj:t den 7 januari 1903, att han i allo

delade den uppfattning, hvilken legat till grund för berörda hemställan.

Häruti instämmer nuvarande generalintendenten, hvilken därvid tillika

erinrat, att förvaltarne, innan den nya intendenturkåren på grund af

1892 års urtima Riksdags beslut började organiseras, såsom underofficerare

vid armén varit pensionsberäittigade 15 lefnadsår tidigare än

de nya förvaltarne enligt 1894 års Riksdags beslut, och detta ehuru göromålen

och ansvaret i tjänsten för de förra icke på långt när hade den

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

43

omfattning, som för de senare vore fallet. Då härtill komme, att förvaltarnes

verksamhet till stor del och i regeln många timmar dagligen

vore förlagd till dragiga samt om vintern oeldade och kalla förrådslokaler,

insåges lätt, att intendenturkårens förvaltare mer än flertalet

andra stateDS tjänstemän vore utsatta för att i sin tjänst ådraga sig

ohälsa och i förtid brutna kroppskrafter.

Med hänsyn till nu anförda förhållanden, och då det ej kunde vara

med statens förmån och värdighet förenligt, att tjänstemän så länge

tvingades kvarstå i tjänsten, att de såväl efter eget som andras omdöme

på grund af ålder och aftagande kroppskrafter ej förmådde fullgöra sina

åligganden, hölle generalintendenten före, att redan af denna anledning

tillräckliga skäl förefunnes att sänka äfven förvaltarnes pensionsålder.

Härigenom vunnes äfven, att genom en dylik åtgärd eu väl behöflig

reserv af förvaltare skulle vid mobilisering kunna påräknas, hvarigenom

åtminstone vid en del af de förplägnadsmagasin, som för närvarande inom

krigsskådeplatsen måste organiseras under själfständigt befäl af civila

personer, kunde till chefer erhållas i intendenturtjänst väl erfarna förvaltare.

Vore det sålunda på grund af hvad ofvan anförts af flera anledningar

nödvändigt, att intendenturstjänstemännens pensionsålder sänktes,

uppstode frågan, hvika åldersgränser i detta hänseende lämpligen borde

fastställas. Inom flera arméer i utlandet, exempelvis i Frankrike, Danmark

och Norge, vore intendenturtjänstemännen i fråga om pensionering

jämnställda med arméns befäl och underbefäl, ett förhållande,

som af föregående generalintendenter blifvit framhållet såsom särdeles

önskvärd! äfven för vår armé. För egen del ansåge generalintendenten,

i full anslutning till en sådan ståndpunkt, ett dylikt förhållande

vara det principiellt riktiga. Därigenom kunde det oafvisliga

behofvet af f. d. stamanställd intendenturpersonal i reserv i största möjliga

mån tillgodoses och arméns intendenturtjänstemän hållas vid den

vigör, som med nödvändighet fordrades för ett kraftigt handhafvande

af intendenturtjänsten.

Då emellertid en förändring af denna omfattning skulle för samtliga

kårens medlemmar, med undantag af general- och öfvcrfältintendenten,

medföra en sänkning af pensionsåldern med 10 eller .15 år,

kunde steget i den afsedda riktningen icke på en gång tagas fullt ut,

enär därigenom ett för stort antal vakanser inom kåren på alltför kort

tid skulle uppkomma. Det vore därför enligt generalintendentens uppfattning

lämpligt att som en öfvergång tills vidare begränsa den ifrågavarande

sänkningen till 5 år för samtliga beställningsmnehafvare, med

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets Utlåtande N;o 11.

undantag för generalintendenten, beträffande hvilken helt naturligt ingen

ändring borde förekomma. Intendenturtjänstemännens pensionsålder

skulle med eu dylik förändring inträda vid följande lefnadsår:

för generalintendenten............................ 65 år

» öfverfältintendenten......................... 60

» fältintendenter .............................. 60 »

» intendenter .................................... 55 »

» underintendenter................................. 50 »

» förvaltare ........................................... 60 j>

hvarjämte, beträffande viss tjänsteålder för ernående af pension och

rättighet att efter uppnådd pensionsålder ytterligare viss tid i tjänsten

kvarstå, samma bestämmelser, som för arméns befäl och underbefäl vore

eller framdeles kunde varda bestämda, borde gälla äfven för intendenturtjänstemän.

Generalintendenten föresloge tillika, att de nu ifrågasatta

förändringarna skulle träda i kraft från och med år 1907, dock med

rätt för de beställningsinnehafvare, som därigenom skulle nödgas

omedelbart afgå, att kvarstå i tjänst, till dess de på grund af nuvarande

bestämmelser inträdde i pensionsåldern.

Cliefen för generalstalen har i häröfver afgifvet underdånigt yttrande

anfört, att uti den af generalintendenten framhållna bristen å

intendenturtjänstemän vid mobilisering ett tillräckligt vägande skäl för

nedbringande af den för intendenturpersonalen bestämda pensionsåldern

förefunnes. Generalintendentens förslag, att i fråga om pensionering

intendenturtjänstemännen skulle jämnställas med arméns befäl och underbefäl,

ansåge generalstabschefen både principiellt riktigt och bäst motsvarande

det förefintliga behofvet af intendenturtjänstemän i reserv.

I anförda punkter anslöte han sig därför till generalintendentens förslag.

Mot förslaget, att, såsom en öfvergång, intill dess för intendenturtjänstemännen

samma pensionsålder som för armébefälet kunde varda

bestämd, ifrågavarande sänkning af pensionsåldern skulle sättas till 5

år för samtliga beställningsinnehafvare med undantag för generalintendenten,

ansåge han sig ej böra göra någon erinran, om det ock kunde

synas önskvärdt, att den pensionsålder för intendenturtjänstemän, till

hvilken generalintendenten slutligen ville komma, kunnat ernås utan

dessa öfvergångsbestämmelser.

Beträffande den af generalintendenten föreslagna bestämmelsen, att

de tilltänkta förändringarna skulle träda i kraft från och med år 1907,

dock med rätt för de beställningsinnehafvare, som därigenom omedelbart

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

45

skulle nödgas afgå, att kvarstå, tills de på grund af nuvarande bestämmelser

inträdde i pensionsåldern, kunde anmärkas, att dels vissa ojämnheter

komme att uppstå vid tillämpningen och dels att den knappast vore

förenlig med deras rätt, som redan innehade fullmakter å sina beställningar.

Enligt erhållet uppdrag har sedermera direktionen öfver arméns

pensionskassa låtit verkställa utredning rörande storleken af den ökade

pensioneringskostnad, som af de ifrågavarande pensionsåldersgränsernas

sänkande på föreslaget sätt måste blifva en följd. Efter inhämtad upplysning

af generalintendenten hade i denna utredning genomsnittsåldern

vid befordran till fältintendent antagits till 46 år samt vid utnämning

till underintendent 26 Vs år och till förvaltare 30 år. Vidare hade antagits,

att de s. k. respitåren, eller de i regel 3 åren mellan tiden för

pensionsrättens uppnående och för skjddighet att med pension afgå ur

tjänst, icke uttoges — hvilket gjorde, att kostnad ssiffran blefve åtskilligt

för hög — äfvensom att de föreslagna bestämmelserna så länge varit

gällande, att desamma hunnit utöfva full verkan å pensionsstaten.

Med dessa antaganden och förutsättningar till grund hade af beräkningarna

framgått, att, under det att den framtida högsta tänkbara

pensioneringskostnaden för intendenturkåren enligt nu gällande bestänimelser

kunde uppgå till 108,720 kronor, den högsta ökning häri, som

af generalintendentens förslag kunde uppkomma, utgjorde 57,880 kronor,

eller intill 166,600 kronor. Såsom nyss erinrats, afsåge dessa slutsiffror

den framtida totalkostnaden för de olika alternativen: nuvarande pensioneringsgrunder

och de föreslagna ändrade grunderna.

Enligt särskildt verkställd utredning har det visat sig, att denna

kostnadsökning icke uppnår sitt fulla belopp förrän år 1946, samt att

icke någon ökning kan förväntas förrän år 1916, då den beräknas uppgå

till högst 3,600 kronor.

Direktionen öfver arméns pensionskassa har till sist i likhet med

chefen för generalstaben ansett sig böra fästa Kungl. Maj:ts uppmärksamhet

därpå, att ett sådant förfaringssätt, som generalintendenten

syntes hafva tänkt sig, att den föreslagna sänkningen af pensionsåldersgränsen

skulle träda i kraft från och med år 1907 utan rätt lör andra

beställniugsinnehafvare än dem, som därigenom skulle nödgas att omedelbart

från tjänst och lön på stat afgå, att kvarstå, tills de på grund

af nuvarande bestämmelser inträdde i pensionsåldern, väl knappast vore

förenligt med nödigt beaktande af nuvarande beställningsinnehafvares

rättsliga ståndpunkt, utan att hellre — i likhet med hvad vid antagandet

af 1877 års pensioneringsgrunder ägde rum — hvarje löntagare, som

af de nya grunderna berördes, borde lämnas tillfälle att välja mellan

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

att kvarstå vid innehafvande pensionsrätt och att få de nya grunderna

på sig tillämpade.

I likhet med generalintendenten och chefen för generalstaben anser

jag en nedsättning i pensionsåldern för intendenturkårens personal vara

oundgängligen erforderlig, för att denna personal må, i såväl fred som

krig, kunna på ett tillfredsställande sätt fylla sin viktiga uppgift. Det

torde få anses såsom ostridigt, att numera större fordringar äu förut

måste ställas på såväl fysisk rörlighet och uthållighet som förmåga

af kraftigt initiativ hos de förvaltande organen vid fälthären, och att

dessa fordringar i regeln ieke kunna fyllas af personer, som närma sig

den ålder, hvilken för närvarande är gräns för intendenturpersonalens

kvarstående i tjänst. Hvad särskildt. beträffar fältintendenterna och

intendenterna, skola dessa åtfölja trupperna i fält och användas i den

maktpåliggande förvaltningstjänsten vid de opererande härafdelningarna,

hvarunder på dem komma att ställas betydande kraf med afseende å

förmåga att uthärda kroppsliga ansträngningar.

Den ansvarsfulla och nickel profvande verksamhet, som förvaltarna

vid intendenturkåren hafva sig ålagd äfven under fred, gör det i hög

grad önskvärd!, att någon minskning i dessa tjänstemäns pensionsålder

kommer att inträda. För rådsuppbörden och förrådsskötseln äro af den

omfattande natur, att de kräfva full vigör och arbetskraft hos förrådsförvaltarna.

I anledning af generalintendentens }Tttrande om ökning af intendenturpersonälen

i reserv vill jag än ytterligare framhålla behofvet

däraf, hvilket i en beaktansvärd grad torde kunna tillgodoses genom

ett tidigare pensionerande af intendenturkårens personal.

En sänkning af intendenturkårens pensionsålder synes mig sålunda

vara nödvändig, men jag kan dock ej biträda den meningen, att denna

sänkning bör ske i sådan grad, att pensionsåldern för intendenturkårens

personal blefve densamma som för likställda officerare. Att gå så långt,

synes mig nämligen icke vara behöfligt, utan torde den af generalintendenten

såsom ett öfvergångsförslag gjorda hemställan, att pensionsåldern

nu skulle nedsättas med 5 år för hvarje grad af beställningsinneliafvare

å intendenturkårens stat, utom för generalintendenten, vara

lämpligen afpassad och ändamålsenlig, till hvilken hemställan jag följaktligen

får förorda bifall.

I likhet med generlstabscliefen och direktionen öfver arméns pensionskassa

anser jag, att, därest de ifrågasatta bestämmelserna om pensionsålder

för intendentur personalen vinna Kungl. Maj:ts och Riksdagens,

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o It.

47

bifall, det bör tillåtas den nu i tjänst varande personalen att välja

mellan att kvarstå vid hittills gällande pensionsbestäminelser eller att

öfvergå till de nya.

I detta sammanhang anhåller jag att få underställa Kungl. Maj:ts Höjning af

pröfning en af generalfälttygmästaren och inspektören för artilleriet uti officerarnas

underdånig skrifvelse den 14 november 1905 gjord framställning rörande pensionsålder.

höjning af tygunderofficerarnas pensionsålder.

Generalfälttygmästaren erinrar i detta afseende, hurusom bland

personalen vid artilleriets tygstater tygunderofficerarna i det afseendet

intoge en särskild ställning, att de hänfördes till militär personal, då

däremot den öfriga personalen vore civilmilitär. Häraf följde, att tygunderofficerarna

i likhet med annan militär personal af motsvarande

grad blofve pensionsberättigade vid 50 års ålder, under det att pensionsåldern

för tygstatspersonalen i öfrigt inträdde först vid 60 år. Då

någon militär tjänstgöring med större fordringar å kroppslig vigör och

uthållighet ej förekomme för tygunderofficerarna, funnes ur sådan synpunkt

intet hinder för att höja dessas pensionsålder till 60 år; och billigheten

syntes därför fordra, att de komme i åtnjutande af den fördel,

som i vissa fall ansåges förenad med ett förlängdt kvarstående i tjänst.

Då exempelvis tyghandtverkare, hvilka hade ett arbete, som både kräfde

full arbetsduglighet och vore mera slitande än tygunderofficerarnas, det

oaktadt hade högre pensionsålder än de senare, framginge däraf, att

någon olägenhet af en senare pensionering af tygunderofficerarna beträffande

deras förmåga att sköta sin tjänst ej vore att befara.

Den förlängda tjänstetiden hade äfven sitt berättigande ur synpunkten

af en följdriktig befordran inom tygstaten. Det vore nämligen synnerligen

önskvärd!, att befordringarna inom nämnda stat kunde ske

gradvis och sålunda tygskrifvare befordras till tygunderofficer samt denne

till tygförvaltare. Då emellertid tygunderofficerens löneförmåner vore

föga afsevärdt större än tygskrifvare^, samt pensionen för båda utginge

med samma belopp, vore det knappast antagligt, att tygskrifvare

skulle eftersträfva befordran till tygunderofficer, med mindre pensionsåldern

för denna grad höjdes. Säkerligen komme äfven en förlängning

i tjänstetiden för tygunderofficeren och den följdriktiga befordran inom

tygstaten, som därigenom möjliggjordes, att göra befattningarna vid

tygstaten mera eftersökta, på grund hvaraf ock ett bättre urval vid

deras tillsättande kunde äga rum.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Pensionsåldern

föikommendanten

i Boden

m. fl.

Direktionen öfver arméns pensionskassa framhåller, att ur pensionneringsutgiftssynpunkt

eu icke oväsentlig besparing för statsverket

skulle uppstå, om tygunderofficerarnas pensionsålder höjdes med 10 år,

samt har alltså intet att mot förslaget erinra. Men då såväl tillgodonjutandet

af redan utlefvad pensionsrätt ur arméns pensionskassa som

befrielse från erläggande af pensionsafgift ej mindre för egen pensionering

än äfven för änke- och pupillpension genom bifall till den gjorda

framställningen komme att för vederbörande löntagare uppskjutas, ansåge

direktionen, att det borde vara enhvar, som häraf berördes, fritt att

inom viss tid, t. ex. 6 månader från det utkommande författning i ämnet

trädt i kraft, genom vederbörande chef till direktionen ingifva förklaring,

huruvida han önskade ingå på de nya pensions- och afgiftsvillkoren

eller önskade kvarstå å de nuvarande.

Då förslaget om höjning af tygunderofficerarnas pensionsålder från

50 till 60 år synes mig välgrundad! med hänsyn till ifrågavarande

personals ställning och tjänsteåligganden samt medför minskning i

kostnaderna för arméns pensionering, har jag däremot intet att erinra.

Likasom, enligt hvad jag förut anfört, intendenturpersonalen synes mig

böra få välja mellan att kvarstå vid nu för dem gällande pensionsvillkor

eller inträda i de nya, bör jämväl nu ifrågavarande personal medgifvas

sådan rätt.

Slutligen får jag i underdånighet anmäla, att direktionen öfver

arméns pensionskassa uti skrifvelse den 21 nästlidne november fästat

uppmärksamheten därvid, att i nu gällande stater för armén funnes

upptagna vissa nya beställningar, för hvilkas innehafvare pensionsåldern

icke blifvit bestämd. Dessa vore den å staten för kommendantskapet

i Boden uppförda kommendanten därstädes, hvilken skulle åtnjuta öfverstes

aflöningsförmåner, samt de å staten för garnisonssjukhuset i Stockholm

upptagna sjukhusläkarna, af hvilka den ene — chefläkaren — skulle

uppbära samma lön som regementsläkare och den andre samma lön

som bataljonsläkare. Direktionen har i anledning häraf föreslagit, att

pensionsåldern skulle bestämmas för kommendanten i Boden och chefläkaren

vid garnisonssjukhuset till densamma som för regementschefer

och regementsläkare eller 60 år samt för den andre sjukhusläkaren till

samme pensionsålder som är fastställdt för bataljonsläkare eller 55 år.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Statsutskottets-.Utlåtande N:o 11.

Årméförvaltningen har häremot intet att erinra och för egen del

ansluter jag mig till direktionens förslag.

I öfverensstämmelse med de framställningar, för livilka jag nu

redogjort, har jag låtit utarbeta förslag till ändrad lydelse af punkten

2 uti de genom nådiga cirkuläret den 22 juni 1877 kungjorda pensioneringsgrunderna

för armén, hvarvid jämväl iakttagits de i nämnda

punkt tid efter annan af Kungl. Magt med Riksdagen beslutade ändringarna

och tilläggen. Därjämte har i förslaget gjorts de ändringar, som

betingas af den omorganisation af armén, som ägt rum. Beställningar,

hvilka icke vidare finnas i staterna och livilka ej heller af annan grund

behöfva upptagas i denna punkt, hafva sålunda uteslutits. Enligt punktens

nuvarande lydelse är »materialförvaltaren vid krigsskolan» pensionsberättigad

vid 60 år. Emellertid upptager krigsskolans stat nu icke

någon så benämnd beställning. Däremot finnas i staten uppförda: å

staben en »fanjunkare, förvaltare samt tillika väbel och uppsyningsman

öfver kungsgårdens byggnader, park och utägor», samt å kompanistaten

en fanjunkare, hvilken enligt reglementet för skolan handhafver vården

om kompaniets inventarier och elevernas egna persedlar såsom linne

m. m. Dessa beställningar äro närmast jämförbara med beställningar

vid intendenturkåren; och torde pensionsåldern för innehafvare däraf,

oafsedt de nuvarande militära titlarna, böra vara densamma, som nu är

bestämd för »materialförvaltaren» eller 60 år, och uttrycklig bestämmelse

därom meddelas. Någon annan saklig ändring än de af mig nu

angifna innebär icke det uppgjorda förslaget till ny lydelse af ifrågavarande

stadgande.»

Emot Kungl. Maj:ts förevarande framställning har utskottet icke

haft något att erinra, och får utskottet alltså hemställa,

att Riksdagen må medgifva att punkten 2 i de

utaf Kungl. Maj:t med 1877 års Riksdag antagna

grunder för pensionering af arméns befäl och underbefäl

med vederlikar må erhålla följande förändrade

lydelse:

»2.

En hvar af förenämnda ämbets- och tjänstemän,

hvilken vid afskedstagande! stått i statens tjänst i BO

Bill. till liiksd. Prot. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 11 Höft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

år, eller, om han är underofficer vid värfvadt garnisonsregemente

eller fortifikationen, i 25 år, samt i

öfrigt till arméns pensionskassa erlagt stadgad pensionsafgift,

och är till pension ur kassan berättigad,

äger att efter erhållet afsked undfå fyllnadspension,

beräknad enligt punkten 1 här ofvan, om tillika följande

lefnadsår äro uppnådda, nämligen af:

a) generaler af alla grader, generalintendenten,

militärbefälhafvaren å Gottland, krigsarkivarien samt

vaktmästarna vid militära ämbetsverk och staber 65 år;

b) regemente- och sekundchefer äfvensom öfriga

chefer för särskildt för sig bestående militära kårer,

öfverstarna vid generalstaben och fortifikationen, kommendanten

i Boden, öfverfältintendenten, chefen för

krigshögskolan, professorn vid generalstaben, fältintendenter,

auditörer, sekreteraren vid fortifikationen, regementsläkare,

chefen för arméförvaltningens intendentsdepartements

sjukvårdsbyrå, chefläkaren vid garnisonssjukhuset

i Stockholm, regementsveterinärer, tygingenjörer,

fabriksingenjörer, tygförvaltare, fabriksförvaltare,

kassörer och förrådsförvaltare vid fortifikationen,

förvaltare vid intendenturkåren, fanjunkarna vid krigsskolan,

väbeln vid artilleri- och ingenjörhögskolan,

tygunderofficerare, verkmästare, besiktningsrustmästare,

tygskrifvare, fabriksskrifvare, tyghandtverkare, gevärshandtverkare

och handtverkare vid trängen...... 60 år;

c) öfriga i mom. b ej upptagna regementsofficerare,

regementsintendenter, intendenter, bataljonsläkare, assistenten

å arméförvaltningens intendentsdepartements

sjukvårdsbyrå, sjukhusläkaren med bataljonsläkares lön

vid garnisonssjukhuset i Stockholm, regementsstallmästare,

batalj onsveterinärer .................. 55 år;

d) officerare af kompaniofficers grad, underinten
denter,

underofficerare, med undantag af fanjunkarna

vid krigsskolan och tygunderofficerare, äfvensom musikpersonal

................................................... 50 år;»

skolande nuvarande löntagare, som icke önskar få

de nya bestämmelserna på sig tillämpade, senast

sex månader efter deras trädande i kraft därom göra

anmälan hos direktionen öfver arméns pensionskassa.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

51

13:o) Uti en inom Riksdagens Andra Kammare väckt motion

(n:o 87) hafva herrar E. D. W. Martin och G. A. Lindhagen föreslagit,

att Riksdagen i ny pensionsstat för daglönare vid flottans stationer

måtte bestämma dessa sålunda:

för förmän och sjukvaktare:

l:sta klass................................................................... kronor 600

2:dra klass ......... » 500

3:dje klass .................................................................... » 400

annan daglönare:

lista klass .................................................................. x> 500

2: dra klass.................................................................... » 400

3:dje klass.................................................................... d 300

Utskottet får beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna

framställning hänvisa till motionen.

Utskottet, som icke funnit tillräckliga skäl anförda att tillstyrka

ändring i gällande, så nyligen som år 1904 fastställda pensionsstat för

daglönare vid flottans stationer, hemställer,

att herrar Martins och Lindhagens ifrågavarande

motion icke må af Riksdagen bifallas.

14:o) I en den 8 mars innevarande år aflåten proposition (n:o 96) har

Kungl. Maj:t under åberopande af bilagdt statsrådsprotokoll öfver ecklesiastikärenden

för samma dag föreslagit Riksdagen medgifva, att ordinarie

ämneslärare och ämneslärarinna vid allmänt läroverk, folkskoleseminarium

och högre lärarinneseminariet måtte för rätt till pension få tillgodoräkna

sig intill tio år af den tid, han eller hon, efter fullgörandet af de för

behörighet till sådan tjänst erforderliga prof, vid enskildt läroverk med

nit och skicklighet bestridt tjänstgöring, till omfattningen motsvarande,

i fråga om lärare, den tjänstgöring, som ålåge rektor eller ämneslärare

vid allmänt läroverk, och, i fråga om lärarinna, den tjänstgöring, som

ålåge första lärarinna eller ämneslärarinna vid statens samskolor, under

förutsättning:

dels beträffande tjänstgöring efter ingången af år 1908:

att Kungl. Maj:t på ansökning af vederbörande skolföi’eståndare

eller skolstyrelse medgifvit lärarpersonalen vid det läroverk, där tjänstgöringen

fullgjorts, sådan rätt att räkna tjänstår för erhållande af pension;

Ang. en inom,

Andra Kammaren

väckt

motion.

Ang. rätt for

ordinarie

ämneslärare

och ämneslärarinna

vid

allmänt läroverk,

folkskoleseminarium

och högre

lärarinneseminariet

att

för erhållande

af pension

tillgodoräkna

sig viss tjänstgöring

vid

enskildt

läroverk.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Statsutskottets Utlåtmde iho 11.

dels ock beträffande tjänstgöring- före ingången af år 1908:

att Kungl. Maj:t på ansökning af vederbörande lärare eller lärarinna

funne sådan rätt att räkna tjänstår för erhållande af pension böra medgifvas

sökanden.

Till åberopade statsrådsprotokollet bär departementschefen anfört

följande.

»Med anledning af en hos Kungl. Maj:t gjord ansökning om höjning

af anslaget till understöd åt enskilda läroverk in. m. anbefallde Kungl.

Maj:t genom nådigt beslut den 31 mars 1905 öfverstyrelsen för rikets

allmänna läroverk, bland annat, att undersöka, huruvida och under hvilka

villkor föreståndare och lärare vid enskilda läroverk borde tillerkännas

rätt att vid öfvergång till allmänt läroverk för pension räkna sig till

godo den tid, de tjänstgjort vid enskildt läroverk, samt att, sedan utredning

i nämnda hänseende blifvit verkställd, till Kungl. Maj:t inkomma

med det förslag härutinnan, hvartill utredningen gåfve anledning.

Uti underdånig skrifvelse den 28 september 1906, rörande anslag

för de allmänna läroverken och andra under öfverstyrelsens inseende

ställda läroanstalter, har nu öfverstyrelsen förebragt den begärda utredningen

och framlagt förslag i ämnet, för hvilken utredning och hvilket

förslag^ jag nu ber att få redogöra.

Öfverstyrelsen erinrar därvid till en början, hurusom i två motioner

vid 1905 års riksdag framställning gjorts däi-om, att Riksdagen måtte

medgifva föreståndare och föreståndarinnor, lärare och lärarinnor vid

sådant högre läroverk, som förberedde till studentexamen och förty stode

under offentlig kontroll, rätt att, såvida de uppfyllde villkoren för befordran

till allmänt läroverk eller af stat och kommun gemensamt underhållen

Barnskola och hade tjänstgöring motsvarande den, som ålåge rektor

eller föreståndarinna, lärare eller lärarinna vid allmänt läroverk, efter

eventuell öfvergång till sådan läroanstalt, för pension räkna sig till godo

den tid, de tjänstgjort vid enskildt läroverk; att rörande detta förslag

statsutskottet yttrat, att förslaget torde vara förtjänt af beaktande, men

att utskottet likväl ansåge sig icke kunna tillstyrka detsamma, enär,

därest ifrågavarande rättighet skulle tillerkännas de lärare vid högre

allmänna läroverk och samskolor, hvilka förut tjänstgjort vid enskilda

högre läroverk, som förberedde till studentexamen, det antagligen skulle

komma att ifrågasättas, huruvida samma rättighet skäligen skulle kunna

förvägras dem, som förut haft tjänstgöring vid andra af staten understödda

och under dess kontroll ställda skolor, samt frågan sålunda hade

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

eu icke ringa ekonomisk räckvidd och lämpligen syntes böra i sin helhet

på en gång utredas och afgöras; samt att Riksdagen fattat sitt beslut

i enlighet med utskottets berörda hemställan.

Härefter anför öfverstyrelsen följande:

Enligt gällande läroverksstadga räknades tjänstgöring vid enskilda

läroanstalter i vissa afseenden lika med tjänstgöring vid allmänt läroverk.

Öfverstyrelsen syftade härvid dels på § 179 punkt 8) af läroverksstadgan,

hvarigenom bestämdes, att den tvååriga tjänstgöring af viss art, som

numera vore föreskrifven såsom kompetensvillkor för att kunna till ordinarie

lärartjänst utnämnas, kunde fullgöras vid allmänt läroverk eller

annan under öfverstyrelsens inseende ställd läroanstalt eller vid folkskoleseminarium,

dels också § 183 mom. 2 b), hvarigenom föreskrefves,

att vid upprättande af förslag rörande tillsättning af lärartjänst skulle

såsom befordringsgrund gälla längden af väl vitsordad tjänstgöring vid

sådan läroanstalt, som nyss omförmälts. I detta sammanhang borde

också erinras därom, att under åren 1874 till och med 1904 tjänstgöring

vid enskilda läroverk under vissa villkor äfven i det viktiga afseendet

varit likställd med tjänstgöring vid de allmänna läroverken, att den fått

tillgodoräknas för lönetur. Denna lönetursrätt hade visserligen i samband

med den nya löneregleringen borttagits för lärare vid enskilda läroverk,

men då den samtidigt borttagits äfven för lärarna vid de allmänna läroverken,

hade därigenom ingen rubbning medförts i den principiella likställigheten

af tjänstgöring vid enskilda och allmänna läroverk.

Det syntes sålunda med skäl kunna göras gällande, att den likställighet

mellan tjänstgöring vid enskildt och allmänt läroverk, hvilken,

enligt hvad förut sagts, för närvarande i visst afseende tunnes stadgad,

och hvilken dels innebure ett erkännande däraf, att erfarenhet, vunnen

vid tjänstgöring i enskilda skolor, vore af betydelse för kommande tjänstgöring

vid allmänna läroverk, dels också vore att betrakta såsom ett

värdefullt stöd, gifvet af staten åt de enskilda läroverken, såsom en

konsekvens borde medföra likställighet äfven i nu ifrågavarande afseende,

nämligen för beräkning af pension.

Härvid torde äfven böra tagas i betraktande, att de allmänna läroverkens

egen fördel vore närmare förbunden med berörda pensionsrätt

för de enskilda läroverkens lärare än med andra rättigheter, som hittills

beviljats. I fall en sådan rätt icke medgåfves, finge mången gång de

allmänna läroverken mottaga redan till åren komna lärare, Indika förbrukat

sin bästa kraft i de enskilda läroverkens tjänst — och, då tjänsteåldern

hade mycket att betyda vid befordringar, funnes i många fall

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

ingen möjlighet att utestänga dem, äfven då detta kunde vara önskligt

— för att sedan, enär dessa lärare icke vore berättigade till pension

vid normal ålder, nödgas bibehålla dem i tjänst icke sällan många år

utöfver nämnda ålder eller, i händelse ålderdomssvaghet eller sjukdom

hindrade dem att tjänstgöra, ersätta dem genom vikarier, ofta med särskild

kostnad för statsverket.

Det syntes häraf framgå, att den ifrågasatta rätten, som tydligen

vore mycket värdefull såväl för vederbörande lärare själfva som, med

hänsyn till möjligheterna att vinna kompetenta lärarkrafter, för de enskilda

läroverken, vore önskvärd äfven med hänsyn till de allmänna läroverken.

I förutberörda motioner hade det varit fråga om tillgodoräknande

för pension af tjänstgöring endast vid sådana enskilda läroverk, som förberedde

till studentexamen. Det funnes emellertid knappast något skäl,

hvarför nämnda läroverk i detta afseende skulle gynnas framför andra

enskilda läroverk, vid hvilka tjänstgöring motsvarande den vid de allmänna

läroverken äfvenledes förekomme. Häraf framginge, såsom också framhållits

såväl i statsutskottets yttrande som vid diskussionen i Riksdagen,

att den väckta frågan hade en icke obetydlig räckvidd. Det förhölle sig

visserligen så, att hittills endast ett ganska ringa antal lärare, som utnämnts

till innehafvare af ordinarie tjänster vid allmänt läroverk, därförut

men efter vunnen behörighet till adjunkts- eller lektorstjänst haft en

tjänstgöring af sådan art, att den kunde ifrågakomma att räknas till

godo för pension. I fråga om de enskilda läroverk, som åtnjutit

understöd från anslaget till understöd åt enskilda läroverk samt seminariekurser

för utbildande af lärarinnor, hade antalet sådana lärare under

läsåret 1894—1904 icke uppgått till 20. Då till de nämnda läroverken

de hörde, som visade den största öfverensstämmelsen med statsläroverken,

och då vid det stora flertalet högre flickskolor manliga kompetenta

lärare icke vore fast anställda, kunde den totala siffran af

eventuellt pensionsberättigade för samtliga enskilda läroverk icke mycket

öfverstiga den nämnda.

Enär det för frågans bedömande kunde synas hafva betydelse,

ville öfverstyrelsen äfven påpeka, att hela antalet manliga ämneslärare

med behörighet att söka ordinarie lärartjänst vid de allmänna läroverken,

som under läsåret 1905—1906 med en tjänstgöring, motsvarande

rektors, lektors eller adjunkts, hade anställning vid enskilda läroverk,

icke uppgått till 40.

Det vore emellertid tydligt, att denna siffra, i likhet med den

förut anförda, icke kunde läggas till grund för någon beräkning gäl
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o It

55

lande framtiden med afseende på den fråga, som förelåge. Å ena sidan

vore det nämligen endast en del, och det läte sig svårligen beräkna,

hur stor del af de förutnämnda lärarna, som någonsin komme att

öfvergå till statsläroverken; å andra sidan vore det att vänta, att den

pågående nyorganisationen af läroverken, hvarvid särskildt vore att

tänka på den sannolikt förestående utvidgningen af en del enskilda

samskolor till sexklassiga, skulle medföra en ökning af antalet manliga

lärare, som med full tjänstgöring vunne anställning i enskilda skolor.

Härtill komme vidare, att motsvarande rätt till pensionsberäkning

icke skäligen torde kunna förvägras de ordinarie ämneslärarinnorna vid

statens samskolor, af hvilka säkerligen många, till en början troligen

flertalet, före utnämningen skulle hafva ett större eller mindre antal

tjänstår vid enskilda läroverk. Någon tillförlitlig beräkning i detta

afseende kunde för närvarande, då på detta område ännu all erfarenhet

saknades, icke utföras, men man komme till ett öfre gränsvärde, om

man betänkte, att hela antalet af statens samskolor för närvarande

utgjorde 19, samt att antalet ämneslärarinnor vid hvarje sådan skola,

sedan den i enlighet med den fastställda organisationsplanen blifvit

sexklassig, komme att utgöra 3.

En utsträckning af rätten att för framtida pension tillgodoräkna

tjänstgöring vid enskilda läroverk äfven till öfningslärare ansåge sig

öfverstyrelsen för närvarande icke böra ifrågasätta, enär dessa lärares

ställning vid läroverken åtminstone ännu icke ägde samma grad af

fasthet och bestämdhet som ämneslärarnas, hvarför de förutsättningar,

under hvilka deras tjänstgöring vid enskilda skolor skäligen kunde

läggas till grund för pensionsrätt, för närvarande syntes svåra att

fastställa.

Af det anförda torde framgå, å ena sidan att antalet ämneslärare

och lärarinnor, hvilka skulle erhålla den ifrågasatta pensionsrätten för

ett större eller mindre antal tjänstår, icke vore obetydligt, men också

å andra sidan att det icke vore fråga om mycket stora tal.

Ehuru öfverstyrelsen, i enlighet med det förut yttrade, vore af

den meningen, att ifrågavarande pensionsrätt icke borde begränsas till

läroverk med dimissionsrätt till mogenhetsexamen, syntes den icke

heller utan vidare böra gifvas åt alla läroverk, icke heller åt alla,

hvilka, på den grund att de åtnjöte statsunderstöd eller af andra anledningar,

vore ställda under öfverstyrelsens inseende. Såsom villkor

syntes böra fordras, att skolan uppnått en viss, icke allt för ringa

grad af utveckling. Med afseende härå tänkte sig öfverstyrelsen, att

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

ifrågavarande pensionsrätt borde beviljas, förutom åt de enskilda läroverk,

som ägde dimissionsrätt till mogenhetsexamen, äfven åt dem,

som framdeles erhölle rättighet att anställa realskolexamen. Rörande

dessa båda slag af läroverk kunde det förväntas, att deras organisation,

undervisningsmetoder o. s. v. blifvit tagna i ompröfning i samband med

frågan om beviljande af dimissionsrätt. Det komme emellertid säkerligen

alltid att finnas läroverk, och det vore i hög grad önskligt, att

sådana funnes, hvilka såsom slutmål uppställde hvarken studentexamen

eller realskolexamen. Intet skäl funnes att förvägra dessa läroverk

samma rätt som de öfriga, nämligen ifall de uppnått motsvarande utveckling.

Då det emellertid syntes svårt att beträffande sådana läroverk

uppställa någon bestämd norm, ansåge öfverstyrelsen, att afgörandet

däraf, huruvida tjänstgöring vid ett dylikt läroverk borde medföra

pensionsrätt, för hvarje särskildt fall borde pröfvas och afgöras af

Kungl. Maj:t.

I fråga om den tid af tjänstgöring vid enskildt läroverk, som

för pensionsrätt borde få tillgodoräknas, ansåge öfverstyrelsen en fast

begränsning nödig. Det vore önskligt, att en lärare, hvilken, efter att

i yngre år hafva ägnat sig åt arbete i de enskilda läroverkens tjänst,

sedermera öfverginge till de allmänna läroverken, gjorde detta någorlunda

tidigt. För att i någon mån verka i denna riktning syntes den

bestämmelsen lämplig, att af tjänstgöring vid enskildt läroverk i intet

fall finge för pension tillgodoräknas längre tid än 10 år. Öfverstyrelsen

tilläte sig härvid erinra därom, att i fråga om den lönetursrätt, som

tidigare varit dylika lärare medgifven, gällde samma tidsbegränsning.

Med afseende på vederbörande lärares kompetens samt arten af

den tjänstgöring, som finge för pensionen beräknas, förmenade öfverstyrelsen,

att följande bestämmelser borde fastställas. Läraren borde

hafva fullgjort alla villkor för att kunna utnämnas till ordinarie adjunkt

eller lektor vid allmänt läroverk, och hans tjänstgöring borde till omfattningen

hafva motsvarat den, som ålåge adjunkt, lektor eller rektor,

samt vara fullgjord i klasser öfver de förberedande. Visserligen gällde

det förstnämnda villkoret icke i fråga om extraordinarie lärare vid de

allmänna läroverken, hvilkas tjänstgöring finge tillgodoräknas för pension,

vare sig de fullgjort villkoren för kompetens eller ej. Härvid

vore emellertid att märka, att såsom normalt borde anses, att alla

lärare vid de allmänna läroverken ägde den nämnda kompetensen,

ehuru i tider af lärarbrist icke kompetenta lärare i ganska många fall

måst förordnas till extra lärare eller vikarier.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställde öfverstyrelsen,

s. 57 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

57

ntt Kung!. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva, att lärare, hvilken,

«ffcer vunnen behörighet till adjunkts- eller lektorstjänst vid allmänt

läroverk, vid enskildt läroverk, som erhållit rätt att anställa mogenhetsexamen

eller realskolexamen, eller som eljest på grund af särskild

ansökning af Kungl. Maj:t förklarats i det afseende, hvarom nu vore

fråga, med sådant läroverk likställdt, med nit och skicklighet fullgjort

tjänstgöring väsentligen lika med adjunkts, lektors eller rektors vid

allmänt läroverk, finge, därest han utnämndes till sådan tjänst, under

de ytterligare villkor, som Kungl Maj:t kunde finna godt föreskrifva,

för pension räkna sig till godo sådan tjänstgöring vid enskildt läroverk

dock att i intet fall den tid, som för pension tillgodoräknades,

finge öfverstiga 10 år.

På grund af nådig remiss har statskontoret den 24 januari 1907

uti ärendet afgifvit underdånigt utlåtande och därvid anfört, bland

annat, följande:

Visserligen innebure det af öfverstyrelsen framställda förslaget en

afvikelse såväl från hittills följda allmänna regler för tjänstårsberäkning

för erhållande af statspension, som ock från stadgandet i 17 § af det

för Riksdagen nu framlagda förslaget till lag angående civila tjänstinnehafvares

rätt till pension. Men de skäl, som talade för den ifrågasatta

undantagsbestämmelsen, vore enligt statskontorets mening af den

vikt, att de uppvägde de betänkligheter, som förslaget ur nyssnämnda

synpunkt onekligen vore ägnadt att väcka.

Att den verksamhet, som utöfvades af de personer, hvilka vid

de enskilda läroverken handhade ungdomens uppfostran och undervisning,

vore för det allmänna af ungefär samma betydelse som de vid

statens läroverk anställda lärarnas, torde vara obestridligt, liksom ock

att staten hade ett direkt ekonomiskt intresse af att sådana enskilda

läroverk funnes, då nämligen eljest de allmänna läroverken måste i

motsvarande mån ökas och utvidgas. Detta förhållande, som knappast

torde äga sin motsvarighet på något annat område af privat verksamhet,

måste onekligen göra det för staten angeläget att på lämpligt sätt

understödja de enskilda läroverken. Sådant understöd hade också af

statsmakterna lämnats såväl genom direkta penninganslag som ock

genom beviljande åt de enskilda läroverken af vissa förmåner, hvaraf

i detta sammanhang torde böra särskildt framhallas den rätt till lönetursberäkning

vid öfvergång till allmänt läroverk, som en längre tid

Hinder vissa villkor åtnjutits af lärare vid enskilda läroverk. Att vid

Bih. till Biksd. Prof. 1907. 4 Sami. 1 Afl. 11 Höft. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Statsutskottets Utlåtande X:o 11.

den nya löneregleringens genomförande denna rätt ansetts böra bortfalla

i sammanhang med borttagandet af de extra ordinarie lärarnas

lönetursrätt torde nr den synpunkt, hvarom nu vore fråga, ej hafva

synnerlig betydelse.

Den nu ifrågasatta rätten till tjänstårsberäkning syntes statskontoret

vara på samma gång påkallad af billig hänsyn till det för det

allmänna gagneliga arbete, som vederbörande lärare nedlagt äfven under

sin tjänstgöring vid enskildt läroverk, som äfven en lämplig och ur

kostnadssynpunkt ej särdeles betungande form för understöd från statens

sida åt de enskilda läroverken.

Det skäl, som af öfverstyrelsen anförts, för att det ifrågasatta

medgifvandet vore önskvärdt äfven med hänsyn till de allmänna läroverkens

bästa, torde ock äga betydelse så till vida, att lärare, som på

grund af felande antal tjänstår ej vore berättigad till hel pension vid

65 års ålder, förmodligen af billighetsskäl komme att tillåtas att i

tjänsten kvarstå till fyllda 70 år.

Den af öfverstyrelsen föreslagna begränsningen af ifrågavarande

rätt till högst 10 år, hvilken torde väsentligen förebygga faran för att

lärare vid alltför framskriden ålder och hufvudsakligen i syfte att vinna

pensionsrätt skulle söka öfvergång från enskildt till allmänt läroverk,

syntes vara lämpligen afvägd; och med afseende å nyssnämnda omständighet

torde icke heller någon skyldighet för vederbörande att erlägga

retroaktiva pensionsafgifter behöfva ifrågasättas.

Emellertid syntes det statskontoret, som om rättvisa och billighet

kräfde, dels att den föreslagna tjänstårsberäkningen borde få tillämpas,

äfven om vederbörande vunnit befordran till folkskoleseminarium eller

högre lärarinneseminariet, dels ock att den nya bestämmelsen borde

gälla äfven för de lärare, som redan erhållit tjänst vid någon af statens

ifrågavarande läroanstalter, efter att förut hafva tjänstgjort vid enskildt

läroverk, hvilket ändamål kunde vinnas genom en enkel redaktionsförändring.

Frågan huruvida tjänstgöring vid enskildt läroverk varit sådan,

att den enligt det framställda förslaget borde får tillgodoräknas för

pensionsrätt, borde naturligtvis, såsom öfverstyrelsen framhållit, pröfvas

af Kungl. Maj:t i hvarje särskildt fall, hvilken pröfning torde höra ske,

först då frågan om vederbörandes pensionering förelåge; och torde härvid

knappast några sådana »ytterligare villkor», som i öfverstyrelsens

hemställan omförmäldes, vara erforderliga.

Statskontoret hemställde därför, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå

Riksdagen medgifva, att lärare, hvilken, efter vunnen behörighet till

s. 59 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

59

adjunkts- eller lektorstjänst vid allmänt läroverk, vid enskildt läroverk,

som erhållit rätt att anställa mogenhetsexamen eller realskolexamen,

eller som eljest på grund af särskild ansökning af Kungl. Magt förklarats

i det afseende, hvarom nu vore fråga, med sådant läroverk likställdt,

med nit och skicklighet fullgjort tjänstgöring väsentligen lika

med adjunkts, lektors eller rektors vid allmänt läroverk, folkskoleseminarium

eller högre lärarinneseminariet, finge, därest han redan

utnämnts eller hädanefter blefve utnämnd till tjänst af motsvarande

•eller lägre grad vid allmänt läroverk, folkskoleseminarium eller högre

lärarinneseminariet, efter Kungl. Maj:ts pröfning för rätt till pension

räkna sig till godo sådan tjänstgöringstid vid enskildt läroverk intill

högst 10 år.

Statskontorets utlåtande var emellertid icke enhälligt. Från beslutet

var nämligen föredraganden, statskommissarien Sylvan skiljaktig

och afstyrkte öfverstyrelsens förslag. Han framhöll, att förslaget innebure

en afvikelse såväl från hittills tillämpade regler för tjänstårsberäkning

i berörda hänseende som ock från de grunder för sådan tjänstårsberäkning,

Indika innehölles i omförmälda, af Kungl. Maj:t för Riksdagen

framlagda förslag till pensionslag, samt att det fördenskull

erfordrades synnerligen viktiga skäl, för att en undantagslagstiftning,

sådan som den här ifrågasatta, borde komma till stånd. De af öfverstyrelsen

åberopade bestämmelserna i läroverksstadgan innebure, enligt

reservantens åsikt, icke giltig grund för det ytterligare medgifvande

till förmån för de vid enskilda läroverk anställda lärare, som nu föreslagits

af öfverstyrelsen. Och genom de i nyssberörda förslag till

pensionslag inrymda stadganden om skyldighet för tjänstinnehafvare,

som uppnått den för rätt till hel pension stadgade lefnadsåldern, att afgå

från tjänsten, oafsedt om tjänstårens antal då medgåfve förmånen af

hel pension eller ej, finge i det väsentliga anses undanröjd den af öfverstyrelsen

uttalade farhågan, att de allmänna läroverken skulle nödgas

bibehålla otjänstbara lärare utöfver den normala pensionsåldern.

Såsom framgår af myndigheternas utlåtanden i ärendet, hafva skäl

anförts såväl för som mot ifrågavarande förslag, att tjänstgöring vid

enskildt läroverk skall för lärare, som befordras till ordinarie tjänst vid

allmänt läroverk, under vissa villkor få räknas såsom tjänstår för erhållande

af statspension. Det torde vara riktigt, såsom reservanten hos

statskontoret erinrat, att det af öfverstyrelsen anförda skälet, att genom

öfverstyrelsens förslag läroverken skulle befrias från olägenheten att

få behålla uttjänta lärare utöfver peusionsåldorn, bortfallit genom de af

reservanten åberopade stadganden i omförmälda förslag till pensionslag.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Dessa stadganden om skyldighet att vid pensionsåldern afgå med s. k.

afkortad pension kunna emellertid från en annan synpunkt åberopas

som stöd för öfverstyrelsens förslag. Enligt berörda stadganden skulle

nämligen en lärare, som vid exempelvis 40 års ålder öfvergår från

enskildt läroverk till ordinarie anställning vid allmänt läroverk, få vid

afsked efter uppnådda 65 års ålder såsom pension uppbära högst 2%5 åt

det för tjänsten stadgade högsta pensionsbeloppet d. v. s. för adjunkt

2,429 kronor i stället för 3,400 kronor och för lektor 2,857 kronor i

stället för 4,000 kronor. Äfven om pensionsafkortningen vid tidigareöfvergång

till allmänt läroverk blir mindre, så torde det få anses sannolikt,

att under sådana förhållanden lärare, som hade utsikter på andra

håll, skulle afhålla sig ifrån att mottaga anställning vid enskilda läroverk;

och sålunda skulle dessa i afseende på möjligheten att erhålla

goda lärarkrafter komma i en väsentligen försämrad ställning, öfverstyrelsens

förslag kan därför anses som en lämplig utväg att förtaga

de för de enskilda läroverken menliga följderna af den föreslagna

pensionslagen.

I anledning af den mot öfverstyrelsens förslag framställda invändning,

att detsamma innebär en afvikelse från hittills tillämpade regler

för tjänstårsberäkning för erhållande af pension af staten, vill jag vidare

anmärka, att den rätt till lönetursberäkning för tjänstgöring vid enskilda

läroverk, som från och med höstterminen 1874 intill utgången af år

1904 förefunnits, väl måste anses hafva jämväl inneburit rätt att tillgodoräkna

samma tjänstgöring för erhållande af pension af staten, och

att följaktligen den nu ifrågasatta förmånen till för kort tid sedan

faktiskt tillkommit lärare vid enskilda läroverk. Att denna rätt upphäfdes

vid 1904 års lönereglering för lärarna vid de allmänna läroverken

berodde på förhållanden, som ej inverka på den föreliggande frågan.

I fråga om den utsträckniDg, i hvilken den ifrågasatta rätten till

pensionsberäkning för tjänstgöring vid enskildt läroverk bör medgifvas,

har öfverstyrelsen föreslagit, att denna rätt skulle tillkomma dem, som

befordras till ordinarie ämneslärare vid de allmänna läroverken. Lika

med statskontoret anser jag, att ifrågavarande förmån bör tillerkännas

jämväl lärarna vid folkskoleseminarierna och vid högre lärarinneseminariet,

enär lärarna vid dessa tre slag af undervisningsanstalter i afseende

å utbildning, aflöningsvillkor, tjänstgöringens omfattning och i

hufvudsak äfven tjänstgöringens art äro med hvarandra likställda.

I sitt utlåtande har öfverstyrelsen anfört, att den ifrågasatta rätten

till pensionsberäkning icke skäligen torde kunna förvägras de ordinarie

ämneslärarinnorna vid statens samskolor, af Indika många, till en början

s. 61 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11. 61

troligen flertalet, före utnämningen skulle hafva ett större eller mindre

antal tjänstår vid enskilda läroverk. Emellertid hafva dessa lärarinnor

icke blifvit inbegripna vare sig i öfverstyrelsens eller statskontorets

förslag. Då enligt min mening lärarinnorna komma att i större utsträckning

än lärarna vara i behof åt den ifrågasätta förmånen, särskild!

under öfvergångsåren, innan läroverksretormen blir fullt genomförd,

torde, såsom åtminstone öfverstyrelsen måste antagas hafva åsyftat,

rätten till pensionsberäkning för tjänstgöring vid enskildt läroverk böra

uttryckligen tillerkännas äfven de ordinarie ämneslärarinnorna vid statens

samskolor. Men under sådana förhållanden böra ej heller de ordinarie

ämneslärarinnorna vid folkskoleseminarierna och vid högre lärarinneseminariet,

hvilka för öfrigt utgöra ett ringa fåtal, uteslutas från denna förmån.

öfverstyrelsens och statskontorets förslag synas mig kunna innebära,

att medgifvandet af rätten till pensionsberäkning för tjänstgöring

vid enskildt läroverk skulle hafva retroaktiv verkan allenast i fråga om

tjänstgöring vid läroverk, som erhållit rätt att anställa studentexamen.

Öfverstyrelsens nyss åberopade yttrande angående det rättvisa uti, att

lärarinnorna i berörda hänseende likställas med lärarna, synes emellertid

gifva vid handen, att öfverstyrelsen tänkt sig, att tjänstgöring äfven

vid andra läroanstalter än de nämnda, fullgjord före innevarande tidpunkt,

skulle kunna medföra den ifrågasatta förmånen. För min del

anser jag, att, liksom man i det afseende, hvarom nu är fråga, icke

för framtiden bör gifva de läroverk, som erhållit rätt att anställa studentexamen,

någon särställning, så kan man svårligen gorå, det beträffande

den gångna tiden. En sådan skillnad skulle särskildt, innebära en

obillighet gentemot de lärarinnor vid högre flickskolor, som under den

närmaste framtiden väntas komma att öfvergå till statssamskolorna. För

lärarna spelar denna fråga ingen väsentlig roll, emedan de, som haft

full tjänstgöring vid enskilda skolor, antingen varit anställda vid läroverk,

som erhållit rätt anställa studentexamen, eller ock vid andra läroverk,

som intill år 1905 åtnjutit förmånen af lönetursberäkning för

lärarpersonalen.

I detta sammanhang vill jag erinra, att, under det öfverstyrelsens

förslag endast afser lärare, som framdeles komma att befordras till ordinarie

statstjänst, så har statskontoret i sitt förslag jämväl inbegripit

lärare, som redan erhållit ordinarie anställning vid de nämnda läroverken.

Jag biträder statskontorets förslag härutinnan, icke så mycket

med hänsyn till lärarna, för hvilka denna fråga ej spelar någon större

roll, alldenstund de kunna åberopa den rätt till lönetursberäkning för

tjänstgöring vid enskildt läroverk, hvilken, såsom redan nämnts, varit

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

medgifven från och med höstterminen 1874 intill utgången af år 1904,

som fastmer med hänsyn till lärarinnorna. Före nästkommande hösttermin

torde nämligen åtskilliga ordinarie lärarinnor vid statssamskolornä

komma att utnämnas. Om dessa utnämningar äga rum, innan Kungd:

Maj:ts kungörelse i det nu föreliggande ärendet utkommit, skulle dessa

lärarinnor, vid bifall till öfverstyrelseus förslag uti denna punkt, komma

i en sämre ställning än de lärarinnor, som utnämnas efteråt.

Beträffande vidare den frågan, hvilka läroverk som borde komma

i åtnjutande af rätten till pensionsberäkning för lärarpersonalen, hafva

såväl öfverstyrelsen som statskontoret föreslagit, att sådan förmån skall

tillkomma läroverk, som erhållit rätt att anställa studentexamen eller

realskolexamen, eller som eljest på därom gjord ansökning af Kung}.

Maj:t förklarats i det afseende, hvarom nu är fråga, med sådant läroverk

likställdt. För min del anser jag lämpligt att skilja på examensrätten

och rätten till pensionsberäkning för lärarpersonalen, då det ej

är otänkbart, att fall kunna förekomma, då den förra förmånen ej bör

medföra den senare.

Myndigheternas förslag, att lärare ej får i och för pensionsberäkning

tillgodoräkna sig mer än 10 år åt" sin tjänstgöring vid enskildt

läroverk, anser jag riktigt.

Hvad härefter angår frågan om de villkor i afseende på kompetens

samt tjänstgöringens omfattning och art, som böra föreskrifvas för åtnjutande

af den ifrågasatta rätten till pensionsberäkning, så hafva öfverstyrelsen

och statskontoret i detta afseende föreslagit, att nämnda rätt

endast skulle få åtnjutas för tjänstgöring efter vunnen behörighet till

ordinarie ämneslärartjänst vid de allmänna läroverken. För sådan behörighet

erfordras enligt gällande bestämmelser dels akademisk examen

dels profår dels ock två års tjänstgöring vid allmänt eller under öfverstyrelsens

inseende ställdt läroverk. Att uppställa jämväl denna sista

behörighetsgrund såsom villkor för den ifrågasatta pensionsrätter! anser

jag icke vara lämpligt. De extra ordinarie lärarna vid de allmänna

läroverken få räkna sina två första tjänstår som pensionsår, och i dett$

fall synes mig ej förefinnas anledning att göra åtskillnad mellan tjänstgöring

vid enskildt läroverk och tjänstgöring såsom extra ordinarie

lärare vid allmänt läroverk.

Mot hvad myndigheterna föreslagit som villkor i afseende på

tjänstgöringens omfattning har jag ingenting att erinra. Däremot anser

jag skäl ej föreligga för den afvikelse från öfverstyrelseus förslag, som

statskontoret gjort, då det ansett, att lärare, som bestridt tjänstgöring

väsentligen lika med adjunkts, ej skulle få åtnjuta rätt till pensions
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:« 11.

63

Beräkning för denna tjänstgöring, därest han utnämnts eller utnämnes

till tjänst af högre grad. Detta förslag torde strida mot eljest tillämpade

regler för pensionsberäkning och emot den likställighet mellan tjänstgöring

vid enskildt läroverk och extra ordinarie lärares tjänstgöring

vid allmänt läroverk, från hvilken man vid bedömande af den föreliggande

frågan har att utgå.

I afseende å pröfningen af ansökningar om den rätt till pensionsberäkning,

hvarom här är fråga, har statskontoret uttalat, att med sådan

pröfning bör anstå, tills frågan om vederbörande lärares pensioneringföreligger.

Jag är af samma mening i fråga om tjänstgöring vid enskildt

läroverk efter ingången af år 1908. Från denna tidpunkt bör det

på grund af Kung!. Maj:ts beslut vara klart, hvilka skolor som åtnjuta

förmånen af pensionsberäkning för lärarpersonalen. Det blir då ingen

svårighet för Kungl. Maj:t att framdeles med ledning af företedda tjänstgöringsbetyg

pröfva, huruvida en lärares tjänstgöring vid enskildt läroverk

varit sådan, att den bör medföra rätt till pensionsberäkning. Och

den enskilde läraren bör på grund af de i detta afseende utfärdade bestämmelser

med hög grad af visshet kunna beräkna, huru många tjänstår

han kommer att få räkna vid afskedstagandet. Annorlunda ställer det

sig i fråga om tjänstgöring före år 1908. I fall ansökningar om rätt

till pensionsberäkning för sådan tjänstgöring skulle pröfvas först då

frågan om vederbörandes pensionering förelåge, så skulle det helt visst

komma att inträffa, att Kungl. Maj:t framdeles finge att afgöra, huruvida

ett läroverk SO å 35 år tillbaka i tiden hade den utveckling, att

tjänstgöring därstädes borde medföra rätt till pensionsberäkning; och

den enskilde läraren skulle under eu stor, kanske den största delen af

sin tjänstetid gå i ovisshet om, huru det komme att ställa sig med hans

pensionsför hållanden. Saken synes ej kunna af hjälpas därigenom, att

de enskilda skolorna medgåfves retroaktivt verkande rätt till pensionsberäkning

för sin lärarpersonal, ty något egentligt intresse af att utverka

en sådan rätt hafva skolorna icke, och sålunda skulle lärarnas

pensionsförhållanden i viss mån vara beroende af vederbörande skolstyrelsers

villighet att ingå med sådana ansökningar. Frågan torde enligt

min mening lämpligast lösas på det sätt, att lärare, som vunnit befordran

till ordinarie ämneslärartjänster vid de ifrågavarande statsläroverken,

och som i och för rätt till statspension vilja åberopa tjänstgöring vid

enskildt läroverk före ingången af år 1908, få omedelbart ingå mod

ansökning härom. Det ligger i lärarnas eget intresse att i detta fall

snarast möjligt få besked. Varder förevarande förslag af Riksdagen godkändt,

torde det blifva lämpligt att i den kungörelse, som framdéles

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Utskottets

yttrande.

Ang. förhöjning

af pensionsbeloppen

från folkskollärarnas

änke- och

pupillkassa .

kommer att utfärdas i ämnet, föreskrifva viss tid, inom hvilken dylik

ansökning skall göras, bestämd olika i fråga om lärare, som redan erhållit

ordinarie tjänst, och för lärare, som sedermera utnämnas till sådan tjänst.

Hvad slutligen beträffar den ökade utgift för staten, som skulle

orsakas af det ifrågasatta förslagets genomförande, så torde denna icke

kunna på förhand beräknas. Med hänsyn till de i öfverstyrelsens utlåtande

lämnade uppgifter lärer det emellertid kunna antagas, att denna

utgift icke skall stiga till något större belopp.»

Utskottet, som i likhet med föredraganden af ärendet i statskontoret

funnit förslaget att för rätt till pension medgifva ordinarie ämneslärare

och ämneslärarinna vid allmänt läroverk, folkskoleseminarium

och högre lärarinneseminariet att få tillgodoräkna sig viss tids tjänstgöring

vid enskildt läroverk innebära afvikelse såväl från hittills tilllämpade

regler för tjänstårsberäkning i berörda hänseende som ock från

de grunder för sådan tjänstårsberäkning, hvilka innehållas i det af Kung!»

Maj:t för Riksdagen framlagda och af Riksdagen i hufvudsakliga delar

godkända förslag till lag angående civila tjänstinnehafvares rätt till

pension, har ansett sig böra hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning icke

må af Riksdagen bifallas.

15:o) Uti en till Riksdagen den 22 mars innevarande år aflåten

proposition (n:o 147) har Kungl. Maj:t, under åberopande af bilagdt

utdrag af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden för samma dag,

föreslagit Riksdagen medgifva,

ej mindre sådan ändring af gällande bestämmelser rörande de från

och med år 1908 från folkskollärarnas änke- och pupillkassa utgående

pensionsbelopp,

dels beträffande lärare vid folkskola, som vore delägare i kassan

efter det för folkskollärare i lag stadgade lönebelopp:

att, därest sådan delägare efterlämnade änka, men icke barn, henne

skulle tillkomma i pension 25 procent eller en fjärdedel af den lön, för

hvilken vederbörande skoldistrikt i afseende å delägarens egen pensionering

vunnit delaktighet i folkskollärarnas pensionsinrättning;

dels och beträffande samtliga delägare i kassan:

att, där afliden delägare icke efterlämnat änka, utan endast barn,

och barnen vore tre eller flera, som till pension vore berättigade, de

s. 65 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

65

skulle äga uppbära hela beloppet af den för änka med barn bestämda

pension till lika fördelning dem emellan; och

att, där efter afliden delägare lefde endast två barn, de skulle

äga till lika fördelning sig emellan uppbära samma pension som änka

utan barn;

än äfven att ifrågavarande ändrade bestämmelser måtte, likaledes

från och med år 1908, äga tillämpning äfven på pensioner, som dessförinnan

blifvit till utgående från änke- och pupillkassan bestämda.

Till åberopade statsrådsprotokoll har departementschefen anfört

följande.

»Enligt gällande reglemente för folkskollärarnas pensionsinrättning,

§ 2, sådan denna paragraf lyder enligt nådiga kungörelsen den 14 september

1906, är skolområde, som underhåller högre folkskola, förbundet

till delaktighet i pensionsinrättningen för den lön, lärare vid sådan

skola verkligen åtnjuter, såvida denna lön icke öfverstiger 1,000 kronor.

Likaledes är hvarje skoldistrikt, som har en eller flera egentliga folkskolor,

förbundet att för hvar och en af där befintliga ordinarie folkskollärartjänster

i pensionsinrättningen ingå efter det högsta lönebelopp,

hvaraf den lärare, som innehar tjänsten, på grund af tjänstålder, enligt

gällande författning äger att komma i åtnjutande.

Hvarje manlig innehafvare af ordinarie tjänst, för hvilken vunnits

delaktighet i pensionsinrättningen, har skyldighet och hvarje kvinnlig

innehafvare af dylik tjänst rättighet att vara delägare i folkskollärarnas

änke- och pupillkassa. Efterlämnar delägare i kassan änka, men icke

barn, tillkommer, enligt § 21 i reglementet för kassan, henne i pension

20 procent eller en femtedel af den lön, för hvilken vederbörande skolområde

eller skoldistrikt i afseende å delägarens egen pensionering vunnit

delaktighet i folkskollärarnas pensionsinrättning. Öar delägare efterlämnat,

förutom änka, ett eller flera pensionsberättigade barn, varder

berörda pension förhöjd med halfparten eller 50 procent. Har afliden

delägare icke efterlämnat änka, utan endast barn, och äro barnen två

eller flera, som till pension äro berättigade, äga de, enligt § 22 i reglementet

för kassan, uppbära hela beloppet af den enligt § 21 för änka

utan barn bestämda pension till lika fördelning dem emellan; lefver

endast ett barn, uppbär det hälften af dylik pension. Lag samma är,

då änkas pensionsrätt upphört, samt då lärarinna efterlämnat barn, äfven

om fadern lefver. Efter enahanda grund förfares ock, då barn äro berättigade

till pension efter både fader och moder. Enligt § 13 i rcgleBih.

till Riksd. Prof. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 11 Höft. 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Statsutskottets Utlåtande N:o It.

mentet äro barn efter delägare berättigade till pension intill 18 års

ålder; dock upphör pensionsrätten för dotter vid ingående af äktenskapföre

nämnda ålder. Son eller ogift dotter, som af sinnes- eller kroppssjukdom

eller ock af särskild!, lyte är oförmögen till arbete, må dock,

i saknad af annan tillgång, efter direktionens för kassan ompröfning,

äfven efter fyllda aderton år tilldelas ett understöd af högst halfva beloppet

af moderns pension.

Frågan om böjning af de från änke- och pupillkassan utgående

pensionsbeloppen har länge stått på dagordningen. Redan vid 1893

års riksdag väcktes af E. Hammarlund med flera motion i ämnet, och

på grund af denna anhöll Riksdagen i skrifvelse, att Kungl. Magt. täcktes

låta utreda, huruvida — utan höjning af vare sig statsbidraget till folkskollärarnas

änke- och pupillkassa eller delägarnas afgifter — en sådan

förbättring i de dåvarande pensionsvillkoren i kassan kunde äga rum,

att samtliga pensioner komme att utgå med högre procent än hvad då

vore fallet, samt att Kungl. Maj:t ville till Riksdagen inkomma med det

förslag, hvartill utredningen kunde föranleda. En sådan utredning kom

ock till stånd, och med ledning af densamma aflat Kungl. Maj:t till

1895 års Riksdag proposition om pensionernas höjande med 25 procent,

men denna proposition vann icke Riksdagens bifall.

Sedermera hafva revisorerna för kassan gång efter annan framkommit

med förslag i ämnet. Med anledning af hvad 1903 års revisorer

i sådant afseende anfört anbefallde Kungl Maj:t den 26 augusti

1904 direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning att efter utförande

af statistiska undersökningar angående dödligheten inom kassan

låta genom sakkunnig person verkställa undersökning af kassans ekonomiska

ställning för utrönande om och i hvad mån någon förhöjning af

därifrån utgående pensioner kunde vidtagas. Den sålunda anbefallda

matematisk-statistiska utredningen utfördes enligt direktionens uppdrag

af filosofie doktorn H. Tiselius.

De af Kungl. Maj:t förordnade revisorerna för änke- och pupillkassans

förvaltning och räkenskaper för åren 1903, 1904 och 1905 upptogo

i sin den 25 augusti 1906 till Kungl. Maj:t aflåtna berättelse

rörande den verkställda revisionen ånyo frågan om höjning af de från

kassan utgående pensionsbeloppen. Efter att hafva omnämnt de af

Tiselius utförda beräkningarna framhöllo revisorerna bland annat, att

med användning af 3J procents räntefot änke- och pupillkassan skulle

vid ingången af år 1905 ägt ett kapitalöfverskott af 4,083,036 kronor,

motsvarande en årsränta af 142,906 kronor. Den lönereglering för

lolkskollärarkåren, som numera vidtagits, och som trädde i kraft från

s. 67 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

67

och med år 1907, komme emellertid genom de ändrade delaktighetshelopp,

som därmed blefve gällande äfven för änke- och pupillkassa!!,

att öfva ett afsevärdt inflytande på denna kassas både passiva och aktiva,

moxa dock på de förra än på de senare. I det förut anmärkta öfverskottet

skulle sålunda uppstå en minskning af 558,246 kronor, och således

3,524,790 kronor därefter vara i behåll. Med anlitande af denna

tillgång skulle utan vidare kunna genomföras eu höjning af pensionsbeloppen

med 35 procent. Begränsade man höjningen — i likhet med

hvad kassans revisorer år 1894 förordat — till 25 procent, skulle härmed

af öfverskottet konsumeras 2,468,605 kronor. Läte man desslikes

höjningen komma jämväl de nuvarande pensionärerna till godo, skulle

detta vålla en ytterligare minskning i öfverskottet af 403,776 kronor.

Med sådant förfarande blefve ändock i behåll, för genomförande af andra

reformer, som kunde finnas önskvärda, och som för sitt genomförande

kräfde tillgångar, ett belopp af 652,409 kronor. Beträffande frågan om

medgifvande af rätt åt skoldistrikten att frivilligt höja delaktighetsbeloppen

intill ett maximum af 2,000 kronor för lärare och 1,600 kronor

för lärarinna, hvilken fråga jämväl utgjort föremål för undersökning i

samband med olika förslag till delaktighetsbeloppens bestämmande, ansåge

revisorerna, att en eventuell tillåtelse till fakultativ delaktighet i

denna utsträckning och med delaktighetsbeloppen i öfrigt så bestämda,

som de komme att blifva från och med ingången af år 1907, skulle

medföra en. minskning i kassans kapitalöförskott, af allenast 267,040

kronor. Därmed vore öfverskottet nedbragt till ett belopp af 385,369

kronor.

Då således de verkställda beräkningarna ställt det utom allt tvifvel,

att en höjning af pensionsbeloppen med 25 procent kunde genomföras

utan höjning af vare sig årsafgifterna eller statsbidraget, och då de olika

meningar, som hittills i frågan framträdt, uteslutande gällt reformens

ekonomiska möjlighet och icke dess behöflighet, ansåge revisorerna, att

ingen tvekan vidare borde råda om pensionsförhöjningens sättande i

verket, och att den borde komma till utförande just i den utsträckning,

som nyss angifvits. Vill hade genom den numera genomförda löneregleringen

pensionen för ensam änka höjts till 270 kronor och för

änka med barn till 405 kronor, men utan vidare beräkningar funne

revisorerna det vara tydligt, huru små och otillräckliga äfven dessa

belopp måste visa sig med nuvarande höga priser på alla lifsförnödenheter.

Den förordade höjningen af pensionsbeloppen kräfdes dock icke

blott af behofven utan jämväl — hvad som revisorerna ansåge vara

viktigare — af rättvisa, då det befintliga kapitalöfverskottet måste här
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

ledas därifrån, att vid kassans inrättande, i följd af bristande kunskap

om dödlighetsförhållandena inom folkskollärarkåren och om flera andra

betydelsefulla omständigheter, proportionen mellan pensionerna och årsafgifterna

icke skulle blifvit på ett rationellt sätt bestämd, utan dessa

senare satts högre än som varit af omständigheterna påkalladt. Pensionernas

höjning på föreslaget sätt skulle bringa rättelse härutinnan,

och fordrade eu rättvis hänsyn till de nuvaraade delägarna, att reformen

icke längre ställdes på framtiden, hvarigenom desto flera af dessa

delägare blefve i saknad af de fördelar, som därmed skulle ernås. Utgående

från samma synpunkter förordade revisorerna jämväl, att förhöjningen

skulle komma att omfatta äfven de pensioner, som redan

fastställts.

Revisorerna förordade äfven ändring i pensionsvillkoren i det fall,

att de pensionsberättigade voro flera än två, såväl moder- som faderlösa

barn, såmedelst att i stället för hvad hittills gällt, att pensionen utginge

med samma belopp som för ensam änka, pensionen borde bestämmas till

änkepension med 50 procents förhöjning, således till samma belopp som

utginge för änka med barn. Under framhållande af den ringa betydelse

för kassans ekonomi, som en så beskaffad ändring af pensionsbestämmelserna

skulle innebära, då utrönt vore, att endast i 13 fall pensioner

utginge till två eller flera moderlösa barn med ett sammanlagdt årsbelopp

af 2,060 kronor, betonade revisorerna, att därmed en betydelsefull

hjälp ändock skulle bringas åt eu kategori af pensionstagare, som

måste räknas till de sämst lottade.

Revisorerna hemställde förty, det täcktes Kungl. Maj:t till Riksdagen

aflåta nådig proposition

dels därom, att i nådiga reglementet för folkskollärarnas änkeoch

pupillkassa i § 21 orden »20 procent eller en femtedel» måtte ändras

till »25 procent eller en fjärdedel» samt att § 22 måtte erhålla följande

ändrade lydelse:

»§ 22. Har afliden delägare icke efterlämnat änka utan endast

barn och äro barnen tre eller flera, som till pension äro berättigade,

äga de uppbära hela beloppet af den enligt § 21 för änka med barn

bestämda pension till lika fördelning dem emellan; lefva endast två

barn, uppbära de samma pension som änka utan barn; lefver endast

ett, erhåller det hälften af sistnämnda pension. Lag samma vare, då

änkas pensionsrätt upphört, samt då lärarinna efterlämnat barn, äfven

om fadern lefver. Efter enahanda grund förfares ock, då barn enligt

§ 15 äro berättigade till pension efter både fader och moder»;

s. 69 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

69

dels ock därom, att dessa ändrade bestämmelser från den dag, då

de trädde i kraft, skulle äga tillämpning äfven på redan utgående pensioner.

Uti en den 18 december 1906 till direktionen öfver folkskollärarnas

pensionsinrättning aflåten skrifvelse att såsom komplement biläggas den

underdåniga berättelsen anmärkte revisorerna, att de genom förbiseende

af en post i den af Tiselius gjorda utredningen kommit att uppskatta

det belopp, hvarmed kapitalöfverskottet skulle minskas, för den händelse

pensionsförhöjningen tillgodokomme äfven nuvarande pensionärer, till

403,776 kronor, i stället för, som bort ske, till 546,972 kronor. Med

tillämpning häraf borde det under nämnda förutsättning beräknade

kapitalöfverskottet ändras från det i revisionsberättelsen upptagna- beloppet

652,409 kronor till 509,213 kronor, och äfvenså den längre fram

i berättelsen angifna återstoden al kapitalöfverskottet, efter en fakultativ

höjning af delaktighetsbeloppen, ändras från 385,369 kronor till 242,173

kronor, sifferändringar som dock vore utan betydelse på framställningen

i öfrigt.

Vidare afiät centralstyrelsen för Sveriges folkskollärarförening

genom sitt verkställande utskott den 19 november 1906 en underdånig

skrifvelse, däri anfördes, bland annat: De pensioner, som enligt gällande

reglemente för folkskollärarnas änke- och pupillkassa tillkomme afliden

skollärares efterlämnade änka och barn, vore sa lågt tilltagna, att dessa

pensionärer i ett stort antal fall blefve utsatta för verklig nöd. Förslagom

höjning af ifrågavarande pensioner hade vid många tillfällen blifvit

framställda inom folkskollärarkåren. Vid det ombudsmöte inom Sveriges

allmänna folkskollärarförening, som år 1903 formulerade folkskollärarkårens

nuvarande önskningar i hithörande frågor, hade uttalats, att

pensionen borde utgöra 30 procent af delaktighetsbeloppet för änka

utan barn med 25 procents förhöjning för hvarje minderårigt barn.

Centralstyrelsen skulle helst önska framgång åt ombudsmötets förslag

i de delar, i hvilka det ginge längre än revisorernas för änke- och

pupillkassan omförmälda hemställan. Men da den matematisk-statistiska

utredning, som af direktionen föranstaltats, gåfve vid handen, att änkeoch

pupillkassans ekonomiska ställning näppeligen med full säkerhet

tilläte eu så stor höjning af pensionerna, och då äfven ett bifall till

revisorernas hemställan skulle bereda afsevärda fördelar åt de aflidna

lärarnas efterlefvande, ansåge sig centralstyrelsen böra helt och hållet

instämma i revisorernas framställning.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

På grund åt särskilda nådiga remisser har nu direktionen öfver

folkskollärarnas pensionsinrättning afgifvit underdånigt utlåtande i anledning

åt revisorernas och centralstyrelsens omförmälda framställningar,

liv il k et utlåtande den 18 mars 1907 inkommit till Kung]. Maj:t. Direktionen

förklarar, att från dess sida icke funnes anledning till erinran

vid de uppskattningar och kalkyler, hvilka innehölles i revisionsberättelsen

med det därtill fogade tillägget. Vidare framhåller direktionen,

att kassan alltifrån sitt inrättande varit i åtnjutande af icke obetydligt

statsbidrag, för närvarande utgående med ett årligt belopp af 66,855

kronor, och att detta förhållande icke finge frånkännas betydelse, när

det skulle utredas, huru det i kassan befintliga kapitalöfverskottet tillkommit,

hvadan direktionen icke kunde biträda revisorernas betraktelsesätt,

att de iöreslagna ändringarna i pensionsbeloppen vore uteslutande

ett tillgodoseende af rättvisans kraf med hänsyn till, att årsafgifter och

pensioner icke skulle blitvit sins emellan på ett rationellt sätt bestämda.

Härefter anför direktionen:

Betraktade man åter den åt revisorerna föreslagna pensionsförhöjningen

såsom en af tidsförhållandena framkallad billighetsåtgärd, hvilken,

tack vare det omförmälda statsunderstödet, syntes kunna utan ökning

af kassans nu beräkneliga årsinkomster genomföras, så funne direktionen

för sin del förslaget vara förtjänt af framgång och ansåge sig

af sådan anledning höra understödja detsamma. Genom de förmåner,

som varit änke- och pupillkassan beredda, och som skäligen finge förväntas

skola äfven för framtiden stå till buds, vore faktiskt i kassan

förefintligt ett kapitalöfverskott, hvarmed man både kunde och borde

tillgodose billiga kraf på pensionernas förbättrande. Ty att låta detta

öfverskott stå oanvändt för ovissa framtida uppgifter, sjmtes lika oegentligt

som att anlita detsamma i sådan utsträckning, att kassans ekonomiska

ställning därigenom vedervågades.

Därmed att pensionerna i änke- och pupillkassan vore bestämda i

viss procent af den lön, för hvilken skoldistrikt i afseende å delägares

egen pensionering vunnit delaktighet i folkskollärarnas pensionsinrättning,

reglerades och bättrades visserligen de från kassan utgående

pensionerna, så att säga, parallelt med folkskollärarnas löneförmåner.

Och delaktigheten i folkskollärarnas pensionsinrättning, bestämd efter

det högsta lönebelopp, hvaraf läraren på grund af tjänstålder enligt

gällande författningar ägde att komma i åtnjutande, hade, räknadt från

den tid, då frågan om pensionernas höjning först framträdde, undergått

ganska täta förhöjningar. Det normala delaktighetsbeloppet i folkskollärarnas

pensionsinrättning för en folkskollärartjänst hade nämligen från

s. 71 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

71

och med år 1892 till och med år 1898 utgjort 700 kronor, därefter till

och med år 1900 800 kronor, därefter till och med år 190(1 1,000 kronor

och utgjorde från och med år 1907 för manlig folkskollärartjänst 1,350

kronor, men för kvinnlig sådan allenast 1,200 kronor. I det sammanhang,

hvarom här talades, kunde man emellertid utan vidare lämna å

sido de kvinnliga lärartjänsterna, då deras innehafvare endast i ytterst

få fäll begagnade sin rätt att inträda i änke- och pupillkassan. Genom

pensionernas bestämmande på sätt som skedde förefunnes hos dem en

inre utvecklingsmöjlighet grundad i själfva organisationen; en omständighet

som helt visst icke förbisetts, när frågan om pensionernas bestämmande

på sakkunnigt håll behandlats. Men huru stor betydelse,

som detta förhållande än kunde äga, hade det icke ansetts möjligt att

enbart på denna väg ernå en tillfredsställande lösning af frågan om

höjandet af pensionerna för folkskollärarnas änkor och barn, utan hade

alltjämt den fordran vidhållits, att själfva den procentsats, hvarefter

pensionerna i förhållande till delaktighetsbeloppen bestämdes, skulle

förhöjas. Och den förhöjning, som i detta afseende hade ansetts behöflig,

hade revisorerna nu — likasom det vid frågans behandling redan

åren 1894 och 1895 ifrågasattes — föreslagit skola blifva från 20 till 25

procent, en fjärdedel i stället för en femtedel af den lön, för hvilken

folkskollärartjänst vore delaktig i folkskollärarnas pensionsinrättning.

Med den procentsats, som allt hittills gällt, och med det delaktighetsbelopp,

som från och med år 1907 komme att tillämpas — nämligen

20 procent och 1,350 kronor — komme, såsom förut anmärkts, pension

för ensam änka att uppgå till 270 kronor och pension för änka med

barn till 405 kronor. Vunne åter revisorernas här framställda förslagtillämpning,

blefve. efter föreskrifven höjning till jämt antal kronor,

pension för ensam änka 338 kronor och pension för änka med barn

507 kronor. En sådan ökning i pensionerna ginge nog ej längre än

hvad behöfdes för att motväga den just under de allra sista åren inträdda

starka stegringen af nästan alla lefnadskostnader. Den borde

åtminstone icke anses vara för högt tilltagen. För öfrigt kunde det

ej anses annat än välbetänkt, att, när den nu under så lång tid förberedda

regleringen af dessa pensioner sattes i verket, den blefve så

pass tillfredsställande, att frågan finge anses åtminstone för någon mera

afsevärd tid framåt vara afförd från dagordningen.

Förslaget om bättring af pensionerna för fader- och moderlösa

barn ville direktionen, med instämmande i de synpunkter, som revisorerna

framhållit, för sin del biträda.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Statsutskottets Utlåtande iV.-o 11.

Revisorerna hemställde slutligen, att de ändrade bestämmelserna

för pensionernas beräkning skulle, från den dag då de trädde i kraft,

äga tillämpning äfven på redan utgående pensioner. I denna del ginge

förslaget utöfver livad som tidigare varit ifrågasatt och innebure ett

afsteg från den princip, som i allmänhet tillämpades, att en pension

skulle förblifva vid det belopp, hvartill den efter gällande grunder först

bestämts. Den utredning, som förebragts, visade emellertid, att, ekonomiskt

sedt, man ej behöfde hysa betänkligheter mot att gifva förhöjningen

en sådan utsträckning. Den minskning i kapitalöfverskottet, som

härigenom skulle uppkomma, stannade vid i rundt tal 400,000 kronor,

motsvarande föga mer än en tiondel af det öfverskott, som beräknats

såsom befintligt vid ingången af år 1905.

Direktionen ansåge, att, när ekonomiska hinder icke vore i vägen,

äfven denna fråga borde företrädesvis ses från synpunkten af deras

behof, som frågan gällde, och gjorde man det, syntes det icke kunna

förnekas, att skälen för höjning af redan utgående pensioner vore lika,

om ej mera vägande, än de som anfördes för höjning af härefter tillkommande

pensioner. Olägenheten af de alltjämt stegrade lefnadskostnaderna

finge i sin mån alla vidkännas, och finge i följd häraf den

utkomstmöjlighet, som en pension beredde, ett undan för undan minskadt.

penningvärde. Men ju mera till åren pensionärerna vore — direktionen

syftade här enbart på folkskolläraränkorna -— desto hjälplösare vore de

i allmänhet äfven och tyngdes desto mera af svårigheterna för den

dagliga utkomsten; och ju tidigare eu pension börjat att utgå, efter

desto lägre delakt.ighetsbelopp hade — inom vissa tidsperioder räknadt

— densamma fastställts. Behofvet af ökning gjorde sig således mest

kännbart i afseende å de tidigast fastställda pensionerna, men framträdde

nog tillräckligt starkt äfven i afseende å pensioner, fastställda efter

delaktighetsgrunder, som tillämpats exempelvis närmast före nu gällande.

Resultatet af höjningens utsträckning i dessa fall skulle, om man

fäste sig vid de normala och icke vid de fakultativa delaktighetsbelopp,

som under gångna år ägt tillämpning, blifva den, att pensioner för

ensam änka och för änka med barn, bestämda efter 600 kronors delaktighet

och nu utgående med respektive 120 och 180 kronor, komme

att ökas till respektive 150 och 225 kronor; sådana bestämda efter 700

kronors delaktighet och nu utgående med respektive 140 och 210 kronor

komme att ökas till respektive 175 och 263 kronor; sådana bestämda

efter 800 kronors delaktighet och nu utgående med respektive 160 och

240 kronor komme att ökas till respektive 200 och 300 kronor; samt

sådana, bestämda efter 1,000 kronors delaktighet och nu utgående med

s. 73 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

73

respektive 200 och 300 kronor, komrae att ökas till respektive 250

och 375 kronor.

Gifvetvis borde i höjningen äfven inbegripas sådana sjukunderstöd,

som enligt § 13 mom. 2 af pensionskassans reglemente kunde lämnas

ofveråriga barn, hvilka af sinnes- eller kroppssjukdom eller ock af

särskildt lyte vore oförmögna till arbete och befunne sig i utblottadt

•tillstånd, och som efter direktionens ompröfning kunde utdelas med

högst halfva beloppet af moderns pension. Med hänsyn därtill att dessa

hjälpmedel i reglementet betecknades med särskildt namn — de kallades

understöd och ej pension — äfvensom därtill att de inom viss gräns

af direktionen till sina belopp diskretionärt bestämdes, syntes det behöflig^,

att de, vid ett eventuellt bifall till hvad revisorerna föreslagit, särskildt

■omnämndes. Skälen för att dessa understöd skulle inbegripas i den

ifrågasatta höjningen läge, syntes det, i öppen dag.

Under förutsättning, att det årliga statsanslag, som för närvarande

utgår till änke- och pupillkassan, äfven fortfarande komme att stå till

kassans förfogande, har direktionen, med stöd af hvad den sålunda

anfört, hemställt om bifall till revisorernas framställningar hvad folkskollärarpersonalen

vidkomme.

Beträffande åter den delägargrupp, som med år 1906 vunnit inträde

i kassan, eller lärarpersonalen vid döfstumskolorna, uttalar direktionen

såsom sin åsikt, att frågan, om ökning bör ske jämväl af

pensionerna inom denna särskilda grupp, måste bero därpå, huruvida

vid närmare granskning det befinnes, att äfven i afseende å denna grupp

föreligger något verkligt behof af förhöjda pensionsbelopp, äfvensom

därpå att, om så vore fallet, behöfligt statsanslag för en dylik åtgärds

genomförande också vore att påräkna.

Att de från folkskollärarnas änke- och pupillkassa enligt nu gällande

bestämmelser utgående pensions- och understödsbelopp äro för låga,

för att det med kassan afsedda syftemålet skall anses fylldt, torde vara

alldeles uppenbart. Frågan, huruvida en höjning af dessa belopp må

äga rum, synes därför vara af uteslutande ekonomisk natur. Den verkställda

utredningen synes mig otvetydigt gifva vid handen, att kassans

ekonomiska ställning är synnerligen gynnsam, och att, utan förhöjda

utgifter från delägarna eller förhöjdt statsbidrag, det af kassans revisorer

framställda, af centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening

biträdda förslaget om höjning af pensionsbeloppen kan genomföras.

Häraf torde, på sätt direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning

Bill. till Biksd. Prof. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 11 Höft. 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

I

74 Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

erinrat, med nödvändighet följa propotionell höjning äfven af de enligt

§13 punkt 2 af kassans reglemente utgående understödsbeloppen, en

höjning, som är af så ringa ekonomisk betydelse för kassan, att någon

särskild utredning om dess verkningar icke torde erfordras. Någon

framställning till Riksdagen angående höjning af ifrågavarande understödsbelopp

torde icke vara behöflig, då berörda bestämmelse angående

understödets storlek allenast innehåller, att detsamma får utgå med högst

halfva beloppet af moderns pension.

I likhet med direktionen anser äfven jag, att höjning af pensionerna

för döfstumlärarpersonalens änkor icke nu bör ifrågakomma, vid

livilket förhållande jag naturligtvis ej heller kan förorda någon ändring

i de pensionsbelopp, som enligt de i innevarande års statsverksproposition

under tionde hufvudtiteln gjorda framställningar rörande pensionering

af lärarpersonalen vid skolhemmet för blinda döfstumma i Vänersborg

och af föreståndare och lärare vid folkhögskolor och därmed förenade

landtmannaskolor kunna komma att utgå från folkskollärarnas änkeoch

pupillkassa till ifrågavarande föreståndares och lärares änkor.

Till innevarande års Riksdag hafva äfven gjorts framställningar

om förhöjd delaktighet i folkskollärarnas pensionsinrättning samt i följd

däraf folkskollärarnas änke- och pupillkassa för dels lärarpersonalen vid

högre folkskolor, dels ock lärarna i läsämnen vid folkskoleseminariernas

öfningsskolor. Därest dessa framställningar bifallas, skulle pensionen

för änka efter lärare vid högre folkskola blifva, enligt nu gällande

bestämmelser för folkskollärarnas änke- och pupillkassa, 480 kronor och

för änka efter lärare vid seminariums öfningsskola 520 kronor. Med

iakttagande af den nu föreslagna ökningen af pensionen från 20 till

25 procent af delaktighetsbeloppen skulle dessa pensioner komma att

bestiga sig till respektive 600 och 650 kronor. Jämför man dessa belopp

med t. ex. det pensionsbelopp, som åtnjutes af änka efter adjunkt

vid folkskoleseminarium, befinnes detta uppgå till endast 584 kronor.

Häraf synes, mig framgå, att ej heller någon höjning af den föreslagna

pensionen för änka efter lärare vid högre folkskola eller vid seminariums

öfningsskola i detta sammanhang bör ifrågakomma.

Hvad däremot angår de föreslagna ändringarna rörande pensionsrätten

för barn efter lärare vid de egentliga folkskolorna, synas dessa

ändringar i lika hög grad och på samma sätt hafva betydelse äfven

för barn efter öfriga delägare i folkskollärarnas änke- och pupillkassa

och böra på dem tillämpas.»

Utskottet, som i hufvudsak ansett sig kunna biträda hvad departementschefen

anfört till stöd för ifrågavarande förslag, har dock af

s. 75 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

75

principiella skäl funnit de''föreslagna bestämmelserna icke böra äga tillämpning

å pensioner, hvilka före år 1908 blifvit till utgående från

änke- och pupillkassan bestämda, och får alltså hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande proposition må

af Riksdagen på det sätt bifallas, att Riksdagen beslutar

sådan ändring af gällande bestämmelser rörande

de från och med år 1908 från folkskollärarn as _änkeoch

pupillkassa utgående pensionsbelopp,

dels beträffande lärare vid folkskola, som är delägare

i kassan efter det för folkskollärare i lag stadgade

lönebelopp:

att, därest sådan delägare efterlämnar änka, men

icke barn, henne skall tillkomma i pension 25 procent

eller en fjärdedel af den lön, för hvilken vederbörande

skoldistrikt i afseende å delägarens egen pensionering

vunnit delaktighet i folkskollärarnas pensionsinrättning;

dels ock beträffande samtliga delägare i kassan:

att, där afliden delägare icke efterlämnat änka,

utan endast barn, och barnen äro tre eller flera, som

till pension äro berättigade, de skola äga uppbära

hela beloppet af den för änka med barn bestämda

pension till lika fördelning dem emellan; och

att, där efter afliden delägare lefva endast två

barn, de skola äga till lika fördelning sig emellan

uppbära samma pension som änka utan barn.

16:o) I en till Riksdagen den 15 mars innevarande år aflåten proposi- Ang. undertion

(n:o 113) har Kungl. Maj:t under åberopande af bilagt protokoll st°ochåts^rara

öfver landtförsvarsärenden för samma dag föreslagit Riksdagen medgifva, skånska infanatt

från invalidhusfonden måtte utbetalas dels för hvart och ett af åren

1904,1905, 1906 och 1907 till Norra skånska infanteriregementets pensions- kassör.

kassa 987 kronor 87 öre och till Södra skånska infanteriregementets

pensionskassa 1,000 kronor 34 öre, dels ock för hvarje följande år, så

länge pensionsberättigade funnes, till hvardera kassan det belopp, ej

öfverstigande nu nämnda, som efter Kungl. Maj:ts pröfning kunde finnas

böra utgå.

Till åberopade statsrådsprotokoll har departementschefen anfört

följande.

»Vid 1812 års urtima riksdag väcktes fråga om jämkning och

lindring uti den extra rotering, som år 1811 ågått dittills oroterade

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

hemman och lägenheter i Skåne, emot det att en efter provinsens folkmängd

och hemmanens förmåga att bära rotering lämpad soldatstyrka

därstädes skulle underhållas.

Sedan Kungl. Maj:t funnit den extra roteringen, utgörande 2,572

man soldater och båtsmän, böra förbytas till ett ständigt, på 2,000

soldatnummer indelt knektehåll, förklarade rotehållarna med få undantag

sitt bifall härtill, hvarefter en särskild, den 26 april 1814 tillsatt kon*

mission erhöll nådigt uppdrag att verkställa de roteringsförrättningar,

som i följd häraf komme att äga rum. Dessa förrättningar utföllo

emellertid sa, att i stället för 2,000 nummer 2,111 eller 1,985 ordinarie

och 126 extra blefvo inroterade. Flera af de roteskyldiga anförde därför

besvär öfver roteringen såsom olaglig och åsyftande en större börda än

de åtagit sig. Enligt nådigt beslut den 21 oktober 1817 fann Kungl.

Maj:t att, ehuru besvärandena ej saknat anledning till klagan, denna

likväl ej borde verka rubbning i den upprättade roteringen, men att

däremot ersättning och understöd i roteringen borde det ständiga knektehåll

tillkomma i förhållande till det befintliga öfverskottet. I fråga

härom ansåg Kungl. Maj:t, att de till 126 nummer upptagna extra rotarne,

i jämförelse med ständiga rotar motsvarande Vs, eller i jämnt tal

25, borde först afdragas från de 111 öfverrotade nummer. Från återstoden

86 nummer borde ock afgå det rotetal, som åsatts de med postföring

besvärade hemmanen. För det därefter 2,000 nummer Överskjutande

antalet rotar skulle från och med år 1816 utgå ersättning

efter 6 tunnor, hälften råg och hälften korn för hvarje rote, och till

understöd för ständiga knektehåll användas på det sätt, att däraf

bildades en gemensam fond, som, efter rotehållarnas öfverenskommelse,

komme att minska deras utgifter. Efter eu år 1826 verkställd extra

rotejämkning bestämdes, genom nådigt bref den 2 juni 1837, antalet

af de s. k. öfverloppsrotajma till 78, af hvilka 50 ansågos tillhöra

Malmöhus och 28 Kristianstads län, och kom därigenom understödsspannmålen

att blifva (6 x 78 —) 468 tunnor. Beträffande öfverloppsrotarna

afgjorde rotehållarna vid sammanträde den 16 november 1837,

att de från och med år 1838 skulle anslås till understöd för de rotehållare,

som vid skeende undersökning kunde befinnas vara i behof af

lindring i ålagd roteringsskyldighet. Af eu för verkställande af rotejämkning

tillsatt kommitté medgafs understöd åt 195 rotar med tillhopa

344 tunnor 19 kappar spannmål, hvadan af understödsspannmålen återstod

en behållning af 123 tunnor 13 kappar. Genom nådiga bref den

29 augusti 1840 och den 7 juli 1841 förordnade Kungl. Maj:t, att

denna behållning skulle allt framgent få af samtliga rotehållare i Skånes

ordinarie knektehåll, på sätt de genom utsedda deputerade därom be
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

77

slutade, till deras eller provinsens nytta användas. Enligt beslut af

rotehållarna inom Kristianstads län den 6 oktober 1859 och inom Malmöhus

län den 17 januari 1860 anslogs behållningen till pensionskassorna

för gemenskapen vid de båda skånska infanteriregementena.

För nämnda pensionskassor har Kungl. Maj:t fastställt reglementen,

för Norra skånska infanteriregementets den 13 mars 1860 och för Södra

skånska infanteriregementets den 4 mars 1862. Hvartdera reglementets

15 § innehåller, att pensionskassans årliga inkomster utgöras af, bland

annat, de öfverskott af rotejämkningsmedel, hvarmed regementets rotehållare

bidraga.

De pensionskassorna tillkommande medel utgingo till en början

af inflytande vakansafgifter och därefter med belopp, motsvarande värdet

af den anslagna spannmålen, 123 tunnor 13 kappar, efter markegångspris,

därvid enligt nådigt bref den 19 november 1867 hvarje regementes

pensionskassa skulle erhålla hvad för de regementet inom hvarje

markegångsdistrikt tillhörande rotar sig belöpte i förhållande till den

andel, som af nämnda spannmålsbelopp, efter dess fördelning på hela

provinsens efter ordinarie rotering ägande nummerstyrka, hvarje rote

tillkomme. Slutligen stadgades i lagarna den 5 juni 1885 (§ 5 mom. 3)

och den 2 december 1892 (§ 6 mom. 3) angående lindring i rustningsoch

roteringsbesvären, att anslaget till ifrågavarande pensionskassor

skulle omsättas till penningar efter medeltalet af 1874—1883 årens

medelmarkegångspris och sedermera till kassorna årligen utbetalas med

oförändradt belopp. I enlighet härmed bestämdes understödet till pensionskassorna

till 987 kronor 87 öre för Norra skånska infanteriregementet

och till 1,000 kronor 34 öre för Södra skånska infanteriregementet.

Af hvad sålunda anförts framgår, att nämnda belopp till sin natur

voro ett roteringsunderstöd åt rotehållarna, ehuru de med Kungl. Maj ris

medgifvande anslagit desamma till omförmälda pensionskassor. I likhet

med alla andra af statsverket utgående rustnings- och roteringsunderstöd

skulle sålunda jämväl dessa anslag, enligt nådiga kungörelsen den 29

november 1901 med föreskrifter i fråga om indelningsverkets upphörande

m. m., från och med ingången af år 1904 indragas.

Sedan statskontoret i.skrifvelse!'' den 30 december 1905 fäst Kungl.

Maj ris befallningshafvandes i Kristianstads och Malmöhus län uppmärksamhet

å detta förhållande med erinran, att förty ifrågavarande under

benämning indelningsersättning utgående medel icke vidare Unge utan

särskildt bemyndigande utbetalas, hemställde dels direktionen för Södra

skånska infanteriregementets pensionskassa i underdånig skrifvelse den

15 mars 1900, dels ock chefen för Norra skånska infanteriregementet i

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Statsutskottets Utlåtande N;o 11.

underdånig skrifvelse den 2 maj samma år om nådigt bemyndigande

för Kung!. Maj:ts befallningshafvande att fortfarande utbetala indelningsersättningarna.

Kungl. Magt fann emellertid, enligt beslut den 27 juli

samma år, ansökningarna icke kunna bifallas, men förklarade sig vilja

på förnyade framställningar efter omständigheterna taga i öfvervägande,

om och i hvad mån vederlag för ifrågavarande indelningsersättning

skulle kunna pensionskassorna beredas.

Chefen för Norra skånska infanteriregementet och direktionen för

Södra skånska infanteriregementets pensionskassa hafva nu i särskilda

underdåniga skrivelser anhållit, att vederlag för indelningsersättningen

måtte tills vidare få till hvarje kassa utbetalas med samma belopp,

hvarmed sådan ersättning: tillförene utgått.

Enligt hvad bemälde regementschef anfört, utgör Norra skånska

infanteriregementets pensionskassas kapital 55,907 kronor 52 öre, och

uppgingo dess ordinarie inkomster under räkenskapsåret 1905 till 3,417

kronor 17 öre. Pensionsberättigade voro 398, af hvilka likväl endast

317 kunnat tilldelas det i pensionsreglementet stadgade årsbelopp af

15 kronor. Därest det begärda vederlaget ej erhölles och kassan skulle

återbetala den för år 1904 uppburna indelningsersättningen, skulle utgifterna

för år 1906 komma att öfverstiga inkomsterna med omkring

2,350 kronor, som måste tagas af kassans kapital. En sådan åtgärd

skulle, då de pensionsberättigades antal tills vidare årligen ökades,

blifva ödesdiger för kassans bestånd. För att kunna fullgöra de utbetalningar,

hvartill pensionsberättigade korpraler och soldater vid regementet

genom inbetalningar till kassan och i förlitande på dennas, delvis på

indelningsersättningen grundade bärighet köpt sig rätt, ansåge chefen

nödvändigt, att vederlag för nämnda ersättning tills vidare bereddes

kassan.

Enligt en direktionens för Södra skånska infanteriregementets

pensionskassa underdåniga skrifvelse vidfogad tablå öfver denna kassas

ställning år 1905 utgjorde behållningen vid årets början 39,088 kronor

29 öre men vid årets slut endast 36,893 kronor 48 öre, ehuru bland

inkomsterna upptagits indelningsersättning för år 1904 med 1,000

kronor 34 öre. Ofriga inkomster utgjordes af räntemedel 1,994 kronor

och delägarnas årsafgifter 343 kronor. Utbetalda pensioner belöpte sig

till 5,344 kronor. För år 1906 beräknades årsinkomsterna, utgörande

räntemedel och årsafgifter, till omkring 2,200 kronor. Efter afdrag af

omkostnader, 200 kronor, återstod till pensioner omkring 2,000 kronor,

motsvarande allenast omkring 5 kronor för hvar af kassans 390 pensionstagare.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

79

I detta sammanhang anser jag mig böra meddela, att direktionen

i särskild underdånig skrifvelse gjort framställning om sådan ändring

af 15 § i det för pensionskassan fastställda reglemente, att det årliga

pensionsbeloppet, nu fastställdt till 15 kronor, skulle bestämmas af direktionen

i enlighet med kassans tillgångar och med beräkning, att

kapitaltillgången finge tillgripas, dock ej i vidsträcktare mån än att

fonden i dess helhet ej blefve förbrukad, förr än pensionärernas antal

nedgått så, att kassans årliga inkomster af rotejämkningsmedlen, 1,000

kronor 34 öre, eller vederlag för dem räckte till betalandet af pensionerna.

Med nådig pröfning af denna framställning, hvari förutsatts

bifall till ansökningen om vederlag för indelningsersättningen, torde få

anstå, till dess sistnämnda ärende blifvit slutligt afgjordt.

Öfver ifrågavarande ansökningar om vederlag, hvilka tillstyrkts af

chefen för Första arméfördelningen, hafva arméförvaltningen och statskontoret

hvar för sig afgifvit underdåniga utlåtanden. Arméförvaltningen

har ansett skäl ej föreligga för staten att bidraga till särskild pensionering

vid ifrågavarande regementen. Statskontoret däremot har i

yttrande öfver ansökningen från Södra skånska infanteriregementet,

hvilket yttrande åberopas jämväl beträffande Norra skånska infanteriregementet,

anfört, att det icke kunde vara med billighet öfverensstämmande

att, sedan delägarna i en pensionskassa genom fastställdt nådigt reglemente

tillförsäkrats rätt till pension, under förutsättning att de till

kassan inbetalade visst årligt bidrag, möjligheten att komma i åtnjutande

af denna rätt äfventyrades därigenom, att en väsentlig del af kassans

i reglementet upptagna påräkneliga inkomster af statsmedel indroges,

och detta så mycket mindre som, enligt bestämmelse i reglementet,

deltagandet i kassan icke varit frivilligt, utan de i tjänst ingående

rekryterna varit förbundna att uti pensionsinrättningen deltaga och erlägga

den bestämda årsafgiften, en skyldighet, som kvarstode äfven

under tiden från afskedet till och med det år, då vederbörande finge

pensionen tillträda. Statskontoret ansåge därför, att kassan borde af

statsmedel beredas ett vederlag, hvilket borde afvägas sålunda, att detsamma

satte kassan i tillfälle att försäkra nu varande pensionstagare

och delägare i kassan en pension, hvars storlek icke ställdes i beroende

af indelningsersättningens indragande; och hemställde statskontoret, det

Kungl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta nådig proposition om beviljande

för ändamålet af erforderliga medel.

Det torde ock böra omförmälas, att justitiekanslersämbetet i infordradt

yttrande öfver den af direktionen för Södra skånska infanteriregementets

pensionskassa gjorda framställning om ändring af kassans reglemente

framhållit behofvet af statens ingripande för att möjliggöra upp
-

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

fyllandet af kassans förbindelser. För statens medverkan vid ordnande

af denna angelägenhet syntes det ämbetet, att talande skäl förelåg-e.

Med anslutning till hvad statskontoret och justitiekanslersämbetet

anfört, anser jag skäligt, att vederlag beredes ifrågavarande pensionskassor

för den minskning af inkomster, som de från och med år 1904

lidit genom indelningsersättningens indragande. De från kassorna pensionsberättigade,

som måste anse dem genom det af Kungl. Maj:t fastställda

reglemente tillförsäkrade rättigheter hafva förvärfvats genom

fullgörandet af de skyldigheter, som dels tjänsten i allmänhet kräft och

dels i nämnda reglemente dem särskildt ålagts, kunna med skäl fordra,

att samma rättigheter lämnas okvalda. Emellertid hafva genom statsmakternas

år 1901 fattade beslut om indelningsverkets upphörande och

däraf följande indragning af indelningsersättningen, såsom varande till

sin natur ett roteringsunderstöd, dessa rättigheter kommit att äfventyras,

hvarför det ock måste anses både rättvist och billigt, att staten genom

beviljande åt dem af särskildt understöd håller dem skadeslösa för

hvad de genom omförmälda beslut förlorat. Beloppet af detta understöd

torde ej böra bestämmas högre än de mistade indelningsersättningarna,

äfven om det icke skulle vara tillräckligt för att sätta kassan

i stånd att utbetala pensioner till därtill berättigade med de i de särskilda

reglementena fastställda belopp. Medverkande orsaker till oförmågan

i detta afseende äro att finna dels däri, att i kassorna, från

Indika endast indelt manskap äro pensionsberättigade, inga nya delägare

inträda, i följd hvaraf inkomsterna af delägares egna årsafgifter minskas,

dels ock däri, att tillträdandet af pension, som enligt reglementena sammanfaller

med rätten till underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa,

hvilken rätt numera erhålles efter allenast 25 tjänstår, sker tidigare

än förut.

De upplysningar, som meddelats om pensionskassornas ställning,

torde gifva vid handen, att vederlag för indelningsersättningen, bedömdt

efter behofvet, ej för närvarande kan bestämmas lägre än till de belopp,

hvarmed ersättningen till hvardera regementets kassa utgått. Med tiden

kommer pensionärernas antal att minskas, hvarigenom behofvet af pensionsmedel

jämväl blifver mindre, för att slutligen upphöra. Understödet

bör då i förhållande härtill minskas eller indragas, i anledning hvaraf

beloppet däraf synes böra för hvarje år, efter underdånig framställning

och af armé förvaltningen däröfver afgifvet utlåtande, blifva föremål

för Kungl. Maj:ts pröfning och bestämmande.

Hvad härefter angår frågan om medel för utbetalning af ifråga
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N;o 11. 81

varande understöd liar jag ansett, att därför erforderliga belopp skulle

kunna utgå från invalidhusfonden. Härigenom kunde det undvikas, att ett

särskildt anslag för ändamålet beviljades af Riksdagen. Beträffande nämnda

fond vill jag erinra, att densamma uppkommit därigenom, att alla efter

år 1812 vid adelsfaneregementet lediga blifvande boställen med indelningar

af räntor anslagits till ett invalidhus, som år 1821 inrättades på

Ulriksdal, och att Rikets Ständer, sedan invalidinrättningen år 1849

blifvit upplöst, öfverlämnat fonden till Kungl. Maj:ts disposition för

pensioner och gratifikationer åt krigsmän. Från fonden, hvars kapitalbehållning

den 31 december 1905 utgjorde 3,157,785 kronor 77 öre och

hvars årliga inkomster uppgå till omkring 190,000 kronor, utbetalas

årligen, förutom ett belopp af 30,000 kronor till Vadstena krigsmanslmskassa,

dels i gratifikationer till behöfvande förutvarande krigsmän

af såväl befäls- som manskapsklass vid armén och flottan omkring 85,000

kronor, dels ock i svärdspensioner omkring 20,000 kronor. Kapitalökningen

för år 1905 utgjorde 55,252 kronor 68 öre. Då nu ifrågavarande

utgifter, ehuru till sin beskaffenhet ej främmande för det med fonden

afsedda ändamål, likväl ej vid fondens öfverlämnande till Kungl. Maj:ts

disposition varit beräknade, synes mig Riksdagens medgifvande till

fondens anlitande för samma utgifter böra äskas.

Ehuru antagligt är, att kassornas kapitalbehållningar måste för

pensioneringens fullgörande tillgripas, så att efter de sista pensionstagarnas

död föga eller intet däraf återstår, torde dock såsom villkor för

utbetalandet af ifrågavarande bidrag från invalidhusfonden böra föreskrifvas,

att den behållning i pensionskassorna, som efter sista pensionstagarens

frånfälle möjligen förefinnes, skall till invalidhusfonden ingå.»

Utskottet har visserligen i likhet med arméförvaltningen ansett

kunna ifrågasättas, huruvida det kan vara lämpligt, att staten bidrager

till särskild pensionering vid ifrågavarande regementen. Vid det förhållande

att delägarne i dessa regementens pensionskassor genom af

Kungl. Maj:t fastställda reglementen tillförsäkrats rätt till pension, och

då därtill kommer att inträdet i berörda kassor icke varit frivilligt, har

utskottet emellertid ansett sig böra tillstyrka, att vederlag för genom

indelningsersättningens indragande åsamkad minskning i pensionskassornas

inkomster må af statsmedel beredas.

Då utskottet, emot Kungl. Maj:ts förslag att från invalidhusfonden

gälda ifrågavarande kostnader, icke har något att erinra, får utskottet

hemställa,

Bih. till Riksd. Prof. 1907. 4 Samt. 1 Åfd. It Haft. 11

Utskottets

yttrande.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

att från invalidhusfonden må utbetalas, dels för

hvart och ett af åren 1904, 1905, 1906 och 1907 till

Norra skånska infanteriregementets pensionskassa 987

kronor 87 öre och till Södra skånska infanteriregementets

pensionskassa 1,000 kronor 34 öre, dels ock

för hvarje följande år, så länge pensionsberättigade

finnas, till hvardera kassan det belopp, ej öfverstigande

nu nämnda, som efter Kungl. Maj:ts pröfning kan

finnas böra utgå.

17:o) I fråga om beloppen af anslagen under pensionsstaten har i

statsverkspropositionen erinrats, hurusom enligt Kungl. Maj:ts förslag

ökningen under denna stat komme att utgöras af följande belopp:

höjning af bidraget till pensionering af änkor och barn efter befäl

och underbefäl med vederlikar vid armén............ kronor 1.187:

höjning af bidraget till pensionering af änkor

och barn efter lärare vid allmänna läroverk, pedagogi,

seminarier m. m............................................ „ 3,521:

höjning af bidraget till folkskollärarnas änke
och

pupillkassa, sammanlagdt................................... „ '' 4,642: —

höjning af anslaget »Bidrag till folkskollärares

pensionering», sammanlagdt........................ „ 7,226:

anslag till pensionering, enligt pensionslagen,

af civila tjänstinnehafvare............................. „ 100,000:

förvaltningsbidrag till en änke- och pupillkassa

för civilstaten................................................... .....35,000:

tillsammans kronor 151,576: —

Om härifrån droges de till uteslutande ur

riksstaten föreslagna ordinarie anslagen till civilstatens

pensionskassa, tillhopa ..........................— • „ 112,286: —

blefve ökningen af de ordinarie anslagen å pen
siontstaten

på det hela.............................................kronor 39,290:

Vid bifall till de, enligt hvad förut nämnts,

framställda förslag komma således de ordinarie

anslagen till pensionsstaten, i nu gällande riksstat

upptagna till sammanlagdt ........................... ,, 2,171,641:

att sluta å étt belopp af........................................... kronor 2,210,931:

I afseende å öfriga anslag under pensionsstaten bär någon förändring

icke föreslagits, och får utskottet hemställa,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande A :o 11.

att samtliga de anslag under pensionsstaten, i

afseende å hvilka förändring icke- blifvit här ofvan

ifrågasatt, må i 1908 ars riksstat upptagas med oförändrade

belopp.

Indragningsstaten.

l8:o) Uti punkt 10 under tionde hufvudtiteln har KungL Maj:t

föreslagit, att kamreraren vid centralfängelset å Nya Varfvet August Sundbergs

Vilhelm Gotthard Sundberg måtte öfverflyttas till allmänna indragningsstaten

med rätt att därå från och med år 1908 under sin återstående ning sstaten.

lifstid uppbära årlig lön till belopp af 4,350 kronor; dock med villkor [10.]

att, i händelse Sundberg efter förflyttning till indragningsstaten anställdes

i statens eller kommunens tjänst, han skulle vara pliktig att i allo

frånträda lönen å indragningsstaten, därest den understege eller vore

lika med den nya lönen, samt att, därest lönen å indragningsstaten

öfverstege berörda nya lön, vidkännas mot den senare svarande afdrag.

Jämlikt vid statsverkspropositionen fogadt utdrag af protokollet

öfver justitiedepartementsärenden den 12 januari innevarande år har

departementschefen i detta ärende anfört följande.

»Vid angifvande af fångvårdens anslagsbehof för år 1908 har

styrelsen förutsatt, att vid centralfängelsets å Nya "V arfvet nu förestående

indragning sådana befattningshafvande därstädes, som icke kunna till

tjänstgöring vid andra fångvård sanstalter förflyttas, men pa grund af

erhållna konstitutorial å sina befattningar äga berättigade anspråk att

fortfarande blifva behållna vid de med dem förenade aflöningsförmåner

eller ersättning därför, skola för sådant ändamål uppföras å allmänna

indragningsstaten.

Uti underdånig skrifvelse härom den 25 september 1906 har

styrelsen anmält, att de befattningshafvande vid nämnda fängelse,

hvilka vid dess indragning kunna komma i fråga till uppförande å

indragningsstat, äro kamreraren August Vilhelm Gotthard Sundberg,

hvilken, född år 1859, den 22 november 1895 konstituerades å kamrerarebefattningen;

bevakningsbefälhafvaren Paco Rillow, hvilken, född år 1859,

den 21 mars 1898 erhållit konstitutorial år sin befälhafvarebefattning

och sedan den 1 oktober 1902 på förordnande uppehållit direktörsbefattningen

vid ifrågavarande fängelse; samt predikanten Karl Henry

Nikolaus Hagstrand, hvilken är född år 1866. Rörande predikantsbefattningen

vid fängelset bär styrelsen upplyst, att med denna följt

skyldighet att vara pastor i Nya Varfvets församling enligt föreskrift

i nådigt bref af den 5 maj 1876, hvari förordnats bland annat, att

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Nya \ arfvet inom de gränser, som å 1818 års karta finnas upptagna,

skall fortfarande tills vidare utgöra en särskild församling samt att

själavården och pastoralvården inom församlingen må tills vidare af

predikanten vid därvarande straff- och arbetsfängelse utöfvas mot särskild

af församlingen bestämd och utgående årlig aflöning, icke understigande

500 kronor. Till följd af det samband, som sålunda består

mellan bada predikantsbefattningarna, är Hagstrand, enligt honom den

20 mars 189G meddeladt konstitutorial, konstituerad och förordnad

att endast tills vidare vara predikant vid ifrågavarande fängelse. Denna

omständighet har styrelsen dock icke ansett verka till förringande af

hans nu ifrågavarande rätt.

Då Sundberg, enligt hvad ett i ärendet företedt läkarebetyg gifver

vid handen och fångvårdsstyrelsen uppgifvit, på grund af långvarig

och tilltagande döfhet icke vidare kan användas i fångvårdens tjänst,

samt Billov och Hagstrand i dem affordrade yttranden meddelat, Bill o w

att han icke är villig mottaga förflyttning vare sig till länsfängelset i

Örebro, där direktörsbefattningen är ledig, eller till direktörsbefattning vid

annat länsfängelse, samt Hagstrand att han icke vill låta sig förflyttas

till honom erbjudna predikantsbefattningen vid Härianda, har styrelsen,

jämväl med stöd af hvad i ett par år 1900 förekomna liknande fall

blifvit bestämdt, ansett alla tre böra efter fängelsets vid Nya Yarfvet

indragning fortfarande tillerkännas aflöning eller ersättning därför.

Enligt den af Riksdagen fastställda lönestaten åtnjuta ifrågavarande

tre tjänstemän följande aflöningsförmåner:

lmmreraren lön 1,800 kronor, arfvode 1,000 kronor samt två

ålderstillägg 500 kronor äfvensom skrifvarearfvode 500 kronor, b vil ket

sistnämnda dock här icke behöfver komma i betraktande; predikanten

arfvode 2,000 kronor och ålderstillägg 500 kronor; samt bevaknincjsbefälhafvaren

lön 2,000 kronor, arfvode 500 kronor och första ålderstillägget

300 kronor. Dessutom äro, enligt den af Kungl. Maj:t fastställda

stat å förslagsanslaget till fångars vård och underhåll, nämnda

tre tjänstemän tillerkända tjänstebostäder äfvensom löneved till kvantitet

för en hvar af 15 kubikmeter björk- och 8 kubikmeter barrved.

Beträffande härvid det värde, hvartill tjänstebostaden kan böra

för en hvar af dem uppskattas, har detta af Sundberg upptagits till

samma belopp, som af honom förut åtnjutits i egenskap af tillförordnad

kamrerare vid förra centralfängelset å Norrmalm eller som enligt

gällande stat är anslaget såsom hyresersättning till kamreraren vid

tvångsarbetsanstalten i Norrköping, 900 kronor, hvaremot nämnda förmån

af Hagstrand värderats till 600 kronor och af BOIoav till 800

kronor för år. Veden har af samtliga tre värderats, efter medelpris

s. 85 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

85

för de senaste tio åren af kronor C,8 8 för kubikmeter björk ock kronor

5,6 2 för kubikmeter barrved, till inalles för kvar 148 kronor 16 öre.

Mot sålunda uppgifna värden kar styrelsen med känsyn till

tjänstebostädernas beskaffenhet och i öfrigt icke haft något att erinra.

Dock torde, för den händelse Hagstrand efter indragningen af fängelset

å Nya Yarfvet, med behållande af befattningen såsom pastor i Nya

Yarfvets församling, i denna tillägges förmånen af bostad med ved,

någon ersättning för dylik förmån i hans egenskap af predikant vid

fängelset icke böra därjämte till honom utgå. Äfven torde ersättningen

för löneveden böra till siffran utjämnas.

På grund af hvad sålunda förekommit har fångvårdsstyrelsen hemställt,

att Ivungl. Maj:t täcktes dels förklara nämnda tjänstemän vid

centralfängelset å Nya Yarfvet berättigade att efter detta fängelses

indragning tills vidare intill år 1908 af fångvårdsanslagen uppbära följande

aflöningsförmåner för år räknadt, nämligen: kamreraren Sundberg, lön

1,800 kronor, arfvode 1,000 kronor, ålderstillägg 500 kronor samt

ersättning för bostad och ved 1,050 kronor, tillsammans 4,350 kronor;

predikanten Hagstrand arfvode 2,000 kronor, ålderstillägg 500 kronor

samt ersättning för bostad och ved 750 kronor, tillsammans 3,250

kronor, eller, om han, med behållande af befattningen såsom pastor i

Nya Yarfvets församling, i denna tillägges förmånen af bostad med ved

eller ersättning därför, 2,500 kronor; samt bevakningsbefälhafvaren

Billow lön 2,000 kronor, arfvode 500 kronor, ålderstillägg 300 kronor

och ersättning för bostad och ved 950 kronor, tillsammans 3,750 kronor,

dels ock föreslå Riksdagen att öfverflytta bemälde tjänstemän till allmänna

indragningsstaten med rätt att å sagda stat från och med år

1908 under sin återstående lifstid uppbära årlig lön till belopp, Sundberg

af 4,350 kronor, Hagstrand af 3,250 kronor eller, om han, med

behållande af befattningen såsom pastor i Nya Yarfvets församling, i

denna tillägges förmånen af bostad med ved eller ersättning därför,

2,500 kronor och Billow af 3,750 kronor, dock med villkor att, i

händelse någon af dem efter förflyttning till indragningsstaten befordras

i statens, kyrkans eller kommunens tjänst, han skall vara pliktig i allo

frånträda lönen å indragningsstaten, därest denna understiger eller är

lika med den nya lönen, samt att å lönen å indragningsstaten, därest

den öfverstiger berörda nya lön, vidkännas mot denna senare svarande

afdrag.

Statskontoret, som anbefallts att i ärendet afgifva utlåtande, bär

väl funnit, att ingen af ifrågavarande tjänstemän uppnått den lefnadsocli

tjänstålder, att han enligt gällande bestämmelser är berättigad

att vid afgång från tjänsten i sammanhang med omförmälda fängelses

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Statsutskottets Utlåtande K:o 11.

snart förestående indragning undfå pension å allmänna indragningsstaten.

men att å andra sidan icke keller någon af dem torde vara

underkastad skyldighet att mot sin vilja förflyttas till tjänst vid annat

fängelse. I detta afseende synes någon tvekan icke kunna råda hvad

angår Sundberg och Billow, enär de för dem utfärdade konstitutorial

å befattningarna icke angifva någon sådan skyldighet. Hvad Hagstrand

beträffar, förekommer visserligen, enligt det af fångvårdsstyrelsen för

honom utfärdade konstitutorial, att han konstituerats och förordnats

att tills vidare vara predikant vid fängelset. Men då någon föreskrift

att predikantsbefattningen därstädes skulle endast tills vidare tillsättas

icke lärer hafva gifvits, måste, såsom fångvårdsstyrelsen själf i sin

förevarande skrifvelse antydt, berörda förhållande hafva berott uteslutande

därpå, att den med predikantsbefattningen vid fängelset

förenade tjänsten såsom pastor i Nya Varfvets församling skulle på

grund af omständigheter, som i nådiga brefvet den 5 maj 1876 närmare

angifvits, tillsättas endast tills vidare. Till följd häraf har statskontoret

i likhet med fångvårdsstyrelsen ansett lydelsen af det för Hagstrand

utfärdade konstitutorial å predikantsbefattningen icke böra föranleda

därtill, att Hagstrand skulle kännas skyldig att mot sin vilja förflyttas

till annan tjänst.

Hvad fångvårdsstyrelsen anfört beträffande Sundbergs otjänlighet

till vidare tjänstgöring vid fångvården har statskontoret funnit vara

af beskaffenhet att böra, såsom styrelsen hemställt, föranleda hans

öfverflyttning å indragningsstat vid omförmälda fängelses indragning.

Då statskontoret ej heller funnit något att erinra vare sig mot

de föreslagna ersättningsbeloppen, som motsvara hvad i föregående

liknande fall utgått, eller mot hvad fångvårdsstyrelsen i öfrigt hemställt,

har statskontoret för sin del tillstyrkt bifall till styrelsens förevarande

framställning.

Vid afgörande af förevarande fråga synes mig stor vikt böra

fästas därvid, att Billow och Hagstrand båda äro i sin bästa ålder

samt att det på grund däraf ej torde kunna antagas annat, än att de

efter centralfängelsets å Nya Yarfvet indragning skola hvar för sig

söka sig annan anställning. Det synes mig ej vara antagligt, att Hagstrands

verksamhet skall kunna utfyllas endast af pastorsbefattningen

i Nya Varfvets församling. Anledning synes mig ej vara utesluten, att

han, efter reglering af lönen för predikantsbefattningen i Härianda,

skall finnas hugad att öfvertaga denna befattning, eller att möjligen

annan lämplig prästerlig befattning snart nog kan erbjudas honom.

Att Billow redan nu före indragningen af fängelset vid Nya Yarfvet

s. 87 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

87

förklarat sig ovillig att söka direktörsbefattning vid länsfängelse lärer

enligt min tanke ej heller utgöra tillräcklig anledning för antagandet,

att han icke inom en nära liggande framtid kan finna med sin fördel

förenligt att söka erhålla någon fängelsebefattning. Innan det således

blifvit närmare bestämdt, huru med nämnda båda tjänstemäns framtida

verksamhet kommer att gestalta sig, synes det mig därför ej lämpligt,

att åtgärder vidtagas för deras uppförande å indragningsstaten, utan

torde medel till deras aflönande eller ersättande tills vidare böra af

Kung! Maj:t anvisas från fångvårdsanslagen.»

Beträffande åter Sundberg har departementschefen, enär, enligt

hvad handlingarna utvisade och fångvårdsstyrelsen bestämdt intygat,

Sundberg på grund af svår döfhet icke längre vare tjänsteduglig, och

det ej heller kunde antagas, att förbättring af hans hörselförmåga

skulle inträda, hemställt, att Sundberg på ofvan angifna villkor måtte

öfverflyttas till allmänna indragningsstaten.

Enligt utskottets mening torde det visserligen kunna ifrågasättas,

huruvida icke Sundberg vid det förhållande, att centralfängelset å Nya

Yarfvet kommer att flyttas till det nya fängelset å Härianda, är underkastad

skyldighet att låta sig förflyttas till kamrerarebefattning vid

centralfängelset i Härianda; men med hänsyn till innehållet i ofvan omförmälda

läkarbetyg samt till fångvårdsstyrelsens förklaring, att Sundberg

icke längre är tjänstduglig, anser sig utskottet böra biträda Kungl.

Maj:ts förslag om Sundbergs öfverflyttande till allmänna indragningsstaten.

Då emellertid, på grund af stadgandet i kungl. brefvet den 5

juni 1874, af Sundberg för närvarande tillkommande lön, arfvode och

ålderstillägg, uppgående enligt hvad ofvan anförts till sammanlagdt

3,300 kronor, en fjärdedel eller 825 kronor äro att anse såsom tjänstgöringspengar,

hvilka, för den händelse Sundberg k värst ode på fångvårdens

stat och på grund af ofvan omförmälda förhållanden beviljades

ständig tjänstledighet, icke skulle komma honom till godo utan uppbäras

af vikarien, synes det utskottet, som om det belopp, Sundberg

bör komma att uppbära från allmänna indragningsstaten, lämpligen

bör kunna bestämmas till 3,525 kronor, eller det af Kungl. Maj:t föreslagna

beloppet med afdrag af ofvan angifna belopp af 825 kronor. På

grund af det sålunda anförda får utskottet hemställa,

att Riksdagen må medgifva, att kamreraren vid

centralfängelset å Nya Yarfvet August Yilhelm Gotthard

Sundberg må öfverflyttas till allmänna indragningsstaten

med rätt att därå från och med år 1908

Utskottets

yttrande.

s. 88 Kontrollera mot PDF

Ang. predikanten
J.

E. Sjöholms

öfverflyttning

till indragning

sstaten.

[ii.]

Ang. Öfverflyttande

af pensioner

från tredje

till tionde

hufvudtiteln.

L12-]

88 Statsutskottets Utlåtande A:o 11.

under sin återstående lifstid uppbära årlig lön till

belopp af 3,525 kronor; dock med villkor att, i

i händelse Sundberg efter förflyttning till indragningsstaten

anställes i statens eller kommunens tjänst, han

skall vara pliktig att i allo frånträda lönen å indragningsstaten,

därest den understiger eller är lika

med den nya lönen, samt att, därest lönen å indragningsstaten

öfverstiger berörda nya lön, vidkännas

mot den senare svarande afdrag.

19:o) Under punkt 11 af tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t

vidare föreslagit Riksdagen att å allmänna indragningsstaten från och

med år 1908 uppföra ersättning åt predikanten vid indragna kronohäktet

i Kungsbacka Johan Emanuel Sjöholm för hans genom häktets

indragning förlorade aflöning, 400 kronor om året.

Enligt utskottet tillhandakommet meddelande har Sjöholm aflidit

den 10 sistlidne januari, och påfordrar alltså förevarande framställning

icke någon åtgärd af Riksdagen, hvilket utskottet skolat härmed för

Riksdagen

anmäla.

20:o) Kungl. Maj:t har under punkt 12 af tionde hufvudtiteln

föreslagit Riksdagen besluta, att de nu från tredje hufvudtiteln utgående

pensioner till sammanlagdt belopp af 19,000 kronor måtte öfverföras

från nämnda hufvudtitel till tionde hufvudtiteln samt utgå från allmänna

indragningsstaten.

Till statsrådsprotokollet öfver utrikesdepartementsärenden den 31

december 1906 har ministern för utrikes ärendena i denna fråga anfört

följande.

»Vid den underdåniga föredragningen den 30 april 1906 af regleringen

af utgifterna under riksstatens tredje hufvudtitel anförde jag,

att från kabinetts- och konsulskassorna utginge följande pensioner:

f. d. envoyén herr grefve C. Lewenhaupt

„ grefve O. Stenbock ............

ministern C. Burenstam

generalkonsuln grefve A. Cronhielm

y> >> >>

,, konsuln C. A. Titz

M. Björnstjerna’

generalkonsuln G. Hegardts änka

kronor 6,000

6,000

5.000

4''000

4.000

4,000

800

tillsammans kronor 29,800

s. 89 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N.o 11.

89

I detta sammanhang anförde jag vidare: »Dessa pensioner, hvilka

beviljats genom särskilda nådiga beslut, skola hädanefter enligt den

med Norge träffade öfverenskommelsen angående slutlig ekonomisk uppgörelse

i följd af unionens upplösning betalas af Sverige ensamt. Vid

sådant förhållande kunde väl tagas under öfvervägande, huruvida icke

dessa pensioner i likhet med andra dylika utgifter borde öfverflyttas

till tionde hufvudtiteln. Då denna hufvudtitel för år 1907 emellertid

redan af Riksdagen är behandlad, finner jag det lämpligast att för

nämnda år begära ett extra anslag för ifrågavarande ändamål.» På

grund af hvad sålunda anförts hemställde jag, att Kungl. Maj:t täcktes

föreslå Riksdagen att på extra stat för 1907 till pensioner bevilja 29,800

kronor att utgå i den mån, sådant kunde vara erforderligt.

Denna hemställan blef af Riksdagen bifallen.

Den ifrågasatta öfverflyttningen af dessa pensioner torde böra ske

i 1908 års riksstat.

Beträffande pensionerna har, sedan ofvannämnda underdåniga föredragning

ägde rum, inträffat den förändringen, att grefve Lewenhaupt

och grefve Björnstjerna aflidit. Pensionernas belopp hafva därför minskats

med 10,000 kronor. Från pensionernas slutsumma bör äfven afgå ett

belopp af 800 kronor, enär grefve Cronhielms pension rätteligen utgör

allenast 3,200 kronor i stället för det ofvan omförmälda beloppet

4,000 kronor. Summan af pensionerna utgör alltså 19.000 kronor.»

Enligt utskottet tillhandakommet meddelande från kungl. utrikesdepartementet

har konsuln Titz den 30 april innevarande år aflidit, i

anledning hvaraf den för honom afsedda pension bör från pensionsstaten

afföras.

Utskottet får med anledning af hvad i ärendet förekommit

hemställa,

att nu från tredje hufvudtiteln utgående pensioner

till följande personer, nämligen:

f. d. envoyén grefve O. Stenbock med kr. 6,000: —

,, ministern C. Burenstam med „ 5,000: —

,, generalkonsuln grefve A. Cron
hielm

med ,, 3,200: — samt

generalkonsuln G. Hegardts änka med ,, 800: —

eller tillsammans 15,000 kronor må öfverföras från

nämnda liufvudtitel till tionde hufvudtiteln samt utgå

från allmänna indragningsstaten.

Bih. till Biksd. Prof. 1007. 4 Sami. 1 Afd. 11 Höft.

12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Ang. pension 21:o) Uti punkten 13 under tionde hufvudtiteln kar Kungl. Maj:t

aL^ar* föreslagit Riksdagen, att en hvar af följande vid Karlsborgs fästningsbetare

vid byggnad anställda arbetare, nämligen: handräckningskarlen Karl Alfred

Karisborgs Svensson, stenhuggaren Adolf Fredrik Berg, sadelmakaren Anders Gustaf

fbyggnad. Andersson, timmermannen Karl Jolian Fredriksson, vagnmakaren Anders

[13.] Gustaf Pettersson, stalldrängarna Karl Johan Andersson, Anders Gustaf

Jansson ock Karl Johan Isaksson Harnesk samt handräekningskarlarna

August Oden, Sven Petter Björk, Karl August Bäckström, August Johansson

Thor och Gustaf Vallberg måtte från ock med månaden näst efter

den, hvarunder han blefve entledigad från anställning vid fästningsbyggnaden,

under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

åtnjuta en årlig pension af 300 kronor.

Jämlikt statsverkspropositionen bilagdt utdrag af protokollet öfver

landtförsvarsväsenden den 5 oktober 1906 har departementschefen i

detta ärende anfört följande.

»I underdånig skrifvelse den 21 sistlidne mars har arméförvaltningen

å fortifikationsdepartementet gjort framställning om beredande

af pensioner åt ålderstigna fortifikationsarbetare vid Karlsborgs fästningsbyggnad.

Af denna skrifvelse framgår, att fortifikationsbefälhafvaren å Karlsborg,

med erinran att arbetena å Karlsborgs fästningsbyggnad komme

att afslutas å kärnfästningen med utgången af innevarande år 1906 och å

Vaberget under år 1907 samt att därefter flere arbetare vid fästningen

ej erfordrades än de, som behöfdes för de årliga reparations- och underhållsarbetenas

utförande, hos chefen för fortifikationen anhållit om

vidtagande af åtgärder för beredande af pension åt en del vid fästningsarbetena

nu anställda arbetare, hvilka måste afskedas och med hänsyn

till sin ålder ej kunde på annat håll skaffa sig utkomst, och hvilka

det vore obilligt att under sådana omständigheter lämna utan understöd,

äfvensom att fortifikationsbefälhafvaren föreslagit ett pensionsbelopp

af 300 kronor åt en hvar af dessa arbetare, hvilken uppnått

65 års ålder, och en begynnelsepension af 200 kronor för de yngre med

förhöjning till 300 kronor vid uppnådda 65 lefnadsår; dock att de.

som till följd af långvarig anställning i militärtjänst ägde uppbära

understöd från Vadstena krigsmanshuskassa, skulle lida minskning

i pensionen med belopp, inotsvarande hvad de i sådant understöd

uppbure.

De arbetare vid fästningsbyggnaden, om hvilkas pensionering

efter angifna grunder fortifikationsbefälhafvaren gjort framställning,

äro följande:

s. 91 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

91

1) handräckningskarlen Karl Alfred Svensson. 79 år gammal,

hvilken sedan år 1846 käft anställning vid fåstningsbyggnaden och

hvilkens aflöning nu uppgår till omkring 420 kronor årligen;

2) stenhuggaren Adolf Fredrik Berg, 64 år gammal och allt

sedan år 1868, dock med ett års uppehåll, anställd vid lastningsbyggnaden

mot aflöning, som för närvarande årligen uppgår till omkring

650 kronor;

3) sadelm akaren Anders Gustaf Andersson, 82 år gammal, hvilken

varit anställd vid fåstningsbyggnaden sedan år 1869 och uppbär en

till omkring 475 kronor uppgående årsaflöning;

4) timmermannen Karl Johan Fredriksson, som är 70 år gammal

och varit anställd vid fåstningsbyggnaden sedan år 1869 samt åtnjuter

aflöning, uppgående för år till omkring 800 kronor;

5) vagnmakaren Anders Gustaf Pettersson, 67 år gammal och

anställd vid fåstningsbyggnaden sedan år 1871 mot aflöning, som nu

uppgår till omkring 800 kronor årligen;

6) stalldrängen Karl Johan Andersson, 64 år gammal och anställd

vid fåstningsbyggnaden sedan år 1876 mot aflöning, för närvarande

utgörande omkring 650 kronor för år;

7) stalldrängen Anders Gustaf Jansson. 62 år gammal, hvilken

varit anställd vid fåstningsbyggnaden sedan år 1871 och har en årlig

aflöning af omkring 650 kronor;

8) stalldrängen Karl Johan Isaksson Harnesk, 62 år gammal och

anställd vid fåstningsbyggnaden sedan år 1872 med aflöning, som nu

årligen uppgår till omkring 620 kronor;

9) handräckningskarlen August Oden, 70 år gammal, hvilken

varit anställd vid fåstningsbyggnaden sedan år 1881 och har en årlig

aflöning af omkring 675 kronor;

10) handräckningskarlen Sven Petter Björk, 78 år gammal, hvilken

haft anställning vid Göta artilleriregemente under tiden från och med

den 22 maj 1849 till och med den 5 juni 1855 samt från och med

den 18 juni 1856 till och med den 18 juni 1874, hvarefter han, med

afbrott dock under fyra. år, varit anställd vid Karlsborgs fästningsbyggnad,

där hans årliga aflöning utgjort omkring 500 kronor, hvarjämte

Björk åtnjuter årligt understöd från Vadstena krigsmanshuskassa

med 48 kronor;

11) handräckningskarlen Karl August Bäckström, 60 är gammal,

hvilken varit anställd dels vid pontonierbataljonen sju år från den 11

november 1867, dels vid sappörbataljonen under tretton år från den 3

april 1875 och vid afskedet tillerkänts underhåll med 15 kronor årligen

från Vadstena krigsmanshuskassa, dels ock allt sedan år 1888

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Statsutskottets Utlåtande. N:o 11.

vid Karlsborgs fästningsbyggnad, hvarest lians årsaflöning uppgår till

omkring 575 kronor;

12) handräckningskarlen August Johansson Thor, 66 år gammal,

hvilken haft anställning vid Göta artilleriregemente från och med den

15 september 1859 till och med den 28 maj 1881, hvarefter han, hvilken

åtnjuter årligt underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa med 24

kronor, varit anställd vid fästningsbyggnaden mot aflöning, som nu

uppgår till omkring 550 kronor årligen; samt

13) handräckningskarlen Gustaf Vallberg, 63 år gammal och sedan

är 1878, dock med 4 års uppehåll, anställd vid fästningsbyggnaden,

hvarest hans nuvarande aflöning utgör för år omkring 775 kronor.

De nio förstnämnda af ifrågavarande arbetare hafva sällskapet

Pro Patrias silfvermedalj för långvarig och trogen tjänst.

Efter det fortifikationsbefälhafvarens skrifvelse blifvit af chefen

för fortifikationen öfverlämnad till arméförvaltningen, har arméförvaltningen

för egen del anfört, att, med hänsyn till de af fortifikationsbelälhafvaren

omförmälda förhållanden och i betraktande af de goda

vitsord, som lämnats ifrågavarande arbetare om välförhållande i tjänsten,

arméförvaltningen ansåge med rättvisa och billighet öfverensstämmande,

att understöd på ålderdomen bereddes dem; att, då en ålder af 60 år

vid tiden för aflåtandet af arméförvaltningens underdåniga skrifvelse i

ämnet redan uppnåtts af samtliga dessa arbetare utom en, hvilken

emellertid i början af år 1907 uppnådde sagda ålder, det syntes skäligt,

att samtliga från början komme i åtnjutande af det utaf fortifikationsbefälhafvaren

föreslagna högsta pensionsbeloppet; samt att de bland

dessa arbetare, hvilka uppbure understöd från Vadstena krigsmanshuskassa,

i betraktande af detta understöds ringa belopp och skälet för

dess anvisande, icke syntes böra för sådant understöd lida minskning

i pensionsbeloppet; och har arméförvaltningen på grund häraf i underdånighet

hemställt, att till Riksdagen måtte aflåtas nådig proposition

om beviljande å allmänna indragningsstaten af pension å 300 kronor

till en hvar af omförmälda arbetare.

Statskontoret, hvars yttrande i ärendet infordrats, anser understöd

för återstående lifstiden böra af statsmedel beredas ifrågavarande

arbetare, då de vid framskriden ålder och efter långvarig statstjänst

nu snart måste till följd af byggnadsarbetenas afslutande lämna sin

anställning vid Karlsborgs fästningsbyggnad; och har statskontoret ej

något att erinra mot de af arméförvaltningen förordade pensionsbeloppen.

För sin uppfattning i dessa hänseenden har statskontoret funnit stöd

uti innevarande års Riksdags beslut i anledning af Eders Kungl. Maj:ts

s. 93 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

93

nådiga proposition angående pensioner till vissa arbetare, som genom

arbetenas upphörande komme att förlora sin anställning vid statens

järnvägsbyggnader. Riksdagen beviljade nämligen en hvar af dessa

järnvägsarbetare, hvilka uppnått minst 55 års ålder och räknade minst

24 tjänstår, lifstidspensioner till belopp af 300 kronor.»

På grund af hvad departementschefen anfört finner sig utskottet

böra tillstyrka Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag, och får utskottet

sålunda hemställa,

att en hvar af följande vid Karlsborgs fästningsbyggnad

anställda arbetare, nämligen: handräckningskarlenKarl

Alfred Svensson, stenhuggaren Adolf Fredrik

Berg, sadelmakaren Anders Gustaf Andersson, timmermannen

Karl Johan Fredriksson, vagnmakaren Anders

Gustaf Pettersson, stalldrängarna Karl Johan Andersson,

Anders Gustaf Jansson och Karl Johan Isaksson

Harnesk samt handräckningskarlarna August Oden,

Sven Petter Björk, Karl August Bäckström, August

Johansson Thor och Gustaf Vallberg må från och med

månaden näst efter den, hvarunder han varder entledigad

från anställning vid fästningsbyggnaden, under

sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

åtnjuta en årlig pension af 300 kronor.

22:o) Uti punkten 14 af tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t Anfovjnwn

föreslagit Riksdagen, att skogvaktaren vid Karlsborg Ludvig Pettersson vaktareu.

måtte från och med månaden näst efter den, hvarunder han varder L-Pett&non.

entledigad från skogvaktarbefattningen, under sin återstående lifstid [14.]

få å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 300 kronor.

Beträffande denna framställning har statsrådet och chefen för

landtförsvarsdepartementet till statsrådsprotokollet den 5 oktober 1906

anfört följande:

»I sammanhang med framställning om beredande af pension åt

eu del vid Karlsborgs fästningsbyggnad anställda äldre arbetare har

arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet, i anledning af en utaf

fbrtifikationsbefälhafvaren å Karlsborg gjord framställning, uti under
-

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Statsutskottets Utlåtande N& 11.

Utskottets

yttrande.

Ang. pension

åt kokerskas i

Maria Botitta

Olsson.

[15.]

dårlig skrifvelse den 21 sistlidne mars hemställt, att jämväl skogvaktaren

vid Karlsborg Ludvig Pettersson måtte, efter erhållet afsked,

från allmänna indragningsstaten beredas pension med 300 kronor.

Såsom skäl härför har arméförvaltningen anfört, att Pettersson,

som är född den 1 februari 1846 och varit anställd vid Karlsborg

såsom skogvaktare sedan år 1879 samt dessförinnan såsom extra kronojägare

i Vartofta revir från år 1872, vid sin nu framskridna ålder och

med särskild hänsyn därtill, att fordringarna på en noggrann vård och

tillsyn af skogen genom de senast utfärdade skogsförordningarna betydligt

skärpts, icke längre vore af den kroppsliga vigör, som kräfdes

för en omsorgsfull bevakning och vård af den till fästningen hörande

skogen.

Statskontoret har uti häröfver afgifvet underdånigt utlåtande

af den 31 sistlidne augusti, med erinran att betjänte vid skogsstaten

under liknande omständigheter enligt gällande bestämmelser kunde vid

60 lefnads- och 30 tjänstår tilläggas pension, tillstyrkt bifall till ifrågavarande

framställning.»

Då, hvad Kungl. Maj:t under denna punkt föreslagit, icke står i öfverensstämmelse

med den af innevararande års Riksdag antagna lag angående

civila tjänsteinnehafvares rätt till pension, och då i öfrigt

hvarken genom läkarbetyg är styrkt, att Pettersson lider af svår sjukdom,

eller af annat betyg framgår, att hans tjänst inom skogsstaten

varit för hans hälsa särskildt nedsättande, finner utskottet tillräckliga

skäl icke föreligga att i detta fall frångå gällande pensionsbestämmelser,

utan hemställer,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning

icke må af Riksdagen bifallas.

23:o) Kungl. Maj:t har under punkten 15 af förevarande hufvudtitel

föreslagit, att kokerskan Maria Botilla Olsson måtte under sin

återstående lifstid från allmänna indragningsstaten åtnjuta pension till

ett belopp af 300 kronor årligen, att beräknas och utgå från och med

den 1 maj 1906.

Till statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden den 26 oktober

1906 har departementschefen vid detta ärendes föredragning yttrat

följande.

s. 95 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

95

»Uti en af chefen för första arméfördelningen till arméförvaltningen

insänd och af nämnda ämbetsverk med underdånigt utlåtande

den 27 februari innevarande år öfverlämnad skrifvelse har chefen för

Karlskrona grenadjärregemente gjort underdånig framställning om beredande

af pension å 300 kronor från allmänna indragningsstaten åt

fanjunkaren J. O. Olssons änka, kokerskan vid nämnda regemente

Maria Botilla Olsson.

Till stöd för framställningen har regementschefen anfört, att

änkan Olsson, som vore född den 24 juni 1845, allt sedan år 1872

varit anställd som kokerska dels vid garnisonskonnnenderingen i Karlskrona,

hvilken upphörde år 1888, dels därefter vid Blekinge bataljon

och volontärskolan i Ronneby och dels slutligen vid Karlskrona grenadjärregemente,

samt att hon under denna tjänstgöring, för hvilken hon år

1898 erhållit patriotiska sällskapets silfvermedalj, på ett hedrande sätt

fullgjort sina åligganden, men att hon numera i anseende till framskriden

ålder och försvagade kroppskrafter vore oförmögen att sköta

sin tjänst eller med annat arbete försörja sig, samt att hon, som haft

två barn att uppfostra, icke kunnat afsätta några besparingar till ålderdomens

betryggande.

Af ansökningen bilagda handlingar inhämtas dessutom, att änkan

Olsson, enligt läkarintyg, lider af hjärtdegeneration, emfysem och

kronisk reumatism, på grund hvaraf hennes förvärfsförmåga är i höggrad

nedsatt, samt att hon den 13 december 1887, efter mannens död,

från amiralitetskrigsmanskassan tillerkänts årligt gratial å 80 kronor, som

dock från och med år 1896 minskats till 95 procent af nämnda belopp.

Framställningen tillstyrkes af chefen för första arméfördelningen

och af arméförvaltningen, som, med företeende af uppgift om änkan

Olssons kontanta aflöning, hvaraf framgår att denna utgjort i medeltal

1 krona 63 öre för dag, hemställt, att det af regementschefen föreslagna

pensionsbelopp måtte få utgå från och med den 1 januari 1907.

Statskontoret har i underdånigt utlåtande den 19 sistlidne mars

biträdt arméförvaltningens hemställan.

Utöfver hvad sålunda blifvit upplyst, har regementschefen vid

öfverlämnande af nytt frejdebetyg för änkan Olsson meddelat, att hon,

som erhöll afsked från regementet den 21 april 1906, sedan en hennes

dotter, hos hvilken hon vistats och som var moder till 13 barn, nyligen

aflidit, har ännu större behof af understöd.

I)ä änkan Olsson varit 34 år i statens tjänst och ej kan sig

själf med arbete försörja, lärer det få anses med billighet öfverensstämmande,

att hon beredes understöd af statsmedel, hvilket synes mig

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Ang. pension

åt fanjunkaren

N. T.

Lundahl.

[16.]

böra utgå med det af regementschefen föreslagna samt af myndigheterna

tillstyrkta pensionsbelopp för tiden från och med månaden

näst efter den, i hvilken hon erhållit afsked.»

Med anledning af hvad till stöd för denna Kungl. Maj:ts framställning

anförts får utskottet hemställa.

att kokerskan Maria Botilla Olsson må under

sin återstående lifstid från allmänna indragningsstaten

åtnjuta pension till belopp af 300 kronor årligen,

att beräknas och utgå från och med den 1 maj 1906.

24:o) Uti punkten 16 af tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t

föreslagit, att Riksdagen må medgifva, att sergeanten af första klassen

vid Norrlands trängkår, fanjunkaren Nils Thure Lundahl måtte från och

med månaden näst efter den, i hvilken han erhölle afsked från sin beställning,

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension af 900 kronor.

I förevarande fråga har departementschefen till senast omförmälda

statsrådsprotokoll anfört följande.

»Chefen för Norrlands trängkår har uti underdånig skrifvelse den

1 mars 1906 anhållit, att åt fanjunkaren i nämnda kår, sergeanten af

första klassen Nils Thure Lundahl, hvilken lede af lungtuberkulos och

fördenskull vore otjänstbar, måtte beredas pension från allmänna indragningsstaten

till belopp, motsvarande hans nuvarande lön, 900 kronor.

Af den underdåniga skrifvelsen inhämtas, att Lundahl, som är

född den 15 januari 1866, den 24 april 1889 kom i tjänst vid Svea

trängbataljon, att han, efter vunnen befordran därstädes till sergeant

af andra klassen, den 30 april 1884 öfvergick till Norrlands trängkår,

hvarest han samma dag konstituerades till sergeant af första klassen,

att han den 30 juni 1895 erhöll fullmakt å denna beställning och den

4 november 1904 befordrades till fanjunkare i kåren, samt att han är

villig att afgå, därest han erhåller pension.

Vederbörande regementsläkare har intygat, att Lundahl lider af

tuberkulos i båda lungorna, hvilken sjukdom befinner sig i sådant

stadium, att den ej kan blifva föremål för behandling vid något af

rikets lungsotssanatorier, samt att Lundahl på grund däraf är för all

framtid till krigstjänst oduglig.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

97

''Chefen för sjätte arméfördelningen har tillstyrkt framställningen.

•Direktionen öfver arméns pensionskassa, som den 7 mars innevarande

år afgifvit underdånigt yttrande i ärendet, har anfört, att

Lundahl, hvilken uppnått endast 40 lefnadsår och en tjänstetid af 16

år 10 månader 13 dagar samt ej, såvidt visadt blifvit, i tjänsten ådragit

sig ifrågavarande sjukdom, icke författningsenligt kan tillerkännas pension

från arméns pensionskassa, hvarjämte direktionen, då fullgiltig

anledning syntes föreligga att genom proposition till Riksdagen åt

Lundahl utverka pension från allmänna indragningsstaten, meddelat,

att, om Lundahl nu skolat pensioneras för skada eller sjukdom under

de förutsättningar, som i 6 och 8 punkterna af de den 22 juni 1877

fastställda pensioneringsgrunder funnes angifna, denna pension skolat

utgöra ett mot hans nu innehafvande lön såsom sergeant af första

klassen svarande belopp eller 900 kronor.

Uti afgifvet underdånigt utlåtande af den 17 sistlidne mars har

statskontoret på grund af hvad i ärendet förekommit och med afseende

å grunderna för omförmälda punkt 8 i nådiga cirkuläret den 22

juni 1877 tillstyrkt, att hos Riksdagen måtte äskas pension för Lundahl

med det af kårchefen föreslagna belopp.

Enligt angifna författningsrum kunna de löntagare, som i tjänsten

ådragit sig skada eller obotlig sjukdom, som gör dem till vidare tjänstgöring

oförmögna, och de, som i minst tre år lidit af lamhet, blindhet

éller vansinne, utan att anledning förefinnes, att de skola återvinna

tjänstbarhet, erhålla i första fallet pension från arméns pensionskassa

jämte fyllnadspension och i senare fallet pension från allmänna indragningsstaten

till motsvarande belopp. Då den sjukdom, hvaraf Lundahl

iider, för honom medför samma verkan, som ofvan angifna sjukdomar,

eller fullkomlig otjänstbarhet, synes det mig nödigt att genom utverkande

af rätt till pension åt Lundahl gifva honom tillfälle att redan

nu från tjänsten afgå; och anser jag, i likhet med statskontoret, att

•ett mot full pension svarande belopp eller 900 kronor bör honom tillerkännas.

»

Utskottet, som icke haft något att emot Kungl. Maj:ts förevarande

framställning erinra, hemställer,

att sergeanten af första klassen vid Norrlands

■trängkår, fanjunkaren Nils Thure Lundahl må från

och med månaden näst efter den, i hvilken han erhåller

Bih. till Riksd. Prot. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 11 Höft.

13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Ang.

pension åt

regementsstallmästaren,

friherre F. J.

von Essen.

[17.]

afsked från sin beställning, å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension af 900 kronor:

2o:o) Kungl. Maj:t har vidare i punkt 17 af samma hufvudtitel

föreslagit Riksdagen, att regementsstallmästaren vid lifgardet till häst,

friherre Fredrik Jakol von Essen måtte, från och med månaden näst

efter den, hvarunder han erhölle afsked från sin nuvarande beställning,

under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten få uppbära

en årlig pension, beräknad efter 1,200 kronor intill den 1 juli 1908,

efter 975 kronor från och med samma dag intill den 1 juli 1913 samt

efter 775 kronor från och med sistnämnda dag, med villkor dock att,

därest han framdeles skulle erhålla anställning mot aflöning af statsmedel,

hans pensionsbelopp skulle för den tid, sålunda vunnen anställning

varade, minskas i den mån, den nya aflöningen tillhopa med

pensionen öfversköte nu till honom utgående lön och dagaflöning.

Departementschefen har. i detta ärende till statsrådsprotokollet

anfört följande.

»Före år 1892 funnos vid kavalleriregementena på stat anställda

s. k. regementsstallmästare med löjtnants af första klassen aflöningsförmåner,

utgörande:

lön................................................................

dagaflöning å 2 kronor om dagen ...

hästgodtgörelse för två tjänstehästar

............................... kronor 1,200: —

................................ » 780: —

............ v 1,530: —

eller tillsammans kronor 3,460: —

Enligt 1892 års härordning skulle dylika beställningar icke vidare

vara förenade med lön på stat utan aflönas medelst arfvode af 800

kronor. Med 1901 års härordning indrogos beställningarna fullständigt.

Aflöningen till de regementsstallmästare, som efter år 1892 kvarstodo

på gammal stat med fast lön m. m., har sedan år 1896 utgått

från anslaget till ersättning åt vissa löntagare i följd af arméns omorganisation.

Numera kvarstå endast två af dem i tjänst, och af dessa

har den ene, regementsstallmästaren vid lifgardet till häst m. m., friherre

Fredrik Jakob von Essen i underdånighet anhållit, att med bibehållande

af den till honom utgående lön, 1^200 kronor, blifva öfverförd

till allmänna indragningsstaten från och med den 1 januari 1907.

Öfver ifrågavarande ansökning, som tillstyrkts af vederbörande

militära myndigheter på den grund, att remontdressyren vid regementet

s. 99 Kontrollera mot PDF

■Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

99

så snart som möjligt borde öfvertagas af skvadronscheferna, hvilka

hädanefter skola vara ansvariga för densamma, hafva underdåniga yttranden

infordrats från arméförvaltningen å civila departementet, direktionen

öfver arméns pensionskassa samt statskontoret.

Arméförvaltningen tillstyrker, det Eders Kungl. Maj:t täcktes,

med bifall till ansökningen, göra framställning hos Riksdagen om von

Essens öfverförande på allmänna indragningsstaten samt erinrar därvid,

att, om denna framställning godkännes, anslaget till ersättning åt vissa

löntagare i följd af arméns omorganisation kan minskas med beloppet

af von Essens nuvarande aflöningsförmåner, 3,460 kronor.

Direktionen öfver arméns pensionskassa meddelar, att von Essen,

som är född år 1858 och kom i krigstjänst år 1882, är berättigad att,

om han kvarstår i tjänst till den 11 april 1907, mot erläggande af

expektansafgifter från afskedsdagen till den 24 juni 1908, komma i

åtnjutande af pension från arméns pensionskassa med 225 kronor om

året från och med månaden näst efter sistnämnda dag. Skulle von

Essen kvarstå i tjänst till den 24 juni 1913, vore han berättigad att

då afgå med pension och fyllnadspension till ett sammanlagdt belopp

af 1,000 kronor om året. Mot von Essens ansökning har direktionen

icke haft något att erinra.

Statskontoret tillstyrker likaledes ansökningen, men ifrågasätter,

huruvida icke såsom villkor för åtnjutande å allmänna indragningsstaten

af det mot stallmästarelönen svarande belopp, 1,200 kronor,

borde stadgas, att, därest von Essen efter öfverflyttning till indragningsstaten

skulle af staten eller kommun erhålla högre aflöning än

den, hvartill hans inkomster såsom stallmästare nu uppgå, eller 3,460

kronor, lönen å indragningsstaten skulle minskas med skillnaden mellan

sagda högre aflöning, å ena, och nyssnämnda belopp, 3,460 kronor, å

andra sidan, eller upphöra, där denna skillnad uppgår till 1,200 kronor.

Friherre von Essen har sedermera skriftligen förklarat sig icke

hafva något att erinra däremot, att, om han öfverföres till allmänna

indragningsstaten, den därifrån utgående pensionen från och med den

1 juli 1913 nedsättes till 1,000 kronor.

Med hänsyn därtill att von Essens öfverförande till allmänna indragningsstaten

påskyndar genomförandet af en beslutad och önskvärd

omorganisation samt dessutom medför en minskning i utgifter för

statsverket, anser jag, att framställning till Riksdagen uti det i hans

ansökning angifna syftet bör göras. Då emellertid von Essen blifver

berättigad till pension från arméns pensionskassa, därest han erhåller

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Statsutskottets Utlåtande N;o 11,

afsked först efter den 11 april 1907 och sedermera till den 24. juni

1908 erlägger stadgad expektansafgift, som, enligt hvad jag inhämtat,

uppgår till 27 kronor för år räknadt, och denna förmån skäligen bör

tagas i beräkning vid bestämmandet af pensionsbeloppet från allmänna

indragningsstaten, torde detta böra minskas med hvad som motsvarar

pensionen från arméns pensionskassa. Likaledes bör, på sätt von Essen

medgifvit, hans pension från och med den 1 juli 1913 nedbringas till

det belopp, hvaraf han skulle kommit i åtnjutande, därest han till

sistnämnda tid kvarstått i tjänst.

Hvad beträffar det af statskontoret föreslagna villkoret för pensionens

åtnjutande, synes afdrag å pensionen böra ifrågakomma, om

von Essen för innehafvande statstjänst skulle komma i åtnjutande af

aflöning, som tillsammans med pensionen öfverstiger nu till honom

utgående lön och dagaflöning, eller 1,930 kronor om året.»

I sammanhang härmed får utskottet meddela, att Kungl. Maj:t i

statsverkspropositionen under fjärde hufvud titeln i anslaget till ersättning

åt vissa löntagare i följd af arméns omorganisation föreslagit

minskning med bland annat förenämnda belopp, 3,460 kronor, hvilket

förslag i utskottets utlåtande angående berörda hufvudtitel undanskjutsa

i afvaktan på Riksdagens beslut rörande nu föreliggande fråga.

I anslutning till hvad Kungl. Maj:t i detta ämna föreslagit får

utskottet hemställa,

att regemen t sst allmästaren, vid lifgardet till häst,

friherre Fredrik Jakob von Essen må, från och med

månaden näst efter den, hvarunder han erhåller afsked

från sin nuvarande beställning, under sin återstående

lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension, beräknad efter 1,200 kronor intill den 1 juli

1908, efter 975 kronor från och med samma dag intill

den 1 juli 1913 samt efter 775 kronor från och. med

sistnämnda dag, med villkor dock att, därest han

framdeles skulle erhålla anställning mot aflöning af

statsmedel, hans pensionsbelopp skall för den tid, sålunda

vunnen anställning varar, minskas i den mån,

den nya aflöningen tillhopa med pensionen öfverskjuter

nu till honom utgående lön och dagaflöning.

s. 101 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11, 101

26:o) Uti eu till Riksdagen*''den 18 januari innevarande år aflåten

proposition (n:o 7) har Kungl. Maj:t, under åberopande af bilagdt utdrag

af protokollet öfver landtförsvarsärenden för samma dag, föreslagit,

att extra tygarbetaren vid tygstationen i Kristianstad Nils Nilsson Lord

måtte från och med månaden näst efter den, under hvilken han blefve

entledigad från sin anställning vid tygstationen, å allmänna indragningsstaten

åtnjuta en årlig pension af 500 kronor.

Beträffande denna framställning har departementschefen till nämnda

statsrådsprotokoll anfört följande.

»Med förmälan att tygmästaren i Kristianstad anhållit, att lämplig

pension måtte utverkas åt extra tygarbetaren vid därvarande tygstation

Nils Nilsson Lord, har arméförvaltningen i underdånig skrifvelse den

29 oktober 1906 hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta

nådig proposition om beviljande åt Lord af en årlig pension af

500 kronor, att utgå från och med månaden näst efter den, i hvilken

han blefve entledigad från sin innehafvande anställning såsom tygarbetare

vid tygstationen i Kristianstad.

Enligt hvad i ärendet blifvit upplyst har Lord, som är född den

21 december 1832 och alltså 74 år gammal, tjänat staten alltsedan den

21 december 1854 dels såsom artillerist vid Yendes artilleriregemente

under åren 1854—1885, hvarunder han vant från år 1869 kommenderad

som handräckning vid tygstationen i Kristianstad med tjänstgöring i

målarverkstaden, dels ock, efter erhållet afsked från krigstjänsten den

21 december 1885, såsom extra arbetare i samma verkstad; och har

han för sin tjänstgöring därstädes, hvilken blifvit af vederbörande väl

vitsordad, åtnjutit i timpenning utgående aflöning till omkring 1,050

kronor om året. I pension från Yadstena krigsmanshuskassa, svärdsmedaljpension

samt pension från förenämnda regementes pensionskassa

äger han uppbära tillhopa 87 kronor årligen, till hvilken inkomst han,

som saknar egna medel, efter afgången från sin anställning vid tygstationen

skulle vara hänvisad för sitt eget och hustruns uppehälle.

På grund af dessa omständigheter och då orsaken därtill, att Lord

icke vunnit fast anställning såsom tyghandtverkare, läge i det förhållandet,

att lön på stat icke funnes anvisad för någon handtverkare i

målaryrket, hvarför Lord ej heller ägde att komma i åtnjutande af den

fast anställd tyghandtverkare tillkommande pension å 900 kronor, samt

Lord på grund af hög ålder och minskad arbetskraft ansåges icke

lämpligen kunna längre kvarstå i sin befattning, har statskontoret uti

infordradt underdånigt utlåtande af den 21 december 1906 ansett fullt

Ång.

pension åt

extra tygare

befaren Nils

Nilsson Lord..

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

*Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

giltiga skäl i detta fall föreligga att genom framställning till Riksdagen

söka bereda understöd på ålderdomen åt ifrågavarande, under ovanligt

lång tid i statstjänst anställde arbetare, och bar statskontoret ej haft

något att erinra mot det af arméförvaltningen föreslagna pensionsbeloppet.

»

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må besluta, att extra tygarbetaren

vid tygstationen i Kristianstad Nils Nilsson Lord må

från och med månaden näst efter den, under hvilken

han varder entledigad från sin anställning vid tygstationen,

å allmänna indragningsstaten åtnjuta en

årlig pension af 500 kronor.

Aå9''aihnä^na 27:o) Kungl. Maj:t har uti en den 18 januari innevarande år till

indragningRiksdagen aflåten proposition (n:o 8) föreslagit Riksdagen medgifva,

för^ att enhvar af följande arbetare, hvilka varit eller för närvarande vore

Karishorgs anställda vid Karlsborgs fästningsbyggnad, nämligen: timmermannen

fästnings. Matias Mattsson, muraren Ldrs Peter Eriksson, stenhuggaren Karl

yggna . j0]ian Eriksson, materialdrängen Gustaf Larsson Stål och stenhuggaren

Erik Johan Eriksson måtte under sin återstående lifsstid å allmänna

indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 300 kronor, att beräknas

och utgå, för de tre förstnämnde från innevarande års början

samt för de två sistnämnda från och med månaden näst efter den,

hvarunder de blefve entledigade från fästningsbyggnaden.

Departementschefen har i detta ärende till statsrådsprotokollet

öfver landtförsvarsärenden ofvannämnda dag anfört följande.

»Hos arméförvaltningen har f. d. timmermannen vid Karlsborgs

fästningsbyggnad Matias Mattsson anhållit, att han, som efter många

års arbete vid fästningsbyggnaden på grund af ålder och bräcklighet

nödgats lämna sin anställning därstädes och numera vore alldeles oförmögen

att med arbete försörja sig, måtte, i likhet med andra ur fästningsbyggnadens

tjänst afgående äldre arbetare, erhålla något understöd

på ålderdomen, hvilken anhållan af fortifikationsbefälhafvaren på

Karlsborgs fästning blifvit uti infordradt yttrande tillstyrkt. Efter det

nämnda fortifikationsbefälhafvare Sedermera med förord till arméför
-

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

valtningen öfverlämnat dylika ansökningar från dels f. d. fortifikationsarbetarne,

muraren Lars Peter Eriksson och stenhuggaren Karl

Johan Eriksson, dels ock materialdrängen Gustaf Larsson Stål och

stenhuggaren Erik Johan Eriksson, hvilka två senare ännu kvarstode i

fästningsbyggnadens tjänst, har arméförvaltningen uti skrifvelse den 31

oktober 1906. i underdånighet hemställt, att till Riksdagen måtte aflåtas

nådig proposition om beviljande å allmänna indragningsstaten af penfion

å 300 kronor till en hvar af bemälde fem arbetare, att utgå till

Mattson, Lars Peter Eriksson och Karl Johan Eriksson från och med

år 1907 samt till Stål och Erik Johan Eriksson från och med månaden

näst efter den, i hvilken de blefve från anställning vid fästningsbyggnaden

entledigade.

Af handlingarna inhämtas: att Mattsson uppnått en ålder af 74

år och varit i fästningsbyggnadens tjänst anställd, med kortare perioder

af tjänstledighet, från juni månad år 1869 till den 30 september

1901, eller öfver 32 år; att Lars Peter Eriksson är 56 år gammal

samt haft anställning vid fästningsbyggnaden sommartiden åren 1872

till och med 1905, utom åren 1880 och 1897, eller under 32 somrar

samt att hans arbetsförtjänst under de senare åren uppgått till 350

kronor årligen; att Karl Johan Eriksson är 63 år gammal och varit vid

fästningsbyggnaden anställd under tiden från och med oktober 1875

till och med september 1906, eller i 31 år, jämte någon tid under åren

1871 —1875, samt haft en årlig arbetsförtjänst af 825 kronor; att Stål

uppnått en ålder af 65 år och allt sedan år 1860 varit anställd vid

fästningsbyggnaden, hvarest hans nuvarande aflöning utgör för år omkring

780 kronor; att Erik Johan Eriksson är 65 år gammal och har

sedan år 1873 arbetat vid det till Karlsborgs fästningsbyggnad hörande

kalkstensbrottet vid Borghamn, där hans årliga arbetsförtjänst uppgått

till 380 kronor; att ifrågavarande arbetare erhållit vederbörandes vitsord

om välförhållande i tjänsten, och att samtliga, utom Lars Peter

Eriksson, innehade sällskapet Pro Patrias silfvermedalj för trohet

och flit.

Statskontoret, hvars yttrande i ärendet infordrats, har uti underdånigt

utlåtande den 11 december 1906 anfört, att statskontoret funne

hvad sålunda förekommit i fråga om Mattsson, Karl Johan Eriksson,

Stål och Erik Johan Eriksson vara af beskaffenhet att böra föranleda

åtgärd till beredande åt dem af understöd för deras återstående lifstid.

Hvad åter Lars Peter Eriksson beträffade, vore statskontoret visserligen

i någon mån tveksamt, huruvida hans till synes mera tillfälliga

arbete vid fästningsbyggnaden kunde anses innebära fullt giltig an
-

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

ledning att hos Riksdagen gorå framställning om lifstidspension åt

honom; men då äfven han under mycket lång tid och med godt vitsord

arbetat vid fästningsbyggnaden samt den omständighet, att hans

arbete tagits i anspråk endast sommartid, torde haft sin naturliga orsak

däri, att det af honom utöfvade mureriarbete icke kunnat under

den kallare årstiden verkställas, ansåge sig statskontoret, med fästadt

afseende jämväl därå, att behof af understöd förelåge, icke böra afstyrka

bifall till framställningen om pension åt honom. Statskontoret

hade ej heller något att erinra mot de af arméförvaltningen föreslagna

pensionsbeloppen.»

Enligt utskottet tillhandakommet meddelande har timmermannen

Mattsson den 9 mars innevarande år aflidit; och påfordrar alltså förevarande

framställning, i hvad densamma rör honom, icke vidare yttrande.

Emot Kungl. Maj:ts framställning i öfrigt har utskottet icke något att

erinra, och får utskottet därför hemställa,

att Riksdagen må medgifva, att en hvar af följande

arbetare, h vilka varit eller för närvarande äro anställda

vid Karlsborgs fästningsbyggnad, nämligen: muraren

Lars Peter Eriksson, stenhuggaren Karl Johan Eriksson,

materialdrängen Gustaf Larsson Stål och stenhuggaren

Erik Johan Eriksson må under sin återstående lifstid

å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension

af 300 kronor, att beräknas och utgå, för de två först

nämndefrån innevarande års början samt för de två sistnämnde

från och med månaden näst efter den, hvarunder

de varda entledigade från fästningsbyggnaden.

Ang. pension

a allmänna

indragningsstaten

åt forti.

fikationsarbetama

J. B.

Lundgren och

P. U. Frid

samt maskinisten

A. Svensson.

28:o) Uti en den 22 februari innevarande år till Riksdagen aflåten proposition

(n:o 74) har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva, att hvar

och en af fortifikationsarbetarna å Vaxholms och Oscar Fredriksborgs fästning

Josef Bengtsson Lundgren och Per Magnus Frid samt maskinisten

Anders Svensson måtte från och med månaden näst efter den, i hvilken

han blefve entledigad från sin anställning i statens tjänst, å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension af 300 kronor.

Departementschefen har till statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden

ofvannämnda dag anfört följande.

s. 105 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

105

»Hos arméförvaltningen har fortifikationsbefälhafvaren å Vaxholms

och Oscar Fredriksborgs lastning gjort framställning om utverkande af

pension åt fortifikationsarbetarna Josef Bengtsson Lundgren och Per

Magnus Frid samt maskinisten Anders Svensson.

Beträffande bemälde personer har fortifikationsbefälhafvaren upplyst:

att Lundgren uppnått eu ålder af nära 79 år samt allt sedan början af

år 1847, med undantag af två vintrar, varit anställd såsom murare vid

fortifikationens byggnadsarbeten å nämnda fästning; att Frid vore i det

närmaste 80 år och likaledes från början af år 1847, med undantag af

tre vintrar, haft enahanda anställning; att båda innehade patriotiska

sällskapets silfvermedalj för långvarig och trogen tjänst; samt att

Svensson, som vore öfver 67 år gammal och den 16 april 1886 antagits

till maskinist å eu af fästningens ångslupar, måste i anseende till aftagande

synförmåga inom den närmaste tiden afskedas.

Med anmälan härom har arméförvaltningen uti skrifvelse den 19

december 1906 i underdånighet hemställt, att, då det vore med billighet

och rättvisa öfverensstämmande, att något understöd vid afskedstagande!,

bereddes ifrågavarande ålderstigna arbetare, hvilka erhållit vederbörandes

vitsord om välförhållande under deras långvariga tjänstetid, till Riksdagen

måtte aflåtas nådig proposition om beviljande å allmänna indragningsstaten

af pension å 300 kronor till enhvar af bemälde arbetare.

Statskontoret har i underdånigt utlåtande den 5 innevarande månad

biträdt arméförvaltningens hemställan.»

Utskottet, som emot hvad Kungl. Maj:t sålunda föreslagit icke

haft något att erinra, hemställer,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må

vinna Riksdagens bifall.

29:o) Uti eu den 15 februari innevarande år till Riksdagen aflåten

proposition (n:o 75) har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva,

att sergeanten af första klassen vid Gottlands infanteriregemente Carl

August Albin Nelson måtte från och med månaden näst efter den,

i hvilken han erhölle afsked från sin beställning, å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension af 900 kronor.

Till statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden förenämnda dag

bär departemetschefen rörande denna framställning anfört följande.

Bih. till Riksd. Prof. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 11 Höft. 14

Ang. pension

å allmänna

indragningsslaten

åt

sergeanten

C. A.A.Nelson.

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

»Militärbefälhafvaren på Gottland har uti underdånig skrifvelse den

17 december 1906 anhållit, att sergeanten af första klassen vid Gottlands

infanteriregemente Carl August Albin Nelson, hvilken för all framtid

vore oförmögen till krigstjänst, måtte beredas pension från allmänna

indragningsstaten.

Af ett skrifvelsen bifogadt läkarintyg framgår, att Nelson sedan

början af år 1904 lidit af elakartad recidiverande svulstbildning och därför

undergått upprepade operationer, första gången den 25 februari

1904, och att vid den tredje operationen, den 26 november samma år,

vänstra benet amputerats.

Direktionen öfver arméns pensionskassa, som den 27 december

nästlidet år afgifvit underdånigt yttrande i ärendet, har anfört, att Nelson,

hvilken vore född den 28 juli 1866 och kommit i tjänst den 31

januari 1884, sålunda uppnått allenast 40 lefnadsår och 20 tjänstår efter

tjugonde åldersåret, att han befordrats till sergeant af första klassen den

10 april 1890, samt att Nelson, då han ej, såvidt visadt blifvit, i tjänsten

ådragit sig ifrågavarande sjukdom, icke författningsenligt kunde

från arméns pensionskassa tillerkännas pension. Därest detta kunnat

ske, skulle pensionen hafva utgjort 180 kronor i nionde klassen af

nämnda kassa jämte fyllnadspension af statsmedel 720 kronor eller tillhopa

900 kronor.

I underdånigt utlåtande af den 5 innevarande månad har statskontoret,

med hänsyn därtill att Nelson varit otjänstbar under snart

tre år och numera vore till all krigstjänst oduglig samt med afsende

å grunderna för stadgandet i punkten 8 af nådiga cirkuläret den 22

juni 1877, angående pensioneringen af arméns befäl och underbefäl in. m.,

tillstyrkt, att hos Riksdagen måtte äskas pension för Nelson med 900

kronor, att utgå från och med månaden näst efter den, i hvilken han

erhåller entledigande från sin befattning vid Gottlands infanteriregemente.

Enligt punkt 8 af omfönnälda nådiga cirkulär kunna de löntagare,

som minst tre år lidit af lamhet, blindhet eller vansinne, utan att anledning

förefinnes, att de skola återvinna tjänstbarhet, erhålla pension

från allmänna indragningsstaten till belopp, motsvarande pension och

fyllnadspension. Då Nelson, som är alldeles otjänstbar, torde kunna

jämställas med de i berörda författningsrum afsedda löntagare, synes

det mig nödigt att genom utverkande af rätt till pension åt Nelson

gifva honom tillfälle att redan nu från tjänsten afgå; och anser jag, i

likhet med statskontoret, att ett mot full pension svarande belopp eller

900 kronor bör honom tillerkännas.»

s. 107 Kontrollera mot PDF

statsutskottets Utlåtande N:o 11-

107

Med hänsyn till de omständigheter, som enligt statsrådsprotokollet

åberopats till stöd för framställningen, får utskottet hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må

af Riksdagen bifallas.

30:o) Kungl. Maj:t har uti eu den 22 februari innevarande år

aflåten proposition (n:o 76) föreslagit Riksdagen medgifva, att förvaltaren

vid intendenturkåren, förrådsförvaltaren vid Upplands artilleriregemente

Ferdinand Vilhelm Hjelm måtte från och med månaden näst efter den,

i hvilken han erhölle afsked från sin beställning, å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension af 1,000 kronor.

Ang. pension

ä allmänna

indragningsstaten

åt

förrådsförvaltaren

F. V. Hjelm.

Det propositionen bilagda statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden

förenämnda dag innehåller rörande denna framställning följande

yttrande af departementschefen.

»Uti en af såväl fördelningsintendenturen vid femte arméfördelningen

som chefen för Upplands artilleriregemente förordad ansökning

har förrådsförvaltaren vid nämnda regemente Ferdinand Vilhelm Hjelm

hos generalintendenten anhållit att på grund af sjukdom erhålla afsked

från innehafvande förvaltarbeställning vid intendenturkåren samt därvid

komma i åtnjutande af pension.

Med anmälan härom har generalintendenten uti underdånig skrifvelse

den 5 november 1906 vidare anfört, att Hjelm, som är född den

5 juni 1860, sedan den 28 september 1878 varit anställd i kronans

tjänst samt befordrats den 31 december 1884 till underofficer och den

17 september 1901 till förvaltare vid intendenturkåren; att Hjelm, enligt

vid handlingarna fogadt läkarbetyg, för närvarande vore till följd af

sjukdom urståndsatt att förrätta sin tjänst samt jämväl ansåges oförmögen

att för framtiden återtaga densamma; samt att äfven om Hjelm,

som haft en sträng och maktpåliggande tjänstgöring i kalla och dragiga

förrådslokaler, icke därigenom åsamkat sig sin sjukdom, denna i allt

fall förvärrats genom tjänstgöringen. På grund af dessa förhållanden

och då det icke kunde vara förenligt med god hushållning att till

otjänstbara och af sjukdom nedbrutna tjänstemän öfverlämna vården

och uppsikten af arméns värdefulla persedelförråd, ansåge generalintendenten

det i hög grad önskvärd!,, att Hjelm, som ej uppnått föreskrifven

pensionsålder, bereddes tillfälle att afgå från innehafvande

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

beställning med pension; och hemställer generalintendenten, att nådig''

framställning måtte hos Riksdagen göras om beviljande åt Hjelm af

en årlig pension af 1,000 kronor.

Af det omförmälda läkarbetyget framgår, att Hjelm under de

senaste elfva åren lidit af upprepade svåra magblödningar, hvilka

uppträdt efter starkare kroppsansträngningar och några gånger varit

förenade med verklig lifsfara. Han ansåges därför icke kunna för

framtiden återtaga sin tjänstgöring vid regementet, dels på grund af

den nedsättning i kroppskrafterna, som följde under lång tid efter en

sådan blödning, dels ock på grund af den stora risk, för hvilken han

vore utsatt genom de ansträngningar, hvarmed hans tjänst vore förenad.

Uti infordradt yttrande af den 14 november 1906 har direktionen

öfver arméns pensionskassa meddelat, att då Hjelm, hvilken uppnått

endast 46 lefnadsår och en tjänstetid af 27 år efter nittonde åldersåret,

icke, såvidt visadt blifvit, i tjänsten ådragit sig ifrågavarande

sjukdom, han ej författningsenligt kunde tillerkännas pension från arméns

pensionskassa, samt att, därest Hjelm nu varit till pension berättigad,

sammanlagda beloppet af pensionen och fyllnadspensionen

skulle hafva utgjort 1,000 kronor, däraf 180 kronor bort utgå från

pensionskassan och 820 kronor af statsmedel.

Medicinalstyrelsen, som den 12 december nästlidet år afgifvit

underdånigt utlåtande i ärendet, har därvid anfört, att styrelsen på grund

af hvad däri förekommit och med hänsyn till de upplysningar, som inhämtats

från sjukhus, där Hjelm vårdats, ansåge det med till visshet

gränsande sannolikhet kunna antagas, att Hjelms sjukdom vore af den

art, att han ej under sin återstående tjänstetid blefve i stånd att på ett

tillfredsställande sätt fullgöra sina åligganden, äfvensom vid sådant förhållande

tillstyrkt bifall till den af generalintendenten gjorda hemställan.

Jämväl statskontoret har uti underdånig skrifvelse den 9 innevarande

månad tillstyrkt, att proposition måtte till Riksdagen aflåtas

af det innehåll, generalintendenten föreslagit.

Enligt punkt 8 af nådiga cirkuläret den 22 juni 1877, angående

grunder för pensionering af arméns befäl och underbefäl, kunna de

löntagare, som minst tre år lidit af lamhet, blindhet eller vansinne,

utan att anledning förefinnes, att de skola återvinna tjänstbarhet, erhålla

pension från allmänna indragningsstaten till belopp, motsvarande

pension och fyllnadspension. Ehuru den sjukdom, hvaraf förvaltaren

Hjelm lider, icke är hänförlig till någon af de i detta stadgande nämnda,

s. 109 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11- 109

torde den dock, med hänsyn till hvad medicinalstyrelsen yttrat, medföra

samma verkan i afseende på hans förmåga att tjänstgöra. Då dessutom

det för Hjelm utfärdade tjänstgöringsbetyget gifver vid handen, att ett.

återinträdé i tjänsten, om det blefve möjligt, skulle för honom medföra

stor risk för ett nytt utbrott af sjukdomen och kanske medföra omedelbar

fara för lifvet, måste det anses synnerligen behjärtansvärdt, att

Hjelm, hvilken, enligt intyg af regementschefen, till följd af sin långvariga

sjukdom kommit i en i ekonomiskt afseende mycket svag ställning,

beredes möjlighet att afgå från tjänsten. Hans nuvarande aflöningsförmåner

utgöras af lön 1,200 kronor, dagaflöning a 2 kronor i 365

daffar 730 kronor eller tillsammans 1,930 kronor samt bostad.»

Utskottet, som icke haft något att häremot erinra, hemställer,

att Kungl. Majrts ifrågavarande framställning

må af Riksdagen bifallas.

31:o) Uti en den 15 mars innevarande år till Riksdagen afbiten

proposition (n:o 132) har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva,

att regementspastorn Adolf Nicolaas Andreas Handel måtte från och

med månaden näst efter den, i hvilken han erhölle afsked från regementspastorsbeställningen,

å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig

pension af 500 kronor.

Departementschefen har beträffande denna fråga till det vid propositionen

fogade statsrådsprotokollet anfört följande.

»Komministern i Karlstad Adolf Nicolaus Andreas Randel, hvilken

är född den 23 juni 1843, utnämndes den 18 april 1890 till regementspastor

vid dåvarande Värmlands fältjägarkår. Randel, som kvarstår å

gammal lönestat, uppbär såsom regementspastor en lön af 800 kronor

samt under tjänstgöring dagaflöning med 3 kronor. Den för honom

utfärdade fullmakten innehåller, att han skall vara underkastad de förändringar

i tjänstgöringsskyldighet och aflöningsförmåner, hvilka en

omorganisation af landtförsvaret kan göra erforderliga.

I en till Kungl. Maj:t ingifven skrift har Randel, med erinran

att, enligt 1901 års härordning, Värmlands fältjägarkår och Hallands

bataljon ombildades till ett nytt infanteriregemente, Vaxholms grenadjärregemente,

samt att detta regemente numera vore förlagdt till Rindön,

Ang. pension

å allmänna

indragningtstaten

för

regementspastorn

Adolf

Nicolsms Andreas

Randel.

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

vidare anfört, att lian, hvilken på grund af sin komministertjänst måste

vara bosatt i Karlstad, väl godvilligt samtyckt att efter bästa förmåga

upprätthålla regementspastorsbeställningen vid det nybildade regementet,

dock utan att ingå på ny lönestat; men att han i följd häraf bragts

i det svåra läget att antingen nödgas begära afsked, hvilket hans

ekonomiska ställning icke tilläte, eller ock, såsom skett, tjänstgöra vid

ett regemente med förläggningsort så långt från Karlstad, att tjänstgöringen

kunde fullgöras endast med största svårighet och oaktadt

god vilja på ett för pliktkänslan otillfredsställande sätt. Därtill komme,

att de honom såsom regementspastor tillkommande aflöningsförmåner

genom de täta tjänsteresorna decimerades. Det kunde äfven vara tvifvel

underkastadt, huruvida han vore skyldig tjänstgöra vid annat än det

truppförband, vid hvilket han vunnit anställning. På grund af dessa

omständigheter och då Randel, som uppnått 63 år, icke ägde pensionsrätt

från armén, har Randel i underdånighet anhållit att varda Överflyttad

på indragningsstat.

Enligt häröfver den 1 nästlidne februari afgifvet yttrande har

arméförvaltningen, som ansåge, att Randel på grund af anförda bestämmelse

i den för honom utfärdade fullmakt vore skyldig att underkasta

sig tjänstgöring vid det nybildade regementet, funnit Randel ej

hafva anfört tillräckliga skäl för sin anhållan att blifva öfverförd till

allmänna indragningsstaten.

Statskontoret, som den 26 nästlidne månad i ärendet afgifvit

underdånigt utlåtande, har uttalat en annan mening och anfört, att

omförmälda bestämmelse i fullmakten torde närmast afse skyldighetför

sökanden att underkasta sig utsträckt tjänstgöring och kunde måhända

äfven anses innebära åliggande för honom att tjänstgöra å ny

förläggningsort, för kåren. Däremot torde det starkt kunna ifrågasättas,

huruvida denna skyldighet rimligtvis finge utsträckas därhän, att det

utan vidare skulle åligga Randel att tjänstgöra ej blott å annan ort

utan ock vid ett annat truppförband, därför att den kår, vid hvilken

han vunnit anställning, uppgått i detta nya truppförband. Då därjämte

beloppet af den med regementspastorsbeställningen förenade aflöning

uppenbarligen förutsatte, att beställningens innehafvare skulle af annan

prästerlig verksamhet hämta sin egentliga utkomst och sådan verksamhet

vid kårens förflyttning till området för ett annat stift än det,

sökanden tillhörde, näppeligen stode honom till buds, torde det ej kunna

förnekas, att starka billighetsskäl förelåge att bereda sökanden tillfälle

att utan ekonomisk uppoffring upphöra med tjänstgöringen vid det nya

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

in

regementet. Skulle dessutom regementets egen fördel, om icke med

nödvändighet kräfva, så dock befordras genom sökandens afgång, syntes

fullt tillräckliga skäl förefinnas att genom framställning till Riksdagen

om be vill] ande af någon pension åt sökanden bereda utväg för lians

entledigande från regementspastorsbeställningen. Beträffande det belopp,

som i sådant fall borde i pension tilldelas sökanden, torde hvad Randel

kunde beräknas hafva under de senaste åren haft i behållen inkomst

af sin tjänst såsom regementspastor eller vid pass 500 kronor få anses

såsom ett minimum.

Själavårdens upprätthållande på ett fullt tillfredsställande sätt vid

regementet förutsätter, att vederbörande regementspastor är bosatt inom

förläggningsorten eller i dess närhet. Med hänsyn till Randels ringa

lön såsom regementspastor torde man dock ej kunna rimligtvis fordra,

att han skall aflyfta från Karlstad, där han innehar annan prästerlig

beställning, till Rindö, där tillfälle för honom att bereda sig inkomst

utöfver regementspastorslönen ej torde förefinnas. I likhet med statskontoret

anser därför äfven jag det vara med rättvisa och billighet

öfverensstämmande, att Randel, hvilken erhållit fullmakt å sin civilmilitära

beställning och icke lärer utan eget medgifvande kunna afskedas,

tillerkännes rätt till någon pension för att kunna afgå från

tjänsten, hvarigenom regementets fördel äfven skulle blifva iakttagen.»

Med tillstyrkan af bifall till Kungl. Maj.-ts förevarande förslag,

får utskottet hemställa,

att regementspastorn Adolf Nicolaus Andreas

Randel må från och med månaden näst efter den, i

hvilken han erhåller afsked från regementspastorsbeställningen,

å allmänna indragningsstaten åtnjuta

en årlig pension af 500 kronor.

32:o) Uti en den 22 mars innevarande år till Riksdagen afbiten Ang. pensum

proposition (n:o 151) har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva,

att musiksergeanten af första klassen vid Andra lifgrenadjärregementet siatL. åt

Vilhelm Henrik Kindstrand måtte från och med månaden näst efter den, m^*y9%n~

i hvilken han erliölle afsked från sin beställning, å allmänna indragnings- Kind*trand„

staten uppbära en årlig pension af 900 kronor.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

I detta ärende tiar departementschefen till det vid propositionen

fogade statsrådsprotokollet anfört följande.

»På anhållan af musiksergeanten af första klassen vid Andra lifgrenadjärregementet

Vilhelm Henrik Kindstrand har chefen för nämnda

regemente uti underdånig skrifvelse den 24 december 1906 gjort framställning

därom, att åt Kindstrand, som lede af lungtuberkulos och

fördenskull vore otjänstbar, måtte beredas pension från allmänna indragningsstaten

till belopp af 900 kronor.

Af den underdåniga skrifvelse!! inhämtas, att Kindstrand, som

är född den 9 mars 1867 och den 24 oktober 1879 kom i tjänst såsom

hornblåsare, den 15 maj 1892 förordnades till fältmusikant; att han

vid 1902 års början öfvergick å ny lönestat såsom musiksergeant af

andra klassen och den 6 april 1906 befordrades till musiksergeant af

första klassen; samt att Kindstrand, hvilken enligt egen uppgift skulle

hafva ådragit sig omförmälda sjukdom under 1904 års regementsöfningar,

under hela den därefter förflutna tiden, sålunda öfver två år, varit

på grund af sjukdom befriad från all tjänstgöring.

Enligt läkarbetyg lider Kindstrand af kronisk lungtuberkulos samt

är ej allenast för all framtid oduglig till krigstjänst utan ock oförmögen

att genom arbete försörja sig.

Chefen för andra arméfördelningen har tillstyrkt framställningen.

Medicinalstyrelsen, hvars yttrande i ärendet inhämtats, har anfört,

att då Kindstrand icke lede af sådan sjukdom, som omförmältes i punkt

8 i nådiga cirkuläret den 22 juni 1877, angående pensioneringen af

arméns befäl och underbefäl m. in., samt det icke med sannolikhet

kunde antagas, att Kindstrand i och för tjänsten ådragit sig sjukdomen,

pension icke syntes kunna tillkomma honom på grund af gällande föreskrifter.

Direktionen öfver arméns pensionskassa, som den 6 februari innevarande

år afgifvit underdånigt utlåtande i ärendet, har bekräftat, att

Kindstrand, hvilken uppnått endast 39 lefnadsår och en tjänstetid af

21 år 10 månader 27 dagar efter adertonde åldersåret, icke kunde

erhålla pension från nämnda kassa, samt meddelat, att, därest detta

kunnat ske, pensionen skulle hafva utgjort 180 kronor i nionde klassen

jämte fyllnadspension af statsmedel 720 kronor eller tillhopa 900 kronor.

Uti underdånig skrifvelse den 26 nästlidne februari har statskontoret

afgifvit infordradt yttrande i ärendet samt på grund af hvad

däri förekommit och med afseende tillika å grunderna för stadgandet i

punkt 8 af omförmälda nådiga cirkulär funnit giltiga skäl föreligga

för framställning till Riksdagen om beviljande åt Kindstrand från afl
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o li
-

ns

manna indragningsstaten af pension å 900 kronor, att utgå från och

med månaden näst efter den, i hvilken han varder från tjänsten entledigad.

Enligt bestämmelserna i punkterna 6 och 8 af förenämnda cirkulär

kunna de löntagare, livilka i tjänsten ådragit sig skada eller obotlig

sjukdom, som gör dem till vidare tjänstgöring oförmögna, och de, som

minst tre år lidit af lamhet, blindhet eller vansinne, utan att anledning

förefinnes, att de skola återvinna tjänstbarhet, erhålla i förra fallet

pension från arméns pensionskassa jämte fyllnadspension och i senare

fallet pension från allmänna indragningsstaten till belopp, motsvarande

pension och fyllnadspension. Då Kindstrand, som är fullkomligt otjänstbar,

torde kunna jämställas med de i berörda författningsrum afsedda

löntagare, synes det mig nödigt att genom utverkande af rätt till pension

åt Kindstrand gifva honom tillfälle att redan nu afgå från tjänsten;

och anser jag, att ett mot full pension svarande belopp eller 900

kronor bör honom tillerkännas. En af Kungl. Maj:t till 1903 års Riksdag

gjord framställning om pension å allmänna indragningsstaten till

en officer, hvilken på grund af enahanda sjukdom som den i förevarande

fall föreliggande var otjänstbar, blef af Riksdagen bifallen.))

På grund af hvad i statsrådsprotokollet sålunda meddelats anser

sig utskottet böra tillstyrka förevarande'' framställning och hemställer

alltså,

att musiksergeanten af första klassen vid Andra

lifgrenadjärregementet Vilhelm Henrik Kindstrand må

från och med månaden näst efter den, i hvilken

han erhåller afsked från sin beställning, å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension af 900

kronor.

33:o) Kungl. Maj:t har vidare uti en till Riksdagen den 19 april

innevarande år aflåten proposition (n:o 182) föreslagit Riksdagen medgifva,

att musiksergeanten af första klassen vid Karlskrona grenadjärregemente

Carl Oskar Nylén måtte från och med månaden näst efter

den, i hvilken han erliölle afsked från sin beställning, å allmänna indragningsstaten

uppbära eu årlig pension af 600 kronor.

Bill. till Riksd. Prat. 1907. 4 Samt. 1 Afd. 11 Höft.

Ang. pension

å allmänna

indragningsstaten

åt

musikserg tanten

C. O.

Nylén.

15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden ofvaimämnda (lag

innehåller härom följande yttrande af departementschefen.

»Uti underdånig skrifvelse den 20 oktober 1906 har chefen för

Karlskrona grenadjärregemente anhållit, att åt musiksergeanten af första

klassen vid regementet Carl Oskar Nylén måtte beredas något understöd

af statsmedel, därest han på grund af sjukdom blefve entledigad

från sin anställning vid regementet.

Till stöd för framställningen har regementschefen åberopat läkarintyg,

utvisande att Nylén på grund af lungtuberkulos vore till krigstjänst

oförmögen. Nylén, som är född den 25 december 1876, antogs

till spel i nummer vid Västmanlands regemente den 17 april 1891 och

har därefter tillhört armén med undantag af något öfver en månad,

således nära 16 år. Medelst kontrakt den 2 december 1903, med sex

månaders uppsägning, anställdes han såsom musiksergeant af första

klassen vid Karlskrona grenadjärregemente och erhöll den 30 januari

1904 konstitutorial å enahanda beställning, hvarför han åtnjuter lön

till belopp af 900 kronor årligen samt dagaflöning och öfriga med beställningen

förenade förmåner.

Enligt bestämmelse i gällande tjänstgöringsreglemente tillsättes

sergeant medelst konstitutorial, och skall fullmakt å sergeantsbeställning

utfärdas för den, som bibehålies vid sin beställning, när två år

förflutit från konstitutorialets meddelande.

Kegementschefen har i sin underdåniga skrifvelse anfört, att Nylén

väl ägde kompetens för anställning såsom musiksergeant af första klassen

på stat, men på grund af sin iråkade sjukdom ansetts icke böra

förses med fullmakt. Det vore emellertid obilligt och hårdt att afskeda

Nylén, såvida icke vid hans afgång något understöd lämnades honom,

helst han genom sjukdomens beskaffenhet hade stor svårighet att få

lönande sysselsättning. Nyléns kvarstående i tjänsten till uppnådd

pensionsålder skulle fördröja genomförandet af den nya organisationen

utaf musikpersonalen vid regementet och föranleda, att vid regementet

funnes under längre tid en icke fältduglig person, som dessutom genom

sin sjukdom kunde sprida lungsotssmitta inom regementet.

Öfver ansökningen, som tillstyrkts af chefen för första arméfördelningen,

hafva yttranden afgifvits af direktionen öfver arméns pensionskassa,

arméförvaltningen å civila departementet, statskontoret och

medicinalstyrelsen.

Direktionen öfver arméns pensionskassa har meddelat, att Nylén,.

hvilken ej uppnått för rätt till pension föreskrift^ lefnads- och tjänstår

s. 115 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

115

samt ej heller, såvidt af handlingarna framginge, ådragit sig sjukdomen

i tjänsten, icke kunde tillerkännas pension från kassan.

Arméförvaltningen har funnit tillräckliga skäl ej föreligga för

framställning till Riksdagen om beviljandet åt Nylön af pension från

allmänna indragningsstaten.

Statskontoret däremot har, med fästadt afseende å föreliggande

•omständigheter och under förutsättning att af hänsyn till regementets

fördel pröfvades nödigt, att Nylén från sin tjänst entledigades, hemställt,

att proposition måtte till Riksdagen aflåtas om uppförande å allmänna

indragningsstaten åt Nylén af årlig pension, som statskontoret

ansåge skäligen böra bestämmas till 600 kronor, motsvarande två tredjedelar

af Nylén nu tillkommande lön.

Likaledes har medicinalstyrelsen, under åberopande tillika af ett

utaf medicinalstyrelsen infordradt läkarbetyg, hemställt, att årlig pension

å 600 kronor från allmänna indragningsstaten måtte åt Nylén

utverkas.

På de af regementschefen anförda skäl ansluter jag mig till hvad

statskontoret och medicinalstyrelsen hemställt. Det synes mig billigt,

att, genom utverkande af pension, tillfälle beredes Nylén att utan allt

för stora bekymmer för sin återstående lifstid lämna sin anställning.»

Utskottet, som emot Kungl. Maj:ts föreliggande förslag icke haft

-något att erinra, hemställer,

att Riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning.

34:o) Uti en inom Riksdagens Andra Kammare väckt motion Ang. en inom

(n:o 101) har herrar C. G. Johansson i Aflösa och C. R. Johansson i ^arm^äckt

Jönköping föreslagit, det Riksdagen ville besluta, att Gustaf va TJlrika motion.

Vihelmina Bergenstråhle, född den 27 december 1842, och Ebba Karolina

Ottiliana Bergenstråhle, född den 22 januari 1845, måtte hvar för sig från

och med år 1907 under sin lifstid, så länge de styrkte sig däraf vara

i behof, å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd af

200 kronor.

Utskottet får beträffande de skäl, livilka anförts till stöd för

denna framställning, hänvisa till motionen.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Ang. pension

åt förre fortifikaliontnrbetaren

D.

E. Svensson.

[18.]

I enlighet med den af Riksdagen ofta uttalade åsikt, att pensioner

icke böra på framställning af enskilda motionärer beviljas, särskild t då

understödet afser personer, som icke varit anställda i statens tjänst, fårutskottet

hemställa,

att herrar C. G. Johanssons och C. R. Johanssons

ifrågavarande motion icke må af Riksdagen bifallas..-

35:o) Kungl. Maj:t har uti punkten 18 af tionde hufvudtiteln

föreslagit, att förre fortifikationsarbetaren Davul Emanuel Svensson

måtte under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten få uppbära

en årlig pension af 90 kronor, att utgå från och med år 1906.

Beträffande denna framställning har till statsrådsprotokollet öfver

sjöförsvarsärenden den 14 december 1906 af departementschefen anförts

följande.

»Uti en till chefen för fortifikationen ingifven ansökning har förre

fortifikationsarbetaren David Emanuel Svensson från Inglatorp i Rödeby

socken af Blekinge län, med bifogande af frejd- och läkarbetyg, anhållit

att, då han till följd af olyckshändelse den 25 juli 1901 vid

arbete å kajbyggnad å fortet Kungsholmen numera vore oförmögen att

till fullo försörja sig och sin familj, något understöd måtte honom

beredas.

Chefen för fortifikationen, som låtit genom fortifikationsbefälhafvaren

i Karlskrona hålla förhör rörande den af sökanden omförmälda

olyckshändelse samt införskaffa i öfrigt erforderlig utredning i

ärendet äfvensom inhämtat yttrande af riksförsäkringsanstalten, har

insändt handlingarna till marinförvaltningen, som med skrifvelse den

17 nästlidne juli öfverlämnat ärendet till sjöförsvarsdepartementet.

Efter nådig remiss har statskontoret i ärendet inkommit med

underdånigt utlåtande och därvid anfört, att af handlingarna inhämtades

hufvudsakligen, att sökanden, som vore född den 29 maj 1853,

varit anställd såsom murare och stenhuggare vid fortifikationens arbeten

inom Karlskrona fästning från den 15 juni 1874 till den 25 juli 1901,

då han ådragit sig skada af sådan beskaffenhet, att han icke vidare

kunnat i arbete bibehållas; att därvid tillgått så, att sökanden, som

vid tillfället varit sysselsatt med tillhuggning af en inpassningssten,

med hjälp af andra arbetare låtit, oaktadt af kajarbetets ledare uttalad

varning, resa den omkring 1,2 5 meter långa stenen på högkant, hvar
-

s. 117 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

117

vid emellertid, då de andra arbetarne släppt stenen, densamma fallit,

slagit omkull sökanden och blifvit liggande öfver dennes högra ben,

som brutits invid foten; att, enligt intyg af legitimerad läkare, skadan

minskat högra benets användbarhet och därigenom i hög grad inskränkt

sökandens arbetsförmåga i anseende till omöjligheten för honom att

utföra tyngre stenhuggeriarbete och att förrätta murning å sådana ställen,

där vistande å särskilda ställningar erfordrades; att, därest lagen angående

ersättning för skada till följd af olycksfall i arbete den 5 juli

1901 skulle i detta fall tillämpas, den skada, som sökanden ådragit

sig, enligt hvad riksförsäkringsanstalten meddelat, kunde beräknas för

honom hafva medfört nedsättning i arbetsförmågan, motsvarande trettio

procent af normal arbetsförmåga, och alltså berättiga till en årlig lifränta

af 90 kronor; att sökandens arbete i fortifikationens tjänst blifvit

väl vitsordadt; samt att sökanden enligt vederbörande pastors intyg

vore med de sina, hustru och sex barn, af hvilka det äldsta uppnått

22 år och det yngsta 14 år, ’i relativt goda ekonomiska omständigheter,

dock ej mera än hvad som genom dagligt arbete förtjänas för

uppehället’.

Ofvannämnda lag af den 5 juli 1901, som trädt i kraft den 1

januari 1903, ägde, yttrar statskontoret vidai*e, ej tillämpning i fråga

om olycksfall, som före sistnämnda tidpunkt inträffat och således icke

på det nu förevarande fallet. I detta ärende vore emellertid upplyst,

att Svensson under byggnadsarbete i kronans tjänst lidit skada, hvaraf

följt nedsättning i arbetsförmåga]) , motsvarande trettio procent af normal

arbetsförmåga; och då hvarken Svensson själf kunde anses hafva

vare sig uppsåtligen eller genom grof vårdslöshet ådragit sig skadan

eller annan person varit därtill vållande, utan skadan måste anses bero

af rent olycksfall, funne statskontoret billigheten bjuda, att en årlig

ersättning bereddes Svensson i förhållande till den nedsättning i arbetsförmågan,

han lidit, hvilken ersättning lämpligen borde bestämmas att

utgå från och med innevarande år. Med erinran att Riksdagen vid

flera tillfällen på Kung!. Maj:ts framställningar beviljat ersättning i

liknande fall, exempelvis år 1904 åt förre stenarbetaren J. E. Johansson

från Ujabyn, hemställde därför statskontoret, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå Riksdagen att bevilja Svensson eu årlig pension å allmänna

indragningsstaten under hans återstående lifstid af 90 kronor, att utgå

från och med år 1906.

Lika med statskontoret anser jag, att staten bör bereda Svensson

någon ersättning för den ekonomiska förlust, som genom olycksfallet

drabbat honom.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Hvad angår det belopp, hvarmed ifrågavarande ersättning borde

utgå, torde härvid böra i hufvudsak tillämpas enahanda grunder, som

finnas angifna i § 4 af lagen angående ersättning för skada till följd

af olycksfall i arbete den 5 juli 1901.»

Andra kIT 1 samband med förevarande punkt 18 har utskottet förehaft till

maren väckt behandling en inom 1 Riksdagens Andra Kammare af herr J. B. Eriksson

motion. i Grängesberg väckt motion (n:o 38), däruti motionären föreslagit, att

Riksdagen, med ändring af hvad Kungl. Maj:t i ärendet föreslagit, ville

medgifva, att förre fortifikationsarbetaren David Emanuel Svensson

måtte under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension af 300 kronor, att utgå från och med år 1906.

Till stöd för sin framställning har motionären anfört följande:

»I innevarande års statsverksproposition, under tionde hufvudtiteln,

har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att medgifva, det förre fortifikationsarbetaren

David Emanuel Svensson må under sin återstående

lefnad å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension af nittio

kronor, att utgå från och med år 1906.

Af propositionen framgår, att Svensson varit anställd som murare

och stenhuggare vid fortifikationens arbeten inom Karlskrona fästning

från den 15 juni 1874 till den 25 juli 1901, då han ådragit sig skada

genom olyckshändelse af sådan beskaffenhet, att han icke vidare kunnat

i arbete bibehållas. Skulle lagen angående ersättning för skada till

följd af olycksfall i arbete af den 5 juli 1901 i detta fall tillämpas,

kunde den skada Svensson adragit sig, enligt hvad riksförsäkringsanstalten

meddelat, beräknas för honom hafva medfört nedsättning i

arbetsförmågan, motsvarande trettio procent af normal arbetsförmåga,

och alltså berättiga till eu årlig lifränta af nittio kronor. Denna lag,

som trädde i kraft den 1 januari 1903, äger ej tillämpning i fråga om

olycksfall, som inträffat före sistnämnda tidpunkt. Kungl. Maj:t föreslår

likväl, efter statskontorets tillstyrkan, att staten bör bereda Svensson

någon ersättning för den ekonomiska förlust, som genom olycksfallet

drabbat honom, och anser, hvad det gäller beloppets storlek, att i

hufvudsak böra tillämpas enahanda grunder, som finnas angifna i § 4

af ofvanlLämnda lag.

I likhet med Kungl. Maj:t anser jag, att staten bör bereda Svensson

ersättning för den genom olycksfallet lidna ekonomiska förlusten. Den

ersättning, som Kungl. Maj:t föreslagit, synes mig dock vara alltför

ringa. Olycksfallet har, enligt riksförsäkringsanstaltens beräkning, med
-

s. 119 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

119

fört en nedsättning af mannens arbetsförmåga med trettio procent, men

då lian efter olycksfallet och till följd af detta icke vidare kunde vid

fortifikationens arbete bibehållas, trots att han där varit anställd under

27 år, måste det vara rent af omöjligt för honom att hos annan arbetsgivare

erhålla arbete med någorlunda dräglig aflöning, och nedsättningen

i hans arbetsförtjänst sålunda säkert uppgår till mera än trettio procent.

Staten, som den störste och ''förnämste arbetsgifvaren i landet,

bör väl äfven anses vara pliktig att bättre tillgodose sina genom olycksfall

i arbete skadade arbetares existensvillkor än lagen ålägger mindre

och ofta med ekonomiska svårigheter kämpande fabrikanter. Därtill

kommer, att Svensson, väl vitsordadt, tjänat staten under 27 år och

endast af detta skäl borde beredas lämplig pension, när han nu icke

vidare kan beredas arbete. Föregående års Riksdag beviljade de arbetare,

som genom arbetets upphörande komine att mista sin anställning vid

statens järnvägsbyggnader och som uppnått minst 55 års ålder och

räknade minst 24 tjänstår, lifstidspension till belopp af 300 kronor

för år.

Då Svensson offrat sina bästa krafter i statens tjänst och utan

eget förvållande måst frånträda sitt arbete och därtill under arbetet

fått sin förvärfsförmåga synnerligen förminskad, synes det mig, att rättvisa

och billighet kräfva, att staten lämnar honom en lifstidspension,

ej understigande 300 kronor för år.»

Utskottet har, då af handlingarna i ärendet framgår, att Svensson,

som uppnått en ålder af 54 år och varit i statens tjänst i 27 år, i

tjänsten ådragit sig skada med däraf förorsakad nedsättning i arbetsförmågan,

ansett sig böra tillstyrka något högre pension, än den

Kungl. Maj:t föreslagit, men dock icke till det belopp, motionären

afsett, samt funnit pensionen skäligen böra bestämmas till 200 kronor,

och får utskottet därför hemställa,

att Riksdagen, med anledning af Kungl. Maj:ts

ifrågavarande framställning och herr Erikssons omförmälda

motion, må besluta, att förre fortifikationsarbetaren

David Emanuel Svensson må under sin återstående

lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension af 200 kronor, att utgå från och

med år 1906.

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Statsutskottets Utlutande N:o 11.

Ang. beredande

af pension

åt förre

fortifikationsarbetaren

Jonas Pettersson

Bolin.

[19.]

36:o) Kungl. Maj:t har i punkten 19 under tionde hufvudtiteln

föreslagit Riksdagen att bevilja förre fortifikationsarbetaren Jonas Pettersson

Bolin en årlig pension af 300 kronor å allmänna indragningsstaten,

att utgå från och med år 1907.

Departementschefen har till statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden

den 14 december 1906 i detta ämne anfört följande:

»I en till Kungl. Maj:t ställd, till chefen för fortifikationen ingifven

underdånig ansökning har förre fortifikationsarbetaren Jonas

Pettersson Bolin, ‘med förmälan att han under en tid af 41 år varit

anställd dels vid befästningsarbetena å olika orter inom riket och dels

vid lotsverkets nybyggnads- och reparationsarbeten, men numera till

följd af såväl ålderdomssvaghet som en ådragen höftskada vore oförmögen

att med arbete försörja sig samt saknade medel till sitt lifsuppehälle,

anhållit, att honom måtte beredas ett årligt understöd till

hjälp i hans nödställda belägenhet.

Sedan bemälde chef till arméförvaltningen öfverlämnat omförmälda

ansökning jämte däröfver af lotsstyrelsen afgifvet yttrande äfvensom

eget underdånigt utlåtande, däri hemställts om ett årligt understöd åt

Bolin till belopp af 300 kronor, har arméförvaltningen i underdånig

skrifvelse den 4 nästlidne oktober till Kungl. Maj:t öfverlämnat samtliga

till ärendet hörande handlingar och därvid hemställt, att Kungl.

Maj:t täcktes i nådig proposition föreslå Riksdagen att åt Bolin bevilja

en årlig pension af 300 kronor å allmänna indragningsstaten, att utgå

från och med år 1907.

Till följd af härå erhållen nådig remiss har statskontoret inkommit

med underdånigt utlåtande och därvid anfört, att af handlingarna

i ärendet inhämtades hufvudsakligen: att Bolin vore född den

28 september 1835 och således 71 år gammal; att han under åren

1852—1882 tjänstgjort vid befästningsarbetena i Karlskrona skärgård

samt vid Karlsborg och Oscar-Fredriksborg; att han enligt intyg af

f. d. fortifikationsbefälhafvaren vid befästningsarbetena i Karlskrona

skärgård Th. Nyström, under hvilkens befäl Bolin tjänstgjort tillhopa

16 år, alltid med skicklighet och plikttrohet fullgjort sina åligganden

till arbetsbefälets belåtenhet samt städse visat ett hedrande uppförande;

att Bolin under åren 1883—1893 varit anställd såsom murare och

kakelugnsuppsättare vid lotsverkets nybyggnads- och reparationsarbeten

och jämväl under denna tid, enligt intyg af öfverfyringenjören, visat

sig vara en god och pålitlig arbetare med ett i allo hedrande uppförande;

samt att Bolin, som under de senare åren på grund af orkes
-

s. 121 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

121

löshet ej kunnat deltaga i några större byggnadsarbeten utan måst

försörja sig genom smärre arbeten och numera enligt vederbörligt läkarintyg

på grund af ålderdom och höftskada vore oförmögen att sig med

arbete försörja, befunne sig i fattiga omständigheter.

För egen del har statskontoret vidare anfört, att ämbetsverket

med hänsyn ej mindre till den långa tid af 41 år, under hvilken Bolin

ägnat sig åt arbete i statens tjänst, och hans därunder ådagalagda

skicklighet och hedrande uppförande än äfven hans framskridna ålder

och sjukdom med däraf följande oförmåga att sig med arbete försörja

ansåge, att något understöd borde åt Bolin beredas; och då statskontoret

icke hade något att erinra mot det af chefen för fortifikationen

föreslagna och af arméförvaltningen förordade pensionsbeloppet, ville

statskontoret i underdånighet tillstyrka nådigt bifall till hvad arméförvaltningen

hemställt.»

Härjämte erinrade departementschefen om att 1906 års Riksdag

på förslag af Kungl. Maj:t beviljat en pension af 300 kronor åt förra

arbeterskan vid statens ammunitionsfabrik Bengts Karin Ersdotter, som

i 35 år varit i statens tjänst och af ålder och sjuklighet blifvit oförmögen

att sig försörja.

Utskottet, som med hänsyn till de i åberopade statsrådsprotokollet

anförda omständigheter anser sig böra biträda Kungl. Maj:ts föreliggande

förslag, hemställer,

att Riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts uti

ifrågavarande punkt gjorda framställning.

37:o) Uti eu den 8 mars innevarande år till Riksdagen aflåten

proposition (n:o 101) har Kungl. Maj:t under åberopande af bilagdt

utdrag af statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden för samma dag

föreslagit Riksdagen medgifva, att för tryckeriföreständaren vid sjökarteverket

Adolf Justus Aurell måtte å allmänna indragningsstaten uppföras

en årlig pension af 2,000 kronor, att utgå från och med månaden näst

efter den, under hvilken han afginge från sin anställning vid sjökarteverket.

Till det åberopade statsrådsprotokollet har departementschefen

anfört följande.

Uti underdånig skrifvelse den 22 nästlidne februari har chefen

Bill. till Eiksd. Prof. 1907. 4 Samt. 1 Afd. 11 Höft. 16

Ang. pension

åt tryckeriföreståndaren

vid sjökarteverket

A. J.

Aurell.

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Statsutskottets Utlåtande N:o 11-

för sj ökarte verket gjort framställning om beredande af pension åt föreståndaren

för sjökarteverkets tryckeri Adolf Justus Aurell. Därvid bar

bemälde chef hufvudsakligen anfört följande.

Allt sedan den 2 januari 1870 hade Aurell tjänstgjort såsom föreståndare

för ifrågavarande tryckeri och därvid städse visat plikttrohet

och nit samt fyllt sin plats på ett särdeles berömvärdt sätt.

Under senare år hade Aurells synförmåga emellertid hastigt aftagit,

tills lian numera, enligt hvad ett af legitimerade läkaren Gideon Edlund

den 10 sistlidne januari utfärdadt läkarbetyg utvisade, blifvit fullständigt

blind på ena ögat och fått sin synförmåga å det andra nedsatt

med 60 %. Redan nu vore han därför så godt som otjänstbar och

torde inom allra närmaste framtiden varda det fullständigt.

Såväl den omständigheten att Aurells iråkade blindhet väl till eu

del hade sin grund i hans sysselsättning i sjökarteverkets tjänst som

hans långa tjänstgöringstid i statens tjänst torde förbjuda, att han vid

framskriden ålder och iråkad fullständig oförmåga att kunna sig och

sin familj vidare försörja af staten lämnades utan stöd, helst han icke

kunnat genom besparingar afsätta någon nämnvärd summa för sin

ålderdom. På grund häraf hemställde chefen för sjökarteverket. att

Kungl. Maj:t täcktes i nådig proposition föreslå Riksdagen att åt Aurell,

h vilkens medelinkomst från sjökarteverket de sista tio åren uppgått

till ungefär 3,000 kronor för år, måtte af statsmedel beviljas en årlig

pension af 2,000 kronor, att utgå från och med månaden efter hans

afgång ur sjökarteverkets tjänst.

Statskontoret har uti infordradt och den 27 nästlidne februari

afgifvet utlåtande ansett framställning till Riksdagen böra göras i det

af chefen för sjökarteverket afgifna syfte; och har statskontoret i öfverensstämmelse

härmed hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att för Aurell å allmänna indragningsstaten uppföra en årlig

pension å 2,000 kronor, att utgå från och med månaden näst efter

den, hvari han blefve från sin anställning vid sjökarteverket entledigad.

Af hvad i detta ärende förekommit är utredt, att Aurell, hvilken

uppnått eu ålder af 67 år samt under mera än 37 år, enligt hvad vitsordadt

blifvit, på ett plikttroget och förtjänstfullt sätt skött befattningen

såsom föreståndare för nämnda tryckeri, numera på grund af

obotlig fullständig blindhet å det ena och betydlig nedsatt synförmåga

å det andra ögat är oförmögen att fortsätta sådant arbete, att han

därmed kan sig försörja; och synes det mig vara statens plikt att sörja

för Aurells utkomst under hans återstående lifstid.»

s. 123 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

123

Till hvad Kungl. Maj:t sålunda föreslagit har utskottet ansett sig

höra tillstyrka bifall, och hemställer utskottet,

att Riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

O

38:o) Uti punkten 20 under tionde kufvudtiteln har Kungl. Maj:t

föreslagit Riksdagen medgifva, att kontrollanten vid rikets hospitalsoch

asylbyggnader Axel Theoäor Lignell måtte från och med månaden

näst efter den, under hvilken hans kontrollantbefattning upphörde, för

sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig

pension af 2,400 kronor.

Till statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 7 december 1906

har departementschefen i detta ärende anfört följande.

»Uti en till Eders Kungl. Maj:t ställd, af medicinalstyrelsen med

underdåning skrifvelse öfverlämnad och till bifall förordad skrift har

arkitekten Axel Theodor Lignell, anställd såsom kontrollant vid rikets

hospitals- och asylbyggnader, anhållit, att Eders Kungl. Maj:t måtte

till 1907 års Riksdag aflåta nådig proposition om beredande af pension

åt Lignell under hans återstående lifstid till belopp af 3,000 kronor

årligen, att utgå från och med månaden näst efter den, under hvilken

hans kontrollantbefattning komme att upphöra.

Till stöd för ansökningen har Lignell hufvudsakligen anfört, att

han. som vore född den 25 juni 1834 och efter utbildning vid Chalmerska

slöjdskolan och akademien för de fria konsterna utöfvat verksamhet

såsom byggmästare och arkitekt, den 10 november 1868 förordnats

till inspektor vid uppförande af hospitalsbyggnaden å Hisingen invid

Göteborg, i hvilken befattning han kvarstått intill detta byggnadsarbetes

fullbordande under hösten år 1872. Sedan Lignell därefter

ånyo varit verksam såsom enskild arkitekt, hade han den 1 mars 1884

erhållit anställning hos medicinalstyrelsen såsom kontrollant vid uppförandet

af Kristinehamns hospital, hvarefter han oafbrutet varit anställd

i statens tjänst och därvid i egenskap af kontrollant utöfvat

den dagliga tillsynen vid hospitals- och asylbyggnaderna i Kristinehamn,

Lund, Piteå, Vadstena, Växjö, Uppsala och Restad. För närvarande

vore lian i enahanda egenskap anställd vid pågående arbete med nybyggnad

och utvidgning af Kristinehamns hospital.

Ang. pension

åt kontrollanten

vid

rikets hospitals-

och asylbyggnader

A. T. Lignell.

[20.]

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Statsutskottets Utlåtande N:o It.

Lignells ailöningsförmåner hade före år 1905 utgjort 3,000 kronor

samt från och med 1905 4,000 kronor årligen. Under anställningen

vid Restad hade han därjämte åtnjutit fri bostad. Lönens låga belopp

hade gjort det omöjligt för Lignell att göra några besparingar för

sin ålderdom, liksom beskaffenheten af hans arbete för det allmänna

hindrat honom att på enskilda uppdrag bereda sig inkomster. Efter

det arbetena vid Kristinehamns hospital afslutats, hvilket antagligen

komme att ske under senare hälften af år 1907, skulle Lignell, som

icke kunde påräkna att då vid en ålder af 73 år erhålla förnyadt förordnande

såsom byggnadskontrollant, till följd häraf stå i det närmaste

medellös.

Till styrkande af sina uppgifter angående arten och omfattningen

af sin tjänstgöring har Lignell åberopat, bland annat, två af medicinalstyrelsen

utfärdade tjänstgöringsbetyg, det ena af den 3 maj 1897 och

det andra af den 30 juli 1906, hvilka betyg utvisa, att styrelsen ansåge

Lignell förtjänt af det bästa vitsord om skicklighet, ordning och

plikttrohet såsom arbetschef och kontrollant vid byggnadsföretag.

Till följd af nådig remiss har statskontoret afgifvit underdånigt

utlåtande i ärendet och därvid anfört, att, ehuru Lignell endast räknade

omkring 26 års statstjänst och således icke uppnått den för erhållande

af pension för civila befattningshafvare i allmänhet föreskrifna tjänstålder

af 35 år, statskontoret likväl med hänsyn till hans långa, ansvarsfulla

och väl vitsordade verksamhet ansåge det vara billigt att, då han

numera på grund af hög ålder icke kunde påräkna att synnerligen

länge få behålla sin befattning, understöd af statsmedel blefve honom

för hans återstående lifstid beredt. Det belopp af 3,000 kronor årligen,

som af Lignell i sådant afseende föreslagits, motsvarade tre fjärdedelar

af hvad han i årlig aflöning uppburit sedan början af år 1905. Förut

utgjorde Lignells kontanta aflöning såsom kontrollant 3,000 kronor

årligen. I medeltal för de tio åren 1897—1906 utgjorde hans aflöning

alltså 3,200 kronor, och ansåge statskontoret, att i detta fall pensionen

icke borde sättas högre än till tre fjärdedelar af sistnämnda belopp

eller 2,400 kronor årligen.

Lika med medicinalstyrelsen och statskontoret anser jag billigheten

fordra, att pension beredes Lignell vid afskedstagandet. I fråga

om pensionsbeloppets storlek ansluter jag mig till den af statskontoret

uttalade åsikt.»

Då utskottet icke haft något att emot förevarande framställning

erinra, får utskottet hemställa,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

att Kung! Maj:ts under denna punkt gjorda

framställning må vinna Riksdagens bifall.

39:o) I statsverkspropositionen bär Kungl. Maj:t under tionde Ang.pension

hufvudtiteln, punkten 21, föreslagit Riksdagen medgifva, att extra ordi- kansu''xten ,f_

narie landskanslisten vid länsstyrelsen i Göteborgs och Bobus län Johan a. Frykstedt.

Alfred Frykstedt måtte från och med månaden näst efter den, hvar- [21.]

under lian erhölle afsked, för sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

åtnjuta en årlig pension af 800 kronor.

Departementschefen bar till statsrådsprotokollet öfver civilärenden

den 31 december 1906 i detta ärende anfört följande.

»Uti en till Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs och

Bohus län ingifven, af Kungl. Maj:ts befallningshafvande med skrifvelse

den 25 oktober 1906 till Kungl. Maj:t öfverlämnad skrift har extra

ordinarie landskanslisten vid länsstyrelsen i nämnda län Johan Alfred

Frykstedt anhållit, att Kungl. Maj:ts befallningshafvande måtte vidtaga

åtgärder för att Frykstedt vid afskedstagandet måtte beredas en årlig

pension å 1,000 kronor.

Till stöd för ansökningen har Frykstedt anfört, att han, som vore

född den 5 september 1835, år 1859 antagits till skrifvare vid landskansli

och år 1879 förordnats till extra ordinarie landskanslist, samt

att Frykstedt, som på grund af sin höga ålder snart icke längre kunde

på ett tillfredsställande sätt sköta sin tjänst, icke kunnat af sin under

de senare åren till 1,000 kronor uppgående lön jämte sina extra inkomster

till belopp af högst 200 kronor årligen göra några besparingar

för ålderdomen.

För egen del har Kungl. Maj:ts befallningshafvande anfört, att,

enär Frykstedt under den långa tid, han varit anställd vid landskansli,

städse visat stor arbetsamhet och ordning samt synnerlig pålitlighet,

särskildt vid handhafvande af honom anförtrodda allmänna medel, det

syntes Kungl. Maj:ts befallningshafvande med billighet och rättvisa

öfverensstämmande, att, då Frykstedt som gifvetvis af sin ringa aflöning

icke kunnat göra Hägra besparingar, blefve nödsakad begära afsked,

staten lämnade honom pension under hans återstående lifstid. På grund

häraf har Kungl. Maj:ts befallningshafvande hemställt, att Kungl. Maj :t

mätte i nåder vidtaga åtgärd för beredande af pension åt Frykstedt,

hvilken pension icke syntes Kungl. Maj:ts befallningshafvande böra sättas

lägre än till 1,000 kronor.

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Statsutskottets Utlåtande i\:o 11.

Ang. höjning

af pensionerna

åt förre

afdelningsingenjörtrna

C. G. Forselius,

0. T. W.

Stanzén och

A. H. Grundat

r tint samt

materialförvaltaren

b. A. V. Berg.

Efter härå erhållen nådig remiss har statskontoret inkommit

med underdånigt utlåtande af den 10 november 1906 och däruti anfört,

att, med hänsyn till Frykstedts långvariga, väl vitsordade arbete

vid länstyrelsen i Göteborg dels såsom skrifbiträde och dels såsom extra

ordinarie kanslist, statskontoret ansåge billigheten bjuda, att Frykstedt

icke lämnades utan understöd, då han till följd af sin höga ålder

otvifvelaktigt inom kort icke längre kunde behörigen sköta sina göromål

hos länsstyrelsen och därför nödgades upphöra med sitt arbete

därstädes, hvilket hittills förskaffat honom lefvebröd. Hvad beträffade

det föreslagna pensionsbeloppet, som motsvarade de inkomster, Frykstedt

syntes hafva under de senare åren åtnjutit för sin tjänstgöring

vid länsstyrelsen, fann sig statskontoret, som icke kunnat biträda detta

förslag oförändradt, icke kunna förorda högre pensionsbelopp än 800

kronor, utgörande fyra femtedelar af de inkomster, han i tjänsten åtnjutit.

Statskontoret har därför hemställt, att Kungl. Maj: t måtte

föreslå Riksdagen att bevilja Frykstedt en årlig pension å allmänna

indragningsstaten af 800 kronor att utgå från och med månaden näst

efter den, hvarunder han blefve entledigad från sin tjänst.

Med hänsyn till Frykstedts höga ålder och långa tjänstetid finner

jag mig böra tillstyrka, att pension varder honom tillförsäkrad med

det belopp och på det sätt, statskontoret föreslagit.»

Med tillstyrkan af bifall till förevarande framställning får utskottet

hemställa,

att Riksdagen må medgifva, att extra ordinarie

landskanslisten vid länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus

län Johan Alfred Frykstedt må från och med månaden

näst efter den, hvarunder han erhåller afsked,

för sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

åtnjuta en årlig pension af 800 kronor.

40: o) Uti eu till Riksdagen den 4 april innevarande år aflåten

proposition (n:o 138) har Kungl. Maj:t under åberopande af bilagdt

statsrådsprotokoll öfver civilärenden för samma dag föreslagit, att de

pensioner å allmänna indragningsstaten, som beviljats förre afdelningsingenjörerna

vid statens järnvägsbyggnader Carl Gustaf Forselius

till belopp af 1,500 kronor, Oscar Theobald Wilhelm Stanzén till belopp

af 1,200 kronor och Axel Henry Grundström till belopp af 1,200

s. 127 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utledande N:o 11.

127

kronor samt materialförvaltaren vid statens järnvägsbyggnader Lars

Axel Victor Berg till belopp af 800 kronor, måtte höjas för Forselius,

Stanzén och Grundström till 2,400 kronor samt för Berg till 2,100 kronor

att utgå under deras återstående lifstid för enhvar af dem från

och med månaden näst efter den, under hvilken han erhölle entledigande

från sin anställning, beträffande Forselius, Stanzén cch Grundström

vid statens trafikerade järnvägar, samt i fråga om Berg vid statens

järnvägsbyggnader, dock med villkor att, därest någon af dem

framdeles skulle erhålla anställning mot aflöning af statsmedel, pensionsbeloppet

skulle för den tid, anställningen varade, minskas med ett

belopp, motsvarande den nya aflöningen, eller, om denna uppginge till

samma eller högre belopp, under tiden upphöra att utgå.

Rörande denna fråga har departementschefen till åberopade statsrådsprotokoll

anfört följande.

»Järnvägsstyrelsen har i underdånig skrifvelse den 16 februari

1907 gjort framställning om höjning af de åt afdelningsingenjörerna

Carl Gustaf Forselius, kaptenen i väg- och vattenbyggnadskåren Oscar

Theobald Wilhelm Stanzén och Axel Henry Grundström samt materialförvaltaren

Lars Axel Yiktor Berg år 1894 beviljade pensioner.

Jag tillåter mig i anledning häraf erinra, att järnvägsstyrelsen

uti underdånig skrifvelse den 9 november 1893 hemställde, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå Riksdagen medgifva, att tretton särskilda, vid statens

järnvägsbyggnader i öfre Norrland anställda tjänstemän, däribland

förenämnda Forselius, Stanzén, Grundström och Berg, måtte från och

med månaden näst efter den, hvarunder de entledigades från anställning

vid nämnda järnvägsbyggnader, åtnjuta från allmänna indragningsstaten

årlig pension under deras återstående lifstid till angifna belopp.

Styrelsen framhöll därvid, att en tjänstetid af öfver tjugu år,

vare sig uteslutande vid järnvägsbyggnaderna eller ock hufvudsakligast

därstädes, men delvis äfven vid någon jämförlig förvaltningsgren inom

järnvägstrafiken, syntes lämplig såsom den gräns, nedanför hvilken

pensionering ej skulle ifrågakomma för tjänstemän, som varit anställda

vid statsbanebyggnader.

Beträffande frågan om pensionernas belopp ansåg styrelsen, under

hänvisning till hvad 1875 års Riksdag medgifvit i fråga om pensionering

af den tjänstemannaklass, med hvilken byggnadsbefälet vore närmast

att jämföra, nämligen storskiftes- och afvittringslandtmätarna,

Pensionsfrågan

1894 •

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Statsutskottets Utlåtande N:o il.

att tjänsteman inom järnvägsbyggnadsförvaltningen, hvilken uppnått

60 lefnads- och 30 tjänstår, borde bekomma full pension med två tredjedelar

af sitt arfvode, hvilken pension icke syntes kunna anses för

hög, då inkvarteringsersättningen icke kommit i betraktande vid dess

beräknande, samt förhållandet mellan aflöning och pension stode i

öfverensstämmelse med de grundsatser, som under senare tider i detta

afseende gjort sig gällande. Därjämte syntes billigheten fordra, att

äfven de tjänstemän, hvilka väl uppnått angifna tjänståldern, men icke

ännu lefnadsåldern, komme i åtnjutande af dylik full pension. Däremot

vore gifvet, att pensionsbeloppet för tjänsteman, som icke kunde uppvisa

en tjänstetid af 30 år, borde nedsättas i den mån tjänstetiden

vore kortare; och föreslog styrelsen i sådant hänseende, att för hvarje

år, tjänstetiden understege 30 år, pensionen måtte minskas med en

trettiondel.

Med anmälan att ifrågavarande personer under år 1894 uppnådde,

Forselius 59 lefnads- och 35 tjänstår, Stanzén 50 lefnads- och 27 tjänstår,

Grundström 59 lefnads- och 23 tjänstår och Berg 52 lefnads- och 23

tjänstår, samt att de vid sagda tidpunkt uppbure i aflöning för år,

förutom inkvarteringsersättning, Forselius 6,000 kronor, Stanzén 5,400

kronor, Grundström 4,800 kronor och Berg 3,600 kronor, föreslog

styrelsen följande årliga pensionsbelopp, nämligen för Forselius 4,000

kronor, för Stanzén 3,200 kronor, för Grundström 2,500 kronor och

för Berg 1,800 kronor, dock under villkor att, därest någon af dem

framdeles erhölle anställning å rikets stat, hans pensionsbelopp skulle

minskas med ett belopp, motsvarande den nya aflöningen, eller, om

denna uppginge till samma eller högre belopp, upphöra att utgå.

Öfver styrelsens omförmälda framställning afgaf statskontoret den

15 december 1893 infordradt underdånigt utlåtande, därvid anfördes

hufvudsakligen följande.

I fråga- om vissa i styrelsens underdåniga skrifvelse omförmälda

tjänstemän, däribland Forselius och Grundström, hvilka vore 57 år

gamla eller därutöfver, ansåg statskontoret, att, då dessa tjänstemän

uppnått den lefnadsålder, att svårighet för dem syntes möta att i ny

anställning förvärfva sig någon mera afsevärd inkomst till lefnadsbehofvens

tillfredsställande, pension för dem borde utgå med belopp,

motsvarande hälften af deras årsarfvoden, eller för Forselius med 3,000

kronor och för Grundström med 2,400 kronor. Vidkommande Stanzén

och Berg samt åtskilliga andra tjänstemän, så hade dessa enligt statskontorets

mening icke hunnit en så framskriden lefnadsålder, att de

icke kunde antagas äfven därefter komma i tillfälle att bereda sig in
-

s. 129 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

129

komstgifvau.de

vitsordade verksamhet vid statens järnvägsbyggnader syntes billigheten

fordra, att ett bidrag till deras lefnadskostnader för framtiden lämnades,

livilket bidrag, hvad särskildt Stanzén och Berg anginge, syntes statskontoret

med hänsyn till tjänstetidens längd kunna såsom pension under

deras återstående lifstid bestämmas till 2,400 kronor för Stanzén och

1,600 kronor för Berg.

Beträffande förenämnda af styrelsen föreslagna villkor för pensionernas

åtnjutande, hemställde statskontoret, att i sådant afseende borde

bestämmas, att, om någon af pensionärerna skulle erhålla anställning

mot aflöning af statsmedel, hans pensionsbelopp skulle minskas med

ett belopp, motsvarande den nya aflöningen, eller, om denna uppginge

till samma eller högre belopp, upphöra att utgå.

I öfverensstämmelse med statskontorets förslag blef ock nådig

proposition till Riksdagen aflåten.

I skrifvelse den 9 maj 1894 tillkännagaf Riksdagen, att Riksdagen

på det sätt bifallit Kungl. Maj:ts framställning, hvad förenämnda personer

anginge, att de finge från och med månaden näst efter den.

hvarunder de entledigades från anställning vid statens järnvägar, åtnjuta

från allmänna indragningsstaten under sin återstående lifstid årlig

pension till följande belopp, nämligen: Forselius 1,500 kronor, Stanzén

1,200 kronor, Grundström 1,200 kronor och Berg 800 kronor, dock

med samma förbehåll, som stadgades beträffande öfriga tjänstemän vid

järnvägsbyggnaderna, livilka samtidigt beviljades pension, eller att,

därest någon af dem framdeles skulle erhålla anställning mot aflöning

af statsmedel, hans pensionsbelopp skulle för den tid, hans anställning

varade, minskas med ett belopp, motsvarande den nya aflöningen, eller,

om denna uppginge till samma eller högre belopp, under tiden upphöra

att utgå.

I anledning af eu utaf Kungl. Maj:t aflåten framställning gjordes

af 1895 års Riksdag den ändring uti villkoren för pensionens åtnjutande,

att, därest den pensionsberättigade erhölle anställning mot aflöning af

statsmedel, uppgående till pensionens dubbla belopp eller därutöfver,

pensionen skulle upphöra att utgå och vid sådan aflönings uppbärande

i (ifrigt pensionen skulle minskas, så att densamma jämte aflöningen

icke uppginge till högre belopp än dubbla pensionen.

I sin förberörda underdåniga

anför nu järnvägsstyrelsen följande.

Bih. till 1liksd. Prof. 1907. 4 Samt.

skrifvelse den 16 februari 1907

1 Afd. 11 Höft.

Järnvägsstyrelsens

skrivelse deri

1C februari

1907.

17

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Af ifrågavarande fyra tjänstemän hade endast Forselius kommit

i åtnjutande af pension, och detta endast till en del.

Forselius, Stanzén och Grundström hade nämligen, efter att hafva

under loppet af år 1894 i anledning af järnvägsbyggnadernas upphörande

uppsagts från sina befattningar vid statens järnvägsbyggnader,

blifvit anställda vid järnvägsstyrelsens kontrollkontor, Forselius den 7

november 1894. Stanzén den 17 januari 1895 och Grundström den 5

november 1894. I sin anställning därstädes, som ännu fortfore, uppbud

de på extra stat hvar och en ett arfvode af 2,400 kronor om

året, hvarjämte till Stanzén och Grundström utgått ersättning för

öfvertidsarbete, utgörande i medeltal för de sista fem åren omkring

1,000 kronor till Stanzén och omkring 700 kronor till Grundström.

Stanzén och Grundström hade sålunda under sin tjänstetid vid kontrollkontoret

icke varit berättigade åtnjuta någon del af pensionen; och

enahanda hade förhållandet varit beträffande Stanzén för en tid af

sammanlagdt omkring 1 år och 11 månader under åren 1897—1900,

under hvilken tid han mot aflöning, öfverstigande dubbla pensionen,

kunnat beredas sysselsättning vid statsbanebyggnaden. Forselius åter,

till hvilken icke utgått någon ersättning för öfvertidsarbete, hade dittills

i enlighet med de för pensionens åtnjutande bestämda villkor i

pension uppburit ett belopp af 600 kronor om året.

Vidkommande slutligen Berg, hade han, efter det materialförvaltarbefattningen

vid stambanebyggnaden genom öfre Norrland indragits

vid denna banbyggnads fullbordande, i omedelbar följd tjänstgjort

i enahanda befattning vid statsbaneanläggningarna mellan Vännäs

och Umeå, mellan Krylbo och Örebro samt mellan Göteborg och Skee,

vid hvilken sistnämnda anläggning han ännu kvarstode, men från hvilken

han torde komma att afgå under loppet af år 1907; och hade

sedan den 1 januari 1901 hans aflöningsförmåner för år utgjorts af

4,200 kronor jämte inkvarteringsersättning, beräknad till 20 procent

af aflöningsbeloppet. Under angifna förhållanden hade således någon

pension hittills icke kunnat till Berg utgå.

Under det Forselius, Stanzén, Grundström och Berg, på sätt förut

nämnts, då de under år 1894 af Riksdagen tillerkändes pensioner, hade

uppnått, Forselius 59 lefnads- och 35 tjänstår, Stanzén 50 lefnadsoch

27 tjänstår, Grundström 59 lefnads- och 23 tjänstår samt Berg

52 lefnads- och 23 tjänstår, hade de i nu nämnd ordning vid uppnådda

71, 62. 71 och 64 lefnadsår arbetat i statens järnvägars tjänst respektive

47, 39, 35 och 35 år.

Då ifrågavarande fyra tjänstemän numera torde få anses hafva

hunnit en så framskriden lefnadsålder, att vid upphörande af deras nu

s. 131 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o II.

131

innehafvande anställningar de icke torde kunna vara i tillfälle att bereda

sig inkomstgifvande verksamhet, samt i följd däraf det måste

antagas, att de skulle komma att för lefnadsbehofvens tillfredsställande

vara hänvisade allenast till de efter nuvarande förhållanden jämförelsevis

ringa pensioner, som år 1894 tilldelats dem, därest icke förhöjning

af pensionerna kunde dem beredas, hade styrelsen ansett det vara med

rättvisa och billighet öfverensstämmande, att åtgärder vidtoges för

vinnande af berörda syftemål.

I fråga om den förhöjning af pensionerna, som sålunda finge

anses böra tillkomma ifrågavarande tjänstemän, har styrelsen meddelat,

att Forselius, Stanzén och Grundström i en till järnvägsstyrelsen ingifven

skrift med framställning om erhållande af förhöjda pensioner

framhållit, att vid bestämmande af pensionsbeloppen den omständigheten

vore förtjänt af alldeles särskildt beaktande, att de under de år,

som gått, sedan deras pensioner beviljades, genom att icke begagna sig

af sina rättigheter därutinnan faktiskt besparat staten en utgift af

tillsammans 39,600 kronor, däraf 14,400 kronor belöpte å hvardera af

Stanzén och Grundström samt 10,800 kronor å Forselius. De framhölle

äfven, att de år 1894 tilldelade pensionerna icke motsvarat deras ekonomiska

behof, i det att de måst söka genom arbete å styrelsens kontrollkontor

bereda sig en någorlunda dräglig utkomst, samt att de nu

hunnit den ålder, att deras arbetsförmåga började minskas och beliofvet

af hvila efter en i mer än vanlig grad ansträngande verksamhet allt

kraftigare gjorde sig gällande; och utmynnade deras framställning i

en anhållan, att dem måtte beredas förhöjd pension till sådant belopp,

som i enlighet med de af styrelsen år 1893 angifna grunder svarade

mot de löneförmåner (6,000 kronor för Forselius, 5,400 kronor för

Stanzén och 4,800 kronor för Grundström), de innehade vid tiden, då

deras anställning vid järnvägsbyggnaderna upphörde.

Det hade visserligen synts styrelsen önskligt, att pensionerna för

ifrågavarande fyra tjänstemän kunde bestämmas efter de grunder, som

angåfves i styrelsens förberörda skrifvelse den 9 november 1893, eller

att de sålunda i pension erhölle s;s af deras respektive aftöningar vid

afskedstagandet frän statsbanebyggnaden.

Med hänsyn emellertid därtill, att Riksdagen tilldelat dels är 1904

materialförvaltaren Johan Andersson med 64 lefnads- och 35 tjänstår

en pension af 1,500 kronor, hvilket belopp motsvarade allenast hälften

af den årsaflöning, som för honom kunde beräknas, därest han varit

placerad å tjänstgöringsort, jämförlig med Bergs, dels ock år 1906 åt

afdelningsingenjören Gustaf Ahlgren, som räknat 62 lefnads- och 33

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Statskontorets

utlåtande den

9 mars 1907.

tjänstår och uppburit en årsaflöning af 4,800 kronor, en pension till

belopp af allenast 2,500 kronor, motsvarande något öfver hälften af

sagda årsaflöning, har styrelsen ansett sig böra föreslå, att pensionerna

i fråga måtte utgå med allenast ungefär halfva beloppet af vederbörandes

ofvan nämnda årsaflöningar, eller för Forselius med 3,000 kronor,

för Stanzén med 2,400 kronor, för Grundström likaledes med 2,400

kronor och för Berg med 2,100 kronor. För Stanzén och Grundström

hade därvid föreslagits enahanda belopp af den anledning, att väl den

senare, ehuru äldre till lefnadsåren, innehade något kortare tjänstetid,

hvaremot Stanzén, som enligt företedt läkarbetyg lede af organiskt

hjärtfel i samband med kronisk kärlsjukdom samt ischias, därigenom

hade försvagad hälsa. Den för Berg, hvilken under hela sin tjänstetid

arbetat vid statens järnvägsbyggnader, föreslagna pensionen af 2,100

kronor, hvilken sålunda något understege det för Stanzén och Grundström

förordade pensionsbelopp, torde ock med hänsyn till de mera

ansvarsfulla poster, dessa senare under sin tjänstetid vid statsbanebyggnaden

innehaft, vara rättvisligen afpassad.

Med vitsordande slutligen af samtliga ifrågavarande tjänstemäns

under tjänstetiden ådagalagda nit och skicklighet i innehafvande tjänster,

har styrelsen på grund af det anförda i underdånighet hemställt,

att Kungl. Maj:t ville i proposition till innevarande års Riksdag föreslå,

att de Forselius. Stanzén, Grundström och Berg å allmäna indragningsstaten

beviljade pensioner måtte höjas till ofvan angifna belopp att utgå

från och med månaden näst efter den, hvarunder de erliölle entledigande

frän sina nu innehafda anställningar, Forselius, Stanzén och Grundstöm

vid statens trafikerade järnvägar samt Berg vid statens järnvägsbyggnader;

dock med enahanda villkor, som i fråga om pensioner åt

Andersson och Ahlgren hade bestämts, eller att, därest de framdeles

skulle erhålla anställning mot aflöning af statsmedel, pensionsbeloppet

skulle, för den tid anställningen varade, minskas med ett belopp, motsvarande

den nya afiöningen, eller, om denna uppginge till samma eller

högre belopp, under tiden upphöra att utgå.

Öfver denna järnvägsstyrelsens framställning har statskontoret den

9 mars 1907 afgifvit infordradt underdånigt utlåtande och därvid anfört,

att statskontoret på de af järnvägsstyrelsen till stöd för framställningen

anförda skäl och under åberopande af 1906 års Riksdags

beslut i fråga om pensionsförhöjning åt afdelningsingenjören Ahlgren

icke hade något att erinra mot bifall till hvad järnvägsstyrelsen i förevarande

ärende hemställt.

Materialförvaltaren vid statens järnvägsbyggnader Johan Andersson

s. 133 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o. It.

133

och afdelningsingenjören vid statens järnvägsbyggnader Gustaf Ahlgren

erhöllo, jämlikt Riksdagens beslut 1894, pensioner samtidigt med de

fyra nu ifrågavarande personerna, afdelningsingenjörerna Forselius, Stanzén

och Grundström samt materialförvaltaren Berg. Anderssons och Ahlgrens

pensioner blefvo emellertid enligt Riksdagens medgifvande höjda

för Andersson 1904 och för Ahlgren 1906. Samtliga förenämnda personers

ålder, löneförhållanden och pensioner jämte föreslagna förhöjningar

framgå af denna tabell:

,

Å

r 1894:

Aflöning under senare år

utom inkvarteringsers.

Lefnads-

ålder;

Tjänst- ålder :

förhöjd pension:

fcH

CD

-b

P

P

ce

SO»

s

CD

H

cS

9»

P

(/.

rt-

O

OTC

£

CD

fe

cd c:

ö 5*

CD tf

i-i rf-

ai o

SK B

B. B*

tf tf

09 <

• P

Pension

Föreslagen

Beviljad af

Riksdagen

år '' år

1904 i 1906

föreslagen af

Beviljad af

Riksdagen 1894.

1904.

1906.

1907.

1904.

1906,

O

o

Järn-

vligs-

styrel-

sen.

Kungl.

Maj:t.

Jolian Andersson.........

53

27

2,400

1,400

1,000

700

*)4,800

63

36

1,500

1,500 —

Gustaf Ahlgren.............

50

21

4,200

2,000

1,800

900

4,800

-

62

—

—

33

—

3,200

— i 2,500

Carl Gustaf Forselius...

59

35

4,000

4,000

3,000

1,500

2,400

—

—

72

—

—

48

3,000

O. T. W. Stanzén .....

50

27

3,200

3,200

2,400

1,200

3,400

-

—

63

—

—

40

2,400

— i —

Axel Henry Grundström

59

23

2,500

2,500

2,400

1,200

3,100

—

—

72

—

—

36

2,400

I

Lars Axel Victor Berg

52

, 23

3,600

1,800

1,600

800

4,200

—

—

65

—

—

36

2,100

i

*) Denna aflöning hade utgått under de sista åren, då Andersson varit materialförvaltare

vid statsbanan Gellivare—Riksgränsen norra distriktet, och betingades af de säregna lokala förhållandena

å platsen för hans verksamhet.

Då frågan om förhöjning af pensionen för Andersson år 1904 underställdes

Kung!. Maj:ts pröfning, yttrade dåvarande departementschefen,

bland annat, att Andersson, som uppnått 62 år, måste anses hafva

hunnit en så framskriden lefnadsålder, att han på den grund icke syntes

kunna i ny anställning förvärfva sig någon mera afsevärd inkomst.

Därtill komme, att den tjänstetid af 36 år, som han dåmera uppnått,

ägnats staten i en verksamhet, som på hans krafter ställt anspråk i

eu alldeles särskild!, högre grad än i de flesta andra i afseende på aflöningen

likställda statstjänster. Det syntes därför omöjligt att vid

hans arbetes slut hänvisa honom på ålderdomen till en pension, som

med de dåmera högt uppdrifva lefnadskostnaderna icke kunde tillgodose

hans oundgängliga husbehof.

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Utskottets

yttrande.

Hvad sålunda anförts som skäl för höjande af Anderssons pension

talar i lika grad för höjning af pensionerna till Forselius, Stanzén,

Grundström och Berg, hvilka hunnit samma eller högre såväl lefnadssom

tjänsteålder, och otvifvelaktigt torde vara att de 1894 åt dessa fyra

personer beviljade pensioner om 1,500, 1,200, 1.200 och 800 kronor

numera måste anses såsom alldeles otillräckliga.

De af järnvägsstyrelsen för Stanzén, Grundström och Berg nu föreslagna

pensionsbeloppen, 2,400 kronor för de båda förstnämnda och

2,100 kronor för Berg, anser jag vara lämpligen afpassade. Dessa

pensionsbelopp torde också stå i öfverensstämmelse med de grunder, som

af Riksdagen tillämpats vid beviljande af förhöjda pensioner åt Andersson

och Ahlgren. Hvad angår Forselius, har järnvägsstyrelsen utgått från

att han borde i pension åtnjuta hälften af den årsaflöning, 6,000 kronor,

han uppburit, då han lämnade sin anställning vid statens järnvägsbyggnader,

en princip, som i hufvudsak tillämpats jämväl beträffande

öfriga här ifrågavarande personer. Då emellertid Forselius alltsedan

1894 icke haft större årsinkomster än 2,400 kronor, synes det icke vara

lämpligt eller af behofvet påkalladt att nu tillerkänna honom vid 72

års ålder pension till afsevärdt högre belopp. Jag anser därför pensionen

för Forselius böra begränsas till 2,400 kronor.»

Utskottet bär ansett sig böra tillstyrka Kungl. Maj:ts ifrågavarande

förslag, i hvad detsamma after förhöjda pensioner till förre afdelningsingenjörerna

vid statens järnvägsbyggnader Forselius, Stanzén och

Grundström. Däremot har utskottet, med hänsyn till att materialförvaltaren

Berg, som har en tjänstetid af 36 år, endast uppnått en lefnadsålder

af 65 år och under de senare åren åtnjutit en inkomst af 4,200

kronor, samt då Berg för öfrigt synts utskottet närmast jämförlig med

materialförvaltaren Johan Andersson, hvilken af 1904 års Riksdag tillerkänts

pension till belopp af endast 1,500 kronor, icke kunnat tillstyrka

högre pension åt Berg än 1,800 kronor och får alltså hemställa,

att Riksdagen må besluta, att de pensioner å

allmänna indragningsstaten, som beviljats förre afdelningsingenjörerna

vid statens järnvägsbyggnader Carl

Gustaf Forselius till belopp af 1,500 kronor, Oscar

Theobald Wilhelm Stanzén till belopp af 1,200 kronor

och Axel Henry Grundström till belopp af 1,200

kronor samt materialförvaltaren vid statens järnvägsbyggnader

Lars Axel Viktor Berg till belopp af 800

s. 135 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

135

kronor, må höjas för Forselius, Stanzén och Grundström

till 2,400 kronor samt för Berg till 1,800

kronor, att utgå under deras återstående lifstid för

enhvar af dem från och med månaden näst efter

den, under hvilken han erhåller entledigande från sin

anställning, beträffande Forselius, Stanzén och Grundström

vid statens trafikerade järnvägar, samt i fråga

om Berg vid statens järnvägsbyggnader, dock med

villkor, att, därest någon af dem framdeles skulle erhålla

anställning mot aflöning af statsmedel, pensionsbeloppet

skall för den tid, anställningen varar, minskas

med ett belopp, motsvarande den nya aflöningen eller,

om denna uppgår till samma eller högre belopp, under

tiden upphöra att utgå.

41:o) Uti eu den 4 april innevarande år aflåten proposition (n:o

139) har Ivungl. Maj:t föreslagit, att bokhållaren vid statens järnvägsbyggnader

Karl Magnus Edbergs änka Rosalie Teresia Josefina Edberg,

född Rydberg, måtte från allmänna indragningsstaten från och med år

1907, så länge hon lefde ogift, få åtnjuta en årlig pension af 400 kronor.

Bet till förevarande proposition fogade utdrag af statsrådsprotokollet

öfver civilärenden den 4 nämnda april innehåller rörande detta

ärende följande yttrande af departementschefen.

»Uti en till Kungl. Maj:t ingifven skrift har framlidne bokhållaren

vid statens järnvägsbyggnader Karl Magnus Edbergs änka Rosalie Teresia

Josefina Edberg, född Rydberg, i underdånighet anhållit om pension.

Till stöd för denna ansökning har änkan Edberg under åberopande

af åtskilliga intyg anfört hufvudsakligen följande. Hennes bemälde

man hade under tjugu år varit anställd vid kungl. flottan, från

hvilken tjänst han dock år 1856 på grund af i tjänsten ådragen sjuklighet

nödgats taga afsked. Han hade därefter under omkring tjugu

år eller till sin död år 1876 haft anställning som bokhållare vid statens

järnvägar. I makarna Edbergs äktenskap hade födts ett barn, som

aflidit 1874. Änkan Edberg hade nu själ? uppnått en ålder af 69 år

samt vore medellös och af sjukdom urståndsatt att genom arbete försörja

sig.

Till eu början tillåter jag mig erinra därom, att styrelsen för

statens järnvägsbyggnader uti underdånig skrifvelse den 12 april 1875

Ang. ''pension

till bokhållaren

vid statens

järnvägsbyggnader

K. M.

Edbergs änka.

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Statsutskottets Utlåtande X:o 11.

hemställt, att Kungl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra nådig framställning

om beviljande af en årlig pension för Edberg.

Beträffande Edberg anfördes i berörda underdåniga skrifvelse, att

han, som vore född den 9 augusti 1818 och den 26 oktober 1836 ingått

i kronans tjänst såsom kanonier vid Kungl. Maj:ts flotta, efter eu

tjänstgöring såsom underofficer därstädes under sexton år och fem

månader från nämnda befattning, uppå därom gjord ansökan, erhållit

afsked den 15 oktober 1856; att han under denna tid två särskilda

gånger under tjänstgöring erhållit svåra skador; att han alltsedan

juli månad 1858 varit och vid tiden för den underdåniga skrifvelsens

aflåtande fortfarande vore anställd såsom bokhållare vid statens järnvägsbyggnader;

samt att de af Edberg företedda betygen vore af den

beskaffenhet, att, enligt styrelsens åsikt, Edberg, då han efter nära 39

års arbete i det allmännas tjänst såge sig till följd af sjuklighet urståndsatt

att genom arbete förskaffa sig sitt lifsuppehälle, gjort sig väl

förtjänt att af statens medel få uppbära ett årligt underhåll, som

styrelsen ansåge sig böra föreslå till 600 kronor.

Öfver denna framställning lät Kungl. Maj:t höra statskontoret,

som uti underdånigt utlåtande anförde, bland annat, att, som Edberg,

hvilken uppnått 57 års ålder och varit i allmän tjänst tillhopa omkring

37 år, således hvarken i afseende på lefnadsålder eller tjänstetid fullgjort

villkoren för erhållande af pension från allmänna indragningsstaten,

äfven om han innehaft sådan tjänst, som kunde till en dylik

förmån berättiga, hvilket dock ej vore förhållandet, samt härtill komme

att, enligt insändt läkarbetyg af den 12 november 1875, Edbergs sjuklighet

ej vore af sådan beskaffenhet, att den kunde anses utesluta möjlighet

för honom att i enskild tjänst bereda sig medel till nödtorftig

bärgning, statskontoret ansåge sig icke kunna understödja den af styrelsen

gjorda framställningen, helst bifall till densamma otvifvelaktigt

komme att från många andra håll framkalla likartade anspråk, hvilkas

uppfyllande kunde för staten blifva ganska kännbart.

Med afseende å hvad statskontoret sålunda anfört fann Kungl.

Maj:t den 31 december 1875 den gjorda framställningen icke till någon

åtgärd föranleda.

Till följd af nådig remiss har järnvägsstyrelsen den 2 mars 1907

öfver nu ifrågavarande ansökning afgifvit underdånigt utlåtande och

därvid anfört följande.

Det hufvudsakliga skäl, som år 1875 anfördes för afslag å då föreliggande

framställning om pension åt Edberg, syntes sedermera i fråga

om andra tjänstemän vid järnvägsbyggnaderna hafva frångåtts. Så
-

s. 137 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

137

linda hade liera sådana tjänstemän, hvilka i afseende å lefnads- och

tjänsteålder torde kunna likställas med Edberg, af Riksdagen tilldelats

pensioner, och jämväl änkor efter dem hade, då ömmande omständigheter

förelegat, kommit i åtnjutande af sådan förmån. Af 1888 års

Riksdag tillerkändes nämligen materialförvaltaren Bernhard Fredriksson,

hvilken uppnått G6 lefnads- och 33 tjänsteår, en pension af 1,800 kronor,

ombudsmannen Johan Olof Emil Gustaf Olai med uppnådda 47 lefnadsoch

24 tjänsteår, en pension af 2,000 kronor samt nivellören Otto Hjalmar

Leonard Littke med 42 lefnads- och 19 tjänsteår en pension af 1,000

kronor; och 1894 års Riksdag tilldelade materialförvaltaren Axel Justinus

Olsson med 52 lefnads- och 25 tjänsteår en pension af 700 kronor,

hvilken år 1903 af järnvägsstyrelsen föreslogs att höjas till 1,800 kronor,

ehuru genom Olssons då timade frånfälle ej vidare åtgärd vidtogs. Jämväl

änkorna efter bemälde tjänstemän hade af Riksdagen beviljats pensioner,

nämligen Fredrikssons änka år 1890 400 kronor, Olais änka år

1901 500 kronor, Littkes änka år 1903 500 kronor och Olssons änka år

1905 400 kronor.

Den olikhet förelåge väl i förevarande fall mot ofvan omnämnda,

att Edberg icke under hela sin tjänstetid ägnat sig åt samma statstjänst,

men denna omständighet syntes icke i ärendet böra tillmätas

någon afgörande betydelse. Från sin tjänstetid såväl vid flottan som

vid statsbanebyggnaden, där hans månadsaflöning sista tiden uppgått

till 201 kronor 25 öre, hade Edberg, enligt livad af järnvägsstyrelsen

infordrade intygsafskrifter utvisade, synnerligt goda vitsord, och Edberg,

som afled redan år 1870, torde under sitt sista lefnadsår saknat krafter

att försörja sig och sin familj. Enligt hvad af järnvägsstyrelsen införskaffade

intyg utmärkte, befann sig ock sökanden i följd af den

konkurs, i hvilken hon efter mannens död försattes, i de mest torftiga

omständigheter.

Då nu sökanden, som vore född den 1 oktober 1837, icke uppbure

någon annan pension än ett understöd af trettio kronor för år, som

allt sedan år 1888 utgått till henne från militärhospitalsfonden, och då

hon, på sätt ansökningen vidfogade intyg utvisade, fortfarande befunne

sig i fattiga omständigheter och lede af kronisk hjärtsjukdom, hvarigenom

hon vore oförmögen att försörja sig, syntes billighetsskäl tala

för bifall åtminstone i någon mån till förevarande framställning.

På grund af det anförda bär styrelsen i underdånighet hemställt,

att, äfven om sådana omständigheter icke skulle anses i ärendet föreBih.

till Riksd. Prat. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 11 Höft. 18

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

ligga, att utverkande åt sökanden af årlig pension borde ifrågakomma,

en gratifikation till något skäligt belopp likväl måtte henne tilldelas.

Efter nådig remiss har statskontoret uti underdånigt utlåtande den

11 mars 1907, med hänsyn till hvad i ärendet blifvit upplyst ej mindre

om mannen Edbergs långvariga, väl vitsordade arbete i statens tjänst

än ock rörande änkans fattigdom samt af ålder och sjukdom föranledda

oförmåga att vidare kunna själf försörja sig, hemställt, att Kungl. Maj:t

ville föreslå Riksdagen att å allmänna indragningsstaten uppföra en årlig

pension åt änkan Edberg till belopp, som skäligen syntes böra bestämmas

till 400 kronor, att från och med innevarande år utgå, så länge hon i

sitt nuvarande änkestånd förblefve.

På grund af hvad sålunda blifvit i ärendet anfördt och upplyst,

finner jag mig böra understödja den gjorda ansökningen om pension

från statsverket åt änkan Edberg. Med afseende å det af statskontoret

tillstyrkta beloppet af den ifrågasatta pensionen har jag ej något att

anmärka. Härtill kommer, att Riksdagen, såsom järnvägsstyrelsen redan

påpekat, förut vid upprepade tillfällen beviljat pensioner till belopp af

400 kronor och 500 kronor åt änkor efter personer, som innehaft anställning

vid järnvägsbyggnaderna.»

Utskottet, som icke haft något att erinra emot Kungl. Maj:ts föreliggande

förslag, hemställer alltså,

att Riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning.

Ang. peritioner

till

rusa arbetare

vid statens

järnvägsbyggnader.

42:o) Uti en till Riksdagen den 4 april innevarande år aflåten

proposition (n:o 140) har Kungl. Maj:t under åberopande af bilagdt

statsrådsprotokoll öfver civilärenden för samma dag föreslagit,

dels att enhvar af härefter angifna förmän och arbetare, nämligen:

arbetaren Jakob Jonsson, förmännen Johan Håkansson och Alfred Bosenqvist,

smeden Johan August Johansson, arbetaren Johan Vilhelm Segermark,

förmannen Sven Johan Björkman, snickaren Lars Johansson Hultin,

förmannen Anders Fredrik Jonsson, smeden Gustaf Wilhelm Johansson,

arbetarna Carl Oscar Carlsson, Jon Jakobsson och Johannes Johansson,

stenarbetarna Magnus Nicklasson och Svante Hedberg, arbetarna Johan

Eriksson och Anders Andersson, förmannen Petter Olsson, arbetaren

s. 139 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

139

Per Axel Stjärna och stenarbetaren Gustaf Albert Andersson Nystedt

måtte från och med månaden näst efter den, hvarunder han entledigades

eller entledigats från anställning vid statens järnvägar, under sin återstående

lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta årlig pension till

belopp af 300 kronor; dock med villkor att, därest pensionstagare framdeles

skulle erhålla anställning mot aflöning af statsmedel, uppgående

till det nu för enhvar beräknade årliga medelinkomstbelopp af respektive

1,200 kronor inom gruppen förmän och yrkesarbetare och 900

kronor inom gruppen vanliga arbetare eller därutöfver, pensionen skulle,

så länge anställningen varade, upphöra att utgå, samt att, vid sådan

aflönings uppbärande i öfrigt, pensionen skulle minskas, så att densamma

jämte aflöningen icke uppginge till högre belopp än nämnda

medelinkomst;

dels att den pension å allmänna indragningsstaten, som beviljats

stenarbetaren Johan Anders Andersson till belopp af 160 kronor, måtte

höjas till 300 kronor, att under nyssnämnda villkor utgå under hans

återstående lifstid från och med månaden näst efter den, under hvilken

han entledigades från anställning vid statens järnvägar;

dels ock att härefter omförmälda förmän och arbetare måtte, efter

erhållet afsked från sina anställningar vid statens järnvägsbyggnader,

tilldelas gratifikationer, att utgå å allmänna indragningsstaten, med

följande belopp, nämligen:

med 400 kronor till förmannen August Pettersson Juhlin,

med 325 kronor till enhvar af förmannen Gustaf Karlsson, snickaren

Andreas Svensson Mehn, stenarbetaren Erik Evald Bergström samt förmännen

Sven Persson, August Svensson och Edvin Andersson;

med 300 kronor till enhvar af arbetarna Per August Bodin Frid,

Henrik Andersson Lundblad, Adolf Ferdinand Andersson, Elias Nicklasson

och Sven Johan Månsson Lönström; samt

med 250 kronor till enhvar af arbetarna Sven Magnus Andersson,

Per Martin Cederlund, Karl August Andersson, Johannes Johansson,

Sven Johan Skarin och Erik Alfred Karlsson.

Fl Till åberopade statsrådsprotokollet har departementschefen anfört

följande.

»Uti underdånig skrifvelse den 16 februari 1907 har järnvägsstyrelsen

hemställt, att Kungl. Maj:t måtte hos Riksdagen utverka pensioner

eller gratifikationer åt åtskilliga uppgifna arbetsförmän och arbetare,

hvilka samtliga under längre tid med goda vitsord innehaft anställning

vid statens järnvägsbyggnadsföretag, ocli af hvilka liera därjämte genom

s. 140 Kontrollera mot PDF

Liknande pensionsfrågor

vid 1906 års

riksdag.

140 Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

sjukdom eller kroppsskada fått sin arbetsförmåga i mer eller mindre

hög grad förminskad.

Med anledning af denna järnvägsstyrelsens framställning tillåter jag

mig först erinra, hurusom Kungl. Magt i proposition (n:o 114) föreslagit

1906 års Riksdag medgifva, att åtskilliga arbetsförmän och arbetare vid

statens järvägsbyggnader samt en extra pumpare vid statens järnvägar

måtte från och med månaden näst efter den, hvarunder de af järnvägsstyrelsen

entledigades eller entledigats från anställning vid statens järnvägsbyggnader,

under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

åtnjuta årliga pensioner till belopp af respektive 400, 325, 300 och 250

kronor, dock med villkor att, därest pensionstagare framdeles skulle

erhålla anställning mot aflöning af statsmedel, uppgående till det då för

enhvar beräknade årliga meddlinkomstbelopp af respektive 1,200 kronor

inom gruppen förmän och yrkesarbetare och 900 kronor inom gruppen

vanliga arbetare eller därutöfver, pensionen skulle upphöra att utgå,

samt att vid sådan aflönings uppbärande i öfrig! pensionen skulle minskas,

så att densamma jämte aflöningen icke uppginge till högre belopp än

nämnda medelinkomst.

Med anledning af denna Kungl. Maj:ts framställning förklarade

Riksdagen (skr. n:o 156), ehuruväl i ärendet icke förekommit något

därom, att de till erhållande af pensioner föreslagna förmän och arbetare

i följd af ålderdom, sjukdom eller eljest vore oförmögna att genom

arbete förvärfva sitt uppehälle, sig anse billigheten fordra, att dessa personer

af statsmedel tillerkändes något understöd med anledning af deras

långvariga arbete vid statens järnvägsbyggnader.

Riksdagen fann emellertid icke samtliga omförmälda förmän och

arbetare böra beviljas pensioner att utgå för deras återstående lifstid,

utan ansåg, att de jämförelsevis yngre och fullt arbetsföra bland dem

lämpligen borde erhålla det ifrågasatta understödet såsom gratifikation

för en gång till hjälp vid bestridande af deras eget och familjernas

uppehälle vid återflyttningen till hemorten samt under den tid, som kunde

åtgå, innan annat arbete erhölles; och förklarade sig Riksdagen finna

skäligt, att lifstidspensioner beviljades de förmän och arbetare, Indika

uppnått minst 55 års ålder och räknade minst 24 tjänstår.

Beträffande pensionernas belopp sökte Riksdagen finna eu annan

beräkningsgrund för pensionsbeloppens storlek än den af Kungl. Maj:t

använda. I sådant hänseende erinrade Riksdagen, att enligt lagen angående

ersättning för skada till följd af olycksfall i arbete den 5 juli

1901 arbetsgivare vore skyldig att åt arbetare, hvarmed i nämnda lag

s. 141 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

141

förstodes jämväl arbetsförman, utgifva en årlig lifränta af 300 kronor,

därest arbetaren genom olycksfall i arbetet för framtiden mistat arbetsförmågan.

Vid sådant förhållande och då staten som arbetsgivare i nu

förevarande fall icke syntes böra vidkännas större underhållsskyldighet

vid ifrågavarande arbetares afskedande än om dessa skulle genom

olycksfall i arbetet mistat arbetsförmågan för framtiden, fann riksdagen

nämnda belopp, 300 kronor, skäligen böra bestämmas för de pensioner,

som beviljades åt enhvar arbetsförman och arbetare.

Hvad angår beloppen af gratifikationerna, ansåg Riksdagen desamma

skäligen höra bestämmas för enhvar af den öfriga arbetspersonalen

till samma belopp, som det af Kungl. Maj:t för honom föreslagna

pensionsbeloppet.

I sin förberörda underdåniga skrifvelse den 16 februari 190/ anför

nu järnvägsstyrelsen följande.

Af de förmän och arbetare, som inkommit med ansökningar om

utverkande af statsunderstöd, hade trettioen innehaft anställning vid den

numera i det närmaste fullbordade statsbanan genom Bohuslän och

stode sålunda inför utsikten att, i den mån sådant ej redan skett, erhålla

sitt afsked. De öfriga, till ett antal af sju, som nu af styrelsen

föresloges till erhållande af understöd, hade senast arbetat vid byggandet

af stambanan genom öfre Norrland och vid statsbanebyggnaden

Gellivare—Riksgränsen samt, i den män sådant låtit sig göra, därefter

beredts sysselsättning vid statens järnvägstrafik, men hade de samtliga

numera uppnått sådan lefnadsålder, att de inom kort icke vidare syntes

kunna genom arbete förtjäna sitt uppehälle.

Beträffande sökandenas tjänstetid hade, enär fullständiga förteckningar

å de vid järnvägsbyggnaderna under den gångna tiden anställda

arbetare saknades, samt därtill konnne, att en stor del af arbetsbefälet

antingen aflidit eller lämnat tjänsten, och det för öfrigt befunnits omöjligt

för befälet att lämna detaljerade uppgifter rörande hvarje särskild,

kanske för lång tid tillbaka anställd arbetares tjänstetid, densammas

längd icke kunnat genom officiella handlingar bestyrkas, utan både

styrelsen härvidlag, såsom vid afgifvande af enahanda framställning

rörande de förmän och arbetare, som år 1906 tilldelades understöd, ansett

sig kunna utgå från af sökandena själfva lämnade tjänsteförteckningar,

hvilka utförligt angåfve tider och platser för anställningen, och

detta så mycket hellre som berörda uppgifter, i den mån de kunnat

kontrolleras, visat sig vara riktiga.

Järnvägsstyrelsens

skrifvelse den

16 februari

1907.

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

I afseende å sökandenas lönevillkor bär styrelsen i detta sammanhang

meddelat, att medelaflöningen för ifrågavarande förmän och yrkesarbetare

kunde beräknas hafva uppgått till 1,200 kronor och för vanliga

arbetare till 900 kronor för år.

I fråga om tilldelande af understöd åt ifrågavarande förmän och

arbetare har styrelsen utgått från det antagande, att enahanda glinder,

som uti ifrågavarande hänseende varit för 1906 års Riksdag bestämmande,

jämväl nu skulle komma till tillämpning.

Att emellertid vid bedömande af frågor af förevarande art i hvarje

fall uteslutande fästa afseende vid den omständigheten, huruvida de angifna

betingelserna för tilldelande af pension eller gratifikation vore

för handen eller ej, syntes, säger vidare styrelsen, icke vara med billighet

öfverensstämmande, då ju i speciella fall förhållandena kunde vara

sådana, att äfven andra synpunkter borde tillmätas någon betydelse.

Två af sökandena, Carl Oscar Carlsson och Anders Andersson, livilka

uppnått den förre 53 lefnads- och 31 tjänstår och den senare 49 lefnadsoch

29 tjänstår, skulle enligt ofvan angifna grunder allenast vara berättigade

till erhållande af gratifikation. Såväl Carlsson som Andersson

hade emellertid under arbetet ådragit sig svår kroppsskada. Af vid

deras ansökningar fogade läkarbetyg inhämtades nämligen, att Carlsson

på grund af benbrott å ena underbenet och kontusioner å ena lårbenet,

hvilket betydligt försvårade gåendet, blifvit för all framtid oförmögen

till vidare järnvägsarbete, samt att Andersson vore fullständigt blind å

högra ögat och å det vänstra till följd af sjukliga förändringar i hornhinnan

ägde allenast ledsyn. Det torde vara uppenbart, att deras utsikter

till själfförsörjning till följd häraf i afsevärd mån förringats. Vid

sådant förhållande och då, ena sidan, deras lefnadsålder med endast

några få år understege den för erhållande af pension fastslagna, under

det de däremot, å andra sidan, beträffande antalet tjänstår icke blott

fyllde utan väsentligt öfverskrede det mått, som i sådant hänseende

ansetts skäligt, att styrelsen ansett, att bemälda arbetare vore förtjänta

att komma i åtnjutande af pension.

I detta sammanhang har styrelsen däijämte i underdånighet anmält,

att eu af sökandena, vid statsbanebyggnaden genom Bohuslän anställde

stenarbetaren Johan Anders Andersson, af 1894 års Riksdag tillerkänts

en årlig pension till belopp af 160 kronor att utgå från och med månaden

näst efter den, hvarunder han entledigades från anställning vid statens

järnvägsbyggnader. Uti sin i ärendet ingifna ansökning hade Andersson

anfört, att han, då framställningen om beredande af understöd åt honom

gjordes, af förbiseende uraktlåtit anmäla, att han år 1867 underarbete

s. 143 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

143

å den s. k. sammanbindningsbanan i Stockholm fått sin vänstra hand

krossad, och därför anhållit om förhöjning af den honom beviljade pensionen.

Styrelsen, som af ett vid ansökningen fogadt intyg inhämtat,

att Andersson sedan år 1868 varit i vederbörande församlingsbok antecknad

såsom vanför i handen på grund af olyckshändelse, har funnit

sig böra förorda bifall till den gjorda framställningen eller att sålunda

Andersson, hvilken äfven sedan år 1894 oafbrutet arbetat vid statsbanebyggnaden

och nu uppnått 60 lefnads- och 45 tjänstår, måtte erhålla

ett årligt tillägg af 140 kronor till den honom af 1894 års Riksdag

beviljade pension, hvarigenom densamma följaktligen skulle komma att

uppgå till enahanda belopp som för öfrigt med honom i afseende på

lefnads- och tjänståren likställda arbetare, eller 300 kronor.

Med tillämpning af förberörda grunder med de af styrelsen förut

angifna modifikationer i vissa fall, skulle pension eller gratifikation

komma att utgå till ifrågavarande förmän och arbetare i enlighet med

hvad nedanstående tabell närmare utvisar:

Namn och befattning

Lefnadsår

Tjänstår |

i

A. Pensioner.

Johan Anders Andersson, '') stenarbetare .......................

60

45

1 Jakob Jonsson, arbetare ...................................................

73

39

| Johan Håkansson, förman ...............................................

61

39

I Alfred Rosenqvist, förman ..............................................

60

38

Johan August Johansson, smed .......................................

62

35

1 Johan Vilhelm Segermark, arbetare ................................

59

34

j Sven Johän Björkman, förman, ....................................

57

33

! Lars Johansson Hultin, snickare ......................................

60

31

Anders Fredrik Jonsson, förman .....................................

60

31

Gustaf Wilhelm Johansson, smed......................................

58

31

Carl Oscar Carlsson, 2) arbetare........................................

53

31

Jon Jakobsson, arbetare ....................................................

70

30:1)

Johannes Johansson, arbetare ...........................................

62

30‘)

'') Af 1894 års Riksdag beviljad pension af 160 kronor.

2) Vant utsatt för olycksfall i tjänsten, hvarom ofvan närmare angifvits.

3) Däraf 7 år vid statens järnvägstrafik.

4\ u 12 W u “ U

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Namn och befattning

Lefnadsår

Tjänstår

! Magnus Nicklasson, stenarbetare ......................................

61

30

Svante Hedberg, stenarbetare ...........................................

55

30

I Johan Eriksson, arbetare....................................................

55

29

Anders Andersson,1) arbetare...............................................

49

29

Petter Olsson, förman ......................................................

66

28

| Per Axel Stjärna, arbetare.................................................

69

27

Gustaf Albert Andersson Nystedt, stenarbetare ...........

60

25

B. Gratifikationer.

a) af 400 kr.

i August Pettersson Juhlin, förman ...................................

51

31

b) af 325 kr.

Gustaf Karlsson, förman ..................................................

49

27

Andreas Svensson Melin. snickare ..................................

52

23

| Erik Evald Bergström, stenarbetare................................

50

23

I Sven Persson, förman ........................................................

54

22

1 August Svensson, förman .....................................................

Edvin Andersson, förman..................................................

46

22

43

22

c) af 300 kr.

*

Per August Bodin Frid, arbetare.....................................

52

34

1 Henrik Andersson Lundblad, arbetare ............................

53

33

Adolf Ferdinand Andersson, arbetare ............................

52

32

( Elias Nicklasson, arbetare .............................................

50

31

Sven Johan Månsson Lönström, arbetare......................

49

30

d) af 250 kr.

Sven Magnus Andersson, arbetare ....................................

45

29

Per Martin Cederlund, arbetare.......................................

51

28

Karl August Andersson, arbetare.......................................

52

27

Johannes Johansson, arbetare .........................................

53

25

Sven Johan Skärm, arbetare............................................

56

22

Erik Alfred Karlsson, arbetare .......................................

54

22

*) Vant utsatt för olycksfall i tjänsten, hvarom ofvan närmare angifvits.

s. 145 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

145

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt har styrelsen i underdånighet

hemställt, att Kungl. Maj:t ville föreslå Riksdagen medgifva,

att pension eller gratifikation måtte enligt ofvan angifna grunder få

beviljas förenämnda förmän och arbetare.

Öfver denna järnvägsstyrelsens framställning har statskontoret den

9 mars 1907 afgifvit infordradt underdånigt utlåtande och däruti anfört,

att då de grunder, som af 1906 års Riksdag följts vid dess af järnvägsstyrelsen

åberopade beslut rörande pensioner eller gratifikationer

till arbetare vid statens järnvägsbyggnader, syntes hafva blifvit i järnvägsstyrelsens

nu framlagda förslag tillämpade utom i fråga om arbetarna

Carl Oscar Carlsson och Anders Andersson, samt med afseende å dessa,

hvilka, ehuru de ännu icke uppnått den enligt Riksdagens nyssnämnda

beslut såsom minimum för pensions erhållande fastställda lefnadsålder

af 55 år, föreslagits till undfående af sådan förmån, goda skäl torde,

med hänsyn till nämnda arbetares genom ådragna kroppsskador nedsatta

förmåga af själfförsörjning och deras långa arbetstid vid statens järnvägsbyggnader,

få anses föreligga för hvad järnvägsstyrelsen sålunda

föreslagit, statskontoret för sin del icke funne något att erinra mot

nådigt bifall till järnvägsstyrelsens förevarande framställning.

Liksom förut vid flera tillfällen och senast vid 1906 års riksdag

understöd beviljats åt åtskilliga vid statens järnvägsbyggnader sedan

längre tid tillbaka anställda arbetare, synes mig billigheten fordra, att

jämväl åt nu ifrågavarande arbetare, då de genom arbetenas upphörande

''förlora sin anställning vid statens järnvägsbyggnader, något understöd

af statsmedel lämnas. Järnvägsstyrelsen har vid uppgörandet af sitt

förslag till nya pensioner och gratifikationer utgått från den synpunkten,

att endast personer, som under en tid af 20 år eller därutöfver arbetat

vid järnvägsbyggnaderna, öfver hufvud böra ifrågakomma till erhållande

af statsunderstöd. Bland dessa hafva till åtnjutande af lifstidspensioner

föreslagits de förmän och arbetare, hvilka uppnått minst 55 lefnadsår

och 24 tjänstår, äfvensom två yngre arbetare, Carl Oscar Carlsson och

Anders Andersson, hvaremot de öfriga enligt järnvägsstyrelsens förslag

skulle erhålla gratifikationer. Pensionsbeloppens storlek har af

styrelsen upptagits till 300 kronor för enhvar pensionär, och hafva

gratifikationerna beräknats för förmän och yrkesarbetare till belopp af

400 och 325 kronor samt för vanliga arbetare till belopp af 300 och

250 kronor, därvid de högre beloppen inom hvardera af dessa kategorier,

eller 400 och 300 kronor, afsetts för de förmän och arbetare, som

uppnått minst 30 tjänstår. Om undantag göres för nyssnämnde båda

Bill. till Riksd. Prof. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 11 Raft. 19

Statskontorets

utlåtande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

ne Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

yngre arbetare, har följaktligen järnvägsstyrelsen uti sin nu förevarande

framställning tillämpat samma grunder som 1906 års Riksdag vid då

föreliggande pensionsfrågor af liknande art, och har jag mot desamma

intet att erinra.

Järnvägsstyrelsens förslag, att Carl Oscar Carlsson och Anders

Andersson skulle erhålla pensioner, ehuru de uppnått allenast respektive

53 och 49 lefnadsåi'', anser jag på de skäl, som härför anförts af såväl

järnvägsstyrelsen som statskontoret, vara med billighet öfverensstämmande.

Hvad slutligen angår förslaget om höjning af stenarbetaren Johan

Anders Anderssons pension, tillåter jag mig erinra därom, att Kungl.

Maj:t på järnvägsstyrelsens hemställan till 1894 års Riksdag gjorde

framställning om en årlig pension åt Johan Anders Andersson af 200

kronor, men att Riksdagen medgaf honom en pension af allenast 160

kronor. Andersson, som sedan dess oafbrutet arbetat vid statsbanebyggnaden,

har nu uppnått 60 lefnads- och 45 tjänstår, och synes mig

järnvägsstyrelsen hafva anfört fullgoda skäl för bifall äfven till förslaget

om förevarande pensionshöjning, hvarför jag anser mig böra förorda

detsamma.»

På grund af de i åberopade statsrådsprotokollet anförda omständigheter

anser sig utskottet höra biträda Kungl. Maj:ts föreliggande förslag

och hemställer,

att Riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts uti nu

ifrågavarande proposition gjorda framställning.

Ang. pension 43:o) Uti statsverkspropositionen under tionde hufvudtiteln, punkten

ILar^* 22, har Kungl. Maj:t föreslagit, att slöjdläraren vid folkskoleseminariet

a. Vahiström. i Uppsala Abraham Vahlström måtte från och med månaden näst efter

[22.] den, i hvilken han blefve entledigad från sin befattning såsom slöjdlärare

vid seminariet, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

uppbära pension till belopp af 450 kronor årligen.

Statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 14 december

1906 innehåller härom följande yttrande af departementschefen.

»En af domkapitlet i Uppsala med eget utlåtande den 26 september

1906 till Kungl. Maj:t öfverlämnad framställning af rektor vid

s. 147 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

147

folkskoleseminariet i Uppsala om beredande af pension åt slöjdläraren

vid seminariet Abraham Vahlström; öfver hvilken framställning statskontoret

den 16 oktober 1906 afgifvit infordradt underdånigt utlåtande.

Af handlingarna i ärendet inhämtades:

att Vahlström, som vore född den 7 oktober 1836, efter år 1856

afslutade studier tjänstgjort såsom folkskollärare på olika platser, intill

dess han den 15 december 1893 första gången förordnats till slöjdlärare

vid folkskoleseminariet i Uppsala, hvilken befattning han sedermera

oafbrutet bestridt, därvid han handhaft slöjdundervisningen såväl

i själfva seminariet som i dess öfningsskola;

att Vahlström under denna sin tjänstgöring, som från och med

höstterminen 1894 omfattat det i seminariestadgan föreskrifna fulla

antalet tjänstgöringstimmar, på ett mycket berömvärdt sätt skött den

honom åliggande undervisningen;

att Vahlström i arfvode härför från och med år 1905 å- den nya

lönestaten uppburit 1,300 kronor årligen;

att han vid sidan af sin seminarietjänst varit Uppsala läns landstings

och hushållningssällskaps inspektör för hem- och skolslöjden inom

länet, men att han förutom sistnämnda befattningar endast tillfälligtvis

och under kortare tider haft någon annan verksamhet;

att Vahlström vore gift och i äktenskapet haft elfva barn, af

hvilka nio lefde och en son på grund af sjukdom vore till arbete

oförmögen;

att Vahlström, som af sina synnerligen knappa löneinkomster för

sin ålderdom endast kunnat göra en besparing af 2,000 kronor, i pension

såsom förutvarande folkskollärare åtnjöte 525 kronor årligen;

att rektor i sin berörda framställning framhållit, att Vahlström,

om han kvarstått såsom folkskollärare intill utgången af år 1906, skulle

fått i pension tillgodonjuta 1,013 kronor, samt att med hänsyn härtill

och i betraktande ej blott af Vahlströms plikttrogna och förtjänstfulla

arbete i sin befattning vid seminariet utan ock af den för det allmänna

gagnande verksamhet, han under mer än 20 år utöfvat såsom slöjdinspektör,

goda skäl syntes föreligga att af statsmedel bereda honom

pension till belopp, som jämte den honom tillkommande* pension såsom

förutvarande folkskollärare uppginge till det för slöjdlärare vid seminarium

afsedda pensionsbeloppet 975 kronor;

att domkapitlet, med åberopande af hvad rektor i ärendet yttrat,

hemställt om utverkande åt Vahlström af en årlig pension till belopp

af 450 kronor; samt

att statskontoret i sitt underdåniga utlåtande anfört, att, ehuru

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Ang. understöd

åt äldre

behöfvande

folkskollärare.

[23.]

Vahlström endast kunde räkna 13 års verksamhet i statens tjänst,

statskontoret likväl ansåge, att något understöd på ålderdomen borde

beredas honom, särskildt med hänsyn därtill att han vid sitt inträde

i statstjänst lämnat en befattning, hvilken, om han däri kvarstått, nu

skulle beredt honom en pension nära dubbelt så stor som den, hvaraf

han vore i åtnjutande, och att statskontoret för sin del icke hade

något att erinra mot det föreslagna beloppet af fyllnadspension, som

med tillägg af den pension, han såsom förutvarande folkskollärare

åtnjöte, skulle bereda honom ett understöd till enahanda belopp, som

han i pension skulle hafva erhållit, därest han med afseende å tjänstålder

uppfyllt villkoren för pensionsrätt enligt nådiga kungörelsen den

27 augusti 1904.»

Med anledning af det anförda hemställer utskottet,

att Riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen

under förevarande punkt gjorda

framställning.

44:o) I punkten 23 af tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit,

att Riksdagen måtte för år 1908 å allmänna indragningsstaten

anvisa ett anslag å 4,900 kronor, att enligt de närmare bestämmelser,

Kungl. Maj:t kunde finna godt meddela, användas till understöd af högst

350 kronor åt sådana äldre behöfvande folkskollärare, hvilka oförvitligt

skött sin tjänst, men därifrån erhållit afsked före år 1867.

I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet

öfver ecklesiastikärenden för ofvannämnda dag anfört följande.

»För att bereda understöd åt äldre behöfvande folkskollärare,

hvilka icke kunna erhålla pension från folkskollärarnas pensionsinrättning,

har för hvart och ett af åren 1885—1904 å allmänna indragningsstaten

anvisats ett anslag å 10,000 kronor. För åren 1905, 1906 och

1907 bestämde Riksdagen anslagets storlek till respektive 7,000 kronor,

6,650 kronor och 4,900 kronor. Maximibeloppet för hvarje understödstagare,

hvilket till år 1899 var 250 kronor, höjdes af 1898 års Riksdag

till 300 kronor och af 1900 års Riksdag till 350 kronor. Under år

1906 hafva 14 understödstagare erhållit understöd till ett sammanlagdt

belopp af 4,900 kronor.»

s. 149 Kontrollera mot PDF

149

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

I sammanhang med denna proposition har utskottet förehaft till Mildra Kambehandling

en af herr E. Hammarlund i Andra Kammaren väckt motion maren vädd

(n:o 24), däruti föreslagits, att Riksdagen måtte för år 1908 å allmänna motion.

indragningsstaten anvisa ett anslag å 15,000 kronor att, enligt de

närmare bestämmelser Kungl. Maj:t kunde finna godt meddela, användas

dels till understöd af högst 450 kronor åt sådana äldre behöfvande

folkskollärare, hvilka oförvitligt skött sin tjänst men därifrån erhållit

afsked föregår 1867, och

dels till understöd med belopp, som tillsammans med från folkskollärarnes

pensionsinrättning utgående pension uppginge till högst

450 kronor, åt sådana äldre behöfvande folkskollärare, hvilka oförvitligt

skött sin tjänst men därifrån erhållit afsked med pension före år 1892.

Till stöd för sitt förslag har motionären anfört följande.

»På grund af Riksdagens beslut har allt sedan år 1885 funnits

å allmänna indragningsstaten anvisadt och ställdt till Kungl. Maj:ts

disposition ett anslag, hvaraf Kungl. Maj:t ägt meddela understöd åt

sådana äldre, behöfvande folkskollärare, hvilka oförvitligt skött sin

tjänst men därifrån erhållit afsked före år 1867, hvarjämte Riksdagen

medgifvit, att Kungl. Maj:t ägt närmare bestämma villkoren för sådant

understöds erhållande.

Ursprungligen var anslaget 10,000 kronor, och understödsbeloppet

sattes till högst 250 kronor. Sedan flere af de ursprungliga understödstagarna

afgått med döden, höjdes från år 1899 maximum derstödsbeloppet

till 300 kronor och från år 1901 till 350 kronor med bibehållande

af anslagets storlek 10,000 kronor. På grund af ytterligare

dödsfall nedsattes anslaget för år 1905 till 7,000 kronor, för år 1906

till 6,650 kronor och för år 1907 till 4,900 kronor, hvilket belopp

Kungl. Maj:t äfven begär för år 1908.

Efter all sannolikhet kommer antalet af dem, som kunna komma

i fråga till erhållande af understöd från det ifrågavarande anslaget,

under den närmaste framtiden att ganska hastigt minskas. Härigenom

kan beredas tillfälle att gifva åtminstone en del af de kvarlefvande ett

högre understödsbelopp. En förhöjning af understödet synes ock vara

väl behöflig för åtskilliga af dessa gamla, då i betraktande „tages, dels

att de nu nått den ålder, att de ej kunna genom eget arbete bidraga

till sitt lifsuppehälle, dels lefnadskostnaderna under den senaste tiden

så betydligt stigit.

Maximiunderstödsbeloppet torde lämpligen böra sättas till 450

kronor, motsvarande hel folkskollärarepension efter 600 kronors lön.

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Äfven om samtliga de 14 understödstagare, som erliöllo understöd år

1906, skulle lefva år 1908 och samtliga af Kungi. Maj:t tilldelas högsta

understödsbeloppet, komme ändock att härför kräfvas endast 6,800

kronor, alltså 3,700 kronor mindre än det ursprungliga anslaget.

Sannolikt är dock, att på grund af dödsfall nämnda belopp icke på

långt när kommer att utgå.

Genom de besparingar, som så småningom uppstått i det ursprungliga

anslaget å 10,000 kronor, blir det möjligt att utan nämnvärda

uppoffringar för staten hjälpa äfven en annan grupp af äldre folkskollärare,

nämligen dem, hvilka afgått före år 1892, då lägsta delaktighetsbeloppet

i folkskollärarnes pensionsinrättning höjdes för samtliga folkskolläraretjänster

till 700 kronor (motsvarande 525 kronor i hel pension).

Enligt från folkskollärarnes pensionsinrättning inhämtade uppgifter

(se bilagan) funnos den 31 december 1906 sammanlagdt 111

pensionstagare i folkskollärarnes pensionsinrättning, hvilka pensionerats

före 1892 med pensionsbelopp, understigande 450 kronor. Fördelningen

mellan dessa äldre folkskollärare ställer sig sålunda:

Antal:

2 .....

5 .....

10 .....

34 .....

26 .....

34 .....

Summa 111

Pensionsbelopp:

177—200 kronor

201—250 „

251—300 „

301—350 „

351—400 „

401—444

Hela pensioneringsbeloppet för dessa 111 utgör sammanlagdt 39,362

kronor 75 öre, motsvarande ett medelpensionsbelopp af 354 kronor

62 öre.

Att i någon mån bringa dessa äldre folkskollärare en hjälp i

deras ofta ganska brydsamma ekonomiska ställning synes mig särdeles

behjärtansvärdt. För att samtliga dessa 111 skulle tillförsäkras en

årsinkomst, som tillsammans med pensionen uppginge till 450 kronor,

eller samma belopp som jag ifrågasatt för de före år 1867 afgångna,

skulle erfordras 10,587 kronor 25 öre. Men då naturligtvis icke samt
-

s. 151 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7i.

151

liga de 111 pensionärerna äro i behöfvande omständigheter och då i

betraktande tages, att på grund af dödsfall redan före år 1908 antalet

måhända rätt afsevärdt nedgått, torde ett belopp af 8,700 kronor vara

fullt tillräckligt för det afsedda ändamålet. Då härtill läggas de 6,300

kronor, hvilka jag beräknat för de äldre folkskollärare, som afgått

före år 1867, blir slutbeloppet 15,000 kronor.

Genom att höja det af 1884 års Riksdag beviljade anslaget till

understöd åt äldre folkskollärare från det ursprungliga beloppet 10,000

kronor till 15,000 kronor, skulle det afsevärda målet vinnas, att staten

kunde tillförsäkra samtliga de äldre folkskollärare, hvilka afgått före

år 1892 och som äro i behöfvande omständigheter, en blygsam årsinkomst

för deras återstående dagar af 450 kronor.

De villkor, under hvilka understöd till den nya kategorien af

äldre lärare finge utgå, borde lämpligen fastställas likartade med de af

Kungl. Maj:t föreskrifna villkoren för hittills utgående understöd till

äldre folkskollärare. Bland dessa villkor ingå, att understödstagare

skall hafva oförvitligt skött sin tjänst samt vara minst 60 år gammal

och i behöfvande omständigheter.

En förbättring i de äldre pensionstagarnes villkor har tidigare

varit ifrågasatt. Vid 1900 års riksdag väcktes motion om att samtliga

folkskollärarepensioner, hvilka blifvit fastställda efter lägre delaktighetsbelopp

än 700 kronor, skulle ökas till motsvarighet mot nämnda belopp

eller till 525 kronor för hel pension och i proportion därtill för afkortad

pension, och för detta ändamål begärdes ett särskildt förslagsanslag

af 39,000 kronor. Det gällde sålunda den gången att ändra de

en gång fastställda pensionsbeloppen. Af principiella skäl afslog Riksdagen

detta förslag. Statsutskottet uttalade nämligen den meningen,

»att det pensionsbelopp, som enligt gällande reglemente blifvit vederbörligen

grundlagdt och bestämdt samt af pensionär tillträdts, icke

sedermera lämpligen bör höjas».

Mot denna af Riksdagen godkända princip strider dock icke alls

att, efter särskild pröfning och där behof föreligger, tilldela en pensionstägare,

hvilken åtnjuter en årlig pension, som med nuvarande höga

lefnadskostnader är allt för knapp för eu nödtorftig bärgning, ett särskildt

understöd, och då målet kan i detta fall vinnas genom en till

beloppet ganska ringa ökning af det förutvarande anslaget till understöd

åt äldre folkskollärare, skall helt visst Riksdagen behjärta det

behof, som här föreligger.

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Utskottets

yttrande.

Ang. understöd

'' åt äldre

iehöfvande

småsftollärare

med flera.

[24.]

De gamla banbrytarne på folkskolans fält hafva gjort sig väl förtjänta

af en liten förbättring i sina lefnadsvillkor för återstående dagar.»

Beträffande understödet åt sådana äldre behöfvande folkskollärare,

Indika erhållit afsked före år 1867, har utskottet i likhet med motionären

ansett, att dem borde beredas något högre understöd än det af

Kungi. Maj:t föreslagna; och då utskottet förmenar, att en förhöjning

af 50 kronor i någon mån skulle bidraga till förbättrande af de gamla

folkskollärarnes levnadsförhållanden, har utskottet för sin del velat tillstyrka,

att understöd må utgå intill belopp af 400 kronor och enligt

de närmare bestämmelser, Kungl. Maj: t finner godt därom meddela.

Någon ökning i anslagsbeloppet synes ej vara med anledning af den

ifrågasatta höjningen i understödet erforderlig.

Hvad däremot beträffar motionärens förslag om förhöj dt understöd

åt sådana äldre behöfvande folkskollärare, som erhållit afsked

efter år 1866 men före år 1892, har utskottet icke funnit motionären

hafva framlagt giltiga skäl för sitt förslag.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,

att Riksdagen med anledning af Kungl. Maj:ts

förevarande framställning och herr Hammarlunds ofvannämnda

motion må för år 1908 å allmänna indragningsstaten

anvisa ett anslag å 4,900 kronor, att

enligt de närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t kan

finna godt meddela, användas till understöd af högst

400 kronor åt sådana äldre behöfvande folkskollärare,

hvilka oförvitligt skött sin tjänst men därifrån erhållit

afsked före år 1867.

45:o) Under tillstyrkande af bifall till hvad Kungl. Maj:t under

denna hufvuditel i punkten 24 föreslagit, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må för år 1908 å allmänna indragningsstaten

anvisa och till Kungl. Maj:ts disposition

ställa ett anslag af 18,000 kronor för beredande

af ålderdomsunderstöd åt sådana lärare och lärarinnor

vid småskola eller mindre folkskola samt biträdande

s. 153 Kontrollera mot PDF

153

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

och extra ordinarie lärare och lärarinnor vid folkskola,

hvilka, efter att hafva i minst femton års tid oförvitligen

tjänstgjort, afgått från tjänsten utan att erhålla

understöd enligt kungl. regiementet den 22 juni

1892, samt under enahanda villkor och bestämmelser

i öfrigt, som beträffande det för år 1907 uti förevarande

afseende beviljade anslag blifvit af Riksdagen

stadgade, nämligen:

att lärares eller lärarinnas tjänstgöring afslutas

så tidigt, att ålderdomsunderstöd enligt nyssnämnda

nådiga reglemente icke kunnat honom eller henne

beviljas, eller före utgången af år 1891;

att sådan från tjänsten afgången lärare eller

lärarinna uppnått eu lefnadsålder af minst femtiofem år;

att han eller hon styrkes befinna sig i behöfvande

omständigheter;

att det belopp, hvartill understöd högst må

meddelas, bestämmes till 100 kronor årligen; samt

att Kungl. Maj:t må äga att meddela de närmare

föreskrifter i ämnet, hvilka befinnas erforderliga.

46:o) I punkten 25 af ifrågavarande hufvudtitel har Kungl. Maj:t

föreslagit Riksdagen dels att medgifva, att vissa lärarinnor vid flickskolor,

som i följd af 1904 års Riksdags beslut om inrättande af statssamskolor

i åtskilliga städer indragits eller komma att indragas, måtte från den

tid, deras anställning vid skolorna af nyssnämnda anledning upphört,

kunna komma i åtnjutande af statsunderstöd, hvardera till belopp af

högst 400 kronor för år räknadt, att utgå under förutsättning att vederbörande

kommun i hvarje fall lämnade understöd till minst lika stort

belopp samt under de villkor i öfrigt, Kungl. Maj:t kunde finna godt

föreskrifva,

dels ock att för beredande af tillgång till utgifvande af de statsunderstöd,

som sålunda blefve beviljade, å allmänna indragningsstaten

uppföra ett förslagsanslag af 4,000 kronor.

Departementschefen har vid detta ärendes föredragning i statsrådet

den 21 december 1906 anfört följande:

Bih. till Riksd. Prof. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 11 Höft.

Ang. under*

stöd åt äldre

behöfvande

flickskollärarinnor.

[25.]

20

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

»I enlighet, med den af 1904 års Riksdag på Kung!. Maj:ts förslagbeslutade

ändrade anordning af rikets allmänna läroverk hafva i åtskilliga

städer åt staten inrättats allmänna läroverk, gemensamma för

gossar och flickor, s. k. samskolor. De enskilda flickskolor, som i dessa,

merendels mindre, städer förut iunnits, hafva naturligtvis genom inrättandet

af statens samskolor kommit i eu svår ställning; de mista

sitt statsunderstöd och kunna icke konkurrera med statsläroverkem

De hafva därför redan upphört eller komma antagligen att upphöra

med sin verksamhet. Till följd häraf gå flera af de lärarinnor, som

nu äro anställda vid dessa enskilda läroverk, i mistning af sina befattningar.

En del af dem, nämligen de yngre, erhålla kanske platser vid

statens samskolor eller vid enskilda läroverk på andra orter, men för

de äldre blifva nog svårigheterna härutinnan stora. Detta förhållande

har i viss mån behjärtats af såväl 1899 års läroverkskommitté, hvars

förslag ligger till grund för den nu påbörjade läroverksreformen, som

af Riksdagen. Uti sitt den 8 december 1902 afgifna betänkande har

kommittén uti detta afseende anfört följande:

''Svårare och mera behjärtansvärd blir lärarinnornas ställning i

de städer, där flickskolorna skulle komma att upphöra. Visserligen

tillskapas nya lärarinnebefattningar i samskolorna, men dessa motsvara

endast en del af de platser, som komma att indragas. För att underlätta

tillträdet till desamma föreslår kommittén, att åt de indragna

skolornas mera erfarna och bäst vitsordade lärarinnor må, därest de

ej äga den för ifrågavarande sysslor fastställda examenskompetensenv

genom kunglig dispens beredas möjlighet att fortfarande gagna i ett

kall, hvaråt de förut med framgång ägnat sina krafter. Kommittén

anser jämväl ensidigt, att sådana lärarinnor, som därtill befinnas lämpliga,

må på liknande sätt erhålla rätt att innehafva folkskollärarinnebefattningar.

För öfrigt må bär tagas i betraktande, att den ifrågavarande

omorganisationen ej kan genomföras i ett slag, utan kommer

att försiggå successivt och taga åtskilliga (6—8) år i anspråk, hvarigenom

lärarinnorna få tid och rådrum att se sig om efter platser i

flickskolor å andra orter, där dessa skolors antal och behof af lärarkrafter

ständigt ökas, eller ock inom andra verksamhetsområden. Det

är jämväl att hoppas, att de icke själfförvållade svårigheter, hvari en

del lärarinnor komma att vid en omorganisation försättas, skola vid

platsers tillsättande af vederbörande hvar i sin stad bebjärtas. Kommittén

anser sig därför kunna uttala den förväntan, att olägenheterna

s. 155 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande No) ll.

155

n.f dess förslag i bär berörda afseende i allmänhet skola utan större

svårighet låta sig öfvervinna.’

Riksdagen har i sin skrifvelse den 18 maj 1904 i anledning af

Kungl. Maj:ts proposition angående ändrad anordning af rikets allmänna

läroverk samt lönereglering; för de vid dem anställda lärare

förklarat sig instämma uti hvad läroverkskommittén sålunda yttrat.

I enlighet med hvad läroverkskommittén föreslagit hafva åtskilliga

af de mera erfarna och skickligaste lärarinnorna vid under indragning

varande flickskolor i städer, där statssamskolor inrättats, af

Kungl. Maj:t erhållit behörighet att söka och innehafva lärarinnebefattning

vid samskola i viss, för hvar och en angifven stad, oaktadt

de icke uppfylla de villkor, som stadgats för erhållande af sådan befattning,

och lära såväl dessa lärarinnor som sådana vid ifrågavarande

flickskolor förut anställda, hvilka äga berörda kompetens, redan hafva

förordnats till extra ämneslärarinnor vid statens samskolor. Men dylika

åtgärder äro tydligtvis icke till något gagn för de lärarinnor, hvilka

på grund af ålder eller annan orsak icke lämpa sig för tjänstgöringen

vid statens skolor och icke kunna på annat sätt försörja sig.

I anledning häraf har centralstyrelsen för föreningen af lärarinnor

och lärare vid Sveriges högre flickskolor och samskolor i underdånig

skrifvelse den 27 november 1905 anhållit, att ålderdomsunderstöd

måtte af statsmedel beredas vissa af de vid nu ifrågavarande flickskolor

förut anställda lärarinnor. Centralstyrelsen har till stöld härför anfört,

förutom af mig nu omförmälda förhållanden, följande:

Utom de lärarinnor, som kunde beräknas komma att erhålla anställning,

funnes emellertid några, som uppnått den ålder, att det torde

blifva svårt, om ej omöjligt för dem att få ny anställning. Dessa lärarinnor,

som sålunda utan eget förvållande beröfvats sin utkomst, på

samma gång de måste äga ytterst ringa utsikter att erhålla annan sådan,

hade härigenom kommit i en synnerligen bekymmersam ställning, och

•centralstyrelsen vågade på grund däraf anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes

vidtaga åtgärder för att åt dem bereda understöd af statsmedel.

Centralstyrelsen hade, utgående från den uppfattningen, att lärarinna,

som fyllt 45 år, skulle hafva svårt vare sig att erhålla någon

ny lärarinneplats eller att ägna sig åt annan verksamhet, gjort sig

underrättad om, huru många och hvilka de lärarinnor vore, som på

■detta sätt skulle komma att blifva lidande, och såsom af en skrivelser!

bifogad tablå framginge, vore antalet af sådana lärarinnor, såvidt

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

centralstyrelsen kunnat utröna, tolf. Centralstyrelsen hade ansett, att

ett pensionsbelopp, ägnadt att nödtorftigt betrygga dessa lärarinnors

ålderdom, ej kunde beräknas lägre än till 800 kronor. Vid bestämmandet

af detta belopp både centralstyrelsen tagit i betraktande, att

pensionen för folkskollärarinnor i regeln torde uppgå ungefär till detta

belopp, och att andra, i statens tjänst anställda kvinnor, exempelvis

telegrafisterna, hade tillförsäkrats 1,200 kronors årlig pension.

Man borde emellertid kunna förutsätta, att de kommuner, inom

hvilka ifrågavarande lärarinnor verkat, skulle vara villiga att bidraga

till deras pensionering t. ex. med halfva beloppet. Under förutsättning

af ett pensionsbelopp, beräknadt i det hela till 800 kronor, skulle

alltså ett eventuellt statsbidrag kunna inskränkas till 400 kronor för

hvarje lärarinna. Emellertid torde i åtskilliga fall ett ännu lägre bidrag

af allmänna medel till ifrågavarande lärarinnors pensionering

kunna beräknas. Såsom af tablån framginge, vore nämligen några

bland dem delägare antingen i »Pensionsinrättningen för lärarinnor vid

Sveriges högre skolor för kvinnlig ungdom» eller i »Svenska lärarinnornas

pensionsförening», två till och med delägare i båda, och det torde

kunna ifrågasättas, att vid bestämmande af statens eventuella bidragtill

dessa ett afdrag borde beräknas i förhållande till lärarinnors från

nyssnämnda pensionsinrättningar utgående understöd.

Äfven om eu nedsättning härför icke beräknades, skulle dock

under de förutsättningar i öfrigt, som förut blifvit framhållna, ett förslagsanslag

å 4,800 kronor vara tillräckligt för ifrågavarande ändamål.

Att centralstyrelsen, ehuru den tänkte sig möjligheten att till

lärarinnor, som åtnjöte understöd från de omförmälda pensionsföreningarna,

ett mindre belopp än 400 kronor skulle komma att utgå, dock

i underdånighet föresloge det angifna förslagsanslaget till så högt belopp.

som nyss angifvits, eller 4,800 kronor, berodde därpå, att några

af de lärarinnor, som vore delägare i pensionsinrättning, ännu ej

uppnått 55 år och sålunda under den närmaste tiden icke skulle

komma att erhålla understöd från någon pensionsförening, dels därpå att

bland de vid flickskolor, som koinme att indragas, anställda lärarinnor

af lägre ålder än 45 år möjligen torde finnas någon, hvilken under

en lång följd af år arbetat i flickskolans tjänst, och som, då hon vid

skolans upphörande miste sin befattning i följd af till exempel försvagad

hälsa, ej kunde erhålla ny anställning, och som på grund al

s. 157 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

157

denna ömmande omständighet torde böra komma i åtanke till erhållande

af statsunderstöd.

På grund af hvad sålunda anförts anhölle centralstyrelsen, att

Kungl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta proposition om beviljande af

ett förslagsanslag å 4,800 kronor att användas till understöd af högst

400 kronor om året åt vissa vid flickskolor, som till följd af 1904 års

läroverksreform korande att indragas, anställda lärarinnor från och med

den tid, då deras tjänstgöring vid skolan upphörde, under förutsättning

att vederbörande kommun för ändamålet lämnade motsvarande

belopp.

Öfver ifrågavarande framställning har öfverstyrelsen för rikets

allmänna läroverk den 18 december 1905 afgifvit infordradt underdånigt

utlåtande, däri öfverstyrelsen yttrat hufvudsakligen följande:

Öfverstyrelsen funne de af centralstyrelsen anförda skälen högligen

belijärtansvärda och tillstyrkte därför, att framställning gjordes

till Riksdagen om beviljande af nödigt anslag till nämnda lärarinnors

pensionering. Beträffande det föreslagna beloppet af den pension, som

skulle kunna utgå af statsmedel till'' hvarje lärarinna eller högst 400

kronor, funne öfverstyrelsen intet att erinra liksom ej heller beträffande

villkoret, att vederbörande kommun lämnade bidrag, som icke understege

statspensionen.

Med afseende på den af centralstyrelsen antydda frågan om en

eventuell minskning af statspensionen för de lärarinnor, som vore delägare

i en eller annan pensionsinrättning, ville öfverstyrelsen uttala

den meningen, att en sådan minskning till skäligt belopp kunde anses

befogad, då ju staten lämnat bidrag till pensionsafgifterna. Öfverstyrelsen,

som förmenade, att minskningen icke borde vara större, än

som motsvarade nämnda statsbidrag, hade tänkt sig, att den borde

beräknas till så stor del af det från pensionsinrättningen utgående

pensionsbeloppet, som summan af statens bidrag till pensionsafgifterna

utgjorde af totalsumman af inbetalda pensionsafgifter.

Beträffande de villkor, som, förutom nyssnämnda om bidrag af

vederbörande kommun, borde fastställas för beviljande af statspension,

ansåge öfverstyrelsen, att lärarinna borde hafva uppnått en ålder af

45 år vid den tid, då verksamheten upphörde vid skolan, samt att hon

vid samma tid borde hafva tjänstgjort i flickskola såsom lärarinna eller

föreståndarinna under sammanlagdt minst 20 år. Af de tolf lärarinnor,

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

som funnes upptagna på förutberörda tabell, vore det endast eu, som

vid indragningen af den skola, vid hvilken hon vore anställd, icke

skulle hafva uppfyllt dessa villkor. Då denna lärarinna tillika vore

gift, hvithet icke vore fallet med någon af de öfriga, syntes hon äfven

af detta skäl icke böra sättas i fråga till erhållande af pension. Till

följd häraf borde förslagsanslaget beräknas till 4,400 kronor.

Till följd af nådig remiss bär jämväl statskontoret den 11 oktober

1900 yttrat sig i ärendet och därvid anfört följande:

I örevarande framställning syntes äfven enligt statskontorets mening

vara värd synnerligt beaktande; och statskontoret ansåge sig utan

tvekan kunna tillstyrka, att för ifrågavarande ändamål bereddes bidrag

af statsmedel. Statskontoret funne sig emellertid böra framhålla, att,

då det här gällde, icke pension åt statstjänare såsom ersättning för

långvarig anställning i det allmännas tjänst, utan hvad som billigtvis

borde från statens sida åtgöras, för att ifrågavarande, i enskild tjänst

anställda lärarinnor icke måtte lida nöd till följd däraf, att de genom

den beslutade omorganisationen af allmänna läroverken miste sina befattningar,

särskildt afseende borde i förevarande fall fastas vid behof

af understöd, så att endast i det fall, att sådant verkligen förelåge,

statsbidrag ifrågakomme. Att de flesta af dessa lärarinnor blefve i

behof af understöd, när de lämnade sina befattningar, vore väl antagligt,

men syntes icke af handlingarna i ärendet med full tydlighet

framgå. I den mån pension tillkomme vederbörande till följd af delaktighet

i en eller flera pensionsinrättningar, kunde och borde gifvetvis

statsbidraget minskas eller eventuellt helt och hållet bortfalla, Om

man — såsom statskontoret funne skäligt — utginge från, att behofvet

blefve tillgodosedt genom beredande åt vederbörande af inkomster till

belopp af 800 kronor årligen, torde statsbidraget böra inskränkas till

att fylla hvad som bruste i nämnda belopp, därvid dock, på sätt föreliggande

förslag innebure, statens bidrag icke finge utgå med högre

belopp än kommunens. Därest alltså en lärarinna befunnes till följd

af delaktighet i någon pensionskassa åtnjuta pension till belopp af

exempelvis 500 kronor, syntes statsbidraget i detta fall böra utgå med

150 kronor, under förutsättning att kommunen bidroge med enahanda

belopp. Skulle i detta fall kommunen hafva anslagit 300 kronor eller

mera, eller om delaktighet i en eller flera pensionsinrättningar för

lärarinnan medförde pension till belopp af 800 kronor eller däröfver,

s. 159 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11. 159

syntes statens mellankomst till betryggande af lärarinnans ålderdom

icke vara erforderlig.

Öfverstyrelsen hade föreslagit, att såsom villkor för åtnjutande

af statsbidrag måtte fordras uppnådd ålder af minst 45 år och minst

20 års anställning såsom lärarinna eller föreståndarinna vid flickskola;

och häremot syntes icke något vara att erinra. Samtliga de lärarinnor,

som funnes upptagna å meranämnda förteckning, hade uppnått

angifna lefnadsålder, hvaremot en af dem icke uppfyllde villkoret med

afseende på tjänstålder. Då sistnämnda lärarinna vore gift, hade öfverstyrelsen

äfven af denna orsak ansett statsbidrag icke böra till understöd

åt henne utgå. Med afseende härå ville statskontoret erinra, att

det icke saknades exempel på, att gift lärarinna blifvit genom Riksdagens

beslut tillagd pension. Då det emellertid på grund af berörda

förhållande finge anses sannolikt, att denna lärarinna icke vore i behof

af understöd, och med hänsyn särskildt till den korta tid, hon haft

anställning vid flickskola, delade statskontoret öfverstyrelsens mening,

att statsbidrag icke borde till understöd åt henne beräknas.

Beträffande frågan, när statsbidraget skulle börja utgå, syntes

tidpunkten härför skäligen böra vara den, då vederbörandes verksamhet

vid flickskolan af förut omförmäld orsak upphörde — under förutsättning

att villkoren för statsbidrag då i öfrigt vore uppfyllda.

Hvad slutligen vidkomme beloppet af det anslag, som borde för

ifrågavarande ändamål äskas, torde det i saknad af fullständiga upplysningar

rörande de på frågan inverkande omständigheter icke låta

sig göra att exakt beräkna det erforderliga anslagsbeloppet, men, under

förutsättning att anslaget finge formen af förslagsanslag, syntes detsamma

kunna bestämmas till i rundt tal 4,000 kronor.

Ehuru nu ifrågavarande lärarinnor, såsom anställda i enskild

tjänst, icke hafva något berättigadt anspråk på pension af staten, synes

mig, då de genom eu omorganisation af de allmänna läroverken mista

sina anställningar och till följd af ålder eller annan orsak måhända icke

kunna erhålla nya, billigheten fordra, att staten bidrager till att i

någon mån hålla dem skadeslösa härför. På sätt statskontoret föreslagit,

bör statens bistånd härvid få karaktären af ett understöd, som

utgår endast under förutsättning, att verkligt behof föreligger. Emot

hvad af myndigheterna föreslagits i afseende å uppnådd lefnads- och

tjänstålder såsom villkor för åtnjutande af understöd har jag icke

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

något att erinra. Med statskontoret förenar jag mig i fråga om grunderna

och villkoren i öfrigt för erhållande af understöd, särskildt fasthållande,

att understödsbeloppet i hvarje enskildt fall ej må öfverstiga

400 kronor. Understöden höra utdelas för ett år i sänder efter därom

hos Kungl. Maj:t gjorda ansökningar.

Om jag sålunda anser, att nu omförmälda bestämmelser och villkor

böra i hufvudsak fästas vid de ifrågavarande understöden, torde

dock endast två af dem böra på förhand fastslås, nämligen att statsunderstödets

belopp ej får öfverstiga 400 kronor och ej vara större,

än hvad vederbörande kommun tillskjuter. I öfrigt erforderliga bestämmelser

böra af Kungl. Maj:t stadgas först i sammanhang med understödens

kungörande till ansökning; och synes det böi’a stå Kungl. Maj:t

öppet att i särskilda undantagsfall i fråga om dessa bestämmelser

göra de afvikelse!’, som må kunna påkallas af föreliggande förhållanden.

Till äfventyra torde i detta ärende den invändning framkomma,

att, medan för närvarande pension från de båda statsunderstödda

anstalterna, pensionsinrättningen för lärarinnor vid Sveriges högre skolor

för kvinnlig ungdom samt svenska lärarinnornas pensionsförening, kan

antagas utgöra omkring 500 kronor för år, de nu föreslagna bestämmelserna

om understöd utgå från den förutsättning; att vederbörande

skulle beredas understöd till belopp af 800 kronor för år. Härvid må

dock erinras, att här ej är fråga om pension i egentlig mening, utan

delvis om ett slags skadestånd, delvis om ett understöd, som endast

under vissa angifna förutsättningar utgår; vidare att den ena af de

båda omförmälda pensionsanstalterna i slutet af år 1905 vidtagit sådan

ändring i sina stadgar, att pensionerna från densamma framdeles kunna

komma att uppgå ända till 900 kronor, samt att 800 kronor är det

pensionsbelopp för lärarinnor, som eftersträfvas i en under år 1906 af

centralstyrelsen för flick- och samskoleföreningen gjord underdånig

framställning om höjning af statsbidraget till pensionering af lärarinnor,

anställda vid högre flick- och samskolor.

Hvad slutligen det erforderliga statsanslagets natur och belopp

angår, instämmer jag med statskontoret.»

På »''rund af hvad i ärendet blifvit anfördt får utskottet hemställa,

att Riksdagen må,

dels medgifva, att vissa lärarinnor vid flickskolor.

s. 161 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande K:o 11. 161

som i följd af 1904 års Riksdagsbeslut om inrättande

af statssamskolor i åtskilliga städer indragits eller

komma att indragas, må från den tid, deras anställning

vid skolorna af nyssnämnda anledning upphört,

kunna komma i åtnjutande af statsunderstöd hvardera

till belopp af högst 400 kronor för år räknadt, att

utgå under förutsättning att vederbörande kommun i

hvarje fall lämnar understöd till minst lika stort belopp

samt under de villkor i öfrig!, Kungl. Maj:t kan finna

godt föreskrifva,

dels ock för beredande af tillgång till utgifvande

af de statsunderstöd, som sålunda varda beviljade, å

allmänna indragningsstaten uppföra ett förslagsanslag

af 4,000 kronor.

47:o) Uti punkten 26 af förevarande hufvudtitel bär Kungl. Maj:t

föreslagit, att förestånderskan och instruktionsbarnmorskan vid barnmorskeundervisningsanstalten

i Göteborg Carolina Magnusson måtte från

och med månaden näst efter den, hvari afsked blefve henne beviljadt,

under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära

pension till belopp af 400 kronor årligen.

Statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden nyssnämnda dag

innehåller härom följande yttrande af departementschefen.

»I underdånig skrifvelse den 5 september 1906 har medicinalstyrelsen,

med öfverlämnande af en af barnmorskeläraren i Göteborg,

professorn K. A. "Walter hos styrelsen gjord framställning om beredande

af pension åt förestånderskan och instruktionsbarnmorskan vid barnro

orskeundervisningsanstalten i Göteborg Carolina Magnusson, hemställt,

att Kungl. Maj:t måtte till 1907 års Riksdag aflåta nådig proposition

om beviljande af årlig pension till belopp af 400 kronor åt Carolina

Magnusson, att utgå från den tid, hon erhölle afsked från sin befattning

vid nämnda undervisningsanstalt.

Af handlingarna i ärendet inhämtas, att Carolina Magnusson, som

är född den 5 april 1847 och således 59 år gammal, sedan början af år

1878 varit anställd såsom instruktionsbarnmorska vid barnmorskeundervisningsanstalten

i Göteborg och därunder ådagalagt största duglighet

och nit i tjänsten, samt att hon numera har betydligt nedsatt hörsel

å båda öronen, upprepade gånger lidit af reumatisk irit med betydligt

nedsatt synskärpa på högra ögat och visar påfallande sinnesslöhet.

Bill. till Riksd. Prof. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 11 Höft. 21

Ang. ^pension

för instruktionsbarnmorskan

Carolina

Magnusson.

[2 6.]

s. 162 Kontrollera mot PDF

Ang. pension

för docenten

vid universitetet

i Uppsala,

professorn
H.

Edfeldt.

[2 7.]

162 Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Öfver medicinalstyrelsens förevarande framställning har statskontoret

den 25 september 1906 afgifvit infordradt underdånigt utlåtande,

däruti statskontoret, under anförande att Carolina Magnusson, som enligt

den för omförmälda läroanstalt gällande stat åtnjöte i årligt arfvode 800

kronor, efter ett långvarigt, väl vitsordadt arbete i statens tjänst nu

syntes böra genom erhållande af pension beredas tillfälle att från

tjänsten afgå, och att intet syntes vara att erinra mot det på professor

Walters hemställan af medicinalstyrelsen föreslagna pensionsbeloppet

400 kronor, tillstyrkt bifall till medicinalstyrelsens framställning.»

Utskottet, som ansett sig böra tillstyrka hvad Kungl. Maj:t i förevarande

punkt föreslagit, får hemställa,

att Riksdagen må besluta, att förestånderskan

och instruktionsbarnmorskan vid barnmorskeundervisningsanstalten

i Göteborg Carolina Magnusson må från

och med månaden näst efter den, hvari afsked varder

henne beviljadt, under sin återstående lifstid å allmänna

indragningsstaten uppbära pension till belopp

af 400 kronor årligen.

48:o) I tionde hufvudtiteln under punkten 27 har Kungl. Maj:t

föreslagit, att docenten i praktisk filosofi vid universitetet i Uppsala,

professorn Hans Edfeldt måtte från och med månaden näst efter den''

i hvilken afsked från docenturen blefve honom beviljadt, under sin

återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära pension till.

belopp af 2,000 kronor årligen.

I detta ärende innehåller statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden

den 21 december 1906 följande yttrande af departementschefen.

underdånig skrifvelse den 10 oktober 1906, därvid fogats

transsumt af det större akademiska konsistoriets i Uppsala protokoll

den 8. september 1906 med flera handlingar, har kanslern för rikets

universitet hemställt, det Kungl. Maj:t täcktes i nådig proposition

föreslå Riksdagen att å allmänna indragningsstaten bevilja en årlig

pension af 2,000 kronor till docenten vid universitetet i Uppsala,

professorn Hans Edfeldt att utgå från och med månaden näst efter den''

i hvilken afsked från docenturen blefve honom beviljadt.

Af berörda handlingar inhämtas bland annat:

s. 163 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o It.

163

att Edfeldt är född den 28 juni 1836 och således 70 år gammal;

att han, efter att den 24 december 1868 hafva förordnats till

docent i praktisk filosofi vid universitetet, från den 23 april 1874, då

han förordnades att förestå professuren i nämnda ämne under en del

af vår- och höstterminerna 1874, till och med 1889 års vårtermin,

med undantag allenast för året 1875, helt eller delvis uppehållit endera

af professurerna i praktisk eller teoretisk filosofi samt från den 15

september 1894 förestått den då ledigblifna professuren i praktisk

filosofi, intill dess ny innehafvare tillträdt tjänsten;

att Edfeldt från och med år 1890 enligt Kung!. Maj:ts förordnanden

föreläst samt i öfrigt biträdt vid undervisningen och examinationen

i praktisk filosofi mot åtnjutande af arfvode af de i universitetets

stat till Kungl. Majrts disposition ställda medel, hvilket arfvode

från och med 1898 utgått med 2,000 kronor årligen;

att Edfeldt enligt af universitetets humanistiska sektion lämnadt

vitsord under denna sin tjänstgöring ådagalagt berömlig skicklighet

och flit;

att han enligt vederbörligt läkarintyg numera på grund af hög

ålder och vacklande hälsa är i behof af ledighet från honom åliggande

lärarverksamhet vid universitetet;

att, sedan rektor vid universitetet väckt förslag om utverkande

af pension åt Edfeldt, det större akademiska konsistoriet härom gjort

framställning hos kanslern; samt

att kanslern i sin förutberörda skrifvelse, i likhet med universitetets

rektor, till stöd för framställningen framhållit, att, ehuruväl

anspråk på pension ingalunda kunde grundas på den omständigheten,

att Edfeldt under lång tid varit anställd såsom docent vid universitetet,

det likväl, vid det förhållande att här vore fråga om ett verkligt

undantagsfall, nämligen att en universitetstjänsteman utan att innehafva

ordinarie befattning och fast lön under större delen af en ovanligt

lång tjänstetid så länge skött ordinäre tjänst, att han, därest han haft

fast anställning, skulle hafva varit berättigad till pension, ej kunde

anses annat än billigt, att på den gamle tjänstemannens ålderdom, sedan

hans arbetskraft blifvit förbrukad, staten bidroge till hans uppehälle

och skyddade honom för ekonomiskt betryck.

Statskontoret har efter nådig remiss den 23 oktober 1906 i ärendet

afgifvit underdånigt utlåtande och därvid andragit, att, enär hvad

af vederbörande myndigheter anförts till stöd för förslaget om beredande

af pension åt Edfeldt syntes innebära giltiga skäl för fram
-

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Ang. öfverflyttning

af

vissa anslag

från åttonde

hufvudtiteln

till allmänna

indragning s
staten.

[28.]

ställning till Riksdagen i ämnet, samt då mot det föreslagna pensionsbeloppet

icke keller syntes böra göras någon erinran, statskontoret

funne sig böra hemställa om bifall till hvad kanslern i sin framställning

föreslagit.»

Till förevarande framställning får utskottet tillstyrka bifall, och

hemställer utskottet således,

att Riksdagen må besluta, att docenten i praktisk

filosofi vid universitetet i Uppsala, professorn Hans

Edfeldt må från och med månaden näst efter den, i

hvilken afsked från docenturen varder honom beviljadt,

under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

uppbära pension till belopp af 2,000

kronor årligen.

49:o) Under punkten 28 i tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t

föreslagit Riksdagen att å allmänna indragningsstaten såsom anvisning

i kontant uppföra följande anslag:

till pedagogien i Ålem ..................................... kronor 207- —

till en klockare i Södra Finnskoga församling ............. ,, 75: —

till kapellpredikanten i Mockfjärd, ersättning, att utgå

enligt hittills gällande grunder, förslagsvis......... ,, 161: —

till pedagogien i Öregrund, ersättning, att utgå enligt

hittills gällande grunder, förslagsvis ....................... „ 121: —

Till statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 31 december

1906 har depaifiementschefen rörande detta ärende anfört följande.

»Sedan Kungl. Maj:t föreslagit 1906 års Riksdag att med visst

belopp nedsätta anvisningen i kontant under anslaget till pedagogier

och folkskolor och Riksdagen i underdånig skrifvelse den 23 maj 1906

anmält, att Kungl. Maj:ts framställning icke gifvit Riksdagen anledning

till annan erinran, än att det, på sätt i vederbörande statsrådsprotokoll

blifvit antydt, syntes kunna ifrågasättas, huruvida giltig anledning förefunnes

att för de jämförelsevis obetydliga anslag, som vore afsedda att

fortfarande kvarstå under rubriken pedagogier och folkskolor, för framtiden

i riksstaten bibehålla denna anslagsrubrik, anbefallde Kungl. Maj:t

i nådigt bref den 16 juni 1906 statskontoret att inkomma med under
-

s. 165 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

165

dårligt yttrande, huruvida icke genom afförande eller öfverflyttning

å annan anslagstitel i riksstaten af de anslag, som vore afsedda att

efter 1907 års ingång fortfarande kvarstå under rubriken pedagogier

och folkskolor, denna anslagsrubrik kunde ur riksstaten uteslutas.

Till åtlydnad häraf har statskontoret i underdånig skrifvelse den 29

september 1906 till en början erinrat, att de efter 1907 års ingång

under nämnda rubrik kvarstående anslag vore

anvisning i kontant:

till garnisonsskolan i Kristianstad ................................. kronor 360: —

,, pedagogien i Alem ................................................. ,, 14: 44

„ en klockare i Södra Finnskoga församling............ ,, 75: —

,, sällskapet för folkundervisningens befrämjande ... ,, 4,500: —

Summa kronor 4,949: 4 4

samt indelning och därmed jämförlig anvisning, på förslag, ersättningary

enligt 1905 års räkenskaper, utgörande:

till pedagogien i Ålem ......................................................... kronor 192: 5 7

,, kapellpredikanten i Mockfjärd ................................... ,, 160: 9 8

,, pedagogien i Öregrund ............................................... ,, 120: 80

,, folkskolan i Yästerlösa .................................................. ,, 82: 5 G

Summa kronor 556: 91

De flesta af dessa anslag torde böra öfverföras å allmänna indragningsstaten,

och vill jag här redogöra för hvad statskontoret beträffande

dem anfört. Till de öfriga återkommer jag vid anmälan af anslagsbehofven

under riksstatens åttonde hufvudtitel.

Anslaget till Ålems pedagogi.

Under nu ifrågavarande utgiftstitel utginge, yttrar statskontoret, till

berörda pedagogi inom Kalmar län, dels under rubriken »anvisning

i kontant»................................................................... kronor 14:44

dels under rubriken »indelning och därmed jämförlig

anvisning, på förslag, ersättningar» godtgörelse för

indraget rånte- och tiondeanslag, som, beräknad

efter 1869 års omsättningspris oförändrad utginge

med ett årligt belopp af.............................................. ,, 192: 57

eller tillsammans kronor 207: oi.

Alems pedagogi, vanligen kallad den Skytteanska skolan, hade

inrättats i förra hälften af sjuttonde århundradet af riksrådet Johan

Skytte, som då ägt Strömsrums kungsladugård med underlydande hem
-

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

inan. af iivilka kan eller någon af hans arfvingar skänkt 1 V2 mantal

Ålem och Ödebo till boställe och aflöning åt skolans lärare. Sedan

Strömsrumsgodset blifvit till kronan reduceradh hade konung Carl XI

stadfäst nämnda gåfva genom nådigt bref den 2 januari 1684. Den

numera till statsverket indragna tionde, hvarför ersättning till pedagogi^

utginge, i äldre handlingar kallad tryckeritionde af Ålems församling,

hade senare blifvit anslagen åt pedagogen, hvilken icke uppburit

några löneförmåner af församlingen. Sedan statskontoret uti ett

den 31 december 1883 afgifvet utlåtande föreslagit, att indelningsersättningen

skulle till statsverket indragas, hade detta förslag biträdts

af församlingens skolråd och pastorsämbete, dock så att ersättningsanslagets

indragning skulle äga rum först vid dåvarande pedagogens

afgång från befattningen, men däremot afstyrkts af pedagogen. Kalmar

stifts domkapitel hade, vid det förhållande att Ålems församling förklarat

sig ämna inom kort ingå till Kung!. Maj:t med underdånig

ansökning om Skytteanska pedagogiens förvandling till en folkskola,

och frågan om ersättningsanslagets indragning icke syntes böra afgöras

utan i sammanhang med bestämmande af pedagogiens framtida ställning

och uppgift, i underdånighet hemställt, att statskontorets förslag icke

måtte för det dåvarande bifallas.

Genom nådiga brefvet den 4 juni 1886 hade därefter Kungl. Maj:t

föreskrifvit, att berörda ersättningsbelopp, efter det den vid pedagogien

anställda pedagogen från densamma afgått, icke vidare skulle utan

särskildt nådigt tillstånd utbetalas, hvarjämte föreskrifvits, att domkapitlet

i Kalmar skulle, då pedagogen afgått, därom göra underdånig

anmälan och tillika inkomma med de framställningar, hvartill, under

förutsättning af berörda medels indragning till statsverket, förhållandena

kunde föranleda.

I detta sammanhang ansåge sig statskontoret böra meddela, att

enligt 1905 års bevillningstaxeringslängd öfver fast egendom inom

Ålems socken af Kalmar län de till pedagogien därstädes donerade

hemmanen \2 mantal Ålem och 1 mantal Ödebo vore för det året bevillningstaxerade,

Ålem till 11,200 kronor och Ödebo till 12,500 kronor,

eller bägge hemmanen till sammanlagdt 23,700 kronor. Redan detta

värde angåfve, att nämnda fastigheter vore af den beskaffenhet, att

innehafvaren af desamma borde kunna däraf hämta en jämförelsevis

ej ringa inkomst.

Enligt hvad statskontoret inhämtat, vore bemälde pedagog, August

Joakim Dahlberg, född den 20 mars 1836 och hade af domkapitlet i

Kalmar utnämnts till denna befattning år 1873. Han uppgåfves endast

s. 167 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

167

hafva tjänstgjort några få år, i det hans tjänst under eu tid af omkring

18 å 20 år uppehållits genom vikarierande folkskollärare. Skol&n

fungerade alltjämt såsom en vanlig folkskola.

Då^ pedagogien icke kunde anses annorlunda än som folkskola,

och då Ålems kommun, i likhet med andra skoldistrikt i riket, åtnjöte

statsbidrag af för sådant ändamål å åttonde hufvudtiteln särskildt

anvisade medel — år 1905 till ett belopp af 5,666 kronor 66 öre —

vore det icke sannolikt, att, då efter nuvarande pedagogens afgång

frågan om nu förevarande anslag med föranledande af nådiga brefvet

den 4 juni 1886 komme under Kungl. Maj:ts pröfning, detta bidrag,

som i äldre tider under andra förhållanden blifvit beviljadt, förklarades

böra vidare utgå.

Under sådana förhållanden syntes anslagsbeloppen tills vidare

kunna öfverflyttas till allmänna indragningsstaten.

Anslaget till en klockare i Södra Finnskoga församling.

Enligt nådiga brefvet den 24 februari 1826 angående två nya

kapellkyrkors anläggande i Värmlands finnskog samt prästerskapets och

klockares aflöning, inköp af religionsböcker m. m. hade Kungl. Maj:t

till klockaren i Södra Finnskoga församling, med afseende på hans

skyldighet att bestrida barnundervisningen, beviljat ett anslag af 50

riksdaler banco. Med anledning af väckt fråga om indragning af detta

understöd hade genom nådiga brefvet den 13 juli 1887 angående

regleringen af utgifterna under riksstatens åttonde hufvudtitel m. m.

lörordnats, att beloppet, efter det befattningens dåvarande innehafvare

från densamma afgått, hvarom det skulle åligga domkapitlet i Karlstad

att hos Kungl. Maj:t göra anmälan, icke vidare skulle utan Kungl.

Maj:ts nådiga tillstånd utbetalas. Enligt hvad statskontet inhämtat,

vore Erik Liden, hvilken den 1 maj 1860 antagits till klockare inom

nämnda församling, fortfarande innehafvare af klockarbefattningen.

Enligt nådiga förordningen den 2 november 1883 angående allmänt

ordnande af klockarnas löneinkomster skulle den till klockare i penningar

utgående lön af församlingen sammanskjutas efter de grunder,

som för kommunalutskylders utgörande i allmänhet vore stadgade.

Ifrågavarande kommun uppbure från anslaget till lönetillskott åt lärare

vid folkskolor och småskolor ett icke obetydligt belopp, hvilket för år

1905 uppgått till 2,366 kronor 68 öre. Vid sådant förhållande ville

det synas statskontoret, som om föga skäl förefunnes att låta förevarande

för längre tid tillbaka och under andra förhållanden beviljade

understöd utgå, efter det klockarbefattningens nuvarande innehafvare

från tjänsten afgått. Då emellertid Kungl. Maj:t genom nådigt bref

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

den 13 juli 1887 redan förklarat frågan härom böra vid innekafvarens

afgång undergå pröfning, borde för närvarande ingen annan åtgärd

vidtagas, än att äfven detta anslag tills vidare öfverflyttades till allmänna

indragningsstaten.

Indelningsersättningen till kapellpredikanten i Mockfjärd.

Enligt nådiga bref vet den 2 oktober 1857 angående förändrad

reglering af komministers- samt klockar-, präst- och skolmästartjänsterna

i Gagnefs pastorat af Kopparbergs län hade förordnats, att Mockfjärds

till detta pastorat hörande kapellförsamling skulle erhålla särskild därstädes

bosatt präst, hvilken, jämte sina åligganden i sådan egenskap,

borde uppehålla klockarsysslan och förestå den vid kapellet inrättade

kyrkskolan, mot åtnjutande, utom andra i nådiga brefvet omförmälda

löneförmåner, af 20 tunnor, i halfrågadt mål motsvarande 119 kubikfot,

hafre af den till skolmästaren i pastoratet sedan äldre tider anslagna

kronotionden. Sedermera hade enligt den af Kungl. Maj:t genom

resolution af den 1 december 1865 fastställda och för en tid af 50 år,

räknadt från och med den 1 maj 1866, gällande löneregleringen för

prästerskapet i Gagnefs pastorat med Mockfjärds kapell bestämts, att

kapellpredikanten ägde att, jämte andra löneförmåner, enligt nyssberörda

nådiga bref årligen uppbära ett mot 20 tunnor kronotiondehafre

svarande belopp. Detta belopp, som beräknades efter tioårigt

medelmarlcegångspris, hade för år 1905 enligt räkenskaperna utgått

med 160 kronor 98 öre.

På grund af hvad sålunda förekommit torde ändring i afseende

på denna indelningsersättning icke kunna äga rum, så länge nämnd»

lönekonvention fortfarande vore gällande. Med anledning häraf ville

statskontoret hemställa, att det måtte föreskrifvas, att, när den genom

nådiga resolutionen den 1 december 1865 fastställda löneregleringen

för Gagnefs pastorat med Mockfjärds kapell upphörde att vara gällande,

den till kapellpredikanten i Mockfjärd från anslaget till pedagogier och

folkskolor utgående indelningsersättning skulle till statsverket indragas,

och borde, så länge anslaget till kapellpredikanten i Mockfjärd utginge,

detsamma öfverflyttas till allmänna indragningsstaten.

Indelningsersättningen till pedagogien i Öregrund.

Denna ersättning för 28,.<5 kubikfot råg och 28,35 kubikfot korn

jämte forsellön 4 kronor 54 öre uträknades efter tioårigt medelmarkegångspris

och hade enligt räkenskaperna för år 1905 utgjort 120

kronor 80 öre.

Genom nådiga brefvet den 21 maj 1880 hade, bland annat, förordnats,

att de anslag af statsmedel, som i Öregrunds pedagogis stat

s. 169 Kontrollera mot PDF

169

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

vore uppförda för adjunktsbefattningen, efter dåvarande inneliafvarens

afgång icke vidare skulle utan Kung]. Maj:ts nådiga tillstånd utbetalas,

och att domkapitlet i Uppsala skulle äga att, då adjunkten från sin

tjänst afginge, till Kungl. Maj:t inkomma med anmälan därom jämte

de underdåniga förslag angående den lediga lönens användning eller

indragning till statsverket, hvartill omständigheterna kunde föranleda.

Sedan enligt nådiga brefvet den 22 maj 1891 förordnats, bland annat,

att pedagogien i Öregrund skulle från och med den 1 juli samma år

indragas, hade Kungl. Maj:t enligt nådigt bref den 19 februari 1892

förklarat, att ersättningen för det till statsverket indragna kronotiondeanslaget,

som tillkommit dittills varande adjunkten vid pedagogien,

fortfarande finge utbetalas till innehafvaren af denna adjunktsbefattning

C. E. Ernström, så länge han kvarstode vid den därmed förenade

klockartjänsten i Öregrunds stadsförsamling. Enligt hvad statskontoret

inhämtat, innehades ännu nämnda klockarbefattning af bemälde Ernström,

som den 11 oktober 1857 af församlingen å sockenstämma blifvit vald

till .innehafvare af de då ledig varnande, ännu förenade adjunkts- och

klockarbefattningarna och genom utdrag af sockenstämmoprotokollet

erhållit fullmakt å befattningarna.

Öregrunds skoldistrikt uppbure från åttonde hufvudtitelns anslag

till lönetillskott åt lärare vid folkskolor och småskolor understöd med

belopp, hvilka enligt räkenskaperna för år 1905 uppgått till 1,066

kronor 66 öre.

Statskontoret hemställde, att nu ifrågavarande belopp måtte öfverfiyttas

till allmänna indragningsstaten.

Jag anser, i öfverensstämmelse med statskontoret, att de af mig

nu särskildt omförmälda anslag lämpligen böra öfverflyttas på° allmänna

indragningsstatens förslagsanslag. De till pedagogien i Alem

utgående två särskilda anslag, under rubriken »anvisning i kontant»

14 kronor 44 öre, och under rubriken »indelning och därmed jämförlig

anvisning, på förslag, ersättningar», 192 kronor 57 öre, lära därvid,

enär sistnämnda anslag i själfva verket oförändradt utgår med samma

årliga belopp, kunna sammanslås till en i staten lämpligen till 207

kronor jämnad summa, upptagen såsom anvisning i kontant. Hvad

de båda andra indelningsersättningarna angår, torde äfven de, fortfarande

utgående enligt hittills gällande grunder, kunna uppföras under

rubriken anvisning i kontant, med beloppen jämnade till respektive

161 och 121 kronor, förslagsvis.»

Härjämte tilläde departementschefen, att han framdeles skulle

återkomma till frågan om förevarande anslags uteslutande från åttonde

hufvudtiteln.

Bih. till Rilcsd. Prof. 1907. 4 Sami, 1 Afd. 11 Höft,

22

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Ån g. pension

för förre tcåkning

siar ar en

K. N, .faunson.

[29.]

Under erinran, att utskottet i 16 punkten af utlåtandet n:o 9

angående reglering af utgifterna under åttonde hufvudtiteln, hemställt,

att Riksdagen måtte, med uteslutande ur riksstaten af anslagsrubriken

pedagogier och folkskolor, under åttonde hufvudtitelns rubrik: folkundervisningen

uppföra dels ett anslag af 4,500 kronor med titel: »Sällskapet

för folkundervisningens befrämjande», dels ock ett anslag af

83 kronor med titel: »Folkskolan i Yästerlösa, ersättning, att utgå enligt

hittills gällande grunder, förslagsvis», samt från åttonde hufvudtiteln

afföra öfriga under rubriken pedagogier och folkskolor såsom anvisning

i kontant eller såsom indelning och därmed jämförlig anvisning på förslag:

ersättningar, nu upptagna anslagsposter, får utskottet hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning

må vinna Riksdagens bifall.

50:o) Uti punkten 29 under samma hufvudtitel har Kungl. Maj:t

föreslagit, att förre teckningsläraren vid allmänna läroverket i Filipstad

Karl Nikolaus Johnson måtte från och med den 1 januari 1907 under

sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära pension

till belopp af 300 kronor årligen.

I denna fråga innehåller det i statsverkspropositionen åberopade

statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 31 december 1906

följande yttrande af departementschefen.

»En af förre teckningsläraren vid allmänna läroverket i Filipstad

Karl Nikolaus Jahnson i underdånighet gjord ansökning om understöd

i form af pension; uti hvilket ärende öfverstyrelsen för rikets allmänna

läroverk, efter hörande af rektor och inspektor för samskolan i Filipstad,

den 15 november 1906 i underdånighet sig yttrat samt statskontoret

den 21 december 1906 afgifvit infordradt underdånigt utlåtande.

Af handlingarna i ärendet inhämtades:

att Jahnson, som vore född den 25 maj 1857 och således uppnått

en ålder af 49 år, i egenskap af vikarierande teckningslärare tjänstgjort

vid allmänna läroverket i Filipstad från och med höstterminen

1897 till och med höstterminen 1905, eller under tillhopa 17 terminer,

hvilken tjänstgöring blifvit af vederbörande väl vitsordad;

att han i aflöning åtnjutit, förutom af kommunen lämnad ersättning

för extra tjänstgöring, af statsmedel ett årligt arfvode af 300

kronor för åren 1897—1904 jämte för några år dyrtidstillägg, men

för år 1905 enligt nådiga cirkuläret den 27 augusti 1904 ett arfvode

af 500 kronor;

s. 171 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11. 171

att han på grund af ögonsjukdom, som ansetts härfva genom

undervisningen i skolan med all sannolikhet förvärrats, nödgats lämna

sin anställning;

att han enligt intyg af extra ordinarie professorn Johan Widmark,

hvilken under någon tid vårdat honom på serafimerlasarettets ögonklinik,

vore fullständigt blind å det vänstra ögat samt hade synskärpan

å det högra ögat nedsatt till endast 1 .io af normal synskärpa, hvarjämte

Widmark vidare intygat, att någon förbättring i Jahnsons synförmåga

icke vore att förvänta, och att han därför måste anses oförmögen att

sköta sin tjänst;

att, enligt intyg af ordföranden i fattigvårdsstyrelsen i Filipstad

och vederbörande kyrkoherde, Jahnson icke ägde medel att försörja

sig och sin familj, bestående af hustru, som vore sjuklig, och en

minderårig dotter, samt vore urståndsatt att förtjäna sitt uppehälle;

att rektor, med hvilken inspektor instämt, anfört, att, då vid

allmänna läroverket i Filipstad i väntan på ombildning, i likhet med

hvad förhållandet varit vid öfriga treklassiga läroverk och pedagogier,

under en lång följd af år de ordinarie lärarbefattningarna icke blifvit

tillsatta utan ständigt skötts af vikarier och därigenom möjlighet till

befordran till ordinarie tjänst, särskilt för öfningslärare vid dessa

mindre skolor, blifvit så godt som alldeles afstängd, det vore billigt

och rättvist att behjärta Jahnsons anhållan om ett understöd, hvaraf

han, om läroverket icke befunnit sig under ombildning, utan tvifvel

vid inträffad sjukdom skulle såsom ordinarie innehafvare af teckningslärarebefattningen

kommit i åtnjutande, äfvensom föreslagit, att åt

Jahnson måtte beredas en årlig pension af 300 kronor;

att öfverstyrelsen, med förordande af detta förslag, hemställt, att

till Riksdagen måtte aflåtas nådig proposition om beviljande af en

årlig pension åt Jahnson till belopp af 300 kronor att från allmänna

indragningsstaten utgå från och med år 1908; samt

att statskontoret i sitt underdåniga utlåtande anfört, att, då

Jahnson till följd af obotlig sjukdom vore oförmögen att fullfölja sin

lärarverksamhet i det allmännas tjänst liksom ock att genom annan

verksamhet förskaffa lefvebröd för sig och sin familj, det syntes vara

af billighet påkalladt, att staten, utan afseende å den tillfälliga omständigheten

att det läroverk, där Jahnson vunnit anställning, vant

under ombildning, och att han till följd däraf icke innehaft ordinarie

tjänst, med understöd bidroge till hans uppehälle för framtiden, samt

att statskontoret mot föreliggande förslag icke hade annat att erinra,

än att pensionen skäligen syntes böra beredas Jahnson redan från början

af år 1907.»

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Utom hvad ofvan blifvit anfördt åberopar departementschefen till

stöd för den gjorda framställningen, att Jahnson syntes endast genom

förhållanden, hvarå han själf ej kunnat utöfva något inflytande, hafva

hindrats att blifva ordinarie innehafvare af den befattning, han uppehållit

på förordnande, äfvensom de i detta fall förekomna särdeles ömmande

omständigheter.

Med tillstyrkan af bifall till Kungl. Maj:ts förevarande framställning,

får utskottet hemställa,

att Riksdagen må medgifva, att förre teckningsläraren

vid allmänna läroverket i Filipstad Karl Nikolaus

Jahnson må från och med den 1 januari 1907

under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

uppbära pension till belopp af 300 kronor

årligen.

^Cai-i*viiheim 51:0) Uti en till Riksdagen den 8 februari innevarande år aflåten

Hagbergs, An- proposition (n:o 45) har Kungl. Maj ti under åberopande af bilagdt statsReirhoidlM''i

rådsprotokoll öfver ecklesiastikärenden för samma dag föreslagit Riksniehsons

och dagen att för rektorerna (Jarl Vilhelm Högberg, Anders Johan Reinhold

Cari johan Danielsson, och Carl Johan Callin å allmänna indragningsstaten uppföra

förande Tfa- nedannämnda belopp att af dem årligen åtnjutas från och med den 1 juli

manna indrag- 1907, nämligen för Hagberg 4,100 kronor, för Danielsson 4,000 kronor

mngsstatm. ocp för Callin 4,500 kronor.

Till åberopade statsrådsprotokoll har departementschefen anfört

följande.

»Sedan 1904 års Riksdag i anledning af Kungl. Maj tis därom gjorda

framställning medgifvit, att åtskilliga allmänna läroverk, däribland treklassiga

läroverken i Falköping och Örnsköldsvik samt tvåklassiga pedagogien

i Södertälje, finge under viss förutsättning ombildas till sexklassiga

samskolor, förordnade Kungl. Maj ti genom särskilda nådiga

beslut den 2 juni 1905, att ombildningen af nämnda tre läroverk skulle

taga sin början höstterminen 1905. På sätt inhämtas af det statsverkspropositionen

till 1906 års Riksdag bilagda utdrag af statsrådsprotokollet

öfver ecklesiastikärenden den 13 januari 1906, punkt 16, hemställde

öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk uti underdånig’ skrifvelse den

28 oktober 1905, bland annat, att den genom 1904 års Riksdags beslut

fastställda nya löne- och pensionsreglering för lärare och lärarinnor vid

s. 173 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

173

rikets allmänna läroverk måtte genomföras med afseende å lärarpersonalen

vid 14 af de läroverk, som enligt samma Riksdags beslut skulle

ombildas till samskolor, däribland de af mig förut berörda läroverken i

Falköping, Örnsköldsvik och Södertälje. Ofverstyrelsen omnämnde därvid,

att vid dessa tre läroverk för närvarande funnes ordinarie rektorer, men

förklarade, att, då de kvalifikationer, som vore för banden hos en rektor

vid en dylik läroanstalt, ingalunda alltid kunde anses innebära garanti

för nödig skicklighet och lämplighet hos en rektor vid en sexklassig

samskola, förenämnda ordinarie rektorer icke borde utan vidare öfverflyttas

på den nya staten såsom rektorer vid de respektive samskolorna,

utan borde rektors tjänsterna vid dessa tillsättas i den ordning, som gällande

läroverksstadga i fråga om dylik tjänst föreskrefve. Sedan 1906

års Riksdag, med bifall till Kungl. Maj :ts proposition i ämnet, för genomförande

af den för lärarpersonalen vid de allmänna läroverken fastställda

nya löne- och pensionsregleringen med afseende, bland annat, å rektorsbefattningarna

vid omförmälda 14 samskolor, höjt reservationsanslaget

till de allmänna läroverken med visst belopp, lät Kungl. Maj:t den 14

september 1906 utfärda nådig kungörelse, däri utom annat förordnades,

att ifrågavarande löne- och pensionsreglering skulle från och med år

1907 gälla för af Kungl. Maj:t befullmäktigade eller af Kungl. Maj:t tillförordnade

rektorer vid nämnda fjorton samskolor. Rektorerna vid läroverket

i Falköping Carl Vilhelm Hagberg, vid läroverket i Örnsköldsvik

Carl Johan Callin och vid läroverket i Södertälje Anders Johan Reinhold

Danielsson, hvilka tre rektorer erhållit fullmakter å sina rektorstjänster

af vederbörande domkapitel, kvarstå sålunda på gammal stat.

Genom nådigt beslut den 14 september 1906 anbefallde Kungl.

Maj:t ofverstyrelsen att från vederbörande "infordra och med eget utlåtande

skyndsamt till Kungl. Maj:t inkomma med erforderliga upplysningar

i fråga om Hagbergs, Danielssons och Callins villighet att mottaga

utnämning till adjunkt vid allmänt läroverk och om de löneförmåner,

som kunde anses böra tillkomma dem, därest de öfverflyttades

å indragningsstat. Samtidigt anbefalldes ofverstyrelsen att vidtaga åtgärder,

för att rektorstjänsterna vid, bland andra, samskolorna i Falköping,

Södertälje och Örnsköldsvik måtte i den i § 175 mom. 3 af

gällande läroverksstadga föreskrifna ordning från och med den 1 juli

1907 varda besatta med innehafvare, och skulle emellertid bemälda tre

rektorer fortfarande intill nyssberörda tidpunkt uppehålla sina befattningar

med rätt att efter 1907 års ingång uppbära de enligt den nya lönestaten

med desamma förenade löneförmåner.

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Med underdånigt utlåtande den 15 oktober 1906 har nu öfverstyrelsen

till Kungl. Maj:t öfverlämnat yttranden i ämnet från rektorerna

Hagberg, Danielsson och Callim

Hagberg bär förklarat sig ej vilja mottaga utnämning till adjunkt

vid allmänt läroverk. Danielsson önskar helst blifva Överflyttad på indragningsstat,

men, om detta ej kan medgifvas, är lian villig att mottaga

utnämning till adjunkt vid samskolan i Södertälje, för den händelse

lian därjämte erhåller förordnande som rektor vid skolan. Callin åter

är villig att mottaga utnämning till adjunkt vid allmänt läroverk i

Stockholm, under förutsättning att han får bibehålla sin nuvarande aflöning,

5,000 kronor, jämte hyresersättning, 1,000 kronor.

Danielsson och Callin hafva därjämte gjort framställning beträffande

de löneförmåner, som skulle tillkomma dem, därest de öfverflyttades på

indragningsstat. Danielsson önskar bibehålla sin nuvarande lön på stat,

3,500 kronor, jämte hyresersättning, 500 kronor, men tillägger, att, som

hans arbetskraft efter hans trettiosexåriga verksamhet som lärare är något

nedsatt, han föredrager, att med en lön af 3,500 kronor blifva Överflyttad

på indragningsstat framför att ingå på ny stat och tjänstgöra

till pensionsåldern. Callin »förbehåller sig» vid öfverflyttning på indragningsstat

samma löneförmåner, som af honom nu åtnjutas.

Öfverstyrelsen har i sitt underdåniga utlåtande meddelat, att ingen

af de tre rektorerna uppfyllt gällande villkor för erhållande af pension.

Hagberg hade nämligen uppnått endast 62 lefnadsår, Danielsson endast

60 lefnadsår, och Callin, som visserligen uppnått 67 lefnadsår, kunde ej

åberopa föreskri fvet antal tjänstår.

Beträffande Danielsson, fortsätter öfverstyrelsen, syntes af hans

yttrande framgå, att han föredroge att öfverflyttas å indragningsstat.

Vid sådant förhållande och då han själf funne sin arbetskraft något nedsatt,

ansåge öfverstyrelsen jämväl med hänsyn till hans långa och hedrande

tjänstgöring såsom rektor, skäligt, att möjlighet bereddes honom

till dylik öfverflyttning med bibehållande af honom såsom ordinarie rektor

vid tvåklassig pedagogi tillförsäkrade löneförmåner.

Hvad Hagberg beträffade, så enär han bestämdt förklarat sig icke

vara villig att mottaga utnämning till adjunkt, samt han, liksom Danielsson,

hade en lång och hedrande tjänstgöring som rektor att åberopa,

ansåge öfverstyrelsen den lämpliga utvägen vara, att möjlighet bereddes

honom att öfverflyttas å indragningsstat med bibehållande af honom tillförsäkrade

löneförmåner såsom ordinarie rektor vid treklassigt läroverk.

Angående till sist Callin, ansåge sig öfverstyrelsen icke under några

s. 175 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

175

omständigheter kunna sätta i fråga, att de af honom uppställda villkor

för mottagande af utnämning till adjunkt skulle af Kurtgl. Maj:t beviljas,

och funne dessutom hans förflyttning vid så hög ålder till ett af hufvudstadens

läroverk synnerligen olämplig. Under sådana förhållanden ansåge

öfverstyrelsen möjlighet höra beredas att öfverflytta Gallin å indragningsstat

med bibehållande af honom tillförsäkrade löneförmåner såsom rektor

vid treklassigt läroverk.

\isserligen

nämnda tre rektorer för den fria bostad eller hyresersättning, som de

författningsenligt åtnjöte al vederbörande kommun, men då Kungl. Maj:t

i föregående snarliknande fall, såsom vid indragning af treklassiga läroverket

i Värnamo och tvåklassiga pedagogien i Hjo, icke vidtagit åtgärder

för beredande af sådan ersättning, och öfverstyrelsen funne i och

lör sig betänkligt, att staten skulle lämna ersättning för uppbärande af

en från kommunen åtnjuten förmån, till hvilken vid beräknande af pension

ej heller toges hänsyn, ansåge öfverstyrelsen sig icke böra hemställa om

sagda ersättning.

På grund äf hvad sålunda blifvit anfördt och med hänvisning till

hvad som redan i saken förekommit vid 1906 års riksdag hemställde

öfverstyrelsen, det Kungl. Maj:t, i syfte att bereda ifrågavarande tre

rektorer möjlighet att öfverflyttas å indragningsstat, täcktes föreslå Riksdagen

att för dem å allmänna indragningsstaten uppföra belopp, motsvarande

deras lön å stat, nämligen för Danielsson 2,500 kronor samt

för hvardera af Hagberg och Gallin 3,000 kronor, jämte ålder stillägg,

utgörande för Danielsson 1,000 kronor samt för hvardera af Hagberg

och Callin 500 kronor, eller tillhopa för hvar och en ett belopp af 3,500

kronor.

Sedan öfverstyrelsen s utlåtande i ärendet till Kungl. Maj:t inkommit,

har Gallin i en till Kungl. Maj:t ingifven underdånig skrift hufvudsakligen

anfört, att han önskade kvarstå vid sin tjänst och ansåge sig icke vara

skyldig att från densamma afgå, då läroverket icke indragits utan allenast

ombildats, samt att, därest han mot sitt bestridande blefve Överflyttad

a indragningsstat, han vore berättigad att erhålla godtgörelse för mistad

hyresersättning.

På grund af nådig remiss har statskontoret den 21 december 1906

uti ärendet afgifvit underdånigt utlåtande, därvid statskontoret jämväl

tagit i öfvervägande innehållet i Gallins förenämnda skrift.

Efter en redogörelse för hvad i ärendet förekommit yttrar statskontoret

följande:

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Statsutskottets Utlåtande N:o It.

Enligt hvad öfverstyrelsen upplyst, hade af ifrågavarande rektorer

Hagberg uppnått 62 och Danielsson 60 år. Såsom lärare vid pedagogi

ägde Danielsson författningsenligt icke rätt till pension vid afskedstagande!,

och Hagberg hade enligt gällande bestämmelser ännu icke

uppfyllt villkoret med afseende å lefnadsålder för att komma i åtnjutade

af pension från allmänna indragningsstaten. Gallin, som enligt hvad

öfverstyrelsen meddelat, uppnått en ålder af 67 år, räknade enligt egen,

af öfverstyrelsen vitsordad uppgift ännu icke föreskrit vet antal tjänstår,

hvarför icke heller han nu kunde från sin tjänst afgå med rätt till pension

å nämnda stat.

I fråga om skyldighet för dessa rektorer att åtaga sig annan tjänst

vid samma eller annat läroverk vore att märka, dels, hvad anginge lärare

vid pedagogi, att enligt nådigt bref den 22 november 1861 sådan lärare

skulle, för att komma i åtnjutande af den löneförhöjning, som samma

dag blifvit dåvarande lärarna vid pedagogierna beviljad, vara underkastad

den förändrade tjänstgöring, som kunde varda stadgad, hvilket

villkor borde intagas i fullmakten för de lärare, som därefter utnämndes,

men att nämnda stadgande icke kunde anses innebära skyldighet för

vederbörande att underkasta sig förflyttning till annat läroverk, dels och

i afseende å lärare vid treklassigt läroverk, att genom nådigt cirkulär

den 29 december 1860 förordnats, att i de fullmakter, som utfärdades

för lärare vid sådant läroverk, skulle intagas det villkor, att yngste

kollega vore skyldig inträda i tjänstgöring vid annan skola, där sådant

blefve föreskrifvet. Äfven om denna föreskrift en gång skulle hafva

varit tillämplig på rektorerna Hagberg och Gallin, Indika till sina innehafvande

tjänster utnämnts, den förre år 1878 och den senare närmast

därpå följande året, torde dock densamma numera icke kunna för dem

gälla.

I hvarje fall torde ifrågavarande rektorer, af Indika Danielsson

sedan år 1879 innehaft sin tjänst, hafva så länge bestridt rektorstjänst

samt uppnått eu sådan lefnadsålder, att det torde lå anses icke blott

obilligt utan äfven ur flera synpunkter olämpligt att förflytta dem till

annan tjänstgöring vare sig vid samma ombildade läroverk, där de hittills

verkat, eller vid läroverk å annan ort.

Vid sådant förhållande borde, äfven enligt statskontorets mening,

tillfälle beredas att öfverflytta ifrågavarande rektorer å indragningsstat;

och syntes de därvid böra komma i åtnjutande af de för dem i stat

uppförda aflöningsförmåner, utgörande för Hagberg lön 3,000 kronor

och ålderstillägg å 500 kronor enligt nådigt bref den 29 januari 1892,

för Danielsson lön 2,500 kronor och ålderstillägg å 1,000 kronor enligt

s. 177 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11. 177

nådigt bref den 25 januari 1895 samt för Callin lön 3,000 kronor och

ålder stillägg å 500 kronor enligt nådigt bref den 24 januari 1890.

Då statskontoret för sin del alltså icke hade något att erinra mot

hvad öfverstyrelsen hemställt, ville statskontoret, under åberopande af

1894 års Riksdags i enlighet med Kungl. Maj:ts framställning fattade

beslut i fråga om öfverflyttande på indragningsstat af rektorerna vid

åtskilliga läroverk, tillstyrka nådigt bifall till öfverstyrelsens framställning.

Med hänsyn till hvad i ärendet blifvit upplyst, finner jag lika med

statskontoret och öfverstyrelsen, att utnämning af rektorerna Hagberg,

Danielsson och Callin till adjunkter vid allmänt läroverk icke bör ifrågakomma,

och att fördenskull möjlighet bör beredas att öfverflytta dem

på allmänna indragningsstaten. Vid Callins vägran att öfvergå på indragningsstat

torde något afseende icke behöfva fästas.

Beträffande åter de löneförmåner, som vid öfverflyttning å indragningsstat

böra tillerkännas bemälda rektorer, anser jag mig icke kunna

biträda den af öfverstyrelsen och statskontoret uttalade mening. Enligt

nådiga stadgan för rikets allmänna läroverk den 1 november 1878 §

129 ålåg det hvarje stad, där läroverk var eller blefve inrättadt, så framt

staden icke var från sådan skyldighet uttryckligen befriad, att tillhandahålla

rektor ämbetsgård eller hushyra, och i nådiga cirkuläret den 20

mars 1858 har enahanda skyldighet ålagts stad för upptagande å

elementarläroverkens stat af därvarande pedagogi. Ämbetsgård eller

hushy reser sättning torde sålunda vara att räkna till en tjänsten åtföljande

förmån, och godtgörelse för mistning däraf synes vid sådant förhållande

skäligen böra beredas en tjänstinnehafvare vid hans öfverflyttande på

indragningsstat.

Jämlikt uppgifter, som jag låtit införskaffa från ordförandena i

vederbörande samskolestyrelser, innehar icke någon af dessa tre rektorer

boställsgård, men åtnjuta de enligt vederbörande kommunalstyrelses eller

länsstyrelses beslut lmshyresersättning, Hagberg med 600 kronor, Danielsson

med 500 kronor och Callin med 1,000 kronor.

De belopp, som sålunda böra för dem å allmänna indragningsstaten

uppföras, utgöra summan af deras aflöning enligt stat, för hvardera 3,500

kronor, jämte hyresersättning, alltså för Hagberg 4,100 kronor, för

Danielsson 4,000 kronor och för Callin 4,500 kronor.»

På grund af hvad i ärendet förekommit anser sig utskottet böra

tillstyrka, att rektorerna Hagberg, Danielsson och Callin må varda på

allmänna indragningsstaten öfverflyttade.

Bih. till Biksd. Prof. 1907. 4 Sami. 1 Afd 11 Håft. 23

Utskottets

yttrande.

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Ang. pension

för vaktmästaren

P. V.

Pettersson.

[30.]

Hvad åter angår de för dessa rektorer ifrågasatta pensionsbelopp, delar

utskottet den af öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk och statskontoret

på grund af därvid anförda skäl uttalade åsikten, att berörda

pensioner icke böra sättas till högre belopp än 3,500 kronor för hvar

och en, motsvarande hans lön å stat, förmånen af hyresersättning däruti

icke inräknad.

Och får utskottet i enlighet härmed hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må

på det sätt af Riksdagen bifallas, att för en hvar af

rektorerna Carl Vilhelm Hagberg, Anders Johan

Reinhold Danielsson och Carl Johan Callin å allmänna

indragningsstaten uppföres ett belopp af 3,500 kronor

att af dem under deras återstående lifstid årligen åtnjutas

från och med den 1 juli 1907.

52:o) Under tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t vidare uti punkten 30

föreslagit, att vaktmästaren vid folkskoleseminariet i Stockholm Per Vilhelm

Pettersson måtte från och med månaden näst efter den, hvari han blefve

entledigad från sin vaktmästarsyssla, dock icke tidigare än från och

och med den 1 juli 1908, under sin återstående lifstid å allmänna

indragningsstaten uppbära pension till belopp af 750 kronor årligen;

Det i statsverkspropositionen åberopade statsrådsprotokollet öfver

ecklesiastikärenden den 31 december 1906 innehåller härom följande

yttrande af departementschefen.

»Rektors vid folkskoleseminariet i Stockholm underdåniga skrifvelse

den 31 oktober 1906, däri hemställts om beredande af pension

åt vaktmästare vid nämnda seminarium Per Vilhelm Pettersson, uti

hvilket ärende underdåniga utlåtanden afgifvits dels den 13 november

1906 af Stockholms stads konsistorium dels ock den 18 december 1906

af statskontoret.

Af handlingarna i ärendet inhämtades:

att rektor i sin berörda skrifvelse — vid hvilken fogats vederbörliga

frejd- och läkarbetyg, utvisande, att Pettersson vore född den

6 april 1838, samt att det syntes otänkbart, att han, som vid tilltagande

ålder måste blifva allt mindre arbetsför, skulle kunna vid uppnådda

70 år vidare genom sitt arbete skaffa sig lefvebröd — anfört hufvudsakligen,

att från och med den 1 juli 1908,. då seminariet finge inflytta

s. 179 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

179

i sin nya byggnad, innehafvaren af vaktmästare tjänsten därstädes tillika

måste vara maskinist; att det emellertid icke kunde vara rådligt att åt

Pettersson, hvilken vid nämnda tid komme att hafva uppnått en ålder

af 70 år, anförtro maskinistbefattningen, då han aldrig förut haft sådan

sysselsättning och för öfrigt hans krafter icke skulle räcka till för en

sådan uppgift än mindre för både densamma och vaktmästarsysslan;

att Pettersson allt sedan början af år 1876 innehaft sin tjänst som

seminariets vaktmästare och under hela sin tjänstetid troget och nitiskt

fullgjort sina åligganden samt genom sin händighet och tjänstvillighet

besparat seminariets materiellkassa många och betydliga utgifter; att det

vore otänkbart, att han vid 70 års ålder och efter 32 V* års mödor i

statens tjänst skulle kunna förskaffa sig annat arbete, som beredde honom

nämnvärd inkomst, i följd hvaraf han vore hänvisad att lefva uteslutande

af den pension, som kunde tillerkännas honom; samt att, då

Petterssons löneförmåner under en lång följd af år utgjort 1,200 kronor

årligen jämte fri bostad om två rum och kök med ved och lyse, rektor,

jämte meddelande att pensionsbeloppet efter den beräkning, som numera

tillämpades vid pensionering af Stockholms stads tjänstemän och betjänte,

skulle hafva utgjort 1,260 kronor, likväl med hänsyn till hittills tilllämpade

grunder vid pensionering af statstjänare icke ansåge sig kunna

för Pettersson föreslå högre pensionsbelopp än 900 kronor;

att Stockholms stads konsistorium, under åberopande af de utaf

rektor anförda skäl, tillstyrkt bifall till hans framställning; samt

att statskontoret uti sitt underdåniga utlåtande andragit, att då

i gällande stat för folkskoleseminariet i Stockholm någon särskild vaktmästarlön

icke funnes upptagen, Petterssons kontanta aflöning torde

utgå af det i staten upptagna anslag till bestridande af kostnaderna

för undervisningsmateriell samt ved och ljus m. m.; att detta förhållande,

som innebure, att pensionsrätt icke tillkomme Pettersson, dock icke

syntes böra betaga honom sådan förmån, därest han eljest uppfyllt de

för civila tjänstinnehafvare i allmänhet stadgade villkor för att komma

i åtnjutande af pension; att i sådant afseende vore att märka, det

Pettersson visserligen öfverskridit 65 års ålder men däremot vid den tid,

då han enligt föreliggande förslag måste lämna sin befattning, ännu

icke kunde räkna 35 tjänstår; att, då Pettersson vid afskedet komme

att hafva under så lång tid som mer än 32 år med göda vitsord tjänat

seminariet samt hans entledigande redan den 1 juli 1908 föranleddes

däraf, att han ansåges icke kunna sköta de maskinistgöromål, som från

nämnda tidpunkt, då seminariet skulle inflytta i ny lokal, skulle åligga

seminariets vaktmästare, det emellertid ville synas statskontoret, som

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Statsutskottets Utlåtande N:o It

Utskottets

yttrande.

Ang. pension

för vaktmästaren

C. A.

Carlsson.

[31]-

om någon pension af statsmedel borde vid hans afgång från befattningen

beredas honom, oaktadt han i afseende å tjänstetid icke fyllde det i

allmänhet gällande villkoret för pensionsrätt; att beträffande det belopp,

som skäligen kunde anses böra tillkomma Pettersson i pension, statskontoret

icke kunde biträda rektors förslag; att det högsta pensionsbelopp,

som en pensionsberättigad vaktbetjänt i statens tjänst kunde

uppnå, utgjorde 800 kronor och motsvarades af en förste vaktmästares

aflöning å tillhopa 1,100 kronor; att de jämförelsevis ganska höga aflöningsförmåner,

hvaraf Pettersson vore i åtnjutande icke syntes statskontoret

böra föranleda därtill, att pensionen för honom också måste

sättes högre än det pensionsbelopp, som af pensionsberättigad vaktbetjänt

högst kunde uppnås; samt att, då hänsyn vidare toges därtill,

att Pettersson, såsom nyss nämnts, icke räknade det antal tjänstår, som

en sådan vaktbetjänt måste hafva intjänat för att komma i åtnjutande

af nämnda pensionsbelopp, äfvensom att Pettersson icke i någon mån

själf bidragit till sin pensionering, det ville synas statskontoret, som om

pensionen för Pettersson icke borde bestämmas till högre belopp än 750

kronor.»

Vid behandling af förevarande framställning har utskottet anställt

jämförelse mellan de af Kungl. Maj:t ifrågasatta och åt vaktmästare

vid statens verk och inrättningar under i hufvudsak liknande förhållanden

från allmänna indragningsstaten tilldelade pensionsbelopp och därvid

funnit 600 kronor vara högsta belopp, som blifvit dylika vaktmästare

tillerkända; och då särskilda skäl att i förevarande fall höja detta belopp

icke synts utskottet föreligga, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må på det sätt bifalla Kungl.

Maj:ts föreliggande förslag, att vaktmästaren vid folkskoleseminariet

i Stockholm Per Vilhelm Pettersson

må från och med månaden näst efter den, hvari han

varder entledigad från sin vaktmästarsyssla, dock icke

tidigare än från och med den 1 juli 1908, under sin

återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära

pension till belopp af 600 kronor årligen.

53:o) Kungl. Maj:t har uti punkten 31 under denna hufvudtitel

föreslagit, att vaktmästaren vid tekniska högskolans kemiska laboratorium

Carl August Carlsson måtte från och med månaden näst efter den, hvari

han blefve entledigad från sin vaktmästarsyssla, dock icke tidigare

s. 181 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11. 181

än från och med den 1 januari 1908, under sin återstående lifstid å

allmänna indragningsstaten uppbära pension till belopp af 750 kronor

årligen.

Rörande denna fråga innehåller statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden

den 31 december 1906 följande yttrande af departementschefen:

»Styrelsens för tekniska högskolan underdåniga skrifvelse den 19

november 1906, däri styrelsen med öfverlämnande af en utaf vaktmästaren

vid högskolans kemiska laboratorium Carl August Carlsson

hos styrelsen gjord ansökning om afsked från och med den 1 januari

1908 med lönen såsom pension, hemställt om nådig proposition till

Riksdagen för beredande af pension åt Carlsson, uti hvilket ärende statskontoret

den 18 december 1906 afgifvit infordradt underdånigt utlåtande.

Af handlingarna i ärendet inhämtades:

att Carlsson vore född den 18 november 1836 och således uppnått

en ålder af 70 år;

att, enligt hvad styrelsen i sin förutberörda skrifvelse meddelat,

Carlsson varit anställd såsom vaktmästare vid den kemiska afdelningen

alltsedan år 1864 och således tjänstgjort mer än 40 år samt såsom

aflöning under de senare åren åtnjutit 850 kronor årligen jämte fri

bostad och gas;

att styrelsen i nämnda skrifvelse vidare anfört, att, då Carlsson

uppnått vida högre ålder, än som i allmänhet i fråga om statens tjänstemän

och betjänte stadgats såsom villkor för erhållande af afsked med

pension samt under hela sin långa tjänstetid af 42 år icke allenast med

sällspord redlighet och nit skött sina åligganden utan därjämte ådagalagt

den särskilda skicklighet i de till tjänsten hörande göromål, som

i fråga om vaktmästarbefattning vid en vetenskaplig institution af ifrågavarande

art vore af största betydelse, och då han på grund af sin

stränga tjänstgöring vid laboratoriet icke i nämnvärd grad kunnat

bereda sig extra förtjänster, styrelsen ansåge, att en eventuell pension

för Carlsson svårligen kunde bestämmas till lägre belopp än hela nuvarande

lönen, eller 850 kronor om året; samt

att statskontoret i sitt underdåniga utlåtande i ärendet andragit,

att på tekniska högskolans vid 1876 års Riksdag fastställda stat med

däri sedermera gjorda ändringar några särskilda vaktmästarlöner icke

funnes upptagna utan i stället ett anslag å 5,100 kronor till betjäningens

aflöning; att detta förhållande, som innebure, att Carlsson icke ägde

pensionsrätt, dock icke syntes böra betaga honom sådan förmån, enär

han, som öfverskridit 65 års ålder och räknade vida mer än 35 tjänstår,

s. 182 Kontrollera mot PDF

Ang. pension åt

vaktmästaren

vid högre allmänna

läroverket

i Karlstad

A. Kilsson.

182 Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

alltså i öfrigt uppfyllt de villkor, som i allmänhet gällde för civila befattningshafvares

rätt till pension; att, beträffande det belopp, som

skäligen kunde anses böra Carlsson i pension tillkomma, statskontoret,

med erinran att det högsta pensionsbelopp, som en pensionsberättigad

vaktbetjänt i statens tjänst kunde uppnå, utgjorde 800 kronor och motsvarades

af en förste vaktmästares aflöning å tillsammans 1,100 kronor,

ville såsom sin mening uttala, att för Carlsson icke syntes böra ifrågasättas

högre belopp än det, som sålunda af pensionsberättigad vaktbetjänt

högst kunde uppnås; samt att, då hänsyn vidare toges därtill,

att Carlssons aflöning — förmånen af fri bostad beräknad till 150

kronor i öfverensstämmelse med i åtskilliga lönestater angifven beräkningsgrund

— uppginge till endast 1,000 kronor för år, äfvensom att

han icke i någon mån bidragit till sin egen pensionering, det ville

synas statskontoret, som om pensionen för Carlsson icke borde bestämmas

till högre belopp än 750 kronor.»

Med åberopande af de skäl utskottet under nästföregående punkt

anfört, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må på det sätt bifalla Kungl. Maj:ts

under förevarande punkt gjorda framställning, att vaktmästaren

vid tekniska högskolans kemiska laboratorium

Carl August Carlsson må från och med månaden näst

efter den, hvari han varder entledigad från sin vaktmästarsyssla,

dock icke tidigare än från och med den 1

januari 1908, under sin återstående lifstid å allmänna

indragningsstaten uppbära pension till belopp af 600

kronor årligen.

54:o) Uti en den 8 mars innevarande år aflåten proposition (n:o 95)

har Kungl. Maj:t föreslagit, att vaktmästaren vid högre allmänna läroverket

i Karlstad Anders Nilsson måtte från och med månaden näst efter

den, i hvilken han blefve entledigad från sin vaktmästarsyssla, under

sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära pension till

belopp af 500 kronor årligen.

Till statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden ofvannämnda dag

har departementschefen rörande detta ärende anfört följande:

»I skrifvelse till öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk den 21

januari 1907 har rektor vid högre allmänna läroverket i Karlstad, med

anledning af en utaf vaktmästaren vid samma läroverk Anders Nilsson

därom framställd begäran, hemställt, att öfverstyrelsen måtte ingå till

s. 183 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

183

Kungl. Maj:t med underdånig anhållan om aflåtande af proposition till

Riksdagen om beviljande åt Nilsson af pension å allmänna indragningsstaten;

och har rektor därvid anfört, att pensionsbeloppet för Nilsson, som

under senare tider i årlig aflöning åtnjutit 1,050 kronor jämte fri bostad

och vedbrand, med hänsyn till de stegrade lefnadsomkostnaderna och

den omständigheten att Nilsson vore gift icke syntes böra sättas till

lägre belopp än 600 kronor.

Vid rektors skrifvelse voro fogade handlingar, af hvilka inhämtas:

att Nilsson är född den 26 november 1839 och alltså uppnått en ålder

af 67 år; att han sedan den 1 november 1869 eller under mer än 37 år

varit anställd såsom vaktmästare vid ifrågavarande läroverk samt enligt

vederbörandes intyg odeladt ägnat sig åt denna befattning och på ett

utmärkt sätt fullgjort sina åligganden; äfvensom att han enligt läkarintyg

numera på grund af framskriden ålder och aftagande kroppskrafter

i förening med reumatisk värk i benen vore i behof af ledighet från

sin befattning vid läroverket.

Med öfverlämnande af rektors skrifvelse jämte därvid fogade handlingar

har öfverstyrelsen uti egen underdånig skrifvelse den 1 februari

1907 under åberopande af nu omförmälda omständigheter tillstyrkt

rektors framställning om beredande af pension åt Nilsson.

I fråga om pensionsbeloppet har öfverstyrelsen erinrat, att i samtliga

de fall, då Riksdagen under senare år på nådig framställning beviljat

pension åt vaktmästare vid högre allmänna läroverk, pensionsbeloppet

bestämts till 500 kronor. Enär emellertid sedan år 1901, då

såvidt öfverstyrelsen hade sig bekant, pensionens storlek för vaktmästare

vid sådant läroverk första gången bestämdes till nämnda belopp, lefnadskostnaderna

afsevärdt stegrats, förklarar sig öfverstyrelsen intet

hafva att erinra mot pensionsbeloppets fastställande i enlighet med

rektors förslag till 600 kronor.

Öfverstyrelsen har därför hemställt om proposition till Riksdagen i

enlighet med samma förslag.

Uti infordradt den 19 februari 1907 afgifvet underdånigt utlåtande

i ärendet har härefter statskontoret anfört, att statskontoret, som på

grund af föreliggande omständigheter ansåge skäl förefinnas för framställning

till Riksdagen om beredande af pension åt Nilsson, beträffande

den ifrågasatta pensionens belopp ville erinra, att med hänsyn till de aflöningsförmåner,

som enligt hvad rektor upplyst, tillkomme Nilsson, och till

hvad öfverstyrelsen såsom stöd för sin framställning andragit, det föreslagna

pensionsbeloppet visserligen icke kunde anses oskäligt, men att,

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Ang. tilläggspension

för

akademikamreraren

0. G.

Segnéll.

då så nyligen som vid 1906 års Riksdag pensionen för läroverksvaktmästare

bestämts till 500 kronor, högre belopp icke torde vara att i nu

förevarande fall påräkna, då därefter timade prisförändringar icke syntes

kunna gifva skälig anledning till höjning af pensionsbeloppet.

Statskontoret har fördenskull tillstyrkt nådig framställning till

Riksdagen om beredande af pension åt Nilsson med sistnämnda belopp.»

Då utskottet icke haft något att erinra emot hvad Kungl. Maj:t i

denna proposition föreslagit, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

55:o) Uti en den 22 mars innevarande år aflåten proposition (n:o 112)

har, under åberopande af bilagdt statsrådsprotokoll öfver ecklesiastikärenden

för samma dag, Kungl. Maj:t föreslagit, att kamreraren vid

universitetet i Lund Oscar Gerhard Regnéll måtte, utöfver honom vid

afskedstagandet författningsenligt tillkommande pension af 2,400 kronor

årligen, under sin återstående lifstid från allmänna indragningsstaten åtnjuta

en tilläggspension af 800 kronor årligen från och med månaden näst

efter den, hvari han erhölle afsked från nämnda kamrerare''änst.

Till åberopade statsrådsprotokollet har departementschefen anfört

följande.

»Sedan kamreraren vid universitetet i Lund Oscar Gerhard Regnéll

hos det större akademiska konsistoriet därstädes anhållit om utverkande

af pension åt honom vid afskedstagandet till belopp af 3,200 kronor, har

konsistoriet härom gjort framställning hos kanslern för rikets universitet.

I denna framställning har konsistoriet, efter meddelande att Regnéll

redan öfverskridit 72 års ålder, lämnat upplysningar om de löneförmåner,

som tillkomme Regnéll. Såsom konsistoriet därvid erinrat, uppgår kamrerarens

vid universitetet i Lund aflöning till 3,000 kronor, däraf 2,400

kronor fast lön och 600 kronor tjänstgöringspenningar — i förbigående

må anmärkas, att det genom nådig proposition den 8 mars 1907 för

Riksdagen framlagda förslaget till ny stat för universitetet i Lund upptager

samma aflöningsbelopp för akademikamreraren i Lund med samma

fördelning i lön och tjänstgöringspenningar. Utöfver lönen innehar

Regnéll en af ängslotterna i Kannicks ängsmark. Vidare har Regnéll

sedan år 1892 uppburit ett af Riksdagen å extra stat år för år beviljadt

personligt lönetillägg å 750 kronor, däraf 150 kronor såsom tjänstgöringspenningar.

Med nämnda belopp utgår detta lönetillägg äfven för

s. 185 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

185

innevarande år. För år 1908 begäres af Kung! Maj:t i årets statsverksproposition,

att detta personliga lönetillägg måtte få utgå med ett till 1,000 kronor

förhöj dt belopp, af h vilket 200 kronor skalle anses såsom tjänstgö ringspenningar.

I konsistoriets skrifvelse framhålles i afseende å Regnélls tjänsteverksamhet,

att han i öfver 50 år varit i statens tjänst och i öfver 42 år

bestridt kamrerarbefattningen vid Lunds universitet, däraf öfver 40 år

såsom ordinarie innehafvare af densamma, samt att han med utmärkt nit,

plikttrohet och duglighet skött sina åligganden.

Beträffande storleken af det pensionsbelopp, som borde tillkomma

Regnéll vid afskedstagande!, finner konsistoriet, att hänsyn icke torde

få tagas till innehafvet af ängslotten i Kannicks ängsmark. På grund

af nådigt bref den 2 juni 1876 vore han, enligt de för civila tjänstemän

i allmänhet stadgade grunder, i afseende å lefnads- och tjänsteålder in. m.

berättigad att undfå pension å allmänna indragningsstaten till belopp,

motsvarande hans fasta lön 2,400 kronor. Därutöfver finner likväl konsistoriet,

att han bör få beräkna sig till godo den del af det personliga

lönetillägget, som ej motsvarar tjänstgöringspenningar. För år 1908

skulle denna del komma att utgöra 800 kronor. Regnéll skulle då få

det pensionsbelopp han begärt, 3,200 kronor. Enahanda pensionsbelopp

tillkomme kamreraren vid universitetet i Uppsala, som hade en aflöning

af 4,000 kronor, däraf 3,200 kronor fast lön. Konsistoriet hade vid flera

tillfällen framhållit, att något skäl till olika aflöning af kamrerarna vid

universiteten i Uppsala och Lund ej funnes — vid min hemställan om

förhöjning af det personliga lönetillägget för Regnéll från 800 kronor

till 1,000 kronor har jag ock uttalat mig för genomförandet af likställighet

för de båda kamrerarna i afseende å löneförmåner.

Konsistoriet har alltså hemställt om beredande af pension åt Regnéll

till belopp af 3,200 kronor för år räknadt.

Vid konsistoriets skrifvelse är fogad t ett frej dbetyg, utvisande att

Regnéll är född den 24 september 1834.

Då biskopen i Lunds stift G. Billing, såsom tillförordnad utöfvare

af kanslersämbetet för Lunds universitet, med underdånig skrifvelse den

4 mars 1907 till Kungl. Maj:t öfverlämnade konsistoriets framställning i

ämnet, tillstyrkte han på det varmaste, att nådig proposition måtte aflåtas

till 1907 års Riksdag om beviljande af pension åt Regnéll till det ifrågasatta

beloppet 3,200 kronor. Billing åberopade därvid de synnerligen

beaktansvärda skäl konsistoriet anfört till stöd för framställningen och

Bih. till RiJcsd. Prot. 1907. 4 Samt. 1 Afd. 11 Höft. 24

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

framhöll därjämte, att konsistoriets fördelaktiga omdöme om Regnélls

tjänstgöring jämväl enligt Billings personliga erfarenhet vore väl förtjänt.

Efter nådig remiss har statskontoret i underdånigt utlåtande den

9 mars 1907 anfört, att Regnéll uppnått de i gällande bestämmelser för

pensions åtnjutande föreskrifna lefnads- och tjänstår samt alltså vore

berättigad att vid afsked från akademikamrerartjänsten komma i åtnjutande

af pension till belopp af 2,400 kronor. Med hänsyn emellertid till det

lönetillägg, som från och ined år 1892 enligt Riksdagens beslut utgått

till Regnéll och hvaraf den del, som icke betecknats såsom tjänstgöringspenningar,

syntes få betraktas såsom tillägg till den fasta lönen, förefunnes,

enligt statskontorets mening, skäl för någon förhöjning af den

Regnéll författningsenligt tillkommande pension. Beträffande beloppet af

eu sådan förhöjning syntes dock hänsyn nu icke kunna tagas till högre

lönetillägg än det, som hittills af Regnéll åtnjutits eller 750 kronor. På

grund häraf torde icke heller böra ifrågasättas, att Regnélls pension

höjdes med större belopp än 600 kronor, motsvarande hvad af nämnda

lönetillägg vore att hänföra till lön.

Statskontoret hemställde alltså, det täcktes Kungl. Maj:t i anledning

af den gjorda framställningen föreslå Riksdagen att medgifva, att Regnéll

utöfver det belopp, af 2,400 kronor, som författningsenligt tillkomme

honom i pension vid afskedstagandet, må från allmänna indragningsstaten

under sin återstående lifstid åtnjuta en tilläggspension af 600 kronor

årligen från och med månaden näst efter den, hvari han erhåller afsked

från kamrerartjänsten vid Lunds universitet.

Såsom i ärendet omförmälts, har Kungl. Maj:t på hemställan af mig

gjort framställning till 1907 års Riksdag i syfte att, visserligen allenast

genom anslag å extra stat, bereda Regnéll likställighet i aflöning med

akademikamreraren i Uppsala. Utgående från rättmätigheten häraf finner

jag — ehuru Regnéll ännu ej kommit i åtnjutande af likställigheten i

aflöningsförmåner — fog vara för att han äfven i afseende å storleken

af pension försättes i samma ställning som hans ämbetsbroder vid universitetet

i Uppsala. Då Regnéll nu vill afgå från sin tjänst, bör man söka

bereda honom denna likställighet utan afvaktan på en eventuell reglering

af löne- och pensionsförmåner vid nämnda tjänst. Regnélls ovanligt

långa och med så hedrande vitsord bedömda tjänstgöring gör honom

ock synnerligen väl förtjänt af det erkännande, som beviljandet af den

för ändamålet erforderliga tilläggspensionen skulle innebära. Beloppet

af densamma skulle komma att utgöra 800 kronor.

s. 187 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o IT.

187

Bifaller Riksdagen ett förslag härom, torde förutnämnda tramställning

om anslag å 1,000 kronor på extra stat för år 1008 till personligt

lönetillägg åt Eegnéll kunna förfalla.»

Utskottet har i likhet med statskontoret och på de af detta ämbetsverk

anförda skäl icke ansett sig kunna tillstyrka högre tilläggspension

åt kamreraren Regnéll än 600 kronor, motsvarande hvad af det utaf Eegnéll

uppburna årliga lönetillägget är att hänföra till lön; och får utskottet

sålunda hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må

på det sätt bifallas att Riksdagen medgifver, att kamreraren

vid universitetet i Lund Oscar Gerhard Regnéll

må, utöfver honom vid afsked stagandet författningsenligt

tillkommande pension af 2,400 kronor årligen, under sin

återstående lifstid från allmänna indragningsstaten åtnjuta

en tilläggspension af 600 kronor årligen från

och med månaden näst efter den, hvari han erhåller

afsked från nämnda kamrerartjänst.

56:o) Uti punkten 32 under tionde liufvudtiteln har Kungl. Maj:t Ang. ijensumer

föreslagit, att vid rikets allmänna kartverk anställda gravören Clas åt vid rikets

Evald Reinhold Berlin, rit- och koloreringsbitriidet Sofia Karolina Mana

Claesson samt vaktmästaren Carl Erik Jansson måtte från och med månaden gravören c.

näst efter den, hvarunder de afginge från sina respektive tjänstbefattningar

vid kartverket under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten ringtbiträdet

åtnjuta årliga pensioner af: Jferlin 2,800 kronor, Claesson 1,000 kronor

och Jansson 750 kronor. sou samt vakt
mästaren

C. E. Jansson.

Departementschefen liar till det i ärendet åberopade statsrådsproto- [32.]

kollet öfver jordbruksärenden den 31 december 1906 härom anfört följande.

»T underdånig skrifvelse den 12 sistlidne oktober har chefen för

rikets allmänna kartverk hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes i nådig

proposition föreslå Riksdagen att åt tre vid kartverket anställda personer

bevilja pensioner å allmänna indragningsstaten att utgå från och med

månaden näst efter den, i hvilken de varda från sina tjänster entledigade.

De personer, om hvilkas pensionering fråga sålunda väckts, äro gravören

Clas Evald Reinhold Herlin, rit- och koloreringsbitriidet Sofia Karolina

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Maria Claesson och vaktmästaren Carl Erik Jansson; och har kartverkschefen

för dem föreslagit följande pensionsbelopp, nämligen för gravören

Herhn 3,360 kronor, för biträdet Claesson 1,200 kronor, samt för vaktmästare!]

Jansson 800 kronor.

Gravören Herlin är född den 28 juni 1844 och således 62 år

gammal. Han har varit anställd vid topografiska kåren och generalstabens

topografiska afdelning såsom fältmätare, ritare och gravör i öfver 44

år. I årligt arfvode för denna sin tjänst åtnjuter han ett belopp af 2,200

kronor, hvarjemte lian enligt kartverkschefens uppgift genom betingsarbete

på extra tid för kartverkets räkning förskaffat sig eu inkomst

af 2,000 kronor årligen. Enligt vederbörligt läkarintyg måste han

emellertid pa grund af svåra njurblödningar och andra njurstensplågor

jämte yrsel, ledgångssmärtor och nedsatt synförmåga anses oförmögen

att utföra arbeten såväl på fältet som å tjänstelokalen. Chefen för

kartverket har framhållit, att Herlin under hela sin tjänstgöringstid

inom kartverket nedlagt ett synnerligen plikttroget arbete, i all synnerhet

pa fullkomnandet af gravyr och retuschering å de numera för reproduktion

af kartorna använda heliogravyrplåtarna, hvarvid lian äfven

gjort eu del uppfinningar, afseende tids- och kostnadsbesparing. På

grund häraf och då Herlins arbetsförmåga numera vore till den grad

nedsatt, att han ej längre kunde påräknas för stadigvarande arbete

inom kartverket, har kartverkschefen ansett fullt skäl föreligga för

beredande af pension åt Herlin till belopp, som skäligen syntes böra

sättas till SO procent af hans ofvanberörda årsinkomst.

Biträdet Claesson, som är född den 14 april 1840 och således 66

ai- gammal, har alltsedan år 1863, eller under 43 år, varit anställd, först

såsom gravör vid ekonomiska kartverket och, efter detta verks införlifvande

med rikets allmänna kartverk, vid det sistnämnda samt därunder

företrädesvis utfört transporterings- och ritarbeten. Under denna

tjänstgöring har hon, enligt hvad i förevarande underdåniga skrifvelse

vitsordats, städse ådagalagt punktlighet och samvetsgrannhet. I årligt

arfvode åtnjuter hon 1,500 kronor, men saknar hon, som enligt vederbörligt

läkarintyg på grund af arterioskleros och allmän kraftnedsättning

är i behof af hvila och frihet från arbete, medel att försörja sig

på sin ålderdom.

Vaktmästaren Jansson, som är född den 28 mars 1836 och således

70 år gammal, har varit anställd i kartverkets tjänst alltsedan år 1871

eller i 35 år. Under denna tid har han, enligt kartverkschefens vitsord,

städse ådagalagt ett plikttroget och hedrande uppförande, till erkännande

hvaraf honom tilldelats medaljen i silfver med inskrift: »för nit

s. 189 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

189

och redlighet i rikets tjänst)''. Han uppbär i årligt arfvode 1,100

kronor. Enligt vederbörligt läkarintyg lider han af dubbelt ljumskbråck

samt kronisk biåskatarr och kan af denna anledning icke längre

i tjänsten kvarstå.

Till följd af nådig remiss har statskontoret den 22 sistlidne oktober

.yttrat sig i ärendet och därvid anfört, att statskontoret funnit hvad

kartverkschefen anfört och handlingarna i ärendet för öfrigt innehålla

utgöra giltiga skäl för framställning till Riksdagen om beviljande af

pensioner till ifrågavarande befattningshafvare. Riksdagen hade vid flera

tillfällen, då omständigheterna varit ungefär likartade med dem, som i

nu föreliggande fall vore för handen, beviljat pensioner åt vid rikets

allmänna kartverk anställda personer, men hade därvid funnit pensionsbeloppen

böra bestämmas, icke, såsom af kartverkschefen i nu förevarande

liksom i föregående dylika fall föreslagits, till fyra femtedelar

af vederbörandes aflöning, utan endast till två tredjedelar af densamma.

Det syntes därför statskontoret, som om äfven i detta fall enahanda

beräkningsgrund skäligen borde komma till tillämpning, så att pensionsbeloppen

blefve för gravören Herlin 2,800 kronor, för biträdet

Claesson 1,000 kronor samt för vaktmästaren Jansson 750 kronor.

Statskontoret har i anslutning härtill hemställt, att Kung! Maj:t i anledning

af förevarande framställning, måtte i nådig proposition föreslå

Riksdagen att åt ifrågavarande vid kartverket anställda personer bevilja

pensioner å allmänna indragningsstaten till följande belopp, att utgå

från och med månaden näst efter den, i hvilken de varda från sina

tjänster vid kartverket entledigade, nämligen: åt gravören Herlin 2,800

kronor; åt biträdet Claesson 1,000 kronor och åt vaktmästaren Jansson

750 kronor.

Af hvad i detta ärende förekommit torde vara utredt. att ifrågavarande,

vid rikets allmänna kartverk anställda personer, gravören Herlin,

biträdet Claesson och vaktmästaren Jansson äro oförmögna att på ett

tillfredsställande sätt sköta sina befattningar. Då Herlin, Claesson och

Jansson därjämte, som nämndt, uppnått hög ålder samt vitsordadt

blifvit, att de på ett samvetsgrann! och förtjänstfullt sätt skött sina

respektive befattningar, anser jag mig böra tillstyrka, att pensioner

varda dem tillförsäkrade med de belopp och på det sätt statskontoret

föreslå git.»

Emot de uti förevarande punkt af Kungl. Maj:t föreslagna pensioner

till gravören Herlin och koloreringsbiträdet Claesson bär utskottet

icke haft något att erinra.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ang. en inom

Andra Kammaren

vackt

motion.

Ang. pension

för förre, kontrollanten

hos

öfverintendtnitämhetet

J. Nordqvist.

[33].

19.0 Statsutskottets Utlåtande ■!S:o It.

Hvad åter angår pension åt vaktmästaren Jansson, har utskottet

på de under punkt 52:o) här ofvan anförda skäl ansett denna pension

böra bestämmas till 600 kronor.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen må på det sätt bifalla förevarande

framställning, att Riksdagen beslutar, att vid rikets

allmänna kartverk anställda gravören Clas Evald

Reinhold Herlin, rit- och koloreringsbiträdet Sofia

Karolina Maria Claesson samt vaktmästaren Carl Erik

Jansson må från och med månaden näst efter den.

hvarunder de afgå från sina respektive tjänstbefattningar

vid kartverket, under sin återstående lifstid å

allmänna indragningsstaten åtnjuta årliga pensioner

af: Herlin 2;800 kronor, Claesson 1,000 kronor samt

Jansson 600 kronor.

57:o) Uti en inom Andra Kammaren af herrar J. J. Byström och

J. M. Juhlin väckt motion (n:o 105) har föreslagits, att Riksdagen ville

bevilja aflidne kommissionslandtmätaren Erik Noréns änka Ida Norén,

född Törnblom, ett årligt understöd af 400 kronor att till henne utgå

från den 1 juli 1907, så länge hon lefde ogift.

Beträffande hvad motionärerna anfört till stöd för ifrågavarande

framställning får utskottet hänvisa till själfva motionen.

Af det skäl, bland andra, att änkan Noréns man varit erbjuden

att ingå uti den år 1863 bildade civilstatens pensionsinrättning, men

afböjt ett sådant erbjudande, har utskottet ansett sig böra hemställa.

att förevarande motion icke må vinna Riksdagens

bifall.

58:o) Uti punkten 33 under tionde liufvudtiteln har Kungl. Maj:t

föreslagit, att förre kontrollanten hos öfverintendentsämbetet Johan

Nordqvist måtte under sin återstående lifstid å allmänna indragnings
-

s. 191 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

191

staten uppbära en årlig pension af 1,200 kronor, ätt utgå från och

med månaden näst efter den, med hvilken Nordqvist upphörde att vara

hos öfverintendentsämbetet anställd, eller från och med maj månad 1906.

Statsrådet och chefen för finansdepartementet anförde vid detta

ärendes föredragning i statsrådet följande:

»I underdånig skrifvelse den 18 sistlidne september har öfverintendentsämbetet

gjort framställning om beredande af pension åt förre

kontrollanten hos ämbetet Johan Nordqvist; och har till stöd härför

anförts följande:

År 1886 hade öfverintendentsämbetet beslutit att tillsätta en särskild

kontrollant öfver de årligen förekommande reparationsarbetena

med mera vid kronans under ämbetets inseende ställda hus och byggnader

i liufvudstaden, hvilken befattnings innehafvare, enligt af ämbetet

utfärdad instruktion skulle hafva att under den tid af året — från

och med maj till och med oktober — då arbetena enligt de årliga

generalförslagen rörande reparationer och underhåll vid omförmälda

statsegendomar företrädesvis påginge, ägna sin tid uteslutande åt tillsynen

däröfver; att, därest äfven å annan tid af året arbeten af nu

nämndt slag förekomme — hvilket esomoftast inträffade — öfvervaka

äfven dessa; att omedelbart efter emottagande! granska de af de utaf

ämbetet för arbetena i fråga antagna bygg- och handtverksmästare

hvar fjortonde dag till ämbetet inlämnade dagnotor öfver utförda arbeten,

äfvensom att, om så befunnes nödigt, verkställa kontrollmätningar;

att hvarje helgfri dag under förstnämnda tid af året klockan

1—2 på dagen tillstädeskomma på ämbetets lokal för afgifvande af

rapporter och mottagande af tjänsteuppdrag; att tillse, att icke något

extra arbete, som ej blifvit i behörig ordning medgifvet, bringades till

verkställighet, lämna nödiga upplysningar vid upprättande af arbetsoch

kostnadsförslag eller granskning af räkningar, hålla hand däröfver,

att eldfara, åverkan eller annan skada icke tillfogades ifrågavarande

byggnader genom arbetsfolks förvållande, och ofördröjligen göra vederbörlig

anmälan, om några handtverkare icke fullgjorde sina åligganden;

samt att i öfrig t ställa sig till noggrann efterrättelse de föreskrifter,

som kunde kontrollanten meddelas af därtill berättigade förmän.

Innehafvare!! af befattningen skulle årligen utses vid föredragning

inför öfverintendentsämbetet af Ivungl. Maj:ts nådiga beslut om

fastställelse af löpande års generalförslag för ett år i sänder, räknadt

från den 1 maj. Det arfvode, som för samma befattning af ämbetet

bestämts och som utanordnats från den i generalförslaget beträffande

s. 192 Kontrollera mot PDF

192 Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

husen i Stockholm upptagna post till »arfvoden åt biträdande tillsyningsmännen

vid de publika byggnaderna» ro. m. — alltså från det

ordinarie statsanslaget till byggnader och reparationer — hade utgått

till och med år 1899 med 2,000 kronor och sedermera med 2.500

kronor, allt efter år räknadt.

Till förste innehafvare af denna befattning hade ämbetet den 20

aprd 1886 utsett förbemälde Nordqvist, hvilken sedermera af ämbetet

år efter år omvalts ända tills nästlidet år, då sjukdom hindrat honom

att vidare kunna åtaga sig befattningen.

Nordqvist, hvilken vore född den 3 oktober 1855, hade, efter att

hafva från sitt trettonde till sitt sjuttonde år sysslat med byggnadssnickeriarbete,

under ett och ett hälft år varit af drätselkammaren i

Härnösand anställd såsom förman vid stadens kajbyggnader och gatuarbeten,

hvarefter han den 24 augusti 1875 vunnit inträde vid tekniska

elementarskolan i Örebro, därifrån han efter genomgången kurs utskrifvits

den 4 juni 1878. Efter denna tid hade han sysselsatt sig med

privat byggnadsverksamhet, jämväl med uppgörande af ritningar och

dylikt till år 1885, då han antagits till stadsbyggmästare i Växjö ock

till kontrollant öfver därstädes då förestående arbeten med uppförande

af läroverksbyggnad. Vid dessa befattningar hade Nordqvist kvarstått,

till dess han, på sätt förut sagts, antagits till kontrollant hos öfverintendentsämbetet.

Nordqvist — som sedan år 1890 vore gift med Judit Sofia Elisabeth

Hammarström, född den 4 augusti 1859, och i sitt äktenskap

ägde fyra barn, dottern Anna Elisabet, född den 26 juli 1894, sonen

Sven Johan, född den 5 juli 1895, dottern Malvina Johanna, född den

6 november 1896 och sonen Gustaf Magnus, född den 19 januari 1899

- hade under den långa tid af 20 år, han hos ämbetet innehaft sin

jämförelsevis särdeles maktpåliggande och kräfvande befattning, städse

utfört sina tjänsteåligganden på ett om synnerligt nit, duglighet, ordning

och noggrannhet vittnande sätt och därigenom väsentligt bidragit

till ett samvetsgrant, ekonomiskt och i öfrigt tillfredsställande utförande

af de i hufvudstaden pågående, oftast i hög grad omfattande underhållsodi

reparationsarbeten, hvarför det vore med saknad ämbetet funnit

sig icke längre kunna påräkna Nordqvists biträde i den syssla, hvari

han ända från dess inrättande med framgång verkat.

Nordqvist, hvars hälsotillstånd de senare åren varit mindre godt.

hade nämligen, enligt hvad handlingarna bilagda, af professorn i nervsjukdomar

vid Karolinska mediko-kirurgiska institutet doktor F. Lennmalm

och intendenten vid Mörsils sanatorium — där Nordqvist under

s. 193 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o It.

193

de sista åren någon tid sökt bot — doktor T. Horney under nästlidne

augusti månad utfärdade intyg gåfve vid handen, träffats af kroniskt

ryggmärgslidande med delvis förlamning i extremiteterna, hvarigenom

han blifvit oförmögen till arbete och i hvilken sjukdom någon förbättring

icke vore att förvänta.

Under sådana förhållanden och då Nord qvist med den skäligen

måttliga aflöning, han från ämbetet uppburit, icke, efter hvad för

ämbetet upplysts, kunnat, äfven fastän han varit i tillfälle att dels

inom ämbetet för arbete, som icke tillhört hans befattning, dels ock

utom ämbetet förskaffa sig någon, i allt fall ingalunda betydande biinkomst,

med sin tillväxande familj och alltjämt stegrade lefnadskostnader

göra några besparingar, hade öfverintendentsämbetet ansett det

såsom en bjudande plikt att, då nu sjukdom hindrade Nordqvist att

kvarstå i den statens intressen berörande befattning, åt hvilken han

agnat sina bästa år, söka utverka det allmännas mellankomst till förhindrande

att Nord qvist, hans hustru och minderåriga barn skulle för

framtiden träffas af verklig nöd.

Med afseende å hvad sålunda anförts har öfverintendentsämbetet

i öfverensstämmelse med hvad Nordqvist hos ämbetet begärt, hemställt

att Kungl. Maj:t, i betraktande af Nordqvists relativt långa och förtjänstfulla

verksamhet samt af de ömmande omständigheter, hvari han

utan eget förvållande råkat, till Riksdagen aflåta nådig proposition om

beredande åt Nordqvist af en årlig pension till belopp, som med hänsyn

till de arfvodesförmåner, Nordqvist från för ämbetet tillgängliga statsmedel

uppburit, skäligen syntes kunna bestämmas till 1,200 kronor,

att utgå från och med månaden näst efter den, med hvilken Nordqvist

upphörde att vara hos ämbetet anställd, eller från och med maj

månad 1906.

Öfver ifrågavarande framställning har statskontoret afgifvit infordradt

underdånigt utlåtande, däri statskontoret tillstyrkt bifall till

samma framställning.

Lika med öfverintendentsämbetet och statskontoret anser jag hvad

i ärendet förekommit rörande Nordqvists arbete i statens tjänst och

hans af obotlig sjukdom föranledda oförmåga att vidare genom arbete

försörja sig och sin familj vara af beskaffenhet att böra föranleda åtgärd

till beredande åt honom af årligt understöd af statsmedel; i öfrig!

synes icke något vara att erinra mot det föreslagna pensionsbeloppet.»

Då utskottet icke haft något att erinra emot Kungl. Maj:ts ifrågavarande

förslag, hemställer utskottet,

Bih. till Riksd. Prof. 1907. 4 Samt. 1 Afd. 11 Höft.

25

s. 194 Kontrollera mot PDF

194

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Ang, en inom

Andra Kammaren

väckt

motton.

att förre kontrollanten hos öfverintendentsämbetet

Johan Nord qvist må under sin återstående lifstid å

allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

af 1.200 kronor, att utgå från och med månaden

näst efter den, med hvilken Nordqvist upphör att

vara hos öfverintendentsämbetet anställd, eller från

och med maj månad 1906.

59:o) Uti eu inom Andra Kammaren af herr C. A. Lindhagen

in. fl. väckt motion (n:o 19) har föreslagits, att Riksdagen ville åt

vaktmästaren hos Andra Kammaren Anders Petter Carlsson bevilja en

årlig pension af 600 kronor att från och med 1908 års början utgå

från allmänna indragningsstaten under lians återstående lifstid.

Till stöd för denna framställning hafva motionärerna anfört följande:

»Vaktmästaren hos Andra Kammaren Anders Petter Carlsson är

född den 28 september 1839 och således nu 68 år gammal. Han antogs

1882 i sin befattning och bär sedan tjänstgjort hos kammaren vid 25

lagtima och 3 urtima riksdagar. Dessutom har herr Carlsson varit

anställd som vaktmästare vid 24 statsrevisioner och vid de 5 senaste

kyrkomötena.

Naturligt är ju, att vid eu så hög ålder hälsa och krafter börja

svika, och hen- Carlsson har också af detta skäl, och då i synnerhet

hans hörsel betänkligt aftager, funnit sig icke kunna vidare än till

slutet af denna riksdag upprätthålla sin befattning till egen tillfredsställelse

och kammarens belåtenhet.

Under sådana förhållanden synes det ej vara annat än i sin ordning,

att Riksdagen beviljar denne sin tjänsteman efter hans långa plikttrogna

arbete eu pension till stöd för honom under hans återstående lifstid.

En ytterligare uppfordran därtill är, att herr Carlsson icke lios något

annat verk eller inrättning haft någon anställning, som berättigar honom

till pension från något annat håll. Tilläggas bör också, att herr Carlsson,

som sålunda är hänvisad att lefva på livad Riksdagen kan bevilja honom,

äfven har att underhålla sin år 1838 födda hustru, hvilken är särdeles

sjuklig och i behof af läkarvård.

Med hänsyn till hvad sålunda anförts och i betraktande af de

dyra lefnadskostnaderna nu för tiden synes oss pensionsbeloppet icke

gärna kunna sättas lägre än till sexhundra kronor.»

s. 195 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

195

Då Riksdagen vid pensionering af vaktmästare, hvilka varit anställda

hos Riksdagen, i förutvarande fall endast tillagt dem en pension af 500

kronor, och då särskilda omständigheter, hvilka kunna föranleda afvikelse

från denna princip, icke förebragts, får utskottet i anledning häraf och

med hänsyn till att vaktmästare hos Riksdagen endast en jämförelsevis

kort tid på året äro upptagna därstädes, hemställa

att Riksdagen må, i anledning af herr Lindhagens

med flere ifrågavarande motion, bevilja vaktmästaren

hos Andra Kammaren Anders Petter Carlsson eu årlig

pension af 500 kronor, att från och med 1908 års

början under hans återstående lifstid utgå från allmänna

indragningsstaten.

60:o) Uti en inom Första Kammaren af herr H. E. Montgomery £2

väckt motion (n:o 33) har föreslagits, att Riksdagen måtte besluta, att maren väch''.

yrkesinspektören Olof Wilhelm Sundells änka Charlotta Carolina Lovisa motion.

Sundell, född Didron, måtte från allmänna indragningsstaten uppbära en

fyllnadspension å 200 kronor under hvardera af åren 1906 och 1907

samt därefter, då ett från arméns nya änke- och pupillkassa utgående

pupilltillägg upphörde, 250 kronor årligen, så länge änkan Sundell i

sitt nuvarande änkestånd förblefve.

Beträffande hvad till stöd för motionen blifvit anfördt får utskottet

hänvisa till motionen.

Statskontoret har i ärendet afgifvit yttrande och därvid, bland

annat, anfört följande:

»Sökanden och hennes barn åtnjuta alltså på grund åt mannens

och lädrens delägareskap i arméns nya änke- och pupillkassa tran nämnda

kassa pension till regleraentsenligt belopp af för närvarande 690 kronor;

och detta belopp torde knappast kunna antagas vara i afsevärdare mån

lägre än det, som skulle utgått till änkan och de pensionsberättigade

barnen, därest Sundell såsom yrkesinspektör ägt delägarerätt i civilstatens

pensionsinrättning. Vid sådant förhållande och då den omständigheten,

att det utgående pensionsbeloppet jämte sökandens öfriga tillgångar befinnes

otillräckligt för familjens försörjning, icke i och för sig kan anses

såsom något för nu förevarande fall egendomligt, utan tvärtom lärer

vara det under dylika omständigheter oftast förekommande, samt då för

s. 196 Kontrollera mot PDF

196

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

öfrigt, enligt statskontorets åsikt, något synnerligen talande skäl för att

hos Riksdagen äska tilläggspension åt sökanden näppeligen torde kunna

anses hafva blifvit anfördt, finner sig statskontoret icke kunna tillstyrka

sådan åtgärds vidtagande.» ''

På de skäl statskontoret anfört, får utskottet hemställa,

att ifrågavarande motion icke må vinna Riksdagens

bifall.

Ang.

anslaget till

allmänna indragningsstaten.

[34.]

61;°) Kung!. Magt har i punkten 34 under tionde hufvudtiteln

föreslagit, att anslaget till allmänna indragningsstaten måtte höjas med

i jämnadt tal 111,958 kronor, eller från 2,291,924 kronor till 2,403,882

kronor.

Statsrådet och chefen för finansdepartementet har till statsrådsprotokollet

öfver finansärenden den 12 januari innevarande år anfört:

att förslagsanslaget till allmänna indragningsstaten vore i nu odlande

riksstat upptaget till 2,291,924 kronor. Utgifterna från detta

anslag hade i runda tal uppgått år 1901 till 2,157,300 kronor, år 1902

till 2,161,100 kronor, år 1903 till 2,230,300 kronor, år 1904 till 2,299,200

kronor och år 1905 till 2,403,800 kronor. Anslaget torde därför böra ökas

med ett belopp, som för jämnande af hufvudtitelns slutsumma upptoges

till 111,958 kronor, eller från 2,291,924 kronor till kronor 2,403,882: —

Lädes härtill anslaget till pensionsstaten....... » 2,210,931:_

skulle slutsumman af tionde hufvudtitelns ordinarie

anslag blifva ........................................................

kronor 4,614,813: —

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må i riksstaten för år 1908 höja

anslaget till allmänna indragningsstaten med 111,958

kronor, eller från 2,291,924 kronor till 2,403,882

kronor; dock med rätt för utskottet att vid uppgörande

af riksstaten för år 1908 i anslagets slutsumma vidtaga

den jämkning, som för jämnande af riksstatens

slutsumma kan finnas erforderlig.

s. 197 Kontrollera mot PDF

St&tsutsköttéts Utlutande N:o 11.

197

Extra anslag.

62:o) Med tillstyrkan af bifall till Kungl. Maj:ts uti punkten 85

under denna hufvudtitel gjorda framställning och med hänvisning till

det vid punkt l:o) här ofvan intagna utdrag af statsrådsprotokollet öfver

landtförsvarsärenden den 7 december 1906, hemställer utskottet,

att Riksdagen må å extra stat för år 1908 anvisa

ett förslagsanslag af 2,350,000 kronor, att användas

såväl till upprätthållande af arméns pensionskassas

egen pensionering med fastställda pensionsbelopp, mot

skyldighet för pensionskassan att afstå de för året

densamma tillkommande vederlag för de till statsverket

indragna rusthållsafgifterna, som ock till fyllnadspensioner

i enlighet med fastställda grunder för sådana

pensioners utgående.

Ang.

anslag till

upprätthållande

af

onnéns pensionering.

[35.]

63:o)

titeln gjorda

T enlighet med Kungl. Maj :ts i punkten 36 af tionde hufvudframställning

hemställer utskottet, afltlumrl
get

till pensio
att

Riksdagen må till förstärkande af det i 1907 änkor och

års riksstat uppförda anslag för bidrag till pensionering harn efter be~

af änkor och barn efter befäl och underbefäl med ^albefäl1 vfa

vederlikar vid armén på extra stat för år 1908 anvisa armén.

ett belopp af 1,187 kronor. [36.J

64:o) Uti punkten 37 af förevarande hufvudtitel har Kungl. Maj:t anslag för

föreslagit, att för tidigare pensionering af afskedadt indelt manskap, i tidigare penenlighet

med de af Kungl. Maj:t med 1905 års lagtima Riksdag bestämda a™kedac!t “Lgrunder,

måtte å extra stat för år 1908 anvisas ett förslagsanslag å äeu manskap.

50,000 kronor, att tilldelas Vadstena krigsmanshuskassa. ! 37.]

Enligt statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden den 7 december

1906 hade statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet rörande

detta föi-slag erinrat, hurusom 1905 års Riksdag i enlighet med Kungl.

Maj:ts därom gjorda framställning medgaf, att indelt manskap, som afskedades

efter minst 25 års tjänstetid, finge åtnjuta underhåll från

s. 198 Kontrollera mot PDF

198

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Vadstena krigsmanshuskassa med 36 kronor årligen, hvarjämte Riksdagen,

för pensionering af dylikt manskap, under tionde hufvudtiteln å extra

stat för år 1906 anvisade ett förslagsanslag å 50,000 kronor med benämning

»för tidigare pensionering af afskedadt indelt manskap», att

tilldelas krigsmanshuskassan.

Nästlidet års Riksdag beviljade för samma ändamål enahanda belopp

å extra stat för år 1907.

I underdånig skrifvelse den 13 november 1906 hade arméförvaltningen

å civila departementet anmält behofvet af samma anslag för år 1908.

Ang. en inom \ samband med punkt 37 under denna hufvn dtitel har utskottet

Araarm Utlekt förehaft till behandling en inom Andra Kammaren af herr C. F. Valdmotion.

quist väckt motion (n:o 79), deruti hemställts, att Riksdagen ville i

skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes snarast

möjligt låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till förbättrad

pensionering af såväl hädanefter afgående pensionsberättigadt som

ock redan pensioneradt indelt manskap vid armén.

Till stöd för sin framställning har motionären anfört följande:

»Från alla håll hafva gjorts eller göras framställningar om förbättrade

löne- och pensionsförhållanden på grund af alltjämt stegrade

lefnadskostnader. Riksdagen har ock i berömvärd grad antingen redan

behjärtat dessa framställningar, eller ock vidtagit åtgärder för åstadkommandet

af förbättringar härutinnan.

Några åtgärder för eu förbättrad pensionering af det indelta

manskapet vid armén, oaktadt äfven här ofvan nämnda skäl i icke

mindre grad förefinnas, hafva dock, om jag undantager den måttliga

förhöjning i gratialerna, som delvis ägde rum från och med 1901, icke

vidtagits. Emellertid uttalade Andra, Kammaren vid 1905 års lagtima

riksdag sina sympatier för en dylik förbättring, då kammaren mot

statsutskottets afstyrkande antog utan votering en i ämnet väckt motion,

n:o 133 »att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att

Kungl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag

dels till förbättrad pensionering af det indelta manskapet vid

armén, dels ock till förhöjning i de gratialer och ålderdomsunderstöd,

som enligt nu tillämpade grunder utginge till redan afskedadt manskap,

och i samband därmed utreda hvad utöfver för sådant ändamål redan

befintliga tillgångar, i såväl de under statskontorets som under de olika

regementsförvaltningarnas vård stående kassor och fonder, kräfdes af

statsmedel för en dylik förbättrad pensionerings fullständiga genomförande.

»

s. 199 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

199

De nu utgående pensionsbeloppen, rörande hvilka nu gällande

bestämmelser finnas angifna i af mig vid 1904 års riksdag väckt motion,

n:o 3, till hvilken jag hänvisar, äro enligt mitt förmenande allt för

små och otillräckliga.»

Utskottet har icke haft något att erinra emot hvad Kungl. Maj:t

i förevarande punkt 37 föreslagit.

Hvad beträffar herr Vahlquists motion, har utskottet, som ej

saknat medkänsla för den i motionen uttalade önskan särskild! i fråga

om beredande åt redan pensioneradt, äldre indelt manskap vid armén

af förbättrade pensionsvillkor, sökt utreda, om medel ur redan befintliga,

för hithörande ändamål afsedda kassor möjligen vore att tillgå;

och har utskottet i anledning däraf tagit kännedom om kassornas

ställning inom såväl »Vadstena krigsmanshusfond» som »Invalidhusfonden»

och »Beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond», den

sistnämnda på grund af samhörigheten med Vadstena krigsmanshusfond.

Kassornas behållning vid slutet af åren 1902—1905 framgår af

följande jämförande öfversikt:

Vadstena krigsmanshusfond.

Behållning

vid

1901

års slut ............

....... kronor

4,411,314: 79

d:o

1902

a:o ..........

........ 5?

4,419.622: 9 1

d:o

1903

d:o ............

........ J?

4,398,223: 59

d:o

1904

d:o ...........

........ J?

4,387,225: 07

d:o

1905

d:o ............

........

4,375,705: 14.

Invalidhusf''onden.

Behållning

vid

1901

års slut ............

....... kronor

2,952,620: 43

d:o

1902

d:o ............

........ ??

3,002.936: 43

d:o

1903

d:o ............

....... ??

3,051,435: 21

d:o

1904

d:o ...........

...... 5?

3,102,533: 09

d:o

1905

d:o ............

3,157,785: 77.

Bevaringsmankapets invalid-

och pensionsfond.

Behållning

vid

1901

års slut...........

........ kronor

1,764,843: 4 0

d:o

1902

d:o ............

........ ??

1,892,870: 33

d:o

1903

d:o ............

........ ??

2,019.134: 33

d:o

1904

d:o ............

2,154,245: 97

d:o

1905

eko

........

2,291.279: 69.

Utskottets

yttrande.

s. 200 Kontrollera mot PDF

200

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Ang.

beredande af

tillfälliga

understöd åt

afskedade

underofficerare

och vederlikar

vid armén.

De båda förstnämnda fondernas afkastning'' synes sålunda redan

vara tagen i anspråk. Detta torde visserligen icke vara fallet med

beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond, hvilken på grund af inflytande

räntor och bötesmedel visat eu ökning af omkring 130,000 kronor

årligen i medeltal under de fyra sista åren; men då denna fond är

ansedd »för dem af beväringsmanskapet, som under tjänstgöring erhållit

sådan skada, att de därigenom blifvit i mer eller mindre mån oförmögna

att sig med arbete försörja, samt för i krig aflidna beväringskarlars

änkor och barn», sä har utskottet icke ansett, att dess tillgångar

kunna för det af motionären åsyftade ändamålet användas.

Och då andra medel för sagda ändamål icke, efter hvad utskottet har

sig bekant, finnas tillgängliga, har utskottet icke ansett sig böra tillstyrka

förevarande motion.

Utskottet hemställer sålunda,

a) att Riksdagen må, för tidigare pensionering

af afskedadt indelt manskap, i enlighet med de af

Kungi.. Maj:t med 1905 års lagtima Riksdag bestämda

grunder, å extra stat för år 1908 anvisa ett förslagsanslag

å 50,000 kronor att tilldelas Vadstena krigsmanshuskassa;

samt

b) att herr Vahlquists ofvannämnda motion

icke må af Riksdagen bifallas.

65:o). Uti en den 19 april innevarande år afbiten proposition

(n:o 174) har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att å extra stat under

tionde hufvudtiteln för år 1908 uppföra ett förslagsanslag å 34,360 kronor

för utdelande af tillfälliga understöd åt afskedade underofficerare och

vederlikar vid armén under villkor, att understöd ej måtte tilldelas annan

än den, som styrkt sig vara i behöfvande omständigheter och före år

1902 erhållit afsked med pension från arméns pensionskassa eller, på

grund af punkt 8 i kungl. cirkuläret den 22 juni 1877, från allmänna

indragningsstaten, samt att i afseende å understödets belopp iakttoges,

att för den, hvilkens pension och fyllnadspension icke uppginge till

200 kronor, understödet icke måtte tillsammans med pensionen och

iyllnadspensionen öfverstiga 300 kronor, och att till annan pensionär

understöd icke måtte utgå med högre belopp än 100 kronor eller tillsammans

med pension och fyllnadspension öfverstiga 600 kronor.

s. 201 Kontrollera mot PDF

Statsutskottet» Utlåtande N:o 11.

201

Departementschefen har rörande denna fråga till statsrådsprotokollet

öfver landtförsvarsärenden ofvannämnda dag anfört följande:

»F. d. sergeanten och bataljonsadjutanten vid Första lifgrenadjärregementet

N. J. Nordstrand och fyrtiofem andra f. d. underofficerare

vid armén, hvilka erhållit afsked med pension, beräknad efter lägre

lönebelopp än de nu för underofficerare bestämda, hafva i underdånighet

anhållit, det Kungl. Maj:t täcktes bereda någon förbättring i deras

pensionsvillkor vare sig i form af ålders- eller dyrtidstillägg eller på

annat sätt. Till stöd härför hafva sökandena anfört, att dem tillkommande

pensioner, som utginge till en hvar med 510 kronor eller mindre

belopp årligen, vore med hänsyn till de alltjämt stegrade lefnadskostnaderna

otillräckliga för tillfredsställandet af deras oundgängligaste

behof, samt att många af dem i följd af hög ålder vore oförmögna att

genom eget arbete bidraga till sin bärgning och därför vore uteslutande

hänvisade till den obetydliga pensionen för eget och i många fall jämväl

för en åldrig makas uppehälle.

Samtliga arméfördelningscheferna, militärbefälhafvaren på Gottland

och chefen för fortifikationen, hvilkas yttranden infordrats, hafva funnit

framställningen behjärtansvärd samt hafva, med tillstyrkan af bifall till

densamma, i allmänhet hemställt, att jämväl andra med sökandena likställda

pensionärer å gammal stat, hvilkas behof blefve styrkt, måtte

komma i åtnjutande af enahanda förmån.

Underdåniga utlåtanden i ärendet hafva jämväl afgifvits af direktionen

öfver arméns pensionskassa den 30 januari, af arméförvaltningen

å civila departementet den 5 februari och af statskontoret den 21 mars,

allt innevarande år.

Direktionen öfver arméns pensionskassa anser fullgiltiga skäl vara

för handen att påkalla Riksdagens medverkan för af hjälpande af sökandenas

behof. Under antagande att äfven andra med sökandena jämförliga

pensionärer, hvilka icke ägt tillfälle att förena sig med dem uti

den nu föreliggande ansökningen, komme att göra framställning i samma

syfte, har direktionen vid den utredning, som verkställts, tagit hänsyn

dels allenast till sökandena, dels ock till hela det antal pensionärer vid

armén, hvilkas årliga pension understiger det enligt nu gällande pensionsstat

lägsta pensionsbelopp för underofficerare eller 780 kronor,

därvid direktionen, som ansett, att någon pensionsökning ej bör ifrågakomma

utan att vederbörande styrkt sitt behof däraf, likväl, i saknad

af kännedom om pensionärernas ekonomiska förhållanden, funnit någon

reduktion af do såsom erforderliga beräknade beloppen ej kunna af

Bill. till Biksd. Prof,. 1907. 4 Samt. 1 Afd. IT Höft. 26

s. 202 Kontrollera mot PDF

202

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

direktionen vidtagas. För denna beräkning har direktionen på anförda

skäl förutsatt,

antingen (alternativ A.) att understödsbeloppet bestämdes så, att

detta tillsammans med vederbörandes pensionsbelopp utgjorde 780 kronor

eller sergeants af andra klassen pension efter nu gällande stater,

eller (alternativ B.) att en hvar af ifrågavarande pensionärer, oberoende

af innehafvande pensionsbelopp, i understöd erhölle 100 kronor

årligen.

Af det underdåniga utlåtandet bilagda tabeller framgår, att den

årliga kostnaden för de fyrtiosex sökandena, hvilken enligt alternativ

A. skulle uppgå till 14,300 kronor, enligt alternativ B. skulle utgöra

4,600 kronor, samt att, motsvarande belopp för samtliga den 31 december

1906 lefvande underofficerare med lägre pension än 780 kronor eller

tillhopa 384 stycken blefve respektive kronor 127,340 och 38,400.

Något hinder syntes direktionen e j förefinnas, för att det af Riksdagen

å riksstatens tionde hufvudtitel anvisade förslagsanslag för utbetalande

af fyllnadspensioner in. m., nu 2,350,000 kronor, för ifrågavarande

ändamål anlitades; och föresloge direktionen, att de tillskottsbelopp,

som kunde blifva för behöfvande pensionärer bestämda och som,

enligt direktionens mening, borde sökande beviljas endast för ett år i

sänder, finge till vinnande af enkelhet i förvaltningen och öfverskådlighet

i räkenskaperna på en gång för hela året tillställas sökande, hvilkens

behof direktionen funnit styrkt.

Arméförvaltningen har på grund af de för närvarande rådande

dyra lefnadskostnaderna funnit en förbättring i pensionen vara af behofvet

synnerligen påkallad för underofficerare med pensioner, ej öfverstigande

600 kronor. Beträffande beloppet har aiméförvaltningen anslutit

sig till hvad dii-ektionen öfver arméns pensionskassa enligt alternativ

B. framställt, hvarigenom pensionsförstärkningen närmast blefve

likställd med dyrtid stillägg. Arméförvaltningen ansåge, i likhet med

bemälda direktion, att ansökningar om understöd borde få af direktionen

pröfvas och beviljas för ett år i sändei*, samt att de för understödsbeloppen

erforderliga medel kunde utgå från omförmälda å extra

stat under tionde hufvudtiteln uppförda förslagsanslag, hvaremot arméförvaltningen,

i motsats till direktionen, hölle före, att understödet

borde utbetalas kvartaliter i samband med den ordinarie pensionen.

Jämväl statskontoret har funnit föreliggande fråga om beredande

åt åldriga f. d. underofficerare af något understöd vid styrkt behof vara

värd allt beaktande, men statskontoret kunde icke underlåta att framhålla,

hurusom åtskilliga andra grupper af f. d. statstjänare, hvilka

s. 203 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:0 U.

203

pensionerats efter andra grunder än dem, som i sådant afseende nu

vore gällande för motsvarande tjänstinnehafvare, äfven torde kunna

åberopa goda skäl för att komma i åtnjutande af förbättrade pensionsförmåner,

hvarför ett bifall till nu förevarande framställning sannolikt

komme att framkalla dylika ansökningar från annat håll. Vid sådant

förhållande syntes det statskontoret så mycket mera angeläget att,

därest någon förhöjning af de ifrågavarande pensionsbeloppen blefve

medgifven, åt denna förhöjning gifva formen af ett endast tillfälligt

understöd, hvars utbekommande gjordes beroende af pröfning utaf de i

hvarje särskildt fall förekommande omständigheter. A statskontorets

sida vore ej något att erinra mot, att denna pröfning anförtroddes åt

direktionen öfver arméns pensionskassa med iakttagande af de allmänna

grunder, som för understöds erhållande kunde varda fastställda.

I likhet med arméförvaltningen ansåge statskontoret, att det af

direktionen öfver arméns pensionskassa enligt alternativ A. framställda

förslaget, att understödet skulle bestämmas till sådant belopp, att detsamma

jämte innehafvande pension uppginge till 780 kronor, icke

borde läggas till grund för framställning till Riksdagen i detta ämne.

Men statskontoret kunde ej heller helt ansluta sig till arméförvaltningens

i hufvudsaklig öfverensstämmelse med direktionens enligt alternativ

B. gjorda hemställan, enär genom understödets bestämmande till lika

belopp för alla, oberoende af innehafvande pension, tillbörlig hänsyn

icke komme att tagas till de sämst lottade. Utgående därifrån, att

understödet borde i någon mån afpassas i förhållande till innehafvande

pensionsbelopp samt jämte detta utgöra minst 300 kronor och högst

600 kronor, ansåge statskontoret, att f. d. underofficer vid armén,

hvilken i pension åtnjöte mindre än 200 kronor, måtte kunna i understöd

bekomma hvad som erfordrades för fyllnad till 300 kronor, och

att den, som i pension uppbure 200 kronor eller däröfver, måtte kunna

erhålla understöd intill 100 kronor, dock så att högre understöd icke

måtte beviljas, än att detsamma jämte pension uppginge till högst

600 kronor. Därest alla de, som kunde komma i fråga till erhållande

af understöd, utgörande 355 stycken, skulle komma i åtnjutande af det

enligt denna grund högst medgifna understödet, skulle kostnaden belöpa

sig till 34,360 kronor.

Hvad slutligen anginge frågan om anvisande af erforderliga anslagsmedel,

syntes det statskontoret vara ur flera synpunkter lämpligast,

att för detta ändamål å extra stat under tionde hufvudtiteln uppfördes

ett särskildt förslagsanslag med benämning »tillfälliga understöd åt

afskedade underofficerare vid armén».

s. 204 Kontrollera mot PDF

204

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

I likhet med de myndigheter, som yttrat sig öfver den föreliggandeansökningen,

anser jag, att beaktansvärda skäl föreligga för vidtagande

af åtgärder till åstadkommande af förbättrade villkor ej allenast för

sökandena, i den män dessa visa sig vara i behof däraf, utan äfven,

under enahanda förutsättning, för andra med dem jämförliga f. d.

underofficerare, hvilka erhållit afsked före år 1902 och för sitt uppehälle

äro hänvisade endast till sina jämförelsevis små pensioner. På

de af statskontoret anförda skäl synes pensionsförstärkningen icke höra

utgå till andra pensionerade underofficerare än dem, hvilkas pensioner

understiga 600 kronor, hvarjämte den torde böra utgå och begränsas

i enlighet med de af statskontoret angifna grunder eller, med andra

ord, erhålla karaktären af endast tillfälligt understöd, att efter pröfning

i hvarje särskildt fall beviljas endast dem, hvilkas behof vore

styrkt, och för ett år i sänder.

Om alla pensionerade underofficerare med vederlikar, om hvilka

nu är fråga, visa sig vara i behof af understöd och sålunda erhålla

sådant, skulle, enligt de af statskontoret föreslagna grunder, understöd

komma att utgå till följande antal pensionärer med nedanstående

belopp, nämligen:

2

med

pension

af

75

kronor

med

225

— ........................ 450

—

o

ö

»

»

120

>

»

180

— ........................ 540

__

13

>

»

180

>

>

120

— .......... 1 560

11

>

»

»

200

»

>

100

— ........................ ! J00

_

13

»

»

300

»

100

— ........................ 1,300

—

105

»

>

»

360

»

»

100

— ...................... 10.500

—

9

• »

»

»

400

J»

»

100

— ........................ 900

_

10

»

>

»

500

»

100

— ....... 1 000

189

«

»

»

510

»

»

90

— ....................... 17.010

—

Summa kronor 34,360

Bland det uppgifva antalet pensionärer förekomma jämväl sådana,

som på grund af bestämmelsen i punkt 8 af nådiga cirkuläret den 22

juni 1877, angående pensioneringen af arméns befäl och underbefäl

m. in., erhålla pension från allmänna indragningsstaten. Något skäl

synes mig nämligen ej förefinnas att från ifrågavarande förmån undantaga

dessa, hvilkas afsked föranledts af lamhet, blindhet eller vansinne,

hvaraf de lidit under tre år, utan att anledning förefunnits, att de

skulle återvinna tjänstbarhet.

Vidkommande frågan om sättet för anvisande af erforderliga

medel, hafva, såsom nämnts, direktionen öfver arméns pensionskassa

s. 205 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande JS::o 11.

205

och arméförvaltningen föreslagit, att dessa efter Riksdagens medgifvande

skulle utgå från det å extra stat under tionde hufvudtiteln uppförda

anslaget »för upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering

med fastställda pensionsbelopp samt till fyllnadspensioner»; men som

dylika utgifter ej ingått i beräkningen af nämnda anslag, synes mig

lämpligare att för ifrågavarande understöd, hvilket, såsom redan framhållits,

skulle vara allenast''tillfälliga och beviljas för ett år i sänder,

hos Riksdagen äska ett särskildt anslag af förslagsanslags natur. Därest

dylikt anslag beviljas, lärer Kungl. Maj:t framdeles vilja meddela föreskrifter

i fråga om pröfningen af inkommande ansökningar om understöd

och sättet för utbetalning af sådant. >

Statsrådet och chefen för finansdepartementet, som var af annan

åsikt än öfriga statsrådets ledamöter, anförde till ofvannämnda statsrådsprotokoll

följande:

»Pröfningen af den jämväl ur principiell synpunkt ömtåliga frågan,

huruvida på grund af den föreliggande framställningen proposition skulle

till Riksdagen aflämnas, hade enligt min mening bort föregås af en

fullständig utredning rörande de följder, som, enligt hvad statskontoret

framhållit, otvifvelaktigt komma att af ett bifall till nu förevarande

ansökning framkallas. Då en sådan utredning ej för närvarande föreligger,

har jag ansett, att ansökningen under för handen varande förhållanden

ej bort till annan åtgärd föranleda, än att en dylik undersökning

bort igångsättas.»

1 sammanhang härmed bär utskottet till behandling lörehaft eu

inom Andra Kammaren af herr C. II. P. af Buren väckt motion (n:o 39),

däri föreslagits, att Riksdagen behagade bevilja ett förslagsanslag af

32,000 kronor för 1907 att ställas till direktionens för arméns pensionskassa

förfogande att användas till tilläggspensioner för detta år å 100

kronor stycket till sådana f. d. underofficerare och vederlikar, som

åtnjöte pensioner enligt gamla pensionsstaten.

1 fråga om de skäl, motionären anfört till stöd för sitt förslag,

får utskottet hänvisa till själfva motionen.

Beträffande Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning har utskottet

i likhet med statsrådet och chefen för finansdepartementet ansett, att frågan

om anslag från allmänna indragningsstaten för utdelande af tillfälliga understöd

åt afskedade underofficerare och vederlikar vid armén principiellt bort,

Ang, en inom

Andra Kammaren

väckt

■motion.

Utskottets

yttrande.

s. 206 Kontrollera mot PDF

206

Statsutskottets Utlåtande N:o It.

före framläggandet af proposition i ämnet, hafva varit föremål för en

fullständigare utredning, men, då å andra sidan en del af de pensionärer,

hvarom här är fråga, äro komna till hög ålder och i synnerligen stort

behof af någon ytterligare ekonomisk hjälp, har utskottet likväl ansett sig

i viss mån böra tillstyrka, att tillfälliga ålderdomsunderstöd tilldelas

äldre och behöfvande afskedade underofficerare och vederlikar vid armén.

Därvid har utskottet utgått från clet antagandet, att endast de,

hvilka erhållit pension enligt bestämmelser före regleringen af ifrågavarande

pensioner år 1878, böra ifrågakomma vid en dylik förhöjning

i pensionen.

Vidare har utskottet icke ansett vara af behofvet påkalladt att

höja pensionsbeloppen högre än till 400 kronor.

Då direktionen öfver arméns pensionskassa beräknat medelåldern

för samtliga den 31 december 1906 lefvande underofficerare med vederlikar,

pensionerade med lägre belopp än 780 kronor, till 65:9 3 år, har

utskottet låtit verkställa uträkning rörande medelåldern för dem, hvilka

utskottet anser böra kunna komma i fråga vid pensionsförhöjning och

därvid funnit densamma utgöra 83: i år.

Fördelningen af pensionärerna, enligt utskottets förslag, komme

sålunda att blifva följande:

2

med

pension

af

75

kronor med 325: — = 650: —

o

O

11

11

11

180

„ ., 220: — = 660: —

5

11 *

11

11

200

„ „ 200: — = 1,000: —

12

11

11

11

300

„ „ 100: — = 1,200: —

Summa kronor 3,510: —

Då utaf här ofvau inberäknade pensionärer en del på grund

af lefnadsomständigheter icke torde blifva i behof af understöd, har

utskottet ansett sig kunna i rundt tal föreslå ett belopp af högst 3,000

kronor till ifrågavarande tillfälliga understöd.

Att å extra stat anvisa erforderligt belopp har utskottet icke

funnit lämpligt, utan får i likhet med direktionen öfver arméns pensionskassa

föreslå, att det å riksstatens tionde hufvudtitel anvisade förslagsanslaget

för utbetalande af fyllnadspensioner m. m., om 2,350,000

kronor, måtte få för ifrågavarande ändamål anlitas.

På grund af det anförda får utskottet hemställa,

att Riksdagen, med afslag å herr af Burens i

ämnet väckta motion, må på det sätt bifalla Kungl.

Maj:ts ifrågavarande proposition, att ett belopp af högst

s. 207 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

207

3.000 kronor må från det under riksstatens tionde

hufvudtitel anvisade förslagsanslag för utbetalande af

fyllnadspensioner in. m. utgå till utdelande af tillfälliga

understöd åt afskedade underofficerare och

vederlikar vid armén under villkor, att understöd ej

må tilldelas annan än den, som styrker sig vara i

behöfvande omständigheter och före kungl. cirkulärets

angående pensionsreglering för armén den 22 juni

1877 trädande i kraft tillträdt pension och fyllnadspension

under 400 kronor, samt att berörda understöd

icke må, pension och fyllnadspension inberäknad, öfverstiga

detta belopp.

66:o) Uti punkten 38 under tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t

föreslagit Riksdagen att för bestridande af de extra pensionsafgifter,

hvilka på grund af § 8 i reglementet för folkskollärarnas pensionsinrättning

nu utginge eller till följd af de al 1906 års Riksdag beslutade

eller nu föreslagna ändrade bestämmelser om delaktiglietsbeloppen i

nämnda inrättning komme att utgå, på extra stat för år 1908 under

riksstatens tionde hufvudtitel bevilja ett förslagsanslag å 20,000 kronor.

Departementschefen har till statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden

den 12 januari innevarande år i detta ärende anfört följande.

»I § 8 af reglementet för folkskollärarnas pensionsinrättning, sådan

denna § lydde, innan den genom nådiga kungörelsen den 14 september

1906 erhöll sin nuvarande affattning, var stadgadt, att därest pension

skulle blifva folkskollärare tillagd, innan skolområdet eller skoldistriktet

för den lön, efter hvilken delaktighet i pensionsinrättningen med afseende

å hans tjänst innehades, erlagt så många årsafgifter, som motsvarade

de ordinarie tjänstår, skolläraren enligt stadgandena i §§ 15 och 17 för

erhållande af pension måste äga, skulle skolområdet eller skoldistriktet

vara förbundet att gälda beloppet af de bristande årens utgifter, dock

efter afräkning af det belopp, som för en lägre lön under högst lika

många år möjligen kunde vara erlagdt, på det sätt, att årligen, ifrån

det pensionen började utgå, extra pensionsafgift till lika belopp med

den i § 7 bestämda skulle erläggas, intill dess pensionsinrättningen

därigenom blifvit till fullo godtgjord för bristen, dock att, därest

pensionstagaren under tiden doge eller förlorade sin pensionsrätt, denna

extra pensionsafgift komme att upphöra med den månad, då detta inträffat.

Extra

pensionsafgifter

till folkskollärarnas

pensionsinrättning.

[38.]

s. 208 Kontrollera mot PDF

208

Statsutskottets Utlåtande N:o It.

I sammanhang med sitt beslut i anledning af Kungl. Maj:ts

proposition den 13 januari 1906 angående lönereglering för lärare vid

folkskolor m. m. beslöt Riksdagen på grund af väckt motion, att frän

och med den 1 januari 1907 de extra pensionsafgifter, hvilka på grund

af § 8 i nyssnämnda pensionsreglemente då utginge eller till följd af den

föreslagna löneregleringen komme att utgå, skulle erläggas af statsmedel,

och beviljade Riksdagen för sådant ändamål på extra stat för år 1907

ett förslagsanslag under riksstatens tionde liufvudtitel af 20,000 kronor.

I nådig proposition den 31 december 1906 angående ändrade

bestämmelser rörande högre folkskolor har Kung!. Maj:t föreslagit

Riksdagen, att delaktighetsbeloppen för lärarpersonalen vid nämnda

skolor i folkskollärarnas pensionsinrättning måtte höjas från 1,000

kronor till 2,400 kronor för manlig lärare och till 2,000 kronor för

kvinnlig lärare; och i det under näst föregående punkt upptagna ärende

har jag hemställt om framställning till Riksdagen om beredande af

högre pensioner för lärare och lärarinnor i läsämnen vid folkskoleseminariernas

öfningsskolor därigenom, att delaktighetsbeloppet i folkskollärarnas

pensionsinrättning höjes för manlig lärare från 1,350 till

2,600 kronor och för kvinnlig lärare från 1,200 kronor till 2,000 kronor.

De skäl, som föranledde 1906 års Riksdag att fatta sitt nyssnämnda

beslut angående de extra pensionsafgifternas erläggande af

staten, synas mig äfven gälla beträffande de extra pensionsafgifter, som

torde komma att utgå, därest de föreslagna bestämmelserna rörande

lärarpersonalen vid högre folkskolor äfvensom vid seminariernas öfningsskolor

vinna Riksdagens bifall. Då nu ifrågavarande lärarpersonal är

ganska fåtalig i förhållande till öfriga delägare i pensionsinrättningen,

torde det förslagsanslag, som bör af Riksdagen äskas för år 1908, icke

behöfva sättas till högre belopp än för år 1907, eller 20,000 kronor;

och lärer anslaget äfven för år 1908 böra anvisas på extra stat.»

Då utskottet icke haft något att erinra mot hvad Kungl. Maj:t

i omförmälda afseende föreslagit, får utskottet hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må

af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 17 maj 1907.

På statsutskottets vägnar:

HUGO TAMM.

s. 209 Kontrollera mot PDF

[Kartongblad.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

209

Reservationer:

vid punkt 4 (angående väckt motion om skrifvelse till Kungl.

Maj:t angående rätt till ålderdomsunderstöd för vissa vid folk- och

småskolor anställda icke ordinarie lärare och lärarinnor i öfningsämnen

och slöjd):

af herrar E. Hammarlund och K. Starbäclc, som yrkat, att utskottet

måtte hemställa,

att Riksdagen, med anledning af herrar Johansson^

och von Schéeles ifrågavarande motion, måtte i

skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t

täcktes låta utreda, på hvad sätt och under hvilka

villkor i öfrigt ålderdomsunderstöd må kunna beredas

sådana icke ordinarie lärare och lärarinnor vid folkoch

småskolor, hvilka äro anställda för undervisning

i öfningsämnen eller slöjd, och hvilkas tjänstgöring

uppgår till minst 20 timmar i veckan under den

fastställda årliga minimilästiden, samt därefter till

Riksdagen inkomma med den framställning i ämnet,

hvartill utredningen kan föranleda;

vid punkt 5 (angående väckt motion om skrifvelse till Kungl.

Maj:t angående lindring i villkoren för understöd från småskolelärares

m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt):

af herrar E. Hammarlund och K. Star bäck;

vid punkt 7 (angående beredande af pension åt lärarepersonalen

vid skolhemmet för blinda döfstumma i Vänersborg):

af herrar H. P. P. Tamm, I. Wvjk, H. B. Törnebladh, E. Hammarlund,

S. O. Nyländer och K. Starbäck, hvilka ansett, att utskottet bort

hemställa,

Bih. till Riksd. Prot. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 11 Höft.

27

s. 210 Kontrollera mot PDF

210

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

att hvad Kung].. Maj:t i förevarande utseende

föreslagit måtte af Riksdagen bifallas;

vid punkt 8 (angående pensionering'' af lärare vid folkhögskolor):

af herr E. Hammarlund, hvilken ansett, att utskottet bort hemställa,

a) att Riksdagen må medgifva delaktighet i

döfstumlärarnes pensionsanstalt samt i folkskollärarnes

änke- och pupillkassa för folkhögskollärarpersonalen

på villkor, bestämmelser och sätt, som Kungl. Maj:t

föreslagit, dock att för beräkning af tjänstår undervisningstiden

skall utgöra minst 20 veckor, samt

b) att Riksdagen etc. (lika med utskottet).

af herr C. J. Ödman, som ansett, att utsfottet bort hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande förslag måtte

oförändradt af Riksdagen bifallas;

vid punkt 9 (angående höjning af pension för lärarna i läsämnen

vid folkskoleseminariernas öfningsskolor):

af herr E. Hammarlund, som ansett, att utskottet bort hemställa,

att Kungl. Maj:ts under förevarande punkt gjorda

hemställan måtte oförändrad af Riksdagen bifallas;

vid punkt 13 (angående väckt motion om ökade pensioner åt daglönare

vid flottans stationer):

af herr J. T. Larsson, som yrkat, att utskottet måtte hemställa,

att herrar Martins och Lindhagens ifrågavarande

motion måtte af Riksdagen bifallas;

vid punkt 14 (angående rätt för ordinarie ämneslärare och ämneslärarinna

vid allmänt läroverk, folkskoleseminarium och högre lärarinneseminariet

att för erhållande af pension tillgodoräkna sig viss tjänstgöring

vid enskildt läroverk):

s. 211 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

211

af herrar H. P. P. Tamm, I. Wijk, H, B. Törnebladh och J. Ström

mot utskottets motivering;

af herrar E. Hammarlund och K. Starbäck, som yrkat, att utskottet

måtte hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning

måtte af Riksdagen bifallas;

vid punkt 15 (angående förhöjning af pensionsbeloppen från folkskolelärarnes

änke- och pupillkassa):

af herr E. Hammarlund, som ansett, att utskottet bort hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:t proposition,

måtte medgifva

ej mindre sådan ändring af gällande bestämmelser

rörande de från och med år 1908 från folkskollärarnas

änke- och pupillkassa utgående pensionsbelopp,

dels beträffande lärare vid folkskola, som är

delägare i kassan efter det för folkskollärare i lag

stadgade lönebelopp:

att, därest sådan delägare efterlämnade änka,

men icke barn, henne skall tillkomma i pension 25

procent eller en fjärdedel af den lön, för hvilken

vederbörande skoldistrikt i afseende å delägarens

egen pensionering vunnit delaktighet i folkskollärarnas

pensionsinrättning;

dels ock beträffande samtliga delägare i kassan:

att, där afliden delägare icke efterlämnat änka

utan endast barn, och barnen äro tre eller flera, som

till pension äro berättigade, de skola äga uppbära

hela beloppet af den för änka med barn bestämda

pension till lika fördelning dem emellan; och

att, där efter afliden delägare lefva endast två

barn, de skola äga till lika fördelning sig emellan

uppbära samma pension som änka utan barn;

än äfven att ifrågavarande ändrade bestämmelser

må, likaledes från och med år 1908, äga tillämpning

s. 212 Kontrollera mot PDF

212

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

äfven på pensioner, som dessförinnan blifvit till utgående

från änke- och pupillkassan bestämda;

vid punkt 35 (angående pension åt förre fortifikationsarbetaren

I). E. Svensson):

af herr J. I. Larsson, som ansett, att utskottet bort hemställa,

att Riksdagen, med anledning af Kungl. Maj:ts

ifrågavarande framställning och med bifall till herr Erikssons

omförmälda motion, må medgifva, att förre fortifikationsarbetaren

David Emanuel Svensson må under

sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension af 300 kronor, att utgå

från och med år 1906;

vid punkt 44 (angående understöd åt äldre behöfvande folkskollärare)

:

af herr E. Hammarlund, som ansett utskottet böra hemställa,

att Riksdagen, med bifall till herr Hammarlunds

motion måtte för år 1908 å allmänna indragningsstaten

anvisa ett anslag å 15,000 kronor att, enligt

de närmare bestämmelser Kungl. Maj:t kunde finna

godt meddela, användas

dels till understöd af högst 450 kronor åt sådana

äldre behöfvande folkskollärare, hvilka oförvitligt

skött sin tjänst men därifrån erhållit afsked före år

1867, och

dels till understöd med belopp, som tillsammans

med från folkskollärarnes pensionsinrättning utgående

pension uppginge till högst 450 kronor, åt sådana

äldre behöfvande folkskollärare, hvilka oförvitligt skött

sin tjänst men därifrån erhållit afsked med pension

före år 1892;

vid punkt 52 (angående pension för vaktmästaren P. Y. Pettersson):

af herr E. Hammarlund, som ansett, att utskottet bort hemställa,

s. 213 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

213

att Kung! Maj:ts förevarande framställning måtte

af Riksdagen bifallas;

vid punkt 57 (angående väckt motion om årligt understöd åt

kommissionslandtmätaren Erik Noréns änka Ida Norén, lödd 1 örnblom).

af herr J. J. Byström, som ansett, att utskottet bort hemställa,

att Riksdagen, med anledning herrar Byströms

och Juhlins motion, måtte bevilja aflidne kommissionslandtmätaren

Erik Noréns änka Ida Norén, född Törnblom,

ett årligt understöd af 200 kronor att till henne

utgå från den 1 juli 1907, så länge hon lefver ogift;

vid punkt 61 b) (angående väckt motion om skrifvelse till Kung!.

Maj:t i fråga om förbättrad pensionering af indelt manskap):

af herr J. T. Larsson, som ansett, att utskottet bort hemställa,

att Riksdagen måtte, med bifall till herr Wahlquists

motion besluta att i skrifvelse till Kungl. Magt

anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes snarast möjligt låta

utarbeta och. för Riksdagen framlägga förslag till förbättrad

pensionering af såväl hädanefter afgående

pensionsberättigadt som ock redan pensioneradt indelt

manskap vid armén.

Herrar friherre J. Gripenstedt och C. Persson hafva begärt få antecknadt,

att de icke deltagit i förestående lxufvudtitels slutbehandling

inom utskottet.

s. 214 Kontrollera mot PDF

214

Statsutskottets Utlåtande N;o 11.

Bil. Litt. A.

Allmänna indragningsstaten.

Ny anvisning.

Kamreraren vid eentralfängelset å Nya varfvet August Vilhelm

Gotthard Sundberg, lön.......................................................................

f. d. Envoyén grefve O. Stenbock, pension............................................

» Ministern C. Burenstam....................................................................

» Generalkonsuln grefve A. Cronhielm ............................................

Generalkonsuln G. Hegardts änka............................................................

Arbetarna vid Karlsborgs fästningsbyggnad: handräckningskarlen Karl

Alfred Svensson, stenhuggaren Adolf Fredrik Berg, sadelmakare^

Anders Gustaf Andersson, timmermannen Karl Johan Fredriks-!

son, vagnmakaren Anders Gustaf Pettersson, stalldrängarna Karl

Johan Andersson, Anders Gustaf Jansson och Karl Johan Isaks-;

son Harnesk samt handräckningskarlarna August Oden, Sven

Petter Björk, Karl August Bäckström, August Johansson Thor

och Gustaf Vallberg 300 kronor hvardera, pension ....................!

Kokerskan Maria Botilla Olsson, pension................................................

Sergeanten af första klassen vid Norrlands trängkår, fanjunkaren

Nils Thure Lundahl, pension............................................................

Regementsstallmästaren vid Lifgardet till häst friherre Fredrik Jakob

von Essen, pension, beräknad intill den 1 juli 1908 efter 1,200

kronor pr år ........................................................................................

: Extra tygarbetaren vid tygstationen i Kristianstad Nils Nilsson Lord

Arbetarna vid Karlsborgs fästningsbyggnad: muraren Lars Petter

Eriksson, stenhuggaren Karl Johan Eriksson, materialdrängen

Gustaf Larsson Stål och stenhuggaren Erik Johan Eriksson 300

kronor hvardera, pension ................................................................

i Fortifikationsarbetarna å Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning

Josef Bengtsson Lundgren och Per Magnus Frid samt maskinisten

Anders Svensson 300 kronor hvardera, pension ............................

Sergeanten af första klassen vid Gottlands infanteriregemente Carl

August Albin Nelson, pension ........................................................

Förvaltaren vid intendenturkåren, förrådsförvaltaren vid Upplands

artilleriregemente Ferdinand Vilhelm Hjelm, pension ................

Transport:

Kronor. 1 ö.

3,525 |~

6.000 j—

5.000 i—

3,200 -

800 —

3,900 ; —

300 !—i

900 i—

*) 1.200 ——

500 —

1,200 —

900 j—|

9001—;

1,000 j—

29,325 -

*) Pensionen skall från den 1 juli 1908 utgå med 975 kronor och från den 1 juli 1913 med

775 kronor.

s. 215 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

215

Transport

Regementspastorn Adolf Nicolaus Andreas Randel, pension................

Musiksergeanten af första klassen vid Andra lifgrenadjärregementet

Vilhelm Henrik Kindstrand, pension................................................

Musiksergeanten af första klassen vid Karlskrona grenadjärregemente

Carl Oskar Nylén, pension................................................................

Förre fortifikationsarbetaren David Emanuel Svensson, pension ........

Förre fortifikationsarbetaren Jonas Pettersson Bolin, pension............

Tryckeriföreståndaren vid sj ökarte verket Adolf Justus Aurell, pension;

Kontrollanten vid rikets hospitals- och asylbyggnader Axel Theodor,

Lignell, pension....................................................................................i

e. o. Landskanslisten vid länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län:

Johan Alfred Frykstedt, pension ....................................................

Förre afdelningsingenjören vid statens järnvägsbyggnader Carl Gustaf

Forselius, pensionsförhöjning ............................................................

Förre afdelningsingenjören vid statens järnvägsbyggnader Oscar Theo-i

bald Wilhelm Stanzén, pensionsförhöjning ....................................

Förre afdelningsingenjören vid statens järnvägsbyggnader Axel Henry1

Grundström, pensionsförhöjning ........................................................

Materialförvaltaren vid statens järnvägsbyggnader Axel Viktor Berg,;

pensionsförhöjning................................................................................

Bokhållaren vid statens järnvägsbyggnader K. M. Edbergs änka

Rosalie Teresia Josefina Edberg, född Rydberg, pension ............|

Förmännen och arbetarna vid statens järnvägsbyggnader: arbetaren;

Jakob Jonsson, förmännen Johan Håkansson och Alfred Rosenqvist,

smeden Johan August Johansson, arbetaren Johan Vilhelm Segermark,

förmannen Sven Johan Björkman, snickaren Lars Johans-;

son Hultin, förmannen Anders Fredrik Jonsson, smeden Gustaf

Vilhelm Johansson, arbetarna Carl Oscar Carlsson, Jon Jakobsson

och Johannes Johansson, stenarbetarna Magnus Niklasson och

Svante Hedberg, arbetarna Johan Eriksson och Anders Andersson,

förmannen Petter Olsson, arbetaren Per Axel Stjärna och sten-;

arbetaren Gustaf Albert Andersson Nystedt 300 kronor hvardera,

pension........................................................................................

Stenarbetaren vid statens järnvägsbyggnader Johan Anders Andersson,;

pensionsförhöjning ............................................................................i

Förmannen vid statens järnvägsbyggnader August Pettersson Juhlin,

gratifikation ........................................................................................

Förmännen och arbeta!na: förmannen Gustaf Karlsson, snickaren

Andreas Svensson Mehn, stenarbetaren Erik Evald Bergström!

samt förmännen Sven Persson, August Svensson och Edvinj

Andersson 325 kronor hvardera, gratifikation................................j

Transport

Kronor.

29,325

500

I

900 ! —

600

200

300

2,000

2,400

800 —;

900 —

1,200

1,200 i—

1,000 —

400 —

5,700 - 140 —

400 |—J

1,950 j49,

915 —

s. 216 Kontrollera mot PDF

216

Statsutskottets Utlåtande No 11.

Kronor.

o.

49,915

1,500

—|

1,500

—''

450

_;

4,900

1

1

18.000

-1

4,000

—

400

—

2,000

__!

207

-i

75

—!

161

—

121

—i

300

—

10,500

—’

600

1

.! eoo

3

*—

500

;—;

600

''—

2,800

—

. 1,000

!_

r 600

V

.1 1,200

i-

i 500

_

Transport

etarna Per August Bodin Frid, Henrik Andersson Lundblad, Adolf

Ferdinand Andersson, Elias Nicklasson och Sven Johan Månsson

Lönström 300 kronor hvardera, gratifikation.........................

etarna Sven Magnus Andersson, Per Martin Cederlund, Karl Au,

Andersson, Johannes Johansson, Sven Johan Skärm och .

Alfred Karlsson 250 kronor hvardera, gratifikation .............

pension ......................................................................................

Understöd åt f. d. folkskollärare, som tagit afsked före 1867

Ålderdomsunderstöd åt lärare och lärarinnor vid småskola eller n

folkskola samt biträdande och e. o. lärare och lärarimn

från tjänsten före utgången af år 1891 ...................................

Understöd åt äldre behöfvande flickskollärarinnor, förslagsanslag

Förestånderskan och instruktionsbarnmorskan vid barnmorskeund

visningsanstalten i Göteborg Carolina Magnusson, pension .......

Docenten i praktisk filosofi vid universitetet i Uppsala, profess

Hans Edfeldt, pension ...................................................................

Till pedagogien i Ålem .......................................................................

» en klockare i Södra Finnskoga församling...............................

Ersättning till kapellpredikanten i Mockfjärd, förslagsvis...............

Ersättning till pedagogien i Öregrund, förslagsvis ...........................

Förre teckningsläraren vid allmänna läroverket i Filipstad E

Nikolaus Jahnson, pension .....................................................;

och Carl Johan Callin 3,500 kronor hvardera........

Vaktmästaren vid folkskoleseminariet i Stockholm

Pettersson, pension ....................................................

Per

August Carlsson, pension..

Vaktmästaren vid högre allmänna läroverket i Karlstad

Nilsson, pension ............................................................;......

Akademikamreraren Oscar Gerhard Regnéll, tilläggspension

Rit
-

pension ........................................................................................

och koloreringsbiträdet vid rikets allmänna kartverk Sofia Karolina

Maria Claesson, pension ....................................................

Förre kontrollanten

pension .............

hos

Summa, 102,429 j
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bil. Litt. B. och. C.

Bih. till Riksd. Prof. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 11 Häft.

28

s. 218 Kontrollera mot PDF

218

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Bil.

Tabell öfver ordinarie anslagen under

1907 års riksstat

anslår:

Anvisning i

kontant: Pensions- och

Kronor. ! ö.

A. Pensions
-

112,286

148,337

Civilstatens pensionskassa. Rubriken uteslutes ur riksstaten............................

Till pensionering af civila tjänstinnehafvare, förslagsanslag (nytt)....................

Förvaltningsbidrag till en ny änke- och pupillkassa för civilstaten (nytt) ....

Arméns pensionskassa:

Ersättning för mistade löneinnehållningar .......................................................

Dito för nådårs- och begrafningshjälpsbesparingar ........................................

Bidrag till pensionering af änkor och barn efter befäl och underbefäl med

Ökas med ........................................................................................

T:Pt|

243,640

83,000

489,470

60,350

2,400

25.000

6,700

20.000

11,000

78,000

91,737

1,371,920

Vadstena krigsmanshuskassa ....................................................................................

Förhöjning i gratialen åt afskedadt manskap........................................................

Flottans pensionskassa:

Ersättning för mistade inkomster:

Till pensionsfonden ...........................................................................................

» gratialfonden...............................................................................................

Till pensionering af flottans befäl och underbefäl med vederlikar, förslagsTill

pensionering af flottans och lotsverkets gemenskap (däraf högst 9,030

staterna inrättade invalidstat), förslagsanslag................................................

Invalidhu.sfonden .......................................................................................................

För blesserade öfver- och underofficerare, reservationsanslag ............................

För gäldande af statens andel i kostnaden för pensionering af lasarettsläkare,

Bidrag till sjuksköterskors pensionering, förslagsanslag.......................................

Till bestridande af statens bidrag till pensionering af barnmorskor, förslagsTill

gäldande af kostnaden för förvaltningen af barnmorskornas pensionsanstalt,

Bidrag till handelsflottans pensionsanstalt, att af tullmedlen direkt utgå,

Bidrag till pensionering af änkor och barn efter lärare vid allmänna läroverk,

Ökas med................................................................................................................

s. 219 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande Ko 11.

219

Litt. B.

riksstatens Tionde hufvudtitel.

Förslag till blifvande

riksstat:

indragiiingsstaterna.

Anvisning i

kontant:

staten.

Kronor.

ö.

100,000 —

85,000 —

vederlikar vid armén, nuvarande belopp

.................... 4,640: —

.................... 28,080: —

115,617: —

1:187:— 116,804: —

149,524

243,640

83,000

............................................................................................ 36,320: —

............................................................................................ 16,650: — 52,970: —

anslag .................................................................................................... 270,000: —

kronor till den för daglönare å f. d. timmermans- och handtverks
-

förslagsanslag...................................................................

anslag...............................................................................

förslagsanslag, högst ...................................................

förslagsanslag ...............................................................

pedagogier, seminarier m. in. Nuvarande belopp ...

.. 166,500: —

489,470

60.350

2,400

25.000

6,700

20.000

11,000

78,000

.... 91,737: —

..... 3,521: —

95,258

Transport

1,399,342

s. 220 Kontrollera mot PDF

220

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

1907 års riksstat

anslår:

Anvisning i

kontant:

Kronor. [ ö.

■

1,371,920 —

40.000 —

14.000 ! —

672,866 I —

i

66,855 | —

j 6,000 ; —

S:gr! 2,171,641 I —

2,291,924 —

4,463,565 j —

Bidrag till pensionering af lärarinnor vid högre flick- och samskolor, förslags
Bidrag

till döfstumlärarnes pensionsanstalt, förslagsanslag ................................

Bidrag till folkskollärares pensionering. Nuvarande belopp ............................

Ökas med ................................................................................................................

Bidrag till folkskollärarnas änke- och pupillkassa. Nuvarande belopp..........

Ökas med ................................................................................................................

Bidrag till kungl. teaterns pensionskassor ............................................................

B. Allmänna

Till diverse föremål, förslagsanslag. Nuvarande belopp

Ökas med .........................................................................

s. 221 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

221

anslag

indragningsstaten.

Transport

... 672,866: —

7,226: —

Förslag till blif- vande riksstat:

Anvisning i

kontant:

Kronor.

1,399,342

40.000

14.000

680,092

71,497

6,000

Ö.

_

... 66,855: —

4,642: —

..........................

Säger

2,210,931

—

2,291,924: —

111,958: —

2.403,882

J

Summa

4,614,813

i

Bih. till Biksd. Prof. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 11 Häft.

29

s. 222 Kontrollera mot PDF

222

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Bil. Litt. C.

Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens

Tionde hufvudtitei.

Pensionsstaten.

För upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering med

fastställda pensionsbelopp samt till fyllnadspensioner, förslags-

Kronor.

ö.

1

anslag....................................................................................................

Till förstärkande af det i 1907 års riksstat uppförda anslag för

bidrag till pensionering af änkor och barn efter befäl och under-

2,350,000

befäl med vederlikar vid armén........................................................

1,187

—!

För tidigare pensionering af afskedadt indelt manskap, förslagsanslag

Till extra pensionsafgifter till folkskollärarnas pensionsinrättning,

50,000

förslaqsanslag........................................................................................

20,000

—

Summa

2,421,187

_

STOCKHOLM, 1SAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1907.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.