Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till bestridande af kostnader för en tullbehandlingsoch upplysning sby rå inom generaltullstyrelsen.
1907-05-03 · 19 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 19 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1907:117, Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till bestridande af kostnader för en tullbehandlingsoch upplysning sby rå inom generaltullstyrelsen.
Dokumentets text
Statsutskottets Utlåtande N:o 117.
1
N:o 117.
Ank. till Riksd. kansli den 3 maj 1907, kl. 5 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
anslag till bestridande af kostnader för en tullbehandlings-
och upplysning sby rå inom generaltullstyrelsen.
(2:a U. A.)
I en till Riksdagen aflåten, till statsutskottets förberedande behandling
öfverlämnad proposition (n:o 32) af den 1 sistlidne februari
har Kungl. Maj:t under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet
öfver finansärenden för samma dag föreslagit Riksdagen
att, under förutsättning af bifall till det i proposition nämnda daginnefattade
förslag till förordning angående rätt att hos generaltullstyrelsen
erhålla upplysning rörande tullbehandling af varor, afsedda
att till riket införas, till bestridande af kostnader för en tullbehandlings-
och upplysningsbyrå inom generaltullstyrelsen å extra stat
för år 1908 anvisa ett belopp af 36,750 kronor, att utgå direkt af
tullmedlen, med rätt för Kungl. Maj:t att låta förskottsvis under år
1907 utanordna en tredjedel däraf, eller 12,250 kronor.
Till förenämnda statsrådsprotokoll har departementschefen erinrat,
hurusom förevarande frågas upptagande på dagordningen hade sin
särskilda anledning i ett från Sveriges sida gjordt åtagande vid afslutandet
den 8 maj 1906 af handels- och sjöfartstraktaten med Tyska
riket. På sätt framginge af det vid traktaten fogade slutprotokoll, hade
nämligen svenska regeringen förklarat sig beredd att så snart som
Bih. till Biksd. Prof. 1907. 4 Samt. 1 Afd. 77 Höft. (N:o 117.) 1
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 117.
möjligt utfärda bestämmelser, hvarigenom det skulle möjliggöras för
varuimportör att på officiell väg erhålla bindande upplysning rörande
tnllbehandling af varor vid deras införsel till Sverige.
Frågan hade emellertid, såsom departementschefen vid anmälan
af ifrågavarande ärende den 12 sistlidne januari jämväl framhållit,
i annan ordning dragits under Kungl. Maj:ts skärskådande. I skrifvelse
den 25 maj 1906 hade nämligen Riksdagen anhållit, att Kungl. Maj:t
ville låta verkställa utredning rörande frågan om inrättandet inom
generaltullstyrelsen af en byrå för lämnande af upplysningar i fulltekniskt
afseende samt för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill utredningen
gåfve anledning. Vid anmälan den 20 juli 1906 af denna
Riksdagens skrifvelse fann Kungl. Maj:t godt uppdraga åt den af Kungl.
Maj:t den 22 därförutgångne juni tillsatta kommitté för revision af
gällande tulltaxa att verkställa den i Riksdagens ifrågavarande skrifvelse
omförmälda utredning äfvensom därefter afgifva underdånigt förslag
i ämnet.
Departementschefen har härefter vidare erinrat, att nämnda kommitté
med skrifvelse den 2 oktober 1906 till Kungl. Maj:t inkommit
med den anbefallda utredningen jämte förslag i ämnet äfvensom att
generaltullstyrelsen den 1 därpåföljde november afgifvit infordradt utlåtande
öfver samma förslag.
Tillit aa.:ekonunittén.
I berörda utredning och förslag har kommittén hvad beträffade
organisationen af den myndighet, som skulle äga att meddela upplysningar
af ifrågavarande slag, anslutit sig till den uppfattning, som
i frågan uttalats af Första Kammarens tillfälliga utskott och som
läge till grund för Riksdagens uttalande, nämligen att tullbehandlingstvister
och förfrågningar rörande varors tullbehandling borde handläggas
på en och samma byrå och följaktligen föredragas inför generaltullstyrelsen
af en och samme byråchef. Om vid en sådan anordning
hithörande ärenden skulle, såsom sannolikt vore, komma att
befinnas utgöra en så betydande arbetsbörda, att ärenden af annan
innebörd ej hunne handläggas å denna byrå, kunde detta endast
blifva till fördel för den nya institutionen, enär vid tillsättande af
ifrågavarande byråchefstjänst hufvudsaklig hänsyn då kunde tagas
till vederbörandes tulltekniska utbildning. Enligt kommitténs uppfattning
vore det nämligen ett oeftergifligt villkor för att den nya institutionen
skulle blifva till väntadt gagn, att den tulltekniska sakkunskapen
städse kunde förutsättas vara på ett fullt tillfredsställande sätt repre
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 117.
3
senterad å ifrågavarande byrå. Under förutsättning härjämte, att till
byråchefens biträde anställdes erforderligt antal väl utbildade underordnade,
syntes man ock kunna antaga, att packhusinspektionen i Stockholm
icke behöfde annat än undantagsvis tagas i anspråk för utredning
af till generaltullstyrelsen hänskjutna tullbehandlingsfrågor, utan
att inspektionen kunde få mera odeladt ägna sig åt sin egentliga uppgift,
att vara tullbehandlingsmyndighet i första instans i Stockholm.
Kommittén ansåge sig vidare böra särskildt betona vikten däraf,
att chefen för sagda byrå komme att stå i erforderlig beröring med
landets näringslif för att, när helst sakkunnigt utlåtande från näringsidkarnas
krets vore påkalladt vid pröfningen af en tullbehandlingsfråga,
han kunde vara i tillfälle att införskaffa detsamma från i sådant hänseende
mest lämplig person.
I fråga om byråns arbetssätt i öfrigt syntes detta böra ordnas i
så enkla och praktiska former som möjligt samt ärendena behandlas
med minsta tidsutdräkt, och alltså begärda upplysningar meddelas med
största möjliga snabbhet. Vidare syntes, i händelse begärd upplysning
icke kunde omedelbart lämnas, vare sig på den grund att teknisk
undersökning kräfdes eller af annan orsak, den frågande böra från
byrån erhålla underrättelse om uppskofvet äfvensom om skälet därför.
Beträffande härefter byråns personal har kommittén ansett sig
böra framhålla, att densamma i fråga om antal borde göras fullt tillräcklig
och att vid tillsättning af dithörande befattningar hänsyn borde
tagas till tullteknisk utbildning, så att jämväl de underordnade tjänstemännen
vore i varukännedom väl förfarna.
Jämväl hade kommittén ansett sig kunna förutsätta, att sådana
anordningar träffades, att af generaltullstyrelsen meddelade upplysningar
i tullbehandlingsfrågor likaväl som afgjorda tullbehandlingstvister
blefve, där de kunde anses äga någon betydelse ur tullbehandlingssynpunkt
bragta till samtliga vederbörande lokala myndigheters kännedom
samt på lämpligt sätt för allmänheten tillgängliggjorda.
I ofvanberörda utlåtande den 1 november 190G har generaltullstyrelsen,
som funnit, att den ifrågasatta byrån borde handlägga, jämte
ansökningar om upplysningar i tullbehandlingsfrågor, äfven vanliga
tullbehandlingstvister, förklarat, att styrelsen i likhet med kommittén
ansåge det sannolikt, att dessa ärenden komme att utgöra ett så
stort arbetskvantum, att förutom dem inga andra göromål borde åligga
byrån än vissa sådana, som stode i alltför nära sammanhang med byråns
Generaltull
styrelsen
-
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 117.
nyssnämnda egentliga arbetsområde, för att lämpligen kunna därifrån
undantagas. Styrelsen syftade härvid på de åtgärder, som i enlighet
med Kungl. Maj:ts skrifvelse till styrelsen den 25 november 1904
vidt.oges för beredande af tillfälle åt tulltjänstemän och betjänte att
vinna utbildning i tulltjänsten. I sådant syfte hade nämligen under
åren 1905 och 1906 varit anordnade föreläsningskurser i varukännedom
och därmed sammanhängande delar af mekanisk och kemisk teknologi,
hvarjämte understöd af ett å tullverkets omkostnadsstat uppfördt anslag
tilldelats vid annan tullförvaltning än de i Stockholm, Göteborg och
Malmö anställda tjänstemän och betjänte, som för utbildning i tulltjänsten
deltagit i göromålen vid tullförvaltningen i någon af dessa
städer. Då dylika åtgärder så godt som uteslutande afsåge vederbörandes
utbildning i packhustjänstgöring, således i varors tullbehandling,
ansåge styrelsen, att de göromål, som häraf föranleddes, vore af
natur att lämpligast höra ankomma på den nya byrån inom styrelsen.
Vidare borde naturligtvis å byrån handläggas ärenden angående tillsättning
af tjänster inom densamma, tjänstledighet, semester och afsked
för där anställda tjänstemän samt tjänstefel af samma tjänstemän.
Med inrättandet af den nya byrån, vid hvilken enligt generaltullstyrelsens
förslag skulle anställas, förutom en byråchef, en sekreterare,
två byråassistenter samt en registrator och aktuarie jämte nödig betjäning,
uppställde sig, yttrar generaltullstyrelsen vidare, själfmant det
spörsmålet, huruvida icke — med hänsyn till den minskning i de
kanslibyråns tjänstemän åliggande göromål, som därigenom kunde uppkomma
— en eller flera af de nya tjänsterna skulle kunna erhållas
genom öfverflyttning från kanslibyrån af därstädes nu anställda tjänstemän.
Enligt § 17 i den för styrelsen gällande instruktion af den
1 november 1878 ålåge det nämligen dessa tjänstemän — förutom
det biträde, kanslibyråchefen påkallade för handläggningen af de till
hans byrå hörande ärenden — följande göromål: dels förandet af
styrelsens protokoll, dels uppsättandet af alla de från styrelsen eller
dess byråer utgående expeditioner, till hvilka koncept icke aflämnades
af ledamöterna, äfvensom, sedan expeditionerna blifvit renskrifna och
undertecknade, deras afsändande eller utlämnande, och dels förandet af
diarier med register samt skyldigheten att dessa jämte styrelsens arkiv
och bibliotek i god ordning förvara. Då, enligt hvad förut anförts,
de göromål af nu nänmdt slag, som härrörde af till tullbehandlingsoch
upplysningsbyrån inkommande ärenden, skulle bestridas af därstädes
anställda tjänstemän, uppkomme gifvetvis någon lindring i de kansli
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 117.
5
byråns tjänstemän åliggande göromålen, i följd hvaraf en sådan öfverflyttning,
som nyss nämnts, tilläfventyrs kunde ifrågasättas.
Redan i skrifvelse till Kungl. Maj:t den 20 november 1899 med
förslag till stater för år 1901 hade, anför generaltullstyrelsen, styrelsen
framhållit, huruledes göromålen inom centralverket i synnerligen hög grad
tilltagit, och i detta afseende anfört, bland annat, att tillväxten i arbetsbördan
fallit icke minst på de å kanslibyrån anställda tjänstemännen,
hvilka sedan år 1879 utgjorts af, förutom byråchefen, en sekreterare,
en registrator och aktuarie samt två notarier, hvartill kommit till och
med år 1897 en och därefter två amanuenser. Efter att hafva lämnat en
jämförelse mellan antalet inkommande ärenden och utgående skrivelser
under åren 1879 och 1898, hade styrelsen i nyssnämnda skrifvelse
slutligen yttrat, att den minsta förstärkning af kanslibyråns arbetskrafter,
som enligt styrelsens åsikt kunde ifrågasättas, vore notarietjänsternas
ökning till samma antal som före år 1879, eller från två
till tre. I anledning af denna styrelsens hemställan uppfördes från
och med år 1901 å extra stat en notarietjänst å kanslibyrån.
Tullstatskommitte''n, som i sitt den 29 oktober 1902 afgifna
betänkande återgifvit hvad styrelsen i nyssberörda skrifvelse i nu
ifrågavarande afseende anfört, hemställde — under framhållande att
dessa skäl för ökning af arbetskrafterna å kanslibyrån än ytterligare
vunnit i styrka, i det att antalet koncept till styrelsens utgående
skrifvelse!’ och protokoll, hvilket stigit från 1,673 år 1879 till 3,525
år 1898, sedermera än ytterligare ökats och utgjort 3,808 år 1899,
3,723 år 1900 och 3,815 år 1901 — att den sålunda ä extra stat inrättade
notarietjänsten måtte uppföras å ordinarie stat. Af känd anledning
hade emellertid så ännu icke skett, utan vore tjänsten fortfarande
uppförd å extra stat.
Sedan den tid, då nu nämnda förstärkning af kanslibyråns arbetskrafter
vidtagits, både emellertid göromålen icke blott å denna byrå
utan äfven å styrelsens öfriga byråer i så väsentlig grad ytterligare
vuxit, att styrelsen sedan någon tid tillbaka varit betänkt på att, äfven
om icke nu föreliggande anledning till inrättande af en ny byrå inom
styrelsen förekommit, därom hos Kungl. Maj:t göra hemställan.
Denna ökning af göromålen hade, hvad beträffade kansli- och kameralbyråerna,
inträdt hufvudsakligen på grund af de nya stater för
tullverket och i sammanhang därmed utfärdade flera bestämmelser,
som med 1905 års ingång trädt i kraft. Men äfven å revisionsbyrån
hade en väsentlig ökning af göromålen gjort sig märkbar, såsom till
exempel i fråga om tullbehandlingsärenden och ansökningar om restitu
-
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 117.
tion i anledning af bestämmelserna i §§ 8 och 9 af tulltaxeunderrättelserna,
hvartill, efter 1905 års början, kommit ytterligare en grupp
restitutionsärenden, nämligen ansökningar om restitution af erlagda
skogsvårdsafgifter. Den förberedande behandlingen af nyssnämnda olika
slag af restitutionsärenden vore ofta synnerligen tidsödande.
Till belysning af nu omförmälda förhållanden meddelar styrelsen,
att antalet nummer i styrelsens diarium för inkommande ärenden, som
år 1879, eller det första året efter styrelsens nuvarande organisation,
utgjorde 3,995 och år 1898 7,117, uppgick
år
till
Däraf till handläggning å
kanslibyrån | kameralbyrån
revisions-
byrån
1880
4,132
1,586 1.346
1,200
1890
5,566
2,175 1,265
2,126
1895
6,540
2,183 1,268
3,089
1900
6,942
2,555 i 1.252
3,135
1905
8,622
3,426 j 1,554
3,642
Härvid vore dock att märka, att vissa grupper af likartade ärenden,
såsom: å kanslibyrån framställningar angående regleringen af tullverkets
stater, anmälningar om verkställda beslag med mera, å kameralbyrån
framställningar om ålderstillägg, ansökningar om fattigpensioner
och begrafningshjälp med mera samt å revisionsbyrån diverse rapporter
och förteckningar, upptagits under gemensamt, en gång för hela året upplagd!
nummer, äfvensom att sådant sammanförande under de senare åren
vidtagits i större utsträckning än tillförne varit vanligt, i följd hvaraf
ökningen i själfva verket vore större än blotta siffertalen utvisade.
Koncepterna till styrelsens utgående skrivelser och protokoll,
Indika, såsom af tullstatskommittén omförmälts, till antalet utgjort
1,673 år 1879 och 3,525 år 1898, hade under de i följande tabell
uppgifna år uppgått till däri upptagna antal.
Statsutskottets Utlåtande N:o 117.
7
År.
Antal
skrifvelser.
Däraf
efter föredragning å
kanslibyrån.
kameral-
byrån.
revisions-
byrån.
1880
1,672
1,099
250
323
1890
2,806
1,705
273
828
1895
3,129
1,657
215
1,257
1900
3,723
2,012
294
1,417
1905
5,140
2,695
510
1,935
Samtliga dessa skrifvelse!'' med undantag af dem, till livilka koncept
aflämnats af vederbörande byråchefer, hade uppsatts af kanslibyråns
tjänstemän, hvilkas arbete i denna del sålunda afsevärdt vuxit.
Då genom den nya byråns inrättande revisionsbyrån skulle befrias
från åtskilliga af de ärenden, hvilkas handläggning nu ankomme på
densamma, hade generaltullstyrelsen vidare funnit sig böra undersöka,
i hvad mån revisionsbyråchefens arbete därigenom komme att minskas.
Under år 1905 hade till styrelsen inkommit, för att å revisionsbyrån
handläggas, i rundt tal 450 klagomål öfver verkställd tullbehandling,
underställda tullbehandlingsfrågor och förfrågningar i sådana. Vidare
öfverlämnades under samma år till revisionsbyrån 71 nådiga remisser
och 34 ämbetsskrifvelser från statsdepartementen. Af dessa båda slag
af ärenden kunde omkring 50 antagas hafva varit af den beskaffenhet,
att deras handläggning skulle ankommit på tullbehandlings- och upplysningsbyrån,
därest densamma funnits inrättad. Med hänsyn därtill
att, utom tullbehandlings- och upplysningsfrågor, endast ett fåtal andra
ärenden syntes böra ankomma på sistnämnda byrås handläggning,
kunde sålunda antalet af de ärenden, som under nyssnämnda förutsättning
skulle under år 1905 hafva frångått revisionsbyrån, anslås till
högst 550. Då de till revisionsbyrån inkomna ärendena under år 1905
utgjort 3,642, skulle således återstått omkring 3,100, alltså mera än
två och en half gånger så många som under år 1880 och ungefär lika
många som under hvartdera af åren 1895 och 1900. Härtill komme,
att, då äfven kanslibyråns göromål i högst betydlig grad vuxit, någon
del däraf borde efter den nya byråns inrättande öfverflyttas till revisionsbyrån.
Härtill syntes företrädesvis böra väljas ärenden angående nederlags-
och transitorörelsen, livilka ärenden hittills i vissa fall handlagts
å kanslibyrån.
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 117.
Den minskning i göromålen å kansli- och revisionsbyråerna, som
genom inrättandet af en tullbehandlings- och upplysningsbyrå komme
till stånd, syntes sålunda icke blifva af så stor omfattning, att därigenom
under någon längre följd af år nyssberörda fråga om inrättandet af
ytterligare en byrå inom styrelsen kunde undanskjutas, särskildt om
hänsyn toges till ärendenas tendens att alltjämt växa till antal och
allmänhetens mer och mer stegrade anspråk på snabb expedition.
Af hvad nu anförts syntes det generaltullstyrelsen likaledes framgå,
att någon minskning af personalen å kanslibyrån icke kunde vidtagas.
Oaktadt tillkomsten af den å extra stat uppförda notarietjänsten hade
från och med år 1905 ytterligare en amanuensbefattning måst inrättas,
så att för närvarande å byrån funnes anställda tre amanuenser, hvilkas
arbete i ganska hög grad måst tagas i anspråk. Dessutom hade tidtals,
vid särskildt hopande af göromålen, tjänstgöring af extra biträden
mot särskild godtgörelse påkallats. Bortfallandet af de göromål, som
enligt hvad styrelsen förut anfört skulle tillhöra vissa tjänstemän å
den nya byrån, kunde därför i afseende å kanslibyråns personal
endast verka därhän, att en eljest nära förestående nödvändig förstärkning
af de ordinarie arbetskrafterna å byrån något längre kunde uppskjutas.
Hvad slutligen beträffade frågan, huruvida för den nya byråns
behof kunde anlitas någon af de hos styrelsen nu anställda fem vaktbetjänte,
anför styrelsen, att detta antal icke vore större än för närvarande
oundgängligen erfordrades för styrelsens och de nuvarande
byråernas räkning, i följd hvaraf den nya byråns behof af vaktbetjänte
måste tillgodoses genom inrättande af nya tjänster af ifrågavarande slag.
Generaltullstyrelsen, hvilken sålunda funnit hinder möta att vid
inrättandet af den nya byrån minska antalet tjänstemän å öfriga byråer,
har beträffande den nya byråns personal till en början framhållit, att,
då ingen erfarenhet funnes rörande den omfattning, i hvilken allmänheten
inom och utom landet kunde komma att begagna sig af
rätten att hos styrelsen erhålla upplysningar — om än, af åtskilliga
tecken att döma, det kunde anses sannolikt, att sådant komme att
ske i stor utsträckning — det förslag, styrelsen i nämnda afseende
framlade, ingalunda kunde göra anspråk på slutgiltighet. Därest emellertid,
såsom styrelsen ansåge sig hafva skäl antaga, byråns personal
icke omedelbart blefve uppförd på ordinarie stat utan vederbörande
tjänstinnehafvare endast erhölle förordnande att tills vidare bestrida
respektive tjänster, syntes någon svårighet icke möta, att, i händelse
Statsutskottets Utlåtande N:o 117.
9
erfarenheten skulle visa, att minskning i tjänsternas antal kunde äga
rum, vidtaga härför erforderliga åtgärder. Styrelsen hade nämligen
vid afgifvandet af ifrågavarande förslag utgått från den uppfattning,
att personalens antal borde göras tillräckligt stort för att byrån genast
från början måtte kunna fylla de utan tvifvel rätt stora anspråk, som
komme att ställas på densamma, helst den möjlighet icke vore utesluten,
att byrån just under första tiden af sin tillvaro komme att
blifva anlitad i ännu större utsträckning än som tilläfventyrs efter
några år kunde blifva fallet. Styrelsen ansåge sig emellertid böra betona,
att ett motsatt förhållande lika väl kunde inträda och att flera tjänster
än de, styrelsen nu ifrågasatte, kunde visa sig erforderliga.
ifrågavarande nya byrå inom generaltullstyrelsen borde gifvetvis.
såsom ock tulltaxekommittén uttalat, förestås af en fjärde ledamot åt
styrelsen, alltså en byråchef, med enahanda åligganden som de, hvilka
enligt den för styrelsen gällande instruktion tillkomme öfriga ledamöter
af styrelsen. Någon närmare motivering för behofvet af en
byråchef såsom föreståndare för byrån ansåge generaltullstyrelsen icke
vara erforderlig. Anspråket att denne skulle vara en i varukännedom
förfaren och i tulltekniskt afseende väl utbildad person ansåge styrelsen
i allo befogadt. Såsom biträden åt chefen borde, såsom redan angifvits,
anställas fyra tjänstemän, nämligen en sekreterare, två byråassistenter
samt en registrator och aktuarie, hvarjämte för nödig betjäning
erfordrades åtminstone två vaktmästare. Med hänsyn till de göromål,
som borde åligga bemälda tjänstemän, syntes vid tillsättningen af de
två byråassistentbefattningarna hufvudsaklig hänsyn böra tagas till
vederbörandes tulltekniska utbildning, hvaremot i fråga om sekreteraren
samt registratorn och aktuarien sådan utbildning icke syntes
böra i första rummet komma i betraktande. De båda byråassistenterna
syntes nämligen böra hafva till åliggande att i allmänhet biträda
chefen för byrån med beredningen af de till byrån hörande ärenden,
hvilka ju till öfvervägande del blefve af tullteknisk natur, hvarjämte
endera af dem borde vid behof kunna inträda såsom vikarie för byråchefen.
Men härförutom borde dessa tjänstemän hafva sig ålagda
andra göromål, vid hvilkas fullgörande behofvet af tullteknisk utbildning
måste anses oafvisligt. Tydligt vore, att för afgörandet
inom styrelsen af tullbehandlingsfrågor erfordrades en liflig förbindelse
med någon af de tullmyndigheter, som hade till uppgift att handlägga
tullbehandlingsgöromål, och förnämligast med den, som kunde anses
vara i besittning af den rikaste erfarenheten på detta område.
Denna förbindelse hade hittills åvägabragts på det sätt, att i alla
Bih. till. Riksd. Prut. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 77 Höft. 2
10
Statsutskottets Utlåtande N:o 117.
till styrelsens pröfning hänskjutna tullbehandlingsfrågor yttrande
infordrats från packhusinspektionen i Stockholm. I följd af det
växande antalet af dessa ärenden, hade emellertid under de sista
åren afgifvandet af ifrågavarande utlåtanden för inspektionens föreståndare
medfört ett arbete, som tagit i anspråk en så väsentlig del
af deras tid, att detsamma blifvit till hinder för deras egentliga uppgift,
att öfvervaka det vidlyftiga och på flera olika ställen i staden
försiggående arbetet med tullbehandling af inkommande varor. Då
det, på sätt tulltaxekommittén jämväl antydt, måste anses vara af
stor vikt, att inspektionens föreståndare finge mera odeladt ägna sig
åt sin nyssnämnda uppgift, ansåge styrelsen det synnerligen lämpligt,
om vid inrättandet af den nya byrån inom styrelsen sådana anordningar
kunde vidtagas, att den nödvändiga förbindelsen mellan styrelsen
och inspektionen kunde åstadkommas på annat sätt än det hittills
brukliga. Detta önskningsmål borde enligt styrelsens förmenande kunna
vinnas genom anställandet å byrån af ifrågavarande två tjänstemän,
för hvilka styrelsen tillåtit sig föreslå benämningen byråassistent. Det
skulle sålunda åligga dem att med uppmärksamhet följa tullbehandlingsgöromålen
i tullpackhusen i Stockholm för att därigenom blifva i tillfälle
att kunna inhämta de upplysningar och afgifva de yttranden, Indika
chefen för byrån kunde finna erforderliga för att städse befinna sig i
önsklig samverkan med det praktiska handläggandet af tullbehandlingsgöromål.
Härigenom skulle säkerligen ock en betydelsefull insats åstadkommas
till förverkligande af det med rätta framhållna önskningsmålet
af större likformighet i tullbehandlingen. Ytterligare étt steg
i nu angifna syften syntes kunna åvägabringas genom att bland nämnda
tjänstemäns åligganden upptaga skyldighet att, efter förordnande af
styrelsen, företaga inspektionsresor till tullförvaltningarna i riket.
Redan tullstatskommittén, liksom sedermera tulltaxekommittén, hade,
på tal om åtgärder för vinnande af likformighet i tullbehandlingen,
ifrågasatt anställandet af särskilda tjänstemän, hvilka skulle hafva att
under resor utöfva tillsyn öfver inkommande varors tullbehandling vid
rikets olika tullförvaltningar. Genom att bland ifrågavarande två
tjänstemäns åligganden upptaga omförmälda skyldighet skulle enligt
styrelsens förmenande de fördelar, hvilka inrättandet af särskilda reseinspektörer
ovedersägligen kunde förväntas medföra, kunna vinnas på
ett för statsverket så litet som möjligt betungande sätt.
Med det sålunda anförda trodde sig styrelsen hafva ådagalagt behofvet
och nyttan af inrättandet af ifrågavarande två byråassistentbefattningar.
Med hänsyn dels till vikten af de göromål, som sålunda
Statsutskottets Utlåtande N:o 117.
11
skulle tillkomma innehafvarna af dessa tjänster, dels ock till angelägenheten
att alltid för tjänsterna kunna påräkna fullt kvalificerade personer
äfvensom att tillförsäkra tjänstinnehafvarna vederbörlig auktoritet, särskildt
vid förrättandet af omförmälda inspektionsresor, ansåge sig styrelsen
böra hemställa, att dessa tjänster förklarades tillhöra andra graden
och sålunda i afseende å tillsättning samt aflönings- och andra med
dem förenade förmåner blefve likställda med sekreterartjänster.
Då de åligganden, som enligt styrelsens förslag skulle tillkomma
nämnda två byråassistenter, syntes icke komma att lämna dem någon
mera afsevärd tid att deltaga i öfriga å byrån förekommande göromål,
erfordrades, anför generaltullstyrelsen vidare, gifvetvis för bestridandet af
dessa göromål särskilda tjänstemän. Såsom sådana göromål kunde nämnas,
förutom en ej obetydlig korrespondens för infordrande af upplysningar
och prof, delgifning af vissa beslut m. m., framför allt uppsättandet
af ett stort antal utgående expeditioner i tullbehandlingsärenden
äfvensom af utlåtanden i anledning af anförda besvär öfver styrelsens
beslut i sådana ärenden; vidare förande af åtskilliga diarier, bokhålleri
öfver de kostnader, som skulle af vederbörande frågeställare gäldas,
etiketterande, samlande och ordnande af inkommande prof, iordningsställande
af de prof, som skulle afsändas till vederbörande tullförvaltningar
och frågeställare, kungörande af viktigare beslut i tullbehandlingsärenden,
vårdande af byråns arkiv och bibliotek in. m. — allt göromål
för hvilkas förrättande erfordrades omsorg och noggrannhet, men däremot
icke såsom hufvudvillkor någon särskild tullteknisk utbildning.
Till bestridande af dessa göromål syntes två tjänstemän vara erforderliga,
nämligen en af andra graden, eller en sekreterare, och en af
första graden, eller en registrator och aktuarie. På sekreteraren
skulle ankomma att närmast öfvervaka och ansvara för göromålen
å byrån äfvensom att uppsätta de utlåtanden, till hvilka koncept
icke aflämnades af byråchefen, samt i öfrigt — där så kunde befinnas
erforderligt, med biträde af en amanuens — alla utgående expeditioner.
Öfriga nyss omförmälda göromål skulle förrättas af sekreteraren samt
registratorn och aktuarien gemensamt med biträde, i den mån omständigheterna
medgåfve, af byråassistenterna och tilläfventyrs amanuensen,
allt i enlighet med de närmare bestämmelser, som styrelsen
komme att utfärda.
Slutligen syntes för budskickning, upp- och inpackningsarbete,
afhämtande och afsändande af prof med flera dylika göromål å byrån
erfordras två vaktbetjänte.
12
Statsutskottets Utlåtande N:o 117.
Vid bifall till hvad styrelsen sålunda hemställt i fråga om aflöningsförmånerna
åt byråchefen och öfriga tjänstinnehafvare å byrån skulle
desamma utgöra:
för
11
11
5?
11
11
11
byråchefen ...............................
sekreteraren ............................
en byråassistent......................
en d:o ......................
en registrator och aktuarie
en vaktmästare ....................
eller i summor
Lön.
Tjänst-
görings-
penningar.
Kronor.
Kronor.
. 4,400
2.000
. 3,000
1.500
. 3,000
1,500
. 3,000
1,500
. 1,800
1,200
500
300
500
300
. 16,200
8,300.
Till dessa aflöningsförmåner skulle, enligt generaltullstyrelsens
förslag, jämväl komma ålderstillägg. Styrelsen har nämligen hemställt,
att, därest någon tid skulle förflyta, innan ifrågavarande byråchefsämbete
och öfriga omförmälda tjänster kunde varda uppförda å
ordinarie stat, innehafvarna af sagda ämbete och tjänster måtte tillerkännas
rätt att för åtnjutande af ålderstillägg, enligt hvad därom
genom nådiga kungörelsen den 1 november 1878 vore stadgadt, tillgodoräkna
sig sin tjänstgöring å byrån äfven under nämnda tid; och
har generaltullstyrelsen föreslagit, att ålderstillägg skulle få utgå, till
byråchefen med 600 kronor efter fem års tjänstgöring, till öfriga tjänstemän
med 500 kronor efter respektive fem och tio års tjänstgöring,
således med tillhopa 1,000 kronor till dem hvar samt till vaktmästarna
med 100 kronor efter fem års tjänstgöring.
Vidkommande den resekostnads- och traktamentsersättning, som
borde utgå till byråassistenterna vid af dem i tjänsten företagna inspektionsresor,
har styrelsen ansett, att denna ersättning borde utgå efter
tredje klassen i gällande resereglemente.
Beträffande ifrågavarande tjänstebefattningar har generaltullstyrelsen
vidare hemställt, att byråchefen måtte, med afseende å såväl sättet för
hans utnämning samt honom tillkommande aflönings- och andra förmåner
som äfven åligganden, förklaras likställd med öfriga ledamöter
af styrelsen; att öfriga tjänstinnehafvare måtte, i afseende å sättet för
deras utnämning samt aflönings- och andra med deras tjänster förenade
förmåner, förklaras likställda med tjänstinnehafvare inom styrelsens
Statsutskottets Utlåtande N:o 117.
13
byråer af motsvarande grad; och att de personer, som i egenskap af
byråchef och tjänstemän blefve anställda å byrån måtte, med afseende
å rätten till semester, förklaras likställda med ordinarie tjänstinneliafvare
af motsvarande grad å styrelsens öfriga byråer.
Utom de af generaltullstyrelsen ifrågasatta särskilda bestämmelserna
skulle emellertid inrättandet inom generaltullstyrelsen af en ny
byrå föranleda utfärdandet af arbetsordning för byrån samt möjligen
jämväl ändringar i vissa delar af den för styrelsen gällande instruktion.
Arbetsordningen syntes det ankomma på styrelsen att i sinom tid utfärda;
och vore därvid utan tvifvel värda allt beaktande de utaf tulltaxekommittén
gjorda uttalanden af önskvärdheten af snabb expedition
af å byrån förekommande ärenden, enkla och praktiska former för
arbetssättet samt kungörandet af viktigare beslut i upplysnings- och
tullbehandlingsärenden.
Beträffande det af tulltaxekommittén uttryckta önskemålet, att
chefen för den ifrågavarande nya byrån måtte komma att stå i erforderlig
beröring med landets näringsliv har styrelsen, som förklarat
sig till fullo uppskatta betydelsen däraf, för sin del uttalat den mening,
att en sådan beröring för närvarande icke torde kunna åstadkommas på
annat sätt än därigenom, att befintliga organisationer af handels- eller
industriidkare eller ock enskilda sådana personer frivilligt åtoge sig att vid
behof tillhandagå styrelsen med upplysningar. Sådana hade styrelsen ock,
då anledning därtill förefunnits, plägat begära hos enskilda näringsidkare,
hvilka i allmänhet beredvilligt lämnat desamma. Men styrelsen
ansåge sig dock böra framhålla, att det stundom kunde vara svårt att
bedöma, huruvida den opartiskhet, som måste utgöra en nödvändig
förutsättning för värdet af eu sålunda erhållen upplysning, förefunnes
hos den person, af hvilken upplysning kunnat begäras; och hade styrelsen
därför stundom, äfven då särskild teknisk undersökning strängt taget
icke varit erforderlig, för upplysnings erhållande anlitat de vetenskapsmän,
som under flera år tillhandagått styrelsen i nu ifrågavarande
afseende.
För egen del har departementschefen beträffande ifrågavarande
byrås organisation och de för densamma beräknade kostnader till
ofvanberörda statsrådsprotokoll anfört följande:
»Såsom jag redan förut erinrat, lärer det för handläggningen af
nu ifrågaArarande ärenden blifva nödigt att inom generaltullstyrelsen
inrätta en särskild byrå, till hvilken emellertid, på sätt styrelsen föreslagit,
torde böra öfverflyttas vissa grupper af de ärenden, som nu
Dcpartemcnti
chefcn.
14
Statsutskottets Utlåtande N:o 117.
tillhöra andra afdelningar inom styrelsen, särskilt ärenden angående
tvister mellan godsägare och tullmyndighet angående varors tullbehandling,
hvilka ärenden nu tillhöra styrelsens revisionsbyrå. Likaså
torde, i enlighet med hvad styrelsen antydt, äfven en del af de ärenden,
6om nu handläggas af kanslibyrån, däribland sådana, som angå nederlags-
och transitrörelsen, lämpligen kunna till den nya byrån öfverföras.
Hvad angår organisationen af den nya byrån, anser jag, i likhet med
generaltullstyrelsen, det vara af vikt, att densamma redan från början utrustas
med nödiga arbetskrafter och sammansättes så, att allmänheten
må kunna påräkna såväl en sakkunnig granskning som ock — hvilket
naturligen vid ärenden af ifrågavarande slag är af särskild vikt — en
snabb behandling och expedition af inkommande ärenden.
På det att till byråns föreståndare, hvilken bör hafva till åliggande
att bereda och inom generaltullstyrelsen föredraga de till byrån
hörande ärenden äfvensom i öfrigt ansvara för deras riktiga handläggning,
må kunna erhållas en fullt kvalificerad person, är jag ense
med generaltullstyrelsen därutinnan, att denne tjänsteman bör erhålla
enahanda ställning, som eljest tillkommer byråchef.
Äfven synes mig ändamålsenligt och lämpligt, att, på sätt generaltullstyrelsen
föreslagit, inom den ifrågavarande byrån anställas två byråassistenter
med de åligganden och befogenheter, styrelsen angifvit.
Dessa tjänstemän, till hvilka skulle utses personer med tullteknisk
utbildning, skulle, på samma gång de hade att biträda byråchefen med
beredningen af de till byrån hörande ärenden, dessutom hafva till
åliggande, bland annat, att genom företagande af inspektionsresor
följa och öfva tillsyn öfver tullförfattningarnas tillämpning å skilda
orter inom landet. Den sålunda tilltänkta anordningen synes mig
kunna förväntas varda i flera afseenden fruktbärande. Jämte det en
önskvärd likformighet och säkerhet i tullbehandlingen böra därigenom
kunna i afse värd mån främjas, bör den sålunda föreslagna anordningen
ock sätta den nya byrån i stånd att ständigt följa den praktiska handläggningen
i orterna af sådana ärenden, hvilka ankomma på dess pröfning,
något som helt visst utgör eu viktig förutsättning för att dess
verksamhet skall blifva till den nytta, man däraf förväntar, äfvensom
i öfrigt sätta generaltullstyrelsen i stånd att på ett fullständigare
sätt än hittills träda i beröring med ortsmyndigheterna. Då i
regel en af ifrågavarande tjänstemän torde blifva upptagen af inspektionsresor
och en under tiden bör finnas tillgänglig inom byrån,
synes hos byrån böra anställas två assistenter; och synas dessa af skäl,
Statsutskottets Utlåtande N:o 117. 15
som generaltullstyrelsen anfört, böra likställas med andra gradens
tjänstemän.
I enlighet med hvad styrelsen föreslagit, synes ock resekostnadsoch
traktamentsersättning vid inspektionsresor, som af nyssnämnda
tjänstemän företagas, böra utgå efter tredje klassen i gällande resereglemente.
Äfven den af styrelsen föreslagna personal i öfrigt synes vara för
byråns verksamhet erforderlig.
Då jag sålunda i alla delar ansluter mig till generaltullstyrelsens
förslag i fråga om den tilltänkta nya byråns organisation, anser jag
mig likväl böra tillägga, att denna organisation naturligen tills vidare
i viss mån måste erhålla karakteren af en försöksanordning och att
det därför måhända snart nog kommer att visa sig, att antingen en
tillökning eller en minskning i den nu föreslagna personalen må finnas
påkallad. I följd däraf bör ock, intill dess någon tids erfarenhet
vunnits angående den nya byråns verksamhet, byrån endast uppföras
å extra stat.
Genom den förut omförmälda öfverflyttningen af vissa ärenden
till den nya byrån, hvilken, på sätt föreslagits, lämpligen synes böra
benämnas tullbehandlings- och upplysning sby rån, skulle visserligen någon
lättnad åstadkommas för generaltullstyrelsens öfriga byråer. Af hvad
styrelsen anfört i fråga om mängden af de göromål, som ankomma på
styrelsens handläggning, synes mig emellertid med full tydlighet framgå,
att, oaktadt nyssnämnda omständighet,'' den för den nya byrån erforderliga
personalen icke till någon del kan erhållas genom indragning
af en eller flera befattningar å styrelsens öfriga afdelningar. Tvärtom
torde, äfven ifall den nya byrån kommer till stånd och någon lindring
i följd däraf beredes de nuvarande byråerna i deras arbetsbörda, dessa
väl behöfva sin nuvarande arbetsstyrka för att på ett tillfredsställande
sätt medhinna de göromål, som tillhöra ämbetsverket.
I fråga om generaltullstyrelsens förslag till lönestat för den till
inrättande föreslagna nya byrån, har jag, på sätt redan af det föregående
framgår, i hufvudsak intet att erinra. Dock synes det mig icke
nödigt eller ens lämpligt att redan nu tillerkänna personalen rätt
till ålderstillägg å lönen. Om det förhållandet skulle inträffa, att byrån
skulle fortfara att vara uppförd på extra stat så länge, att skäl kunde
förefinnas, att en eller annan af personalen, i likhet med de ordinarie
tjänstemännen och betjänte inom generaltullstyrelsen, komme i åtnju
-
16
Statsutskottets Utlåtande N:o 117.
tande af dylik ökning å lönen, lärer Kungl. Maj:t säkerligen vid äskandet
af förnyadt anslag för byrån beakta samma förhållande.
Till de löneförmåner, som, enligt hvad jag nu anfört, synas mig
böra utgå till personalen å byrån, komma jämväl vissa andra utgifter
för byråns verksamhet. Byråchef och öfriga tjänstemän torde nämligen,
på sätt generaltullstyrelsen hemställt, böra komma i åtnjutande af
semester i likhet med ordinarie tjänstinnehafvare af motsvarande grad
å styrelsens öfriga byråer. Med afseende å ersättning till vikarie under
semester för tjänsteman å tullbehandlings- och upplysningsbyrån liksom
godtgörelse till möjligen erforderliga extra biträden samt expenser å
byrån erfordras emellertid icke något särskildt anslag. Utgifter af omförmälda
art kunna nämligen bestridas från de till generaltullstyrelsens
disposition för vikariatsersättningar, expenser m. m. ställda anslagsbelopp.
Ännu en af den nya byråns tillkomst föranledd utgiftspost, hvilken
redan föranledt ett Kungl. Maj:ts beslut i ämnet, återstår att
nämna. Jag syftar härmed på ersättning för hyra af lokal för byrån
och tillåter mig i detta afseende erinra om följande.
I underdånig skrifvelse den 22 oktober 1906 anförde generaltullstyrelsen,
att, då utredning för det dåvarande påginge angående inrättande
inom ämbetsverket af en så kallad tullteknisk byrå samt det
väl finge antagas, att denna byrå inom den närmaste tiden komme
till stånd, styrelsen ansett sig böra vidtaga förberedande åtgärder för
anskaffande af lokal åt nämnda byrå. De lägenheter, som af styrelsen
disponerades i störa tullhuset vid Skeppsbron, vore redan för sitt nuvarande
ändamål mycket knappa, hvadan något utrymme därstädes
icke funnes att för berörda byrå tillgå. Å andra sidan komme så
mycket samarbete att erfordras mellan styrelsens nuvarande afdelningar
och den tilltänkta nya byrån, att dennas lokal måste med nödvändighet
vara lätt tillgänglig från tullhuset. Ägaren till det tullhuset
angränsande huset n:o 40 vid Skeppsbron hade emellertid förklarat
sig villig att mot ett årligt hyresbelopp af 5,000 kronor åt
styrelsen upplåta till begagnande från och med den 1 januari 1907 den
två trappor upp i sistberörda hus belägna våning om sex rum med
tillhörande bekvämlighetsinrättningar äfvensom förbundit sig att, om
så begärdes och tillåtelse därtill lämnades, mot en årlig godtgörelse
af 200 kronor, medelst påbyggande af den mellan förenämnda två hus
redan befintliga täckta genomgång anordna en liknande direkt förbindelse
mellan sagda våning och styrelsens lokaler. Detta anbud
gällde dock endast under förutsättning, att hyreskontrakt blefve upp
-
Statsutskottets Utlutande N:o 117.
17
gjordt och undertecknadt före den 1 januari 1907. men hade ägaren
emellertid förklarat, att, om det ifrågasatta hyresaftalet komme till
stånd, detsamma finge anses upphäfdt från och med den 1 juli samma
år. därest framställning därom gjordes före den 1 därförutgångne juni.
Med tillkännagifvande häraf och enär den sålunda erbjudna lägenheten
syntes styrelsen blifva fullt ändamålsenlig och densamma i betraktande
däraf, att särskilt utrymme komme att erfordras för den nya
byråns profsamlingar och eventuellt äfven för laboratorium, ej heller
kunde anses blifva större än nödigt, hemställde styrelsen om berörda
lägenhets förhyrande för ändamålet.
Vid underdånig föredragning den 16 november 1906 af denna
generaltullstyrelsens skrifvelse fann Kungl. Maj:t godt ej mindre bemyndiga
styrelsen att med vederbörande på angifna villkor träffa aftal
om förhyrande för ifrågavarande ändamål af nämnda lägenhet för en
tid af fem år, räknadt från och med den 1 januari 1907. än äfven
förordna, att årliga hyresbeloppet, högst 5,200 kronor, skulle utgå af
tullmedlen.
Någon förhöjning af det förslagsanslag, som för, bland annat,
ändamål af nu ifrågavarande art finnes uppfördt å tullverkets omkostnadsstat.
synes emellertid icke af nu berörda anledning af nöden.
De medel, som för byråns verksamhet böra hos Riksdagen särskildt
äskas, torde sålunda inskränka sig till de belopp, som erfordras
för aflöning af byråns personal, utgörande sammanlagdt 24,500 kronor
för år räknadt.
I enlighet med hvad jag redan förut vid underdånig föredragning
af de till statsregleringen hörande frågor anfört beträffande beräknande
af nödigt anslag för nu förevarande ändamål, torde den författning,
som är afsedd att reglera det ifrågasatta nya förfarandet med afseende
å förhandsupplysning i tullbehandlingsfrågor, lämpligen böra träda i
kraft redan den 1 nästkommande juli, hvithet åter förutsätter, att den
nya byrå. som skulle hafva att handlägga dessa äienden, kan vid
samma tid träda i verksamhet.
I öfverensstämmelse härmed har ock i statsverkspropositionen för
ändamålet beräknats ett belopp af 36,750 kronor, motsvarande förenämnda
för aflöning af byråns personal erforderliga medel för tiden
från och med den 1 juli 1907 till 1908 års utgång.
Då sistnämnda belopp blifvit i nyssberörda proposition allenast
provisorisk beräknad, torde framställning nu böra hos Riksdagen göras
om anvisande af beloppet — hvithet i likhet med aflöningarna till
Bih. till lliksd. Prat. 1907. 4 Sami. 1 Afl. 77 Haft. 3
18
Statsutskottets Utlåtande N:o 117.
Utskottets
yttrande.
generaltullstyrelsens personal i öfrigt torde böra utgå direkt af tullmedlen
— ä extra stat för år 1908, med rätt för Kungl. Maj:t att låta
förskottsvis uxrder år 1907 utanordna en tredjedel däraf, eller 12,250
kronor.»
Utskottet vill till en början erinra därom, att Kungl. Maj:ts ofvan
omförmälda proposition n:o 31, med förslag till förordning angående
rätt att hos generaltullstyrelsen erhålla upplysning rörande tullbehandlingen
af varor afsedda att till riket införas, vunnit Riksdagens bifall
med allenast en i förslagets § 4 vidtagen förändring beträffande rätten
att anföra besvär öfver generaltullstyrelsens beslut i vissa hithörande
frågor. Då såväl förslaget som Riksdagens beslut utgå från den förutsättningen,
att ifrågavarande upplysningar skola lämnas vederbörandegenom
en för ändamålet särskildt inrättad byrå hos generaltullstyrelsen,
lärer alltså frågan härom få anses vara genom Riksdagens berörda
beslut i princip afgjord, och utskottet torde endast hafva att yttra
sig om byråns organisation och de för densamma beräknade kostnader.
I förstnämnda afseende har utskottet, som delar den af departementschefen
uttalade åsikt om vikten af att byrån redan från
början utrustas med nödiga arbetskrafter och sammansättes så, att
allmänheten må kunna påräkna såväl en sakkunnig granskning
som ock en snabb behandling och expedition af inkommande ärenden,,
icke funnit något att erinra vare sig mot det föreslagna antalet
tjänstemän och betjänte nämligen en byråchef, en sekreterare, två
byråassistenter, en registrator och aktuarie samt två vaktmästare
eller mot att de båda byråassistenterna uppföras i andra lönegraden.
De för ifrågavarande personal föreslagna löneförmåner, som motsvara
de för tjänstinnehafvare af enahanda grad inom generaltullstyrelsen
bestämda löner, hafva ej heller gifvit utskottet anledning till erinran.
Jämväl synes, på sätt departementschefen uttalat, rätt till semester
böra tillerkännas byråns tjänstemän.
På grund af hvad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att Riksdagen må till bestridande af kostnader
för en tullbehandlings- och upplysningsbyrå inom
generaltullstyrelsen å extra stat för år 1908 anvisa
ett belopp af 36,750 kronor, att utgå direkt af
tullmedlen, med rätt för Kungl. Maj:t att låta för
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 117.
19
skottsvis under år 1907 utanordna en tredjedel däraf,
eller 12,250 kronor.
Stockholm den 3 maj 1907.
På statsutskottets vägnar:
HUGO TAMM.
Det skulle här antecknas, att herrar D. Persson och A. Wiklund
icke deltagit i förestående ärendes behandling inom utskottet.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1907:141 Skrifvelse till Konungen, angående anslag till bestridande af kostnaden för en tullbehandlingsoch upplysningsbyrå inom generaltullstyrelsen. s. 11 i texten