Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning af kungl. Maj:ts proposition till Riksdagen angående ändring i det med staden Hälsingborg träffade aftal i fråga om Skånska husarregementets förläggning.

1907-05-07 · 27 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 24 av 27 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1907:119, Utlåtande i anledning af kungl. Maj:ts proposition till Riksdagen angående ändring i det med staden Hälsingborg träffade aftal i fråga om Skånska husarregementets förläggning.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 119.

1

N:o 119.

Ank. till lliksd. kansli den 7 maj 1907 kl. 7 e. m.

Utlåtande i anledning af kungl. Maj:ts proposition till Riksdagen

angående ändring i det med staden Hälsingborg

träffade aftal i fråga om Skånska husarregementets förläggning.

(l;a U. A.)

1 en till Riksdagen den 19 sistlidne april aflåten proposition (n:o

168) har Kungl. Maj:t, under åberopande af ett propositionen bilagdt

utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden för samma dag, föreslagit

Riksdagen medgifva, att, därest i det med Hälsingborgs stad

träffade aftal om förläggning till staden af Skånska husarregementet

gjordes den ändring, att endast fem skvadroner af regementet dit förlädes,

de i Riksdagens skrifvelse den 20 maj 1903, i anledning af

Kungl. Maj:ts proposition angående öfverlåtande till staden Hälsingborg

af ifrågavarande regementes nuvarande kasernområde m. m., angifna

fastigheter finge till staden upplåtas under de förändrade villkor, som

betingades af stadsfullmäktiges i Hälsingborg beslut härom den 16

förenämnda april.

Statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet har beträffande

denna fråga till åberopade statsrådsprotokollet anfört följande:

»Vid 1904 års riksdag väcktes inom Andra Kammaren motion därom,

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl.

Maj:t täcktes efter utredning för Riksdagen framlägga förslag, om och

i hvad mån vårt kavalleri kunde jämnare fördelas, så att den i fredstid

uti Norrland förlagda kavalleristyrkan finge en af behofvet oafvisligen

påkallad förstärkning. Motionen hänvisades till Andra Kammarens

tillfälliga utskott n:o 5 och blef af utskottet tillstyrkt med den förändring,

att orden »en af behofvet oafvisligen påkallad förstärknings er
Bih.

till Riksd. Prot. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 79 Haft. (N:o 119.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 119.

Kavallerikommitténs

utredning och

förslag.

sattes med orden »den af behofvet påkallade förstärkningen». Utskottets

hemställan blef af Andra Kammaren bifallen med 120 röster mot 62.

Ärendet öfverlämnades därefter till Första Kammaren, som hänvisade

detsamma till tillfälliga utskottet n:o 2. Utskottet yttrade i slutet af

sin motivering följande: »Då utskottet emellertid på grund af vid flera

tillfällen gjorda uttalanden från regeringens sida har all anledning att

antaga, det Kungl. Maj:t har sin uppmärksamhet fäst vid behofvet af

en förstärkning af den under fredstid i Norrland förlagda kavalleristyrkan

och således icke lärer underlåta att, om och när sådant anses

kunna och höra ske, därom framlägga förslag, anser utskottet en skrifvelse

i frågan till Kungl. Maj:t icke för närvarande vara påkallad».

Med anledning häraf hemställde utskottet, att Första Kammaren icke

måtte biträda det af Andra Kammaren i ärendet fattade beslut. Utskottets

hemställan segrade med 65 röster mot 39, hvilka afgåfvos för

Andra Kammarens beslut, dock med utelämnande af den därtill hörande

motiveringen.

Ehuru frågan genom kamrarnas skiljaktiga beslut sålunda förföll,

ansåg emellertid Kungl. Maj:t sig böra ägna densamma uppmärksamhet

och beslöt genom nådigt bref den 30 september 1904 och nådig generalorder

samma dag att ställa generalmajoren m. m. K. G. Bildt, dåvarande

öfvers tärna m. m. A. O. F. von Arbin och L. H. Ting sten samt öfversten

m. m. grefve E. C. G. Oxenstierna till chefens för landtförsvarsdepartementet

förfogande för att verkställa utredning angående behofvet

af ytterligare kavalleri i Norrland och sättet för fyllande af detta

behof.

De sålunda tillkallade sakkunnige — som i det följande torde få

benämnas kavallerikommittén — fullgjorde sitt uppdrag år 1905 och

öfverlämnade den 31 januari samma år till chefen för landtförsvarsdepartementet

»Utredning och förslag angående behofvet af ytterligare

kavalleri i Norrland». För hufvudinnehållet af detta betänkande anhåller

jag att nu få lämna redogörelse för att sedermera öfvergå till de öfver

detsamma infordrade och afgifna yttranden.

Kavallerikommittén framhåller inledningsvis, att numera funnes icke

fog för den åsikten, att Norrland i allmänhet samt särskilt öfre Norrland

— hvartill torde böra hänföras i främsta rummet Norrbotten, men äfven

Västerbotten och mellersta Norrland (Västernorrland—Jämtland) — skulle

utgöra mindre sannolika krigsskådeplatser än öfriga delar af vårt land.

Krigsskådeplatsen i Norrbotten kunde sägas äga en med öfriga sannolika

krigsskådeplatser åtminstone jämbördig betydelse. I vissa fall

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 119.

3

kunde den blifva den viktigaste. Under sådana omständigheter framträdde

gifvetvis behofvet af kavalleri därstädes i ungefär enahanda grad

som i sydligare landsändar, förutsatt dock att förhållandena i de bygder,

som här afsåges, icke omöjliggjorde eller så godt som uteslöte användningen

af kavalleristyrkor, som kunde räknas i skvadroner och

regementen.

Efter en undersökning af terrängförhållandena i Norrland, särskild!

vägnätet och terrängen på sidan om vägförbindelserna — enskildheterna

häraf hafva icke införts uti det officiella betänkandet — gör kommittén

på anförda skäl gällande, att kavalleri redan under nuvarande förhållanden

sommartid såväl som vintertid funne vidsträckt användning i Norrbotten,

samt att odlingens utbredning och kommunikationernas utveckling i vårt nordligaste

län komme att framgent skapa vidgade områden och nya riktningar

för kavalleriets verksamhet.

I anslutning till detta uttalande tager kommittén under öfvervägande,

huruvida icke vid krigstillfälle Norrlands dragonregemente skulle

vara tillräckligt för lösandet af de kavalleristiska uppgifterna i öfre

Norrland, samt, i motsatt fall, huruvida icke det ytterligare behofvet af

kavalleri skulle kunna fyllas genom transport å järnväg från södra eller

mellersta Sverige. Båda dessa spörsmål besvaras af kommittén med

nej på följande hufvudsakliga grunder.

Norrlands dragonregemente vore icke och kunde icke anses vara

för ändamålet tillräckligt i betraktande af de stora områden, hvaröfver

ett i Norrbotten uppträdande kavalleri måste fördela sin verksamhet och

följaktligen äfven sina krafter, den utsträckta front, hvars åtminstone

viktigare tillgångar det måste iakttaga och om möjligt trygga, de många

riktningar, i hvilka spaningstjänsten måste bedrifvas och underrättelseväsendet

ordnas, samt de betydande afstånd, som krigsskådeplatserna

därstädes erbjöde. Därtill komme, att förhållandena vid krigstillfälle

kunde blifva sådana, att krigsledningen funne sig föranlåten att kvarlämna

Norrlands dragonregemente i Västerbotten.

Att vid krigsutbrott från södra eller mellersta Sverige transportera

kavalleri till mellersta och öfre Norrland vore en åtgärd, som genast

måste tillgripas, därest man icke redan i fredstid sörjt för tillgodoseendet

af det behof i fråga om detta truppslag, som under alla förhållanden

förefunnes därstädes från och med mobiliseringens första dag eller

till och med redan vid fara för krig. Men denna åtgärd, som redan i

och för sig, eller hvad själfva transporten vidkomme, vore eller kunde

vara förenad med afsevärda vanskligheter och allvarsamma olägenheter,

ledde näppeligen till det resultat, som därmed egentligen afsåges. Detta

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande No 119.

gällde naturligen i främsta rummet Norrbotten. Genom att först vid

krigsutbrott transportera kavalleri till en så aflägset belägen krigsskådeplats

som vårt nordligaste län löpte man fara, att kavalleriet komme

för sent, samt att detsamma kunde komma fram i sådant tillstånd, att

det behöfde någon tid för att återhämta sina krafter, innan det kunde

anses operationsdugligt och redo att begynna en verksamhet, som redan

borde hafva tagit sin början. Därtill vore att märka, att det sålunda

transporterade kavalleriet komme att träda inför helt och hållet främmande

förhållanden i geografiskt, topografiskt och klimatiskt afseende,

förhållanden, med hvilka det alldeles icke vore förtroget, samt att detsamma

icke ägde någon bekantskap med eller kännedom om den krigsskådeplats,

hvarpå detsamma skulle uppträda. Åtgärden i fråga kunde

sålunda förfela och komme med all sannolikhet att förfela sitt syfte.

Med hänsyn till nu berörda förhållanden kunde det behof af kavalleri,

som vid krigsutbrott gjorde sig gällande i Norrland, icke ses till

godo på ett tillfredsställande sätt, med mindre än att en såsom erforderlig

befunnen kavalleristyrka förlädes dit redan i fredstid samt därstädes

utbildades och öfvades. Just ur utbildningens synpunkt talade

många skäl, hvilka uti kommitténs betänkande närmare utvecklas, för

att det i Norrland nu befintliga kavalleriet redan i fredstid ökades, och att

denna ökning i främsta rummet komme Norrbotten till godo. Men det

funnes äfven starka skäl för att förlägga kavalleri till mellersta Norrland.

I fortsättningen af utredningen ägnar kommittén uppmärksamhet

åt rekrytering sförhållandena: möjligheten att rekrytera officerskadern,

underbefälskadern och den öfriga fast anställda (den meniga) personalen

samt tillgången på värnpliktige.

Hvad anginge möjligheten att rekrytera ett uti Norrbotten förlagdt

kavalleritruppförband, kunde man på grund af den hittills vunna erfarenheten

knappast säga, att officersvakanserna vid de norrländska

truppförbandeu, hvilkas officerskårer under det senaste årtiondet väsentligt

ökats, i vissa fall fördubblats, gåfve anledning till några större

farhågor beträffande rekryteringen af nämnda kårer. Rekryteringen af

de norrländska regementenas underofficerskårer hade hittills icke mött

några svårigheter. I kvalitativt afseende vore denna rekrytering beroende

af, huru rekryteringen af manskapspersonalen, korpralsgraden såväl

som den meniga personalen, komme att utfalla. I fråga om bedömandet

af utsikterna för anskaffning af manskapspersonal vid till Norrland

ytterligare förlagda kavalleritruppförband funnes icke något tillförlitligt

material att bygga på. För öfrigt hade volontäranskaffningsförhållandena,

särskilt vid infanteriet och kavalleriet, under de senaste åren icke be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 119. o

funnit sig i det normala tillstånd, att man dåra! kunde för framtiden

draga några resultat med anspråk på giltighet. Om man jämförde antalet

effektiva och vakanta volontärnummer vid Norrlands dragonregemente

samt Skånska husar- och dragonregementena, kunde man icke

draga den slutsatsen, att det skulle blifva omöjligt eller förenad! med

större svårigheter än på många andra orter i vårt land att anskaffa

manskapspersonal för de ökade kavalleristyrkor, som det kunde ifrågakomma

att redan under fredstid förlägga i Norrland.

Folkmängdstillväxten inom sjätte arméfördelningsområdet under tioårsperioden

1893—1903, antalet lefvande födde mankön under tjuguårsperioden

1881—1901 samt antalet inskrifningsskyldiga under perioden

1894—1904 ställde utsikterna rörande den framtida tillgången på värnpliktige

inom nämnda område uti en icke alltför ogynnsam dager._ Den

för stärkandet af det norrländska kavalleriet erforderliga uttagmngen

af värnpliktige behöfde emellertid ökas endast efter hand, men det skulle

— såsom ett af kommittén uppgjordt förslag utvisar — vara möjligt

att inom sjätte arméfördelningsområdet genast uttaga värnpliktige till

två femskvadronregementen, utan att i någon afsevärd man minska uttagningen

för öfriga specialtruppslag och utan att minska infanteriregementenas

värnpliktskontingenter, förutom vid Västernorrlands regemente,

som för närvarande i jämförelse med de öfriga infanteriregementena

kunde sägas hafva ett till ungefär 100 man uppgående öfverskott af värnpliktige.

_ o

Sin mening angående de rekryteringsförhållanden, om hviika har

är fråga, sammanfattar kommittén sålunda: ’Den utredning, som nu

blifvit gjord, rörande möjligheten att rekrytera personalen, den fast anställda

såväl som den värnpliktiga, vid ytterligare till Norrland förlagda

kavalleritruppförband, synes icke böra verka alrådande i fråga om stäikandet

af det norrländska kavalleriet och därmed förenade organisationsåtgärder,

då nämligen dessa i öfrigt torde få betraktas såsom i militäriskt

afseende väl grundade och lör försvaret gagneliga.

Den frågan, med hvilken styrka kavalleriet i Norrlambborde i fredstid

ökas, försatt behofvet därstädes af detta truppslag skulle på ett efter

förhållandena tillfredsställande sätt varda tillgodosedt, besvarar kommittén

— som bestämdt gör gällande den åsikten, att kavalleriet i Norrland

borde redan i fredstid lörstärkas — uppå särskild! angifna skäl på

det sätt: , ,

att ökningen för Norrbotten borde utgöras af ett trupplörbanu,

motsvarande fem skvadroner, och för mellersta Norrland al ett lika stort

truppförband; samt .... i

att Norrbottens behof af kavalleri borde i främsta rummet ocli snarast

möjligt fyllas.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 119.

I fråga om förläggandet af kavalleri redan i fredstid till mellersta

Norrland — där dock enligt kommitténs uppfattning behofvet af kavalleri

icke kunde anses så angeläget som i Norrbotten — var en af kommitténs

ledamöter, öfverste von Arbin, af skiljaktig mening. En sådan

förläggning syntes honom icke nödvändig, då enligt hans åsikt kavalleri

utan större svårighet kunde vid krigsutbrott transporteras från annan

del af landet till mellersta Norrland. ,

Sedan kommittén sålunda dels motiverat nödvändigheten af att stärka

kavalleriet i Norrland, dels angifvit den styrka, hvarmed detta ändamålsenligen

borde ske, öfvergår kommittén till den senare delen af uppdraget

eller sättet för fyllandet af det uppställda behofvet.

Visserligen kan det’, yttrar kommittén, Vid första påseende synas,

som om stärkandet af det norrländska kavalleriet enklast skulle kunna

åvägabringas genom att nyuppsätta de såsom erforderliga befunna kavalleritruppförbanden.

Denna utväg leder emellertid till väsentligen

ökade kostnader för statsverket. Då det dessutom näppeligen torde

kunna sägas, att en ökning af det svenska kavalleriet i dess helhet är

att räkna bland de försvarsangelägenheter, som i första rummet böra

tillgodoses, synes lösningen af frågan böra sökas uti en annan riktning’.

Utaf de öfriga sätt, som kunde tänkas komma i fråga för fyllande

af Norrlands behof af kavalleri, borde man, enligt kommitténs mening,

i främsta rummet taga i öfvervägande det, som afsåge en omreglering

af kavalleriets nuvarande förläggning. Härvid kommer kommittén till det

resultat, att stärkandet af det norrländska kavalleriet borde åvägabringas

genom att redan i fredstid förflytta viss styrka af de uti Skåne

förlagda tio-skvadronsregementena till Norrland. De fördelar, som därigenom

stode att vinna, vore vida öfvervägande därmed förenade olägenheter,

samt under vissa eventualiteter af sådan betydelse, att desamma

måste skattas synnerligen högt. Vid öfvervägande af hithörande förhållanden

ville kommittén förorda en sådan lösning af den norrländska

kavallerifrågan, att fem skvadroner af Skånska husarregementet förlädes

till Norrbotten, hvars behof af kavalleri borde i främsta rummet och

snarast möjligt ses till godo, samt att sedermera, i sinom tid, motsvarande

styrka af Skånska dragonregementet förflyttades till mellersta

Norrland.

För de åtgärder, som för sådant ändamål blefve erforderliga, lämnar

kommittén redogörelse äfvensom för därmed sammanhängande kostnader.

Det torde dock i detta sammanhang icke vara behöfligt att ingå

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 119.

7

på hithörande enskildheter. Till desamma blifver det tillfälle att längre

fram återkomma.

Beträffande sättet att tillgodose Norrlands behof af kavalleri hafva,

under behandlingen af denna fråga, framställts förslag dels om förläggning

af en mindre styrka än ett vanligt regemente — och har därvid

i allmänhet afsetts två skvadroner — till Norrbotten, dels om anordnande

därstädes af en kavalleriskola eller s. k. skolskvadroner. Båda

dessa förslag upptager kommittén till granskning, men finner sig icke

kunna förorda någotdera.

Förläggning af endast två skvadroner till Norrland motsvarade nämligen

icke ändamålet, hvarjemte tungt afgörande skäl af organisativteknisk

art kunde anföras såväl mot förslaget att dit förflytta två skvadroner

från de skånska tio-skvadronsregementena, enär därigenom bestående

truppförbands utbildnings- och mobiliseringsförhållanden rubbades,

som mot förslaget att anordna en kavalleriskola, enär ur

andra synpunkter en sådan kommendering icke skulle fylla sitt ändamål.

Den till skolan kommenderade personalen kunde nämligen. icke

sägas vara i tillfredsställande grad förtrogen med förhållandena inom

den landsdel, där den skulle uppträda, förrän vid slutet af fullgjord

kommendering. En från samtliga kavalleriregementen sammandragen

skola, hvars hästar icke skulle vara att påräkna vid deras mobilisering,

komme att ur denna synpunkt medföra beaktansvärda olägenheter.

Öfver kavallerikommitténs utredning och förslag hafva yttranden

afgifvits af cheferna för Första och Sjätte arméfördelningarna, inspektören

för kavalleriet, chefen för generalstaben samt arméförvaltningen

å fortifikations-, intendents- och civila departementen.

Chefen för Första arméfördelningen, hvilkens yttrande är dagtecknadt

den 21 februari 1905, anser, att förläggandet af ett kavalleriregemente

till mellersta Norrland icke vore erforderligt, hufvudsakligen af det skäl

att det kavalleri, som därstädes kunde vara af nöden, utan svårighet

kunde vid krigsutbrott dit förflyttas från andra delar af landet.

Till Boden (Norrbotten) borde, enligt hans mening, icke förläggas

ett helt kavalleriregemente, utan endast ett detachement om två skvadroner,

närmast afsedt för samverkan med fästningens besättning och

för Norrbotten. Mot förläggandet af ett helt kavalleriregemente till

denna landsdel talade hufvudsakligen de svårigheter, som klimat och

terräng därstädes beredde kavalleriet. Fördelarna af en dylik anord
-

Chefen för

Första arméfördelningen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 119.

Chefen för

Sjätte arméfördelningen,

ning skulle dessutom icke uppväga olägenheterna af, att kavallerifördelningen

— den lrar hittills afsetts att sammansättas af Skånska husaroch

dragonregementena — såsom sådan upphörde att finnas till.

Under nuvarande förhållanden vore kommitténs förslag i fråga om den

fast anställda personalens och de värnpliktiges rekrytering så godt som

outförbart.

Chefen för Första arméfördelningen instämmer i kommitténs åsikt,

att det icke kunde vara lämpligt att tillgodose det af honom erkända

behofvet af två skvadroner i Boden genom att dit förlägga ett motsvarande

antal skolskvadroner. Däremot skulle det icke möta stora

svårigheter att till Boden kommendera en skvadron från hvartdera

Skånska husar- och dragonregementet. Dessa skvadroners hästar borde

ständigt kvarstå i Boden, men den fast anställda personalen ombytas

hvart annat år. De värnpliktige skulle årligen ditsändas från Skåne

för att vid ifrågavarande skvadroner fullgöra sin värnplikt. Det manskap,

som vid mobilisering vore erforderligt för att uppbringa skvadronerna

till fältstyrka, skulle efter en snabb samling i Skåne med järnväg

afsändas till Boden.

Slutligen framhåller chefen för Första arméfördelningen ändamålsenligheten

af att till stöd för kavalleriet i Norrbotten borde upprättas

en särskild spaningskår, samt att maskingevärsafdelningar borde tilldelas

det norrländska kavalleriet.

I sitt den 25 februari 1905 afgifna yttrande framhåller chefen för

Sjätte arméfördelningen, att förslaget att förlägga ett kavalleriregemente till

Norrbotten vore med hänsyn till försvaret i norr af stor vikt och väl

värdt att genomföras, om han än icke ansåge det beröra det enda eller

ens det viktigaste af Norrlands försvarsintressen, och om han än icke

kunde på kavalleriets verksamhet i Norrland ställa fullt så stora förväntningar,

som kommittén syntes göra.

Förslaget borde dock enligt hans åsikt helst hafva satts i samband

med upprättande af en spaningskår, hvartill han i underdånig skrifvelse

den 30 oktober 1904 afgifvit förslag, enär kavalleriet utan stöd af en

sådan kår saknade tillräcklig motståndskraft mot infanteri samt förmåga

att utanför vägarna genomföra spanings- och stridsuppgifter.

Arméfördelningschefen ansåge emellertid förslaget äfven utan en

dylik, kavalleriet kompletterande kår värdt att genomföras, men endast

under villkor, att det kunde ske, utan att det eftersträfvade krafttillskottet

vunnes på bekostnad af öfriga truppslags, i främsta rummet infanteriets,

mobilisering och förmåga att i krig på tillfredsställande sätt

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N;o 119.

9

fylla sina uppgifter. En undersökning af hithörande förhållanden hade

emellertid öfvertygat honom, att Sjätte arméfördelningens redan förut

svaga och otillräckliga rekryteringskällor, såväl i fråga om ail fast

anställd personal som framför allt i fråga om värnpliktige, icke för

närvarande medgåfve förslagets genomförande, därest icke på samma

gång anordningar kunde träffas för utjämnande af det underskott i tillgången

på värnpliktige, livilket redan nu förefunnes och hvithet, om

förslaget komme till genomförande, ytterligare stegrades.

Förslaget syntes honom därför förutsätta och betinga särskilda anordningar

för höjande af tillgången på utbildade värnpliktige inom första

uppbådet vid arméfördelningens infanteri — möjligen också vid något

af de andra truppslagen.

Behofvet af att förlägga ett kavalleriregemente till mellersta Norrland

syntes chefen för Sjätte arméfördelningen icke synnerligen trängande,

hvarförutom betingelser för förslagets genomförande inom den föreslagna

tidrymden icke syntes honom förefinnas.

Inspektören för kavalleriet afgaf sitt yttrande den 2 mars 1905. I

detsamma framhåller han, att honom bibragts den öfvertygelsen, att förläggandet

af ett kavalleritruppförband till Norrbotten vore för denna landsdels

lyckliga försvar af den allra största vikt och betydelse. Behofvet

af kavalleri vid operationer i Norrbotten syntes honom så stort, att ett

regemente under alla förhållanden ovillkorligen erfordrades därstädes.

Inspektören för kavalleriet gör i sammanhang härmed på anförda

skäl gällande, att intet till Norrbotten söderifrån vid mobiliseringstillfälle

upptransporteradt förband kunde ersätta ett därstädes förlagdt. Nödvändigheten

af i Norrbotten förlagdt och öfvadt kavalleri syntes honom

icke med fog kunna bestridas.

Förslaget att lösa frågan enbart genom bildandet af skolskvadroner

afstyrkos af kavalleriinspektören på ungefär enahanda skäl, som anförts

af kommittén. Deri principiellt enda råtta lösningen af frågan

syntes honom vara förläggandet till Norrbotten af ett inom sjätte arméfördelningsområdet,

så långt möjligt vore inom nyssnämnda landskap,

rekryteradt truppförband.

Efter att hafva undersökt de olägenheter och svårigheter, hvilka

enligt hans åsikt ovedersägligen vore förenade med förverkligandet af

den utaf honom eftersträfvare lösningen af den norrländska kavallerifrågan,

kommer inspektören för kavalleriet till det resultat, att till Norrbotten

borde förläggas ett kavalleriregemente om fem skvadroner, dock

endast under uttrycklig förutsättning att särskilda åtgärder vidtoges för

Bill. till Riksd. Prot. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 79 Raft. 2

Inspektören

för kavalleriet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 119.

Chefen för

generalstaben.

att under alla förhållanden trygga regementets mobilisering i hvad anginge

möjligheten att hastigt försättas på krigsfot. Äfvenså borde

officerskårens rekrytering, volontärkaderns fulltalighet samt tillgången

på och urvalet af lämpliga värnpliktige betryggas.

Den föreslagna förflyttningen af ett regemente om fem skvadroner

till mellersta Norrland syntes inspektören för kavalleriet icke komma att

afsevärdt gagna det därmed afsedda ändamålet, hvarför lian icke kunde

biträda densamma. Han vore af den åsikten, att till skydd af vare sig

en längre kust- eller förbindelsesträcka vore kavalleriet ingalunda lämpadt,

så framt det icke tillfälligtvis befunne sig just på den hotade

platsen.. Genom denna förflyttning skulle för öfrigt kavallerifördelningen

minskas, så att den blefve för ringa för sitt ändamål. Mot den

föreslagna åtgärden talade äfven rekryteringsförhållandena i Norrland.

Icke heller kunde han, såsom under diskussionen i den norrländska

kavallerifrågan yrkats, tillstyrka en förflyttning af ett kavalleritruppförband

om fem skvadroner från Skåne till mellersta Sverige i stället för

till mellersta Norrland. Fördelarna af en sådan ändrad förläggning

skulle, nämligen mer än uppvägas af det förhållandet, att samöfning i

fredstid af de för den själfständiga kavallerienheten (kavallerifördelningen)

afsedda förbanden icke skulle låta sig göra.

Chefen för generalstaben säger uti sitt den 7 april 1905 afgifna

yttrande, bland annat, att han funne det helt naturligt, att den fullständiga

bristen vid vår landsgräns mot öster på för spauingstjänst

särskildt öfvad trupp framkallat tanken på en omgruppering till Norrbottens

. förmån af vårt i förhållande till landets utsträckning oproportionerligt

sammanhopade kavalleri. Utan ett i de nordliga gränsbygderna

fullt hemmastadt och för sin blifvande verksamhet särskildt utbildadt

organ för den strategiska spaningstjänsten befarade han ock,

att krigsledningen komme att vid början af ett fälttåg ställas inför

mycket vanskliga uppgifter.

Att kavalleri under stor del af året kunde motsvara de kraf, som

spaningstjänsten i dessa trakter uppställde, ville chefen för generalstaben

icke bestrida. 1 fråga om kavalleriets brukbarhet och taktiska

användning under den snörikaste perioden af den norrbottniska vintern

väntade dock så många problem på sin lösning, att han för det

dåvarande icke vågade tillråda en definitiv förflyttning af hela kavalleritruppförband

till de nordligaste gränstrakterna.

Ett slutgiltigt svar på dessa för hela landets värnande så viktiga

frågor syntes dock ej kunna vinnas, med mindre kavalleri under längre

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 119.

11

tid i följd gåfves tillfälle att bedrifva fältmässiga öfningar inom området

öster om Lule älf. För detta ändamål stode icke annat medel

till buds än kommenderande på viss tid af kavalleri från sydligare

delar af Sverige till dessa trakter.

Förutsatt emellertid att under någon tid fortgående iakttagelse i

taktiskt hänseende skulle utfalla till förmån för en permanent förläggning

af kavalleri till Norrbotten, kvarstode dock svårigheter i organisativt

hänseende, hvilka endast genom anlitande af andra truppförbands

rekryteringsresurser kunde öfvervinnas. Man vore nödsakad att räkna

med ogynnsamma siffror och koncentrera ansträngningarna på att utfinna

medel af mera tillfällig art att det oaktadt under alla omständigheter

genomföra organisationen.

En hufvudfordran på ett gränskavalleri vore ständig beredskap att

omedelbart efter order utrycka med full fältstyrka. För att tillgodose

denna fordran framställer chefen för generalstaben förslag, hvarigenom

såväl densamma skulle kunna uppfyllas som hela regementets mobilisering

säkerställas under synnerligen ogynnsamma konjunkturer.

Sin åsikt beträffande förflyttning af ett kavalleriregemente till

Norrbotten sammanfattar generalstabschefen så, att en dylik förflyttning

hvarken ur organisations- eller mobiliseringssynpunkt kunde sägas vara

förenad med oöfvervinneliga svårigheter, men det oaktadt icke borde

sättas i verket, utan att vissa spörsmål rörande kavalleriets användning

och uppträdande i nordligaste delen af riket dessförinnan vunnit sin

lösning.

Beträffande förläggningen af kavalleri till mellersta Norrland säger

chefen för generalstaben, att det icke kunde förnekas, att en förflyttning

norrut af ännu en utaf de i Skåne förlagda kavalleribataljonerna

skulle främja kavalleriets användning i fält. Det vore nämligen genom

kavalleriets nuvarande ''koncentrering i sydligaste delen af riket förenadt

med stora svårigheter att i tid bringa detta truppslag i verksamhet,

där det bäst behöfdes.

En fred sförläggning inom mellersta Norrland ansåge han dock

dels vara alltför litet afpassad för det fall, att större kavalleristyrkor

behöfde koncentreras inom de känsligare landsdelarna söder om Dalälfven,

dels alltför hårdt drabba det ur rekryteringssynpunkt Bvagaste

arméfördelningsområdet. Eu förläggning längre söderut, exempelvis

till Falun, vore i så fall lämpligare.

Chefen för generalstaben kommer därför till den slutsatsen, att eu

permanent förläggning af ett kavalleriregemente till mellersta Norrland

vore hvarken i strategiskt hänseende tillräckligt motiverad eller ur

ekryteringssynpunkt tillrådlig.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 119.

Arméförvalt
ningen.

Spaningskår

Norrbotten.

Arméförvaltning en ä intendents- och civila departementen har i skrifvelse

den 9 juni 1905 förklarat, att depar-tementen icke haft något att erinra

mot de beräkningar, som gjorts i kommitténs utredning, i hvad

dessa beräkningar berörde de af departementen förvaltade anslag.

Arméförv ältning en å fortifihationsdepartementet har i skrifvelse den

8 mars 1905 såsom sitt yttrande öfverlämnat ett den 6 mars samma

år af chefen för fortifikationen afgifvet utlåtande. Detta omfattar endast

den i kommitténs utredning och förslag berörda byggnadsfrågan,

beträffande hvilken nämnde chef gjort vissa erinringar.

Innan jag fortsätter med behandlingen af förslaget att förlägga

ytterligare kavalleri till Norrland, torde det tillåtas-mig att, så kort

sig göra låter, beröra ett annat förslag, som äger, åtminstone till en

viss grad, sammanhang med den norrländska kavallerifrågan, nämligen

eu af chefen för Sjätte arméfördelningen i skrifvelse den 31 oktober

1904 — således under den tid då kommitténs arbeten pågingo •— gjord

framställning angående uppsättandet af en särskild spaning skår, en

kombinerad hjulryttar- och skidlöpartrupp, i Norrbotten.

Denna framställning afsåg hufvudsakligen, att en spaningskår bestående

af bataljonsstab och två kompanier skulle uppsättas samt, sedan

Norrbottens regemente flyttat till Boden, förläggas å Notviken.

Hvardera kompaniet skulle, utom den fast anställda personalen, räkna

150 värnpliktige uttagna helst på frivillighetens väg inom femte och

sjätte arméfördelningsområdena bland uti skidlöpning och velocipedåkning

kunniga värnpliktige. Dessa skulle fullgöra sin tjänstgöring i en följd

och deras utbildningstid borde helst utsträckas''till 365 dagar. För att

städse eu del af kåren skulle vara tillfredsställande utbildad skulle de

värnpliktige inkallas i två omgångar, ena hälften på våren och andra

hälften på hösten. Den fast anställda personalen skulle uppföras på

en särskild stat, men endast för viss tid kommenderas till kåren och

kvarstå öfver stat vid egna regementen. Kåren skulle vintertiden

uppträda på skidor och sommartiden på velociped i ungefärlig öfverensstämmelse

med en liknande organisation i Norge. Förslagets genomförande

beräknades medföra en årlig kostnadsökning af i rundt tal

158,000 kronor, hvartill komme utgifter för utrustning, materiel in. m.

öfver denna framställning hafva yttranden infordrats från kavallerikommittén

samt från chefen för generalstaben.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 119.

13

Kommittén farm förslaget att organisera en spaningskår i Norrbotten

icke ändamålsenligt. Kåren kunde icke ersätta eller träda i

stället för kavalleri. Oafsedt den omständigheten, att åtskilliga viktiga

grenar af vägnätet i Norrbotten icke vore synnerligen gynnsamma för

velocipedåkning, vore hjulryttartruppen så godt som uteslutande bunden

vid de större vägarna, under det att kavalleri utbredde sin verksamhet

på sidan om vägförbindeiserna öfverallt, där icke terrängen såsom sådan

hide hinder i vägen, på samma gång som samverkan för spanings- och

stridsändamål mellan infanteri och kavalleri måste betraktas såsom vida

mera resultatrik och vida mera gagnande truppslagens gemensamma

uppträdande än den samverkan, som kunde åvägabringas mellan infanteri

och hjulryttartrupp. Hvad beträffade skidlöpartrupp såsom ersättare

för kavalleritrupp, så kunde en fullt tillfredsställande spaningstjänst

i Norrbotten under vanliga vintrar med normala snöförhållanden

åstadkommas endast af kavalleri och skidlöpartrupp i förening.

Behofvet af en med skidåkning väl förtrogen trupp ansåg kommittén

bättre kunna tillgodoses på annat sätt än genom den föreslagna

spaningskåren. På tal härom gaf kommittén uttryck åt den förhoppningen,

att, sedan tjänstgöringstiden för de värnpliktige vid infanteriet

utsträckts till 240 dagar, en väsentlig del af Norrbottens och äfven af

Västerbottens regementen skulle kunna uppträda såsom skidåkande

infanteri.

Mot den ifrågasatta spaningskårens organisation kunde enligt kommitténs

mening bland andra följande erinringar göras. Kåren ägde

icke sådan styrka, att den kunde fylla de kraf, som ställdes på densamma.

Ändamålsenligheten att för särskild skidlöpartjänst uttaga

värnpliktige så långt söderut som i Mälardalen vore icke ådagalagd.

Sammansättningen af befälskadern syntes icke äga önskvärd fasthet

och stadga; genom de två- eller treåriga kommenderingarna komme

kåren snarare att bära skolsystemets prägel än utgöra ett organiskt

truppförband. Kåren skulle enligt den föreslagna organisationen icke

komma att fylla sitt ändamål.

Kommittén ville visserligen icke förringa betydelsen af det syfte,

som funnes uttryckt i den af chefen för Sjätte arméfördelningen gjorda

framställningen om upprättandet af en spaningskår för Norrbotten, men

beträffande sättet för syftets förverkligande ansåge kommittén, att den

ändamålsenliga lösningen af denna fråga icke vore att finna på den väg,

som uti förslaget blifvit beträdd.

Chefen för generalstaben, hvilkens yttrande afgafs den 15 april 1905,

gör gällande, att man borde bortse från benämningarna »hjulryttartrupp»,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 119.

»skidlöpartrupp» och »spaningskår», hvilka syntes kunna föranleda missuppfattning

om organisationens egentliga syfte, och i stället lägga hufvudvikten

på .sträfvan att åstadkomma ett infanteri, färdigt att vid krigsutbrott

utrycka omedelbart efter därom erhållen order. Ett sådant infanteri

vore oundgängligen af behofvet påkalladt, vare sig kavalleri förflyttades

till Norrbotten eller icke. Chefen för generalstaben ville därför

tillstyrka uppsättandet af ett gränsinfanteri, ehuru med något annan

organisation än den chefen för Sjätte arméfördelningen föreslagit. Han

tillstyrkte sålunda uppsättandet af gränsinfanteri, i förvaltnings- och

utbildningsafseende underställdt Norrbottens regemente, med två fasta

kompanier, en årlig uttagning af 200 värnpliktige till tjänstgöring i en

följd samt kommendering söderifrån af en korpralskolekontingent af

100 menige jämte erforderligt befäl.

Det torde tillåtas mig att redan i detta sammanhang få uttala min

mening angående upprättandet af en särskild spaningskår för Norrbotten.

Den af chefen lör Sjätte arméfördelningen föreslagna organisationen

har afstyrkts såväl af kavallerikommittén som af chefen för generalstaben,

och detta på grund af såväl allmänt militära som organisativtekniska

grunder. De skäl, som kommittén utvecklat mot upprättandet

af den ifrågasatta spaningskåren, synas, sedan kommittén afgaf sitt utlåtande,

icke hafva förlorat i styrka utan fastmer vunnit i betydelse.

Till dessa torde kunna läggas, att Notviken icke synes vara lämpligt

såsom förläggningsort för den nya kåren. Det kasernetablissemang

(barackbyggnader), som finnes därstädes, kan svårligen komma till användning

för att bereda densamma inkvartering, hvarför ett nytt etablissemang

helt visst vore erforderligt.

I stället för en af kombinerad hjulryttar- och skidlöpartrupp bestående

spaningskår förordar chefen för generalstaben organiserandet

af ett särskildt gränsinfanteri. Det vill dock synas, som om denna organisation

hufvudsakligen icke vore något annat än en garnisonsförstärkning

åt Boden, något som tilläfventyrs kan komma att visa sig behöfligt,

då, såsom jag vid annat tillfälle framhållit, frågan om besättningstrupper

i Boden icke i samband med beslutet om därvarande fästningsanläggning

erhållit en tillfredsställande lösning. I sakens nuvarande

läge finner jag mig dock icke kunna göra framställning om några

åtgärder för upprättandet af någon gränsinfanteritrupp, synnerligast

som jag anser, att det syfte, som afses med såväl en särskild spaningskår

som särskildt gränsinfanteri i Norrbotten, bör vinnas på andra vägar

än de nu berörda. På grund häraf får jag såsom min mening fram
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 119.

15

hålla, att ifrågavarande båda framställningar — i det skick de nu föreligga

— icke böra föranleda någon vidare åtgärd från Kungl. Maj:ts sida.

Sedan den tidpunkt, då förut omförmälda yttranden afgåfvos öfver Ytterligare

kavallerikommitténs utredning och förslag angående behofvet af ytter- inspektör?!

ligare kavalleri i Norrland, hafva omkring två år gått till ända. Under för kavalleriet

tiden har studiet af de militära förhållandena i denna landsdel, särskildt generaii

öfre Norrland, fortgått samt nya erfarenheter och rön i fråga om staben.

dem vunnits. Med anledning häraf anmodade jag i skrifvelse den 25

sistlidne mars inspektören för kavalleriet och chefen för generalstaben

att snarast möjligt inkomma med yttranden, huruvida några nya omständigheter

tilikommit, som vore ägnade att ytterligare belysa spörsmålet

angående ifrågavarande behof och dess fyllande.

I skrifvelse den 30 mars 1907 anför inspektören för kavalleriet, att

några erfarenheter och rön under tiden, sedan hans underdåniga yttrande

den 2 mars 1905 afgafs, ej vunnits, hvilka i någon mån rubbat

hans i detsamma uttalade åsikter. Däremot hade iakttagelserna från

vinterfältöfningarna åren 1905 och 1906 i Norrland, såsom äfven framhållits

i den underdåniga rapporten öfver 1906 års fältöfning, ytterligare

styrkt inspektören för kavalleriet i hans uppfattning. Genom

dessa fältöfningar i förening med den erfarenhet, som hittills vunnits

vid Norrlands dragonregemente, torde det, säger nämnda inspektör,

vara ådagalagdt, att ett i Norrbotten särskildt vintertiden opererande

kavalleri, för att från början kunna vara fullt förtroget med de alldeles

säregna förhållanden och uppgifter, hvilka där komme att möta detsamma,

redan i fredstid borde vara förlagdt inom denna del af vårt

land. Lika visst vore också, att vårt kavalleri, under denna förutsättning

och om det rätt öfvades och rätt användes, kunde göra hären

under ett fälttåg i Norrland samma nytta som någonsin eljest.

Chefen för generalstaben framhåller i sitt yttrande, som är dagtecknadt

den 4 april 1907, att afsaknaden af kavalleritrupp, i fredstid

förlagd till Norrbotten, vore så betänklig, att åtgärder syntes honom

böra, så snart ske kunde, vidtagas för aflijälpandet af denna brist.

Han erinrar emellertid därom, att förutvarande chefen för generalstaben,

enligt hans under år 1905 afgifna, förut omförmälda yttrande, hyst

vissa betänkligheter mot att redan då taga steget fullt ut och tillstyrka

öfverförandet till Norrbotten af ett kavalleritruppförband från annan

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 119.

del af landet. Det ansågs nämligen, att vissa spörsmål rörande kavalleriets

användning och uppträdande i nordligaste delen af riket borde

före beslutet om öfverflyttningen vinna sin lösning. Det gällde därför

nu att tillse, i hvad mån dessa spörsmål blifvit under de senaste åren

lösta. I fråga härom yttrar chefen för generalstaben hufvudsakligen

följande.

Hvad först anginge kavalleriets brukbarhet och taktiska användning

under den snörikaste perioden af den norrländska vintern, torde denna

fråga numera vara så utredd, att den ej längre kunde åberopas såsom

skäl emot en omgruppering af kavalleriet, hvilken betingades af hänsyn

till en ändamålsenlig plan för rikets försvar i dess helhet. Hvad

den personliga utrustningen beträffade, hade, alltsedan Norrlands dragonregemente

förlädes till Umeå, omfattande försök pågått vid regementets

vinterskolor, hvilka resulterat uti utfärdade bestämmelser för såväl

vanlig som förstärkt vinterutrustning. Jämväl frågan om ett kavalleriregementes

fordonsutrustning för vinterfälttåg hade numera vunnit sin

fullständiga lösning, och möjligheten att framföra olika truppslags

trängfordon vintertid kunde efter på senaste tid utförda körförsök

beräknas varda ytterligare ökad. På grund af det nu anförda funnes,

enligt chefens för generalstaben mening, intet hinder ur utrustningsfrågans

synpunkt för förläggning till Norrbotten af ett kavalleritruppförband.

I fråga om utsikterna att rekrytera den fast anställda personalen samt

hvad anginge värnpliktstillgängen vid och mobiliseringen af de nu befintliga

truppförband, hvilka erhölle sina värnpliktiga från landets nordligaste

delar, framhåller chefen för generalstaben, att ur dessa synpunkter syntes

hinder icke behöfva förefinnas för uppsättandet af eu kavalleribataljon

i Norrbotten. Den minskning af beväringstillgången, som de båda

nordligaste infanteriregementena måste vidkännas genom en sådan åtgärd,

behöfde icke, enligt hvad chefen för generalstaben i särskild skrifvelse

gör gällande, äfventyra dessa regementens mobilisering. Enligt

erfarenheten hade värnpliktskontingenterna inom Sjätte arméfördelningen

ständigt ökats, och denna omständighet hade föranledt chefen för

nämnda arméfördelning att påkalla särskilda åtgärders vidtagande för

truppens inkvartering. Under den i betraktande af folkmängdssiffrans

tillväxt sannolika förutsättningen af en tillsvidare jämnt fortskridande

ökning af antalet värnpliktsrekryter skulle detta efter sju års förlopp

vid Norrbottens och Västerbottens regementen uppgå till öfver 1,600

man.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 119.

17

Af det anförda torde framgå, att ett verkligt behof af att stärka

kavalleriet i Norrland förefinnes. Iugen af de myndigheter, som yttrat

sig i frågan, bestrider detta behof, hvad öfre Norrland angår. I likhet

med kavallerikommittén hålla såväl chefen för generalstaben som inspektören

för kavalleriet före, att en kavalleristyrka om fem skvadroner

bör förläggas till Norrbotten. Chefen för Första arméfördelningen

gör gällande, att två skvadroner skulle vara för ändamålet tillräckliga,

under det att chefen för Sjätte arméfördelningen finner förslaget att

förlägga ett kavalleriregemente till Norrbotten vara med hänsyn till

försvaret i norr af stor vikt och väl värdt att genomföras.

Den, som på ort och ställe studerar försvaret i Norrbotten, gör

sig förtrogen med därpå inverkande förhållanden samt anställer beräkningar

öfver den kavalleristyrka, som vid ett mot denna landsdel

riktadt anfall från krigets första dag därstädes bör finnas till förfogande,

torde näppeligen komma till något annat resultat, än att fem skvadroner

äro den minsta styrka, som kan tillgodose behofvet af ifrågavarande

truppslag. Det kust- och gränsområde, öfver hvilket kavalleriet

måste utöfva sin spanande verksamhet, är af så stor utsträckning,

och de hufvudriktningar med tillhörande sidovägar, i hvilka det måste

utsända sina spaningsdetachement och patruller, så många, att ett

kavalleritrupp förband om fem skvadroner är mer än väl behöfligt för

att fylla denna uppgift samt för att bestrida den kavalleristiska tjänst,

som erfordras vid Boden och i dess närmaste omgifningar. Kavallerikommittén

yttrar härom, att, om man toge i betraktande den norrbottniska

krigsskådeplatsens storlek, antalet af de riktningar, i hvilka spaning

borde utföras och underrättelseväsendet ordnas, mångfalden af de

uppgifter, som härflöte ur dessa omständigheter, och de kraf, som

verkliga krigsoperationer skulle komma att framställa, kunde man vid

bedömande af behofvet af kavalleri i Norrbotten icke sätta styrkan

lägre än den, som kommittén angifvit, nämligen ett kavalleritruppförband,

motsvarande ett fem-skvadronsregemente.

Att det i Norrbotten vid krigstillfälle erforderliga kavalleritrupplorbandet

bör i fredstid därstädes vara ständigt förlagdt, därför tala synnerligen

starka skäl. I annat fall finnes detsamma icke till hands, när

det verkligen beliöfves, hvartill kommer att kavalleriet, för att såväl

sommar- som vintertid kunna fylla sin uppgift vid krigföring i Norrbotten,

bör där vara utbildadt, så att det är fullt förtroget med där

rådande säregna förhållanden. Liknande åsikt framhålles med skärpa

af inspektören för kavalleriet i hans förutnämnda skrifvelse den 30 mars

1907, enligt hvilken han anser det vara ådagalagdt, att ett i Norrbotten

Bih. till Rikscl. Prof. 1907. 4 Sami. / Afd. 79 Raft. 3

Departementschefens

yttrande.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 119.

särskild! vintertiden opererande kavalleri bör redan i fredstid vara därstädes

förlagdt.

Återstår således den frågan, huruvida de uttalade farhågorna beträffande

möjligheten att rekrytera ett till Norrbotten förlagdt kavalleriregemente

äro grundade eller icke. Beträffande detta viktiga spörsmål

har chefen för Sjätte arméfördelningen i sitt den 20 februari 1905 afgifna

yttrande gjort gällande, att rekryteringskällorna inom denna arméfördelning

vore svaga och otillräckliga, samt att det af kavallerikommittén

framställda förslaget att förlägga ett kavalleriregemente till

Norrbotten vore värdt att genomföras endast under villkor, att det

kunde ske, utan att det eftersträfvade krafttillskottet vunnes på bekostnad

af öfriga truppslags, i främsta rummet infanteriets, mobilisering

och förmåga att i krig på tillfredsställande sätt fylla sina uppgifter.

Kavallerikommittén hade nämligen, såsom redan framhållits, icke funnit

rekryteringsförhållandena erbjuda några särskilda svårigheter, och dåvarande

chefen för generalstaben ansåg enligt sitt den 7 april 1905

afgifna yttrande, att dessa svårigheter vore öfverkomliga. Nuvarande

chefen för generalstaben finner utsikterna att med volontärer och värnpliktige

rekrytera ett till Norrbotten förlagdt kavalleritruppförband alldeles

icke mörka.

De åsikter, som kavallerikommittén i denna fråga uttalat beträffande

rekryteringsförhållandena och värnpliktstillgången, hafva hittills

icke jäfvats af erfarenheten, hvadan svårigheter att rekrytera personalen,

den fast anställda såväl som den värnpliktiga, sålunda rättvisligen

icke torde böra eller kunna åberopas såsom skäl mot att stärka

kavalleriet i öfre Norrland genom att till Norrbotten förlägga en styrka

af ett regemente om fem skvadroner. Denna åtgärd synes vara i

militäriskt afseende väl grundad och för försvaret i dess helhet gagnelig.

Det är emellertid icke nu fråga om att omedelbart framställa förslag

angående förläggning till Norrbotten af ett kavalleritruppförband om

fem skvadroner, hvilken styrka, enligt hvad kavallerikommittén föreslagit,

skulle tagas ur Skånska husarregementet, utan saken gäller närmast

att bereda möjlighet till en sådan åtgärd genom ändring uti det aftal

(Bil. I), som i september 1903 träffades mellan Kungl. Maj:t och Kronan

samt Hälsingborgs stad angående upplåtelse af mark för Skånska husarregementets

nya kavallerietablissemang.

Enligt skrifvelse den 20 maj 1903 har Riksdagen, på framställning

af Kungl. Maj:t, medgifvit, att ej mindre det kronan tillhöriga

område, 885,000 kvadratfot, omfattande kvarteren Achilles, Morpheus,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 119. -1J

Cvbele, Iris, Perseus och Aeolus med däremellan befintlig och enligt

uppgjord stadsplan för gator afsedd mark samt därå uppförda kasernbyggnader

inom Hälsingborgs stad, än äfven Skånska husarregementets

nuvarande exercisfält och skjutbaneområde, eller hemmansdelen 12»

mantal n:r 6 Kaus i Luggude härad om tillhopa 50 hektar 6 ar 10

kvadratmeter, finge på de af Hälsingborgs. stadsfullmäktige enligt beslut

den 3 mars samma år erbjudna villkor till staden öfverlåtas, så snart

nytt kasernetablissemang för nämnda regemente blifvit uppfördt och till

regementet öfverlämnadt samt det nuvarande kasernetablissemanget

blifvit fullständigt utrymdt.

A andra sidan hade staden förbundit sig att till staten upplåta med

äganderätt det i punkt 1 af förenämnda aftal omförmälda område af omkring

174 hektar och med nyttjanderätt det i punkt 2 angifna området

samt att därjämte betala kontant 900,000 kronor. I öfverensstämmelse

härmed blef aftal med staden träffadt under den förutsättning, att ett för

nämnda regemente i dess helhet afsedt etablissemang blefve förlagd t till

Hälsingborgs stad. Ändring däri torde icke kunna ske, med mindre öfverenskommelse

med staden träffas därom. Men då aftalet i fråga kommit

till stånd på grund af Kungl. Maj:ts och Riksdagens gemensamma

beslut, lärer detsamma ej heller kunna ändras utan Riksdagens hörande.

I betraktande jämväl af hvad i öfrigt förekommit, sedan aftalet med

Hälsingborg träffades, torde frågan om Skånska husarregementets förläggning

ånyo böra göras till föremal för framställning hos Riksdagen.

Genom nådigt bref den 28 september 1906 bemyndigade Kungl.

Maj:t arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet att med staden

Hälsingborg, under vissa angifna förutsättningar, inleda underhandlingar

om sådan ändring af det med stadsfullmäktige i nämnda stad ingångna

aftal angående Skånska husarregementets förläggande till staden, att

aftalet skulle äga bestånd, äfven om endast fem skvadroner kavalleri

komme att till staden förläggas. De med anledning häraf inledda underhandlingarna

ledde icke till något resultat, men förklarade sig stadsfullmäktige

i skrifvelse den 7 mars 1907 gilla ett af stadens kasernkommitté

i ärendet den 7 februari samma år till arméförvaltningen afgifvet

yttrande med däri framställda villkor och erbjudanden.

I eu den 10 denna månad till landtförsvarsdepartementet inkommen

underdånig skrifvelse har arméförvaltningen, därest Kungl. Maj .t skulle

besluta ändring i förutsättningen för berörda aftal, tillstyrkt ändring

af punkterna 7 och 8 i aftalet i hufvudsaklig öfverensstämmelse med

Nytt aftalmed

Hälsingborgs

stad.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 119.

stadsfullmäktiges omförmälda beslut. Därutöfver både stadsfullmäktige

i sm förutnämnda skrifvelse den 7 mars 1907 för medgifvande till den

ändrade förutsättningen för det gällande aftalet framställt andra villkor,

hvilka. dock armeförvaltningen, som meddelat sig med stadens kasernkommitterade,

hade anledning antaga ej skulle komma att utgöra hinder

för en öfverenskommelse.

Vid stadsfullmäktiges sammanträde den 16 innevarande april förent?

till deras pröfning ett af arméförvaltningen med stöd af de förda

underhandlingarna upprättadt förslag, enligt hvilket, med bibehållande

åt ofnga bestämmelser i nu gällande aftal, punkterna 7 och 8 af detsamma

skulle erhålla följande förändrade lydelse:

7:o.

•

»Staden skall till kronan erlägga ett kontant belopp af 450,000

''ronor, hvilken summa skall utgå oafkortad utan hänsyn till hvad det

nya kasernetablissemanget för de till Hälsingborg förlagda fem skvadionerna

af regementet kommer att kosta i uppförande.

Då staden till kronan kontraktsenligt redan inbetalat 500,000

kronor, skall, kronan till staden genast återbära 50,000 kronor jämte

4. procent årlig ränta därå från den 30 december 1904, till dess betalning

sker.

8:o.

Det nuvarande exercisfältet och skjutbanan skola af kronan genast

utan kostnad till staden öfverlämnas med full äganderätt och fria från

inteckningar, mot det att staden, utan hinder af den mellan Kungl.

arméförvaltningen och staden den 18 och 21 februari 1905 träffade

öfverenskommelse angående tiden för det nya öfningsfältets öfverlämnande

till kronan, genast ställer detta fält till kronans disposition. Så

snart det nya kasernetablissemanget blifvit fullt färdigt och regementet

dit inflyttat samt det nuvarande etablissemanget hunnit fullständigt

utrymmas, dock sist före utgången af år 1911, för så vidt icke strejk

eller lockout skulle omöjliggöra det nya etablissemangets fullbordande

inom. denna tid, öfverlåter kronan kostnadsfritt till staden det nuvarande

etablissemanget jämte kaserntomten med full äganderätt ochgravationsfritt.»

Omförmälda öfverenskommelse af den 18 och 21 februari 1905 mellan

arméförvaltningen, och staden torde få biläggas detta protokoll (Bil. II.).

Stadsfullmäktige hafva, enligt hvad protokollet vid sammanträdet

innevarande månad utvisar, godkänt arméförvaltningens förslag

med den ändring likväl, att däri föreskrifven ränta å det belopp, 50,000

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 119.

21

kronor, som staden skulle äga återbekomma, beräknades efter fem procent

årligen från den 7 juli 1904 eller den dag, då första afbetalningen å

det kontanta belopp, staden skulle erlägga, verkställdes; att tiden för

afträdandet af vissa mindre områden utaf den mark, staden skulle öfverlämna

till kronan, måtte med hänsyn till nu gällande arrendeaftal och erforderlig

expropriation af en del däraf något framskjutas; samt att kronans

åtagande enligt punkt 9 af kontraktet att på stadens bekostnad

verkställa expropriation af mark utsträcktes äfven till fast egendom,

belägen inom det »s. k. farlighetsområdet».

Arméförvaltningen har ansett sig böra tillstyrka antagandet af

stadsfullmäktiges sålunda slutligen föreliggande anbud; och anser jag

för min del ej heller, att den af stadsfullmäktige föreslagna ändringen

bör utgöra hinder för slutlig uppgörelse med staden.

Enligt senast gjorda beräkningar, sådana de bifogats arméförvaltningens

ofvanberörda skrifvelse, skulle ett kasernetablissemang för fem

skvadroner i Hälsingborg kosta 1,440,000 kronor samt ett lika stort

etablissemang i Boden 1,955,000 kronor, (däraf 300,000 kronor till officersbyggnader),

eller tillsammans 3,395,000 kronor. Då Riksdagen år

1902 till kasernbyggnader för Skånska husarregementet beviljade

1,347,000 kronor, och då enligt den ofvan föreslagna ändringen i aftalet

med Hälsingborgs stad endast 450,000 kronor skulle erhållas från

staden, finnas sålunda till förfogande för uppförande af ifrågavarande

båda kasernetablissemang 1,797,000 kronor, hvadan ytterligare ett anslagsbelopp

af (3,395,000 — 1,797,000 =) 1,598,000 kronor skulle erfordras.

Såsom redan är antydt ingå uti detta belopp 300,000 kronor

till officersb}rggnader.

En förflyttning af fem skvadroner ur Skånska husarregementet till

Norrbotten skulle i sinom tid föranleda regementets delning i två regementen

om fem skvadroner, hvarigenom, enligt hvad kavallerikommittén

beräknat, en årlig kostnadsökning af 30,600 kronor skulle uppstå.

Dessa utgiftsbelopp må väl i och för sig anses vara betydande.

Men genom den nu ifrågasatta åtgärden att, när tidpunkten är inne,

förflytta fem skvadroner ur Skånska husarregementet till Norrbotten,

fylles ett högst afsevärdt försvarsbehof. Att tillgodose detta genom att

nyuppsätta kavalleri i Norrbotten kornme gifvetvis att medföra ännu

större kostnader än hvad den nu föreslagna, enligt min uppfattning ur

försvarssynpunkt synnerligen väl grundade omgrupperingen af kavalleriet

föranleder.

Aproxiiaativa

kostnader.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 119.

Departe
mentschefens
hemställan.

Såsom redan framhållits, föreligger icke nu fråga om omedelbar

förflyttning af fem skvadroner ur Skånska husarregementet till Norrbotten,

utan endast om beredande af möjlighet därtill genom ändring

uti aftalet med Hälsingborgs stad. Den nya öfverenskommelsen, som

vunnits genom ömsesidigt tillmötesgående, synes vara fotad på sådana

grunder, att den väl må vara förtjänt af att vinna godkännande. För

staden måste det anses såsom synnerligen fördelaktigt att omedelbart

komma i besittning af det nuvarande exercisfältet och skjutbanan, och

för staten blifver det möjligt att utan uppsättning af nytt truppförband

tillgodose ett högeligen viktigt försvarsändamål.

De kontanta medel, som af Hälsingborgs stad inlevererats till

arméförvaltningens kassa, innestå, enligt hvad arméförvaltningen i skrifvelse

den 18 nästlidne mars meddelat, för närvarande i likhet med

andra statsmedel i Sveriges riksbank. Beträffande det räntebelopp,

som staden jämlikt förslaget till ändradt aftal skulle erhålla å de 50,000

kronor, som skulle återbetalas till staden, synes det lämpligen kunna

utgå af fjärde hufvudtitelns allmänna besparingar, som därtill lämna tillgång.

Frågan om expropriation af mark belägen inom det »s. k. farlighetsoinrådet)),

hvarmed torde afses i punkt 2 af nu gällande kontrakt

omförmälda område, lärer, på särskild framställning, böra af Kung!.

Maj:t pröfvas enligt kung!, förordningen den 14 april 1866, angående

jords eller lägenhets afstående för allmänt behof.

Utan att för närvarande inlåta sig på frågan om den lämpligaste

förläggningsorten för ifrågavarande fem skvadroner af Skånska husarregementet

har utskottet emellertid ansett sig böra tillstyrka bifall till

hvad Kungl. Maj:t i propositionen föreslagit.

Utskottet får alltså hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må

varda af Riksdagen bifallen.

Stockholm den 7 maj 1907.

På statsutskottets vägnar:

HUtiO TAMM.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 119.

‘t

Bil. /.

Aftal

mellan Kungl. Maj:t och kronan samt Hälsingborgs stad angående

upplåtelse af mark för Kungl. Skånska husarregementets

nya kasernetablissemang in. in.

Sedan Kungl. Maj:t genom härvid i afskrift bifogade nådiga bref

den 17. juni 1903 — med godkännande af ett utaf Hälsingborgs.stadsfullmäktige,

enligt beslut den 3. mars samma år, under förutsättning att

ett för Kungl. Skånska husarregementet i dess helhet afsedt etablissemang

blefve till Hälsingborgs stad förlagdt, gjordt erbjudande om upplåtelse

af mark m. m. för samma etablissemang, jämte skjutbana och

öfningsfält — bemyndigat Kungl. arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet

att i enlighet med uppgjordt förslagskontrakt sluta aftal

med stadsfullmäktige, har mellan kungl. armeförvaltningen, å ena

sidan, samt Hälsingborgs stad genom dess stadsfullmäktige, å andra

sidan, träffats följande öfverenskommelse:

l:o.

■N •

Hälsingborgs stad upplåter med full äganderätt, gravations- och

kostnadsfritt till kronan det å bifogade karta med röd linje omslutna

området, innehållande i areal omkring 174 hektar. Den del af detta

område, som skall användas till tomt för kasernetablissemanget, samt

så stort område invid Gyhults anhaltstation a västkustbanan, som eifordras

till aflastnings- och upplagsplats för byggnadsmaterialier, äfvensom

mark för anläggning af väg från anhaltsstationen till byggnadsplatsen

skall till kronan afträdas, da sadant erfordras. Den återstående

delen af marken skall, fri från byggnader, afträdas den 14 mars 1905;

dock skall densamma senast under år 1904 genom stadens försorg och

på dess bekostnad igensås med gräs för att vid afträdandet vara

lämplig till exercisplats.

±o.

Den å kartan med fulldragen blå linje omslutna marken, till hvilken

staden eller dess rättsinnehafvare bibehåller ägande- och brukningsrätten,

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Statsutskottets Utlåtande N:o 119.

skall på det sätt få af Kronan disponeras att, då sådant af vederbörande

militära myndigheter anses erforderligt, densamma skall helt och hållet

utrymmas, på det att regementets skjutöfningar må kunna i riktning mot

detta område obehindradt äga rum. De byggnader, som äro belägna därinom,

skall staden vara skyldig att borttaga, så snart detta påfordras.

A de tider af året, då markens beträdande icke förorsakar skada å där

växande gröda, skall området stå till regementets förfogande för äfven

andra öfningar.

3:o.

Staden medgifver, att den emellan det i mom. 1 omförmälda exercisfältets

östra gräns och den s. k. Bergavägen belägna, 25 meter breda

jordremsan icke må bebyggas utan endast användas till vägens utvidgning.

Till säkerhet för denna servitutsrätt äfvensom för beståndet af den

Kronan tillförsäkrade rätt öfver det i mom. 2 omförmälda området, förbinder

sig staden att uti ifrågavarande jordområden förskaffa Kronan inteckning,

gällande framför alla andra områdena möjligen vidhäftande

gravationer.

4:o.

Regementets kallbadhus får förblifva på dess nuvarande plats med

fritt tillträde till detsamma, intill dess staden kan anskaffa annan plats

för dylikt badhus, närmare det blifvande kasernetablissemanget.

5:o.

Staden skall ett år efter därom framställd begäran hafva kostnadsfritt

för Kronan till etablissemangets gräns framdragit ledningar för

vatten, aflopp och gasbelysning samt vara skyldig att tillhandahålla

regementet vatten och gas till pris i enlighet med stadens för förbrukning

däraf gällande taxa.

6:o.

Staden förbehalles rätt att å det område, som af staden upplåtes

till Kronan, framdraga underjordiska ledningar för vatten, aflopp och belysning;

. dock att sådana arbeten må ske endast på sådant sätt och å

sådana tider, som med hänsyn till undvikande af hinder och olägenheter

för regementet och dess öfningar kunna med Kronan öfverenskommas.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:u 119.

25

7:o.

Staden förbinder sig att till Kronan kontant betala:

inom utgången af år 1903 ett belopp af tvåhundratusen kronor;

inom utgången af år 1904 ytterligare trehundratusen kronor: samt

inom utgången af år 1905 ytterligare fyrahundratusen kronor;

dock att livad beträffar sistnämnda utbetalning staden må vara berättigad

dels att innehålla beloppet, intill dess staden aftalsenligt fått

emottaga den fasta egendom, som Kronan, enligt hvad i nästföljande

punkt bestämmes, skall till staden upplåta, om detta icke skett före utgången

af år 1905,

dels ock att å beloppet åtnjuta afdrag med den summa, hvarmed

kostnaden för uppförandet af det nya kasernetablissemanget kan komma

att understiga 2,247,000 kronor, därvid emellertid staden förbinder sig

att godkänna den kostnadsuppgift, som af kungl. arméförvaltningen

lämnas.

8:o.

Så snart det nya kasernetablissemanget blifvit fullt färdigt och regementet

dit inflyttat, samt det nuvarande kasernetablissemanget hunnit

fullständigt utrymmas, öfverlåter Kronan kostnadsfritt till Hälsingborgs

stad-detta senare etablissemang jämte kaserntomten samt det nuvarande

exercisfältet och skjutbanan, allt med full äganderätt och fritt från inteckningar.

9:o.

Därest staden ej genom godvillig öfverenskommelse med vederbörande

jordägare kan förvärfva den mark, som skall till Kronan med

full äganderätt öfverlämnas, utan detta område till större eller mindre

del måste af Kronan exproprieras, skall staden godtgöra Kronan alla

kostnader såväl för markens inlösande som för expropriationsmålets

utförande.

10:o.

Nödiga åtkomsthandlingar för vinnande af lagfart skola af staden

tillhandahållas Kronan, i hvad angår den under mom. l:o här ofvan

omförmälda mark, samt af Kronan öfverlämnas till staden, beträffande

den under mom. 8:o angifna fasta egendom.

Bill. till Riksd. Prof. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 79 Hlift.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 119.

Kostnaderna för lagfarts vinnande bestridas af den, som marken

äger. Staden åligger att bestrida kostnaderna för erhållande af de

under mom. 3:o omförmälda inteckningar.

Af denna upplåtelsehandling äro två exemplar upprättade, af hvilka

kungl. arméförvaltningen samt Hälsingborgs stad erhållit hvar sitt.

Stockholm den 30. september 1903.

G. C:SON BERGMAN.

Ludv. W:son Munthe.

Axel Göransson.

Hälsingborg den 22 september 1903.

På stadsfullmäktiges i Hälsingborg vägnar:

N. PERSSON.

K. E. Norssell.

Vice ordförandens för stadsfullmäktige i Hälsingborg, herr konsuln

och kommendören N. Perssons egenhändiga namnteckning bevittnas

Frans Olsson.

A. Gren.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 119.

27

Bil. 11.

Till kungl. arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet.

Sedan I uti skrifvelse den 18 i denna månad till stadsfullmäktige

hafveri tillkännagifvit, att det område, som jämlikt punkten 1. i det

mellan Eder å Kungl. Maj:ts och kronans vägnar samt stadsfullmäktige

i Hälsingborg den 22. och 30. september 1903 upprättade avtalet

angående upplåtelse af mark för Kungl. Skånska husarregementets

nya kasernetablissement m. m. skulle, fritt från byggnader, af staden

till kronan afträdas den 14. nästkommande mars, till följd af kasernbyggnadsarbetenas

försenande ännu icke är för kronan behöfligt,

samt föreslagit,

att med vidtagandet af åtgärder för denna områdesdels befriande

från därå befintliga byggnader måtte tillsvidare anstå samt att tiden

för densammas afträdande till kronan i från byggnader befriadt skick

i stället bestämmas till den 14. mars ett år efter det kungl. arméförvaltningen

å fortifikationsdepartementet därom underrättat stadsfullmäktige

;

få stadsfullmäktige härmed förklara, att stadsfullmäktige utan att

därmed hafva afhändt sig någon på kontraktet grundad rätt icke hafva

något att anmärka emot föreslagna ändringen.

Hälsingborg den 21 februari 1905.

På stadsfullmäktiges vägnar:

OSCAR TRAPP.

K. E. Norrsell.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1907:158 Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Maj:ts proposition till Riksdagen angående ändring i det med staden Hälsingborg träffade aftal i fråga om Skånska s. 3 i texten