Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående ändrade bestämmelser i fråga om försäljning och utarrendering af kronan tillhörig fast egendom samt en i ämnet väckt motion.
1907-05-13 · 17 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 16 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1907:123, Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående ändrade bestämmelser i fråga om försäljning och utarrendering af kronan tillhörig fast egendom samt en i ämnet väckt motion.
Dokumentets text
Skitsutskottets Utlåtande N:o 123.
1
N:o 123.
Ank. till Riksd. kansli den 14 maj 1907, kl. JO f. m.
Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
ändrade bestämmelser i fråga om försäljning och utarrendering
af kronan tillhörig fast egendom samt en i ämnet
väckt motion.
(I. A.)
I en den 12 april innevarande år till Riksdagen aflåten, till statsutskottet
för förberedande behandling öfverlämnad proposition (n:o 167),
har Kungl. Maj:t, under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet
öfver jordbruksärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen att
för sin del besluta,
dels, med upphäfvande af livad förut stadgats häremot stridande,
att, då försäljning af kronan tillhörig fast egendom på grund af gällande
bestämmelser skulle äga rum å offentlig auktion, skulle iakttagas:
att auktionen förrättades inför Kungl. Maj:ts befallningshafvande i
länet å landskontoret eller, därest Kungl. Maj:ts befallningshafvande
funne särskilda omständigheter därtill föranleda, af vederbörande kronofogde
eller annan särskild! förordnad kronobetjent å af Kungl. Maj:ts
befallningshafvande bestämd plats i den ort, där fastigheten vore belägen,
samt att skriftliga anbud ej Unge mottagas;
dels ock att 7:de punkten i kung!, kungörelsen den 10 november
1882 angående förändrade grunder för förvaltningen af kronans jordbruksdomäner
skulle erhålla följande ändrade lydelse:
Bih. till Riksd. Prof. 1907. 4 Samt. 1 Afd. 82 Höft. (Näs 123, 124.) 1
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 123.
7:o) Sedan arrendevillkoren blifvit af domänstyrelsen fastställda,.
skall, därest förre arrendator!! enligt äldre kontrakt är berättigad till
optionsrätt eller innehaft arrendet så lång tid, att denna tillsammans med
återstående delen af arrendetiden uppgår till fem år, och han egendomen
väl brukat, hvilket tillhör domänstyrelsen att efter därom vid arrendeuppskattningen
och af Kungl. Maj:ts befallningshafvande afgifna yttranden
pröfva, arrendet, innan detsamma offentligen utbjudes, till det fastställda
arrendevärdet hembjudas förre arrendatorn eller, i händelse han
med döden afgått, hans änka och barn; börande i senare fallet, därest
arrendatorn efterlämnat både änka och barn eller flera barn, dessa föreläggas
att, om de vilja arrendet gemensamt bibehålla, till handhafvande
för deras räkning af egendomens skötsel anmäla lämplig person.
Har under de sista tern arrendeåren arrendators stärbhusdelägare
efter medgifvande af domänstyrelsen fått öfvertaga arrendet, eller härunder
samma tid med domänstyrelsens tillstånd arrendator å barn eller
måg öfverlåtit arrenderätten, äger vid nya utarrenderingen den, som på
sådant sätt blifvit innehafvare af arrenderätten, för åtnjutande af optionsrätt
räkna sig till godo den tid, hvarunder företrädaren varit i besittning
af arrendet.
Har arrenderätt öfverlåtits på arrendators löftesmän för arrendet
eller öfvergått till i konkurs försatt arrendators konkursbo eller blifvit
af konkursförvaltningen försåld, må, därest arrendatorn uppfyllt de för
optionsrätts åtnjutande föreskrifna villkor, löftesmännen, konkursboet
eller den, till hvilken arrenderätten blifvit af konkursförvaltningen försåld,
äga optionsrätt vid egendomens förnyade utarrendering, oaktadt
löftesmännen, konkursboet eller öfverlåtelsetagaren då icke innehaft arrendet
i sa lång tid, att denna tillsammans med återstående delen af
arrendetiden uppgår till fem år, dock, då arrendet öfvergått till arrendelöftesmän
eller arrendators konkursbo, med enahanda förbehåll beträffande
viss persons anställande för egendomens skötsel, som bär ofvan
gjorts i afseende å arrendets öfvertagande af arrendators änka och barn..
Göres ej inom förelagd tid anmälan om arrendets öfvertagande,
eller varder ej, då, enligt hvad här ofvan stadgats, viss person skall
anställas för egendomens skötsel, härtill inom sådan tid anmäld person,
som af domänstyrelsen godkännes, anses optionsrätten förfallen, och
varde i sådant fall eller då optionsrätt ej äger rum, efter kungörelse,
som skall innefatta egendomsbeskrifning, underrättelse om arrendevillkoren
och det arrendevärde, domänstyrelsen ansett egendomen böra betinga,
samt öfriga nödiga anvisningar, arrendet utbjudet å offentlig auktion,
hvilken förrättas inför Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet å
Statsutskottets Utlåtande N:o 123■ 3
landskontoret eller, därest Kungl. Maj:ts befallningshafvande finner särskilda
omständigheter därtill föranleda, af vederbörande kronofogde eller
annan särskildt förordnad kronobetjänt å af Kungl. Majrts befallningshafvande
bestämd plats i den ort, där fastigheten är belägen. Skriftliga
anbud må ej af auktionsförrättaren emottagas.
Styrelsen äger till arrendator antaga den högstbjudande, som för
sitt anbud ställt godkänd säkerhet, där anmärkning emot hans frejd
icke förekommit och han icke förverkat arrenderätt till kronoegendom
under sådana omständigheter, att styrelsen finner honom till arrendator
olämplig. År antagligt anbud, motsvarande minst det åsätta arrendevärdet,
icke afgifvet, bör arrendet å ny auktion utbjudas.
På styrelsen ankomme därefter att, med iakttagande af ofvan stadgade
villkor i afseende å säkerheten samt arrendatorns person och frejd,
arrendet åt den ''säd senare auktionen högstbjudande upplåta eller, i händelse
antagligt anbud därvid icke erhållits, om egendomens skötsel tills
vidare efter omständigheterna förordna.
Ej må någon klaga däröfver, att hans anbud ej antagits.
I detta ärende har departementschefen till förberörd» statsrådsprotokoll
anfört följande:
>;I särskilda vid 1906 års riksdag väckta motioner har föreslagits,
dels att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.
Maj:t ville låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till sådan
förändring i gällande bestämmelser rörande försäljning eller utarrendering
af kronans jordbruksdomäner och därifrån afsöndrade lägenheter,
att föreskrifven auktion måtte äga rum endast å en plats, antingen på
den ort, där ifrågavarande egendom vore belägen eller ock hos vederbörande
Kungl. Maj:ts befallningshafvande, och dels att Riksdagen måtte
för sin del besluta sådan ändring i gällande bestämmelser angående
försäljning af kronan tillhöriga jordbruksfastigheter, att sådan försäljning
skulle äga rum å auktion med muntliga anbud inför Kungl. Maj:ts
befallningshafvande.
Till stöd för förstnämnda framställning har af motionären anförts,
att på grund af det stora antal kronodomäner, som funnes inom landet,
ganska ofta förekomme, att dessa egendomar eller delar dåra! försåldes
eller bortarrenderades. Enligt gällande förordningar skulle detta i de
fall, där ej annorlunda föreskrefves, ske genom auktion till den högstbjudande,
men denna auktion skulle samtidigt förrättas dels hos Kungl.
Maj:ts befallningshafvande i länet, dels inför kronofogden a don ort,
där kronohemmanet vore beläget. Jämte uppfyllandet af öfrig» bestäm
-
Mvtioner vid
1906 årx
riksdag.
4 Statsutskottets Utlåtande N:o 123.
meker måste därför en eventuell köpare eller arrendator vid en dylik
auktion för sig utse ombud, som vid endera auktionen bevakade lians
intressen och afgåfve hans anbud. Detta medförde åtskilliga olägenheter:
dels kunde omständigheter inträffa, då ombudet ej kunde afgöra,
hvad som för hans hufvudman skulle vara det bästa, dels rådde städse
stor ovisshet och oberäknelighet, då auktionen ej blott förrättades å
skilda ställen, utan äfven beträffande arrendeanbud skriftliga sådana
finge afgifvas. Vore därtill residensstaden aflägsen från den ort, där
kronodomänen vore belägen, så ökades ytterligare svårigheterna. En
gifven följd af dessa olägenheter vore, att mången, som under andra
förhållanden skulle uppträda såsom köpare eller arrendator, ej ville underkasta
sig de stora besvär och kostnader, som nu gällande bestämmelser
medförde, isynnerhet som utgången ej på förhand kunde med
någon grad af sannolikhet beräknas. För allmänheten vore det därför
ej till fördel, att auktion samtidigt förrättades på två ställen. T regeln
förefunnes spekulanterna mestadels å den ort, där egendomen vore belägen,
och ej i residensstaden, hvarför det också syntes motionären, som
om salubjudandet helst borde ske inför kronofogden; endast i ett mindreantal
fall borde försäljningen eller utarrenderingen ske hos Kungi. Maj:ts
befallningshafvande. Från statens sida åter skulle visserligen nuvarande
bestämmelser synas kunna möjliggöra att härigenom erhålla högre försäljnings-
eller arrendesumma än annars skulle blifva fallet, men erfarenheten
hade visat, att staten vid försäljning eller utarrendering af
sina egendomar ej erhölle högre priser än enskilda utan snarare tvärtom,
hvarför detta skäl ej kunde tillmätas någon synnerlig betydelse.
hör det i den andra motionen framställda förslag har motionären
anfört, att stadgandet, att försäljning af kronan tillhöriga jordbruksfastigheter
skulle äga rum genom auktion, som förrättades samtidigt å två
ställen, afsåge att tillförsäkra kronan högsta möjliga köpeskilling. Enligt
motionärens åsikt, som jämväl af förekommande fall bestyrkts,
vore emellertid ifrågavarande förfaringssätt, på samma gång det vore
besvärligt och vidlyftigt, ägnadt att motverka det angifva syftet. Vid
försäljning af ifrågavarande art måste spekulant, som ville tillvarataga
sina intressen, företräda vid båda auktionsförrättningarna och då åtminstone
på ena hållet genom ombud, som naturligtvis i sitt bud icke
finge öfverstiga ett af hufvud mannen satt, visst pris. Detta sattes
jämförelsevis lågt, då spekulanten själ!'' på andra stället eller hans ombud
där skulle iakttaga hvad hans intresse vidare kräfde. Då kunde
det lätt hända, att han på sistnämnda ställe mötte en medtäflare, själ!"
eller genom ombud, som efter nagra bud på eu jämförelsevis tidig
5
Statsutskottets Utlåtande N:o 123.
punkt lämnade honom i okvald besittning af ett af honom afgifvet anbud
såsom det högsta. På det sättet blefve han icke i stånd att dar
bjuda högre och ej heller att på andra stället vara med högre än till
det maximipris, han satt för sitt ombud därstädes, och nödgades kanhända
sålunda lämna sin medtäflare tillfälle att pa andra stället i skydd
för hans egen konkurrens inropa fastigheten för en billig köpeskilling.
Och detta resultat syntes motionären vara en frukt al förfaringssättet
med auktion å två ställen. Ty då spekulanten icke kunde genom sitt
bud å ena auktionsstället vinna säkerhet, huru högt buden gånge, men
å andra sidan kunde hafva förhoppning att, till följd af hvad som
timat å andra auktionsstället, erhålla egendomen för jämförelsevis billigt
pris, frestades han lätt att i stället för att — kanske alldeles i onödan
— gå så högt, lian ansåge sig möjligen kunna, söka komma öfver
fastigheten för jämförelsevis lågt pris. Han riskerade visserligen, att
lian icke erhöllé fastigheten. Men den risken finge icke lian, utan
kronan betala, därigenom att till följd åt det angifna förfaringssättet
köpeskillingen blefve lägre. Motionären ansåge därför, att det för vinnande
af så hög köpeskilling som möjligt lämpade sig bättre med auktion
å ett ställe än med det nu iakttagna förfarandet.
I skrifvelse den 27 april 1906 bär i anledning af nämnda motioner
Riksdagen uttalat den åsikt, att de nu gällande bestämmelserna
därom, att för försäljning och utarrendering af kronans domäner auktion
skulle samtidigt hållas å två ställen, nämligen både inför Kungl.
Maj:ts befallningshafvande och å plats i den ort, där domänen vore belägen,
föranledde, på sätt i motionerna angåfves, åtskilliga olägenheter.
Riksdagen ansåge därför önskligt, att dessa bestämmelser blefve i så
måtto ändrade, att auktionerna konune att förrättas endast på ett ställe,
nämligen antingen inför Kungl. Maj:ts befallningshafvande eller undantagsvis,
då omständigheterna därtill föranledde, å plats inom den ort,
där egendomen vore belägen. Såsom villkor för tillstyrkande al en sådan
ändring i försälj ningssättet ansåge sig Riksdagen dock böra uppställa,
att föreskrift meddelades därom, att ej blott vid utarrendering
utan äfven vill försäljning af kronoegeudomar och därifrån alsöndrade
lägenheter finge före auktionen till Kungl. Maj:ts befallningshafvande
ingifvas skriftliga, förseglade anbud, Indika, sedan det muntliga utropet
blilVit med klubbslag afslutadt, öppnades och jämte de erhållna muntliga
anbuden underställdes domänstyrelsens pröfning, tv därigenom
kunde förebyggas, att vid auktionen eu spekulant genom mellangift
kunde förmå eu annan att afstå från anbuds afgifvande eller på annat
glitt föranleda auktionsbeloppets nedbringande; och bär på grund al
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 123.
livad Riksdagen sålunda anfört Riksdagen anhållit, att Kungl. Maj:t
måtte låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till sådana
förändringar i gällande bestämmelser angående försäljning och utarrendering
af kronans jordbruksdomäner eller därifrån utsöndrade lägenheter,
att försäljning och utarrendering skulle ske genom auktion antingen
inför Kungl. Maj:ts befallningshafvande eller undantagsvis å plats inom
den ort, där egendomen vore belägen, samt att före auktionen förseglade
anbud finge till Kungl. Maj:ts befallningshafvande ingifvas.
I anledning åt Riksdagens ifrågavarande framställning har domänstyrelsen,
till följd af nådig remiss, afgifvit underdånigt utlåtande
af den 15 nästlidne januari samt därvid öfverlämnat underdåniga yttranden
af Kungl. Mqj:ts befallningshafvande i samtliga län utom Västernorrlands
och Norrbottens län, där för statsverkets räkning genom
styrelsens försorg utarrenderad jordbruksegendom ej finnes.
AV tiUämpadt ^ Innan jag redogör för innehållet af dessa yttranden, anhåller jag
>Srt ingssatt få lämna en kortfattad öfversikt af nu gällande bestämmelser uti här
ifrågavarande afseende.
Beträffande först frågan om försäljning af kronan tillhöriga egendomar
har Kungl. Maj:t efter Riksdagens medgifvande genom nådigt
bref den 29 maj 1874 förordnat, att kronan tillhöriga, under kammarkollegii
(numera under domänstyrelsens) förvaltning ställda och för statsverkets
räkning utarrenderade hemman och lägenheter, för Indika årliga
arrendeafgiften icke öfverstege 200 riksdaler, finge under vissa angifna
villkor på offentlig auktion till den högstbjudande försäljas. Sedermera
har Riksdagen efter hand medgifvit försäljning af utarrenderade egendomar,
af Indika inflöte arrendeafgifter, uppgående till respektive högst
400, 500 och 600 kronor, äfvensom af ej utarrenderade kronoegendomar
och till inköpta skogsegendomar hörande, för skogsskötseln icke erforderliga
områden, såvidt för dessa kronoegendomar och områden ej kunde
påräknas högre arrende än 600 kronor; och har Kung], Maj:t genom
särskilda nådiga bref den 6 juni 1879, den 29 maj 1885, den 27 juni
1887, den 18 maj 1888, den 29 maj 1891 och den 23 maj 1902 meddelat
bestämmelser i fråga om försäljningen af kronoegendomar af nu
nämnd beskaffenhet. Något stadgande har i berörda nådiga bref icke
gifvits därom, att auktion skulle förrättas såväl inför Kungl. Maj:ts befallningshafvande
som a plats i den ort, där egendomen vore belägen,
Titan är det dubbla auktionsförfarandet, som allmänneligen tillämpas,
grundad! på. eu praxis, som redan tidigt synes hafva utbildat sig. 1
1888 års nådiga bref förekommer däremot uttrycklig föreskrift, att skrift
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets Utlåtande N:o 123. •
liga anbud ej få af auktionsförrättaren emottaga^. Samma bestämmelse
gäller äfven vid försäljning af de fastigheter, som omhandlas i 1891
och 1902 års nådiga bref.
Därjämte har Kungl. Maj it, i enlighet med af Riksdagen fastställda
grunder, genom nådigt bref den 25 september 1896 utfärdat bestämmelser
att tjäna till efterrättelse i fråga om lägenheters upplåtande från
kronans jordbruksdomäner i syfte att åt mindre bemedlade och obemedlade
bereda tillfälle att bilda egna jordbruk, hör vissa fall förekommer
äfven enligt detta nådiga bref försäljning å offentlig auktion, därvid
skall iakttagas, bland annat, att auktionen skall samtidigt hållas inför
Kungl. Maj:ts befallningshafvande å landskontoret och af vederbörande
kronofogde eller annan särskildt förordnad kronobetjänt i sockenstugan
inom den församling, där fastigheten är belägen, eller på annat lämpligt
ställe i orten, äfvensom att skriftliga anbud ej få mottagas.
I fråga om utarrendering af kronans j ordbruksdomäner innehåller
nådiga kungörelsen den 10 november 1882 angående förändrade grunder
för förvaltningen af dessa egendomar, att all kronans fasta egendom,
som ej med stadgad åborätt innehafves eller är till visst statsändamål
anslagen, skali utarrenderas på en tidrymd, som i allmänhet
skall omfatta tjugu år.
Vid utarrendering för en sådan tidsperiod skall enligt i :e punkten
i nämnda kungörelse, sådan denna lyder enligt nådiga kungörelsen den
13 juli 1887, då befintlig optionsrätt förfallit eller dylik rätt ej tiger
rum, arrendet utbjudas på offentlig auktion, hvilken förrättas samtidigt
hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet och å plats i orten, som af
Kungl. Maj:ts befallningshafvande bestämmes. Vidare är stadgadt, att före
auktionen skriftliga förseglade anbud få ingifvas till Kungl. Maj:ts befallningshafvande,
Indika anbud, sedan det muntliga utropet blifvit med klubbslag
afslutadt, öppnas och jämte de erhållna muntliga anbuden underställas
domänstyrelsens pröfning. V id utarrendering af jordegendom på
kortare tid än tjugu år förfares på sätt domänstyrelsen för hvarje fall
finner lämpligast; därest auktion för eu sådan kortare tidsperiod kommei
till användning, tillämpas jämväl det dubbla auktionsförfarandet.
Af Kungl. Maj:ts förbeinälde befallningshafvande hafva samtliga,
med undantag af Kungl. Mapts befallningshafvande i Södermanlands och
Värmlands län, förordat, att i stället för det nuvarande förfaringssättet vid
försäljning och utarrendering af kronoegendomar — samtidigt afhållande
af två auktioner — måtte föreskrifvas allenast en auktion. Kungl. Maj:ts
befallningshafvande hafva därvid anfört hufvudsakligen, att de dubbla
Kungl. Maj.is
befallningshafvande.
8 Statsutskottets Utlåtande N:o 123.
auktionerna för spekulanter vållade olägenheter och kostnader af flera
slag samt att statens intresse genom auktions förrättande allenast å en
plats icke kunde befaras blifva åsidosatt. Kungl. Maj:ts befallninghafvande
i Södermanlands och Värmlands län hafva däremot afstyrkt Riksdagens
lörslag i detta hänseende af skäl, bland annat, att det nuvarande tillvägagångssättet
enligt dessa Kungl. Maj:ts befallningshafvandes mening
erbjöde den bästa trygghet till förekommande af överenskommelser mellan
spekulanter i syfte att obehörigen nedbringa auktionssumman samt att
rätten att afgifva skriftliga anbud icke i samma mån fyllde denna uppgift.
De flesta Kungl. Majrts befallningshafvande hafva jämväl, på sätt Riksdagen
föreslagit, förbundit den ifrågasatta förändringen i sättet för försäljning
och utarrendering af kronoegendomar därmed, att skriftliga förseglade
anbud, Indika öppnades efter det muntliga utropets afsilande, skulle, såsom
redan nu är fallet vid utarrendering, få afgifvas såväl vid utarrendering
som vid försäljning. Några Kungl. Maj:ts befallningshafvande
hafva emellertid uttalat betänkligheter mot användande af skriftliga anbud.
Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Södermanlands län har sålunda i
afseende härå anfört, att bestämmelsen om rättighet till afgifvande af
förseglad t anbud vore för allmänheten synnerligen förhatlig samt att
äfven det förseglade anbudet kunde användas och flera gånger blifvit
användt så, att konkurrerande spekulant förts bakom ljuset. Kungl.
Maj:ts befallningshafvande i Värmlands län har ansett det vara i hög grad
tvifvelaktigt, huruvida det vore lämpligt att öfvergå till förfaringssättet
med skriftliga anbud. Af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Östergötlands
och Hallands län, hvilka icke haft något att erinra mot Riksdagens
framställning, såvidt anginge auktions hållande å endast en plats, har
uttalats, att auktionsförfarandet genom rätten att begagna skriftliga anbud
skulle förryckas och intresset hos eventuella spekulanter minskas, utan
att staten på samma gång tillförsäkrades någon fördel.
Af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus län har slutligen
föreslagits ett sådant tillvägagångssätt att, sedan muntligt anbud blifvit
klubbfäst samt skriftliga anbud öppnats, auktionen skulle, därest skriftligt
anbud funnes å högre belopp än det högsta muntliga anbudet,
fortsättas med utgångspunkt från det högsta skriftliga anbudet.
Riksdagens uttalande, att auktionen i'' regel borde hållas inför vederbörande
Kungl. Maj:ts befallningshafvande, men undantagsvis inom den
ort, där egendomen vore belägen, har biträdts af flertalet utaf de hörda
Kungl. Maj:ts befallningshafvande. Några Kungl. Maj ts befallningshafvande
finna däremot lämpligare, att auktionen alltid eller åtminstone i regel hölles
i den ort, där egendomen vore belägen, enär de flesta spekulanterna
Statsutskottets Utlåtande N:o 123. 9
funnes där och många af dem skulle underlåta att uppträda som spekulanter,
om de därigenom nödgades vidkännas kostnaderna för en resa till residensstaden.
För egen del har domänstyrelsen i sin förberörda underdåniga
skrifvelse anfört följande.
Att en förändring i det nuvarande auktionssättet vore af behofvet
påkallad, syntes styrelsen uppenbart. Ändamålet med de dubbla auktionerna
och de förseglade anbuden hade tydligen varit att förskaffa kronan
högsta möjliga anbud. Vore det styrelsens åsikt, att detta ändamål
främjats genom nyssnämnda förfaringssätt, skulle styrelsen ställa sig
tveksam till förslaget om ändring däri, oaktadt de olägenheter som, enligt
hvad inom Riksdagen och åt ett flertal Kungl. Maj:ts befallningshafvande
framhållits, vore förknippade med sagda förfaringssätt, men då så ej
vore förhållandet och då dessutom en förändring därhän, att auktionerna
hölles endast på ett ställe, skulle medföra en minskning i kronans försäljnings-
och utarrenderingskostnader, tillstyrkte styrelsen på det lifligaste
en dylik ändring i gällande bestämmelser om försäljning och utarrendering
af kronans jordbruksdomäner.
Riksdagen hade såsom villkor för tillstyrkande af en sådan ändring
i försäljningssättet uppställt, att förseglade anbud skulle få ingifvas till
auktionsförrättaren. Härigenom skulle enligt Riksdagens åsikt förebyggas,
att en spekulant genom erläggande af mellangift kunde förmå en annan
att afstå från anbuds afgifvande eller pa annat sätt föranleda auktionsbeloppets
nedbringande. 1 likhet med flera Kungl. Maj :ts befallningshafvande
ansåge emellertid styrelsen rätten att aflämna förseglade anbud förrycka
auktionsförfarandet. Fri och öppen täflan vore enligt styrelsens åsikt
det bästa och staten mest värdiga förfaringssättet. Att införa ett tillvägagångssätt,
som verkade hindrande för en dylik täflan, syntes st} - relsen ej välbetänkt, i synnerhet som någon anledning att med särskilda
medel skydda sig för underpris ej torde förefinnas för kronan. Kronan
vore nämligen genom verkställd arrende- eller saluvärdering alltid i stånd
att bedöma anbudens antaglighet, under förutsättning att dessa värderingar
skedde omsorgsfullt. Ätt så numera vore förhållandet, ansåge
styrelsen sig kunna vitsorda. Värderingen gjordes af uppskattningsmän,
hvilka vore förtrogna med de omständigheter, som inverkade på egendomsvärdena.
Vid uppskattningen toges hänsyn till de särskilda ägoslagens
beskaffenhet och afkastningsförmåga, egendomens brukbarhet med mera.
Vid värdering af skogen uppräknades timmerträd och timmerämnen i
Bih. till Biksd. Prof. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 82 Haft. 2
Domän
styrelsen.
10
Statsutskottets Utlåtande N:o 123.
skilda grofleksklasser efter diametern vid brösthöjd och upptoges annat
afsättningsbart virke af andra slag, såsom pappersmasseved, pitprops,
ved med mera i kubikmeter, allt med angifvande af värdet å rot, så
att fullständig utredning vunnes om ståndskogens totalvärde. Skogmarkens
värde bestämdes efter bördighetsgrad, och beräknades sådant
jämväl å de mossar och kärr, hvilka genom afdikning kunde göras produktiva.
I öfrigt pröfvades alla omständigheter, som inverkade på värdet,
såsom tillgång på vattenkraft och egendomens utvecklingsmöjlighet på
grund af belägenhet intill växande samhällen och industricentra.
I detta sammanhang ville styrelsen erinra, att i en vid 1905 års
Riksdag väckt motion föreslagits åtgärder i syfte att vid försäljning al
egendomar bereda kronoarrendator tillfälle att till åsatt saluvärde inlösa
af honom arrenderad kronoegendom. I den 2 maj 1905 afgifvet utlåtande
i anledning af berörda motion hade statsutskottet yttrat, att utskottet,
som väl funnit det med motionen afsedda ändamålet beaktansvärdt, emellertid
inhämtat, att domänstyrelsen hade för afsikt att redan under år
1905 utarbeta förslag till bestämmelser i den af motionären angifna
riktning, hvarför, och då det vid sådant förhållande syntes lämpligt att,
innan Riksdagen i ärendet vidtoge åtgärd, afvakta framläggandet af detta
förslag, utskottet hemställde, att motionen icke för det dåvarande måtte
till någon Riksdagens åtgärd föranleda; och hade denna utskottets hemställan
blifvit af Riksdagen bifallen. Det förslag, statsutskottet haft anledning
förvänta från domänstyrelsen, hade emellertid på grund af de förändringar,
som under år 1905 inträffade i styrelsens sammansättning, uteblifvit,
men om än styrelsen numera icke ansåge sig kunna frambära ett förslag
af den innebörd, motionären afsett, funne styrelsen likväl motionens syftemål
i så måtto böra befrämjas, att kronan icke genom tillvägagångssättet
vid försäljningen beröfvade sina arrendatorer tillfälle att förvärfva
de af dem'' arrenderade egendomarna. Fall hade inträffat, då kronoarrendatorer
varit beredda att till pris öfverstigande dem, kronan erhållit,
inropa den egendom, de innehaft, men på grund af försäljningssättet
hindrats att fullfölja sin afsikt. Försäljning å auktion på endast ett
ställe utan förseglade anbud vore äfven ur denna synpunkt att förorda.
Slutligen bär styrelsen såsom sin åsikt uttalat, att auktionen i allmänhet
borde hållas inför vederbörande Kungl. Maj:ts befallningshafvande,
då det för flertalet spekulanter torde med nutidens bekväma kommunikationer
ställa sig lättare att resa till residensstaden än till den ort, där
egendomen vore belägen. 1 de fall, där spekulanter endast vore att förvänta
i orten, borde likväl auktionen hållas därstädes. Då emellertid vederbörande
Kungl. Maj:ts befallningshafvande torde vara i tillfälle att säkrast
11
Statsutskottets Utlåtande N:o 123.
bedöma denna fråga, syntes det styrelsen böra inrymmas rått för Kungl.
Maj:ts befallningshafvande att bestämma anktionsplatsen.
Det i Riksdagens föreliggande framställning upptagna förslag om
åvägabringande af förenkling i det nu använda förfaringssättet vid yttrande.
försäljning och utarrendering af kronan tillhöriga egendomar synes mig
förtjänt af all uppmärksamhet.
Auktionens samtidiga afhållande å två platser har, som i det föregående
framhållits, haft till syfte att tillförsäkra staten högsta möjliga
köpe- eller arrendesumma. Det lärer emellertid, såsom också framhållits
af såväl domänstyrelsen som flera Kungl. Maj:ts befallningshafvande,
vara otvifvelaktigt, att detta syftemål i väsentlig mån motverkats åt
de olägenheter samt besvär och kostnader, som för spekulanterna äro
förbundna med det dubbla auktionsförfarandet. Nämnda olägenheter —
bestående framför allt däri, att eu spekulant, som har att på två särskilda
platser tillvarataga sin rätt, därigenom ofta betages möjlighet att på
det sätt han skulle önska bevaka sitt intresse — synas mig därjämte i
och för sig vara af den betydenhet, att en öfvergång till förfaringssättet
med auktion endast å ett ställe måste anses synnerligen önskvärd. Genom
sistnämnda tillvägagångssätt bered es spekulanten tillfälle att under
auktionens lopp bedöma hvad som är för honom förmånligast och därefter
rätta sitt bud, på samma gång honom besparas de kostnader och
besvär, som föranledas af hållande af ombud å det ena auktionsstället, m. in.
Beträffande frågan om den plats, där auktionen bör förrättas,synes det
mig lämpligast, att auktionen i regel hålles inför Kungl. Maj:ts befallningshafvande,
hvarigenom ett större antal spekulanter i allmänhet torde kunna
påräknas. Några större kostnader torde med nuvarande utvecklade
kommunikationer däraf icke vållas eventuella spekulanter. Endast för
det fall, att egendomen är mindre betydande eller spekulanter åt
annan anledning kunna förväntas allenast från den närmaste trakten,
lärer auktionen böra förrättas å den ort, där egendomen är belägen. Åt
Kungl. Maj:ts befallningshafvande, hos hvilken myndighet bör förutsättas
kännedom om de förhållanden, som kunna inverka härå, synes mig
lämpligen kunna uppdragas att för hvarje särskilt fall härom förordna.
I afseende å frågan om rätt att vid auktion afgifva skriftliga
anbud har jag icke kunnat ansluta mig till den uppfattningen, att
sådana anbud skulle få komma till användning. Den rätt, som nu finnes
att vid arrendeauktioner ingifva skriftliga anbud, anlitas ej i större
män. Enligt uppgifter, som jag låtit införskaffa, förekommo sålunda
skriftliga anbud under år 1904 allenast i b fall, år 1905 allenast i o
12
Statsutskottets Utlåtande N:o 123.
fall och år 1906 allenast i 9 fall. Ej heller synas fördelarna af ett
sådant förfarande vara så stora, att de ej väsentligen öfverträffas af
olägenheterna. Åro dylika anbud tillåtna, afhålles helt visst mången,
som i annat fall vore benägen att inköpa eller arrendera en kronoegendom,
från att vid auktion afgifva anbud å densamma. Ovissheten
om, huruvida och till hvilket belopp skriftligt anbud föreligger, kan
äfven föranleda en vid auktionen närvarande spekulant att stanna vid
ett lägre anbud än han eljest skulle gjort, hvarigenom han till äfventyr»
går miste om egendomen. Vidare vill jag fästa uppmärksamheten därpå,
att, på sätt Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Södermanlands län
erinrat, en lojal täflan jämväl vid begagnande af skriftliga anbud kan
omintetgöras. För öfrigt synes mig den af domänstyrelsen anförda
omständigheten, att kronan genom verkställd salu- eller arrendevärdering
i hvarje särskild! fall är i stånd att bedöma anbudens antaglighet, vara
en tillfyllestgörande borgen för, att kronans berättigade intresse icke
kommer att äfventyras, äfven om auktion äger rum å endast en plats
med muntliga anbud.
I fråga om försäljnings auktioner är därjämte att taga i betraktande
ett enligt min mening synnerligen beaktansvärdt sakförhållande. Vid
förnyad utarrendering af kronoegendom äger arrendatorn optionsrätt till
arrendet, därest han innehaft detsamma under fem år och väl brukat
egendomen. Denna bestämmelse har tillkommit såväl för statens egen
skull som med hänsyn till arrendatorn. För staten är det uppenbarligen
en fördel, att arrendatorn genom vissheten, att han själf eller hans
rättsinnehafvare får njuta frukterna af det arbete och de kostnader, han
nedlagt på egendomens förbättring, sporras till ett intensivare brukande.
Gent emot arrendatorn åter innebär optionsrätten endast en akt af
billighet. Någon bestämmelse om rätt för arrendator att inköpa eu
kronoegendom, som enligt gällande bestämmelser skall försäljas, finnes
däremot icke. Såsom domänstyrelsen erinrat, väcktes emellertid i sådant
syfte en motion vid 1905 års riksdag, men denna motion föranledde
ej någon Riksdagens åtgärd af anledning, att från domänstyrelsen då
införväntades förslag i den af motionären angifna riktning. Goda skäl
kunna ock anföras för, att en dylik förmån tillerkännes kronans arrendatorer
vid försäljning af egendomar, som de innehaft på arrende.
I hvarje fall torde det emellertid vara synnerligen olämpligt att försvåra
eller rent af omöjliggöra för en afträdande arrendator att vid egendomens
försäljning förvärfva densamma, något som, såsom domänstyrelsen framhållit,
skulle blifva följden om skriftliga anbud tillätes.
Statsutskottets Utlåtande N:o 123. 13
Såsom j ag förut framhållit, finnes förbud mot skriftliga anbuds
emottagande vid försäljningsauktioner redan stadgadt i förberörda nådiga
bref af åren 1888, 1891, 1896 och 1902. Jag anser nu, att detta förbud
uttryckligen bör utsträckas att gälla alla ifrågavarande auktioner.»
I sammanhang med den kungl. propositionen har utskottet till
behandling förehaft en af herr C. E. Johansson i Rönna inom Andra
Kammaren väckt motion (n:o 28), däruti han hemställt, att Riksdagen
måtte besluta att hos Kungl. Maj:t, anhålla om utarbetande af förslag
till sådana bestämmelser, att vid försäljning af kronodomäner arrendator,
som innehaft domänen de sista 10 åren, måtte tillerkännas optionsrätt
till högsta afgifna anbudet, där detta icke understiger det uppskattade
saluvärdet.
I öfverensstämmelse med hvad Riksdagen i skrifvelse till Konungen
den 27 april 1906 uttalat, får utskottet tillstyrka Kungl. Maj:ts föreliggande
proposition i hvad densamma innebär, att vid försäljning och
utarrendering af kronans domäner auktionerna skola hallas endast pa
ett ställe, nämligen antingen inför Kungl. Maj:ts befallningshafvande
eller undantagsvis, då omständigheterna- därtill föranleda, å plats inom
den ort, där egendomen är belägen. Och utskottet finner jämväl, att
för Kungl. Maj:ts förslag att åt vederbörande befallningshafvande må
uppdragas att iför hvarje särskildt fall bestämma, hvar auktion skall
hållas, fullgoda skäl blifvit anförda.
Däremot kan utskottet icke ansluta sig till Kungl. Maj:ts framställning
därom, att vid auktionerna skriftliga, förseglade anbud icke
må afgifvas. Fastmer anser sig utskottet böra tillstyrka Riksdagen
att vidhålla det villkor för bifall till den af utskottet nyss förordade
lindringen i försälj ningssättet, som Riksdagen i sin förberörda skrifvelse
den 27 april 1906 uppställt, nämligen att föreskrift meddelas därom,
att ej blott vid utarrendering utan äfven vid försäljning af kronoegendomar
och därifrån afsöndrade lägenheter må före auktionen till Kungl.
Maj:ts befallningshafvande få ingifvas skriftliga, förseglade anbud,
hvilka, sedan det muntliga utropet blifvit med klubbslag afslutadt,
öppnas och jämte do orhallna muntliga anbuden underställas domänstyrelsens
pröfning. . .
Om än, såsom departementschefen framhåller, den vid utarrendering
medgifna rätten att afgifva skriftliga anbud ej anlitas i större mån,
torde dock medvetandet om, att sådana anbud möjligen kunna vara
inkomna, medföra den verkan, att uppgörelser mellan vid auktionen
Utskottett
yttrande.
14
Statsutskottets Utlåtande N:o 123.
närvarande spekulanter, i sylte att tillförsäkra någon af dem det utbjudna
arrendet till. så lågt pris som möjligt, blifva mindre lockande. Och
om det än icke låter sig göra att med några som helst bestämmelser
helt och hållet förebygga möjligheten af illojal täflan, synes dock bestämmelsen,
att skriftliga anbud få afgifvas, ägnad att försvåra ett
sådant tillvägagångssätt. Hänsyn till vissa möjligen förefintliga olägenheter
för spekulanter synes icke böra få förhindra ett stadgande, för
hvithet ur synpunkten af kronans intresse goda skäl tala.
.Utskottet finner sig för sin här uttalade mening äga ett kraftigt
stöd i den uppfattning, som i detta ämne gjorts gällande af de fleste
utaf de Kung]. Maj:ts befallningshafvande, som häröfver blifvit hörda.
Hvad angår förberörda, i hithörande ämne väckta motion tillåter
sig utskottet att först hänvisa till hvad i departementschefens ofvan
intagna yttrande finnes anfördt beträffande en vid 1905 års riksdag
väckt motion i syfte att vid försäljning af kronoegendomar bereda
airendatoi tillfälle att till åsatt saluvärde inlösa af honom arrenderad
kronoegendom. Det är tydligt, att syftet med sistnämnda motion och den
nu föreliggande är i hufvudsak detsamma. Utskottet saknar visserligen
anledning att frångå den uppfattning i denna fråga, som år 1905
af Riksdagen gillades; men i betraktande af att domänstyrelsen numera
icke vidhållit sin tidigare ståndpunkt i frågan och icke ansett
sig kunna framlägga förslag af den innebörd, 1905 års motionär afsett,
och då utskottet, som icke känner de grunder, på hvilka domänstyrelsen
stöder sin ändrade uppfattning, icke är i tillfälle att bilda sig
en mening om dessa grunders giltighet, tilltror sig utskottet icke att
utan föregående utredning tillstyrka den ifrågavarande motionen.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,
a), att Riksdagen må på det sätt bifalla Kungl.
Maj:ts ifrågavarande proposition, att Riksdagen för
sin del beslutar,
dels, med upphäfvande af hvad förut stadgats
häremot stridande, att då försäljning af kronan tillhörig
fast egendom på grund af gällande bestämmelser
skall äga rum å offentlig auktion, skall iakttagas:
att auktionen förrättas inför Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i länet å landskontoret eller, därest
Kungl. Maj:ts befallningshafvande finner särskilda omständigheter
därtill föranleda, af vederbörande krono
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 123.
15
fogde eller annan särskild! förordnad kronobetjänt å
af Kungl. Maj:ts befallningshafvande bestämd plats i
den ort, där fastigheten är belägen; samt
att vid försäljning af kronoegendomar och därifrån
afsöndrade lägenheter må före auktionen till
Kungl. Maj:ts befallningshafvande få ingifvas skriftliga,
förseglade anbud, hvilka, sedan det muntliga
utropet blifvit med klubbslag afslutadt, öppnas och
jämte de erhållna muntliga anbuden underställas
domän styrelsens pröfning;
dels ock att 7:de punkten i kungl. kungörelsen
den 10 november 1882 angående förändrade grunder
för förvaltningen af kronans jordbruksdomäner skall
erhålla följande ändrade lydelse:
7:o) Sedan arrendevillkoren blifvit af domänstyrelsen
fastställda, skall, därest förre arrendatorn enligt
äldre kontrakt är berättigad till optionsrätt eller innehaft
arrendet så lång tid, att denna tillsammans med
återstående delen af arrendetiden uppgår till fem år,
och han egendomen väl brukat, hvilket tillhör domänstyrelsen
att efter därom vid arrendeuppskattningen
och af Kungl. Maj:ts befallningshafvande afgifna yttranden
pröfva, arrendet, innan detsamma offentligen
utbjudes, till det fastställda arrendevärdet hembjudas
förre arrendatorn eller, i händelse han med döden
afgått, hans änka och barn; börande i senare fallet,
därest arrendatorn efterlämnat både änka och barn
eller flera barn, dessa föreläggas att, om de vilja arrendet
gemensamt bibehålla, till handhafvande för deras
räkning af egendomens skötsel anmäla lämplig person.
Har under de sista fem arrendeåren arrendators
stärbhusdelägare efter medgifvande af domänstyrelsen
fått öfvertaga arrendet, eller har under samma tid
med domänstyrelsens tillstånd arrendator å barn eller
måg öfverlåtit arrenderätten, äger vid nya utarrenderingen
den, som på sådant sätt blifvit innehafvare åt
arrenderätten, för åtnjutande af optionsrätt räkna sig
till godo den tid, hvarunder företrädaren varit i besittning
af arrendet.
16
Statsutskottets Utlåtande N:o 123.
Har arrenderätt öfverlåtits på arrendators löftesmän
för arrendet eller öfvergått till i konkurs försatt
arrendators konkursbo eller blifvit af konkursförvaltningen
försåld, må, därest arrendatorn uppfyllt de för
optionsrätts åtnjutande föreskrifna villkor, löftesmännen,
konkursboet eller den, till hvilken arrenderätten blifvit
af konkursförvaltningen försåld, äga optionsrätt vid
egendomens förnyade utarrendering, oaktadt löftesmännen,
konkursboet eller öfverlåtelsetagaren då icke
innehaft arrendet i så lång tid, att denna tillsammans
med återstående delen af arrendetiden uppgår till fem
år, dock, då arrendet öfvergått till arrendelöftesmän
eller arrendators konkursbo, med enahanda förbehåll
beträffande viss persons anställande för egendomens
skötsel, som här ofvan gjorts i afseende å arrendets
öfvertagande af arrendators änka och barn.
Göres ej inom förelagd tid anmälan om arrendets
öfvertagande, eller varder ej, då, enligt hvad här
ofvan stadgats, viss person skall anställas för egendomens
skötsel, härtill inom sådan tid anmäld person,
som af domänstyrelsen godkännes, anses optionsrätten
förfallen, och varde i sådant fall eller då optionsrätt
ej äger rum, efter kungörelse, som skall innefatta
egendomsbeskrifning, underrättelse om arrendevillkoren
och det arrendevärde, domänstyrelsen ansett egendomen
böra betinga, samt öfriga nödiga anvisningar, arrendet
utbjudet å offentlig auktion, hvilken förrättas inför
Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet å landskontoret
eller, därest Kungl. Maj:ts befallninghafvande
finner särskilda omständigheter därtill föranleda, af
vederbörande kronofogde eller annan särskildt förordnad
kronobetjänt å af Kungl. Maj:ts befallningshafvande
bestämd plats i den ort, där fastigheten är belägen.
Före auktionen må jämväl skriftliga förseglade
anbud ingifvas till Kungl. Maj:ts befallningshafvande,
hvilka anbud, sedan det muntliga anbudet blifvit med
klubbslag afslutadt, öppnas och jämte de erhållna muntliga
anbuden underställas domänstyrelsens pröfning.
Styrelsen äger till arrendator antaga den högstbjudande,
som för sitt anbud ställt godkänd säkerhet,
Statsutskottets Utlåtande N:o 123.
17
där anmärkning emot hans fröjd icke förekommit och
han icke förverkat arrenderätt till kronoegendom under
sådana omständigheter, att styrelsen finner honom till
arrendator olämplig. År antagligt anbud, motsvarande
minst det åsätta arrendevärdet, icke afgifvet, bör arrendet
å ny auktion utbjudas.
På styrelsen ankomme därefter att, med iakttagande
af ofvan stadgade villkor i afseende å säkerheten
samt arrendatorns person och frejd, arrendet åt
den vid senare auktionen högstbjudande upplåta eller,
i händelse antagligt anbud därvid icke erhållits, om
egendomens skötsel tills vidare efter omständigheterna
förordna.
Ej må någon klaga däröfver att hans anbud ej
antagits.
b) att hen'' C. E. Johanssons förenämnda motion
icke må af Riksdagen bifallas.
Stockholm den 13 maj 1907.
På statsutskottets vagnar:
HUGO TAMM.
Reservation
af grefve A. F. C:son Wachtmeister och herr P. O. Lundell.
Herrar I). Persson och K. Starbäck hafva begärt få antecknadt, att
de icke deltagit i förestående ärendes behandling inom utskottet.
Eib. till Riksd. Prat. 1907. 4 Sami 1 Afd. 82 Höft.
3
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1907:233 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående ändrade bestämmelser i fråga om försäljning och utarrendering af kronan tillhörig fa s. 1 i texten