Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående ändrade bestämmelser i fråga om försäljning och utarrendering af kronan tillhörig fast egendom samt en i ämnet väckt motion.

1907-05-13 · 17 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 16 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1907:123, Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående ändrade bestämmelser i fråga om försäljning och utarrendering af kronan tillhörig fast egendom samt en i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Skitsutskottets Utlåtande N:o 123.

1

N:o 123.

Ank. till Riksd. kansli den 14 maj 1907, kl. JO f. m.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående

ändrade bestämmelser i fråga om försäljning och utarrendering

af kronan tillhörig fast egendom samt en i ämnet

väckt motion.

(I. A.)

I en den 12 april innevarande år till Riksdagen aflåten, till statsutskottet

för förberedande behandling öfverlämnad proposition (n:o 167),

har Kungl. Maj:t, under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet

öfver jordbruksärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen att

för sin del besluta,

dels, med upphäfvande af livad förut stadgats häremot stridande,

att, då försäljning af kronan tillhörig fast egendom på grund af gällande

bestämmelser skulle äga rum å offentlig auktion, skulle iakttagas:

att auktionen förrättades inför Kungl. Maj:ts befallningshafvande i

länet å landskontoret eller, därest Kungl. Maj:ts befallningshafvande

funne särskilda omständigheter därtill föranleda, af vederbörande kronofogde

eller annan särskild! förordnad kronobetjent å af Kungl. Maj:ts

befallningshafvande bestämd plats i den ort, där fastigheten vore belägen,

samt att skriftliga anbud ej Unge mottagas;

dels ock att 7:de punkten i kung!, kungörelsen den 10 november

1882 angående förändrade grunder för förvaltningen af kronans jordbruksdomäner

skulle erhålla följande ändrade lydelse:

Bih. till Riksd. Prof. 1907. 4 Samt. 1 Afd. 82 Höft. (Näs 123, 124.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 123.

7:o) Sedan arrendevillkoren blifvit af domänstyrelsen fastställda,.

skall, därest förre arrendator!! enligt äldre kontrakt är berättigad till

optionsrätt eller innehaft arrendet så lång tid, att denna tillsammans med

återstående delen af arrendetiden uppgår till fem år, och han egendomen

väl brukat, hvilket tillhör domänstyrelsen att efter därom vid arrendeuppskattningen

och af Kungl. Maj:ts befallningshafvande afgifna yttranden

pröfva, arrendet, innan detsamma offentligen utbjudes, till det fastställda

arrendevärdet hembjudas förre arrendatorn eller, i händelse han

med döden afgått, hans änka och barn; börande i senare fallet, därest

arrendatorn efterlämnat både änka och barn eller flera barn, dessa föreläggas

att, om de vilja arrendet gemensamt bibehålla, till handhafvande

för deras räkning af egendomens skötsel anmäla lämplig person.

Har under de sista tern arrendeåren arrendators stärbhusdelägare

efter medgifvande af domänstyrelsen fått öfvertaga arrendet, eller härunder

samma tid med domänstyrelsens tillstånd arrendator å barn eller

måg öfverlåtit arrenderätten, äger vid nya utarrenderingen den, som på

sådant sätt blifvit innehafvare af arrenderätten, för åtnjutande af optionsrätt

räkna sig till godo den tid, hvarunder företrädaren varit i besittning

af arrendet.

Har arrenderätt öfverlåtits på arrendators löftesmän för arrendet

eller öfvergått till i konkurs försatt arrendators konkursbo eller blifvit

af konkursförvaltningen försåld, må, därest arrendatorn uppfyllt de för

optionsrätts åtnjutande föreskrifna villkor, löftesmännen, konkursboet

eller den, till hvilken arrenderätten blifvit af konkursförvaltningen försåld,

äga optionsrätt vid egendomens förnyade utarrendering, oaktadt

löftesmännen, konkursboet eller öfverlåtelsetagaren då icke innehaft arrendet

i sa lång tid, att denna tillsammans med återstående delen af

arrendetiden uppgår till fem år, dock, då arrendet öfvergått till arrendelöftesmän

eller arrendators konkursbo, med enahanda förbehåll beträffande

viss persons anställande för egendomens skötsel, som bär ofvan

gjorts i afseende å arrendets öfvertagande af arrendators änka och barn..

Göres ej inom förelagd tid anmälan om arrendets öfvertagande,

eller varder ej, då, enligt hvad här ofvan stadgats, viss person skall

anställas för egendomens skötsel, härtill inom sådan tid anmäld person,

som af domänstyrelsen godkännes, anses optionsrätten förfallen, och

varde i sådant fall eller då optionsrätt ej äger rum, efter kungörelse,

som skall innefatta egendomsbeskrifning, underrättelse om arrendevillkoren

och det arrendevärde, domänstyrelsen ansett egendomen böra betinga,

samt öfriga nödiga anvisningar, arrendet utbjudet å offentlig auktion,

hvilken förrättas inför Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet å

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 123■ 3

landskontoret eller, därest Kungl. Maj:ts befallningshafvande finner särskilda

omständigheter därtill föranleda, af vederbörande kronofogde eller

annan särskildt förordnad kronobetjänt å af Kungl. Majrts befallningshafvande

bestämd plats i den ort, där fastigheten är belägen. Skriftliga

anbud må ej af auktionsförrättaren emottagas.

Styrelsen äger till arrendator antaga den högstbjudande, som för

sitt anbud ställt godkänd säkerhet, där anmärkning emot hans frejd

icke förekommit och han icke förverkat arrenderätt till kronoegendom

under sådana omständigheter, att styrelsen finner honom till arrendator

olämplig. År antagligt anbud, motsvarande minst det åsätta arrendevärdet,

icke afgifvet, bör arrendet å ny auktion utbjudas.

På styrelsen ankomme därefter att, med iakttagande af ofvan stadgade

villkor i afseende å säkerheten samt arrendatorns person och frejd,

arrendet åt den ''säd senare auktionen högstbjudande upplåta eller, i händelse

antagligt anbud därvid icke erhållits, om egendomens skötsel tills

vidare efter omständigheterna förordna.

Ej må någon klaga däröfver, att hans anbud ej antagits.

I detta ärende har departementschefen till förberörd» statsrådsprotokoll

anfört följande:

>;I särskilda vid 1906 års riksdag väckta motioner har föreslagits,

dels att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.

Maj:t ville låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till sådan

förändring i gällande bestämmelser rörande försäljning eller utarrendering

af kronans jordbruksdomäner och därifrån afsöndrade lägenheter,

att föreskrifven auktion måtte äga rum endast å en plats, antingen på

den ort, där ifrågavarande egendom vore belägen eller ock hos vederbörande

Kungl. Maj:ts befallningshafvande, och dels att Riksdagen måtte

för sin del besluta sådan ändring i gällande bestämmelser angående

försäljning af kronan tillhöriga jordbruksfastigheter, att sådan försäljning

skulle äga rum å auktion med muntliga anbud inför Kungl. Maj:ts

befallningshafvande.

Till stöd för förstnämnda framställning har af motionären anförts,

att på grund af det stora antal kronodomäner, som funnes inom landet,

ganska ofta förekomme, att dessa egendomar eller delar dåra! försåldes

eller bortarrenderades. Enligt gällande förordningar skulle detta i de

fall, där ej annorlunda föreskrefves, ske genom auktion till den högstbjudande,

men denna auktion skulle samtidigt förrättas dels hos Kungl.

Maj:ts befallningshafvande i länet, dels inför kronofogden a don ort,

där kronohemmanet vore beläget. Jämte uppfyllandet af öfrig» bestäm
-

Mvtioner vid

1906 årx

riksdag.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Statsutskottets Utlåtande N:o 123.

meker måste därför en eventuell köpare eller arrendator vid en dylik

auktion för sig utse ombud, som vid endera auktionen bevakade lians

intressen och afgåfve hans anbud. Detta medförde åtskilliga olägenheter:

dels kunde omständigheter inträffa, då ombudet ej kunde afgöra,

hvad som för hans hufvudman skulle vara det bästa, dels rådde städse

stor ovisshet och oberäknelighet, då auktionen ej blott förrättades å

skilda ställen, utan äfven beträffande arrendeanbud skriftliga sådana

finge afgifvas. Vore därtill residensstaden aflägsen från den ort, där

kronodomänen vore belägen, så ökades ytterligare svårigheterna. En

gifven följd af dessa olägenheter vore, att mången, som under andra

förhållanden skulle uppträda såsom köpare eller arrendator, ej ville underkasta

sig de stora besvär och kostnader, som nu gällande bestämmelser

medförde, isynnerhet som utgången ej på förhand kunde med

någon grad af sannolikhet beräknas. För allmänheten vore det därför

ej till fördel, att auktion samtidigt förrättades på två ställen. T regeln

förefunnes spekulanterna mestadels å den ort, där egendomen vore belägen,

och ej i residensstaden, hvarför det också syntes motionären, som

om salubjudandet helst borde ske inför kronofogden; endast i ett mindreantal

fall borde försäljningen eller utarrenderingen ske hos Kungi. Maj:ts

befallningshafvande. Från statens sida åter skulle visserligen nuvarande

bestämmelser synas kunna möjliggöra att härigenom erhålla högre försäljnings-

eller arrendesumma än annars skulle blifva fallet, men erfarenheten

hade visat, att staten vid försäljning eller utarrendering af

sina egendomar ej erhölle högre priser än enskilda utan snarare tvärtom,

hvarför detta skäl ej kunde tillmätas någon synnerlig betydelse.

hör det i den andra motionen framställda förslag har motionären

anfört, att stadgandet, att försäljning af kronan tillhöriga jordbruksfastigheter

skulle äga rum genom auktion, som förrättades samtidigt å två

ställen, afsåge att tillförsäkra kronan högsta möjliga köpeskilling. Enligt

motionärens åsikt, som jämväl af förekommande fall bestyrkts,

vore emellertid ifrågavarande förfaringssätt, på samma gång det vore

besvärligt och vidlyftigt, ägnadt att motverka det angifva syftet. Vid

försäljning af ifrågavarande art måste spekulant, som ville tillvarataga

sina intressen, företräda vid båda auktionsförrättningarna och då åtminstone

på ena hållet genom ombud, som naturligtvis i sitt bud icke

finge öfverstiga ett af hufvud mannen satt, visst pris. Detta sattes

jämförelsevis lågt, då spekulanten själ!'' på andra stället eller hans ombud

där skulle iakttaga hvad hans intresse vidare kräfde. Då kunde

det lätt hända, att han på sistnämnda ställe mötte en medtäflare, själ!"

eller genom ombud, som efter nagra bud på eu jämförelsevis tidig

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Statsutskottets Utlåtande N:o 123.

punkt lämnade honom i okvald besittning af ett af honom afgifvet anbud

såsom det högsta. På det sättet blefve han icke i stånd att dar

bjuda högre och ej heller att på andra stället vara med högre än till

det maximipris, han satt för sitt ombud därstädes, och nödgades kanhända

sålunda lämna sin medtäflare tillfälle att pa andra stället i skydd

för hans egen konkurrens inropa fastigheten för en billig köpeskilling.

Och detta resultat syntes motionären vara en frukt al förfaringssättet

med auktion å två ställen. Ty då spekulanten icke kunde genom sitt

bud å ena auktionsstället vinna säkerhet, huru högt buden gånge, men

å andra sidan kunde hafva förhoppning att, till följd af hvad som

timat å andra auktionsstället, erhålla egendomen för jämförelsevis billigt

pris, frestades han lätt att i stället för att — kanske alldeles i onödan

— gå så högt, lian ansåge sig möjligen kunna, söka komma öfver

fastigheten för jämförelsevis lågt pris. Han riskerade visserligen, att

lian icke erhöllé fastigheten. Men den risken finge icke lian, utan

kronan betala, därigenom att till följd åt det angifna förfaringssättet

köpeskillingen blefve lägre. Motionären ansåge därför, att det för vinnande

af så hög köpeskilling som möjligt lämpade sig bättre med auktion

å ett ställe än med det nu iakttagna förfarandet.

I skrifvelse den 27 april 1906 bär i anledning af nämnda motioner

Riksdagen uttalat den åsikt, att de nu gällande bestämmelserna

därom, att för försäljning och utarrendering af kronans domäner auktion

skulle samtidigt hållas å två ställen, nämligen både inför Kungl.

Maj:ts befallningshafvande och å plats i den ort, där domänen vore belägen,

föranledde, på sätt i motionerna angåfves, åtskilliga olägenheter.

Riksdagen ansåge därför önskligt, att dessa bestämmelser blefve i så

måtto ändrade, att auktionerna konune att förrättas endast på ett ställe,

nämligen antingen inför Kungl. Maj:ts befallningshafvande eller undantagsvis,

då omständigheterna därtill föranledde, å plats inom den ort,

där egendomen vore belägen. Såsom villkor för tillstyrkande al en sådan

ändring i försälj ningssättet ansåge sig Riksdagen dock böra uppställa,

att föreskrift meddelades därom, att ej blott vid utarrendering

utan äfven vill försäljning af kronoegeudomar och därifrån alsöndrade

lägenheter finge före auktionen till Kungl. Maj:ts befallningshafvande

ingifvas skriftliga, förseglade anbud, Indika, sedan det muntliga utropet

blilVit med klubbslag afslutadt, öppnades och jämte de erhållna muntliga

anbuden underställdes domänstyrelsens pröfning, tv därigenom

kunde förebyggas, att vid auktionen eu spekulant genom mellangift

kunde förmå eu annan att afstå från anbuds afgifvande eller på annat

glitt föranleda auktionsbeloppets nedbringande; och bär på grund al

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 123.

livad Riksdagen sålunda anfört Riksdagen anhållit, att Kungl. Maj:t

måtte låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till sådana

förändringar i gällande bestämmelser angående försäljning och utarrendering

af kronans jordbruksdomäner eller därifrån utsöndrade lägenheter,

att försäljning och utarrendering skulle ske genom auktion antingen

inför Kungl. Maj:ts befallningshafvande eller undantagsvis å plats inom

den ort, där egendomen vore belägen, samt att före auktionen förseglade

anbud finge till Kungl. Maj:ts befallningshafvande ingifvas.

I anledning åt Riksdagens ifrågavarande framställning har domänstyrelsen,

till följd af nådig remiss, afgifvit underdånigt utlåtande

af den 15 nästlidne januari samt därvid öfverlämnat underdåniga yttranden

af Kungl. Mqj:ts befallningshafvande i samtliga län utom Västernorrlands

och Norrbottens län, där för statsverkets räkning genom

styrelsens försorg utarrenderad jordbruksegendom ej finnes.

AV tiUämpadt ^ Innan jag redogör för innehållet af dessa yttranden, anhåller jag

>Srt ingssatt få lämna en kortfattad öfversikt af nu gällande bestämmelser uti här

ifrågavarande afseende.

Beträffande först frågan om försäljning af kronan tillhöriga egendomar

har Kungl. Maj:t efter Riksdagens medgifvande genom nådigt

bref den 29 maj 1874 förordnat, att kronan tillhöriga, under kammarkollegii

(numera under domänstyrelsens) förvaltning ställda och för statsverkets

räkning utarrenderade hemman och lägenheter, för Indika årliga

arrendeafgiften icke öfverstege 200 riksdaler, finge under vissa angifna

villkor på offentlig auktion till den högstbjudande försäljas. Sedermera

har Riksdagen efter hand medgifvit försäljning af utarrenderade egendomar,

af Indika inflöte arrendeafgifter, uppgående till respektive högst

400, 500 och 600 kronor, äfvensom af ej utarrenderade kronoegendomar

och till inköpta skogsegendomar hörande, för skogsskötseln icke erforderliga

områden, såvidt för dessa kronoegendomar och områden ej kunde

påräknas högre arrende än 600 kronor; och har Kung], Maj:t genom

särskilda nådiga bref den 6 juni 1879, den 29 maj 1885, den 27 juni

1887, den 18 maj 1888, den 29 maj 1891 och den 23 maj 1902 meddelat

bestämmelser i fråga om försäljningen af kronoegendomar af nu

nämnd beskaffenhet. Något stadgande har i berörda nådiga bref icke

gifvits därom, att auktion skulle förrättas såväl inför Kungl. Maj:ts befallningshafvande

som a plats i den ort, där egendomen vore belägen,

Titan är det dubbla auktionsförfarandet, som allmänneligen tillämpas,

grundad! på. eu praxis, som redan tidigt synes hafva utbildat sig. 1

1888 års nådiga bref förekommer däremot uttrycklig föreskrift, att skrift
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 123. •

liga anbud ej få af auktionsförrättaren emottaga^. Samma bestämmelse

gäller äfven vid försäljning af de fastigheter, som omhandlas i 1891

och 1902 års nådiga bref.

Därjämte har Kungl. Maj it, i enlighet med af Riksdagen fastställda

grunder, genom nådigt bref den 25 september 1896 utfärdat bestämmelser

att tjäna till efterrättelse i fråga om lägenheters upplåtande från

kronans jordbruksdomäner i syfte att åt mindre bemedlade och obemedlade

bereda tillfälle att bilda egna jordbruk, hör vissa fall förekommer

äfven enligt detta nådiga bref försäljning å offentlig auktion, därvid

skall iakttagas, bland annat, att auktionen skall samtidigt hållas inför

Kungl. Maj:ts befallningshafvande å landskontoret och af vederbörande

kronofogde eller annan särskildt förordnad kronobetjänt i sockenstugan

inom den församling, där fastigheten är belägen, eller på annat lämpligt

ställe i orten, äfvensom att skriftliga anbud ej få mottagas.

I fråga om utarrendering af kronans j ordbruksdomäner innehåller

nådiga kungörelsen den 10 november 1882 angående förändrade grunder

för förvaltningen af dessa egendomar, att all kronans fasta egendom,

som ej med stadgad åborätt innehafves eller är till visst statsändamål

anslagen, skali utarrenderas på en tidrymd, som i allmänhet

skall omfatta tjugu år.

Vid utarrendering för en sådan tidsperiod skall enligt i :e punkten

i nämnda kungörelse, sådan denna lyder enligt nådiga kungörelsen den

13 juli 1887, då befintlig optionsrätt förfallit eller dylik rätt ej tiger

rum, arrendet utbjudas på offentlig auktion, hvilken förrättas samtidigt

hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet och å plats i orten, som af

Kungl. Maj:ts befallningshafvande bestämmes. Vidare är stadgadt, att före

auktionen skriftliga förseglade anbud få ingifvas till Kungl. Maj:ts befallningshafvande,

Indika anbud, sedan det muntliga utropet blifvit med klubbslag

afslutadt, öppnas och jämte de erhållna muntliga anbuden underställas

domänstyrelsens pröfning. V id utarrendering af jordegendom på

kortare tid än tjugu år förfares på sätt domänstyrelsen för hvarje fall

finner lämpligast; därest auktion för eu sådan kortare tidsperiod kommei

till användning, tillämpas jämväl det dubbla auktionsförfarandet.

Af Kungl. Maj:ts förbeinälde befallningshafvande hafva samtliga,

med undantag af Kungl. Mapts befallningshafvande i Södermanlands och

Värmlands län, förordat, att i stället för det nuvarande förfaringssättet vid

försäljning och utarrendering af kronoegendomar — samtidigt afhållande

af två auktioner — måtte föreskrifvas allenast en auktion. Kungl. Maj:ts

befallningshafvande hafva därvid anfört hufvudsakligen, att de dubbla

Kungl. Maj.is

befallningshafvande.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Statsutskottets Utlåtande N:o 123.

auktionerna för spekulanter vållade olägenheter och kostnader af flera

slag samt att statens intresse genom auktions förrättande allenast å en

plats icke kunde befaras blifva åsidosatt. Kungl. Maj:ts befallninghafvande

i Södermanlands och Värmlands län hafva däremot afstyrkt Riksdagens

lörslag i detta hänseende af skäl, bland annat, att det nuvarande tillvägagångssättet

enligt dessa Kungl. Maj:ts befallningshafvandes mening

erbjöde den bästa trygghet till förekommande af överenskommelser mellan

spekulanter i syfte att obehörigen nedbringa auktionssumman samt att

rätten att afgifva skriftliga anbud icke i samma mån fyllde denna uppgift.

De flesta Kungl. Majrts befallningshafvande hafva jämväl, på sätt Riksdagen

föreslagit, förbundit den ifrågasatta förändringen i sättet för försäljning

och utarrendering af kronoegendomar därmed, att skriftliga förseglade

anbud, Indika öppnades efter det muntliga utropets afsilande, skulle, såsom

redan nu är fallet vid utarrendering, få afgifvas såväl vid utarrendering

som vid försäljning. Några Kungl. Maj:ts befallningshafvande

hafva emellertid uttalat betänkligheter mot användande af skriftliga anbud.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Södermanlands län har sålunda i

afseende härå anfört, att bestämmelsen om rättighet till afgifvande af

förseglad t anbud vore för allmänheten synnerligen förhatlig samt att

äfven det förseglade anbudet kunde användas och flera gånger blifvit

användt så, att konkurrerande spekulant förts bakom ljuset. Kungl.

Maj:ts befallningshafvande i Värmlands län har ansett det vara i hög grad

tvifvelaktigt, huruvida det vore lämpligt att öfvergå till förfaringssättet

med skriftliga anbud. Af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Östergötlands

och Hallands län, hvilka icke haft något att erinra mot Riksdagens

framställning, såvidt anginge auktions hållande å endast en plats, har

uttalats, att auktionsförfarandet genom rätten att begagna skriftliga anbud

skulle förryckas och intresset hos eventuella spekulanter minskas, utan

att staten på samma gång tillförsäkrades någon fördel.

Af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus län har slutligen

föreslagits ett sådant tillvägagångssätt att, sedan muntligt anbud blifvit

klubbfäst samt skriftliga anbud öppnats, auktionen skulle, därest skriftligt

anbud funnes å högre belopp än det högsta muntliga anbudet,

fortsättas med utgångspunkt från det högsta skriftliga anbudet.

Riksdagens uttalande, att auktionen i'' regel borde hållas inför vederbörande

Kungl. Maj:ts befallningshafvande, men undantagsvis inom den

ort, där egendomen vore belägen, har biträdts af flertalet utaf de hörda

Kungl. Maj:ts befallningshafvande. Några Kungl. Maj ts befallningshafvande

finna däremot lämpligare, att auktionen alltid eller åtminstone i regel hölles

i den ort, där egendomen vore belägen, enär de flesta spekulanterna

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 123. 9

funnes där och många af dem skulle underlåta att uppträda som spekulanter,

om de därigenom nödgades vidkännas kostnaderna för en resa till residensstaden.

För egen del har domänstyrelsen i sin förberörda underdåniga

skrifvelse anfört följande.

Att en förändring i det nuvarande auktionssättet vore af behofvet

påkallad, syntes styrelsen uppenbart. Ändamålet med de dubbla auktionerna

och de förseglade anbuden hade tydligen varit att förskaffa kronan

högsta möjliga anbud. Vore det styrelsens åsikt, att detta ändamål

främjats genom nyssnämnda förfaringssätt, skulle styrelsen ställa sig

tveksam till förslaget om ändring däri, oaktadt de olägenheter som, enligt

hvad inom Riksdagen och åt ett flertal Kungl. Maj:ts befallningshafvande

framhållits, vore förknippade med sagda förfaringssätt, men då så ej

vore förhållandet och då dessutom en förändring därhän, att auktionerna

hölles endast på ett ställe, skulle medföra en minskning i kronans försäljnings-

och utarrenderingskostnader, tillstyrkte styrelsen på det lifligaste

en dylik ändring i gällande bestämmelser om försäljning och utarrendering

af kronans jordbruksdomäner.

Riksdagen hade såsom villkor för tillstyrkande af en sådan ändring

i försäljningssättet uppställt, att förseglade anbud skulle få ingifvas till

auktionsförrättaren. Härigenom skulle enligt Riksdagens åsikt förebyggas,

att en spekulant genom erläggande af mellangift kunde förmå en annan

att afstå från anbuds afgifvande eller pa annat sätt föranleda auktionsbeloppets

nedbringande. 1 likhet med flera Kungl. Maj :ts befallningshafvande

ansåge emellertid styrelsen rätten att aflämna förseglade anbud förrycka

auktionsförfarandet. Fri och öppen täflan vore enligt styrelsens åsikt

det bästa och staten mest värdiga förfaringssättet. Att införa ett tillvägagångssätt,

som verkade hindrande för en dylik täflan, syntes st} - relsen ej välbetänkt, i synnerhet som någon anledning att med särskilda

medel skydda sig för underpris ej torde förefinnas för kronan. Kronan

vore nämligen genom verkställd arrende- eller saluvärdering alltid i stånd

att bedöma anbudens antaglighet, under förutsättning att dessa värderingar

skedde omsorgsfullt. Ätt så numera vore förhållandet, ansåge

styrelsen sig kunna vitsorda. Värderingen gjordes af uppskattningsmän,

hvilka vore förtrogna med de omständigheter, som inverkade på egendomsvärdena.

Vid uppskattningen toges hänsyn till de särskilda ägoslagens

beskaffenhet och afkastningsförmåga, egendomens brukbarhet med mera.

Vid värdering af skogen uppräknades timmerträd och timmerämnen i

Bih. till Biksd. Prof. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 82 Haft. 2

Domän
styrelsen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 123.

skilda grofleksklasser efter diametern vid brösthöjd och upptoges annat

afsättningsbart virke af andra slag, såsom pappersmasseved, pitprops,

ved med mera i kubikmeter, allt med angifvande af värdet å rot, så

att fullständig utredning vunnes om ståndskogens totalvärde. Skogmarkens

värde bestämdes efter bördighetsgrad, och beräknades sådant

jämväl å de mossar och kärr, hvilka genom afdikning kunde göras produktiva.

I öfrigt pröfvades alla omständigheter, som inverkade på värdet,

såsom tillgång på vattenkraft och egendomens utvecklingsmöjlighet på

grund af belägenhet intill växande samhällen och industricentra.

I detta sammanhang ville styrelsen erinra, att i en vid 1905 års

Riksdag väckt motion föreslagits åtgärder i syfte att vid försäljning al

egendomar bereda kronoarrendator tillfälle att till åsatt saluvärde inlösa

af honom arrenderad kronoegendom. I den 2 maj 1905 afgifvet utlåtande

i anledning af berörda motion hade statsutskottet yttrat, att utskottet,

som väl funnit det med motionen afsedda ändamålet beaktansvärdt, emellertid

inhämtat, att domänstyrelsen hade för afsikt att redan under år

1905 utarbeta förslag till bestämmelser i den af motionären angifna

riktning, hvarför, och då det vid sådant förhållande syntes lämpligt att,

innan Riksdagen i ärendet vidtoge åtgärd, afvakta framläggandet af detta

förslag, utskottet hemställde, att motionen icke för det dåvarande måtte

till någon Riksdagens åtgärd föranleda; och hade denna utskottets hemställan

blifvit af Riksdagen bifallen. Det förslag, statsutskottet haft anledning

förvänta från domänstyrelsen, hade emellertid på grund af de förändringar,

som under år 1905 inträffade i styrelsens sammansättning, uteblifvit,

men om än styrelsen numera icke ansåge sig kunna frambära ett förslag

af den innebörd, motionären afsett, funne styrelsen likväl motionens syftemål

i så måtto böra befrämjas, att kronan icke genom tillvägagångssättet

vid försäljningen beröfvade sina arrendatorer tillfälle att förvärfva

de af dem'' arrenderade egendomarna. Fall hade inträffat, då kronoarrendatorer

varit beredda att till pris öfverstigande dem, kronan erhållit,

inropa den egendom, de innehaft, men på grund af försäljningssättet

hindrats att fullfölja sin afsikt. Försäljning å auktion på endast ett

ställe utan förseglade anbud vore äfven ur denna synpunkt att förorda.

Slutligen bär styrelsen såsom sin åsikt uttalat, att auktionen i allmänhet

borde hållas inför vederbörande Kungl. Maj:ts befallningshafvande,

då det för flertalet spekulanter torde med nutidens bekväma kommunikationer

ställa sig lättare att resa till residensstaden än till den ort, där

egendomen vore belägen. 1 de fall, där spekulanter endast vore att förvänta

i orten, borde likväl auktionen hållas därstädes. Då emellertid vederbörande

Kungl. Maj:ts befallningshafvande torde vara i tillfälle att säkrast

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Statsutskottets Utlåtande N:o 123.

bedöma denna fråga, syntes det styrelsen böra inrymmas rått för Kungl.

Maj:ts befallningshafvande att bestämma anktionsplatsen.

Det i Riksdagens föreliggande framställning upptagna förslag om

åvägabringande af förenkling i det nu använda förfaringssättet vid yttrande.

försäljning och utarrendering af kronan tillhöriga egendomar synes mig

förtjänt af all uppmärksamhet.

Auktionens samtidiga afhållande å två platser har, som i det föregående

framhållits, haft till syfte att tillförsäkra staten högsta möjliga

köpe- eller arrendesumma. Det lärer emellertid, såsom också framhållits

af såväl domänstyrelsen som flera Kungl. Maj:ts befallningshafvande,

vara otvifvelaktigt, att detta syftemål i väsentlig mån motverkats åt

de olägenheter samt besvär och kostnader, som för spekulanterna äro

förbundna med det dubbla auktionsförfarandet. Nämnda olägenheter —

bestående framför allt däri, att eu spekulant, som har att på två särskilda

platser tillvarataga sin rätt, därigenom ofta betages möjlighet att på

det sätt han skulle önska bevaka sitt intresse — synas mig därjämte i

och för sig vara af den betydenhet, att en öfvergång till förfaringssättet

med auktion endast å ett ställe måste anses synnerligen önskvärd. Genom

sistnämnda tillvägagångssätt bered es spekulanten tillfälle att under

auktionens lopp bedöma hvad som är för honom förmånligast och därefter

rätta sitt bud, på samma gång honom besparas de kostnader och

besvär, som föranledas af hållande af ombud å det ena auktionsstället, m. in.

Beträffande frågan om den plats, där auktionen bör förrättas,synes det

mig lämpligast, att auktionen i regel hålles inför Kungl. Maj:ts befallningshafvande,

hvarigenom ett större antal spekulanter i allmänhet torde kunna

påräknas. Några större kostnader torde med nuvarande utvecklade

kommunikationer däraf icke vållas eventuella spekulanter. Endast för

det fall, att egendomen är mindre betydande eller spekulanter åt

annan anledning kunna förväntas allenast från den närmaste trakten,

lärer auktionen böra förrättas å den ort, där egendomen är belägen. Åt

Kungl. Maj:ts befallningshafvande, hos hvilken myndighet bör förutsättas

kännedom om de förhållanden, som kunna inverka härå, synes mig

lämpligen kunna uppdragas att för hvarje särskilt fall härom förordna.

I afseende å frågan om rätt att vid auktion afgifva skriftliga

anbud har jag icke kunnat ansluta mig till den uppfattningen, att

sådana anbud skulle få komma till användning. Den rätt, som nu finnes

att vid arrendeauktioner ingifva skriftliga anbud, anlitas ej i större

män. Enligt uppgifter, som jag låtit införskaffa, förekommo sålunda

skriftliga anbud under år 1904 allenast i b fall, år 1905 allenast i o

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 123.

fall och år 1906 allenast i 9 fall. Ej heller synas fördelarna af ett

sådant förfarande vara så stora, att de ej väsentligen öfverträffas af

olägenheterna. Åro dylika anbud tillåtna, afhålles helt visst mången,

som i annat fall vore benägen att inköpa eller arrendera en kronoegendom,

från att vid auktion afgifva anbud å densamma. Ovissheten

om, huruvida och till hvilket belopp skriftligt anbud föreligger, kan

äfven föranleda en vid auktionen närvarande spekulant att stanna vid

ett lägre anbud än han eljest skulle gjort, hvarigenom han till äfventyr»

går miste om egendomen. Vidare vill jag fästa uppmärksamheten därpå,

att, på sätt Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Södermanlands län

erinrat, en lojal täflan jämväl vid begagnande af skriftliga anbud kan

omintetgöras. För öfrigt synes mig den af domänstyrelsen anförda

omständigheten, att kronan genom verkställd salu- eller arrendevärdering

i hvarje särskild! fall är i stånd att bedöma anbudens antaglighet, vara

en tillfyllestgörande borgen för, att kronans berättigade intresse icke

kommer att äfventyras, äfven om auktion äger rum å endast en plats

med muntliga anbud.

I fråga om försäljnings auktioner är därjämte att taga i betraktande

ett enligt min mening synnerligen beaktansvärdt sakförhållande. Vid

förnyad utarrendering af kronoegendom äger arrendatorn optionsrätt till

arrendet, därest han innehaft detsamma under fem år och väl brukat

egendomen. Denna bestämmelse har tillkommit såväl för statens egen

skull som med hänsyn till arrendatorn. För staten är det uppenbarligen

en fördel, att arrendatorn genom vissheten, att han själf eller hans

rättsinnehafvare får njuta frukterna af det arbete och de kostnader, han

nedlagt på egendomens förbättring, sporras till ett intensivare brukande.

Gent emot arrendatorn åter innebär optionsrätten endast en akt af

billighet. Någon bestämmelse om rätt för arrendator att inköpa eu

kronoegendom, som enligt gällande bestämmelser skall försäljas, finnes

däremot icke. Såsom domänstyrelsen erinrat, väcktes emellertid i sådant

syfte en motion vid 1905 års riksdag, men denna motion föranledde

ej någon Riksdagens åtgärd af anledning, att från domänstyrelsen då

införväntades förslag i den af motionären angifna riktning. Goda skäl

kunna ock anföras för, att en dylik förmån tillerkännes kronans arrendatorer

vid försäljning af egendomar, som de innehaft på arrende.

I hvarje fall torde det emellertid vara synnerligen olämpligt att försvåra

eller rent af omöjliggöra för en afträdande arrendator att vid egendomens

försäljning förvärfva densamma, något som, såsom domänstyrelsen framhållit,

skulle blifva följden om skriftliga anbud tillätes.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 123. 13

Såsom j ag förut framhållit, finnes förbud mot skriftliga anbuds

emottagande vid försäljningsauktioner redan stadgadt i förberörda nådiga

bref af åren 1888, 1891, 1896 och 1902. Jag anser nu, att detta förbud

uttryckligen bör utsträckas att gälla alla ifrågavarande auktioner.»

I sammanhang med den kungl. propositionen har utskottet till

behandling förehaft en af herr C. E. Johansson i Rönna inom Andra

Kammaren väckt motion (n:o 28), däruti han hemställt, att Riksdagen

måtte besluta att hos Kungl. Maj:t, anhålla om utarbetande af förslag

till sådana bestämmelser, att vid försäljning af kronodomäner arrendator,

som innehaft domänen de sista 10 åren, måtte tillerkännas optionsrätt

till högsta afgifna anbudet, där detta icke understiger det uppskattade

saluvärdet.

I öfverensstämmelse med hvad Riksdagen i skrifvelse till Konungen

den 27 april 1906 uttalat, får utskottet tillstyrka Kungl. Maj:ts föreliggande

proposition i hvad densamma innebär, att vid försäljning och

utarrendering af kronans domäner auktionerna skola hallas endast pa

ett ställe, nämligen antingen inför Kungl. Maj:ts befallningshafvande

eller undantagsvis, då omständigheterna- därtill föranleda, å plats inom

den ort, där egendomen är belägen. Och utskottet finner jämväl, att

för Kungl. Maj:ts förslag att åt vederbörande befallningshafvande må

uppdragas att iför hvarje särskildt fall bestämma, hvar auktion skall

hållas, fullgoda skäl blifvit anförda.

Däremot kan utskottet icke ansluta sig till Kungl. Maj:ts framställning

därom, att vid auktionerna skriftliga, förseglade anbud icke

må afgifvas. Fastmer anser sig utskottet böra tillstyrka Riksdagen

att vidhålla det villkor för bifall till den af utskottet nyss förordade

lindringen i försälj ningssättet, som Riksdagen i sin förberörda skrifvelse

den 27 april 1906 uppställt, nämligen att föreskrift meddelas därom,

att ej blott vid utarrendering utan äfven vid försäljning af kronoegendomar

och därifrån afsöndrade lägenheter må före auktionen till Kungl.

Maj:ts befallningshafvande få ingifvas skriftliga, förseglade anbud,

hvilka, sedan det muntliga utropet blifvit med klubbslag afslutadt,

öppnas och jämte do orhallna muntliga anbuden underställas domänstyrelsens

pröfning. . .

Om än, såsom departementschefen framhåller, den vid utarrendering

medgifna rätten att afgifva skriftliga anbud ej anlitas i större mån,

torde dock medvetandet om, att sådana anbud möjligen kunna vara

inkomna, medföra den verkan, att uppgörelser mellan vid auktionen

Utskottett

yttrande.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 123.

närvarande spekulanter, i sylte att tillförsäkra någon af dem det utbjudna

arrendet till. så lågt pris som möjligt, blifva mindre lockande. Och

om det än icke låter sig göra att med några som helst bestämmelser

helt och hållet förebygga möjligheten af illojal täflan, synes dock bestämmelsen,

att skriftliga anbud få afgifvas, ägnad att försvåra ett

sådant tillvägagångssätt. Hänsyn till vissa möjligen förefintliga olägenheter

för spekulanter synes icke böra få förhindra ett stadgande, för

hvithet ur synpunkten af kronans intresse goda skäl tala.

.Utskottet finner sig för sin här uttalade mening äga ett kraftigt

stöd i den uppfattning, som i detta ämne gjorts gällande af de fleste

utaf de Kung]. Maj:ts befallningshafvande, som häröfver blifvit hörda.

Hvad angår förberörda, i hithörande ämne väckta motion tillåter

sig utskottet att först hänvisa till hvad i departementschefens ofvan

intagna yttrande finnes anfördt beträffande en vid 1905 års riksdag

väckt motion i syfte att vid försäljning af kronoegendomar bereda

airendatoi tillfälle att till åsatt saluvärde inlösa af honom arrenderad

kronoegendom. Det är tydligt, att syftet med sistnämnda motion och den

nu föreliggande är i hufvudsak detsamma. Utskottet saknar visserligen

anledning att frångå den uppfattning i denna fråga, som år 1905

af Riksdagen gillades; men i betraktande af att domänstyrelsen numera

icke vidhållit sin tidigare ståndpunkt i frågan och icke ansett

sig kunna framlägga förslag af den innebörd, 1905 års motionär afsett,

och då utskottet, som icke känner de grunder, på hvilka domänstyrelsen

stöder sin ändrade uppfattning, icke är i tillfälle att bilda sig

en mening om dessa grunders giltighet, tilltror sig utskottet icke att

utan föregående utredning tillstyrka den ifrågavarande motionen.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,

a), att Riksdagen må på det sätt bifalla Kungl.

Maj:ts ifrågavarande proposition, att Riksdagen för

sin del beslutar,

dels, med upphäfvande af hvad förut stadgats

häremot stridande, att då försäljning af kronan tillhörig

fast egendom på grund af gällande bestämmelser

skall äga rum å offentlig auktion, skall iakttagas:

att auktionen förrättas inför Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i länet å landskontoret eller, därest

Kungl. Maj:ts befallningshafvande finner särskilda omständigheter

därtill föranleda, af vederbörande krono
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 123.

15

fogde eller annan särskild! förordnad kronobetjänt å

af Kungl. Maj:ts befallningshafvande bestämd plats i

den ort, där fastigheten är belägen; samt

att vid försäljning af kronoegendomar och därifrån

afsöndrade lägenheter må före auktionen till

Kungl. Maj:ts befallningshafvande få ingifvas skriftliga,

förseglade anbud, hvilka, sedan det muntliga

utropet blifvit med klubbslag afslutadt, öppnas och

jämte de erhållna muntliga anbuden underställas

domän styrelsens pröfning;

dels ock att 7:de punkten i kungl. kungörelsen

den 10 november 1882 angående förändrade grunder

för förvaltningen af kronans jordbruksdomäner skall

erhålla följande ändrade lydelse:

7:o) Sedan arrendevillkoren blifvit af domänstyrelsen

fastställda, skall, därest förre arrendatorn enligt

äldre kontrakt är berättigad till optionsrätt eller innehaft

arrendet så lång tid, att denna tillsammans med

återstående delen af arrendetiden uppgår till fem år,

och han egendomen väl brukat, hvilket tillhör domänstyrelsen

att efter därom vid arrendeuppskattningen

och af Kungl. Maj:ts befallningshafvande afgifna yttranden

pröfva, arrendet, innan detsamma offentligen

utbjudes, till det fastställda arrendevärdet hembjudas

förre arrendatorn eller, i händelse han med döden

afgått, hans änka och barn; börande i senare fallet,

därest arrendatorn efterlämnat både änka och barn

eller flera barn, dessa föreläggas att, om de vilja arrendet

gemensamt bibehålla, till handhafvande för deras

räkning af egendomens skötsel anmäla lämplig person.

Har under de sista fem arrendeåren arrendators

stärbhusdelägare efter medgifvande af domänstyrelsen

fått öfvertaga arrendet, eller har under samma tid

med domänstyrelsens tillstånd arrendator å barn eller

måg öfverlåtit arrenderätten, äger vid nya utarrenderingen

den, som på sådant sätt blifvit innehafvare åt

arrenderätten, för åtnjutande af optionsrätt räkna sig

till godo den tid, hvarunder företrädaren varit i besittning

af arrendet.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 123.

Har arrenderätt öfverlåtits på arrendators löftesmän

för arrendet eller öfvergått till i konkurs försatt

arrendators konkursbo eller blifvit af konkursförvaltningen

försåld, må, därest arrendatorn uppfyllt de för

optionsrätts åtnjutande föreskrifna villkor, löftesmännen,

konkursboet eller den, till hvilken arrenderätten blifvit

af konkursförvaltningen försåld, äga optionsrätt vid

egendomens förnyade utarrendering, oaktadt löftesmännen,

konkursboet eller öfverlåtelsetagaren då icke

innehaft arrendet i så lång tid, att denna tillsammans

med återstående delen af arrendetiden uppgår till fem

år, dock, då arrendet öfvergått till arrendelöftesmän

eller arrendators konkursbo, med enahanda förbehåll

beträffande viss persons anställande för egendomens

skötsel, som här ofvan gjorts i afseende å arrendets

öfvertagande af arrendators änka och barn.

Göres ej inom förelagd tid anmälan om arrendets

öfvertagande, eller varder ej, då, enligt hvad här

ofvan stadgats, viss person skall anställas för egendomens

skötsel, härtill inom sådan tid anmäld person,

som af domänstyrelsen godkännes, anses optionsrätten

förfallen, och varde i sådant fall eller då optionsrätt

ej äger rum, efter kungörelse, som skall innefatta

egendomsbeskrifning, underrättelse om arrendevillkoren

och det arrendevärde, domänstyrelsen ansett egendomen

böra betinga, samt öfriga nödiga anvisningar, arrendet

utbjudet å offentlig auktion, hvilken förrättas inför

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet å landskontoret

eller, därest Kungl. Maj:ts befallninghafvande

finner särskilda omständigheter därtill föranleda, af

vederbörande kronofogde eller annan särskildt förordnad

kronobetjänt å af Kungl. Maj:ts befallningshafvande

bestämd plats i den ort, där fastigheten är belägen.

Före auktionen må jämväl skriftliga förseglade

anbud ingifvas till Kungl. Maj:ts befallningshafvande,

hvilka anbud, sedan det muntliga anbudet blifvit med

klubbslag afslutadt, öppnas och jämte de erhållna muntliga

anbuden underställas domänstyrelsens pröfning.

Styrelsen äger till arrendator antaga den högstbjudande,

som för sitt anbud ställt godkänd säkerhet,

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 123.

17

där anmärkning emot hans fröjd icke förekommit och

han icke förverkat arrenderätt till kronoegendom under

sådana omständigheter, att styrelsen finner honom till

arrendator olämplig. År antagligt anbud, motsvarande

minst det åsätta arrendevärdet, icke afgifvet, bör arrendet

å ny auktion utbjudas.

På styrelsen ankomme därefter att, med iakttagande

af ofvan stadgade villkor i afseende å säkerheten

samt arrendatorns person och frejd, arrendet åt

den vid senare auktionen högstbjudande upplåta eller,

i händelse antagligt anbud därvid icke erhållits, om

egendomens skötsel tills vidare efter omständigheterna

förordna.

Ej må någon klaga däröfver att hans anbud ej

antagits.

b) att hen'' C. E. Johanssons förenämnda motion

icke må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 13 maj 1907.

På statsutskottets vagnar:

HUGO TAMM.

Reservation

af grefve A. F. C:son Wachtmeister och herr P. O. Lundell.

Herrar I). Persson och K. Starbäck hafva begärt få antecknadt, att

de icke deltagit i förestående ärendes behandling inom utskottet.

Eib. till Riksd. Prat. 1907. 4 Sami 1 Afd. 82 Höft.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1907:233 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående ändrade bestämmelser i fråga om försäljning och utarrendering af kronan tillhörig fa s. 1 i texten