Utlåtande angående ordinarie postbetjäntes aflöningsförhållanden, pensionsrätt åt kvinnliga posttjänstemän samt fastställande af utgiftsstat för postverket in. in.
1907-05-14 · 37 sidor, varav 30 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 30 av 37 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1907:125, Utlåtande angående ordinarie postbetjäntes aflöningsförhållanden, pensionsrätt åt kvinnliga posttjänstemän samt fastställande af utgiftsstat för postverket in. in.
Dokumentets text
Statsutskottets Utlåtande N:o 125.
1
N:o 125.
Ank. till Riksd. kansli den 15 maj 1907, kl. 9 f. m.
Utlåtande angående ordinarie postbetjäntes aflöningsförhållanden,
pensionsrätt åt kvinnliga posttjänstemän samt fastställande
af utgiftsstat för postverket in. in.
(S. A.)
Uti Kungl. Maj:ts till Riksdagen aflåtna proposition n:o 1 om statsverket
har under sjätte hufvudtiteln, hvad angår postverket, föreslagits
(sid. 34),
att Riksdagen må dels godkänna i statsrådsprotokollet intaget förslag
till ändrad lydelse af § 3 i aflöningsreglementet för tjänstemän och
betjänte vid postverket den 6 juni 1902 att tillämpas från och med år
1908, dels ock, med godkännande af de enligt statsrådsprotokollet tillstyrkta
ändringarne i postverkets stater, bestämma postverkets anslagförslagsvis
till 18,200,000 kronor, att utgå direkt af postmedlen, hvarigenom
anslaget till postverket skulle ökas med 1,475,000 kronor.
Till utskottets behandling hafva därjämte öfverlämnats tre särskilda
motioner, väckta en inom Första Kammaren (n:o 16) af.herr E. D. Hemman
samt två inom Andra Kammaren, nämligen (n:o 37) af herrr Tf. Persson
i Tällberg och (n:o 106) af herr A. Tliylander in. fl.
Uti sitt utlåtande n:o 7 har statsutskottet afgifvit yttrande öfver
Kungl. Maj:ts berörda förslag utom hvad angår pensionsrätt åt kvinnliga
posttjänstemän, ordinarie postbetjäntes aflöningsförhållanden, höjning af
anslaget till ålderstillägg, höjning af anslaget till arfvoden åt extra postbetjänte
och till hyresbidrag för en del betjänte samt höjning af an
Bih.
till Riksd, Prof. 1907. t Sami. I Afä. 83 Raft. (X:o 125.) 1
2 Statsutskottets Utlåtande N:o 125.
slaget till traktamenten lör postbetjänte äfvensom ändrad lydelse af § 3
i aflöningsreglemeniet för tjänstemän och betjänte vid postverket den 6
juni 1902, i Indika frågor samt beträffande herrar Heumans, Thylanders
m. fl. samt D. Perssons ofvanberörda motioner utskottet förmälde sig''
skola framdeles under Riksdagen afgifva utlåtande.
Utskottet går nu att afgifva yttrande i nämnda frågor.
Pensionsriitt åt kvinnliga posttjänsterna».
Härom yttrar departementschefen (sid. 24—32):
»I detta sammanhang anhåller jag att få anmäla generalpoststyrelsens
underdåniga skrivelser af den 9 december 1903 och den 13''september
1904 angående beredande af pensionsrätt åt kvinnliga innehafvare
af ordinarie tjänster vid postverket.
Därvid torde det till en början (tillåtas mig att i anslutning till
hvad generalpoststyrelsen i sin berörda skrifvelse af den 9 december
1903 anfört beträffande de kvinnliga posttjänstemännen och deras ställning
inom postverket äfvensom angående den behandling, för hvilken
frågan om deras pensionsrätt förut varit föremål, erinra följande.
Sedan Rikets Ständer i underdånig skrifvelse den’ 14 mars 1863
hemställt, det Kungl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder, hvarigenom tillfälle
bereddes kvinna att erhålla anställning å sådan tjänstebefattning,
som kunde vara för henne passande, och till hvars skötande hon visade
sig äga erforderliga kunskaper och skicklighet, fann Kungl. Maj:t genom
nådigt bref till generalpoststyrelsen den 10 juli nämnda år godt förklara,
det något hinder icke mötte att till bestridande af poststationsföreståndarebefattning
antaga äfven kvinna, såvida hon vore myndig och
till nämnda befattning lämplig.
Den rätt till anställning vid postverket, som sålunda medgafs kvinna,
utvidgades genom nådigt bref den 23 februari 1871 därhän, att personer
af kvinnokön, hvilka befunnes lämpliga för bestridande af de å
postanstalterna förefallande göromål, Unge vid dylika anstalter användas
såväl å extra biträdesbefattningar med arfvoden å stat som ock till tillfälliga
biträden med arfvoden af för sådant ändamål i aftoningsstaten
uppförda anslag.
Sedermera har Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 19 december
1884 medgifvit, att myndig kvinna finge antagas till postexpeditör likasom
till föreståndare för femte eller sjätte klassens postkontor, dock
endast medelst förordnande eller konstitutorial, hvarigenom tjänsten icke
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets Utlåtande N:o 125. °
blefve definitivt tillsatt, och skulle kvinna, som innehade i brefvet ansedd
befattning vid postverket, då hon trädde i gifte, anses hafva frånträdt
befattningen, med rätt likväl för genera Ipost styrelsen att låta henne
kvarstå såsom extra biträde vid postverket.
Sistnämnda bestämmelser hafva, med anledning al den med 1903
års ingång genomförda ändrade indelning af postkontoren till allenast
fyra klasser," i § 53 af gällande instruktion för generalpoststyrelsen af
den 31 december 1902 erhållit följande lydelse:
»Till postexpeditör, likasom till postmästare al tredje och fjärde
klassen, må äfven kunna antagas myndig kvinna, hvilken är ogiit eller
änka; börande likväl i dylikt fäll å befattningen utfärdas endast förordnande,
hvarigenom tjänsten icke varder definitivt tillsatt.
Träder kvinna, som innehar sådan befattning vid postverket, i gifte,
skall hon anses hafva frånträdt befattningen, likväl med riitt för styrelsen
att låta henne kvarstå såsom extra biträde.»
Så småningom hafva också de kvinnliga ordinarie posttj änsteinännen
beträffande aflöning — med endast den olikhet, att postexpeditörstjänstei
i första och andra lönegraderna i regel förbehållits för män likasom
beträffande andra förmåner i tjänsten blifvit likställda med manliga
tjänstinnehafvare. Så har redan genom Kung!. Maj:ts nådiga bref till
generalpoststvrelseu den 3 juni 1892 blifvit dem medgifven samma rätt
till ålderstillägg som män. Da genom nådiga brelvet den 25 maj 1894
tjänstemännen vid postverkets distrikts- och lokalförvaltningar tillädes
rätt att, utan särskilda kostnader för dem själfva, åtnjuta eu månads
semester årligen, gjordes i afseende å befogenheten till denna förmån
icke någon skillnad mellan manlig och kvinnlig tjänsteinnehafvare.
Kvinnas behörighet att åtnjuta ålderstillägg och semester, därest
hon tillhör någon af de med är 1.901 hufvudsakligen för kvinnliga postexpeditörer
inrättade tredje och fjärde lönegraderna, befästades genom
Kungl. Maj:ts nådiga bref till generalpoststyrelsen den 13 oktober 1899.
1 § 3 af gällande afiöningsreglemente för tjänstemän och betjänte vid
postverket af den 0 juni 1902 har eu kvinnlig posttjänstemans rätt till
förmåner af nyssnämnda slag sammanfattats i den allmänna bestämmelse,
att kvinna, för hvilken utfärdats förordnande att tills vidare vara postmästare
eller postexpeditör, skall, så länge hon innehar sådan befattning,
vara i fråga om aflöningsförhöjning och semester likställd med man,
Korn innehar ordinarie dylik befattning.
Vid 1899 års riksdag väcktes .inom Andra Kammaren motion med
hemställan, att Riksdagen ville för sin del besluta, att kvinnliga postexpeditörer
skulle komma i åtnjutande af pension i samma ordning som
4 Statsutskottets Utlåtande N:o 125.
de manliga. Motionen afstyrktes emellertid af statsutskottet och vann
icke afseende hos Riksdagen. Statsutskottets afstyrkande skedde med
den motivering,. att, då de kvinnliga postexpeditörerna erhölle allenast
förordnande å sina befattningar, utskottet icke kunde anse lämpligt, att,
pa sätt i motionen föreslagits, allmän pensionsrätt skulle dem tillerkännas.
uta* Kungl. Maj:t den 2 juni 1899 i nåder tillsatta kommitté
töi utai betande åt förslag till nya stater för post- och telegrafverken
berörde i sitt den 31 oktober 1901 afgifna underdåniga utlåtande äfven
frågan om pensionsrätt för de kvinnliga posttjänstemännen. Kommittén
ansåg sig böra uttrycka den förmodan, att, likasom kvinnliga postexpeditörer
och postmästare blifvit i afseende å rätt till ålderstillägg och
semester likställda med män, som innehafva ordinarie dylika ''befattningar,
rätt till pension af postmedel vid uppnådd viss lefnads- och
t lans teålder nogsamt torde komma att i sinom tid tilldelas äfven kvinnliga
posttjänstemän.
Enligt hvad generalpoststvrelsen i sin berörda skrifvelse af den 9
december 1903 upplyst voro då vid postverket anställda:
128 kvinnliga postexpeditörer, däraf en med uppdrag att förestå
postmästartjänst vid postkontor, förenad! med telegrafanstalt, 187 kvinnliga
extra biträden och 36 kvinnliga e. o. postexpeditörer. Den pågående
postelevkursen, afsedd att rekrytera postverkets tjänstemannapersonal,
räknade 71 kvinnliga deltagare.
I sin sistnämnda skrifvelse har generalpoststyrelsen vidare anfört.
Oaktadt kvinnligt arbete kommit till stor användning vid postverket
och äfven blifvit så uppskattadt, att kvinna under tjänstgöring
vid verket numera vore berättigad till förmåner af samma slag som
manhg funktionär, vore hon likväl ännu i saknad af en högst afsevärd
förmån, som åtföljde mannens ordinarie anställning vid postverket och
som vid de med postverket jämförliga statsinstitutionerna, telegrafverket
och statens järnvägar, jämväl vore beredd kvinna, Denna förmån vore
ratten till pension vid uppnådd viss lefnads- och tjänsteålder. Innan
sådan rätt blifvit tillerkänd de kvinnliga posttjänstemännen, kunde det
icke anses vara från statens sida tillfredsställande sörjdt för ifrågavarande
funktionärer.
... kvinnan såväl i fråga om villkoren för sitt inträde i postverkets
tjänst som i afseende å sina arbetsåligganden inom de verksamhetsområden,
som därstädes blifvit för henne upplåtna, vore underkastad
samma skyldigheter som mannen, syntes det generalpoststyrelsen uppenbart,
att hon ock med fullaste fog kunde gorå kraf på den förmån,
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets Utlåtande N:o 125.
o
som efter ett sträfsamt lits arbete tillkomme mannen, och som innefattades
i existensmedel på ålderdomen. Grundsatsen om de båda könens
likställighet i fråga om rätt till ålderstillägg och semester under den
tid anställningen i postverkets tjänst varade hade, såsom ofvan omtalats,
efter hand vunnit beaktande. Att tillämpa samma princip, då fråga
uppstode om de kvinnliga posttjänstemännens rätt till pension, vore, enligt
generalpoststyrelsens förmenande, att till slutet fullfölja den en gång inslagna
vägen.
I öppen dag läge, hvilken stor betydelse pensionsrätter! ägde för
kvinnor, som erhållit anställning vid postverket. Utan sådan rätt skulle de
flesta bland dem befinna sig utan existensmedel på ålderdomen. Deras
aflöning toges nämligen i regel fullt i anspråk af våra dagars uppdrifna
lefnadskostnader, och några besparingar torde endast undantagsvis ifrågakomma.
Äfven för postverket själft, dess drift och ekonomi vore det af
vikt, att de kvinnliga posttjänstemännen erhölle rätt till pension. Därest
sådan rätt saknades, syntes nämligen postverket vara nödsakadt att behålla
kvinnorna kvar i sin tjänst långt efter det de upphört att vara
fullt arbetsdugliga, samt att, för ernående af ett nöjaktigt arbetsresultat,
med kostnader för verket genom tillfälliga biträden fylla hvad som
bruste i de äldre kvinnliga posttjänstemännens arbetsförmåga. Obilligt
och hårdt skulle vara att afskeda dem, som efter mångårigt och träget
arbete förlorat sina krafter; och det syntes icke kunna anses staten såsom
arbetsgivare värdigt att låta sina uttjänta kvinnliga tjänstemän
falla anhöriga eller kommun till last.
Att längre uppskjuta vidtagandet af åtgärder för de kvinnliga posttjänstemännens
ålderdomsförsörjning komme, enligt generalpoststyrelsens
förmenande, att bringa denna fråga i ett mera svårlöst läge. Några af de
nuvarande kvinnliga posttjänstemännen vore nämligen — såsom af en
vid generalpoststyrelsens skrifvelse fogad tabellarisk uppgift framginge —
redan nu rätt nära den lefnads- och tjänsteålder, vid hvilken manlig posttjänsteman
vore berättigad erhålla afsked med pension, hvadan, därest
beslut om allmän pensionsrätt för ifrågavarande kvinnliga funktionärer
icke inom de allra närmaste åren fattades, vederbörande myndigheter
snart skulle stå inför nödvändigheten att i hvarje särskilt fall pröfva
och afgöra de anspråk på ålderdomsunderstöd, som utan tvifvel komme
att af uttjänta kvinnliga posttjänstemän framställas.
Jämväl fö]1 de nuvarande kvinnliga posttjänstemännen själ!va skulle
ett uppskof med .åtgörandet af nu förevarande fråga verka oförmånligt.
Det kunde val nämligen förutsättas, att, vid eventuell pensionsrätt för
opaginerad Kontrollera mot PDF
(?
Statsutskottets Utlåtande N:o 125.
de kvinnliga posttjänstemännen, dessa skulle åläggas att, i enahanda
ordning som männen, bidraga till sin pensionering genom lämpliga årsafgifter,
räknade från den tid, då de förordnats å ordinarie tjänst. Retroaktiva
afgifter skulle sålunda behöfva upptagas af de nuvarande kvinnliga
posttjänstemännen och naturligen blifva kännbara för dem samtliga,
men dock, ju förr pension srätten komme till stånd, icke så hardt drabba
det stora flertalet bland dem — de som nu icke både högre tjänsteålder
å ordinarie befattning än 4 år omkring 85 procent).
Med afseende å kvinnans på Kungl. Maj:ts ofvanberörda nådiga
bref af den 19 december 1884 grundade undantagsställning i fråga
om sättet för hennes anställande å ordinarie tjänstebefattning vid
postverket, har generalpoststyrelsen anfört, att denna undantagsställning
syntes hafva föranledts af generalpoststyrelsens underdåniga skrifvelse
i ämnet den 8 nyssberörde december. Styrelsen hade nämligen
uti sagda skrifvelse framhållit, bland annat, att ordinarie tjänsteman
vid postverket vore pliktig deltaga såväl i civilstatens pensions!orättning
som ock i civilstatens änke- och pupillkassa, men att det icke
kunde anses lämpligt, att kvinna, som vunne ordinarie anställning'' vid
postverket, skulle förpliktas erlägga afgifter till eu fond, hvilken vore
afsedd att i främsta rummet åt tjänsteinnehafvares änka bereda årsunderstöd.
Vid sådaut förhållande och dä äfven i öfrigt kvinnas befordran
till ordinarie befattning bland annat vid postverket syntes hora föranleda
ändring af en eller annan af föreskrifterna såväl i reglementet för
civilstatens pensionsinrätining som äfven, i reglementet för civilstatens
änke- och pupillkassa, ansåge generalpoststyrelsen det vara ändamåLsenligast,
att å dem bland ifrågavarande befattningar, indika kunde komma
att åt kvinnor anförtros, tills vidare utfärdades endast sådant förordnande
eller konstitutorial, hvarigenom tjänsten icke blefve slutligen
tillsatt.
Ordalagen i detta uttalande gåfve icke vid handel), att generalpoststyrelsen
vid deri tiden ansett anställande af kvinnlig personal a ordinarie
tjänstebefattningar vid postverket böra blifva af endast tillfällig
natur. Utvecklingen under de gångna aren visade otvetydigt, att denna
användning af kvinnlig arbetskraft skulle blifva ett för framtiden bestående
förhållande.
Kvinnans anställande å ordinarie posttjänst syntes emellertid stå i
ett sådant samband med posttjänstemans förpliktelse att vara delägare
i civilstatens pensionsinrättning samt änke- och pupillkassa, att ett definitivt
besättande åt sådan tjänst med k vinna icke borde ske förr, än
ändring vidtagits i nämnda inrättnings och kassas reglementen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets Utlåtande N:o 125. *
Sist berörda angelägenhet
förmenande, kunna — analogt med de kvinnliga telegraftjänstemännens
ställning till telegrafverkets pensionsinrättning och verkets änke- och
pupillkassa — utan olägenhet ordnas på det sätt, att de kvinnliga posttjänstemännen
ålades förpliktelse att, måhända mot förhållandevis lägre
afgifter än männen, vara delägare i civilstatens pensionsinrättning, men
däremot, åtminstone i regel, icke medgåfves delaktighet i civilstatens
änke- och pupillkassa.''
Beträffande tidpunkten, då pensionsåldern lämpligen borde inträda
för kvinnliga posttjänstemän, skulle det visserligen vara ur postverkets
synpunkt önskvärd!, att de kvinnliga posttjänstemännen kunde pensioneras
något tidigare än de manliga. Då emellertid, hvad anginge personalen
vid telegrafverket och statens järnvägar, pensionsåldern började
vid samma tid för man och kvinna, ansåge sig generalpoststyrelsen
icke böra för närvarande i nämnda hänseende ifrågasätta andra bestämmelser
än dem, som gällde för de manliga posttjänstemännen.
På grund af hvad generalpoststyrelsen sålunda anfört, har styrelsen
i underdånighet anhållit,
att Kung!. Maj:t. täcktes vidtaga åtgärder för beredande åt de
kvinnliga posttjänstemännen af enahanda pensionsrätt, som tillkomme
manliga innehafvare af motsvarande tjänster, samt i sammanhang därmed
för att ofvan anförda bestämmelse i § 3 af det med Riksdagen beslutade
aflöningsreglementet för tjänstemän och betjänte vid postverket
måtte, såsom sedermera obehöflig, ur reglementet uteslutas.
Då den undantagsställning i Iråga om pensionsrätt, hvari de kvinnliga
posttjänstemännen hittills varit försatta, grundade sig på Kungl.
Maj:ts nådiga föreskrifter om den inskränkta befogenhet, med hvilken
de för närvarande vore anställda å ordinarie befattningar vid
verket, vore generalpoststyrelsen af den mening, att, för beredande åt
flen åsyftade pensionsrätten åt nämnda kvinnliga tjänstemän, i formellt
hänseende allenast erfordrades —- förutom stadgande i afseende a deras
blifvande delaktighet i civilstatens pensionsinrättning — ett nådigt
beslut, hvarigenom berörda inskränkning blefve npphäfd. Därför,hemställde
generalpoststyrelsen tillika att, därest pensionsrätt medgåfves
kvinnliga posttjänstemän, Kungl. Maj:t måtte besluta, att § 53 i gällande
instruktion för genera.[poststyrelsen af den 31 december 1902
måtte erhålla följande förändrade lydelse:
»Till postexpeditör, likasom till postmästare åt tredje och fjärde klassen.
må äfven kunna antagas myndig kvinna, hvilken är ogift eller änka.
8 Statsutskottets Utlåtande ,N:o 125.
Iräder kvinna, som innehar sådan befattning vid postverket, i
gitte, skall hon anses hafva frånträdt befattningen, likväl med rätt för
styrelsen att låta henne kvarstå såsom extra bitäde.
i ill följd åt nådig remiss har direktionen öfver civilstatens pensionsmrättning
afgifvit underdånigt utlåtande i ärendet af den 7 juni 1904
och därvid, under hänvisning, till det å bane varande förslaget om
pensionsinrättningens ombildning till en uteslutande för änkor och barn
afsedd pensionsanstalt, förklarat sig anse det olämpligt, att, framför
allt för närvarande och så länge frågan om omfattningen af pensionsinrättningens
verksamhet ännu vore oafgjord, ålägga densamma förpliktelser
beträffande kvinnliga tjänsteinnehafvares vid postverket pensionering.
1* ör öfrigt har direktionen, med framhållande, att det
'' orG< uppenbart, att, därest dessa tjänsteinnehafvare vunne inträde i
pensionsinrättningen, de borde vara befriade från delaktighet i den
enskilda änke- och pupill fonden och därmed förenade avgifter, anmärkt,
att. detta förutsatte en reglementsändring, som innebure grundväsentlig
afvikelse från de nu gällande hufvudbestämmelserna för pensionsinrättningen.
Vidare har direktionen erinrat, att en utredning påginge om
den inverkan i finansiellt hänseende, som den på senare tiden betydande
ökningen af de manliga tjänsteinnehafvarnas vid postverket antal Lomme
att medföra för pensionsinrättningen, äfvensom att, därest ytterligare
ett icke ringa antal kvinnliga tjänsteinnehafvare vid postverket skulle
vinna inträde i pensionsinrättningen och nödgas i regel afgå med pension
flan denna, sadant komme att verka högst menligt för pensionsinrättningen
och föranleda behof af ersättning för de ökade förpliktelserna.
Lämnad tillfälle att häröfver afgifva yttrande, bär generalpoststyrelsen
uti underdånig skrifvelse den 13 september 1904 anfört, att,
därest hinder skulle möta för de kvinnliga posttjänstemännens delaktighet
i. civilstatens pensionsinrättning, styrelsen emellertid med afseende
å den trängande nödvändigheten af åtgärders snara vidtagande
ville anhålla, att, vid pröfningen af det på Kung! Maj:ts handläggning
beroende förslaget till lag angående civila tjänsteinnehafvares rätt
till pension, Kungl. Maj:t täcktes taga hänsyn till styrelsens framställnmg
. i syfte att lagen måtte göras tillämplig äfven å kvinnliga postfunktionärer.
'' '' 1
Jämlikt nådig remiss har statskontoret uti afgifvet underdånigt
utlåtande af den 9 juni 1905 anfört, att, då statskontoret funne det
Statsutskottets Utlåtande N:o 126.
9
med rättvisa och billighet öfverensstämmande, att åt de kvinnliga innehafvare
af å ordinarie stat uppförda tjänster vid postverket bereddes
en så fast anställning, som i generalpoststyrelsens ursprungliga framställning
afsåges, statskontoret icke kunde annat än tillstyrka, det åtgärder
i sådant syfte snarast möjligt vidtoges. Härigenom skulle de
tjänsteinnehafvare, hvarom nu vore fråga, utan att särskildt beslut därom
vore af nöden, blifva inbegripna bland dem, å hvilka den ifrågasatta
pensionslagens stadgan den skulle tillämpas och således i pensionshänseende
vinna full likställighet med de manliga innehafvarna af motsvarande
tjänster.
Generalpoststyrelsen har i sin underdåniga skrifvelse med förslagtill
stater för postverket af den 29 november 1906 hemställt, att, därest,
såsom styrelsen fått anledning antaga, förslag till lag angående civila
tjänsteinnehafvares rätt till pension komrne att föreläggas instundande
Riksdag, i sammanhang därmed åtgärder måtte vidtagas för att lagen
måtte blifva tillämplig äfven å kvinnliga posttjänstemän.
Enligt mig tillhandakomna preliminära uppgifter utgjorde vid början
af år 1907 de kvinnliga posttjänstemännens antal 222 postexpeditörer,
däraf en med uppdrag att förestå postmästareänst vid postkontor, förenadt
med telegrafanstalt, 114 extra biträden och 58 e. o. postexpeditörer.
Antalet i postverkets tjänst anställda kvinnor har sålunda under
de senaste åren väsentligen ökats, en omständighet, som ensamt för
sig synes mig tydligt tala för kvinnornas lämplighet och duglighet i
postverkets tjänst.
Det torde också vara uppenbart, att den undantagsställning i fråga
om pensionsrätt, hvari de kvinnliga posttjänstemännen, enligt hvad ofvan
angifvits, för närvarande befinna sig, rättvisligen hvarken kan eller bör
uppehållas. Alla skäl synas mig tala för att krafvet på förmånen af
pension på ålderdomen äfven för nämnda tjänstemän icke undanskjutes.
Enligt det förslag till lag angående civila tjänsteinnehafvares rätt
till pension, som Kungl. Maj:t beslutat förelägga innevarande års Riksdag,
tillkommer rätt till pension vid afgång från tjänst regelmässigt
eu hvar ordinarie innehafvare af civil tjänst med lön å stat, som af
Kungl. Maj:t och Riksdagen fastställts.
Därest detta lagförslag vinner Riksdagens bifall, lärer för att ifrågavarande
kvinnliga tjänstemän skola komma i åtnjutande af pension
enligt den blifvande pensionslagen allenast erfordras sådan ändring i
53 § af den för generalpoststyrelsen gällande instruktion, som af styrelsen
ifrågasatts.
Bill. till Biksd. Vrot. WU7. 4 Sami. 1 Afd. 83 Höft.
10
Statsutskottets Utlåtande N:o 125.
Blir lagförslaget af Riksdagen antaget, lärer Knngl. Maj:t icke
underlåta att genomföra sagda ändring från ingången af 1908.
Nämnda lagförslag lärer förutsätta ändring i gällande reglemente
för civilstatens änke- och pupillkassa, och torde i sammanhang med
behandling af nämnda fråga tagas under öfvervägande kvinnlig posttjänstemans
ställning till kassan.
Till den ändring i 3 § af gällande aflöningsreglemente för tjänstemän
och betjänte vid postverket, som enligt hvad ofvan erinrats, bör
blifva en följd af berörda ändring i instruktionen för generalpoststyrelsen,
anhåller jag att i det följande få återkomma.»
Med erinran att berörda lag angående civila tjänsteinnehafvares
rätt till pension numera blifvit af Riksdagen antagen, får utskottet tillkännagifva,
att utskottet har så mycket mindre att erinra mot hvad
af Kung!. Maj:t i förevarande punkt föreslagits, som utskottet anser
tillerkännandet af pensionsrätt åt kvinnor, som innehafva ordinarie
anställning i postverkets tjänst, vara en naturlig följd af den större
likställighet med manliga posttjänstemän, som de kvinnliga tjänsteinnehafvame
allt mera ernått.
Ordinarie postbetjäntes aflönings förhållanden.
Knngl. Maj:t har föreslagit att i staten för år 1908 måtte uppföras:
530 postbetjänte af l:a lönegraden,
en hvar med
lön........................................................ kr. 800: —
tjänstgöringspenningar.................... » 400: — ^ 200-
430 postbetjänte af 2:a lönegraden,
en hvar med
lön........................................................ kr. 800: —
tjänstgöringspenningar ................. » 340: — 1 J40-
450 postbetjänte af 3:e lönegraden,
en hvar med
636,000: —
490,200: —
Transport kr. 1,126,200
Statsutskottets Utlåtande N:o 125.
11
Transport kr. 1,126,200: —
lön......................................................
kr.
800: —
tjänstgöringspenningar
»
280: —
1,080: —
486,000: —
postbetjänte af 4:e lönegraden,
en hvar med
lön.......................................................
kr.
800: —
tjänstgöringspenningar
»
220: —
1,020: -
■ 295,800: —
tillhopa kronor 1,908,000: —
De ordinarie postbetjäntes löner och tjänstgöringspenningar
äro i 1907 års stat upptagna till sammanlagd!.
...................................................................................
hvadan förslaget innebär en ökning i anslag af ............
1,543,500: —
364,500: —
Beträffande motiveringen till detta förslag får utskottet hänvisa till
sid. 32—60 i stadsrådsprotokollet.
I sammanhang härmed har utskottet förehaft till behandling ofvan
omförmälda motioner, den ena n:o 16 i Första Kammaren af herr
E. D. Heuman och den andra n:o 106 i Andra kammaren af herr A.
Thylander m. fl.
I dessa motioner har likalydande yrkats
att i staten för år 1908 måtte uppföras:
530 postbetjänte af l:a lönegraden,
hvardera med
lön...................................................
kr.
800:-
tjänstgöringspenningar ...............
»
550: —
" 1,350: —
715,500: —
430 postbetjänte af 2:a lönegraden,
med
lön.................................................
kr.
800: -
tj änstgöringspenningar..................
»
500: —
" 1,300: -
559,000: —
450 postbetjänte af 3:e lönegraden,
med
lön...................................................
kr.
800: -
tjänstgöringspenningar ...............
»
450: —
'' 1,250:-
562,500: —
290 postbetjänte af 4:e lönegraden,
med
lön.....................................................
kr.
800: -
tj änstgöringspenningar..................
»
300: -
“ 1,100: —
319,000: —
kronor 2,156,000: —
12
Statsutskottets Utlåtande N:o 125.
De uti motionerna föreslagna aflöningsbelöppen sammanfalla med
hvad . generalpoststyrelsen hos Kungl. Maj:t härutinnan hemställt. Eu
utförlig redogörelse för detta förslag med hvad därmed äger sammanhang
återfinnes i stadsrådsprotokollet sid. 35—51.
... Vld .en jämförelse framgår, att enligt båda förslagen skulle lönen
lör samtliga postbetjänte bestämmas till 800 kronor mot förutvarande
600 kronor. Detta medför, utom den ökade aflöningen under sjukdom,
en med 200 kronor förhöjd pension.
Däremot skilja sig de båda förslagen i fråga om tjänstgöringspenmngarne.
I detta hänseende öfverensstämma de båda förslagen visserligen
däruti, att postbetjänte i afseende å deras aflöningsförmåner indelas
i fyra grader, beroende på de å tjänstgöringsorten rådande lefnadskostnadema.
Förslagen innebära härutinnan hufvudsakligen den ändring
i nu bestående förhållanden, att postbetjänte, Indika äro stationerade i
Stockholm och dess förstadssamhällen eller vid malmsamhällena i Norrbottens
län, skulle brytas ut för att ingå i en ny första lönegrad. Till
postbetjänte i 2:a lönegraden skulle höra .de postbetjänte, som äro placerade
i Göteborg och Malmö eller å orter, som äro likställda med
nämnda platser. Till tredje och fjärde lönegraden skulle slutligen, allt
efter lefnadskostnaden å stationsorten, hänföras öfriga postbetjänte.
Den förändring i generalpoststyrelsens förslag, som Kungl. Maj:t
företagit, har departementschefen motiverat på följande sätt:
»Generalpoststyrelsen har vid sin argumentering för behofvet af
lönereglering åberopat den af aktuarien Ericsson verkställda utredningrörande
lefnadskostnadernas stegring under de senaste årtiondena. Af
denna utredning framgår, att den stegring, som i detta hänseende inträda
från år 1889 till år 1906, i allmänhet icke kan sättas lägre än
till 25 procent.
De förhöjningar i nuvarande löneförmåner, som generalpoststyrelsen
särskild! med hänsyn härtill föreslagit, uppgå i genomsnitt till 32 procent
hvad angår begynnelseaflöningen och 25 procent beträffande slutaflöningen.
Generalpoststyrelsen synes emellertid härvid icke tagit i betraktande
den förbättring i aflöningsförmåner, som den ordinarie postbetjäntpersonalen,
såsom enhet betraktad, genom de tid efter annan försiggångna
löneregleringarna vunnit under tidsperioden 1889—1906. Af
den likaledes utaf aktuarien Ericsson härom gjorda utredning (bil. B
vid detta protokoll) framgår nämligen, att denna förbättring motsvarar
vid tillträdet till befattningen 12,3 procent, efter 5 års innehafd tjänst
18 procent och efter 10 års tjänst (= slutaflöning) 33,7 procent.
Statsutskottets Utlåtande N:o 125.
13
Eu följdriktig tillämpning af grundsatsen, att lön bör ökas i proportion
till stegrade lefnadskostnader, skulle följaktligen hafva medfört,
att begynnelselönen bort ökas med allenast 12,7 procent, under det
slutaflöningen icke bort föreslås till ändring.
Såsom nämndt röra sig de nu anförda siffrorna om postbetjäntkåren
såsom enhet betraktad. Om åter samtliga postbetjänte fördelas
på de tre grupperna järnvägspostiljoner, landsvägspostiljoner och öfriga,
d. v. s. brefbärare, vaktmästare in. fl., finner man, att den största förbättringen
nåtts af landsvägspostiljoner, hvilka erhållit en löneförbättring,
motsvarande vid tillträdet till befattningen 29,2 procent, efter 5 år 32,2
procent och efter 10 år 47:6 procent, samt att därefter komma järnvägspostiljoner
(respektive 23,4, 26,9 och 40,9 procent) och i sista rummet
brefbärare, vaktmästare m. fl. (respektive 4,6, 11,4 och 27,5 procent.
Då nu sistnämnda grupp är den afgjordt talrikaste — af 1,390
betjänte, beträffande hvilka uppgifter erhållits, tillhörde 952 denna grupp,
medan 377 voro järnvägspostiljoner och 61 landsvägspostiljoner — ställer
sig ju saken något annorlunda.
Jag vill icke heller förneka, att ett verkligt behof af lönereglering
föreligger. För den största delen af kåren hafva uppenbarligen icke
löneförmånerna stigit i förhållande till de ökade lefnadsomkostnaderna,
och de nuvarande lönebeloppen synas mig med skäl kunna betecknas
såsom otillräckliga. Jag tillåter mig härvid särskildt beröra en omständighet,
som aktuarien Ericsson påpekat i sin utredning angående
de stegrade lefnadskostnaderna — den ekonomiska utvecklingen inom
landet.
Under perioden 1889—1905 kan man sålunda, per invånare räknadt,
konstatera en ökning af, hvad angår uppskattade värdet af bevillningsskyldig
fäst egendom, 43,3 procent, beträffande taxerad inkomst af
kapital 96,4 procent och beträffande taxerad inkomst af arbete 125,9 procent.
Det ställer sig såsom en gifven följd af en dylik snabb materiell
blomstring — ett i och för sig ju synnerligen glädjande förhållande —
att den allmänna lefnadsnivån väsentligen höjes, att anspråken på lifvet
stegras, och det hos alla samhällsklasser. 1 det ekonomiska uppsvinget
blifva emellertid icke alla delaktiga. För de klasser, som icke kunna
följa denna utveckling, kommer — jag citerar här aktuarien Ericsson,
med hvilken jag till fullo instämmer — stillaståendet att innebära
relativ tillbakagång. Och då till dessa klasser höra vissa grupper af
dem, som hafva att utföra statens egna funktioner, är det fara för att
statens verksamhet kommer att härigenom blifva lidande.
14
Statsutskottets Utlåtande N:o 125.
Om jag sålunda också anser en lönereglering för postbetjänte vara
af behofvet och omständigheterna påkallad, kan jag icke finna de af
generalpoststyrelsen föreslagna förhöjningarna lämpligt afvägda, och
framför allt synes mig själfva systemet — detsamma som för närvarande
tillämpas — icke vara tilltalande.
Enligt förslaget skulle begynnelseaflöningen utgöra:
Härtill skulle komma två ålderstillägg efter respektive 5 och 10 år,
åtgörande hvardera 200 kronor i l:a och 2:a graden samt 150 kronor
i 3:e och 4:e graden. Skillnaden mellan begynnelse- och sl utandning
skulle sålunda blifva 400 kronor i de båda förra och 300 kronor i de
båda senare lönegraderna.
Det förefaller mig emellertid, som skulle ett system med lägre begynneiseaflöning
men derå och med kortare mellanrum i stigande skala
utgående ålderstillägg vara mera att förorda.
Behofven äro eller böra åtminstone vara afsevärdt mindre för den
nyblifna ordinarie, som i regel ännu ej är gift, än för äldre kamrater.
Om han nu redan från början får vana att inrätta sitt lif efter en alltför
dyr måttstock, får han säkerligen svårare att reda sig, sedan han
stiftat familj, äfven om hans inkomster med nödig sparsamhet då skulle
vara tillräckliga, dag håller därför före, att det äfven för löntagaren är
förmånligare, om hans aflöning stiger så småningom och först efter en
tidrymd af exempelvis tolf år uppnår maximum. Han har då lättare att
efter hand afpassa sitt lefnadssätt efter de i bredd med de ökade behofven
stigande inkomsterna.
Slutaflöningarna anser jag åter böra bestämmas jämförelsevis högre,
om jag än funnit mig i viss mån böra jämka på de af generalpoststyrelsen
föreslagna belopp.
En annan omständighet, som jämväl bör tagas i betraktande vid
föreliggande lönefråga, är den nu pågående utredningen rörande reglering
af löneförhållandena vid järnvägsstaten och telegrafverket. Generalpoststyxelsen
antyder själf i sin skrifvelse önskvärdheten af att, såvidt
möjligt, ernå likhet i aflöningsförmåner mellan postbetjänte och motsvarande
betjänte vid de båda andra kommunikationsverken, ehuru styrelsen
anser sådant vara outförbart. Det må ju också erkännas, att några fullt
tillfredsställande jämförelsegrunder icke kunna erhållas, särskildt med
i l:a graden
1,350 kronor
» 2:a »
» 3:e »
» 4:e »
1,300 »
1,250 »
1,100 )>
Statsutskottets Utlåtande N:o 125.
15
hänsyn till de bättre befordringsutsikterna vid järnvägen. Men det är
dock att märka, att möjligheten till befordran icke heller saknas för
postbetjänten, om än icke i samma grad som för järnvägsmannen. Jag
erinrar härvid om den under senaste åren införda anordningen, hvarigenom
vaktbetjänte, som vid postverket få sig anförtrodda vissa mera maktpåliggande
göromål, beredts ersättning i form af arfvoden om 240 å
180 kronor om året. Antalet dylika s. k. förste postbetjänte uppgår för närvarande
till 431 eller mer än fjärdedelen af hela antalet vaktbetjänte.
Jämnställer man statsskulden, som ombesörjer spårväxling, och den
vanliga postbetjänten, synes man med hänsyn till beskaffenheten af hvarderas
arbete och därmed förenade ansvar ej begå alltför stor orättvisa
mot den senare. Äfven de ordinarie telegrafbetjänte och postbetjänte
synas kunna lämpligen med hvarandra likställas.
Jag har gjort mig underrättad om de lönesatser, som lära komma
att föreslås af jämvägslöneregleringskommittén och de för omorganisationen
vid telegrafverket tillkallade sakkunniga, och äro desamma, såvidt
jag nu kunnat bedöma, i allmänhet lämpligen utmätta.
Med ledning jämväl af mig sålunda meddelade upplysningar har jag
upprättat ett nytt förslag till lönestat för postbetjänte, hvarvid jag, så
långt ske kunnat, afpassat begynnelselönerna på sådant sätt, att de äro
jämförbara med de löner, som, på sätt nämnts, torde blifva föreslagna
för motsvarande betjänte vid de andra verken. Härvid har jag gifvetvis
tagit hänsyn till att betjänte vid järnväg och telegraf åtnjuta antingen
bostad in natura eller hyresersättning.
Slutaflöningen har jag dock ansett böra sättas högre för postbetjänte
i betraktande af deras jämförelsevis sämre befordringsutsikter.
Enligt detta mitt förslag skulle begynnelselönen blifva i l:a lönegraden
1,200 kronor, i 2:a 1,140 kronor, i 3:e 1,080 kronor och i 4:de
1,020 kronor. Härtill skulle komma fyra ålderstillägg, hvartdera med
tre års mellanrum och utgående efter något stigande skala, på sätt
närmare framgår af nedanstående tabeller.
Aflöningsbeloppen skulle utgöra:
16
Statsutskottets Utlåtande N:o 125.
Lön.
Tjänst-
görings-
penningar.
Tjänstgöringspenningama kunna höjas efter
!
3 är
med
6 År
med
9 År
med
12 är
med
Kr.
Kr.
Kr.
Kr.
Kr.
Kr.
i l:a graden .......................
800
400
120
120
150
150
i 2:a »
800
340
00
120
150
150
i 3:e »
800
280
00
60
120
150
i 4:e »
800 <
220 i
60
00 j
120
120
Huru denna aflöningsstat skulle verka i de skilda lönegraderna för
betjänte af olika tjänsteålder, framgår af följande tabell:
Tjiinst-
görings-
penningar.
Summa
begynnelse-
aflöning.
Med ålderstilläg
g
Lön.
efter
3 År
efter
6 År
efter
9 År
efter 12 År
(=slut- afiöning)
Kr.
Kr.
Kr.
Kr.
Kr.
Kr.
Kr.
l:a graden............
800
400
1,200
1,320
1,440
1,590
1.740 :
2:a »
800
340
1,140
1,200
1,320
1.470
1,620 !
3:e >»
...........
800
280
1,080
1,140
1,200
1,320
1,740 i
4:e » ............
800
220
1,020
1,080
1,140
1,260
1,380
Denna nya aflöningsstat innebär:
1
för den som
nu tillhör
och placeras
i den nya
en förhöjning
i
i begynnelse- j och i slut- aflöning af 1 aflöning af
l:a graden
l:a graden
20 %
24,3 %
1 :a »
2:a »
14 »
15,7 ..
2:a »
2: a »
20 »
29,8 »
2:a »
3:e »
13 j 7 »
17,7 . I
3:e »
3:e »
20 »
22,5 »
3:e
4:e »
13,3 »
15 »
Statsutskottets Utlåtande N:o 125.
17
I medeltal skulle denna lönestat sålunda innebära en förhöjning i
begynnelseaflöning af 16,8 % och i slutaflöning 20,8 %.
Detta är, livad beträffar begynnelselönen, något högre än hvad
som skulle betingas af en ren matematisk jämförelse mellan, å ena
sidan, stegringen i lefnadsomkostnader under tiden 1889—1906 samt,
å andra sidan, den förbättring i löneförmåner postbetjäntkåren, såsom
enhet betraktad, under denna tid vunnit. Tager man åter i betraktande
den grupp af betjänte, som hänföres till brefbärare och vaktmästare,
torde ökningen vara något lägre än som skulle påkallas af berörda
förhållande. Detta har föranledts af min ofvan motiverade önskan att
hålla begynnelselönen jämförelsevis låg, under det jag åter ansett slutaflöningen
böra blifva väsentligt högre än nu är fallet med hänsyn till
de stegrade lefnadsomkostnaderna, den högre allmänna lefnadsnivån och
de jämförelsevis klena befordringsmöjligheterna.
Hvad angår förhållandet mellan lönesatserna i l:a och i 2:a lönegraden,
äro dessa, såsom man finner, både i afseende å begynnelseoch
slutaflöning omkring 10 % högre i den förra än i den senare, en
proportion, som jag anser ganska tillfredsställande.
Beträffande sedermera lönesatserna i 3:e och 4:e lönegraderna är
ju svårt att här angifva några fullt exakta jämförelsepunkter. Proportionerna
hafva emellertid satts med ledning af uppgifter, som jag erhållit
från förut omnämnda kommitterade, hvilka varit i tillfälle att bearbeta
ett rikt statistiskt material.»
Den utredning föredragande departementschefen i denna fråga förebragt,
synes utskottet gifva vid handen, att den löneförhöjning det
kung!, förslaget innefattar är med hänsyn till den höjda pris- och lefnadsnivån
riktigt afvägd. Jämväl till de klasser af statstjänare, med
hvilka postbetjänte kunna närmast jämföras i fråga om utbildning för
arbetet samt det därmed förenade ansvar, har behörig hänsyn tagits.
I detta hänseende har utskottet dessutom särskildt uppmärksammat
hvad departementschefen anfört till si atsrådsprotokollet vid föredragning
af det förslag till aflöningsreglemente för befättningshafvare vid statens
järnvägar, livilket genom propositionen n:o 164 blifvit förelagd Riksdagens
pröfning. Efter att hafva framhållit, att vid öfvervägande af
frågan om aflöning för befattningshafvare af den lägsta graden vid statens
järnvägar hänsyn borde tagas till de lönevillkor, som beträffande
motsvarande personal vid posten och telegrafen ifrågasatts uti de nu
föreliggande löneregleringsförslagen för denna personal, yttrar departementschefen:
»Om också i fråga om tjänstgörings- och befordringsförBih.
till Ilihsd. Prof. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 83 Höft. 3
18
Statsutskottets Utlåtande N:o 125.
hållanden en del olikheter famna påvisas mellan omförmälda befattningshafvare
inom de olika verken, hvilka olikheter kunna betinga vissa modifikationer
i aflöningsförhållanden m. m., synes mig dock i stort sedt
en jämförelse dem emellan ur förenämnda synpunkt vara berättigad.
Vid en dylik jämförelse torde exempelvis en stationskarl i Stockholm
böra likställas med en postbetjänt af l:a lönegraden utan särskildt arfvode
samt med ett stationsbiträde vid telegrafverket med 30 procents
inkvartering. Vidare synes en stationskarl å en ort, där ersättning för
bostad och bränsle skulle utgöra 20 procent af arfvodet, kunna jämställas
med postbetjänt af 4:e lönegraden utan särskildt arfvode och med stationsbiträde
med 15 procents inkvartering.
Hvad angår inkvarteringen för befattningshafvare tillhörande stationskarlsgruppen
torde, då enligt det föreliggande förslaget större delen af
dem skulle erhålla bostad in natura jämte vedbrand, värdet häraf böra
beräknas. Enligt utredningen i kommittéförslaget kan detta uppskattas
i Stockholm till 400 kronor samt å ort med 20 procents hyresbidrag
till i medeltal 175 kronor.
Då beklädnadsförmån till ungefär samma värde skulle tillkomma
samtliga ofvannämnda befattningshafvare, kan man vid en sammanställning
i förevarande afseende bortse från densamma.
För åskådliggörande af resultatet af en enligt förenämnda grunder
gjord jämförelse mellan den af mig nu föreslagna aflöning för stationskarlsgruppen,
å ena, samt de lönesatser, som förekomma i förslagen till
lönereglering för omförmälda befattningshafvare vid post- och telegrafverken,
å andra sidan, har jag låtit upprätta följande tablå.
Telegrafverket.
Erforderliga
tjänstår för
högsta
arfvodes
erhållande.
Aflöning.
Inkvartering.
Summa.
f lägst
Stationsbiträde med 80 % inkvarterings
—
840
252
1,092
(högst
12
1,260
378
1,638
Stationsbiträde med 15 % inkvartering!
—
840
126
966
[ högst
12
1,260
189
1,449
Statsutskottets Utlåtande N:o 125.
19
Postverket.
Erforderliga
tjänstår för
högsta
Aflöning.
Summa.
arfvodes
erhållande.
f lägst
1,200
1,200
Postbetjänt af l:a lönegraden utan särskildt arfvodejkg
12
1,740
1,740
flägst
_
1,020
1,020
Postbetjänt af 4:e lönegraden utan särskildt arfvQdoj^^
12
1,380
1,380
Statens järnvägar.
Er- forderliga
tj anstår
för högsta
arfvodes
erhål-
Arfvode.
Bostad
in natura
jämte
vedbrand
värderad
till
Orts-
tillägg.
Summa.
lande.
f lägst..............
780
400
60
1,240
Stationskarl i Stockholm........
[högst..............
12
1,080
400
60
1,540
Stationskarl å ort med 20 procent
[ lägst..............
—
780
175
—
955
inkvartering.......................
[högst..............
12
1,080
175
—
1,255
Hvad till eu början angår jämförelsen med postbetjänte, inhämtas
af ofvanstående tablå, att postbetjänten i Stockholm har 40 kronor
mindre i begynnelseaflöning men 200 kronor mer i slutaflöning än
stationskarlen. Postbetjänten af 4:e lönegraden åter har 65 kronor
mer i begynnelseaflöning samt 125 kronor mer i slutaflöning än stationskarlen
å eu ort med 20 procents hyresersättning.
Vidkommande särskilt slutaflöningen, därvid postbetjänten skulle
komma att ligga icke obetydligt öfver stationskarlen, anser jag skillnaden
härutinnan väl motiverad genom de bättre befordringsutsikter,
som stå särskildt stationskarlarna till buds, om än postbetjänte äga
utsikt att genom erhållande af särskildt arfvode om 240 å 180 kronor
20
Statsutskottets Utlåtande N:o 125.
om året vinna någon förhöjning i det ordinarie arfvodet. Antalet dylika
s. k. förste postbetjänte uppgår för närvarande till 531 eller en
tredjedel af hela antalet postvaktbetjänte.
Beträffande å andra sidan stationskarlarnas befordringsmöjligheter
må . framhållas, att från denna klass rekryteras för närvarande såväl
stationskarlsförmännen som trafikafdelningens tågpersonal och i viss mån
äfven kontorsbiträdena. Enligt 1906 års arfvodesstat finnas 2,814 stationskarlar,
under det att antalet befattningshafvare inom öfriga ofvannämnda
grupper med undantag af kontorsbiträden utgör sammanlagd t
1,072. En ytterligare befordringsutsikt beredes stationskarlarna därutinnan,
att de genom stationskarlsförmans- och kontorsbiträdesgraderna
kunna avancera till stationsmästarbefattning. Antalet stationsmästarbefattningar
utgör enligt 1906 års arfvodestat 244.
Härtill kommer, att till följd af ett utaf kommittén framlagdt förslag
om ökning af stationskarlsförmännens antal, hvilket förslag jag
anser mig böra understödja, befordringsmöjligh eterna för stationskarlarna
skulle blifva ännu bättre än för närvarande.
Hvad angår öfriga befattningshafvare vid statens järnvägar, tillhörande
ifrågavarande grupp, äro de visserligen icke i'' befordringsafseende
lika gynnsamt ställda som stationskarlarna, men äfven för dem,
särskildt maskinafdelningens personal, skulle det föreliggande löneförslaget,
som jämväl innefattar inrättande af nya tjänster vid nämnda
afdelning medföra, att befordringsförhållandena icke blifva ofördelaktiga.
I fråga om jämförelsen med postbetjänte tillåter jag mig slutligen
erinra, att den för dem föreslagna lönestaten innebär i medeltal en förhöjning
i begynnelseaflöning af 16,8 procent och i slutaflöning 20,8
procent.
För en stationskarl i Stockholm medför, såsom ofvan nämnts, det
föreliggande _ löneförslaget en höjning i begynnelseaflöning af cirka 23
procent och i slutaflöning af cirka 31 procent. För banvakterna, som i
regeln icke åtnjuta tilläggsarfvode och som dessutom hafva en löneklass
mindre i. slutaflöning, ställer sig förhållandet i berörda afseende ännu
fördelaktigare.
Hvad härefter angår jämförelsen med stationsbiträdena vid telegrafverket
framgår af tablån, att en dylik befattningshafvare med 30
procents inkvartering skulle erhålla 148 kronor mindre i begynnelseaflöning
men däremot 98 kronor mera i slutaflöning än stationskarlen
i Stockholm. För ett stationsbiträde med 15 procents inkvartering åter
skulle begynnelseaflöningen blifva 11 kronor högre samt slutaflöningen
21
Statsutskottets Jjtlåtande N:o 125.
194 kronor högre än för stationskarlen å en ort, där hyresersättning
skulle utgå med 20 procent.»
Vid öfvervägande af hvad sålunda förekommit och da utskottet i
nu ifrågavarande hänseende tillstyrkt godkännande af aflöningsförslaget
för telegrafverket, har utskottet funnit sig böra hemställa om afslag a
herrar Helimans och Thylanders m. fl., motioner, men bifall till Kung].
Maj:ts förslag.
Höjning af anslaget till ålderstillägg.
Härutinnan yttrar departementschefen (sid. 65) följande:
»Förslagsanslaget till ålderstillägg har för hvartdera af åren 1906
och 1907 fastställts till 650,000 kronor.
För år 1908 syntes, enligt hvad generalpoststyrelsen meddelat,
ålderstillägg till postverkets tjänstemän och betjänte komma att utgå
med följande belopp, nämligen till:
tjänstemän och betjänte hos generalpoststyrelsen ............ kr.
postförvaltare ......................................................... 5)
kontrollörer och postexpeditörer................................ »
postbetjänte .......................................... ^
21,000
152,800
301,600
326,000
Summa kronor 801,400
Då med 1898 års ingång tillkommit till förut befintligt antal 75
postexpeditörer och 150 postbetjänte samt med 1903 års ingång 250
postexpeditörer och 200 postbetjänte, och då rätt till ålderstillägg inträdde
till det första efter 5 och till det andra efter 10 års tjänstgöring,
måste gifvetvis ökningen å anslaget för år 1908 blifva afsevärd.
Generalpoststyrelsen ansåge sålunda, att anslaget i fråga borde
för sistnämnda år sättas till förslagsvis 800,000 kronor, hvilket innebure
en förhöjning i senast fastställda anslag af 150,000 kronor.
Generalpoststyrelsen har beräknat ålderstilläggen till postbetjänte
för år 1908 till 326,000 kronor.
Därest det af mig förordade förslaget till reglering af betjäntes
löneförhållanden skulle vinna gillande, påkallar detta ökadt anslag till
ålderstillägg.
Fn approximativ beräkning bär gifvit följande resultat.
22
Statsutskottets Utlåtande N:o 125.
l:a
lönegraden: 97
å kronor
120
—
kronor
11,640
66
»
240
—
»
15,840
56
»
390
:-
»
21,840
154
»
540
■-
»
83,160
2:a
lönegraden: 79
»
60
=
»
4,740
53
»
180
»
9,540
45
»
330
»
14,850
124
»
480
=
»
59,520
3:e
lönegraden: 142
»
60
=
»
8,520
41
»
120
=
»
4,920
56
»
240
=
»
13,440
166
»
390
—
»
64,740
4:e
lönegraden: 89
»
60
=
»
5,340
27
»
120
=
»
3,240
36
»
240
- ■
»
8,640
91
»
360
=
»
32,760
Summa kronor 362,730.
Ålderstillägg för år 1908 till tjänstemän och betjänte skulle sålunda
komma att utgå med följande belopp, nämligen till
tjänstemän och betjänte hos generalpoststyrelsen
postförvaltare ....................................................................
kontrollörer och postexpeditörer ................................
postbetjänte .....................................................................
kr. 21,000
•» 152,800
» 301,600
)) 362,730
Summa kronor 838,130
Anslaget torde därför för år 1908 förslagsvis böra fastställas till
840,000 kronor, hvilket innebär en förhöjning i senast bestämda anslag1
af 190,000 kronor.»
Herr A. Thylander m. fl. hafva uti ofvanomförmälda motion, såsom en
följd af det förändrade sätt för aflöningarnes utgående som ett bifall
till motionärernas förslag till lönereglering skulle medföra, hemställt,
att anslaget till ålderstillägg för postbetjänte måtte minskas med 36,730
kronor från af Kungl. Maj:t äskade 362,730 till 326,000 kronor, hvarigenom
således förslagsanslaget till ålderstillägg skulle utmynna i en
slutsumma af 801,400 kronor.
Utskottet, som tillstyrker bifall till Kungl. Maj:ts förslag till reglering
af betjäntes löneförhållanden samt afslag å herr A. Thylanders med
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets Utlåtande N:o 125. *5
fleres motion, har intet att erinra mot departementschefens förestående
beräkning af anslaget till ålderstillägg.
Anslaget till arfvode» åt extra postbetjänte och till hushyresersättning
för eu del hetj Kute.
Härom yttrar departementschefen (sid. 67) följande:
»Hvad förslagsanslaget till arfvoden åt extra postbetjänte och till hushyresbidrag
för en del postbetjänte angår, har generalpoststyrelsen i fråga
om arfvodena till extra postbetjänte erinrat, att enligt § 16 i aflöningreglementet
för tjänstemän och betjänte vid postverket, den 6 juni 19
grunderna för aflöningen till den extra personalen vid postverket bestämmas
af Kungl. Maj:t på förslag af generalpoststyrelsen.
Beträffande extra postbetjänte vid postverkets distrikts- och lokalförvaltningar
har Kungl. Maj:t i nådiga brefvet den 19 december 1902
funnit godt förordna, att dessa postbetjänte skola, hvad aflöningen
beträffar, vara fördelade i tre klasser sålunda, att till första klassen
med årsarfvode af 850 kronor hänföras hufvudsakligen extra postbetjänte
vid kontoren i Stockholm, Göteborg och Malmö äfvensom vid järnyagsposten
tjänstgörande, å någon af dessa orter stationerade extia betjänte,
till andra klassen med årsarfvode af 800 kronor extra postbetjänte, som
äro stationerade norr om Dalälfven, eller på grund af särskilda omständigheter
böra med dessa postbetjänte i aflöningsvillkor likställas,
samt till tredje klassen med årsarfvode af 750 kronor öfnga extra postbetjänte
vid postverkets distrikts- och lokalförvaltningar, hvarförutom
till extra postbetjänte, som tjänstgöra å järnvägs- eller ångbåtslinjer,
må utgå traktamente i enlighet med hvad i sådant hänseende är eller
kan varda särskild! stadgadt.
Beträffande den ordinarie postbetjäntpersonalen har generalpoststyrelsen
på anförda skäl här ofvan föreslagit, dels att aflöningsgraderna
måtte ökas från tre till fyra, dels ock att aflöningsbeloppen måtte forhöjas.
, . .... , , . c o
Men samma skäl talade ock enligt styrelsens mening for att i fråga
om den extra postbetjäntpersonalen arfvodesklasserna ökades från tre
till fyra samt att arfvodesbeloppen höjdes.
I fråga om arfvodesbeloppen har generalpoststyrelsen tänkt sig,
att de skulle komma att utgöra, i l:a arfvodesklassen 1,080 kronor, i
2-a 1 020 kronor, i 3:e 960 kronor och i 4:e 900 kronor, medan post
-
24 Statsutskottets Utlåtande N:o 125.
betjente i sin ofvanberörda petition anhållit om resp. 1,200, 1,100
1.000 och 900 kronor. ’
Rörande fördelningen af extra postbetjänte mellan de olika arfvodesklasserna
borde, enligt generalpoststyrelsens förmenande, följas
samma priciper, som, enligt hvad generalpoststyrelsen föreslagit, skulle
komma att tillämpas, då frågan gällde den ordinarie personalen.
Extra postbetjänt skulle sålunda placeras i arfvodesklass, motsvarande
den aflöningsgrad, enligt hvilken å samma ort stationerad ordinarie
postbetjänt uppbure aflöning.
Generalpoststyrelsen har erinrat, att ifrågavarande anslag, hvilket för
år 1905 satts till............................................................ kronor 530,000: —
och för år 1906 till ............................................................ » 630,000: —
blifvit, med hänsyn därtill att uti förslaget till stater
för 1907 hemställts, att 200 extra postbetjänte
måtte öfverflyttas på ordinarie stat, för
år 1907 sänkt till......................................................... » 560,000: —
Utgifterna å anslaget hade under år 1905 uppgått i rundt tal till
576.700 kronor samt syntes, med ledning af förhållandena under 1906
års tre första kvartal komma för hela år 1906 att uppgå till omkring
657.000 kronor, däruti inberäknad den arfvodesförhöjning med 10 procent
af för år 1906 till ifrågavarande betjänte utgående arfvoden, hvilken
Kungl. Maj:t, i likhet med hvad som skett för åren 1902—1905, genom
törutberörda nådiga bref den 29 november 1906 för sistnämnda år
medgifvit.
För år 1905 hade denna arfvodesförhöjning uppgått till omkring
45.700 kronor.
Antalet extra postbetjänte kunde vid 1906 års utgång beräknas
till 760. Med ingången af 1907 skulle emellertid 200 extra postbetjänte
öfverflyttas på ordinarie stat, men då under samma år antagligen
komme att nyantagas 125 extra postbetjänte, skulle antalet vid 1907
års slut komma att utgöra 685. Därest generalpoststyrelsens nu framställda
förslag om öfverflyttande med 1908 års ingång af 100 extra
postbetjänte på ordinarie stat vunne bifall, skulle vid sistnänmnda tidpunkt
återstå 585 extra postbetjänte. Med den vanliga årliga ökningen
af omkring 125 skulle antalet extra postbetjänte kunna för år 1908 beräknas
till 710 eller i rundt tal till 700.
Med de nu från 1908 års början föreslagna förhöjda arfvodena —
l:a arfvodesklassen 1,080 kronor, 2:a arfvodesklassen 1,020 kronor, 3:e
arfvodesklassen 960 kronor, 4:e arfvodesklassen 900 kronor — samt
/
Statsutskottets Utlåtande N:o 125. 25
med iakttagande åt'' samma principer rörande fördelningen af extra
postbetjänte mellan de ifrågasatta 4 arfvodesklasserna, som, enligt hvad
här ofvan föreslagits, skalle komma att följas beträffande den ordinarie
betjäntpersonalens fördelning mellan de 4 lönegraderna, skulle i medeltal
på en hvar extra postbetjänt komma ett arfvode af omkring 1,000
kronor. Enligt dessa grunder för aflöningen till den extra postbetjäntpersonalen
skulle, då med sistnämnda högre arfvoden hittills utgående
arfvodesförhöjning af 10 procent icke borde ifrågakomma, anslaget för år
1908 kunna sättas till förslagsvis 700,000 kronor.
Såsom ofvan nämnts, hade anslaget i senast fastställda stat satts
till 560,000 kronor.
För år 1908 syntes anslaget icke kunna sättas lägre än till 700,000
kronor, till hvilket belopp generalpoststyrelsen sålunda hemställde att
anslaget måtte fastställas. *
Detta innebure eu förhöjning af 140,000 kronor.
Därest en lönereglering för de ordinarie betjänte kommer att träda
i tillämpning från och med ingången af år 1908, torde en förhöjning
af de extra betjäntes aflöning böra äga rum. Huru stor denna förhöjning
kan komma att blifva, lärer väl blifva beroende på utgången af den
ordinarie kårens lönefråga. Emellertid har jag för närvarande icke anledning
att ifrågasätta någon ändring i generalpoststyrelsens förslag
beträffande förslagsanslagets belopp.»
(Tfskottet bär intet att erinra mot denna beräkning.
Anslaget till traktamenten för postbetjänte.
Af statsrådsprotokollet inhämtas följande (sid. 76 och följande.)
Detta anslag, som för 1906 satts till förslagsvis kronor 270,000: —
har i staten för år 1907 bestämts till förslagsvis ...... » 310,000:
Generalpoststyrelsen har meddelat, att utgifterna
å anslaget år 1905 uppgått i rundt tal till ...... » 261,500: —
samt kunna år 1906 med ledning af förhållandena
under årets tre första kvartal anses komma att uppgå
till............................................................ ............................... >> 296,000:-
Af ifrågavarande anslag bestriddes kostnaderna för traktamenten
till postbetjänte, tjänstgörande å järnvägs-, landsvägs- och ångbutslinjer,
liärbärgesersättning åt dem bland nämnda betjänte, livilka vid öfverliggning
icke hade att tillgå af postverket anordnad ötVerliggningslokal,
Itili. till Biksil. Prut. 1907. i Smid. ! A/d SÖ hlil/t. 4
26
Statsutskottets Utlåtande N:o 125.
ersättning till vikarier under kostnadsfri ledighet högst 15 dagar årligen
för de ordinarie betjänte, som ansåges höra komma i åtnjutande af någon
hvilotid, ersättning till vikarier under periodiskt återkommande sabbatsledighet
för den fast anställda postbetjäntpersonalen samt tillfällig förstärkning
af postbetjäntpersonalen i förekommande fall.
Medel för beredande af kostnadsfri ledighet åt postbetjänte hade
första gången anvisats vid 1895 års riksdag. '' Det belopp, som generalpoststyrelsen
då erhållit rättighet att af förevarande anslag för ändamålet
disponera, hade dock ej tilltagits större än att, enligt hvad styrelsen upplyst,
endast omkring 33 procent af postbetjänte kunde komma i åtnjutande
af förmånen. Beloppet hade sedermera successiv^ höjts, senast vid 1906
ars riksdag. Styrelsen har meddelat, att för år 1907 kunde disponeras
35,000 kronor, och att af de 1,600 postbetjänte, som vore i 1907 års
stat upptagna, borde 1,000 eller *-60 procent kunna erhålla kostnadsfri
ledighet.
yid sist nämnda riksdag har förekommit en motion om beloppets
ytterligare höjande, så att förmånen skulle kunna komma samtliga ordinarie
postbetjänte till del. Denna motion bifölls af Andra Kammaren
men af slogs af den Första, och den gemensamma voteringen utföll i
enlighet med Första Kammarens beslut.
Under förutsättning att de ordinarie postbetjäntes antal för år 1908
ökas till 1,700, skulle det således blifva 700 postbetjänte, som ej kunde
erhålla kostnadsfri ledighet.
Generalpoststyrelsen har emellertid framhållit, att tiden väl nu vore
inne att utsträcka förmånen af viss tids kostnadsfri ledighet till samtliga
ordinarie postbetjänte. Skälen för att förmånen borde vara allmän har
styrelsen redan framhållit i sitt underdåniga förslag till postverkets stater
lör år 1905, hvilket förslag i denna del ock blifvit af Kungl. Maj:t
upptaget och förelagdt Riksdagen. Styrelsen har emellertid nu erinrat,
att ledighet verkligen behöfves, att förmånen af kostnadsfri sådan högt
uppskattas och efterlängtas af personalen och att dylik ledighet åtnjutits
alltsedan början af 1870-talet af statsbanornas alla betjänte.
Generalpoststyrelsen har därför nu ansett sig böra hos Kungl. Maj:t
hemställa, att styrelsen måtte sättas i tillfälle att med 1908 års ingång
kunna bereda postverkets samtliga ordinarie betjänte kostnadsfri ledighet
af högst 15 dagar om året, i den man sådant utan hinder för göromålens
behöriga gång kunde ske. Och skulle detta, under förutsättning
att med 1908 års ingång de ordinarie postbetjäntes antal höjdes till
1,700, erfordra, att det belopp, som Unge för beredande af kostnadsfri
ledighet användas, höjdes med 24,000 kronor eller till 59,000 kronor.
Statsutskottets Utlåtande N:o 125.
27
Till det för år 1906 beräknade beloppet ................. kr. 296,000: —
bär styrelsen ansett böra läggas
dels den normala ökningen för åren 1907 och 1908,
hvilken, då ökningen från 1905 till 1906 syntes komma
att uppgå till omkring 34,000 kronor, enligt hvad styrelsen
hölle före, ej torde kunna sättas lägre än till...... » 60,000: —
dels ökadt anslag för beredande af kostnadsfri ledighet
åt samtliga ordinarie postbetjänte .......................... » 24,000: —
Den därigenom erhållna summan ............................ kr. 380,000: —
utgjorde sålunda det belopp, hvartill generalpoststyrelsen ansåge, att
förevarande anslag borde för år 1908 förslagsvis upptagas. I förhållande
till anslagets belopp för år 1907 innebure detta en förhöjning af
70.000 kronor.
Härom yttrar departementschefen:
De,t synes mig vara med billighet öfverensstämmande, att åtminstone
största delen af den ordinarie betjäntkåren beredes kostnadsfri
ledighet under någon kortare tid hvarje år, och en förhöjning i det för
sådant ändamål afsedda anslaget betingas redan af den omständigheten,
att kårens antal ökas. Att emellertid nu medgifva sådan ledighet åt
postverkets samtliga ordinarie betjänte lärer dock icke böra ifrågasättas.
De yngsta, som varit anställda jämförelsevis kort tid i statens tjänst,
synas mig icke rättvisligen böra kunna göra anspråk därpå. Med hänsyn
jämväl till den ståndpunkt, Riksdagen tidigare intagit i denna fråga,
anser jag anslaget lämpligen böra begränsas därhän, att omkring 75
procent af antalet ordinarie betjänte kunna medgifvas förmånen af semester.
Detta skulle kräfva en ökning af anslagets nuvarande belopp med
10.000 kronor eller från 35,000 kronor till 45,000 kronor.
Till det för år 1906 beräknade beloppet af anslaget till traktamenten
för postbetjänte .......................................................................... kr. 296,000: —
torde sålunda böra läggas
dels den af generalpoststyrelsen angifua ordinarie
ökningen........................................................................................ » 60,000: —
dels ökadt anslag för beredande af kostnadsfri ledighet
åt ordinarie postbetjänte ........................................... » 10,000: —
Summa kr. 366,000: —
till hvilket belopp jag hemställer, att anslaget för år 1908 förslagsvis
upptages. Detta innebär en förhöjning i anslaget för föregående år af
56,000 kr.
28
Statsutskottets Utlåtande N:o 125.
Uti sin ofvan omförmälda motion n:o 37 har herr D. Persson i Tallberg
hemställt, att Riksdagen måtte, för beredande af kostnadsfri ledighet
åt alla ordinarie postbetjänte, höja det i poststaten förekommande
anslaget till traktamenten för postbetjänte från af Knngl.
Maj:t föreslaget belopp 366,000 kronor med 14,000 kronor till 380,000
kronor.
Till stöd härför har motionären anfört, att billighet och rättvisa
kräfde, att samtlige ordinarie postbetjänte måtte beredas förmånen af
kostnadsfri ledighet under 15 dagar om året.
Gener alpoststyrelsens cirkulär af den 26 januari 1904 föreskrifver,
bland annat, att den vid postkontoren anställda personal borde beredas
ledighet hvarannan sabbatsdag, att de vid järn vägsposten anställda funktionärer,
som icke åtnjöte regelbundet återkommande ledighet å stationsorten
24 timmar i följd, borde befrias från tjänstgöring hvar fjärde söndag,
samt att ledighet hvar annan eller hvar tredje söndag borde tillkomma
de landsvägspostiljoner, som icke hade någon dag fullständigt
ledig, allt dock under förutsättning, att sådan ledighet pröfvades kunna
medgifvas utan hinder för göromålens gång och utan att allmänhetens
berättigade kraf på betjänande åsidosattes samt utan att postverket
åsamkades alltför stora utgifter.
Då af det ofvan anförda emellertid framgår, att postbetjäntes rätt
till sabbatsledighet är temligen kringskuren, anser sig utskottet böra
förorda bifall till den höjning af anslaget till traktamenten för postbetjänte,
som af motionären föreslagits.
Ändring i § 3 i aflöningsreglementet.
Under åberopande af hvad som finnes i statsrådsprotokollet anfördt
och med erinran att, därest den föreslagna pensionslagen vunne godkännande,
hvad som i aflöningsreglementet för tjänstemän och betjänte
vid postverket funnes stadgadt om rätt till pension och om skyldighet
att vid viss ålder afgå från befattning bör ur reglementet utgå, har
Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen
Ro) att godkänna, att § 3 i aflöningsreglementet för tjänstemän
och betjänte vid postverket den 6 juni 1902 må för tiden från och med
år 1908 gifvas följande ändrade lydelse:
Statsutskottets Utlåtande ''N:o 125.
29
»§ 3.
För åtnjutande af den i stat uppförda aflöning och''därtill hörande
förhöjning efter viss tids fortsatt innehafvande af befattning galla följande
allmänna bestämmelser:
för tjänstemän och lietjiinte i generalimststyrelsen:
att tjänsteman eller betjänt skall vara underkastad den vidsträcktare
tjänstgöringskyldighet, eller jämkning i åligganden, som vid eu möjligen
inträdande förändrad organisation af styrelsen eller dess särskilda aideniua-ar
eller eljest i allmänhet kan varda stadgad, samt i sådant (hänseende
vara förpliktad att, med bibehållande af den tjänstegrad och aflöning
han innehar, efter förändrad arbetsordning skota de med befattningen
förenade göromål; _ _ .... , . ,
att med befattning i styrelsen icke må förenas annan tjänst a livets,
Riksdagens eller kommuns'' stat, ej heller annan tjänstebefattning, med
mindre den befinnes icke vara hinderlig för fullgörandet af tjanstgo
1
ng att tjänsteman i lägsta lönegraden är skyldig att hos styrelsen tjänstgöra
å den särskilda befattning inom graden, där styrelsen, till befordrande
af arbetets oafbrutna gång, finner honom lämplig och behöflig,
att tjänstgöringspenningar fä uppbäras endast för den tid, befattnings
innehafvare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men skola
för den tid, han eljest varit från tjänstgöring befriad, utgå till den, som
uppehållit befattningen; . . . x . .... .... ..
att den, som af sjukdom hindras att sm befattning förrätta, ägor
uppbära hela lönen, .män att den, som undfår ledighet för svag halsas
vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag, eller tran
tjänstgöring i behörig ordning afstänges, eller eljest ar lagligen foihindrad
att befattningen skota, kan förpliktas att under ledigheten utöfver
sina tjänstgöringspenningar afstå så mycket af lönen som för
befattningens uppehållande erfordras eller eljest prof vas skäligt,
att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras till följd åt tjänsteresor
eller för beredande af semester, tjänsteman af lägre grad skall
vara skyldig att, om han förordnas till högre befattning i styrelsen,
densamma, emot åtnjutande i förstnämnda fall af de för befattningen
anslagna tjänstgöringspenningar, men eljest af däremot svarande belopp
30 Statsutskottets Utlåtande Avo 125.
i stallet för egna tjänstgöringspenningar, bestrida, dock ej längre än
sammantaga tre månader under ett och samma kalenderår;''
att emellertid, därest byråchef till följd af tjänsteresa eller för handaggnmg
af särskilda ärenden är under allenast några få dagar hindrad
att sköta sin befattning, tjänsteman af lägre grad skall vara pliktig; att
utan särskild ersättning sköta de till byråchefsbefattningen hörande
löpande göromål;
att, därest förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande
åt befattning i samma lönegrad är i stat medgifven, tidpunkten
for törsta höjningen bestämmes att inträda efter fem år, under
villkor att innehafva^ under mera än fyra femtedelar af den tjänstoad,
som erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med godt vitsord
bestridt sin egen eller, På 8''nmd af förordnande, annan statens tjänst,
dock att härvid icke må föras honom till last den tid han åtnjutit
semester, och
för andra förhöjningen, om sådan äger rum, efter ytterligare fem
ar, pa samma villkor,
„ imdei iakttagande, hvad såväl den ena som den andra förhöjningen
angar, däraf, att den högre aflöningen ej får tillträdas förr '' än vid
början af kalenderåret näst efter det, hvarunder den stadgade tjänstealdern
blifvit uppnådd; börande löntagaren därvid tillgodoräknas den
tid, som före den nya afiöningsstatens trädande i kraft förflutit från
hans tillträde till befattningen, vare sig på grund af fullmakt eller konstitutorial
;
för tjänstemän och betjänte vid distikts- och lokalförvaltningarna:
. att tjänsteman eller betjänt skall vara underkastad icke allenast den
utvidgade eller förändrade tjänstgöring, utan ock — med undantag för
postdirektör — den förflyttning till annan tjänstgöringsort, som kan
varda honom i behörig ordning ålagd;
att med befattning af ifrågavarande slag icke må förenas annan
tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat, ej heller annan tjänstebefattning,
med mindre den befinnes icke vara hinderlig för fullgörandet
af tjänstgöringen i verket;
att tjänstgöringspenningar, provision och sportler få uppbäras
endast for den tid, befattnings innehafvare verkligen tjänstgjort eller
åtnjutit semester eller — beträffande vaktbetjänt — sådan kostnadsfri
ledighet, som i § 5 omförmäles, men skola för den tid, tjänsteinnehaf
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 125.
31
varen eljest varit från tjänstgöring befriad, utgå till den, soni uppehållit
befattningen;
att, därest ledighet på grund af sjukdom åtnjutes under högst tre
månader af ett och samma kalenderår, den tjänstledige äger uppbära
hela lönen eller i de fall, där aflöningen är fördelad i arfvode och tjänstgöringspenningar,
hela arfvodet, men att under ledighet, som på grund
af sjukdom åtnjutes utöfver nämnda tid, det ankommer på styrelsen att
bestämma, huruvida, jämte tjänstgöringspenningar, provision och sportler,
äfven någon del af lönen eller arfvodet, dock ej mera än tredjedelen
däraf, bör af den tjänstledige afstås;
att under ledighet, som åtnjutes för svag hälsas vårdande, enskilda
angelägenheter eller särskilda uppdrag, under afstängning från tjänstgöring
eller under eljest förekommande lagligt tjänsteförhinder, den tjänstledige
kan af styrelsen förpliktas att, utöfver tjänstgöringspenningar,
provision och sportler, afstå så mycket af lönen eller arfvodet, som för
befattningens uppehållande erfordras eller eljest pröfvas skäligt;
att, därest emellertid tjänsteman eller betjänt, i följd af kroppsskada
ådragen under tjänsteutöfning, blifvit tills vidare oförmögen till tjänstgöring,
må, såsom u ndantåg från hvad ofvan är stadgadt, aflöningen å
stat kunna, efter styrelsens bepröfvande, till honom utgå oafkortad under
högst sex månader; ankommande däremot på pröfning af Kung!. Maj:t,
till huru stor del aflöning kan böra till den skadade utgå efter omförmälda
tid af sex månader;
att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras för beredande af semester,
tjänsteman af lägre grad skall vara skyldig att, om lian förordnas
till högre befattning vid distrikts- eller lokalförvaltning, densamma
bestrida, dock ej längre tid än sammanlagdt tre månader under
ett och samma kalenderår; ägande han, om förordnandet erfordras till
följd af sjukdomsförfall, åtnjuta, i stället för egna tjänstgöringspenningar,
de med den tjänstlediges befattning förenade tjänstgöringspenningar,
men, då förordnandet erfordras för beredande af semester, allenast
den honom eljest tillkommande aflöning;
att, i fråga om rätt till förhöjning i aflöningen efter viss tids fortsatt
innehafvande af tjänst, tjänstemännen skola anses tillhöra följande
fem grupper, nämligen:
första gruppen-, postdirektörer;
andra gruppen: postmästare al l:a klassen;
tredje gruppen: postmästare af 2:a klassen;
fjärde gruppen: kontrollörer ocli postmästare af 3:e klassen;
femte gruppen: postmästare al 4:e klasset) och postexpeditörer,
32
Statsutskottets Utlåtande N:o 125.
att tidpunkten, då tjänsteman kan komma i åtnjutande åt’ första för»
höjningen, skall inträda fem år, och tidpunkten, då han kan komma i
åtnjutande af andra förhöjningen, tio år, sedan lian tillträdt innehafvande
tjänst eller tjänst, tillhörande samma eller närmaste grupp;
att tjänsteman, som före 1902 års utgång tillträdt tjänst af ifrågavarande
slag, skall, beträffande rätt till förhöjning i afiöningen efter
nyssnämnda tidpunkt, anses hafva vid detta tillträde inträdt i den aflöningsgrupp,
som befattningen från 1903 års början tillhör;
att postmästare af 4:e klass enligt 1902 års stat, hvilka varda hänförda
till lägre klass än den 2:a enligt 1903 års stat, samt kontrollörer
må, därest de tillträdt sina tjänster före 1902 års utgång och i föreskrifven
ordning inträdt å 1903 års stat, äga att, beträffande rätt till förhöjning
i afiöningen vid befordran jämväl till postmästarbefattning inom aflöningsgrupp
utöfver den närmast högre, räkna sig till godo tjänstgöring
efter anställning såsom postmästare af 4:e klass enligt, den äldre staten
eller såsom kontrollör;
att för öfrigt, hvad hvar och eu af de omförmälda aflöningsförhöjningarna
angår, skall iakttagas: att tjänsteman under mera än fyra femtedelar
af den tjänstetid, som erfordras för att vinna dylik förhöjning, med
godt vitsord bestridt sin egen eller, på grund af förordnande, annan
statens tjänst, dock att härvid icke må föras honom till last den tid han
åtnjutit semester, samt att den högre afiöningen ej får tillträdas förr än
vid början af kalenderåret näst efter det, hvarunder den stadgade tjänsteåldern
blifvit uppnådd ; börande löntagare därvid tillgodräknas den tid,
som före den nya aflöningsstatens trädande i kraft förflutit från hans
tillträde till befattningen, vare sig på grund af fullmakt eller konstitutorial;
ätt likväl tjänsteman, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande
af aflönings förhöj ning, redan uppnått den lefnads- och tjänsteålder, som
berättigar honom till hel pension, icke må samma förhöjning tillträda:
att enhvar, som med eller efter 1903 års ingång tillträdt eller tillträder
befattning såsom tjänsteman vid postverkets distrikts- eller lokalförvaltningar,
skall vara pliktig att underkasta sig nu gifna villkor och
bestämmelser;
att till de innehafvare af dylika befattningar, hvilka före den 1
mars 1903 förklarat, att de icke vilja underkasta sig nämnda års aflöningsstat
samt dessa villkor och bestämmelser, och som icke lagligen
kunnat därtill förbindas, aflöningsförmåner skola utgå enligt för dem
förut gällande grunder, dock utan rättighet för tjänsteman till sådan
godtgörelse, som enligt kungl. brefven den 1 juni 1900 och don 8
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets Utlåtande N:o 125.
38
februari 1901 tills vidare medgifvits för minskad inkomst i provision
till följd af nya postexpeditörstjänsters tillsättande;
att till vaktbetjänte i l:a lönegraden hufvudsakligen skola höra vaktbetjänte,
livilka äro stationerade i Stockholm med dess förstadssamhällen
eller vid malmbergssamliällena i Norrbottens län;
att till vaktbetjänte i 2:a lönegraden skola höra de vaktbetjänte, livilka
äro stationerade i Göteborg och Malmö eller på grund af särskilda omständigheter
anses böra med dessa i aflöning svillkor likställas;
att till endera af 3:e och 4:e lönegraderna, alltefter lefnadskostnaderna
ä stationsorten, skola hänföras öfriga vaktbetjänte;
att vaktbetjänt må tillträda medgifvet aflöning stillägg respektive tre, sex,
nio och tolf år, efter det han tillträdt ordinarie postvaktbetjäntbefattning;
att för öfrigt, hvad hvart och ett af de nyss omförmälda tilläggen
angår, skall iakttagas: att vaktbetjänt under mera än fyra femtedelar
af den tjänstetid, som erfordras för att vinna rätt till tillägget, med
godt vitsord bestridt innehafvande tjänst, dock att härvid ej må föras
honom till last den tid, han åtnjutit sådan kostnadsfri ledighet, som i
§ 5 omförmäles; samt att den högre aflöningen ej får tillträdas förr än
vid början af kalenderåret näst efter det, hvarunder den stadgade
tjänsteåldern blifvit uppnådd;
att likväl vaktbetjänt, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande
af aflöningstillägg, redan uppnått den lefnads- och tjänsteålder,
som berättigar honom till hel pension, icke må samma tillägg tillträda;
att om vaktbetjänt i l.a eller 2:a graden, hvilken intjänat något eller
några af aflöning stillägg en, förflyttas till 3:e eller 4:e graden, ajlöningstillägg
skola till honom utgå med de lägre belopp, som för sistberörda båda
grader bestämts, men att däremot till vaktbetjänt, som uppflyttats till l:a
eller 2:a graden från 3:e eller 4:e graden, aflöningstillägg skola utgå med
de för l:a och 2:a graden bestämda högre belopp;
att, därest vid tillsättande af vaktbetjäntbefattning den, som å befattningen
antages, anses icke böra placeras å ort eller i syssla, för hvilken
ledig, till l:a, 2:a eller 3:e graden hörande aflöning är af sedd, generalpoststyrelsen
äger att tills vidare, och intill dess ledighet inom vederbörlig lönegrad
uppstår samt med disponerande i sådant hänseende af erforderlig
andel af den lediga aflöningen, tilldela den till befattningen antagne aflöning
i lägre lönegrad.''»
Då de sålunda föreslagna förändringarne äro föranledda af hvad utskottet
här ofvan uti föreliggande utlåtande tillstyrkt, har utskottet funnit
Bill. till Biksd. Prut. W07. d Sand. / Afl. SÖ Höft.
O
34
Statsutskottets Utlåtande N:o 125.
sig kunna förorda Kungl. Maj:ts förslag; dock med den ändring, som
betingas af den utåt Riksdagen nyligen antagna pensionslagen.
I denna finnes nämligen följande öfvergångsbestämmelse:
»Tjänsteinnehafvare, som är underkastad denna lags bestämmelser,
och med hvars tjänst redan före lagens trädande i kraft varit förenad
rätt till pension, vare befriad från att erlägga i lagen stadgad pensionsafgift:
om
lian för tjänsten åtnjuter aflöning enligt lönestat, som fastställts
före den 1 april 1900, så länge aflöning å den lönestat af honom åtnjutes,
samt,
om han lör tjänsten uppbär aflöning enligt lönestat, fastställd efter
nämnda dag men före den 1 januari 1907, så länge hans aflöning uppgår
till samma belopp, som före sistberörda dag, därest icke vid lönestatens
fastställande bland villkoren för denna aflönings åtnjutande gjorts
uttryckligt förbehåll, att löntagare skall vara skyldig att vidkännas
pensionsafgift motsvarande afdrag å aflöningen.»
Ny stat för postverket har fastställts år 1902 att tillämpas från och
med år 1903, hvadan pensionslagens bestämmelser äro för postverkets
personal gällande.
Då emellertid nu Kungl. Maj:t föreslagit, att alla förutvarande bestämmelser
om pensioneringen skola ur aflöningsreglementet utgå, synes
likväl en bestämmelse böra i reglementet införas därom, att i fråga om
skyldighet att från tjänsten afgå äfvensom i fråga om rätt till pension
skall gälla hvad i särskild lag angående civila tjänsteinnehafvares rätt
till pension är vid tiden för den nya lönestatens ikraftträdande eller,
såvidt angår innehafvare af befattning, som därefter tillträdes, vid tillträdet
till befattningen stadgadt.
Riksdagen har bifallit hvad utskottet uti sitt utlåtande n:o 7 hemställt
beträffande postverket.
Därest hvad utskottet i de särskilda punkterna uti förevarande utlåtande
här ofvan föreslagit vinner Riksdagens godkännande, komma
slutsummorna af de för år 1908 föreslagna staterna, jämförda med de
för innevarande år gällande, att utvisa följande belopp:
Statsutskottets Utlåtande N:o 125.
35
Öfvergångsstaten
Pensions staten.......
Omkostnadsstaten ,
År 1907.
År 1908.
kr
8,229,600
— kr.
9,286,850
—
))
12,600
— »
12,600
—
142,330
—• »
159,980
—
. )>
7,965,000
— )>
8,343,000
—
>r .......................
»
180,000
— »
195,000
—
•estitutioner....
y>
195,470
216,570
—
tillsammans
kr.
16,725,000
— kr.
18,214,000
—
Postmedlen hafva för år 1908 beräknats till 19,000,000 kronor.
Därest, på sätt ofvan angifvits, postverkets utgifter enligt staterna för
samma år beräknas till 18,214,000 kronor att utgå af postmedlen, skulle
alltså inkomsterna komma att öfverstiga utgifterna med 786,000 kronor.
På grund af livad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa:
att Riksdagen må
a) bifalla hvad i statsrådsprotokollet öfver civilärenden
den 12 januari 1907 föreslagits beträffande
pensionsrätt åt kvinnliga posttjänstemän;
b) med godkännande af de enligt samma statsrådsprotokoll
föreslagna ändringar i aflöningsstaten för
ordinarie postbetjänte samt med afslag å hvad herrar
K. D. Hetman och A. Thylander med flere uti ofvanomförmälda
motioner i detta hänseende föreslagit, bestämma
denna stat till 1,908,000 kronor;
c) med bifall till hvad Kungl. Maj:t föreslagit samt
med afslag å herr A. Thylanders med flere därutinnan
gjorda yrkande bestämma förslagsanslaget till ålderstillägg
till 840,000 kronor;
d) med bifall till hvad Kungl. Maj:t föreslagit
bestämma förslagsanslaget till arfvoden åt extra postbetjänte
och till hushyresersättning för en del betjänte
till 700,000 kronor;
e) med bifall till herr D. Perssons ofvannämnda
motion bestämma det under omkostnadsstaten upptagna
anslaget till traktamenten för postbetjänte till
380,000 kronor;
36
Statsutskottets Utlåtande N:o 125.
f) godkänna Kungl. Maj:ts förslag till ändrad lydelse
af § 3 i aftoningsreglementet för tjänstemän och
betjente vid postverket den 6 juni 1902; dock med
tillägg, att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå
äfvensom i fråga om rätt till pension skall gälla hvad
i särskild lag angående civila tjänsteinnehafvares rätt
till pension är vid tiden för den nya lönestatens ikraftträdande
eller, såvidt angår innehafvare af befattning,
som därefter tillträdes, vid tillträdet till befattningen
stadgadt ; samt
g) bestämma postverkets anslag i sin helhet, förslagsvis,
till 18,214,000 kronor, att af postmedlen direkt
utgå, hvarigenom anslaget till postverket skulle
ökas med 1,489,000 kronor.
Stockholm den 14 maj 1907.
På utskottets vägnar:
HUGO TAMM.
11 e s c r v a t i o n c r
åt herrar E. Hammarlund, D. Persson, J. T. Larsson och F. V. Thorsson,
hvilka ansett att utskottet bort hemställa,
att Riksdagen må
a) bifalla hvad i statsrådsprotokollet öfver civilärenden
den 12 januari 1907 föreslagits beträffande
pensionsrätt åt kvinnliga posttjänstemän;
b) med bifall till herrar E. D. Heumans och A.
Thylanders med flere ofvannämnda motioner bestämma
afiöningsstaten för ordinarie postbetjänte till 2,156,000
kronor;
c) på det sätt bifalla Kungl. Maj:ts förslag, att i
enlighet med herr A. Thylanders m. fl. motion förslagsanslaget
till ålderstillägg bestämmes till 802,000 kronor;
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets Utlåtande N:o 125. ;U
d) med bifall till hvad Kungl. Maj:t föreslagit
bestämma förslagsanslaget till arfvoden åt extra postbetjänte
och till hnshyresersättning för en del betjänte
till 700,000 kronor;
e) med bifall till herr 1). Perssons ofvannamnda
motion bestämma det under omkostnadsstaten upptagna
anslaget till traktamenten för postbetjänte till 380,000
kronor; .. , ,
f) godkänna Kungl. Maj:ts förslag till ändrad lydelse
af § 3 i aflöningsreglementet för tjänstemän och
betjänte vid postverket den 6 juni 1902; dock med
den ändring, att vaktbetjänt må tillträda medgifvet aflöningstillägg
respektive fem och tio år efter det han
till träd t ordinarie postvaktbetjäntbef aktning, äfvensom
med det tillägg, att i fråga om skyldighet att från
tjänsten afgå samt i fråga om rätt till pension
skall gälla hvad i särskild lag angående civila tjänsteinnehafvares
rätt till pension är. vid tiden för den nya
lönestatens ikraftträdande eller, såvidt angår innehafvare
af befattning, som därefter tillträdes, vid tillträdet
till befattningen stadgadt; samt
g) bestämma postverkets anslag i sin helhet, förslagsvis,
till 18,424,000 kronor, att af postmedlen direkt
utgå, hvarigenom anslaget till postverket skulle ökas
med 1,099,000 kronor.
Det skulle här antecknas, att herrar K. E. Bohnstedt, K. Starback
och A. Wiklund icke närvarit vid förestående ärendes behandling inom
utskottet.
Bih. till Riksd. Prof. W07. 4 Sami. 1 Afd. Hd Höft.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.