Sök i Ratio Lex

Utlåtande angående ordinarie postbetjäntes aflöningsförhållanden, pensionsrätt åt kvinnliga posttjänstemän samt fastställande af utgiftsstat för postverket in. in.

1907-05-14 · 37 sidor, varav 30 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 30 av 37 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1907:125, Utlåtande angående ordinarie postbetjäntes aflöningsförhållanden, pensionsrätt åt kvinnliga posttjänstemän samt fastställande af utgiftsstat för postverket in. in.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 125.

1

N:o 125.

Ank. till Riksd. kansli den 15 maj 1907, kl. 9 f. m.

Utlåtande angående ordinarie postbetjäntes aflöningsförhållanden,

pensionsrätt åt kvinnliga posttjänstemän samt fastställande

af utgiftsstat för postverket in. in.

(S. A.)

Uti Kungl. Maj:ts till Riksdagen aflåtna proposition n:o 1 om statsverket

har under sjätte hufvudtiteln, hvad angår postverket, föreslagits

(sid. 34),

att Riksdagen må dels godkänna i statsrådsprotokollet intaget förslag

till ändrad lydelse af § 3 i aflöningsreglementet för tjänstemän och

betjänte vid postverket den 6 juni 1902 att tillämpas från och med år

1908, dels ock, med godkännande af de enligt statsrådsprotokollet tillstyrkta

ändringarne i postverkets stater, bestämma postverkets anslagförslagsvis

till 18,200,000 kronor, att utgå direkt af postmedlen, hvarigenom

anslaget till postverket skulle ökas med 1,475,000 kronor.

Till utskottets behandling hafva därjämte öfverlämnats tre särskilda

motioner, väckta en inom Första Kammaren (n:o 16) af.herr E. D. Hemman

samt två inom Andra Kammaren, nämligen (n:o 37) af herrr Tf. Persson

i Tällberg och (n:o 106) af herr A. Tliylander in. fl.

Uti sitt utlåtande n:o 7 har statsutskottet afgifvit yttrande öfver

Kungl. Maj:ts berörda förslag utom hvad angår pensionsrätt åt kvinnliga

posttjänstemän, ordinarie postbetjäntes aflöningsförhållanden, höjning af

anslaget till ålderstillägg, höjning af anslaget till arfvoden åt extra postbetjänte

och till hyresbidrag för en del betjänte samt höjning af an
Bih.

till Riksd, Prof. 1907. t Sami. I Afä. 83 Raft. (X:o 125.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Statsutskottets Utlåtande N:o 125.

slaget till traktamenten lör postbetjänte äfvensom ändrad lydelse af § 3

i aflöningsreglemeniet för tjänstemän och betjänte vid postverket den 6

juni 1902, i Indika frågor samt beträffande herrar Heumans, Thylanders

m. fl. samt D. Perssons ofvanberörda motioner utskottet förmälde sig''

skola framdeles under Riksdagen afgifva utlåtande.

Utskottet går nu att afgifva yttrande i nämnda frågor.

Pensionsriitt åt kvinnliga posttjänsterna».

Härom yttrar departementschefen (sid. 24—32):

»I detta sammanhang anhåller jag att få anmäla generalpoststyrelsens

underdåniga skrivelser af den 9 december 1903 och den 13''september

1904 angående beredande af pensionsrätt åt kvinnliga innehafvare

af ordinarie tjänster vid postverket.

Därvid torde det till en början (tillåtas mig att i anslutning till

hvad generalpoststyrelsen i sin berörda skrifvelse af den 9 december

1903 anfört beträffande de kvinnliga posttjänstemännen och deras ställning

inom postverket äfvensom angående den behandling, för hvilken

frågan om deras pensionsrätt förut varit föremål, erinra följande.

Sedan Rikets Ständer i underdånig skrifvelse den’ 14 mars 1863

hemställt, det Kungl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder, hvarigenom tillfälle

bereddes kvinna att erhålla anställning å sådan tjänstebefattning,

som kunde vara för henne passande, och till hvars skötande hon visade

sig äga erforderliga kunskaper och skicklighet, fann Kungl. Maj:t genom

nådigt bref till generalpoststyrelsen den 10 juli nämnda år godt förklara,

det något hinder icke mötte att till bestridande af poststationsföreståndarebefattning

antaga äfven kvinna, såvida hon vore myndig och

till nämnda befattning lämplig.

Den rätt till anställning vid postverket, som sålunda medgafs kvinna,

utvidgades genom nådigt bref den 23 februari 1871 därhän, att personer

af kvinnokön, hvilka befunnes lämpliga för bestridande af de å

postanstalterna förefallande göromål, Unge vid dylika anstalter användas

såväl å extra biträdesbefattningar med arfvoden å stat som ock till tillfälliga

biträden med arfvoden af för sådant ändamål i aftoningsstaten

uppförda anslag.

Sedermera har Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 19 december

1884 medgifvit, att myndig kvinna finge antagas till postexpeditör likasom

till föreståndare för femte eller sjätte klassens postkontor, dock

endast medelst förordnande eller konstitutorial, hvarigenom tjänsten icke

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 125. °

blefve definitivt tillsatt, och skulle kvinna, som innehade i brefvet ansedd

befattning vid postverket, då hon trädde i gifte, anses hafva frånträdt

befattningen, med rätt likväl för genera Ipost styrelsen att låta henne

kvarstå såsom extra biträde vid postverket.

Sistnämnda bestämmelser hafva, med anledning al den med 1903

års ingång genomförda ändrade indelning af postkontoren till allenast

fyra klasser," i § 53 af gällande instruktion för generalpoststyrelsen af

den 31 december 1902 erhållit följande lydelse:

»Till postexpeditör, likasom till postmästare al tredje och fjärde

klassen, må äfven kunna antagas myndig kvinna, hvilken är ogiit eller

änka; börande likväl i dylikt fäll å befattningen utfärdas endast förordnande,

hvarigenom tjänsten icke varder definitivt tillsatt.

Träder kvinna, som innehar sådan befattning vid postverket, i gifte,

skall hon anses hafva frånträdt befattningen, likväl med riitt för styrelsen

att låta henne kvarstå såsom extra biträde.»

Så småningom hafva också de kvinnliga ordinarie posttj änsteinännen

beträffande aflöning — med endast den olikhet, att postexpeditörstjänstei

i första och andra lönegraderna i regel förbehållits för män likasom

beträffande andra förmåner i tjänsten blifvit likställda med manliga

tjänstinnehafvare. Så har redan genom Kung!. Maj:ts nådiga bref till

generalpoststvrelseu den 3 juni 1892 blifvit dem medgifven samma rätt

till ålderstillägg som män. Da genom nådiga brelvet den 25 maj 1894

tjänstemännen vid postverkets distrikts- och lokalförvaltningar tillädes

rätt att, utan särskilda kostnader för dem själfva, åtnjuta eu månads

semester årligen, gjordes i afseende å befogenheten till denna förmån

icke någon skillnad mellan manlig och kvinnlig tjänsteinnehafvare.

Kvinnas behörighet att åtnjuta ålderstillägg och semester, därest

hon tillhör någon af de med är 1.901 hufvudsakligen för kvinnliga postexpeditörer

inrättade tredje och fjärde lönegraderna, befästades genom

Kungl. Maj:ts nådiga bref till generalpoststyrelsen den 13 oktober 1899.

1 § 3 af gällande afiöningsreglemente för tjänstemän och betjänte vid

postverket af den 0 juni 1902 har eu kvinnlig posttjänstemans rätt till

förmåner af nyssnämnda slag sammanfattats i den allmänna bestämmelse,

att kvinna, för hvilken utfärdats förordnande att tills vidare vara postmästare

eller postexpeditör, skall, så länge hon innehar sådan befattning,

vara i fråga om aflöningsförhöjning och semester likställd med man,

Korn innehar ordinarie dylik befattning.

Vid 1899 års riksdag väcktes .inom Andra Kammaren motion med

hemställan, att Riksdagen ville för sin del besluta, att kvinnliga postexpeditörer

skulle komma i åtnjutande af pension i samma ordning som

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Statsutskottets Utlåtande N:o 125.

de manliga. Motionen afstyrktes emellertid af statsutskottet och vann

icke afseende hos Riksdagen. Statsutskottets afstyrkande skedde med

den motivering,. att, då de kvinnliga postexpeditörerna erhölle allenast

förordnande å sina befattningar, utskottet icke kunde anse lämpligt, att,

pa sätt i motionen föreslagits, allmän pensionsrätt skulle dem tillerkännas.

uta* Kungl. Maj:t den 2 juni 1899 i nåder tillsatta kommitté

töi utai betande åt förslag till nya stater för post- och telegrafverken

berörde i sitt den 31 oktober 1901 afgifna underdåniga utlåtande äfven

frågan om pensionsrätt för de kvinnliga posttjänstemännen. Kommittén

ansåg sig böra uttrycka den förmodan, att, likasom kvinnliga postexpeditörer

och postmästare blifvit i afseende å rätt till ålderstillägg och

semester likställda med män, som innehafva ordinarie dylika ''befattningar,

rätt till pension af postmedel vid uppnådd viss lefnads- och

t lans teålder nogsamt torde komma att i sinom tid tilldelas äfven kvinnliga

posttjänstemän.

Enligt hvad generalpoststvrelsen i sin berörda skrifvelse af den 9

december 1903 upplyst voro då vid postverket anställda:

128 kvinnliga postexpeditörer, däraf en med uppdrag att förestå

postmästartjänst vid postkontor, förenad! med telegrafanstalt, 187 kvinnliga

extra biträden och 36 kvinnliga e. o. postexpeditörer. Den pågående

postelevkursen, afsedd att rekrytera postverkets tjänstemannapersonal,

räknade 71 kvinnliga deltagare.

I sin sistnämnda skrifvelse har generalpoststyrelsen vidare anfört.

Oaktadt kvinnligt arbete kommit till stor användning vid postverket

och äfven blifvit så uppskattadt, att kvinna under tjänstgöring

vid verket numera vore berättigad till förmåner af samma slag som

manhg funktionär, vore hon likväl ännu i saknad af en högst afsevärd

förmån, som åtföljde mannens ordinarie anställning vid postverket och

som vid de med postverket jämförliga statsinstitutionerna, telegrafverket

och statens järnvägar, jämväl vore beredd kvinna, Denna förmån vore

ratten till pension vid uppnådd viss lefnads- och tjänsteålder. Innan

sådan rätt blifvit tillerkänd de kvinnliga posttjänstemännen, kunde det

icke anses vara från statens sida tillfredsställande sörjdt för ifrågavarande

funktionärer.

... kvinnan såväl i fråga om villkoren för sitt inträde i postverkets

tjänst som i afseende å sina arbetsåligganden inom de verksamhetsområden,

som därstädes blifvit för henne upplåtna, vore underkastad

samma skyldigheter som mannen, syntes det generalpoststyrelsen uppenbart,

att hon ock med fullaste fog kunde gorå kraf på den förmån,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 125.

o

som efter ett sträfsamt lits arbete tillkomme mannen, och som innefattades

i existensmedel på ålderdomen. Grundsatsen om de båda könens

likställighet i fråga om rätt till ålderstillägg och semester under den

tid anställningen i postverkets tjänst varade hade, såsom ofvan omtalats,

efter hand vunnit beaktande. Att tillämpa samma princip, då fråga

uppstode om de kvinnliga posttjänstemännens rätt till pension, vore, enligt

generalpoststyrelsens förmenande, att till slutet fullfölja den en gång inslagna

vägen.

I öppen dag läge, hvilken stor betydelse pensionsrätter! ägde för

kvinnor, som erhållit anställning vid postverket. Utan sådan rätt skulle de

flesta bland dem befinna sig utan existensmedel på ålderdomen. Deras

aflöning toges nämligen i regel fullt i anspråk af våra dagars uppdrifna

lefnadskostnader, och några besparingar torde endast undantagsvis ifrågakomma.

Äfven för postverket själft, dess drift och ekonomi vore det af

vikt, att de kvinnliga posttjänstemännen erhölle rätt till pension. Därest

sådan rätt saknades, syntes nämligen postverket vara nödsakadt att behålla

kvinnorna kvar i sin tjänst långt efter det de upphört att vara

fullt arbetsdugliga, samt att, för ernående af ett nöjaktigt arbetsresultat,

med kostnader för verket genom tillfälliga biträden fylla hvad som

bruste i de äldre kvinnliga posttjänstemännens arbetsförmåga. Obilligt

och hårdt skulle vara att afskeda dem, som efter mångårigt och träget

arbete förlorat sina krafter; och det syntes icke kunna anses staten såsom

arbetsgivare värdigt att låta sina uttjänta kvinnliga tjänstemän

falla anhöriga eller kommun till last.

Att längre uppskjuta vidtagandet af åtgärder för de kvinnliga posttjänstemännens

ålderdomsförsörjning komme, enligt generalpoststyrelsens

förmenande, att bringa denna fråga i ett mera svårlöst läge. Några af de

nuvarande kvinnliga posttjänstemännen vore nämligen — såsom af en

vid generalpoststyrelsens skrifvelse fogad tabellarisk uppgift framginge —

redan nu rätt nära den lefnads- och tjänsteålder, vid hvilken manlig posttjänsteman

vore berättigad erhålla afsked med pension, hvadan, därest

beslut om allmän pensionsrätt för ifrågavarande kvinnliga funktionärer

icke inom de allra närmaste åren fattades, vederbörande myndigheter

snart skulle stå inför nödvändigheten att i hvarje särskilt fall pröfva

och afgöra de anspråk på ålderdomsunderstöd, som utan tvifvel komme

att af uttjänta kvinnliga posttjänstemän framställas.

Jämväl fö]1 de nuvarande kvinnliga posttjänstemännen själ!va skulle

ett uppskof med .åtgörandet af nu förevarande fråga verka oförmånligt.

Det kunde val nämligen förutsättas, att, vid eventuell pensionsrätt för

opaginerad Kontrollera mot PDF

(?

Statsutskottets Utlåtande N:o 125.

de kvinnliga posttjänstemännen, dessa skulle åläggas att, i enahanda

ordning som männen, bidraga till sin pensionering genom lämpliga årsafgifter,

räknade från den tid, då de förordnats å ordinarie tjänst. Retroaktiva

afgifter skulle sålunda behöfva upptagas af de nuvarande kvinnliga

posttjänstemännen och naturligen blifva kännbara för dem samtliga,

men dock, ju förr pension srätten komme till stånd, icke så hardt drabba

det stora flertalet bland dem — de som nu icke både högre tjänsteålder

å ordinarie befattning än 4 år omkring 85 procent).

Med afseende å kvinnans på Kungl. Maj:ts ofvanberörda nådiga

bref af den 19 december 1884 grundade undantagsställning i fråga

om sättet för hennes anställande å ordinarie tjänstebefattning vid

postverket, har generalpoststyrelsen anfört, att denna undantagsställning

syntes hafva föranledts af generalpoststyrelsens underdåniga skrifvelse

i ämnet den 8 nyssberörde december. Styrelsen hade nämligen

uti sagda skrifvelse framhållit, bland annat, att ordinarie tjänsteman

vid postverket vore pliktig deltaga såväl i civilstatens pensions!orättning

som ock i civilstatens änke- och pupillkassa, men att det icke

kunde anses lämpligt, att kvinna, som vunne ordinarie anställning'' vid

postverket, skulle förpliktas erlägga afgifter till eu fond, hvilken vore

afsedd att i främsta rummet åt tjänsteinnehafvares änka bereda årsunderstöd.

Vid sådaut förhållande och dä äfven i öfrigt kvinnas befordran

till ordinarie befattning bland annat vid postverket syntes hora föranleda

ändring af en eller annan af föreskrifterna såväl i reglementet för

civilstatens pensionsinrätining som äfven, i reglementet för civilstatens

änke- och pupillkassa, ansåge generalpoststyrelsen det vara ändamåLsenligast,

att å dem bland ifrågavarande befattningar, indika kunde komma

att åt kvinnor anförtros, tills vidare utfärdades endast sådant förordnande

eller konstitutorial, hvarigenom tjänsten icke blefve slutligen

tillsatt.

Ordalagen i detta uttalande gåfve icke vid handel), att generalpoststyrelsen

vid deri tiden ansett anställande af kvinnlig personal a ordinarie

tjänstebefattningar vid postverket böra blifva af endast tillfällig

natur. Utvecklingen under de gångna aren visade otvetydigt, att denna

användning af kvinnlig arbetskraft skulle blifva ett för framtiden bestående

förhållande.

Kvinnans anställande å ordinarie posttjänst syntes emellertid stå i

ett sådant samband med posttjänstemans förpliktelse att vara delägare

i civilstatens pensionsinrättning samt änke- och pupillkassa, att ett definitivt

besättande åt sådan tjänst med k vinna icke borde ske förr, än

ändring vidtagits i nämnda inrättnings och kassas reglementen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 125. *

Sist berörda angelägenhet

förmenande, kunna — analogt med de kvinnliga telegraftjänstemännens

ställning till telegrafverkets pensionsinrättning och verkets änke- och

pupillkassa — utan olägenhet ordnas på det sätt, att de kvinnliga posttjänstemännen

ålades förpliktelse att, måhända mot förhållandevis lägre

afgifter än männen, vara delägare i civilstatens pensionsinrättning, men

däremot, åtminstone i regel, icke medgåfves delaktighet i civilstatens

änke- och pupillkassa.''

Beträffande tidpunkten, då pensionsåldern lämpligen borde inträda

för kvinnliga posttjänstemän, skulle det visserligen vara ur postverkets

synpunkt önskvärd!, att de kvinnliga posttjänstemännen kunde pensioneras

något tidigare än de manliga. Då emellertid, hvad anginge personalen

vid telegrafverket och statens järnvägar, pensionsåldern började

vid samma tid för man och kvinna, ansåge sig generalpoststyrelsen

icke böra för närvarande i nämnda hänseende ifrågasätta andra bestämmelser

än dem, som gällde för de manliga posttjänstemännen.

På grund af hvad generalpoststyrelsen sålunda anfört, har styrelsen

i underdånighet anhållit,

att Kung!. Maj:t. täcktes vidtaga åtgärder för beredande åt de

kvinnliga posttjänstemännen af enahanda pensionsrätt, som tillkomme

manliga innehafvare af motsvarande tjänster, samt i sammanhang därmed

för att ofvan anförda bestämmelse i § 3 af det med Riksdagen beslutade

aflöningsreglementet för tjänstemän och betjänte vid postverket

måtte, såsom sedermera obehöflig, ur reglementet uteslutas.

Då den undantagsställning i Iråga om pensionsrätt, hvari de kvinnliga

posttjänstemännen hittills varit försatta, grundade sig på Kungl.

Maj:ts nådiga föreskrifter om den inskränkta befogenhet, med hvilken

de för närvarande vore anställda å ordinarie befattningar vid

verket, vore generalpoststyrelsen af den mening, att, för beredande åt

flen åsyftade pensionsrätten åt nämnda kvinnliga tjänstemän, i formellt

hänseende allenast erfordrades —- förutom stadgande i afseende a deras

blifvande delaktighet i civilstatens pensionsinrättning — ett nådigt

beslut, hvarigenom berörda inskränkning blefve npphäfd. Därför,hemställde

generalpoststyrelsen tillika att, därest pensionsrätt medgåfves

kvinnliga posttjänstemän, Kungl. Maj:t måtte besluta, att § 53 i gällande

instruktion för genera.[poststyrelsen af den 31 december 1902

måtte erhålla följande förändrade lydelse:

»Till postexpeditör, likasom till postmästare åt tredje och fjärde klassen.

må äfven kunna antagas myndig kvinna, hvilken är ogift eller änka.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Statsutskottets Utlåtande ,N:o 125.

Iräder kvinna, som innehar sådan befattning vid postverket, i

gitte, skall hon anses hafva frånträdt befattningen, likväl med rätt för

styrelsen att låta henne kvarstå såsom extra bitäde.

i ill följd åt nådig remiss har direktionen öfver civilstatens pensionsmrättning

afgifvit underdånigt utlåtande i ärendet af den 7 juni 1904

och därvid, under hänvisning, till det å bane varande förslaget om

pensionsinrättningens ombildning till en uteslutande för änkor och barn

afsedd pensionsanstalt, förklarat sig anse det olämpligt, att, framför

allt för närvarande och så länge frågan om omfattningen af pensionsinrättningens

verksamhet ännu vore oafgjord, ålägga densamma förpliktelser

beträffande kvinnliga tjänsteinnehafvares vid postverket pensionering.

1* ör öfrigt har direktionen, med framhållande, att det

'' orG< uppenbart, att, därest dessa tjänsteinnehafvare vunne inträde i

pensionsinrättningen, de borde vara befriade från delaktighet i den

enskilda änke- och pupill fonden och därmed förenade avgifter, anmärkt,

att. detta förutsatte en reglementsändring, som innebure grundväsentlig

afvikelse från de nu gällande hufvudbestämmelserna för pensionsinrättningen.

Vidare har direktionen erinrat, att en utredning påginge om

den inverkan i finansiellt hänseende, som den på senare tiden betydande

ökningen af de manliga tjänsteinnehafvarnas vid postverket antal Lomme

att medföra för pensionsinrättningen, äfvensom att, därest ytterligare

ett icke ringa antal kvinnliga tjänsteinnehafvare vid postverket skulle

vinna inträde i pensionsinrättningen och nödgas i regel afgå med pension

flan denna, sadant komme att verka högst menligt för pensionsinrättningen

och föranleda behof af ersättning för de ökade förpliktelserna.

Lämnad tillfälle att häröfver afgifva yttrande, bär generalpoststyrelsen

uti underdånig skrifvelse den 13 september 1904 anfört, att,

därest hinder skulle möta för de kvinnliga posttjänstemännens delaktighet

i. civilstatens pensionsinrättning, styrelsen emellertid med afseende

å den trängande nödvändigheten af åtgärders snara vidtagande

ville anhålla, att, vid pröfningen af det på Kung! Maj:ts handläggning

beroende förslaget till lag angående civila tjänsteinnehafvares rätt

till pension, Kungl. Maj:t täcktes taga hänsyn till styrelsens framställnmg

. i syfte att lagen måtte göras tillämplig äfven å kvinnliga postfunktionärer.

'' '' 1

Jämlikt nådig remiss har statskontoret uti afgifvet underdånigt

utlåtande af den 9 juni 1905 anfört, att, då statskontoret funne det

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 126.

9

med rättvisa och billighet öfverensstämmande, att åt de kvinnliga innehafvare

af å ordinarie stat uppförda tjänster vid postverket bereddes

en så fast anställning, som i generalpoststyrelsens ursprungliga framställning

afsåges, statskontoret icke kunde annat än tillstyrka, det åtgärder

i sådant syfte snarast möjligt vidtoges. Härigenom skulle de

tjänsteinnehafvare, hvarom nu vore fråga, utan att särskildt beslut därom

vore af nöden, blifva inbegripna bland dem, å hvilka den ifrågasatta

pensionslagens stadgan den skulle tillämpas och således i pensionshänseende

vinna full likställighet med de manliga innehafvarna af motsvarande

tjänster.

Generalpoststyrelsen har i sin underdåniga skrifvelse med förslagtill

stater för postverket af den 29 november 1906 hemställt, att, därest,

såsom styrelsen fått anledning antaga, förslag till lag angående civila

tjänsteinnehafvares rätt till pension komrne att föreläggas instundande

Riksdag, i sammanhang därmed åtgärder måtte vidtagas för att lagen

måtte blifva tillämplig äfven å kvinnliga posttjänstemän.

Enligt mig tillhandakomna preliminära uppgifter utgjorde vid början

af år 1907 de kvinnliga posttjänstemännens antal 222 postexpeditörer,

däraf en med uppdrag att förestå postmästareänst vid postkontor, förenadt

med telegrafanstalt, 114 extra biträden och 58 e. o. postexpeditörer.

Antalet i postverkets tjänst anställda kvinnor har sålunda under

de senaste åren väsentligen ökats, en omständighet, som ensamt för

sig synes mig tydligt tala för kvinnornas lämplighet och duglighet i

postverkets tjänst.

Det torde också vara uppenbart, att den undantagsställning i fråga

om pensionsrätt, hvari de kvinnliga posttjänstemännen, enligt hvad ofvan

angifvits, för närvarande befinna sig, rättvisligen hvarken kan eller bör

uppehållas. Alla skäl synas mig tala för att krafvet på förmånen af

pension på ålderdomen äfven för nämnda tjänstemän icke undanskjutes.

Enligt det förslag till lag angående civila tjänsteinnehafvares rätt

till pension, som Kungl. Maj:t beslutat förelägga innevarande års Riksdag,

tillkommer rätt till pension vid afgång från tjänst regelmässigt

eu hvar ordinarie innehafvare af civil tjänst med lön å stat, som af

Kungl. Maj:t och Riksdagen fastställts.

Därest detta lagförslag vinner Riksdagens bifall, lärer för att ifrågavarande

kvinnliga tjänstemän skola komma i åtnjutande af pension

enligt den blifvande pensionslagen allenast erfordras sådan ändring i

53 § af den för generalpoststyrelsen gällande instruktion, som af styrelsen

ifrågasatts.

Bill. till Biksd. Vrot. WU7. 4 Sami. 1 Afd. 83 Höft.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 125.

Blir lagförslaget af Riksdagen antaget, lärer Knngl. Maj:t icke

underlåta att genomföra sagda ändring från ingången af 1908.

Nämnda lagförslag lärer förutsätta ändring i gällande reglemente

för civilstatens änke- och pupillkassa, och torde i sammanhang med

behandling af nämnda fråga tagas under öfvervägande kvinnlig posttjänstemans

ställning till kassan.

Till den ändring i 3 § af gällande aflöningsreglemente för tjänstemän

och betjänte vid postverket, som enligt hvad ofvan erinrats, bör

blifva en följd af berörda ändring i instruktionen för generalpoststyrelsen,

anhåller jag att i det följande få återkomma.»

Med erinran att berörda lag angående civila tjänsteinnehafvares

rätt till pension numera blifvit af Riksdagen antagen, får utskottet tillkännagifva,

att utskottet har så mycket mindre att erinra mot hvad

af Kung!. Maj:t i förevarande punkt föreslagits, som utskottet anser

tillerkännandet af pensionsrätt åt kvinnor, som innehafva ordinarie

anställning i postverkets tjänst, vara en naturlig följd af den större

likställighet med manliga posttjänstemän, som de kvinnliga tjänsteinnehafvame

allt mera ernått.

Ordinarie postbetjäntes aflönings förhållanden.

Knngl. Maj:t har föreslagit att i staten för år 1908 måtte uppföras:

530 postbetjänte af l:a lönegraden,

en hvar med

lön........................................................ kr. 800: —

tjänstgöringspenningar.................... » 400: — ^ 200-

430 postbetjänte af 2:a lönegraden,

en hvar med

lön........................................................ kr. 800: —

tjänstgöringspenningar ................. » 340: — 1 J40-

450 postbetjänte af 3:e lönegraden,

en hvar med

636,000: —

490,200: —

Transport kr. 1,126,200

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 125.

11

Transport kr. 1,126,200: —

lön......................................................

kr.

800: —

tjänstgöringspenningar

»

280: —

1,080: —

486,000: —

postbetjänte af 4:e lönegraden,

en hvar med

lön.......................................................

kr.

800: —

tjänstgöringspenningar

»

220: —

1,020: -

■ 295,800: —

tillhopa kronor 1,908,000: —

De ordinarie postbetjäntes löner och tjänstgöringspenningar

äro i 1907 års stat upptagna till sammanlagd!.

...................................................................................

hvadan förslaget innebär en ökning i anslag af ............

1,543,500: —

364,500: —

Beträffande motiveringen till detta förslag får utskottet hänvisa till

sid. 32—60 i stadsrådsprotokollet.

I sammanhang härmed har utskottet förehaft till behandling ofvan

omförmälda motioner, den ena n:o 16 i Första Kammaren af herr

E. D. Heuman och den andra n:o 106 i Andra kammaren af herr A.

Thylander m. fl.

I dessa motioner har likalydande yrkats

att i staten för år 1908 måtte uppföras:

530 postbetjänte af l:a lönegraden,

hvardera med

lön...................................................

kr.

800:-

tjänstgöringspenningar ...............

»

550: —

" 1,350: —

715,500: —

430 postbetjänte af 2:a lönegraden,

med

lön.................................................

kr.

800: -

tj änstgöringspenningar..................

»

500: —

" 1,300: -

559,000: —

450 postbetjänte af 3:e lönegraden,

med

lön...................................................

kr.

800: -

tjänstgöringspenningar ...............

»

450: —

'' 1,250:-

562,500: —

290 postbetjänte af 4:e lönegraden,

med

lön.....................................................

kr.

800: -

tj änstgöringspenningar..................

»

300: -

“ 1,100: —

319,000: —

kronor 2,156,000: —

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 125.

De uti motionerna föreslagna aflöningsbelöppen sammanfalla med

hvad . generalpoststyrelsen hos Kungl. Maj:t härutinnan hemställt. Eu

utförlig redogörelse för detta förslag med hvad därmed äger sammanhang

återfinnes i stadsrådsprotokollet sid. 35—51.

... Vld .en jämförelse framgår, att enligt båda förslagen skulle lönen

lör samtliga postbetjänte bestämmas till 800 kronor mot förutvarande

600 kronor. Detta medför, utom den ökade aflöningen under sjukdom,

en med 200 kronor förhöjd pension.

Däremot skilja sig de båda förslagen i fråga om tjänstgöringspenmngarne.

I detta hänseende öfverensstämma de båda förslagen visserligen

däruti, att postbetjänte i afseende å deras aflöningsförmåner indelas

i fyra grader, beroende på de å tjänstgöringsorten rådande lefnadskostnadema.

Förslagen innebära härutinnan hufvudsakligen den ändring

i nu bestående förhållanden, att postbetjänte, Indika äro stationerade i

Stockholm och dess förstadssamhällen eller vid malmsamhällena i Norrbottens

län, skulle brytas ut för att ingå i en ny första lönegrad. Till

postbetjänte i 2:a lönegraden skulle höra .de postbetjänte, som äro placerade

i Göteborg och Malmö eller å orter, som äro likställda med

nämnda platser. Till tredje och fjärde lönegraden skulle slutligen, allt

efter lefnadskostnaden å stationsorten, hänföras öfriga postbetjänte.

Den förändring i generalpoststyrelsens förslag, som Kungl. Maj:t

företagit, har departementschefen motiverat på följande sätt:

»Generalpoststyrelsen har vid sin argumentering för behofvet af

lönereglering åberopat den af aktuarien Ericsson verkställda utredningrörande

lefnadskostnadernas stegring under de senaste årtiondena. Af

denna utredning framgår, att den stegring, som i detta hänseende inträda

från år 1889 till år 1906, i allmänhet icke kan sättas lägre än

till 25 procent.

De förhöjningar i nuvarande löneförmåner, som generalpoststyrelsen

särskild! med hänsyn härtill föreslagit, uppgå i genomsnitt till 32 procent

hvad angår begynnelseaflöningen och 25 procent beträffande slutaflöningen.

Generalpoststyrelsen synes emellertid härvid icke tagit i betraktande

den förbättring i aflöningsförmåner, som den ordinarie postbetjäntpersonalen,

såsom enhet betraktad, genom de tid efter annan försiggångna

löneregleringarna vunnit under tidsperioden 1889—1906. Af

den likaledes utaf aktuarien Ericsson härom gjorda utredning (bil. B

vid detta protokoll) framgår nämligen, att denna förbättring motsvarar

vid tillträdet till befattningen 12,3 procent, efter 5 års innehafd tjänst

18 procent och efter 10 års tjänst (= slutaflöning) 33,7 procent.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 125.

13

Eu följdriktig tillämpning af grundsatsen, att lön bör ökas i proportion

till stegrade lefnadskostnader, skulle följaktligen hafva medfört,

att begynnelselönen bort ökas med allenast 12,7 procent, under det

slutaflöningen icke bort föreslås till ändring.

Såsom nämndt röra sig de nu anförda siffrorna om postbetjäntkåren

såsom enhet betraktad. Om åter samtliga postbetjänte fördelas

på de tre grupperna järnvägspostiljoner, landsvägspostiljoner och öfriga,

d. v. s. brefbärare, vaktmästare in. fl., finner man, att den största förbättringen

nåtts af landsvägspostiljoner, hvilka erhållit en löneförbättring,

motsvarande vid tillträdet till befattningen 29,2 procent, efter 5 år 32,2

procent och efter 10 år 47:6 procent, samt att därefter komma järnvägspostiljoner

(respektive 23,4, 26,9 och 40,9 procent) och i sista rummet

brefbärare, vaktmästare m. fl. (respektive 4,6, 11,4 och 27,5 procent.

Då nu sistnämnda grupp är den afgjordt talrikaste — af 1,390

betjänte, beträffande hvilka uppgifter erhållits, tillhörde 952 denna grupp,

medan 377 voro järnvägspostiljoner och 61 landsvägspostiljoner — ställer

sig ju saken något annorlunda.

Jag vill icke heller förneka, att ett verkligt behof af lönereglering

föreligger. För den största delen af kåren hafva uppenbarligen icke

löneförmånerna stigit i förhållande till de ökade lefnadsomkostnaderna,

och de nuvarande lönebeloppen synas mig med skäl kunna betecknas

såsom otillräckliga. Jag tillåter mig härvid särskildt beröra en omständighet,

som aktuarien Ericsson påpekat i sin utredning angående

de stegrade lefnadskostnaderna — den ekonomiska utvecklingen inom

landet.

Under perioden 1889—1905 kan man sålunda, per invånare räknadt,

konstatera en ökning af, hvad angår uppskattade värdet af bevillningsskyldig

fäst egendom, 43,3 procent, beträffande taxerad inkomst af

kapital 96,4 procent och beträffande taxerad inkomst af arbete 125,9 procent.

Det ställer sig såsom en gifven följd af en dylik snabb materiell

blomstring — ett i och för sig ju synnerligen glädjande förhållande —

att den allmänna lefnadsnivån väsentligen höjes, att anspråken på lifvet

stegras, och det hos alla samhällsklasser. 1 det ekonomiska uppsvinget

blifva emellertid icke alla delaktiga. För de klasser, som icke kunna

följa denna utveckling, kommer — jag citerar här aktuarien Ericsson,

med hvilken jag till fullo instämmer — stillaståendet att innebära

relativ tillbakagång. Och då till dessa klasser höra vissa grupper af

dem, som hafva att utföra statens egna funktioner, är det fara för att

statens verksamhet kommer att härigenom blifva lidande.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 125.

Om jag sålunda också anser en lönereglering för postbetjänte vara

af behofvet och omständigheterna påkallad, kan jag icke finna de af

generalpoststyrelsen föreslagna förhöjningarna lämpligt afvägda, och

framför allt synes mig själfva systemet — detsamma som för närvarande

tillämpas — icke vara tilltalande.

Enligt förslaget skulle begynnelseaflöningen utgöra:

Härtill skulle komma två ålderstillägg efter respektive 5 och 10 år,

åtgörande hvardera 200 kronor i l:a och 2:a graden samt 150 kronor

i 3:e och 4:e graden. Skillnaden mellan begynnelse- och sl utandning

skulle sålunda blifva 400 kronor i de båda förra och 300 kronor i de

båda senare lönegraderna.

Det förefaller mig emellertid, som skulle ett system med lägre begynneiseaflöning

men derå och med kortare mellanrum i stigande skala

utgående ålderstillägg vara mera att förorda.

Behofven äro eller böra åtminstone vara afsevärdt mindre för den

nyblifna ordinarie, som i regel ännu ej är gift, än för äldre kamrater.

Om han nu redan från början får vana att inrätta sitt lif efter en alltför

dyr måttstock, får han säkerligen svårare att reda sig, sedan han

stiftat familj, äfven om hans inkomster med nödig sparsamhet då skulle

vara tillräckliga, dag håller därför före, att det äfven för löntagaren är

förmånligare, om hans aflöning stiger så småningom och först efter en

tidrymd af exempelvis tolf år uppnår maximum. Han har då lättare att

efter hand afpassa sitt lefnadssätt efter de i bredd med de ökade behofven

stigande inkomsterna.

Slutaflöningarna anser jag åter böra bestämmas jämförelsevis högre,

om jag än funnit mig i viss mån böra jämka på de af generalpoststyrelsen

föreslagna belopp.

En annan omständighet, som jämväl bör tagas i betraktande vid

föreliggande lönefråga, är den nu pågående utredningen rörande reglering

af löneförhållandena vid järnvägsstaten och telegrafverket. Generalpoststyxelsen

antyder själf i sin skrifvelse önskvärdheten af att, såvidt

möjligt, ernå likhet i aflöningsförmåner mellan postbetjänte och motsvarande

betjänte vid de båda andra kommunikationsverken, ehuru styrelsen

anser sådant vara outförbart. Det må ju också erkännas, att några fullt

tillfredsställande jämförelsegrunder icke kunna erhållas, särskildt med

i l:a graden

1,350 kronor

» 2:a »

» 3:e »

» 4:e »

1,300 »

1,250 »

1,100 )>

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 125.

15

hänsyn till de bättre befordringsutsikterna vid järnvägen. Men det är

dock att märka, att möjligheten till befordran icke heller saknas för

postbetjänten, om än icke i samma grad som för järnvägsmannen. Jag

erinrar härvid om den under senaste åren införda anordningen, hvarigenom

vaktbetjänte, som vid postverket få sig anförtrodda vissa mera maktpåliggande

göromål, beredts ersättning i form af arfvoden om 240 å

180 kronor om året. Antalet dylika s. k. förste postbetjänte uppgår för närvarande

till 431 eller mer än fjärdedelen af hela antalet vaktbetjänte.

Jämnställer man statsskulden, som ombesörjer spårväxling, och den

vanliga postbetjänten, synes man med hänsyn till beskaffenheten af hvarderas

arbete och därmed förenade ansvar ej begå alltför stor orättvisa

mot den senare. Äfven de ordinarie telegrafbetjänte och postbetjänte

synas kunna lämpligen med hvarandra likställas.

Jag har gjort mig underrättad om de lönesatser, som lära komma

att föreslås af jämvägslöneregleringskommittén och de för omorganisationen

vid telegrafverket tillkallade sakkunniga, och äro desamma, såvidt

jag nu kunnat bedöma, i allmänhet lämpligen utmätta.

Med ledning jämväl af mig sålunda meddelade upplysningar har jag

upprättat ett nytt förslag till lönestat för postbetjänte, hvarvid jag, så

långt ske kunnat, afpassat begynnelselönerna på sådant sätt, att de äro

jämförbara med de löner, som, på sätt nämnts, torde blifva föreslagna

för motsvarande betjänte vid de andra verken. Härvid har jag gifvetvis

tagit hänsyn till att betjänte vid järnväg och telegraf åtnjuta antingen

bostad in natura eller hyresersättning.

Slutaflöningen har jag dock ansett böra sättas högre för postbetjänte

i betraktande af deras jämförelsevis sämre befordringsutsikter.

Enligt detta mitt förslag skulle begynnelselönen blifva i l:a lönegraden

1,200 kronor, i 2:a 1,140 kronor, i 3:e 1,080 kronor och i 4:de

1,020 kronor. Härtill skulle komma fyra ålderstillägg, hvartdera med

tre års mellanrum och utgående efter något stigande skala, på sätt

närmare framgår af nedanstående tabeller.

Aflöningsbeloppen skulle utgöra:

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 125.

Lön.

Tjänst-

görings-

penningar.

Tjänstgöringspenningama kunna höjas efter

!

3 är

med

6 År

med

9 År

med

12 är

med

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

i l:a graden .......................

800

400

120

120

150

150

i 2:a »

800

340

00

120

150

150

i 3:e »

800

280

00

60

120

150

i 4:e »

800 <

220 i

60

00 j

120

120

Huru denna aflöningsstat skulle verka i de skilda lönegraderna för

betjänte af olika tjänsteålder, framgår af följande tabell:

Tjiinst-

görings-

penningar.

Summa

begynnelse-

aflöning.

Med ålderstilläg

g

Lön.

efter

3 År

efter

6 År

efter

9 År

efter 12 År

(=slut- afiöning)

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

l:a graden............

800

400

1,200

1,320

1,440

1,590

1.740 :

2:a »

800

340

1,140

1,200

1,320

1.470

1,620 !

3:e >»

...........

800

280

1,080

1,140

1,200

1,320

1,740 i

4:e » ............

800

220

1,020

1,080

1,140

1,260

1,380

Denna nya aflöningsstat innebär:

1

för den som

nu tillhör

och placeras

i den nya

en förhöjning

i

i begynnelse- j och i slut- aflöning af 1 aflöning af

l:a graden

l:a graden

20 %

24,3 %

1 :a »

2:a »

14 »

15,7 ..

2:a »

2: a »

20 »

29,8 »

2:a »

3:e »

13 j 7 »

17,7 . I

3:e »

3:e »

20 »

22,5 »

3:e

4:e »

13,3 »

15 »

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 125.

17

I medeltal skulle denna lönestat sålunda innebära en förhöjning i

begynnelseaflöning af 16,8 % och i slutaflöning 20,8 %.

Detta är, livad beträffar begynnelselönen, något högre än hvad

som skulle betingas af en ren matematisk jämförelse mellan, å ena

sidan, stegringen i lefnadsomkostnader under tiden 1889—1906 samt,

å andra sidan, den förbättring i löneförmåner postbetjäntkåren, såsom

enhet betraktad, under denna tid vunnit. Tager man åter i betraktande

den grupp af betjänte, som hänföres till brefbärare och vaktmästare,

torde ökningen vara något lägre än som skulle påkallas af berörda

förhållande. Detta har föranledts af min ofvan motiverade önskan att

hålla begynnelselönen jämförelsevis låg, under det jag åter ansett slutaflöningen

böra blifva väsentligt högre än nu är fallet med hänsyn till

de stegrade lefnadsomkostnaderna, den högre allmänna lefnadsnivån och

de jämförelsevis klena befordringsmöjligheterna.

Hvad angår förhållandet mellan lönesatserna i l:a och i 2:a lönegraden,

äro dessa, såsom man finner, både i afseende å begynnelseoch

slutaflöning omkring 10 % högre i den förra än i den senare, en

proportion, som jag anser ganska tillfredsställande.

Beträffande sedermera lönesatserna i 3:e och 4:e lönegraderna är

ju svårt att här angifva några fullt exakta jämförelsepunkter. Proportionerna

hafva emellertid satts med ledning af uppgifter, som jag erhållit

från förut omnämnda kommitterade, hvilka varit i tillfälle att bearbeta

ett rikt statistiskt material.»

Den utredning föredragande departementschefen i denna fråga förebragt,

synes utskottet gifva vid handen, att den löneförhöjning det

kung!, förslaget innefattar är med hänsyn till den höjda pris- och lefnadsnivån

riktigt afvägd. Jämväl till de klasser af statstjänare, med

hvilka postbetjänte kunna närmast jämföras i fråga om utbildning för

arbetet samt det därmed förenade ansvar, har behörig hänsyn tagits.

I detta hänseende har utskottet dessutom särskildt uppmärksammat

hvad departementschefen anfört till si atsrådsprotokollet vid föredragning

af det förslag till aflöningsreglemente för befättningshafvare vid statens

järnvägar, livilket genom propositionen n:o 164 blifvit förelagd Riksdagens

pröfning. Efter att hafva framhållit, att vid öfvervägande af

frågan om aflöning för befattningshafvare af den lägsta graden vid statens

järnvägar hänsyn borde tagas till de lönevillkor, som beträffande

motsvarande personal vid posten och telegrafen ifrågasatts uti de nu

föreliggande löneregleringsförslagen för denna personal, yttrar departementschefen:

»Om också i fråga om tjänstgörings- och befordringsförBih.

till Ilihsd. Prof. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 83 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 125.

hållanden en del olikheter famna påvisas mellan omförmälda befattningshafvare

inom de olika verken, hvilka olikheter kunna betinga vissa modifikationer

i aflöningsförhållanden m. m., synes mig dock i stort sedt

en jämförelse dem emellan ur förenämnda synpunkt vara berättigad.

Vid en dylik jämförelse torde exempelvis en stationskarl i Stockholm

böra likställas med en postbetjänt af l:a lönegraden utan särskildt arfvode

samt med ett stationsbiträde vid telegrafverket med 30 procents

inkvartering. Vidare synes en stationskarl å en ort, där ersättning för

bostad och bränsle skulle utgöra 20 procent af arfvodet, kunna jämställas

med postbetjänt af 4:e lönegraden utan särskildt arfvode och med stationsbiträde

med 15 procents inkvartering.

Hvad angår inkvarteringen för befattningshafvare tillhörande stationskarlsgruppen

torde, då enligt det föreliggande förslaget större delen af

dem skulle erhålla bostad in natura jämte vedbrand, värdet häraf böra

beräknas. Enligt utredningen i kommittéförslaget kan detta uppskattas

i Stockholm till 400 kronor samt å ort med 20 procents hyresbidrag

till i medeltal 175 kronor.

Då beklädnadsförmån till ungefär samma värde skulle tillkomma

samtliga ofvannämnda befattningshafvare, kan man vid en sammanställning

i förevarande afseende bortse från densamma.

För åskådliggörande af resultatet af en enligt förenämnda grunder

gjord jämförelse mellan den af mig nu föreslagna aflöning för stationskarlsgruppen,

å ena, samt de lönesatser, som förekomma i förslagen till

lönereglering för omförmälda befattningshafvare vid post- och telegrafverken,

å andra sidan, har jag låtit upprätta följande tablå.

Telegrafverket.

Erforderliga

tjänstår för

högsta

arfvodes

erhållande.

Aflöning.

Inkvartering.

Summa.

f lägst

Stationsbiträde med 80 % inkvarterings

—

840

252

1,092

(högst

12

1,260

378

1,638

Stationsbiträde med 15 % inkvartering!

—

840

126

966

[ högst

12

1,260

189

1,449

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 125.

19

Postverket.

Erforderliga

tjänstår för

högsta

Aflöning.

Summa.

arfvodes

erhållande.

f lägst

1,200

1,200

Postbetjänt af l:a lönegraden utan särskildt arfvodejkg

12

1,740

1,740

flägst

_

1,020

1,020

Postbetjänt af 4:e lönegraden utan särskildt arfvQdoj^^

12

1,380

1,380

Statens järnvägar.

Er- forderliga

tj anstår

för högsta

arfvodes

erhål-

Arfvode.

Bostad

in natura

jämte

vedbrand

värderad

till

Orts-

tillägg.

Summa.

lande.

f lägst..............

780

400

60

1,240

Stationskarl i Stockholm........

[högst..............

12

1,080

400

60

1,540

Stationskarl å ort med 20 procent

[ lägst..............

—

780

175

—

955

inkvartering.......................

[högst..............

12

1,080

175

—

1,255

Hvad till eu början angår jämförelsen med postbetjänte, inhämtas

af ofvanstående tablå, att postbetjänten i Stockholm har 40 kronor

mindre i begynnelseaflöning men 200 kronor mer i slutaflöning än

stationskarlen. Postbetjänten af 4:e lönegraden åter har 65 kronor

mer i begynnelseaflöning samt 125 kronor mer i slutaflöning än stationskarlen

å eu ort med 20 procents hyresersättning.

Vidkommande särskilt slutaflöningen, därvid postbetjänten skulle

komma att ligga icke obetydligt öfver stationskarlen, anser jag skillnaden

härutinnan väl motiverad genom de bättre befordringsutsikter,

som stå särskildt stationskarlarna till buds, om än postbetjänte äga

utsikt att genom erhållande af särskildt arfvode om 240 å 180 kronor

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 125.

om året vinna någon förhöjning i det ordinarie arfvodet. Antalet dylika

s. k. förste postbetjänte uppgår för närvarande till 531 eller en

tredjedel af hela antalet postvaktbetjänte.

Beträffande å andra sidan stationskarlarnas befordringsmöjligheter

må . framhållas, att från denna klass rekryteras för närvarande såväl

stationskarlsförmännen som trafikafdelningens tågpersonal och i viss mån

äfven kontorsbiträdena. Enligt 1906 års arfvodesstat finnas 2,814 stationskarlar,

under det att antalet befattningshafvare inom öfriga ofvannämnda

grupper med undantag af kontorsbiträden utgör sammanlagd t

1,072. En ytterligare befordringsutsikt beredes stationskarlarna därutinnan,

att de genom stationskarlsförmans- och kontorsbiträdesgraderna

kunna avancera till stationsmästarbefattning. Antalet stationsmästarbefattningar

utgör enligt 1906 års arfvodestat 244.

Härtill kommer, att till följd af ett utaf kommittén framlagdt förslag

om ökning af stationskarlsförmännens antal, hvilket förslag jag

anser mig böra understödja, befordringsmöjligh eterna för stationskarlarna

skulle blifva ännu bättre än för närvarande.

Hvad angår öfriga befattningshafvare vid statens järnvägar, tillhörande

ifrågavarande grupp, äro de visserligen icke i'' befordringsafseende

lika gynnsamt ställda som stationskarlarna, men äfven för dem,

särskildt maskinafdelningens personal, skulle det föreliggande löneförslaget,

som jämväl innefattar inrättande af nya tjänster vid nämnda

afdelning medföra, att befordringsförhållandena icke blifva ofördelaktiga.

I fråga om jämförelsen med postbetjänte tillåter jag mig slutligen

erinra, att den för dem föreslagna lönestaten innebär i medeltal en förhöjning

i begynnelseaflöning af 16,8 procent och i slutaflöning 20,8

procent.

För en stationskarl i Stockholm medför, såsom ofvan nämnts, det

föreliggande _ löneförslaget en höjning i begynnelseaflöning af cirka 23

procent och i slutaflöning af cirka 31 procent. För banvakterna, som i

regeln icke åtnjuta tilläggsarfvode och som dessutom hafva en löneklass

mindre i. slutaflöning, ställer sig förhållandet i berörda afseende ännu

fördelaktigare.

Hvad härefter angår jämförelsen med stationsbiträdena vid telegrafverket

framgår af tablån, att en dylik befattningshafvare med 30

procents inkvartering skulle erhålla 148 kronor mindre i begynnelseaflöning

men däremot 98 kronor mera i slutaflöning än stationskarlen

i Stockholm. För ett stationsbiträde med 15 procents inkvartering åter

skulle begynnelseaflöningen blifva 11 kronor högre samt slutaflöningen

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Statsutskottets Jjtlåtande N:o 125.

194 kronor högre än för stationskarlen å en ort, där hyresersättning

skulle utgå med 20 procent.»

Vid öfvervägande af hvad sålunda förekommit och da utskottet i

nu ifrågavarande hänseende tillstyrkt godkännande af aflöningsförslaget

för telegrafverket, har utskottet funnit sig böra hemställa om afslag a

herrar Helimans och Thylanders m. fl., motioner, men bifall till Kung].

Maj:ts förslag.

Höjning af anslaget till ålderstillägg.

Härutinnan yttrar departementschefen (sid. 65) följande:

»Förslagsanslaget till ålderstillägg har för hvartdera af åren 1906

och 1907 fastställts till 650,000 kronor.

För år 1908 syntes, enligt hvad generalpoststyrelsen meddelat,

ålderstillägg till postverkets tjänstemän och betjänte komma att utgå

med följande belopp, nämligen till:

tjänstemän och betjänte hos generalpoststyrelsen ............ kr.

postförvaltare ......................................................... 5)

kontrollörer och postexpeditörer................................ »

postbetjänte .......................................... ^

21,000

152,800

301,600

326,000

Summa kronor 801,400

Då med 1898 års ingång tillkommit till förut befintligt antal 75

postexpeditörer och 150 postbetjänte samt med 1903 års ingång 250

postexpeditörer och 200 postbetjänte, och då rätt till ålderstillägg inträdde

till det första efter 5 och till det andra efter 10 års tjänstgöring,

måste gifvetvis ökningen å anslaget för år 1908 blifva afsevärd.

Generalpoststyrelsen ansåge sålunda, att anslaget i fråga borde

för sistnämnda år sättas till förslagsvis 800,000 kronor, hvilket innebure

en förhöjning i senast fastställda anslag af 150,000 kronor.

Generalpoststyrelsen har beräknat ålderstilläggen till postbetjänte

för år 1908 till 326,000 kronor.

Därest det af mig förordade förslaget till reglering af betjäntes

löneförhållanden skulle vinna gillande, påkallar detta ökadt anslag till

ålderstillägg.

Fn approximativ beräkning bär gifvit följande resultat.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 125.

l:a

lönegraden: 97

å kronor

120

—

kronor

11,640

66

»

240

—

»

15,840

56

»

390

:-

»

21,840

154

»

540

■-

»

83,160

2:a

lönegraden: 79

»

60

=

»

4,740

53

»

180

»

9,540

45

»

330

»

14,850

124

»

480

=

»

59,520

3:e

lönegraden: 142

»

60

=

»

8,520

41

»

120

=

»

4,920

56

»

240

=

»

13,440

166

»

390

—

»

64,740

4:e

lönegraden: 89

»

60

=

»

5,340

27

»

120

=

»

3,240

36

»

240

- ■

»

8,640

91

»

360

=

»

32,760

Summa kronor 362,730.

Ålderstillägg för år 1908 till tjänstemän och betjänte skulle sålunda

komma att utgå med följande belopp, nämligen till

tjänstemän och betjänte hos generalpoststyrelsen

postförvaltare ....................................................................

kontrollörer och postexpeditörer ................................

postbetjänte .....................................................................

kr. 21,000

•» 152,800

» 301,600

)) 362,730

Summa kronor 838,130

Anslaget torde därför för år 1908 förslagsvis böra fastställas till

840,000 kronor, hvilket innebär en förhöjning i senast bestämda anslag1

af 190,000 kronor.»

Herr A. Thylander m. fl. hafva uti ofvanomförmälda motion, såsom en

följd af det förändrade sätt för aflöningarnes utgående som ett bifall

till motionärernas förslag till lönereglering skulle medföra, hemställt,

att anslaget till ålderstillägg för postbetjänte måtte minskas med 36,730

kronor från af Kungl. Maj:t äskade 362,730 till 326,000 kronor, hvarigenom

således förslagsanslaget till ålderstillägg skulle utmynna i en

slutsumma af 801,400 kronor.

Utskottet, som tillstyrker bifall till Kungl. Maj:ts förslag till reglering

af betjäntes löneförhållanden samt afslag å herr A. Thylanders med

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 125. *5

fleres motion, har intet att erinra mot departementschefens förestående

beräkning af anslaget till ålderstillägg.

Anslaget till arfvode» åt extra postbetjänte och till hushyresersättning

för eu del hetj Kute.

Härom yttrar departementschefen (sid. 67) följande:

»Hvad förslagsanslaget till arfvoden åt extra postbetjänte och till hushyresbidrag

för en del postbetjänte angår, har generalpoststyrelsen i fråga

om arfvodena till extra postbetjänte erinrat, att enligt § 16 i aflöningreglementet

för tjänstemän och betjänte vid postverket, den 6 juni 19

grunderna för aflöningen till den extra personalen vid postverket bestämmas

af Kungl. Maj:t på förslag af generalpoststyrelsen.

Beträffande extra postbetjänte vid postverkets distrikts- och lokalförvaltningar

har Kungl. Maj:t i nådiga brefvet den 19 december 1902

funnit godt förordna, att dessa postbetjänte skola, hvad aflöningen

beträffar, vara fördelade i tre klasser sålunda, att till första klassen

med årsarfvode af 850 kronor hänföras hufvudsakligen extra postbetjänte

vid kontoren i Stockholm, Göteborg och Malmö äfvensom vid järnyagsposten

tjänstgörande, å någon af dessa orter stationerade extia betjänte,

till andra klassen med årsarfvode af 800 kronor extra postbetjänte, som

äro stationerade norr om Dalälfven, eller på grund af särskilda omständigheter

böra med dessa postbetjänte i aflöningsvillkor likställas,

samt till tredje klassen med årsarfvode af 750 kronor öfnga extra postbetjänte

vid postverkets distrikts- och lokalförvaltningar, hvarförutom

till extra postbetjänte, som tjänstgöra å järnvägs- eller ångbåtslinjer,

må utgå traktamente i enlighet med hvad i sådant hänseende är eller

kan varda särskild! stadgadt.

Beträffande den ordinarie postbetjäntpersonalen har generalpoststyrelsen

på anförda skäl här ofvan föreslagit, dels att aflöningsgraderna

måtte ökas från tre till fyra, dels ock att aflöningsbeloppen måtte forhöjas.

, . .... , , . c o

Men samma skäl talade ock enligt styrelsens mening for att i fråga

om den extra postbetjäntpersonalen arfvodesklasserna ökades från tre

till fyra samt att arfvodesbeloppen höjdes.

I fråga om arfvodesbeloppen har generalpoststyrelsen tänkt sig,

att de skulle komma att utgöra, i l:a arfvodesklassen 1,080 kronor, i

2-a 1 020 kronor, i 3:e 960 kronor och i 4:e 900 kronor, medan post
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Statsutskottets Utlåtande N:o 125.

betjente i sin ofvanberörda petition anhållit om resp. 1,200, 1,100

1.000 och 900 kronor. ’

Rörande fördelningen af extra postbetjänte mellan de olika arfvodesklasserna

borde, enligt generalpoststyrelsens förmenande, följas

samma priciper, som, enligt hvad generalpoststyrelsen föreslagit, skulle

komma att tillämpas, då frågan gällde den ordinarie personalen.

Extra postbetjänt skulle sålunda placeras i arfvodesklass, motsvarande

den aflöningsgrad, enligt hvilken å samma ort stationerad ordinarie

postbetjänt uppbure aflöning.

Generalpoststyrelsen har erinrat, att ifrågavarande anslag, hvilket för

år 1905 satts till............................................................ kronor 530,000: —

och för år 1906 till ............................................................ » 630,000: —

blifvit, med hänsyn därtill att uti förslaget till stater

för 1907 hemställts, att 200 extra postbetjänte

måtte öfverflyttas på ordinarie stat, för

år 1907 sänkt till......................................................... » 560,000: —

Utgifterna å anslaget hade under år 1905 uppgått i rundt tal till

576.700 kronor samt syntes, med ledning af förhållandena under 1906

års tre första kvartal komma för hela år 1906 att uppgå till omkring

657.000 kronor, däruti inberäknad den arfvodesförhöjning med 10 procent

af för år 1906 till ifrågavarande betjänte utgående arfvoden, hvilken

Kungl. Maj:t, i likhet med hvad som skett för åren 1902—1905, genom

törutberörda nådiga bref den 29 november 1906 för sistnämnda år

medgifvit.

För år 1905 hade denna arfvodesförhöjning uppgått till omkring

45.700 kronor.

Antalet extra postbetjänte kunde vid 1906 års utgång beräknas

till 760. Med ingången af 1907 skulle emellertid 200 extra postbetjänte

öfverflyttas på ordinarie stat, men då under samma år antagligen

komme att nyantagas 125 extra postbetjänte, skulle antalet vid 1907

års slut komma att utgöra 685. Därest generalpoststyrelsens nu framställda

förslag om öfverflyttande med 1908 års ingång af 100 extra

postbetjänte på ordinarie stat vunne bifall, skulle vid sistnänmnda tidpunkt

återstå 585 extra postbetjänte. Med den vanliga årliga ökningen

af omkring 125 skulle antalet extra postbetjänte kunna för år 1908 beräknas

till 710 eller i rundt tal till 700.

Med de nu från 1908 års början föreslagna förhöjda arfvodena —

l:a arfvodesklassen 1,080 kronor, 2:a arfvodesklassen 1,020 kronor, 3:e

arfvodesklassen 960 kronor, 4:e arfvodesklassen 900 kronor — samt

s. 25 Kontrollera mot PDF

/

Statsutskottets Utlåtande N:o 125. 25

med iakttagande åt'' samma principer rörande fördelningen af extra

postbetjänte mellan de ifrågasatta 4 arfvodesklasserna, som, enligt hvad

här ofvan föreslagits, skalle komma att följas beträffande den ordinarie

betjäntpersonalens fördelning mellan de 4 lönegraderna, skulle i medeltal

på en hvar extra postbetjänt komma ett arfvode af omkring 1,000

kronor. Enligt dessa grunder för aflöningen till den extra postbetjäntpersonalen

skulle, då med sistnämnda högre arfvoden hittills utgående

arfvodesförhöjning af 10 procent icke borde ifrågakomma, anslaget för år

1908 kunna sättas till förslagsvis 700,000 kronor.

Såsom ofvan nämnts, hade anslaget i senast fastställda stat satts

till 560,000 kronor.

För år 1908 syntes anslaget icke kunna sättas lägre än till 700,000

kronor, till hvilket belopp generalpoststyrelsen sålunda hemställde att

anslaget måtte fastställas. *

Detta innebure eu förhöjning af 140,000 kronor.

Därest en lönereglering för de ordinarie betjänte kommer att träda

i tillämpning från och med ingången af år 1908, torde en förhöjning

af de extra betjäntes aflöning böra äga rum. Huru stor denna förhöjning

kan komma att blifva, lärer väl blifva beroende på utgången af den

ordinarie kårens lönefråga. Emellertid har jag för närvarande icke anledning

att ifrågasätta någon ändring i generalpoststyrelsens förslag

beträffande förslagsanslagets belopp.»

(Tfskottet bär intet att erinra mot denna beräkning.

Anslaget till traktamenten för postbetjänte.

Af statsrådsprotokollet inhämtas följande (sid. 76 och följande.)

Detta anslag, som för 1906 satts till förslagsvis kronor 270,000: —

har i staten för år 1907 bestämts till förslagsvis ...... » 310,000:

Generalpoststyrelsen har meddelat, att utgifterna

å anslaget år 1905 uppgått i rundt tal till ...... » 261,500: —

samt kunna år 1906 med ledning af förhållandena

under årets tre första kvartal anses komma att uppgå

till............................................................ ............................... >> 296,000:-

Af ifrågavarande anslag bestriddes kostnaderna för traktamenten

till postbetjänte, tjänstgörande å järnvägs-, landsvägs- och ångbutslinjer,

liärbärgesersättning åt dem bland nämnda betjänte, livilka vid öfverliggning

icke hade att tillgå af postverket anordnad ötVerliggningslokal,

Itili. till Biksil. Prut. 1907. i Smid. ! A/d SÖ hlil/t. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 125.

ersättning till vikarier under kostnadsfri ledighet högst 15 dagar årligen

för de ordinarie betjänte, som ansåges höra komma i åtnjutande af någon

hvilotid, ersättning till vikarier under periodiskt återkommande sabbatsledighet

för den fast anställda postbetjäntpersonalen samt tillfällig förstärkning

af postbetjäntpersonalen i förekommande fall.

Medel för beredande af kostnadsfri ledighet åt postbetjänte hade

första gången anvisats vid 1895 års riksdag. '' Det belopp, som generalpoststyrelsen

då erhållit rättighet att af förevarande anslag för ändamålet

disponera, hade dock ej tilltagits större än att, enligt hvad styrelsen upplyst,

endast omkring 33 procent af postbetjänte kunde komma i åtnjutande

af förmånen. Beloppet hade sedermera successiv^ höjts, senast vid 1906

ars riksdag. Styrelsen har meddelat, att för år 1907 kunde disponeras

35,000 kronor, och att af de 1,600 postbetjänte, som vore i 1907 års

stat upptagna, borde 1,000 eller *-60 procent kunna erhålla kostnadsfri

ledighet.

yid sist nämnda riksdag har förekommit en motion om beloppets

ytterligare höjande, så att förmånen skulle kunna komma samtliga ordinarie

postbetjänte till del. Denna motion bifölls af Andra Kammaren

men af slogs af den Första, och den gemensamma voteringen utföll i

enlighet med Första Kammarens beslut.

Under förutsättning att de ordinarie postbetjäntes antal för år 1908

ökas till 1,700, skulle det således blifva 700 postbetjänte, som ej kunde

erhålla kostnadsfri ledighet.

Generalpoststyrelsen har emellertid framhållit, att tiden väl nu vore

inne att utsträcka förmånen af viss tids kostnadsfri ledighet till samtliga

ordinarie postbetjänte. Skälen för att förmånen borde vara allmän har

styrelsen redan framhållit i sitt underdåniga förslag till postverkets stater

lör år 1905, hvilket förslag i denna del ock blifvit af Kungl. Maj:t

upptaget och förelagdt Riksdagen. Styrelsen har emellertid nu erinrat,

att ledighet verkligen behöfves, att förmånen af kostnadsfri sådan högt

uppskattas och efterlängtas af personalen och att dylik ledighet åtnjutits

alltsedan början af 1870-talet af statsbanornas alla betjänte.

Generalpoststyrelsen har därför nu ansett sig böra hos Kungl. Maj:t

hemställa, att styrelsen måtte sättas i tillfälle att med 1908 års ingång

kunna bereda postverkets samtliga ordinarie betjänte kostnadsfri ledighet

af högst 15 dagar om året, i den man sådant utan hinder för göromålens

behöriga gång kunde ske. Och skulle detta, under förutsättning

att med 1908 års ingång de ordinarie postbetjäntes antal höjdes till

1,700, erfordra, att det belopp, som Unge för beredande af kostnadsfri

ledighet användas, höjdes med 24,000 kronor eller till 59,000 kronor.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 125.

27

Till det för år 1906 beräknade beloppet ................. kr. 296,000: —

bär styrelsen ansett böra läggas

dels den normala ökningen för åren 1907 och 1908,

hvilken, då ökningen från 1905 till 1906 syntes komma

att uppgå till omkring 34,000 kronor, enligt hvad styrelsen

hölle före, ej torde kunna sättas lägre än till...... » 60,000: —

dels ökadt anslag för beredande af kostnadsfri ledighet

åt samtliga ordinarie postbetjänte .......................... » 24,000: —

Den därigenom erhållna summan ............................ kr. 380,000: —

utgjorde sålunda det belopp, hvartill generalpoststyrelsen ansåge, att

förevarande anslag borde för år 1908 förslagsvis upptagas. I förhållande

till anslagets belopp för år 1907 innebure detta en förhöjning af

70.000 kronor.

Härom yttrar departementschefen:

De,t synes mig vara med billighet öfverensstämmande, att åtminstone

största delen af den ordinarie betjäntkåren beredes kostnadsfri

ledighet under någon kortare tid hvarje år, och en förhöjning i det för

sådant ändamål afsedda anslaget betingas redan af den omständigheten,

att kårens antal ökas. Att emellertid nu medgifva sådan ledighet åt

postverkets samtliga ordinarie betjänte lärer dock icke böra ifrågasättas.

De yngsta, som varit anställda jämförelsevis kort tid i statens tjänst,

synas mig icke rättvisligen böra kunna göra anspråk därpå. Med hänsyn

jämväl till den ståndpunkt, Riksdagen tidigare intagit i denna fråga,

anser jag anslaget lämpligen böra begränsas därhän, att omkring 75

procent af antalet ordinarie betjänte kunna medgifvas förmånen af semester.

Detta skulle kräfva en ökning af anslagets nuvarande belopp med

10.000 kronor eller från 35,000 kronor till 45,000 kronor.

Till det för år 1906 beräknade beloppet af anslaget till traktamenten

för postbetjänte .......................................................................... kr. 296,000: —

torde sålunda böra läggas

dels den af generalpoststyrelsen angifua ordinarie

ökningen........................................................................................ » 60,000: —

dels ökadt anslag för beredande af kostnadsfri ledighet

åt ordinarie postbetjänte ........................................... » 10,000: —

Summa kr. 366,000: —

till hvilket belopp jag hemställer, att anslaget för år 1908 förslagsvis

upptages. Detta innebär en förhöjning i anslaget för föregående år af

56,000 kr.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 125.

Uti sin ofvan omförmälda motion n:o 37 har herr D. Persson i Tallberg

hemställt, att Riksdagen måtte, för beredande af kostnadsfri ledighet

åt alla ordinarie postbetjänte, höja det i poststaten förekommande

anslaget till traktamenten för postbetjänte från af Knngl.

Maj:t föreslaget belopp 366,000 kronor med 14,000 kronor till 380,000

kronor.

Till stöd härför har motionären anfört, att billighet och rättvisa

kräfde, att samtlige ordinarie postbetjänte måtte beredas förmånen af

kostnadsfri ledighet under 15 dagar om året.

Gener alpoststyrelsens cirkulär af den 26 januari 1904 föreskrifver,

bland annat, att den vid postkontoren anställda personal borde beredas

ledighet hvarannan sabbatsdag, att de vid järn vägsposten anställda funktionärer,

som icke åtnjöte regelbundet återkommande ledighet å stationsorten

24 timmar i följd, borde befrias från tjänstgöring hvar fjärde söndag,

samt att ledighet hvar annan eller hvar tredje söndag borde tillkomma

de landsvägspostiljoner, som icke hade någon dag fullständigt

ledig, allt dock under förutsättning, att sådan ledighet pröfvades kunna

medgifvas utan hinder för göromålens gång och utan att allmänhetens

berättigade kraf på betjänande åsidosattes samt utan att postverket

åsamkades alltför stora utgifter.

Då af det ofvan anförda emellertid framgår, att postbetjäntes rätt

till sabbatsledighet är temligen kringskuren, anser sig utskottet böra

förorda bifall till den höjning af anslaget till traktamenten för postbetjänte,

som af motionären föreslagits.

Ändring i § 3 i aflöningsreglementet.

Under åberopande af hvad som finnes i statsrådsprotokollet anfördt

och med erinran att, därest den föreslagna pensionslagen vunne godkännande,

hvad som i aflöningsreglementet för tjänstemän och betjänte

vid postverket funnes stadgadt om rätt till pension och om skyldighet

att vid viss ålder afgå från befattning bör ur reglementet utgå, har

Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen

Ro) att godkänna, att § 3 i aflöningsreglementet för tjänstemän

och betjänte vid postverket den 6 juni 1902 må för tiden från och med

år 1908 gifvas följande ändrade lydelse:

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande ''N:o 125.

29

»§ 3.

För åtnjutande af den i stat uppförda aflöning och''därtill hörande

förhöjning efter viss tids fortsatt innehafvande af befattning galla följande

allmänna bestämmelser:

för tjänstemän och lietjiinte i generalimststyrelsen:

att tjänsteman eller betjänt skall vara underkastad den vidsträcktare

tjänstgöringskyldighet, eller jämkning i åligganden, som vid eu möjligen

inträdande förändrad organisation af styrelsen eller dess särskilda aideniua-ar

eller eljest i allmänhet kan varda stadgad, samt i sådant (hänseende

vara förpliktad att, med bibehållande af den tjänstegrad och aflöning

han innehar, efter förändrad arbetsordning skota de med befattningen

förenade göromål; _ _ .... , . ,

att med befattning i styrelsen icke må förenas annan tjänst a livets,

Riksdagens eller kommuns'' stat, ej heller annan tjänstebefattning, med

mindre den befinnes icke vara hinderlig för fullgörandet af tjanstgo
1

ng att tjänsteman i lägsta lönegraden är skyldig att hos styrelsen tjänstgöra

å den särskilda befattning inom graden, där styrelsen, till befordrande

af arbetets oafbrutna gång, finner honom lämplig och behöflig,

att tjänstgöringspenningar fä uppbäras endast för den tid, befattnings

innehafvare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men skola

för den tid, han eljest varit från tjänstgöring befriad, utgå till den, som

uppehållit befattningen; . . . x . .... .... ..

att den, som af sjukdom hindras att sm befattning förrätta, ägor

uppbära hela lönen, .män att den, som undfår ledighet för svag halsas

vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag, eller tran

tjänstgöring i behörig ordning afstänges, eller eljest ar lagligen foihindrad

att befattningen skota, kan förpliktas att under ledigheten utöfver

sina tjänstgöringspenningar afstå så mycket af lönen som för

befattningens uppehållande erfordras eller eljest prof vas skäligt,

att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras till följd åt tjänsteresor

eller för beredande af semester, tjänsteman af lägre grad skall

vara skyldig att, om han förordnas till högre befattning i styrelsen,

densamma, emot åtnjutande i förstnämnda fall af de för befattningen

anslagna tjänstgöringspenningar, men eljest af däremot svarande belopp

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Statsutskottets Utlåtande Avo 125.

i stallet för egna tjänstgöringspenningar, bestrida, dock ej längre än

sammantaga tre månader under ett och samma kalenderår;''

att emellertid, därest byråchef till följd af tjänsteresa eller för handaggnmg

af särskilda ärenden är under allenast några få dagar hindrad

att sköta sin befattning, tjänsteman af lägre grad skall vara pliktig; att

utan särskild ersättning sköta de till byråchefsbefattningen hörande

löpande göromål;

att, därest förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande

åt befattning i samma lönegrad är i stat medgifven, tidpunkten

for törsta höjningen bestämmes att inträda efter fem år, under

villkor att innehafva^ under mera än fyra femtedelar af den tjänstoad,

som erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med godt vitsord

bestridt sin egen eller, På 8''nmd af förordnande, annan statens tjänst,

dock att härvid icke må föras honom till last den tid han åtnjutit

semester, och

för andra förhöjningen, om sådan äger rum, efter ytterligare fem

ar, pa samma villkor,

„ imdei iakttagande, hvad såväl den ena som den andra förhöjningen

angar, däraf, att den högre aflöningen ej får tillträdas förr '' än vid

början af kalenderåret näst efter det, hvarunder den stadgade tjänstealdern

blifvit uppnådd; börande löntagaren därvid tillgodoräknas den

tid, som före den nya afiöningsstatens trädande i kraft förflutit från

hans tillträde till befattningen, vare sig på grund af fullmakt eller konstitutorial

;

för tjänstemän och betjänte vid distikts- och lokalförvaltningarna:

. att tjänsteman eller betjänt skall vara underkastad icke allenast den

utvidgade eller förändrade tjänstgöring, utan ock — med undantag för

postdirektör — den förflyttning till annan tjänstgöringsort, som kan

varda honom i behörig ordning ålagd;

att med befattning af ifrågavarande slag icke må förenas annan

tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat, ej heller annan tjänstebefattning,

med mindre den befinnes icke vara hinderlig för fullgörandet

af tjänstgöringen i verket;

att tjänstgöringspenningar, provision och sportler få uppbäras

endast for den tid, befattnings innehafvare verkligen tjänstgjort eller

åtnjutit semester eller — beträffande vaktbetjänt — sådan kostnadsfri

ledighet, som i § 5 omförmäles, men skola för den tid, tjänsteinnehaf
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 125.

31

varen eljest varit från tjänstgöring befriad, utgå till den, soni uppehållit

befattningen;

att, därest ledighet på grund af sjukdom åtnjutes under högst tre

månader af ett och samma kalenderår, den tjänstledige äger uppbära

hela lönen eller i de fall, där aflöningen är fördelad i arfvode och tjänstgöringspenningar,

hela arfvodet, men att under ledighet, som på grund

af sjukdom åtnjutes utöfver nämnda tid, det ankommer på styrelsen att

bestämma, huruvida, jämte tjänstgöringspenningar, provision och sportler,

äfven någon del af lönen eller arfvodet, dock ej mera än tredjedelen

däraf, bör af den tjänstledige afstås;

att under ledighet, som åtnjutes för svag hälsas vårdande, enskilda

angelägenheter eller särskilda uppdrag, under afstängning från tjänstgöring

eller under eljest förekommande lagligt tjänsteförhinder, den tjänstledige

kan af styrelsen förpliktas att, utöfver tjänstgöringspenningar,

provision och sportler, afstå så mycket af lönen eller arfvodet, som för

befattningens uppehållande erfordras eller eljest pröfvas skäligt;

att, därest emellertid tjänsteman eller betjänt, i följd af kroppsskada

ådragen under tjänsteutöfning, blifvit tills vidare oförmögen till tjänstgöring,

må, såsom u ndantåg från hvad ofvan är stadgadt, aflöningen å

stat kunna, efter styrelsens bepröfvande, till honom utgå oafkortad under

högst sex månader; ankommande däremot på pröfning af Kung!. Maj:t,

till huru stor del aflöning kan böra till den skadade utgå efter omförmälda

tid af sex månader;

att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras för beredande af semester,

tjänsteman af lägre grad skall vara skyldig att, om lian förordnas

till högre befattning vid distrikts- eller lokalförvaltning, densamma

bestrida, dock ej längre tid än sammanlagdt tre månader under

ett och samma kalenderår; ägande han, om förordnandet erfordras till

följd af sjukdomsförfall, åtnjuta, i stället för egna tjänstgöringspenningar,

de med den tjänstlediges befattning förenade tjänstgöringspenningar,

men, då förordnandet erfordras för beredande af semester, allenast

den honom eljest tillkommande aflöning;

att, i fråga om rätt till förhöjning i aflöningen efter viss tids fortsatt

innehafvande af tjänst, tjänstemännen skola anses tillhöra följande

fem grupper, nämligen:

första gruppen-, postdirektörer;

andra gruppen: postmästare al l:a klassen;

tredje gruppen: postmästare af 2:a klassen;

fjärde gruppen: kontrollörer ocli postmästare af 3:e klassen;

femte gruppen: postmästare al 4:e klasset) och postexpeditörer,

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 125.

att tidpunkten, då tjänsteman kan komma i åtnjutande åt’ första för»

höjningen, skall inträda fem år, och tidpunkten, då han kan komma i

åtnjutande af andra förhöjningen, tio år, sedan lian tillträdt innehafvande

tjänst eller tjänst, tillhörande samma eller närmaste grupp;

att tjänsteman, som före 1902 års utgång tillträdt tjänst af ifrågavarande

slag, skall, beträffande rätt till förhöjning i afiöningen efter

nyssnämnda tidpunkt, anses hafva vid detta tillträde inträdt i den aflöningsgrupp,

som befattningen från 1903 års början tillhör;

att postmästare af 4:e klass enligt 1902 års stat, hvilka varda hänförda

till lägre klass än den 2:a enligt 1903 års stat, samt kontrollörer

må, därest de tillträdt sina tjänster före 1902 års utgång och i föreskrifven

ordning inträdt å 1903 års stat, äga att, beträffande rätt till förhöjning

i afiöningen vid befordran jämväl till postmästarbefattning inom aflöningsgrupp

utöfver den närmast högre, räkna sig till godo tjänstgöring

efter anställning såsom postmästare af 4:e klass enligt, den äldre staten

eller såsom kontrollör;

att för öfrigt, hvad hvar och eu af de omförmälda aflöningsförhöjningarna

angår, skall iakttagas: att tjänsteman under mera än fyra femtedelar

af den tjänstetid, som erfordras för att vinna dylik förhöjning, med

godt vitsord bestridt sin egen eller, på grund af förordnande, annan

statens tjänst, dock att härvid icke må föras honom till last den tid han

åtnjutit semester, samt att den högre afiöningen ej får tillträdas förr än

vid början af kalenderåret näst efter det, hvarunder den stadgade tjänsteåldern

blifvit uppnådd ; börande löntagare därvid tillgodräknas den tid,

som före den nya aflöningsstatens trädande i kraft förflutit från hans

tillträde till befattningen, vare sig på grund af fullmakt eller konstitutorial;

ätt likväl tjänsteman, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande

af aflönings förhöj ning, redan uppnått den lefnads- och tjänsteålder, som

berättigar honom till hel pension, icke må samma förhöjning tillträda:

att enhvar, som med eller efter 1903 års ingång tillträdt eller tillträder

befattning såsom tjänsteman vid postverkets distrikts- eller lokalförvaltningar,

skall vara pliktig att underkasta sig nu gifna villkor och

bestämmelser;

att till de innehafvare af dylika befattningar, hvilka före den 1

mars 1903 förklarat, att de icke vilja underkasta sig nämnda års aflöningsstat

samt dessa villkor och bestämmelser, och som icke lagligen

kunnat därtill förbindas, aflöningsförmåner skola utgå enligt för dem

förut gällande grunder, dock utan rättighet för tjänsteman till sådan

godtgörelse, som enligt kungl. brefven den 1 juni 1900 och don 8

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 125.

38

februari 1901 tills vidare medgifvits för minskad inkomst i provision

till följd af nya postexpeditörstjänsters tillsättande;

att till vaktbetjänte i l:a lönegraden hufvudsakligen skola höra vaktbetjänte,

livilka äro stationerade i Stockholm med dess förstadssamhällen

eller vid malmbergssamliällena i Norrbottens län;

att till vaktbetjänte i 2:a lönegraden skola höra de vaktbetjänte, livilka

äro stationerade i Göteborg och Malmö eller på grund af särskilda omständigheter

anses böra med dessa i aflöning svillkor likställas;

att till endera af 3:e och 4:e lönegraderna, alltefter lefnadskostnaderna

ä stationsorten, skola hänföras öfriga vaktbetjänte;

att vaktbetjänt må tillträda medgifvet aflöning stillägg respektive tre, sex,

nio och tolf år, efter det han tillträdt ordinarie postvaktbetjäntbefattning;

att för öfrigt, hvad hvart och ett af de nyss omförmälda tilläggen

angår, skall iakttagas: att vaktbetjänt under mera än fyra femtedelar

af den tjänstetid, som erfordras för att vinna rätt till tillägget, med

godt vitsord bestridt innehafvande tjänst, dock att härvid ej må föras

honom till last den tid, han åtnjutit sådan kostnadsfri ledighet, som i

§ 5 omförmäles; samt att den högre aflöningen ej får tillträdas förr än

vid början af kalenderåret näst efter det, hvarunder den stadgade

tjänsteåldern blifvit uppnådd;

att likväl vaktbetjänt, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande

af aflöningstillägg, redan uppnått den lefnads- och tjänsteålder,

som berättigar honom till hel pension, icke må samma tillägg tillträda;

att om vaktbetjänt i l.a eller 2:a graden, hvilken intjänat något eller

några af aflöning stillägg en, förflyttas till 3:e eller 4:e graden, ajlöningstillägg

skola till honom utgå med de lägre belopp, som för sistberörda båda

grader bestämts, men att däremot till vaktbetjänt, som uppflyttats till l:a

eller 2:a graden från 3:e eller 4:e graden, aflöningstillägg skola utgå med

de för l:a och 2:a graden bestämda högre belopp;

att, därest vid tillsättande af vaktbetjäntbefattning den, som å befattningen

antages, anses icke böra placeras å ort eller i syssla, för hvilken

ledig, till l:a, 2:a eller 3:e graden hörande aflöning är af sedd, generalpoststyrelsen

äger att tills vidare, och intill dess ledighet inom vederbörlig lönegrad

uppstår samt med disponerande i sådant hänseende af erforderlig

andel af den lediga aflöningen, tilldela den till befattningen antagne aflöning

i lägre lönegrad.''»

Då de sålunda föreslagna förändringarne äro föranledda af hvad utskottet

här ofvan uti föreliggande utlåtande tillstyrkt, har utskottet funnit

Bill. till Biksd. Prut. W07. d Sand. / Afl. SÖ Höft.

O

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets Utlåtande N:o 125.

sig kunna förorda Kungl. Maj:ts förslag; dock med den ändring, som

betingas af den utåt Riksdagen nyligen antagna pensionslagen.

I denna finnes nämligen följande öfvergångsbestämmelse:

»Tjänsteinnehafvare, som är underkastad denna lags bestämmelser,

och med hvars tjänst redan före lagens trädande i kraft varit förenad

rätt till pension, vare befriad från att erlägga i lagen stadgad pensionsafgift:
om

lian för tjänsten åtnjuter aflöning enligt lönestat, som fastställts

före den 1 april 1900, så länge aflöning å den lönestat af honom åtnjutes,

samt,

om han lör tjänsten uppbär aflöning enligt lönestat, fastställd efter

nämnda dag men före den 1 januari 1907, så länge hans aflöning uppgår

till samma belopp, som före sistberörda dag, därest icke vid lönestatens

fastställande bland villkoren för denna aflönings åtnjutande gjorts

uttryckligt förbehåll, att löntagare skall vara skyldig att vidkännas

pensionsafgift motsvarande afdrag å aflöningen.»

Ny stat för postverket har fastställts år 1902 att tillämpas från och

med år 1903, hvadan pensionslagens bestämmelser äro för postverkets

personal gällande.

Då emellertid nu Kungl. Maj:t föreslagit, att alla förutvarande bestämmelser

om pensioneringen skola ur aflöningsreglementet utgå, synes

likväl en bestämmelse böra i reglementet införas därom, att i fråga om

skyldighet att från tjänsten afgå äfvensom i fråga om rätt till pension

skall gälla hvad i särskild lag angående civila tjänsteinnehafvares rätt

till pension är vid tiden för den nya lönestatens ikraftträdande eller,

såvidt angår innehafvare af befattning, som därefter tillträdes, vid tillträdet

till befattningen stadgadt.

Riksdagen har bifallit hvad utskottet uti sitt utlåtande n:o 7 hemställt

beträffande postverket.

Därest hvad utskottet i de särskilda punkterna uti förevarande utlåtande

här ofvan föreslagit vinner Riksdagens godkännande, komma

slutsummorna af de för år 1908 föreslagna staterna, jämförda med de

för innevarande år gällande, att utvisa följande belopp:

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 125.

35

Öfvergångsstaten

Pensions staten.......

Omkostnadsstaten ,

År 1907.

År 1908.

kr

8,229,600

— kr.

9,286,850

—

))

12,600

— »

12,600

—

142,330

—• »

159,980

—

. )>

7,965,000

— )>

8,343,000

—

>r .......................

»

180,000

— »

195,000

—

•estitutioner....

y>

195,470

216,570

—

tillsammans

kr.

16,725,000

— kr.

18,214,000

—

Postmedlen hafva för år 1908 beräknats till 19,000,000 kronor.

Därest, på sätt ofvan angifvits, postverkets utgifter enligt staterna för

samma år beräknas till 18,214,000 kronor att utgå af postmedlen, skulle

alltså inkomsterna komma att öfverstiga utgifterna med 786,000 kronor.

På grund af livad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa:

att Riksdagen må

a) bifalla hvad i statsrådsprotokollet öfver civilärenden

den 12 januari 1907 föreslagits beträffande

pensionsrätt åt kvinnliga posttjänstemän;

b) med godkännande af de enligt samma statsrådsprotokoll

föreslagna ändringar i aflöningsstaten för

ordinarie postbetjänte samt med afslag å hvad herrar

K. D. Hetman och A. Thylander med flere uti ofvanomförmälda

motioner i detta hänseende föreslagit, bestämma

denna stat till 1,908,000 kronor;

c) med bifall till hvad Kungl. Maj:t föreslagit samt

med afslag å herr A. Thylanders med flere därutinnan

gjorda yrkande bestämma förslagsanslaget till ålderstillägg

till 840,000 kronor;

d) med bifall till hvad Kungl. Maj:t föreslagit

bestämma förslagsanslaget till arfvoden åt extra postbetjänte

och till hushyresersättning för en del betjänte

till 700,000 kronor;

e) med bifall till herr D. Perssons ofvannämnda

motion bestämma det under omkostnadsstaten upptagna

anslaget till traktamenten för postbetjänte till

380,000 kronor;

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets Utlåtande N:o 125.

f) godkänna Kungl. Maj:ts förslag till ändrad lydelse

af § 3 i aftoningsreglementet för tjänstemän och

betjente vid postverket den 6 juni 1902; dock med

tillägg, att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå

äfvensom i fråga om rätt till pension skall gälla hvad

i särskild lag angående civila tjänsteinnehafvares rätt

till pension är vid tiden för den nya lönestatens ikraftträdande

eller, såvidt angår innehafvare af befattning,

som därefter tillträdes, vid tillträdet till befattningen

stadgadt ; samt

g) bestämma postverkets anslag i sin helhet, förslagsvis,

till 18,214,000 kronor, att af postmedlen direkt

utgå, hvarigenom anslaget till postverket skulle

ökas med 1,489,000 kronor.

Stockholm den 14 maj 1907.

På utskottets vägnar:

HUGO TAMM.

11 e s c r v a t i o n c r

åt herrar E. Hammarlund, D. Persson, J. T. Larsson och F. V. Thorsson,

hvilka ansett att utskottet bort hemställa,

att Riksdagen må

a) bifalla hvad i statsrådsprotokollet öfver civilärenden

den 12 januari 1907 föreslagits beträffande

pensionsrätt åt kvinnliga posttjänstemän;

b) med bifall till herrar E. D. Heumans och A.

Thylanders med flere ofvannämnda motioner bestämma

afiöningsstaten för ordinarie postbetjänte till 2,156,000

kronor;

c) på det sätt bifalla Kungl. Maj:ts förslag, att i

enlighet med herr A. Thylanders m. fl. motion förslagsanslaget

till ålderstillägg bestämmes till 802,000 kronor;

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 125. ;U

d) med bifall till hvad Kungl. Maj:t föreslagit

bestämma förslagsanslaget till arfvoden åt extra postbetjänte

och till hnshyresersättning för en del betjänte

till 700,000 kronor;

e) med bifall till herr 1). Perssons ofvannamnda

motion bestämma det under omkostnadsstaten upptagna

anslaget till traktamenten för postbetjänte till 380,000

kronor; .. , ,

f) godkänna Kungl. Maj:ts förslag till ändrad lydelse

af § 3 i aflöningsreglementet för tjänstemän och

betjänte vid postverket den 6 juni 1902; dock med

den ändring, att vaktbetjänt må tillträda medgifvet aflöningstillägg

respektive fem och tio år efter det han

till träd t ordinarie postvaktbetjäntbef aktning, äfvensom

med det tillägg, att i fråga om skyldighet att från

tjänsten afgå samt i fråga om rätt till pension

skall gälla hvad i särskild lag angående civila tjänsteinnehafvares

rätt till pension är. vid tiden för den nya

lönestatens ikraftträdande eller, såvidt angår innehafvare

af befattning, som därefter tillträdes, vid tillträdet

till befattningen stadgadt; samt

g) bestämma postverkets anslag i sin helhet, förslagsvis,

till 18,424,000 kronor, att af postmedlen direkt

utgå, hvarigenom anslaget till postverket skulle ökas

med 1,099,000 kronor.

Det skulle här antecknas, att herrar K. E. Bohnstedt, K. Starback

och A. Wiklund icke närvarit vid förestående ärendes behandling inom

utskottet.

Bih. till Riksd. Prof. W07. 4 Sami. 1 Afd. Hd Höft.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.