Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående understöd ra. m. åt vaktkonstapeln vid tvångsarbetsanstalten i Karlskrona J. A. Nilsson.

1907-05-14 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1907:127, Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående understöd ra. m. åt vaktkonstapeln vid tvångsarbetsanstalten i Karlskrona J. A. Nilsson.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 127.

1

N:o 127.

Ank. till Riksd. kansli den 15 maj 1907, kl. 9 f. m.

Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående

understöd ra. m. åt vaktkonstapeln vid tvångsarbetsanstalten

i Karlskrona J. A. Nilsson.

(l:a. U. A.)

Uti en till Riksdagen den 8 mars innevarande år aflåten proposition

(n:o 98) har Kungl. Maj:t, under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet

öfver justitiedepartementsärenden för samma dag, föreslagit,

att till vaktkonstapeln vid tvångsarbetsanstalten i Karlskrona Johan August

Nilsson måtte, såsom ersättning för honom genom olycksfall i tjänsten tillskyndad

skada, af fångvårdsmedel utbetalas dels för en gång 112 kronor

87 öre, dels ock från och med år 1907 en årlig lifränta af 60 kronor.

I detta ärende har departementschefen till ofvannämnda statsrådsprotokoll

anfört följande:

»Under tjänstgöring den 25 april 1906 i anstaltens stenhård, där

fångarna sysselsattes med gatstenshuggning, träffades Nilsson i vänstra

ögat af kringflygande stenskärfvor.

På grund af uppkommen varbildning i ögat kunde Nilsson ej skötas

i eget hem, utan vårdades å Karlskrona länslasarett från och med den 2

Bill. till Riksd. Prot. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 85 Haft. (N:o 127). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 127.

till och med den 31 juli samt behandlades därstädes polikliniskt från och

med den 1 till och med den 26 augusti 1906.

Enligt intyg af legitimerade läkaren Vict. L. Lundberg uppstod af

skadan svårartad hornhinneinflammation, som medfört kvarstående men för

framtiden genom en hornhinnefläck, hvilken väsentligen förtagit synskärpan

och ej kommer att försvinna, hvadan Nilssons arbets- och förvärfsförmåga

är för all framtid nedsatt.

Efter olycksfallet har Nilsson varit under tre månader och en dag

förhindrad att förrätta sin tjänst.

Nilsson, som är född den 28 december 1861, har 7 barn, däraf 5 i

åldern 2 till 14 år.

Enligt hvad anstaltens direktör intygat, har Nilsson, som icke är

kunnig i något annat yrke än stenhuggning, alltsedan olyckshändelsen

vant urståndsatt att utom tjänsten bereda sig och sin stora familj någon

extra inkomst.

Såsom ersättning för ifrågavarande skada har Nilsson begärt dels

godtgörelse för läkarlön och annan kostnad 55 kronor (rätteligen 54

kronor 50 öre), hvaraf enligt företedda räkningar åtgått i sjukvårdsafgift

14 kronor 50 öre samt läkarhonorar 25 kronor, ersättning för sveda och

värk 100 kronor samt för hinder och brist i näring genom förlorade

tjänstgöringspenningar 58 kronor 37 öre, eller i ett för allt 213 kronor

37 öre, dels ock för stadigvarande men för framtiden en årlig skadeersättning

af 50 kronor eller däremot svarande kapital. Nilsson har härvid

framhållit, att han befinner sig i synnerligen knappa omständigheter såsom

försörjare af en talrik familj, hvadan hans förlust nu och för framtiden

är mycket kännbar.

För närmare bedömande af föreliggande ärende har fångvårdsstyrelsen

till jämförelse erinrat om ett af 1906 års Riksdag behandladt liknande fall.

I fråga om två vid postkontoret i Stockholm anställda extra postbetjänte,

Johan Gottfrid Sundvall och Jakob Bernhard Asbrink, hvilka i följd af

olycksfall under tjänstgöring i maj månad 1905 fått sin arbetsförmåga

nedsatt, gjorde nämligen Ivungl. Maj:t framställning till Riksdagen om

årligt understöd. Därvid upplystes, att nämnda två betjänte åtnjutit läkarvård

och medikamenter på postverkets bekostnad äfvensom full aflöning

äfven för den tid, hvarunder de varit af sina vid olyckshändelsen lidna

skador urståndsätta att tjänstgöra. De hade sedermera kunnat återgå till

tjänstgöring och voro sålunda fortfarande bibehållna vid sin utkomst i

verkets tjänst, men det ansågs, att postverkets ersättningsskyldighet borde

sträcka sig något längre, så att de af olyckan drabbade i någon mån

godtgjordes för iråkad oförmögenhet att vid sidan af sin postanställning

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 127.

3

genom arbete i enskild tjänst förskaffa sig en välbehöflig tillökning i årsinkomst.

I enlighet med Kungl. Maj:ts framställning tillerkände Riksdagen

nämnda postbetjänte understöd å postverkets pensionsstat, Sundvall

med 135 kronor och Asbrink med 45 kronor om året, räknadt från och

med år 1906.

På grund af detta Riksdagens beslut, hvarvid hänsyn tagits jämväl

till den ersättningssökandes oförmögenhet för framtiden att vid sidan af

sin anställning i det allmännas tjänst genom enskildt arbete bereda sig

ökad inkomst, har fångvårdsstyrelsen, med vitsordande, att de tjänstgöringspenningar,

som Nilsson i följd af olycksfallet måst afstå, uppgått till det

af honom uppgifna belopp 58 kronor 37 öre, samt med öfverlämnande

till Kungl. Maj:ts pröfning, huruvida icke någon ersättning för sveda och

värk må kunna Nilsson tillgodokomma, hemställt, att Nilsson måtte åt

fångvårdsmedel tillerkännas godtgörelse med uppgifna belopp för sina

direkta utgifter och för förlorade tjänstgöringspenningar samt för framtiden

beredas ett understöd af 50 kronor om året, räknadt från och med

år 1907.

Riksförsäkringsanstalten har i afgifvet yttrande erinrat, att, därest

bestämmelserna i lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för skada till

följd af olycksfall i arbete skolat i förevarande fall tillämpas, Nilsson icke

varit berättigad till särskild ersättning för sjukvårdskostnader och läkarhonorar

eller för sveda och värk, men att Nilsson under enahanda förutsättning

bort anses berättigad dels till sjukhjälp med en krona om dagen

för tiden från och med sextioförsta dagen efter olycksfallet till den dag

han kunnat återinträda i tjänstgöring, dels ock till en efter en invaliditetsgrad

af 20 »/. till 60 kronor beräknad årlig lifränta att utgå från och

med dagen näst efter den, då sjuk hjälpser sättningen upphört.

Uti infordradt utlåtande har statskontoret, med erinran, att understödsbeloppen

till de båda postbetjänte bestämts i enlighet med de i lagen

den 5 juli 1901 upptagna grunder, såsom sin mening uttalat, att i öfverensstämmelse

med Riksdagens beslut år 1906 åt Nilsson torde böla be

redas ersättning såväl för hvad han visat sig hafva utgifvit i läkarlön och

för ofriga af skadan orsakade kostnader med tillhopa 54 kronor 50 öre som

ock för mistade tjänstgöringspenningar 58 kronor 37 öre, äfvensom att Nilsson

torde tillförsäkras en årlig lifränta från och med år 1907 till belopp,

som, enligt den af riksförsäkringsanstalten lämnade upplysning, torde böra

bestämmas till 60 kronor. Däremot har statskontoret ansett Nilssons

anspråk på särskild ersättning för sveda och värk ej vara? förtjänt af

bifall».

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 127.

förslå:

Utskottet, som ansett sig böra biträda Kungl. Maj:ts föreliggande

t'', hemställer alltså,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition må af

Riksdagen bifallas.

Stockholm den 14 maj 1907.

På statsutskottets vägnar:

HUGO TAMM.

Stockholm 1907. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1907:227 Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående understöd m. m. åt vaktkonstapeln vid tvångs arbets anstalten i Karlskrona J. A. Nils s. 1 i texten