Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kiingl. Maj:ts proposition angående efterskänkande af kronans rätt till danaarf efter timmermannen Karl Karlsten från Skönsmon.

1907-05-14 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1907:142, Utlåtande, i anledning af Kiingl. Maj:ts proposition angående efterskänkande af kronans rätt till danaarf efter timmermannen Karl Karlsten från Skönsmon.

Dokumentets text

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets Utlåtande N:o 142.

N:o 142.

Ank. till Riksd. kansli den 15 maj 1907, kl. 9 f. in.

Utlåtande, i anledning af Kiingl. Maj:ts proposition angående

efterskänkande af kronans rätt till danaarf efter timmermannen

Karl Karlsten från Skönsmon.

(I. A.)

Uti en den 19 april innevarande år till Riksdagen afla ten proposition

(n:o 184) har Kungl. Maj:t, under åberopande af bilagdt utdrag

af statsrådsprotokollet öfver finansärenden för samma dag, föreslagit

Riksdagen att medgifva, att kronans rätt till danaarf efter timmermannen

Karl Karlsten från Skönsmon måtte efterskänkas till förmån för fjärdingsmannen

Augustinus Kristian Viktor Kellgren från Skönsmon, sömmerskan

Anna Lovisa Näsholm från Sundsvall och hemmansägaren Jakob

Högbergs från Sköns socken hustru sålunda, att en hvar af dem tillerkändes

en tredjedel af danaarfvet.

Departementschefen har i detta ärende till förberörda statsrådsprotokoll

anfört följande:

»Timmermannen Karl Karlsten från Skönsmon afled den 8 februari

1899 utan att efterlämna kända arfvingar.

Af instrumentet öfver den efter honom den 4 därpåföljde april

förrättade bouppteckning inhämtas, att tillgångarna i boet, däribland

upptagits hälften af ett från hemmanet Hugsta n:o 1 om 15 Va mål i

Sköns socken afsöndradt skogsskifte med åbyggnader med åsatt värde

af 1,000 kronor, uppgått till 1,293 kronor 70 öre, samt att boets skulder

belöpt sig till 369 kronor 30 öre, hvadan behållningen utgjort 924

kronor 40 öre.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 142.

37

I en den 7 maj 1906 till Kungl. Maj:t inkommen skrift hafva

fjärdingsmannen Augustinus Kristian Viktor Kellgren från Skönsmon,

sömmerskan Anna Lovisa Näsholm från Sundsvall och hemmansägaren

Jakob Högberg från Sköns socken i underdånighet anhållit, att den

kronan tillkommande rätt till danaarf efter ofvanhemälde Karlsten måtte

efterskänkas till förmån för sökandena för att mellan dem lika fördelas.

Till stöd för denna ansökning har anförts:

af Kellgren och Anna Lovisa Näsholm, att de varit Karlstens fosterbarn

och fått sin uppfostran i hans och hans före honom aflidna hustrus

hem, äfvensom att Karlsten under Kellgrens och Anna Lovisa Näsholms

uppväxt vid flera tillfällen yttrat, att hvad makarna Karlsten komme att

lämna efter sig skulle tillfalla Kellgren och Anna Lovisa Näsholm, hvarom

emellertid något skriftligt förordnande icke blifvit upprättadt, samt

af Högberg, att, sedan Kellgren och Anna Lovisa Näsholm blifvit

vuxna och sjkifva börjat förtjäna sin utkomst, samt Karlstens hustru

aflidit, Karlsten blifvit satt under förmynderskap af Högberg, hvars

svärfader varit fosterbroder till Karlsten, samt vistats i Högbergs hem

och under hans vård till Karlstens död; att Karlsten kort före sitt

frånfälle upprättat ett muntligt testamente till Högbergs förmån; samt

att Högberg anmodat ett ombud att bevaka berörda muntliga testamente,

men att ombudet, som endast föranstaltat om vittnesförhör

angående testamentets tillkomst, underlåtit att bevaka detsamma, till

följd hvaraf Högbergs på testamentet grundade rätt gått förlorad.

Vid ansökningen finnas fogade följande, af sökandena åberopade

handlingar:

l:o) tre af vederbörande pastorsämbeten i april 1906 för sökandena

utfärdade frejdbetyg, utvisande, att sökandena vore födda: Kellgren

den 30 november 1857, Anna Lovisa Näsholm den 5 april 1866 och

Högberg den 28 november 1852 samt att sökandena ägde medborgerligt

förtroende; varande å det för Högberg utfärdade frej dbetyget af

ordföranden i Sköns sockens kommunalstämma, länsmannen Aug. Sjöstedt

tecknadt intyg, att Högberg befunne sig i den ekonomiska ställning,

att han vore i behof att erhålla del af kvarlåtenskapen efter Karlsten,

samt att Högberg inom Sköns kommun städse fört ett ordentligt cell

hedrande lefverne;

2:o) ett af ordföranden i Skönsmons municipalnämnd, komministern

G. A. Nordenfors, ordföranden i Skönsmons municipalstämma, direktören

E. A. Enhörning och S. H. Kvarnzelius den 10 april 1906 utfärdadt

intyg, af innehåll att Kellgren, som varit bosatt i Skönsmon från sin

barndomstid, då han upptagits såsom fosterbarn hos makarna Karlsten,

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets Utlåtande N:o 142.

vore känd för eu synnerligen hedrande vandel och åtnjöte allmän aktning;

samt att Kellgren, som i sitt den 15 oktober 1891 ingångna

äktenskap med Barbara Laurina Wallin hade ett barn, dottern Maria,

född den 27 juni 1896, visserligen genom sparsamhet och stor arbetsök

lyckats förvärfva sig nödtorftig bärgning, men dock befunne sig i

den ekonomiska ställning, att familjens utkomst vore helt beroende på

varaktigheten af hans arbetsförmåga;

3:o) ett af ofvanbemälde Nordenfors och Kvarnzelius äfvensom

J. Hellgren den 14 april 1906 afgifvet intyg, utvisande, att Anna Lovisa

Näsholm, hvilken varit fosterdotter hos makarna Karlsten, vore känd

för en hedrande vandel och god arbetsflit, samt att hon, som för sin

utkomst vore helt beroende af sitt arbete såsom sömmerska, befunne

sig i torftiga ekonomiska omständigheter;

4:o) en den 10 april 1906 dagtecknad handling, däri kyrkoherden

i Sköns församling tillstyrkt, att danaarfvet i fråga måtte tillfalla

otvanbemälda Kellgren och Anna Lovisa Näsholm, å hvilken handling

af länsmannen Sjöstedt tecknats intyg, hvarigenom vitsordats riktigheten

af förenämnda uppgifter angående Kellgrens och Anna Lovisa

Näsholms vandel och ekonomiska ställning;

5:o) utdrag af förmynderskapsprotokollet, hållet vid lagtima hösttinget

med Sköns tingslags häradsrätt den 7 januari 1899, däraf inhämtas,

att häradsrätten, jämte det häradsrätten förklarat Karlsten

omyndig, till förmyndare för honom förordnat Högberg.

Därjämte har Högberg till styrkande af sin i ansökningen lämnade

uppgift, att Karlsten skulle i lifstiden hafva upprättat ett muntligt

testamente företett utdrag af domboken, hållen vid lagtima sommartinget

med nämnda häradsrätt den 23 och den 24 maj 1899, däraf

inhämtas, att vid förhör, som för dödsfalls skull ägt rum till bestyrkande

af omförmälda testamente, de åberopade vittnena berättat bland

annat:

l:o) Arbetaren Erik Allmän i Skönsmon: vittnet hade eu dag omkring

jultiden 1898 af Karlsten ombedts att skrifva till Högberg och

tillsäga denne, att, om han ville taga vård om Karlsten till döddagar,

så skulle Högberg få allt hvad Karlsten ägde. Såsom skäl härför hade

Karlsten uppgifvit, att Karlsten och Högbergs svärfader blifvit uppfostrade

på samma gård, samt att Karlsten af denne fått ett skogsskifte,

som borde återgå till det hemman, hvarifrån det afsöndrats och hvilket

nu innehades af Högberg. Vid samma tillfälle hade vittnet frågat, om

ej Karlstens fosterson, ofvanbemälde Kellgren, skulle erhålla något,

men hade Karlsten därtill svarat nekande. Karlsten hade vid ifråga
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 142.

39

varande tillfälle varit vid fullt sund sinnesbeskaffenhet och, såvidt vittnet

kunnat finna, icke utsatt för någon påtryckning. Ett bref af det innehåll,

vittnet nyss omtalat, hade vid ett senare tillfälle på Karlstens begäran

i vittnets närvaro blifvit skrifvet af en son till vittnet, hvarefter

Högberg, åtföljd af sin hustru, kommit hem till Karlsten.

2:6) Karl Leonard Åman i Skönsmon: nyårsaftonen 1898 hade

Karlsten kommit till vittnet i vittnets hemvist och bedt vittnet skrifva

till Högberg med begäran, att Högberg skulle komma och hämta Karlsten

till Högbergs, på det att Karlsten där skulle kunna få nödig

skötsel, samt med löfte tillika, att, därest berörda anhållan villfores,

Högberg skulle få allt hvad Karlsten lämnade efter sig. Vid omvittnade

tillfället hade Karlsten, som, efter hvad vittnet hade sig bekant,

sedermera afhämtats af Högberg, visserligen varit skral men vid sundt

och fullt förstånd och icke utsatt för något som helst tvång.

3:o) Handlanden Gustaf Axel Smedberg: någon dag i Maj 1898

hade vittnet hemma i vittnets handelsbod haft besök af Karlsten.

A ittnet, som genom Karlsten hört, att Karlstens hustru testamenterat

sin andel i makarnas bo till Kellgren, hade då frågat Karlsten, hvem

som skulle erhålla dennes andel i boet efter Karlstens frånfälle. Därtill

hade vittnet erhållit till svar, att hvad Karlsten lämnade efter sig skulle

tillfalla ägaren af det hemman, där Karlsten uppfostrats. A^ittnet hade

sedermera hört, att Karlsten med berörda yttrande åsyftat Högberg.

4:o) Arbetaren Erik Leonard Dufvenmark å Johannesdal: i januari

månad 1899 hade vittnet af Högberg blifvit ombedd att infinna sig

hemma hos denne för att åhöra en förklaring, som Karlsten skulle

afgifva angående Karlstens förmögenhet efter Karlstens död. Då vittnet

efterkommit denna tillsägelse, hade vittnet vid sitt inträde i det rum,

elär Karlsten och makarna Högberg uppehållit sig, funnit Karlsten

liggande i en säng; och hade Karlsten då förklarat, att Högbergs svärfader

varit den, åt hvilken Karlsten tänkt öfverlämna hvad han ägde,

men att nu skulle i stället Karlstens egendom, både löst och fast, tillfalla

Högbergs hustru. Vid afgifvandet af denna förklaring hade

Karlsten, som därvid tillika pekat på hustru Högberg, förefallit vittnet,

som icke känt Karlsten, förr än Karlsten kommit till Högbergs, vara

vid fullt och sundt förstånd samt icke utsatt för något tvång utan fullt

frivilligt afgifvit sin förklaring. Jämväl vittnets hustru hade, enligt

begäran, öfvervarit Karlstens nu omvittnade förklaring.

5) Hustru Ingrid Johanna Dufvenmark: vittnet jämte vittnets ofvanbemälde

man både någon dag under januari månad 1899 af Högberg

inkallats i ett af makarna Högbergs rum, där Karlsten befunnits liggande

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets Utlåtande N:o 142.

i eu säug. Vid vittnets inträde i rummet dåde där innevara, förutom

Karlsten, makarna Högberg, och hade Karlsten då satt sig upp i sängen

och yttrat, att han haft för afsikt att till Högbergs svärfader vid sitt

frånfälle lämna allt hvad han ägde, men att nu skulle Högbergs hustru

få det i stället, därvid Karlsten med handen utmärkt hustru Högberg.

Karlsten, som under vittnets innevaro flera gånger upprepat förordnandet,

hade förefallit vittnet vara i besittning af sitt fulla och sunda förstånd

samt icke, såvidt vittnet kunnat iakttaga, utsatt för något tvång.

Vittnet vore icke närmare bekant med Karlsten, men hade några gånger

förut sett honom.

Öfver ifrågavarande ansökning har Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Västernorrlands län afgifvit infordradt underdånigt utlåtande,

därvid Kung]. Maj:ts befallningshafvande, enär behållningen i boet efter

Karlsten, ehuru ringa, skulle vara en välbehöflig hjälp åt sökandena,

som stått den aflidne nära, samt kvarlåtenskapen endast genom underlåtenheten

att bevaka upprättadt testamente blifvit danaarf, hemställ!,

att kronan måtte afstå rätten till danaarfvet samt att detta måtte få

mellan sökandena lika fördelas.

Kammaradvokatflskalsämbetet, som på grund af nådig remiss

jämväl yttrat sig i ärendet och därvid meddelat, att ämbetet först genom

mottagandet af samma remiss erhållit kännedom om danaarfvet och att

ämbetet icke vidtagit åtgärder för detsammas indrifvande, har vidare upplyst,

att i 1905 års taxeringslängder för Sköns socken »Karlstens stärbhusdelägare»

vore upptagna såsom skattskyldiga för en i Hugsta by belägen

tomt n:r 65, hvilken vore åsatt ett taxeringsvärde af 3,000 kronor,

äfvensom att Kellgren i samma längder upptagits såsom ägare af en i

nämnda by belägen, till 2,500 kronor taxerad tomt n:r 65 A och taxerad

för en till 550 kronor uppskattad inkomst af rörelse eller yrke samt

Högberg såsom ägare af till 5,000 kronor taxerade sju mål i samma

by och taxerad för en till 800 kronor uppskattad inkomst af rörelse

eller yrke.

''Med anledning af den i den underdåniga ansökningeo. förekommande

uppgiften, att det skulle berott på försummelse af ett Högbergs ombud,

att det föregifna, af Karlsten upprättade muntliga testamentet icke

kommit att bevakas, ansåge sig ämbetet böra framhålla, hurusom, då

Karlsten aflidit den 8 februari 1899, bevakningen af samma testamente

icke jämlikt 1 § 18 kapitlet ärfdabalken behöft äga rum å 1899 års i

maj månad infallande lagtima sommarting med Sköns tingslag, då

testamentsvittnena blefvo afbörda, Titan hade därmed kunnat anstå till

det näst därefter infallande lagtima tinget med tingslaget. Vid sådant

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 112.

41

förhållande och då det val kunde antagas, att Högberg dessförinnan

bekommit protokollen öfver testamentsvittnesförhören och erhållit kännedom

om, att bevakning af testamentet samtidigt ej ägt rum, syntes

försummelsen att bevaka testamentet ligga Högberg själf till last. Af

de vittnesberättelser, som afgifvits angående tillkomsten af det föregifva

testamentet, syntes allenast makarna Dufvenmarks vara af någon betydelse

i angifna hänseendet. Därvid vore emellertid att märka, att

nämnda vittnen, såsom af deras berättelser framginge, icke varit personligen

bekanta med Karlsten, vid hvilket förhållande de för öfrigt synnerligen

sväfvande uppgifter, samma vittnen lämnat angående Karlstens

sinnesförfattning vid omvittnade tillfället, icke kunde anses innefatta

bevis om, att testamentet voro gjordt med sundt och fullt förstånd och

af fri vilja.

Enligt ämbetets förmenande uppfyllde det föregifna testamentet

icke betingelserna för ett i laga ordning tillkommet testamente; och

framginge det ej heller, enligt ämbetets åsikt, af de berättelser, makarna

Dufvenmark och öfriga vittnen afgifvit, att det varit Karlstens afsikt,

att Högbergs hustru skulle bekomma kvarlåtenskapen efter Karlsten.

Af vittnet Smedbergs berättelse framginge — yttrar ämbetet vidare —

att Karlstens den 2 mars 1898 aflidna hustru testamenterat sin andel

i makarnas bo till Kellgren, hvarjämte enligt vittnet Erik Åmans

berättelse Karlsten uttryckligen förklarat, att Kellgren ej skulle bekomma

något af Karlstens kvarlåtenskap. Den af Kellgren och Anna Maria

Näsholm till stöd för den underdåniga ansökningen åberopade omständigheten,

att de fått sin uppfostran och vistats i Karlstens hem,

utgjorde, enligt hvad ämbetet kunde finna, icke något som helst skäl

för att de, förutom hvad de under Karlstens lifstid sålunda åtnjutit,

jämväl skulle komma i åtnjutande af hans kvarlåtenskap.

Såsom synnerligen anmärkningsvärdt ville ämbetet påpeka den

långa tid, som förflutit efter Karlstens död, intill dess Högberg, hvilken,

enligt hvad af handlingarna syntes framgå, fortfarande syntes omhänderhafva

Karlstens bo, ansett sig böra göra underdånig framställning i nu

förevarande syfte, i sammanhang hvarmed ämbetet ansåge sig böra

meddela, att ämbetet den 6 mars 1906 till Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Västernorrlands län aflåtit skrifvelse med begäran, att Kungl.

Maj:ts befallningshafvande måtte föranstalta om undersökning, huruvida

inom länet möjligen förvaltades kvarlåtenskap, som rätteligen utgjorde

danaarf, men om hvars tillvaro kungörelse i allmänna tidningarna ej

ägt rum och ämbetet fördenskull kundo antagas sakna kännedom.

Bih. till lliksd. Prof. 1201. 1 Sami. 1 Afd. 89 Höft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets Utlåtande N:o 142.

Från Kung! Maj:ts befallningshafvande hade visserligen ännu icke till

ämbetet inberättats resultatet af den sålunda begärda undersökningen,

men ställde ämbetet för sin del utom allt tvifvel, att erhållen kunskap

om den ifrågasatta undersökningen föranledt Högberg att göra ifrågavarande

underdåniga framställning.

Med hänsyn till hvad advokatfiskalsämbetet sålunda anfört, har

ämbetet hemställt, att den gjorda ansökningen måtte lämnas utan nådigt

afseende. _ _ .

För den händelse emellertid ansökningen skulle vinna bifall,, föibehölle

sig advokatfiskalsämbetet medgifven aktoratsprovision å ej mindre

taxeringsvärdet å den i danaaefvet ingående fastigheten än äfven öfriga

delen af arfvet.

För min del anser jag sådana omständigheter föreligga, att kronan

skäligen bör frånträda sin rätt till ifrågavarande danaarf. Af de afgifna

vittnesmålen vill det synas, som skulle Karlstens yttersta vilja hafva vant,

att kvarlåtenskapen efter honom skulle tillfalla hustru Högberg ensam.

Sökandena hafva emellertid nu anhållit, att danaarfvet måtte dem emellan

lika fördelas. Vid sådant förhållande och med afseende jämväl å hvad i

ofvanberörda intyg vitsordats angående Kellgrens och Anna Lovisa

Näsholms förhållande till makarna Karlsten synes ett efterskänkande

af kronans rätt till dauaarfvet höra komma icke blott hustru Högberg

utan äfven Kellgren och Anna Lovisa Näsholm till godo.

Hvad angår kammaradvokatfiskalsämbetets anspråk på aktoratsprovision,

synes det mig icke vara ådagalagdt, att kännedom om ifrågavarande

danaarf vunnits genom någon advokatfiskalsämbetets åtgärd;

och torde därför dylik provision icke i förevarande fall böra tdlkomma

ambetet.»^^^^ goin erhållit detta ärende för förberedande behandling

till sig öfverlämnadt, hemställer,

att Riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning.

Stockholm den 14 maj 1907.

På statsutskottets vägnar:

HUGO TAMM.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1907:199 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående efterskänkande af kronans rätt till danaarf efter timmermannen Karl Karlsten från Sk a1 i texten