Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj ds proposition angående anläggning af en statsbana från Jama station d västra stambanan öfver Vagnhärad och Nyköping förbi Lunda till Norrköping.

1907-05-22 · 19 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 18 av 19 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1907:147, Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj ds proposition angående anläggning af en statsbana från Jama station d västra stambanan öfver Vagnhärad och Nyköping förbi Lunda till Norrköping.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 147.

1

N:o 147.

Ank. till Riksd. kansli den 22 maj 1907, kl. 12 midd.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj ds proposition angående

anläggning af en statsbana från Jama station d västra

stambanan öfver Vagnhärad och Nyköping förbi Lunda

till Norrköping. (R. A.)

I en den 19 nästlidne april till Riksdagen afliden proposition, n:o

160, liar Kungl. Maj:t, under åberopande af propositionen bilagdt utdrag

af protokollet öfver civilärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen

att, under förbehåll att uti statsrådsprotokollet omförmälda villkor

om kostnadsfri upplåtelse af mark in. m. iakttagas, besluta anläggning

af en statsbana från Järna station å västra stambanan öfver Vagnhärad

och Nyköping förbi Lunda till Norrköping för eu beräknad kostnad af

13,300,000 kronor med rullande materiel; samt

att för påbörjandet af anläggningen för år 1908 anvisa ett belopp

af 2,000,000 kronor, att utgå från riksgäldskontoret.

Af åberopade statsrådsprotokollet inhämtas, bland annat, följande.

Den 4 oktober 1872 meddelade Kungl. Maj:t koncession å en järnvägsanläggning

från Nyköping till Mölnbo station å västra stambanan.

På grund af åtskilliga samverkande omständigheter kom denna järnvägsanläggning

emellertid ej till utförande. I midten af 1890-talet framkommo

åter planer på en järnvägsanläggning i dessa trakter. Frågan

hade emellertid dåmera kommit i ett nytt läge. Den ofantliga utvecklingen

af trafiken på linjen Stockholm—Katrineholm hade framkallat tanken

att det för tillgodoseende af denna trafiks behof förr eller senare

skulle blifva nödigt att öppna en andra järnvägslinje för den södra

Bih. till Riksd. Prut. ldU7. 4 Sami. 1 Afd. 93 Höft. (N:o 147) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 147.

trafiken, hvarigenom den, som ginge västerut, finge mera obehindradt

framgå på den gamla. Och därvid kunde det ej undgå att falla i

ögonen, hvilken genväg för förbindelsen med de södra orterna skulle

erhållas, om den nya linjen, i stället för att följa den gamla, droges

direkt från någon station närmare Stockholm till Norrköping.

Vid sammanträde inför Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Södermanlands

län den 12 mars 1895, hvarvid ombud för nästan samtliga

landskommuner inom Jönåkers, Rond och Hölebo härader af Södermanlands

län samt för städerna Nyköping och Trosa voro tillstädes, beslöts

enhälligt, att en undersökning skulle genom sakkunnig person verkställas

af eu projekterad sträckning af järnväg mellan Järna station å västra

stambanan och Åhy station å den östra, hvarjämte en kommitté af fem

personer tillsattes för att föranstalta om denna undersökning och i öfrigt

vidtaga de åtgärder, som kommitterade för sakens främjande funne nödiga

och lämpliga.

Under loppet af år 1896 visade sig resultatet af denna kommittés

arbete, i det att grefve F. Cl:son Wachtmeister å Tistad och f. d. kaptenen

Halvar Tisell till Kungl. Maj:t ingåfvo en ansökning, hvaruti anfördes,

bland annat, följande.

På föranstaltande af kommittén hade ingenjören I. Danielsson verkställt

undersökningar samt uppgjort planer och kostnadsförslag för'' eu

järnväg, hvilken, utgående från Järna station öfver Nyköping, åter

sammanträffade med stambanan vid Norrköping. Han hade därvid

undersökt tre olika alternativa linjer, af hvilka dock fullständigt kostnadsförslag

upprättats allenast för linjen Järna—Nyköping—Lunda—

Norrköping, hvilket alternativ, jämte det att det vore något billigare

än de öfriga, ur andra synpunkter erbjöde flera fördelar framför dessa

och därför af kommitterade antagits. Detta kostnadsförslag slutade på

en summa af 5,180,000 kronor.

Af den beredvillighet, hvarmed medel sammanskjutits till bestridande

af kostnaderna för sagda undersökning, syntes, att intresset för en

dylik järnväg vore stort i de orter, där den skulle framgå. Till dess

trafikområde kunde räknas Kvillinge och Krokeks socknar i Östergötlands

län samt Jönåkers, Hölebo och största delen af Rönö härad i

Södermanlands län, hvarjämte städerna Norrköping, Nyköping och Trosa

af järnvägen berördes och komme att lämna bidrag till dess trafik. Då

man betänkte, att en stor del af denna trakt, åtminstone under den tid,

då sjöfarten ej vore öppen, helt och hållet saknade tidsenliga kommunikationer,

samt att de sjökommunikationer, som funnes, vore jämförelsevis

ojämna och obekväma, så insåges lätt, såväl att''järnvägen vore för dessa

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 147.

8

orter behöflig, som ock att densamma måste från dem kunna påräkna en

betydlig trafik. Men härtill komme, att järnvägen, som öppnade en

kort förbindelseled med hufvudstaden med dess jämförelsevis stora konsumtion,

gifvetvis komme att i väsentlig män öka produkternas värde

i dessa orter och i samma män äfven orternas produktionsförmåga. Och

a andra sidan blefve vägen äfven förkortad till den utmärkta exporthamnen

Oxelösund och till staden Norrköping samt vidare till de södra

delarna af riket.

Banans betydelse vore dock icke uteslutande eller ens förnämligast

beroende på dess vikt för de orter, den genomginge. Enligt ingenjör

Danielssons beräkningar skulle denna bana, i jämförelse med statsbanan

öfver Katrineholm, förkorta vägen från Stockholm till Norrköping med

13 kilometer, hvilken minskning skulle ökas till 18 kilometer, om banan,

med undvikande af Norrköping, droges direkt till Fiskeby station.

Hvilken vikt äfven en kortare tidsvinst skulle hafva, särskildt för postutväxlingen

med södra delarna af landet och kontinenten, insåges lätt.

Då denna järnväg alltså tillika vore ägnad att i väsentlig män

tjäna ett statsintresse, hade kommitterade ansett sig böra taga i betraktande

möjligheten af att densamma med statsmedel kunde komma till

utförande, helst densamma därigenom redan från början kunde gifvas

den konstruktion, att den blefve i detta afseende fullt likställd med

statsbanorna i mellersta och södra delarna af landet.

På grund häraf hemställde sökandena, att Kungl. Maj:t behagade,

därest förhållandena därtill gåfve anledning, i nåder vidtaga åtgärd för

byggande genom statens försorg af en järnväg i nu antydda riktning

samt för sådant ändamål till Riksdagen aflåta proposition i ämnet.

För den händelse emellertid Kungl. Maj:t icke skulle finna skäl vara

lör handen att på statens bekostnad utföra en dylik järnvägsbyggnad,

anhöllo sökandena, enligt därtill lämnadt uppdrag, om tillstånd att anlägga

och till allmänt begagnande mot afgift upplåta järnväg med en

spårvidd al 1,435 meter från .Tärna station vid västra stambanan öfver

Nyköping och Lunda till Norrköpings station å östra stambanan.

1 anledning af denna ansökning afgåfvos utlåtanden af, bland andra,

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt järnvägsstyrelsen, hvilken sistnämnda

styrelse därvid anförde följande.

A den del af västra stambanan, som sträckte sig från Stockholm

till Katrineholm och utgjorde förbindelseleden med Stockholm både för

de södra och västra delarna af riket, hade trafiken på senare tider fått

eu sådan utsträckning, att särskilda åtgärder för densammas tillgodoseende

snart nog måste vidtagas. Bland de utvägar, som i sådant hänse
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 147.

ende stode till buds, vore äfven den, att redan i närheten af Stockholm

åtskilja stambanorna till Malmö och Göteborg genom att sammanbinda

någon station strax söder om Stockholm med någon ort å östra stambanan,

exempelvis Norrköping. Denna utväg, ehuru medförande större

kostnader än anläggandet af dubbla spår å den gemensamma sträckan,

torde likvisst, om, såsom af handlingarna syntes framgå, afsevärd tidsbesparing

för trafiken på de södra orterna därigenom kunde vinnas, vara

förtjänt af all uppmärksamhet. På dessa grunder och då den af sökandena

föreslagna järnvägssträckningen näppeligen utan vidare kunde antagas

vara den för trafiken på de södra orterna och utlandet mest fördelaktiga,

anhöll styrelsen i anslutning till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

hemställan, att Kungl. Maj:t täcktes bemyndiga järnvägsstyrelsen

att låta verkställa undersökningar uti ifrågavarande afseende.

Genom bref den 28 januari 1898 fann Kungl. Maj:t, med hänsyn

till angelägenheten att erhålla nödig utredning i ämnet godt uppdraga åt

järnvägsstyrelsen att verkställa den af styrelsen ifrågasatta undersökning

samt därefter till Kungl. Maj:t inkomma med det förnyade utlåtande i

ärendet, hvartill berörda undersökning kunde gifva anledning.

Den 28 april 1899 inkom järnvägsstyrelsen med den anbefallda utredningen

i ämnet och erinrade däruti till en början, hurusom styrelsen

uti sitt förstberörda utlåtande käft tillfälle framhålla föreliggande

frågas hufvudsakligaste betydelse för statsbanorna såsom bestående

däruti, att en järnvägsanläggning i någon af de utaf styrelsen undersökta

sträckningar skulle i väsentlig män bidraga till fyllandet af

det alltmera framträdande behofvet af särskilda åtgärder för tillgodoseende

af den på senare tider starkt växande trafiken emellan Stockholm,

å ena sidan, samt Malmö och Göteborg, å andra sidan, hvarvid särskilt

trafiken på de södra orterna och utlandet hade att påräkna rätt afsevärda

fördelar genom vägförkortning.

Emellertid vore icke detta ändamål vunnet allenast genom den ifrågavarande

järnvägsanläggningen, utan erfordrades jämväl anordnande af

dubbel spårförbindelse mellan den nya banans anknytningspunkt med

västra stambanan och Stockholm, för att trafiken äfven å denna, fortfarande

gemensamma trafikled skulle kunna på ett tillfredsställande sätt ombesörjas;

och hade styrelsen, med hänsyn till dessa frågors intima beröring

med hvarandra samt önskvärdheten af ärendets mera fullständiga behandling,

ansett sig böra i sammanhang med den anbefallda undersökningen

för den tilltänkta nya järnvägen äfven åstadkomma närmare utredning i

afseende på förberörda dubbelspår; dock endast för linjen söder om Ålf
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 147.

5

sjö station, enär sättet för åvägabringande af lämpligaste spårförbindelse

mellan Ålfsjö och Stockholm vore beroende på lösningen af frågan om

nya bangårdsanordningar i Stockholm.

Förutom förenämnda hufvudändamål hade vid uppdragets fullgörande

tillika gjort sig gällande hänsyn till de uti ifrågavarande trakter flerestädes

mycket svåra terrängförhållandena och de olika orternas mer eller

mindre trängande behof af förbättrade kommunikationer äfvensom till

utsikterna i afseende på lokaltrafik, och hade härvid tre olika alternativa

utgångspunkter från västra stambanan befunnits kunna ifrågasättas, nämligen

Tumba, Järna och Gnesta stationer, under det att anslutningen till

östra stambanan icke ansetts böra äga rum å annan plats än Norrköping,

enär, å ena sidan, en sådan anslutning längre norrut icke lämpligen

torde kunna ske utan anordnande af en särskild station vid föreningspunkten

på ringa afstånd från staden, och, å andra sidan, den nya järnvägens

framdragande till Fiskeby station, med förbigående af Norrköpings

folkrika och lifaktiga samhälle, icke gärna torde böra ifrågakomma, äfven

om härigenom vunnes en tämligen afsevärd vägförkortning för den

genomgående trafiken.

Undersökningarna hade sålunda omfattat följande hufvudsträckningar,

nämligen: Tumba—Vagnhärad—Lunda—Norrköping, Järna—Vagnhärad

—Lunda—Norrköping samt Gnesta —Vallmyra—Lunda—Norrköping, hvilka

samtliga linjer sammanfölle å sträckan Lunda—Norrköping, under

det att Tumba- och Järnalinjerna, båda berörande Nyköping, jämväl

hade delen Vagnhärad—Lunda gemensam.

Med afseende å detaljerna af de verkställda undersökningarna och

deras resultat tillåter sig utskottet att hänvisa till den af järnvägsstyrelsen

häröfver lemnade redogörelsen, som återfinnes å sid. 8—20 i statsrådsprotokollet.

Utskottet vill här endast påpeka, att den sträckning,

som af styrelsen befunnits vara den fördelaktigaste, nämligen Järna—

Vagnhärad—Nyköping—Lunda—Norrköping, skulle få en längd af

116,759 kilometer och beräknats kosta i anläggning 12,238,080 kronor

eller 104,815 kronor per kilometer. I dessa belopp ingingo såväl expropriationskostnaderna

som äfven de till 7,500 kronor per kilometer

beräknade kostnaderna för anskaffning af rullande materiel. K älsvikten

både beräknats till 40,5 kilogram för meter.

Med hänsyn till den stora tåghastighet, som måste förutsättas,

därest ifrågavarande nya statsbana skulle till fullo motsvara därmed

afsedda ändamål, hade icke mindre kurvradier än 600 meter blifvit använda

med undantag för ingången till Norrköpings bangård, hvarest 300

meters radie måst inläggas för erhållande af raka hufvudspår med till
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 147.

rådelig längd & denna'' bangård, men medförde detta förhållande ingen

nämnvärd olägenhet, enär bantågen å berörda’ punkt med anledning af

bangårdens närbelägenhet städse måste framföras med minskad hastighet.

Lutningarna öfverstege ingenstädes 1 : 100, och förekomme sådana

lutningar af mera afsevärd längd endast vid passerandet af Kolmården.

Vid sammanfattning af de betydelsefulla skäl, som talade för anläggning

af den ifrågasatta nya statsbanan i den af j äril vägsstyrelsen såsom

förmånligast befunna sträckningen från Järna öfver Nyköping och Lunda

till Norrköping, visade sig dessa — yttrar järnvägsstyrelsen — hufvudsakligen

utgöra:

inbesparing af de betydande kostnader, som i brist på annan utväg

säkerligen under närmaste framtiden skulle kräfvas för utläggning af

ett dubbelspår från Järna till Katrineholm i samband med enahanda anordning

å linjen Stockholm—Järna för möjliggörande af den alltjämt

växande trafikens ombesörjande på ett fullt tillfredsställande sätt;

statsbanenätets beröring med nya, rätt afsevärda trafikområden, af

hvilka residensstaden Nyköping samt de bördiga och folkrika trakterna

vid Trosa och Lunda förtjänade särskild! framhållas; samt

underlättande af nyssnämnda orters utveckling genom förbättrade

kommunikationer.

Med stöd af hvad sålunda anförts, och enär tillkomsten af en ny

statsbana i förenämnda sträckning från Järna till Norrköping skulle medföra

en förkortning af järnvägsförbindelsen mellan Stockholm, å ena

sidan, samt de södra delarna af landet och kontinenten, å andra sidan,

med omkring 17 kilometer vid jämförelse med den nuvarande öfver Katrineholm

och därmed följande tidsbesparing vid resor mellan respektive

orter, samt förstnämnda bana jämväl i ekonomiskt hänseende syntes

med skäl kunna antagas för staten lämna ett tillfredsställande resultat,

i det att, enligt uppgjord trafikberäkning, eu ränta af omkring 4,4

procent å banans anläggningskostnad vore att påräkna, tillstyrkte styrelsen

anläggning genom statens försorg af en järnväg från Järna station

å västra stambanan öfver Nyköping och Lunda till Norrköping, för

hvilken anläggning kostnaden, jämväl omfattande expropriation och anskaffning

af rullande materiel, beräknats till 12,238,080 kronor, hvilken

summa lämpligen kunde afrundas till 12,200,000 kronor.

Frågan om byggande af den af järnvägsstyrelsen sålunda föreslagna

statsbanan hade emellertid — yttrar departementschefen — måst hvila,

enär andra stora statsbanebyggnader ansetts böra i första rummet komma

till utförande, därvid departementschefen särskildt erinrat om anläggning

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 147.

7

af längdbanan genom Bohuslän och fortsättande af statsbanan genom

öfre Norrland.

Ett steg framåt har emellertid frågan tagit genom de under senaste

åren utförda dubbelspåranläggningarna mellan vissa stationer å

västra stambanan närmast söder om Stockholm. I detta afseende tillåter

jag mig erinra, hurusom 1900 års Riksdag uppå förslag af Kungl. Maj:t

för anläggning af ytterligare ett järnvägsspår mellan Huddinge och

Tumba järnvägsstationer anvisat ett belopp af 900,000 kronor.

Uti statsverkspropositionen till 1901 års riksdag föreslog Kungl.

Maj:t vidare Riksdagen att till utläggning af ytterligare ett järnvägsspår

mellan Ålfsjö och Huddinge samt mellan Tumba och Rönninge järnvägsstationer

för år 1902 anvisa 710,000 kronor. Denna Kungl. Majrts framställning

blef emellertid icke af Riksdagen bifallen. Efter det ytterligare

utredning förebragts, anvisade emellertid 1903 års Riksdag på

Kungl. Maj:ts förslag 290,000 till utläggning af ytterligare ett järnvägsspår

mellan Tumba och Rönninge järnvägsstationer.

Den 18 november 1905 inkom Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Södermanlands län med en underdånig skrifvelse, däruti Kungl. Maj:ts

befallningshafvande, under erinran om hvad i ärendet förekommit samt

med åberopande af hvad järnvägsstyrelsen anfört i sitt förberörda utlåtande

den 28 april 1899, yttrade följande.

På grund af hvad i ärendet förekommit hade ortsbefolkningen med

förvissning emotsett att inom den närmaste framtiden erhålla en för

ortens utveckling synnerligen välbehöflig järnvägsförbindelse, vare sig

den skulle åstadkommas genom statens försorg, eller af ortsinvånarna

själ!va föranstaltas och bekostas. Med hvarje år som gått hade behofvet

af denna järnväg allt mera gjort sig gällande. Särskild! för Nyköpings

stad, där under de senare åren den industriella utvecklingen gått

raskt framåt och flera större fabriksanläggningar kommit till stånd, hade

det blifvit angeläget att komma i snabbare och bekvämare förbindelse

framför allt med hufvudstaden men äfven med de södra delarna af riket.

Det vore ock visst, att genom ortens framåtskridande i utveckling utsikterna

för den blifvande järnvägens räntabilitet väsentligen ökats.

Emellertid hade mer än sex och ett hälft år förflutit sedan järnvägsstyrelsen

afgaf sitt förutnämnda betänkande, utan att ortens förhoppningar

pa järnvägsförbindelse realiserats. Den begärda koncessionen

både ej vunnit bifall, emedan järnvägen ansåges böra byggas af staten;

men för sistberörda ändamål hade ej heller några åtgärder ännu blifvit

s. 8 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 147.

8

vidtagna. Inom orten, hvars invånare vore beredda och villiga att

själfva söka åstadkomma den för dem oundgängliga kommunikationsleden,

kände man det svårt att år efter år nödgas vara i saknad af densamma

utan att därvid ens få något vidgöra.

Det vore för att tillmötesgå en inom orten allmänt uttalad önskan,

som Kungl. Maj:ts befallningshafvande vågade ånyo påkalla Kungl.

Maj:ts uppmärksamhet för denna sak. Angelägenheten af denna banas

förverkligande hade blifvit allt påtagligare. Och tillika torde tidpunkten

för ett sådant förverkligande nu vara lämplig. Statsbanan genom Bohuslän

skrede till sin fullbordan och det syntes ur flera synpunkter

vara tjänligt att, i afbidan på andra större statsbanebyggnader, som

möjligen förestode i framtiden, använda den arbetsstyrka och materiel,

som efter nu pågående byggnader blefve ledig, på ett sådant arbete

som det här ifrågasatta. Kung!. Map.ts befallningshafvande vågade

därför, under hänvisning till de skäl, som åt ortens invånare och järnvägsstyrelsen

med styrka framhållits, samt hvad i öfrigt andragits, hemställa,

att Kungl. Maj:t täcktes snarligen företaga denna fråga till afgörande

och därigenom tillmötesgå ett behof, som vore i hög grad

förtjänt af beaktande såväl ur ortens som det allmännas synpunkt.

Den 24 november 1906 afgaf järnvägsstyrelsen utlåtande öfver

Kungl. Maj:ts befallningshafvandes omförmälda skrifvelse äfvensom öfver

särskilda af ortsinvånarna gjorda framställningar i ämnet; och anförde

styrelsen därvid följande.

Hvad styrelsen i sitt utlåtande den 28 april 1899 anfört rörande

behofvet af ifrågavarande järnvägsanläggning för tillgodoseende af trafiken

å viss del af västra stambanan gällde enligt styrelsens mening fortfarande

i oförminskad omfattning; och att behofvet af järnvägen för de

orter, hvilka af densamma skulle genomlöpas, numera vore än större

än vid tiden för utlåtandets afgifvande, framginge otvetydigt af innehållet

i ortsinvånarnas förenämnda framställningar.

I fråga om den för banan lämpligaste sträckningen hyste styrelsen

fortfarande den uppfattning, som styrelsen i sistberörda utlåtande

uttalat; och hemställde styrelsen med anledning däraf, att . gjorda

framställningar rörande banans framdragande med annan sträckning icke

måtte till någon Kungl. Maj:ts åtgärd föranleda. Styrelsen både sa

mycket mindre haft anledning frånträda sin nyssnämnda uppfattning,

som dels den af Kungl. Maj:t den 8 mars 1901 tillsatta bangårdskommittén

i sitt till Kungl. Maj:t den 2 september 1905 aflåtna betänkande

uttalat som sin mening, att västra stambanans nuvarande sträckning

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 147.

9

mellan Gnesta och Stockholm borde i mera hufvudsakliga delar bibehållas,

dels den i samband med nu ifrågavarande järnvägs byggande i

styrelsens skrifvelse den 28 april 1899 omförmälda dubbelspåranläggningen

å nyssberörda stambana på grund af Kungl. Maj:ts och Riksdagens

beslut redan blifvit utförd från Huddinge öfver Tumba till

Rönninge.

Vidkommande åter järnvägens anläggningskostnad, hvilken beräknats

till 12,238,080 kronor, både styrelsen vid granskning af det uppgjorda

kostnadsförslaget funnit en ökning af åtskilliga af de däri upptagna

posterna vara af nöden. Denna ökning, hvilken uppginge till

1,351,000 kronor, hade föranledts hufvudsakligen dels af ökadt behof af

lokomotiv och vagnar, hvilket i förening med de stegrade arbets- och

materialprisen orsakat en höjning af anslagsbehofvet för rullande materiel

Irån det i 1899 års kostnadsförslag upptagna belopp 7,500 kronor per

kilometer till enligt nu verkställda beräkningar erforderliga 10,000

kronor per kilometer eller med sammanlagdt 292,000 kronor, dels af de,

sedan förslaget uppgjordes, jämväl i öfrigt stegrade arbets- och materialprisen,

hvilka åstadkommit en ökning i kostnaderna, utom för rullande

materiel, särskild! för stängsel, rälsläggning, ballastning och banbevakningsbostäder

med sammanlagdt omkring 500,000 kronor, dels däraf,

att lokomotivaxeltrycket numera ansåges böra beräknas till 18 ton i

stället för såsom i kostnadsförslaget 14 ton, hvilket medfört en höjning

af kostnaden för broöfverbyggnaderna med omkring 9,000 kronor, dels

ock slutligen däraf, att efter förslagets upprättande på grund af Kungl.

Maj ds bref till järnvägsstyrelsen den 16 februari 1903 tillkommit åtskilliga

föreskrifter om tjänstledighet med bibehållen aflöning och reseersättningar

åt schaktmästare och material vakter vid statens järnvägsbyggnader

äfvensom i fråga om beredande af bättre bostäder och anskaffande

åt böcker och tidningar åt de vid järnvägsbyggnaderna anställda

arbetare, hvilket allt medfört en höjning i de beräknade kostnaderna

för arbetets ledning och förvaltning med 550,000 kronor. Sammanlagda

beräknade kostnaden för järnvägen skulle alltså, inklusive

kostnaden för expropriation af mark och för anskaffande af rullande

materiel, komma att uppgå till 13,589,080 kronor eller 116,386 kronor

per kilometer.

Då styrelsen emellertid föreställde sig, att, om Kungl. Maj:t och

Riksdagen beslutade, att ifrågavarande järnväg skulle anläggas på statens

bekostnad, därvid komme att, liksom vid anläggning af statsbanor

under senare åren ägt rum, uppställas såsom villkor, att statsverket

icke drabbades af några kostnader för jordlösen, skadeersättningar och

Bill. till Ribid. Prof. 11)07. 4 Samt. 1 Afd. It!) Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlutande N:o 147.

dylikt, torde ofvannämnda kostnadssumma kunna reduceras med ett belopp

af 325,580 kronor, motsvarande den beräknade kostnaden för förvärf

af för järnvägen erforderlig mark med mera, och skulle således

statsverkets utgift för banan blifva 13,263,500 kronor, livilket belopp

lämpligen torde kunna afrundas till 13,300,000 kronor eller 113,910

kronor per kilometer.

Ehuruväl till följd af den högre anläggningskostnad, som, enligt

hvad sålunda nämnts, järnvägen skulle komma att draga, banans ekonomiska

resultat enligt förut nämnda trafikberäkning icke skulle blifva

fullt så godt, som i styrelsens förberörda utlåtande angifyits, torde dock

på grund af det ekonomiska uppsving, som jämväl uti ifrågavarande

trakter af vårt land under de senare åren inträdt, trafiken å banan böra

kunna antagas blifva ej oväsentligt större än som vid uppgörandet åt

trafikberäkningen kunnat förutsättas samt sålunda lämna ett fullt sa

godt resultat, som förut beräknats.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställde styrelsen, att Kungl.

Maj:t täcktes föreslå 1907 års Riksdag besluta, dels om utförande genom

statens försorg af en järnväg från Järna station a västra stambanan

öfver Vagnhärad och Nyköping förbi Lunda till Norrköping för en beräknad

kostnad af 13,300,000 kronor med rullande materiel, dels att för

påbörjande af nämnda anläggning anvisa för år 1908 2,000,000 kronor,

med rätt för Kungl. Maj:t att däraf under år 1907 förskottsvis utanordna

500,000 kronor.

Såsom villkor för järnvägens byggande med statsmedel borde föreskrifvas,

att landsting, kommuner eller enskilda skulle utfästa sig

att kostnadsfritt för densamma upplåta:

dels för all framtid

all mark till banbyggnad med därtill hörande afdikningar, vattenaflopp

och parallellvägar,

all mark för banbevakningsområden, hållplatser, bangårdar och

vattenstationer med tillhörande ledningar,

genom skogsmark en bredd af 15 meter å hvardera sidan af banans

medellinje samt, där arbetets beskaffenhet betingade en större bredd,

hvad som i sådant hänseende erfordrades med all å den upplåtna marken

växande skog,

all mark för till följd af järnvägsbyggnaden erforderlig anläggning

af nya eller omläggning af gamla, allmänna eller enskilda vägar,

äfvensom

rätt att efter behof i sjöar och vattendrag taga. för järnvägsbyggnaden

och för banans trafikerande med mera erforderligt vatten, samt att,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 147.

11

där område icke ansåges böra för ändamålet förvärfvas, framdraga och

för framtiden underhålla för vattentagning erforderlig ledning,

dels och under arbetets fortgång

all för sidoschaktningar, upplag af sten eller jord samt sten- eller

grustäkter med därtill hörande vägar och sidospår äfvensom för vattentagning

behöflig mark, att vid arbetets slut aflämnas i då befintligt skick,

att upplåtelsen jämväl skulle innebära förpliktelse att lämna ersättning

för husflyttningar och olägenheter till följd af försvårad brukning

och förlängda vägar eller andra olägenheter af hvad namn och beskaffenhet

de vara måtte, som kunde anses härflyta af det genom järnvägens

anläggning orsakade intrång, samt

art, när och hvar Kungl. Maj:t så pröfvade nödigt, vid banlinjen

till i orten gångbart pris tillhandahålla järnvägsbyggnaden sågtimmer

till ett sammanlagdt antal af 200 stycken per kilometer af banans längd,

allt med skyldighet för vederbörande att hålla staten skadeslös för

hvad i ett eller annat afseende därutinnan kunde komma att brista.

Beträffande utsikterna för den af järnvägsstyrelsen förordade linjens

ekonomiska bärighet har departementschefen hänvisat till en af föreståndaren

för järnvägsstyrelsens milkontor Adolf d’Ailly uppgjord promemoria,

som är bifogad statsrådsprotokollet å sid. 34—38.

Chefen för generalstaben, från hvilken nytt utlåtande infordrats, har

i skrifvelse den 10 april 1907 meddelat, att han, med hänsyn till den

redan befintliga tryggade järnvägsförbindelsen öfver Katrineholm, ej

hade något att erinra mot den föreslagna sträckningen, äfvensom att

de tekniska bestämmelser, järnvägsstyrelsen tänkt sig för ifrågavarande

bana, vore militäriskt tillfredsställande.

För egen del har departementschefen slutligen yttrat följande:

);Den föregående framställningen visar, med hvilket lifligt intresse

ifrågavarande järnvägsföretag redan från början omfattats och allt fortfarande

omfattas af ortsinvånarna. Tvifvelsutan skulle, därest begärd

koncession erhållits, en järnväg i dessa trakter långt före detta hafva

kommit till stånd. Äfven för koncessionssökandena framstod det emellertid

såsom riktigast, att järnvägen byggdes såsom statsbana, och det

synes mig också, som om tanken på en enskild järnväg här bör vara

utesluten.

Genom den föreslagna banan vinnas nämligen två för statens järnvägar

viktiga önskemål. Dels kommer förbindelsen mellan Stockholm

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 147''.

och sydligare delar af landet att ej obetydligt förkortas, dels besparas

åtminstone för en afsevärd tid framåt eu eljest erforderlig dubbelspåranläggning

å en del af linjen Stockholm—Katrineholm. Visserligen

kommer anläggningen af en ny järnväg att draga större kostnad än

en dubbelspåranläggning vid den redan befintliga linjen, men detta

motväges dels af den nämnda vägförkortningen dels ock däraf, att den

föreslagna järnvägen kommer att genomlöpa folkrika och bördiga

trakter, som utan tvifvel skola tillföra densamma en afsevärd och lönande

trafik.

Beträffande den sträckning, som järnvägen bör erhålla, torde af

skäl, som järnvägsstyrelsen framhållit, sträckningarna öfver Trosa stad

och öfver Ålberga ej böra ifrågakomma. Af de tre hufvudlinjerna föreligger

i fråga om Tumbalinjen inga ritningar och ej heller någon utredning

om dess ekonomiska förutsättningar, men finner jag i likhet med

järnvägsstyrelsen denna linje, ehuru den erbjuder en något kortare *

väglängd, på grund af den höga anläggningskostnaden icke kunna

förordas. Vid jämförelsen mellan Tumbalinjen samt de båda andra

linjerna är också att taga i betraktande, att dubbelspåranläggning

redan blifvit utförd mellan Tumba och Rönninge.

Gnestalinjens företräden framför Järnalinjen ligga i den en kilometer

kortare sträckningen samt i den något billigare anläggningskostnaden.

Dessa företräden uppvägas dock mångfaldigt af de bättre trafikiitsikterna

å Järnalinjen, hvilken skulle komma att blifva till större

gagn för allmänheten och särskildt för Nyköpings stad.

Linjen Järna—Vagnhärad—Nyköping—Lunda—Norrköping synes

mig alltså framstå såsom den fördelaktigaste sträckningen.

Med hänsyn till järnvägens stora betydelse för de orter, den kommer

att genomlöpa, anser jag, i likhet med järnvägsstyrelsen, att för

anläggning af ifrågavarande järnväg på statens bekostnad bör uppställas

såsom villkor, att statsverket icke drabbas af några kostnader för jordlösen,

skadeersättningar och dylikt. Bland de föreslagna villkoren hafva

jämväl upptagits bestämmelser, hvarigenom staten uttryckligen skulle

tillförsäkras för banans anläggning och trafikerande erforderligt vatten.

Vidare hafva villkoren kompletterats med ett tillägg om att markupplåtelsen

skall innebära förpliktelse att lämna ersättning för husflyttningar,

som orsakas af järnvägens anläggning. Dessa bestämmelser hafva

visat sig vara behöfliga, för att staten, såsom afsedt är, skall undgå

alla kostnader af ifrågavarande slag. Dessutom torde bland villkoren

böra upptagas uttryckligt stadgande därom, att vederbörande skola utan

kostnad för staten anskaffa och till järnvägsstyrelsen öfverlämna alla

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 147.

13

för erhållande af lagfart å den upplåtna marken erforderliga handlingar

och kartor.

I detta sammanhang tillåter jag mig att erinra om angelägenheten

däraf att redan vid första upplåtelsen af mark för bangårdar och hållplatser

af vederbörande äskas så stora områden, att framdeles möjligen

erforderliga utvidgningar må kunna äga rum. Det har nämligen understundom

visat sig, att nödiga utvidgningar mött svårigheter på grund

af det begränsade utrymmet. Vid bestämmande af den för järnvägen

behöflig;! mark torde äfven böra tillses, att plats erhålles till anordnande

af rymliga bostäder, om möjligt egna hem, åt järnvägens personal.

Någon så särdeles stor ökad kostnad för vederbörande upplåtare torde

härigenom ej uppstå, då marken före banans anläggning i regel ej har

så stort värde.

Inom Riksdagen har upprepade gånger, då anslag till järnvägsbyggnader

beviljats, uttalats önskvärdheten af att entreprenad systemet

i största möjliga omfattning måtte komma till användning vid byggnadsarbetena.

Särskilda sakkunnige, som efter Kungl. Majrts bemyndigande

tillkallats för att afgifva yttrande och förslag huru ledningen af och

tillsynen öfver nya järnvägsanläggningar för statens räkning borde för

framtiden lämpligast ordnas, hafva i sitt den SO mars 1906 afgifna

yttrande uttalat sig i samma riktning. Äfven jag finner denna tanke

vara värd synnerligt beaktande; och synes mig därför, därest beslut

kommer att fattas om byggande af ifrågavarande bana, böra tagas i

öfvervägande, huruvida icke byggnadens utförande bör öfverlämnas på

generalentreprenad; den föreslagna banans läge nära Stockholm och

i en folkrik bygd torde nämligen innebära förutsättningar för att enskilda

personer skulle kunna åtaga sig och på ett tillfredsställande sätt

utföra byggnadsarbetet.

Samtidigt med det jag anmäler föreliggande fråga om anläggande

af en statsbana mellan Järna och Norrköping, ärnar jag inför Kungl.

Maj:t framlägga förslag om byggande af statsbanor mellan Bastuträsk

och kusten vid Skellefteå, mellan Ålfsby och Piteå och en del af den

s. k. inlandsbanan. Riksdagen har redan till fortsättande af norra

stambanan mellan Morjärv och Lappträsk för år 1908 anvisat 1,200,000

kronor, och torde, sedan järnvägen till Lappträsk blifvit färdig, densamma

omedelbart böra fortsättas till finska gränsen. Med hänsyn till

dessa synnerligen omfattande järnvägsföretag har jag ansett lämpligt,

att en plan för banbyggnadsarbetenas bedrifvande under de närmaste

åren upprättas; och har därför på min begäran on sådan, afseende

åren 1908—1913, uppgjorts inom järnvägsstyrelsen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 147.

Denna plan ter sig på följande sätt:

Jama—Norrköping ...............

Bastuträsk—Skellefteå............

Älfsby—Piteå.......................

Morjarv—finska gränsen.........

Inlandsbanan .....................

1»0S

1900 1910

% I

1911

1912

1913

2,000,000

800,000

1,200,000

2,000,000

2.300.000

1.500.000

1.200.000

3,000,000

3.200.000

1.500.000

1.300.000

3,000,000

2,600,000

1,500,000

500,000

1.500.000

2.900.000

3.200.000

2.400.000

1.500.000

2,000,000

= !

Summa

6,000,000

8,000,000

9,000,000

9,000,000

7,100,000 | 2,000,000

De belopp, som för nu ifrågavarande anläggningar af nya järnvägar

skulle erfordras, äro ju högst afsevärda, men jag ber härvid få erinra,

att Riksdagen tidigare beviljat anslag för enstaka år till högre belopp

än de, som i planen upptagas.

Jag har för sakens belysande låtit verkställa en utredning angående

de anslag, Riksdagen under de senaste 30 åren beviljat för statens järnvägsbyggnader,

därvid jag ej tagit hänsyn till de medel, som anvisats

för dubbelspåranordningar eller för nya byggnader och anläggningar vid

statens redan trafikerade järnvägar. Denna .utredning ger vid handen,

att dessa anslag uppgått till

år

1877 ..........................

........................ 6,000,000

kronor

»

1878 ..........................

..................... 8,350,000

»

»

1879 ...........................

........................ 8,470,000

»

1880 ...........................

....................... 5,100,000

»

»

1881 ...........................

........................ 2,500,000

»

»

1882 ...........................

....................... 2,000,000

»

5)

1883 ..........................

........................ 6,347,000

»

))

1884 ...........................

........................ 5,754,000

)>

))

1885 .........................

..................... 2,000,000

»

»

1886 ...........................

........................ 1,750,000

»

b

1887 ...........................

....................... 2,000,000

»

»

1888 ...........................

....................... 2,500,000

»

»

1889 ...........................

..................... 4,000,000

»

»

1890 ...........................

..................... 4,665,000

»

»

1891 ..........................

........................ 5,823,000

»

1892 ..........................

........................ 6,800,000

»

»

1893 ...........................

...................... 3,700,000

»

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 147.

15

år

1895 ........................

.......................... 2,600,000

kronor

»

1896 .......................

.......................... 1,350,000

»

»

1897 ........................

........................... 4,625,000

»

»

1898 ........................

........................... 11,250,000

»

»

1899 ........................

........................... 8,037,500

y>

»

1900 .......................

........................... 14,658,000

))

1901 .....................

.......................... 13,059,000

»

»

1902 .......................

.......................... 4,172,000

»

1903 ........................

.......................... 3,340,000

»

))''

1904 .......................

.......................... 4,600,000

»

»

1905 ........................

.......................... 2,072,600

»

y>

1906 ........................

........................... 730,000

».

I de åren 1883 och 1884 beviljade anslagen ingå köpeskillingarna

för järnvägarna Söderhamn—Bergviken samt Sundsvall—Torpshammar.

Utöfver här ofvan upptagna belopp har Riksdagen anvisat till inköp

år 1890 af järnvägen Luleå—Gellivare 7,000,000 kronor, år 1895 af

västkustbanan 23,526,549 kronor 81 öre och år 1899 af bandelen

Frövi—Örebro 3,160,000 kronor.

Det synes mig gifvet, att det skall vara lättare att bibehålla en

god stam af arbetsledare och arbetare med en i jämn stegring fortgående

byggnadsverksamhet, än om arbetena bedrifvas så ojämnt som exempelvis

i slutet af 1890- och början af 1900-talet. Järnvägsstyrelsen

har också såsom sin mening uttalat, att det icke synes möta några större

svårigheter att erhålla fullt lämpliga arbetsledare för bedrifvande af arbetena

å statens järnvägsbyggnader i den omfattning, som i planen

blifvit ifrågaställd. Jag har därför icke funnit något att erinra mot den

uppgjorda planen, så mycket mindre som jag, på sätt förut nämnts, har

grundad anledning antaga, att järnvägen Järna—Nyköping—Norrköping

skall kunna utföras på generalentreprenad.»

Behofvet af en järnväg med den sträckning, som i förevarande proposition

angifves, är enligt utskottets mening obestridlig, och betydelsen

af denna järnväg inskränker sig icke till fördelar för de orter, genom

Indika den komme'' att framdragas; anläggningen lomme äfven att tillgodose

statsintressen af ej ringa vikt. Den skulle åstadkomma en ej

obetydlig genväg mellan Stockholm och de södra orterna, den skulle

upptaga en del af den alltjämt växande trafiken på västra stambanan

Utskottets

yttrande.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 147.

ofvanför Katrineholm och den skulle bringa statsbanenätet i direkt förbindelse

med nya, ganska afsevärda trafikområden.

Den nu påpekade förkortningen af järnvägsförbindelsen mellan hufvudstaden,

å ena, samt de södra delarna af landet och kontinenten, å

andra sidan, komme att medföra tidsbesparing vid resor mellan de olika

orterna, och för godstrafiken blefve den nya banan till ej ringa fördel

genom den minskning i fraktkostnader, som den komme att bereda.

Trafiken å den del af västra stambanan, som sträcker sig från Stockholm

till Katrineholm, bar under senare tider fått en sådan omfattning,

att för dess tillgodosende särskilda åtgärder visat sig oundgängligen

nödiga. För detta ändamål hafva redan å vissa sträckor i närheten af

Stockholm utlagts dubbelspår, och sådana anordningar måste uppenbarligen

inom den närmaste framtiden vidtagas äfven med afseende å öfriga

delar af linjen Stockholm-—Katrineholm, för så vidt icke erforderlig

lättnad i trafiken kan på annat sätt beredas. En sådan lättnad skulle

åstadkommas genom den nu föreslagna banan Järna—Norrköping. Härigenom

kunde man åtminstone för en afsevärd tid framåt undgå kostnaden

för utläggning af dubbelspår mellan Järna och Katrineholm,

hvilken kostnad enligt från järnvägsstyrelsen lämnade upplysningar kan

beräknas uppgå till omkring 6,400,000 kronor. Visserligen komme

kostnaden för anläggning af den nya järnvägen att belöpa sig till

ungefär dubbla beloppet. Men härvid är att märka, att, enligt hvad

de verkställda statistiskt-ekonomiska utredningarna gifva vid handen,

man har grundad anledning påräkna, att den nya banan redan från

början skall gifva en inkomst, som icke blott betäcker kostnaderna för

banans underhåll och trafikens drift, utan därjämte lämnar god ränta

på anläggningskapitalet. Klokheten synes därför bjuda att hellre välja

denna utväg än att nu anlägga ett dubbelspår, som ju ej kan tillföra

statsbanan någon ny trafik.

Men för att den föreslagna järnvägen skall motsvara nu angifna

ändamål, är det nödvändigt, att den bygges såsom statsbana. I motsatt

fall torde man ej kunna undgå att åt enskilda bevilja den koncession

å banans anläggande, som sedan många år tillbaka vant begärd. Men

därigenom skulle staten blifva utsatt för eu konkurrens, hvilken med

hänsyn till den kortare förbindelse, som den nya banan erbjuder, samt

de däraf betingade billigare fraktkostnaderna komme att ogynsamt inverka

på det ekonomiska resultatet af angränsande statsbanedelars drift.

För staten står visserligen den utvägen öppen att inlösa banan. Men

då densamma, anlagd såsom enskild järnväg, säkerligen icke vare sig

med afseende å öfverbyggnad eller i fråga om hitningsförhållanden och

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 147.

17

kurvor blifvit utförd i öfverensstämmelse med de fordringar, som måste

ställas på en statsbana med denna sträckning, komme otvifvelaktigt i

följd af de utgifter, som påkallas för banans ombyggnad och komplettering,

statens kostnader för detta förvärf att ställa sig betydligt högre,

än om banan från början blifvit af staten anlagd.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och då den föreslagna

järnvägen, såsom utgörande den genaste förbindelsen mellan hufvudstaden

och landets södra delar, otvifvelaktigt komme att blifva hufvudleden

för denna trafik, anser utskottet denna järnväg äga för det allmänna

så stor betydelse, att dess byggande och trafikerande bör af

staten omhändertagas.

Beträffande utförandet af ifrågavarande järnvägsanläggning ansluter

sig utskottet fullständigt till den af föredragande departementschefen

till statsrådsprotokollet uttalade meningen att i detta fall bestämda skäl

tala för att entreprenadsystemet bör komma till användning vid banbyggnadsarbetena.

Utskottet hemställer

att Riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

framställning, må, under förbehåll att uti statsrådsprotokollet

öfver civilärenden den 19 april 1907

omförmälda villkor om kostnadsfri upplåtelse af mark

m. m. iakttagas, besluta anläggning af en statsbana

från Järna station å västra stambanan öfver Vagnhärad

och Nyköping förbi Lunda till Norrköping för

en beräknad kostnad af 13,300,000 kronor med rullande

materiel; samt till påbörjandet af anläggningen för år

1908 anvisa ett belopp af 2,000,000 kronor.

Angående sättet för anskaffande af detta belopp kommer utskottet

att framdeles afgifva yttrande.

Stockholm den 22 maj 1907.

På statsutskottets vägnar:

HUGO TAMM.

Bih. Ull Bilad. Prot. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 93 Höft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 147.

Reservationer

af herrar H. P. P. Tamm, I. Wijk, K. E. Bohnstedt, E. Fränekel, friherre

N. A. Ed. Palmstierna, P. O. Liedberg, C. Persson, och J. T. Larsson,

hvilka ansett, att utskottets yttrande och hemställan bort hafva

följande lydelse: < _ .

»En järnväg från västra stambanan till Norrköping vare sig enligt

Kungl. Maj:ts förslag från Järna station öfver Nyköping och Lunda eller

med någon annan af de uti ifrågavarande proposition omförmälda sträckningar

skulle tvifvelsutan lända till betydande gagn för de trakter, banan

skulle komma att genomlöpa. Att åter det allmänna har sa stort intresse

af en dylik järnväg, att densamma bör anläggas med statsmedel, därom

har utskottet icke funnit sig öfvertygadt. Visserligen skulle genom eu

sådan bana förbindelsen mellan hufvudstaden och de södra orterna något

förkortas — med omkring 17 kilometer, därest den af Kungl. Maj :t föreslagna

Järnalinjen väljes. Den däraf uppkommande tidsbesparingen

torde emellertid blifva helt liten och i alla händelser så ringa, att den

icke kan tillmätas någon egentlig betydelse vid . afgörande! af frågan,

huruvida staten bör anlägga järnvägen eller ej. Banans föreslagna

sträckning öfver Kolmården är nämligen besvärad af, bland annat, oafbrutna

stigningar af flere kilometers längd, och detta har till följd, att

särskild! snälltåg där icke skulle kunna framföras med önskvärd hastighet.

Såsom skäl för järnvägens anläggande för statens räkning har jämväl

framhållits, att därigenom en eljest nödig dubbelspåranläggning å en

del af linjen mellan Stockholm och Katrineholm skulle åtminstone för eu

afsevärd tid framåt uppskjutas. Att en järnväg sådan som den af Kungl.

Maj:t nu föreslagna skulle för den närmaste tiden minska behofvet af

ett dubbelspår, vill utskottet icke bestrida. Dock förefaller det sannolikt,

att uppskofvet icke kommer att blifva synnerligen långt. Då behofvet

af dubbelspår således icke skulle blifva afhjälpt genom den föreslagna

järnvägen, synes dess betydelse för det allmänna blifva ganska ringa.

Det är för öfrigt uppenbart, att kostnaderna såväl för anläggandet som

för bevakningen och skötseln af en helt ny järnväg af ifrågavarande

beskaffenhet måste ställa sig betydligt högre, än då fråga blott är om

ett dubbelspår invid en redan trafikerad linje.

Med hänsyn härtill och då såsom förut framhållits någon afsevärd

tidsvinst för den genomgående trafiken icke skulle genom den ifråga
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 147.

19

satta järnvägen ernås, finner utskottet sig icke kunna tillstyrka, att densamma

anlägges af staten. Utskottet får alltså hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning icke

må af Riksdagen bifallas.»

samt af grefve C. 0. Taube mot viss del af utskottets motivering.

Herrar friherre C. H. Falkenberg och D. Persson hafva begärt få

antecknadt, att de icke deltagit i detta ärendes behandling inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1907:230 Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående anläggning af en statsbana från Jama station å västra stambanan öfver Vagnhärad och N s. 6 i texten