Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj ds proposition angående anläggning af en statsbana från Jama station d västra stambanan öfver Vagnhärad och Nyköping förbi Lunda till Norrköping.
1907-05-22 · 19 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 18 av 19 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1907:147, Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj ds proposition angående anläggning af en statsbana från Jama station d västra stambanan öfver Vagnhärad och Nyköping förbi Lunda till Norrköping.
Dokumentets text
Statsutskottets Utlåtande N:o 147.
1
N:o 147.
Ank. till Riksd. kansli den 22 maj 1907, kl. 12 midd.
Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj ds proposition angående
anläggning af en statsbana från Jama station d västra
stambanan öfver Vagnhärad och Nyköping förbi Lunda
till Norrköping. (R. A.)
I en den 19 nästlidne april till Riksdagen afliden proposition, n:o
160, liar Kungl. Maj:t, under åberopande af propositionen bilagdt utdrag
af protokollet öfver civilärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen
att, under förbehåll att uti statsrådsprotokollet omförmälda villkor
om kostnadsfri upplåtelse af mark in. m. iakttagas, besluta anläggning
af en statsbana från Järna station å västra stambanan öfver Vagnhärad
och Nyköping förbi Lunda till Norrköping för eu beräknad kostnad af
13,300,000 kronor med rullande materiel; samt
att för påbörjandet af anläggningen för år 1908 anvisa ett belopp
af 2,000,000 kronor, att utgå från riksgäldskontoret.
Af åberopade statsrådsprotokollet inhämtas, bland annat, följande.
Den 4 oktober 1872 meddelade Kungl. Maj:t koncession å en järnvägsanläggning
från Nyköping till Mölnbo station å västra stambanan.
På grund af åtskilliga samverkande omständigheter kom denna järnvägsanläggning
emellertid ej till utförande. I midten af 1890-talet framkommo
åter planer på en järnvägsanläggning i dessa trakter. Frågan
hade emellertid dåmera kommit i ett nytt läge. Den ofantliga utvecklingen
af trafiken på linjen Stockholm—Katrineholm hade framkallat tanken
att det för tillgodoseende af denna trafiks behof förr eller senare
skulle blifva nödigt att öppna en andra järnvägslinje för den södra
Bih. till Riksd. Prut. ldU7. 4 Sami. 1 Afd. 93 Höft. (N:o 147) 1
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 147.
trafiken, hvarigenom den, som ginge västerut, finge mera obehindradt
framgå på den gamla. Och därvid kunde det ej undgå att falla i
ögonen, hvilken genväg för förbindelsen med de södra orterna skulle
erhållas, om den nya linjen, i stället för att följa den gamla, droges
direkt från någon station närmare Stockholm till Norrköping.
Vid sammanträde inför Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Södermanlands
län den 12 mars 1895, hvarvid ombud för nästan samtliga
landskommuner inom Jönåkers, Rond och Hölebo härader af Södermanlands
län samt för städerna Nyköping och Trosa voro tillstädes, beslöts
enhälligt, att en undersökning skulle genom sakkunnig person verkställas
af eu projekterad sträckning af järnväg mellan Järna station å västra
stambanan och Åhy station å den östra, hvarjämte en kommitté af fem
personer tillsattes för att föranstalta om denna undersökning och i öfrigt
vidtaga de åtgärder, som kommitterade för sakens främjande funne nödiga
och lämpliga.
Under loppet af år 1896 visade sig resultatet af denna kommittés
arbete, i det att grefve F. Cl:son Wachtmeister å Tistad och f. d. kaptenen
Halvar Tisell till Kungl. Maj:t ingåfvo en ansökning, hvaruti anfördes,
bland annat, följande.
På föranstaltande af kommittén hade ingenjören I. Danielsson verkställt
undersökningar samt uppgjort planer och kostnadsförslag för'' eu
järnväg, hvilken, utgående från Järna station öfver Nyköping, åter
sammanträffade med stambanan vid Norrköping. Han hade därvid
undersökt tre olika alternativa linjer, af hvilka dock fullständigt kostnadsförslag
upprättats allenast för linjen Järna—Nyköping—Lunda—
Norrköping, hvilket alternativ, jämte det att det vore något billigare
än de öfriga, ur andra synpunkter erbjöde flera fördelar framför dessa
och därför af kommitterade antagits. Detta kostnadsförslag slutade på
en summa af 5,180,000 kronor.
Af den beredvillighet, hvarmed medel sammanskjutits till bestridande
af kostnaderna för sagda undersökning, syntes, att intresset för en
dylik järnväg vore stort i de orter, där den skulle framgå. Till dess
trafikområde kunde räknas Kvillinge och Krokeks socknar i Östergötlands
län samt Jönåkers, Hölebo och största delen af Rönö härad i
Södermanlands län, hvarjämte städerna Norrköping, Nyköping och Trosa
af järnvägen berördes och komme att lämna bidrag till dess trafik. Då
man betänkte, att en stor del af denna trakt, åtminstone under den tid,
då sjöfarten ej vore öppen, helt och hållet saknade tidsenliga kommunikationer,
samt att de sjökommunikationer, som funnes, vore jämförelsevis
ojämna och obekväma, så insåges lätt, såväl att''järnvägen vore för dessa
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets Utlåtande N:o 147.
8
orter behöflig, som ock att densamma måste från dem kunna påräkna en
betydlig trafik. Men härtill komme, att järnvägen, som öppnade en
kort förbindelseled med hufvudstaden med dess jämförelsevis stora konsumtion,
gifvetvis komme att i väsentlig män öka produkternas värde
i dessa orter och i samma män äfven orternas produktionsförmåga. Och
a andra sidan blefve vägen äfven förkortad till den utmärkta exporthamnen
Oxelösund och till staden Norrköping samt vidare till de södra
delarna af riket.
Banans betydelse vore dock icke uteslutande eller ens förnämligast
beroende på dess vikt för de orter, den genomginge. Enligt ingenjör
Danielssons beräkningar skulle denna bana, i jämförelse med statsbanan
öfver Katrineholm, förkorta vägen från Stockholm till Norrköping med
13 kilometer, hvilken minskning skulle ökas till 18 kilometer, om banan,
med undvikande af Norrköping, droges direkt till Fiskeby station.
Hvilken vikt äfven en kortare tidsvinst skulle hafva, särskildt för postutväxlingen
med södra delarna af landet och kontinenten, insåges lätt.
Då denna järnväg alltså tillika vore ägnad att i väsentlig män
tjäna ett statsintresse, hade kommitterade ansett sig böra taga i betraktande
möjligheten af att densamma med statsmedel kunde komma till
utförande, helst densamma därigenom redan från början kunde gifvas
den konstruktion, att den blefve i detta afseende fullt likställd med
statsbanorna i mellersta och södra delarna af landet.
På grund häraf hemställde sökandena, att Kungl. Maj:t behagade,
därest förhållandena därtill gåfve anledning, i nåder vidtaga åtgärd för
byggande genom statens försorg af en järnväg i nu antydda riktning
samt för sådant ändamål till Riksdagen aflåta proposition i ämnet.
För den händelse emellertid Kungl. Maj:t icke skulle finna skäl vara
lör handen att på statens bekostnad utföra en dylik järnvägsbyggnad,
anhöllo sökandena, enligt därtill lämnadt uppdrag, om tillstånd att anlägga
och till allmänt begagnande mot afgift upplåta järnväg med en
spårvidd al 1,435 meter från .Tärna station vid västra stambanan öfver
Nyköping och Lunda till Norrköpings station å östra stambanan.
1 anledning af denna ansökning afgåfvos utlåtanden af, bland andra,
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt järnvägsstyrelsen, hvilken sistnämnda
styrelse därvid anförde följande.
A den del af västra stambanan, som sträckte sig från Stockholm
till Katrineholm och utgjorde förbindelseleden med Stockholm både för
de södra och västra delarna af riket, hade trafiken på senare tider fått
eu sådan utsträckning, att särskilda åtgärder för densammas tillgodoseende
snart nog måste vidtagas. Bland de utvägar, som i sådant hänse
-
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 147.
ende stode till buds, vore äfven den, att redan i närheten af Stockholm
åtskilja stambanorna till Malmö och Göteborg genom att sammanbinda
någon station strax söder om Stockholm med någon ort å östra stambanan,
exempelvis Norrköping. Denna utväg, ehuru medförande större
kostnader än anläggandet af dubbla spår å den gemensamma sträckan,
torde likvisst, om, såsom af handlingarna syntes framgå, afsevärd tidsbesparing
för trafiken på de södra orterna därigenom kunde vinnas, vara
förtjänt af all uppmärksamhet. På dessa grunder och då den af sökandena
föreslagna järnvägssträckningen näppeligen utan vidare kunde antagas
vara den för trafiken på de södra orterna och utlandet mest fördelaktiga,
anhöll styrelsen i anslutning till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
hemställan, att Kungl. Maj:t täcktes bemyndiga järnvägsstyrelsen
att låta verkställa undersökningar uti ifrågavarande afseende.
Genom bref den 28 januari 1898 fann Kungl. Maj:t, med hänsyn
till angelägenheten att erhålla nödig utredning i ämnet godt uppdraga åt
järnvägsstyrelsen att verkställa den af styrelsen ifrågasatta undersökning
samt därefter till Kungl. Maj:t inkomma med det förnyade utlåtande i
ärendet, hvartill berörda undersökning kunde gifva anledning.
Den 28 april 1899 inkom järnvägsstyrelsen med den anbefallda utredningen
i ämnet och erinrade däruti till en början, hurusom styrelsen
uti sitt förstberörda utlåtande käft tillfälle framhålla föreliggande
frågas hufvudsakligaste betydelse för statsbanorna såsom bestående
däruti, att en järnvägsanläggning i någon af de utaf styrelsen undersökta
sträckningar skulle i väsentlig män bidraga till fyllandet af
det alltmera framträdande behofvet af särskilda åtgärder för tillgodoseende
af den på senare tider starkt växande trafiken emellan Stockholm,
å ena sidan, samt Malmö och Göteborg, å andra sidan, hvarvid särskilt
trafiken på de södra orterna och utlandet hade att påräkna rätt afsevärda
fördelar genom vägförkortning.
Emellertid vore icke detta ändamål vunnet allenast genom den ifrågavarande
järnvägsanläggningen, utan erfordrades jämväl anordnande af
dubbel spårförbindelse mellan den nya banans anknytningspunkt med
västra stambanan och Stockholm, för att trafiken äfven å denna, fortfarande
gemensamma trafikled skulle kunna på ett tillfredsställande sätt ombesörjas;
och hade styrelsen, med hänsyn till dessa frågors intima beröring
med hvarandra samt önskvärdheten af ärendets mera fullständiga behandling,
ansett sig böra i sammanhang med den anbefallda undersökningen
för den tilltänkta nya järnvägen äfven åstadkomma närmare utredning i
afseende på förberörda dubbelspår; dock endast för linjen söder om Ålf
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 147.
5
sjö station, enär sättet för åvägabringande af lämpligaste spårförbindelse
mellan Ålfsjö och Stockholm vore beroende på lösningen af frågan om
nya bangårdsanordningar i Stockholm.
Förutom förenämnda hufvudändamål hade vid uppdragets fullgörande
tillika gjort sig gällande hänsyn till de uti ifrågavarande trakter flerestädes
mycket svåra terrängförhållandena och de olika orternas mer eller
mindre trängande behof af förbättrade kommunikationer äfvensom till
utsikterna i afseende på lokaltrafik, och hade härvid tre olika alternativa
utgångspunkter från västra stambanan befunnits kunna ifrågasättas, nämligen
Tumba, Järna och Gnesta stationer, under det att anslutningen till
östra stambanan icke ansetts böra äga rum å annan plats än Norrköping,
enär, å ena sidan, en sådan anslutning längre norrut icke lämpligen
torde kunna ske utan anordnande af en särskild station vid föreningspunkten
på ringa afstånd från staden, och, å andra sidan, den nya järnvägens
framdragande till Fiskeby station, med förbigående af Norrköpings
folkrika och lifaktiga samhälle, icke gärna torde böra ifrågakomma, äfven
om härigenom vunnes en tämligen afsevärd vägförkortning för den
genomgående trafiken.
Undersökningarna hade sålunda omfattat följande hufvudsträckningar,
nämligen: Tumba—Vagnhärad—Lunda—Norrköping, Järna—Vagnhärad
—Lunda—Norrköping samt Gnesta —Vallmyra—Lunda—Norrköping, hvilka
samtliga linjer sammanfölle å sträckan Lunda—Norrköping, under
det att Tumba- och Järnalinjerna, båda berörande Nyköping, jämväl
hade delen Vagnhärad—Lunda gemensam.
Med afseende å detaljerna af de verkställda undersökningarna och
deras resultat tillåter sig utskottet att hänvisa till den af järnvägsstyrelsen
häröfver lemnade redogörelsen, som återfinnes å sid. 8—20 i statsrådsprotokollet.
Utskottet vill här endast påpeka, att den sträckning,
som af styrelsen befunnits vara den fördelaktigaste, nämligen Järna—
Vagnhärad—Nyköping—Lunda—Norrköping, skulle få en längd af
116,759 kilometer och beräknats kosta i anläggning 12,238,080 kronor
eller 104,815 kronor per kilometer. I dessa belopp ingingo såväl expropriationskostnaderna
som äfven de till 7,500 kronor per kilometer
beräknade kostnaderna för anskaffning af rullande materiel. K älsvikten
både beräknats till 40,5 kilogram för meter.
Med hänsyn till den stora tåghastighet, som måste förutsättas,
därest ifrågavarande nya statsbana skulle till fullo motsvara därmed
afsedda ändamål, hade icke mindre kurvradier än 600 meter blifvit använda
med undantag för ingången till Norrköpings bangård, hvarest 300
meters radie måst inläggas för erhållande af raka hufvudspår med till
-
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 147.
rådelig längd & denna'' bangård, men medförde detta förhållande ingen
nämnvärd olägenhet, enär bantågen å berörda’ punkt med anledning af
bangårdens närbelägenhet städse måste framföras med minskad hastighet.
Lutningarna öfverstege ingenstädes 1 : 100, och förekomme sådana
lutningar af mera afsevärd längd endast vid passerandet af Kolmården.
Vid sammanfattning af de betydelsefulla skäl, som talade för anläggning
af den ifrågasatta nya statsbanan i den af j äril vägsstyrelsen såsom
förmånligast befunna sträckningen från Järna öfver Nyköping och Lunda
till Norrköping, visade sig dessa — yttrar järnvägsstyrelsen — hufvudsakligen
utgöra:
inbesparing af de betydande kostnader, som i brist på annan utväg
säkerligen under närmaste framtiden skulle kräfvas för utläggning af
ett dubbelspår från Järna till Katrineholm i samband med enahanda anordning
å linjen Stockholm—Järna för möjliggörande af den alltjämt
växande trafikens ombesörjande på ett fullt tillfredsställande sätt;
statsbanenätets beröring med nya, rätt afsevärda trafikområden, af
hvilka residensstaden Nyköping samt de bördiga och folkrika trakterna
vid Trosa och Lunda förtjänade särskild! framhållas; samt
underlättande af nyssnämnda orters utveckling genom förbättrade
kommunikationer.
Med stöd af hvad sålunda anförts, och enär tillkomsten af en ny
statsbana i förenämnda sträckning från Järna till Norrköping skulle medföra
en förkortning af järnvägsförbindelsen mellan Stockholm, å ena
sidan, samt de södra delarna af landet och kontinenten, å andra sidan,
med omkring 17 kilometer vid jämförelse med den nuvarande öfver Katrineholm
och därmed följande tidsbesparing vid resor mellan respektive
orter, samt förstnämnda bana jämväl i ekonomiskt hänseende syntes
med skäl kunna antagas för staten lämna ett tillfredsställande resultat,
i det att, enligt uppgjord trafikberäkning, eu ränta af omkring 4,4
procent å banans anläggningskostnad vore att påräkna, tillstyrkte styrelsen
anläggning genom statens försorg af en järnväg från Järna station
å västra stambanan öfver Nyköping och Lunda till Norrköping, för
hvilken anläggning kostnaden, jämväl omfattande expropriation och anskaffning
af rullande materiel, beräknats till 12,238,080 kronor, hvilken
summa lämpligen kunde afrundas till 12,200,000 kronor.
Frågan om byggande af den af järnvägsstyrelsen sålunda föreslagna
statsbanan hade emellertid — yttrar departementschefen — måst hvila,
enär andra stora statsbanebyggnader ansetts böra i första rummet komma
till utförande, därvid departementschefen särskildt erinrat om anläggning
Statsutskottets Utlåtande N:o 147.
7
af längdbanan genom Bohuslän och fortsättande af statsbanan genom
öfre Norrland.
Ett steg framåt har emellertid frågan tagit genom de under senaste
åren utförda dubbelspåranläggningarna mellan vissa stationer å
västra stambanan närmast söder om Stockholm. I detta afseende tillåter
jag mig erinra, hurusom 1900 års Riksdag uppå förslag af Kungl. Maj:t
för anläggning af ytterligare ett järnvägsspår mellan Huddinge och
Tumba järnvägsstationer anvisat ett belopp af 900,000 kronor.
Uti statsverkspropositionen till 1901 års riksdag föreslog Kungl.
Maj:t vidare Riksdagen att till utläggning af ytterligare ett järnvägsspår
mellan Ålfsjö och Huddinge samt mellan Tumba och Rönninge järnvägsstationer
för år 1902 anvisa 710,000 kronor. Denna Kungl. Majrts framställning
blef emellertid icke af Riksdagen bifallen. Efter det ytterligare
utredning förebragts, anvisade emellertid 1903 års Riksdag på
Kungl. Maj:ts förslag 290,000 till utläggning af ytterligare ett järnvägsspår
mellan Tumba och Rönninge järnvägsstationer.
Den 18 november 1905 inkom Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i Södermanlands län med en underdånig skrifvelse, däruti Kungl. Maj:ts
befallningshafvande, under erinran om hvad i ärendet förekommit samt
med åberopande af hvad järnvägsstyrelsen anfört i sitt förberörda utlåtande
den 28 april 1899, yttrade följande.
På grund af hvad i ärendet förekommit hade ortsbefolkningen med
förvissning emotsett att inom den närmaste framtiden erhålla en för
ortens utveckling synnerligen välbehöflig järnvägsförbindelse, vare sig
den skulle åstadkommas genom statens försorg, eller af ortsinvånarna
själ!va föranstaltas och bekostas. Med hvarje år som gått hade behofvet
af denna järnväg allt mera gjort sig gällande. Särskild! för Nyköpings
stad, där under de senare åren den industriella utvecklingen gått
raskt framåt och flera större fabriksanläggningar kommit till stånd, hade
det blifvit angeläget att komma i snabbare och bekvämare förbindelse
framför allt med hufvudstaden men äfven med de södra delarna af riket.
Det vore ock visst, att genom ortens framåtskridande i utveckling utsikterna
för den blifvande järnvägens räntabilitet väsentligen ökats.
Emellertid hade mer än sex och ett hälft år förflutit sedan järnvägsstyrelsen
afgaf sitt förutnämnda betänkande, utan att ortens förhoppningar
pa järnvägsförbindelse realiserats. Den begärda koncessionen
både ej vunnit bifall, emedan järnvägen ansåges böra byggas af staten;
men för sistberörda ändamål hade ej heller några åtgärder ännu blifvit
Statsutskottets Utlåtande N:o 147.
8
vidtagna. Inom orten, hvars invånare vore beredda och villiga att
själfva söka åstadkomma den för dem oundgängliga kommunikationsleden,
kände man det svårt att år efter år nödgas vara i saknad af densamma
utan att därvid ens få något vidgöra.
Det vore för att tillmötesgå en inom orten allmänt uttalad önskan,
som Kungl. Maj:ts befallningshafvande vågade ånyo påkalla Kungl.
Maj:ts uppmärksamhet för denna sak. Angelägenheten af denna banas
förverkligande hade blifvit allt påtagligare. Och tillika torde tidpunkten
för ett sådant förverkligande nu vara lämplig. Statsbanan genom Bohuslän
skrede till sin fullbordan och det syntes ur flera synpunkter
vara tjänligt att, i afbidan på andra större statsbanebyggnader, som
möjligen förestode i framtiden, använda den arbetsstyrka och materiel,
som efter nu pågående byggnader blefve ledig, på ett sådant arbete
som det här ifrågasatta. Kung!. Map.ts befallningshafvande vågade
därför, under hänvisning till de skäl, som åt ortens invånare och järnvägsstyrelsen
med styrka framhållits, samt hvad i öfrigt andragits, hemställa,
att Kungl. Maj:t täcktes snarligen företaga denna fråga till afgörande
och därigenom tillmötesgå ett behof, som vore i hög grad
förtjänt af beaktande såväl ur ortens som det allmännas synpunkt.
Den 24 november 1906 afgaf järnvägsstyrelsen utlåtande öfver
Kungl. Maj:ts befallningshafvandes omförmälda skrifvelse äfvensom öfver
särskilda af ortsinvånarna gjorda framställningar i ämnet; och anförde
styrelsen därvid följande.
Hvad styrelsen i sitt utlåtande den 28 april 1899 anfört rörande
behofvet af ifrågavarande järnvägsanläggning för tillgodoseende af trafiken
å viss del af västra stambanan gällde enligt styrelsens mening fortfarande
i oförminskad omfattning; och att behofvet af järnvägen för de
orter, hvilka af densamma skulle genomlöpas, numera vore än större
än vid tiden för utlåtandets afgifvande, framginge otvetydigt af innehållet
i ortsinvånarnas förenämnda framställningar.
I fråga om den för banan lämpligaste sträckningen hyste styrelsen
fortfarande den uppfattning, som styrelsen i sistberörda utlåtande
uttalat; och hemställde styrelsen med anledning däraf, att . gjorda
framställningar rörande banans framdragande med annan sträckning icke
måtte till någon Kungl. Maj:ts åtgärd föranleda. Styrelsen både sa
mycket mindre haft anledning frånträda sin nyssnämnda uppfattning,
som dels den af Kungl. Maj:t den 8 mars 1901 tillsatta bangårdskommittén
i sitt till Kungl. Maj:t den 2 september 1905 aflåtna betänkande
uttalat som sin mening, att västra stambanans nuvarande sträckning
Statsutskottets Utlåtande N:o 147.
9
mellan Gnesta och Stockholm borde i mera hufvudsakliga delar bibehållas,
dels den i samband med nu ifrågavarande järnvägs byggande i
styrelsens skrifvelse den 28 april 1899 omförmälda dubbelspåranläggningen
å nyssberörda stambana på grund af Kungl. Maj:ts och Riksdagens
beslut redan blifvit utförd från Huddinge öfver Tumba till
Rönninge.
Vidkommande åter järnvägens anläggningskostnad, hvilken beräknats
till 12,238,080 kronor, både styrelsen vid granskning af det uppgjorda
kostnadsförslaget funnit en ökning af åtskilliga af de däri upptagna
posterna vara af nöden. Denna ökning, hvilken uppginge till
1,351,000 kronor, hade föranledts hufvudsakligen dels af ökadt behof af
lokomotiv och vagnar, hvilket i förening med de stegrade arbets- och
materialprisen orsakat en höjning af anslagsbehofvet för rullande materiel
Irån det i 1899 års kostnadsförslag upptagna belopp 7,500 kronor per
kilometer till enligt nu verkställda beräkningar erforderliga 10,000
kronor per kilometer eller med sammanlagdt 292,000 kronor, dels af de,
sedan förslaget uppgjordes, jämväl i öfrigt stegrade arbets- och materialprisen,
hvilka åstadkommit en ökning i kostnaderna, utom för rullande
materiel, särskild! för stängsel, rälsläggning, ballastning och banbevakningsbostäder
med sammanlagdt omkring 500,000 kronor, dels däraf,
att lokomotivaxeltrycket numera ansåges böra beräknas till 18 ton i
stället för såsom i kostnadsförslaget 14 ton, hvilket medfört en höjning
af kostnaden för broöfverbyggnaderna med omkring 9,000 kronor, dels
ock slutligen däraf, att efter förslagets upprättande på grund af Kungl.
Maj ds bref till järnvägsstyrelsen den 16 februari 1903 tillkommit åtskilliga
föreskrifter om tjänstledighet med bibehållen aflöning och reseersättningar
åt schaktmästare och material vakter vid statens järnvägsbyggnader
äfvensom i fråga om beredande af bättre bostäder och anskaffande
åt böcker och tidningar åt de vid järnvägsbyggnaderna anställda
arbetare, hvilket allt medfört en höjning i de beräknade kostnaderna
för arbetets ledning och förvaltning med 550,000 kronor. Sammanlagda
beräknade kostnaden för järnvägen skulle alltså, inklusive
kostnaden för expropriation af mark och för anskaffande af rullande
materiel, komma att uppgå till 13,589,080 kronor eller 116,386 kronor
per kilometer.
Då styrelsen emellertid föreställde sig, att, om Kungl. Maj:t och
Riksdagen beslutade, att ifrågavarande järnväg skulle anläggas på statens
bekostnad, därvid komme att, liksom vid anläggning af statsbanor
under senare åren ägt rum, uppställas såsom villkor, att statsverket
icke drabbades af några kostnader för jordlösen, skadeersättningar och
Bill. till Ribid. Prof. 11)07. 4 Samt. 1 Afd. It!) Höft. 2
10
Statsutskottets Utlutande N:o 147.
dylikt, torde ofvannämnda kostnadssumma kunna reduceras med ett belopp
af 325,580 kronor, motsvarande den beräknade kostnaden för förvärf
af för järnvägen erforderlig mark med mera, och skulle således
statsverkets utgift för banan blifva 13,263,500 kronor, livilket belopp
lämpligen torde kunna afrundas till 13,300,000 kronor eller 113,910
kronor per kilometer.
Ehuruväl till följd af den högre anläggningskostnad, som, enligt
hvad sålunda nämnts, järnvägen skulle komma att draga, banans ekonomiska
resultat enligt förut nämnda trafikberäkning icke skulle blifva
fullt så godt, som i styrelsens förberörda utlåtande angifyits, torde dock
på grund af det ekonomiska uppsving, som jämväl uti ifrågavarande
trakter af vårt land under de senare åren inträdt, trafiken å banan böra
kunna antagas blifva ej oväsentligt större än som vid uppgörandet åt
trafikberäkningen kunnat förutsättas samt sålunda lämna ett fullt sa
godt resultat, som förut beräknats.
På grund af hvad sålunda anförts, hemställde styrelsen, att Kungl.
Maj:t täcktes föreslå 1907 års Riksdag besluta, dels om utförande genom
statens försorg af en järnväg från Järna station a västra stambanan
öfver Vagnhärad och Nyköping förbi Lunda till Norrköping för en beräknad
kostnad af 13,300,000 kronor med rullande materiel, dels att för
påbörjande af nämnda anläggning anvisa för år 1908 2,000,000 kronor,
med rätt för Kungl. Maj:t att däraf under år 1907 förskottsvis utanordna
500,000 kronor.
Såsom villkor för järnvägens byggande med statsmedel borde föreskrifvas,
att landsting, kommuner eller enskilda skulle utfästa sig
att kostnadsfritt för densamma upplåta:
dels för all framtid
all mark till banbyggnad med därtill hörande afdikningar, vattenaflopp
och parallellvägar,
all mark för banbevakningsområden, hållplatser, bangårdar och
vattenstationer med tillhörande ledningar,
genom skogsmark en bredd af 15 meter å hvardera sidan af banans
medellinje samt, där arbetets beskaffenhet betingade en större bredd,
hvad som i sådant hänseende erfordrades med all å den upplåtna marken
växande skog,
all mark för till följd af järnvägsbyggnaden erforderlig anläggning
af nya eller omläggning af gamla, allmänna eller enskilda vägar,
äfvensom
rätt att efter behof i sjöar och vattendrag taga. för järnvägsbyggnaden
och för banans trafikerande med mera erforderligt vatten, samt att,
Statsutskottets Utlåtande N:o 147.
11
där område icke ansåges böra för ändamålet förvärfvas, framdraga och
för framtiden underhålla för vattentagning erforderlig ledning,
dels och under arbetets fortgång
all för sidoschaktningar, upplag af sten eller jord samt sten- eller
grustäkter med därtill hörande vägar och sidospår äfvensom för vattentagning
behöflig mark, att vid arbetets slut aflämnas i då befintligt skick,
att upplåtelsen jämväl skulle innebära förpliktelse att lämna ersättning
för husflyttningar och olägenheter till följd af försvårad brukning
och förlängda vägar eller andra olägenheter af hvad namn och beskaffenhet
de vara måtte, som kunde anses härflyta af det genom järnvägens
anläggning orsakade intrång, samt
art, när och hvar Kungl. Maj:t så pröfvade nödigt, vid banlinjen
till i orten gångbart pris tillhandahålla järnvägsbyggnaden sågtimmer
till ett sammanlagdt antal af 200 stycken per kilometer af banans längd,
allt med skyldighet för vederbörande att hålla staten skadeslös för
hvad i ett eller annat afseende därutinnan kunde komma att brista.
Beträffande utsikterna för den af järnvägsstyrelsen förordade linjens
ekonomiska bärighet har departementschefen hänvisat till en af föreståndaren
för järnvägsstyrelsens milkontor Adolf d’Ailly uppgjord promemoria,
som är bifogad statsrådsprotokollet å sid. 34—38.
Chefen för generalstaben, från hvilken nytt utlåtande infordrats, har
i skrifvelse den 10 april 1907 meddelat, att han, med hänsyn till den
redan befintliga tryggade järnvägsförbindelsen öfver Katrineholm, ej
hade något att erinra mot den föreslagna sträckningen, äfvensom att
de tekniska bestämmelser, järnvägsstyrelsen tänkt sig för ifrågavarande
bana, vore militäriskt tillfredsställande.
För egen del har departementschefen slutligen yttrat följande:
);Den föregående framställningen visar, med hvilket lifligt intresse
ifrågavarande järnvägsföretag redan från början omfattats och allt fortfarande
omfattas af ortsinvånarna. Tvifvelsutan skulle, därest begärd
koncession erhållits, en järnväg i dessa trakter långt före detta hafva
kommit till stånd. Äfven för koncessionssökandena framstod det emellertid
såsom riktigast, att järnvägen byggdes såsom statsbana, och det
synes mig också, som om tanken på en enskild järnväg här bör vara
utesluten.
Genom den föreslagna banan vinnas nämligen två för statens järnvägar
viktiga önskemål. Dels kommer förbindelsen mellan Stockholm
12
Statsutskottets Utlåtande N:o 147''.
och sydligare delar af landet att ej obetydligt förkortas, dels besparas
åtminstone för en afsevärd tid framåt eu eljest erforderlig dubbelspåranläggning
å en del af linjen Stockholm—Katrineholm. Visserligen
kommer anläggningen af en ny järnväg att draga större kostnad än
en dubbelspåranläggning vid den redan befintliga linjen, men detta
motväges dels af den nämnda vägförkortningen dels ock däraf, att den
föreslagna järnvägen kommer att genomlöpa folkrika och bördiga
trakter, som utan tvifvel skola tillföra densamma en afsevärd och lönande
trafik.
Beträffande den sträckning, som järnvägen bör erhålla, torde af
skäl, som järnvägsstyrelsen framhållit, sträckningarna öfver Trosa stad
och öfver Ålberga ej böra ifrågakomma. Af de tre hufvudlinjerna föreligger
i fråga om Tumbalinjen inga ritningar och ej heller någon utredning
om dess ekonomiska förutsättningar, men finner jag i likhet med
järnvägsstyrelsen denna linje, ehuru den erbjuder en något kortare *
väglängd, på grund af den höga anläggningskostnaden icke kunna
förordas. Vid jämförelsen mellan Tumbalinjen samt de båda andra
linjerna är också att taga i betraktande, att dubbelspåranläggning
redan blifvit utförd mellan Tumba och Rönninge.
Gnestalinjens företräden framför Järnalinjen ligga i den en kilometer
kortare sträckningen samt i den något billigare anläggningskostnaden.
Dessa företräden uppvägas dock mångfaldigt af de bättre trafikiitsikterna
å Järnalinjen, hvilken skulle komma att blifva till större
gagn för allmänheten och särskildt för Nyköpings stad.
Linjen Järna—Vagnhärad—Nyköping—Lunda—Norrköping synes
mig alltså framstå såsom den fördelaktigaste sträckningen.
Med hänsyn till järnvägens stora betydelse för de orter, den kommer
att genomlöpa, anser jag, i likhet med järnvägsstyrelsen, att för
anläggning af ifrågavarande järnväg på statens bekostnad bör uppställas
såsom villkor, att statsverket icke drabbas af några kostnader för jordlösen,
skadeersättningar och dylikt. Bland de föreslagna villkoren hafva
jämväl upptagits bestämmelser, hvarigenom staten uttryckligen skulle
tillförsäkras för banans anläggning och trafikerande erforderligt vatten.
Vidare hafva villkoren kompletterats med ett tillägg om att markupplåtelsen
skall innebära förpliktelse att lämna ersättning för husflyttningar,
som orsakas af järnvägens anläggning. Dessa bestämmelser hafva
visat sig vara behöfliga, för att staten, såsom afsedt är, skall undgå
alla kostnader af ifrågavarande slag. Dessutom torde bland villkoren
böra upptagas uttryckligt stadgande därom, att vederbörande skola utan
kostnad för staten anskaffa och till järnvägsstyrelsen öfverlämna alla
Statsutskottets Utlåtande N:o 147.
13
för erhållande af lagfart å den upplåtna marken erforderliga handlingar
och kartor.
I detta sammanhang tillåter jag mig att erinra om angelägenheten
däraf att redan vid första upplåtelsen af mark för bangårdar och hållplatser
af vederbörande äskas så stora områden, att framdeles möjligen
erforderliga utvidgningar må kunna äga rum. Det har nämligen understundom
visat sig, att nödiga utvidgningar mött svårigheter på grund
af det begränsade utrymmet. Vid bestämmande af den för järnvägen
behöflig;! mark torde äfven böra tillses, att plats erhålles till anordnande
af rymliga bostäder, om möjligt egna hem, åt järnvägens personal.
Någon så särdeles stor ökad kostnad för vederbörande upplåtare torde
härigenom ej uppstå, då marken före banans anläggning i regel ej har
så stort värde.
Inom Riksdagen har upprepade gånger, då anslag till järnvägsbyggnader
beviljats, uttalats önskvärdheten af att entreprenad systemet
i största möjliga omfattning måtte komma till användning vid byggnadsarbetena.
Särskilda sakkunnige, som efter Kungl. Majrts bemyndigande
tillkallats för att afgifva yttrande och förslag huru ledningen af och
tillsynen öfver nya järnvägsanläggningar för statens räkning borde för
framtiden lämpligast ordnas, hafva i sitt den SO mars 1906 afgifna
yttrande uttalat sig i samma riktning. Äfven jag finner denna tanke
vara värd synnerligt beaktande; och synes mig därför, därest beslut
kommer att fattas om byggande af ifrågavarande bana, böra tagas i
öfvervägande, huruvida icke byggnadens utförande bör öfverlämnas på
generalentreprenad; den föreslagna banans läge nära Stockholm och
i en folkrik bygd torde nämligen innebära förutsättningar för att enskilda
personer skulle kunna åtaga sig och på ett tillfredsställande sätt
utföra byggnadsarbetet.
Samtidigt med det jag anmäler föreliggande fråga om anläggande
af en statsbana mellan Järna och Norrköping, ärnar jag inför Kungl.
Maj:t framlägga förslag om byggande af statsbanor mellan Bastuträsk
och kusten vid Skellefteå, mellan Ålfsby och Piteå och en del af den
s. k. inlandsbanan. Riksdagen har redan till fortsättande af norra
stambanan mellan Morjärv och Lappträsk för år 1908 anvisat 1,200,000
kronor, och torde, sedan järnvägen till Lappträsk blifvit färdig, densamma
omedelbart böra fortsättas till finska gränsen. Med hänsyn till
dessa synnerligen omfattande järnvägsföretag har jag ansett lämpligt,
att en plan för banbyggnadsarbetenas bedrifvande under de närmaste
åren upprättas; och har därför på min begäran on sådan, afseende
åren 1908—1913, uppgjorts inom järnvägsstyrelsen.
14
Statsutskottets Utlåtande N:o 147.
Denna plan ter sig på följande sätt:
Jama—Norrköping ...............
Bastuträsk—Skellefteå............
Älfsby—Piteå.......................
Morjarv—finska gränsen.........
Inlandsbanan .....................
1»0S
1900 1910
% I
1911
1912
1913
2,000,000
800,000
1,200,000
2,000,000
2.300.000
1.500.000
1.200.000
3,000,000
3.200.000
1.500.000
1.300.000
3,000,000
2,600,000
1,500,000
500,000
1.500.000
2.900.000
3.200.000
2.400.000
1.500.000
2,000,000
= !
Summa
6,000,000
8,000,000
9,000,000
9,000,000
7,100,000 | 2,000,000
De belopp, som för nu ifrågavarande anläggningar af nya järnvägar
skulle erfordras, äro ju högst afsevärda, men jag ber härvid få erinra,
att Riksdagen tidigare beviljat anslag för enstaka år till högre belopp
än de, som i planen upptagas.
Jag har för sakens belysande låtit verkställa en utredning angående
de anslag, Riksdagen under de senaste 30 åren beviljat för statens järnvägsbyggnader,
därvid jag ej tagit hänsyn till de medel, som anvisats
för dubbelspåranordningar eller för nya byggnader och anläggningar vid
statens redan trafikerade järnvägar. Denna .utredning ger vid handen,
att dessa anslag uppgått till
år
1877 ..........................
........................ 6,000,000
kronor
»
1878 ..........................
..................... 8,350,000
»
»
1879 ...........................
........................ 8,470,000
»
1880 ...........................
....................... 5,100,000
»
»
1881 ...........................
........................ 2,500,000
»
»
1882 ...........................
....................... 2,000,000
»
5)
1883 ..........................
........................ 6,347,000
»
))
1884 ...........................
........................ 5,754,000
)>
))
1885 .........................
..................... 2,000,000
»
»
1886 ...........................
........................ 1,750,000
»
b
1887 ...........................
....................... 2,000,000
»
»
1888 ...........................
....................... 2,500,000
»
»
1889 ...........................
..................... 4,000,000
»
»
1890 ...........................
..................... 4,665,000
»
»
1891 ..........................
........................ 5,823,000
»
1892 ..........................
........................ 6,800,000
»
»
1893 ...........................
...................... 3,700,000
»
Statsutskottets Utlåtande N:o 147.
15
år
1895 ........................
.......................... 2,600,000
kronor
»
1896 .......................
.......................... 1,350,000
»
»
1897 ........................
........................... 4,625,000
»
»
1898 ........................
........................... 11,250,000
»
»
1899 ........................
........................... 8,037,500
y>
»
1900 .......................
........................... 14,658,000
))
1901 .....................
.......................... 13,059,000
»
»
1902 .......................
.......................... 4,172,000
»
1903 ........................
.......................... 3,340,000
»
))''
1904 .......................
.......................... 4,600,000
»
»
1905 ........................
.......................... 2,072,600
»
y>
1906 ........................
........................... 730,000
».
I de åren 1883 och 1884 beviljade anslagen ingå köpeskillingarna
för järnvägarna Söderhamn—Bergviken samt Sundsvall—Torpshammar.
Utöfver här ofvan upptagna belopp har Riksdagen anvisat till inköp
år 1890 af järnvägen Luleå—Gellivare 7,000,000 kronor, år 1895 af
västkustbanan 23,526,549 kronor 81 öre och år 1899 af bandelen
Frövi—Örebro 3,160,000 kronor.
Det synes mig gifvet, att det skall vara lättare att bibehålla en
god stam af arbetsledare och arbetare med en i jämn stegring fortgående
byggnadsverksamhet, än om arbetena bedrifvas så ojämnt som exempelvis
i slutet af 1890- och början af 1900-talet. Järnvägsstyrelsen
har också såsom sin mening uttalat, att det icke synes möta några större
svårigheter att erhålla fullt lämpliga arbetsledare för bedrifvande af arbetena
å statens järnvägsbyggnader i den omfattning, som i planen
blifvit ifrågaställd. Jag har därför icke funnit något att erinra mot den
uppgjorda planen, så mycket mindre som jag, på sätt förut nämnts, har
grundad anledning antaga, att järnvägen Järna—Nyköping—Norrköping
skall kunna utföras på generalentreprenad.»
Behofvet af en järnväg med den sträckning, som i förevarande proposition
angifves, är enligt utskottets mening obestridlig, och betydelsen
af denna järnväg inskränker sig icke till fördelar för de orter, genom
Indika den komme'' att framdragas; anläggningen lomme äfven att tillgodose
statsintressen af ej ringa vikt. Den skulle åstadkomma en ej
obetydlig genväg mellan Stockholm och de södra orterna, den skulle
upptaga en del af den alltjämt växande trafiken på västra stambanan
Utskottets
yttrande.
16
Statsutskottets Utlåtande N:o 147.
ofvanför Katrineholm och den skulle bringa statsbanenätet i direkt förbindelse
med nya, ganska afsevärda trafikområden.
Den nu påpekade förkortningen af järnvägsförbindelsen mellan hufvudstaden,
å ena, samt de södra delarna af landet och kontinenten, å
andra sidan, komme att medföra tidsbesparing vid resor mellan de olika
orterna, och för godstrafiken blefve den nya banan till ej ringa fördel
genom den minskning i fraktkostnader, som den komme att bereda.
Trafiken å den del af västra stambanan, som sträcker sig från Stockholm
till Katrineholm, bar under senare tider fått en sådan omfattning,
att för dess tillgodosende särskilda åtgärder visat sig oundgängligen
nödiga. För detta ändamål hafva redan å vissa sträckor i närheten af
Stockholm utlagts dubbelspår, och sådana anordningar måste uppenbarligen
inom den närmaste framtiden vidtagas äfven med afseende å öfriga
delar af linjen Stockholm-—Katrineholm, för så vidt icke erforderlig
lättnad i trafiken kan på annat sätt beredas. En sådan lättnad skulle
åstadkommas genom den nu föreslagna banan Järna—Norrköping. Härigenom
kunde man åtminstone för en afsevärd tid framåt undgå kostnaden
för utläggning af dubbelspår mellan Järna och Katrineholm,
hvilken kostnad enligt från järnvägsstyrelsen lämnade upplysningar kan
beräknas uppgå till omkring 6,400,000 kronor. Visserligen komme
kostnaden för anläggning af den nya järnvägen att belöpa sig till
ungefär dubbla beloppet. Men härvid är att märka, att, enligt hvad
de verkställda statistiskt-ekonomiska utredningarna gifva vid handen,
man har grundad anledning påräkna, att den nya banan redan från
början skall gifva en inkomst, som icke blott betäcker kostnaderna för
banans underhåll och trafikens drift, utan därjämte lämnar god ränta
på anläggningskapitalet. Klokheten synes därför bjuda att hellre välja
denna utväg än att nu anlägga ett dubbelspår, som ju ej kan tillföra
statsbanan någon ny trafik.
Men för att den föreslagna järnvägen skall motsvara nu angifna
ändamål, är det nödvändigt, att den bygges såsom statsbana. I motsatt
fall torde man ej kunna undgå att åt enskilda bevilja den koncession
å banans anläggande, som sedan många år tillbaka vant begärd. Men
därigenom skulle staten blifva utsatt för eu konkurrens, hvilken med
hänsyn till den kortare förbindelse, som den nya banan erbjuder, samt
de däraf betingade billigare fraktkostnaderna komme att ogynsamt inverka
på det ekonomiska resultatet af angränsande statsbanedelars drift.
För staten står visserligen den utvägen öppen att inlösa banan. Men
då densamma, anlagd såsom enskild järnväg, säkerligen icke vare sig
med afseende å öfverbyggnad eller i fråga om hitningsförhållanden och
Statsutskottets Utlåtande N:o 147.
17
kurvor blifvit utförd i öfverensstämmelse med de fordringar, som måste
ställas på en statsbana med denna sträckning, komme otvifvelaktigt i
följd af de utgifter, som påkallas för banans ombyggnad och komplettering,
statens kostnader för detta förvärf att ställa sig betydligt högre,
än om banan från början blifvit af staten anlagd.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och då den föreslagna
järnvägen, såsom utgörande den genaste förbindelsen mellan hufvudstaden
och landets södra delar, otvifvelaktigt komme att blifva hufvudleden
för denna trafik, anser utskottet denna järnväg äga för det allmänna
så stor betydelse, att dess byggande och trafikerande bör af
staten omhändertagas.
Beträffande utförandet af ifrågavarande järnvägsanläggning ansluter
sig utskottet fullständigt till den af föredragande departementschefen
till statsrådsprotokollet uttalade meningen att i detta fall bestämda skäl
tala för att entreprenadsystemet bör komma till användning vid banbyggnadsarbetena.
Utskottet hemställer
att Riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
framställning, må, under förbehåll att uti statsrådsprotokollet
öfver civilärenden den 19 april 1907
omförmälda villkor om kostnadsfri upplåtelse af mark
m. m. iakttagas, besluta anläggning af en statsbana
från Järna station å västra stambanan öfver Vagnhärad
och Nyköping förbi Lunda till Norrköping för
en beräknad kostnad af 13,300,000 kronor med rullande
materiel; samt till påbörjandet af anläggningen för år
1908 anvisa ett belopp af 2,000,000 kronor.
Angående sättet för anskaffande af detta belopp kommer utskottet
att framdeles afgifva yttrande.
Stockholm den 22 maj 1907.
På statsutskottets vägnar:
HUGO TAMM.
Bih. Ull Bilad. Prot. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 93 Höft.
3
18
Statsutskottets Utlåtande N:o 147.
Reservationer
af herrar H. P. P. Tamm, I. Wijk, K. E. Bohnstedt, E. Fränekel, friherre
N. A. Ed. Palmstierna, P. O. Liedberg, C. Persson, och J. T. Larsson,
hvilka ansett, att utskottets yttrande och hemställan bort hafva
följande lydelse: < _ .
»En järnväg från västra stambanan till Norrköping vare sig enligt
Kungl. Maj:ts förslag från Järna station öfver Nyköping och Lunda eller
med någon annan af de uti ifrågavarande proposition omförmälda sträckningar
skulle tvifvelsutan lända till betydande gagn för de trakter, banan
skulle komma att genomlöpa. Att åter det allmänna har sa stort intresse
af en dylik järnväg, att densamma bör anläggas med statsmedel, därom
har utskottet icke funnit sig öfvertygadt. Visserligen skulle genom eu
sådan bana förbindelsen mellan hufvudstaden och de södra orterna något
förkortas — med omkring 17 kilometer, därest den af Kungl. Maj :t föreslagna
Järnalinjen väljes. Den däraf uppkommande tidsbesparingen
torde emellertid blifva helt liten och i alla händelser så ringa, att den
icke kan tillmätas någon egentlig betydelse vid . afgörande! af frågan,
huruvida staten bör anlägga järnvägen eller ej. Banans föreslagna
sträckning öfver Kolmården är nämligen besvärad af, bland annat, oafbrutna
stigningar af flere kilometers längd, och detta har till följd, att
särskild! snälltåg där icke skulle kunna framföras med önskvärd hastighet.
Såsom skäl för järnvägens anläggande för statens räkning har jämväl
framhållits, att därigenom en eljest nödig dubbelspåranläggning å en
del af linjen mellan Stockholm och Katrineholm skulle åtminstone för eu
afsevärd tid framåt uppskjutas. Att en järnväg sådan som den af Kungl.
Maj:t nu föreslagna skulle för den närmaste tiden minska behofvet af
ett dubbelspår, vill utskottet icke bestrida. Dock förefaller det sannolikt,
att uppskofvet icke kommer att blifva synnerligen långt. Då behofvet
af dubbelspår således icke skulle blifva afhjälpt genom den föreslagna
järnvägen, synes dess betydelse för det allmänna blifva ganska ringa.
Det är för öfrigt uppenbart, att kostnaderna såväl för anläggandet som
för bevakningen och skötseln af en helt ny järnväg af ifrågavarande
beskaffenhet måste ställa sig betydligt högre, än då fråga blott är om
ett dubbelspår invid en redan trafikerad linje.
Med hänsyn härtill och då såsom förut framhållits någon afsevärd
tidsvinst för den genomgående trafiken icke skulle genom den ifråga
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 147.
19
satta järnvägen ernås, finner utskottet sig icke kunna tillstyrka, att densamma
anlägges af staten. Utskottet får alltså hemställa,
att Kungl. Maj:ts förevarande framställning icke
må af Riksdagen bifallas.»
samt af grefve C. 0. Taube mot viss del af utskottets motivering.
Herrar friherre C. H. Falkenberg och D. Persson hafva begärt få
antecknadt, att de icke deltagit i detta ärendes behandling inom utskottet.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1907:230 Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående anläggning af en statsbana från Jama station å västra stambanan öfver Vagnhärad och N s. 6 i texten