Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning af ej mindre Kungl. Majds proposition angående anslag dels för ytterligare undersökningar angående den s. k. inlandsbanan dels och för byggnad af statsbana från Östersund till Ströms vattudal, än äfven i umnet väckta motioner.

1907-05-21 · 30 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 27 av 30 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1907:149, Utlåtande i anledning af ej mindre Kungl. Majds proposition angående anslag dels för ytterligare undersökningar angående den s. k. inlandsbanan dels och för byggnad af statsbana från Östersund till Ströms vattudal, än äfven i umnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 149.

i

N:o 149.

Ant. till Riksd. kansli den 22 maj 1907, kl. 11 f. m.

Utlåtande i anledning af ej mindre Kungl. Majds proposition

angående anslag dels för ytterligare undersökningar angående

den s. k. inlandsbanan dels och för byggnad

af statsbana från Östersund till Ströms vattudal, än

äfven i umnet väckta motioner. (R. A.)

I en den L9 nästlidne april till Riksdagen aflåten proposition, n:o

1G2, liar Kungl. Maj:t, under åberopande af propositionen bilagdt utdrag

af statsrådsprotokollet öfver civilärenden för samma dag, föreslagit

Riksdagen

dels att för verkställande af ytterligare undersökningar angående

inlandsbanan på extra stat för 1908 bevilja 83,000 kronor med rätt för

Kungl. Maj:t att låta förskottsvis under år 1907 af tillgängliga medel

utanordna hela detta belopp,

dels ock att, under förbehåll att uti statsrådsprotokollet angifva villkor

om kostnadsfri upplåtelse af mark m. in. iakttagas, besluta anläggning

af statsbana från Östersund till Ströms vattudal (Ulriksfors) jämte

bispår från Ulriksfors till Strömsund för en beräknad kostnad af 10,900,000

kronor samt häraf för år 1908 anvisa 2,000,000 kronor att utgå från

riksgäldskontoret, med rätt för Kungl. Maj:t att under år 1907 låta utaf

detta belopp förskottsvis af tillgängliga medel utanordna 500,000 kronor.

Förberörda belopp 83,000 kronor är afsedt att användas till följande

ändamål:

Bill. till

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 149.

till definitiv undersökning åt en linje från Gubbträsk norr om

Ume älf öfver Afvaviken, Kikkejaure och Jäknajanre till Kadnejaure

jämte en sträckning mellan Jäknajaure och Plassakårtje kr. 33,000: —

till definitiv undersökning af en linje Suoppatjaure

—Näsberg .................................................................................... » 8,000: —

till okulära undersökningar af en linje öfver Storbolmen

i öfre ändan af Volgsjön inom Vilhelmina

socken ................................................................................................ » 1,000: —

till okulära undersökningar af vissa sträckningar

inom Härjedalen och södra delen af Jämtland .................. » 3,000: —

till fortsatta utredningar, huruvida för de västra

delarna af Värmlands, Kopparbergs och Jämtlands län

samt delar af Bohuslän och Dalsland behofvet af kommunikationer

skulle kunna tillgodoses genom anläggning

af bibanor.................................................................................- » 38,000: —

Summa kr. 83,000: —

I anledning af Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning hafva

följande motioner blifvit väckta:

n:o 77 i Första Kammaren af herr A. Bergström m. fl. och n:o 273

i Andra Kammaren af herr J. E. Biesert m. fl., i hvilka motioner, som

äro lika lydande, yrkats,

att Riksdagen måtte bifalla hvad Kungl. Maj:t föreslagit i proposition

n:o 162 beträffande anslag för ytterligare undersökningar angående

inlandsbanan, men däremot på af motionärerna anförda skäl förklara

sig icke för närvarande kunna bifalla hvad Kungl. Maj:t i samma

proposition föreslagit beträffande anslag till påbörjande af en statsbana

från Östersund till Ströms vattudal;

n:o 276 i Andra Kammaren af herr A. Jonsson i Lycksele, med

hemställan,

att Riksdagen måtte för verkställande af ytterligare undersökningar

angående inlandsbanan, hvilka undersökningar jämväl böra omfatta

anläggningen af eu bibana från lämplig punkt å norra stambanan öfver

Lycksele kyrkoby till lämplig punkt å inlandsbanan, på extra stat för

år 1908 bevilja 103,000 kronor med rätt för Kungl. Maj:t att låta förskottsvis

under år 1907 af tillgängliga medel utanordna hela detta

belopp;

n:o 278 i Andra Kammaren af herr L. J. Carlsson i Malmberget,

i hvilken motion yrkats,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 149.

3

att det i Kung! Maj:ts proposition n:o 162 äskade anslaget af

8,000 kronor för undersökning af en linje Suoppatjaure—Näsberg icke

måtte af Riksdagen bifallas;

samt n:o 80 i Första Kammaren af herr H. E. Montgomery, hvilken

därvid till en början såsom sin mening anfört, att därest de västra

gränstrakternas kommunikationsbehof genom bibanor vederbörligen tillgodosåges,

inlandsbanans södra sträckning från Sveg till västerhafvet

icke vore behöflig, då man dels mellan Sveg och Västerhafvet redan

ägde en gen förbindelse, nämligen sträckan Sveg—Orsa—Mora —Herrhult—Göteborg,

dels ägde tvänne relativt lätt realiserbara möjligheter

att erhålla än genare förbindelser, antingen genom byggande af en

bana från Deje station å Bergslagsbanan öfver Morkärnshyttan till

Rämens station å Mora—Vänerns järnväg, hvilken järnväg skulle afsevärdt

förkorta den nyssnämnda utfartsvägen, eller ock genom anläggande

af en järnväg mellan Kristinehamns ändstation å Mora—Vänerns järnväg

till Töreboda station å västra stambanan, då sträckan Orsa—Mora—

Kristinehamn—Töreboda—Göteborg skulle utgöra den äskade förbindelseleden.

Genom det senare förslaget skulle samtidigt äfven det

östra Värmlands och öfre Dalarnes behof af förbättrad järnvägsförbindelse

med Västergötland vederbörligen tillgodoses.

Genom inköp af Orsa—Sveg, Orsa—Mora, Mora—Vänerns och

Bergslagernas järnvägar, eventuellt med kombination af en järnvägsanläggning

mellan Deje och Rämen, eller alternativt genom ett inköp

af de tvänne förstnämnda järnvägarna, kombineradt med byggandet af

en järnväg Kristinehamn—Töreboda, erhölle staten en järnväg, som

satte inlandsbanan norr om Sveg i gen förbindelse icke blott med

Göteborgs hamn å västkusten utan äfven med Kristinehamns och,

därest det förra alternativet valdes, äfven Åmåls hamn vid Vänern,

hvarigenom samtidigt äfven skulle lösas det i samband med frågan om

fördjupningen af Trollhätte kanal stående viktiga spörsmålet om erhållande

af en för statens intressen välbelägen Vänerhamn.

Under dylika förhållanden hade motionären ansett det vara

högeligen önskvärd!, att den af regeringen äskade utredningen beträffande

bibanor i nämnda landsdelar så lades, att den icke allenast komine

att omfatta ifrågavarande bibanor i och för sig eller i kombination med

eu eventuell ny längdbana utan äfven kommo att klargöra dessa bibanors

inflytande å nj^ssberörda redan befintliga eller lätt realiserbara

utfartsvägen från Sveg och öfre Dalarne till västerhafvet.

Endast i det fall att utredningen gåfves en dylik omfattning, syntes

det motionären blifva Riksdagen möjligt att bilda sig en klar uppfatt
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 149.

ning af den ur statssynpunkt lämpligaste och nr ekonomisk synpunkt

fördelaktigaste lösningen af frågan om det öfre Dalarnes och Norrlands

järnvägsförbindelse med västerhafvet.

På grund häraf och af hvad i motionen i öfrigt anförts förordade

denne motionär, att den begärda utredningen äfven måtte ställa de till

undersökning föreslagna bibanorna i förhållande till de af motionären

påpekade redan befintliga utfartsvägarna mellan Orsa och västerhafvet

och detta på sådant sätt, att beräkningar kunde framläggas

1) för trafik å nämnda bibanor eventuellt kombinerade med en ny

tilltänkt statsbana samt å kostnaderna för samma banors byggande,

2) för trafik å utfartsvägen Sveg—Orsa—Mora—Herrhult — Göteborg,

eventuellt med öfverbyggnad Deje—Kämen, kombinerad med

samma bibanor, samt å kostnaden dels för byggandet af järnvägen

Deje—Rämen, dels för förvärfvande åt statsverket af de enskilda järnvägarna

Orsa—Sveg, Mora—Orsa, Mora—Vänern och Bergslagsbanan

samt för dessa järnvägars komplettering,

3) för trafik å utfartsvägen Sveg—Orsa—Mora—Kristinehamn—

Törnboda— Göteborg, kombinerad med samma bibanor, samt å kostnaden

för byggandet af järnvägen Kristinehamn—Töreboda och för

inköp af de enskilda järnvägarna Orsa—Sveg, Mora—Orsa och Mora

Vänern äfvensom för dessa sistnämnda järnvägars komplettering.

Under framhållande, hurusom en utredning med den af motionären

föreslagna omfattning komme att kräfva större anslagsmedel än regeringen

begärt, har motionären hemställt,

att Riksdagen måtte, för verkställande af ytterligare undersökningar

angående inlandsbanan nr. in. i öfverensstämmelse med hvad ofvan anförts,

på extra stat för år 1908 bevilja utöfver det af regeringen begärda

anslag af 83,000 kronor ytterligare 17,000 kronor, eller inalles

100,000 kronor med rätt för Kungl. Maj:t att låta förskottsvis under

år 1907 af tillgängliga medel utanordna hela detta belopp.

I förevarande ämne har jämväl i början af Riksdagen inom Andra

Kammaren väckts eu motion, n;o 142, hvaruti herr P. Zimdahl hemställt,

att Riksdagen måtte ingå till Kungi, Maj:t med underdånig begäran

att i sin uti trontalet utlofvade nådiga proposition till årets Riksdag

rörande inlandsbanans byggnad och riktning äska, att byggandet dåra!

ordnas så, att först dess norra del mellan Östersund och Gellivarebanan

påskyndas med all kraft från båda nämnda punkter och fullbordas innan

byggandet af dess sydliga sträckning, samt att banan gifves sådan riktning,

som för landets utveckling och förkofran blir den bästa, och att

sidobana utlägges där möjligen strategisk synpunkt så påfordrar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 149.

o

Uti åberopade statsrådsprotokollet lämnas till en början en redogörelse

för de åtgärder och undersökningar, som hittills vidtagits beträffande

inlandsbanan. Af denna redogörelse inhämtas, att järnvägsstyrelsen

i skrifvelser till Kungl. Maj:t af den 28 februari och den 13

mars 1907 i fråga om de grunder, som tillämpats för banbyggnaden,

anfört, bland annat, följande.

»Man hade sträfvat efter att utstaka linjerna så, att en maximilutning

af 10: 1,000 icke skulle, såvidt möjligt, behöfva öfverskridas. En bana

med maximilutning 14 : 1,000 kunde anses tillfredsställande för transport

af skogsprodukter, men ej då det gällde att å densamma framforsla

malm. Den hittills verkställda ekonomiska utredningen syntes emellertid

gifva vid handen, att föga utsikter funnes för transport af malm

i större skala från nu kända malmfält i Norrland till järnverken i Värmland

och bergslagen, enär transporten sjöledes torde ställa sig billigare,

och torde detta ännu mer blifva fallet, om fördjupning af farleden

genom Trollhätte kanal skulle komma att utföras. Då det likväl

icke borde hållas för osannolikt, att malmtransport kunde komma till

stånd till tvärbanan genom Jämtland eller eventuellt till järnbruk i

Dalarue eller Gästrikland, hade styrelsen förutsatt, att den nu definitivt

undersökta delen af inlandsbanan norr om Sveg byggdes med användande

af en största stigning af 10 : 1,000. För linjen söder om Orsa

syntes däremot skarpare stigningar än 10 : 1,000 — helst dock icke

för södergående tåg — kunna utan allt för stora olägenheter användas.

Enligt styrelsens uppfattning torde emellertid dylika skarpare

stigningar icke böra användas på andra ställen, än där afsevärda inbesparingar

med afseende å längd och terrasseringskostnader kunde

åstadkommas.

Terrängen å sträckan norr om tvärbanan genom Jämtland, där

järnvägen tänkts skola framgå, vore i allmänhet sådan, att i det stora

hela linjen kunnat framdragas med maximilutning 10 : 1,000 utan synnerlig

afvikelse från hufvudriktningen för afsevärdt längre sträckor och

utan allt för stora terrasseringsarbeten. Endast på få ställen skulle

man med användande af maximilutning 14 : 1,000 kunna i någon afsevärd

mån förkorta linjen eller minska terrasseringskostnaderna, men

då hvarje användande af sådan lutning på viss del af linjen skulle nedsätta

trafikförmågan å lång sträcka af banan, hade styrelsen ansett sig

icke böra å nu ifrågavarande del af banan låta utföra definitiva undersökningar

med beräknad maximilutning af 14 : 1,000. Äfven söder om

nämnda tvärbana fram till Sveg hade terrängen befunnits vara sådan,

att minskad längd och minskade terrasseringsarbeten icke i nämnvärd

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 149.

grad skulle kunna åstadkommas genom användande af maximilutningen

14 : 1,000 annat än vid öfvergången öfver vattendelaren mellan Ljusne

älf och Ljungan, där också ett alternativ med sådan lutning blifvit

uppstakadt. Söder om Orsa och ned till bohuslänska kusten, å hvilken

sträcka terrängen i allmänhet vore betydligt mera bruten, hade däremot

alternativa linjer med beräknad maximilutning af 14 : 1,000 uppstakats

på åtskilliga sträckor.

Med maximilutning af 10: 1,000 och 14: 1,000 afsåges, att sådan

maximilutning tillämpats å delar af linje, liggande i kurvor med minimiradie

400 meter, men att i kurvor med större radie skarpare maximilutning

användts ända upp till 11,9:1,000 respektiv^ 15,9: 1,000 i rakspår

på sådant sätt, att tågmotståndet ingenstädes öfverstege det, som

förorsakades af bana med maximilutning 10 : 1,000 respektive 14 : 1,000,

liggande i kurva med 400 meters radie.

Beträffande kurvförhållandena å banan hade man vid de nu verkställda

undersökningarna såsom minsta radie användt 400 meter. På

ett och annat ställe dels vid ingång till station, dels ock på fria banan

torde dock enligt styrelsens uppfattning undantagsvis något mindre

radier kunna tillåtas, enär man genom användande af sådana radier

skulle i afsevärd mån kunna minska eljest mycket stora terrasseringsarbeten.

Med anledning af uttalande, som gjorts af chefen för generalstaben,

hade vid undersökningarna förutsatts ett största afstånd mellan

mötesplatser af 15 kilometer och mellan vattentagningsställen af 35

kilometer. — Afståndet mellan fripålarna å mötesplats hade satts till

minst 350 meter.

För hela linjen hade föreslagits räler med en vikt af 34 kilogram

per meter.

Utgifterna för administration, arbetsredskap in. in. hade beräknats

till 15 % af öfriga kostnader för banan med undantag dock för densammas

nordligaste del, för hvilken man, med hänsyn till dels de obebodda

trakter, banan skulle genomlöpa, dels det hårda klimatet och den

korta arbetstiden per dag under stor del af året, som, enligt hvad erfarenheten

vid statsbanans Gellivare—Riksgränsen byggande gifvit vid

handen, afsevärdt hindrade arbetenas bedrifvande, ansett sig böra för

ifrågavarande post upptaga 18 procent.

Med anledning af bestämmelser i Kungl. Maj:ts nådiga bref

den 16 februari 1903 rörande tjänstledighet med bibehållen aflöning

och reseersättning åt schaktmästare och materialvakter vid statens järnvägsbyggnader

äfvensom i fråga om beredande af bättre bostäder och

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 149.

7

anskaffande af böcker och tidningar åt de vid järnvägsbyggnaderna anställda

arbetare hade beräknats vissa belopp, som med ledning af den

erfarenhet, man i detta afseende vunnit vid den under byggnad varande

statsbanan genom Bohuslän, och med hänsyn till de vidt skilda förhallanden,

hvarunder olika delar af inlandsbanan skulle komma att byggas,

upptagits till 20,000 å 50,000 kronor per miljon af öfriga anläggningskostnader.

Rullande materiel både beräknats till 7,500 kronor per kilometer.

För jordlösen med mera hade styrelsen icke upptagit några belopp,

enär styrelsen föreställde sig att, om Kungl. Maj:t och Riksdagen beslutade,

att ifrågavarande järnväg skulle anläggas på statens bekostnad,

därvid komme att, liksom vid anläggning af statsbanor under senare

åren ägt rum, uppställas såsom villkor, att statsverket icke drabbades af

några kostnader för jordlösen, skadeersättningar och dylikt.

Vidkommande kostnadsförslagen för de olika bansträckorna vore

desamma uppgjorda under förutsättning, bland annat, att byggandet af banans

olika delar finge äga rum under en tillräckligt lång tidrymd, så att ej

arbetena genom forcering fördyrades, och att anslagsbeloppen fördelades

på de olika byggnadsåren så, att arbetena kunde bedrifvas ekonomiskt.

Styrelsen ansåge sig jämväl böra framhålla, att, med den tendens

till stegring i arbets- och materialpris, som allt mer gjorde sig gällande,

de nu gjorda kostnadsberäkningarna tydligen icke kunde läggas

till grund för de delar af inlandsbanan, som komme att byggas först

efter ett eller annat tiotal år.

Samtliga i kostnadsförslagen ingående arbeten och anordningar vore

beräknade att utföras med den soliditet och omsorg, hvarmed enligt

styrelsens förmenande statsbanebyggnader borde utföras.»

Af statsrådsprotokollet inhämtas vidare, hurusom järnvägsstyrelsen

i sin förberörda skrifvelse den 13 mars 1907 uttalat den åsikt, att ännu

eu. del undersökningar beträffande inlandsbanan vore erforderliga, äfvensom

att styrelsen i skrifvelse till Kungl. Maj:t den 9 april 1907 närmare

redogjort för dessa ytterligare undersökningar och gjort framställning

om anvisande af därför nödiga medel. Härom innehåller statsrådsprotokollet

följande.

»Styrelsen har därvid till en början erinrat, att styrelsen i förstnämnda

skrifvelse sagt sig hafva för afsikt att hos Kungl. Magt göra framställning

att få definitivt undersöka dels en förut okulärt undersökt sträckning

Rya fäbodar—Alman—Limedsforsen—Laxvadet—Storåsen—Ransjöbodarne—Särnasjön—Svog,

dels ock en sträckning från någon punkt

å den utstakade linjen närmast söder om Ångermanälfven till lämplig

Järnvägsstyrelsens

skrifvelse

deri 9

april 1907

rörande nya

undersökningar.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 149.

8

anknytningspunkt i linjen norr om Dalasjö, hvilken linje styrelsen

tänkt sig skola framdragas till Volgsjöns östra ända. Därefter tiar styrelsen

vidare anfört.

Det belopp af sammanlagdt 427,000 kronor, som Riksdagen beviljat

T"------1 Maj:t sedermera ställt till styrelsens disposition för verk
-

och

Kungl.

kronor 20,000

ställande af undersökningar för inlandsbanan, hade varit afsedt att användas

efter följande plan; nämligen för:

undersökning af hamnlagen vid Risö-Raftö och Ellöse

fjord ......................................................................................

undersökning af hamnläge vid Uddevalla samt utredningar

om kostnaderna för förvärfvande, ombyggande och

komplettering af Uddevalla—Lelångens järnväg............

utredningar beträffande inlandsbanans ekonomiska bärighet

utredningar om elektrisk drift..................................................

samt

öfriga linjeundersökningar jämte byråarbeten ....................

27.000

40.000

60.000

280,000

eller sammanlagdt kronor 427,000.

För ofvan angifna undersökningar af hamnlägen och utredningar

beträlfande dels Uddevalla—Lelångens järnväg, dels inlandsbanans ekonomiska

bärighet, dels elektrisk drift hade hittills utgifvits 62,061 kronor

34 öre; till återstående utbetalningar för dessa undersökningar och

utredningar beräknades åtgå 84,938 kronor 66 öre. För linjeundersökningar

hade utbetalats 238,633 kronor 51 öre, hvadan för linjeundersökningar

''skulle återstå 41,366 kronor 49 öre. Dessa 41,366 kronor

49 öre syntes styrelsen lämpligen böra användas sålunda, att för definitiv

undersökning af de ofvan omförmälda linjerna från Rya fäbodar

förbi Särnasjön till Sveg samt från någon punkt söder om Ångermanälfven

förbi Volgsjöns östra ända till lämplig anknytningspunkt i den

definitivt undersökta sträckningen norr om Dalasjö, indika båda linjer

beräknades få en sammanlagd längd af omkring 236 kilometer, afsåges ett

belopp af 29,500 kronor. Återstående 11,866 kronor 49 öre ansåges

blifva erforderliga för byråarbeten och utredningar beträffande redan

verkställda linjeundersökningar.

1 en af föreståndaren för styrelsens statistiska kontor upprättad

promemoria beträffande den ekonomisk-statistiska undersökningen rörande

inlandsbanan hade anförts, bland annat, att öfverjägmästarne i Skellefteå

och Umeå distrikt äfvensom flera jägmästare i de till nämnda distrikt

hörande revir påpekat, att inlandsbanan i den nu definitivt undersökta

sträckningen genom Sorsele, Arjeplougs och delvis Jokkmokks socknar

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Statsutskottets Utlåtande N:o 149.

skulle fa ett ålit för västligt läge och komma att ligga för nära barrskogsgränsen,

samt att det därför ur skogshandteringens synpunkt

vore fördelaktigt, om linjen från gränsen mellan Stensele och" Sorsele

socknar framdroges längs en östligare sträckning förbi Af vaviken, Kikkejaure

och Jäknajaure till Kadnejaure å den nu definitivt uppstakade

linjen mellan Kasker och Jokkmokk. Enär de flottbara vattendragen

i ^ dessa trakter i allmänhet framrunne från nordväst mot sydost, skulle

ifrågavarande del åt banan med en sådan östligare sträckning, enligt

nämnda skogsstatstjänstemäns åsikt, komma att behärska en skogsareal

af omkring 534,000 hektar, i stället lör 327,000 hektar med den nu

definitivt undersökta västligare sträckningen öfver Kasker, äfvensom

komma att skära de större vattendragen på för uppsamling af virke

lämpligare ställen.

Styrelsen ansåge sig visserligen hafva anledning antaga, att den

nu definitivt uppstakade linjen öfver Kasker vore den i tekniskt afseende

fördelaktigaste, och att en linje framdragen i ofvan angifna sträckning

förbi Afvaviken komme att blifva icke oväsentligt längre än linjen

öfver Kasker samt erhålla ofördelaktigare lutnings- och krökningsförhållanden

än denna, hvarigenom den skulle blifva mindre lämplig för

större malmtrafik. Då det emellertid ännu måste anses outredd huruvida

banan borde afses för hufvudsakligen malmtransport eller för

öfvervägande transport af skogsprodukter, och det syntes styrelsen

uppenbart, att sträckningen förbi Afvaviken, ur skogshandteringens synpunkt,

vore att föredraga framför sträckningen öfver Kasker, funne

styrelsen ensidigt, att, innan banans läge uti ifrågavarande trakter

blefve fastslaget, definitiv undersökning af en sträckning förbi Afvaviken

verkställdes, för utrönande af möjligheten att erhålla ett sådant

östligt läge för banan, som tillfredsställde skogshandteringens kraf på

samma gång, som banans lämplighet för eventuell större malmtransport

icke allt för mycket äfventyrades.

Sådan definitiv undersökning torde, så vidt nu kunde bedömas,

höra afse dels en sträckning från Gubbträsk, vid den nu definitivt

utstakade linjen, förbi Afvaviken och Jäknajaure till Kadnejaure dels

eu sträckning från Jäknajaure till Plassakårtje, hvarest nuvarande linjen

skure Pite älf. Undersökning af dessa sträckningar, som beräknades

få en sammanlagd längd af omkring 264 kilometer, skulle kosta

33,000 kronor.

I sin skrifvelse den 13 sistlidne mars hade styrelsen vidare omförmält,

dels att styrelsen efter hos Kung!. Maj:t gjord underdånig framställning

att få verkställa definitiv undersökning af en sträckning

Bill. till ItiJcsd. Prol. 1907. 4 Sami. I Afd. 9Ö Höft. ‘j

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Statsutskottets Utlåtande N:o 149.

för inlandsbanan med anslutning till statsbanan Luleå Riksgränsen vid

Lina älfs hållplats i stället för vid Näsbergs hållplats — mot hvilken

förändrade sträckning chefen för generalstaben, jämlikt hvad med emälde

chef under hand förda underhandlingar, enligt styrelsens uppfattning,

gifvit vid handen, icke hade något att erinra — på grund åt

nådigt bemyndigande framdragit linjen till förstnämnda hallplats, häremot

linje till Näsberg icke blifvit definitivt undersökt dels att chefen

för generalstaben emellertid numera på förekommen anledning meddelat

styrelsen, att något missförstånd måste hafva ägt rum vid ofvanberorda

underhandlingar, i det att han icke förklarat sig kunna frångå den ar

1903 uppgångna sträckningen öfver Vuollerim och Storbacken till Nas

bergs hållplats samt godtaga en sträckning öfver Jokkmokk till trakten

af Lina älfs hållplats, utan att han i försvarets intresse maste

fasthålla vid banans framdragande förbi Vuollerim och Stor backen titt

närliggande punkt å Luleå—Gellivarebanan. _ .

Med anledning af hvad sålunda i ärendet förekommit och da inlandsbanan

vore af så stor strategisk vikt, att Kungl. Maj:t och Riksdagen

tilläfventyrs funne chefens för generalstaben ofvan omnamnda

åsikt beträffande platsen för banans anslutning till statsbanan Luiea—

Riksgränsen böra tillmätas afgörande betydelse, ansåge styrelsen, att

definitiv undersökning för banans framdragande till Nasberg äfven

borde genom styrelsens försorg verkställas. En sådan lmje, som vid

Suoppatiaure skulle utgå från den definitivt utstakade linjen, torde blifva

omkring 64 kilometer lång, och ansåges dess undersökning kräfva ett

belopp af 8,000 kronor.

Beträffande det af Kungl. Maj:t styrelsen lämnade uppdrag att undersöka,

huruvida för de västra delarna af Värmlands, Kopparbergs och

Jämtlands län behofvet af kommunikationer skulle kunna tillgodoses ge

nom anläggning af bibanor, anförde styrelsen, med erinran om hvad styrelsen

yttrat i sin underdåniga skrifvelse den 13 sistlidne mars, att enligt

styrelsens förmenande borde, innan frågan om inlandsbanans framdrao-ande

genom ofvan omnämnda län och landskap blefve definitivt alSiord,

närmare utredning ske beträffande lämpligheten af anläggande

af bibanor, eventuellt kombinerade med en längdbana genom större

eller mindre del af dessa trakter, och hade styrelsen tänkt sig en sådan

utredning böra omfatta dels okulär undersökning af sådana sträckningar,

som förut icke blifvit genom styrelsens försorg okulär! eller definitivt

undersökta, dels utredningar i ekonomiskt hänseende beträffande trafikbeliofvet

i de trakter, ifrågaställa banor skulle genomlöpa, äfvensom

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o léO.

11

rörande utsikterna för banornas ekonomiska bärighet, dels slutligen undersökningar

om lämpligheten af elektrisk drift på ett större eller mindre

antal af dessa banor. Kostnaderna för dessa utredningar, hvartill

medel icke blifvit af Riksdagen anvisade, hade af styrelsen beräknats

till följande belopp, nämligen: 8,000 kronor för okulära linjeundersökningar

å omkring 670 kilometer, 15,000 kronor för ekonomiska utredningar

och 15,000 kronor för utredningar angående elektrisk drift, eller

sammanlagdt 38,000 kronor.»

Med anledning af hvad sålunda anförts, har järnvägsstyrelsen hemställt,

att Kungl. Maj:t måtte

dels bemyndiga styrelsen låta under år 1907 definitivt undersöka

ej mindre omförmälda linje från Rya fäbodar i Dalarna förbi Särnasjön

till Sveg i Härjedalen än äfven ofvan angifna linje inom Västerbottens

län från någon punkt söder om Ångermanälfven på den definitivt undersökta

sträckningen till lämplig anknytningspunkt norr om Dalasjö i

nämnda sträckning, för hvilka undersökningar medel, såsom styrelsen

i det föregående framhållit, funnes tillgängliga,

dels föreslå Riksdagen att, utöfver de af Riksdagen anvisade medel

för verkställande af undersökningar angående inlandsbanan, på extra

stat för år 1908 bevilja:

för definitiv undersökning norr om Ume älf af vissa sträckningar

i östligare trakter än de, hvarest de nu definitivt utstakade framdragits,

samt för okulär undersökning af en del sträckningar i Härjedalen,

Jämtland och Västerbottens län ett belopp af 45,000 kronor, äfvensom

för fortsatta utredningar, huruvida för de västra delarna af Värmlands,

Kopparbergs och Jämtlands län samt delar af Bohuslän och

Dalsland behofvet af kommunikationer skulle kunna tillgodoses genom

anläggning af bibanor, ett belopp af 38,000 kronor,

eller sammanlagdt 83,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att

låta förskottsvis under år 1907 af tillgängliga medel utanordna hela

detta belopp.

Sedan Kungl. Maj:t den 22 mars 1907 anbefallt järnvägsstyrelsen

att inkomma med definitivt förslag jämte kostnadsberäkningbeträffande

inlandsbanans sträckning mellan Östersund och Ulriksfors,

afgaf styrelsen utlåtande i ämnet den 30 i samma månad. Styrelsen anförde

därvid enligt åberopade statsrådsprotokollet hufvudsakligen följande.

»Linjen mellan Östersund och Ulriksfors ginge från Östersund väster

och norr om Granbo till Indalsälfven, som korsades i närheten af Litsnäset,

och fortsatte öfver Långån förbi Lits kyrka till Hårkan, som

öfverginges nära dess utlopp. Härifrån löpte linjen väster om Häg
-

Järnvägsstyrelsens

utlåtande

den 30

mars 1907.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 149.

genås kyrka och Norderåsen samt vidare öster om Gulåstjärn förbi

Munkflohögen längs Fyrån till närheten af Sikås by, korsade Sikåsån

strax ofvanför dennas inflöde i Hammerdalssjön samt fortsatte förbi

Gårflon och Losjön öster om Russfjärden till Ulriksfors, beläget vid

Faxälfvens utlopp ur Strömsvattnet. — Längden å denna linje vore

118,472 meter.

Styrelsen hade äfven verkställt okulär undersökning för att få utrönt

möjligheten af banans anläggande söder om Östersund i en genare

sträckning från Hackås förbi Sunne kyrka öfver det s. k. Vallsundet

och Frösön till Östersund, men hade därvid framgått, att berörda

sträckning skulle till följd af öfvergången öfver sunden söder och öster

om Frösön medföra så afsevärda svårigheter och kostnader, att desamma

icke ansetts uppvägas af den vägförkortning af 8 å 9 km., som genom

banans förande öfver Frösön till Östersund skulle vinnas i förhållande

till sträckningen öfver Brunflo till samma stad.

Beträffande en statsbanas Östersund—Ströms vattudal ekonomiska

bärighet, för sig tagen, hade särskilda utredningar icke verkställts. Såsom

styrelsen i sin underdåniga skrifvelse den 13 mars 1907 omförmäla*),

vore däremot trafikberäkningar utförda för de olika definitivt undersökta

sträckningarna mellan Åsarne och Ströms vattudal. Enligt dessa

beräkningar skulle bruttoinkomsten per år och bankilometer af den

lokala trafiken mellan sistsagda platser i sträckningen öfver Östersund

blifva 2,765 kronor, under det att bruttoinkomsterna för sträckningen

öfver Kyrkås upptagits till 3,003 kronor och för sträckningen väster

om Storsjön till 2,671 kronor.

Emellertid hade styrelsen grundad anledning antaga, att beträffande

delen Östersund—Ströms vattudal af sträckan Åsarne—Ströms vattudal

trafikinkomsterna komme att ställa sig betydligt gynnsammare än för

delen söder om Östersund, och att, då därjämte en afsevärd trafik

kunde påräknas från Hoting och Dorotea och andra norr om Ströms

vattudal belägna orter, bruttoinkomsterna för delen Östersund—Ström®

vattudal torde komma att icke oväsentligt öfverstiga de för hela sträckan

mellan Åsarne och Ströms vattudal beräknade. Då för en statsbana

Östersund—Ströms vattudal driftkostnaderna antoges uppgå till

omkring 3,500 kronor per år och kilometer, torde enligt styrelsens

åsikt trafik eringen af banan ifråga icke böra medföra förlust för staten.

Såsom styrelsen i sin underdåniga skrifvelse den 13 mars 1907

framhållit00), borde — oafsedt att direkt förbindelse mellan järnvägs- och

*) Se sid. 62 i propositionen.

**) Se sid. 64 i propositionen.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 149.

13

sjötrafiken erhölles på södra sidan om Russfjärden vid den så kallade

Tännviken — ett bispår med lättare öfverbyggnad utläggas på statens

bekostnad från Ulriksfors till Strömsund, hvilken plats nu utgjorde

slutpunkten för sjötrafiken å Strömsvattnet och där farvattnet i följd

af vattnets strömning torde vara isfritt afsevärdt längre tid än i Russfjärden.

Berörda bispår skulle få en längd af 4 kilometer och hade

beräknats kosta 162,000 kronor.

Hvad beträffade de tekniska bestämmelserna för linjen Östersund

—Ströms vattudal, funnes desamma upptagna i det vid utlåtandet fogade

kostnadsförslaget, men ansåge sig styrelsen här böra omnämna, att

maximilutningen vore föreslagen till 10:1,000 i kurvor med minimiradie

400 meter och upp till 11.9:1,000 i rakt spår; att minsta kurvradie vore

400 meter; att broarna beräknats för 20 tons lokomotivaxeltryck; samt

att räler af 34 kilograms vikt per meter afsetts för banan mellan Östersund

och Ulriksfors, hvaremot sådana af 27,5 kilograms vikt beräknats

för bispåret mellan Östersund och Ulriksfors.

Linjens lutnings- och krökningsförhållanden framginge dels af

öfverlämnade plan- och profilritningar, dels ock af en vid kostnadsförslaget

fogad tabell.

Såsom kostnadsförslaget utvisade, hade kostnaderna för en statsbana

Östersund—Ströms vattudal (Ulriksfors), med rullande materiel

efter 7,500 kronor per kilometer, beräknats till 10,700,000 kronor —

eller i rundt tal tal 90,400 kronor per kilometer — samt för bispåret

till 162,000 kronor.

I dessa kostnader inginge emellertid icke någon ersättning för erforderlig

mark eller för intrång och olägenheter med mera i följd af

järnvägsbyggnaden, enär styrelsen föreställt sig, att, därest Kungl.

Maj:t och Riksdagen beslutade, att järnväg mellan Östersund och Ströms

vattudal skulle anläggas på statens bekostnad, enahanda villkor om

kostnadsfri upplåtelse af mark med mera, som under de senare åren

plägat föreskrifvas rörande statens järnvägsbyggnader, jämväl kommo

att stadgas för nämnda järnväg.

I sådant afseende syntes det styrelsen böra föreskrifvas såsom

villkor för järnvägens byggande med statsmedel, att landsting, kommuner

eller enskilda utfäste sig:

att kostnadsfritt för densamma upplåta:

dels för all framtid;

all mark till banbyggnad med härtill hörande afdikningar, vattenaflopp

och parallellvägar;

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 149.

all mark för banbevakningsområden, bangårdar, håll-, last- och

mötesplatser, samt vattenstationer med tillhörande ledningar;

genom skogsmark en bredd af 15 meter å hvardera sidan om

banans medellinje samt, där arbetets beskaffenhet betingade en större

bredd, hvad som i sådant hänseende erfordrades, med all å den upplåtna

marken växande skog;

all mark för till följd af banbyggnaden erforderlig anläggning af

nya eller omläggning af gamla, allmänna eller enskilda vägar äfvensom

rätt att efter behof i sjöar och vattendrag taga för järnvägsbyggnaden

och för banans trafikerande med mera erforderligt vatten samt att, där

område icke ansåges böra för ändamålet förvärfvas, framdraga och för

framtiden underhålla för vattentagning erforderlig ledning;

dels under arbetets fortgång:

all för sidoschaktningar, upplag af sten eller jord samt sten- och

grustäkter med därtill hörande vägar och sidospår äfvensom för vattentagning

behöflig mark, att vid arbetets slut aflämnas i då befintligt

skick; < f

att upplåtelsen jämväl skulle innebära förpliktelser att lämna ersättning

för husflyttningar och olägenheter till löljd af försvårad brukning

och förlängda vägar eller andra olägenheter, af hvad namn och

beskaffenhet de vara måtte, som kunde anses härflyta af det genom

järnvägens anläggning orsakade intrång;

att utan kostnad för staten anskaffa och till styrelsen öfverlämna

alla för erhållande af lagfart å den upplåtna marken erforderliga handlingar,

såsom kartor med mera;

samt att, när och hvar Kungl. Maj:t så pröfvade nödigt, vid

banlinjen till i orten gångbart pris tillhandahålla järnvägsbyggnaden

sågtimmer till ett sammanlagdt antal af 200 stycken per kilometer af

banans längd;

allt med skyldighet för vederbörande att hålla staten skadeslös för

hvad i ett eller annat afseende härutinnan till äfventyra kunde komma

att brista.

Hvad särskildt anginge bispåret mellan Ulriksfors och Strömsund,

torde, i enlighet med hvad styrelsen i sin underdåniga skrifvelse den

13 mars 1907 anfört, såsom villkor för detsammas anordnande böra

uppställas, att landsting, kommuner eller enskilde åtoge sig att bekosta

nödiga kajbyggnaders utförande och att för framtiden underhålla desamma

äfvensom att ansvara för jordlösen och skadeersättning m. m.

för bispåret, allt i öfverensstämmelse med hvad ofvan angifvits i fråga

om banan mellan Östersund och Ulriksfors.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 149.

15

Vid uppgörandet af oinförmälda kostnadsförslag hade styrelsen utgått

därifrån, att en statsbana Östersund—Ströms vattudal skulle ingå

såsom en länk i en blifvande inlandsbana. Af sådan anledning både

kostnaderna för nu ifrågavarande banas inledande på den nuvarande

stationen i Östersund upptagits till afsevärdt belopp, enär utvidgning

af denna bangård icke kunde ske utan delvis ombyggnad af densamma

och denna ombyggnad ansetts böra från början göras sådan, att den

kunde anpassas i den större utvidgning af stationen, som nödvändiggjordes,

därest inlandsbanan från Sveg byggdes och framdroges genom

staden.

Beträffande arbetsplan för ifrågavarande järnvägsanläggning och

de anslagsbelopp, hvilka borde för hvarje särskilt byggnadsår därtill

utgå, ansåge styrelsen — under förutsättning att banbyggnaden blefve

under år 1907 påbörjad, och att densamma skulle vara fullbordad redan

under loppet af år 1910, i hvilket fall arbetena måste så bedrifvas, att

rälsläggningen redan under år 1909 kunde framkomma till de stora

brobyggnaderna öfver Faxälfven strax söder om Ulriksfors — att följande

belopp erfordrades för de särskilda arbetsåren nämligen:

för år 1908 ..................................... 4,400,000 kronor

» » 1909 .......................................... 4,300,000 »

» » 1910 ......................................... 2,162,000 »

eller tillhopa 10,862,000 kronor.

För att kunna på ett ekonomiskt sätt bedrifva byggnadsarbetena

enligt sagda plan samt afsluta desamma vid ofvannämnda tidpunkt erfordrades

emellertid, att af det anslagsbelopp, som af Riksdagen äskades

för år 1908 eller 4,400,000 kronor, ett belopp af 750,000 kronor ställdes

redan innevarande år till styrelsens förfogande.

Under förutsättning däremot att banbyggnaden skulle vara fullbordad

först under år 1911, syntes de beräknade kostnaderna böra på

de särskilda arbetsåren fördelas sålunda:

för år 1908

» » 1909

» » 1910

» » 1911

....................... 2,000,000 kronor

......................... 3,000,000 »

......................... 4,000,000 »

....................... 1,862,000 »

eller tillhopa 10,862,000 kronor;

och vore under sådan förutsättning erforderligt, att 500,000 kronor

redan under innevarande år ställdes till styrelsens förfogande af

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 149.

Kungl. Maj:ta

befallningshafvandea

i

Jämtlanda län

utlåtande.

det anslagsbelopp å 2,000,000 kronor, hvilket borde af Riksdagen äskas

för år 1908.

Enligt styrelsens förmenande skulle banbyggnadens fullbordande

redan år 1910 kräfva icke obetydlig forcering af arbetena under åren

1908 och 1909, och då därjämte, om mera betydande järnvägsanläggningar

för statens räkning, vid bvilka större arbetsstyrkor sysselsattes,

komrne att utföras under åren 1908 och 1909 i andra delar af landet,

det forcerade arbetet skulle fördyras i följd af mindre tillgång på

arbetskraft, ansåge styrelsen, att banans byggande borde utsträckas

till en period af 4 år.

Med anledning af hvad styrelsen sålunda anfört, hemställde styrelsen

i underdånighet, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå 1907 års Riksdag

att — under förbehåll att ofvan angifna villkor om kostnadsfri

upplåtelse af mark med mera iakttoges — besluta anläggning af en

statsbana Östersund—Ströms vattudal (Ulriksfors) jämte bispår från

Ulriksfors till Strömsund för en beräknad kostnad af 10,862,000

kronor samt härför på extra stat för år 1908 anvisa 2,000,000

kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att låta utaf detta belopp förskottsvis

under innevarande år af tillgängliga medel utanordna 500,000

kronor.»

Statsrådsprotokollet innehåller härefter följande:

»Efter nådig remiss inkom Kungl. Maj:ts befallningshafvande i

Jämtlands län den 4 april 1907 med underdånigt utlåtande öfver järnvägsstyrelsens

nu angifna förslag och anförde därvid följande.

Såsom af handlingarna framginge, vore det afsedt, att den ifrågavarande

banan skulle ingå såsom en länk i en blifvande inlandsbana.

Hvilken storartad betydelse en Båda bana som den sistnämnda måste

få för utvecklingen af de landsdelar, genom bvilka den vore afsedd

att framdragas, och för tillgodogörande af de rika naturtillgångar, som

där funnes, men nu af brist på kommunikationer endast i ofullständigmån

kunde tillvaratagas, vore många gånger och från många håll förut

framhållet. Kungl. Maj:ts befallningshafvande ansåge sig därför kunna

nu inskränka sig till att allenast erinra härom och ville hufvudsakligen,

hvad ock remissen syntes gifva anledning till, fästa sig vid den nu

föreslagna banan och dess betydelse för länet.

Betydelsen för länet och orten af den ifrågavarande banan hade

länge varit klart insedd af befolkningen och länets myndigheter. Därom

vittnade, bland annat, de undersökuingar, som upprepade gånger föranstaltats

rörande en järnväg genom dessa trakter, och de ansatser,

som gjorts, för att få en sådan till stånd.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 149.

17

År 1883, således kort efter det tvärbanan genom Jämtland kommit

till stånd, afgåfvos af ingeniören J. Danielsson planer med kostnadsförslag

för en bana af normal spårvidd från Krokoms station till Ströms

vattudal. Och i särskilda framställningar af den 7 oktober 1885 och

den 24 mars 1887 framlades dessa planer för Kungl. Maj:t med anhållan

om statshjälp till en dylik järnväg med slutpunkt antingen i Ström

eller i Hammerdal. Enligt nådigt bref den 10 februari 1888 fann

Kungl. Maj:t dessa framställningar icke kunna bifallas.

År 1894 verkställdes sedermera genom ingenjören Sune Engström

utan länsmyndigheternas medverkan undersökning och upprättades förslag

rörande en järnväg om 60 centimeters spårvidd från Östersund

till Lits kyrka. Och år 1897 uppgjordes genom numera distriktschefen

W. Prinzencreutz en ny plan till eu dylik bana om 0,891 meters

spårvidd.

I skrifvelse den 15 december 1902 gjorde Kungl. Majrts befallningshafvande,

med utredning angående de omständigheter och förhållanden,

hvilka påkallade såsom en statsangelägenhet af stor betydelse

byggandet af en inlandsbana genom Jämtlands län, underdånig framställning

om anläggning på statsverkets bekostnad af eu järnväg från

Sveg till den jämtländska tvärbanan och vidare till Ströms vattudal.

I denna skrifvelse lämnades en utförlig framställning af de ekonomiska

förhållandena och utvecklingsmöjligheterna inom ifrågavarande landsdel,

sådana de då tedde sig. Flera kommuner intill eller i närheten af den

då föreslagna banan både förbundit sig att till densamma lämna fri

mark m. m. eller att till kostnaden härför bidraga, hvarförutom andra

uttalat sig angående banans stora vikt och betydelse för orten.

På hösten 1902. utfördes slutligen ytterligare på enskildt initiativ

genom dåvarande löjtnanten i väg- och vattenbyggnadskåren C. H.

Fogelberg undersökning med planer och kostnadsförslag för en järnvägslinje

från Krokoms station på tvärbanan till Strömsund.

Dessa upprepade undersökningar och förslag utmärkte nogsamt det

klart insedda behofvet af den nu ifrågaställda statsbanan. Att ansträngningarna

ej ledt till önskadt resultat, hade berott på bristande tillgångar.

Det vore förnämligast de långa afstånden, som gjorde att kostnaderna i

förhållande till folkmängd och tillgängliga penningmedel blofve alltför

dryga för att kunna af ortsbefolkningen bäras. Med så mycken större

glädje hälsades därför nu utsikten, att genom statsmakternas ingripande

denna så länge åtrådda kommunikationsled skulle inom en nära liggande

framtid komma till stånd.

Bill. till Riksd. Prat. 1907. 4 Sami. 1 A fä. 95 Haft.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 149.

Körande de naturliga ocli ekonomiska förhållandena inom de trakter,

genom Indika den ifrågavarande banan skulle framgå, samt däraf

betingade utsikter till trafik å densamma, tilläte sig Kungl. Maj ds

befallningshafvande att hänvisa dels till dess förut åberopade skrifvelse

af den 15 december 1902, hvars uppgifter vore i hufvudsakliga delar

ännu tillämpliga och dels till de uppgifter, som med tillhjälp af därtill

utaf Kungl. Majds befallningshafvande anvisade personer inom länet

insamlats af föreståndaren för järnvägsstyrelsens statistiska kontor.

Kungl. Majds befallningshafvande ville i detta afseende allenast ytterligare

framhålla och betona vissa punkter.

Af de hittills undersökta delarna af inlandsbanan vore, enligt

Kungl. Majds befallningshafvandes mening, åtminstone för så vidt beträffade

Norrland, den nu ifrågavarande bandelen den, som hade de

största ekonomiska betingelserna.

Redan nu framginge en mycket betydande trafik emellan Östersund och

Ström både af personer och gods. Det vore ett synnerligen vidsträckt,

visserligen ännu jämförelsevis glest befolkadt, handelsområde, hvars behof

för närvarande på denna väg tillgodosåges, omfattande norra Jämtland

samt angränsande delar af Ångermanland och Västerbottens län. Med

framdragande af järnväg genom eller till närheten af dessa trakter

komme gifvetvis befolkningen ganska snart att väsentligen ökas, hvilket

åter å sin sida komme att framkalla än lifligare trafik. Man kunde

göra sig en föreställning om de kostnader, med hvilka varutillförseln

till dessa orter för närvarande hade att kämpa, då man betänkte, att

endast landsvägen från Östersund till Strömsund hade en längd af

10,7 mil och därtill genom den lifliga trafiken vore mycket svårunderhållen

och vissa tider befunne sig i ett ganska svårtrafikabelt skick.

Det läge i öppen dag, i huru hög grad detta skulle inverka hämmande

på utveckligen af dessa landsdelar, helst i vår tid, då tillfällena till

obehindrad kommunikation med andra menniskor samt utbyte af förnödenheter

och idéer spelade en vida mera betydande roll i afseende å

befolkningens bosättningsförhållanden än någonsin förr. Ett aflyftande

af denna hämsko för utvecklingen, hvars inverkan kändes starkare år efter

år, skulle förvisso till och från dessa trakter frammana en rörelse, vida

lifligare och mer omfattande, än man nu ens torde föreställa sig.

Det vore nämligen så, att särskild! de delqr af Jämtland, om hvilka

här vore fråga — detta hade förut framhållits, men förtjänade än ytterligare

betonas — hade mycket rika utvecklingsmöjligheter.

I främsta rummet hade man i sådant afseende framhållit skogstillgångarna.

Äfven om skogsmarken i norra Jämtland icke vore åt fullt

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlutande N:o 149.

19

lika utmärkt beskaffenhet som i dess östliga del, vore de skogsområden,

som den blifvande banan skulle komma att direkt eller genom flottningsbara

vattendrag beröra, så omfattande, att den måste framkalla en

betydande ökning af produktionen inom denna näringsgren, isynnerhet

genom bättre tillvaratagande af smärre och sämre virke samt genom

uppväckande af en hittills inom dessa trakter obefintlig förädlingsindustri.

Här kunde erinras, att den nu föreslagna banan — icke mindre än den

alternativt undersökta östligare linjen — komme att på en rätt lång

sträcka gå utmed den utvidgning af Indalsälfven, benämnd Litsjön,

som framhållits såsom en utmärkt samlingsbassäng för virke, som nedflottades

på Indalsälfven och dess bifloder, Långån, Hårkan och örån med

deras tillflöden, utgörande flottlederna Iför en skogsareal af ej mindre

än 286,983 hektar. Vidare berördes viktiga flottleder längre norr vid

Hammerdalsjön äfvensom vid Ströms vattudal, hvilken sistnämnda omfattade

det mycket vidsträckta vatten- och flottningsområde, som utgjordes

af Faxälfvens öfre del med dess tillflöden. I afl synnerhet vid Litsjön,

men äfven vid Hammerdalssjön och vattudalen funnes utmärkta platser

för anläggning af trämasse- och andra träförädlingsfabriker samt för

kolugnar, äfven i det hänseendet lämpliga, att dessa orter tillhörde de

bördigaste och bäst odlade i norra Jämtland, hvilka kunde med lifsförnödenheter

af ortens produktion förse en större arbetarebefolkning.

Ett förhållande, som måste få stor betydelse med afseende på framkallande

i järnvägens närhet af industriella anläggningar, vore den rika

tillgången på vattenkraft i dessa trakter, hvilken kraft äfven* kunde

blifva till omedelbar nytta för järnvägen i form af drifkraft. Af vattenfall,

som delvis tillhörde kronan, kunde nämnas Kattstrupsforsen, belägen

i Indalsälfven strax ofvan banans öfvergång af densamma, med

ett hästkraftbelopp enligt vattenfallskommitténs utredning vid industriell

medelvattenmängd af 4,400 å 5,500 hästkrafter, samt Hög- eller Högbroforsen

i Hårkan, likaledes i banans omedelbara närhet, med 1,121

hästkrafter. Enskilda tillhöriga mera betydande vattenfall inom banans

rayon vore Hissmoforsen, Långforsen, Söreforsen, Skärhällsforsen, Medskogsforsen

och Näfveredeforsen, belägna i Indalsälfven och Hårkan,

med ett kraftbelopp, enligt för 1897 års utställning i Stockholm gjord

utredning, af sammanlagdt 59,390 naturliga hästkrafter. Härtill komme

några, som icke vore uppmätta.

Denna järnväg komme att till nästan hela sin längd falla inom det

central-jämtska silurområdet, hvars mäktigaste del, den i norra Jämtland,

den ginge nästan midt öfver. Detta område hade enligt professor

A. G. Högboms geologiska beskrifning öfver Jämtland en jordmån,

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 149.

hyllande på berggrund af fossilförande kalksten och lerskiffrar, af sällsynt

godhet, som här redan framkallat en kultur vida öfverträffande

hvad man kunde vänta i en så höglänat och nordligt belägen trakt.

Högbom, som eljest icke uttalat sig förmånligt om utsikterna för joi''dbruk

i Norrland, sade dock om denna trakt att, om öfverhufvudtaget i

norra Sverige eu kolonisation af jordbrukare skulle hafva några utsikter

för sig, syntes det jämtländska silurområdet med dess ansenliga

obrukade vidder erbjuda de gynnsammaste betingelser. Belägenheten

på betydligt afstånd från fjällen innebure inom detta område jämförelsevis

god trygghet mot nattfrosternas härjningar. Och jordbruket hade

här den oskattbara fördelen af direkt tillgängliga jordförbättringsmedel,

så att jorden vore lätt att bearbeta och relativt motståndskraftig mot

ofördelaktig påverkan af såväl torka som nederbörd.

Myrmarkerna i norra Jämtland inneholle en särskild! för foderväxtodling

synnerligen lämplig jordmån. Anställda fältförsök med gräsodling

å dem hade visat särdeles gynnsamma resultat, vid gödsling

med lämpliga artificiella gödningsämnen ända till 5,000 å 6,000 kilogram

per hektar. Odlingskostnaden vore i de flesta fall jämförelsevis

ringa och ansåges blifva betald på 3 år eller kortare tid; mångenstädes

kunde, sedan afdikning skett, plogen nästan omedelbart sättas i

marken för odling.

Börande arealen af den odlingsmark, som komme att falla inom

järnvägens mera direkta verkningssfär, vore Kungl. Maj:ts befallningshafvande

icke i tillfälle att lämna några exakta uppgifter. För hela

sträckningen af inlandsbanan från Asarne till Ström hade de odlingsbara

ängs- och myrmarkerna beräknats till öfver 100,000 hektar; af

dessa folie nog största delen inom det område, som genomlöptes af

den nu föreslagna järnvägen. Odlingsmarken i sin helhet inom detta

område vore af synnerligen stor omfattning. Då emellertid utan kommunikationer

svårighet mötte såväl att tillföra nödiga gödningsämnen

som att afsätta erhållna produkter, vore tillkomsten af en järnväg ett

alldeles oundgängligt villkor för att odling skulle kunna i större omfattning

med fördel bedrifvas. Men om järnväg, såsom nu föresloges,

komme att genomgå detta område, syntes det ej vara för sangvinisk!

att förvänta att, utöfver ortens eget behof af foder för eu utvecklad

boskapsskötsel, en betydande export skulle komma till stånd, hvarigenom

äfven andra delar af landet kunde förses därmed.

Äfven af mineralier funnes anledning antaga, att den föreslagna

banan skulle tillföras trafik, och att därigenom till nyttig användning

skulle bringas naturtillgångar, hvilka ännu läge obrukade i jordens

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 149.

21

sköte. Särskildt på kalk vore den ort, hvarigenom banan skulle framgå,

mycket rik.

I fråga om banans ekonomiska möjligheter borde ej heller förgätas

dess betydelse för turisttrafiken, hvilken år för år särskildt för denna

del af landet erhållit allt större betydelse. I detta hänseende ville

Kungl. Maj:ts befallningshafvande framhålla, att banan beredde tillträde

till Ströms vattudal, som bildade en nästan oafbruten vattenväg af

sällsynt naturskönhet midt igenom landet ända in öfver norska gränsen.

Genom de storartade scenerier, som en färd uppför detta vattendrag

erbjöde, och de imponerande vattenfall och andra sevärdheter — Hällingsåfallet,

Gäddedefallet, Junsterfallet kunde särskildt nämnas — kunde

man vänta att här öppna en af de förnämsta turistleder, som gärna

kunde tänkas.

Hvad sträckningen af banan anginge, anslöte sig Kungl. Maj:ts

befallningshafvande fullständigt till järnvägsstyrelsens förslag, som äfven

enligt Kungl. Maj:ts befallningshafvandes mening bäst tillgodosåge

på en gång utvecklingsmöjligheterna inom provinsen och järnvägens

ekonomiska bärighet. Särskildt vore att framhålla, att det för provinsen

vore af stor betydelse, att banans södra utgångspunkt blefve Östersund.

Denna plats, för öfrigt den enda staden på den projekterade inlandsbanans

hela sträckning efter dess södra utgångspunkt vid bohuslänska

kusten, utgjorde och komme genom sin belägenhet i förhållande till

tvärbanan och Storsjön alltid att utgöra medelpunkten för länet såväl

på det materiella som det andliga området. En bekväm förbindelse med

denna medelpunkt måste för länets alla invånare vara af stor betydelse,

likasom man ock hade allt skäl att antaga, att den skulle gifva

ökad trafik åt den nu ifrågasatta järnvägen.

Slutligen ville Kungl. Maj:ts befallningshafvande äfven uttala sin

tillstyrkan af, att det föreslagna bispåret från Ulriksfors till Strömsund

måtte komma till utförande. Strömsund vore den naturliga slutpunkten

för trafiken på Ströms vattudal med delvis redan nu färdiga anstalter

för denna trafik och goda möjligheter för utveckling af desamma. För

den ömsesidiga trafiken på järnvägen och vattudalen måste det vara en

styrka, att den förra anslöte sig till en plats med redan upparbetade

möjligheter i detta hänseende, äfven om, hvilket torde vara tvifvelaktigt,

någon plats vid Russfjärden skulle kunna erhållas, som lämpade sig

till utgångspunkt för sjötrafiken på vattudalen — en plats, som i allt

fall först måste iordningställas och förses med anstalter för sagda

ändamål. Den ringa kostnaden för bispåret gjorde ock sannolikt, att

det jämförelsevis snart torde komma att betala sig.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 149.

Chefens för

generalfitaben

yttrande

den 12

april 1907.

Under åberopande af livad sålunda anförts och handlingarna innehölle,

tillstyrkte Kungl. Maj:ts befallningshafvande på det varmaste, att

Kungl. Maj:t täcktes hos Riksdagen föreslå anläggning af en statsbana

från Östersund till Ströms vattudal (Ulriksfors) jämte bispår från Ulriksfors

till Strömsund, på sätt järnvägsstyrelsen hemställt.

Chefen för generalstaben har efter nådig remiss den 12 innevarande

april afgifvit underdånigt utlåtande och därvid anfört följande.

Med den föreslagna sträckningen Östersund—Ulriksfors syntes vara

fastslaget, att en blifvande inlandsbana komme att dragas öster om

Storsjön, och hade chefen under denna förutsättning ingenting att erinra

beträffande det allmänna läget af den nu ifrågavarande delen

Östersund—Ulriksfors.

Då emellertid Östersund valts till utgångspunkt, torde detta innebära,

att den blifvande inlandsbanan i sin fortsättning söderut från

nämnda ort komme att få sträckan Östersund—Brunflo på ett eller

annat sätt gemensam med den nuvarande tvärbanan öfver Östersund.

Ur militär synpunkt måste den fordran uppställas, att vid kraftigast möjliga

militärtrafik på inlandsbanan transporter dock skulle kunna samtidigt

äga rum på tvärbanan, och ansåge sig chefen böra redan nu

påpeka detta, för den händelse hänsynen härtill kunde hafva någon

inverkan på detaljanordningarna vid Östersunds station.

Beträffande den ifrågavarande statsbanans profil hade järnvägsstyrelsen

föreslagit maximilutningar af 10 : 1,000 i kurvor med minimiradie

400 meter och upp till 11,9 : 1,000 i rakt spår. Enligt den beräkningsgrund,

som användts för beräkning af kurvmotståndet, motsvarade

denna maximistigning i minimikurvan en »sammansatt stigning» af

11,9: 1,000 och hade också järnvägsstyrelsen föreslagit sistnämnda stigning,

11,9 : 1,000, såsom maximistigning i rakt spår.

Utan att öfverskrida de gränsvärden, järnvägsstyrelsen angifvit,

kunde emellertid stigningar förläggas i kurvor på sådant sätt, att den

sammansatta stigningen ganska väsentligt öfverstege 11,9 : 1,000. Så

vore också förhållandet vid den nu föreliggande stakningen, i det att

på detta sätt uppkomna sammansatta stigningar funnes, som uppginge

till 12,2 och 12,8:1,000. Dessutom förefunnes den endast för rakspår

afsedda stigningen 11,9 : 1,000 på några ställen i kurvor, så att på ett

ställe — visserligen på en mycket kort sträcka — den sammansatta

stigningen uppginge till 13,8 : 1,000.

Då chefen vore af den åsikten att banans motstånd, i hvad detta

berodde på stigningar och kurvor, ingenstädes borde vara högre än hvad

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 149.

23

som fått sitt uttryck i förhållandet till 11,9 : 1,000 i rakt spår, föresloge

chefen i fråga om den föreslagna statsbanans plan och profil den bestämmelsen,

att vid en blifvande renstakning banan omlades så, att

den sammansatta stigningen ingenstädes blefve större än 11,9 : 1,000.

Om en blifvande inlandsbana skulle motsvara de förväntningar,

som ställdes på densamma såsom strategisk bana, måste den byggas

för mycket stor trafikförmåga. Förutom en för kraftig trafik gynnsam

plan- och profilutstakning ansåge chefen, att rundspåren å alla för

militärtågmöten byggda stationer (mötesplatser) borde göras minst 400

meter långa, och att platser, där sådana möten kunde äga rum, borde

förekomma till det antal, att å banan kunde tillämpas en tabell för

24 tåg i hvardera riktningen per dygn. De beräkningar, chefen låtit

utföra på den nu ifrågasatta statsbanan, hade gifvit vid handen, att den

med de föreslagna stationerna med mera skulle medgifva ofvannämnda

tågantal, och hemställde chefen därför beträffande stationer och mötesplatser

endast, att åt rundspåren måtte gifvas en längd af minst 400

meter.

I öfrigt hade chefen ingenting att erinra mot ifrågavarande statsbanas

byggande på sätt järnvägsstyrelsen föreslagit.

Med anledning häraf har järnvägsstyrelsen i skrifvelse den 16 april

1907 framhållit följande. r

Anordningarna vid Östersunds station beräknades skola så utföras,

att de blefve ändamålsenliga jämväl för den händelse dubbelspår ansåges

höra utläggas mellan Östersund och Brunflo. De anmärkta

»sammansatta stigningarna» förekomme endast på helt korta sträckor,

där de brantare stigningarna hade, praktiskt taget, mycket ringa betydelse.

Orsaken till, att man ansett sig böra använda dylika stigningar,

hade varit den, att, sedan stakningen å fältet ägt rum, man vid

den därefter företagna justering af balanslinjen och jordmassornas

balansering funnit, att jordflyttningarna skulle blifva icke oväsentligt

större än hvad de behöfde blifva, om en mindre omstakning verkställdes,

hvilket ock utan svårighet läte sig göra, hvadan man, för att få

kostnaderna mera öfverensstämmande med hvad de komme att blifva

efter verkställd omstakning, inlagt ifrågavarande korta sträckor med

skarpare lutningar än den teoretiskt taget tillåtna. Emellertid vore det

styrelsens afsikt att vid eu blifvande renstakning omlägga banan så,

att den »sammansatta stigningen» ingenstädes blefve större än 11,9 : 1,000,

och kunde detta ske utan ökning i den nu beräknade kostnaden för banan.

Med anledning af chefens för generalstaben framställning om 24

tåg i hvardera riktningen per dygn, och eu förlängning af rundspåren

J ärnvägsstyrelsens

skrifvelse

den 16

april 1907.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 149.

Chefens för

fortifikationen

utlåtande.

i alla för militärtågmöten byggda stationer (mötesplatser) till minst 400

meter, erinrade styrelsen, att chefen för generalstaben i skrifvelse till

styrelsen den 7 april 1905 — på föranledande af styrelsens framställda

förfrågan, om hvilka tekniska bestämmelser borde tillämpas för inlandsbanan

— uppgifvit, att de oundgängliga kraf, hvilka med hänsyn till

arméns transporter i krig syntes honom böra ställas på den blifvande

inlandsbanans trafikförmåga, vore, bland annat, 16 tåg om dygnet i

hvardera riktningen och högsta tåglängd 350 meter,- lokomotiven inräknade.

Emellertid ville styrelsen meddela, att någon svårighet icke

förefunnes för den föreslagna förlängningen af mötesspåren, men att

detta förorsakade, till följd af större terasseringsarbeten och spårlängder

å stationer och mötesplatser, en ökning af banans anläggningskostnad

med omkring 25,000 kronor. Det af chefen för generalstaben förutsatta

större tågantalet ställde naturligtvis ökade kraf på vattenstationerna,

men torde detta dock icke förorsaka ökade kostnader annat än

för det fall, då vattenstation måst förläggas på plats, där vattentillgången

ansetts nätt och jämt räcka till för 16 tåg om dygnet i hvardera

riktningen. Eu sådan plats vore, enligt hvad styrelsen hade anledning

antaga. Gulåstjärn och skulle således därstädes särskilda åtgärder

blifva erforderliga för ökning af vattentillgången. Styrelsen

funne sig emellertid för närvarande, eller förrän särskilda undersökningar

och observationer ägt rum, icke kunna angifva den ökade kostnad

beträffande vattenstationerna, som föranleddes af chefens för generalstaben

nu framställda fordran om framförande å banan af ett ökadt

antal tåg.

Jämväl chefen för fortifikationen har afgifvit underdånigt utlåtande,

dagtecknadt den 12 april 1907 och därvid hemställt, att Kungl. Maj:t

i sammanhang med beslut angående utförande af stambanan Östersund—

Ströms vattudal (Ulriksfors) täcktes föreskrifva,

dels att järnvägsstyrelsen, så snart lämpligen kunde ske, skulle till

fortifikationen insända kopior i två exemplar af plan och profilanordningarna

i detalj öfver broarna öfver Indalsälfven, Långån, Hår k au,

Sikåsån, Öjån, Gisselåsån och Lotsån samt de fyra broarna öfver Faxe

älf jämte situationsplaner och profiler öfver vattendragen vid öfvergångsställena,

dels att, därest på grund af dessa ritningar särskilda förstörelseanordningar

skulle anses erforderliga och sedan i dylikt fall bestämmelser

härom blifvit af chefen för fortifikationen meddelade, sådana

anordningar skulle genom järnvägsstyrelsens försorg och på dess be
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 149.

25

kostnad utföras samtidigt med brobyggnadsarbetet och sedermera allt

framgent vidmakthållas.»

För egen del har departementschefen till statsrådsprotokollet anfört

följande:

. »För undersökningarna rörande inlandsbanan har Riksdagen hittills

beviljat ej mindre än 427,OOö kronor, alltså betydligt mer än det belopp

af 280,000 kronor, man vid undersökningarnas beslutande år

1904 tänkt sig. Emellertid torde det ligga i sakens natur, att betydliga

utredningskostnader skola kräfvas i fråga om ett järnvägsföretag af sådan

omfattning som det förevarande, och det lärer få anses välbetänkt,

att vid en anläggning, som för sitt utförande torde kräfva en kostnad

af närmare 150 miljoner kronor, icke eftersätta något, som kan lända

till utredning om företaget. Af den af järnvägsstyrelsen lämnade redogörelsen

torde framgå, att undersökningarna ännu icke hunnit så långt,

att man kan bilda sig ett säkert omdöme i frågan. Sålunda föreligger

den ekonomiska utredningen i fullt utarbetadt skick endast beträffande

vissa delar, nämligen dels sträckningen mellan Lelångens södra ända

och Malung dels ock sträckningen genom Jämtland. Vidare har utredningen

rörande elektrisk drift ännu icke afslutats. Slutligen hafva de

anbefallda utredningarna rörande hamnförhållandena vid bohuslänska

kusten icke nått därhän, att banans slutpunkt vid kusten kan bestämmas.

För dessa nu nämnda arbetens bringande till slut lära, så vidt

nu kan bedömas, medel förefinnas af beviljade anslag.

Men äfven linjeundersökningarna torde, på sätt järnvägsstyrelsen

framhållit, behöfva ytterligare kompletteras. Lika med järnvägsstyrelsen

finner jag definitiv undersökning böra äga rum af den förut okulärt

undersökta linjen Rya fäbodar—Almån—Limedsforsen—Laxvadet—Storåsen—Ransjöbodarne—Särnasjön—Sveg

äfvensom af en sträckning från

någon punkt å den utstakade linjen söder om Ångermanälfven förbi

Volgsjöns östra ända till lämplig anknytningspunkt å linjen norr om

Dalasjö, hvilka undersökningar beräknats kosta ett belopp af 29,500

kronor. Äfven dessa kostnader beräknas kunna bestridas af förut anslagna

belopp.

Beträffande de af järnvägsstyrelsen i öfrigt föreslagna ytterligare

undersökningar skulle den, som afser definitiv undersökning af en östligare

linje från Gubbträsk norr om Ume älf öfver Afvaviken, Kikkejaure

och Jäknajaure till Kadnejaure jämte en sträckning mellan Jäknajaure och

Plassakårtje, betinga en kostnad af ej mindre än 33,000 kronor. Med hänsyn

till hvad vederbörande skogsstatstjänstemän anfört därom, att den

Bill. till Riksd. Prof. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 95 Häft. 4

Departementschefens

yttrande.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Statsutskottets Utlåtande N:o 149.

redan undersökta linjen läge för nära barrskogsgränsen och att en östligare

sträckning ur skogshandteringens synpunkt skulle vara fördelaktigare,

anser jag den af järnvägsstyrelsen föreslagna undersökning vara af

behofvet påkallad. Emellertid bör enligt mitt förmenande denna undersökning

sträckas längre söderut. — Vidare torde frågan om inlandsbanans

indragande på Gellivarebanan å någon punkt söder om Gellivare vara

af sådan vikt i strategiskt hänseende, att den föreslagna definitiva

undersökningen af linjen Suoppatjaure—Näsberg, hvilken undersökning

beräknats kosta 8,000 kronor, bör verkställas. — Järnvägsstyrelsens

hemställan om anslag för okulära undersökningar dels af en linje öfver

Storholmen i öfra ändan af Volgsjön, hvilket skulle kräfva en kostnad

af 1,000 kronor, dels ock af vissa sträckningar inom Härjedalen och

södra delen af Jämtland för en kostnad af 3,000 kronor anser jag mig

också böra tillstyrka.

Spörsmålet huruvida för de västra delarna af Värmlands, Kopparbergs

och Jämtlands län samt delar af Bohuslän och Dalsland behofvet

af kommunikationer kan tillgodoses genom anläggning af bibanor, torde,

på sätt äfven inom Riksdagen anmärkts, vara ett viktigt moment i

undersökningsarbetet. Vare sig inlandsbanan kommer till stånd eller ej,

lära bibanor kräfvas på vissa sträckor. Jag finner därför de af Kungl.

Maj:t under år 1906 anbefallda undersökningarna i detta afseende böra

fullföljas, och har jag ingen erinran att göra mot de af järnvägsstyrelsen

härför äskade belopp.

Några andra undersökningar än de af järnvägsstyrelsen ifrågasatta

finner jag mig för närvarande ej hafva anledning föreslå.

Ehuru, såsom ofvan framhållits, ännu åtskilliga, omfattande, undersökningar

rörande inlandsbanan återstå, synas mig likväl utredningarna

i ett afseende hafva hunnit så långt, att ett. förslag till banbyggnad

kan framläggas, nämligen i fråga om en linje mellan Östersund och

Ströms vattudal, angående hvilken järnvägsstyrelsen jämlikt Kungl.

Maj:ts beslut den 22 mars 1907 inkommit med definitivt förslag jämte

kostnadsberäkning.

De verkställda utredningarna hafva visat,„ att inlandsbanan norr om

jämtländska tvärbanan bör erhålla en sådan sträckning, att den passerar

ungefär midt igenom det jämtländska silurområdet. De tre definitivt

undersökta linjer, som här föreligga, både de t va, som tänkts söderut

skola framgå öster om Storsjön, och den, som i fortsättningen förlagts

väster om samma sjö, hafva också från Indalsälfven norrut till Ströms

vattudal erhållit i hufvudsak samma sträckning. Närmast Indalsälfven

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 149.

27

hafva linjerna olika sträckning, i det att den ena följer älfven västerut,

den andra öfvergår älfven vid Litsnäset och fortsätter söderut till Östersund

samt den tredje passerar älfven längre österut vid Handog och

därefter fortsätter till Brunflo utan att beröra Östersund. Då det

emellertid torde böra uppställas såsom ett önskemål af största vikt, att

en inlandsbana i denna trakt omedelbart berör Jämtlands största affärscentrum

Östersund, synes mig den af järnvägsstyrelsen här förordade

sträckning öfver Östersund vara den bästa.

Hvad som emellertid ytterligare föranleder mig att föreslå byggande

af denna bana, innan ännu undersökningarna om inlandsbanan

i öfrigt bragts till slut, är, att en bana Östersund—Ströms vattudal

såsom lokalbana för dessa orter skulle fylla ett länge kändt stort behof

och att denna bana har goda förutsättningar för en lönande trafik, äfven

om man endast tager hänsyn till banans eget trafikområde.

Redan nu äger en liflig trafik rum mellan Östersund och Strömsunds

municipalsamhälle, hvilket senare genom ett särskildt spår skulle

förenas med banans slutpunkt vid Ulriksfors. Banan skulle, såsom

nämndt, komma att genomgå det jämtländska silurområdet, som har

gynnsamma betingelser för ett lönande jordbruk. Af de stora vidder

utmärkt jord, som här förefinnas, har endast obetydligt bragts under

odling. För att en odling i större omfattning skall kunna med fördel

bedrifvas, är järnvägen ett oundgängligt villkor, då den förutan svårighet

möter såväl för tillförsel af gödningsämnen och redskap som för

afsättning af jordbrukets produkter. Ej minst vid ett framtida byggande

af inlandsbanan norrut skulle det vara af vikt att från trakterna

längs linjen Östersund—Ulriksfors kunna erhålla tillförsel af lifsförnödenheter.

Den föreslagna banan skulle komma att beröra för uppsamling

af virke lämpliga bassänger vid flera flottleder. Industriella anläggningar

kunna väntas uppstå vid de många vattenfall, som finnas i*

banans närhet. Såsom Kungl. Maj:ts befallningshafvande anmärkt,

finnas äfven möjligheter för turisttrafik till Ströms vattudal.

För banans byggande med statsmedel torde böra uppställas de af

järnvägsstyrelsen föreslagna villkor beträffande markupplåtelse med mera;

och lärer jämväl böra iakttagas det i fråga om förbindelsespåret mellan

Ulriksfors och Strömsund föreslagna villkor om skyldighet att anordna

och bekosta underhållet af kajbyggnader vid Strömsund.

Med hänsyn till hvad järnvägsstyrelsen anfört i sin skrifvelse den

16 innevarande april bör anläggningskostnaden ökas med 25,000 kronor,

eller till 10,887,000 kronor, hvadan järnvägen i rundt tal skulle

betinga en kostnad af 10,900,000 kronor.»

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 149.

TJtskottets

yttrande.

Beträffande de skäl, som utöfver hvad härofvan upptagits anförts

till stöd för ofvan omförmälda af enskilda motionärer framställda förslag,

tillåter sig utskottet att hänvisa till de särskilda motionerna.

De ytterligare undersökningar angående inlandsbanan, för hvilkas

utförande Kungl. Maj:t nu af Riksdagen äskat ett anslag af 83,000

kronor, synas utskottet i allmänhet väl motiverade. Beträffande en af

de sålunda föreslagna undersökningarna, nämligen den som afser banans

framdragande från Suoppatjaure till den vid Gellivarebanan sydost om

Gellivare belägna Näsbergs hållplats, torde man dock hafva skäl att

hysa stora betänkligheter. Chefen för generalstaben, som, enligt hvad

järnvägsstyrelsen år 1905 meddelat, då förklarat sig icke hafva något

ur strategisk synpunkt att invända mot att inlandsbanan anslöte sig till

Gellivarebanan vid Linaälfs hållplats nordväst om Gellivare, har emellertid

sedermera förklarat, att han i försvarets intresse måste hålla på

inlandsbanans framdragande till Gellivarebanan i närheten af Näsberg;

och med anledning häraf har anslag för undersökning af denna linje

nu af Kungl. Maj:t äskats. Med påpekande af de olika åsikter, generalstabschefen

sålunda vid olika tider uttalat, och då den nu ifrågasatta

förändringen i inlandsbanans sträckning måste anses vara ur statsekonomisk

synpunkt mindre tillfredsställande, har herr Carlsson i Malmberget

uti sin i ämnet väckta motion yrkat, att medel för berörda undersökning

icke skulle af Riksdagen beviljas. Utskottet, som delar motionärens

tvifvel om lämpligheten af banans dragande mot öster och

icke kunnat öfvertygas om det berättigade i den ståndpunkt, som af

generalstabschefen senast intagits, har dock icke velat motsätta sig,

att hela det för undersökningar begärda anslaget beviljas, då medlen

’ antagligen kunna blifva behöfliga för andra med ifrågavarande utredningar

förenade utgifter.

Hvad angår de särskilda förslag, som i motioner af herr Montgomery

samt af herr Jonsson i Lycksele framställts i fråga om utförande

af undersökningar beträffande vissa bibanor, har utskottet med anledning

särskild! af den mycket begränsade tid, som utskottet haft tillfälle

att ägna dessa mot slutet af riksdagen framkomna frågor, icke kunnat

bilda sig ett bestämdt omdöme om det praktiska värdet och betydelsen

af de uppslag, som gjorts i berörda motioner. Under sådana förhållanden

finner sig utskottet icke böra tillstyrka någondera af dessa motioner

utan anser det vara klokast, att Riksdagen med afseende å om
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 149. 29

fattningen af de fortsatta undersökningarna ock planen för desamma

för närvarande ansluter sig till Kungl. Maj:t.s förslag.

Gent emot det af Kungl. Maj:t framställda förslaget om anläggning

af en statsbana mellan Östersund och Ströms vattudal har i^de

af herr Bergström m. fl. och af herr Biesért m. fl. väckta motionerna

framhållits, att Riksdagen icke borde fatta beslut om byggande af någon

del af inlandsbanan förr än fullständig plan för hela byggnadsföretaget

blifvit framlagd. Denna uppfattning kan utskottet dock icke biträda.

Då det gäller ett företag af den vidlyftiga beskaffenhet och stora omfattning,

som här är fallet, synes det nämligen utskottet vara fara

värdt, att man icke inom en öfverskådlig framtid kan komma till något

praktiskt resultat, om icke företaget efter hand igångsättes å sådana

delar, där utredningen föreligger färdig och linjens sträckning kan med

säkerhet fastslås, oberoende af ännu återstående undersökningar inom

andra trakter. Såsom framgår af den i statsrådsprotokollet lämnade

redogörelsen, är detta förhållandet med den bansträcka inom Jämtland,

som nu af Kungl. Maj:t föreslagits till anläggning. Då härtill kommer*

att ifrågavarande sträcka torde vara den del af inlandsbanan inom

Norrland, som kan anses hafva de bästa ekonomiska betingelserna,

synes det utskottet vara skäl att denna handel redan nu kommer till

utförande. Utskottet, som vid Kungl. Maj:ts framställning i denna del

icke haft något att erinra, anser sig alltså böra tillstyrka densamma.

Hvad slutligen angår den af herr Zimdahl i början af riksdagen

väckta motionen om skrifvelse till Kungl. Maj: t i fråga om den då

väntade propositionen rörande inlandsbanan, så påkallar uppenbarligen

denna motion under nuvarande förhållanden icke något yttrande.

På grund af det anförda får utskottet hemställa,

a) att Riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts

därom framställda förslag och med afslag å ofvan

omförmälda af herrar Carlsson, Jonsson och Montgomery

väckta motioner, må för verkställande af

ytterligare undersökningar angående inlandsbanan på

extra stat för år 1908 bevilja 83,000 kronor, med rätt

för Kungl. Maj:t att låta förskottsvis under år 1907

af tillgängliga medel utanordna hela detta belopp;

b) att Riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts

förslag och med afslag å hvad i de af herr Bergström

m. fl. och herr Biesört in. fl. väckta motionerna

härom yrkats, må, under förbehåll att uti stats
Bih.

till Biksd. Prof. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 95 Höft. 5

opaginerad Kontrollera mot PDF

BO Statsutskottets Utlåtande N:o 149.

rådsprotokollet öfver civilärenden den 19 april 1907

angifna villkor om kostnadsfri upplåtelse af mark

med mera iakttagas, besluta anläggning af en statsbana

från Östersund till Ströms vattudal (Ulriksfors)

jämte bispår från Ulriksfors till Strömsund för en

beräknad kostnad af 10,900,000 kronor samt häraf

för år 1908 anvisa 2,000,000 kronor, med rätt för Kungl.

Maj:t att under år 1907 låta utaf detta belopp förskottsvis

af tillgängliga medel utanordna 500,000

kronor; samt

c) att herr Zimdahls ofvan omförmälda motion

icke må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Angående sättet för anskaffande af det under b) omförmälda anslaget

2,000,000 kronor kommer utskottet att framdeles afgifva yttrande.

Stockholm den 21 maj 1907.

På statsutskottets vägnar:

HUGO TAMM.

Reservationer:

af herrar G. Olsén, L. Eriksson, J. Ström och C. J. ödman, livilka

ansett, att utskottet bort i enlighet med de af herr Bergström m. fl. och

herr Biesért m. fl. väckta motionerna hemställa,

att Riksdagen må bifalla hvad Kungl. Maj:t i förevarande proposition

föreslagit beträffande anslag för ytterligare undersökningar angående

inlandsbanan men däremot förklara sig icke för närvarande kunna

bifalla hvad Kungl. Maj:t i samma proposition föreslagit beträffande

anslag till påbörjande af en statsbana från Östersund till Ströms vattudal;

samt af friherre J. T. Gripenstedt och grefve C. O. Taube mot vissa

delar af utskottets motivering.

Herr D. Persson har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i

detta ärendes behandling inom utskottet.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1907.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1907:232 Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungi. Maj:ts proposition angående anslag dels för ytterligare undersökningar angående den s. k. inlandsbanan, dels ock s. 12 i texten