Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtelse af mark från förra länsmansbostället Mjogaryd Mellangård n:o 2 i Jönköpings län.
1907-05-21 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1907:162, Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtelse af mark från förra länsmansbostället Mjogaryd Mellangård n:o 2 i Jönköpings län.
Dokumentets text
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 162.
t
N:o 162.
Ank. till Biksd. kansli den 22 maj 1907, kl. 8,3 0 f. m.
Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtelse
af mark från förra länsmansbostället Mjogaryd
Mellangård n:o 2 i Jönköpings län.
(I. A.)
Uti en den 26 april innevarande år till Riksdagen aflåten, till
statsutskottet för förberedande behandling remitterad proposition (n:o 196)
har Kungl. Maj:t, under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet
öfver jordbruksärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen att
dels medgifva, att den mark, som kunde erfordras från förra länsmansbostället
Va mantal Mjogaryd Mellangård n:o 2 i Käfsjö socken af
Jönköpings län för anläggning i enlighet med af Kungl. Maj:t fastställd
plan af allmän farled från Marieholm i Åsenhöga socken till
Hillerstorp i Käfsjö socken, måtte för sagda ändamål upplåtas till
ingenjören H. Colieen mot ersättning, hvars belopp skulle fastställas i
den ordning, som stadgades i kungl. förordningen den 14 april 1866
angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof, dock att
det skulle åligga Colieen, vid äfventyr att detta medgifvande eljest
ansåges förfallet, att före den 1 september 1907 i vederbörlig ordning
hafva gjort framställning om tillsättande af sådan nämnd, som omförmäldes
i nyssnämnda förordning, samt att inom 3 månader, efter det
ersättningens belopp blifvit sålunda fastställdt, inbetala detsamma till
länets ränteri, hvarjämte Colieen skulle ensam vidkännas lagfartskostnaden
och öfriga med upplåtelsen förenade utgifter;
Statsutskottets Utlåtande N:o 162.
7
dels ock besluta, att de medel, som genom ifrågavarande upplåtelse
till statsverket inflöte, skulle, på samma sätt som köpeskillingarna för
försålda mindre kronoegendomar, användas till inköp för kronans räkning
af skogbärande eller till skogsodling tjänlig mark.
I detta ärende bär departementschefen till nämnda statsrådsprotokoll
anfört följande:
»Sedan disponenten för Marieholms järnverksaktiebolag ingenjören
H. Colleen hos Kungl. Maj:ts befallninghafvande i Jönköpings län anhållit
om tillstånd att i enlighet med ett af distriktschefen, majoren i vägoch
vattenbyggnadskåren E. J. A. Westerberg den 28 juni 1900 afgifvet,
af ritningar och kostnadsberäkningar åttöljdt förslag inrätta allmän
farled från Marieholms bruk i Åsenhöga socken genom Mosjön och dennas
utlopp till sjön Flaten samt vidare genom sistnämnda sjö och en anlagd
kanal till Hillerstorps by i Käfsjö socken i närheten af Hillerstorps
järnvägsstation å Borås—Alfvesta järnväg, hölls den 17 december
1901 inför Kungl. Maj:ts befallningshafvande sammanträde i frågan
med vederbörande kommuner, trafikanter, strand-, bro-, fiske- och
vattenverksägare samt andra, hvilkas rätt kunde af frågan beröras.
Därvid framhöll Colleen, att den ifrågasatta farleden skulle blifva
till stort gagn ej blott såsom en synnerligen bekväm samfärdsled för
Marieholms bruk samt Åsenhöga och Käfsjö socknar, utan äfven till
följd af den med företaget förenade sänkningen af Mosjön, hvarigenom
ansenliga landvinningar komme att förvärfvas.
Åtskilliga socknemän från Åsenhöga instämde med Colleen samt
framhöllo, bland annat, att visserligen invånarna i en mindre del af
Åsenhöga socken hade närmare väg till annan station än Hillerstorps,
men att öfriga invånare i denna stora socken finge stor nytta af den
föreslagna farleden; att Marieholms bruks uppblomstring, som vore af
stor betydelse för socknen i dess helhet, torde befrämjas genom kanalen;
att äfven nya industriella inrättningar kunde uppstå invid densamma,
hvilket skulle medföra arbetstillfällen och ökade inkomster för ortens
befolkning; samt att, ehuru Åsenhöga socken och särskilt Marieholms
bruk väl finge större nytta af företaget än Käfsjö socken, äfven denna
socken komme att vinna stora fördelar af företaget.
Åtskilliga socknemän från sistnämnda socken yttrade sig emellertid
mot företaget samt åberopade därvid ett af socknemännen å kommunalstämma
den 8 september 1901 gjordt uttalande, att farleden
vore hvarken lämplig eller behöflig. Enligt talarnas mening skulle
företaget komma att medföra nytta endast för Marieholms bruk och
genom Mosjöns sänkning för några få hemman inom Åsenhöga socken.
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 162.
För Käfsjö socken skulle farleden ej komma att medföra något väsentligt
gagn, då dess invånare ändå hade bekväm förbindelse med Hillerstorps
järnvägsstation. Då således endast ett fåtal komme att trafikera
farleden, kunde densamma icke anses behöflig för allmänna samfärdseln.
Däremot skulle den medföra åtskilliga olägenheter för strandägarna
kring sjön Flaten, hvars sänkning komme att förhindras genom företaget,
samt för en del jordägare söder om sistnämnda sjö, hvilkas
ägor komme att genomskäras af kanalen. Dessutom skulle flottningen
i vattendragen komma att försvåras af kanalen, emedan genom densamma
lösflottning skulle förhindras och svårigheter nog äfven uppstå
för flottning med sammanbundna flottar.
På framställd proposition å frågan, huruvida den föreslagna farleden
vore nyttig och behöflig för den allmänna samfärdseln, motsatte
sig flertalet af de vid sammanträdet närvarande det tillämnade företagets
utförande.
Genom utslag den 14 januari 1902 pröfvade Kungl. Maj:ts befallningshafvande,
af skäl, bland andra, att den föreslagna farleden
måste anses vara för den allmänna samfärdseln behöflig, skäligt tillåta
Colleen att inrätta allmän farled mellan förutnämnda orter. Detta utslag
öfverklagades med yrkande, att den meddelade tillåtelsen till inrättande
af ifrågavarande farled måtte upphäfvas, men enligt utslag
den 2 april 1903 fann kammarkollegium de hos kollegium fullföljda
besvären icke föranleda ändring i Kungl. Maj:ts befallningshafvandes
utslag, hvarefter Kungl. Maj:t i anledning af vidare fullföljd talan genom
nådig resolution den 12 februari 1904 icke fann skäl att göra ändring
i kollegii utslag.
Genom nådigt bref den 2 juni 1905 har därefter Kungl. Maj:t,
jämte beviljande af statsbidrag till ifrågavarande anläggning, fastställt
förutnämnda af majoren Westerberg upprättade arbetsplan för företaget.
Enligt kontrakt med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen den 5 maj
1906 har sedermera Colleen åtagit sig arbetets utförande enligt den fastställda
planen.
Genom nådig resolution den 24 augusti 1906 i anledning af en
utaf Colleen gjord underdånig ansökning om tillstånd att genast tillträda
de områden af jord och vatten, som erfordrades för farledens
inrättande, har Kungl. Maj:t vidare förordnat, bland annat, att den
enskild man, menighet eller inrättning tillhöriga jord eller lägenhet,
som enligt förenämnda af Kungl. Maj:t fastställda arbetsplan behöfde
för ifrågavarande farled begagnas, skulle till sökanden afstås att genast
tillträdas mot ersättning, som, därest godvillig öfverenskommelse icke
Statsutskottets Utlåtande N:o 162.
9
kunde träffas, skulle bestämmas i den ordning, gällande förordning
angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof stadgade.
Hos Kungl. Maj:t har nu bemälde Colleen i underdånighet anhållit,
att, enär för farledens framdragande enligt fastställda planen
mark erfordrades från det för statsverkets räkning utarrenderade förra
länsmansbostället V2 mantal Mjogaryd Mellangård n:o 2 i Käfsjö socken,
dylik mark måtte för ändamålet upplåtas, samt att ersättning för de
områden, Indika kunde till följd häraf komma att af kronan afstås,
måtte bestämmas att utgå efter samma grunder, som tillämpades vid
upplåtande af kronojord för utförande af enskilda järnvägsanläggningar.
Ifrågavarande egendom är enligt domänstyrelsens kontrakt den
28 juli 1899 utarrenderad för en tid af 20 år från den 14 mars 1901,
och egendomens arrendator har i anledning af förevarande ansökning,
med bestridande af riktigheten utaf den af majoren Westerberg upprättade
kartan och under erinran, att sökanden redan tagit den ifrågavarande
marken i besittning och därstädes verkställt gräfningar, förklarat
sig ej hafva något att erinra mot ansökningen, därest full och
nöjaktig godtgörelse under återstående arrendetiden till den 14 mars
1921 tillerkändes honom för all skada och intrång, som orsakades
genom upplåtelsen.
Kronofogden har ansett, att kronan borde erhålla full ersättning
för marken i fråga, samt att åt arrendatorn borde förbehållas rätt till
godtgörelse för den skada och det intrång, han lidit och under sin
återstående arrendetid komme att lida af företaget.
Domänintendenten har framhållit, att ifrågavarande anläggning
säkerligen hade till hufvudsaklig uppgift att förbättra kommunikationsförhållandena
för större industri i orten, men att densamma äfven kunde
anses i någon mån allmännyttig. Upplåtelse af nödig mark syntes
därför icke böra förvägras, dock endast mot full ersättning enligt nyssnämnda
af kronofogden angifna grunder, hvilken ersättning syntes
böra bestämmas i den ordning, förordningen den 14 april 1866 angående
jords eller lägenhets afstående för allmänt behof stadgade.
Kungl. Maj:ts befallningshafvande har meddelat, att, sedan det
blifvit anmäldt, att sökanden redan företagit gräfningsarbeten å ifrågavarande
egendom, Kungl. Maj:ts befallningshafvande, för att arbetet skulle
få fortgå, affordrat honom borgen för det belopp, hvartill ersättningen
för all den för företaget erforderliga mark beräknats skola komma att
uppgå, samt att sökanden aflämnat godkänd sådan å 5,033 kronor, utgörande
värdet af marken enligt det upprättade kostnadsförslaget.
Bill. till Iiiksd. Prof. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 101 Höft. 2
10
Statsutskottets Utlåtande N:o 162.
För egen del har Kungl. Maj:ts befallningshafvande, då ifrågavarande
företags nytta för det allmänna redan blifvit utredd och pröfvad
i sammanhang med beviljande af statsanslag till företaget, hemställt,
att sökanden måtte medgifvas rätt att förvärfva marken ifråga
i den i förordningen den 14 april 1866 stadgade ordning.
Emellertid har Kungl. Maj:ts befallningshafvande framhållit, att,
då den af sökanden åberopade kartan öfver kanalens sträckning dels,
enligt hvad arrendatorn anmärkt, vore i vissa delar felaktig och dels
ej angåfve, huru stor och af hvad beskaffenhet den mark vore, som
af företaget berördes, det syntes lämpligt, att vid bifall till ansökningen
fästes det villkor, att sökanden inom viss tid till Kungl.
Maj:ts befallningshafvande aflämnade en af vederbörligen förordnad
landtmätare upprättad karta med beskrifning öfver boställets mark,
som af anläggningen berördes.
Domänstyrelsen har upplyst, att i förenämnda med boställets
arrendator afslutade kontrakt stadgats såsom villkor, bland andra, att,
där sådant för allmännyttigt ändamål å kronans vägnar fordrades,
arrendatorn skulle afstå egendomen tillhörig mark äfvensom inkomstgifvande
lägenhet mot åtnjutande af minskning i arrendeafgiften, motsvarande
den förlust, honom tillskyndades.
För egen del har domänstyrelsen instämt i Kungl. Maj:ts befallningshafvandes
hemställan i ärendet.
Sedan slutligen från Kungl. Maj:ts befallningshafvande infordrats
dels uppgift å arealen och beskaffenheten af den mark, som ansåges
erforderlig för kanalföretaget, dels ock karta, utvisande kanalens sträckning
öfver omförmälda hemmans ägor, har Kungl. Maj:ts befallningshafvande
öfverlämnat en af vice kommissionslandtmätaren C. O. von
Gedda år 1906 med stöd af den för farleden af Kungl. Maj:t fastställda
plan upprättad karta öfver densammas sträckning å ägorna till förberörda
egendom jämte tillhörande beskrifning.
Af dessa handlingar inhämtas, att enligt planen af egendomen
skulle tagas i anspråk 23 ar åker, 3 hektar 86,9o ar ängsmark samt
34,4 0 ar betesmark; att vederbörande vid kanalens uppmätning
emellertid framställt en anhållan, att kanalens läge måtte något förändras;
samt att vid bifall till en sådan anhållan af boställets mark
skulle komma att tagas i anspråk en icke obetydligt mindre och
ej så värdefull areal som enligt den fastställda planen.
Jag finner icke hvad i ärendet förekommit innebära tillräckligt
skäl för, att sökanden skulle erhålla ifrågavarande områden åt sig
Statsutskottets Utlåtande N:o 162.
11
upplåtna på andra villkor än dem, myndigheterna föreslagit, eller mot
full ersättning såsom vid expropriation från enskilda. Till förekommande
af dröjsmål med ersättningens bestämmande torde, på sätt myndigheterna
föreslagit, böra bestämmas viss dag, hvilken lämpligen torde
kunna bestämmas till den 1 september 1907, före hvilken sökanden
skall hafva gjort framställning om expropriationsnämndens tillsättning.
Dessutom synes, i öfverensstämmelse med hvad 1866 års förordning
stadgar, viss tid, inom hvilken löseskillingen skall erläggas, böra föreläggas
sökanden, då han, enligt hvad upplyst är, redan börjat verkställa
arbeten å hemmanets mark. Till sökandens förslag om ändrad
sträckning för viss del af anläggningen torde, då bifall till sådan ändring
i planen ännu ej blifvit sökt, annan hänsyn ej nu böra tagas än att
Riksdagens samtycke inhämtas till upplåtelse af den mark, som, sådant
företaget en gång kommer att utföras, kommer att erfordras för
•detsamma.»
Utskottet hemställer,
att Riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
proposition.
Stockholm den 21 maj 1907.
På statsutskottets vägnar:
HUGO TAMM.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1907:215 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtelse af mark från förra länsmansbostället Mjogaryd Mellangård n\o 2 i Jönköpin s. 14 i texten