Utlåtande, i anledning af Kanal. Maj.ts proposition angående försäljning af viss del af Kronobergs kungsgård i Kronobergs lön.
1907-05-21 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1907:163, Utlåtande, i anledning af Kanal. Maj.ts proposition angående försäljning af viss del af Kronobergs kungsgård i Kronobergs lön.
Dokumentets text
12
Statsutskottets Utlåtande N:o 163.
N:o 163.
Ank. till RAksd. kansli den 22 maj 1907, kl. 8,3 0 f. m.
Utlåtande, i anledning af Kanal. Maj.ts proposition angående
försäljning af viss del af Kronobergs kungsgård i Kronobergs
lön.
(I. A.)
Uti en den 26 april innevarande år till Riksdagen afiåten, till
statsutskottet för förberedande behandling öfverlämnad proposition (n:o
197) har Kungl. Maj:t, under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet
öfver jordbruksärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen
medgifva,
dels att ett å ett af förste landtmätaren A. Frykberg gjordt
utdrag af en af vice kommissionslandtmätaren Sven Svensson år 1902
öfver Kronobergs kungsgård i Yäxjö socken af Kronobergs län upprättad
karta utmärkt, med ägofigurerna n:is 445—-451, 451 a, 452, 453, a,
454—484 och del af 510 betecknadt område af Evedalstorpet, utgörande
16 hektar 90 kvadratmeter, måtte från kungsgården afsöndras och till
Yäxjö stad, såsom innehafvare af Evedals brunns- och badinrättning,
försäljas med tillträdesrätt den 14 mars 1908 och mot köpeskilling, som
på stadens bekostnad skulle bestämmas i den ordning, som i nådiga förordningen
den 14 april 1866 vore föreskrifven i fråga om jords eller
lägenhets afstående för allmänt behof, samt under villkor i öfrigt, att
köpeskillingen erlades vid tillträdet och inbetaltes till länets ränteri,
att staden ensam vidkändes lagfartskostnaden och öfriga med köpet
förenade utgifter, samt att staden uppsatte och för framtiden underhölle
stängsel i gränsen mellan ifrågavarande område och kronans mark,.
Statsutskottets Utlåtande N:o 163.
13
dels oclc att köpeskillingen för området måtte, på samma sätt, som
köpeskillingarna för försålda mindre kronoegendomar, användas till
inköp för kronans räkning af skogbärande eller till skogsodling tjänlig
mark.
I detta ärende har departementschefen till förberörda statsrådsprotokoll
anfört följande:
>Kronobergs kungsgård n:o 1 om 3 mantal i Växjö socken och,
Konga härad af Kronobergs län jämte Helgon n:o 3 i Öjaby socken
och Kinnevalds härad af samma län är belägen 6 kilometer från Växjö
vid Helgasjön och omfattar en areal af sammanlagdt 833 hektar 6,g o
ar, däraf 101 hektar 48,40 ar tomter och åker, 149 hektar 90,60 ar
ängsmark, 574 hektar 90,50 ar afrösningsjord och 6 hektar 77,i o
ar impediment. Af kungsgården har genom kammarkollegii kontrakt
den 20 oktober 1873 på 32 års tid från den 14 mars 1874 på särskild!
arrende upplåtits några områden, bestående af trädgård och
gårdsplan, källartomt, bad- och brygghusplan samt holmarna Carlslund
och Ruinholmen med en areal af sammanlagdt 2 hektar 61,20
ar äfvensom uteslutande jakträtt å kungsgårdens ägor med flera förmåner.
Till detta arrende har sedermera lagts äfven den till kungsgården
hörande så kallade Stallholmen med en areal af 62,50 ar. På särskild!
arrende har jämväl upplåtits ett område af 16 hektar 90 kvadratmeter,
däraf 3 hektar 73,90 ar åker, 2 hektar 59,30 ar äng, 9 hektar 65,50
ar afrösningsjord och 2,2 0 ar impediment af det så kallade Evedalstorpet,
hvilket område disponeras af Evedals brunns- och badinrättning.
Egendomen i öfrigt har genom domänstyrelsens kontrakt den 2 februari
1886 utarrenderats för tiden 14 mars 1886—14 mars 1906 mot årligt
arrende af 2,505 kronor, därvid dock för skogsväsendets räkning från
arrendet undantagits all egendomens utmark. Å den sålunda undantagna
utmarken har sedermera upplåtits lägenheten Marieberg med eu
areal af 1 hektar 50,2o ar samt lägenheten Hyddan med en areal af
31,02 ar, hvarjämte jämlikt särskilda af styrelsen meddelade beslut å
torpet Lilla Hults mark upplåtits lägenheterna Signesberg med en
areal af 72 ar 40 kvadratmeter och Sjövik med en ytvidd af 48 ar..
Afgälderna för dessa lägenheter, hvilka samtliga äro försedda med
innehafvarna tillhöriga byggnader, utgöra sammanlagdt 165 kronor,
däraf torparen å Lilla Hult uppbär 15 kronor och återstoden redovisas
bland skogsmedlen.
År 1903 hölls i anledning af den förestående utarrenderingen af
egendomen arrendevärdering å densamma. Uppskattningsmännen hemställde
därvid, att egendomen med undantag af förenämnda på särskilda
14
Statsutskottets Utlåtande N:o 163.
arrenden upplåtna delar däraf och den för skogsväsendet^ räkning
undantagna utmarken skulle utarrenderas för en tid af tjugu år. I
sammanhang med värderingen togo uppskattningsmännen under ompröfning
särskilda hos styrelsen gjorda och af styrelsen till uppskattningsmännen
öfverlämnade framställningar från innehafva,ren af lägenheten
Signesberg vice häradshöfdingen C. Y. Ödmann samt innehafvaren
af lägenheten Sjövik handlanden J. Sjögren, båda i Yäxjö, om inköp af
deras respektive lägenheter, och anförde uppskattningsmännen härom,
att det i nådiga skrifvelsen den 25 september 1896 angående bestämmelser
att tjäna till efterrättelse i fråga om lägenheters upplåtande
från kronans jordbruksdomäner omförmälda syfte att åt mindre bemedlade
och obemedlade bereda tillfälle att bilda egna jordbruk härvidlag
ej vore för handen eller kunde tillämpas, enär kändt vore, att
hvarken Ödmann eller Sjögren kunde anses såsom mindre bemedlade,
och deras lägenheter ej kunde betraktas såsom jordbrukslägenheter
utan vore sommarbostäder för bemedlade personer; att emot nuvarande
innehafvarna af dessa lägenheter ej funnes anledning till anmärkning,
men att äganderätten kunde, om statsverket afhände sig densamma,
öfvergå till sådana innehafvare, att afsöndringen af lägenheterna i mer
än ett afseende komme att lända kungsgården till olägenhet om ej
till skada; samt att uppskattningsmännen därför ansåge sig böra afstyrka
afsöndring af så väl nu ifrågavarande som all annan mark från
kungsgården.
Revirförvaltaren har, därom tillspord, framhållit såsom för statsverket
förmånligast »att vid denna egendom så mycket som möjligt
lägga an på skogsbruk», i hvilket afseende revirförvaltaren, med instämmande
af öfverjägmästaren i distriktet, föreslagit, att en kronopark
skulle bildas af den kronan tillhörande delen af Helgd med torpet
Bokelund samt Hissö med kringliggande öar, hvilka områden å en af
vice kommissionslandtmätaren Sven Svensson år 1902 öfver egendomen
upprättad karta betecknats med ägofigurerna n:ris 733—820. Utmarken
å fastlandet däremot borde inbegripas under arrendet så till vida, att
därifrån skulle tilldelas arrendatorn nödigt husbehofsvirke och därstädes
upplåtas bete för gårdens och torpens vinterfödda kreatur.
Framställningarna om afsöndring och försäljning af lägenheterna
Signesberg och Sjövik har revirförvaltaren i likhet med uppskattningsmännen
afstyrka medan öfverjägmästaren, som ansett det icke tillkomma
honom att afgifva något yttrande beträffande lägenheten Sjövik,
hvilken vore belägen å inägorna till torpet Lilla Hult, vidkommande lägenheten
Signesberg framhållit, att, i betraktande af markens oländiga
Statsutskottets Utlåtande N:o 163.
15
beskaffenhet före bebyggandet, någon skada ej tillskyndats stamhemmanet
genom markens brytning och planering, samt att ej någon som
helst olägenhet syntes honom kunna uppstå genom områdets afsöndring
och försäljning. Tvärtom funne han det vara en fördel för kronan
om dylik, för kronan snart sagdt värdelös mark upplätes åt enskilda
med full äganderätt. Dels vågade nämligen få nedlägga några dryga
kostnader för byggnader in. in. å ofri grund dels ock borde, frånsedt
den direkta inkomsten af försäljningssumman, hvarpå ett årsarrende
syntes utgöra en ringa ränta, i den mån flera dylika själfägande
lägenhetsinnehafvare där sloge sig ned, allmänna välståndet hos torpare
och andra närboende växa på samma gång tillfälle yppades
att från kronans närbelägna skog till högt pris afyttra virke, jord,
grus och dylikt samt att få eu högre afgift för fisket än hvad eljest
kunde påräknas.
Vice häradshöfdingen Ödmann och handlanden Sjögren hafva sedermera
erbjudit sig att inköpa, Ödmann lägenheten Signesberg för 400
kronor och Sjögren lägenheten Sjövik för 200 kronor.
Kungl. Maj:ts befallningshafvande har angående egendomens disposition
anfört, bland annat, att Kungl. Maj:ts befallningshafvande ansåge
sig sakna giltig anledning biträda skogstjänstemännens hemställan.
om bildande af kronopark utaf öarna; att, hvad anginge den ifrågasatta
försäljningen af Signesberg och Sjövik, Kungl. Maj:ts befallningshafvande
ansåge de erbjudna köpeskillingarna mer än väl motsvara de
förut nästan alldeles värdelösa impedimentsområdenas värde; samt att,
då, såsom öfverjägmästaren på fullgoda grunder utvecklat, ifrågavarande
områdens upplåtande med full äganderätt endast kunde vara ägnadt
att lända stamhemmanet till framtida nytta och förkofran, Kungl. Maj:ts
befallningshafvande utan tvekan funne sig föranlåten hemställa om bifall
till försäljningen.
Såsom förut omförmälts har den i kronans ägo kvarvarande delen
af torpet Evedal, omfattande, enligt ett af förste landtmätaren A. Frykberg
gjordt utdrag af förberörda karta, ägofigurerna n:ris 445—451,
451 a, 452, 458, a, 454—484 samt del af 510, på särskildt arrende upplåtits
till Evedals brunns- och badinrättning. I arrende erlägges 200 kronor,
hvarförutom arrendatorn är tillförbunden att genom af domänstyrelsen
godkänd person handhafva skogsbevakningen å kungsgården. Nämnda
brunns- och badinrättning äges numera af Växjö stad, som redan enligt
nådigt bref den 28 maj 1897 af torpet Evedal med äganderätt
förvärfvat ett jordområde om sammanlagdt 10 hektar 3,(50 ar mot
köpeskilling, som på stadens bekostnad blifvit bestämd i den ordning,
16
Statsutskottets Utlåtande N:o 163.
som i nådiga förordningen den 14 april 1866 vore föreskrifven i fråga
•om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof.
I den proposition i ämnet, som afläts till 1897 års Riksdag, framhölls,
hurusom staden såsom skäl för nämnda upplåtelse hufvudsakligen
anfört, att Evedals brunns- och badort, hvilken alltsedan början af 1700- talet tidtals varit ganska talrikt besökt, måste anses vara en inrättning
af allmännyttig beskaffenhet; att inrättningen visserligen under de senaste
åren delvis blifvit med icke obetydliga kostnader försatt i tidsenligt och
ändamålsenligt skick, i det att, bland annat, nya varm- och kallbadhus
äfvensom lämplig restaurationsbyggnad där uppförts, men att, enligt
hvad tillförordnade förste provinsialläkaren i länet jämväl vitsordat, inrättningen,
därest densamma skulle kunna på erforderligt sätt vidare
utvecklas och lämna utrymme för dem, som under sommarmånaderna
ville där vistas, måste förses med flere bostäder, för hvilket ändamål
äfvensom för möjliggörande af lämplig plan vid bebyggandet samt för
åstadkommande af promenadplatser och gångvägar m. m. kräfdes ett
väsentligen utvidgadt område; att intresset för inrättningens utveckling
och förkofran i orten visat sig så stort och allmänt, att, då järnvägen
mellan Växjö och Klafreström nyligen anlades, aktier i järnvägsbolaget
tecknades till afsevärdt belopp mot uttryckligt villkor att järnvägen
komme att dragas öfver Evedals område och station där förläggas; att
i följd af detta allmänhetens intresse för Evedals brunns- och badort
järnvägsstation nu också funnes där inrättad; att den ökade frekvens af
besökande, som genom underlättad samfärdsel beredts och framdeles
komme att beredas inrättningen, med nödvändighet påkallade dess utvidgande
och förbättrande; att brunns- och badorten tillskyndade de
Kronobergs kungsgård underlydande och Evedal närboende torparna icke
så oväsentliga inkomster och fördelar, hvilka sannolikt komme att än
vidare ökas, om inrättningen genom utvidgning blefve i tillfälle att
mottaga ökadt antal besökande; samt att någon olägenhet icke förorsakades
kungsgården genom den ifrågasatta upplåtelsen af jord, helst som
denna jord till största delen vore af klen och mindre värdefull beskaffenhet
samt belägen i utkanten af kungsgårdens ägor.
Nu hafva stadsfullmäktige i Växjö i en till Kungl. Maj:t ställd,
af Kungl. Maj:ts befallningshafvande med skrifvelse den 11 augusti 1904
till domänstyrelsen öfverlämnad skrift framhållit, att det sålunda förvärfvade
området redan under de dittills gångna åren befunnits vara för brunnsoch
badinrättningens vidmakthållande och utvidgande alldeles otillräckligt,
samt förty i underdånighet anhållit om nådigt tillstånd för Växjö
stad att, för vidmakthållande och utvidgning af inrättningen, med
Statsutskottets Utlåtande N:o 163.
17
äganderätt förvärfva jämväl den i kronans ägo kvarvarande delen
af torpet Evedal med därå befintliga, kronan tillhöriga hus och byggnader.
Sedan på domänstyrelsens föranstaltande samtliga kungsgården
rörande kontrakt blifvit utsträckta att gälla till den 14 mars 1908,
anmodade styrelsen, som ej funnit den förra arrendevärderingen tillfredsställande,
i skrifvelse den 6 juli 1906 Kungl. Maj:ts befallningshafvande
att uppdraga åt vederbörande uppskattningsmän att uppgöra ny arrendevärdering
å egendomen med iakttagande därvid jämväl af möjligheten,
att det af revirförvaltaren ifrågasatta området blefve afsatt till kronopark.
Till förrättningsmännen öfverlämnades dessutom dels eu af lägenhetsinnehafvarna
Ödmann och Sjögren till styrelsen ingifven skrift, däri
desse, för den händelse deras förenämnda framställningar om inköp af
lägenheterna Signesberg och Sjövik å torpet Lilla Hults ägor ansåges
ej kunna bifallas, anhållit, att styrelsen ville hos Kungl. Maj:t göra
underdånig ansökning därom, att Kungl. Maj:t måtte hos Riksdagen
göra framställning om försäljning till dem af hela torpet
Lilla Hult, dels ock en skrift, däri Nina Lundh och Anna Rundberg, med
förmälan att de genom arf bekommit den å Hissön belägna villan
Marieberg, anhållit att få lösa den jord, hvarå villan vore belägen.
Uti det vid förrättningen uppgjorda instrumentet hemställde förrättningsmännen,
bland annat, att den i kronans ägo kvarvarande delen
af torpet Evedal måtte försäljas till Yäxjö stad; att hvad anginge
Ödmanns och Sjögrens framställningar, nådiga skrifvelsen den 25 september
1896 ej syntes förrättningsmännen kunna lägga hinder i vägen
för försäljning af dessa lägenheter, om än det i samma skrifvelse omförmälda
syfte här ej vore för handen; att förrättningsmännen ansåge
sig på de af öfverjägmästaren anförda grunder böra tillstyrka ansökningarna
rörande lägenheterna Signesberg och Sjövik äfven hvad
beträffade anbud å köpeskillingen; att förrättningsmännen däremot ej
under några villkor kunde förorda bifall till Ödmans och Sjögrens
ansökning om inköp af torpet Lilla Hult i dess helhet; samt att, då
lägenheten Marieberg läge på det blifvande kronoparksområdet, förrättningsmännen
ansåge sig ej böra yttra sig beträffande ansökningen
om inköp af denna lägenhet.
Slutligen har domänintendenten i ett den 2 nästlidne mars uppgjordt
instrument anfört, att lägenheterna Signesberg och Sjövik vid
tiden för deras bebyggande för ett tiotal år sedan till större delen
bestode af så godt som alldeles värdelöst impediment; att innehafvarna
Bih. till Riksd. Prof. 1907. 4 Sand. 1 Afd. 101 Höft. 3
18
Statsutskottets Utlåtande N:o 163.
med betydliga kostnader låtit med ditkörd jord ocli grus planera områdena;
samt att med hänsyn såväl till markens från början dåliga beskaffenhet
och de kostnader, som nedlagts därå, som å andra sidan det vackra
läge vid Helgasjöstranden, som gjorde områdena i det afseendet lämpliga
för villabyggnad, domänintendenten ansåge, att jordområdena kunde
saluvärderas efter högst 800 kronor per hektar; och har domänintendenten
med tillämpning af denna beräkningsgrund saluvärderat Signesberg
till 580 kronor och Sjövik till 880 kronor. I sammanhang härmed
har domänintendenten upplyst, att den i kronans ägo kvarvarande delen
af torpet Evedal vid 1906 års värdering af förrättningsmännen blifvit
åsatt ett saluvärde af 15,540 kronor.
För egen del har domänstyrelsen uti skrifvelse den 18 nästlidne mars,
så vidt nu är i fråga — med förklaring att styrelsen, på grund af hvad
förrättningsmännen vid den år 1903 å egendomen hållna värdering anfört,
ansett de af innehafvarna af lägenheterna Signesberg, Sjövik och Marieberg
gjorda framställningar om inköp icke böra vinna bifall i underdånighet
hemställt, att förberörda del af Evedalstorpet måtte till Yäxjö
stad försäljas. _ o .
Från denna styrelsens åsikt var en ledamot i så måtto skiljaktig,
att han ansåg, att styrelsen hade bort hos Kungl. Maj:t hemställa om
försäljning till respektive innehafvare af lägenheterna Signesberg och
Sjövik för köpeskillingar, motsvarande de lägenheterna af domänintendenten
åsätta saluvärden.
I likhet med domänstyrelsen anser jag, att grunderna för upplåtelse
af lägenheter i enlighet med nådiga skrifvelsen den 25 september
1896 ej äro tillämpliga i fråga om afyttring af lägenheterna Signesberg,
Sjövik och Marieberg. Dessutom kan det ifrågasättas, om ej en upplåtelse
nu af nämnda lägenheter med äganderätt skulle kunna verka
till hinder för en framtida utveckling af ifrågavarande trakt till villaområde
för Yäxjö stad, hvartill den synes synnerligen väl lämpa sig. En
sådan utveckling torde nämligen bäst ske därigenom, att vid lämplig
tidpunkt bebyggandet ordnas efter en sammanhängande plan. Föi
genomförande af en sådan plan kunde emellertid upplåtelser af nu
ifrågasatt art komma att ligga i vägen. Beträffande åter den i statens
ägo kvarvarande delen af torpet Evedal, synes mig en upplåtelse däraf
till staden böra förordas. Torpet behöfs nämligen, enligt hvad handlingarna
visa, ej för hufvudgården; medan hvad stadsfullmäktige anfört
om otillräckligheten af det redan till staden upplåtna området icke
från något håll bestridts.»
Statsutskottets Utlåtande N:o 163.
19
Utskottet hemställer,
att Eiksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
proposition.
Stockholm den 21 maj 1907.
På statsutskottets vägnar:
HUGO TAMM.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1907:216 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungi. Maj:ts proposition angående försäljning af viss del af Kronobergs kungsgård i Kronobergs län. s. 16 i texten