Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kungl. May.ts proposition angående lönereglering för personalen vid statens järnvägar m. rn. jämte i ämnet väckta motioner.

1907-05-21 · 105 sidor, varav 102 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 102 av 105 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1907:164, Utlåtande, i anledning af Kungl. May.ts proposition angående lönereglering för personalen vid statens järnvägar m. rn. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

1

N:o 164.

Ank. till Riksdagens kansli den 22 maj 1907 kl. 8,3 0 f. m.

Utlåtande, i anledning af Kungl. May.ts proposition angående

lönereglering för personalen vid statens järnvägar m. rn.

jämte i ämnet väckta motioner. (S. A.)

I en till Riksdagen aflåten till statsutskottets förberedande behandling

öfverlämnad proposition (n:''ö 164) af den 23 april 1907 har Kungl.

Maj:t, under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver

civilärenden samma dag, föreslagit Riksdagen att

dels godkänna det vid statsrådsprotokollet fogade förslag till aflöningsreglemente

för befattningshafvare vid statens järnvägar;

dels ock medgifva,

att till en hvar af två järn vägsfullmäktige må af trafikmedel utgå

arfvode efter 5,000 kronor för år;

att till en hvar af tre öfverrevisorer må af trafikmedel utgå ett

årligt arfvode af 2,500 kronor; samt

att Kungl. Maj:t må ej mindre i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med de i statsrådsprotokollet angifna grunder utfärda nödiga bestämmelser

såväl i fråga om öfvergång på ny stat för den personal, som

antagits i ordinarie tjänst före den nya lönestatens trädande i kraft,

Bill. till Biksd. Prof. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 102 Haft. (N:o 164.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

som ock beträffande aflöningsförhållandena under år 1907, än äfven meddela

erforderliga föreskrifter beträffande innehafvare af sådana nu befintliga

befattningar, hvilka föreslagits skola indragas eller väsentligt

förändras.

Berörda förslag till aflöningsreglemente är af följande lydelse:

Förslag

till

aflöningsreglemente för befattningshafvare vid

statens järnvägar.

§ I
Mom.

1. Till generaldirektören och chefen för statens järnvägar

utgår arfvode till det belopp, lägst 25,000, högst 30,000 kronor, som

al Kungl. Maj:t bestämmes.

Till öfverdirektören och souschefen utgår arfvode med 15,000 kronor.

Mom. 2. Generaldirektör är berättigad att från och med månaden

näst efter den, under hvilken han uppnått 65 lefnadsår, under sin återstående

lifstid af trafikmedel uppbära en årlig pension af 6,000 kronor

eller, därest han är delägare i statens järnvägstrafiks pensionsinrättning,

af det belopp, hvarmed den honom från pensionsinrättningen tillkommande

pensionen understiger 6,000 kronor. Generaldirektör, som, innan

han uppnått 65 lefnadsår, antingen på grund af sjukdom eller därigenom,

att han efter utgången af den tid, för hvilken han förordnats, icke

erhåller förnyadt förordnande, eller ock eljest utan egen begäran nödgas

afgå från sin befattning utan att på grund af tjänstefel hafva förverkat

densamma, är berättigad att i pension uppbära ett årligt belopp af 8,000

kronor för tiden, intill dess han uppnått 65 års ålder. Skulle generaldirektör

före utgången af den tid, erhållet förordnande afser, befinnas

vara af sjukdom oförmögen till vidare nöjaktig tjänstgöring, skall han

vara. underkastad skyldighet att afgå mot åtnjutande af pension enligt

nu angifna bestämmelser. Såsom pensionsafgift skall å det för generaldirektör

bestämda arfvodet eller den honom under tiden, intill dess han

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

3

uppnått 65 år tillkommande pension, afdragas, därest generaldirektören

icke är delägare i pensionsinrättningen, ett årligt belopp af 360 kronor,

och, om han är delägare i pensionsinrättningen, den del af detta belopp,

som han ej har att betala i årlig afgift till nämnda inrättning.

Hvad sålunda är stadgadt om generaldirektör, gäller jämväl om

öfverdirektör, dock att den pension, som kan tillkomma öfverdirektör

för tiden, innan han fyllt 65 år, utgår med 6,000 kronor.

Mom. 3. Öfriga vid statens järnvägar anställda befattningshafvare

tillkommer arfvode enligt bestämmelserna i § 2 af detta aflöningsreglemente.

Arfvode, med undantag af det till generaldirektören och till öfverdirektören

utgående, som öfverstiger 3,900 kronor, fördelas till två

tredjedelar i lön och en tredjedel i tjänstgöringspenningar. Af arfvode

till belopp af 3,900 kronor och därunder intill 2,100 kronor utgöra tre

fjärdedelar lön och en fjärdedel tjänstgöringspenningar samt af arfvode

å 2,100 kronor och därunder fyra femtedelar lön och en femtedel tjänstgöringspenningar.

§ 2-

l:o) Till annan befattningshafvare i styrelsen än generaldirektören

och öfverdirektören utgår aflöning dels såsom arfvode och dels, där

bostad in natura icke åtnjutes, i form af ersättning för bostad och

bränsle, allt enligt följande stat med däri i förekommande fall angifna

högsta och lägsta belopp för år räknadt. Där ersättning för bostad

och bränsle icke är i staten med visst oföränderligt belopp angifven,

utgår samma ersättning med 40 procent af arfvodet med den i staten

bestämda begränsning. Nämnda ersättning anses tillhöra lönen.

Befattningshafvare

af högre grad.

Byrådirektör......................

Arkitekt ...........................

Matematiker ....................

Arfvode

Ersättning

för bostad

och bränsle

Summa

aflöning

lägst

Kr.

högst

Kr.

lägst

Er.

högst

Kr.

lägst

Kr.

högst

Kr.

j 4,800

5,700

1,8

00

6,600

7,500

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

Kamrerare och föreståndare

för kammarkontoret.........

Förste aktuarie och föreståndare

för statistiska kontoret

Milkontrollör och förestånståndare

för milkontoret...

Ombudsman.......................

Revisor och föreståndare för

revisionskon toret..............

Förste kontrollör ...............

Byråingenjör af l:a klass ....

Kassör..............................

Registrator........................

Notarie ............................

Byråingenjör af 2:a klass ....

Förrådsförvaltare ...............

Kontrollör ........................

Förste bokhållare...............

Underingenjör ...................

Manlig bokhållare...............

Ritare..............................

Manlig kontorsskrifvare ......

Kvinnlig bokhållare............

» kontorsskrifvare.....

Befattningshafvare

af lägre grad.

Vaktmästare ....................

Manligt kontorsbiträde.....

Arfvode

Ersättning

för bostad

och bränsle

Summa

aflöning

lägst

Kr.

högst

Kr.

lägst

Kr.

högst

Kr.

lägst

Kr.

högst

Kr.

k,200

5,100

1,5

00

5,700

6,600

13,300

4,200

1,320

1,500

4,620

5,700

j-2,400

3,600

960

1,100

3,360

4,700

2,100

3,300

840

1,100

2,940

4,400

}l,500

2,700

600

850

2,100

3,550

1,500

2,100

600

650

2,100

2,750

1,080

1,500

4C

>0

1,480

1,900

( Vaktmästare erhåller bostad

1 in natura. Förste vakt-

840

1,200

840

1,200

\ mästaren erhåller ett till- I läggsarfvode af 200 kronor

'' om året.

/ Kontorsbiträde, som tjänst- I gör som förman å biljett-

840

1,200

336

480

1,176

1,680

•! tryckeriet, kan erhålla ett

I tilläggsarfvode af högst 180

l kronor om året.

Anm. Tilläggsarfvode anses som extra inkomst och må förty icke ens till någon del uppbäras af

befattningshafvare, då han ej tjänstgör.

2:o) Då Kungl. Maj:ts finner sådant lämpligt, må kontorsskrifvare

aflönas efter beting på det sätt, att han erhåller betalning i den mån

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

5

han verkställer arbete, hvarå styrelsen utsatt visst pris. Så aflönad

kontorsskrifvare skall för utförandet af sådana arbeten, hvilka icke lämpligen

kunna på nämnda sätt godtgöras, erhålla betalning för timme enligt

pris, som styrelsen fastställer.

3:o) Befattning skafvare vid distrikten och centralverkstaden åtnjuter

arfvode enligt följande stat med däri angifna lägsta och högsta belopp

för år räknadt.

Befattningshafvare af högre grad.

Distriktschef..............................

Arfa

lägst

Er.

8,C

ode

högst

Kr.

00

Bandirektör..............................

Maskindirektör..............................

} 6,000

6,900

Trafikdirektör...............................

Baningenjör af l:a klass...................

Maskiningenjör af l:a klass...............

1

4,800

5,700

Trafikinspektör af l:a klass...............

Öfverinspektor................................

J

4,500

5,400

Distriktssekreterare..........................

Baningenjör af 2:a klass...................

Telegrafingenjör............................

4,200

5,100

Maskiningenjör af 2:a klass.............

Trafikinspektör af 2:a klass...............

Distriktskamrerare...........................

Förrådsförvaltare.............................

\ 3,900

4,800

Stationsinspektor å l:a klassens station

Stationsinspektor å 2:a klassens station

1

3,600

4,500

Distriktskassör................................

Maskininspektor...............................

3,300

4,200

Byråassistent..................................

Expeditionsföres tändare.....................

Telegrafinspektor.............................

Stationsinspektor å 3:e klassens station

| 3,000

3,900

Underinspektör................................

Undoringenjör................................

Förste bokhållare.............................

)

1 2,400

3,600

Förste telegrafist....... ....................

Stationsinspektorå4:o klassens station A

(

2,400

3,300

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

Arfvode

lägst

högst

Er.

Kr.

Bokhållare.....................................

Förste stationsskrifvare........

j 2,100

3,300

Telegrafist....................................

1,800

3,000

Stationsinspektor å4:e klassens stationB

Bitare........................................

2,100

2,700

Manlig kontorsskrifrare....................

| 1,500

2,700

Stationsskrifvare........................

Kvinnlig kontorsskrifvare..................

1,080

1,500

Befattning skafvare af lägre grad.

Lokomotivmästare ...........................

Vagnmästare ..................

Öfverbanmästare..............

Lokomotivförare........................

1,800

1,500

j 1,200

3,000

2,700

2,100

Maskinist..............................

Banmästare af l:a klass...........

Trädgårdsmästare ...........................

Förrådsmästare ..............................

Stationsmästare å 5:e klassens station

1,200

1,800

Bangårdsmästare ............................

Tågmästare....................................

Banmästare af 2:a klass ...................

Vagnförman..................................

Stallförman..........~........................

Stationsmästare å 6:e klassens station

Konduktör.....................................

Manligt kontorsbiträde..............

1,020

1,500

( Nattbanmästaro erhåller ett högsta arf- \ vode af 1,260 kronor.

Stationsförman................................

Portvakt å l:a klassens station eller

900

1,500

| Portvakt vid verkstad erhåller ett hög- \ sta arfvode af 1,260 kronor.

vid verkstad .............................

Lokomotiveldare..............................

Vagnskötaro..................................

Förrådsffirman................................

Maskin- och pannskötare..................

Stationsmästare å 7:e klassens station

900

1,380

\

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

7

Arfvode

lägst

Kr.

högst

Kr.

Kvinnligt kontorsbiträde ..................

Vaktmästare...................................

t Banvakt, hvilken tjänstgör såsom vakt vid

j rörlig bro, kan under seglationstiden er-

Banvakt.................................

780

1,080

Vagn- och stallkarlar .....

j hålla ett tilläggsarfvode efter högst 120

[ kronor för år.

Förrådsvakt....................................

Stationskarl....................................

Anm. 1. Stationsinspektor, som tillika är tågdirigent, lian erhålla ett tillägsarfyode efter högst 300

kronor om året.

Anm. 2. Tilläggsarfvode anses såsom extra inkomst och må förty icke ens till någon del uppbäras af

befåttningshafvare, då han icke tjänsten förrättar.

§ 3.

Antalet af nedanstående befattningar utgör:

i styrelsen:

byrådirektörer 16, däraf en är föreståndare

för kontrollkontoret,

arkitekt 1,

matematiker 1,

kamrerare och föreståndare för kammarkontoret

1,

förste aktuarie och föreståndare för

statistiska kontoret 1,

milkontrollör och föreståndare för

milkontoret 1,

ombudsman 1,

revisor och föreståndare för revisionskontoret

1,

förste kontrollörer 3,

byråingenjörer af l:a klass 10,

kassör 1,

registrator 1,

notarier 11,

byråingenjörer af 2:a klass 6,

förrådsförvaltare 1 och

kontrollörer 5.

vid distrikten och centralverkstaden:

distriktschefer 5,

bandirektörer 5,

maskindirektörer 6,

trafikdirektörer 5,

baningenjörer af l:a klass 5,

maskiningenjörer af l:a klass 5,

trafikinspektörer af l:a klass 8,

öfverinspektorer 3,

distriktssekreterare 5,

baningenjörer af 2:a klass 27,

telegrafingenjörer 5,

maskiningenjörer af 2:a klass 14

trafikinspektörer af 2:a klass 7,

distriktskamrerare 5,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

förrådsförvaltare 5,

stationsinspektorer å l:a klassens

station 2,

stationsinspektorer å 2:a klassens

station 33,

distriktskassörer 5,

byråassistenter 15,

expeditionsföreståndare 17,

maskininspektorer 18,

telegrafinspektorer 5 *),

stationsinspektorer å 3:e klassens

station 36 och

underinspektörer 5.

Antalet öfriga i § 2 omförmälda befattningar bestämmes för hvarje

år af Kung! Maj:t.

§ 4.

l:o) Befattningshafvare, för hvilken arfvode i § 2 finnes bestämdt

till ett lägsta och ett högsta belopp, erhåller arfvodesförhöjning efter

att hafva innehaft ett och samma arfvode i tre år; och äger sådan förhöjning

rum intill dess det för befattningen stadgade högsta arfvode

uppnåtts.

Det belopp, hvarmed innehafvande arfvode sålunda förhöjes, utgör

för hvarje gång förhöjningen sker:

300 kronor för befattning med lägsta arfvode af 1,200 kronor eller

däröfver;

120 kronor för befattning med lägsta arfvode under det nyssnämnda

och intill 780 kronor, samt

60 kronor för befattning med lägsta arfvode af 780 kronor, med

iakttagande dock:

att kvinnlig kontorsskrifvare, för hvilkens befattning lägsta arfvodet

utgör 1,080 kronor, erhåller, efter att hafva innehaft arfvode af 1,200

kronor i tre år, omedelbart det för befattningen stadgade högsta arfvode,

1,500 kronor; samt

att vaktmästare vid distrikten, vagn- och stallkarlar, förrådsvakt

och stationskarl erhålla, efter att hafva innehaft arfvode af 960 kronor

i tre år, omedelbart det för dessa befattningar stadgade högsta arfvode,

1,080 kronor.

2: o) Enligt förestående grunder utgående högre arfvode tillträdes

vid början af kalenderåret näst efter det, hvarunder den stadgade tjänsteåldern

blifvit uppnådd.

I öfrigt gäller såsom allmänna villkor för erhållande af arfvodesförhöjning

:

i

*) Minskas i den mån telegrafingenjörstjänster tillsättas.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

9

att befattningshafvare under mera än fyra femtedelar af den tjänstetid,

som erfordras för att vinna arfvodesförköjning, med godt vitsord

bestridt sin egen eller på grund af förordnande annan statens tjänst,

{lock att härvid icke må föras honom till last den tid, han åtnjutit

semester eller tjänstledighet utan arfvodesafdrag, samt

att befattningshafvare icke redan uppnått den lefnads- och tjänsteålder,

vid hvilken han enligt gällande bestämmelser är förpliktad att

från tjänsten afgå.

3:o) En hvar befattningshafvare, som befordras eller i annan ordning

förflyttas från en befattning till annan, erhåller i den nya befattningen

såsom begynnelsearfvode minst det arfvode, han vid förflyttningen

innehade i den förra befattningen.

Förekommer ej sådant arfvode, men väl högre arfvode i den nya

befattningen, tilldelas den förflyttade det närmast högre arfvode, som

■enligt grunderna kan i den nya befattningen ifrågakomma, med iakttagande

dock:

att befattningshafvare, som vid förflyttning till befattning med lägsta

arfvode af 1,200 kronor innehar arfvode af 1,140 kronor, bekommer

1,260 kronor vid den tid, han enligt grunderna varit berättigad att erhålla

sistnämnda arfvode, om han kvarstått i den lägre befattningen,

med rättighet likväl för honom att räkna tiden för erhållande af den för

den högre befattningen enligt grunderna bestämda första arfvodesförhöjning

från förflyttningen till samma befattning;

att befattningshafvare, som vid förflyttning till befattning af förstnämnda

slag, innehar arfvode af 1,260 kronor, bibehåller detta arfvode

intill dess han, om han kvarstått i den lägre befattningen, varit berättigad

till arfvodesförhöjning, samt erhåller då den för den högre befattningen

enligt grunderna bestämda första arfvodesförhöjning; samt

att befattningshafvare med lägsta arfvode af 780 kronor -— med

undantag af kvinnligt kontorsbiträde och banvakt — som vid förflyttningtill

närmast högre befattning innehar 960 kronor, bekommer 1,080 kronor

vid den tid, han enligt grunderna varit berättigad att erhålla sistnämnda

arfvode, om han kvarstått i den lägre befattningen, med rättighet

likväl för honom att räkna tiden för erhållande af den för den

högre befattningen enligt grunderna bestämda andra arfvodesförhöjning

från förflyttning till samma befattning.

Den, som efter egen ansökning förflyttas till befattning med lägre

arfvode, må dock icke bekomma mer iin det högsta för sistnämnda befattning

förekommande arfvode.

Bill. till Biksd. Prof. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 102 Haj t.

*■>

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

Befattningskafvare, som befordras eller i annan ordning förflyttas

från en befattning till en annan, äger att i fråga om begynnelsearfvode

och arfvodesförhöjning i den nya befattningen tillgodoräkna sig hela

den tid, han åtnjutit det vid förflyttningen innehafda arfvodet, oafsedt

i hvilken befattning, han innehaft detsamma.

4:o) Undantagsvis må, när statens järnvägars intressen så fordra

och efter Kungl. Majrts godkännande, befattningskafvare kunna i andra

fall, än då sådant vid förflyttning är medgifvet, såsom begynnelsearfvode

tilldelas ett enligt förenämnda grunder för befattningen ifrågakommande

högre arfvode äfvensom kunna tillerkännas förhöjning af innehafvande

arfvode tidigare än samma grunder medgifva.

I fråga om befattning med lägsta arfvode af 2,400 kronor eller

därunder må dock järnvägsstyrelsen, där särskilda omständigheter

föreligga och den af Kungl. Maj:t för året fastställda arfvodesstaten sådant

medgifver, i begynnelsearfvode tilldela ny innehafvare af dylik befattning

ett för befattningen ifrågakommande högre arfvode.

§ 5.

l:o) Fullt arfvode må under loppet af samma kalenderår till en

hvar befattningskafvare, som åtnjuter semester eller tjänstledighet för enskilda

angelägenheter, utgå till innehafvare af befattning inom styrelsen

med lägsta arfvode af 4,200 kronor eller däröfver under fyrtiofem dagar,

till öfriga befattningshafvare af högre grad under trettio dagar samt

till befattningshafvare af lägre grad under femton dagar; skolande likväl

vid bestämmandet af denna tid icke medräknas den tid, befattningshafvare

efter styrelsens medgifvande användt för att utom sin tjänstgöringsort

på egen bekostnad göra iakttagelser i sitt yrke, eller den

tid, som åtgått för fullgörande af de skyldigheter, hvilka ålegat honom

såsom fullmäktig eller revisor vid statens järnvägstrafiks pensionsinrättning,

eller de sön- och helgdagar, han enligt gällande bestämmelser

varit befriad från tjänstgöring för åtnjutande af sabbatshviia.

Åtnjuter befattningshafvare ledighet för sjukdom eller svag hälsas

vårdande, må fullt arfvode till honom utgå för en tid af högst fyrtiofem

dagar under ett och samma kalenderår.

Om han åtnjutit såväl semester eller ledighet för enskilda angelägenheter

som ledighet för sjukdom eller svag hälsas vårdande, må dock

sammanlagda antalet dagar, för hvilka befattningshafvare under nämnda

förhållanden äger uppbära fullt arfvode, icke öfverstiga fyrtiofem dagar.

2:o) Under semester utöfver den i nästföregående moment för ve
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

11

derbörliga fall stadgade tid för fullt arfvodes åtnjutande eller där annan

tjänstledighet utöfver samma tid pröfvas på grund af föreliggande omständigheter

böra beviljas befattningshafvare, må för sålunda Överskjutande

tid tjänstgöringspenningar icke uppbäras.

3:o) Hindras befattningshafvare af sjukdom att förrätta sin tjänst

utöfver den tid, fullt arfvode enligt hvad ofvan sagts till honom utgår,

äger han uppbära hela lönen.

Åtnjuter befattningshafvare semester eller tjänstledighet för enskilda

angelägenheter, sammanlagdt för år ej öfverstigande den tid, fullt arfvode

vid dylik ledighet till honom utgår, äger han jämväl, oafsedt den

ledighet, han förut under året åtnjutit, uppbära hela lönen.

Åtnjuter befattningshafvare däremot eljest utöfver nyssnämnda tid

semester eller tjänstledighet af annan anledning än sjukdom,

eller afstänges han i behörig ordning från tjänstgöring,

eller är han eljest lagligen förhindrad att sköta sin befattning,

kan han förpliktas att under ledigheten utöfver sina tjänstgöringspenningar

afstå så mycket af lönen, som för tjänstens förrättande erfordras

eller eljest pröfvas skäligt.

4:o) År befattningshafvare sjuk i följd af kroppsskada, ådragen i

tjänsteutöfning, må, såsom undantag från hvad ofvan är stadgadt, arfvode

till honom utgå under högst sex månader oafkortadt samt efter

denna tid med belopp, som för befattningshafvare af högre grad af

Kungl. Maj:t och för befattningshafvare af lägre grad af styrelsen

bestämmes.

5:o) Har generaldirektör eller öfverdirektör beviljats ledighet och

vikarie för honom förordnats, må på Kungl. Maj:ts pröfning bero huru

stor del af arfvodet skall till vikarien afstås.

§ o
l:o)

Den, som på förordnande förvaltar ledig befattning, åtnjuter

under tiden de med densamma förenade aflöningsförmåner.

2:6) I öfrigt utgår, där ej i förekommande fall högre ersättning

efter hvad i nästföregående § mom. 3 stadgas, eller resekostnads- och

traktamentsersättning anses böra ifrågakomma, ersättning för uppehållande

af högre befattning vid Styrelsen sålunda, att den vikarierande

äger, mot afstående af egna tjänstgöringspenningar, uppbära ersättningför

mistade tjänstgöringspenningar och därutöfver hvad som motsvarar

skillnaden mellan tjänstgöringspenningama i lägsta lönegraden för, å

ena sidan, den högre befattning, som uppehälles, och, å andra sidan,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

den vikarier andes egen befattning. Dylik vikariatsersättning utgår dock

icke, då uppehållandet af högre befattning är beroende däraf att ordinarie

befattningshafvare företagit af sin berörda befattning föranledd

tjänsteresa, som varat endast några få dagar.

Ersättning till den, som på förordnande uppehåller generaldirektörseller

öfverdirektörsbefattning, bestämmes för hvarje gång af Kungl.

Maj :t.

Angående ersättning för uppehållande af högre befattning vid distrikten

äger järnvägsstyrelsen utfärda närmare bestämmelser.

§ ''•

För åtnjutande af de med befattning förenade aflöningsförmåner

gälla följande allmänna bestämmelser:

l:o) Befattninghafvare skall vara underkastad icke allenast de i

gällande instruktion gifna bestämmelser utan ock den utvidgade eller

förändrade tjänstgöring eller den förflyttning till annan tjänstgöringsort

eller annan befattning vid statens järnvägar, som kan varda honom i

behörig ordning ålagd, dock utan minskning i det honom vid förflyttningen

enligt stat tillkommande arfvode; ägande den, som i följd af befattnings

indragning eller förändring förflyttas till annan befattning med

ringare aflöningsförmåner, erhålla, förutom vid förflyttningen innehafvande

arfvode, jämväl från den tid, han i sin förra befattning skulle

hafva kommit i åtnjutande af förhöjning i arfvode, dylik arfvodesförhöjning.

Likaledes skall befattningshafvare vara skyldig underkasta sig dels,

efter vederbörande öfverordnade myndighets bestämmande, upphörande

af eller minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja befattning eller

utgå för bestyr i sammanhang därmed, dels ock de förändrade bestämmelser

ifråga om pension, som kunna varda stadgade.

2:o) Med befattning vid statens järnvägar må icke förenas annan

tjänst å rikets, Riksdagens eller kommunens stat.

Ej heller må med befattning vid statens järnvägar förenas vare sig

uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag,

som är med Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit såsom aktiebolag

registreradt, eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag

eller annan tjänstebefattning af hvad slag som helst, med mindre deri,

vid pröfning i föreskrifven ordning, befinnes icke vara hinderlig för

fullgörandet af tjänstgöringen vid statens järnvägar.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 164. 13

Öfver alla al styrelsen i ofvannämnda hänseenden meddelade beslut

skall förteckning föras hos styrelsen.

3:o) Aflöning må ej utgå till befattningshafvare för tid, hvarunder

han af hållit sig från tjänstgöring utan att hafva i vederbörlig ordningerhållit

tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall.

Därest befattningshafvare varder afstängd från tjänstgöring eller

tagen i häkte, skall den del af hans aflöning, som icke af styrelsen

pröfvas böra användas till befattningens uppehållande, under tiden innehållas,

såvida ej styrelsen finner skäligt låta honom uppbära något häraf.

§ 8.

Vid afgång från statens järnvägars tjänst till följd af afskedstagande,

entledigande eller dödsfall utgår till generaldirektör och öfverdirektör

arlvodet samt till annan befattningshafvare lönen till månadens

slut. Tjänstgöringspenningar utgå endast till och med den dag, afgången

sker.

Aflider befattningshafvare i följd af olyckshändelse under tjänsteutöfning,

må ett belopp, motsvarande en månads aflöning, såsom begrafningshjälp

tilldelas stärbhuset.

§ 9-

l:o) Förmånen af fri bostad uti järnvägens egna eller förhyrda

lägenheter må, där styrelsen finner sådant vara för järnvägstrafiken

behöfiigt, tillkomma dels följande befattningshafvare af högre grad vid

distrikten, nämligen: distriktschef, ban-, maskin- och trafikdirektör, ban-,

maskin- och telegrafingenjör, trafikinspektör, öfverinspektor, maskininspektor,

byråassistent, expeditionsföreståndare för biljettexpedition,

stationsinspektor, underinspektör, förste stationsskrifvare å station af

2:a eller 3:e klass äfvensom dylik befattningshafvare å station af högre

klass, som tjänstgör antingen å stationsinspektors expedition och regelbundet

användes i yttre tjänstgöring eller å biljettexpedition, dels samtliga

befattningshafvare af lägre grad vid distrikten med undantag af

lokomotivförare, tågmästare, ogift manligt kontor sbi träde samt gift manligt

kontorsbiträde, som icke regelbundet användes i yttre tjänstgöring,

konduktör, eldare, vagnskötare och kvinnligt kontorsbiträde, dels och

förste vaktmästare och vaktmästare i styrelsen.

Där lokala förhållanden göra sådant nödigt eller lämpligt, må fri

bostad i järnvägens egna eller förhyrda hus tillkomma jämväl nu oj

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

nämnda befattningshafvare vid distrikten äfvensom de befattningshafvare,

i fråga om Indika, på sätt ofvan angifvits, undantag stadgats

beträffande förmånen att erhålla inkvartering in natura.

2:o) Med fri bostad är förenad förmånen af fritt bränsle enligt

stat, som af styrelsen fastställes.

3:o) Befattningshafvare vid distrikten, Indika ej åtnjuta fri bostad,

äga uppbära ersättning för bostad och bränsle med 20, 25, 30, 35 eller

40 procent af arfvodet, allt efter den ort, där vederbörande är placerad,

i enlighet med de grunder, som af Kungl. Maj:t bestämmas; dock med

iakttagande däraf att beloppet af nämnda ersättning ej må öfverstiga:

a) ä station, där ersättningen utgår med 40 procent:

för befattningshafvare, som kan erhålla 7 rum och kök, kr. 2,000

xx

xx

xx

xx

xx

xx

»

xx

:»

»

xx

xx

X>

X''

X)

x>

>>

xx

,»

X)

X)

XX

»

6

5

4

3

2

1

x>

XX

XX

XX

)>

Xx

XX

Xx

XX

XX

XX

Xx

XX

XX

XX

XX

XI

X)

X) 1,800

xx 1,500

xx 1,100

xx 850

xx 650

xx 400

b) å Övriga stationer:

för befattningshafvare, som kan erhålla 7 rum och kök, kr. 1,700

xx

Xx

XX

XX

XX

)>

XX

XX

x>

XX

XX

X)

XX

XX

XX

XX

XX

XX

6

5

4

3

2

1

xx

XX

XX

X)

XX

XX

1,500

x. 1,200

xx 900

» 700

xx 550

X) 350

4:o)

Ersättning för bostad och bränsle anses tillhöra lönen.

i io.

l:o) Felräkning spenning ar tillkomma:

a) kassör i styrelsen samt distriktskassör med 300 kronor om året;

b) trafik- och telegrafstationernas personal, som i regelbunden tjänstefördelning

handhafver uppbörd från allmänheten, med högst 0,1 procent

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

15

af samtliga redovisade trafik- och telegraminkomster jämte efter krafsbelopp

till fördelning mellan nämnda personal på afsändnings- och emottagningsstationerna,

med iakttagande att beloppet, för befattning och år

räknadt, ej må öfverstiga:

ägande Kungl. Maj:t i öfrigt meddela närmare bestämmelser rörande

sättet för fördelning af felräkningspenningar m. in.;

c) stationsföreståndare, som å station, där eljest icke felräkningspenningar

utgå till dylik befattningskafvare, verkställer utbetalning af

aflöning, uppgående för år till minst 100,000 kronor, med 25 öre för

hvarje fulla tusental kronor af samma aflöning för år räknadt;

d) befattningshafvare vid maskinafdelningen, hvilken verkställer

utbetalning af aflöning åt maskinafdelningens personal, uppgående till

minst 100,000 kronor för år, likaledes med 25 öre för hvarje fulla

tusental kronor för år räknadt;

e) befattningshafvare, som enligt styrelsens uppdrag verkställer

utbetalning af aflöning till personal vid styrelsens kontor, uppgående

till minst 100,000 kronor för år, likaledes med 25 öre för hvarje fulla

tusental kronor, för år räknadt.

2:o) Extra arfvode af högst 300 kronor om året för hvarje bansektion

tillkommer befattningshafvare vid distrikten, som handhafver

underkassörsgöromål vid banafdelningen.

3:o) Anmärkning sprovision tillkommer befattningshafvare vid revisionsoch

kontrollkontoren enligt de närmare grunder, Kungl. Maj:t bestämmer,

med högst femton procent å hvarje belopp, som på grund af anmärkning,

gjord af sådan befattningshafvare, antingen såsom ej behörigen

uppburet, till statens järnvägar inflyter eller, såsom för högt debiteradt,

till vederbörande återgäldas.

4:o) Milpenningar tillkomma tågpersonalen enligt de grunder, Kungl.

Maj:t fastställer.

öro) Premier må enligt särskilda af Kungl. Maj:t fastställda bestämmelser

kunna tilldelas befattningshafvare af lägre grad, till följd af

hvilkas hushållning med materialier afsevärda besparingar i utgifterna

för trafiken åstadkommits.

Gro) Om extra inkomst enligt denna paragraf gäller hvad i 2 §

för där omnämndt tilläggsarfvode är stadgadt.

för expeditionsföreståndare .................................

)> förste stationsskrifvare...................................

T> stationsföreståndare och stationsskrifvare

» öfrig personal ...................................................

kr. 300: —

)> 180: —

» 120: — samt

b 60: —;

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

§ 11-

Befattningsliafvare af lägre grad, med undantag af kvinnligt kontorsbiträde,

erhåller antingen uniformspersedlar in natura eller ock beklädnadsersättning

till visst årligt belopp jämte i vissa fall öfverdragskläder

in natura, allt enligt reglemente, som af styrelsen fastställes.

§ 12-

Dyrortstillägg utgår med 00 kronor om året till befattningsliafvare

af lägre grad, hvilkas arfvode icke öfverstiger 1,500 kronor och som

äro placerade i städer med minst 15,000 invånare samt, hvad Stockholmstrakten

angår, å stationer och bansträckor utom Stockholm till och med

Ålfsjö, Järfva och Värtan.

Kallortstillägg utgår:

för samtliga befattningsliafvare å bandelarna från Bräcke till och

med Jörn jämte bilinjerna Långsele—Sollefteå, Mellansel—Örnsköldsvik

och Vännäs—Umeå samt från Hjärpen till och med Dufed med fem

kronor i månaden;

för samtliga befattningsliafvare å bandelarna från Dufed till riksgränsen

bortom Storlien, samt från Jörn till och med Polcirkeln jämte

bilinjerna Boden—Luleå och Boden—Morjärv med tio kronor i månaden;

för samtliga befattning skafvare å bandelen från Polcirkeln till och

med Gellivare jämte bilinjerna Gellivare—Malmberget och Gellivare—

Koskulls kulle med femton kronor i månaden;

för samtliga befattningsliafvare å bandelen från Gellivare till och

med Riksgränsen med undantag af befattningsliafvare, tillhörande banafdelningen,

å banlinjen Abisko—Riksgränsen, med tjugu kronor i månaden

samt

för nyssnämnda befattningsliafvare vid banafdelningen med trettio

kronor i månaden.

§ 13-

Kostnadsfri läkarvård jämte medikamenter lämnas enligt de närmare

bestämmelser, Kungl. Maj:t meddelar, åt den vid distrikten anställda

personalen äfvensom åt där anställda befattningshafvares af lägre grad

hos dem boende hustrur och oförsörjda barn.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sta&sulsltoUets Utlåtande N:o 16,4.

n

§ H.

BefattÄingsliafrare å ån affärja.

l:o) Befattningshafvare å statens järnvägar tillhörig ångfärja åtnjuter

arfvode enligt följande stat med däri angifna lägsta och högsta

belopp för år räknadt.

Arfvode

-

Anmärkningar

i Befattning skafvare af högre grad.

lägst

kr.

högst

kr.

\ Befälhafvare.............

4,200

C''

o

o

( Befälhafvare åtnjuter för hvarje enkel resa,

l han tjänstgör, 1 kr. såsom tilläggsarfvode.

Förste styrman och reservbefälhafvare

0 o

© s

-*f< CO

01 t—f

3,300

Förste och andre styrman åtnjuta för hvarje

enkel resa, dte tjänstgöra såsom befäl-1

Ofvermaskinist .

häfvare, 1 krona såsom, tilläggsaajijvode*

Öfvermaskinist åtnjuter, för hvarje enkel

resa, han tjänstgör, 50 öre såsom till- ; läggsarfvode.

1 Andre styrman .....................

2,700

i Befattningshafvare af lägre grad.

Andre maskinist.............

1,800

2,700

!

Tredje styrrum ...............

Maskinist åtnjuter för hvarje enkel resa,

| 1,200

1,800

han tjänstgör säsom öfvoimaskinist, 50

Tredje maskinist ... .

örg, såsom tilläggsarfrode.

, Förbi) ndseldare .........................

\

Rorgängare...................!................

\ S40

1,200

Timmerman .........................

1

Eldaro ..................................

780

1,020 I

Matros ...................

720

900

1

1,

2:o) Befattningshafvare å ångfärja äger uppbära ersättning för

bostad, och bränsle jämlikt bestämmelserna i § 9 inom. 3 i detta aflön

in gsreglemente.

3:o) Ifra gavarande personal åtnjuter fri kost ombord enligt de närmare

grunder styrelsen bestämmer.

4:o) Befattningshafvare å ångfärja af lägre grad erhåller bekläd nåd sersättning

till visst ärligt belopp jämte i vissa fall öfver dragskläder in

natura, allt enligt reglemente, som af styrelsen fastställes.

Bil. till Rilcstl, Prof. 1907. 1 Sami. I Afl. '' 102 Eiifl.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

o:o) A ifrågavarande personal tillämpas i (ifrigt bestämmelserna lör

annan distriktspersonal i detta aflöningsreglemente; dock att dyrortstillägg

icke utgår till befattningshafvare å ångfärja.

1 fråga om arfvodesförhöjning för matros gälla i tillämpliga delar

samma regler, som i § 4 stadgas för befattningshafvare med lägsta

arfvode af 780 kronor.

§ 15.

Hvad i detta reglemente är sagdt om befattningshafvare vid distrikten

gäller jämväl befattningshafvare vid centralverkstaden.

Detta aflöningsreglemente träder i kraft den 1 januari 1908.

Ofvannämnda i statsrådsprotokollet angifna grunder för öfvergång

på den nya lönestaten äro följande:

att de nya aflöningsbestämmelserna måtte omedelbart efter deras

trädande i kraft varda i sin helhet gällande för samtliga ordinarie befattningshafvare

vid statens järnvägar så, som om bestämmelserna varit

tillämpade under hvars och ens hela ordinarie tjänstetid;

att ingen befattningshafvare måtte genom tillämpningen af kommitténs

löneförslag i dess helhet vid öfvergång till den nya staten lida

minskning i den sammanlagda löneinkomst, öfvertidsersättning dock

undantagen, han enligt nu gällande bestämmelser skulle hafva innehaft

vid öfvergången under förutsättning jämväl, att dyrtidstillägg samt tillfälligt

lönetillägg jämlikt de senast af 1900 års Riksdag fastställda

grunder fortfarande skalle utgå;

att godtgörelse för minskad löneinkomst matte utgå i form af personligt

lönetillägg att af befattningshafvare tillgodonjutas intill dess

lian, vare sig genom aflöningsförhöjning i samma tjänst eller genom

förflyttning till annan befattning eller ort, erhölle en löneinkomst, som

minst uppginge till den, han enligt gällande aflöniugsregler skulle hafva

innehaft vid öfvergången;

att till grund för beräkning häraf vid själfva öfvergången den 1

januari 1908 måtte läggas sammanlagda beloppet af dels det ordinarie

arfvode jämte öfriga enligt nu gällande aflöningsreglemente befattnings
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

19

häfvare tillkommande löneförmåner — med undantag af felräkningspenningar

— äfvensom dyrtidstillägg och tillfälligt lönetillägg, som

skulle hafva utgått till honom vid öfvergången, dels ock de extra inkomster,

felräkningspenningar, provision å godsnotiser och å fraktkredit,

han eller tidigare innehafvare af tjänsten åtnjutit under år 1906;

att såsom villkor för nyssnämnda extra inkomsters medtagande i

beräkningen måtte gälla, att vederbörande befattningshafvare efter öfvergången

kvarstode i samma befattning och å samma station som vid

öfvergången och dessutom i fråga om provision å fraktkredit, att ersättningen

för minskad dylik provision icke finge öfverstiga V2 procent å

den frakt, som under året efter åtnjuten fraktkredit vid stationen influtit;

att under alla omständigheter vagnsmörjare, som blifvit ordinarie

före den 1 april 1898, måtte bibehålla till dem nu utgående godtgörelse

för mistade milpenningar, samt att i fråga om de vagnsmörjare, som

blefve stationära i sammanhang med ifrågavarande lönereglering, hänsyn

måtte vid bestämmande af ofvan nämnda personliga lönetillägg tagas

till beloppet af dem under år 1907 tillkommande milpenningar;

att för kvinnlig kontorsskrifvare å mil- och kontrollkontoren, som

enligt äldre stat än den nuvarande åtnjöte i arfvode 1,800 kronor,

måtte vid öfvergång på ny stat, så länge hon utan att vara berättigad

till full pension kvarstode i tjänsten, det personliga lönetillägget utgöra

300 kronor om året;

att, om hufvudkassören i styrelsen öfverginge på ny stat, han

måtte personligen bibehålla sin rätt till semester i en och eu half månad;

att anmälan om kvarstående på gammal stat borde för att vinna

afseende ske före den 1 maj 1908;

att äfven den personal vid distrikten, som kvarstode på gammal

stat, finge tillgodonjuta ersättning för bostad och bränsle enligt kommitténs

förslag; samt

att gift kvinna, som nu innehade ordinarie befattning, icke borde

tillåtas att öfvergå på ny stat.

Beträffande aflöningsförhållandena under år 1907 har den här nedan

omförmälda löneregleringskommittén föreslagit följande bestämmelser,

Indika af departementschefen tillstyrkts med den jämkning, som föranledes

af hans jämväl här nedan vidrörda åsikter beträffande inkvarterings

förmån:

att personalen under år 1907 tillerkännes ett personligt lönetillägg,

motsvarande skillnaden mellan de aflöningsförmåner, sorti enligt gäl
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N;o 16-i.

lande bestämmelser tillkomma vederbörande befattningshafvare, 4 ena,

samt den aflöning, som befattaingshafvaren vid samma tidpunkt skulle

hafva åtnjutit, därest de nya aflöningsbestämmelserna varit i sin helhet

gällande under hela hans ordinarie tjänstetid, å andra sidan, med iakttagande

därvid af de beträffande öfvergång på ny stat föreslagna regler

till förebyggande däraf, att någon komme att lida minskning i

innehafvande löneinkomst;

att de befattningshafvare, som redan nu utföra de sysslor, som

enligt kommitténs förslag tillkomma vis-sa nya befattningar, måtte i så

stor utsträckning som möjligt blifva under år 1907 genom lönetillägg

i erforderlig mån tilldelade de aflöningar, som af kommittén föreslagits

för sistnämnda befattningar;

att innehafvare af revisors- och ombudsmannabefattningarna i styrelsen

måtte tilldelas de för dessa befattningar föreslagna aflöningar;

att öfver konduktörer och konduktörer, som enligt uppgjord turlista

göra ständig tjänst såsom tågförare (l:e konduktörer) måtte tilldelas

aflöning som tygmästare med genomgående tjänstårsberåkning;

att öfriga konduktörer måtte erhålla den af kommittén föreslagna

konduktörsaflöningen med genomgående tjänstårsberäkning samt eventuellt

tilldelas personligt lönetillägg allt enligt förut angifva grunder;

att packmästare måtte tilldelas de nya konduktörsaflöningarna med

genomgående tjänstårsberäkning;

att de såsom trädgårdsmästare tjänstgörande öfverbanmästarna

måtte tilldelas aflöning såsom trädgårdsmästare, likaledes med genomgående

tjänstårsberäkning;

att materialvakter måtte erhålla aflöning såsom förrådsförmän samt

tilldelas eventuellt personligt lönetillägg;

att nuvarande maskinister måtte erhålla aflöning såsom maskin- och

pannskötare samt tilldelas eventuellt personligt lönetillägg;

att vagnsmörjare måtte erhålla aflöning såsom vagn- och stallkarlar;

att lokomotivputsare, vagnputsare, pumpare och kolvakter måtte

erhålla aflöning såsom vagn- och stallkarlar;

att portvakter å station af annan klass än l:a måtte erhålla aflöning

såsom station skarlar; samt

att åtgärder måtte vidtagas för att staten måtte, så snart sådant

lämpligen kunde äga rum, tillhandahålla personal, som skulle kunna i

regeln erhålla bostad in natura, men icke vore i åtnjutande af nämnda

förmån, bostadslägenheter, hvithet syntes kunna ske antingen genom

förhyrande af bostäder eller ock genom eftertagande af personalens

hyreskontrakt i sådana fall, då dessa gällde lägenheter, som i afseende

å storlek och beskaffenhet i öfrigt samt pris motsvarade den inkvar
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

21

tetritig ili natura, som enligt kommitténs förslag’ stelte tillkomma vederbörande.

I den män ingen af dessa utvägar lämpligen kunde anlitas,

''borde ersättning för bostad och bränsle utgå i enlighet med af kommittén

angifna grunder och med tillämpning af den gruppering af

stationerna i afseende å hyrespriser, som förekomme i kommitténs betänkande.

I sammanhang härmed liar utskottet förehaft till behandling i

ärendet väckta motioner, inom Första Kammaren af grefve Carl Taube

(n:o 75) och herr E. Hägglund (n:o 79), samt inom Andra Kammaren,

af herrar J. Widén (n:o 270), E. Riif (n:o 271), E. L. Camitz (n:o 272),

O. G. Erikson (n:o 274), K. E. O. Kjellberg (n:o 275), K. G. Karlsson

(n:o 277), J. J. Byström (n:o 279), E. L. Camitz (n:o 280), F. Berglund,

in. fl. (n:o 281''), H. Lindqvist in. fl. (n:o 282) och C. IT. P. af Buren

(n:o 283).

Af det vid propositionen fogade utdraget af statsrådsprotokollet

inhämtas dels att Kung!. Maj:t den 30 januari 1906 tillsatt eu kommitté

att afgifva yttrande och förslag till reglering af löneförhållandena

för järnvägsstyrelsen och järnvägsstaten i öfrigt, hvilken kommitté

afgifvit sitt betänkande den 18 februari 1907, dels ock att Kungl.

Magt den 4 augusti 1906 likaledes uppdragit åt eu kommitté att afgifva

yttrande och förslag beträffande förändrad organisation af järnvägsstyrelsen

och därunder lydande förvaltningar, hvilken kommitté i

anledning häraf afgifvit betänkande den 8 mars 1907. Öfver de båda

kommittéernas betänkande!! bär järnvägsstyrelsen afgifvit utlåtanden,

öfver löneregleringskommitténs den 12 mars 1907 och öfver organisationskommitténs

den 30 i samma månad. Härjämte har kammarrätten

den 28 mars 1907 afgifvit underdånigt utlåtande i anledning af hvad

organisationskommittén föreslagit beträffande sättet för granskning af

järn vägsför valtningen.

En redogörelse för hufvuddragen af organisationskommitténs betänkande

samt järnvägsstyrelsens och kammarrättens afgifna utlåtanden

angående omorganisationstorslaget i dess helhet återfinnas å

sid. 5—46 i statsrådsprotokollet. Beträffande löneregleringskommitténs

betänkande och enskilda delar af organisationskommitténs betänkande

hänvisas till sid. 46 och följande.

Kung!. Maj:ts förslag är i vissa afseende!), afvikande från hvad af

kommittéerna föreslagits; och vill utskottet här nedan lämna eu kortfattad

redogörelse för de väsentligaste af berörda olikheter.

s. 22 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

22

Generaldirektörens arfvode har af organisationskommittén föreslagits

till 25,000 kronor (sid. 197). Kungl. Maj:t anser däremot (sid.

202), att arfvodet icke bör i aflöningsreglementet uppföras med visst

bestämdt belopp, utan att åt Kungl. Maj:t bör öfverlämnas att bestämma

detsamma inom vissa gränser, lägst 25,000 och högst 00,000 kronor.

I fråga om styrelsens organisation förefinnes till eu början den

skillnad emellan organisationskommitténs och Kungl. Maj:ts förslag,

att kommittén föreslår till bibehållande nuvarande öfverdirektörerna

under benämningen afdelning schefer, medan ifrågavarande befattningar

äro helt och hållet uteslutna i det kungl. förslaget (sid. 15 o. 41).

Beträffande styrelsens särskillda afdelningar är att märka följande:

Kommittén förordar inrättande af en ny notariétjäust å administrativa

afdelningen (sid. 172). Kungl. Maj:t finner afdelningens uppdelande

i två byråer vara af behofvet påkalladt på grund af indragningen af

afdelningschefsbefattningarne. Enligt Kungl. Majrts förslag skulle sålunda

tillkomma eu byrådirektörstjänst, i sammanhang hvarmed den

ifrågasatta nya notarietjänsten blefve obehöflig (sid. 170 o. 177).

Den enligt Kungl. Maj:ts förslag byrådirektörerna åliggande föredragningsskyldighet

föranleder, att det särskilda tilläggsarfvode, som

enligt kommitténs förslag skulle tillkomma byrådirektören å den under

banafdelningen lydande bangårdsbyrån för den honom enligt förslaget

åliggande särskilda föredragningsskyldighet, icke skulle komma att utgå

(sid. 177).

Den kommersiella afdelningen skulle enligt kommitténs förslagdelas

på två byråer; eu personbyrå och eu godsbvrå (sid. 174 o. 175),

enligt Kungl. Maj:ts förslag däremot på tre, nämligen eu persontrafik-,

eu inländsk godstrafik- och en utländsk godstrafikbyrå (sid. 178). Enligt

Kungl. Majrts förslag skulle sålunda erfordras ytterligare eu byrådirektör

å nämnda afdelning.

Förste vaktmästaren inom styrelsen skulle enligt löneregleringskommitténs

förslag icke erhålla ett särskildt tillägg utöfver det vaktmästare

tillkommande arfvode såsom Kungl. Magt föreslagit utan arfvode

till honom utgå efter en särskild skala, nämligen 1,080 till 1,440

kronor (sid. 167 o. 170).

I fråga om de af såväl organisationskommittén som Kungl. Maj it

föreslagna järnvägsfullmäktige förefinnas mellan de båda förslagen två

skiljaktigheter rörande fullmäktiges funktion. Enligt kommitténs förslag

(sid. 11) skulle fullmäktige närvara vid behandling af alla ärenden, som

nu förekomma i järnvägsstyrelsens plenum, med undantag af personalärenden,

och därvid jämväl äga rösträtt, hvaremot fullmäktige enligt

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

23

Kung!. Maj:ts förslag (sid. 37 o. 38) skulle hafva att närvara endast då

chefen ansåge dem lämpligen böra deltaga i handläggningen af förekommande

ärenden. Kung!. Maj:t anser rösträtt icke böra tillkomma fullmäktige,

utan endast rätt att, då beslutet icke öfverensstämmer med deras

mening, låta anteckna densamma till protokollet.

Beträffande de till vissa befattningshafvare utgående felräkningspenning

änne har Kungl. Maj:t, utöfver hvad löneregleringskommittén

föreslagit, hemställt att till befattningshafvare, som enligt styrelsens

uppdrag verkställer utbetalning af aflöning till personal vid styrelsens

kontor, uppgående till minst 100,000 kronor för år, måtte utgå felräkningspenningar

med 25 öre för hvarje fullt tusental kronor (sid. 97

o. 98).

Hvad härefter angår personalen i distrikten skulle byråassistenter

och expeditionsf''öreståndare enligt kommitténs förslag komma att åtnjuta

arfvode af lägst 3,000 och högst 3,900 kronor (sid. 147). Kungl. Maj:t,

som icke ansett sig kunna förorda kommitténs förslag härutinnan, har

höjt nämnde befattningshafvares arfvode till resp. 3,300 och 4,200 kronor

(sid. 163).

För befattningshafvare, tillhörande den s. k. stationskarlsgruppen,

d. v. s. kvinnliga kontorsbiträden, vaktmästare, banvakter, vagn- och

stallkarlar, förrådsvakter samt stationskarlar, hvilka samtliga skulle uppbära

ett begynnelsearfvode af 780 kronor och slutarfvode af 1,080

kronor, föreslår kommittén, att de skulle uppnå det högsta arfvodet

efter lo år, efter att hafva uppburit 5 ålderstillägg, hvartdera om

60 kronor (sid. 102). Häruti har Kungl. Maj:t, hvad beträffar vaktmästare,

vagn- och stallkarlar, förrådsvakter samt stationskarlar, företagit

den ändring, att det sista ålderstillägget uppnås redan efter

12 år, därigenom att de båda sista ålderstilläggen sammanslås till ett.

Kommittén har vidare föreslagit, att samtliga befattningshafvare,

tillhörande förenämnda grupp, med undantag af kvinnliga kontorsbiträden,

äfvensom portvakter å l:a klassens stationer eller vid verkstäder,

stationskarlsförmän och gifta kontorsbiträden, som hafva yttre

tjänstgöring, måtte beredas fria bostäder antingen uti genom statens

järnvägars försorg uppförda eller ock i af statsbaneförvaltningen från

änke- och pupillkassan förhyrda hus eller, i den mån icke någon af

dessa utvägar kunde anlitas, genom förhyrande af enskilda lägenheter.

Kungl. Maj: t anser emellertid på anförda skid (sid. 74—76) någon större

byggnadsverksamhet för ifrågavarande ändamål under den närmaste tiden

icke böra företagas.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

Hvad angår den handläggning af bestr affiring sfr ägor, som enligt

såväl organisationskommitténs som Kung!. Maj:ts förslag bör förekomma

i samlad distriktsförvältning, anser Kung]. Maj:t, att kommitténs förslag

i fråga om dessa ärendens behandling bör kompletteras på det sätt,

att ärendena föredragas af distriktssekreteraren, som jämväl äger att

deltaga i öfverläggningarna och besluten (sid. 36).

Medan enligt nu gällande bestämmelser ålderstillägg för befattningshäfvare

med fast arfvode ej får tillträdas förrän vid början af kalenderåret

näst efter det, hvarunder den stadgade tjänsteåldern blifvit uppnådd,

förordar löneregleringskommittén, att kalenderkvartalet skulle i detta

afseende vara bestämmande för en hvar befattningshafvare. Kungi. Maj:t

finner emellertid, att nuvarande bestämmelser i berörda hänseende böra

bibehållas (sid. 213).

I fråga om b efattningsh afväges rätt att jämväl innehafva annan

tjänst anser Kungl. Maj:t att 7 §:ns i aflöningsreglementet föreskrifter

härom böra bringas i öfverensstämmelse med motsvarande föreskrifter

för de statstjänare, för kvilka vid innevarande års Riksdag förslag till

lönereglering blifvit framlagda (sid. 217).

I fråga om granskningen af järnvägsförvaltningen äro organisationskommittén

och Kungl. Maj:t af olika meningar beträffande kammarrättens

granskningsplikt. I sammanhang med införande af den sakliga

granskningen af förvaltningen genom öfverrevisorerna, hvilken anordning

af såväl kommittén som Kungl. Maj: t förordats, skulle enligt

kommitténs mening kammarrättens granskning kunna undvaras och

för den formella granskningen anställas särskilda siffergranskare. Kung].

Maj.:t finner däremot kammarrättens ifrågavarande granskningsplikt böra

bibehållas, på grand hvaraf de ifrågasatta, siffergranskarne äro obehöfliiga

(sid. 12 o. 39).

Slutligen föreligger eu viss skiljaktighet mellan löneregleringskommitténs

förslag till förändrad lydelse af § 54 i instruktionen för

järnvägsstyrelsen med underlydande distriktsförvaltningar och den affattning

Kungl. Maj:t anser höra gifva» åt samma paragraf. Enligt

kommitténs förslag borde senare stycket af §:n erhålla följande lydelse:

»Det är en hvar befattningshafvare förbjudet att lägga hinder i

vägen för tjänstens punktliga fullgörande genom nedläggande af arbetet

utan erhållen ledighet eller afsked eller genom otillbörligt fördröjande

af arbetet. Förseelse häremot eller förberedelse eller uppmaning till

sådan förseelse anses, där handlingen icke faller under allmän lag, såsom

sådant tjänstefel af svårare beskaffenhet, därå enligt §§ 5.9- och 94

afsättning kan följa.»

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

25

Kung!. Maj:t anser emellertid hvad §:ii innehåller om förberedelse

till förseelse af ifrågavarande slag böra uteslutas och uppmaning härtill

endast i det fall böra medföra någon påföljd, då uppmaningen sker

inför samladt järnvägs folk.

Den mest i ögonen fallande skiljaktigheten mellan kommittéförslget

och det af Kung! Maj:t för Riksdagen framlagda är den, som afser

afdelningschefernas inom styrelsen bibehållande eller afskaffande. För

ett rätt bedömande af denna fråga anser utskottet det vara nödvändigt,

att mera utförligt redogöra för hvad kommittébetänkandet därutinnan

innehåller och för hvad därmed närmast äger samband.

Den kommitté, som plägar benämnas 1893 års järnvägskommitté,

och hvars arbete låg till grund för den nuvarande organisationen af

järnvägsförvaltningen, anmärkte mot den dåvarande organisationen, först

och främst, att allt för stark centralisation vore rådande inom järnvägsförvaltningen.

Gränsen mellan styrelsens och de lokala myndigheternas,

d. v. s. afdelningsföreståndarnes vid trafikdistrikten befogenhet

vore icke närmare uppdragen genom sammanförda reglementariska bestämmelser,

utan förhållandena hade i detta afseende till icke ringa

del ordnats allenast genom praxis. Detta hade ledt därhän, att den

själfständiga beslutanderätt, som tillkom afdelningsföreståndarne, icke

vore synnerligen stor, ett förhållande, som med tydlighet framträdde,

om man med ledning af styrelsens diarier i detalj granskade arten och

beskaffenheten af de ärenden, livilka under en viss tidsperiod faktiskt

gjorts till föremål för styrelsens afgörande.

Af den starka centralisation, som således förefunnes, hade olägenheter

uppstått, hvilka antingen härflöte ur förvaltningsformens egen

natur eller vore att tillskrifva den omständigheten, att styrelsen genom

centralisationen erhållit en alltför tung arbetsbörda. Till förra gruppen

räknade kommittén dels det förhållandet, att en del till den löpande

tjänsten hörande ärenden icke erhölle den snabba behandling, som

vore önsklig och möjlig, dels ock'' den olägenheten att, då förvaltningen

vore koncentrerad i liufvudstaden och distriktsbefälet saknade

vederbörlig myndighet, den trafikerande allmänheten icke komme i nog

direkt beröring med sådana representanter för förvaltningen, med hvilka

den kunde träffa mera ingående aftal och överenskommelser.

Hvad anginge de svårigheter, som föranledts däraf, att en alltför

tung arbetsbörda ålåge styrelsen, vore det uppenbart, att en sådan arbetsbörda

i många olika afseenden måste hafva en menlig och hämmande

inverkan på verkets förvaltning. Sålunda föranledde det hopade

arbetet, att afgörandet af en del ärenden fördröjdes, och att, då de

Bih. till Rilcsd. Prof. 1907. 4 Sami. 1 Afl. 102 Käft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

ärenden, som hörde till den löpande tjänsten, ofta vore af beskaffenhet

att icke kunna uppskjutas, det blefve de stora, grundligare utredning

kräfvande frågorna, som man nödgades skjuta åt sidan, och af dessa

senare framför allt sådana, som berodde på styrelsens eget initiativ.

Men inom ett verk sådant som statens järn vägsförvaltning med dess

rörlighet, dess hastiga utveckling och dess nära samband med det kommersiella

lifvets skiftande företeelser vore förmågan af initiativ hos styrelsen

af den allra största betydelse. Den tryckande arbetsbördan föranledde

också därtill, att en hvar af afdelningscheferna vore så upptagen

af sin egen afdelnings ärenden, att han icke hunne följa med de

öfriga afdelningarnas arbeten samt verkets skötsel i dess helhet i den

utsträckning, som önskligt vore, och att till följd däraf samarbetet

mellan styrelsens ledamöter försvårades

Kommittén, som jämväl ansåg sig böra, i den mån sådant läte sig

göra, söka bringa den centrala järn vägs förvaltningen i närmare öfverensstämmelse

med öfriga centrala administrativa verk, framhöll vidare,

att den växande arbetsbördan hos styrelsen framkallat en lätt förklarlig

sträfvan att skapa så enkla former som möjligt för ärendenas handläggning

och afgörande. En dylik sträfvan kunde no g vara riktig inom

ett industriellt verk, men det vore i detta fall att märka, att det industriella

verket tillika vore en statsinstitution, som skulle stå under offentlig

kontroll, och att den relativt vidsträckta myndighet, som tillkomme

verket, gjorde en dylik kontroll så mycket nödvändigare.

Slutligen angaf kommittén såsom en af de förnämsta bristerna i

järnvägsförvaltningens dåvarande organisation saknaden af en verkligt

sammanhållande kraft inom distrikten. Den myndighet, t. f. intendenten

i detta afseende utöfvade, vore nämligen faktiskt föga betydande. Förvaltningen

vore därför delad i särskilda afdelningar, som vore af hvarandra

tämligen oberoende. Särskildt hade bestämmelsen, att en hvar afdelningsföreståndare

skulle direkt inför afdelningschefen inom styrelsen

ansvara för den inre ordningen och hushållningen, haft till följd, att

vederbörande öfverdirektörer i större eller mindre utsträckning kommit

att ingripa i linjeförvaltningens skötsel. Detta åter hade föranledt, att distriktsbefälet

i första rummet betraktade sig såsom de särskilda styrelseafdelningarnas

speciella förvaltningsorgan å linjen och mindre kommit

att framstå såsom en distriktet och dess behof genom verkligt samarbete

representerande enhet. Någon mera permanent inspektion utöfver

den, som kunde utöfvas af styrelsens chef och ledamöter, kunde

med denna organisation icke förekomma, och den bristande sammanhållningen

mellan afdelningsföreståndarna hade jämte den mindre själf
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

27

ständiga ställning, som dessa befattningshafvare intoge, haft till följd,

att styrelsen i de lokala myndigheternas utlåtande icke alltid kunde

påräkna ett fullt tillfredsställande och allsidigt underlag för sina beslut.

För att undanröja de olägenheter, som sålunda vidlådde den dåvarande

organisationen, ansåg kommittén, att de lokala myndigheterna borde

erhålla en starkare organisation. Detta skulle åstadkommas först och

främst därigenom, att i spetsen för distriktet ställdes en distriktförvaltning,

som skulle sammanträda till gemensam öfverläggning och beslut i alla

ärenden, hvilka anginge förvaltningen i allmänhet eller eljest vore af

den vikt eller beskaffenhet, att samarbete mellan de olika afdelningarna

borde ifråga om dem äga rum. Därjämte ansåg kommittén,

att distriktschefsbefattningar borde inrättas. Endast genom anställande

inom distriktet af en verklig chef syntes nämligen den nödiga enheten

och sammanhållningen mom distriktets förvaltning kunna uppnås och

förvaltningens ordförande erhålla tillräckligt inflytande gent emot öfriga

afdelningsf öreståndare.

Kommittén hade till en början tänkt sig, att distriktschefen skulle

vara en särskild tjänsteman och således icke And sidan af distriktschefsbefattningen

utöfva föreståndareskapet öfver någon annan afdelning inom

distriktet än byråafdelningen. En sådan anordning syntes också kommittén

vara den ur principiell synpunkt riktigaste. Kommittén hade

dock frånträdt denna ståndpunkt och, för att bereda distriktschefen, som

inom förvaltningen skulle representera det mera affärsmässiga elementet

tillfälle att mera omedelbart lägga hand vid göromålen inom trafikafdelningen

och därigenom bereda honom möjlighet att noggrannt följa och

blifva förtrogen med förhållandena inom denna förvaltningens hufvudgren,

föreslagit, att distriktschefen tillika skulle fungera såsom föreståndare

för, utom byråafdelningen, jämväl trafikafdelningen.

En gifven förutsättning för inrättandet af distriktsförvaltningar af

den sammansättning och med den befogenhet, som ofvan har angifvits,

ansåg kommittén det vara, att distrikten erhölle en relativt stor omfattning

samt följaktligen blefve jämförelsevis få till antalet; och hade

kommittén kommit till den uppfattningen, att distriktens antal lämpligen

borde bestämmas till fyra.

Kungl. Maj :t godkände i nu omhandlade delar kommitténs förslag

samt ingick till 1897 års Riksdag med nådig proposition i ämnet, därvid

Kungl. Maj:t underställde Riksdagens pröfning ett af kommittén

uppgjordt förslag till aflöningsreglemente. Organisationsfrågan gjordes

icke till föremål för Riksdagens pröfning i vidare mån, än densamma

berördes af aflöningsreglementets bestämmelser.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

Riksdagen biföll i hufvudsak Kung! Maj:ts proposition och godkände

därigenom indirekt den föreslagna organisationsförändringen,

hvilken dock af Riksdagen betecknades endast såsom ett försök.

Den af 1893 års järnvägskommitté föreslagna förändrade organisationen

af statens järnvägsförvaltning blef därefter, med vidtagande af

ändring hufvudsakligen i fråga om arten af personalens anställning,

fastställd genom den af Kungl. Maj:t den 15 oktober 1897 utfärdade

instruktionen för järnvägsstyrelsen med underlydande distriktsförvaltningar.

Denna instruktion är fortfarande gällande. Dock hafva i detaljerna

af den genom densamma fastställda organisationen vidtagits vissa förändringar.

I detta afseende torde här böra särskildt nämnas, hurusom

den 2 september 1898 nådigt tillstånd meddelades till anställande för

viss tid af en särskild öfveringenjör med åliggande att inom styrelsen

föredraga och handlägga ärenden rörande nya järnvägsbyggnader för

statens räkning, hvilket medgifvande sedermera ständigt förnyats, att

sedan år 1902 hos styrelsen varit för ett år i sänder anställd en adjungerad

ledamot för handläggning af de till taxebyrån och kontrollkontoret

hörande ärendena med samma befogenhet, som tillkommer en

öfverdirektör; att genom nådigt bref den 15 november 1901 bestämts,

att statens järnvägar från ingången af år 1902 skulle fördelas i fem

distrikt, samt att genom särskilda Kungl. Maj:ts och Riksdagens beslut

vissa sådana befattningar tillkommit, hvilkas antal är i aflöningsreglementet

bestämdt, äfvensom ökning skett i antalet af de inom styrelsen

befintliga byråerna.

Styrelsen utgöres af en generaldirektör såsom styrelsens chef, fyra

öfverdirektörer såsom ledamöter och chefer, en för administrativa afdelningen,

en för banafdelningen, en för maskinafdelningen och en för

trafikafdelningen, samt för närvarande därjämte dels en öfveringenjör för

statens järnvägsbyggnader (från öfveringenjörens verksamhetsområde har

undantagits handläggningen af ärenden, som angå undersökning och utredning

af den så kallade inlandsbanan; och är en särskild tjänsteman

förordnad att tills vidare under år 1907 med den befogenhet, som tillkommit

öfveringenjören, handlägga dessa ärenden) och dels en adjungerad

ledamot för faxe- och kontrollärenden.

Generaldirektören är i första rummet Kungl. Maj:t ansvarig för

statens järnvägars förvaltning. Han äger ensam beslutanderätt i alla

de ärenden, i hvilkas pröfning han deltager.

Öfverdirektör — liksom ock öfveringenjören, hvilken intager en

mera själfständig ställning än öfriga föredragande, samt adjungerade

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

29

ledamoten — åligger att bereda samt inför generaldirektören föredraga

eller själf afgöra de ärenden, hvilka tillhöra hans afdelning.

De till järnvägsstyrelsens handläggning hörande ärendena afgöras

dels af generaldirektören i plenum, där förutom föredraganden minst en

annan ledamot skall vara tillstädes, dels af generaldirektören i närvaro

endast af föredraganden, dels ock af vederbörande ledamot allena.

Fattar generaldirektören beslut, som strider mot föredragandens eller

annan tillstädesvarande ledamots åsikt, äger denne att låta till protokollet

anteckna sin skiljaktiga mening.

I plenum handläggas viktigare, i instruktionen, särskildt angifna

ärenden, såsom Kungl. Maj:ts bref och remisser, arbetsordningar, instruktioner,

tjänstgöringsreglementen, förslag till taxor och trafikreglementen,

åtskilliga personalärenden, förslag till kostnads- och arfvodesstater, frågor

om nya byggnader och anläggningar, om anläggning af nya järnvägar

för statens räkning och om väsentliga förändringar i bantågens anordning,

viktigare överenskommelser med främmande transportförvaltningar

angående samtrafik samt dessutom ärenden, som generaldirektören finner

böra göras till föremål för gemensam behandling.

Utan föregående föredragning äger öfverdirektör att genom remiss

eller särskild skrifvelse infordra förklaringar, upplysningar eller yttranden

för ärendenas beredning. Öfverdirektör äger att genom direkta

ordres till distriktsförvaltningarna meddela detaljbestämmelser, som

utgöra omedelbar tillämpning af styrelsens beslut eller af gällande

reglementen, instruktioner och taxor. Öfverdirektör äger äfven i öfrigt

att meddela beslut i ärenden af beskaffenhet, att de icke finnas i hvarje

särskildt fall påkalla styrelsens pröfning. Hvilka ärenden skola såsom

sådana anses, bestämmes af styrelsen, och beslutet anmäles hos Kungl.

Maj:t. För närvarande är emellertid befogenhet i sistnämnda afseende

tillagd endast öfverdirektören för trafikafdelningen, som erhållit bemyndigande

att sjelfständigt afgöra frågor om restitution af biljettafgifter

samt vissa vagnfördelningsfrågor.

Hvarje distrikt förvaltas af en distriktsförvaltning, bestående af en

distriktschef, som tillika är föreståndare för administrativa afdelningen

och trafikafdelningen, en bandirektör, föreståndare för banafdelning-en

samt en maskindirektör, föreståndare för maskinafdelningen. Den i Örebro

för lokomotivreparationer anlagda centralverkstaden skötes af en särskild

maskindirektör, som i stället för maskindirektören vid första distriktet

handlägger ärenden rörande centralverkstaden med afdelningsföreståndare

tillkommande rättigheter och skyldigheter.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

Närmast under afdelningsföreståndarna äro anställda:

vid administrativa afdelningen en distriktssekreterare och ombudsman

samt en distriktskassör,

vid banafdelningen en baningenjör för hvarje bandirektörs expedition

och en baningenjör för hvarje bansektion,

vid maskinafdelningen en eller flera maskiningenjörer vid hvarje

distrikt samt

vid trafikafdelningen dels en trafikinspektör för hvarje trafiksektion

och dels en militärassistent för handläggning af militära transportärenden.

Hvad angår ärendenas handläggning inom distriktförvaltningen,

sammanträder distriktsförvaltningen till gemensam öfverlägning och

beslut eller till så kallad samlad distriktsförvaltning i alla sådana ärenden,

som angå förvaltningen i allmänhet eller eljest äro åt den vikt

och beskaffenhet, att samarbete mellan de olika afdelningarna ifråga om

dem bör äga rum. Vederbörande afdelningsföreståndare är därvid

töredragande. Beslutanderätten tillkommer distriktschefen ensam med

rätt för medlem af distriktsförvaltningen att till protokollet anteckna

skiljaktig mening. I samlad distriktsförvaltning skola handläggas bland

annat följande ärenden, i hvad de röra distriktet, nämligen förslag till

kostnads- och arfvodesstater, förslag till nya byggnader och anläggningar

samt om- och tillbyggnader, förslag till tidtabell för ordinarie bantåg,

vissa personalärenden samt öfriga ärenden, som äro af beskaffenhet att

kunna erfordra gemensam handläggning, då sådant påyrkas af någon

medlem af distriktsförvaltningen. De till linjeförvaltningen hörande

ärenden, som icke äro föremål för handläggning af samlad distriktsförvaltning,

afgöras af de särskilda afdelningsföreståndarne hvar för sig.

Distriktschefen är såsom distriktsförvaltningens chef styrelsen i första

hand ansvarig för den allmänna ordningen och ekonomien inom distriktet

med skyldighet bland annat att tillse, att instruktioner och reglementen

efterlefvas, samt att samverkan äger rum mellan de olika afdelningarna.

Såsom föreståndare för administrativa afdelningen åligger

distriktschefen att handlägga distriktet rörande ärenden, som tillhöra

administrativa afdelningen, och såsom föreståndare för trafikafdelningen

åligger honom bland annat att i taxefrågor göra framställningar hos

styrelsen äfvensom med vederbörande trafikanter ingå aftal under förutsättning

af styrelsens godkännande, att, anordna sådana tåg inom

distriktet, som icke äro upptagna i tidtabellen, i de fall där sådant icke

tillkommer trafikinspektör, att enligt fastställda grunder bestämma ersättning

för skadadt eller förkommet gods, att bevilja fraktkredit åt traf!-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

31

kanter, att ordna och kontrollera stations- och tågtjänsten samt att i öfrigt

handlägga distriktet rörande ärenden af beskaffenhet att tillhöra trafikafdelningen,

allt i de fall, där detta icke tillkommer trafikinspektör.

Bandirektören åligger att tillse, att de till utförande under året bestämda

arbetena verkställas och att därför fastställda anslagsbelopp icke

öfverskridas, att öfva tillsyn öfver bana och husbyggnader m. m. äfvensom

ombesörja underhållet däraf i den utsträckning, han finner vara

behöfligt och för ändamålet anvisade anslag medgifva, hvad husbyggnader

beträffar dock icke i de fall, där detta uppdragits åt föreståndaren

för mäskinafdelningen, samt att ordna och kontrollera banans

bevakning inom distriktet.

Maskindirektören åligger att i vederbörlig ordning tillhandahålla

den för trafikens bedrifvande erforderliga dragkraften jämte den för

dennas skötsel behöfliga personal, att ombesörja den rullande materielens

underhåll, att utöfva högsta ledningen af distriktets verkstäder

(med undantag af centralverkstaden i Örebro), att öfva tillsyn öfver

och ombesörja underhållet af afdelningen tilldelade byggnader, anläggningar

och maskinerier, att ansvara för distriktsförrådet samt att ordna

och kontrollera maskin-, förråds- och verkstadstjänsten inom distriktet.

Hvarje afdelningsföreståndare är ansvarig för att tjänsten inom

hans afdelning på ett tillfredsställande sätt skötes samt äger att i sådana

personalärenden, som närmast angå afdelningen, utöfva viss myndighet

och vidtaga vissa åtgärder.

Mot denna nu gällande organisation har 1906 års järnvägskommitté

riktat åtskilliga hufvudanmärkningar, i hvilket hänseende utskottet får

hänvisa till betänkandet sid. 30 och följande.

Hvad den styrelsens ledamöter påhvilande arbetsbörda beträffar,

hade det decentralisationsförsök, som på grund af 1893 års kommittés

förslag verkställdes, endast medfört långa påföljd och ehuru det visserligen

för närvarande i distriktsförvaltningarne finnes linjemyndigheter

med en organisation, som tydligen angifver, att de icke äro afsedda

att allenast vara styrelsens utförande organ i distrikten, hafva linjemyndigheterna

dock i verkligheten endast i ringa grad kommit att äga

själfständig beslutanderätt.

1893 års kommitté föreslog införandet af distriktsförvaltningsinstitutionen

för att inom järnvägsförvaltningen få genomförd en decentralisation,

och kommittén hemställde därför, att en utvidgning skulle

äga rum af de lokala myndigheternas befogenhetsområde, och att starka

distriktsförvaltningar skulle skapas. Kommittén angaf emellertid icke

omfattningen af denna utvidgning på annat sätt, än att kommittén

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 16d.

tillstyrkte, att till distriktsförvaltningarnas afgörande skulle öfverlämnas

vissa personalärenden, såsom åtskilliga ärenden rörande tjänstledighet

och sjukaflöning åt underlydande personal samt rörande antagande,

befordrande, transporterande och afskedande af särskildt den lägre

personalen, vidare en del ärenden rörande tilldelande af gratifikationer

eller ersättning för arbete på öfvertid åt viss personal, frågor angående

tillstånd för enskilda till anläggningar inom järnvägens område, åtskilliga

ärenden rörande restaurationsväsendet, frågor om beviljande

af fraktkredit och vissa frågor om tåganordningar samt, såsom orden

lyda, »många andra ärenden af skilda slag, som enligt hvad diarierna

utvisa nu göras till föremål för styrelsens afgörande».

I den i hufvudsaklig öfverensstämmelse med nämnda kommittés

förslag utfärdade instruktionen af den 15 oktober 1897 stadgas beträffande

distriktsförvaltningarna i § 62, att statens järnvägar för linjeförvaltningens

handhafvande indelas i distrikt, samt i § 63, att hvarje

distrikt förvaltas, i enlighet med hvad i instruktionen samt särskildt

utfärdad arbetsordning närmare föreskrifves, af en distriktsförvaltning.

Någon allmänt angifven gräns mellan styrelsens och distrikts förvaltningens

befogenhet eller någon norm, efter hvilken en arbetsordning

skulle utarbetas, förekommer icke i instruktionen. Någon arbetsordning

har ej heller blifvit upprättad.

Distriktschefen samt de öfriga afdelningsföreståndarne äro hufvudsakligen

verkställande organ, som i distrikten handhafva den löpande

tjänsten. Dessutom har i instruktionen beslutanderätt i vissa särskildt

omförmälda afseenden tillagts linjemyndigheterna.

Vid sin granskning af den nuvarande järnvägsorganisationen har

1906 års kommitté tyckt sig finna, att det inom distriktsförvaltningarna,

sådana de för närvarande äro organiserade, icke förefinnes den enhetlighet,

som varit afsedd och som måste fordras af en dylik institution.

Genom instruktionens bestämmelser, att gemensamma sammanträden

skola hållas, och att ärenden, livilka angå förvaltningen i allmänhet

eller eljest äro af den vikt eller beskaffenhet, att samarbete mellan de

olika afdelningarna bör i fråga om dem äga rum, skola handläggas vid

dessa sammanträden eller i så kallad samlad distriktsförvaltning, har

visserligen någon förbättring inträdt beträffande samarbetet mellan de

olika afdelningsföreståndarne. Det har dock synts kommittén, att inom

distriktsförvaltningarna fortfarande saknas den verkligt enande och

sammanhållande kraft, som med den nuvarande organisationen eftersträfvats.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

38

1893 års kommitté yttrade, att det vore endast genom anställandet

af en verklig chef, som den nödiga enheten och sammanhållningen

inom distriktets förvaltning syntes kunna fullt uppnås, enär en afdelnings

föreståndare i eu ställning, mera analog med den, som t. f. intendenten

intoge, om ock med en i vissa afseenden utvidgad kompetens,

svårligen kunde erhålla tillräckligt inflytande gent emot flinga afdelningsföreståndare.

Distriktschefen har emellertid icke erhållit den chefsställning, som

sålunda afsetts. Visserligen stadgas i instruktionen, att distriktschefen

såsom distriktsförvaltningens chef är styrelsen i första hand ansvarig

för den allmänna ordningen och ekonomien inom distriktet, samt att i

ärenden, som föredragas i samlad distriktsförvaltning, distriktschefen

ensam äger beslutanderätt. Men å andra sidan har distriktschefen icke

blott blifvit i instruktionen, såsom föreståndare för administrativa avdelningen

och trafikafdelningen, likställd med de andra afdelningsföreståndare,

utan han har enligt afiöningsreglementet tilldelats afdelningsföreståndares

arfvode med åtnjutande, då han tjänstgör, af ett

tilläggsarfvode efter allenast 500 kronor för år. Distriktschefen äger

att göra sin myndighet gällande gent emot de öfriga afdelningsföreståndarne

endast i sådana frågor, som handläggas i samlad distriktsförvaltning,

samt vid utöfvandet af den honom tillkommande inspektionsrätten,

hvarför också afdelningsföreståndarne icke i distriktschefen

utan i vederbörande afdelningschef inom styrelsen lära se sin närmaste

förman.

Kommittén har ock fäst sig vid den svårighet för distriktschefen i

hans tjänsteutöfning, som ligger däri, att han hålles utanför de öfverläggningar

mellan samtlige afdelningsföreståndare dels vid banafdelningen

och dels vid maskinafdelningen, som årligen förekomma inför

vederbörande afdelningschefer.

Den svaga ställning, som distriktschefen alltså intager i förhållande

till afdelningsföreståndarne, har bland annat till följd, att det svårligen

kan lyckas honom att åstadkomma sådan sammanhållning och verkligt

samarbete mellan de olika afdelningarna, som erfordras för ett kraftigt

främjande af stats]ärnvägarnas ekonomiska ändamål. Detta förhållande

visar sig särskild! däld att det i vissa afseenden icke råder tillräcklig

likformighet mellan afdelningarna, och att särskild! beträffande den

lägre linjepersonalen eu alltför skarp åtskillnad äger rum mellan personal

å olika aldelningar, så att befattningshafvare, som tillhör eu afdelning,

anser sig icke behöfva taga någon del i arbete, som närmast

tillhör annan aldelnings område.

Bill. till liihd. Pro!. 1607. 4 Sami. 1 A/it, 102 Hd fl. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

Efter att hafva framhållit dessa olägenheter, Indika vidlåda den nu

rådande organisationen af järn vägsförvaltningen öfvergår kommittén till

att framlägga förslag till förändringar i den nuvarande organisationen.

Härvid påpekar kommittén till en början, att för undanrödjandet af

de förefintliga olägenheterna finnas två olika vägar, bvilka i korthet

skulle kunna karaktäriseras så, att den ena afser att bringa linjemyndigheternas

yttre organisation i öfverensstämmelse med den jämförelsevis

osjälfständiga ställning, som nu tillkommer dem, och den andra att

gifva dem en själfständighet, som svarar mot deras yttre organisation.

Enligt det förra af dessa sätt för genomförandet af en organisationsförändring,

såsom det plägar framställas, skulle linjemyndigheterna

göras till uteslutande utförande organ med själfständig beslutanderätt

hufvudsakligen endast i fråga om rena verkställighetsåtgärder. Distriktsförvaltnings-

och distriktschefsinstitutionerna, sådana desamma nu förefinnas,

skulle försvinna, och de olika afdelningsföreståndarne i distrikten

ställas direkt under vederbörande afdelningschefs, öfverdirektörs, befäl.

I styrelsens och framför allt i afdelningschefernas inom styrelsen händer

skulle således läggas icke endast ledningen utan till stor del också skötseln

af järnvägsförvaltningen. Med en sådan organisation af linjemyndigheterna

skulle gifvetvis antalet löpande ärenden inom styrelsen snarare

ökas än förminskas. Med hänsyn härtill har det därför vid framställandet

inom kommittén under ett jämförelsevis tidigare stadium af dess verksamhet

af ett förslag till organisationsförändring, hvilande på nyss angifna

grundsatser, ansetts nödvändigt att en mera väsentlig förändring

jämväl af styrelsens organisation ägde rum; och denna förändring

ansågs böra bestå däri, att genom bestämmelser i instruktion och arbetsordning

skulle från chefen till afdelningscheferna inom stj^relsen och

från dessa till de befattningshafvare, som inom styrelsen äro dem närmast

underordnade, nämligen byrådirektörerna, öfverlämnas befogenhet

att i väsentlig utsträckning afgöra vissa ärenden eller grupper af

ärenden.

Den andra utvägen att undanröja det anmärkta missförhållandet

är att med bibehållandet och utvecklandet af distriktsförvaltnings- och

distriktschefsinstitutionerna utvidga det område, inom hvilket linjemyndigheterna

äga själfständig beslutanderätt. För sådant ändamål skulle

från styrelsen till linjemyndigheterna öfverflyttas förvaltningsuppgifter

och därmed också den slutliga handläggningen af ärenden — företrädesvis

sådana, som afse järnvägsförvaltningens omedelbara skötsel

— i sådan omfattning, att linjemyndigheterna därigenom verkligen

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

35

komme att intaga en annan ställning inom järnvägsadministrationen än

för närvarande.

Det förra af de här ofvan angifna sätten att förändra järnvägsförvaltningens

nuvarande organisation vore att återgå till hufvudprincipen

för den organisationsform, som tillämpades under åren 1871—1897, det

senare att vidare utföra och fullborda den nuvarande organisationsformen;

och det plägar i allmänhet göras gällande, att dessa båda olika

system, efter hvilka en organisationsförändring skulle kunna äga rum,

skulle innebära, det förra en centralisation och det senare en decentralisation

af järnvägsförvaltningen. Ett dylikt sätt att karaktärisera

de båda systemen är emellertid så tillvida mindre träffande, som å ena

sidan jämväl i det så kallade centralisationssystemet måste, därest det

nu skulle tillämpas, ingå en decentralisation, ehuru visserligen inom

styrelsen, och å andra sidan med det så kallade decentralisationssystemet

ingalunda behöfver följa, att icke såväl den verkliga ledningen af förvaltningen

som ock afgörandet af sådana frågor, hvilka måste kräfva

en enhetlig och därför också central behandling, fortfarande bibehållas

inom centralmyndigheten.

Kommittén har därför icke velat upptaga dessa benämningar för

betecknande af de olika här ofvan angifna sätten för en ifrågasatt förändring

af järnvägsförvaltningens organisation, utan anser kommittén

det vara lämpligare att efter det personliga organ, som i hvardera af

de båda nu ifrågavarande systemen skulle förmedla förbindelsen mellan

styrelsen och linjen, benämna det förra öfverdirektörssystemet och det

senare distriktschefssystemet.

Uti en till 1897 års Riksdag afgifven motion rörande lönereglering

för personalen vid statens järnvägar har beträffande ett sådant

system för organisationen af statens järn vägsförvaltning, som kommittén

benämnt öfverdirektörssystem, anförts, att. med ett dylikt system linjemyndigheterna

visserligen icke skulle komma att handlägga de ärenden,

som företrädesvis beröra allmänheten, men att i öfrigt den befogenhet,

som med detta system skulle tillkomma dessa myndigheter, kunde blifva

ganska omfattande i allt hvad som rör den ban-, maskin- och trafiktekniska

delen af förvaltningen. Inom ramen af de årligen fastställda

arfvodes- och omkostnadsstaterna skulle nämligen »hvarje afdelningsföreståndare

äga att med stor handlingsfrihet handlägga alla ärenden,

som angå underhållet af bana och materiel, ordnandet och handhafvande!

af trafiktjänsten, räkenskapsföringen samt verkstads- och förråds

väsendet».

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

Vid jämförelse mellan de båda ifrågavarande systemen bär därjämte

framhållits — något som egentligen beror på linjemyndigheternas

olika yttre organisation i de olika systemen — att genom ett öfverdirektörssystem

i vida högre grad än genom ett distriktschefssystem

vinnes enhetlighet och likformighet inom hvar och en af järnvägsförvaltningens

olika afdelningar, samt att med det förra systemet, enligt

hvilket det ej skulle finnas någon distrikts förvaltning eller distrikt schef,

de enskilda befattningshafvarne skulle komma att bära det fulla personliga

ansvaret för sina åtgärder, då de icke kunna genom hänvisning

till sidoordnadt inflytande från distriktsförvaltningen eller distriktschefen

undandraga sig någon del af detta ansvar.

Kommittén vill visserligen icke förneka, att ett öfverdirektörssystem.

under mindre och enklare järnvägsförhållanden kan visa sig vara fördelaktigt

och lämpligt samt medföra en kraftig och planmässig förvaltning.

Det är emellertid först och främst klart, att då det med ett

öfverdirektörssystem egentligen icke skulle tillkomma linjemyndigheterna

andra förvaltningsuppgifter, än hvad som i vidsträckt mening kan kallas

verkställighetsåtgärder, och framför allt icke afgörandet af sådana frågor,

som beröra allmänheten, det mot ett sådant system skall med skäl

kunna göras gällande, hvad kommittén anmärkt mot den nuvarande

organisationen i fråga om den omgång, tidsutdräkt och mångskrifveri,

som förorsakas af ärendenas gång fram och åter mellan styrelsen och

linjemyndigheterna samt svårigheten för allmänheten att erhålla tillfälle

att personligen förhandla med de befattuingshafvare, som deltaga i frågornas

slutliga afgörande. Likaledes gäller också hvad 1893 års kommitté

anmärkt mot den då rådande organisationen, nämligen att styrelsen

på grund af . den bristande sammanhållningen mellan de olika afdelningsföreståndarne

icke alltid skulle kunna i myndigheternas utlåtanden

och framställningar påräkna ett fullt tillfredsställande och allsidigt

underlag för sina beslut.

Mot ett förslag till genomförande inom järnvägsförvaltningen af

ett öfverdirektörssystem kan vidare anföras, att på grund af det svenska

järnvägsnätets stora geografiska utsträckning och de vidt skillda lokala

förhållanden, som äro rådande vid olika delar af detta nät, det måste

vara för en centralmyndighet omöjligt att göra sig tillräckligt förtrogen

med dem samt att i erforderlig grad beakta och tillgodose dessa olika

förhållanden; och olägenheten häraf blir gifvetvis allt större, ju mera

genomfördt öfverdirektörssystemet är, ty ju mindre själfständighet, som

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

37

lämnas åt linjemyndigheterna, desto mindre kan det från deras sida

väntas eget initiativ.

Hvad slutligen angår den enhetlighet och likformighet inom hvarje

särskild afdelning, som med ett öfverdirektörssystem skulle vinnas,

komme kommittén att därom vidare yttra sig i sammanhang med frågan

om linjemyndigheternas organisation. Det borde dock redan nu

framhållas, hurusom ett öfverdirektörssystem i hög grad skärper

åtskillnaden mellan de tre hufvudafdelningarna, i hvilka järn vägsförvaltningen

sönderfaller, och hvilka med tillämpning af ett dylikt system

komma att stå jämförelsevis fristående från hvarandra med hvar sin

öfverdirektör såsom afdelningens spets inom styrelsen, äfvensom att det

måste anses vara af lika stor vikt, att det förefinnes enhetlighet och

likformighet mellan de olika afdelningarne som inom samma afdelning.

Skulle också med ett öfverdirektörssystem åtgärder kunna vidtagas för

att åstadkomma ett bättre samarbete mellan afdelningsföreståndarne, än

som förefanns före genomförandet af 1897 års organisation, kommer

det med ett sådant system dock aldrig att finnas inom distrikten någon

verkligt enande och sammanhållande kraft. Öfvervakandet af enhetligheten

och likformigheten mellan de olika afdelningarna kommer med

ett sådant system endast att äga rum genom studier af till styrelsen

inkommande rapporter och framställningar samt genom inspektioner,

hvilka dock med hänsyn till järnvägsnätets omfattning svårligen kunna

blifva tillräckligt ingripande.

Det ligger dessutom i sakens natur, att ju mera arbetsbördan inom

hvarje särskild afdelning växer, desto större blir utsikten, antingen att

afdelningschefen belastas med så omfattande detaljarbete, att han, såsom

förhållandet är inom den nuvarande järn vägsorganisationen, omöjligen

kan i erforderlig grad hinna ägna sig åt de större uppgifter, som tillkomma

honom, eller också — såsom i en organisation enligt det nyss

omförmälda förslaget — att den själfständiga beslutanderätt, som skulle

tilläggas byrådirektören, måste ökas i sådan grad, att den enhetlighet

och likformighet inom afdelningen, som med öfverdirektörssystemet

hufvudsakligen afses, måste äfventyras. Med en dylik organisation

skulle icke endast ledningen utan äfven skötseln af statsbaneförvaltningen

med den mångfald af intressen, som den i sådan egenskap har

att tillgodose, koncentreras i styrelsen. Det lärer väl då icke kunna

bestridas, att de förvaltningsuppgifter, som i anledning däraf skulle

tillkomma denna myndighet, ovillkorligen måste med bannätets utveckling

och trafikens ökning tillväxa i en sådan grad och komma att så

betunga styrelsen, att den, huru än dess organisation gestaltas, måste

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

mycket snart komma att sakna rörlighet och handlingskraft. Organisationen

kommer alltså med ett öfverdirektörssystem att sakna den elasticitet

och den förmåga af anpassning till större förhållanden, som

måste vara af den väsentligaste vikt särskildt för styrelsen öfver en

järnvägsförvaltning, hvilken hvad såväl bannätet som trafiken beträffar

befinner sig i rask tillväxt; och den tidpunkt måste förr eller senare

inträda, då ett sådant system skall visa sig omöjligt, något som icke

ens anhängarne af ett sådant system torde kunna bestrida.

Hvad däremot angår ett distriktschefsystem, så kan en sådan organisationsform,

under förutsättning att förvaltningsuppgifter och därigenom

också den slutliga handläggningen af ärenden i tillräckligt hög

grad utflyttas till linjemyndigheterna, icke behöfva gifva anledning till

sådana anmärkningar rörande fördröjning af ärendenas afgörande m. m.,

som blifva en följd, då med tillämpningen af ett öfverdirektörssystem

den hufvudsakliga beslutanderätten finnes hos styrelsen. I afseende å

alla de ärenden, hvilkas definitiva afgörande flyttas från styrelsen till

linjeförvaltningen, uppkomma för både allmänheten och verket en välgörande

minskning i instansernas antal. Och därigenom att linjemyndigheternas

befogenhetsområde utvidgas att omfatta icke endast verkställighet

utan jämväl en själfständig skötsel af den lokala förvaltningen,

måste tillika hos dessa myndigheter, såsom helhet betraktade, ansvarskänslan

stärkas och initiativlusten höjas i vida högre grad än med ett

öfverdirektörssystem.

Ett distriktschefssystem kan, om det tillräckligt genomföres, vida

bättre än ett öfverdirektörssystem befria icke endast styrelsens chef

utan också dess ledamöter från trycket af den arbetsbörda, som mängden

löpande ärenden förorsakar. Genom allt större utvidgning af linjemyndigheternas

befogenhetsområde kan en sådan organisation anpassa

sig efter ökning i trafik och tillväxt i bannät. Den enhetlighet och

likformighet inom hvarje särskild afdelning, som öfverdirektörssystemet

medför, kan med nu ifrågavarande system vinnas genom inspektion,

verkställd af afdelningscheferna, och, därest sådant dessutom skulle visa

sig vara erforderligt, genom anordnande af en särskild fackinspektion.

Och om de i ett distriktschefssystem ingående distriktsförvaltnings- och

distriktschefsinstitutionerna rätt anordnas, kan med tillämpning af ett

sådant system icke endast vinnas den sammanhållning och det samarbete

inom de olika afdelningarna, som måste eftersträfvas, utan också

möjliggöras den tillsyn och det öfvervakande af enhetligheten och lik
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

39

formigheten mellan de olika afdelningarna, som med ett öfverdirektörssystem

endast i jämförelsevis ringa grad visat sig kunna åstadkommas.

Det synes kommittén, som om den sålunda anställda jämförelsen

mellan de båda system, hvilka kunna läggas till grund för ett förslagtill

förändring af den svenska statsbaneförvaltningens organisation,

otvifvelaktigt gifvit vid banden, att förslaget bör vara byggdt på

distriktschefssystemets grundsatser, och att det alltså uti nu förevarande

hänseende bör afse en utvidgning af linjemyndigheternas verksamhetsoch

befogenhetsområden samt ett bibehållande och — om den närmare

utredningen gifver sådant vid handen — också en vidare utveckling af

distriktsförvaltnings- och distriktschefsinstitutionerna.

Det har redan blifvit antydt, att 1893 års järnvägskommitté, som

afgaf sitt betänkande under år 1895, fann rörelsen vid statens järnvägar

vara af den omfattning, att eu betydande decentralisation borde komma

till stånd för att ledningen och skötseln af dessa järnvägar måtte kunna

blifva de bästa möjliga. Det torde då vara skäl att något närmare

undersöka, huru denna rörelse utvecklat sig under perioden 1895—

1906.

Statens järnvägsnät omfattade 3,269 km. år 1895 och 4,199 km.

år 1906. År 1895 utgjorde antalet resor nära 5,600,000, år 1906 nära

15,000,000. År 1895 fraktades på statens järnvägar omkring 4,500,000

ton afgiftspliktigt gods. År 1906 hade denna kvantitet stigit till

10,049,000 ton. Totala bruttoinkomsten utgjorde år 1895 nära 27,250,000

kronor och år 1906 fullt 60,000,000 kronor.

Det må tilläggas att de till järnvägsstyrelsen inkomna målen utgjorde

3,288 år 1895 och 10,897 år 1906.

De skäl, som föranledde 1893 års kommittés förslag, måste således

anses hafva vunnit ytterligare i styrka.

Då den organisationsförändring, som från och med år 1898 genomfördes,

och som af 1897 års års Riksdag angafs såsom allenast ett försök,

icke kan anses hafva utfallit så som önskadt varit, kan det till sist

synas, som om det, i trots af hvad kommittén nu anfört, hade bort

undvikas att söka vidare framgå på den väg, hvarpå man genom nyssnämnda

organisationsförändring inslagit.

Af den redogörelse, kommittén lämnat rörande de hufvudaninärkningar,

till hvilka den nuvarande organisationen enligt kommitténs mening

gifver anledning, torde emellertid hafva framgått, att de olägenheter,

som äro förbundna med denna organisation, hafva sin rot i dess

ofullständiga genomförande, ej i den till grund för organisationen liggande

principen.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets Utlåtande A:o 164.

Kommittén bär därför icke tvekat att i sitt förslag, i hvad det

afser linjemyndigheterna, upptaga den tanke, på hvilken den nuvarande

organisationen hvilar, men kommittén vill tillika söka vidare utveckla

denna tanke samt därigenom gifva organisationen den helgjutenhet, som

den hittills kommit att sakna. Härmed äro hufvuddragen af kommitténs

organisationsförslag i denna del gifna.

Kommittén vill nämligen först och främst hafva verkligt, såsom

1893 års kommitté uttryckte det, starka distriktsförvaltningar, starka

genom sin jämförelsevis själfständiga ställning och starka genom sin yttre

organisation.

Kommittén hemställer alltså

att för angifvande af förhållandet mellan styrelsens och distriktsförvaltningarnas

befogenhet i intruktionen måtte intagas bestämmelse

därom, att förvaltningen af statens för allmän trafik upplåtna järnvägar

handhafves af järnvägsstyrelsen samt de styrelsen underordnade distriktsförvaltningarna,

därvid det företrädesvis tillkommer styrelsen att utöfva

förvaltningens ledning, och distrikts förvaltningarna förvaltningens skötsel;

att till fullständigande af denna hufvudbestämmelse tillika måtte

stadgas, att förutom sådana frågor, som angå förvaltningens ledning,

inom styrelsen skola handläggas jämväl sådana förvaltningens skötsel

afseende ärenden, hvilkas behandling kan tillkomma de särskilda styrelsekontoren,

tidtabellsfrågor, frågor rörande vagnfördclningen och

taxeväsendet samt andra sådana särskilda förvaltningsuppgifter, beträffande

hvilka styrelsen finner skäl uttryckligen förklara, att de skola

behandlas centralt;

att sådan ändring måtte vidtagas i bestämmelserna i nådiga kungörelsen

angående förbud att utan särskildt tillstånd uppsätta enskilda

telegraf-, telefon- eller andra svagströmsledningar å viss mark m. m.

den 6 juni 1906, att det må kunna tillkomma distriktsförvaltningarna

att utöfva den befogenhet uti olika afseenden, som uti samma kungörelse

tillagts järnvägsstyrelsen;

att i instruktionen måtte intagas bestämmelser därom, att distriktsförvaltningarna

skola äga befogenhet att afgöra frågor rörande ersättning

enligt bestämmelserna i lagen angående ersättning för skada till

följd af olycksfall i arbete den 5 juli 1901;

att sådan förändring måtte vidtagas i bestämmelserna i § 4 af gällande

instruktion, att det må kunna tillkomma jämväl distriktsförvaltningarna

att enligt af Kungl. Maj:t fastställda allmänna grunder ingå

överenskommelser med andra järn vägsförvaltningar om gemensamt begagnande

af stationer;

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

41

att genom bestämmelser i arbetsordning, hvilken bör så fort sig

göra låter utarbetas, distriktsförvaltningarna måtte beträffande i öfrigt

de grupper af ärenden, som i den här ofvan intagna förteckningen

upptagits, uttryckligen tillerkännas beslutanderätt i den utsträckning,

som kommittén tillika angifvit; samt

att därefter, i enlighet med den i instruktionen angifna normen,

frågor, som nu handläggas i styrelsen, i allt större omfattning måtte

öfverlämnas till distriktsförvaltningarnas afgörande.

Med den väsentligt större sjelfständighet, som distriktsförvaltningarna

enligt kommitténs förslag sålunda skulle erhålla, anser kommittén

också böra följa, att åt distriktschefen bör gifvas chefsställning

icke endast till namnet utan också i verkligheten.

Vidare framhåller kommittén den stora vikt och betydelse, som

måste ligga häruti, att enhetlighet och planmässighet råda inom hvarje

särskild afdelning, liksom ej heller att detta mål kan vinnas endast genom

en effektiv fackinspektion, utöfvad från den centrala myndighetens

sida. Kommittén finner det dock, såsom kommittén redan haft tillfälle

att framhålla, vara minst lika viktigt, att likformighet, sammanhållning

och samarbete förefinnas mellan de olika afdelningarna. Den tillsyn

och det öfvervakande, som därför erfordras, torde emellertid på grund

af den stora utsträckning, som det svenska järnvägsnätet nu har erhållit,

vida svårare kunna åstadkommas uteslutande genom centralmyndighetens

försorg, än om det inom de olika distrikten finnes den enande

kraft, som endast en administrativt ledande chef kan utöfva.

Distriktschefsinstitutionen behöfver ingalunda hindra eller försvåra

fackledningen och fackinspektionen inom de särskilda afdelningarna, liksom

ej heller distriktschefens befälsrätt behöfver komma i strid med

den, som tillkommer den honom närmast öfverordnade myndigheten.

Härför förutsättes emellertid med nödvändighet, att distriktschefen lämnas

tillfälle att alltid vara väl underrättad i fråga om den fackledning,

som från styrelsens sida utöfvas. Distriktschefen bör alltså äga att, så

ofta det lämpar sig för honom, vara närvarande, då fackinspektion från

styrelsens sida utöfvas, och vid alla sådana sammanträden mellan afdelningsföreståndare

och styrelsens ledamöter, vid hvilka beslut fattas

eller framtida viktigare åtgärder planläggas, såsom vid behandling af

frågor rörande kostnads- och arfvodesstater, nya byggnader och anläggningar

in. m. Han måste också, för att icke hållas utanför fackledningen,

kunna, på sätt kommittén i fråga om ärendenas behandling

inom distri ktsför val t niugen komnie att föreslå, personligen taga del af alla

de order och andra beslut, som kunna af styrelsen meddelas uti nu föreBih.

till Iiikml. 1‘i''of. 1607. i S''null. 1 4/(7. 101 Hiijt. (j

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

varande afseende, samt af de åtgärder och beslut, som i anledning däraf

vidtagas.

Efter kommitténs förmenande beliöfver icke befaras någon verklig

befälskonkurrens mellan distriktscheferna och afdelningscheferna i styrelsen.

Distriktsförvaltningarnas befogenhetssfär skulle nämligen enligt

kommitténs förslag blifva betydligt utvidgad, och afdelningscheferna

handla, äfven då de undantagsvis gifva bestämmelser till linjeförvaltningen,

redan såsom det nu är ordnadt å styrelsens vägnar. Deras

beslut äro således gent emot linjeförvaltningen att räkna för styrelsens

beslut. Afdelningscheferna äro dessutom chefer för afdelningar inom

styrelsen, och då de i vissa förvaltningsfrågor eller vid vissa tillfällen

gifva föreskrifter, handla de såsom förvaltande en del af styrelsens befogenhet.

I regel blir det i alla händelser styrelsen, som beslutar order

och" meddelar dem. Då eu afdelningschef verkställer inspektion,

måste han kunna meddela order om brådskande saker, som förete sig,

men äfven då är han att anse såsom en omedelbar representant

för styrelsen. Med dessa egentligen mera skenbara undantag får en

afdelningschef icke meddela order eller befallningar till linjeförvaltningen.

Och det direkta förhandlande, som kan förekomma mellan afdelningschefen

och afdelningsföreståndaren, skall således komma att

gälla endast ett rådgörande eller ock ett begärande eller lämnande af

upplysningar rörande rena fackdetaljer.

Om under sålunda angifna förutsättningar distriktschefsinstitutionen

icke behöfver hindra enhetligheten och planmässigheten inom de särskilda

afdelningarna, torde det däremot vara omöjligt att med mer eller

mindre fristående afdelningsföreståndare utan en gemensam verklig chef

kunna åstadkomma den sammanhållning och det samarbete mellan afdelningarna,

som erfordras. Riktigheten af sistnämnda påstående bär

framgått under den organisationsform, som tillämpades före år 1898; och

att det, icke är nog med endast halfva mått och steg samt reglementariska

bestämmelser, det har ytterligare bekräftats under den nuvarande

organisationsformen med dess distriktschef utan verklig chefsställning

och dess bestämmelser om en mängd ärendens handläggning i samlad

distriktsförvaltning.

Om icke inom hvarje distrikt finnes en chef med myndighet att

gorå sig verkligt gällande, kommer det att under styrelsen stå icke

endast tre sins emellan fristående afdelningsföreståndare utan tre hela

afdelningar med flera led sidoordnade befattningshafvare. Samtliga

dessa, för så vidt de icke tillhöra samma afdelning, komma att känna

sig i tjänsten åtskillda, och ju längre ned på gradskalan vederbörande

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

43

stå, desto större blir åtskillnaden. Eu för hela distriktet gemensam,

verklig chef är den nödvändiga förutsättningen för att samtliga befattningshafvare

inom distriktet skola känna sig solidariska och såsom en

kår med gemensamma intressen och gemensamt mål för sin sträfvan

samt med en gemensam känsla af skyldighet att vara till nytta, när

och hvarhelst det behöfs, oberoende af om arbetet på grund af sin art

tillhör den ena eller den andra afdelningen.

För att distriktchefen verkligen må bli distriktets chef, är det första

villkoret, att han i alla afseenden erhåller en sådan ställning, att

lian kommer att stå öfver afdelningsföreståndarne. Distriktschefen skall

således icke själf vara afdelningsföreståndare.

Kommittén hemställer förty,

att, med ändring af hvad som stadgas uti § 63 af nu gällande

instruktion, måtte föreskrifvas, att hvarje distrikt skall, i enlighet med

hvad som i instruktionen samt särskild!; utfärdad arbetsordning närmare

bestämmes, förvaltas af en distriktsförvaltning, bestående af en distriktschef,

såsom distriktets chef, samt en bandirektör, föreståndare för banafdelningen,

en maskindirektör, föreståndare för maskinafdelningen, och

en trafikdirektör, föreståndare för trafikafdelningen;

att åt § 73 i instruktionen måtte gifvas följande förändrade lydelse:

»Distriktschefen är såsom distriktets chef styrelsen i första hand

ansvarig för järnvägarnes reglementsenliga och ekonomiska skötsel inom

distriktet äfvensom för den allmänna ordningen inom distriktet. lian

sörjer för ärendenas behöriga gång inom diatriktsförvaltningen och företräder

distriktet, därvid han i förhållande till främmande myndigheter

och allmänheten har att, hvad distriktet vidkommer, bevaka statens järnvägars

rätt och intresse. Det åligger distriktschefen särskildt att med

uppmärksamhet följa de ekonomiska förhållandena inom distriktets område

samt dels själf vidtaga dels ock hos styrelsen föreslå anordningar,

som kunna bidraga till frambringandet af ny trafik eller upparbetandet

af den, som redan finnes. Han skall ock i öfrigt vidtaga sådana åtgärder,

som lända till befordrande af järnvägarnes ändamål, förökande

af deras inkomster och minskande af deras utgifter, äfvensom tillse, att

instruktioner och reglementen efterlefvas, samt att samverkan mellan de

olika afdelningarna och verkligt samarbete mellan de. skilda afdelningarnes

personal äga rum, för Indika olika ändamål distriktschefen har

att tid efter annan företaga inspektioner inom distriktet. Vid inspektion

äger distriktschefen att, utan att hafva inhämtat yttrande af vederbörande

afdelningsföreståndare, meddela föreskrift om verkställighets
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

åtgärd åt’ beskaffenhet att icke tåla uppskof, med skyldighet för distriktschefen

att, då samlad distriktsförvaltning nästa gång därefter sammanträder,

anmäla åtgärden och låta anteckna densamma i föredragningslistan.

Distriktschefen åligger dessutom att öfvervaka och kontrollera

distriktskassans skötsel i allmänhet samt granska och till styrelsen insända

distriktskassörens redogörelser äfvensom att i öfrigt handlägga

distriktet rörande ärenden af den beskaffenhet, att motsvarande ärenden

vid handläggning i styrelsen tillhöra administrativa afdelningenr;

att de befattningshafvare vid distrikten, som i instruktioneti äro

upptagna såsom tillhörande administrativa afdelningen, i stället måtte

därstädes angifvas såsom anställda å distriktschefsexpeditionen;

att i instruktionen måtte intagas bestämmelse därom, att distriktschefen

skall äga att i fråga om de å distriktschefsexpeditionen anställda

befattningshafvare utöfva den myndighet och vidtaga de åtgärder, som

enligt instruktionen tillkomma hvar och en af afdelningsföreståndarne

beträffande den personal, som tillhör hans afdelning, samt

att, med ändring af nu gällande bestämmelser rörande afdelningsföreståndares

rätt att till protokollet afgifva skiljaktig mening, måtte i

instruktionen stadgas följande: »Afdelningsföreståndare åligger, för så

vidt han ej skall blifva medansvarig för beslut, som fattas på hans föredragning,

eller då han eljest är närvarande och deltager i ärendets

handläggning, att, då beslutet strider mot hans åsikt, anmäla och å det

koncept till den i ärendet utgående expeditionen, som i sådant fall skall

uppsättas och förvaras, låta anteckna sin skiljaktiga mening. Förekommer

skiljaktig mening i ärende, som skall anmälas hos styrelsen,

skall den å konceptet därom gjorda anteckningen intagas i expeditionen)).

Utskottet har ansett sig böra så utförligt som här skett redogöra

för de synpunkter, som varit afgörande för kommittén vid framläggandet

af dess förslag beträffande distriktschefernas ställning, emedan dessa

synpunkter, såsom af det föregående redan framgått, hafva ett afgörande

inflytande på bedömandet af frågan om afdelningschefernas

betydelse inom järnvägsadministrationen.

Om dessa funktionärer yttrar kommittén å sid. 157—160 följande:

»Af hvad kommittén yttrat i anledning af den af kommittén verkställda

granskningen af statsbaneförvaltningens nuvarande organisation,

har beträffande afdelningscheterna framgått, att det för närvarande svårligen

låter sig göra för dem att i önskvärd grad ägna tid och arbete

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

45

åt de högre och mera betydelsefulla bland de uppgifter, som tillhöra

dem, äfvensom att åt de till styrelsen inkommande ärendena bereda

den skyndsamma gång och behandling inom ämbetsverket, som borde

vara utmärkande för järnvägsstyrelsen såsom ett modernt kommunikationsverk.

Orsakerna till dessa missförhållanden har kommittén funnit

vara att söka dels i den omständigheten, att i styrelsen afgöres en

mängd löpande ärenden af den lokala eller mindre betydande art, att

de lämpligen icke böra påkalla styrelsens pröfning, och dels däruti, att

det inom styrelsen till biträde åt afdelningscheferna icke finnes tillräckligt

många fast anställda befattningshafvare i den ställning, att af

dem skulle skäligen kunna fordras ett mera själfständigt och maktpåliggande

arbete.

Genom den af kommittén föreslagna öfverflyttningen från styrelsen

till distriktsförvaltningarna af befogenhet att meddela beslut i en mängd

frågor kommer gifvetvis antalet af de i styrelsen diariiförda ärendena

att afsevärdt minskas. Hvad som sålunda öfverlämnas till distriktsförvaltningarnas

afgörande, är emellertid hufvudsakligen ärenden af

löpande art, under det att alla de mera omfattande och svårlösta frågorna

på grund af sin natur måste fortfarande såsom hittills omedelbart

handläggas i styrelsen. Den affärsmässighet i förvaltningen af statens

järnvägar, till hvars genomförande kommittén söker visa vägen, tillgodoses

dock ingalunda tillräckligt allenast därigenom, att ärenden af

löpande natur flyttas ut ur styrelsen eller, i den mån de måste fortfarande

handläggas af styrelsen, beredas ett snabbt och säkert afgörande.

Det är lika viktigt, att de större frågorna, hvilka mycket ofta

äro af lika brådskande natur, icke uppskjutas. Men för att detta skall

kunna undvikas, måste den personal, som skall ägna dessa ärenden den

förberedande handläggningen, vara tillräckligt talrik och i erforderlig

mån väl utrustad för sitt arbete.

Från denna synpunkt måste krafvel, på eu förändring af styrelsens

organisation göra sig starkt gällande. För att tillfredsställa detta kraf

har ifrågasatts, att styrelsens delning i särskilda afdelniugar, af h vil ka

hvar och en omfattar flera byråer eller kontor, skulle upphöra, och att

det ej vidare skulle finnas några sådana befattningshafvare som de nuvarande

afdelningscheferna, Indika sammanhålla hvar och en sin afdelning

samt föredraga i stju-elsen eller, i den mån afdelningschef därtill

äger befogenhet, afgöra alla afdelningens ärenden. 1 stället skulle

föredragandenas antal ökas, så att det ungefärligen konnne att motsvara

de inom styrelsen befintliga och erforderliga byråernas antal.

Hvarje föredragande skulle förestå eu byrå och föredraga allenast de

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

ärenden, som tillhöra denna. Styrelsens organisation skulle alltså, hvad

angår föredragandenas antal samt omfattningen af hvars och ens verksamhetsområde,

komma att i betydlig grad erinra om det sätt, hvarpå

de preussiska järnvägsdirektionerna äro ordnade. Föredragandenas eller

de så kallade dezerncnternas antal uppgår nämligen i en sådan direktion

till i medeltal omkring 20.

Kommittén har insett och uppskattat fördelen af den ökade snabbhet

och omedelbarhet i föredragningen, som skulle vara att vinna genom

ett system af många föredragande inom styrelsen, men kommittén har

icke desto mindre ansett sig icke böra föreslå eu sådan förändring i

styrelsens organisation. Att en sådan anordning, som nyss nämnts,

kan visa sig vara lämplig för en preussisk direktion men däremot icke

böra förordas för den svenska järnvägsstyrelsen, beror på den af kommittén

här ofvan redan angifna väsentliga skillnaden i dessa båda myndigheters

ställning i organisationskedjan. Eu preussisk direktion tillkommer

ju, såsom kommittén redan framhållit, hufvudsakligen skötseln

af järnvägsförvaltningen inom dess område, under det att den svenska

järnvägsstyrelsen i vidsträckt omfattning bär hand jämväl om förvaltningens

ledning och enligt kommitténs förslag skulle få detta till sin

hufvuduppgift.

Anordningen med ett större antal byråchefer såsom föredragande

sammanhänger nämligen i mycket med begreppet direkt skötsel. År det

åter fråga om utöfvandet af en sådan ledande och normerande myndighet

som den, hvilken redan nu tillkommer och efter genomförandet af kommitténs

förslag i ännu högre skulle tillkomma den svenska järnvägsstyrelsen,

i hvars verksamhet måste såsom .ett synnerligen viktigt moment

ingå utfärdande af reglementen, anvisningar och instruktioner, då skarpes

i hög grad fordran på enhetlighet inom denna centrala myndighet, och

från den synpunkten måste systemet med jämförelsevis få afdelningschefer,

försedda med goda medhjälpare, böra förordas. 1 det preussiska

ministeriet för allmänna arbeten, hvilket i Preussen ombesörjer den

egentliga ledningen af järnvägsförvaltningen, finnas ju också för handläggning

af järnvägsärendena särskilda afdelningar med afdelningschefer,

ministerialdirektörer. Antalet afdelningar för järnvägsärenden är där

fem. Till följd af förvaltningens storlek finnas emellertid å hvarje afdelning

till afdelningscliefens biträde flere högre tjänstemän med föredragningsskyldighet.

Det måste finnas god sammanhållning inom styrelsen och oafbruten

samverkan mellan chefen och föredragandena, för att det bästa möjliga

resultat af förvaltningen skall kunna uppnås. Uppenbart torde också

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

47

vara, att detta jämförelsevis lätt skall kunna ernäs med ett mindre antal

verkliga afdelningscliefer inom styrelsen, under det att anordningen

med ett större antal föredragande måste väsentligt öka chefens arbete.

Afdelningscliefen åligger det nämligen att i första rummet ansvara för,

att enhetlighet, och likformighet förefinnas mellan de olika byråer och

kontor, som höra till hans afdelning, hvaremot det tillkommer chefen

att med biträde af souschefen vaka öfver likformigheten och samarbetet

mellan de olika afdelningarna. Skulle afdelningscheferna försvinna, är

det gifvet, att det arbete och det ansvar, som i nu angifna afseende

hvilar på afdelningscheferna, skulle öfverflyttas på chefen och hans

ställföreträdare samt i viss mån draga deras uppmärksamhet och omtanke

från andra dem åliggande viktiga uppgifter.

Den organisation af styrelsen, som kommittén föreslagit, med i besluten

deltagande järnvägsfullmäktige och ett särskildt plenum i förvaltningsärenden

synes också lämpligast böra förbindas med bibehållandet

af de särskilda afdelningscheferna. Det torde nämligen vara tydligt,

att ju mer föredragandenas antal ökas, desto svårare blir det för fullmäktige

att förvärfva och bibehålla den personliga öfverblick öfver förvaltningens

gång, som är bestämmande för värdet af deras rådslag, och

desto större blir ock sannolikheten, att chefen och souschefen skola

komma att intaga en mot organisationen stridande ställning mellan föredragandena

och fullmäktige såsom förklarande och sammanfattande.

Med ett större antal föredragande måste också oftare inträffa, att ett

ärende berör flera föredragandes verksamhetsområden, ock att det blir

nödvändigt att vid ärendenas handläggning inkalla två eller flere föredragande,

hvarigenom det normala förhållandet mellan fullmäktige och

fackledamöter kan komma att förryckas.

Kommittén anser sig på dessa skäl böra föreslå, att styrelsen, hvad

dess yttre organisation beträffar, fortfarande såsom hittills skall vara

uppdelad i sådana afdelningar, i hvilka järnvägsförvaltningen på grund

af ärendenas olika natur kan anses sönderfalla, och att en befattningshafvare,

afdelningscliefen, erhåller de åligganden i förhållande till afdelningen,

som i § 10 af nu gällande instruktion tillkomma öfverdirektör,

nämligen att bereda samt föredraga eller afgöra do ärenden, som tillhöra

afdelningen, att hafva tillsyn öfver göromålen inom afdelningen

och ansvara för, att styrelsens beslut i de af honom handlagda ärendena

varda skyndsamt expedierade.

För hvarje byrå bör såsom för närvarande finnas eu byrådirektör

att närmast biträda afdeluingschofen vid ärendenas beredning och ex
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

peditionernas uppsättande. På sätt som nu är stadgadt bör byrådirektör,

då afdelningschef åtnjuter semester eller tjänstledighet eller eljest är

hindrad att förrätta sin tjänst, förvalta afdelningschefens befattning, där

Kungl. Maj:t ej annorlunda förordnar. Under afdelningschefens frånvaro

å tjänsteresa bör likaledes byrådirektören föredraga afdelningen

tillhörande ärenden och förrätta andra till tjänsten hörande löpande

göromål. I öfrigt skall föredragningsskyldighet i regel icke tillkomma

byrådirektör, men skall i enlighet med i sådant afseende nu gällande

bestämmelser generaldirektören äga att, då sådant finnes af behof påkalladt,

förordna byrådirektör eller annan vid statens järnvägar anställd

befattningshafvare att i afdelningscliefs ställe föredraga visst ärende

eller viss grupp af ärenden.»

Beträffande afdelningschefernas befogenhet, särskildt i förhållande

till distriktsförvaltningarne, yttrar kommittén (sid. 165 och följ.):

»Af den historiska öfversikten har framgått, hurusom under den

organisationsform, som gällde för statsbaneförvaltningen före år 1898,

linjemyndigheterna egentligen endast voro styrelsens verkställande organ

i distrikten, under det att beslutanderätten tillkom styrelsen äfven i jämförelsevis

obetydliga frågor, och vederbörande öfverdirektör såsom chef

för sin afdelning icke endast i styrelsen utan också å distrikten ägde

att i icke ringa grad direkt ingripa i linjeförvaltningen. Det har också

visats, att den organisationsförändring, som från och med år 1898 genomförts,

i detta afseende ingalunda varit genomgripande eller någonsin

kommit att motsvara, hvad 1893 års järnvägskommitté afsåg med

sitt förslag. Då själfva kärnpunkten uti nu förevarande kommittés organisationsförslag

är bildandet af själfständiga distriktsförvaltningar

under ledning af en distriktets verklige chef, måste det för kommittén

vara af stor vikt att tillse, att icke den ställning, som kommittén sålunda

velat gifva distriktsförvaltningarna och distriktschefen, kan omintetgöras

eller minskas genom instruktionsbestämmelser, som föranleda

eller medgifva afdelningscheferna att ingripa i nämnda myndigheters

verksamhet och befogenhet. Kommittén har därför ansett vissa förändringar

uti nu gällande instruktion nödvändiga för att skarpare än

i samma instruktion skett begränsa afdelningschefernas myndighet i förhållande

till linjemyndigheterna.

I § 9 af instruktionen angifvas afdelningscheferna såsom chefer

hvar och en för sin afdelning inom styrelsen. J det afseendet anser

kommittén alltså någon ändring icke behöfva ske. Däremot finner

kommittén detta nödvändigt i fråga om bestämmelserna i den paragraf

i instruktionen, § 22, som innehåller de allmänna stadgande™! rörande

afdelningschefernas (öfverdirektörernas) befogenhet.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

49

Denna paragraf har för närvarande följande lydelse:

»Utan föregående föredragning äger öfverdirektör att genom remiss

eller särskild skrifvelse infordra förklaringar, upplysningar eller yttranden,

som för ärendes beredande till afgörande finnas erforderliga, samt

befordra till granskning, anteckning eller förvaring inkommande handlingar,

som äro af beskaffenhet att icke till omedelbar åtgärd af styrelsen

föranleda.

Öfverdirektör äger vidare att genom direkta ordres till distriktsförvaltningarna

meddela sådana detalj bestämmelser, hvilka utgöra omedelbar

tillämpning af styrelsens beslut eller af gällande reglementen,

instruktioner och taxor.

Öfverdirektör må äfven i öfrigt meddela beslut i ärenden af beskaffenhet,

att de icke finnas i hvarje särskildt fall påkalla styrelsens

pröfning. Hvilka ärenden må såsom sådana anses, bestämmes af styrelsen.

Styrelsens beslut härom anmäles hos Kung!. Maj:t.»

Det första momentet af § 22 påkallar ingen ändring. Det är tydligt,

att en afdelningschef bör kunna utan föredragning ombestyra allt,

som hör till ärendenas beredning till föredragning, äfvensom gifva order

om handlingars slutliga förvaring o. d.

Det andra momentet innehåller först en bestämmelse, som bör bibehållas,

nämligen att afdePhingschefen äger till distriktsförvaltning

meddela sådana detalj besiämmelser, som utgöra omedelbar tillämpning

af styrelsens beslut.

Dylika detaljbestämmelser förekomma, enligt inhämtade upplysningar,

i rätt stor omfattning och kunna icke undvaras. I byggnadsärenden

och i upphandlingsärenden meddelas exempelvis hufvudbesluten

af styrelsen, under det att afdelningscheferna sedermera lämna de oundvikliga

detaljbestämmelserna, såsom specifikationer o. d. Det bör dock

i en blifvande instruktion betonas, att det måste vara fråga om verkställighet

såtgärder och därtill endast sådana, som icke falla inom distriktsförvaltningens

egen befogenhet, på det att icke på denna väg må inträda

en icke afsedd förskjutning af befogenhet från distriktsförvaltningarna

till afdelningscheferna i styrelsen.

Nu förekommande uttrycket »genom direkta ordres» kan saklöst

bortfalla.

Den senare föreskriften i andra momentet därom, att öfverdirektör

äger att till distriktsförvaltningarna meddela detalj bestämmelser, hvilka

utgöra omedelbar tillämpning af gällande reglementen, instruktioner

och taxor, bör utgå ur instruktionen. Med den mera själfständiga ocli

Bill. till Rilcsd. Prof. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 102 Höft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

noggrant afgränsade ställning, distriktsförvaltningarna komma att intaga

enligt kommitténs förslag, öfverensstämmer bäst att låta distriktsförvaltningarna

själfva för sina områden utfärda sådana detaljbestämmelser

rörande den omedelbara tillämpningen af reglementen m. m.

Beböfvas hela nätet omfattande detaljbestämmelser, ankommer detta

närmast på styrelsen, men kan ock, exempelvis i vissa taxeärenden,

lämpligen af styrelsen delegeras åt afdelningschefen enligt tredje momentet.

Sistnämnda moments bestämmelse, att åt öfverdirektör kan anförtros

att äfven i öfrigt meddela beslut i ärenden af beskaffenhet, att de

icke finnas i hvarje särskildt fall påkalla styrelsens pröfning, har hittills

icke kommit till synnerligt omfattande tillämpning. Sådan delegation

af styrelsens befogenhet har förekommit endast å trafikafdelningen,

nämligen i fråga om restitutionsärenden, frågor, som röra nedsättning

i biljettpriser vid möten, samt vissa frågor inom vagnfördelningens

område.

För kommittén synes det önskvärdt, att denna bestämmelse bibehålies.

Ty äfven om löpande ärenden i stor omfattning flyttas ut till

distriktsförvaltningarna, finnas dock alltid kvar hos styrelsen åtskilliga

ärenden, som torde vara af beskaffenhet att lämpligen kunna öfverlämnas

till afdelningschefs afgörande. Enligt 1893 års järnvägskommittés

uttalande, i hvilket kommittén anser sig kunna instämma, bör sådan

öfverflyttning äga rum, då ett visst slag af ärenden af mindre vikt

blifvit genom upprepade beslut för olika fall så genomarbetadt, att någon

tvekan icke råder, i hvilken riktning afgörandet i ett dylikt ärende

under vanliga förhållanden kommer att gå.

Såsom en erinran om de nya bestämmelserna rörande styrelsens

och distriktsförvaltningarnas befogenhet torde böra i detta moment insättas

det i sig naturliga förbehållet, att det skall vara fråga om ärenden,

som förekomma till handläggning i styrelsen.

Kommittén får alltså hemställa, att åt de båda senare momenten i § 22

måtte gifvas följande ändrade lydelse: »Afdelningschef äger vidare att till

distriktsförvaltningarna meddela sådana detaljbestämmelser, som äro erforderliga

för verkställighet af styrelsens beslut och icke falla inom distriktsförvaltningarnas

befogenhet. Afdelningschef må äfven i öfrigt meddela

beslut i ärenden, som ankomma på handläggning inom styrelsen men

icke äro af beskaffenhet att i hvarje särskildt fall påkalla styrelsens

omedelbara pröfning. Hvilka ärenden må såsom sådana anses, bestämmes

af styrelsen. Styrelsens beslut härom anmäles hos Kungl. Maj:t.»

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutsliottets Utlåtande N:o 16i.

51

I nuvarande instruktion, § 71, bestämmes, bland annat, att alla från

styrelsen till linjeförvaltningen utgående skrifvelser och andra expeditioner,

hvilka innefatta beslut eller ordres, skola ställas till distriktsförvaltningen

vid vederbörande distrikt.

Mot denna bestämmelse finnes ingen annan erinran, än att den väl

rätteligen bör hafva sin plats bland de paragrafer, som handla om styrelsen

och icke bland dem, som afse distriktsförvaltningarna.

Till detta stadgande behöfves emellertid ett tillägg, föranledt däraf

att afdelningscheferna understundom i fall af trängande brådska behöfva

meddela sina beslut direkt till andra järnvägsmyndigheter än distriktsförvaltningarna,

så att säga med förbigående af dessa. Gifvetvis böra

dessa fall så mycket som möjligt begränsas och garantier meddelas för att

distriktsförvaltningarna i dessa fall icke hållas utanför sådant, hvarom

de böra hafva kännedom.

Föreskrifter i denna riktning böra afse af afdelningscheferna enligt de

båda senare momenten af § 22 meddelade bestämmelser och beslut, ty

det bör fortfarande som hittills falla af sig själft utan särskild föreskrift,

att afdelningscheferna för infordrande af upplysningar in. m.

enligt mom. 1 i samma paragraf hafva att vända sig till den myndighet,

som anses kunna snarast och bäst lämna utredningen. (Jfr noten

å sid. 222 i 1893 års kommittés betänkande.)

Kommittén föreslår därför, att omförmälda del af § 71 i gällande

instruktion flyttas till kapitlet om ärendenas handläggning inom järnvägsstyrelsen,

samt att till den sålunda öfverflyttade bestämmelsen

göres följande tillägg: »Undantagsvis må i fall af trängande brådska

bestämmelse eller beslut, som af afdelningschef meddelas enligt föreskrifterna

i de två senare momenten af § 22, kunna ställas direkt till

afdelningsföreståndare eller distriktsförvaltning underlydande personal,

men bör distriktsförvaltningen samtidigt underrättas om expedierandet

af sådan bestämmelse eller beslut.

Afdelningscheferna skola gifvetvis fortfarande så mycket som möjligt

deltaga i inspektionsarbetet inom verket liksom chefen och souschefen.

Kommittén anser sig hafva anledning att antaga, att det skall

tills vidare vara tillräckligt med den inspektion, som sålunda kan förekomma

från styrelsens sida, så att särskilda befattningshafvare för utöfvande

af den centrala inspektionen icke blifva behöfliga. Den nuvarande

instruktionen bereder emellertid formellt den svårigheten för

dylik inspektion från afdelningschefernas sida, att befogenhet icke tilllagts

dessa befattningshafvare att vid sådan inspektion meddela föreskrifter

i ärenden, som äro af natur att eljest böra föredragas i styrel
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Statsutskottets Utlåtande JS:o 16i.

sen. Då äfven chefens, och enligt kommitténs förslag jämväl souschefens,

rätt härvidlag är inskränkt till verkställighetsåtgärder af beskaffenhet

att icke tåla uppskof, synes det vara bäst förenligt med en

affärsmässig anordning af verkets drift att lämna samma förtroende

med samma begränsning och samma anmälningsplikt till afdelningschef

under inspektionsresa. Man lärer därigenom endast gifva instruktionens

helgd åt hvad som väl ändock måste ske, då en inspektionsförrättare

ställes inför en verkställighetsåtgärd, som icke tål uppskof. Hvad kommittén

föreslagit i fråga om skyldighet för souschef att omedelbart

efter inspektionsresans slut för generaldirektören anmäla, hvad han uti

nu berörda afseende åtgjort, bör naturligtvis gälla jämväl för afdelningschef.

Kommittén får därför hemställa, att bestämmelserna i § 19 af gällande

instruktion måtte utsträckas att vinna tillämpning äfven vid inspektion,

som förrättas af afdelningschef, med skyldighet för denne att,

då föreskrift på sätt i nämnda paragraf omförmäles af honom meddelats,

därom under alla förhållanden göra anmälan hos generaldirektören.

Från samma synpunkt, från hvilken kommittén hemställt om förändring

af § 22 i instruktionen, anser kommittén sig också böra föreslå

ändring i afdelningschefernas benämning.

Enligt instruktionen angifvas dessa befattningshafvare såsom öfverdirektörer

och chefer, hvar och en för sin afdelning inom styrelsen.

Benämningen öfverdirektör kan emellertid lätt leda till den uppfattningen,

att denne befattningshafvare skall stå i ett direkt öfverordnadt

förhållande till motsvarande direkör, ban- maskin- eller tralikdirektör,

å linjen. Då nu kommittén genom sitt förslag till organisationsförändring

sökt ställa dessa sist angifna befattningshafvare under distriktschefen

såsom deras närfnaste forman, och kommittén tillika afsett att

borttaga den från äldre tider bibehållna uppfattningen om afdelniugschefernas

direkta ingripande i linjeförvaltningen, torde det vara nödvändigt

för att skarpt framhålla den förändring i nyss berörda afseende^

som ingår i kommitténs förslag, att benämningen öfverdirektör

icke vidare användes för afdelningscheferna. Detta synes också kommittén

så mycket lämpligare, som benämningen öfverdirektör, hvilken,

enligt hvad kommittén redan påpekat, i åtskilliga andra statens ämbetsverk

användes såsom benämning å ämbetsverkets chef, synnnerligen

väl ägnar sig såsom benämning för souschefen. Afdelningscheferna

böra däremot bibehålla benämningen afdelningschefer i styrelsen, hvilken

s. 53 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 16i.

53

benämning väl öfverensstämmer med det verksamhetsområde, som tillkommer

dessa befattningshafvare.

Kommittén får alltså hemställa, att de befattningshafvare, som hittills

benämnts öfverdirektörer och chefer, hvar och en för en afdelning

inom styrelsen, hädanefter måtte i instruktionen och eljest benämnas

afdelningschefer, hvar och en för en afdelning inom stjrrelsen; samt

att förklaring måtte meddelas därom, att, hvad som i hittills utgifna

reglementen, ordersamling, särskilda instruktioner och andra vid statens

järnvägar gällande bestämmelser stadgas om öfverdirektör, skall gälla

om afdelningschef i styrelsen.

Hvad angår afdelningschefernas aflöningsförhållanden, tillkommer,

enligt gällande aflöningsreglemente för tjänstemän och betjänte vid

statens järnvägar, afdelningschef (öfverdirektör) ett arfvode af 6,400

kronor, hvilken aflöning kan höjas efter 5 år med 500 kronor och efter

10 år med ytterligare 500 kronor. Kommittén har vid behandlingen

af frågan om distriktschefens aflöning (sid. 97 o. ff.) redan omförmält,

hurusom statsjärnvägarnes löneregleringskommitté, enligt hvad kommittén

inhämtat, i sitt förslag till aflöningsreglemente för personalen

vid statens järnvägar upptagit afdelningschefs (öfverdirektörs) aflöningsförmåner

till ett arfvode af 8,000 kronor jämte ersättning för bostad

och bränsle med 2,000 kronor; och skulle dessa aflöningsförmåner i

deras helhet tillkomma vederbörande genast vid tillträdet af tjänsten.

De af kommittén föreslagna organisationsförändringarna medföra

icke någon sådan rubbning i afdelningschefernas ställning, att den bör

inverka på förslaget till nya aflöningsförmåner för dem. Dessa organisationsförändringar

skulle nämligen, i hvad de beröra afdelningscheferna,

hufvudsakligen endast hafva till följd, att vederbörande afdelningschef

befrias från en del löpande ärenden af jämförelsevis lättare beskaffenhet

och från att syssla med sådana fackdetaljer, som afse järnvägs

förvaltningens skötsel, ej dess ledning, samt att han därigenom

lämnas bättre tillfälle än för närvarande att ägna sig åt honom tillkommande

större uppgifter. Det inträder således enligt kommitténs

förslag endast så att säga en förskjutning i afdelningschefens verksamhetsområde,

hvilken förskjutning emellertid ingalunda medger någon

nedsättning i de höga fordringar på fackutbildning och personlig duglighet,

som måste ställas på eu afdelningschef, utan snarare tvärtom.

Kommitténs förslag bör således icke medföra någon minskning i de

aflöningsförmåner, som enligt omförmälda förslag skulle tillkomma af
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

delningschef. Kommittén finner tvärtom den aflöning, som af löneregleringskommittén

föreslagits för afdelningschef, ingalunda vara för

hög, framför allt icke i jämförelse med de aflöningar, som inom enskilda

industriella och merkantila företag utgå till befattningshafvare,

motsvarande afdelningscheferna.

Kommittén har vid behandlingen af distriktschefens tjänsteställning

och aflöning (sid. 99) berört den särskilda skyldighet, kommittén anser

böra förefinnas för afdelningschef och distriktschef, att enligt styrelsens

bestämmelse tjänstgöra i hvilkendera af dessa befattningar som helst.

Därest en dylik befogenhet för styrelsen att bestämma, i hvilkendera

af dessa befattningar vederbörande afdelningschef eller distriktschef

skall tjänstgöra, i erforderlig grad kommer till tillämpning, torde

ifråga om dessa för järnvägsförvaltningen synnerligen viktiga och betydelsefulla

befattningar största möjliga utsikt finnas, att den rätte

mannen skall komma på den rätta platsen.

Enligt hvad kommittén förut (sid. 143 o. f.) framhållit, äger styrelsen

jämlikt bestämmelserna i § 48 af gällande instruktion redan nu

befogenhet att utan ansökan förflytta befattningshafvare till annan befattning

vid statens järnvägar, för så vidt vederbörande därigenom icke

förorsakas minskning i det honom tillkommande arfvode. Beträffande

ifrågavarande särskilda förhållande torde dock ett uttryckligt stadgande

vara lämpligt.

Kommittén anser sig därför böra hemställa, att i § 48 i instruktionen

måtte införas den bestämmelse, att den, som erhåller konstitutorial

å afdelningschefs- eller distriktschefsbefattning, skall vara pliktig

att tjänstgöra i hvilkendera af dessa befattningar, som järnvägsstyrelsen

kan efter sig företeende omständigheter bestämma.»

Vid kommittébetänkandet äro särskilda meningar uttalade i nu förevarande

punkt af herrar Lagercrantz och Ekman, hvilka hvar för sig

yrkat, att afdelningscheferna skulle utgå ur organisationen och att respektive

byrådirektörer i stället skulle blifva föredragande i järnvägsstyrelsen.

Herr Lagercrantz yttrar:

»Såsom i betänkandet antydts, hafva hufvudsakligen två principiellt

olika organisationer dryftats inom kommittén, den ena med bibehållen

särdelning i de tre grenarna trafik-, maskin- och banafdelning och med

hela administrationen centralt ordnad från toppen med en öfverdirektör

såsom afdelningschef, den andra med den administrativa öfverled
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

55

ningen ordnad centralt i styrelsen, men skötseln fördelad under ett

antal distriktsförvaltningar.

Den förra organisationsformen har, så länge den kan tillämpas,

sina obestridliga fördelar. Dock har jag i likhet med kommittén ansett

den senare vara att föredraga, emedan utsträckningen af det svenska

statsbanenätet snart (om icke redan nu) lägger praktiskt oöfverkomliga

hinder i vägen för en centralisering af både ledning och skötsel.

Det ligger dock i sakens natur, att en organisation, som bygger

på en rätt fördelning af ledning och skötsel å olika händer, är särskild!

känslig för hvarje oklarhet från början. En halfmesyr, likasom en från

början icke tillräckligt tydligt preciserad befogenhetsfördelning, blåbär

dubbelt farlig, då det lätt nog kan komma att bero på rent personliga

egenskaper hos respektive ledare, hvar gränsen blir förlagd,

och hvem som rycker till sig makten på den andres bekostnad.

De starka distriktsförvaltningar med en verklig chef, som kommittén

föreslagit — hvilket förslag jag lifligt biträdt — förutsätta dock och

möjliggöra, enligt mitt förmenande, eu annan och enklare organisation

af själfva styrelsen. Det är därför i detta afseende, som jag tillåtit

mig hafva en afvikande mening mot kommitténs flertal.

Styrelsen skulle enligt kommitténs förslag komma att bestå af:

1 generaldirektör,

1 souschef,

2 järnvägsfullmäktige,

ett antal afdelningschefer,

ett antal byrådirektörer,

byråtjänstemän af olika grader samt

kontorsskrifvare och bokhållare.

Den organisation af styrelsen, som jag skulle vilja förorda, kan

gifvetvis ej i alla dess delar framläggas i en reservation, men anser

jag en för tillfället tillräcklig öfverblick öfver densamma kunna erhållas

genom angifvande af den sammansättning af styrelsen jag tänkt mig

på följande sätt:

1 generaldirektör,

1 souschef,

2 järnvägsfullmäktige,

ett, med hänsyn till det genom distriktförvaltningarnas stärkande

minskade arbetet i styrelsen, erforderligt antal byrådirektörer

såsom föredragande med aflöning mellan distriktschef och afdelningsföreståndare,

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

ett likaledes afvägdt antal byråtjänstemän af endast en tjänstegrad,

med olika löneklasser, samt

kontorsskrifvare och bokhållare.

Genom att bibehålla afdelningschefer i styrelsen har nämligen, efter

mitt förmenande, kommittén delvis bibehållit den stränga sönderdelning

af järnvägsförvaltningen uti trafik-, maskin- och banafdelning, som visserligen

har traditionen för sig, men som i praktiken har sina betänkligheter.

Den lifliga växelverkan mellan de olika afdelningarna (hvilka ju

dock alla äro till för att befordra trafiken) får ej hämmas af onödiga

maktsfärer.

Afdelningschefer anser jag sålunda icke böra bibehållas i styrelsen.

Härigenom vinnes dessutom den stora földelen, att det blir färre

instanser inom styrelsen. Ett ärende skall nu efter att hafva passerat

generaldirektörens eller souschefens bord öfverlämnas till öfverdirektören,

af honom i de flesta fall till en byrådirektör, af denne till en byråtjänsteman

och slutligen kanske till bokhållare och kontorsskrifvare —

allt för att sedan gå samma väg tillbaka. Denna anordning med ärendens

öfverlämnande från man till man torde visserligen icke kunna helt

och hållet undvikas, men den bör dock så mycket som möjligt är förenklas,

och genom afdelningschefernas och byrådirektörernas sammanslagning

till föredragande byrådirektörer försvinner en af dessa instanser.

Därtill kommer, att genom uppdelning af arbetet det såsom sig bör bli

specialister, hvar och en på sitt område, som för den beslutande myndigheten

framlägga ärendet med alla nödiga detaljer samt äro i tillfälle

att omedelbart ställa sin fackkunskap till förfogande.

Beträffande slutligen min uppfattning, att tjänstemännen å styrelsens

byråer böra ordnas inom endast en grad, tillåter jag mig, såsom blifvit

framhållet i telegrafkommitténs betänkande, betona, hurusom det lätt kan

inträffa, och har nog ofta inträffat, att styrelsen för att bereda en tjänsteman

bättre villkor måst föreslå honom till befordran, oaktadt han kanske

ej komme att göra verket samma nytta på den nya posten. Styrelsen

bör kunna efter pröfning bevilja en tjänstemän högre lön utan att nödgas

flytta honom till en annan plats. Detta blir lättare, ifall de under byrådirektören

närmast stående biträdande tjänstemännen ordnas inom endast

en tjänstegrad, men med flera löneklasser, så mycket mer som något

subordinationsförhållande mellan dessa tjänstegrader ej enligt kommitténs

förslag afses.

En anmärkning, som skulle kunna framställas mot dessa organisationsförändringar,

vore hufvudsakligen, att samarbetet och enhetligheten

försvåras, då så många skola föredraga sina ärenden direkt i styrelsen.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

57

För min del tror jag, att det icke skall möta någon svårighet för generaldirektören,

i synnerhet sedan han fått en sonschef vid sin sida, att

öfvervaka denna enhetlighet. Och, såsom jag ofvan antydt, tror jag,

att samarbetet inom verket mellan de olika byråerna underlättas genom

den af mig föreslagna förändringen. Det torde vara på sin plats att

här stryka under, att generaldirektören och souschefen genom täta öfverläggningar

med de samlade distriktscheferna böra kunna förhindra, att

enhetligheten mellan de olika distrikten vedervågas på grund af den

ökade makt, som lagts i distriktschefens hand.

Vidare skulle kunna anmärkas, att arbetsbördan för styrelsen är

stor nog förut, och att man genom att taga bort afdelningscheferna

ytterligare minskar antalet af mera kvalificerade krafter. Jag tror, att

genom att lägga mer själfständigt arbete och ansvar på de äldre byråtjänstemännen

skall både dessas kvalifikation stiga, och deras intresse

för tjänsten betydligt ökas. Det torde vara obestridt, att litet hvarstädes

i våra ämbetsverk en hel del tjänstemäns intresse kväfves, på grund af

att de alltför länge få gå och vänta på att i själfständigt och ansvarsfullt

arbete pröfva sina krafter.»

I samma fråga yttrar herr Ekman följande:

»I likhet med envoyén Lagercrantz anser jag, att med den organisation,

kommitténs flertal velat gifva åt järnvägsstyrelsen genom att där bibehålla

de nuvarande öfverdirektörerna, icke krafvet på en fullt affärsmässig

skötsel af statsbanorna blir tillfredsställdt, utan kommer fortfarande

mycken onödig omgång vid ärendenas vandring fram och åter mellan

öfverdirektören och byrådirektörerna samt vid ärendenas handläggning och

beredning af bägge dessa instanser att kvarstå. Det har nämligen ådagalagts,

att beredningen af alla ärenden af betydelse, innan de föredragas

inför styrelsen, tillgår så, att ärendet af öfverdirektören öfverlämnas till

byrådirektören, som, sedan han beredt ärendet, föredrager och i detalj redogör

för detsamma inför öfverdirektören, hvilken i sin ordning slutligen

föredrager det i styrelsen. Mig synes, att ärendenas behandling skulle

vinna i snabbhet och icke förlora i grundlighet, om byrådirektörerna

ägde att direkt föredraga dem i styrelsen, hvarigenom den specialkännedom,

som de, hvar inom sitt fack, gifvetvis framför öfverdirektörerna,

besitta, äfven i hvarje särskildt fall komme styrelsen utan mellanhand

till godo. Häremot har i hufvudsak anförts, att, då antalet föredragande

sålunda skulle ökas, sammanhållningen inom styrelsen och den oafbrutna

samverkan mellan chefen och de föredragande skulle försvåras, en invändning

som utan tvifvel vore befogad, därest de föredragandes antal

skulle blifva alltför stort. Äfven kommitténs flertal har emellertid enats

Bill. till Rilsd. Prof. 1907. 1 Samt. 1 Afd. 102 Höft. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

om, att byrådirektörernas antal icke med den förändrade organisationen

böra sättas högre än till fjorton, och inom kommittén hafva t. o. m.

röster höjts för dessa tjänstemäns begränsning till ett antal af tretton,

i det man ansett, att åtminstone tills vidare det på trafikafdelningen

kunde vara tillräckligt med två byrådirektörer. I hvilket fall som helst

torde antalet icke komma att öfverstiga, hvad som inom betydande utländska

och kanske äfven i något fall svenska affärsföretag motsvaras

af direktörer inom respektive direktioner, och någon svårighet för chefen

att kunna nöjaktigt sammanhålla ett sådant antal synes mig icke böra

föreligga.

Af de öfverläggningar kommittén haft med öfverdirektörerna, har

för mig framgått, att dessa vore mera benägna för att vid sina afdelningar

bibehålla eller ytterligare dit indraga ärenden än att utflytta sådana

till distriktsförvaltningarna. Den mest genomgripande af kommittén

föreslagna reformen ligger emellertid just uti ett ökande af distriktsförvaltningarnas

makt, ett skapande af verkligt starka distriktsförvaltningar

och såsom en följd häraf uti en utflyttning till dessa förvaltningar

af alla de ärenden, som därför lämpa sig. Såsom af det nu föreliggande

kommittébetänkandet framgår, hade redan 1893 års kommitté insett

önskvärdheten af en starkare organisation hos de lokala myndigheterna

och af öfverflyttande till dem af en hel del ärenden, Indika förut handlagts

af styrelsen, men hvad 1893 års kommitté sålunda afsåg, har endast

i ringa mån blifvit genomfördt, och härtill anser jag den nuvarande

organisationen med öfverdirektörer, hvilkas benägenhet att till sig indraga

ärenden är helt naturlig, till stor del vara orsak. Att, såsom

kommitténs flertal föreslagit, åtnöja sig med att utbyta titeln öfverdirektör

mot afdelningschef anser jag icke vara tillräckligt betryggande för uppnåendet

af den önskade maktförskjutningen från öfverdirektörerna till

distrikten.

I de fall, där chefen eller souschefen icke äro i tillfälle verkställa

inspektioner, torde dessa lika väl kunna utföras af byrådirektörer som

af öfverdirektörer.

Ett verkligt genomförande af ett stort antal ärendens förflyttning

till afgörande inom distrikten synes mig böra medföra så stor minskning

i järnvägsstyrelsens arbetsbörda att, äfven om öfverdirektörsbefattningarna

indroges, antalet byrådirektörer, åtminstone tills vidare, ej behöfde

ökas utöfver nu af kommittén föreslagna fjorton. Skulle sedermera en

sådan ökning i något fall visa sig erforderlig, så medför den endast en

kostnad af kr. 6,600 per år, hvilket kommittén ansett vara lämplig begynnelselön

för byrådirektör, under det att lönen till öfverdirektörerna

s. 59 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

59

föreslagits till 10,000 kronor. Indragning af fem öfver dir ektörstjänster

skulle alltså motsvara en årlig besparing af 50,000 kronor.

Slutligen anser jag mig böra påpeka, att den invändningen ej med

fog torde kunna göras, att byrådirektör icke skulle äga nödiga kvalifikationer

för att ersätta öfverdirektör. Redan i det nu gällande reglementet

inrymmes nämligen åt byrådirektör att i vissa fall såväl inom som utom

styrelsen företräda öfverdirektör, och häruti har kommitténs flertal icke

ärnat göra någon inskränkning, hvaraf man torde vara berättigad draga

den slutsatsen, att någon tvekan beträffande byrådirektörs kompetens

att ersätta öfverdirektör ej inom kommittén förelegat.

Den skarpa begränsning, som gjorts i tiden för afslutande af kommitténs

arbeten, och det förhållandet, att en stor del af den tid, hvarunder

kommittén arbetat, infallit samtidigt med att jag varit af riksdagsgöromål

upptagen, omöjliggöra för mig att utarbeta en fullständig organisationsplan

i öfverensstämmelse med hvad jag här ofvan antydt, hvarför

jag nödgas inskränka mig till att uttala, att jag anser kommittén bort

hemställa

att samtliga öfverdirektörsbefattningar vid statens järnvägar måtte

indragas, och

att respektive byrådirektörer i stället blifva föredragande i och ledamöter

af järnvägsstyrelsen efter samma grunder beträffande deras rätt

att i styrelsen taga säte, som kommitténs flertal velat tillägga afdelningschef.

»

De af dessa reservanter framhållna synpunkterna hafva blifvit bestämmande

för Kungl. Maj:ts förslag.

Efter att hafva framhållit att en väsentlig förenkling i ärendenas

behandling utan tvifvel skulle inom styrelsen åstadkommas, om den

nuvarande instansen, öfverdirektören, mellan dem, som beredt och läst

in ärendet, samt generaldirektören afskaffades, fortsätter departementschefen

(sid. 42 i statsrådsprotokollet):

»Det är, synes mig, gifvet, att här föreligger ett dubbelarbete,

hvars nackdelar i de allra flesta fall icke torde motsvaras af ett genom

detsamma ernådt bättre resultat i afgörande^ Man skulle kanske invända,

att fackkunskapen icke skulle komma fullt till sin rätt inom

styrelsen genom den ifrågavarande anordningen. Detta synes mig

dock icke med fog kunna sägas, då ju hvarje föredragande säkerligen

har större specialkännedom rörande de ärenden, hvarmed han sysslar,

än afdelningschefen, som måste blicka öfver ett större område. Med

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

den samverkan mellan de särskilda byråerna, som jag gifvetvis förutsätter

skola äga rum, torde äfven hvarje ärende kunna blifva allsidigt

utredt, innan det förelägges inför generaldirektören. Den hufvud:

in märkning, som kommittén riktat mot det af mig nu förordade systemet,

nämligen att det skulle försvåra sammanhållningen inom styrelsen

och samverkan mellan chefen och föredragandena, torde komma att

bortfalla, om generaldirektören, såsom jag förutsätter, vid sin sida får

en souschef, hvilken särskildt i detta afseende torde få en viktig uppgift

att fylla. Dessutom lärer man kunna förvänta, att samarbetet mellan

styrelsens alla byråer skall underlättas, om hvarje särskild byrå

kommer att lyda direkt under generaldirektören, och det stränga uppdelandet

i afdelningar ej vidare förekommer. Säkerligen skulle ock

byrådirektörernas intresse och ansvarskänsla skärpas därigenom, att de

erhölle ett mera själfständigt arbete.

Hvad som för mig utgjort en hufvudanledning att biträda reservanternas

förslag är emellertid en omständighet, som jag redan tidigare

i mitt vttrande berört, den nämligen att genom bibehållande af de nuvarande

öfverdirektörerna — visserligen under namn af afdelningschefer

— den stränga åtskillnaden mellan stats] ärnvägarnas tre hufvudafdeln ingår

skulle blifva svårare att nedbryta. Om åter all makt samlas i generaldirektörens

hand, skulle, synes mig, det nu rådande betraktelsesättet

så småningom försvinna och styrelsen sammansmälta till ett enhetligt

verk, där hvarje ärende afgöres med hänsyn icke till hvarje särskild

afdelnings önskemål utan till det helas och allmänhetens gagn. Det

ligger nära till hands, att en afdelningschef skulle komma att blifva

betraktad såsom chef ej blott för vederbörande afdelning inom styrelsen

utan jämväl för de under styrelsen lydande befattningshafvare

vid distrikten, så vidt de berörde hans afdelning. Detta skulle sannolikt

få till följd att, hvad än skrifna instruktioner komme att innehålla,

afdelningschefen i många fall med förbigående af distriktschefen vände

sig till vederbörande afdelningsföreståndare i en hel del frågor, därigenom

undergräfvande den ställning distriktschefen bör äga — och så

v ore man snart åter inne på det gamla systemet, om hvars ohållbarhet

de flesta äro ense. Här synes mig vara den svagaste punkten i kommitténs

förslag, och skulle den vinna godkännande, torde de af kommittén

så starkt framhållna fördelarna af distriktsförvaltningarnas nya

organisation snart blifva illusoriska. Det af mig förordade förslaget

beträffande styrelsens organisation lärer åter vara en följdriktig tillämpning

af kommitténs uttalade åsikter rörande lokalförvaltningarna. I

detta sammanhang kan jag ej underlåta att ännu en gång med några

s. 61 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

61

ord beröra vikten af distriktschefens ställning-. Just den förutnämnda

tredelningen inom järnvägarna tiar åstadkommit, att inom statsbaneförvaltningen

visserligen uppfostrats män med ingående detaljkännedom i

sina fack, men att å andra sidan måhända blicken för det stora hela

förkväfts. Det är ej alltid sagdt, att den noggranna detaljkunskapen är

kriteriet på en skicklig ledare och chef, fastmera bör hos denne kräfvas

det allmänna goda omdömet och förmågan att begagna sig af specialisternas

fackkunskap. Det är denna sidan af saken, som jag anser järnvägsstyrelsen

hafva vid sin kritik af kommittébetänkandet, så vidt angår

distriktscheferna, alltför mycket förbisett.

Om mitt förslag att afdelningscheferna icke skulle bibehållas vinner

bifall, torde emellertid böra inrättas ett par byrådirektörsbefattningar,

något hvartill jag blir i tillfälle att återkomma längre fram.

Kommittén har, såsom nämndt, föreslagit, att en särskild souschef

skulle anställas såsom ställföreträdare för chefen och såsom dennes närmaste

man. Att efter genomförandet af en sådan förändring med afseende

å föredragandena i styrelsen, som jag ifrågasatt, detta behof

måste göra sig ännu mera kännbart gällande, torde vara alldeles uppenbart.

Inrättandet af en souschefsbefattning anser jag vara en nödvändig

förutsättning för att det skall vara möjligt för chefen för en så vidt

omfattande förvaltning som statens järnvägar att i erforderlig grad ägna

tid och omtanke åt att planlägga och taga initiativ till de stora inom

järn vägsförvaltningen förekommande frågorna, och för att med den

organisation, jag föreslagit, kunna åstadkomma nödig sammanhållning

inom styrelsen. Han skall därjämte genom flitiga inspektioner biträda

generaldirektören för att åstadkomma samarbete mellan distriktsförvaltningarna

och upprätthålla enhet och likformighet i skötseln. Hvad

styrelsen anfört såsom skäl emot inrättandet af en souschefsbefattning,

torde i öfrigt i hufvudsak sakna tillämpning, därest afdelningscliefsbefattningarna

indragas.

Souschefsbefattningen bör, såsom kommittén föreslagit, vara eu fullt

själfständig befattning. Olikheten i detta afseende mot hvad som föreslagits

i fråga om telegrafverket betingas icke endast af den högst betydande

skillnaden i de båda förvaltningarnas storlek utan också af den

stora olikheten i fråga om föredragandenas antal i de båda styrelserna.

Kommitténs förslag i fråga om souschefens benämning och lians anställande

på förordnande samt de åligganden, som skulle tillkomma denne

befattningshafvare, anser jag mig böra tillstyrka.

I fråga om sättet för ärendenas föredragning och afgörande i styrelsen

torde jag, utöfver hvad jag i sådant afseende redan anfört vid

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

behandlingen af frågan om de nuvarande afdelningschefsbefattningarna,

böra anmärka, hurusom med den förändring af fullmäktiginstitutionen

och af föredragandenas i styrelsen antal, som jag föreslagit, gifvetvis

måste följa, att sådana väsentligt olika slag af plenisammanträden —

plenum i förvaltningsärenden och plenum i personalärenden — som af

kommittén föreslagits, icke skulle förekomma, och att de hittills förekommande

plenisammanträdena med samtliga styrelsens ledamöter torde

komma att försvinna. Redan nu finnes i instruktionen icke något annat

stadgande om ledamöternas deltagande i plenisammanträden än att i

dylikt sammanträde minst en ledamot utom föredraganden skall vara

närvarande, och det synes också lämpligen böra tillkomma chefen att

bestämma, huru många och hvilka befattningshafvare utom den, som i

hvarje särskildt fall är föredragande, skola deltaga i ett ärendes afgörande.

Därigenom att kollegial styrelseform icke skulle förekomma, vinnes den

fördel, att till deltagande i ett ärendes handläggning kunna inkallas

samtliga, hvilkas verksamhetsområde ärendet i någon mån berör, eller

hvilkas hörande chefen eljest finner lämpligt för att ärendet skall erhålla

ett så allsidigt bedömande som möjligt.

I ett särskildt fall, nämligen beträffande bestraffningsfrågor, torde

dock närmare bestämmelser böra meddelas angående de ledamöter, som

skola deltaga i plenisammanträdena. I likhet med kommittén och styrelsen

anser jag dessa frågor i styrelsen likaväl som i distriktsförvaltningarna

böra afgöras i plenum och efter omröstning mellan de i beslutet

deltagande med utslagsröst för ordföranden. Vid behandlingen

af distriktsförvaltningarnas organisation framhöll jag angelägenheten af

att dessa frågor vunne en så sakkunnig handläggning som möjligt. I

plenum för afgörande af bestraffningsfrågor torde därför böra deltaga

utom chefen, souschefen och byrådirektören å vederbörande byrå, dels

byrådirektör å administrativa afdelningen och dels styrelsens ombudsman.

I öfverensstämmelse med hvad jag föreslagit i fråga om distriktsförvaltningarnas

handläggning af bestraffningsärenden, torde det därjämte höra

uppdragas åt ombudsmannen att föredraga bestraffningsärendena samt

att därvid deltaga i styrelsens öfverläggning och omröstning till beslut.

Styrelsen har i sitt utlåtande anfört, hurusom en del ärenden skulle

kunna öfverlämnas till afdelningschefs och byrådirektörs afgörande. En

sådan anordning, hvarigenom chefen skulle kunna befrias från att deltaga

i handläggningen af vissa enkla och för förvaltningen mera betydelselösa

ärenden, står i god öfverensstämmelse med den grundsats, som

bör vara gällande, nämligen att intet ärende bör afgöras af högre myndighet

än som därför erfordras. Vid utarbetande af instruktion och

s. 63 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

63

arbetsordning torde därför böra tagas i öfvervägande, i livad män det

inom styrelsen kan öfverlämnas åt byrådirektör och eventuellt jämväl åt

underordnade befattningshafvare att i vissa afseenden å styrelsens vägnar

vidtaga åtgärder eller meddela beslut.»

I öfverensstämmelse härmed har Kungl. Maj:t ur staten för järnvägsstyrelsen

uteslutit öfverdirektörerna och uppfört 16 byrådirektörer,

däraf en föreståndare för kontrollkontoret.

Uti ofvan omförmälda motion n:o 75 har grefve Carl Taube hemställt,

att Riksdagen ville besluta,

l:o) att i aflöningsreglementet för befattningshafvare vid statens

järnvägar måtte upptagas arfvoden för fem afdelningschefer med 8,000

kronor till hvardera jämte ersättning för bostad och bränsle med 2,000

kronor; samt

2: o) att, vid bifall till punkt l:o), det i aflöningsreglementet § 3

upptagna antalet byrådirektörer måtte minskas till 14.

Till stöd härför har motionären bland annat anfört, att, därest

Kungl. Maj:ts förslag i denna del blefve af Riksdagen bifallet, skulle

därigenom den nya järnvägsstyrelsens funktioner försvåras och särskildt

skulle den inspektion, som måste utöfvas från styrelsens sida och som

måste vara desto mera ingående, ju själfständigare ställning distriktsförvaltningarne

skulle intaga, däraf i hög grad försvagas. Den styrka,

som låg i organisationskommitténs förslag, att till verkets bästa förflyttningar

skulle kunna ske mellan afdelningschefs- och distriktschefsbefattningar

hade helt och hållet utplånats utan att något annat satts

i stället. Det vore visserligen allas önskan att tillskapa starka distriktsförvaltningar,

men detta borde icke hindra att ändock de bästa krafterna

inom förvaltningen samlades såsom biträden åt verkets chef och icke

hos distriktscheferna. Då nu emellertid enligt det kungliga förslaget

afdelningsföreståndarne vid distrikten tillmättes en lön, som vore afsevärdt.

större än den lön, som afsetts för byrådirektörerne hos styrelsen,

vore hvarje möjlighet att förflytta exempelvis en bandirektör hos distriktschefen

till byrådirektörsbefattning hos styrelsen. Till och med

bandirektörens närmaste man, baningenjören af l:a klass, skulle enligt

Kungl. Maj:ts förslag i aflöningshänseende blifva bättre ställd än byrådirektören,

enär han med samma arfvode som denne skulle tillgodonjuta

bostad in natura, hvilken gifvetvis vore mera värd än den byrådirektören

tillkommande bostadsersättningen. Hufvudanledningen till

afdelningschefernas uteslutande ur förslaget syntes efter uttalandena i

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

statsrådsprotokollet vara att kraftigt nedbryta den stränga åtskillnaden

mellan statsjärnvägarnes tre hnfvudafdelningar. Men denna skarpa åtskillnad

hade redan organisationskommittén afsett att borttaga genom

den stärkta distriktschefsinstitutionen. En gruppering i bana, maskiner

och trafik förutom administrativa och taxesaker måste alltid finnas vid

en järnväg. Detta syntes också vara departementschefens mening, att

döma af den indelning af styrelsens tjänstemannapersonal, som förefunnes

å sid. 178 och 179 i statsrådsprotokollet. Detta faktiskt bestående

förhållande kunde icke ändras genom organisation eller lönereglering.

Att det finnes en afdelningschef för hvarje dylik naturlig

afdelning kan icke fördärfva en eljest god organisation.

Vidare har herr E. L. Camitz uti sin ofvanomförmälda motion n:o

280 föreslagit, att Riksdagen måtte besluta:

l:o) att, med bifall i öfrigt till Kungl. Maj:ts nådiga proposition

n:o 164, vidtaga sådan ändring i det propositionen bifogade förslag till

aflöningsreglemente för befattningshafvare vid statens järnvägar, att dels

i reglementet upptagas 5 öfverdirektörsbefattningar i styrelsen med ett

arfvode af 8,000 kronor jämte hyresersättning till ett belopp af 2,000

kronor, dels ett arfvode om 15,000 kronor till en öfverdirektör och

souschef afföres, dels antalet byrådirektörer minskas till 14, dels arfvoden

till 5 distriktschefer upptagas i enlighet med löneregleringskommitténs

förslag allenast till lika belopp med för afdelningsföreståndare

jämte ett tilläggsarfvode på 600 kronor,

2:o) att i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, dels att frågan om eu

mera genomgripande omorganisation af statens järnvägar måtte underkastas

mera grundlig sakkunnig utredning beträffande särskilt önskemålet

att minska antalet instanser på distrikten, att bereda möjligheter

för allmänheten att på så nära håll som möjligt hafva tillgång på trafikbefäl,

utrustadt med tillräcklig befogenhet att besluta och träffa aftal i

ärenden, som beröra densamma, samt att de olika afdelningarnes verksamhetsområden

regleras, så att friktion mellan aldelningarne i möjligaste

mån undvikes och sålunda ett målmedvetet verkligt samarbete

uppnås, ägnadt att medföra förenkling och besparing samt en effektiv

inspektion, dels att sådan ytterligare utredning måtte vara verkställd

så tidigt, att de förändringar i aflöningsreglementet för statens järnvägar,

som däraf kunna föranledas, må kunna framläggas för 1908 års

Riksdag och genomföras under samma år, dels slutligen att Kungl. Maj:t

intill dess icke måtte vare sig annat än på förordnande tillsätta de

distriktschefs- och öfverdirektörsbefattningar, som för närvarande äro

eller ytterligare kunna blifva vakanta, eller genomföra andra principiella

s. 65 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

65

ändringar i den nuvarande statsbaneorganisationen än som blifva en följd

af tillsättandet af järnvägsfullmäktige, öfverrevisorer, trafikdirektörer

m. fl. nya befattningar, hvilkas behöflighet icke varit omtvistad, äfvensom

af de förenklingar i arbetssättet och öfverflyttande af vissa ärendens

afgörande till distriktsmyndigheterna, som kunna befinnas lämpliga.

Beträffande de skäl, på hvilka motionären grundat detta förslag,

hänvisas till motionens innehåll.

Vid öfvervägande af frågan om uppförande i staten af fem afdelningschefer

vill utskottet villigt erkänna, att det af departementschefen

angifna syftet med dessa befattningshafvares uteslutande ur organisationen

— eller ett fullständigt aflägsnande från styrelsen af gränserna

mellan de särskilda afdelningarne och den gamla indelningens bibehållande

endast inom distriktsförvaltningarne — kommer att därigenom

synnerligen verksamt främjas. Ty efter vidtagande af denna genomgripande

anordning skulle icke vidare särskilda afdelningar utan endast

särskilda byråer inom styrelsen bestå. Och utskottet, som till fullo

delar den af organisationskommittén icke mindre än af reservanterna

och departementschefen uttalade meningen, att allt bör göras som lämpligen

kan göras för att åt distriktsförvaltningarne bereda den starka

och enhetliga organisation och den orubbade prestige, som är en nödvändig

förutsättning för ett verksamt handhafvande af dess vigtiga

funktioner, skulle icke hafva något att erinra mot den anordning inom

styrelsen, som af Kungl. Maj:t föreslagits, därest utskottet vore öfvertygadt,

att icke den gamla indelningen i särskilda hufvudafdelningar

äfven inom styrelsen är en organisatorisk nödvändighet, som under

alla förhållanden måste åtminstone i sina allmänna drag för framtiden

uppehållas, och därest icke utskottet befarade att af ett så stort antal

direkt under chefen och souschefen sorterande småafdelningar afsevärda

administrativa olägenheter blefve en oafvislig följd.

De betänkligheter, som i detta hänseende uttalats af motionären

grefve Taube kunna, enligt utskottets förmenande, icke tillbakavisas

såsom alldeles obefogade, och de här ofvan utförligt refererade motiv,

på grund af hvilka organisationskommittén föreslagit afdelningschefernas

bibehållande, gifva äfven stöd åt en sådan uppfattning. Ty äfven

om föredragningen inför generaldirektören — såsom ock kommittén synes

hafva för speciella fall förutsatt — kan lämpligen besörjas af byrådirektörerna,

en hvar för de ärenden, som tillhöra hans byrå, återstår det dock

alltid så många ärenden af för afdelningen gemensam natur, hvilka måste

Bih. till Riksd. Prot. 1907*. 4 Band. 1 Afd. 102 Häft. 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

enhetligt behandlas, att ett organisationsled mellan de många särskilda

till afdelningen hörande byråerna med deras förmän, byrådirektörerna,

och generaldirektören lämpligen bör finnas.

Härtill kommer — och vid denna omständighet har utskottet fäst

synnerlig vikt — att, såsom grefve Taube erinrar, det utbyte af personal,

som måste betraktas som eftersträfvansvärdt mellan distrikten

och styrelsen, kommer att i hög grad försvåras, om icke alldeles omöjliggöras,

därest alla byrådirektörer komme att, på sätt Kungl. Maj:t

föreslagit, åtnjuta afiöningsförmåner, som vore lägre än afdelningsföreståndarnes

vid distrikten.

Men å andra sidan kan icke utskottet helt ansluta sig till organisationskommitténs

och grefve Taubes mening, att öfverdirektörerna under

den förändrade benämningen af afdelningschefer böra bibehållas.

Ty ehuru kommittén afsett, att dessa befattningshafvares befälsrätt å

linjen skulle genom instruktion och arbetsordning väsentligt inskränkas

samtidigt därmed att distriktsförvaltningarne förstärktes och fasta gränser

uppdroges mellan afdelningschefernas och distriktschefernas befogenhet,

är det dock fara värdt att reformen i denna del komme att till

sina verkningar försvagas i följd af den inom järnvägsförvaltningen fast

rotade föreställningen, att cheferna för afdelningarne inom styrelsen också

vore chefer för och ägde eller åtminstone borde äga rätt att ingripa i

detaljerna af arbetet hos afdelningarne i distrikten.

Utskottet har därför trott sig böra söka en medelväg mellan organisationskommitténs

och Kungl. Maj:ts förslag och hemställer alltså,

med anledning af grefve Taubes förslag, att ett belopp af 7,500 kronor

må ställas till Kungl. Maj:ts förfogande att användas till arfvoden

å 1,500 kronor åt de fem byrådirektörer inom styrelsen, som en hvar

inom sin afdelning (administrativa, ban-, maskin-, trafik- och kommersiella)

undfå Kungl. Maj:ts förordnande att utöfva en sammanhållande

myndighet och handlägga sådana ärenden, som gemensamt afse flera

byråer inom afdelningen.

Hvad aflöningarne beträffar har utskottet icke kunnat biträda hvad

Kungl. Maj:t föreslagit för chefen och souschefen. Visserligen är det sant,

att vid afvägandet af dessa befattningsinnehafvares löner någon hänsyn

måste tagas till järnvägsförvaltningens egenskap af affärsverk och att de

löner, som erbjudas åt innehafvare af ledande befattningar inom affärsverlden

och de tekniska yrkena äfvensom åt cheferna för de enskilda järnvägsföretagen

i lande ofta kunna stiga till betydande belopp, men utskot
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

67

tet anser att äfven om man låter dessa hänsyn hafva ett afgörande inflytande

vid lönernas bestämmande, måste det af Kungl. Maj:t framställda

förslaget att tilldela chefen ett arfvode, som kan uppgå ända

till 25- å 30,000 kronor, och souschefen ett arvode af 15,000 kronor,

betecknas såsom för högt.

Utskottet finner det icke heller tilltalande, att, på sätt nu är föreslaget,

Kungl. Maj:t skulle tilläggas rätt att inom gränsen af minst

25,000 kronor och högst 30,000 kronor bestämma arfvodets belopp.

Då enhvar, som erbjudes en plats, kan äga grundad anledning förmoda,

att man verkligen önskar förvärfva honom för densamma, skulle utan

tvifvel hvarje verkligt dugande man, som erbjödes chefsplatsen för statens

järnvägar, finna sig föranlåten att "alltid uppskatta sin duglighet

till det högsta medgifna beloppet, hvilket för visso också skulle komma

att i regel utgå.

Utskottet, som på denna grund anser, att chefens arfvode bör i

staten uppföras med visst bestämdt belopp, har vid öfvervägande häraf

funnit detsamma kunna lämpligen bestämmas till 20,000 kronor, hvilket

belopp med 8,000 kronor öfverstiger nuvarande aflöning.

Hvad därefter angår souschefens arfvode har utskottet, med hänsyn

därtill att chefens för telegrafverket arfvode nyligen af Riksdagen

bestämts till 15,000 kronor, icke ansett detsamma kunna sättas till högre

belopp än 12,000 kronor.

Vidare har Kungl. Maj:t föreslagit, att generaldirektör, som, innan

han uppnått 65 lefnadsår, antingen på grund af sjukdom eller därigenom

att han efter utgången af den tid, för hvilken han förordnats,

icke erhåller förnyadt förordnande, eller ock eljest utan egen begäran

nödgas afgå från sin befattning utan att på grund af tjänstefel hafva

förverkat densamma, skall vara berättigad att i pension uppbära ett årligt

belopp af 8,000 kronor för tiden intill dess han uppnått 65 års ålder.

Skulle generaldirektör före utgången af den tid, erhållet förordnande

afser, befinnas vara af sjukdom oförmögen till vidare nöjaktig

tjänstgöring, skall han vara underkastad skyldighet att afgå mot åtnjutande

af pension enligt nu angifna bestämmelse.

Angående generaldirektörens nuvarande pensionsrätt stadgas i nu

gällande reglemente för statens järnvägstrafiks pensionsinrättning af

den 3 november 1882, att delägare, som utnämnes till generaldirektör,

icke skall erlägga afgifter på aflöningen såsom generaldirektör utan på

den aflöning, han uppbar vid befordringstillfället; och pensionsbeloppet

bestämmes enligt reglementet till vissa procent af den medelafiöning,

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

som uppkommer, då medeltalet tages af de fem sista årsaflöningar, i

förhållande till hvilka den pensionsberättigade näst före erhållet afsked

erlagt årsafgifter till pensionsinrättningen.

Sedermera har Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 15 oktober 1897

i öfverensstämmelse med Riksdagens beslut i ämnet föreskrifvit, att

generaldirektören skall vara berättigad att från och med månaden näst

efter den, då han efter 65 lefnadsår och minst 10 tjänsteår såsom chef

för järnvägsstyrelsen från ämbetet afgår, under sin återstående lifstid

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension af 6,000 kronor,

dock att, äfven om han är delägare i statens järnvägstrafiks pensionsinrättning,

hans pension icke må sammanlagdt öfverstiga nämnda summa,

samt under villkor, att det från allmänna indragningsstaten utgående

beloppet skall minskas med hvad han kan vara berättigad att i pension

från pensionsinrättningen uppbära.

I samma nådiga bref stadgas tillika, dels att, för den händelse till

generaldirektör utnämnes en person, som förut ej tillhört järnvägsstaten

och som följaktligen ej är delägare i pensionsinrättningen, delägarskap

ej bör för honom ifrågakomma, dels ock att, om till generaldirektör

utnämnes delägare i pensionsinrättningen, denne, såsom i

reglementet för pensionsinrättningen stadgas, skall erlägga pensionsafgifter

på den aflöning, han uppbar vid befordringstillfället. Genom

nådig kungörelse den 25 november 1898 har därefter tillägg till bestämmelserna

i pensionsreglementet blifvit gjordt därom, att generaldirektör,

som ej är delägare i pensionsinrättningen, icke heller skall däri

ingå såsom sådan.

Organisationskommittén har i frågan om pensionsrätten för generaldirektören

yttrat: »I dessa nu gällande bestämmelser anser kommittén

sig böra föreslå vissa ändringar. Sålunda synes det kommittén lämpligare,

att pensionen till generaldirektören utgår af trafikmedlen än

från allmänna indragningsstaten. Därjämte synes det kommittén vara

rättvist, att generaldirektören likaväl som andra vid statens järnvägar

anställda befattningshafvare bidrager till sin pensionering; och vill

kommittén i sådant afseende föreslå, att generaldirektören, på sätt om

verkställande direktören för Trollhätte kanal- och vattenverk är stadgadt,

skall såsom pensionsafgift vidkännas ett afdrag å det honom tillkommande

arfvode, hvilket afdrag lämpligen torde böra bestämmas till

360 kronor för år eller den del af detta belopp, som motsvarar det

tillskott i pension, som han kan beräknas komma att uppbära af trafik
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 16i.

69

medlen. Med förslaget att generaldirektören skall anställas allenast på

förordnande, torde slutligen böra följa, att för pensions erhållande skall

fordras endast, att generaldirektören uppnått 65 lefnadsår, men däremot

ej att han under någon viss tid innehaft sin befattning.

För att till generaldirektör skall kunna så vidt möjligt erhållas den

därtill mest lämplige, och på det att stadgandet om generaldirektörens

anställande på förordnande på viss tid må blifva under alla förhållanden

fullt effektivt, anser kommittén det vara nödvändigt, att generaldirektören

berättigas till pension äfven för de fall, att han, innan han fyllt

65 år, på grund af sjukdom skulle blifva oförmögen till nöjaktig vidare

tjänstgöring, eller att han efter utgången af den tid, för hvilken han

förordnats, icke erhåller förnyadt förordnande, eller ock att han eljest

utan därom framställd begäran nödgas afgå från befattningen, utan att

på grund af tjänstefel hafva förverkat densamma. Denna sist omförmälda

pension bör icke sättas till ett alltför lågt belopp. Kommittén

har tänkt sig, att den bör bestämmas till 8,000 kronor för år att utgå

för tiden, till dess vederbörande fyllt 65 år och således på den grund

erhåller ålderspension, med skyldighet för honom att under tiden vidkännas

det förut för ålderspensions utgående angifna afdraget. Berättigas

generaldirektören till pension, innan han uppnått 65 år, synes

å andra sidan böra åläggas honom skyldighet att, om han före utgången

af den tid, erhållet förordnande afser, skulle befinnas af sjukdom

oförmögen till vidare nöjaktig tjänstgöring, afgå från befattningen

mot åtnjutande af det pensionsbelopp, som enligt hvad nyss nämnts

skulle tillkomma honom. Stadgandena rörande generaldirektörens rättigheter

och skyldigheter med afseende å honom tillkommande pension

torde böra intagas i aflöningsreglementet.»

Då emellertid den högsta pension, som kan utgå enligt den nyligen

af Riksdagen antagna pensionslagen, är bestämd till 6,000 kronor

och generaldirektör vid afgången från sin tjänst under normala förhållanden

icke skall åtnjuta pension till högre belopp, finner sig utskottet

icke heller kunna tillstyrka högre belopp för den ersättning,

som undantagsvis kan komma att honom tilläggas före uppnådda 65

lefnadsår.

I fråga om öfriga löner hafva ändringsförslag i anslutning till

Kungl. Maj:ts föreliggande proposition framställts uti flere af de här

ofvan omförmälda inom kamrarne väckta motionerna, nämligen

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

inom Första Kammaren:

af herr Hägglund, som yrkat, att kvinnlig bokhållare må erhålla

arfvode af lägst 1,800 kronor och högst 2,400 kronor jämte ersättning

för bostad och bränsle med lägst 600 och högst 650 kronor, samt att

kvinnlig kontorsskrifvare må erhålla arfvode af lägst 1,200 kronor och

högst 1,800 kronor jämte å ort med högsta ersättning för bostad och

bränsle sådan ersättning med lägst 400 och högst 600 kronor; samt

inom Andra Kammaren:

l:o) af herr Räf: att arfvodena till manliga kontorsbiträden i distrikten

måtte bestämmas till lägst 1,080 och högst 1,800 kronor; att

grunden för löneuppflyttningen må ordnas så, att högsta arfvodet 1,800

kronor erhålles efter 10 års tjänstgöring i innehafvande befattning samt

att den kungliga propositionen uti hvad den i öfrigt rör dessa kontorsbiträden

må af Riksdagen bifallas;

2:o) af herr E. L. Camitz: att underinspektörer måtte uppflyttas i

en minsta aflöning af 3,300 kronor och i en högsta af 4,200 kronor;

3:o) af herr O. G. Erikson i öfra Odensvi:

a) att arfvode till högre befattningshafvare vid statens järnvägar

måtte bestämmas till de belopp, som föreslagits uti en till iöneregleringskommitténs

betänkande af herrar Carl Jansson och Carl Persson

fogad reservation.

Följande tabell utvisar de arfvodesbelopp, som här afses:

Ersättning

Arfvode

för bostad

och bränsle

anoning

lägst

högst

lägst

högst

lägst

högst

Er.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

I styrelsen.

Befattningshafvare af högre grad.

Öfverdirektör................................

6,900

7,500

2,000

8,900

9,500

Förste bokhållare...........................

2,400

3,300

960

1,100

3,360

4,400

Underingenjör ............................

2,100

3,300

840

1,100

2,940

4,400

j Manlig bokhållare ........................

2,100

3,000

840

1,100

2,940

4,100

s. 71 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 164. 71

Arfvode

Å distrikten.

lägst

Kr.

högst

Kr.

Befattningshafvare af högre grad.

Distriktschef ......

5.700

6,600

/ Distriktschef åtnjuter särskildt till-

t läggsarfvode efter 600 kronor för år.

Bandirektör.........

5,700

6,600

Maskindirektör .........

5,700

6,600

öfverinspektor............

4,500

5,100

Stationsinspektor å l:a kl. station......

3,900

4,500

Stationsinspektor å 2:a kl. station......

3,600

4,200

Maskininspektor.........

3,000

3,900

Stationsinspektor å 3:e kl. station......

3,000

3,600

Förste bokhållare ......

2,400

3,300

Underingenjör............

2,100

3,300

Stationsinspektor å 4:‘e kl. station......

2,400

3,000

Bokhållare ............................

2,100

3,000

Förste stationsskrifvare ..................

2,100

3,000

b) att skillnaden emellan det lägsta och högsta arfvode, Riksdagen

behagar bevilja åt de olika befattningshafvarne, fördelas i fyra lika

stora ålderstillägg att tilläggas arfvodet, det första sedan befattningshafvaren

innehaft befattningen tre år och sedan ytterligare hvart tredje

år, så att högsta arfvodet bekommes efter sedan befattningen innehafts

tolf år; samt

c) att beklädnadsersättning skall utgå med lika belopp till alla befattningshafvare

för hvilka Kungl. Maj:t föreslagit ett lägsta arfvode

780 kronor och ett högsta arfvode 1,080 kronor;

4:o) af herr K. E. O. Kjellberg : samma yrkande som innefattas i

herr Hägglunds ofvannämnda motion;

5:o) af herr K. G. Karlsson i Göteborg:

dels att expeditionsföreståndare äfven med hänsyn till bostad och

hyresersättning uppflyttas till samma grupp som distriktskassörer och

stationsinspektorer; och

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

dels att — om ej felräkningspengar till trafik- och telegramstationernas

personal kunna utgå på samma sätt som till distriktskassör

— mom. l:o) b) af § 10 i Förslag till Aflöningsreglemente ändras antingen

så, att uttrycket 3)0,1 procent» utbytes mot 0,2 procent, eller

ock att orden »på afsändnings- och emottagningsstationerna» helt och

hållet utgå;

6:o) af herr J. J. Byström:

att Riksdagen, med ändring af hvad Kungl. Maj:t i proposition

n:o 164 hemställt, ville besluta, att stationskarlar, förrådsvakter, vagnoch

stallkarlar, banvakter, vaktmästare och kvinnliga kontorsbiträden

vid statens järnvägar tilldelas en begynnelselön af 840 kronor i stället

för af Kungl. Maj:t föreslagna 780,

att samtliga de nu nämnda befattningshafvarne, hvilka icke efter

15 års tjänst erhållit befordran, må kunna tilldelas ett lönetillägg af

120 kronor årligen utöfver den af Kungl. Maj:t föreslagna högsta lönen

1,080 kronor, under förutsättning af oförvitlig och väl vitsordad tjänstgöring,

att tiden mellan erhållandet af lägsta lön och erhållandet af den

högsta bestämmes till 12 år för samtliga dessa befattningshafvare,

att begynnelselönen för stationsmästare å 7:de kl. station, maskinoch

pannskötare, förrådsförmän, vagnskötare och lokomotiveldare bestämmes

till 1,020 kr. och slutlöneu till 1,500 kronor att erhållas efter 12

års tjänst,

att portvakter vid l:a kl. station eller vid verkstad, stationsförmän,

manliga kontorsbiträden och konduktörer erhålla en begynnelselön af

1,020 kronor,

att nyssnämnda befattningshafvare efter 12 års tjänst erhålla den

af Kungl. Maj:t föreslagna högsta lönen 1,500 kronor,

att kontorsbiträde, som icke erhållit befordran efter 15 års ordinarie

tjänstgöring, må kunna tilldelas ett lönetillägg af 120 kronor årligen

under de förutsättningar, som i fråga om stationskarlar m. fl.

angifvits,

att stationsmästare å 6:te kl. station må uppflyttas till närmaste högre

grupp med begynnelselön 1,200 kronor och slutlön 1,800 kronor,

att stationsmästare å 5:te klassens station efter 15 års stationsmästaretjänst

må kunna tilldelas ett lönetillägg af 300 kronor årligen

under samma förutsättningar, som ofvan nämnts beträffande dylikt

tillägg,

att i fråga om befattningshafvare å ångfärja, förhandseldare, rorgängare

och timmermän lönen höjes från lägst 840 och högst 1,200 kronor

s. 73 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

73

till resp.. 900 och 1,380 kronor samt för eldare från 780 och 1,020

kronor till 840 och 1,200 kronor äfvensom för matroser från 720 och

960 kronor till 840 och 1,080 kronor, samt

att beträffande matros å ångfärja ett lönetillägg å 120 kronor årligen

kan tilldelas efter 15 års oförvitlig, väl vitsordad tjänstgöring;

7:o) af herr F. Berglund m. fl.:

att Riksdagen, med ändring af hvad Kungl. Maj:t i proposition

n:o 164 hemställt, ville besluta, att stationskarlar, förrådsvakter, vagnoch

stallkarlar, banvakter, vaktmästare och kvinnliga kontorsbiträden

vid statens järnvägar tilldelas en begynnelselön af 840 kronor i stället

för af Kungl. Maj:t föreslagna 780,

att samtliga de nu nämnda befattningshafvarne, hvilka icke efter

15 års tjänst erhållit befordran, må kunna tilldelas ett lönetillägg af

120 kronor årligen utöfver den af Kungl. Maj:t föreslagna högsta

lönen 1,080 kronor, under förutsättning af oförvitlig och väl vitsordad

tjänstgöring,

att tiden mellan erhållandet af lägsta lön och erhållandet af den

högsta bestämmes till 12 år för samtliga dessa befattningshafvare,

att begynnelselönen för stationsmästare å 7:de kl. station, maskin•och

pannskötare, förrådsförmän, vagnskötare och lokomotiveldare bestämmes

till 1,020 kronor och slutlönen till 1,500 kronor att erhållas

efter 12 års tjänst,

att portvakter vid l:a kl. station eller vid verkstad, stationsförmän,

manliga kontorsbiträden och konduktörer erhålla eu begynnelselön af

1,020 kronor,

att nyssnämnda befattningshafvare efter 12 års tjänst erhålla den

af Kungl. Maj:t föreslagna högsta lönen 1,500 kronor,

att kontorsbiträde, som icke erhållit befordran efter 15 års ordinarie

tjänstgöring, må kunna tilldelas ett lönetillägg af 120 kronor årligen

under de föi-utsättningar, som i fråga om stationskarlar m. fl. angifvits,

att stationsmästare å 6:te och 5:te klassens stationer, efter 15 års

stationsmästaretjänst, må kunna tilldelas ett lönetillägg af 300 kronor

årligen under samma förutsättningar som ofvan nämnts beträffande

dylikt tillägg,

att i fråga om befattningshafvarne å ångfärja, förhandseldare, rorgängare

och timmermän lönen höjes från lägst 840 och högst 1,200

kronor till resp. 900 och 1,380 kronor samt för eldare från 780 och

1,020 kronor till 840 och 1,200 kronor, äfvensom för matroser från

720 och 960 kronor till 840 och 1,080 kronor samt

Bill. till Rihd. Vrot. 1601. 4 Sami. 1 Afd. 102 Höft. 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

att beträffande matros å ångfärja ett lönetillägg å 120 kronor årligen

kan tilldelas efter 15 års oförvitlig, väl vitsordad tjänstgöring;

8:o) af herr H. Lindqvist m. fl.:

att kvinnligt kontorsbiträde, vaktmästare, banvakt, vagn- och stallkarl,

förrådsvakt och stationskarl må jämte de af Kungl. Maj:t föreslagna

förmåner erhålla i arfvode 840 kronor, efter 3 års ordinarie

tjänstgöring 900 kronor, efter 6 års 960 kronor, efter 9 års 1,080

kronor och efter 12 års 1,200 kronor; samt

9:o) af herr C. H. P. af Burén:

att följande tillägg till »öfvergångsbestämmelserna», sid. 221, göres:

»Manlig kontorsskrifvare såväl inom styrelsen som distrikten samt

stationsskrifvare, hvilka redan nu äro ordinarie i dessa befattningar,

skola erhålla lägsta arfvode 1,800 kronor och högsta arfvode 2,700

kronor, hvilket sista arfvode skall erhållas efter 9 års tjänst; dock att

ingen befattningshafvare vid öfvergång till nya lönestaten må på grund

af denna bestämmelse erhålla högre arfvode än 2,700 kronor.»

I fråga om de skäl, på hvilka motionärerne grundat sina yrkanden,

får utskottet hänvisa till motionernas innehåll.

Uti den löneregleringskommitté, på hvars utlåtande Kungl. Maj: t

grundat sitt förslag, hafva flera representanter för befattningshafvarne

själfva haft säte och stämma; och denna kommitté har dessutom, enligt

hvad utskottet inhämtat, mottagit och öfvervägt just samma kraf, hvilka

nu framlagts i ofvanberörda motioner. Den utredning, som kommittén

verkställt och Kungl. Maj:t i allt väsentligt godkänt, synes utskottet vara

synnerligen grundlig och tillförlitlig. Under sådana förhållanden tilltror

sig icke utskottet att nu föreslå andra ändringar i de af kommitterade

förordade lönesatser än sådana som för de lägre befattningshafvarne

förminska tiden för uppnåendet af de högsta för dem afsedda lönebeloppen.

Icke heller i de delar Kungl. Maj:t ifrågasatt ändringar i kommitterades

förslag anser utskottet skäl föreligga att frångå det senare.

Därvid förekommer först, att löneregleringskommittén föreslagit, att

byråassistent, som nu i likhet med underinspektör uppbär ett arfvode

af minst 2,100 kronor och efter nio år högst 3,000 kronor jämte bostad,

— och hvars hufvudsakliga funktioner bestå däri, att han skall biträda

trafikinspektören vid ledande af tågens gång och under honom utöfva

närmaste tillsynen öfver arbetena å trafikinspektörsexpeditionen — skulle

tillmätas ett arfvode af minst 3,000 kronor och efter nio år högst

3,900 kronor jämte bostad. Kungl. Maj:t har däremot ansett, att byrå
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

75

assistents arfvode borde likställas med maskininspektors och utgå med

minst 3,300 kronor samt efter nio år 4,200 kronor förutom bostad.

Härvid har departementschefen förklarat sig vara påverkad af den reservation,

hvilken finnes bifogad kommittébetänkandet, af herr Lindström,

som yttrar, att »byråassistentbefattningarne äro af den beskaffenhet,

att på dessa platser böra, i olikhet med nu rådande förhållanden,

sättas personer, som hafva nått mogen ålder och hvilka blifvit i trafiktjänstens

skilda grenar praktiskt utbildade. Om man tager i betraktande,

att byråassistenten är trafikinspektörens närmaste man och ofta

hans ställföreträdare samt i senare fallet för befälet öfver trafiksektionen

och därmed ansvarar för utredningar, utanordningar och beslut, som

röra såväl tjänsten som personalen och allmänheten, inses nog, att en

sådan person, utan kännedom om de dagligen förefallande expeditionsgöromålen,

för hvilka han å trafikinspektörsexpeditionen utöfvar chefskapet,

äfven bör vara fullt förtrogen med linjetjänstens alla detaljer,

känna till sektionens personal samt stationernas och tillstötande enskilda

bibanors trafikförhållanden m. m. Med sådana fordringar på denne befattningshafvare,

och sådana äro och böra fordringarna vara, äro de

föreslagna arfvodesbeloppen för låga.»

Vid öfvervägande af de skäl, som sålunda anförts för den af departementschefen

förordade arfvodesförhöjningen för byråassistenter,

tiar utskottet ansett sig böra biträda löneregleringskommitténs lägre

förslag med hänsyn därtill, att detta förslag innebär en löneförhöjning,

som belöper sig till icke mindre än 900 kronor, hvarförutom icke bör

förbises, att byråassistenterna äga goda befordringsmöjligheter.

Kungl. Maj:t bär vidare föreslagit en förhöjning i kommitténs förslag

med 300 kronor i arfvodet för expeditionsföreståndarne, så att detta skulle,

förutom ersättning för bostad och bränsle, utgå med minst 3,300 kronor och

efter nio år högst 4,200 kronor. Äfven i detta fall har departementschefen

åberopat de skäl, som blifvit anförda i omförmälda reservation

af herr Lindström. Denne yttrar: »Expeditionsföreståndarne, som äro

föreståndare för statsbanornas största biljett-, il- och fraktgodsexpeditioner

och hvilka befattningar ej ernås förrän efter cirka 25 tjänsteoch

45 å 50 lefnadsår, innehafva de mest arbetsamma och svårskötta

föreståndarebefattningar, som i dylikt afseende förefinnas inom statens

järnvägar. De hafva en uppbörd att ansvara för och redovisa, som årligen

uppgår till många millioner kronor, och då är den betydliga efterkrafsrörelsen

icke medräknad, en personal under sig på flere tiotal personer,

de skola öfvervaka såväl den inre som yttre tjänsten, fördela och

leda arbetet, ett arbete, som är af mångskiftande art och synnerligen

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

omfattande. Den trafikerande allmänheten, med hvilken de stå i daglig*

och intim beröring, har stora och berättigade fordringar på en sådan

person såväl i fråga om tillmötesgående som äfven hvad tillförlitligheten

af begärda upplysningar beträffar äfvensom rörande godsets behandlingssätt

och detsammas expedierande. Ur flere synpunkter är det icke lämpligt,

att expeditionsföreståndare ombytas för ofta, dessa expeditioner äro

af den beskaffenhet, att man bör se till, att rätte mannen kommer på

rätta platsen, och med hänsyn härtill böra löneförmånerna vara så stora,

att personen ej bryr sig om att söka annan befattning.»

I denna fråga yttrar löneregleringskommittén å sid. 282, att expeditionsföreståndarne

mer än andra tjänstemän komma att beröras af

den föreslagna regleringen af extra inkomster. För år 1905 understego

de extra inkomsterna icke för någon expeditionsföreståndare 500

kronor, och för de flesta var sammanlagda beloppet af dylika inkomster

vida högre. För icke mindre än tolf uppgick detsamma till öfver

1.000 kronor. Sammanlagda löneinkomsten för de sju expeditionsföreståndarne

i högsta lönegraden utgjorde för nämnda år i medeltal omkring

5,100 kronor. »Vid sådant förhållande», fortsätter kommittén,

»och då, såsom förut anmärkts, 1893 års järnvägskommitté vid bestämmande

af arfvodet för expeditionsföreståndare tagit hänsyn till felräkningspenningarne,

hvilka i regeln utgöra större delen af ifrågavarande

extra inkomster, lärer det af kommittén föreslagna arfvodet vara det

lägsta, som skäligen bör ifrågasättas, särskilt om hänsyn tages till

det betydande ekonomiska ansvar, hvarmed befattningarne äro förenade.

Med tillägg af ersättning för bostad och bränsle — endast fyra expeditionsföreståndare

åtnjuta fri bostad — skulle högsta aflöningen för

de i Stockholm stationerade expeditionsföreståndarne komma att utgöra

5.000 kronor och sålunda, därest det af kommittén föreslagna maximibeloppet

af felräkningspenningar, 300 kronor, uppnås, med 200 kronor

öfverstiga den ofvan angifna medelinkomsten för år 1905. Å öfriga

stationer, där omförmälda ersättning borde utgå med 900 kronor och

sålunda hela aflöningen — felräkningspenningar oberäknade — utgöra

4,800 kronor, skulle ingen förbättring i lönevillkor äga rum, utan i de

fall, där nyssnämnda maximibelopp af felräkningspenningar, 300 kronor,

kommer att utgå, hvilket torde blifva regel, löneförhållandena

blifva ungefär desamma som nu.»

Jämväl i denna punkt ansluter sig utskottet till kommitterades

förslag. Vid den jämförelse utskottet verkställt mellan å ena sidan

de arfvodesbelopp, som af kommitterade förordats för expeditionsföreståndare

och de belopp, som föreslagits för öfriga befattningshafvare,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

Il

har utskottet funnit beloppen riktigt afvägda. Och då jämlikt de grundsatser,

som, i enlighet med kommitténs förslag, af Kungl. Maj:t angifvits

böra vinna tillämpning vid utfärdandet af erforderliga bestämmelser

för öfvergång på den nya lönestaten, förutvarande expeditionsföreståndare

tillförsäkrats att icke lida någon minskning i nuvarande

aflöningsförmåner för såvidt desamma blifvit af Riksdagen faststälda,

finner utskottet icke heller härutinnan något skäl föreligga att tillstyrka

eu förhöjning i arfvodesbeloppet utöfver hvad kommittén föreslagit.

Däremot saknar utskottet skäl att motsätta sig de förhöjningar,

som Kungl. Maj:t i öfrigt vidtagit i kommitterades förslag, och hvilka

bestå däri, att för vaktmästare vid distrikten, vagn- och stallkarlar,

förrådsvakter och stationskarlar tiden mellan högsta och lägsta arfvodesbeloppen

sänkts från 15 till 12 år.

Och utskottet har i detta hänseende funnit sig böra, med anledning

af de föreliggande motionerna, gå ännu ett steg i samma riktning,

i det att utskottet förordar, att den tid, efter hvilken det för

befattningarne stadgade högsta arfvodet får åtnjutas, i samtliga de fall,

då denna tid bestämts till 15 år, må sänkas till 12 år.

Denna löneförbättring skulle, därest utskottets förslag bifalles,

komma att beröra konduktörer, manliga kontorsbiträden, stationsförmän

och portvakter vid lista klass station eller vid verkstad, samtliga

med begynnelsearfvode af 900 kronor och maximiarfvode af 1,500 kronor,

samt kvinnliga kontorsbiträden och banvakter, med begynnelsearfvode

af 780 kronor och slutarfvode af 1,080 kronor.

Den af utskottet sålunda föreslagna förhöjningen lärer lämpligen

böra företagas på enahanda sätt som Kungl. Maj:t föreslagit beträffande

motsvarande förkortningar i tiden för maximiaflöningens åtnjutande, eller

genom att öka beloppet af den sista aflöningsförhöjningen; i hvilket

hänseende en särskild bestämmelse är erforderlig i aflöningsreglem

entets § 4.

Uti mom. 4 af § 4 i aflöningsreglementet föreslår Kungl. Maj:t

en bestämmelse af följande innehåll:

»Undantagsvis må, när statens järnvägars intressen så fordra och

efter Kungl. Maj:ts godkännande, befattningshafvare kunna i andra fall,

iin då sådant vid förflyttning är medgifvet, såsom begynnelsearfvode

tilldelas ett enligt förenämnda grunder för befattningen ifrågakommande

högre arfvode äfvensom kunna tillerkännas förhöjning af innehafvande

ai''fvode tidigare än samma grunder medgifva.

I fråga om befattning med lägsta arfvode af 2,400 kronor eller

därunder må dock järnvägsstyrelsen, där särskilda omständigheter

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

föreligga och den af Kungl. Maj:t för året fastställda arfvodesstaten

sådant medgifver, i begynnelsearfvode tilldela ny innehafvare af dylik

befattning ett för befattningen ifrågakommande högre arfvode.»

I förlitande på att sådant icke må förekomma annat än undantagsvis

och då statens järnvägars intresse så verkligen fordra, har utskottet

intet att erinra mot detta medgifvande, för så vidt det afser

rätt att höja begynnelseaflöningen. Däremot kan utskottet icke tillstyrka

rätt för Kungl. Maj:t att åt befattningshafvare tillerkänna förhöjning

af innehafvande arfvode tidigare än de i reglementet angifna grunderna

medgifva. Utskottet anser nämligen, att sedan en tjänsteman kommit

in på sin plats å aflöningsskalan, bör han icke ifrågasätta ändringar i

förhållanden, som han vid anställningen måste anses hafva för framtiden

godkänt. Därest möjlighet för en hvar tjänsteman förefunnes att, efter

vunnet bifall, göra afvikelser från de normala uppflyttningarne i högre

löneklass, skulle styrelsen och därefter Kungl. Maj:t utan tvifvel öfveröfverhopas

med framställningar, hvilkas befogenhet icke skulle kunna

i hvarje fall tillförlitligen bedömas, och därest en tjänsteman lyckades

tillvinna sig en sådan uppflyttningsförmån, skulle säkerligen många

andra anse sig vara lika berättigade att komma i åtnjutande af enahanda

förmån; och därest icke fullkomlig likställighet i dessa hänseenden

kunde uppehållas, skulle detta endast föda missnöje och klagomål.

Uti § 4 mom. 2 i aflöningsreglementet har Kungl. Maj:t föreslagit

att såsom villkor för erhållande af arfvodesförhöjning skall gälla, att

befattningshafvare under mera än fyra femtedelar af den tjänstetid,

som erfordras för att vinna arfvodesförhöjning, med godt vitsord bestridt

sin egen eller på grund af förordnande annan statens tjänst,

dock att härvid icke må föras honom till last den tid, han åtnjutit

semester eller tjänstledighet utan arfvodesafdrag.

Genom här ofvan åberopade motion n:o 270 har herr Widén föreslagit,

att Riksdagen, vid godkännande af de föreslagna aflöningsstaterna

för befattningshafvare vid statens järnvägar, måtte besluta, att i aflöningsreglementet

för dylika befattningshafvare i fråga om villkoren för erhållande

af arfvodesförhöjning efter orden »eller, på grund af förordnande,

annan statens tjänst» skola inskjutas orden »eller fullgjort annat

offentligt uppdrag».

På de i utskottets utlåtanden n:o 91, angående aflöningsstat för

statskontoret, och n:o 113, angående organisation af arméns centrala

förvaltningsmyndighet, beträffande denna fråga anförda skäl får utskottet

biträda motionärens förslag.

Bland hufvudgrunderna för det föreliggande omregleringsförslaget

s. 79 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

79

ingår fordran på att befattningshafvare i styrelsen skola vara närvarande

på tjänsterummet minst sju effektiva timmar hvarje söckendag.

Under erinran att vid fastställande af staten för statskontoret

Riksdagen därvid fogat såsom förutsättning, att bestämmelse om viss

arbetstid å tjänsterummet blefve af Kungl. Maj:t i instruktionen för

ämbetsverket föreskrifven, hemställer utskottet, att motsvarande förutsättning

må fogas till Riksdagens beslut i föreliggande ärende, dock

att bestämmelsen i detta afseende endast bör innefatta föreskrift i fråga

om tjänstemännens i järnvägsstyrelsen och dess kontor arbetstid å tjänsterummet;

och torde densamma lämpligen böra införas efter aflöningsreglementet

och erhålla följande formulering:

»Detta aflöningsreglemente skall lända till efterrättelse från och

med den 1 januari 1908 under förutsättning att, hvad järnvägsstyrelsen

och dess kontor angår, Kungl. Maj:t dessförinnan meddelar föreskrift

därom, att samtliga ordinarie tjänstemän skola, i den mån ej undantagkunna

anses böra stadgas eller för särskilda fall efter pröfning medgifvas,

vara å tjänsterummet tillstädes minst sju effektiva timmar hvarje

söckendag.»

Uti aflöningsreglementets § 4 mom. 2 har Kungl. Maj:t föreslagit,

att de enligt reglementets grunder utgående högre arfvoden skola tillträdas

vid början af kalenderåret näst efter det, hvarunder den stadgade

tjänsteåldern blifvit uppnådd.

Härutinnan hafva herrar Herm. Lindqvist m. fl. och Carl af Burén

uti sina ofvanberörda motioner yrkat sådan ändring, att det högre

arfvodet skall tillträdas vid början af kalenderkvartalet näst efter det,

hvarunder den stadgade tjänsteåldern blifvit uppnådd.

Under erinran att innevarande Riksdag godkänt Kungl. Maj:ts af

utskottet tillstyrkta motsvarande bestämmelse i aflöningsreglementet

för telegrafverket, finner sig utskottet icke kunna förorda bifall till

motionärernas förslag.

Uti sin ofvan omförmälda motion har herr Herm. Lindqvist med

flere yrkat, att Riksdagen ville besluta att benämningen befattningshafvare

af högre grad och befattningshafvare af lägre grad utbytes

mot benämningen tjänsteman.

Beträffande motionärernas motivering till detta yrkande hänvisas

till motionen.

Då utskottet icke anser denna fråga äga en så afsevärd betydelse,

som motionärerna tillmäta densamma och då eu viss formell skillnad

mellan högre och lägre befattningshafvare dock alltid lärer komma att

förefinnas, äfven om, såsom fallet är i de nya utgiftsstaterna och

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

aflöningsreglementet för telegrafverket, en gemensam beteckning för

alla tjänsteinnehafvare användes, kan utskottet icke tillstyrka motionärernas

förslag.

Beträffande det dyrortstillägg och kallortstillägg, som enligt § 12

i förslaget till aflöningsreglemente skulle till viss personal utgå, finnes

ingen bestämmelse, huruvida dessa aflöningsförmåner skola betraktas

såsom lön eller tjänstgöringspenningar. Vidkommande dyrortstillägget

har i de kungl. kungörelserna därom i enlighet med Riksdagens beslut

stadgats, att detsamma skall anses tillhöra lönen, och beträffande den

till personalen å V distriktet jämlikt kungl. brefvet den 26 juni 1903

utgående särskilda aflöningsförbättringen (kallortstillägget) har järnvägsstyrelsen,

enligt hvad utskottet inhämtat, i saknad af uttrycklig bestämmelse

särskild! beslutat, att densamma skulle, i likhet med lön,

utbetalas för löpande månad samt vid afgång ur statens järnvägars

tjänst i följd af afskedstagande, entledigande eller dödsfall utgå till

månadens slut; samt att då i sammanhang med beviljande af tjänstledighet

förordnats, att vederbörande skulle afstå alla löneförmåner

eller alla kontanta löneförmåner, denne skulle afstå jämväl ifrågavarande

aflöningsförbättring, men att eljest densamma icke skulle vid

ledighet afstås i andra fall än då styrelsen uttryckligen därom förordnat.

I konsekvens med hvad sålunda i likartade fall hittills tillämpats

synes en bestämmelse i ofvannämnda paragraf af aflöningsreglementet, att

såväl dyrorts- som kallortstillägget skall anses tillhöra lönen, vara lämplig.

Hvad beträffar nålpenningar, hvilka tillkomma tågpersonalen enligt

de grunder Kungl. Maj:t fastställer, har utskottet velat erinra om hvad

Riksdagen i detta afseende uttalat i sin den 18 maj 1897 aflåtna skrifvelse

angående nytt aflöningsreglemente för personalen vid statens järnvägar,

samt tillika framhålla, att löneregleringskommittén anslutit sig

till Riksdagens berörda uttalande.

Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att medgifva, att Kungl.

Maj:t må i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de i statsrådspotokollet

angifna grunder utfärda nödiga bestämmelser i fråga om öfvergång på

ny stat för den personal, som antagits i ordinarie tjänst före den nya

lönestatens trädande i kraft.

Bland dessa grunder, hvilka föreslagits af löneregleringskommittén,

återfinnes följande bestämmelse:

att ingen befattningshafvare måtte genom tillämpningen af kommitténs

löneförslag i dess helhet vid öfvergång till den nya staten lida

minskning i den sammanlagda löneinkomst, öfvertidsersättning dock

undantagen, han enligt nu gällande bestämmelser skulle hafva innehaft

vid öfvergången under förutsättning jämväl, att dyrtidstillägg samt

s. 81 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

81

tillfälligt lönetillägg jämlikt, de senast af 1906 års Riksdag fastställda

grunder fortfarande skulle utgå.

Härom yttrar kommittén å sid. 341 i dess betänkande:

»Denna grundsats anser kommittén vara betingad såväl af billighetsskäl

som från praktisk synpunkt. Vid löneregleringar i allmänhet äger

visserligen den befattningshafvare, som finner de äldre aflöningsvillkoren

vara för sig fördelaktigare, rättighet att efter anmälan inom viss tid

kvarstå på gammal stat, och en dylik rätt bör naturligen äfven vid nu

ifrågavarande lönereglering förbehållas befattningshafvare vid statens

järnvägar. Först och främst bör emellertid härvidlag framhållas, att

det ur flera synpunkter är önskligt, att den nya lönestaten varder tilllämpad

i så stor utsträckning som möjligt. Vidare är att märka, att

en befattningshafvare icke genom att kvarstå på gammal stat skulle i

regeln vara berättigad vare sig att bibehålla de extra inkomster, felräkningspenningar,

provision för godsnotiser och å fraktkredit, hvilka inkomster

enligt kommitténs förslag antingen böra helt och hållet upphöra

eller ock så väsentligt reduceras, att de icke vidare skulle kunna

anses såsom en inkomst, eller att tillgodonjuta dyrtidstillägg och tillfälligt

lönetillägg. Endast hufvudkassören i styrelsen samt distriktskassörerna,

för hvilka felräkningspenningarne i aflöningsreglementet äro bestämda

till fixa belopp, skulle kunna genom kvarstående å gammal stat

äga rätt att uppbära felräkningspenningar enligt nu gällande grunder.

Visserligen äro de af kommittén föreslagna aflöningar, särskildt om hänsyn

tages till den förhöjda inkvarteringsersättningen, så tillmätta, att i

de flesta fall, äfven om ofvannämnda extra inkomster samt dyrtids- och

lönetillägg medtagas i beräkning, förbättring af vederbörandes aflöning

äger rum, men motsatsen kan ock inträffa, dels då de extra inkomsterna

för någon befattningshafvare uppgå till afsevärdt höga belopp, dels och

i sådana fall, då kommittén föreslagit uppdelning af befattningar, därvid

en tjänsteinnehafvare, som kommer att bibehålla en lägre befattninginom

den grupp, som uppdelats, kan lida någon minskning i löneinkomst.

Såsom motiv för kommitténs åsikt att man, då det gäller den

ifrågaställda ersättningen för möjlig minskning i löneinkomst, jämväl

borde taga hänsyn till dyrtidstillägg och tillfälligt lönetillägg kan anföras,

att man torde kunna utgå från det antagande, att dylika tillägg fortfarande

liksom hittills skulle hafva kommit järnvägsjmrsonalen till godo,

därest icke nu ifrågavarande lönereglering mellankommit.»

Mot detta kommitténs förslag har emellertid två af dess ledamöter,

herrar Carl Jansson och Carl Persson, anmält reservation och därvid

yttrat följande:

Bih. till Riksd. Prat. 1907. 4 Sami. / Afl. 102 Höft.

II

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

»I denna ersättning beräknas således godtgörelse äfyen för mistad

notislösen och fraktkreditprovision. Som dessa extra inkomster icke finnas

upptagna i nu gällande aflöningsreglemente och således icke hafva aflönings

häfd eller sådan natur, så anse vi, att någon särskild godtgörelse

för minskning i dylika inkomster icke bör ifrågakomma, synnerligast

som kommittén i sitt förslag till nytt aflöningsreglemente påyrkat, att,

enligt innehållet i § 7, befattningshafvare framdeles skall vara underkastad

upphörande eller minskning af de extra inkomster, som kunna

åtfölja tjänstebefattning.»

Utskottet, som delar den af reservanterna inom kommittén sålunda

uttalade mening, har med. anledning däraf funnit sig höra förorda, att

vid beräkningen af den ersättning, som för minskad löneinkomst må

vid öfvergång till den nya staten tilläggas befattningshafvare, skall,

förutom öfvertidsersättning, jämväl provision å fraktkredit och notispenningar

undantagas.

Beträffande aflöningsreglementet har utskottet ansett den förändring

böra vidtagas, att däri under särskilda punkter uppföras arfvoden åt

järnvägsfullmäktige och öfverrevisorer.

Hvad i öfriga här ofvan ej vidrörda delar departementschefen till

statsrådsprotokollet anfört eller Kungl. Maj:t föreslagit har utskottet ej

funnit gifva anledning till anmärkning eller erinran.

På o-rund af hvad sålunda blifvit anfördt får utskottet hemställa:

A) att Riksdagen i anledning af Kungl. Haj:ts

förevarande proposition och de i ämnet väckta motioner

må

I godkänna här nedan intagna förslag till aflöningsreglemente

för befattningshafvare vid statens

järnvägar (bil. A.);

II medgifva

a) att Kungl. Maj:t må, i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med de i statsrådsprotokollet angifna grunder,

utfärda nödiga bestämmelser såväl i fråga om

öfvergång på ny stat för den personal, som antagits

i ordinarie tjänst före den nya lönestatens trädande

i kraft, som ock beträffande aflöningsförhållandena

under år 1907; dock med sådan ändring att vid beräkningen

af den ersättning, som för minskad löne
-

s. 83 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

83

inkomst må vid öfvergång till den nya staten tilläggas

befattningshafvare, skall förutom öfvertidsersättning

jämväl provision å fraktkredit och notispenningar

undantagas.

b) att Kungl. Maj:t må meddela erforderliga föreskrifter

beträffande innehafvare af sådana nu befintliga

befattningar, hvilka föreslagits skola indragas

eller väsentligt förändras; samt

B) att vid bifall till hvad utskottet under punkt

A föreslagit herrar grefve Taubes (n:r 75), Hägglunds

(n:r 79), Widéns (n:r 270)^ Räfs (n:r 271), Camitz’ (n:r

272), Eriksons (n:r 274), Kjellbergs (n:r 275), Karlssons

(n:r 277), Byströms (n:r 279), Camitz’ (n:r 280),

Berglunds m. fl. (n:r 281), Lindqvists m. fl. (n:r 282)

och af Buréns (n:r 283) motioner må anses vara besvarade.

Stockholm den 21 maj 1907.

På statsutskottets vägnar:

HUGO TAMM.

Reservationer:

vid punkt A) I.

Aflöningsréglemcntet:

i dess helhet:

af herrar K. Starbäck, J. T. Larsson, A. Ekman och F. W. Thorsson,

som ansett, att de af utskottet använda benämningarne: »befattningshafvare

af högre grad» och »befattningshafvare af lägre grad»

måtte utbytas mot den gemensamma benämningen »tjänstemän».

vid § 1 mom. i och 2.

af herrar E. Fränekel och Frih. N. A. H. Palrnstierna, som yrkat, att

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Statsutskottets Utlåtande AT:o 164.

något arvode till öfverdirektör och souschef icke borde i aflöningsreglementet

upptagas samt att de i mom. 2 förekommande orden:

»Hvad sålunda är stadgadt om generaldirektör, gäller jämväl om

öfverdirektör)) måtte utgå.

vid § 2 mom. 1 (ang. befattningshafvare i styrelsen):

af herrar E. Fränekel och Frih. JSf. A. H. Palmstierna, som ansett, att

utskottets yttrande i fråga om befattningshafvare af högre grad

bort erhålla följande lydelse:

»Utskottet, som till fullo delar den af organisationskommittén icke

mindre än af reservanterna och departementschefen uttalade meningen,

att allt bör göras som lämpligen kan göras för att åt distriktsförvaltningarne

bereda den starka och enhetliga organisation och den orubbade

prestige, som är en nödvändig förutsättning för ett verksamt handhafvande

af dess vigtiga funktioner, skulle icke hafva något att erinra

mot den anordning inom styrelsen, som af Kungl. Maj:t föreslagits,

därest utskottet vore öfvertvgadt, att icke den gamla indelningen i

särskilda hufvudafdelningar äfven inom styrelsen är en organisatorisk

nödvändighet, som under alla förhållanden måste åtminstone i sina allmänna

drag för framtiden uppehållas, och därest icke utskottet befarade,

att af ett så stort antal direkt under chefen och souschefen sorterande

småafdelningar afsevärda administrativa olägenheter blefve en oafvislig

följd.

De betänkligheter, som i detta hänseende uttalats af motionären

grefve Taube, kunna, enligt utskottets förmenande, icke tillbakavisas,

och de här ofvan utförligt refererade motiv, på grund af hvilka organisationskommittén

föreslagit afdelningschefernas bibehållande, gitva.

äfven stöd åt en sådan uppfattning. Ty äfven om föredragningen inför

generaldirektören — såsom ock kommittén synes hafva förutsatt

— kan lämpligen besörjas af byrådirektörerna, en hvar för de ärenden,

som tillhöra hans byrå, återstår det dock alltid så många ärenden åt

för afdelningen gemensam natur, hvilka måste enhetligt behandlas, att

ett organisatiousled mellan de många särskilda till afdelningen hörande

byråerna med deras förmän, byrådirektörerna, och generaldirektören

lämpligen bör finnas.

Härtill kommer — och vid denna omständighet har utskottet fäst

synnerlig vikt — att, såsom grefve Taube erinrar, det utbyte af personal,

som måste betraktas som eftersträfvansvärdt mellan distrikten

och styrelsen, kommer att i hög grad försvåras, om icke alldeles omöj
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

85

liggöras, därest alla byrådirektörer komme att, på sätt Kung!. Maj:t

föreslagit, åtnjuta aflöningsförmåner, som vore lägre än afdelningsföreståndarnes

vid distrikten.»

samt att utskottet bort föreslå antagandet af följande stat:

Arvode

Ersättning

för bostad

och bränsle.

Summa

aflöning.

lägst

kr.

högst

kr.

lägst

kr.

högst

kr.

lägst

kr.

högst

kr.

8,C

00

2,0

00

10,

300

Befattningshafvare af

högre grad.

Afdelningschef

Byrådirektör ...

af lierrar Ivar Wijk, grefve A. F. C:son Wachtmeister, E. Fränekel, E.

Hammarlund, D. Persson, J. T. Larsson och A. Ekman, som yrkat

att utskottet skulle hemställa,

att till kvinnlig kontorsskrifvare måtte utgå i arfvode lägst

1,080 kronor och högst 1,800 kronor, i ersättning för bostad och

bränsle 400 kronor, eller sammanlagdt lägst 1,480 och högst 2,200

kronor.

vid § 2 mom. 2:

af frih. Johan Beck-Friis: »Då jag hufvudsakligen för att underlätta

det utbyte af personal, som nödvändigtvis bör kunna äga rum

mellan distrikten och styrelsen, velat biträda utskottets förslag om

anvisande af 1,500 kronors arfvodestillägg åt fem byrådirektörer,

har jag yrkat, att förevarande moment skulle erhålla följande lydelse:

»Byrådirektör, som undfår Kungl. Maj:ts förordnande att inom

sin afdelning af styrelsen utöfva en sammanhållande myndighet och

handlägga sådana ärenden, som gemensamt afse flera byråar inom afdelningen,

må af Kungl. Maj:t tilläggas ett särskildt arfvode af 1,500

kronor för år räknadt.»

af herrar J. A. Sjö, K. Starbäck, J. T. Larsson, A. Ekman, och F. V.

Thorsson, som yttrat: »Då Kungl. Maj:t icke gjort framställning

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

om ett särskilt arfvode af 1,500 kronor åt hvar och en af fem

närmare angifna byrådirektörer eller tillsammans 7,500 kronor

och då ej heller ådagalagts, att en sådan särställning sond af utskottet

angifves, bör inrymmas åt nämnda fem byrådirektörer,

hvaraf det ökade arfvodet skulle följa, föreligger icke något skäl

för Riksdagen att bevilja ofvannämndä 7,500 kronor, hvadan Vi

yrka afslag å ifrågavarande mom. 2 § 2 i aflöningsreglementet.»

vid § 2 mom. 4. (angående befattningshafvare vid distrikten och

centralverkstaden):

af herrar grefve C. O. Taube, E. Hammarlund, K. Starbäck och J. T.

Larsson, som ansett, att utskottet borde hemställa, att för byråassistent

arfvodet borde bestämmas till lägst 3,300 kr. och högst

4,200 kronor;

af herrar Ivar Wijfc, grefve A. F. C:son Wachtmeister, E. Fränekel, E.

Hammarlund, JD. Persson, J. F. Larsson och A. Ekman, som ansett,

att utskottet bort föreslå, att för kvinnlig kontorsfekrifväre arfvodet

borde sättas till lägst 1,080 och högst 1,800 kronor;

af herr E. Hammarlund, som ansett att utskottet bort föreslå, att för

kvinnligt kontorsbiträde, vaktmästare, banvakt, vagn- och stallkarlar,

förrådsvakt och stationskai’1 arfvodet måtte bestämmas till lägst

840 och högst 1,080 kronor;

af herrar D. Persson, K. Starbäck, J. T. Larsson, A. Ekman och F. V.

Thorsson, som ansett, att utskottet bort föreslå, att för kvinnligt

kontorsbiträde, vaktmästare, banvakt, vagn- och stallkarlar, förrådsvakt

och stationskarl arfvodet måtte bestämmas till lägst 840 kr.

och högst l,i40 kronor;

vid § 3: af herrar E. Fränekel och Frih. N. A. Palmstierna, som yrkat,

att §:n bort erhålla följande lydelse:

»Antalet af nedanstående befattningar utgör:

i styrelsen:

afdelningschefer 5

byrådirektörer il, däraf en är föreståndare för kontrollkontoret,

— — - — — -1— — - a*, i--— — -— — — — — —»

s. 87 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

87

vid § 4 mom. bo) af herrar Ivar Wijk, grefve A. F. C:son Wachtmeister,

E. Fränekel, E. Hammarlund, D. Persson, it. Starbäck, J. T. Larsson

och A Ekman, som ansett att bestämmelsen rörande arfvodesförhöjning

för kvinnlig kontorsskrifvare bort erhålla följande lydelse:

»att kvinnlig kontorsskrifvare, för hvilken befattning lägsta arfvodet

utgör 1,080 kronor, erhåller, efter att hafva innehaft arfvode af 1,200

kronor i tre år, 1,500 kronor och efter ytterligare tre år det för befattningen

stadgade högsta arfvodet, 1,800 kronor;»

af herr E. Hammarlund, som ansett att, då enligt hans reservation under

§ 2 mom. 4 angående högsta arfvodet för kvinnligt kontorsbiträde,

vaktmästare vid distrikten m. fl. komme att utgå efter 12

år med 1,080 kronor, någon särskild bestämmelse i fråga om deras

arfvodesförhöjning icke varit erforderlig;

af herrar D. Persson, K. Starbäck, J. T. Larsson, A. Ekman och F. V.

Thorsson, hvilka ansett, att bestämmelsen om arfvodesförhöjning

för kvinnligt kontorsbiträde, vaktmästare vid distrikten m. m. bort

erhålla följande lydelse:

»att kvinnligt kontorsbiträde, vaktmästare, banvakt, vagn- och stallkarl,

förrådsvakt och stationskarl erhålla efter tre års tjänstgöring 900

kronor, efter sex års tjänstgöring 960 kronor, efter nio års tjänstgöring

1,020 kronor och efter tolfs års tjänstgöring 1,140 kronor.»

vid § 4 mom. 2

af herr F. V. Thorsson, som ansett att mom. bort erhålla följande

lydelse:

»2:o). Enligt förestående grunder utgående högre arfvode tillträdes

vid början af kalenderkvartalet näst efter det, hvarunder

det stadgade tjänsteåldern blifvit uppnådd. — — — — — —

— — — — — — — — — — — — — — — — — — —.»

vid punkt A) II a).

angående öfver gängsbestämmelserna:

af frih. Johan Beck-Friis, som yrkat, att Kungl. Maj:ts förslag måtte

oförändradt antagas.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

af herr K. Starbäck, som yrkat, att utskottet bort hemställa, att Riksdagen,

med bifall till herr C. H. P. af Burens motion, måtte till

öfvergångsbestämmelserna göra följande tillägg:

»Manlig kontorsskrifvare såväl inom styrelsen som distrikten samt

stationsskrifvare, hvilka redan nu äro ordinarie i dessa befattningar,

skola erhålla lägsta arfvode 1,800 kronor och högsta arfvode 2,700

kronor, hvilket sista arfvode skall erhållas efter 9 års tjänst; dock att

ingen befattningshafvare vid öfvergång till nya lönestaten må på grund

af denna bestämmelse erhålla högre arfvode än 2,700 kronor.»

angående aflöning sförhållanden under år 1907.

af frih. N. A. B". Palmstierna, som, då andra af innevarande års

Riksdag beslutade löneregleringar bestämts att träda i kraft vid början

af år 1908, visserligen ansett, att äfven den nu ifrågavarande borde

tillämpas först från och med nämnda års ingång, men funnit att, då

för ifrågavarande befattningshafvare ställts i utsikt en tidigare förbättring

i lönevillkoren, det personliga lönetillägg, som enligt Kungl.

Maj:t,s förslag skulle för år 1907 tillkomma ifrågavarande personal, må

beräknas utgå från och med den 1 juli innevarande år.

Det skulle här antecknas, att herr L. Eriksson icke deltagit i förestående

ärendes behandling inom utskottet, äfvensom att friherre J. T.

Gripenstedt icke öfvervarit handläggningen af §§ 1—5 af ofvannämnda

aflöningsreglemente.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

89

Bilaga A.

Förslag

till

aflöningsreglemente för befattningshafvare vid

statens järnvägar.

§ I
Mom.

1. Till generaldirektören och chefen för statens järnvägar

utgår i årligt arfvode 20,000 kronor.

Till öfverdirektören och souschefen utgår arfvode med 12,000 kronor.

Mom. 2. Generaldirektör är berättigad att från och med månaden

näst efter den, under hvilken han uppnått 65 lefnadsår, under sin återstående

lifstid af trafikmedel uppbära eu årlig pension af 6,000 kronor

eller, därest han är delägare i statens järnvägstrafiks pensionsimattning,

af det belopp, hvarmed den honom från pensionsinrättningen tillkommande

pensionen understiger 6,000 kronor. Generaldirektör, som, innan

han uppnått 65 lefnadsår, antingen på grund af sjukdom eller därigenom,

att han efter utgången af den tid, för hvilken han förordnats, icke

erhåller förnyadt förordnande, eller ock eljest utan egen begäran nödgas

afgå från sin befattning utan att på grund af tjänstefel hafva förverkat

densamma, är berättigad att i pension uppbära ett årligt belopp af 6,000

kronor för tiden, intill dess han uppnått 65 års ålder. Skulle generaldirektör

före utgången af den tid, erhållet förordnande afser, befinnas

vara af sjukdom oförmögen till vidare nöjaktig tjänstgöring, skall han

vara underkastad skyldighet att afgå mot åtnjutande af pension enligt

nu angifna bestämmelser. Såsom pensionsafgift skall å det för generaldirektör

bestämda arfvodet eller den honom under tiden, intill dess han

uppnått 65 år, tillkommande pension afdragas, därest generaldirektören

icke är delägare i pensionsinrättningen, ett årligt belopp af 360 kronor,

och, om han är delägare i pensionsinrättningen, den del af detta belopp,

som han ej har att betala i årlig afgift till nämnda inrättning

Hvad sålunda är stadgadt om generaldirektör, gäller jämväl om

öfverdirektör.

Mom. 3. Till en hvar af två järnvägsfullmäktige må utgå arfvode

efter 5,000 kronor för år.

Bil), till Riksd. Prof. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 102 lläft.

12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

Mom. 4. Till en hvar af tre öfverrevisorer må utgå ett årligt

arfvode af 2,500 kronor.

Mom. 5. Öfriga vid statens järnvägar anställda befattningshafvare

tillkommer arfvode enligt bestämmelserna i § 2 af detta afloma gsreglemente.

• •

Arfvode, med undantag af det till generaldirektören och till öfverdirektören

utgående, som öfverstiger 3,900 kronor, fördelas till två

tredjedelar i lön och en tredjedel i tjänstgöringspenningar. Af arfvode

till belopp af 3,900 kronor och därunder intill 2,100 kronor utgöra tre

fjärdedelar lön och en fjärdedel tjänstgöringspenningar samt af arfvode

å 2,100 kronor och därunder fyra femtedelar lön och en femtedel tjänstgöringspenningar.

§ 2.

l:o) Till annan befattningshafvare i styrelsen än de i § 1 mom. 1—4

här ofvan nämnda utgår aflöning dels såsom arfvode och dels, där

bostad in natura icke åtnjutes, i form af ersättning för bostad och

bränsle, allt enligt följande stat med däri i förekommande fall angifna

högsta och lägsta belopp för år räknadt. Där ersättning för bostad

och bränsle icke är i staten med visst oföränderligt belopp angifven,

utgår samma ersättning med 40 procent af arfvodet med den i staten

bestämda begränsning. Nämnda ersättning anses tillhöra lönen.

2:o) Kungl. Maj:t må förordna en byrådirektör inom hvarje särskild

af styrelsens fem afdelningar (administrativa, ban-, maskin-, trafik-

och kommersiella) att utöfva en sammanhållande myndighet och

handlägga sådana ärenden, som gemensamt afse flera byråer inom afdelningen;

och äger Kungl. Maj:t att tillägga sålunda förordnad byrådirektör

ett särskildt arfvode af 1,500 kronor för år räknadt.

Befattningshafvare af

högre grad.

Byrådirektör ................

Arkitekt .....................

Matematiker .................

Arfvode

Ersättning

för bostad

och bränsle

Summa

aflöning

lägst

Kr.

högst

Kr.

lägst

Kr.

högst

Kr.

lägst

Kr.

högst

Kr.

jisoo

5,700

1,8

00

6,600

7,500

s. 91 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

91

•

Arfvode

Ersättning

för bostad

och bränsle

Summa

aflöning

lägst

Kr.

högst

Kr.

lägst

Kr.

högst

Kr.

lägst

Kr.

högst

Kr.

Kamrerare och föreståndare

för kammarkontoret.........

Förste aktuarie och förestån- dare för statistiska kontoret

Milkontrollör och förestån- dare för milkontoret.........

4,200

5,100

5,700

6,600

Ombudsman .....................

1,500

Revisor och föreståndare för

revisionskontoret ............

'' .

Förste kontrollör ...............

Byråingenjör af l:a klass ...

Kassör..............................

Registrator......................

Notarie .........................

Byråingenjör af 2:a klass ...

Förrådsförvaltare ...............

3,300

4,200

1,320

1,500

4,620

5,700

Kontrollör ........................

Förste bokhållare...............

Underingenjör ................

12,400

3,600

960

1,100

3,360

4,700

Manlig bokhållare.............

2,100

3,300

840

1,100

2,940

4,400

Ritare..............................

11,500

1,500

Manlig kontorsskrifvare ......

Kvinnlig bokhållare............

2,700

2,100

600

600

850

650

2,100

2,100

3,550

2,750

> kontorsskrifvare ...

1,080

1,500

4

30

1,480

1,900

Befattningshafvarc

af lägre grad.

Vaktmästare .....................

840

1,200

840

1,200

/Vaktmästare erhåller bostad

I in natura. Förste vakt- / mästaren erhåller ett till-

Manligt kontorsbiträde ......

840

1,200

336

480

1,176

1,680

I läggsarfvode af 2Ö0 kronor

1 om året.

(Kontorsbiträde, som tjänst- 1 gör som förman å biljett- \ tryckeriet, kan erhålla ett

tilläggsarfvode af högst 180

'' kronor om året.

Anm. Tilläggsarfvodo anses som extra inkomst och md förty icke ens till någon del uppbäras af

befattningshafvarc, då han ej tjänstgör.

3:o) Då Kungl. Maj:t finner sådant lämpligt, må kontorsskrifvare

aflönas efter beting på det sätt, att han erhåller betalning i den mån

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Statsutskottets Utlåtande Nro 164.

han verkställer arbete, hvarå styrelsen utsatt visst pris. Så aflönad

kontorsskrifvare skall för utförandet af sådana arbeten, hvilka icke

lämpligen kunna på nämnda sätt godtgöras, erhålla betalning för timme

enligt pris, som styrelsen fastställer.

4:o) Befattningshafvare vid distrikten och centralverkstaden åtnjuter

arfvode enligt följande stat med däri angifna lägsta och högsta belopp

för år räknadt.

Befattningshafvare af högre grad.

Distriktschef.......................

Bandirektör.......................

Maskindirektör...................

Trafikdirektör.....................

Baningenjör af l:a klass.....

Maskiningenjör af l:a klass..

Trafikinspektör af l:a klass..

Öfverinspektor....................

Distriktssekreterare.............

Baningenjör af 2:a klass......

Telegrafingenj ör..................

Maskiningenjör af 2:a klass..

Trafikinspektör af 2:a klass..

Distriktskamrerare..............

Förrådsförvaltare................

Stationsinspektor & l:a klassens station

Stationsinspektor å 2:a klassens station

Distriktskassör................................

Maskininspektor..............................

Byråassistent..................................

Expeditionsföreståndare.....................

Telegrafinspektor.............................

Stationsinspektor å 3:e klassens station

Underinspektör................

Underingenjör.................

Förste bokhållare.............

Förste telegrafist.............

Stationsinspektor å 4:e klassens stationA

Arfvode

lägst

Kr.

högst

Kr.

8,000

6,000

4,800!

4,500!

4,200

3,900

3,600

3,300

3,000

2,400

2,400

6.900

5,700

5,400

5,100

4,800

4,500

4,200

3.900

3,600

3,300

s. 93 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

93

lägst

högst

Kr.

Kr.

Bokhållare ....................................

| 2,100

Förste stationsskrifvare.....................

3,300

Telegrafist ....................................

1,800

3,000

Stationsinspektor å 4:e klassens station B

i

Bitare ..........................................

2,100

I

2,700

Manlig kontorsskrifvare ...................

Stationsskrifvare..............................

l 1,500

2,700

Kvinnlig kontorsskrifvare..................

Befattningshafvare af lägre grad.

1,080

1,500

Lokomotivmästare ...........................

1,800

3,000

Vagnmästare .................................

Öfverbanmästare..............................

1,500

|

2,700

Lokomotivförare ..............................

Maskinist......................................

Banmästare af l:a klass ..................

Trädgårdsmästare ...........................

Förrådsmästare ..............................

1,200

2,100

1,200

t

1,800

Stationsmästare å 5:e klassens station

Bangårdsmästare ............................

Tågmästare....................................

Banmästare af 2:a klass .................

Vagnförman....................................

1

J. 1,020

1,500

Stallförman....................................

Stationsmästare å 6:e klassens station

Konduktör .....................................

Manligt kontorsbiträde.....................

Stationsförman ...............................

Portvakt å l:a klassens station eller

vid verkstad.................................

Lokomotiveldare..............................

Vagnskötare....................................

900

1,500

Förrådsforman ...............................

Maskin- och pannskötare ................

Stationsmästare å 7:e klassens station

900

1,380

Arfvode

| Nattb an mästare erhåller ett högsta arf\

vode af 1,260 kronor.

f Portvakt vid verkstad erhåller ett hög

^ sta arfvode af 1,260 kronor.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

Arfvode

lägst

högst

Er.

Er.

Kvinnligt kontorsbiträde ..................

Vaktmästare .................................

| Banvakt, hvilken tjänstgör såsom vakt

vid rörlig bro, kan under seglations- | tiden erhålla ett tilläggsarfvode efter

[ högst 120 kronor för år.

Banvakt .....................................

780

1,080

Vagn- och stallkarlar .....................

Förrådsvakt....................................

Stationskarl....................................

Anm. 1. Stationsinspektor, som tillika är tågdirigent, kan erhålla ett tilläggsarfvode efter högst 300

kronor om året.

Anm. 2. Tilläggsarfvode anses såsom extra inkomst och må förty icke ens till någon del uppbäras af

befattningshafvare, då han icke tjänsten förrättar.

§ 3.

Antalet af nedanstående befattningar utgör:

i styrelsen:

byrådirektörer 16, däraf en är föreståndare

för kontrollkontoret,

arkitekt 1,

matematiker 1,

kamrerare ock föreståndare för kammarkontoret

1,

förste aktuarie och föreståndare för

statistiska kontoret 1,

milkontrollör och föreståndare för

milkontoret 1,

ombudsman 1,

revisor och föreståndare för revisionskontoret

1,

förste kontrollörer 3,

byråingenjörer af l:a klass 10,

kassör 1,

registrator 1,

notarier 11,

byråingenjörer af 2:a klass 6,

förrådsförvaltare 1 och

kontrollörer 5.

vid distrikten och centralverkstaden:

distriktschefer 5,

bandirektörer 5,

maskindirektörer 6,

trafikdirektörer 5,

baningenjörer af l:a klass 5,

maskiningenjörer af l:a klass 5,

trafikinspektörer af l:a klass 8,

öfverinspektorer 3,

s. 95 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

95

distriktssekreterare 5,

baningenjörer af 2:a klass 27,

telegrafin gen jörer 5,

maskiningenjörer af 2:a klass 14,

trafikinspektörer af 2:a klass 7,

distriktskamrerare 5,

förrådsförvaltare 5,

stationsinspektorer å l:a klassens

station 2,

stationsinspektorer å 2:a klassens

station 33,

distriktskassörer 5,

byråassistenter 15,

expeditionsföreståndare 17,

maskininspektorer 18,

telegrafinspektorer 51),

stationsinspektorer å 3:e klassens

station 36 och

underinspektörer 5.

Antalet öfriga i § 2 omförmälda befattningar bestämmes för hvarje

år af Kungl. Maj:t.

§ 4.

l:o) Befattningshafvare, för hvilken arfvode i § 2 finnes bestämdt

till ett lägsta och ett högsta belopp, erhåller arfvodesförhöjning efter

att hafva innehaft ett och samma arfvode i tre år; och äger sådan förhöjning

ruin intill dess det för befattningen stadgade högsta arfvode

uppnåtts.

Det belopp, hvarmed innehafvande arfvode sålunda förhöjes, utgör

för hvarje gång förhöjningen sker:

300 kronor för befattning med lägsta arfvode af 1,200 kronor eller

däröfver;

120 kronor för befattning med lägsta arfvode under det nyssnämnda

och intill 780 kronor, samt

60 kronor för befattning med lägsta arfvode af 780 kronor, med

iakttagande dock:

att kvinnlig kontorsskrifvare, för hvilkens befattning lägsta arfvodet

utgör 1,080 kronor, erhåller, efter att hafva innehaft arfvode af 1,200

kronor i tre år, omedelbart det för befattningen stadgade högsta arfvode,

1,500 kronor;

att kvinnligt kontorsbiträde, vaktmästare vid distrikten, banvakt,

vagn- och stallkarlar, förrådsvakt och stationskarl erhålla, efter att hafva

iunehaft arfvode af 960 kronor i tre år, omedelbart det för dessa befattningar

stadgade högsta arfvode, 1,080 kronor; samt

*) Minskas i den män telegrafingenjörstjänster tillsättas.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

att konduktör, manligt kontorsbiträde, stationsförman och portvakt

vid första klassens station erhålla, efter att hafva innehaft arfvode af

1,260 kronor i tre år, omedelbart det för dessa befattningar stadgade

högsta arfvode 1,500 kronor.

2:o) Enligt förestående grunder utgående högre arfvode tillträdes

vid början af kalenderåret näst efter det, hvarunder den stadgade tjänsteåldern

blifvit uppnådd.

I öfrigt gäller såsom allmänna villkor för erhållande af arfvodesför

höjning:

att befattningshafvare under mera än fyra femtedelar af den tjänstetid,

som erfordras för att vinna arfvodesförhöjning, med godt vitsord

bestridt sin egen eller på grund af förordnande annan statens tjänst

eller fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras

honom till last den tid, han åtnjutit semester eller tjänstledighet utan

arfvodesafdrag, samt

att befattningshafvare icke redan uppnått den lefnads- och tjänsteålder,

vid hvilken han enligt gällande bestämmelser är förpliktad att

från tjänsten afgå.

3:o) En hvar befattningshafvare, som befordras eller i annan ordning

förflyttas från en befattning till annan, erhåller i den nya befattningen

såsom begynnelsearfvode minst det arfvode, han vid förflyttningen

innehade i den förra befattningen.

Förekommer ej sådant arfvode, men väl högre arfvode i den nya

befattningen, tilldelas den förflyttade det närmast högre arfvode, som

enligt grunderna kan i den nya befattningen ifrågakomma, med iakttagande

dock:

att befattningshafvare, som vid förflyttning till befattning med lägsta

arfvode af 1,200 kronor innehar arfvode af 1,140 kronor, bekommer

1,260 kronor vid den tid, han enligt grunderna varit berättigad att erhålla

sistnämnda arfvode, om han kvarstått i den lägre befattningen,

med rättighet likväl för honom att räkna tiden för erhållande af den

för den högre befattningen enligt grunderna bestämda första arfvodesförhöjning

från förflyttningen till samma befattning;

att befattningshafvare, som vid förflyttning till befattning af förstnämnda

slag, innehar arfvode af 1,260 kronor, bibehåller detta arfvode

intill dess han, om han kvarstått i den lägre befattningen, varit berättigad

till arfvodesförhöjning, samt erhåller då den för den högre befattningen

enligt grunderna bestämda första arfvodesförhöjning; samt

att befattningshafvare med lägsta arfvode af 780 kronor, som vid

förflyttning till närmast högre befattning innehar 960 kronor, bekommer

s. 97 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

97

1,080 kronor vid den tid, han enligt grunderna varit berättigad att erhålla

sistnämnda arfvode, om han kvarstått i den lägre befattningen, med

rättighet likväl för honom att räkna tiden för erhållande af den för

den högre befattningen enligt grunderna bestämda andra arfvodesförhöjning

från förflyttning till samma befattning.

Den, som efter egen ansökning förflyttas till befattning med lägre

arfvode, må dock icke bekomma mer än det högsta för sistnämnda befattning

förekommande arfvode.

Befattningshafvare, som befordras eller i annan ordning förflyttas

från en befattning till en annan, äger att i fråga om begynnelsearfvode

och arfvodesförhöjning i den nya befattningen tillgodoräkna sig hela

den tid, han åtnjutit det vid förflyttningen innehafda arfvodet, oafsedt

i hvilken befattning, han innehaft detsamma.

4:o) Undantagsvis må, när statens järnvägars intressen så fordra

och efter Kungl. Maj:ts godkännande, befattningshafvare kunna i andra

tall, än då sådant vid förflyttning är medgifvet, såsom begynnelsearfvode

tilldelas ett enligt förenämnda grunder för befattningen ifrågakommande

högre arfvode.

I fråga om befattning med lägsta arfvode af 2,400 kronor eller

därunder må dock järnvägssyrelsen, där särskilda omständigheter föreligga

och den af Kungl. Maj:t för året fastställda arfvodestaten sådant

medgifver, i begynnelsearfvode tilldela ny innehafvare af dylik befattning

ett för befattningen ifrågakommande högre arfvode.

§ 5.

Do) Fullt arfvode må under loppet af samma kalenderår till en

hvar befattningshafvare, som åtnjuter semester eller tjänsledighet för

enskilda angelägenheter, utgå till innehafvare af befattning inom styrelsen

med lägsta arfvode af 4,200 kronor eller däröfver under fyrtiofem

dagar, till Övriga befattningshafvare af högre grad under trettio dagar

samt till befattningshafvare af lägre grad under femton dagar; skolande

likväl vid bestämmandet af denna tid icke medräknas den tid, befattningshafvare

efter styrelsens medgifvande användt för att utom sin

tjänstgöringsort på egen bekostnad göra iakttagelser i sitt yrke, eller

deri tid, som åtgått för fullgörande af de skyldigheter, hvilka ålegat

honom såsom fullmäktig eller revisor vid statens järnvägstrafiks pensionsinrättning,

eller de sön- och helgdagar, han enligt gällande bestämmelser

varit befriad från tjänstgöring för åtnjutande af sabbatshvila.

Bill. till Biksd. Prof. 1907. 4 Sami. 1 Åfd. 102 ljuft. 13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Statsutskottets Utlåtande N:''o 164.

Åtnjuter befattningshafvare ledighet för sjukdom eller svag hälsas

vårdande, må fullt arfvode till honom utgå för eu tid af högst fyrtiofem

dagar under ett och samma kalenderår.

Om han åtnjutit såväl semester eller ledighet för enskilda angelägenheter

som ledighet för sjukdom eller svag hälsas vårdande, må dock

sammanlagda antalet dagar, för hvilka befattningshafvare under nämnda

förhållanden äger uppbära fullt arfvode, icke öfverstiga fyrtiofem dagar.

2:o) Under semester utöfver den i nästföregående moment för vederbörliga

fall stadgade tid för fullt arfvodes åtnjutande eller där annan

tjänstledighet utöfver samma tid pröfvas på grund af föreliggande omständigheter

böra beviljas befattningshafvare, må för sålunda Överskjutande

tid tjänstgöringspenningar icke uppbäras.

3:o) Hindras befattningshafvare af sjukdom att förrätta sin tjänst

utöfver den tid, fullt arfvode enligt hvad ofvan sagts till honom utgår,

äger han uppbära hela lönen.

Åtnjuter befattningshafvare semester eller tjänstledighet för enskilda

angelägenheter, sammanlagdt för år ej öfverstigande den tid, fullt arfvode

vid dylik ledighet till honom utgår, äger han jämväl, oafsedt den

ledighet, han förut under året åtnjutit, uppbära hela lönen.

Åtnjuter befattningshafvare däremot eljest utöfver nyssnämnda tid

semester eller tjänstledighet af annan anledning än sjukdom,

eller afstänges han i behörig ordning från tjänstgöring,

eller är han eljest lagligen förhindrad att sköta sin befattning,

kan han förpliktas att under ledigheten utöfver sina tjänstgöringspenningar

afstå så mycket af lönen, som för tjänstens förrättande erfordras

eller eljest pröfvas skäligt.

4:o) År befattningshafvare sjuk i följd af kroppskada, ådragen i

tjänsteutöfning, må såsom undantag från hvad ofvan är stadgadt, arfvode

till honom utgå under högst sex månader oafkortadt samt efter

denna tid med belopp, som för befattningshafvare af högre grad af

Kungl. Maj:t och för befattningshafvare af lägre grad af styrelsen

bestämmes,

5:o) Har generaldirektör eller öfverdirektör beviljats ledighet och

vikarie för honom förordnats, må på Kungl. Maj:ts pröfning bero, huru

stor del af arfvodet skall till vikarien afstås.

§ 6.

l:o) Den, som på förordnande förvaltar ledig befattning, åtnjuter

under tiden de med densamma förenade aflöningsförmåner.

s. 99 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

99

2:o) I öfrigt utgår, där ej i förekommande fall högre ersättning efter

hvad i nästföregående paragraf mom. 3 stadgas, eller resekostnads- och

traktamentsersättning anses böra ifrågakomma, ersättning för uppehållande

af högre befattning vid styrelsen sålunda, att den vikarierande

äger, mot afstående af egna tjänstgöringspenningar, uppbära ersättning

för mistade tjänstgöringspenningar och därutöfver hvad som motsvarar

skillnaden mellan tjänstgöringspenningarna i lägsta lönegraden för, å

ena sidan, den högre befattning, som uppehälles, och å andra sidan,

den vikarierandes egen befattning. Dylik vikariatsersättning utgår dock

icke, då uppehållandet af högre befattning är beroende däraf att ordinarie

befattningshafvare företagit af sin berörda befattning föranledd

tjänsteresa, som varat endast några få dagar.

Ersättning till den, som på förordnande uppehåller generaldirektörseller

öfverdirektörsbefattning, bestämmes för hvarje gång af Kungl.

Maj:t.

Angående ersättning för uppehållande af högre befattning vid distrikten

äger järnvägsstyrelsen utfärda närmare bestämmelser.

§ 7-

För åtnjutande af de med befattning förenade aflöningsförmåner

gälla följande allmänna bestämmelser:

l:o) Befattningshafvare skall vara underkastad icke allenast de i

gällande instruktion gifna bestämmelser utan ock den utvidgade eller

förändrade tjänstgöring eller den förflyttning till annan tjänstgöringsort

eller annan befattning vid statens järnvägar, som kan varda honom i

behörig ordning ålagd, dock utan minskning i det honom vid förflyttningen

enligt stat tillkommande arfvode; ägande den, som i följd af befattnings

indragning eller förändring förflyttas till annan befattning med

ringare aflöningsförmåner, erhålla förutom vid förflyttningen innehafvande

arfvode, jämväl från den tid, han i sin förra befattning skulle

hafva kommit i åtnjutande af förhöjning i arfvode, dylik arfvodesförhöjning.

Likaledes skall befattningshafvare vara skyldig underkasta sig dels,

efter vederbörande öfverordnade myndighets bestämmande, upphörande

af eller minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja befattning eller

utgå för bestyr i sammanhang därmed, dels ock de förändrade bestämmelser

ifråga om pension, som kunna varda stadgade.

2:o) Med befattning vid statens järnvägar må icke förenas annan

tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

Ej heller må med befattning vid statens järnvägar förenas, vare sig

uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag,

som är med Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit såsom aktiebolag

registreradt, eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag

eller annan tjänstebefattning af hvad slag som helst, så framt ej, hvad

angår verkets chef, öfverdirektören, distriktschef eller byrådirektör,

Kungl. Maj:t, och hvad angår innehafvare af annan befattning, järnvägsstyrelsen

uppå därom gjord framställning och efter pröfning att ifrågavarande

uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses hinderlig för

fullgörandet af tjänstgöringen vid statens järnvägar, finner uppdraget

eller befattningen kunna få tillsvidare mottagas och bibehållas.

öfver alla af styrelsen i ofvannämnda hänseenden meddelade beslut

skall förteckning föras hos styrelsen.

3:o) Aflöning må ej utgå till befattningshafvare för tid, hvarunder

lian afhållit sig från tjänstgöring utan att hafva i vederbörlig ordning

erhållit tjänstledighet eller kunnat styrka giltigt förfall.

Därest befattningshafvare varder afstängd från tjänstgöring eller

tagen i häkte, skall den del af hans aflöning, som icke af styrelsen

pröfvas böra användas till befattningens uppehållande, under tiden innehållas,

såvida ej styrelsen finner skäligt låta honom uppbära något

däraf.

§ 8.

Vid afgång från statens järnvägars tjänst till följd af afskedstagande,

entledigande eller dödsfall utgår till generaldirektör och öfverdirektör

arfvodet samt till annan befattningshafvare lönen till månadens

slut. Tjänstgöringspenningar utgå endast till och med den dag,

afgången sker.

Aflider befattningshafvare i följd af olyckshändelse under tjänsteutöfning,

må ett belopp, motsvarande en månads aflöning, såsom begrafningshjälp

tilldelas sterbhuset.

§ 9.

l:o) Förmånen af fri bostad uti järnvägens egna eller förhyrda

lägenheter må, där styrelsen finner sådant vara för järnvägstrafiker.

behöfligt, tillkomma dels följande befattningshafvare af högre grad vid

distrikten, nämligen: distriktschef, ban-, maskin- och trafikdirektör, ban-,

maskin- och telegrafingenjör, trafikinspektör, öfverinspektor, maskininspektor,

byråassistent, expeditionsföreståndare för biljettexpedition,

stationsinspektor, underinspektör, förste stationsskrifvare å station af

s. 101 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

101

2:a eller 3:e klass äfvensom dylik befattningshafvare å station af högre

klass, som tjänstgör antingen å stationsinspektors expedition och regelbundet

användes i yttre tjänstgöring eller å biljettexpedition, dels samtliga

befattningshafvare af lägre grad vid distrikten med undantag af

lokomotivförare, tågmästare, ogift manligt kontorsbiträde samt gift manligt

kontorsbiträde, som icke regelbundet användes i yttre tjänstgöring,

konduktör, eldare, vagnskötare och kvinnligt kontorsbiträde, dels och

förste vaktmästare och vaktmästare i styrelsen.

Där lokala förhållanden göra sådant nödigt eller lämpligt, må fri

bostad i järnvägens egna eller förhyrda hus tillkomma jämväl nu ej

nämnda befattningshafvare vid distrikten äfvensom de båfattningshafvare,

i fråga om hvilka, på sätt ofvan angifvits, undantag stadgats

beträffande förmånen att erhålla inkvartering in natura.

2:o) Med fri bostad är förenad förmånen af fritt bränsle enligt

staf, som af styrelsen fastställes.

3:o) Befattningshafvare vid distrikten, hvilka ej åtnjuta fri bostad,

äga uppbära ersättning för bostad och bränsle med 20, 25, 30, 35

eller 40 procent af arfvodet, allt efter den ort, där vederbörande är

placerad, i enlighet med de grunder, som af Kungl. Maj:t bestämmas;

dock med iakttagande däraf att beloppet af nämnda ersättning ej må

öfverstiga:

a) ä station, där ersättningen utgår med 40 procent''.

för

befattningshafvare,

som

kan

erhålla

7

rum

och

kök,

kr.

2,000

)>

»

)>

»

»

6

»

»

x>

»

1,800

»

»

»

5

»

»

»

»

1,500

»

»

»

»

4

»

»

»

»

1,100

»

D

»

)>

3

»

»

»

»

850

»

»

»

2

»

»

»

»

650

)>

»

»

1

))

i>

»

400

b)

ä öfriga stationer

•

för

befat-tningshafvaro,

som

kan

erhålla

7

rum

och

kök,

kr.

1,700

»

»

))

»

»

6

»

»

»

1,500

)>

»

»

»

»

5

»

»

)>

y>

1,200

)>

»

»

»

»

4

)>

»

»

900

)>

»

)>

»

)>

3

»

»

»

700

)>

»

»

»

2

»

»

))

550

»

»

)>

»

»

1

)>

»

)>

350

4:o) Ersättning för

bostad och

bränsle anses

tillhöra lönen.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

§ 10.

l:o) Felräkning spenning ar tillkomma:

a) kassör i styrelsen samt distriktskassör med 300 kronor om året;

b) trafik- och telegrafstationernas personal, som i regelbunden tjänstefördelning

handhafver uppbörd från allmänheten, med högst 0,1 procent

af samtliga redovisade trafik- och telegraminkomster jämte efterkrafsbelopp

till fördelning mellan nämnda personal på afsändnings- och emottagningstationerna,

med iakttagande att beloppet, för befattning och år

räknadt, ej må öfverstiga:

för expeditionsföreståndare.......................................... kr. 300: —

» förste stationsskrifvare........................................ » 180: —

» stationsföreståndare och stationsskrifvare......... » 120: — samt

» öfrig personal........................................................... » 60: —;

ägande Kungl. Maj:t i öfrigt meddela närmare bestämmelser rörande

sättet för fördelning af felräkningspenningar m. m.;

c) stationsföreståndare, som å station, där eljest icke felräkningspenningar

utgå till dylik befattningshafvare, verkställer utbetalning af

aflöning, uppgående för år till minst 100,000 kronor, med 25 öre för

hvarje fulla tusental kronor af samma aflöning för år räknadt;

d) befattningshafvare vid maskinafdelningen, hvilken verkställer

utbetalning af aflöning åt maskinafdelningens personal, uppgående till

minst 100,000 kronor för år, likaledes med 25 öre för hvarje fulla

tusental kronor för år räknadt;

e) befattningshafvare, som enligt styrelsens uppdrag verkställer

utbetalning af aflöning till personal vid styrelsens kontor, uppgående

till minst 100,000 kronor för år, likaledes med 25 öre för hvarje fulla

tusental kronor, för år räknadt.

2:o) Extra arfvode af högst 300 kronor om året för hvarje barn

sektion tillkommer befattningshafvare vid distrikten, som handhafver

underkassörsgöromål vid banafdelningen.

3:o) Anmärkning sprovision tillkommer befattningshafvare vid revisionsoch

kontrollkontoren enligt de närmare grunder, Kungl. Maj:t bestämmer,

med högst femton procent å hvarje belopp, som på grund af anmärkning,

gjord af sådan befattningshafvare, antingen såsom ej behörigen

uppburet, till statens järnvägar inflyter eller, såsom för högt debiteradt,

till vederbörande återgäldas.

s. 103 Kontrollera mot PDF

StatsutsJcottets Utlåtande N:o 164.

103

4:o) Milpenningar tillkomma tågpersonalen enligt de grunder, Kungl.

Maj:t fastställer.

5:o) Premier må enligt särskilda af Kungl. Maj:t fastställda bestämmelser

kunna tilldelas befattningshafvare af lägre grad, till följd af

hvilkas hushållning med materialier afsevärda besparingar i utgifterna

för trafiken åstadkommits.

6:o) Om extra inkomst enligt denna paragraf gäller hvad i 2 §

för där omnämdt tilläggsarfvode är stadgadt.

§ ii
Befattningshafvare

af lägre grad, med undantag af kvinnligt kontorsbiträde,

erhåller antingen uniformspersedlar in natura eller ock beklädnadsersättning

till visst årligt belopp jämte i vissa fall öfverdragskläder

in natura, allt enligt reglemente, som af styrelsen fastställes.

§ 12-

Dyrortstillägg utgår med 60 kronor om året till befattningshafvare

af lägre grad, hvilkas arfvode icke öfverstiger 1,500 kronor och som

äro placerade i städer med minst 15,000 invånare samt, hvad Stockholmstrakten

angår, å stationer och bansträckor utom Stockholm till

och med Ålfsjö, Järfva och Värtan.

Kallortstillägg utgår:

för samtliga befattningshafvare å bandelarna från Bräcke till och

med Jörn jämte bilinjerna Långsele—Sollefteå, Mellansel—Örnsköldsvik

och Vännäs—Umeå samt från Hjärpen till och med Dufed med fem

kronor i månaden;

för samtliga befattningshafvare å bandelarna från Dufed till riksgränsen

bortom Storlien, samt från Jörn till och med Polcirkeln jämte

bilinjerna Boden—Luleå och Boden—Morjärv med tio kronor i månaden;

för samtliga befattningshafvare å bandelen från Polcirkeln till och

med Gellivare jämte bilinjerna Gellivare—Malmberget och Gellivare—

Koskulls kulle med femton kronor i månaden;

för samtliga befattningshafvare å bandelen från Gellivare till och

med Riksgränsen med undantag af befattningshafvare, tillhörande banafdelningen,

å banlinjen Abisko—Riksgränsen med tjugu kronor i månaden

samt

för nyssnämnda befattningshafvare vid banafdelningen med trettio

kronor i månaden.

Dyrortstillägg och kallortstillägg skola anses tillhöra lönen.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

§ 13-

Kostnadsfri läkarvård jämte medikamenter lämnas enligt de närmare

bestämmelser, Kung! Maj:t meddelar, åt den vid distrikten anställda

personalen äfvensom åt där anställda befattningshafvares af

lägre grad hos dem boende hustrur och oförsörjda barn.

§ 14.

Befattningshafvare å ångfärj a.

l:o) Befattningshafvare å statens järnvägar tillhörig ångfärja åtnjuter

arfvode enligt följande stat med däri angifna lägsta och högsta belopp

för år räknadt.

Arfvode

Anmärkningar

lägst

kr.

högst

kr.

4 ?00

5 100

/ Befälhafvare åtnjuter för hvarje enkel resa,

( han tjänstgör, 1 kr. såsom tilläggsarfvode.

Förste och andre styrman åtnjuta för hvarje

i

enkel resa, de tjänstgöra såsom befäl-

} 2,400

3,300

häfvare, 1 krona såsom tilläggsarfvode.

Öfvermaskinist åtnjuter, för hvalje enkel

resa, lian tjänstgör, 50 öre såsom till-

1,800

2,700

läggsarfvode.

1,800

2,700

Maskinist åtnjuter för hvarje enkel resa,

han tjänstgör såsom öfvermaskinist, 50

| 1,200

1,800

öre såsom tilläggsarfvode.

| 840

1,200

780

1,020

720

960

Befattningshafvare af högre grad.

Befälhafvare ................................

Färste styrman och reservbefälhafvare

Öfvermaskinist.................................

Andre styrman

Befattningshafvare af lägre grad.

Andre maskinist .........................

Tredje styrman ............................

Tredje maskinist .........................

Förhandseldare ............................

Borgängare..................................

Timmerman..................................

Eldare ........................................

Matros........................................

2: o) Befattningshafvare å ångfärj a äger uppbära ersättning för

bostad och bränsle jämlikt bestämmelserna i § 9 mom. 3 i detta aflöningsreglemente.

s. 105 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

105

3:o) Ifrågavarande personal åtnjuter fri kost ombord enligt de närmare

grunder styrelsen bestämmer.

4:o) Befattningshafvare å ångfärja af lägre grad erhåller beklädnadsersättning

till visst årligt belopp jämte i vissa fall öfverdragskläder in

natura, allt enligt reglemente, som af styrelsen fastställes.

5:o) Å ifrågavarande personal tillämpas i öfrigt bestämmelserna för

annan distriktspersonal i detta aflöningsreglemente; dock att dyrortstillägg

icke utgår till befattningshafvare å ångfärja.

I fråga om arfvodesförhöjning lör matros gälla i tillämpliga delar

samma regler, som i § 4 stadgas för befattningshafvare med lägsta

arfvode af 780 kronor.

§ 15-

Hvad i detta reglemente är sagdt om befattningshafvare vid distrikten

gäller jämväl befattningshafvare vid centralverkstaden.

Detta aflöningsreglemente träder i kraft den 1 januari 1908 under

förutsättning att, hvad järnvägsstyrelsen och dess kontor angår, Kungl.

Maj:t dessförinnan meddelar föreskrift därom att samtliga ordinarie

tjänstemän skola, i den mån ej undantag kunna anses böra stadgas eller

för särskilda fall efter pröfning medgifvas, vara å tjänsterummet tillstädes

minst sju effektiva timmar hvarje söckendag.

Bih. till Riksd. Prof. 1907.

4 Sami.

1 Afd. 102 Hdft.

14

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1907:242 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående lönereglering för personalen vid statens järnvägar m. m. jämte i ämnet väckta motion a1 i texten