Utlåtande, i anledning af Kungl. May.ts proposition angående lönereglering för personalen vid statens järnvägar m. rn. jämte i ämnet väckta motioner.
1907-05-21 · 105 sidor, varav 102 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 102 av 105 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1907:164, Utlåtande, i anledning af Kungl. May.ts proposition angående lönereglering för personalen vid statens järnvägar m. rn. jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets Utlåtande N:o 164.
1
N:o 164.
Ank. till Riksdagens kansli den 22 maj 1907 kl. 8,3 0 f. m.
Utlåtande, i anledning af Kungl. May.ts proposition angående
lönereglering för personalen vid statens järnvägar m. rn.
jämte i ämnet väckta motioner. (S. A.)
I en till Riksdagen aflåten till statsutskottets förberedande behandling
öfverlämnad proposition (n:''ö 164) af den 23 april 1907 har Kungl.
Maj:t, under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver
civilärenden samma dag, föreslagit Riksdagen att
dels godkänna det vid statsrådsprotokollet fogade förslag till aflöningsreglemente
för befattningshafvare vid statens järnvägar;
dels ock medgifva,
att till en hvar af två järn vägsfullmäktige må af trafikmedel utgå
arfvode efter 5,000 kronor för år;
att till en hvar af tre öfverrevisorer må af trafikmedel utgå ett
årligt arfvode af 2,500 kronor; samt
att Kungl. Maj:t må ej mindre i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med de i statsrådsprotokollet angifna grunder utfärda nödiga bestämmelser
såväl i fråga om öfvergång på ny stat för den personal, som
antagits i ordinarie tjänst före den nya lönestatens trädande i kraft,
Bill. till Biksd. Prof. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 102 Haft. (N:o 164.) 1
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 164.
som ock beträffande aflöningsförhållandena under år 1907, än äfven meddela
erforderliga föreskrifter beträffande innehafvare af sådana nu befintliga
befattningar, hvilka föreslagits skola indragas eller väsentligt
förändras.
Berörda förslag till aflöningsreglemente är af följande lydelse:
Förslag
till
aflöningsreglemente för befattningshafvare vid
statens järnvägar.
§ I
Mom.
1. Till generaldirektören och chefen för statens järnvägar
utgår arfvode till det belopp, lägst 25,000, högst 30,000 kronor, som
al Kungl. Maj:t bestämmes.
Till öfverdirektören och souschefen utgår arfvode med 15,000 kronor.
Mom. 2. Generaldirektör är berättigad att från och med månaden
näst efter den, under hvilken han uppnått 65 lefnadsår, under sin återstående
lifstid af trafikmedel uppbära en årlig pension af 6,000 kronor
eller, därest han är delägare i statens järnvägstrafiks pensionsinrättning,
af det belopp, hvarmed den honom från pensionsinrättningen tillkommande
pensionen understiger 6,000 kronor. Generaldirektör, som, innan
han uppnått 65 lefnadsår, antingen på grund af sjukdom eller därigenom,
att han efter utgången af den tid, för hvilken han förordnats, icke
erhåller förnyadt förordnande, eller ock eljest utan egen begäran nödgas
afgå från sin befattning utan att på grund af tjänstefel hafva förverkat
densamma, är berättigad att i pension uppbära ett årligt belopp af 8,000
kronor för tiden, intill dess han uppnått 65 års ålder. Skulle generaldirektör
före utgången af den tid, erhållet förordnande afser, befinnas
vara af sjukdom oförmögen till vidare nöjaktig tjänstgöring, skall han
vara. underkastad skyldighet att afgå mot åtnjutande af pension enligt
nu angifna bestämmelser. Såsom pensionsafgift skall å det för generaldirektör
bestämda arfvodet eller den honom under tiden, intill dess han
Statsutskottets Utlåtande N:o 164.
3
uppnått 65 år tillkommande pension, afdragas, därest generaldirektören
icke är delägare i pensionsinrättningen, ett årligt belopp af 360 kronor,
och, om han är delägare i pensionsinrättningen, den del af detta belopp,
som han ej har att betala i årlig afgift till nämnda inrättning.
Hvad sålunda är stadgadt om generaldirektör, gäller jämväl om
öfverdirektör, dock att den pension, som kan tillkomma öfverdirektör
för tiden, innan han fyllt 65 år, utgår med 6,000 kronor.
Mom. 3. Öfriga vid statens järnvägar anställda befattningshafvare
tillkommer arfvode enligt bestämmelserna i § 2 af detta aflöningsreglemente.
Arfvode, med undantag af det till generaldirektören och till öfverdirektören
utgående, som öfverstiger 3,900 kronor, fördelas till två
tredjedelar i lön och en tredjedel i tjänstgöringspenningar. Af arfvode
till belopp af 3,900 kronor och därunder intill 2,100 kronor utgöra tre
fjärdedelar lön och en fjärdedel tjänstgöringspenningar samt af arfvode
å 2,100 kronor och därunder fyra femtedelar lön och en femtedel tjänstgöringspenningar.
§ 2-
l:o) Till annan befattningshafvare i styrelsen än generaldirektören
och öfverdirektören utgår aflöning dels såsom arfvode och dels, där
bostad in natura icke åtnjutes, i form af ersättning för bostad och
bränsle, allt enligt följande stat med däri i förekommande fall angifna
högsta och lägsta belopp för år räknadt. Där ersättning för bostad
och bränsle icke är i staten med visst oföränderligt belopp angifven,
utgår samma ersättning med 40 procent af arfvodet med den i staten
bestämda begränsning. Nämnda ersättning anses tillhöra lönen.
Befattningshafvare
af högre grad.
Byrådirektör......................
Arkitekt ...........................
Matematiker ....................
Arfvode
Ersättning
för bostad
och bränsle
Summa
aflöning
lägst
Kr.
högst
Kr.
lägst
Er.
högst
Kr.
lägst
Kr.
högst
Kr.
j 4,800
5,700
1,8
00
6,600
7,500
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 164.
Kamrerare och föreståndare
för kammarkontoret.........
Förste aktuarie och föreståndare
för statistiska kontoret
Milkontrollör och förestånståndare
för milkontoret...
Ombudsman.......................
Revisor och föreståndare för
revisionskon toret..............
Förste kontrollör ...............
Byråingenjör af l:a klass ....
Kassör..............................
Registrator........................
Notarie ............................
Byråingenjör af 2:a klass ....
Förrådsförvaltare ...............
Kontrollör ........................
Förste bokhållare...............
Underingenjör ...................
Manlig bokhållare...............
Ritare..............................
Manlig kontorsskrifvare ......
Kvinnlig bokhållare............
» kontorsskrifvare.....
Befattningshafvare
af lägre grad.
Vaktmästare ....................
Manligt kontorsbiträde.....
Arfvode
Ersättning
för bostad
och bränsle
Summa
aflöning
lägst
Kr.
högst
Kr.
lägst
Kr.
högst
Kr.
lägst
Kr.
högst
Kr.
k,200
5,100
1,5
00
5,700
6,600
13,300
4,200
1,320
1,500
4,620
5,700
j-2,400
3,600
960
1,100
3,360
4,700
2,100
3,300
840
1,100
2,940
4,400
}l,500
2,700
600
850
2,100
3,550
1,500
2,100
600
650
2,100
2,750
1,080
1,500
4C
>0
1,480
1,900
( Vaktmästare erhåller bostad
1 in natura. Förste vakt-
840
1,200
840
1,200
\ mästaren erhåller ett till- I läggsarfvode af 200 kronor
'' om året.
/ Kontorsbiträde, som tjänst- I gör som förman å biljett-
840
1,200
336
480
1,176
1,680
•! tryckeriet, kan erhålla ett
I tilläggsarfvode af högst 180
l kronor om året.
Anm. Tilläggsarfvode anses som extra inkomst och må förty icke ens till någon del uppbäras af
befattningshafvare, då han ej tjänstgör.
2:o) Då Kungl. Maj:ts finner sådant lämpligt, må kontorsskrifvare
aflönas efter beting på det sätt, att han erhåller betalning i den mån
Statsutskottets Utlåtande N:o 164.
5
han verkställer arbete, hvarå styrelsen utsatt visst pris. Så aflönad
kontorsskrifvare skall för utförandet af sådana arbeten, hvilka icke lämpligen
kunna på nämnda sätt godtgöras, erhålla betalning för timme enligt
pris, som styrelsen fastställer.
3:o) Befattning skafvare vid distrikten och centralverkstaden åtnjuter
arfvode enligt följande stat med däri angifna lägsta och högsta belopp
för år räknadt.
Befattningshafvare af högre grad.
Distriktschef..............................
Arfa
lägst
Er.
8,C
ode
högst
Kr.
00
Bandirektör..............................
Maskindirektör..............................
} 6,000
6,900
Trafikdirektör...............................
Baningenjör af l:a klass...................
Maskiningenjör af l:a klass...............
1
4,800
5,700
Trafikinspektör af l:a klass...............
Öfverinspektor................................
J
4,500
5,400
Distriktssekreterare..........................
Baningenjör af 2:a klass...................
Telegrafingenjör............................
4,200
5,100
Maskiningenjör af 2:a klass.............
Trafikinspektör af 2:a klass...............
Distriktskamrerare...........................
Förrådsförvaltare.............................
\ 3,900
4,800
Stationsinspektor å l:a klassens station
Stationsinspektor å 2:a klassens station
1
3,600
4,500
Distriktskassör................................
Maskininspektor...............................
3,300
4,200
Byråassistent..................................
Expeditionsföres tändare.....................
Telegrafinspektor.............................
Stationsinspektor å 3:e klassens station
| 3,000
3,900
Underinspektör................................
Undoringenjör................................
Förste bokhållare.............................
)
1 2,400
3,600
Förste telegrafist....... ....................
Stationsinspektorå4:o klassens station A
(
2,400
3,300
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 164.
Arfvode
lägst
högst
Er.
Kr.
Bokhållare.....................................
Förste stationsskrifvare........
j 2,100
3,300
Telegrafist....................................
1,800
3,000
Stationsinspektor å4:e klassens stationB
Bitare........................................
2,100
2,700
Manlig kontorsskrifrare....................
| 1,500
2,700
Stationsskrifvare........................
Kvinnlig kontorsskrifvare..................
1,080
1,500
Befattning skafvare af lägre grad.
Lokomotivmästare ...........................
Vagnmästare ..................
Öfverbanmästare..............
Lokomotivförare........................
1,800
1,500
j 1,200
3,000
2,700
2,100
Maskinist..............................
Banmästare af l:a klass...........
Trädgårdsmästare ...........................
Förrådsmästare ..............................
Stationsmästare å 5:e klassens station
1,200
1,800
Bangårdsmästare ............................
Tågmästare....................................
Banmästare af 2:a klass ...................
Vagnförman..................................
Stallförman..........~........................
Stationsmästare å 6:e klassens station
Konduktör.....................................
Manligt kontorsbiträde..............
1,020
1,500
( Nattbanmästaro erhåller ett högsta arf- \ vode af 1,260 kronor.
Stationsförman................................
Portvakt å l:a klassens station eller
900
1,500
| Portvakt vid verkstad erhåller ett hög- \ sta arfvode af 1,260 kronor.
vid verkstad .............................
Lokomotiveldare..............................
Vagnskötaro..................................
Förrådsffirman................................
Maskin- och pannskötare..................
Stationsmästare å 7:e klassens station
900
1,380
\
Statsutskottets Utlåtande N:o 164.
7
Arfvode
lägst
Kr.
högst
Kr.
Kvinnligt kontorsbiträde ..................
Vaktmästare...................................
t Banvakt, hvilken tjänstgör såsom vakt vid
j rörlig bro, kan under seglationstiden er-
Banvakt.................................
780
1,080
Vagn- och stallkarlar .....
j hålla ett tilläggsarfvode efter högst 120
[ kronor för år.
Förrådsvakt....................................
Stationskarl....................................
Anm. 1. Stationsinspektor, som tillika är tågdirigent, lian erhålla ett tillägsarfyode efter högst 300
kronor om året.
Anm. 2. Tilläggsarfvode anses såsom extra inkomst och må förty icke ens till någon del uppbäras af
befåttningshafvare, då han icke tjänsten förrättar.
§ 3.
Antalet af nedanstående befattningar utgör:
i styrelsen:
byrådirektörer 16, däraf en är föreståndare
för kontrollkontoret,
arkitekt 1,
matematiker 1,
kamrerare och föreståndare för kammarkontoret
1,
förste aktuarie och föreståndare för
statistiska kontoret 1,
milkontrollör och föreståndare för
milkontoret 1,
ombudsman 1,
revisor och föreståndare för revisionskontoret
1,
förste kontrollörer 3,
byråingenjörer af l:a klass 10,
kassör 1,
registrator 1,
notarier 11,
byråingenjörer af 2:a klass 6,
förrådsförvaltare 1 och
kontrollörer 5.
vid distrikten och centralverkstaden:
distriktschefer 5,
bandirektörer 5,
maskindirektörer 6,
trafikdirektörer 5,
baningenjörer af l:a klass 5,
maskiningenjörer af l:a klass 5,
trafikinspektörer af l:a klass 8,
öfverinspektorer 3,
distriktssekreterare 5,
baningenjörer af 2:a klass 27,
telegrafingenjörer 5,
maskiningenjörer af 2:a klass 14
trafikinspektörer af 2:a klass 7,
distriktskamrerare 5,
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 164.
förrådsförvaltare 5,
stationsinspektorer å l:a klassens
station 2,
stationsinspektorer å 2:a klassens
station 33,
distriktskassörer 5,
byråassistenter 15,
expeditionsföreståndare 17,
maskininspektorer 18,
telegrafinspektorer 5 *),
stationsinspektorer å 3:e klassens
station 36 och
underinspektörer 5.
Antalet öfriga i § 2 omförmälda befattningar bestämmes för hvarje
år af Kung! Maj:t.
§ 4.
l:o) Befattningshafvare, för hvilken arfvode i § 2 finnes bestämdt
till ett lägsta och ett högsta belopp, erhåller arfvodesförhöjning efter
att hafva innehaft ett och samma arfvode i tre år; och äger sådan förhöjning
rum intill dess det för befattningen stadgade högsta arfvode
uppnåtts.
Det belopp, hvarmed innehafvande arfvode sålunda förhöjes, utgör
för hvarje gång förhöjningen sker:
300 kronor för befattning med lägsta arfvode af 1,200 kronor eller
däröfver;
120 kronor för befattning med lägsta arfvode under det nyssnämnda
och intill 780 kronor, samt
60 kronor för befattning med lägsta arfvode af 780 kronor, med
iakttagande dock:
att kvinnlig kontorsskrifvare, för hvilkens befattning lägsta arfvodet
utgör 1,080 kronor, erhåller, efter att hafva innehaft arfvode af 1,200
kronor i tre år, omedelbart det för befattningen stadgade högsta arfvode,
1,500 kronor; samt
att vaktmästare vid distrikten, vagn- och stallkarlar, förrådsvakt
och stationskarl erhålla, efter att hafva innehaft arfvode af 960 kronor
i tre år, omedelbart det för dessa befattningar stadgade högsta arfvode,
1,080 kronor.
2: o) Enligt förestående grunder utgående högre arfvode tillträdes
vid början af kalenderåret näst efter det, hvarunder den stadgade tjänsteåldern
blifvit uppnådd.
I öfrigt gäller såsom allmänna villkor för erhållande af arfvodesförhöjning
:
i
*) Minskas i den mån telegrafingenjörstjänster tillsättas.
Statsutskottets Utlåtande N:o 164.
9
att befattningshafvare under mera än fyra femtedelar af den tjänstetid,
som erfordras för att vinna arfvodesförköjning, med godt vitsord
bestridt sin egen eller på grund af förordnande annan statens tjänst,
{lock att härvid icke må föras honom till last den tid, han åtnjutit
semester eller tjänstledighet utan arfvodesafdrag, samt
att befattningshafvare icke redan uppnått den lefnads- och tjänsteålder,
vid hvilken han enligt gällande bestämmelser är förpliktad att
från tjänsten afgå.
3:o) En hvar befattningshafvare, som befordras eller i annan ordning
förflyttas från en befattning till annan, erhåller i den nya befattningen
såsom begynnelsearfvode minst det arfvode, han vid förflyttningen
innehade i den förra befattningen.
Förekommer ej sådant arfvode, men väl högre arfvode i den nya
befattningen, tilldelas den förflyttade det närmast högre arfvode, som
■enligt grunderna kan i den nya befattningen ifrågakomma, med iakttagande
dock:
att befattningshafvare, som vid förflyttning till befattning med lägsta
arfvode af 1,200 kronor innehar arfvode af 1,140 kronor, bekommer
1,260 kronor vid den tid, han enligt grunderna varit berättigad att erhålla
sistnämnda arfvode, om han kvarstått i den lägre befattningen,
med rättighet likväl för honom att räkna tiden för erhållande af den för
den högre befattningen enligt grunderna bestämda första arfvodesförhöjning
från förflyttningen till samma befattning;
att befattningshafvare, som vid förflyttning till befattning af förstnämnda
slag, innehar arfvode af 1,260 kronor, bibehåller detta arfvode
intill dess han, om han kvarstått i den lägre befattningen, varit berättigad
till arfvodesförhöjning, samt erhåller då den för den högre befattningen
enligt grunderna bestämda första arfvodesförhöjning; samt
att befattningshafvare med lägsta arfvode af 780 kronor -— med
undantag af kvinnligt kontorsbiträde och banvakt — som vid förflyttningtill
närmast högre befattning innehar 960 kronor, bekommer 1,080 kronor
vid den tid, han enligt grunderna varit berättigad att erhålla sistnämnda
arfvode, om han kvarstått i den lägre befattningen, med rättighet
likväl för honom att räkna tiden för erhållande af den för den
högre befattningen enligt grunderna bestämda andra arfvodesförhöjning
från förflyttning till samma befattning.
Den, som efter egen ansökning förflyttas till befattning med lägre
arfvode, må dock icke bekomma mer iin det högsta för sistnämnda befattning
förekommande arfvode.
Bill. till Biksd. Prof. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 102 Haj t.
*■>
10
Statsutskottets Utlåtande N:o 164.
Befattningskafvare, som befordras eller i annan ordning förflyttas
från en befattning till en annan, äger att i fråga om begynnelsearfvode
och arfvodesförhöjning i den nya befattningen tillgodoräkna sig hela
den tid, han åtnjutit det vid förflyttningen innehafda arfvodet, oafsedt
i hvilken befattning, han innehaft detsamma.
4:o) Undantagsvis må, när statens järnvägars intressen så fordra
och efter Kungl. Majrts godkännande, befattningskafvare kunna i andra
fall, än då sådant vid förflyttning är medgifvet, såsom begynnelsearfvode
tilldelas ett enligt förenämnda grunder för befattningen ifrågakommande
högre arfvode äfvensom kunna tillerkännas förhöjning af innehafvande
arfvode tidigare än samma grunder medgifva.
I fråga om befattning med lägsta arfvode af 2,400 kronor eller
därunder må dock järnvägsstyrelsen, där särskilda omständigheter
föreligga och den af Kungl. Maj:t för året fastställda arfvodesstaten sådant
medgifver, i begynnelsearfvode tilldela ny innehafvare af dylik befattning
ett för befattningen ifrågakommande högre arfvode.
§ 5.
l:o) Fullt arfvode må under loppet af samma kalenderår till en
hvar befattningskafvare, som åtnjuter semester eller tjänstledighet för enskilda
angelägenheter, utgå till innehafvare af befattning inom styrelsen
med lägsta arfvode af 4,200 kronor eller däröfver under fyrtiofem dagar,
till öfriga befattningshafvare af högre grad under trettio dagar samt
till befattningshafvare af lägre grad under femton dagar; skolande likväl
vid bestämmandet af denna tid icke medräknas den tid, befattningshafvare
efter styrelsens medgifvande användt för att utom sin tjänstgöringsort
på egen bekostnad göra iakttagelser i sitt yrke, eller den
tid, som åtgått för fullgörande af de skyldigheter, hvilka ålegat honom
såsom fullmäktig eller revisor vid statens järnvägstrafiks pensionsinrättning,
eller de sön- och helgdagar, han enligt gällande bestämmelser
varit befriad från tjänstgöring för åtnjutande af sabbatshviia.
Åtnjuter befattningshafvare ledighet för sjukdom eller svag hälsas
vårdande, må fullt arfvode till honom utgå för en tid af högst fyrtiofem
dagar under ett och samma kalenderår.
Om han åtnjutit såväl semester eller ledighet för enskilda angelägenheter
som ledighet för sjukdom eller svag hälsas vårdande, må dock
sammanlagda antalet dagar, för hvilka befattningshafvare under nämnda
förhållanden äger uppbära fullt arfvode, icke öfverstiga fyrtiofem dagar.
2:o) Under semester utöfver den i nästföregående moment för ve
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 164.
11
derbörliga fall stadgade tid för fullt arfvodes åtnjutande eller där annan
tjänstledighet utöfver samma tid pröfvas på grund af föreliggande omständigheter
böra beviljas befattningshafvare, må för sålunda Överskjutande
tid tjänstgöringspenningar icke uppbäras.
3:o) Hindras befattningshafvare af sjukdom att förrätta sin tjänst
utöfver den tid, fullt arfvode enligt hvad ofvan sagts till honom utgår,
äger han uppbära hela lönen.
Åtnjuter befattningshafvare semester eller tjänstledighet för enskilda
angelägenheter, sammanlagdt för år ej öfverstigande den tid, fullt arfvode
vid dylik ledighet till honom utgår, äger han jämväl, oafsedt den
ledighet, han förut under året åtnjutit, uppbära hela lönen.
Åtnjuter befattningshafvare däremot eljest utöfver nyssnämnda tid
semester eller tjänstledighet af annan anledning än sjukdom,
eller afstänges han i behörig ordning från tjänstgöring,
eller är han eljest lagligen förhindrad att sköta sin befattning,
kan han förpliktas att under ledigheten utöfver sina tjänstgöringspenningar
afstå så mycket af lönen, som för tjänstens förrättande erfordras
eller eljest pröfvas skäligt.
4:o) År befattningshafvare sjuk i följd af kroppsskada, ådragen i
tjänsteutöfning, må, såsom undantag från hvad ofvan är stadgadt, arfvode
till honom utgå under högst sex månader oafkortadt samt efter
denna tid med belopp, som för befattningshafvare af högre grad af
Kungl. Maj:t och för befattningshafvare af lägre grad af styrelsen
bestämmes.
5:o) Har generaldirektör eller öfverdirektör beviljats ledighet och
vikarie för honom förordnats, må på Kungl. Maj:ts pröfning bero huru
stor del af arfvodet skall till vikarien afstås.
§ o
l:o)
Den, som på förordnande förvaltar ledig befattning, åtnjuter
under tiden de med densamma förenade aflöningsförmåner.
2:6) I öfrigt utgår, där ej i förekommande fall högre ersättning
efter hvad i nästföregående § mom. 3 stadgas, eller resekostnads- och
traktamentsersättning anses böra ifrågakomma, ersättning för uppehållande
af högre befattning vid Styrelsen sålunda, att den vikarierande
äger, mot afstående af egna tjänstgöringspenningar, uppbära ersättningför
mistade tjänstgöringspenningar och därutöfver hvad som motsvarar
skillnaden mellan tjänstgöringspenningama i lägsta lönegraden för, å
ena sidan, den högre befattning, som uppehälles, och, å andra sidan,
12
Statsutskottets Utlåtande N:o 164.
den vikarier andes egen befattning. Dylik vikariatsersättning utgår dock
icke, då uppehållandet af högre befattning är beroende däraf att ordinarie
befattningshafvare företagit af sin berörda befattning föranledd
tjänsteresa, som varat endast några få dagar.
Ersättning till den, som på förordnande uppehåller generaldirektörseller
öfverdirektörsbefattning, bestämmes för hvarje gång af Kungl.
Maj :t.
Angående ersättning för uppehållande af högre befattning vid distrikten
äger järnvägsstyrelsen utfärda närmare bestämmelser.
§ ''•
För åtnjutande af de med befattning förenade aflöningsförmåner
gälla följande allmänna bestämmelser:
l:o) Befattninghafvare skall vara underkastad icke allenast de i
gällande instruktion gifna bestämmelser utan ock den utvidgade eller
förändrade tjänstgöring eller den förflyttning till annan tjänstgöringsort
eller annan befattning vid statens järnvägar, som kan varda honom i
behörig ordning ålagd, dock utan minskning i det honom vid förflyttningen
enligt stat tillkommande arfvode; ägande den, som i följd af befattnings
indragning eller förändring förflyttas till annan befattning med
ringare aflöningsförmåner, erhålla, förutom vid förflyttningen innehafvande
arfvode, jämväl från den tid, han i sin förra befattning skulle
hafva kommit i åtnjutande af förhöjning i arfvode, dylik arfvodesförhöjning.
Likaledes skall befattningshafvare vara skyldig underkasta sig dels,
efter vederbörande öfverordnade myndighets bestämmande, upphörande
af eller minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja befattning eller
utgå för bestyr i sammanhang därmed, dels ock de förändrade bestämmelser
ifråga om pension, som kunna varda stadgade.
2:o) Med befattning vid statens järnvägar må icke förenas annan
tjänst å rikets, Riksdagens eller kommunens stat.
Ej heller må med befattning vid statens järnvägar förenas vare sig
uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag,
som är med Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit såsom aktiebolag
registreradt, eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag
eller annan tjänstebefattning af hvad slag som helst, med mindre deri,
vid pröfning i föreskrifven ordning, befinnes icke vara hinderlig för
fullgörandet af tjänstgöringen vid statens järnvägar.
Statsutskottets Utlåtande N:o 164. 13
Öfver alla al styrelsen i ofvannämnda hänseenden meddelade beslut
skall förteckning föras hos styrelsen.
3:o) Aflöning må ej utgå till befattningshafvare för tid, hvarunder
han af hållit sig från tjänstgöring utan att hafva i vederbörlig ordningerhållit
tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall.
Därest befattningshafvare varder afstängd från tjänstgöring eller
tagen i häkte, skall den del af hans aflöning, som icke af styrelsen
pröfvas böra användas till befattningens uppehållande, under tiden innehållas,
såvida ej styrelsen finner skäligt låta honom uppbära något häraf.
§ 8.
Vid afgång från statens järnvägars tjänst till följd af afskedstagande,
entledigande eller dödsfall utgår till generaldirektör och öfverdirektör
arlvodet samt till annan befattningshafvare lönen till månadens
slut. Tjänstgöringspenningar utgå endast till och med den dag, afgången
sker.
Aflider befattningshafvare i följd af olyckshändelse under tjänsteutöfning,
må ett belopp, motsvarande en månads aflöning, såsom begrafningshjälp
tilldelas stärbhuset.
§ 9-
l:o) Förmånen af fri bostad uti järnvägens egna eller förhyrda
lägenheter må, där styrelsen finner sådant vara för järnvägstrafiken
behöfiigt, tillkomma dels följande befattningshafvare af högre grad vid
distrikten, nämligen: distriktschef, ban-, maskin- och trafikdirektör, ban-,
maskin- och telegrafingenjör, trafikinspektör, öfverinspektor, maskininspektor,
byråassistent, expeditionsföreståndare för biljettexpedition,
stationsinspektor, underinspektör, förste stationsskrifvare å station af
2:a eller 3:e klass äfvensom dylik befattningshafvare å station af högre
klass, som tjänstgör antingen å stationsinspektors expedition och regelbundet
användes i yttre tjänstgöring eller å biljettexpedition, dels samtliga
befattningshafvare af lägre grad vid distrikten med undantag af
lokomotivförare, tågmästare, ogift manligt kontor sbi träde samt gift manligt
kontorsbiträde, som icke regelbundet användes i yttre tjänstgöring,
konduktör, eldare, vagnskötare och kvinnligt kontorsbiträde, dels och
förste vaktmästare och vaktmästare i styrelsen.
Där lokala förhållanden göra sådant nödigt eller lämpligt, må fri
bostad i järnvägens egna eller förhyrda hus tillkomma jämväl nu oj
14
Statsutskottets Utlåtande N:o 164.
nämnda befattningshafvare vid distrikten äfvensom de befattningshafvare,
i fråga om Indika, på sätt ofvan angifvits, undantag stadgats
beträffande förmånen att erhålla inkvartering in natura.
2:o) Med fri bostad är förenad förmånen af fritt bränsle enligt
stat, som af styrelsen fastställes.
3:o) Befattningshafvare vid distrikten, Indika ej åtnjuta fri bostad,
äga uppbära ersättning för bostad och bränsle med 20, 25, 30, 35 eller
40 procent af arfvodet, allt efter den ort, där vederbörande är placerad,
i enlighet med de grunder, som af Kungl. Maj:t bestämmas; dock med
iakttagande däraf att beloppet af nämnda ersättning ej må öfverstiga:
a) ä station, där ersättningen utgår med 40 procent:
för befattningshafvare, som kan erhålla 7 rum och kök, kr. 2,000
xx
xx
xx
xx
xx
xx
»
xx
:»
»
xx
xx
X>
X''
X)
x>
>>
xx
,»
X)
X)
XX
»
6
5
4
3
2
1
x>
XX
XX
XX
)>
Xx
XX
Xx
XX
XX
XX
Xx
XX
XX
XX
XX
XI
X)
X) 1,800
xx 1,500
xx 1,100
xx 850
xx 650
xx 400
b) å Övriga stationer:
för befattningshafvare, som kan erhålla 7 rum och kök, kr. 1,700
xx
Xx
XX
XX
XX
)>
XX
XX
x>
XX
XX
X)
XX
XX
XX
XX
XX
XX
6
5
4
3
2
1
xx
XX
XX
X)
XX
XX
1,500
x. 1,200
xx 900
» 700
xx 550
X) 350
4:o)
Ersättning för bostad och bränsle anses tillhöra lönen.
i io.
l:o) Felräkning spenning ar tillkomma:
a) kassör i styrelsen samt distriktskassör med 300 kronor om året;
b) trafik- och telegrafstationernas personal, som i regelbunden tjänstefördelning
handhafver uppbörd från allmänheten, med högst 0,1 procent
Statsutskottets Utlåtande N:o 164.
15
af samtliga redovisade trafik- och telegraminkomster jämte efter krafsbelopp
till fördelning mellan nämnda personal på afsändnings- och emottagningsstationerna,
med iakttagande att beloppet, för befattning och år
räknadt, ej må öfverstiga:
ägande Kungl. Maj:t i öfrigt meddela närmare bestämmelser rörande
sättet för fördelning af felräkningspenningar m. in.;
c) stationsföreståndare, som å station, där eljest icke felräkningspenningar
utgå till dylik befattningskafvare, verkställer utbetalning af
aflöning, uppgående för år till minst 100,000 kronor, med 25 öre för
hvarje fulla tusental kronor af samma aflöning för år räknadt;
d) befattningshafvare vid maskinafdelningen, hvilken verkställer
utbetalning af aflöning åt maskinafdelningens personal, uppgående till
minst 100,000 kronor för år, likaledes med 25 öre för hvarje fulla
tusental kronor för år räknadt;
e) befattningshafvare, som enligt styrelsens uppdrag verkställer
utbetalning af aflöning till personal vid styrelsens kontor, uppgående
till minst 100,000 kronor för år, likaledes med 25 öre för hvarje fulla
tusental kronor, för år räknadt.
2:o) Extra arfvode af högst 300 kronor om året för hvarje bansektion
tillkommer befattningshafvare vid distrikten, som handhafver
underkassörsgöromål vid banafdelningen.
3:o) Anmärkning sprovision tillkommer befattningshafvare vid revisionsoch
kontrollkontoren enligt de närmare grunder, Kungl. Maj:t bestämmer,
med högst femton procent å hvarje belopp, som på grund af anmärkning,
gjord af sådan befattningshafvare, antingen såsom ej behörigen
uppburet, till statens järnvägar inflyter eller, såsom för högt debiteradt,
till vederbörande återgäldas.
4:o) Milpenningar tillkomma tågpersonalen enligt de grunder, Kungl.
Maj:t fastställer.
öro) Premier må enligt särskilda af Kungl. Maj:t fastställda bestämmelser
kunna tilldelas befattningshafvare af lägre grad, till följd af
hvilkas hushållning med materialier afsevärda besparingar i utgifterna
för trafiken åstadkommits.
Gro) Om extra inkomst enligt denna paragraf gäller hvad i 2 §
för där omnämndt tilläggsarfvode är stadgadt.
för expeditionsföreståndare .................................
)> förste stationsskrifvare...................................
T> stationsföreståndare och stationsskrifvare
» öfrig personal ...................................................
kr. 300: —
)> 180: —
» 120: — samt
b 60: —;
16
Statsutskottets Utlåtande N:o 164.
§ 11-
Befattningsliafvare af lägre grad, med undantag af kvinnligt kontorsbiträde,
erhåller antingen uniformspersedlar in natura eller ock beklädnadsersättning
till visst årligt belopp jämte i vissa fall öfverdragskläder
in natura, allt enligt reglemente, som af styrelsen fastställes.
§ 12-
Dyrortstillägg utgår med 00 kronor om året till befattningsliafvare
af lägre grad, hvilkas arfvode icke öfverstiger 1,500 kronor och som
äro placerade i städer med minst 15,000 invånare samt, hvad Stockholmstrakten
angår, å stationer och bansträckor utom Stockholm till och med
Ålfsjö, Järfva och Värtan.
Kallortstillägg utgår:
för samtliga befattningsliafvare å bandelarna från Bräcke till och
med Jörn jämte bilinjerna Långsele—Sollefteå, Mellansel—Örnsköldsvik
och Vännäs—Umeå samt från Hjärpen till och med Dufed med fem
kronor i månaden;
för samtliga befattningsliafvare å bandelarna från Dufed till riksgränsen
bortom Storlien, samt från Jörn till och med Polcirkeln jämte
bilinjerna Boden—Luleå och Boden—Morjärv med tio kronor i månaden;
för samtliga befattning skafvare å bandelen från Polcirkeln till och
med Gellivare jämte bilinjerna Gellivare—Malmberget och Gellivare—
Koskulls kulle med femton kronor i månaden;
för samtliga befattningsliafvare å bandelen från Gellivare till och
med Riksgränsen med undantag af befattningsliafvare, tillhörande banafdelningen,
å banlinjen Abisko—Riksgränsen, med tjugu kronor i månaden
samt
för nyssnämnda befattningsliafvare vid banafdelningen med trettio
kronor i månaden.
§ 13-
Kostnadsfri läkarvård jämte medikamenter lämnas enligt de närmare
bestämmelser, Kungl. Maj:t meddelar, åt den vid distrikten anställda
personalen äfvensom åt där anställda befattningshafvares af lägre grad
hos dem boende hustrur och oförsörjda barn.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Sta&sulsltoUets Utlåtande N:o 16,4.
n
§ H.
BefattÄingsliafrare å ån affärja.
l:o) Befattningshafvare å statens järnvägar tillhörig ångfärja åtnjuter
arfvode enligt följande stat med däri angifna lägsta och högsta
belopp för år räknadt.
Arfvode
-
Anmärkningar
i Befattning skafvare af högre grad.
lägst
kr.
högst
kr.
\ Befälhafvare.............
4,200
C''
o
o
( Befälhafvare åtnjuter för hvarje enkel resa,
l han tjänstgör, 1 kr. såsom tilläggsarfvode.
Förste styrman och reservbefälhafvare
0 o
© s
-*f< CO
01 t—f
3,300
Förste och andre styrman åtnjuta för hvarje
enkel resa, dte tjänstgöra såsom befäl-1
Ofvermaskinist .
häfvare, 1 krona såsom, tilläggsaajijvode*
Öfvermaskinist åtnjuter, för hvarje enkel
resa, han tjänstgör, 50 öre såsom till- ; läggsarfvode.
1 Andre styrman .....................
2,700
i Befattningshafvare af lägre grad.
Andre maskinist.............
1,800
2,700
!
Tredje styrrum ...............
Maskinist åtnjuter för hvarje enkel resa,
| 1,200
1,800
han tjänstgör säsom öfvoimaskinist, 50
Tredje maskinist ... .
örg, såsom tilläggsarfrode.
, Förbi) ndseldare .........................
\
Rorgängare...................!................
\ S40
1,200
Timmerman .........................
1
Eldaro ..................................
780
1,020 I
Matros ...................
720
900
1
1,
2:o) Befattningshafvare å ångfärja äger uppbära ersättning för
bostad, och bränsle jämlikt bestämmelserna i § 9 inom. 3 i detta aflön
in gsreglemente.
3:o) Ifra gavarande personal åtnjuter fri kost ombord enligt de närmare
grunder styrelsen bestämmer.
4:o) Befattningshafvare å ångfärja af lägre grad erhåller bekläd nåd sersättning
till visst ärligt belopp jämte i vissa fall öfver dragskläder in
natura, allt enligt reglemente, som af styrelsen fastställes.
Bil. till Rilcstl, Prof. 1907. 1 Sami. I Afl. '' 102 Eiifl.
3
18
Statsutskottets Utlåtande N:o 164.
o:o) A ifrågavarande personal tillämpas i (ifrigt bestämmelserna lör
annan distriktspersonal i detta aflöningsreglemente; dock att dyrortstillägg
icke utgår till befattningshafvare å ångfärja.
1 fråga om arfvodesförhöjning för matros gälla i tillämpliga delar
samma regler, som i § 4 stadgas för befattningshafvare med lägsta
arfvode af 780 kronor.
§ 15.
Hvad i detta reglemente är sagdt om befattningshafvare vid distrikten
gäller jämväl befattningshafvare vid centralverkstaden.
Detta aflöningsreglemente träder i kraft den 1 januari 1908.
Ofvannämnda i statsrådsprotokollet angifna grunder för öfvergång
på den nya lönestaten äro följande:
att de nya aflöningsbestämmelserna måtte omedelbart efter deras
trädande i kraft varda i sin helhet gällande för samtliga ordinarie befattningshafvare
vid statens järnvägar så, som om bestämmelserna varit
tillämpade under hvars och ens hela ordinarie tjänstetid;
att ingen befattningshafvare måtte genom tillämpningen af kommitténs
löneförslag i dess helhet vid öfvergång till den nya staten lida
minskning i den sammanlagda löneinkomst, öfvertidsersättning dock
undantagen, han enligt nu gällande bestämmelser skulle hafva innehaft
vid öfvergången under förutsättning jämväl, att dyrtidstillägg samt tillfälligt
lönetillägg jämlikt de senast af 1900 års Riksdag fastställda
grunder fortfarande skalle utgå;
att godtgörelse för minskad löneinkomst matte utgå i form af personligt
lönetillägg att af befattningshafvare tillgodonjutas intill dess
lian, vare sig genom aflöningsförhöjning i samma tjänst eller genom
förflyttning till annan befattning eller ort, erhölle en löneinkomst, som
minst uppginge till den, han enligt gällande aflöniugsregler skulle hafva
innehaft vid öfvergången;
att till grund för beräkning häraf vid själfva öfvergången den 1
januari 1908 måtte läggas sammanlagda beloppet af dels det ordinarie
arfvode jämte öfriga enligt nu gällande aflöningsreglemente befattnings
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 164.
19
häfvare tillkommande löneförmåner — med undantag af felräkningspenningar
— äfvensom dyrtidstillägg och tillfälligt lönetillägg, som
skulle hafva utgått till honom vid öfvergången, dels ock de extra inkomster,
felräkningspenningar, provision å godsnotiser och å fraktkredit,
han eller tidigare innehafvare af tjänsten åtnjutit under år 1906;
att såsom villkor för nyssnämnda extra inkomsters medtagande i
beräkningen måtte gälla, att vederbörande befattningshafvare efter öfvergången
kvarstode i samma befattning och å samma station som vid
öfvergången och dessutom i fråga om provision å fraktkredit, att ersättningen
för minskad dylik provision icke finge öfverstiga V2 procent å
den frakt, som under året efter åtnjuten fraktkredit vid stationen influtit;
att under alla omständigheter vagnsmörjare, som blifvit ordinarie
före den 1 april 1898, måtte bibehålla till dem nu utgående godtgörelse
för mistade milpenningar, samt att i fråga om de vagnsmörjare, som
blefve stationära i sammanhang med ifrågavarande lönereglering, hänsyn
måtte vid bestämmande af ofvan nämnda personliga lönetillägg tagas
till beloppet af dem under år 1907 tillkommande milpenningar;
att för kvinnlig kontorsskrifvare å mil- och kontrollkontoren, som
enligt äldre stat än den nuvarande åtnjöte i arfvode 1,800 kronor,
måtte vid öfvergång på ny stat, så länge hon utan att vara berättigad
till full pension kvarstode i tjänsten, det personliga lönetillägget utgöra
300 kronor om året;
att, om hufvudkassören i styrelsen öfverginge på ny stat, han
måtte personligen bibehålla sin rätt till semester i en och eu half månad;
att anmälan om kvarstående på gammal stat borde för att vinna
afseende ske före den 1 maj 1908;
att äfven den personal vid distrikten, som kvarstode på gammal
stat, finge tillgodonjuta ersättning för bostad och bränsle enligt kommitténs
förslag; samt
att gift kvinna, som nu innehade ordinarie befattning, icke borde
tillåtas att öfvergå på ny stat.
Beträffande aflöningsförhållandena under år 1907 har den här nedan
omförmälda löneregleringskommittén föreslagit följande bestämmelser,
Indika af departementschefen tillstyrkts med den jämkning, som föranledes
af hans jämväl här nedan vidrörda åsikter beträffande inkvarterings
förmån:
att personalen under år 1907 tillerkännes ett personligt lönetillägg,
motsvarande skillnaden mellan de aflöningsförmåner, sorti enligt gäl
-
20
Statsutskottets Utlåtande N;o 16-i.
lande bestämmelser tillkomma vederbörande befattningshafvare, 4 ena,
samt den aflöning, som befattaingshafvaren vid samma tidpunkt skulle
hafva åtnjutit, därest de nya aflöningsbestämmelserna varit i sin helhet
gällande under hela hans ordinarie tjänstetid, å andra sidan, med iakttagande
därvid af de beträffande öfvergång på ny stat föreslagna regler
till förebyggande däraf, att någon komme att lida minskning i
innehafvande löneinkomst;
att de befattningshafvare, som redan nu utföra de sysslor, som
enligt kommitténs förslag tillkomma vis-sa nya befattningar, måtte i så
stor utsträckning som möjligt blifva under år 1907 genom lönetillägg
i erforderlig mån tilldelade de aflöningar, som af kommittén föreslagits
för sistnämnda befattningar;
att innehafvare af revisors- och ombudsmannabefattningarna i styrelsen
måtte tilldelas de för dessa befattningar föreslagna aflöningar;
att öfver konduktörer och konduktörer, som enligt uppgjord turlista
göra ständig tjänst såsom tågförare (l:e konduktörer) måtte tilldelas
aflöning som tygmästare med genomgående tjänstårsberåkning;
att öfriga konduktörer måtte erhålla den af kommittén föreslagna
konduktörsaflöningen med genomgående tjänstårsberäkning samt eventuellt
tilldelas personligt lönetillägg allt enligt förut angifva grunder;
att packmästare måtte tilldelas de nya konduktörsaflöningarna med
genomgående tjänstårsberäkning;
att de såsom trädgårdsmästare tjänstgörande öfverbanmästarna
måtte tilldelas aflöning såsom trädgårdsmästare, likaledes med genomgående
tjänstårsberäkning;
att materialvakter måtte erhålla aflöning såsom förrådsförmän samt
tilldelas eventuellt personligt lönetillägg;
att nuvarande maskinister måtte erhålla aflöning såsom maskin- och
pannskötare samt tilldelas eventuellt personligt lönetillägg;
att vagnsmörjare måtte erhålla aflöning såsom vagn- och stallkarlar;
att lokomotivputsare, vagnputsare, pumpare och kolvakter måtte
erhålla aflöning såsom vagn- och stallkarlar;
att portvakter å station af annan klass än l:a måtte erhålla aflöning
såsom station skarlar; samt
att åtgärder måtte vidtagas för att staten måtte, så snart sådant
lämpligen kunde äga rum, tillhandahålla personal, som skulle kunna i
regeln erhålla bostad in natura, men icke vore i åtnjutande af nämnda
förmån, bostadslägenheter, hvithet syntes kunna ske antingen genom
förhyrande af bostäder eller ock genom eftertagande af personalens
hyreskontrakt i sådana fall, då dessa gällde lägenheter, som i afseende
å storlek och beskaffenhet i öfrigt samt pris motsvarade den inkvar
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 164.
21
tetritig ili natura, som enligt kommitténs förslag’ stelte tillkomma vederbörande.
I den män ingen af dessa utvägar lämpligen kunde anlitas,
''borde ersättning för bostad och bränsle utgå i enlighet med af kommittén
angifna grunder och med tillämpning af den gruppering af
stationerna i afseende å hyrespriser, som förekomme i kommitténs betänkande.
I sammanhang härmed liar utskottet förehaft till behandling i
ärendet väckta motioner, inom Första Kammaren af grefve Carl Taube
(n:o 75) och herr E. Hägglund (n:o 79), samt inom Andra Kammaren,
af herrar J. Widén (n:o 270), E. Riif (n:o 271), E. L. Camitz (n:o 272),
O. G. Erikson (n:o 274), K. E. O. Kjellberg (n:o 275), K. G. Karlsson
(n:o 277), J. J. Byström (n:o 279), E. L. Camitz (n:o 280), F. Berglund,
in. fl. (n:o 281''), H. Lindqvist in. fl. (n:o 282) och C. IT. P. af Buren
(n:o 283).
Af det vid propositionen fogade utdraget af statsrådsprotokollet
inhämtas dels att Kung!. Maj:t den 30 januari 1906 tillsatt eu kommitté
att afgifva yttrande och förslag till reglering af löneförhållandena
för järnvägsstyrelsen och järnvägsstaten i öfrigt, hvilken kommitté
afgifvit sitt betänkande den 18 februari 1907, dels ock att Kungl.
Magt den 4 augusti 1906 likaledes uppdragit åt eu kommitté att afgifva
yttrande och förslag beträffande förändrad organisation af järnvägsstyrelsen
och därunder lydande förvaltningar, hvilken kommitté i
anledning häraf afgifvit betänkande den 8 mars 1907. Öfver de båda
kommittéernas betänkande!! bär järnvägsstyrelsen afgifvit utlåtanden,
öfver löneregleringskommitténs den 12 mars 1907 och öfver organisationskommitténs
den 30 i samma månad. Härjämte har kammarrätten
den 28 mars 1907 afgifvit underdånigt utlåtande i anledning af hvad
organisationskommittén föreslagit beträffande sättet för granskning af
järn vägsför valtningen.
En redogörelse för hufvuddragen af organisationskommitténs betänkande
samt järnvägsstyrelsens och kammarrättens afgifna utlåtanden
angående omorganisationstorslaget i dess helhet återfinnas å
sid. 5—46 i statsrådsprotokollet. Beträffande löneregleringskommitténs
betänkande och enskilda delar af organisationskommitténs betänkande
hänvisas till sid. 46 och följande.
Kung!. Maj:ts förslag är i vissa afseende!), afvikande från hvad af
kommittéerna föreslagits; och vill utskottet här nedan lämna eu kortfattad
redogörelse för de väsentligaste af berörda olikheter.
Statsutskottets Utlåtande N:o 164.
22
Generaldirektörens arfvode har af organisationskommittén föreslagits
till 25,000 kronor (sid. 197). Kungl. Maj:t anser däremot (sid.
202), att arfvodet icke bör i aflöningsreglementet uppföras med visst
bestämdt belopp, utan att åt Kungl. Maj:t bör öfverlämnas att bestämma
detsamma inom vissa gränser, lägst 25,000 och högst 00,000 kronor.
I fråga om styrelsens organisation förefinnes till eu början den
skillnad emellan organisationskommitténs och Kungl. Maj:ts förslag,
att kommittén föreslår till bibehållande nuvarande öfverdirektörerna
under benämningen afdelning schefer, medan ifrågavarande befattningar
äro helt och hållet uteslutna i det kungl. förslaget (sid. 15 o. 41).
Beträffande styrelsens särskillda afdelningar är att märka följande:
Kommittén förordar inrättande af en ny notariétjäust å administrativa
afdelningen (sid. 172). Kungl. Maj:t finner afdelningens uppdelande
i två byråer vara af behofvet påkalladt på grund af indragningen af
afdelningschefsbefattningarne. Enligt Kungl. Majrts förslag skulle sålunda
tillkomma eu byrådirektörstjänst, i sammanhang hvarmed den
ifrågasatta nya notarietjänsten blefve obehöflig (sid. 170 o. 177).
Den enligt Kungl. Maj:ts förslag byrådirektörerna åliggande föredragningsskyldighet
föranleder, att det särskilda tilläggsarfvode, som
enligt kommitténs förslag skulle tillkomma byrådirektören å den under
banafdelningen lydande bangårdsbyrån för den honom enligt förslaget
åliggande särskilda föredragningsskyldighet, icke skulle komma att utgå
(sid. 177).
Den kommersiella afdelningen skulle enligt kommitténs förslagdelas
på två byråer; eu personbyrå och eu godsbvrå (sid. 174 o. 175),
enligt Kungl. Maj:ts förslag däremot på tre, nämligen eu persontrafik-,
eu inländsk godstrafik- och en utländsk godstrafikbyrå (sid. 178). Enligt
Kungl. Majrts förslag skulle sålunda erfordras ytterligare eu byrådirektör
å nämnda afdelning.
Förste vaktmästaren inom styrelsen skulle enligt löneregleringskommitténs
förslag icke erhålla ett särskildt tillägg utöfver det vaktmästare
tillkommande arfvode såsom Kungl. Magt föreslagit utan arfvode
till honom utgå efter en särskild skala, nämligen 1,080 till 1,440
kronor (sid. 167 o. 170).
I fråga om de af såväl organisationskommittén som Kungl. Maj it
föreslagna järnvägsfullmäktige förefinnas mellan de båda förslagen två
skiljaktigheter rörande fullmäktiges funktion. Enligt kommitténs förslag
(sid. 11) skulle fullmäktige närvara vid behandling af alla ärenden, som
nu förekomma i järnvägsstyrelsens plenum, med undantag af personalärenden,
och därvid jämväl äga rösträtt, hvaremot fullmäktige enligt
Statsutskottets Utlåtande N:o 164.
23
Kung!. Maj:ts förslag (sid. 37 o. 38) skulle hafva att närvara endast då
chefen ansåge dem lämpligen böra deltaga i handläggningen af förekommande
ärenden. Kung!. Maj:t anser rösträtt icke böra tillkomma fullmäktige,
utan endast rätt att, då beslutet icke öfverensstämmer med deras
mening, låta anteckna densamma till protokollet.
Beträffande de till vissa befattningshafvare utgående felräkningspenning
änne har Kungl. Maj:t, utöfver hvad löneregleringskommittén
föreslagit, hemställt att till befattningshafvare, som enligt styrelsens
uppdrag verkställer utbetalning af aflöning till personal vid styrelsens
kontor, uppgående till minst 100,000 kronor för år, måtte utgå felräkningspenningar
med 25 öre för hvarje fullt tusental kronor (sid. 97
o. 98).
Hvad härefter angår personalen i distrikten skulle byråassistenter
och expeditionsf''öreståndare enligt kommitténs förslag komma att åtnjuta
arfvode af lägst 3,000 och högst 3,900 kronor (sid. 147). Kungl. Maj:t,
som icke ansett sig kunna förorda kommitténs förslag härutinnan, har
höjt nämnde befattningshafvares arfvode till resp. 3,300 och 4,200 kronor
(sid. 163).
För befattningshafvare, tillhörande den s. k. stationskarlsgruppen,
d. v. s. kvinnliga kontorsbiträden, vaktmästare, banvakter, vagn- och
stallkarlar, förrådsvakter samt stationskarlar, hvilka samtliga skulle uppbära
ett begynnelsearfvode af 780 kronor och slutarfvode af 1,080
kronor, föreslår kommittén, att de skulle uppnå det högsta arfvodet
efter lo år, efter att hafva uppburit 5 ålderstillägg, hvartdera om
60 kronor (sid. 102). Häruti har Kungl. Maj:t, hvad beträffar vaktmästare,
vagn- och stallkarlar, förrådsvakter samt stationskarlar, företagit
den ändring, att det sista ålderstillägget uppnås redan efter
12 år, därigenom att de båda sista ålderstilläggen sammanslås till ett.
Kommittén har vidare föreslagit, att samtliga befattningshafvare,
tillhörande förenämnda grupp, med undantag af kvinnliga kontorsbiträden,
äfvensom portvakter å l:a klassens stationer eller vid verkstäder,
stationskarlsförmän och gifta kontorsbiträden, som hafva yttre
tjänstgöring, måtte beredas fria bostäder antingen uti genom statens
järnvägars försorg uppförda eller ock i af statsbaneförvaltningen från
änke- och pupillkassan förhyrda hus eller, i den mån icke någon af
dessa utvägar kunde anlitas, genom förhyrande af enskilda lägenheter.
Kungl. Maj: t anser emellertid på anförda skid (sid. 74—76) någon större
byggnadsverksamhet för ifrågavarande ändamål under den närmaste tiden
icke böra företagas.
24
Statsutskottets Utlåtande N:o 164.
Hvad angår den handläggning af bestr affiring sfr ägor, som enligt
såväl organisationskommitténs som Kung!. Maj:ts förslag bör förekomma
i samlad distriktsförvältning, anser Kung]. Maj:t, att kommitténs förslag
i fråga om dessa ärendens behandling bör kompletteras på det sätt,
att ärendena föredragas af distriktssekreteraren, som jämväl äger att
deltaga i öfverläggningarna och besluten (sid. 36).
Medan enligt nu gällande bestämmelser ålderstillägg för befattningshäfvare
med fast arfvode ej får tillträdas förrän vid början af kalenderåret
näst efter det, hvarunder den stadgade tjänsteåldern blifvit uppnådd,
förordar löneregleringskommittén, att kalenderkvartalet skulle i detta
afseende vara bestämmande för en hvar befattningshafvare. Kungi. Maj:t
finner emellertid, att nuvarande bestämmelser i berörda hänseende böra
bibehållas (sid. 213).
I fråga om b efattningsh afväges rätt att jämväl innehafva annan
tjänst anser Kungl. Maj:t att 7 §:ns i aflöningsreglementet föreskrifter
härom böra bringas i öfverensstämmelse med motsvarande föreskrifter
för de statstjänare, för kvilka vid innevarande års Riksdag förslag till
lönereglering blifvit framlagda (sid. 217).
I fråga om granskningen af järnvägsförvaltningen äro organisationskommittén
och Kungl. Maj:t af olika meningar beträffande kammarrättens
granskningsplikt. I sammanhang med införande af den sakliga
granskningen af förvaltningen genom öfverrevisorerna, hvilken anordning
af såväl kommittén som Kungl. Maj: t förordats, skulle enligt
kommitténs mening kammarrättens granskning kunna undvaras och
för den formella granskningen anställas särskilda siffergranskare. Kung].
Maj.:t finner däremot kammarrättens ifrågavarande granskningsplikt böra
bibehållas, på grand hvaraf de ifrågasatta, siffergranskarne äro obehöfliiga
(sid. 12 o. 39).
Slutligen föreligger eu viss skiljaktighet mellan löneregleringskommitténs
förslag till förändrad lydelse af § 54 i instruktionen för
järnvägsstyrelsen med underlydande distriktsförvaltningar och den affattning
Kungl. Maj:t anser höra gifva» åt samma paragraf. Enligt
kommitténs förslag borde senare stycket af §:n erhålla följande lydelse:
»Det är en hvar befattningshafvare förbjudet att lägga hinder i
vägen för tjänstens punktliga fullgörande genom nedläggande af arbetet
utan erhållen ledighet eller afsked eller genom otillbörligt fördröjande
af arbetet. Förseelse häremot eller förberedelse eller uppmaning till
sådan förseelse anses, där handlingen icke faller under allmän lag, såsom
sådant tjänstefel af svårare beskaffenhet, därå enligt §§ 5.9- och 94
afsättning kan följa.»
Statsutskottets Utlåtande N:o 164.
25
Kung!. Maj:t anser emellertid hvad §:ii innehåller om förberedelse
till förseelse af ifrågavarande slag böra uteslutas och uppmaning härtill
endast i det fall böra medföra någon påföljd, då uppmaningen sker
inför samladt järnvägs folk.
Den mest i ögonen fallande skiljaktigheten mellan kommittéförslget
och det af Kung! Maj:t för Riksdagen framlagda är den, som afser
afdelningschefernas inom styrelsen bibehållande eller afskaffande. För
ett rätt bedömande af denna fråga anser utskottet det vara nödvändigt,
att mera utförligt redogöra för hvad kommittébetänkandet därutinnan
innehåller och för hvad därmed närmast äger samband.
Den kommitté, som plägar benämnas 1893 års järnvägskommitté,
och hvars arbete låg till grund för den nuvarande organisationen af
järnvägsförvaltningen, anmärkte mot den dåvarande organisationen, först
och främst, att allt för stark centralisation vore rådande inom järnvägsförvaltningen.
Gränsen mellan styrelsens och de lokala myndigheternas,
d. v. s. afdelningsföreståndarnes vid trafikdistrikten befogenhet
vore icke närmare uppdragen genom sammanförda reglementariska bestämmelser,
utan förhållandena hade i detta afseende till icke ringa
del ordnats allenast genom praxis. Detta hade ledt därhän, att den
själfständiga beslutanderätt, som tillkom afdelningsföreståndarne, icke
vore synnerligen stor, ett förhållande, som med tydlighet framträdde,
om man med ledning af styrelsens diarier i detalj granskade arten och
beskaffenheten af de ärenden, livilka under en viss tidsperiod faktiskt
gjorts till föremål för styrelsens afgörande.
Af den starka centralisation, som således förefunnes, hade olägenheter
uppstått, hvilka antingen härflöte ur förvaltningsformens egen
natur eller vore att tillskrifva den omständigheten, att styrelsen genom
centralisationen erhållit en alltför tung arbetsbörda. Till förra gruppen
räknade kommittén dels det förhållandet, att en del till den löpande
tjänsten hörande ärenden icke erhölle den snabba behandling, som
vore önsklig och möjlig, dels ock'' den olägenheten att, då förvaltningen
vore koncentrerad i liufvudstaden och distriktsbefälet saknade
vederbörlig myndighet, den trafikerande allmänheten icke komme i nog
direkt beröring med sådana representanter för förvaltningen, med hvilka
den kunde träffa mera ingående aftal och överenskommelser.
Hvad anginge de svårigheter, som föranledts däraf, att en alltför
tung arbetsbörda ålåge styrelsen, vore det uppenbart, att en sådan arbetsbörda
i många olika afseenden måste hafva en menlig och hämmande
inverkan på verkets förvaltning. Sålunda föranledde det hopade
arbetet, att afgörandet af en del ärenden fördröjdes, och att, då de
Bih. till Rilcsd. Prof. 1907. 4 Sami. 1 Afl. 102 Käft. 4
26
Statsutskottets Utlåtande N:o 164.
ärenden, som hörde till den löpande tjänsten, ofta vore af beskaffenhet
att icke kunna uppskjutas, det blefve de stora, grundligare utredning
kräfvande frågorna, som man nödgades skjuta åt sidan, och af dessa
senare framför allt sådana, som berodde på styrelsens eget initiativ.
Men inom ett verk sådant som statens järn vägsförvaltning med dess
rörlighet, dess hastiga utveckling och dess nära samband med det kommersiella
lifvets skiftande företeelser vore förmågan af initiativ hos styrelsen
af den allra största betydelse. Den tryckande arbetsbördan föranledde
också därtill, att en hvar af afdelningscheferna vore så upptagen
af sin egen afdelnings ärenden, att han icke hunne följa med de
öfriga afdelningarnas arbeten samt verkets skötsel i dess helhet i den
utsträckning, som önskligt vore, och att till följd däraf samarbetet
mellan styrelsens ledamöter försvårades
Kommittén, som jämväl ansåg sig böra, i den mån sådant läte sig
göra, söka bringa den centrala järn vägs förvaltningen i närmare öfverensstämmelse
med öfriga centrala administrativa verk, framhöll vidare,
att den växande arbetsbördan hos styrelsen framkallat en lätt förklarlig
sträfvan att skapa så enkla former som möjligt för ärendenas handläggning
och afgörande. En dylik sträfvan kunde no g vara riktig inom
ett industriellt verk, men det vore i detta fall att märka, att det industriella
verket tillika vore en statsinstitution, som skulle stå under offentlig
kontroll, och att den relativt vidsträckta myndighet, som tillkomme
verket, gjorde en dylik kontroll så mycket nödvändigare.
Slutligen angaf kommittén såsom en af de förnämsta bristerna i
järnvägsförvaltningens dåvarande organisation saknaden af en verkligt
sammanhållande kraft inom distrikten. Den myndighet, t. f. intendenten
i detta afseende utöfvade, vore nämligen faktiskt föga betydande. Förvaltningen
vore därför delad i särskilda afdelningar, som vore af hvarandra
tämligen oberoende. Särskildt hade bestämmelsen, att en hvar afdelningsföreståndare
skulle direkt inför afdelningschefen inom styrelsen
ansvara för den inre ordningen och hushållningen, haft till följd, att
vederbörande öfverdirektörer i större eller mindre utsträckning kommit
att ingripa i linjeförvaltningens skötsel. Detta åter hade föranledt, att distriktsbefälet
i första rummet betraktade sig såsom de särskilda styrelseafdelningarnas
speciella förvaltningsorgan å linjen och mindre kommit
att framstå såsom en distriktet och dess behof genom verkligt samarbete
representerande enhet. Någon mera permanent inspektion utöfver
den, som kunde utöfvas af styrelsens chef och ledamöter, kunde
med denna organisation icke förekomma, och den bristande sammanhållningen
mellan afdelningsföreståndarna hade jämte den mindre själf
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 164.
27
ständiga ställning, som dessa befattningshafvare intoge, haft till följd,
att styrelsen i de lokala myndigheternas utlåtande icke alltid kunde
påräkna ett fullt tillfredsställande och allsidigt underlag för sina beslut.
För att undanröja de olägenheter, som sålunda vidlådde den dåvarande
organisationen, ansåg kommittén, att de lokala myndigheterna borde
erhålla en starkare organisation. Detta skulle åstadkommas först och
främst därigenom, att i spetsen för distriktet ställdes en distriktförvaltning,
som skulle sammanträda till gemensam öfverläggning och beslut i alla
ärenden, hvilka anginge förvaltningen i allmänhet eller eljest vore af
den vikt eller beskaffenhet, att samarbete mellan de olika afdelningarna
borde ifråga om dem äga rum. Därjämte ansåg kommittén,
att distriktschefsbefattningar borde inrättas. Endast genom anställande
inom distriktet af en verklig chef syntes nämligen den nödiga enheten
och sammanhållningen mom distriktets förvaltning kunna uppnås och
förvaltningens ordförande erhålla tillräckligt inflytande gent emot öfriga
afdelningsf öreståndare.
Kommittén hade till en början tänkt sig, att distriktschefen skulle
vara en särskild tjänsteman och således icke And sidan af distriktschefsbefattningen
utöfva föreståndareskapet öfver någon annan afdelning inom
distriktet än byråafdelningen. En sådan anordning syntes också kommittén
vara den ur principiell synpunkt riktigaste. Kommittén hade
dock frånträdt denna ståndpunkt och, för att bereda distriktschefen, som
inom förvaltningen skulle representera det mera affärsmässiga elementet
tillfälle att mera omedelbart lägga hand vid göromålen inom trafikafdelningen
och därigenom bereda honom möjlighet att noggrannt följa och
blifva förtrogen med förhållandena inom denna förvaltningens hufvudgren,
föreslagit, att distriktschefen tillika skulle fungera såsom föreståndare
för, utom byråafdelningen, jämväl trafikafdelningen.
En gifven förutsättning för inrättandet af distriktsförvaltningar af
den sammansättning och med den befogenhet, som ofvan har angifvits,
ansåg kommittén det vara, att distrikten erhölle en relativt stor omfattning
samt följaktligen blefve jämförelsevis få till antalet; och hade
kommittén kommit till den uppfattningen, att distriktens antal lämpligen
borde bestämmas till fyra.
Kungl. Maj :t godkände i nu omhandlade delar kommitténs förslag
samt ingick till 1897 års Riksdag med nådig proposition i ämnet, därvid
Kungl. Maj:t underställde Riksdagens pröfning ett af kommittén
uppgjordt förslag till aflöningsreglemente. Organisationsfrågan gjordes
icke till föremål för Riksdagens pröfning i vidare mån, än densamma
berördes af aflöningsreglementets bestämmelser.
28
Statsutskottets Utlåtande N:o 164.
Riksdagen biföll i hufvudsak Kung! Maj:ts proposition och godkände
därigenom indirekt den föreslagna organisationsförändringen,
hvilken dock af Riksdagen betecknades endast såsom ett försök.
Den af 1893 års järnvägskommitté föreslagna förändrade organisationen
af statens järnvägsförvaltning blef därefter, med vidtagande af
ändring hufvudsakligen i fråga om arten af personalens anställning,
fastställd genom den af Kungl. Maj:t den 15 oktober 1897 utfärdade
instruktionen för järnvägsstyrelsen med underlydande distriktsförvaltningar.
Denna instruktion är fortfarande gällande. Dock hafva i detaljerna
af den genom densamma fastställda organisationen vidtagits vissa förändringar.
I detta afseende torde här böra särskildt nämnas, hurusom
den 2 september 1898 nådigt tillstånd meddelades till anställande för
viss tid af en särskild öfveringenjör med åliggande att inom styrelsen
föredraga och handlägga ärenden rörande nya järnvägsbyggnader för
statens räkning, hvilket medgifvande sedermera ständigt förnyats, att
sedan år 1902 hos styrelsen varit för ett år i sänder anställd en adjungerad
ledamot för handläggning af de till taxebyrån och kontrollkontoret
hörande ärendena med samma befogenhet, som tillkommer en
öfverdirektör; att genom nådigt bref den 15 november 1901 bestämts,
att statens järnvägar från ingången af år 1902 skulle fördelas i fem
distrikt, samt att genom särskilda Kungl. Maj:ts och Riksdagens beslut
vissa sådana befattningar tillkommit, hvilkas antal är i aflöningsreglementet
bestämdt, äfvensom ökning skett i antalet af de inom styrelsen
befintliga byråerna.
Styrelsen utgöres af en generaldirektör såsom styrelsens chef, fyra
öfverdirektörer såsom ledamöter och chefer, en för administrativa afdelningen,
en för banafdelningen, en för maskinafdelningen och en för
trafikafdelningen, samt för närvarande därjämte dels en öfveringenjör för
statens järnvägsbyggnader (från öfveringenjörens verksamhetsområde har
undantagits handläggningen af ärenden, som angå undersökning och utredning
af den så kallade inlandsbanan; och är en särskild tjänsteman
förordnad att tills vidare under år 1907 med den befogenhet, som tillkommit
öfveringenjören, handlägga dessa ärenden) och dels en adjungerad
ledamot för faxe- och kontrollärenden.
Generaldirektören är i första rummet Kungl. Maj:t ansvarig för
statens järnvägars förvaltning. Han äger ensam beslutanderätt i alla
de ärenden, i hvilkas pröfning han deltager.
Öfverdirektör — liksom ock öfveringenjören, hvilken intager en
mera själfständig ställning än öfriga föredragande, samt adjungerade
Statsutskottets Utlåtande N:o 164.
29
ledamoten — åligger att bereda samt inför generaldirektören föredraga
eller själf afgöra de ärenden, hvilka tillhöra hans afdelning.
De till järnvägsstyrelsens handläggning hörande ärendena afgöras
dels af generaldirektören i plenum, där förutom föredraganden minst en
annan ledamot skall vara tillstädes, dels af generaldirektören i närvaro
endast af föredraganden, dels ock af vederbörande ledamot allena.
Fattar generaldirektören beslut, som strider mot föredragandens eller
annan tillstädesvarande ledamots åsikt, äger denne att låta till protokollet
anteckna sin skiljaktiga mening.
I plenum handläggas viktigare, i instruktionen, särskildt angifna
ärenden, såsom Kungl. Maj:ts bref och remisser, arbetsordningar, instruktioner,
tjänstgöringsreglementen, förslag till taxor och trafikreglementen,
åtskilliga personalärenden, förslag till kostnads- och arfvodesstater, frågor
om nya byggnader och anläggningar, om anläggning af nya järnvägar
för statens räkning och om väsentliga förändringar i bantågens anordning,
viktigare överenskommelser med främmande transportförvaltningar
angående samtrafik samt dessutom ärenden, som generaldirektören finner
böra göras till föremål för gemensam behandling.
Utan föregående föredragning äger öfverdirektör att genom remiss
eller särskild skrifvelse infordra förklaringar, upplysningar eller yttranden
för ärendenas beredning. Öfverdirektör äger att genom direkta
ordres till distriktsförvaltningarna meddela detaljbestämmelser, som
utgöra omedelbar tillämpning af styrelsens beslut eller af gällande
reglementen, instruktioner och taxor. Öfverdirektör äger äfven i öfrigt
att meddela beslut i ärenden af beskaffenhet, att de icke finnas i hvarje
särskildt fall påkalla styrelsens pröfning. Hvilka ärenden skola såsom
sådana anses, bestämmes af styrelsen, och beslutet anmäles hos Kungl.
Maj:t. För närvarande är emellertid befogenhet i sistnämnda afseende
tillagd endast öfverdirektören för trafikafdelningen, som erhållit bemyndigande
att sjelfständigt afgöra frågor om restitution af biljettafgifter
samt vissa vagnfördelningsfrågor.
Hvarje distrikt förvaltas af en distriktsförvaltning, bestående af en
distriktschef, som tillika är föreståndare för administrativa afdelningen
och trafikafdelningen, en bandirektör, föreståndare för banafdelning-en
samt en maskindirektör, föreståndare för maskinafdelningen. Den i Örebro
för lokomotivreparationer anlagda centralverkstaden skötes af en särskild
maskindirektör, som i stället för maskindirektören vid första distriktet
handlägger ärenden rörande centralverkstaden med afdelningsföreståndare
tillkommande rättigheter och skyldigheter.
30
Statsutskottets Utlåtande N:o 164.
Närmast under afdelningsföreståndarna äro anställda:
vid administrativa afdelningen en distriktssekreterare och ombudsman
samt en distriktskassör,
vid banafdelningen en baningenjör för hvarje bandirektörs expedition
och en baningenjör för hvarje bansektion,
vid maskinafdelningen en eller flera maskiningenjörer vid hvarje
distrikt samt
vid trafikafdelningen dels en trafikinspektör för hvarje trafiksektion
och dels en militärassistent för handläggning af militära transportärenden.
Hvad angår ärendenas handläggning inom distriktförvaltningen,
sammanträder distriktsförvaltningen till gemensam öfverlägning och
beslut eller till så kallad samlad distriktsförvaltning i alla sådana ärenden,
som angå förvaltningen i allmänhet eller eljest äro åt den vikt
och beskaffenhet, att samarbete mellan de olika afdelningarna ifråga om
dem bör äga rum. Vederbörande afdelningsföreståndare är därvid
töredragande. Beslutanderätten tillkommer distriktschefen ensam med
rätt för medlem af distriktsförvaltningen att till protokollet anteckna
skiljaktig mening. I samlad distriktsförvaltning skola handläggas bland
annat följande ärenden, i hvad de röra distriktet, nämligen förslag till
kostnads- och arfvodesstater, förslag till nya byggnader och anläggningar
samt om- och tillbyggnader, förslag till tidtabell för ordinarie bantåg,
vissa personalärenden samt öfriga ärenden, som äro af beskaffenhet att
kunna erfordra gemensam handläggning, då sådant påyrkas af någon
medlem af distriktsförvaltningen. De till linjeförvaltningen hörande
ärenden, som icke äro föremål för handläggning af samlad distriktsförvaltning,
afgöras af de särskilda afdelningsföreståndarne hvar för sig.
Distriktschefen är såsom distriktsförvaltningens chef styrelsen i första
hand ansvarig för den allmänna ordningen och ekonomien inom distriktet
med skyldighet bland annat att tillse, att instruktioner och reglementen
efterlefvas, samt att samverkan äger rum mellan de olika afdelningarna.
Såsom föreståndare för administrativa afdelningen åligger
distriktschefen att handlägga distriktet rörande ärenden, som tillhöra
administrativa afdelningen, och såsom föreståndare för trafikafdelningen
åligger honom bland annat att i taxefrågor göra framställningar hos
styrelsen äfvensom med vederbörande trafikanter ingå aftal under förutsättning
af styrelsens godkännande, att, anordna sådana tåg inom
distriktet, som icke äro upptagna i tidtabellen, i de fall där sådant icke
tillkommer trafikinspektör, att enligt fastställda grunder bestämma ersättning
för skadadt eller förkommet gods, att bevilja fraktkredit åt traf!-
Statsutskottets Utlåtande N:o 164.
31
kanter, att ordna och kontrollera stations- och tågtjänsten samt att i öfrigt
handlägga distriktet rörande ärenden af beskaffenhet att tillhöra trafikafdelningen,
allt i de fall, där detta icke tillkommer trafikinspektör.
Bandirektören åligger att tillse, att de till utförande under året bestämda
arbetena verkställas och att därför fastställda anslagsbelopp icke
öfverskridas, att öfva tillsyn öfver bana och husbyggnader m. m. äfvensom
ombesörja underhållet däraf i den utsträckning, han finner vara
behöfligt och för ändamålet anvisade anslag medgifva, hvad husbyggnader
beträffar dock icke i de fall, där detta uppdragits åt föreståndaren
för mäskinafdelningen, samt att ordna och kontrollera banans
bevakning inom distriktet.
Maskindirektören åligger att i vederbörlig ordning tillhandahålla
den för trafikens bedrifvande erforderliga dragkraften jämte den för
dennas skötsel behöfliga personal, att ombesörja den rullande materielens
underhåll, att utöfva högsta ledningen af distriktets verkstäder
(med undantag af centralverkstaden i Örebro), att öfva tillsyn öfver
och ombesörja underhållet af afdelningen tilldelade byggnader, anläggningar
och maskinerier, att ansvara för distriktsförrådet samt att ordna
och kontrollera maskin-, förråds- och verkstadstjänsten inom distriktet.
Hvarje afdelningsföreståndare är ansvarig för att tjänsten inom
hans afdelning på ett tillfredsställande sätt skötes samt äger att i sådana
personalärenden, som närmast angå afdelningen, utöfva viss myndighet
och vidtaga vissa åtgärder.
Mot denna nu gällande organisation har 1906 års järnvägskommitté
riktat åtskilliga hufvudanmärkningar, i hvilket hänseende utskottet får
hänvisa till betänkandet sid. 30 och följande.
Hvad den styrelsens ledamöter påhvilande arbetsbörda beträffar,
hade det decentralisationsförsök, som på grund af 1893 års kommittés
förslag verkställdes, endast medfört långa påföljd och ehuru det visserligen
för närvarande i distriktsförvaltningarne finnes linjemyndigheter
med en organisation, som tydligen angifver, att de icke äro afsedda
att allenast vara styrelsens utförande organ i distrikten, hafva linjemyndigheterna
dock i verkligheten endast i ringa grad kommit att äga
själfständig beslutanderätt.
1893 års kommitté föreslog införandet af distriktsförvaltningsinstitutionen
för att inom järnvägsförvaltningen få genomförd en decentralisation,
och kommittén hemställde därför, att en utvidgning skulle
äga rum af de lokala myndigheternas befogenhetsområde, och att starka
distriktsförvaltningar skulle skapas. Kommittén angaf emellertid icke
omfattningen af denna utvidgning på annat sätt, än att kommittén
32
Statsutskottets Utlåtande N:o 16d.
tillstyrkte, att till distriktsförvaltningarnas afgörande skulle öfverlämnas
vissa personalärenden, såsom åtskilliga ärenden rörande tjänstledighet
och sjukaflöning åt underlydande personal samt rörande antagande,
befordrande, transporterande och afskedande af särskildt den lägre
personalen, vidare en del ärenden rörande tilldelande af gratifikationer
eller ersättning för arbete på öfvertid åt viss personal, frågor angående
tillstånd för enskilda till anläggningar inom järnvägens område, åtskilliga
ärenden rörande restaurationsväsendet, frågor om beviljande
af fraktkredit och vissa frågor om tåganordningar samt, såsom orden
lyda, »många andra ärenden af skilda slag, som enligt hvad diarierna
utvisa nu göras till föremål för styrelsens afgörande».
I den i hufvudsaklig öfverensstämmelse med nämnda kommittés
förslag utfärdade instruktionen af den 15 oktober 1897 stadgas beträffande
distriktsförvaltningarna i § 62, att statens järnvägar för linjeförvaltningens
handhafvande indelas i distrikt, samt i § 63, att hvarje
distrikt förvaltas, i enlighet med hvad i instruktionen samt särskildt
utfärdad arbetsordning närmare föreskrifves, af en distriktsförvaltning.
Någon allmänt angifven gräns mellan styrelsens och distrikts förvaltningens
befogenhet eller någon norm, efter hvilken en arbetsordning
skulle utarbetas, förekommer icke i instruktionen. Någon arbetsordning
har ej heller blifvit upprättad.
Distriktschefen samt de öfriga afdelningsföreståndarne äro hufvudsakligen
verkställande organ, som i distrikten handhafva den löpande
tjänsten. Dessutom har i instruktionen beslutanderätt i vissa särskildt
omförmälda afseenden tillagts linjemyndigheterna.
Vid sin granskning af den nuvarande järnvägsorganisationen har
1906 års kommitté tyckt sig finna, att det inom distriktsförvaltningarna,
sådana de för närvarande äro organiserade, icke förefinnes den enhetlighet,
som varit afsedd och som måste fordras af en dylik institution.
Genom instruktionens bestämmelser, att gemensamma sammanträden
skola hållas, och att ärenden, livilka angå förvaltningen i allmänhet
eller eljest äro af den vikt eller beskaffenhet, att samarbete mellan de
olika afdelningarna bör i fråga om dem äga rum, skola handläggas vid
dessa sammanträden eller i så kallad samlad distriktsförvaltning, har
visserligen någon förbättring inträdt beträffande samarbetet mellan de
olika afdelningsföreståndarne. Det har dock synts kommittén, att inom
distriktsförvaltningarna fortfarande saknas den verkligt enande och
sammanhållande kraft, som med den nuvarande organisationen eftersträfvats.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets Utlåtande N:o 164.
38
1893 års kommitté yttrade, att det vore endast genom anställandet
af en verklig chef, som den nödiga enheten och sammanhållningen
inom distriktets förvaltning syntes kunna fullt uppnås, enär en afdelnings
föreståndare i eu ställning, mera analog med den, som t. f. intendenten
intoge, om ock med en i vissa afseenden utvidgad kompetens,
svårligen kunde erhålla tillräckligt inflytande gent emot flinga afdelningsföreståndare.
Distriktschefen har emellertid icke erhållit den chefsställning, som
sålunda afsetts. Visserligen stadgas i instruktionen, att distriktschefen
såsom distriktsförvaltningens chef är styrelsen i första hand ansvarig
för den allmänna ordningen och ekonomien inom distriktet, samt att i
ärenden, som föredragas i samlad distriktsförvaltning, distriktschefen
ensam äger beslutanderätt. Men å andra sidan har distriktschefen icke
blott blifvit i instruktionen, såsom föreståndare för administrativa avdelningen
och trafikafdelningen, likställd med de andra afdelningsföreståndare,
utan han har enligt afiöningsreglementet tilldelats afdelningsföreståndares
arfvode med åtnjutande, då han tjänstgör, af ett
tilläggsarfvode efter allenast 500 kronor för år. Distriktschefen äger
att göra sin myndighet gällande gent emot de öfriga afdelningsföreståndarne
endast i sådana frågor, som handläggas i samlad distriktsförvaltning,
samt vid utöfvandet af den honom tillkommande inspektionsrätten,
hvarför också afdelningsföreståndarne icke i distriktschefen
utan i vederbörande afdelningschef inom styrelsen lära se sin närmaste
förman.
Kommittén har ock fäst sig vid den svårighet för distriktschefen i
hans tjänsteutöfning, som ligger däri, att han hålles utanför de öfverläggningar
mellan samtlige afdelningsföreståndare dels vid banafdelningen
och dels vid maskinafdelningen, som årligen förekomma inför
vederbörande afdelningschefer.
Den svaga ställning, som distriktschefen alltså intager i förhållande
till afdelningsföreståndarne, har bland annat till följd, att det svårligen
kan lyckas honom att åstadkomma sådan sammanhållning och verkligt
samarbete mellan de olika afdelningarna, som erfordras för ett kraftigt
främjande af stats]ärnvägarnas ekonomiska ändamål. Detta förhållande
visar sig särskild! däld att det i vissa afseenden icke råder tillräcklig
likformighet mellan afdelningarna, och att särskild! beträffande den
lägre linjepersonalen eu alltför skarp åtskillnad äger rum mellan personal
å olika aldelningar, så att befattningshafvare, som tillhör eu afdelning,
anser sig icke behöfva taga någon del i arbete, som närmast
tillhör annan aldelnings område.
Bill. till liihd. Pro!. 1607. 4 Sami. 1 A/it, 102 Hd fl. 5
34
Statsutskottets Utlåtande N:o 164.
Efter att hafva framhållit dessa olägenheter, Indika vidlåda den nu
rådande organisationen af järn vägsförvaltningen öfvergår kommittén till
att framlägga förslag till förändringar i den nuvarande organisationen.
Härvid påpekar kommittén till en början, att för undanrödjandet af
de förefintliga olägenheterna finnas två olika vägar, bvilka i korthet
skulle kunna karaktäriseras så, att den ena afser att bringa linjemyndigheternas
yttre organisation i öfverensstämmelse med den jämförelsevis
osjälfständiga ställning, som nu tillkommer dem, och den andra att
gifva dem en själfständighet, som svarar mot deras yttre organisation.
Enligt det förra af dessa sätt för genomförandet af en organisationsförändring,
såsom det plägar framställas, skulle linjemyndigheterna
göras till uteslutande utförande organ med själfständig beslutanderätt
hufvudsakligen endast i fråga om rena verkställighetsåtgärder. Distriktsförvaltnings-
och distriktschefsinstitutionerna, sådana desamma nu förefinnas,
skulle försvinna, och de olika afdelningsföreståndarne i distrikten
ställas direkt under vederbörande afdelningschefs, öfverdirektörs, befäl.
I styrelsens och framför allt i afdelningschefernas inom styrelsen händer
skulle således läggas icke endast ledningen utan till stor del också skötseln
af järnvägsförvaltningen. Med en sådan organisation af linjemyndigheterna
skulle gifvetvis antalet löpande ärenden inom styrelsen snarare
ökas än förminskas. Med hänsyn härtill har det därför vid framställandet
inom kommittén under ett jämförelsevis tidigare stadium af dess verksamhet
af ett förslag till organisationsförändring, hvilande på nyss angifna
grundsatser, ansetts nödvändigt att en mera väsentlig förändring
jämväl af styrelsens organisation ägde rum; och denna förändring
ansågs böra bestå däri, att genom bestämmelser i instruktion och arbetsordning
skulle från chefen till afdelningscheferna inom stj^relsen och
från dessa till de befattningshafvare, som inom styrelsen äro dem närmast
underordnade, nämligen byrådirektörerna, öfverlämnas befogenhet
att i väsentlig utsträckning afgöra vissa ärenden eller grupper af
ärenden.
Den andra utvägen att undanröja det anmärkta missförhållandet
är att med bibehållandet och utvecklandet af distriktsförvaltnings- och
distriktschefsinstitutionerna utvidga det område, inom hvilket linjemyndigheterna
äga själfständig beslutanderätt. För sådant ändamål skulle
från styrelsen till linjemyndigheterna öfverflyttas förvaltningsuppgifter
och därmed också den slutliga handläggningen af ärenden — företrädesvis
sådana, som afse järnvägsförvaltningens omedelbara skötsel
— i sådan omfattning, att linjemyndigheterna därigenom verkligen
Statsutskottets Utlåtande N:o 164.
35
komme att intaga en annan ställning inom järnvägsadministrationen än
för närvarande.
Det förra af de här ofvan angifna sätten att förändra järnvägsförvaltningens
nuvarande organisation vore att återgå till hufvudprincipen
för den organisationsform, som tillämpades under åren 1871—1897, det
senare att vidare utföra och fullborda den nuvarande organisationsformen;
och det plägar i allmänhet göras gällande, att dessa båda olika
system, efter hvilka en organisationsförändring skulle kunna äga rum,
skulle innebära, det förra en centralisation och det senare en decentralisation
af järnvägsförvaltningen. Ett dylikt sätt att karaktärisera
de båda systemen är emellertid så tillvida mindre träffande, som å ena
sidan jämväl i det så kallade centralisationssystemet måste, därest det
nu skulle tillämpas, ingå en decentralisation, ehuru visserligen inom
styrelsen, och å andra sidan med det så kallade decentralisationssystemet
ingalunda behöfver följa, att icke såväl den verkliga ledningen af förvaltningen
som ock afgörandet af sådana frågor, hvilka måste kräfva
en enhetlig och därför också central behandling, fortfarande bibehållas
inom centralmyndigheten.
Kommittén har därför icke velat upptaga dessa benämningar för
betecknande af de olika här ofvan angifna sätten för en ifrågasatt förändring
af järnvägsförvaltningens organisation, utan anser kommittén
det vara lämpligare att efter det personliga organ, som i hvardera af
de båda nu ifrågavarande systemen skulle förmedla förbindelsen mellan
styrelsen och linjen, benämna det förra öfverdirektörssystemet och det
senare distriktschefssystemet.
Uti en till 1897 års Riksdag afgifven motion rörande lönereglering
för personalen vid statens järnvägar har beträffande ett sådant
system för organisationen af statens järn vägsförvaltning, som kommittén
benämnt öfverdirektörssystem, anförts, att. med ett dylikt system linjemyndigheterna
visserligen icke skulle komma att handlägga de ärenden,
som företrädesvis beröra allmänheten, men att i öfrigt den befogenhet,
som med detta system skulle tillkomma dessa myndigheter, kunde blifva
ganska omfattande i allt hvad som rör den ban-, maskin- och trafiktekniska
delen af förvaltningen. Inom ramen af de årligen fastställda
arfvodes- och omkostnadsstaterna skulle nämligen »hvarje afdelningsföreståndare
äga att med stor handlingsfrihet handlägga alla ärenden,
som angå underhållet af bana och materiel, ordnandet och handhafvande!
af trafiktjänsten, räkenskapsföringen samt verkstads- och förråds
väsendet».
36
Statsutskottets Utlåtande N:o 164.
Vid jämförelse mellan de båda ifrågavarande systemen bär därjämte
framhållits — något som egentligen beror på linjemyndigheternas
olika yttre organisation i de olika systemen — att genom ett öfverdirektörssystem
i vida högre grad än genom ett distriktschefssystem
vinnes enhetlighet och likformighet inom hvar och en af järnvägsförvaltningens
olika afdelningar, samt att med det förra systemet, enligt
hvilket det ej skulle finnas någon distrikts förvaltning eller distrikt schef,
de enskilda befattningshafvarne skulle komma att bära det fulla personliga
ansvaret för sina åtgärder, då de icke kunna genom hänvisning
till sidoordnadt inflytande från distriktsförvaltningen eller distriktschefen
undandraga sig någon del af detta ansvar.
Kommittén vill visserligen icke förneka, att ett öfverdirektörssystem.
under mindre och enklare järnvägsförhållanden kan visa sig vara fördelaktigt
och lämpligt samt medföra en kraftig och planmässig förvaltning.
Det är emellertid först och främst klart, att då det med ett
öfverdirektörssystem egentligen icke skulle tillkomma linjemyndigheterna
andra förvaltningsuppgifter, än hvad som i vidsträckt mening kan kallas
verkställighetsåtgärder, och framför allt icke afgörandet af sådana frågor,
som beröra allmänheten, det mot ett sådant system skall med skäl
kunna göras gällande, hvad kommittén anmärkt mot den nuvarande
organisationen i fråga om den omgång, tidsutdräkt och mångskrifveri,
som förorsakas af ärendenas gång fram och åter mellan styrelsen och
linjemyndigheterna samt svårigheten för allmänheten att erhålla tillfälle
att personligen förhandla med de befattuingshafvare, som deltaga i frågornas
slutliga afgörande. Likaledes gäller också hvad 1893 års kommitté
anmärkt mot den då rådande organisationen, nämligen att styrelsen
på grund af . den bristande sammanhållningen mellan de olika afdelningsföreståndarne
icke alltid skulle kunna i myndigheternas utlåtanden
och framställningar påräkna ett fullt tillfredsställande och allsidigt
underlag för sina beslut.
Mot ett förslag till genomförande inom järnvägsförvaltningen af
ett öfverdirektörssystem kan vidare anföras, att på grund af det svenska
järnvägsnätets stora geografiska utsträckning och de vidt skillda lokala
förhållanden, som äro rådande vid olika delar af detta nät, det måste
vara för en centralmyndighet omöjligt att göra sig tillräckligt förtrogen
med dem samt att i erforderlig grad beakta och tillgodose dessa olika
förhållanden; och olägenheten häraf blir gifvetvis allt större, ju mera
genomfördt öfverdirektörssystemet är, ty ju mindre själfständighet, som
Statsutskottets Utlåtande N:o 164.
37
lämnas åt linjemyndigheterna, desto mindre kan det från deras sida
väntas eget initiativ.
Hvad slutligen angår den enhetlighet och likformighet inom hvarje
särskild afdelning, som med ett öfverdirektörssystem skulle vinnas,
komme kommittén att därom vidare yttra sig i sammanhang med frågan
om linjemyndigheternas organisation. Det borde dock redan nu
framhållas, hurusom ett öfverdirektörssystem i hög grad skärper
åtskillnaden mellan de tre hufvudafdelningarna, i hvilka järn vägsförvaltningen
sönderfaller, och hvilka med tillämpning af ett dylikt system
komma att stå jämförelsevis fristående från hvarandra med hvar sin
öfverdirektör såsom afdelningens spets inom styrelsen, äfvensom att det
måste anses vara af lika stor vikt, att det förefinnes enhetlighet och
likformighet mellan de olika afdelningarne som inom samma afdelning.
Skulle också med ett öfverdirektörssystem åtgärder kunna vidtagas för
att åstadkomma ett bättre samarbete mellan afdelningsföreståndarne, än
som förefanns före genomförandet af 1897 års organisation, kommer
det med ett sådant system dock aldrig att finnas inom distrikten någon
verkligt enande och sammanhållande kraft. Öfvervakandet af enhetligheten
och likformigheten mellan de olika afdelningarna kommer med
ett sådant system endast att äga rum genom studier af till styrelsen
inkommande rapporter och framställningar samt genom inspektioner,
hvilka dock med hänsyn till järnvägsnätets omfattning svårligen kunna
blifva tillräckligt ingripande.
Det ligger dessutom i sakens natur, att ju mera arbetsbördan inom
hvarje särskild afdelning växer, desto större blir utsikten, antingen att
afdelningschefen belastas med så omfattande detaljarbete, att han, såsom
förhållandet är inom den nuvarande järn vägsorganisationen, omöjligen
kan i erforderlig grad hinna ägna sig åt de större uppgifter, som tillkomma
honom, eller också — såsom i en organisation enligt det nyss
omförmälda förslaget — att den själfständiga beslutanderätt, som skulle
tilläggas byrådirektören, måste ökas i sådan grad, att den enhetlighet
och likformighet inom afdelningen, som med öfverdirektörssystemet
hufvudsakligen afses, måste äfventyras. Med en dylik organisation
skulle icke endast ledningen utan äfven skötseln af statsbaneförvaltningen
med den mångfald af intressen, som den i sådan egenskap har
att tillgodose, koncentreras i styrelsen. Det lärer väl då icke kunna
bestridas, att de förvaltningsuppgifter, som i anledning däraf skulle
tillkomma denna myndighet, ovillkorligen måste med bannätets utveckling
och trafikens ökning tillväxa i en sådan grad och komma att så
betunga styrelsen, att den, huru än dess organisation gestaltas, måste
38
Statsutskottets Utlåtande N:o 164.
mycket snart komma att sakna rörlighet och handlingskraft. Organisationen
kommer alltså med ett öfverdirektörssystem att sakna den elasticitet
och den förmåga af anpassning till större förhållanden, som
måste vara af den väsentligaste vikt särskildt för styrelsen öfver en
järnvägsförvaltning, hvilken hvad såväl bannätet som trafiken beträffar
befinner sig i rask tillväxt; och den tidpunkt måste förr eller senare
inträda, då ett sådant system skall visa sig omöjligt, något som icke
ens anhängarne af ett sådant system torde kunna bestrida.
Hvad däremot angår ett distriktschefsystem, så kan en sådan organisationsform,
under förutsättning att förvaltningsuppgifter och därigenom
också den slutliga handläggningen af ärenden i tillräckligt hög
grad utflyttas till linjemyndigheterna, icke behöfva gifva anledning till
sådana anmärkningar rörande fördröjning af ärendenas afgörande m. m.,
som blifva en följd, då med tillämpningen af ett öfverdirektörssystem
den hufvudsakliga beslutanderätten finnes hos styrelsen. I afseende å
alla de ärenden, hvilkas definitiva afgörande flyttas från styrelsen till
linjeförvaltningen, uppkomma för både allmänheten och verket en välgörande
minskning i instansernas antal. Och därigenom att linjemyndigheternas
befogenhetsområde utvidgas att omfatta icke endast verkställighet
utan jämväl en själfständig skötsel af den lokala förvaltningen,
måste tillika hos dessa myndigheter, såsom helhet betraktade, ansvarskänslan
stärkas och initiativlusten höjas i vida högre grad än med ett
öfverdirektörssystem.
Ett distriktschefssystem kan, om det tillräckligt genomföres, vida
bättre än ett öfverdirektörssystem befria icke endast styrelsens chef
utan också dess ledamöter från trycket af den arbetsbörda, som mängden
löpande ärenden förorsakar. Genom allt större utvidgning af linjemyndigheternas
befogenhetsområde kan en sådan organisation anpassa
sig efter ökning i trafik och tillväxt i bannät. Den enhetlighet och
likformighet inom hvarje särskild afdelning, som öfverdirektörssystemet
medför, kan med nu ifrågavarande system vinnas genom inspektion,
verkställd af afdelningscheferna, och, därest sådant dessutom skulle visa
sig vara erforderligt, genom anordnande af en särskild fackinspektion.
Och om de i ett distriktschefssystem ingående distriktsförvaltnings- och
distriktschefsinstitutionerna rätt anordnas, kan med tillämpning af ett
sådant system icke endast vinnas den sammanhållning och det samarbete
inom de olika afdelningarna, som måste eftersträfvas, utan också
möjliggöras den tillsyn och det öfvervakande af enhetligheten och lik
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 164.
39
formigheten mellan de olika afdelningarna, som med ett öfverdirektörssystem
endast i jämförelsevis ringa grad visat sig kunna åstadkommas.
Det synes kommittén, som om den sålunda anställda jämförelsen
mellan de båda system, hvilka kunna läggas till grund för ett förslagtill
förändring af den svenska statsbaneförvaltningens organisation,
otvifvelaktigt gifvit vid banden, att förslaget bör vara byggdt på
distriktschefssystemets grundsatser, och att det alltså uti nu förevarande
hänseende bör afse en utvidgning af linjemyndigheternas verksamhetsoch
befogenhetsområden samt ett bibehållande och — om den närmare
utredningen gifver sådant vid handen — också en vidare utveckling af
distriktsförvaltnings- och distriktschefsinstitutionerna.
Det har redan blifvit antydt, att 1893 års järnvägskommitté, som
afgaf sitt betänkande under år 1895, fann rörelsen vid statens järnvägar
vara af den omfattning, att eu betydande decentralisation borde komma
till stånd för att ledningen och skötseln af dessa järnvägar måtte kunna
blifva de bästa möjliga. Det torde då vara skäl att något närmare
undersöka, huru denna rörelse utvecklat sig under perioden 1895—
1906.
Statens järnvägsnät omfattade 3,269 km. år 1895 och 4,199 km.
år 1906. År 1895 utgjorde antalet resor nära 5,600,000, år 1906 nära
15,000,000. År 1895 fraktades på statens järnvägar omkring 4,500,000
ton afgiftspliktigt gods. År 1906 hade denna kvantitet stigit till
10,049,000 ton. Totala bruttoinkomsten utgjorde år 1895 nära 27,250,000
kronor och år 1906 fullt 60,000,000 kronor.
Det må tilläggas att de till järnvägsstyrelsen inkomna målen utgjorde
3,288 år 1895 och 10,897 år 1906.
De skäl, som föranledde 1893 års kommittés förslag, måste således
anses hafva vunnit ytterligare i styrka.
Då den organisationsförändring, som från och med år 1898 genomfördes,
och som af 1897 års års Riksdag angafs såsom allenast ett försök,
icke kan anses hafva utfallit så som önskadt varit, kan det till sist
synas, som om det, i trots af hvad kommittén nu anfört, hade bort
undvikas att söka vidare framgå på den väg, hvarpå man genom nyssnämnda
organisationsförändring inslagit.
Af den redogörelse, kommittén lämnat rörande de hufvudaninärkningar,
till hvilka den nuvarande organisationen enligt kommitténs mening
gifver anledning, torde emellertid hafva framgått, att de olägenheter,
som äro förbundna med denna organisation, hafva sin rot i dess
ofullständiga genomförande, ej i den till grund för organisationen liggande
principen.
40
Statsutskottets Utlåtande A:o 164.
Kommittén bär därför icke tvekat att i sitt förslag, i hvad det
afser linjemyndigheterna, upptaga den tanke, på hvilken den nuvarande
organisationen hvilar, men kommittén vill tillika söka vidare utveckla
denna tanke samt därigenom gifva organisationen den helgjutenhet, som
den hittills kommit att sakna. Härmed äro hufvuddragen af kommitténs
organisationsförslag i denna del gifna.
Kommittén vill nämligen först och främst hafva verkligt, såsom
1893 års kommitté uttryckte det, starka distriktsförvaltningar, starka
genom sin jämförelsevis själfständiga ställning och starka genom sin yttre
organisation.
Kommittén hemställer alltså
att för angifvande af förhållandet mellan styrelsens och distriktsförvaltningarnas
befogenhet i intruktionen måtte intagas bestämmelse
därom, att förvaltningen af statens för allmän trafik upplåtna järnvägar
handhafves af järnvägsstyrelsen samt de styrelsen underordnade distriktsförvaltningarna,
därvid det företrädesvis tillkommer styrelsen att utöfva
förvaltningens ledning, och distrikts förvaltningarna förvaltningens skötsel;
att till fullständigande af denna hufvudbestämmelse tillika måtte
stadgas, att förutom sådana frågor, som angå förvaltningens ledning,
inom styrelsen skola handläggas jämväl sådana förvaltningens skötsel
afseende ärenden, hvilkas behandling kan tillkomma de särskilda styrelsekontoren,
tidtabellsfrågor, frågor rörande vagnfördclningen och
taxeväsendet samt andra sådana särskilda förvaltningsuppgifter, beträffande
hvilka styrelsen finner skäl uttryckligen förklara, att de skola
behandlas centralt;
att sådan ändring måtte vidtagas i bestämmelserna i nådiga kungörelsen
angående förbud att utan särskildt tillstånd uppsätta enskilda
telegraf-, telefon- eller andra svagströmsledningar å viss mark m. m.
den 6 juni 1906, att det må kunna tillkomma distriktsförvaltningarna
att utöfva den befogenhet uti olika afseenden, som uti samma kungörelse
tillagts järnvägsstyrelsen;
att i instruktionen måtte intagas bestämmelser därom, att distriktsförvaltningarna
skola äga befogenhet att afgöra frågor rörande ersättning
enligt bestämmelserna i lagen angående ersättning för skada till
följd af olycksfall i arbete den 5 juli 1901;
att sådan förändring måtte vidtagas i bestämmelserna i § 4 af gällande
instruktion, att det må kunna tillkomma jämväl distriktsförvaltningarna
att enligt af Kungl. Maj:t fastställda allmänna grunder ingå
överenskommelser med andra järn vägsförvaltningar om gemensamt begagnande
af stationer;
Statsutskottets Utlåtande N:o 164.
41
att genom bestämmelser i arbetsordning, hvilken bör så fort sig
göra låter utarbetas, distriktsförvaltningarna måtte beträffande i öfrigt
de grupper af ärenden, som i den här ofvan intagna förteckningen
upptagits, uttryckligen tillerkännas beslutanderätt i den utsträckning,
som kommittén tillika angifvit; samt
att därefter, i enlighet med den i instruktionen angifna normen,
frågor, som nu handläggas i styrelsen, i allt större omfattning måtte
öfverlämnas till distriktsförvaltningarnas afgörande.
Med den väsentligt större sjelfständighet, som distriktsförvaltningarna
enligt kommitténs förslag sålunda skulle erhålla, anser kommittén
också böra följa, att åt distriktschefen bör gifvas chefsställning
icke endast till namnet utan också i verkligheten.
Vidare framhåller kommittén den stora vikt och betydelse, som
måste ligga häruti, att enhetlighet och planmässighet råda inom hvarje
särskild afdelning, liksom ej heller att detta mål kan vinnas endast genom
en effektiv fackinspektion, utöfvad från den centrala myndighetens
sida. Kommittén finner det dock, såsom kommittén redan haft tillfälle
att framhålla, vara minst lika viktigt, att likformighet, sammanhållning
och samarbete förefinnas mellan de olika afdelningarna. Den tillsyn
och det öfvervakande, som därför erfordras, torde emellertid på grund
af den stora utsträckning, som det svenska järnvägsnätet nu har erhållit,
vida svårare kunna åstadkommas uteslutande genom centralmyndighetens
försorg, än om det inom de olika distrikten finnes den enande
kraft, som endast en administrativt ledande chef kan utöfva.
Distriktschefsinstitutionen behöfver ingalunda hindra eller försvåra
fackledningen och fackinspektionen inom de särskilda afdelningarna, liksom
ej heller distriktschefens befälsrätt behöfver komma i strid med
den, som tillkommer den honom närmast öfverordnade myndigheten.
Härför förutsättes emellertid med nödvändighet, att distriktschefen lämnas
tillfälle att alltid vara väl underrättad i fråga om den fackledning,
som från styrelsens sida utöfvas. Distriktschefen bör alltså äga att, så
ofta det lämpar sig för honom, vara närvarande, då fackinspektion från
styrelsens sida utöfvas, och vid alla sådana sammanträden mellan afdelningsföreståndare
och styrelsens ledamöter, vid hvilka beslut fattas
eller framtida viktigare åtgärder planläggas, såsom vid behandling af
frågor rörande kostnads- och arfvodesstater, nya byggnader och anläggningar
in. m. Han måste också, för att icke hållas utanför fackledningen,
kunna, på sätt kommittén i fråga om ärendenas behandling
inom distri ktsför val t niugen komnie att föreslå, personligen taga del af alla
de order och andra beslut, som kunna af styrelsen meddelas uti nu föreBih.
till Iiikml. 1‘i''of. 1607. i S''null. 1 4/(7. 101 Hiijt. (j
42
Statsutskottets Utlåtande N:o 164.
varande afseende, samt af de åtgärder och beslut, som i anledning däraf
vidtagas.
Efter kommitténs förmenande beliöfver icke befaras någon verklig
befälskonkurrens mellan distriktscheferna och afdelningscheferna i styrelsen.
Distriktsförvaltningarnas befogenhetssfär skulle nämligen enligt
kommitténs förslag blifva betydligt utvidgad, och afdelningscheferna
handla, äfven då de undantagsvis gifva bestämmelser till linjeförvaltningen,
redan såsom det nu är ordnadt å styrelsens vägnar. Deras
beslut äro således gent emot linjeförvaltningen att räkna för styrelsens
beslut. Afdelningscheferna äro dessutom chefer för afdelningar inom
styrelsen, och då de i vissa förvaltningsfrågor eller vid vissa tillfällen
gifva föreskrifter, handla de såsom förvaltande en del af styrelsens befogenhet.
I regel blir det i alla händelser styrelsen, som beslutar order
och" meddelar dem. Då eu afdelningschef verkställer inspektion,
måste han kunna meddela order om brådskande saker, som förete sig,
men äfven då är han att anse såsom en omedelbar representant
för styrelsen. Med dessa egentligen mera skenbara undantag får en
afdelningschef icke meddela order eller befallningar till linjeförvaltningen.
Och det direkta förhandlande, som kan förekomma mellan afdelningschefen
och afdelningsföreståndaren, skall således komma att
gälla endast ett rådgörande eller ock ett begärande eller lämnande af
upplysningar rörande rena fackdetaljer.
Om under sålunda angifna förutsättningar distriktschefsinstitutionen
icke behöfver hindra enhetligheten och planmässigheten inom de särskilda
afdelningarna, torde det däremot vara omöjligt att med mer eller
mindre fristående afdelningsföreståndare utan en gemensam verklig chef
kunna åstadkomma den sammanhållning och det samarbete mellan afdelningarna,
som erfordras. Riktigheten af sistnämnda påstående bär
framgått under den organisationsform, som tillämpades före år 1898; och
att det, icke är nog med endast halfva mått och steg samt reglementariska
bestämmelser, det har ytterligare bekräftats under den nuvarande
organisationsformen med dess distriktschef utan verklig chefsställning
och dess bestämmelser om en mängd ärendens handläggning i samlad
distriktsförvaltning.
Om icke inom hvarje distrikt finnes en chef med myndighet att
gorå sig verkligt gällande, kommer det att under styrelsen stå icke
endast tre sins emellan fristående afdelningsföreståndare utan tre hela
afdelningar med flera led sidoordnade befattningshafvare. Samtliga
dessa, för så vidt de icke tillhöra samma afdelning, komma att känna
sig i tjänsten åtskillda, och ju längre ned på gradskalan vederbörande
Statsutskottets Utlåtande N:o 164.
43
stå, desto större blir åtskillnaden. Eu för hela distriktet gemensam,
verklig chef är den nödvändiga förutsättningen för att samtliga befattningshafvare
inom distriktet skola känna sig solidariska och såsom en
kår med gemensamma intressen och gemensamt mål för sin sträfvan
samt med en gemensam känsla af skyldighet att vara till nytta, när
och hvarhelst det behöfs, oberoende af om arbetet på grund af sin art
tillhör den ena eller den andra afdelningen.
För att distriktchefen verkligen må bli distriktets chef, är det första
villkoret, att han i alla afseenden erhåller en sådan ställning, att
lian kommer att stå öfver afdelningsföreståndarne. Distriktschefen skall
således icke själf vara afdelningsföreståndare.
Kommittén hemställer förty,
att, med ändring af hvad som stadgas uti § 63 af nu gällande
instruktion, måtte föreskrifvas, att hvarje distrikt skall, i enlighet med
hvad som i instruktionen samt särskild!; utfärdad arbetsordning närmare
bestämmes, förvaltas af en distriktsförvaltning, bestående af en distriktschef,
såsom distriktets chef, samt en bandirektör, föreståndare för banafdelningen,
en maskindirektör, föreståndare för maskinafdelningen, och
en trafikdirektör, föreståndare för trafikafdelningen;
att åt § 73 i instruktionen måtte gifvas följande förändrade lydelse:
»Distriktschefen är såsom distriktets chef styrelsen i första hand
ansvarig för järnvägarnes reglementsenliga och ekonomiska skötsel inom
distriktet äfvensom för den allmänna ordningen inom distriktet. lian
sörjer för ärendenas behöriga gång inom diatriktsförvaltningen och företräder
distriktet, därvid han i förhållande till främmande myndigheter
och allmänheten har att, hvad distriktet vidkommer, bevaka statens järnvägars
rätt och intresse. Det åligger distriktschefen särskildt att med
uppmärksamhet följa de ekonomiska förhållandena inom distriktets område
samt dels själf vidtaga dels ock hos styrelsen föreslå anordningar,
som kunna bidraga till frambringandet af ny trafik eller upparbetandet
af den, som redan finnes. Han skall ock i öfrigt vidtaga sådana åtgärder,
som lända till befordrande af järnvägarnes ändamål, förökande
af deras inkomster och minskande af deras utgifter, äfvensom tillse, att
instruktioner och reglementen efterlefvas, samt att samverkan mellan de
olika afdelningarna och verkligt samarbete mellan de. skilda afdelningarnes
personal äga rum, för Indika olika ändamål distriktschefen har
att tid efter annan företaga inspektioner inom distriktet. Vid inspektion
äger distriktschefen att, utan att hafva inhämtat yttrande af vederbörande
afdelningsföreståndare, meddela föreskrift om verkställighets
-
44
Statsutskottets Utlåtande N:o 164.
åtgärd åt’ beskaffenhet att icke tåla uppskof, med skyldighet för distriktschefen
att, då samlad distriktsförvaltning nästa gång därefter sammanträder,
anmäla åtgärden och låta anteckna densamma i föredragningslistan.
Distriktschefen åligger dessutom att öfvervaka och kontrollera
distriktskassans skötsel i allmänhet samt granska och till styrelsen insända
distriktskassörens redogörelser äfvensom att i öfrigt handlägga
distriktet rörande ärenden af den beskaffenhet, att motsvarande ärenden
vid handläggning i styrelsen tillhöra administrativa afdelningenr;
att de befattningshafvare vid distrikten, som i instruktioneti äro
upptagna såsom tillhörande administrativa afdelningen, i stället måtte
därstädes angifvas såsom anställda å distriktschefsexpeditionen;
att i instruktionen måtte intagas bestämmelse därom, att distriktschefen
skall äga att i fråga om de å distriktschefsexpeditionen anställda
befattningshafvare utöfva den myndighet och vidtaga de åtgärder, som
enligt instruktionen tillkomma hvar och en af afdelningsföreståndarne
beträffande den personal, som tillhör hans afdelning, samt
att, med ändring af nu gällande bestämmelser rörande afdelningsföreståndares
rätt att till protokollet afgifva skiljaktig mening, måtte i
instruktionen stadgas följande: »Afdelningsföreståndare åligger, för så
vidt han ej skall blifva medansvarig för beslut, som fattas på hans föredragning,
eller då han eljest är närvarande och deltager i ärendets
handläggning, att, då beslutet strider mot hans åsikt, anmäla och å det
koncept till den i ärendet utgående expeditionen, som i sådant fall skall
uppsättas och förvaras, låta anteckna sin skiljaktiga mening. Förekommer
skiljaktig mening i ärende, som skall anmälas hos styrelsen,
skall den å konceptet därom gjorda anteckningen intagas i expeditionen)).
Utskottet har ansett sig böra så utförligt som här skett redogöra
för de synpunkter, som varit afgörande för kommittén vid framläggandet
af dess förslag beträffande distriktschefernas ställning, emedan dessa
synpunkter, såsom af det föregående redan framgått, hafva ett afgörande
inflytande på bedömandet af frågan om afdelningschefernas
betydelse inom järnvägsadministrationen.
Om dessa funktionärer yttrar kommittén å sid. 157—160 följande:
»Af hvad kommittén yttrat i anledning af den af kommittén verkställda
granskningen af statsbaneförvaltningens nuvarande organisation,
har beträffande afdelningscheterna framgått, att det för närvarande svårligen
låter sig göra för dem att i önskvärd grad ägna tid och arbete
Statsutskottets Utlåtande N:o 164.
45
åt de högre och mera betydelsefulla bland de uppgifter, som tillhöra
dem, äfvensom att åt de till styrelsen inkommande ärendena bereda
den skyndsamma gång och behandling inom ämbetsverket, som borde
vara utmärkande för järnvägsstyrelsen såsom ett modernt kommunikationsverk.
Orsakerna till dessa missförhållanden har kommittén funnit
vara att söka dels i den omständigheten, att i styrelsen afgöres en
mängd löpande ärenden af den lokala eller mindre betydande art, att
de lämpligen icke böra påkalla styrelsens pröfning, och dels däruti, att
det inom styrelsen till biträde åt afdelningscheferna icke finnes tillräckligt
många fast anställda befattningshafvare i den ställning, att af
dem skulle skäligen kunna fordras ett mera själfständigt och maktpåliggande
arbete.
Genom den af kommittén föreslagna öfverflyttningen från styrelsen
till distriktsförvaltningarna af befogenhet att meddela beslut i en mängd
frågor kommer gifvetvis antalet af de i styrelsen diariiförda ärendena
att afsevärdt minskas. Hvad som sålunda öfverlämnas till distriktsförvaltningarnas
afgörande, är emellertid hufvudsakligen ärenden af
löpande art, under det att alla de mera omfattande och svårlösta frågorna
på grund af sin natur måste fortfarande såsom hittills omedelbart
handläggas i styrelsen. Den affärsmässighet i förvaltningen af statens
järnvägar, till hvars genomförande kommittén söker visa vägen, tillgodoses
dock ingalunda tillräckligt allenast därigenom, att ärenden af
löpande natur flyttas ut ur styrelsen eller, i den mån de måste fortfarande
handläggas af styrelsen, beredas ett snabbt och säkert afgörande.
Det är lika viktigt, att de större frågorna, hvilka mycket ofta
äro af lika brådskande natur, icke uppskjutas. Men för att detta skall
kunna undvikas, måste den personal, som skall ägna dessa ärenden den
förberedande handläggningen, vara tillräckligt talrik och i erforderlig
mån väl utrustad för sitt arbete.
Från denna synpunkt måste krafvel, på eu förändring af styrelsens
organisation göra sig starkt gällande. För att tillfredsställa detta kraf
har ifrågasatts, att styrelsens delning i särskilda afdelniugar, af h vil ka
hvar och en omfattar flera byråer eller kontor, skulle upphöra, och att
det ej vidare skulle finnas några sådana befattningshafvare som de nuvarande
afdelningscheferna, Indika sammanhålla hvar och en sin afdelning
samt föredraga i stju-elsen eller, i den mån afdelningschef därtill
äger befogenhet, afgöra alla afdelningens ärenden. 1 stället skulle
föredragandenas antal ökas, så att det ungefärligen konnne att motsvara
de inom styrelsen befintliga och erforderliga byråernas antal.
Hvarje föredragande skulle förestå eu byrå och föredraga allenast de
46
Statsutskottets Utlåtande N:o 164.
ärenden, som tillhöra denna. Styrelsens organisation skulle alltså, hvad
angår föredragandenas antal samt omfattningen af hvars och ens verksamhetsområde,
komma att i betydlig grad erinra om det sätt, hvarpå
de preussiska järnvägsdirektionerna äro ordnade. Föredragandenas eller
de så kallade dezerncnternas antal uppgår nämligen i en sådan direktion
till i medeltal omkring 20.
Kommittén har insett och uppskattat fördelen af den ökade snabbhet
och omedelbarhet i föredragningen, som skulle vara att vinna genom
ett system af många föredragande inom styrelsen, men kommittén har
icke desto mindre ansett sig icke böra föreslå eu sådan förändring i
styrelsens organisation. Att en sådan anordning, som nyss nämnts,
kan visa sig vara lämplig för en preussisk direktion men däremot icke
böra förordas för den svenska järnvägsstyrelsen, beror på den af kommittén
här ofvan redan angifna väsentliga skillnaden i dessa båda myndigheters
ställning i organisationskedjan. Eu preussisk direktion tillkommer
ju, såsom kommittén redan framhållit, hufvudsakligen skötseln
af järnvägsförvaltningen inom dess område, under det att den svenska
järnvägsstyrelsen i vidsträckt omfattning bär hand jämväl om förvaltningens
ledning och enligt kommitténs förslag skulle få detta till sin
hufvuduppgift.
Anordningen med ett större antal byråchefer såsom föredragande
sammanhänger nämligen i mycket med begreppet direkt skötsel. År det
åter fråga om utöfvandet af en sådan ledande och normerande myndighet
som den, hvilken redan nu tillkommer och efter genomförandet af kommitténs
förslag i ännu högre skulle tillkomma den svenska järnvägsstyrelsen,
i hvars verksamhet måste såsom .ett synnerligen viktigt moment
ingå utfärdande af reglementen, anvisningar och instruktioner, då skarpes
i hög grad fordran på enhetlighet inom denna centrala myndighet, och
från den synpunkten måste systemet med jämförelsevis få afdelningschefer,
försedda med goda medhjälpare, böra förordas. 1 det preussiska
ministeriet för allmänna arbeten, hvilket i Preussen ombesörjer den
egentliga ledningen af järnvägsförvaltningen, finnas ju också för handläggning
af järnvägsärendena särskilda afdelningar med afdelningschefer,
ministerialdirektörer. Antalet afdelningar för järnvägsärenden är där
fem. Till följd af förvaltningens storlek finnas emellertid å hvarje afdelning
till afdelningscliefens biträde flere högre tjänstemän med föredragningsskyldighet.
Det måste finnas god sammanhållning inom styrelsen och oafbruten
samverkan mellan chefen och föredragandena, för att det bästa möjliga
resultat af förvaltningen skall kunna uppnås. Uppenbart torde också
Statsutskottets Utlåtande N:o 164.
47
vara, att detta jämförelsevis lätt skall kunna ernäs med ett mindre antal
verkliga afdelningscliefer inom styrelsen, under det att anordningen
med ett större antal föredragande måste väsentligt öka chefens arbete.
Afdelningscliefen åligger det nämligen att i första rummet ansvara för,
att enhetlighet, och likformighet förefinnas mellan de olika byråer och
kontor, som höra till hans afdelning, hvaremot det tillkommer chefen
att med biträde af souschefen vaka öfver likformigheten och samarbetet
mellan de olika afdelningarna. Skulle afdelningscheferna försvinna, är
det gifvet, att det arbete och det ansvar, som i nu angifna afseende
hvilar på afdelningscheferna, skulle öfverflyttas på chefen och hans
ställföreträdare samt i viss mån draga deras uppmärksamhet och omtanke
från andra dem åliggande viktiga uppgifter.
Den organisation af styrelsen, som kommittén föreslagit, med i besluten
deltagande järnvägsfullmäktige och ett särskildt plenum i förvaltningsärenden
synes också lämpligast böra förbindas med bibehållandet
af de särskilda afdelningscheferna. Det torde nämligen vara tydligt,
att ju mer föredragandenas antal ökas, desto svårare blir det för fullmäktige
att förvärfva och bibehålla den personliga öfverblick öfver förvaltningens
gång, som är bestämmande för värdet af deras rådslag, och
desto större blir ock sannolikheten, att chefen och souschefen skola
komma att intaga en mot organisationen stridande ställning mellan föredragandena
och fullmäktige såsom förklarande och sammanfattande.
Med ett större antal föredragande måste också oftare inträffa, att ett
ärende berör flera föredragandes verksamhetsområden, ock att det blir
nödvändigt att vid ärendenas handläggning inkalla två eller flere föredragande,
hvarigenom det normala förhållandet mellan fullmäktige och
fackledamöter kan komma att förryckas.
Kommittén anser sig på dessa skäl böra föreslå, att styrelsen, hvad
dess yttre organisation beträffar, fortfarande såsom hittills skall vara
uppdelad i sådana afdelningar, i hvilka järnvägsförvaltningen på grund
af ärendenas olika natur kan anses sönderfalla, och att en befattningshafvare,
afdelningscliefen, erhåller de åligganden i förhållande till afdelningen,
som i § 10 af nu gällande instruktion tillkomma öfverdirektör,
nämligen att bereda samt föredraga eller afgöra do ärenden, som tillhöra
afdelningen, att hafva tillsyn öfver göromålen inom afdelningen
och ansvara för, att styrelsens beslut i de af honom handlagda ärendena
varda skyndsamt expedierade.
För hvarje byrå bör såsom för närvarande finnas eu byrådirektör
att närmast biträda afdeluingschofen vid ärendenas beredning och ex
-
48
Statsutskottets Utlåtande N:o 164.
peditionernas uppsättande. På sätt som nu är stadgadt bör byrådirektör,
då afdelningschef åtnjuter semester eller tjänstledighet eller eljest är
hindrad att förrätta sin tjänst, förvalta afdelningschefens befattning, där
Kungl. Maj:t ej annorlunda förordnar. Under afdelningschefens frånvaro
å tjänsteresa bör likaledes byrådirektören föredraga afdelningen
tillhörande ärenden och förrätta andra till tjänsten hörande löpande
göromål. I öfrigt skall föredragningsskyldighet i regel icke tillkomma
byrådirektör, men skall i enlighet med i sådant afseende nu gällande
bestämmelser generaldirektören äga att, då sådant finnes af behof påkalladt,
förordna byrådirektör eller annan vid statens järnvägar anställd
befattningshafvare att i afdelningscliefs ställe föredraga visst ärende
eller viss grupp af ärenden.»
Beträffande afdelningschefernas befogenhet, särskildt i förhållande
till distriktsförvaltningarne, yttrar kommittén (sid. 165 och följ.):
»Af den historiska öfversikten har framgått, hurusom under den
organisationsform, som gällde för statsbaneförvaltningen före år 1898,
linjemyndigheterna egentligen endast voro styrelsens verkställande organ
i distrikten, under det att beslutanderätten tillkom styrelsen äfven i jämförelsevis
obetydliga frågor, och vederbörande öfverdirektör såsom chef
för sin afdelning icke endast i styrelsen utan också å distrikten ägde
att i icke ringa grad direkt ingripa i linjeförvaltningen. Det har också
visats, att den organisationsförändring, som från och med år 1898 genomförts,
i detta afseende ingalunda varit genomgripande eller någonsin
kommit att motsvara, hvad 1893 års järnvägskommitté afsåg med
sitt förslag. Då själfva kärnpunkten uti nu förevarande kommittés organisationsförslag
är bildandet af själfständiga distriktsförvaltningar
under ledning af en distriktets verklige chef, måste det för kommittén
vara af stor vikt att tillse, att icke den ställning, som kommittén sålunda
velat gifva distriktsförvaltningarna och distriktschefen, kan omintetgöras
eller minskas genom instruktionsbestämmelser, som föranleda
eller medgifva afdelningscheferna att ingripa i nämnda myndigheters
verksamhet och befogenhet. Kommittén har därför ansett vissa förändringar
uti nu gällande instruktion nödvändiga för att skarpare än
i samma instruktion skett begränsa afdelningschefernas myndighet i förhållande
till linjemyndigheterna.
I § 9 af instruktionen angifvas afdelningscheferna såsom chefer
hvar och en för sin afdelning inom styrelsen. J det afseendet anser
kommittén alltså någon ändring icke behöfva ske. Däremot finner
kommittén detta nödvändigt i fråga om bestämmelserna i den paragraf
i instruktionen, § 22, som innehåller de allmänna stadgande™! rörande
afdelningschefernas (öfverdirektörernas) befogenhet.
Statsutskottets Utlåtande N:o 164.
49
Denna paragraf har för närvarande följande lydelse:
»Utan föregående föredragning äger öfverdirektör att genom remiss
eller särskild skrifvelse infordra förklaringar, upplysningar eller yttranden,
som för ärendes beredande till afgörande finnas erforderliga, samt
befordra till granskning, anteckning eller förvaring inkommande handlingar,
som äro af beskaffenhet att icke till omedelbar åtgärd af styrelsen
föranleda.
Öfverdirektör äger vidare att genom direkta ordres till distriktsförvaltningarna
meddela sådana detalj bestämmelser, hvilka utgöra omedelbar
tillämpning af styrelsens beslut eller af gällande reglementen,
instruktioner och taxor.
Öfverdirektör må äfven i öfrigt meddela beslut i ärenden af beskaffenhet,
att de icke finnas i hvarje särskildt fall påkalla styrelsens
pröfning. Hvilka ärenden må såsom sådana anses, bestämmes af styrelsen.
Styrelsens beslut härom anmäles hos Kung!. Maj:t.»
Det första momentet af § 22 påkallar ingen ändring. Det är tydligt,
att en afdelningschef bör kunna utan föredragning ombestyra allt,
som hör till ärendenas beredning till föredragning, äfvensom gifva order
om handlingars slutliga förvaring o. d.
Det andra momentet innehåller först en bestämmelse, som bör bibehållas,
nämligen att afdePhingschefen äger till distriktsförvaltning
meddela sådana detalj besiämmelser, som utgöra omedelbar tillämpning
af styrelsens beslut.
Dylika detaljbestämmelser förekomma, enligt inhämtade upplysningar,
i rätt stor omfattning och kunna icke undvaras. I byggnadsärenden
och i upphandlingsärenden meddelas exempelvis hufvudbesluten
af styrelsen, under det att afdelningscheferna sedermera lämna de oundvikliga
detaljbestämmelserna, såsom specifikationer o. d. Det bör dock
i en blifvande instruktion betonas, att det måste vara fråga om verkställighet
såtgärder och därtill endast sådana, som icke falla inom distriktsförvaltningens
egen befogenhet, på det att icke på denna väg må inträda
en icke afsedd förskjutning af befogenhet från distriktsförvaltningarna
till afdelningscheferna i styrelsen.
Nu förekommande uttrycket »genom direkta ordres» kan saklöst
bortfalla.
Den senare föreskriften i andra momentet därom, att öfverdirektör
äger att till distriktsförvaltningarna meddela detalj bestämmelser, hvilka
utgöra omedelbar tillämpning af gällande reglementen, instruktioner
och taxor, bör utgå ur instruktionen. Med den mera själfständiga ocli
Bill. till Rilcsd. Prof. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 102 Höft. 7
50
Statsutskottets Utlåtande N:o 164.
noggrant afgränsade ställning, distriktsförvaltningarna komma att intaga
enligt kommitténs förslag, öfverensstämmer bäst att låta distriktsförvaltningarna
själfva för sina områden utfärda sådana detaljbestämmelser
rörande den omedelbara tillämpningen af reglementen m. m.
Beböfvas hela nätet omfattande detaljbestämmelser, ankommer detta
närmast på styrelsen, men kan ock, exempelvis i vissa taxeärenden,
lämpligen af styrelsen delegeras åt afdelningschefen enligt tredje momentet.
Sistnämnda moments bestämmelse, att åt öfverdirektör kan anförtros
att äfven i öfrigt meddela beslut i ärenden af beskaffenhet, att de
icke finnas i hvarje särskildt fall påkalla styrelsens pröfning, har hittills
icke kommit till synnerligt omfattande tillämpning. Sådan delegation
af styrelsens befogenhet har förekommit endast å trafikafdelningen,
nämligen i fråga om restitutionsärenden, frågor, som röra nedsättning
i biljettpriser vid möten, samt vissa frågor inom vagnfördelningens
område.
För kommittén synes det önskvärdt, att denna bestämmelse bibehålies.
Ty äfven om löpande ärenden i stor omfattning flyttas ut till
distriktsförvaltningarna, finnas dock alltid kvar hos styrelsen åtskilliga
ärenden, som torde vara af beskaffenhet att lämpligen kunna öfverlämnas
till afdelningschefs afgörande. Enligt 1893 års järnvägskommittés
uttalande, i hvilket kommittén anser sig kunna instämma, bör sådan
öfverflyttning äga rum, då ett visst slag af ärenden af mindre vikt
blifvit genom upprepade beslut för olika fall så genomarbetadt, att någon
tvekan icke råder, i hvilken riktning afgörandet i ett dylikt ärende
under vanliga förhållanden kommer att gå.
Såsom en erinran om de nya bestämmelserna rörande styrelsens
och distriktsförvaltningarnas befogenhet torde böra i detta moment insättas
det i sig naturliga förbehållet, att det skall vara fråga om ärenden,
som förekomma till handläggning i styrelsen.
Kommittén får alltså hemställa, att åt de båda senare momenten i § 22
måtte gifvas följande ändrade lydelse: »Afdelningschef äger vidare att till
distriktsförvaltningarna meddela sådana detaljbestämmelser, som äro erforderliga
för verkställighet af styrelsens beslut och icke falla inom distriktsförvaltningarnas
befogenhet. Afdelningschef må äfven i öfrigt meddela
beslut i ärenden, som ankomma på handläggning inom styrelsen men
icke äro af beskaffenhet att i hvarje särskildt fall påkalla styrelsens
omedelbara pröfning. Hvilka ärenden må såsom sådana anses, bestämmes
af styrelsen. Styrelsens beslut härom anmäles hos Kungl. Maj:t.»
Statsutsliottets Utlåtande N:o 16i.
51
I nuvarande instruktion, § 71, bestämmes, bland annat, att alla från
styrelsen till linjeförvaltningen utgående skrifvelser och andra expeditioner,
hvilka innefatta beslut eller ordres, skola ställas till distriktsförvaltningen
vid vederbörande distrikt.
Mot denna bestämmelse finnes ingen annan erinran, än att den väl
rätteligen bör hafva sin plats bland de paragrafer, som handla om styrelsen
och icke bland dem, som afse distriktsförvaltningarna.
Till detta stadgande behöfves emellertid ett tillägg, föranledt däraf
att afdelningscheferna understundom i fall af trängande brådska behöfva
meddela sina beslut direkt till andra järnvägsmyndigheter än distriktsförvaltningarna,
så att säga med förbigående af dessa. Gifvetvis böra
dessa fall så mycket som möjligt begränsas och garantier meddelas för att
distriktsförvaltningarna i dessa fall icke hållas utanför sådant, hvarom
de böra hafva kännedom.
Föreskrifter i denna riktning böra afse af afdelningscheferna enligt de
båda senare momenten af § 22 meddelade bestämmelser och beslut, ty
det bör fortfarande som hittills falla af sig själft utan särskild föreskrift,
att afdelningscheferna för infordrande af upplysningar in. m.
enligt mom. 1 i samma paragraf hafva att vända sig till den myndighet,
som anses kunna snarast och bäst lämna utredningen. (Jfr noten
å sid. 222 i 1893 års kommittés betänkande.)
Kommittén föreslår därför, att omförmälda del af § 71 i gällande
instruktion flyttas till kapitlet om ärendenas handläggning inom järnvägsstyrelsen,
samt att till den sålunda öfverflyttade bestämmelsen
göres följande tillägg: »Undantagsvis må i fall af trängande brådska
bestämmelse eller beslut, som af afdelningschef meddelas enligt föreskrifterna
i de två senare momenten af § 22, kunna ställas direkt till
afdelningsföreståndare eller distriktsförvaltning underlydande personal,
men bör distriktsförvaltningen samtidigt underrättas om expedierandet
af sådan bestämmelse eller beslut.
Afdelningscheferna skola gifvetvis fortfarande så mycket som möjligt
deltaga i inspektionsarbetet inom verket liksom chefen och souschefen.
Kommittén anser sig hafva anledning att antaga, att det skall
tills vidare vara tillräckligt med den inspektion, som sålunda kan förekomma
från styrelsens sida, så att särskilda befattningshafvare för utöfvande
af den centrala inspektionen icke blifva behöfliga. Den nuvarande
instruktionen bereder emellertid formellt den svårigheten för
dylik inspektion från afdelningschefernas sida, att befogenhet icke tilllagts
dessa befattningshafvare att vid sådan inspektion meddela föreskrifter
i ärenden, som äro af natur att eljest böra föredragas i styrel
-
52
Statsutskottets Utlåtande JS:o 16i.
sen. Då äfven chefens, och enligt kommitténs förslag jämväl souschefens,
rätt härvidlag är inskränkt till verkställighetsåtgärder af beskaffenhet
att icke tåla uppskof, synes det vara bäst förenligt med en
affärsmässig anordning af verkets drift att lämna samma förtroende
med samma begränsning och samma anmälningsplikt till afdelningschef
under inspektionsresa. Man lärer därigenom endast gifva instruktionens
helgd åt hvad som väl ändock måste ske, då en inspektionsförrättare
ställes inför en verkställighetsåtgärd, som icke tål uppskof. Hvad kommittén
föreslagit i fråga om skyldighet för souschef att omedelbart
efter inspektionsresans slut för generaldirektören anmäla, hvad han uti
nu berörda afseende åtgjort, bör naturligtvis gälla jämväl för afdelningschef.
Kommittén får därför hemställa, att bestämmelserna i § 19 af gällande
instruktion måtte utsträckas att vinna tillämpning äfven vid inspektion,
som förrättas af afdelningschef, med skyldighet för denne att,
då föreskrift på sätt i nämnda paragraf omförmäles af honom meddelats,
därom under alla förhållanden göra anmälan hos generaldirektören.
Från samma synpunkt, från hvilken kommittén hemställt om förändring
af § 22 i instruktionen, anser kommittén sig också böra föreslå
ändring i afdelningschefernas benämning.
Enligt instruktionen angifvas dessa befattningshafvare såsom öfverdirektörer
och chefer, hvar och en för sin afdelning inom styrelsen.
Benämningen öfverdirektör kan emellertid lätt leda till den uppfattningen,
att denne befattningshafvare skall stå i ett direkt öfverordnadt
förhållande till motsvarande direkör, ban- maskin- eller tralikdirektör,
å linjen. Då nu kommittén genom sitt förslag till organisationsförändring
sökt ställa dessa sist angifna befattningshafvare under distriktschefen
såsom deras närfnaste forman, och kommittén tillika afsett att
borttaga den från äldre tider bibehållna uppfattningen om afdelniugschefernas
direkta ingripande i linjeförvaltningen, torde det vara nödvändigt
för att skarpt framhålla den förändring i nyss berörda afseende^
som ingår i kommitténs förslag, att benämningen öfverdirektör
icke vidare användes för afdelningscheferna. Detta synes också kommittén
så mycket lämpligare, som benämningen öfverdirektör, hvilken,
enligt hvad kommittén redan påpekat, i åtskilliga andra statens ämbetsverk
användes såsom benämning å ämbetsverkets chef, synnnerligen
väl ägnar sig såsom benämning för souschefen. Afdelningscheferna
böra däremot bibehålla benämningen afdelningschefer i styrelsen, hvilken
Statsutskottets Utlåtande N:o 16i.
53
benämning väl öfverensstämmer med det verksamhetsområde, som tillkommer
dessa befattningshafvare.
Kommittén får alltså hemställa, att de befattningshafvare, som hittills
benämnts öfverdirektörer och chefer, hvar och en för en afdelning
inom styrelsen, hädanefter måtte i instruktionen och eljest benämnas
afdelningschefer, hvar och en för en afdelning inom stjrrelsen; samt
att förklaring måtte meddelas därom, att, hvad som i hittills utgifna
reglementen, ordersamling, särskilda instruktioner och andra vid statens
järnvägar gällande bestämmelser stadgas om öfverdirektör, skall gälla
om afdelningschef i styrelsen.
Hvad angår afdelningschefernas aflöningsförhållanden, tillkommer,
enligt gällande aflöningsreglemente för tjänstemän och betjänte vid
statens järnvägar, afdelningschef (öfverdirektör) ett arfvode af 6,400
kronor, hvilken aflöning kan höjas efter 5 år med 500 kronor och efter
10 år med ytterligare 500 kronor. Kommittén har vid behandlingen
af frågan om distriktschefens aflöning (sid. 97 o. ff.) redan omförmält,
hurusom statsjärnvägarnes löneregleringskommitté, enligt hvad kommittén
inhämtat, i sitt förslag till aflöningsreglemente för personalen
vid statens järnvägar upptagit afdelningschefs (öfverdirektörs) aflöningsförmåner
till ett arfvode af 8,000 kronor jämte ersättning för bostad
och bränsle med 2,000 kronor; och skulle dessa aflöningsförmåner i
deras helhet tillkomma vederbörande genast vid tillträdet af tjänsten.
De af kommittén föreslagna organisationsförändringarna medföra
icke någon sådan rubbning i afdelningschefernas ställning, att den bör
inverka på förslaget till nya aflöningsförmåner för dem. Dessa organisationsförändringar
skulle nämligen, i hvad de beröra afdelningscheferna,
hufvudsakligen endast hafva till följd, att vederbörande afdelningschef
befrias från en del löpande ärenden af jämförelsevis lättare beskaffenhet
och från att syssla med sådana fackdetaljer, som afse järnvägs
förvaltningens skötsel, ej dess ledning, samt att han därigenom
lämnas bättre tillfälle än för närvarande att ägna sig åt honom tillkommande
större uppgifter. Det inträder således enligt kommitténs
förslag endast så att säga en förskjutning i afdelningschefens verksamhetsområde,
hvilken förskjutning emellertid ingalunda medger någon
nedsättning i de höga fordringar på fackutbildning och personlig duglighet,
som måste ställas på eu afdelningschef, utan snarare tvärtom.
Kommitténs förslag bör således icke medföra någon minskning i de
aflöningsförmåner, som enligt omförmälda förslag skulle tillkomma af
-
54
Statsutskottets Utlåtande N:o 164.
delningschef. Kommittén finner tvärtom den aflöning, som af löneregleringskommittén
föreslagits för afdelningschef, ingalunda vara för
hög, framför allt icke i jämförelse med de aflöningar, som inom enskilda
industriella och merkantila företag utgå till befattningshafvare,
motsvarande afdelningscheferna.
Kommittén har vid behandlingen af distriktschefens tjänsteställning
och aflöning (sid. 99) berört den särskilda skyldighet, kommittén anser
böra förefinnas för afdelningschef och distriktschef, att enligt styrelsens
bestämmelse tjänstgöra i hvilkendera af dessa befattningar som helst.
Därest en dylik befogenhet för styrelsen att bestämma, i hvilkendera
af dessa befattningar vederbörande afdelningschef eller distriktschef
skall tjänstgöra, i erforderlig grad kommer till tillämpning, torde
ifråga om dessa för järnvägsförvaltningen synnerligen viktiga och betydelsefulla
befattningar största möjliga utsikt finnas, att den rätte
mannen skall komma på den rätta platsen.
Enligt hvad kommittén förut (sid. 143 o. f.) framhållit, äger styrelsen
jämlikt bestämmelserna i § 48 af gällande instruktion redan nu
befogenhet att utan ansökan förflytta befattningshafvare till annan befattning
vid statens järnvägar, för så vidt vederbörande därigenom icke
förorsakas minskning i det honom tillkommande arfvode. Beträffande
ifrågavarande särskilda förhållande torde dock ett uttryckligt stadgande
vara lämpligt.
Kommittén anser sig därför böra hemställa, att i § 48 i instruktionen
måtte införas den bestämmelse, att den, som erhåller konstitutorial
å afdelningschefs- eller distriktschefsbefattning, skall vara pliktig
att tjänstgöra i hvilkendera af dessa befattningar, som järnvägsstyrelsen
kan efter sig företeende omständigheter bestämma.»
Vid kommittébetänkandet äro särskilda meningar uttalade i nu förevarande
punkt af herrar Lagercrantz och Ekman, hvilka hvar för sig
yrkat, att afdelningscheferna skulle utgå ur organisationen och att respektive
byrådirektörer i stället skulle blifva föredragande i järnvägsstyrelsen.
Herr Lagercrantz yttrar:
»Såsom i betänkandet antydts, hafva hufvudsakligen två principiellt
olika organisationer dryftats inom kommittén, den ena med bibehållen
särdelning i de tre grenarna trafik-, maskin- och banafdelning och med
hela administrationen centralt ordnad från toppen med en öfverdirektör
såsom afdelningschef, den andra med den administrativa öfverled
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 164.
55
ningen ordnad centralt i styrelsen, men skötseln fördelad under ett
antal distriktsförvaltningar.
Den förra organisationsformen har, så länge den kan tillämpas,
sina obestridliga fördelar. Dock har jag i likhet med kommittén ansett
den senare vara att föredraga, emedan utsträckningen af det svenska
statsbanenätet snart (om icke redan nu) lägger praktiskt oöfverkomliga
hinder i vägen för en centralisering af både ledning och skötsel.
Det ligger dock i sakens natur, att en organisation, som bygger
på en rätt fördelning af ledning och skötsel å olika händer, är särskild!
känslig för hvarje oklarhet från början. En halfmesyr, likasom en från
början icke tillräckligt tydligt preciserad befogenhetsfördelning, blåbär
dubbelt farlig, då det lätt nog kan komma att bero på rent personliga
egenskaper hos respektive ledare, hvar gränsen blir förlagd,
och hvem som rycker till sig makten på den andres bekostnad.
De starka distriktsförvaltningar med en verklig chef, som kommittén
föreslagit — hvilket förslag jag lifligt biträdt — förutsätta dock och
möjliggöra, enligt mitt förmenande, eu annan och enklare organisation
af själfva styrelsen. Det är därför i detta afseende, som jag tillåtit
mig hafva en afvikande mening mot kommitténs flertal.
Styrelsen skulle enligt kommitténs förslag komma att bestå af:
1 generaldirektör,
1 souschef,
2 järnvägsfullmäktige,
ett antal afdelningschefer,
ett antal byrådirektörer,
byråtjänstemän af olika grader samt
kontorsskrifvare och bokhållare.
Den organisation af styrelsen, som jag skulle vilja förorda, kan
gifvetvis ej i alla dess delar framläggas i en reservation, men anser
jag en för tillfället tillräcklig öfverblick öfver densamma kunna erhållas
genom angifvande af den sammansättning af styrelsen jag tänkt mig
på följande sätt:
1 generaldirektör,
1 souschef,
2 järnvägsfullmäktige,
ett, med hänsyn till det genom distriktförvaltningarnas stärkande
minskade arbetet i styrelsen, erforderligt antal byrådirektörer
såsom föredragande med aflöning mellan distriktschef och afdelningsföreståndare,
56
Statsutskottets Utlåtande N:o 164.
ett likaledes afvägdt antal byråtjänstemän af endast en tjänstegrad,
med olika löneklasser, samt
kontorsskrifvare och bokhållare.
Genom att bibehålla afdelningschefer i styrelsen har nämligen, efter
mitt förmenande, kommittén delvis bibehållit den stränga sönderdelning
af järnvägsförvaltningen uti trafik-, maskin- och banafdelning, som visserligen
har traditionen för sig, men som i praktiken har sina betänkligheter.
Den lifliga växelverkan mellan de olika afdelningarna (hvilka ju
dock alla äro till för att befordra trafiken) får ej hämmas af onödiga
maktsfärer.
Afdelningschefer anser jag sålunda icke böra bibehållas i styrelsen.
Härigenom vinnes dessutom den stora földelen, att det blir färre
instanser inom styrelsen. Ett ärende skall nu efter att hafva passerat
generaldirektörens eller souschefens bord öfverlämnas till öfverdirektören,
af honom i de flesta fall till en byrådirektör, af denne till en byråtjänsteman
och slutligen kanske till bokhållare och kontorsskrifvare —
allt för att sedan gå samma väg tillbaka. Denna anordning med ärendens
öfverlämnande från man till man torde visserligen icke kunna helt
och hållet undvikas, men den bör dock så mycket som möjligt är förenklas,
och genom afdelningschefernas och byrådirektörernas sammanslagning
till föredragande byrådirektörer försvinner en af dessa instanser.
Därtill kommer, att genom uppdelning af arbetet det såsom sig bör bli
specialister, hvar och en på sitt område, som för den beslutande myndigheten
framlägga ärendet med alla nödiga detaljer samt äro i tillfälle
att omedelbart ställa sin fackkunskap till förfogande.
Beträffande slutligen min uppfattning, att tjänstemännen å styrelsens
byråer böra ordnas inom endast en grad, tillåter jag mig, såsom blifvit
framhållet i telegrafkommitténs betänkande, betona, hurusom det lätt kan
inträffa, och har nog ofta inträffat, att styrelsen för att bereda en tjänsteman
bättre villkor måst föreslå honom till befordran, oaktadt han kanske
ej komme att göra verket samma nytta på den nya posten. Styrelsen
bör kunna efter pröfning bevilja en tjänstemän högre lön utan att nödgas
flytta honom till en annan plats. Detta blir lättare, ifall de under byrådirektören
närmast stående biträdande tjänstemännen ordnas inom endast
en tjänstegrad, men med flera löneklasser, så mycket mer som något
subordinationsförhållande mellan dessa tjänstegrader ej enligt kommitténs
förslag afses.
En anmärkning, som skulle kunna framställas mot dessa organisationsförändringar,
vore hufvudsakligen, att samarbetet och enhetligheten
försvåras, då så många skola föredraga sina ärenden direkt i styrelsen.
Statsutskottets Utlåtande N:o 164.
57
För min del tror jag, att det icke skall möta någon svårighet för generaldirektören,
i synnerhet sedan han fått en sonschef vid sin sida, att
öfvervaka denna enhetlighet. Och, såsom jag ofvan antydt, tror jag,
att samarbetet inom verket mellan de olika byråerna underlättas genom
den af mig föreslagna förändringen. Det torde vara på sin plats att
här stryka under, att generaldirektören och souschefen genom täta öfverläggningar
med de samlade distriktscheferna böra kunna förhindra, att
enhetligheten mellan de olika distrikten vedervågas på grund af den
ökade makt, som lagts i distriktschefens hand.
Vidare skulle kunna anmärkas, att arbetsbördan för styrelsen är
stor nog förut, och att man genom att taga bort afdelningscheferna
ytterligare minskar antalet af mera kvalificerade krafter. Jag tror, att
genom att lägga mer själfständigt arbete och ansvar på de äldre byråtjänstemännen
skall både dessas kvalifikation stiga, och deras intresse
för tjänsten betydligt ökas. Det torde vara obestridt, att litet hvarstädes
i våra ämbetsverk en hel del tjänstemäns intresse kväfves, på grund af
att de alltför länge få gå och vänta på att i själfständigt och ansvarsfullt
arbete pröfva sina krafter.»
I samma fråga yttrar herr Ekman följande:
»I likhet med envoyén Lagercrantz anser jag, att med den organisation,
kommitténs flertal velat gifva åt järnvägsstyrelsen genom att där bibehålla
de nuvarande öfverdirektörerna, icke krafvet på en fullt affärsmässig
skötsel af statsbanorna blir tillfredsställdt, utan kommer fortfarande
mycken onödig omgång vid ärendenas vandring fram och åter mellan
öfverdirektören och byrådirektörerna samt vid ärendenas handläggning och
beredning af bägge dessa instanser att kvarstå. Det har nämligen ådagalagts,
att beredningen af alla ärenden af betydelse, innan de föredragas
inför styrelsen, tillgår så, att ärendet af öfverdirektören öfverlämnas till
byrådirektören, som, sedan han beredt ärendet, föredrager och i detalj redogör
för detsamma inför öfverdirektören, hvilken i sin ordning slutligen
föredrager det i styrelsen. Mig synes, att ärendenas behandling skulle
vinna i snabbhet och icke förlora i grundlighet, om byrådirektörerna
ägde att direkt föredraga dem i styrelsen, hvarigenom den specialkännedom,
som de, hvar inom sitt fack, gifvetvis framför öfverdirektörerna,
besitta, äfven i hvarje särskildt fall komme styrelsen utan mellanhand
till godo. Häremot har i hufvudsak anförts, att, då antalet föredragande
sålunda skulle ökas, sammanhållningen inom styrelsen och den oafbrutna
samverkan mellan chefen och de föredragande skulle försvåras, en invändning
som utan tvifvel vore befogad, därest de föredragandes antal
skulle blifva alltför stort. Äfven kommitténs flertal har emellertid enats
Bill. till Rilsd. Prof. 1907. 1 Samt. 1 Afd. 102 Höft. 8
58
Statsutskottets Utlåtande N:o 164.
om, att byrådirektörernas antal icke med den förändrade organisationen
böra sättas högre än till fjorton, och inom kommittén hafva t. o. m.
röster höjts för dessa tjänstemäns begränsning till ett antal af tretton,
i det man ansett, att åtminstone tills vidare det på trafikafdelningen
kunde vara tillräckligt med två byrådirektörer. I hvilket fall som helst
torde antalet icke komma att öfverstiga, hvad som inom betydande utländska
och kanske äfven i något fall svenska affärsföretag motsvaras
af direktörer inom respektive direktioner, och någon svårighet för chefen
att kunna nöjaktigt sammanhålla ett sådant antal synes mig icke böra
föreligga.
Af de öfverläggningar kommittén haft med öfverdirektörerna, har
för mig framgått, att dessa vore mera benägna för att vid sina afdelningar
bibehålla eller ytterligare dit indraga ärenden än att utflytta sådana
till distriktsförvaltningarna. Den mest genomgripande af kommittén
föreslagna reformen ligger emellertid just uti ett ökande af distriktsförvaltningarnas
makt, ett skapande af verkligt starka distriktsförvaltningar
och såsom en följd häraf uti en utflyttning till dessa förvaltningar
af alla de ärenden, som därför lämpa sig. Såsom af det nu föreliggande
kommittébetänkandet framgår, hade redan 1893 års kommitté insett
önskvärdheten af en starkare organisation hos de lokala myndigheterna
och af öfverflyttande till dem af en hel del ärenden, Indika förut handlagts
af styrelsen, men hvad 1893 års kommitté sålunda afsåg, har endast
i ringa mån blifvit genomfördt, och härtill anser jag den nuvarande
organisationen med öfverdirektörer, hvilkas benägenhet att till sig indraga
ärenden är helt naturlig, till stor del vara orsak. Att, såsom
kommitténs flertal föreslagit, åtnöja sig med att utbyta titeln öfverdirektör
mot afdelningschef anser jag icke vara tillräckligt betryggande för uppnåendet
af den önskade maktförskjutningen från öfverdirektörerna till
distrikten.
I de fall, där chefen eller souschefen icke äro i tillfälle verkställa
inspektioner, torde dessa lika väl kunna utföras af byrådirektörer som
af öfverdirektörer.
Ett verkligt genomförande af ett stort antal ärendens förflyttning
till afgörande inom distrikten synes mig böra medföra så stor minskning
i järnvägsstyrelsens arbetsbörda att, äfven om öfverdirektörsbefattningarna
indroges, antalet byrådirektörer, åtminstone tills vidare, ej behöfde
ökas utöfver nu af kommittén föreslagna fjorton. Skulle sedermera en
sådan ökning i något fall visa sig erforderlig, så medför den endast en
kostnad af kr. 6,600 per år, hvilket kommittén ansett vara lämplig begynnelselön
för byrådirektör, under det att lönen till öfverdirektörerna
Statsutskottets Utlåtande N:o 164.
59
föreslagits till 10,000 kronor. Indragning af fem öfver dir ektörstjänster
skulle alltså motsvara en årlig besparing af 50,000 kronor.
Slutligen anser jag mig böra påpeka, att den invändningen ej med
fog torde kunna göras, att byrådirektör icke skulle äga nödiga kvalifikationer
för att ersätta öfverdirektör. Redan i det nu gällande reglementet
inrymmes nämligen åt byrådirektör att i vissa fall såväl inom som utom
styrelsen företräda öfverdirektör, och häruti har kommitténs flertal icke
ärnat göra någon inskränkning, hvaraf man torde vara berättigad draga
den slutsatsen, att någon tvekan beträffande byrådirektörs kompetens
att ersätta öfverdirektör ej inom kommittén förelegat.
Den skarpa begränsning, som gjorts i tiden för afslutande af kommitténs
arbeten, och det förhållandet, att en stor del af den tid, hvarunder
kommittén arbetat, infallit samtidigt med att jag varit af riksdagsgöromål
upptagen, omöjliggöra för mig att utarbeta en fullständig organisationsplan
i öfverensstämmelse med hvad jag här ofvan antydt, hvarför
jag nödgas inskränka mig till att uttala, att jag anser kommittén bort
hemställa
att samtliga öfverdirektörsbefattningar vid statens järnvägar måtte
indragas, och
att respektive byrådirektörer i stället blifva föredragande i och ledamöter
af järnvägsstyrelsen efter samma grunder beträffande deras rätt
att i styrelsen taga säte, som kommitténs flertal velat tillägga afdelningschef.
»
De af dessa reservanter framhållna synpunkterna hafva blifvit bestämmande
för Kungl. Maj:ts förslag.
Efter att hafva framhållit att en väsentlig förenkling i ärendenas
behandling utan tvifvel skulle inom styrelsen åstadkommas, om den
nuvarande instansen, öfverdirektören, mellan dem, som beredt och läst
in ärendet, samt generaldirektören afskaffades, fortsätter departementschefen
(sid. 42 i statsrådsprotokollet):
»Det är, synes mig, gifvet, att här föreligger ett dubbelarbete,
hvars nackdelar i de allra flesta fall icke torde motsvaras af ett genom
detsamma ernådt bättre resultat i afgörande^ Man skulle kanske invända,
att fackkunskapen icke skulle komma fullt till sin rätt inom
styrelsen genom den ifrågavarande anordningen. Detta synes mig
dock icke med fog kunna sägas, då ju hvarje föredragande säkerligen
har större specialkännedom rörande de ärenden, hvarmed han sysslar,
än afdelningschefen, som måste blicka öfver ett större område. Med
60
Statsutskottets Utlåtande N:o 164.
den samverkan mellan de särskilda byråerna, som jag gifvetvis förutsätter
skola äga rum, torde äfven hvarje ärende kunna blifva allsidigt
utredt, innan det förelägges inför generaldirektören. Den hufvud:
in märkning, som kommittén riktat mot det af mig nu förordade systemet,
nämligen att det skulle försvåra sammanhållningen inom styrelsen
och samverkan mellan chefen och föredragandena, torde komma att
bortfalla, om generaldirektören, såsom jag förutsätter, vid sin sida får
en souschef, hvilken särskildt i detta afseende torde få en viktig uppgift
att fylla. Dessutom lärer man kunna förvänta, att samarbetet mellan
styrelsens alla byråer skall underlättas, om hvarje särskild byrå
kommer att lyda direkt under generaldirektören, och det stränga uppdelandet
i afdelningar ej vidare förekommer. Säkerligen skulle ock
byrådirektörernas intresse och ansvarskänsla skärpas därigenom, att de
erhölle ett mera själfständigt arbete.
Hvad som för mig utgjort en hufvudanledning att biträda reservanternas
förslag är emellertid en omständighet, som jag redan tidigare
i mitt vttrande berört, den nämligen att genom bibehållande af de nuvarande
öfverdirektörerna — visserligen under namn af afdelningschefer
— den stränga åtskillnaden mellan stats] ärnvägarnas tre hufvudafdeln ingår
skulle blifva svårare att nedbryta. Om åter all makt samlas i generaldirektörens
hand, skulle, synes mig, det nu rådande betraktelsesättet
så småningom försvinna och styrelsen sammansmälta till ett enhetligt
verk, där hvarje ärende afgöres med hänsyn icke till hvarje särskild
afdelnings önskemål utan till det helas och allmänhetens gagn. Det
ligger nära till hands, att en afdelningschef skulle komma att blifva
betraktad såsom chef ej blott för vederbörande afdelning inom styrelsen
utan jämväl för de under styrelsen lydande befattningshafvare
vid distrikten, så vidt de berörde hans afdelning. Detta skulle sannolikt
få till följd att, hvad än skrifna instruktioner komme att innehålla,
afdelningschefen i många fall med förbigående af distriktschefen vände
sig till vederbörande afdelningsföreståndare i en hel del frågor, därigenom
undergräfvande den ställning distriktschefen bör äga — och så
v ore man snart åter inne på det gamla systemet, om hvars ohållbarhet
de flesta äro ense. Här synes mig vara den svagaste punkten i kommitténs
förslag, och skulle den vinna godkännande, torde de af kommittén
så starkt framhållna fördelarna af distriktsförvaltningarnas nya
organisation snart blifva illusoriska. Det af mig förordade förslaget
beträffande styrelsens organisation lärer åter vara en följdriktig tillämpning
af kommitténs uttalade åsikter rörande lokalförvaltningarna. I
detta sammanhang kan jag ej underlåta att ännu en gång med några
Statsutskottets Utlåtande N:o 164.
61
ord beröra vikten af distriktschefens ställning-. Just den förutnämnda
tredelningen inom järnvägarna tiar åstadkommit, att inom statsbaneförvaltningen
visserligen uppfostrats män med ingående detaljkännedom i
sina fack, men att å andra sidan måhända blicken för det stora hela
förkväfts. Det är ej alltid sagdt, att den noggranna detaljkunskapen är
kriteriet på en skicklig ledare och chef, fastmera bör hos denne kräfvas
det allmänna goda omdömet och förmågan att begagna sig af specialisternas
fackkunskap. Det är denna sidan af saken, som jag anser järnvägsstyrelsen
hafva vid sin kritik af kommittébetänkandet, så vidt angår
distriktscheferna, alltför mycket förbisett.
Om mitt förslag att afdelningscheferna icke skulle bibehållas vinner
bifall, torde emellertid böra inrättas ett par byrådirektörsbefattningar,
något hvartill jag blir i tillfälle att återkomma längre fram.
Kommittén har, såsom nämndt, föreslagit, att en särskild souschef
skulle anställas såsom ställföreträdare för chefen och såsom dennes närmaste
man. Att efter genomförandet af en sådan förändring med afseende
å föredragandena i styrelsen, som jag ifrågasatt, detta behof
måste göra sig ännu mera kännbart gällande, torde vara alldeles uppenbart.
Inrättandet af en souschefsbefattning anser jag vara en nödvändig
förutsättning för att det skall vara möjligt för chefen för en så vidt
omfattande förvaltning som statens järnvägar att i erforderlig grad ägna
tid och omtanke åt att planlägga och taga initiativ till de stora inom
järn vägsförvaltningen förekommande frågorna, och för att med den
organisation, jag föreslagit, kunna åstadkomma nödig sammanhållning
inom styrelsen. Han skall därjämte genom flitiga inspektioner biträda
generaldirektören för att åstadkomma samarbete mellan distriktsförvaltningarna
och upprätthålla enhet och likformighet i skötseln. Hvad
styrelsen anfört såsom skäl emot inrättandet af en souschefsbefattning,
torde i öfrigt i hufvudsak sakna tillämpning, därest afdelningscliefsbefattningarna
indragas.
Souschefsbefattningen bör, såsom kommittén föreslagit, vara eu fullt
själfständig befattning. Olikheten i detta afseende mot hvad som föreslagits
i fråga om telegrafverket betingas icke endast af den högst betydande
skillnaden i de båda förvaltningarnas storlek utan också af den
stora olikheten i fråga om föredragandenas antal i de båda styrelserna.
Kommitténs förslag i fråga om souschefens benämning och lians anställande
på förordnande samt de åligganden, som skulle tillkomma denne
befattningshafvare, anser jag mig böra tillstyrka.
I fråga om sättet för ärendenas föredragning och afgörande i styrelsen
torde jag, utöfver hvad jag i sådant afseende redan anfört vid
62
Statsutskottets Utlåtande N:o 164.
behandlingen af frågan om de nuvarande afdelningschefsbefattningarna,
böra anmärka, hurusom med den förändring af fullmäktiginstitutionen
och af föredragandenas i styrelsen antal, som jag föreslagit, gifvetvis
måste följa, att sådana väsentligt olika slag af plenisammanträden —
plenum i förvaltningsärenden och plenum i personalärenden — som af
kommittén föreslagits, icke skulle förekomma, och att de hittills förekommande
plenisammanträdena med samtliga styrelsens ledamöter torde
komma att försvinna. Redan nu finnes i instruktionen icke något annat
stadgande om ledamöternas deltagande i plenisammanträden än att i
dylikt sammanträde minst en ledamot utom föredraganden skall vara
närvarande, och det synes också lämpligen böra tillkomma chefen att
bestämma, huru många och hvilka befattningshafvare utom den, som i
hvarje särskildt fall är föredragande, skola deltaga i ett ärendes afgörande.
Därigenom att kollegial styrelseform icke skulle förekomma, vinnes den
fördel, att till deltagande i ett ärendes handläggning kunna inkallas
samtliga, hvilkas verksamhetsområde ärendet i någon mån berör, eller
hvilkas hörande chefen eljest finner lämpligt för att ärendet skall erhålla
ett så allsidigt bedömande som möjligt.
I ett särskildt fall, nämligen beträffande bestraffningsfrågor, torde
dock närmare bestämmelser böra meddelas angående de ledamöter, som
skola deltaga i plenisammanträdena. I likhet med kommittén och styrelsen
anser jag dessa frågor i styrelsen likaväl som i distriktsförvaltningarna
böra afgöras i plenum och efter omröstning mellan de i beslutet
deltagande med utslagsröst för ordföranden. Vid behandlingen
af distriktsförvaltningarnas organisation framhöll jag angelägenheten af
att dessa frågor vunne en så sakkunnig handläggning som möjligt. I
plenum för afgörande af bestraffningsfrågor torde därför böra deltaga
utom chefen, souschefen och byrådirektören å vederbörande byrå, dels
byrådirektör å administrativa afdelningen och dels styrelsens ombudsman.
I öfverensstämmelse med hvad jag föreslagit i fråga om distriktsförvaltningarnas
handläggning af bestraffningsärenden, torde det därjämte höra
uppdragas åt ombudsmannen att föredraga bestraffningsärendena samt
att därvid deltaga i styrelsens öfverläggning och omröstning till beslut.
Styrelsen har i sitt utlåtande anfört, hurusom en del ärenden skulle
kunna öfverlämnas till afdelningschefs och byrådirektörs afgörande. En
sådan anordning, hvarigenom chefen skulle kunna befrias från att deltaga
i handläggningen af vissa enkla och för förvaltningen mera betydelselösa
ärenden, står i god öfverensstämmelse med den grundsats, som
bör vara gällande, nämligen att intet ärende bör afgöras af högre myndighet
än som därför erfordras. Vid utarbetande af instruktion och
Statsutskottets Utlåtande N:o 164.
63
arbetsordning torde därför böra tagas i öfvervägande, i livad män det
inom styrelsen kan öfverlämnas åt byrådirektör och eventuellt jämväl åt
underordnade befattningshafvare att i vissa afseenden å styrelsens vägnar
vidtaga åtgärder eller meddela beslut.»
I öfverensstämmelse härmed har Kungl. Maj:t ur staten för järnvägsstyrelsen
uteslutit öfverdirektörerna och uppfört 16 byrådirektörer,
däraf en föreståndare för kontrollkontoret.
Uti ofvan omförmälda motion n:o 75 har grefve Carl Taube hemställt,
att Riksdagen ville besluta,
l:o) att i aflöningsreglementet för befattningshafvare vid statens
järnvägar måtte upptagas arfvoden för fem afdelningschefer med 8,000
kronor till hvardera jämte ersättning för bostad och bränsle med 2,000
kronor; samt
2: o) att, vid bifall till punkt l:o), det i aflöningsreglementet § 3
upptagna antalet byrådirektörer måtte minskas till 14.
Till stöd härför har motionären bland annat anfört, att, därest
Kungl. Maj:ts förslag i denna del blefve af Riksdagen bifallet, skulle
därigenom den nya järnvägsstyrelsens funktioner försvåras och särskildt
skulle den inspektion, som måste utöfvas från styrelsens sida och som
måste vara desto mera ingående, ju själfständigare ställning distriktsförvaltningarne
skulle intaga, däraf i hög grad försvagas. Den styrka,
som låg i organisationskommitténs förslag, att till verkets bästa förflyttningar
skulle kunna ske mellan afdelningschefs- och distriktschefsbefattningar
hade helt och hållet utplånats utan att något annat satts
i stället. Det vore visserligen allas önskan att tillskapa starka distriktsförvaltningar,
men detta borde icke hindra att ändock de bästa krafterna
inom förvaltningen samlades såsom biträden åt verkets chef och icke
hos distriktscheferna. Då nu emellertid enligt det kungliga förslaget
afdelningsföreståndarne vid distrikten tillmättes en lön, som vore afsevärdt.
större än den lön, som afsetts för byrådirektörerne hos styrelsen,
vore hvarje möjlighet att förflytta exempelvis en bandirektör hos distriktschefen
till byrådirektörsbefattning hos styrelsen. Till och med
bandirektörens närmaste man, baningenjören af l:a klass, skulle enligt
Kungl. Maj:ts förslag i aflöningshänseende blifva bättre ställd än byrådirektören,
enär han med samma arfvode som denne skulle tillgodonjuta
bostad in natura, hvilken gifvetvis vore mera värd än den byrådirektören
tillkommande bostadsersättningen. Hufvudanledningen till
afdelningschefernas uteslutande ur förslaget syntes efter uttalandena i
64
Statsutskottets Utlåtande N:o 164.
statsrådsprotokollet vara att kraftigt nedbryta den stränga åtskillnaden
mellan statsjärnvägarnes tre hnfvudafdelningar. Men denna skarpa åtskillnad
hade redan organisationskommittén afsett att borttaga genom
den stärkta distriktschefsinstitutionen. En gruppering i bana, maskiner
och trafik förutom administrativa och taxesaker måste alltid finnas vid
en järnväg. Detta syntes också vara departementschefens mening, att
döma af den indelning af styrelsens tjänstemannapersonal, som förefunnes
å sid. 178 och 179 i statsrådsprotokollet. Detta faktiskt bestående
förhållande kunde icke ändras genom organisation eller lönereglering.
Att det finnes en afdelningschef för hvarje dylik naturlig
afdelning kan icke fördärfva en eljest god organisation.
Vidare har herr E. L. Camitz uti sin ofvanomförmälda motion n:o
280 föreslagit, att Riksdagen måtte besluta:
l:o) att, med bifall i öfrigt till Kungl. Maj:ts nådiga proposition
n:o 164, vidtaga sådan ändring i det propositionen bifogade förslag till
aflöningsreglemente för befattningshafvare vid statens järnvägar, att dels
i reglementet upptagas 5 öfverdirektörsbefattningar i styrelsen med ett
arfvode af 8,000 kronor jämte hyresersättning till ett belopp af 2,000
kronor, dels ett arfvode om 15,000 kronor till en öfverdirektör och
souschef afföres, dels antalet byrådirektörer minskas till 14, dels arfvoden
till 5 distriktschefer upptagas i enlighet med löneregleringskommitténs
förslag allenast till lika belopp med för afdelningsföreståndare
jämte ett tilläggsarfvode på 600 kronor,
2:o) att i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, dels att frågan om eu
mera genomgripande omorganisation af statens järnvägar måtte underkastas
mera grundlig sakkunnig utredning beträffande särskilt önskemålet
att minska antalet instanser på distrikten, att bereda möjligheter
för allmänheten att på så nära håll som möjligt hafva tillgång på trafikbefäl,
utrustadt med tillräcklig befogenhet att besluta och träffa aftal i
ärenden, som beröra densamma, samt att de olika afdelningarnes verksamhetsområden
regleras, så att friktion mellan aldelningarne i möjligaste
mån undvikes och sålunda ett målmedvetet verkligt samarbete
uppnås, ägnadt att medföra förenkling och besparing samt en effektiv
inspektion, dels att sådan ytterligare utredning måtte vara verkställd
så tidigt, att de förändringar i aflöningsreglementet för statens järnvägar,
som däraf kunna föranledas, må kunna framläggas för 1908 års
Riksdag och genomföras under samma år, dels slutligen att Kungl. Maj:t
intill dess icke måtte vare sig annat än på förordnande tillsätta de
distriktschefs- och öfverdirektörsbefattningar, som för närvarande äro
eller ytterligare kunna blifva vakanta, eller genomföra andra principiella
Statsutskottets Utlåtande N:o 164.
65
ändringar i den nuvarande statsbaneorganisationen än som blifva en följd
af tillsättandet af järnvägsfullmäktige, öfverrevisorer, trafikdirektörer
m. fl. nya befattningar, hvilkas behöflighet icke varit omtvistad, äfvensom
af de förenklingar i arbetssättet och öfverflyttande af vissa ärendens
afgörande till distriktsmyndigheterna, som kunna befinnas lämpliga.
Beträffande de skäl, på hvilka motionären grundat detta förslag,
hänvisas till motionens innehåll.
Vid öfvervägande af frågan om uppförande i staten af fem afdelningschefer
vill utskottet villigt erkänna, att det af departementschefen
angifna syftet med dessa befattningshafvares uteslutande ur organisationen
— eller ett fullständigt aflägsnande från styrelsen af gränserna
mellan de särskilda afdelningarne och den gamla indelningens bibehållande
endast inom distriktsförvaltningarne — kommer att därigenom
synnerligen verksamt främjas. Ty efter vidtagande af denna genomgripande
anordning skulle icke vidare särskilda afdelningar utan endast
särskilda byråer inom styrelsen bestå. Och utskottet, som till fullo
delar den af organisationskommittén icke mindre än af reservanterna
och departementschefen uttalade meningen, att allt bör göras som lämpligen
kan göras för att åt distriktsförvaltningarne bereda den starka
och enhetliga organisation och den orubbade prestige, som är en nödvändig
förutsättning för ett verksamt handhafvande af dess vigtiga
funktioner, skulle icke hafva något att erinra mot den anordning inom
styrelsen, som af Kungl. Maj:t föreslagits, därest utskottet vore öfvertygadt,
att icke den gamla indelningen i särskilda hufvudafdelningar
äfven inom styrelsen är en organisatorisk nödvändighet, som under
alla förhållanden måste åtminstone i sina allmänna drag för framtiden
uppehållas, och därest icke utskottet befarade att af ett så stort antal
direkt under chefen och souschefen sorterande småafdelningar afsevärda
administrativa olägenheter blefve en oafvislig följd.
De betänkligheter, som i detta hänseende uttalats af motionären
grefve Taube kunna, enligt utskottets förmenande, icke tillbakavisas
såsom alldeles obefogade, och de här ofvan utförligt refererade motiv,
på grund af hvilka organisationskommittén föreslagit afdelningschefernas
bibehållande, gifva äfven stöd åt en sådan uppfattning. Ty äfven
om föredragningen inför generaldirektören — såsom ock kommittén synes
hafva för speciella fall förutsatt — kan lämpligen besörjas af byrådirektörerna,
en hvar för de ärenden, som tillhöra hans byrå, återstår det dock
alltid så många ärenden af för afdelningen gemensam natur, hvilka måste
Bih. till Riksd. Prot. 1907*. 4 Band. 1 Afd. 102 Häft. 9
66
Statsutskottets Utlåtande N:o 164.
enhetligt behandlas, att ett organisationsled mellan de många särskilda
till afdelningen hörande byråerna med deras förmän, byrådirektörerna,
och generaldirektören lämpligen bör finnas.
Härtill kommer — och vid denna omständighet har utskottet fäst
synnerlig vikt — att, såsom grefve Taube erinrar, det utbyte af personal,
som måste betraktas som eftersträfvansvärdt mellan distrikten
och styrelsen, kommer att i hög grad försvåras, om icke alldeles omöjliggöras,
därest alla byrådirektörer komme att, på sätt Kungl. Maj:t
föreslagit, åtnjuta afiöningsförmåner, som vore lägre än afdelningsföreståndarnes
vid distrikten.
Men å andra sidan kan icke utskottet helt ansluta sig till organisationskommitténs
och grefve Taubes mening, att öfverdirektörerna under
den förändrade benämningen af afdelningschefer böra bibehållas.
Ty ehuru kommittén afsett, att dessa befattningshafvares befälsrätt å
linjen skulle genom instruktion och arbetsordning väsentligt inskränkas
samtidigt därmed att distriktsförvaltningarne förstärktes och fasta gränser
uppdroges mellan afdelningschefernas och distriktschefernas befogenhet,
är det dock fara värdt att reformen i denna del komme att till
sina verkningar försvagas i följd af den inom järnvägsförvaltningen fast
rotade föreställningen, att cheferna för afdelningarne inom styrelsen också
vore chefer för och ägde eller åtminstone borde äga rätt att ingripa i
detaljerna af arbetet hos afdelningarne i distrikten.
Utskottet har därför trott sig böra söka en medelväg mellan organisationskommitténs
och Kungl. Maj:ts förslag och hemställer alltså,
med anledning af grefve Taubes förslag, att ett belopp af 7,500 kronor
må ställas till Kungl. Maj:ts förfogande att användas till arfvoden
å 1,500 kronor åt de fem byrådirektörer inom styrelsen, som en hvar
inom sin afdelning (administrativa, ban-, maskin-, trafik- och kommersiella)
undfå Kungl. Maj:ts förordnande att utöfva en sammanhållande
myndighet och handlägga sådana ärenden, som gemensamt afse flera
byråer inom afdelningen.
Hvad aflöningarne beträffar har utskottet icke kunnat biträda hvad
Kungl. Maj:t föreslagit för chefen och souschefen. Visserligen är det sant,
att vid afvägandet af dessa befattningsinnehafvares löner någon hänsyn
måste tagas till järnvägsförvaltningens egenskap af affärsverk och att de
löner, som erbjudas åt innehafvare af ledande befattningar inom affärsverlden
och de tekniska yrkena äfvensom åt cheferna för de enskilda järnvägsföretagen
i lande ofta kunna stiga till betydande belopp, men utskot
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 164.
67
tet anser att äfven om man låter dessa hänsyn hafva ett afgörande inflytande
vid lönernas bestämmande, måste det af Kungl. Maj:t framställda
förslaget att tilldela chefen ett arfvode, som kan uppgå ända
till 25- å 30,000 kronor, och souschefen ett arvode af 15,000 kronor,
betecknas såsom för högt.
Utskottet finner det icke heller tilltalande, att, på sätt nu är föreslaget,
Kungl. Maj:t skulle tilläggas rätt att inom gränsen af minst
25,000 kronor och högst 30,000 kronor bestämma arfvodets belopp.
Då enhvar, som erbjudes en plats, kan äga grundad anledning förmoda,
att man verkligen önskar förvärfva honom för densamma, skulle utan
tvifvel hvarje verkligt dugande man, som erbjödes chefsplatsen för statens
järnvägar, finna sig föranlåten att "alltid uppskatta sin duglighet
till det högsta medgifna beloppet, hvilket för visso också skulle komma
att i regel utgå.
Utskottet, som på denna grund anser, att chefens arfvode bör i
staten uppföras med visst bestämdt belopp, har vid öfvervägande häraf
funnit detsamma kunna lämpligen bestämmas till 20,000 kronor, hvilket
belopp med 8,000 kronor öfverstiger nuvarande aflöning.
Hvad därefter angår souschefens arfvode har utskottet, med hänsyn
därtill att chefens för telegrafverket arfvode nyligen af Riksdagen
bestämts till 15,000 kronor, icke ansett detsamma kunna sättas till högre
belopp än 12,000 kronor.
Vidare har Kungl. Maj:t föreslagit, att generaldirektör, som, innan
han uppnått 65 lefnadsår, antingen på grund af sjukdom eller därigenom
att han efter utgången af den tid, för hvilken han förordnats,
icke erhåller förnyadt förordnande, eller ock eljest utan egen begäran
nödgas afgå från sin befattning utan att på grund af tjänstefel hafva
förverkat densamma, skall vara berättigad att i pension uppbära ett årligt
belopp af 8,000 kronor för tiden intill dess han uppnått 65 års ålder.
Skulle generaldirektör före utgången af den tid, erhållet förordnande
afser, befinnas vara af sjukdom oförmögen till vidare nöjaktig
tjänstgöring, skall han vara underkastad skyldighet att afgå mot åtnjutande
af pension enligt nu angifna bestämmelse.
Angående generaldirektörens nuvarande pensionsrätt stadgas i nu
gällande reglemente för statens järnvägstrafiks pensionsinrättning af
den 3 november 1882, att delägare, som utnämnes till generaldirektör,
icke skall erlägga afgifter på aflöningen såsom generaldirektör utan på
den aflöning, han uppbar vid befordringstillfället; och pensionsbeloppet
bestämmes enligt reglementet till vissa procent af den medelafiöning,
68
Statsutskottets Utlåtande N:o 164.
som uppkommer, då medeltalet tages af de fem sista årsaflöningar, i
förhållande till hvilka den pensionsberättigade näst före erhållet afsked
erlagt årsafgifter till pensionsinrättningen.
Sedermera har Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 15 oktober 1897
i öfverensstämmelse med Riksdagens beslut i ämnet föreskrifvit, att
generaldirektören skall vara berättigad att från och med månaden näst
efter den, då han efter 65 lefnadsår och minst 10 tjänsteår såsom chef
för järnvägsstyrelsen från ämbetet afgår, under sin återstående lifstid
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension af 6,000 kronor,
dock att, äfven om han är delägare i statens järnvägstrafiks pensionsinrättning,
hans pension icke må sammanlagdt öfverstiga nämnda summa,
samt under villkor, att det från allmänna indragningsstaten utgående
beloppet skall minskas med hvad han kan vara berättigad att i pension
från pensionsinrättningen uppbära.
I samma nådiga bref stadgas tillika, dels att, för den händelse till
generaldirektör utnämnes en person, som förut ej tillhört järnvägsstaten
och som följaktligen ej är delägare i pensionsinrättningen, delägarskap
ej bör för honom ifrågakomma, dels ock att, om till generaldirektör
utnämnes delägare i pensionsinrättningen, denne, såsom i
reglementet för pensionsinrättningen stadgas, skall erlägga pensionsafgifter
på den aflöning, han uppbar vid befordringstillfället. Genom
nådig kungörelse den 25 november 1898 har därefter tillägg till bestämmelserna
i pensionsreglementet blifvit gjordt därom, att generaldirektör,
som ej är delägare i pensionsinrättningen, icke heller skall däri
ingå såsom sådan.
Organisationskommittén har i frågan om pensionsrätten för generaldirektören
yttrat: »I dessa nu gällande bestämmelser anser kommittén
sig böra föreslå vissa ändringar. Sålunda synes det kommittén lämpligare,
att pensionen till generaldirektören utgår af trafikmedlen än
från allmänna indragningsstaten. Därjämte synes det kommittén vara
rättvist, att generaldirektören likaväl som andra vid statens järnvägar
anställda befattningshafvare bidrager till sin pensionering; och vill
kommittén i sådant afseende föreslå, att generaldirektören, på sätt om
verkställande direktören för Trollhätte kanal- och vattenverk är stadgadt,
skall såsom pensionsafgift vidkännas ett afdrag å det honom tillkommande
arfvode, hvilket afdrag lämpligen torde böra bestämmas till
360 kronor för år eller den del af detta belopp, som motsvarar det
tillskott i pension, som han kan beräknas komma att uppbära af trafik
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 16i.
69
medlen. Med förslaget att generaldirektören skall anställas allenast på
förordnande, torde slutligen böra följa, att för pensions erhållande skall
fordras endast, att generaldirektören uppnått 65 lefnadsår, men däremot
ej att han under någon viss tid innehaft sin befattning.
För att till generaldirektör skall kunna så vidt möjligt erhållas den
därtill mest lämplige, och på det att stadgandet om generaldirektörens
anställande på förordnande på viss tid må blifva under alla förhållanden
fullt effektivt, anser kommittén det vara nödvändigt, att generaldirektören
berättigas till pension äfven för de fall, att han, innan han fyllt
65 år, på grund af sjukdom skulle blifva oförmögen till nöjaktig vidare
tjänstgöring, eller att han efter utgången af den tid, för hvilken han
förordnats, icke erhåller förnyadt förordnande, eller ock att han eljest
utan därom framställd begäran nödgas afgå från befattningen, utan att
på grund af tjänstefel hafva förverkat densamma. Denna sist omförmälda
pension bör icke sättas till ett alltför lågt belopp. Kommittén
har tänkt sig, att den bör bestämmas till 8,000 kronor för år att utgå
för tiden, till dess vederbörande fyllt 65 år och således på den grund
erhåller ålderspension, med skyldighet för honom att under tiden vidkännas
det förut för ålderspensions utgående angifna afdraget. Berättigas
generaldirektören till pension, innan han uppnått 65 år, synes
å andra sidan böra åläggas honom skyldighet att, om han före utgången
af den tid, erhållet förordnande afser, skulle befinnas af sjukdom
oförmögen till vidare nöjaktig tjänstgöring, afgå från befattningen
mot åtnjutande af det pensionsbelopp, som enligt hvad nyss nämnts
skulle tillkomma honom. Stadgandena rörande generaldirektörens rättigheter
och skyldigheter med afseende å honom tillkommande pension
torde böra intagas i aflöningsreglementet.»
Då emellertid den högsta pension, som kan utgå enligt den nyligen
af Riksdagen antagna pensionslagen, är bestämd till 6,000 kronor
och generaldirektör vid afgången från sin tjänst under normala förhållanden
icke skall åtnjuta pension till högre belopp, finner sig utskottet
icke heller kunna tillstyrka högre belopp för den ersättning,
som undantagsvis kan komma att honom tilläggas före uppnådda 65
lefnadsår.
I fråga om öfriga löner hafva ändringsförslag i anslutning till
Kungl. Maj:ts föreliggande proposition framställts uti flere af de här
ofvan omförmälda inom kamrarne väckta motionerna, nämligen
70
Statsutskottets Utlåtande N:o 164.
inom Första Kammaren:
af herr Hägglund, som yrkat, att kvinnlig bokhållare må erhålla
arfvode af lägst 1,800 kronor och högst 2,400 kronor jämte ersättning
för bostad och bränsle med lägst 600 och högst 650 kronor, samt att
kvinnlig kontorsskrifvare må erhålla arfvode af lägst 1,200 kronor och
högst 1,800 kronor jämte å ort med högsta ersättning för bostad och
bränsle sådan ersättning med lägst 400 och högst 600 kronor; samt
inom Andra Kammaren:
l:o) af herr Räf: att arfvodena till manliga kontorsbiträden i distrikten
måtte bestämmas till lägst 1,080 och högst 1,800 kronor; att
grunden för löneuppflyttningen må ordnas så, att högsta arfvodet 1,800
kronor erhålles efter 10 års tjänstgöring i innehafvande befattning samt
att den kungliga propositionen uti hvad den i öfrigt rör dessa kontorsbiträden
må af Riksdagen bifallas;
2:o) af herr E. L. Camitz: att underinspektörer måtte uppflyttas i
en minsta aflöning af 3,300 kronor och i en högsta af 4,200 kronor;
3:o) af herr O. G. Erikson i öfra Odensvi:
a) att arfvode till högre befattningshafvare vid statens järnvägar
måtte bestämmas till de belopp, som föreslagits uti en till iöneregleringskommitténs
betänkande af herrar Carl Jansson och Carl Persson
fogad reservation.
Följande tabell utvisar de arfvodesbelopp, som här afses:
Ersättning
Arfvode
för bostad
och bränsle
anoning
lägst
högst
lägst
högst
lägst
högst
Er.
Kr.
Kr.
Kr.
Kr.
Kr.
I styrelsen.
Befattningshafvare af högre grad.
Öfverdirektör................................
6,900
7,500
2,000
8,900
9,500
Förste bokhållare...........................
2,400
3,300
960
1,100
3,360
4,400
Underingenjör ............................
2,100
3,300
840
1,100
2,940
4,400
j Manlig bokhållare ........................
2,100
3,000
840
1,100
2,940
4,100
Statsutskottets Utlåtande N:o 164. 71
Arfvode
Å distrikten.
lägst
Kr.
högst
Kr.
Befattningshafvare af högre grad.
Distriktschef ......
5.700
6,600
/ Distriktschef åtnjuter särskildt till-
t läggsarfvode efter 600 kronor för år.
Bandirektör.........
5,700
6,600
Maskindirektör .........
5,700
6,600
öfverinspektor............
4,500
5,100
Stationsinspektor å l:a kl. station......
3,900
4,500
Stationsinspektor å 2:a kl. station......
3,600
4,200
Maskininspektor.........
3,000
3,900
Stationsinspektor å 3:e kl. station......
3,000
3,600
Förste bokhållare ......
2,400
3,300
Underingenjör............
2,100
3,300
Stationsinspektor å 4:‘e kl. station......
2,400
3,000
Bokhållare ............................
2,100
3,000
Förste stationsskrifvare ..................
2,100
3,000
b) att skillnaden emellan det lägsta och högsta arfvode, Riksdagen
behagar bevilja åt de olika befattningshafvarne, fördelas i fyra lika
stora ålderstillägg att tilläggas arfvodet, det första sedan befattningshafvaren
innehaft befattningen tre år och sedan ytterligare hvart tredje
år, så att högsta arfvodet bekommes efter sedan befattningen innehafts
tolf år; samt
c) att beklädnadsersättning skall utgå med lika belopp till alla befattningshafvare
för hvilka Kungl. Maj:t föreslagit ett lägsta arfvode
780 kronor och ett högsta arfvode 1,080 kronor;
4:o) af herr K. E. O. Kjellberg : samma yrkande som innefattas i
herr Hägglunds ofvannämnda motion;
5:o) af herr K. G. Karlsson i Göteborg:
dels att expeditionsföreståndare äfven med hänsyn till bostad och
hyresersättning uppflyttas till samma grupp som distriktskassörer och
stationsinspektorer; och
72
Statsutskottets Utlåtande N:o 164.
dels att — om ej felräkningspengar till trafik- och telegramstationernas
personal kunna utgå på samma sätt som till distriktskassör
— mom. l:o) b) af § 10 i Förslag till Aflöningsreglemente ändras antingen
så, att uttrycket 3)0,1 procent» utbytes mot 0,2 procent, eller
ock att orden »på afsändnings- och emottagningsstationerna» helt och
hållet utgå;
6:o) af herr J. J. Byström:
att Riksdagen, med ändring af hvad Kungl. Maj:t i proposition
n:o 164 hemställt, ville besluta, att stationskarlar, förrådsvakter, vagnoch
stallkarlar, banvakter, vaktmästare och kvinnliga kontorsbiträden
vid statens järnvägar tilldelas en begynnelselön af 840 kronor i stället
för af Kungl. Maj:t föreslagna 780,
att samtliga de nu nämnda befattningshafvarne, hvilka icke efter
15 års tjänst erhållit befordran, må kunna tilldelas ett lönetillägg af
120 kronor årligen utöfver den af Kungl. Maj:t föreslagna högsta lönen
1,080 kronor, under förutsättning af oförvitlig och väl vitsordad tjänstgöring,
att tiden mellan erhållandet af lägsta lön och erhållandet af den
högsta bestämmes till 12 år för samtliga dessa befattningshafvare,
att begynnelselönen för stationsmästare å 7:de kl. station, maskinoch
pannskötare, förrådsförmän, vagnskötare och lokomotiveldare bestämmes
till 1,020 kr. och slutlöneu till 1,500 kronor att erhållas efter 12
års tjänst,
att portvakter vid l:a kl. station eller vid verkstad, stationsförmän,
manliga kontorsbiträden och konduktörer erhålla en begynnelselön af
1,020 kronor,
att nyssnämnda befattningshafvare efter 12 års tjänst erhålla den
af Kungl. Maj:t föreslagna högsta lönen 1,500 kronor,
att kontorsbiträde, som icke erhållit befordran efter 15 års ordinarie
tjänstgöring, må kunna tilldelas ett lönetillägg af 120 kronor årligen
under de förutsättningar, som i fråga om stationskarlar m. fl.
angifvits,
att stationsmästare å 6:te kl. station må uppflyttas till närmaste högre
grupp med begynnelselön 1,200 kronor och slutlön 1,800 kronor,
att stationsmästare å 5:te klassens station efter 15 års stationsmästaretjänst
må kunna tilldelas ett lönetillägg af 300 kronor årligen
under samma förutsättningar, som ofvan nämnts beträffande dylikt
tillägg,
att i fråga om befattningshafvare å ångfärja, förhandseldare, rorgängare
och timmermän lönen höjes från lägst 840 och högst 1,200 kronor
Statsutskottets Utlåtande N:o 164.
73
till resp.. 900 och 1,380 kronor samt för eldare från 780 och 1,020
kronor till 840 och 1,200 kronor äfvensom för matroser från 720 och
960 kronor till 840 och 1,080 kronor, samt
att beträffande matros å ångfärja ett lönetillägg å 120 kronor årligen
kan tilldelas efter 15 års oförvitlig, väl vitsordad tjänstgöring;
7:o) af herr F. Berglund m. fl.:
att Riksdagen, med ändring af hvad Kungl. Maj:t i proposition
n:o 164 hemställt, ville besluta, att stationskarlar, förrådsvakter, vagnoch
stallkarlar, banvakter, vaktmästare och kvinnliga kontorsbiträden
vid statens järnvägar tilldelas en begynnelselön af 840 kronor i stället
för af Kungl. Maj:t föreslagna 780,
att samtliga de nu nämnda befattningshafvarne, hvilka icke efter
15 års tjänst erhållit befordran, må kunna tilldelas ett lönetillägg af
120 kronor årligen utöfver den af Kungl. Maj:t föreslagna högsta
lönen 1,080 kronor, under förutsättning af oförvitlig och väl vitsordad
tjänstgöring,
att tiden mellan erhållandet af lägsta lön och erhållandet af den
högsta bestämmes till 12 år för samtliga dessa befattningshafvare,
att begynnelselönen för stationsmästare å 7:de kl. station, maskin•och
pannskötare, förrådsförmän, vagnskötare och lokomotiveldare bestämmes
till 1,020 kronor och slutlönen till 1,500 kronor att erhållas
efter 12 års tjänst,
att portvakter vid l:a kl. station eller vid verkstad, stationsförmän,
manliga kontorsbiträden och konduktörer erhålla eu begynnelselön af
1,020 kronor,
att nyssnämnda befattningshafvare efter 12 års tjänst erhålla den
af Kungl. Maj:t föreslagna högsta lönen 1,500 kronor,
att kontorsbiträde, som icke erhållit befordran efter 15 års ordinarie
tjänstgöring, må kunna tilldelas ett lönetillägg af 120 kronor årligen
under de föi-utsättningar, som i fråga om stationskarlar m. fl. angifvits,
att stationsmästare å 6:te och 5:te klassens stationer, efter 15 års
stationsmästaretjänst, må kunna tilldelas ett lönetillägg af 300 kronor
årligen under samma förutsättningar som ofvan nämnts beträffande
dylikt tillägg,
att i fråga om befattningshafvarne å ångfärja, förhandseldare, rorgängare
och timmermän lönen höjes från lägst 840 och högst 1,200
kronor till resp. 900 och 1,380 kronor samt för eldare från 780 och
1,020 kronor till 840 och 1,200 kronor, äfvensom för matroser från
720 och 960 kronor till 840 och 1,080 kronor samt
Bill. till Rihd. Vrot. 1601. 4 Sami. 1 Afd. 102 Höft. 10
74
Statsutskottets Utlåtande N:o 164.
att beträffande matros å ångfärja ett lönetillägg å 120 kronor årligen
kan tilldelas efter 15 års oförvitlig, väl vitsordad tjänstgöring;
8:o) af herr H. Lindqvist m. fl.:
att kvinnligt kontorsbiträde, vaktmästare, banvakt, vagn- och stallkarl,
förrådsvakt och stationskarl må jämte de af Kungl. Maj:t föreslagna
förmåner erhålla i arfvode 840 kronor, efter 3 års ordinarie
tjänstgöring 900 kronor, efter 6 års 960 kronor, efter 9 års 1,080
kronor och efter 12 års 1,200 kronor; samt
9:o) af herr C. H. P. af Burén:
att följande tillägg till »öfvergångsbestämmelserna», sid. 221, göres:
»Manlig kontorsskrifvare såväl inom styrelsen som distrikten samt
stationsskrifvare, hvilka redan nu äro ordinarie i dessa befattningar,
skola erhålla lägsta arfvode 1,800 kronor och högsta arfvode 2,700
kronor, hvilket sista arfvode skall erhållas efter 9 års tjänst; dock att
ingen befattningshafvare vid öfvergång till nya lönestaten må på grund
af denna bestämmelse erhålla högre arfvode än 2,700 kronor.»
I fråga om de skäl, på hvilka motionärerne grundat sina yrkanden,
får utskottet hänvisa till motionernas innehåll.
Uti den löneregleringskommitté, på hvars utlåtande Kungl. Maj: t
grundat sitt förslag, hafva flera representanter för befattningshafvarne
själfva haft säte och stämma; och denna kommitté har dessutom, enligt
hvad utskottet inhämtat, mottagit och öfvervägt just samma kraf, hvilka
nu framlagts i ofvanberörda motioner. Den utredning, som kommittén
verkställt och Kungl. Maj:t i allt väsentligt godkänt, synes utskottet vara
synnerligen grundlig och tillförlitlig. Under sådana förhållanden tilltror
sig icke utskottet att nu föreslå andra ändringar i de af kommitterade
förordade lönesatser än sådana som för de lägre befattningshafvarne
förminska tiden för uppnåendet af de högsta för dem afsedda lönebeloppen.
Icke heller i de delar Kungl. Maj:t ifrågasatt ändringar i kommitterades
förslag anser utskottet skäl föreligga att frångå det senare.
Därvid förekommer först, att löneregleringskommittén föreslagit, att
byråassistent, som nu i likhet med underinspektör uppbär ett arfvode
af minst 2,100 kronor och efter nio år högst 3,000 kronor jämte bostad,
— och hvars hufvudsakliga funktioner bestå däri, att han skall biträda
trafikinspektören vid ledande af tågens gång och under honom utöfva
närmaste tillsynen öfver arbetena å trafikinspektörsexpeditionen — skulle
tillmätas ett arfvode af minst 3,000 kronor och efter nio år högst
3,900 kronor jämte bostad. Kungl. Maj:t har däremot ansett, att byrå
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 164.
75
assistents arfvode borde likställas med maskininspektors och utgå med
minst 3,300 kronor samt efter nio år 4,200 kronor förutom bostad.
Härvid har departementschefen förklarat sig vara påverkad af den reservation,
hvilken finnes bifogad kommittébetänkandet, af herr Lindström,
som yttrar, att »byråassistentbefattningarne äro af den beskaffenhet,
att på dessa platser böra, i olikhet med nu rådande förhållanden,
sättas personer, som hafva nått mogen ålder och hvilka blifvit i trafiktjänstens
skilda grenar praktiskt utbildade. Om man tager i betraktande,
att byråassistenten är trafikinspektörens närmaste man och ofta
hans ställföreträdare samt i senare fallet för befälet öfver trafiksektionen
och därmed ansvarar för utredningar, utanordningar och beslut, som
röra såväl tjänsten som personalen och allmänheten, inses nog, att en
sådan person, utan kännedom om de dagligen förefallande expeditionsgöromålen,
för hvilka han å trafikinspektörsexpeditionen utöfvar chefskapet,
äfven bör vara fullt förtrogen med linjetjänstens alla detaljer,
känna till sektionens personal samt stationernas och tillstötande enskilda
bibanors trafikförhållanden m. m. Med sådana fordringar på denne befattningshafvare,
och sådana äro och böra fordringarna vara, äro de
föreslagna arfvodesbeloppen för låga.»
Vid öfvervägande af de skäl, som sålunda anförts för den af departementschefen
förordade arfvodesförhöjningen för byråassistenter,
tiar utskottet ansett sig böra biträda löneregleringskommitténs lägre
förslag med hänsyn därtill, att detta förslag innebär en löneförhöjning,
som belöper sig till icke mindre än 900 kronor, hvarförutom icke bör
förbises, att byråassistenterna äga goda befordringsmöjligheter.
Kungl. Maj:t bär vidare föreslagit en förhöjning i kommitténs förslag
med 300 kronor i arfvodet för expeditionsföreståndarne, så att detta skulle,
förutom ersättning för bostad och bränsle, utgå med minst 3,300 kronor och
efter nio år högst 4,200 kronor. Äfven i detta fall har departementschefen
åberopat de skäl, som blifvit anförda i omförmälda reservation
af herr Lindström. Denne yttrar: »Expeditionsföreståndarne, som äro
föreståndare för statsbanornas största biljett-, il- och fraktgodsexpeditioner
och hvilka befattningar ej ernås förrän efter cirka 25 tjänsteoch
45 å 50 lefnadsår, innehafva de mest arbetsamma och svårskötta
föreståndarebefattningar, som i dylikt afseende förefinnas inom statens
järnvägar. De hafva en uppbörd att ansvara för och redovisa, som årligen
uppgår till många millioner kronor, och då är den betydliga efterkrafsrörelsen
icke medräknad, en personal under sig på flere tiotal personer,
de skola öfvervaka såväl den inre som yttre tjänsten, fördela och
leda arbetet, ett arbete, som är af mångskiftande art och synnerligen
76
Statsutskottets Utlåtande N:o 164.
omfattande. Den trafikerande allmänheten, med hvilken de stå i daglig*
och intim beröring, har stora och berättigade fordringar på en sådan
person såväl i fråga om tillmötesgående som äfven hvad tillförlitligheten
af begärda upplysningar beträffar äfvensom rörande godsets behandlingssätt
och detsammas expedierande. Ur flere synpunkter är det icke lämpligt,
att expeditionsföreståndare ombytas för ofta, dessa expeditioner äro
af den beskaffenhet, att man bör se till, att rätte mannen kommer på
rätta platsen, och med hänsyn härtill böra löneförmånerna vara så stora,
att personen ej bryr sig om att söka annan befattning.»
I denna fråga yttrar löneregleringskommittén å sid. 282, att expeditionsföreståndarne
mer än andra tjänstemän komma att beröras af
den föreslagna regleringen af extra inkomster. För år 1905 understego
de extra inkomsterna icke för någon expeditionsföreståndare 500
kronor, och för de flesta var sammanlagda beloppet af dylika inkomster
vida högre. För icke mindre än tolf uppgick detsamma till öfver
1.000 kronor. Sammanlagda löneinkomsten för de sju expeditionsföreståndarne
i högsta lönegraden utgjorde för nämnda år i medeltal omkring
5,100 kronor. »Vid sådant förhållande», fortsätter kommittén,
»och då, såsom förut anmärkts, 1893 års järnvägskommitté vid bestämmande
af arfvodet för expeditionsföreståndare tagit hänsyn till felräkningspenningarne,
hvilka i regeln utgöra större delen af ifrågavarande
extra inkomster, lärer det af kommittén föreslagna arfvodet vara det
lägsta, som skäligen bör ifrågasättas, särskilt om hänsyn tages till
det betydande ekonomiska ansvar, hvarmed befattningarne äro förenade.
Med tillägg af ersättning för bostad och bränsle — endast fyra expeditionsföreståndare
åtnjuta fri bostad — skulle högsta aflöningen för
de i Stockholm stationerade expeditionsföreståndarne komma att utgöra
5.000 kronor och sålunda, därest det af kommittén föreslagna maximibeloppet
af felräkningspenningar, 300 kronor, uppnås, med 200 kronor
öfverstiga den ofvan angifna medelinkomsten för år 1905. Å öfriga
stationer, där omförmälda ersättning borde utgå med 900 kronor och
sålunda hela aflöningen — felräkningspenningar oberäknade — utgöra
4,800 kronor, skulle ingen förbättring i lönevillkor äga rum, utan i de
fall, där nyssnämnda maximibelopp af felräkningspenningar, 300 kronor,
kommer att utgå, hvilket torde blifva regel, löneförhållandena
blifva ungefär desamma som nu.»
Jämväl i denna punkt ansluter sig utskottet till kommitterades
förslag. Vid den jämförelse utskottet verkställt mellan å ena sidan
de arfvodesbelopp, som af kommitterade förordats för expeditionsföreståndare
och de belopp, som föreslagits för öfriga befattningshafvare,
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets Utlåtande N:o 164.
Il
har utskottet funnit beloppen riktigt afvägda. Och då jämlikt de grundsatser,
som, i enlighet med kommitténs förslag, af Kungl. Maj:t angifvits
böra vinna tillämpning vid utfärdandet af erforderliga bestämmelser
för öfvergång på den nya lönestaten, förutvarande expeditionsföreståndare
tillförsäkrats att icke lida någon minskning i nuvarande
aflöningsförmåner för såvidt desamma blifvit af Riksdagen faststälda,
finner utskottet icke heller härutinnan något skäl föreligga att tillstyrka
eu förhöjning i arfvodesbeloppet utöfver hvad kommittén föreslagit.
Däremot saknar utskottet skäl att motsätta sig de förhöjningar,
som Kungl. Maj:t i öfrigt vidtagit i kommitterades förslag, och hvilka
bestå däri, att för vaktmästare vid distrikten, vagn- och stallkarlar,
förrådsvakter och stationskarlar tiden mellan högsta och lägsta arfvodesbeloppen
sänkts från 15 till 12 år.
Och utskottet har i detta hänseende funnit sig böra, med anledning
af de föreliggande motionerna, gå ännu ett steg i samma riktning,
i det att utskottet förordar, att den tid, efter hvilken det för
befattningarne stadgade högsta arfvodet får åtnjutas, i samtliga de fall,
då denna tid bestämts till 15 år, må sänkas till 12 år.
Denna löneförbättring skulle, därest utskottets förslag bifalles,
komma att beröra konduktörer, manliga kontorsbiträden, stationsförmän
och portvakter vid lista klass station eller vid verkstad, samtliga
med begynnelsearfvode af 900 kronor och maximiarfvode af 1,500 kronor,
samt kvinnliga kontorsbiträden och banvakter, med begynnelsearfvode
af 780 kronor och slutarfvode af 1,080 kronor.
Den af utskottet sålunda föreslagna förhöjningen lärer lämpligen
böra företagas på enahanda sätt som Kungl. Maj:t föreslagit beträffande
motsvarande förkortningar i tiden för maximiaflöningens åtnjutande, eller
genom att öka beloppet af den sista aflöningsförhöjningen; i hvilket
hänseende en särskild bestämmelse är erforderlig i aflöningsreglem
entets § 4.
Uti mom. 4 af § 4 i aflöningsreglementet föreslår Kungl. Maj:t
en bestämmelse af följande innehåll:
»Undantagsvis må, när statens järnvägars intressen så fordra och
efter Kungl. Maj:ts godkännande, befattningshafvare kunna i andra fall,
iin då sådant vid förflyttning är medgifvet, såsom begynnelsearfvode
tilldelas ett enligt förenämnda grunder för befattningen ifrågakommande
högre arfvode äfvensom kunna tillerkännas förhöjning af innehafvande
ai''fvode tidigare än samma grunder medgifva.
I fråga om befattning med lägsta arfvode af 2,400 kronor eller
därunder må dock järnvägsstyrelsen, där särskilda omständigheter
78
Statsutskottets Utlåtande N:o 164.
föreligga och den af Kungl. Maj:t för året fastställda arfvodesstaten
sådant medgifver, i begynnelsearfvode tilldela ny innehafvare af dylik
befattning ett för befattningen ifrågakommande högre arfvode.»
I förlitande på att sådant icke må förekomma annat än undantagsvis
och då statens järnvägars intresse så verkligen fordra, har utskottet
intet att erinra mot detta medgifvande, för så vidt det afser
rätt att höja begynnelseaflöningen. Däremot kan utskottet icke tillstyrka
rätt för Kungl. Maj:t att åt befattningshafvare tillerkänna förhöjning
af innehafvande arfvode tidigare än de i reglementet angifna grunderna
medgifva. Utskottet anser nämligen, att sedan en tjänsteman kommit
in på sin plats å aflöningsskalan, bör han icke ifrågasätta ändringar i
förhållanden, som han vid anställningen måste anses hafva för framtiden
godkänt. Därest möjlighet för en hvar tjänsteman förefunnes att, efter
vunnet bifall, göra afvikelser från de normala uppflyttningarne i högre
löneklass, skulle styrelsen och därefter Kungl. Maj:t utan tvifvel öfveröfverhopas
med framställningar, hvilkas befogenhet icke skulle kunna
i hvarje fall tillförlitligen bedömas, och därest en tjänsteman lyckades
tillvinna sig en sådan uppflyttningsförmån, skulle säkerligen många
andra anse sig vara lika berättigade att komma i åtnjutande af enahanda
förmån; och därest icke fullkomlig likställighet i dessa hänseenden
kunde uppehållas, skulle detta endast föda missnöje och klagomål.
Uti § 4 mom. 2 i aflöningsreglementet har Kungl. Maj:t föreslagit
att såsom villkor för erhållande af arfvodesförhöjning skall gälla, att
befattningshafvare under mera än fyra femtedelar af den tjänstetid,
som erfordras för att vinna arfvodesförhöjning, med godt vitsord bestridt
sin egen eller på grund af förordnande annan statens tjänst,
dock att härvid icke må föras honom till last den tid, han åtnjutit
semester eller tjänstledighet utan arfvodesafdrag.
Genom här ofvan åberopade motion n:o 270 har herr Widén föreslagit,
att Riksdagen, vid godkännande af de föreslagna aflöningsstaterna
för befattningshafvare vid statens järnvägar, måtte besluta, att i aflöningsreglementet
för dylika befattningshafvare i fråga om villkoren för erhållande
af arfvodesförhöjning efter orden »eller, på grund af förordnande,
annan statens tjänst» skola inskjutas orden »eller fullgjort annat
offentligt uppdrag».
På de i utskottets utlåtanden n:o 91, angående aflöningsstat för
statskontoret, och n:o 113, angående organisation af arméns centrala
förvaltningsmyndighet, beträffande denna fråga anförda skäl får utskottet
biträda motionärens förslag.
Bland hufvudgrunderna för det föreliggande omregleringsförslaget
Statsutskottets Utlåtande N:o 164.
79
ingår fordran på att befattningshafvare i styrelsen skola vara närvarande
på tjänsterummet minst sju effektiva timmar hvarje söckendag.
Under erinran att vid fastställande af staten för statskontoret
Riksdagen därvid fogat såsom förutsättning, att bestämmelse om viss
arbetstid å tjänsterummet blefve af Kungl. Maj:t i instruktionen för
ämbetsverket föreskrifven, hemställer utskottet, att motsvarande förutsättning
må fogas till Riksdagens beslut i föreliggande ärende, dock
att bestämmelsen i detta afseende endast bör innefatta föreskrift i fråga
om tjänstemännens i järnvägsstyrelsen och dess kontor arbetstid å tjänsterummet;
och torde densamma lämpligen böra införas efter aflöningsreglementet
och erhålla följande formulering:
»Detta aflöningsreglemente skall lända till efterrättelse från och
med den 1 januari 1908 under förutsättning att, hvad järnvägsstyrelsen
och dess kontor angår, Kungl. Maj:t dessförinnan meddelar föreskrift
därom, att samtliga ordinarie tjänstemän skola, i den mån ej undantagkunna
anses böra stadgas eller för särskilda fall efter pröfning medgifvas,
vara å tjänsterummet tillstädes minst sju effektiva timmar hvarje
söckendag.»
Uti aflöningsreglementets § 4 mom. 2 har Kungl. Maj:t föreslagit,
att de enligt reglementets grunder utgående högre arfvoden skola tillträdas
vid början af kalenderåret näst efter det, hvarunder den stadgade
tjänsteåldern blifvit uppnådd.
Härutinnan hafva herrar Herm. Lindqvist m. fl. och Carl af Burén
uti sina ofvanberörda motioner yrkat sådan ändring, att det högre
arfvodet skall tillträdas vid början af kalenderkvartalet näst efter det,
hvarunder den stadgade tjänsteåldern blifvit uppnådd.
Under erinran att innevarande Riksdag godkänt Kungl. Maj:ts af
utskottet tillstyrkta motsvarande bestämmelse i aflöningsreglementet
för telegrafverket, finner sig utskottet icke kunna förorda bifall till
motionärernas förslag.
Uti sin ofvan omförmälda motion har herr Herm. Lindqvist med
flere yrkat, att Riksdagen ville besluta att benämningen befattningshafvare
af högre grad och befattningshafvare af lägre grad utbytes
mot benämningen tjänsteman.
Beträffande motionärernas motivering till detta yrkande hänvisas
till motionen.
Då utskottet icke anser denna fråga äga en så afsevärd betydelse,
som motionärerna tillmäta densamma och då eu viss formell skillnad
mellan högre och lägre befattningshafvare dock alltid lärer komma att
förefinnas, äfven om, såsom fallet är i de nya utgiftsstaterna och
80
Statsutskottets Utlåtande N:o 164.
aflöningsreglementet för telegrafverket, en gemensam beteckning för
alla tjänsteinnehafvare användes, kan utskottet icke tillstyrka motionärernas
förslag.
Beträffande det dyrortstillägg och kallortstillägg, som enligt § 12
i förslaget till aflöningsreglemente skulle till viss personal utgå, finnes
ingen bestämmelse, huruvida dessa aflöningsförmåner skola betraktas
såsom lön eller tjänstgöringspenningar. Vidkommande dyrortstillägget
har i de kungl. kungörelserna därom i enlighet med Riksdagens beslut
stadgats, att detsamma skall anses tillhöra lönen, och beträffande den
till personalen å V distriktet jämlikt kungl. brefvet den 26 juni 1903
utgående särskilda aflöningsförbättringen (kallortstillägget) har järnvägsstyrelsen,
enligt hvad utskottet inhämtat, i saknad af uttrycklig bestämmelse
särskild! beslutat, att densamma skulle, i likhet med lön,
utbetalas för löpande månad samt vid afgång ur statens järnvägars
tjänst i följd af afskedstagande, entledigande eller dödsfall utgå till
månadens slut; samt att då i sammanhang med beviljande af tjänstledighet
förordnats, att vederbörande skulle afstå alla löneförmåner
eller alla kontanta löneförmåner, denne skulle afstå jämväl ifrågavarande
aflöningsförbättring, men att eljest densamma icke skulle vid
ledighet afstås i andra fall än då styrelsen uttryckligen därom förordnat.
I konsekvens med hvad sålunda i likartade fall hittills tillämpats
synes en bestämmelse i ofvannämnda paragraf af aflöningsreglementet, att
såväl dyrorts- som kallortstillägget skall anses tillhöra lönen, vara lämplig.
Hvad beträffar nålpenningar, hvilka tillkomma tågpersonalen enligt
de grunder Kungl. Maj:t fastställer, har utskottet velat erinra om hvad
Riksdagen i detta afseende uttalat i sin den 18 maj 1897 aflåtna skrifvelse
angående nytt aflöningsreglemente för personalen vid statens järnvägar,
samt tillika framhålla, att löneregleringskommittén anslutit sig
till Riksdagens berörda uttalande.
Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att medgifva, att Kungl.
Maj:t må i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de i statsrådspotokollet
angifna grunder utfärda nödiga bestämmelser i fråga om öfvergång på
ny stat för den personal, som antagits i ordinarie tjänst före den nya
lönestatens trädande i kraft.
Bland dessa grunder, hvilka föreslagits af löneregleringskommittén,
återfinnes följande bestämmelse:
att ingen befattningshafvare måtte genom tillämpningen af kommitténs
löneförslag i dess helhet vid öfvergång till den nya staten lida
minskning i den sammanlagda löneinkomst, öfvertidsersättning dock
undantagen, han enligt nu gällande bestämmelser skulle hafva innehaft
vid öfvergången under förutsättning jämväl, att dyrtidstillägg samt
Statsutskottets Utlåtande N:o 164.
81
tillfälligt lönetillägg jämlikt, de senast af 1906 års Riksdag fastställda
grunder fortfarande skulle utgå.
Härom yttrar kommittén å sid. 341 i dess betänkande:
»Denna grundsats anser kommittén vara betingad såväl af billighetsskäl
som från praktisk synpunkt. Vid löneregleringar i allmänhet äger
visserligen den befattningshafvare, som finner de äldre aflöningsvillkoren
vara för sig fördelaktigare, rättighet att efter anmälan inom viss tid
kvarstå på gammal stat, och en dylik rätt bör naturligen äfven vid nu
ifrågavarande lönereglering förbehållas befattningshafvare vid statens
järnvägar. Först och främst bör emellertid härvidlag framhållas, att
det ur flera synpunkter är önskligt, att den nya lönestaten varder tilllämpad
i så stor utsträckning som möjligt. Vidare är att märka, att
en befattningshafvare icke genom att kvarstå på gammal stat skulle i
regeln vara berättigad vare sig att bibehålla de extra inkomster, felräkningspenningar,
provision för godsnotiser och å fraktkredit, hvilka inkomster
enligt kommitténs förslag antingen böra helt och hållet upphöra
eller ock så väsentligt reduceras, att de icke vidare skulle kunna
anses såsom en inkomst, eller att tillgodonjuta dyrtidstillägg och tillfälligt
lönetillägg. Endast hufvudkassören i styrelsen samt distriktskassörerna,
för hvilka felräkningspenningarne i aflöningsreglementet äro bestämda
till fixa belopp, skulle kunna genom kvarstående å gammal stat
äga rätt att uppbära felräkningspenningar enligt nu gällande grunder.
Visserligen äro de af kommittén föreslagna aflöningar, särskildt om hänsyn
tages till den förhöjda inkvarteringsersättningen, så tillmätta, att i
de flesta fall, äfven om ofvannämnda extra inkomster samt dyrtids- och
lönetillägg medtagas i beräkning, förbättring af vederbörandes aflöning
äger rum, men motsatsen kan ock inträffa, dels då de extra inkomsterna
för någon befattningshafvare uppgå till afsevärdt höga belopp, dels och
i sådana fall, då kommittén föreslagit uppdelning af befattningar, därvid
en tjänsteinnehafvare, som kommer att bibehålla en lägre befattninginom
den grupp, som uppdelats, kan lida någon minskning i löneinkomst.
Såsom motiv för kommitténs åsikt att man, då det gäller den
ifrågaställda ersättningen för möjlig minskning i löneinkomst, jämväl
borde taga hänsyn till dyrtidstillägg och tillfälligt lönetillägg kan anföras,
att man torde kunna utgå från det antagande, att dylika tillägg fortfarande
liksom hittills skulle hafva kommit järnvägsjmrsonalen till godo,
därest icke nu ifrågavarande lönereglering mellankommit.»
Mot detta kommitténs förslag har emellertid två af dess ledamöter,
herrar Carl Jansson och Carl Persson, anmält reservation och därvid
yttrat följande:
Bih. till Riksd. Prat. 1907. 4 Sami. / Afl. 102 Höft.
II
82
Statsutskottets Utlåtande N:o 164.
»I denna ersättning beräknas således godtgörelse äfyen för mistad
notislösen och fraktkreditprovision. Som dessa extra inkomster icke finnas
upptagna i nu gällande aflöningsreglemente och således icke hafva aflönings
häfd eller sådan natur, så anse vi, att någon särskild godtgörelse
för minskning i dylika inkomster icke bör ifrågakomma, synnerligast
som kommittén i sitt förslag till nytt aflöningsreglemente påyrkat, att,
enligt innehållet i § 7, befattningshafvare framdeles skall vara underkastad
upphörande eller minskning af de extra inkomster, som kunna
åtfölja tjänstebefattning.»
Utskottet, som delar den af reservanterna inom kommittén sålunda
uttalade mening, har med. anledning däraf funnit sig höra förorda, att
vid beräkningen af den ersättning, som för minskad löneinkomst må
vid öfvergång till den nya staten tilläggas befattningshafvare, skall,
förutom öfvertidsersättning, jämväl provision å fraktkredit och notispenningar
undantagas.
Beträffande aflöningsreglementet har utskottet ansett den förändring
böra vidtagas, att däri under särskilda punkter uppföras arfvoden åt
järnvägsfullmäktige och öfverrevisorer.
Hvad i öfriga här ofvan ej vidrörda delar departementschefen till
statsrådsprotokollet anfört eller Kungl. Maj:t föreslagit har utskottet ej
funnit gifva anledning till anmärkning eller erinran.
På o-rund af hvad sålunda blifvit anfördt får utskottet hemställa:
A) att Riksdagen i anledning af Kungl. Haj:ts
förevarande proposition och de i ämnet väckta motioner
må
I godkänna här nedan intagna förslag till aflöningsreglemente
för befattningshafvare vid statens
järnvägar (bil. A.);
II medgifva
a) att Kungl. Maj:t må, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med de i statsrådsprotokollet angifna grunder,
utfärda nödiga bestämmelser såväl i fråga om
öfvergång på ny stat för den personal, som antagits
i ordinarie tjänst före den nya lönestatens trädande
i kraft, som ock beträffande aflöningsförhållandena
under år 1907; dock med sådan ändring att vid beräkningen
af den ersättning, som för minskad löne
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 164.
83
inkomst må vid öfvergång till den nya staten tilläggas
befattningshafvare, skall förutom öfvertidsersättning
jämväl provision å fraktkredit och notispenningar
undantagas.
b) att Kungl. Maj:t må meddela erforderliga föreskrifter
beträffande innehafvare af sådana nu befintliga
befattningar, hvilka föreslagits skola indragas
eller väsentligt förändras; samt
B) att vid bifall till hvad utskottet under punkt
A föreslagit herrar grefve Taubes (n:r 75), Hägglunds
(n:r 79), Widéns (n:r 270)^ Räfs (n:r 271), Camitz’ (n:r
272), Eriksons (n:r 274), Kjellbergs (n:r 275), Karlssons
(n:r 277), Byströms (n:r 279), Camitz’ (n:r 280),
Berglunds m. fl. (n:r 281), Lindqvists m. fl. (n:r 282)
och af Buréns (n:r 283) motioner må anses vara besvarade.
Stockholm den 21 maj 1907.
På statsutskottets vägnar:
HUGO TAMM.
Reservationer:
vid punkt A) I.
Aflöningsréglemcntet:
i dess helhet:
af herrar K. Starbäck, J. T. Larsson, A. Ekman och F. W. Thorsson,
som ansett, att de af utskottet använda benämningarne: »befattningshafvare
af högre grad» och »befattningshafvare af lägre grad»
måtte utbytas mot den gemensamma benämningen »tjänstemän».
vid § 1 mom. i och 2.
af herrar E. Fränekel och Frih. N. A. H. Palrnstierna, som yrkat, att
84
Statsutskottets Utlåtande AT:o 164.
något arvode till öfverdirektör och souschef icke borde i aflöningsreglementet
upptagas samt att de i mom. 2 förekommande orden:
»Hvad sålunda är stadgadt om generaldirektör, gäller jämväl om
öfverdirektör)) måtte utgå.
vid § 2 mom. 1 (ang. befattningshafvare i styrelsen):
af herrar E. Fränekel och Frih. JSf. A. H. Palmstierna, som ansett, att
utskottets yttrande i fråga om befattningshafvare af högre grad
bort erhålla följande lydelse:
»Utskottet, som till fullo delar den af organisationskommittén icke
mindre än af reservanterna och departementschefen uttalade meningen,
att allt bör göras som lämpligen kan göras för att åt distriktsförvaltningarne
bereda den starka och enhetliga organisation och den orubbade
prestige, som är en nödvändig förutsättning för ett verksamt handhafvande
af dess vigtiga funktioner, skulle icke hafva något att erinra
mot den anordning inom styrelsen, som af Kungl. Maj:t föreslagits,
därest utskottet vore öfvertvgadt, att icke den gamla indelningen i
särskilda hufvudafdelningar äfven inom styrelsen är en organisatorisk
nödvändighet, som under alla förhållanden måste åtminstone i sina allmänna
drag för framtiden uppehållas, och därest icke utskottet befarade,
att af ett så stort antal direkt under chefen och souschefen sorterande
småafdelningar afsevärda administrativa olägenheter blefve en oafvislig
följd.
De betänkligheter, som i detta hänseende uttalats af motionären
grefve Taube, kunna, enligt utskottets förmenande, icke tillbakavisas,
och de här ofvan utförligt refererade motiv, på grund af hvilka organisationskommittén
föreslagit afdelningschefernas bibehållande, gitva.
äfven stöd åt en sådan uppfattning. Ty äfven om föredragningen inför
generaldirektören — såsom ock kommittén synes hafva förutsatt
— kan lämpligen besörjas af byrådirektörerna, en hvar för de ärenden,
som tillhöra hans byrå, återstår det dock alltid så många ärenden åt
för afdelningen gemensam natur, hvilka måste enhetligt behandlas, att
ett organisatiousled mellan de många särskilda till afdelningen hörande
byråerna med deras förmän, byrådirektörerna, och generaldirektören
lämpligen bör finnas.
Härtill kommer — och vid denna omständighet har utskottet fäst
synnerlig vikt — att, såsom grefve Taube erinrar, det utbyte af personal,
som måste betraktas som eftersträfvansvärdt mellan distrikten
och styrelsen, kommer att i hög grad försvåras, om icke alldeles omöj
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 164.
85
liggöras, därest alla byrådirektörer komme att, på sätt Kung!. Maj:t
föreslagit, åtnjuta aflöningsförmåner, som vore lägre än afdelningsföreståndarnes
vid distrikten.»
samt att utskottet bort föreslå antagandet af följande stat:
Arvode
Ersättning
för bostad
och bränsle.
Summa
aflöning.
lägst
kr.
högst
kr.
lägst
kr.
högst
kr.
lägst
kr.
högst
kr.
8,C
00
2,0
00
10,
300
Befattningshafvare af
högre grad.
Afdelningschef
Byrådirektör ...
af lierrar Ivar Wijk, grefve A. F. C:son Wachtmeister, E. Fränekel, E.
Hammarlund, D. Persson, J. T. Larsson och A. Ekman, som yrkat
att utskottet skulle hemställa,
att till kvinnlig kontorsskrifvare måtte utgå i arfvode lägst
1,080 kronor och högst 1,800 kronor, i ersättning för bostad och
bränsle 400 kronor, eller sammanlagdt lägst 1,480 och högst 2,200
kronor.
vid § 2 mom. 2:
af frih. Johan Beck-Friis: »Då jag hufvudsakligen för att underlätta
det utbyte af personal, som nödvändigtvis bör kunna äga rum
mellan distrikten och styrelsen, velat biträda utskottets förslag om
anvisande af 1,500 kronors arfvodestillägg åt fem byrådirektörer,
har jag yrkat, att förevarande moment skulle erhålla följande lydelse:
»Byrådirektör, som undfår Kungl. Maj:ts förordnande att inom
sin afdelning af styrelsen utöfva en sammanhållande myndighet och
handlägga sådana ärenden, som gemensamt afse flera byråar inom afdelningen,
må af Kungl. Maj:t tilläggas ett särskildt arfvode af 1,500
kronor för år räknadt.»
af herrar J. A. Sjö, K. Starbäck, J. T. Larsson, A. Ekman, och F. V.
Thorsson, som yttrat: »Då Kungl. Maj:t icke gjort framställning
86
Statsutskottets Utlåtande N:o 164.
om ett särskilt arfvode af 1,500 kronor åt hvar och en af fem
närmare angifna byrådirektörer eller tillsammans 7,500 kronor
och då ej heller ådagalagts, att en sådan särställning sond af utskottet
angifves, bör inrymmas åt nämnda fem byrådirektörer,
hvaraf det ökade arfvodet skulle följa, föreligger icke något skäl
för Riksdagen att bevilja ofvannämndä 7,500 kronor, hvadan Vi
yrka afslag å ifrågavarande mom. 2 § 2 i aflöningsreglementet.»
vid § 2 mom. 4. (angående befattningshafvare vid distrikten och
centralverkstaden):
af herrar grefve C. O. Taube, E. Hammarlund, K. Starbäck och J. T.
Larsson, som ansett, att utskottet borde hemställa, att för byråassistent
arfvodet borde bestämmas till lägst 3,300 kr. och högst
4,200 kronor;
af herrar Ivar Wijfc, grefve A. F. C:son Wachtmeister, E. Fränekel, E.
Hammarlund, JD. Persson, J. F. Larsson och A. Ekman, som ansett,
att utskottet bort föreslå, att för kvinnlig kontorsfekrifväre arfvodet
borde sättas till lägst 1,080 och högst 1,800 kronor;
af herr E. Hammarlund, som ansett att utskottet bort föreslå, att för
kvinnligt kontorsbiträde, vaktmästare, banvakt, vagn- och stallkarlar,
förrådsvakt och stationskai’1 arfvodet måtte bestämmas till lägst
840 och högst 1,080 kronor;
af herrar D. Persson, K. Starbäck, J. T. Larsson, A. Ekman och F. V.
Thorsson, som ansett, att utskottet bort föreslå, att för kvinnligt
kontorsbiträde, vaktmästare, banvakt, vagn- och stallkarlar, förrådsvakt
och stationskarl arfvodet måtte bestämmas till lägst 840 kr.
och högst l,i40 kronor;
vid § 3: af herrar E. Fränekel och Frih. N. A. Palmstierna, som yrkat,
att §:n bort erhålla följande lydelse:
»Antalet af nedanstående befattningar utgör:
i styrelsen:
afdelningschefer 5
byrådirektörer il, däraf en är föreståndare för kontrollkontoret,
— — - — — -1— — - a*, i--— — -— — — — — —»
Statsutskottets Utlåtande N:o 164.
87
vid § 4 mom. bo) af herrar Ivar Wijk, grefve A. F. C:son Wachtmeister,
E. Fränekel, E. Hammarlund, D. Persson, it. Starbäck, J. T. Larsson
och A Ekman, som ansett att bestämmelsen rörande arfvodesförhöjning
för kvinnlig kontorsskrifvare bort erhålla följande lydelse:
»att kvinnlig kontorsskrifvare, för hvilken befattning lägsta arfvodet
utgör 1,080 kronor, erhåller, efter att hafva innehaft arfvode af 1,200
kronor i tre år, 1,500 kronor och efter ytterligare tre år det för befattningen
stadgade högsta arfvodet, 1,800 kronor;»
af herr E. Hammarlund, som ansett att, då enligt hans reservation under
§ 2 mom. 4 angående högsta arfvodet för kvinnligt kontorsbiträde,
vaktmästare vid distrikten m. fl. komme att utgå efter 12
år med 1,080 kronor, någon särskild bestämmelse i fråga om deras
arfvodesförhöjning icke varit erforderlig;
af herrar D. Persson, K. Starbäck, J. T. Larsson, A. Ekman och F. V.
Thorsson, hvilka ansett, att bestämmelsen om arfvodesförhöjning
för kvinnligt kontorsbiträde, vaktmästare vid distrikten m. m. bort
erhålla följande lydelse:
»att kvinnligt kontorsbiträde, vaktmästare, banvakt, vagn- och stallkarl,
förrådsvakt och stationskarl erhålla efter tre års tjänstgöring 900
kronor, efter sex års tjänstgöring 960 kronor, efter nio års tjänstgöring
1,020 kronor och efter tolfs års tjänstgöring 1,140 kronor.»
vid § 4 mom. 2
af herr F. V. Thorsson, som ansett att mom. bort erhålla följande
lydelse:
»2:o). Enligt förestående grunder utgående högre arfvode tillträdes
vid början af kalenderkvartalet näst efter det, hvarunder
det stadgade tjänsteåldern blifvit uppnådd. — — — — — —
— — — — — — — — — — — — — — — — — — —.»
vid punkt A) II a).
angående öfver gängsbestämmelserna:
af frih. Johan Beck-Friis, som yrkat, att Kungl. Maj:ts förslag måtte
oförändradt antagas.
88
Statsutskottets Utlåtande N:o 164.
af herr K. Starbäck, som yrkat, att utskottet bort hemställa, att Riksdagen,
med bifall till herr C. H. P. af Burens motion, måtte till
öfvergångsbestämmelserna göra följande tillägg:
»Manlig kontorsskrifvare såväl inom styrelsen som distrikten samt
stationsskrifvare, hvilka redan nu äro ordinarie i dessa befattningar,
skola erhålla lägsta arfvode 1,800 kronor och högsta arfvode 2,700
kronor, hvilket sista arfvode skall erhållas efter 9 års tjänst; dock att
ingen befattningshafvare vid öfvergång till nya lönestaten må på grund
af denna bestämmelse erhålla högre arfvode än 2,700 kronor.»
angående aflöning sförhållanden under år 1907.
af frih. N. A. B". Palmstierna, som, då andra af innevarande års
Riksdag beslutade löneregleringar bestämts att träda i kraft vid början
af år 1908, visserligen ansett, att äfven den nu ifrågavarande borde
tillämpas först från och med nämnda års ingång, men funnit att, då
för ifrågavarande befattningshafvare ställts i utsikt en tidigare förbättring
i lönevillkoren, det personliga lönetillägg, som enligt Kungl.
Maj:t,s förslag skulle för år 1907 tillkomma ifrågavarande personal, må
beräknas utgå från och med den 1 juli innevarande år.
Det skulle här antecknas, att herr L. Eriksson icke deltagit i förestående
ärendes behandling inom utskottet, äfvensom att friherre J. T.
Gripenstedt icke öfvervarit handläggningen af §§ 1—5 af ofvannämnda
aflöningsreglemente.
Statsutskottets Utlåtande N:o 164.
89
Bilaga A.
Förslag
till
aflöningsreglemente för befattningshafvare vid
statens järnvägar.
§ I
Mom.
1. Till generaldirektören och chefen för statens järnvägar
utgår i årligt arfvode 20,000 kronor.
Till öfverdirektören och souschefen utgår arfvode med 12,000 kronor.
Mom. 2. Generaldirektör är berättigad att från och med månaden
näst efter den, under hvilken han uppnått 65 lefnadsår, under sin återstående
lifstid af trafikmedel uppbära eu årlig pension af 6,000 kronor
eller, därest han är delägare i statens järnvägstrafiks pensionsimattning,
af det belopp, hvarmed den honom från pensionsinrättningen tillkommande
pensionen understiger 6,000 kronor. Generaldirektör, som, innan
han uppnått 65 lefnadsår, antingen på grund af sjukdom eller därigenom,
att han efter utgången af den tid, för hvilken han förordnats, icke
erhåller förnyadt förordnande, eller ock eljest utan egen begäran nödgas
afgå från sin befattning utan att på grund af tjänstefel hafva förverkat
densamma, är berättigad att i pension uppbära ett årligt belopp af 6,000
kronor för tiden, intill dess han uppnått 65 års ålder. Skulle generaldirektör
före utgången af den tid, erhållet förordnande afser, befinnas
vara af sjukdom oförmögen till vidare nöjaktig tjänstgöring, skall han
vara underkastad skyldighet att afgå mot åtnjutande af pension enligt
nu angifna bestämmelser. Såsom pensionsafgift skall å det för generaldirektör
bestämda arfvodet eller den honom under tiden, intill dess han
uppnått 65 år, tillkommande pension afdragas, därest generaldirektören
icke är delägare i pensionsinrättningen, ett årligt belopp af 360 kronor,
och, om han är delägare i pensionsinrättningen, den del af detta belopp,
som han ej har att betala i årlig afgift till nämnda inrättning
Hvad sålunda är stadgadt om generaldirektör, gäller jämväl om
öfverdirektör.
Mom. 3. Till en hvar af två järnvägsfullmäktige må utgå arfvode
efter 5,000 kronor för år.
Bil), till Riksd. Prof. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 102 lläft.
12
90
Statsutskottets Utlåtande N:o 164.
Mom. 4. Till en hvar af tre öfverrevisorer må utgå ett årligt
arfvode af 2,500 kronor.
Mom. 5. Öfriga vid statens järnvägar anställda befattningshafvare
tillkommer arfvode enligt bestämmelserna i § 2 af detta afloma gsreglemente.
• •
Arfvode, med undantag af det till generaldirektören och till öfverdirektören
utgående, som öfverstiger 3,900 kronor, fördelas till två
tredjedelar i lön och en tredjedel i tjänstgöringspenningar. Af arfvode
till belopp af 3,900 kronor och därunder intill 2,100 kronor utgöra tre
fjärdedelar lön och en fjärdedel tjänstgöringspenningar samt af arfvode
å 2,100 kronor och därunder fyra femtedelar lön och en femtedel tjänstgöringspenningar.
§ 2.
l:o) Till annan befattningshafvare i styrelsen än de i § 1 mom. 1—4
här ofvan nämnda utgår aflöning dels såsom arfvode och dels, där
bostad in natura icke åtnjutes, i form af ersättning för bostad och
bränsle, allt enligt följande stat med däri i förekommande fall angifna
högsta och lägsta belopp för år räknadt. Där ersättning för bostad
och bränsle icke är i staten med visst oföränderligt belopp angifven,
utgår samma ersättning med 40 procent af arfvodet med den i staten
bestämda begränsning. Nämnda ersättning anses tillhöra lönen.
2:o) Kungl. Maj:t må förordna en byrådirektör inom hvarje särskild
af styrelsens fem afdelningar (administrativa, ban-, maskin-, trafik-
och kommersiella) att utöfva en sammanhållande myndighet och
handlägga sådana ärenden, som gemensamt afse flera byråer inom afdelningen;
och äger Kungl. Maj:t att tillägga sålunda förordnad byrådirektör
ett särskildt arfvode af 1,500 kronor för år räknadt.
Befattningshafvare af
högre grad.
Byrådirektör ................
Arkitekt .....................
Matematiker .................
Arfvode
Ersättning
för bostad
och bränsle
Summa
aflöning
lägst
Kr.
högst
Kr.
lägst
Kr.
högst
Kr.
lägst
Kr.
högst
Kr.
jisoo
5,700
1,8
00
6,600
7,500
Statsutskottets Utlåtande N:o 164.
91
•
Arfvode
Ersättning
för bostad
och bränsle
Summa
aflöning
lägst
Kr.
högst
Kr.
lägst
Kr.
högst
Kr.
lägst
Kr.
högst
Kr.
Kamrerare och föreståndare
för kammarkontoret.........
Förste aktuarie och förestån- dare för statistiska kontoret
Milkontrollör och förestån- dare för milkontoret.........
4,200
5,100
5,700
6,600
Ombudsman .....................
1,500
Revisor och föreståndare för
revisionskontoret ............
'' .
Förste kontrollör ...............
Byråingenjör af l:a klass ...
Kassör..............................
Registrator......................
Notarie .........................
Byråingenjör af 2:a klass ...
Förrådsförvaltare ...............
3,300
4,200
1,320
1,500
4,620
5,700
Kontrollör ........................
Förste bokhållare...............
Underingenjör ................
12,400
3,600
960
1,100
3,360
4,700
Manlig bokhållare.............
2,100
3,300
840
1,100
2,940
4,400
Ritare..............................
11,500
1,500
Manlig kontorsskrifvare ......
Kvinnlig bokhållare............
2,700
2,100
600
600
850
650
2,100
2,100
3,550
2,750
> kontorsskrifvare ...
1,080
1,500
4
30
1,480
1,900
Befattningshafvarc
af lägre grad.
Vaktmästare .....................
840
1,200
840
1,200
/Vaktmästare erhåller bostad
I in natura. Förste vakt- / mästaren erhåller ett till-
Manligt kontorsbiträde ......
840
1,200
336
480
1,176
1,680
I läggsarfvode af 2Ö0 kronor
1 om året.
(Kontorsbiträde, som tjänst- 1 gör som förman å biljett- \ tryckeriet, kan erhålla ett
tilläggsarfvode af högst 180
'' kronor om året.
Anm. Tilläggsarfvodo anses som extra inkomst och md förty icke ens till någon del uppbäras af
befattningshafvarc, då han ej tjänstgör.
3:o) Då Kungl. Maj:t finner sådant lämpligt, må kontorsskrifvare
aflönas efter beting på det sätt, att han erhåller betalning i den mån
92
Statsutskottets Utlåtande Nro 164.
han verkställer arbete, hvarå styrelsen utsatt visst pris. Så aflönad
kontorsskrifvare skall för utförandet af sådana arbeten, hvilka icke
lämpligen kunna på nämnda sätt godtgöras, erhålla betalning för timme
enligt pris, som styrelsen fastställer.
4:o) Befattningshafvare vid distrikten och centralverkstaden åtnjuter
arfvode enligt följande stat med däri angifna lägsta och högsta belopp
för år räknadt.
Befattningshafvare af högre grad.
Distriktschef.......................
Bandirektör.......................
Maskindirektör...................
Trafikdirektör.....................
Baningenjör af l:a klass.....
Maskiningenjör af l:a klass..
Trafikinspektör af l:a klass..
Öfverinspektor....................
Distriktssekreterare.............
Baningenjör af 2:a klass......
Telegrafingenj ör..................
Maskiningenjör af 2:a klass..
Trafikinspektör af 2:a klass..
Distriktskamrerare..............
Förrådsförvaltare................
Stationsinspektor & l:a klassens station
Stationsinspektor å 2:a klassens station
Distriktskassör................................
Maskininspektor..............................
Byråassistent..................................
Expeditionsföreståndare.....................
Telegrafinspektor.............................
Stationsinspektor å 3:e klassens station
Underinspektör................
Underingenjör.................
Förste bokhållare.............
Förste telegrafist.............
Stationsinspektor å 4:e klassens stationA
Arfvode
lägst
Kr.
högst
Kr.
8,000
6,000
4,800!
4,500!
4,200
3,900
3,600
3,300
3,000
2,400
2,400
6.900
5,700
5,400
5,100
4,800
4,500
4,200
3.900
3,600
3,300
Statsutskottets Utlåtande N:o 164.
93
lägst
högst
Kr.
Kr.
Bokhållare ....................................
| 2,100
Förste stationsskrifvare.....................
3,300
Telegrafist ....................................
1,800
3,000
Stationsinspektor å 4:e klassens station B
i
Bitare ..........................................
2,100
I
2,700
Manlig kontorsskrifvare ...................
Stationsskrifvare..............................
l 1,500
2,700
Kvinnlig kontorsskrifvare..................
Befattningshafvare af lägre grad.
1,080
1,500
Lokomotivmästare ...........................
1,800
3,000
Vagnmästare .................................
Öfverbanmästare..............................
1,500
|
2,700
Lokomotivförare ..............................
Maskinist......................................
Banmästare af l:a klass ..................
Trädgårdsmästare ...........................
Förrådsmästare ..............................
1,200
2,100
1,200
t
1,800
Stationsmästare å 5:e klassens station
Bangårdsmästare ............................
Tågmästare....................................
Banmästare af 2:a klass .................
Vagnförman....................................
1
J. 1,020
1,500
Stallförman....................................
Stationsmästare å 6:e klassens station
Konduktör .....................................
Manligt kontorsbiträde.....................
Stationsförman ...............................
Portvakt å l:a klassens station eller
vid verkstad.................................
Lokomotiveldare..............................
Vagnskötare....................................
900
1,500
Förrådsforman ...............................
Maskin- och pannskötare ................
Stationsmästare å 7:e klassens station
900
1,380
Arfvode
| Nattb an mästare erhåller ett högsta arf\
vode af 1,260 kronor.
f Portvakt vid verkstad erhåller ett hög
^ sta arfvode af 1,260 kronor.
94
Statsutskottets Utlåtande N:o 164.
Arfvode
lägst
högst
Er.
Er.
Kvinnligt kontorsbiträde ..................
Vaktmästare .................................
| Banvakt, hvilken tjänstgör såsom vakt
vid rörlig bro, kan under seglations- | tiden erhålla ett tilläggsarfvode efter
[ högst 120 kronor för år.
Banvakt .....................................
780
1,080
Vagn- och stallkarlar .....................
Förrådsvakt....................................
Stationskarl....................................
Anm. 1. Stationsinspektor, som tillika är tågdirigent, kan erhålla ett tilläggsarfvode efter högst 300
kronor om året.
Anm. 2. Tilläggsarfvode anses såsom extra inkomst och må förty icke ens till någon del uppbäras af
befattningshafvare, då han icke tjänsten förrättar.
§ 3.
Antalet af nedanstående befattningar utgör:
i styrelsen:
byrådirektörer 16, däraf en är föreståndare
för kontrollkontoret,
arkitekt 1,
matematiker 1,
kamrerare ock föreståndare för kammarkontoret
1,
förste aktuarie och föreståndare för
statistiska kontoret 1,
milkontrollör och föreståndare för
milkontoret 1,
ombudsman 1,
revisor och föreståndare för revisionskontoret
1,
förste kontrollörer 3,
byråingenjörer af l:a klass 10,
kassör 1,
registrator 1,
notarier 11,
byråingenjörer af 2:a klass 6,
förrådsförvaltare 1 och
kontrollörer 5.
vid distrikten och centralverkstaden:
distriktschefer 5,
bandirektörer 5,
maskindirektörer 6,
trafikdirektörer 5,
baningenjörer af l:a klass 5,
maskiningenjörer af l:a klass 5,
trafikinspektörer af l:a klass 8,
öfverinspektorer 3,
Statsutskottets Utlåtande N:o 164.
95
distriktssekreterare 5,
baningenjörer af 2:a klass 27,
telegrafin gen jörer 5,
maskiningenjörer af 2:a klass 14,
trafikinspektörer af 2:a klass 7,
distriktskamrerare 5,
förrådsförvaltare 5,
stationsinspektorer å l:a klassens
station 2,
stationsinspektorer å 2:a klassens
station 33,
distriktskassörer 5,
byråassistenter 15,
expeditionsföreståndare 17,
maskininspektorer 18,
telegrafinspektorer 51),
stationsinspektorer å 3:e klassens
station 36 och
underinspektörer 5.
Antalet öfriga i § 2 omförmälda befattningar bestämmes för hvarje
år af Kungl. Maj:t.
§ 4.
l:o) Befattningshafvare, för hvilken arfvode i § 2 finnes bestämdt
till ett lägsta och ett högsta belopp, erhåller arfvodesförhöjning efter
att hafva innehaft ett och samma arfvode i tre år; och äger sådan förhöjning
ruin intill dess det för befattningen stadgade högsta arfvode
uppnåtts.
Det belopp, hvarmed innehafvande arfvode sålunda förhöjes, utgör
för hvarje gång förhöjningen sker:
300 kronor för befattning med lägsta arfvode af 1,200 kronor eller
däröfver;
120 kronor för befattning med lägsta arfvode under det nyssnämnda
och intill 780 kronor, samt
60 kronor för befattning med lägsta arfvode af 780 kronor, med
iakttagande dock:
att kvinnlig kontorsskrifvare, för hvilkens befattning lägsta arfvodet
utgör 1,080 kronor, erhåller, efter att hafva innehaft arfvode af 1,200
kronor i tre år, omedelbart det för befattningen stadgade högsta arfvode,
1,500 kronor;
att kvinnligt kontorsbiträde, vaktmästare vid distrikten, banvakt,
vagn- och stallkarlar, förrådsvakt och stationskarl erhålla, efter att hafva
iunehaft arfvode af 960 kronor i tre år, omedelbart det för dessa befattningar
stadgade högsta arfvode, 1,080 kronor; samt
*) Minskas i den män telegrafingenjörstjänster tillsättas.
96
Statsutskottets Utlåtande N:o 164.
att konduktör, manligt kontorsbiträde, stationsförman och portvakt
vid första klassens station erhålla, efter att hafva innehaft arfvode af
1,260 kronor i tre år, omedelbart det för dessa befattningar stadgade
högsta arfvode 1,500 kronor.
2:o) Enligt förestående grunder utgående högre arfvode tillträdes
vid början af kalenderåret näst efter det, hvarunder den stadgade tjänsteåldern
blifvit uppnådd.
I öfrigt gäller såsom allmänna villkor för erhållande af arfvodesför
höjning:
att befattningshafvare under mera än fyra femtedelar af den tjänstetid,
som erfordras för att vinna arfvodesförhöjning, med godt vitsord
bestridt sin egen eller på grund af förordnande annan statens tjänst
eller fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras
honom till last den tid, han åtnjutit semester eller tjänstledighet utan
arfvodesafdrag, samt
att befattningshafvare icke redan uppnått den lefnads- och tjänsteålder,
vid hvilken han enligt gällande bestämmelser är förpliktad att
från tjänsten afgå.
3:o) En hvar befattningshafvare, som befordras eller i annan ordning
förflyttas från en befattning till annan, erhåller i den nya befattningen
såsom begynnelsearfvode minst det arfvode, han vid förflyttningen
innehade i den förra befattningen.
Förekommer ej sådant arfvode, men väl högre arfvode i den nya
befattningen, tilldelas den förflyttade det närmast högre arfvode, som
enligt grunderna kan i den nya befattningen ifrågakomma, med iakttagande
dock:
att befattningshafvare, som vid förflyttning till befattning med lägsta
arfvode af 1,200 kronor innehar arfvode af 1,140 kronor, bekommer
1,260 kronor vid den tid, han enligt grunderna varit berättigad att erhålla
sistnämnda arfvode, om han kvarstått i den lägre befattningen,
med rättighet likväl för honom att räkna tiden för erhållande af den
för den högre befattningen enligt grunderna bestämda första arfvodesförhöjning
från förflyttningen till samma befattning;
att befattningshafvare, som vid förflyttning till befattning af förstnämnda
slag, innehar arfvode af 1,260 kronor, bibehåller detta arfvode
intill dess han, om han kvarstått i den lägre befattningen, varit berättigad
till arfvodesförhöjning, samt erhåller då den för den högre befattningen
enligt grunderna bestämda första arfvodesförhöjning; samt
att befattningshafvare med lägsta arfvode af 780 kronor, som vid
förflyttning till närmast högre befattning innehar 960 kronor, bekommer
Statsutskottets Utlåtande N:o 164.
97
1,080 kronor vid den tid, han enligt grunderna varit berättigad att erhålla
sistnämnda arfvode, om han kvarstått i den lägre befattningen, med
rättighet likväl för honom att räkna tiden för erhållande af den för
den högre befattningen enligt grunderna bestämda andra arfvodesförhöjning
från förflyttning till samma befattning.
Den, som efter egen ansökning förflyttas till befattning med lägre
arfvode, må dock icke bekomma mer än det högsta för sistnämnda befattning
förekommande arfvode.
Befattningshafvare, som befordras eller i annan ordning förflyttas
från en befattning till en annan, äger att i fråga om begynnelsearfvode
och arfvodesförhöjning i den nya befattningen tillgodoräkna sig hela
den tid, han åtnjutit det vid förflyttningen innehafda arfvodet, oafsedt
i hvilken befattning, han innehaft detsamma.
4:o) Undantagsvis må, när statens järnvägars intressen så fordra
och efter Kungl. Maj:ts godkännande, befattningshafvare kunna i andra
tall, än då sådant vid förflyttning är medgifvet, såsom begynnelsearfvode
tilldelas ett enligt förenämnda grunder för befattningen ifrågakommande
högre arfvode.
I fråga om befattning med lägsta arfvode af 2,400 kronor eller
därunder må dock järnvägssyrelsen, där särskilda omständigheter föreligga
och den af Kungl. Maj:t för året fastställda arfvodestaten sådant
medgifver, i begynnelsearfvode tilldela ny innehafvare af dylik befattning
ett för befattningen ifrågakommande högre arfvode.
§ 5.
Do) Fullt arfvode må under loppet af samma kalenderår till en
hvar befattningshafvare, som åtnjuter semester eller tjänsledighet för
enskilda angelägenheter, utgå till innehafvare af befattning inom styrelsen
med lägsta arfvode af 4,200 kronor eller däröfver under fyrtiofem
dagar, till Övriga befattningshafvare af högre grad under trettio dagar
samt till befattningshafvare af lägre grad under femton dagar; skolande
likväl vid bestämmandet af denna tid icke medräknas den tid, befattningshafvare
efter styrelsens medgifvande användt för att utom sin
tjänstgöringsort på egen bekostnad göra iakttagelser i sitt yrke, eller
deri tid, som åtgått för fullgörande af de skyldigheter, hvilka ålegat
honom såsom fullmäktig eller revisor vid statens järnvägstrafiks pensionsinrättning,
eller de sön- och helgdagar, han enligt gällande bestämmelser
varit befriad från tjänstgöring för åtnjutande af sabbatshvila.
Bill. till Biksd. Prof. 1907. 4 Sami. 1 Åfd. 102 ljuft. 13
98
Statsutskottets Utlåtande N:''o 164.
Åtnjuter befattningshafvare ledighet för sjukdom eller svag hälsas
vårdande, må fullt arfvode till honom utgå för eu tid af högst fyrtiofem
dagar under ett och samma kalenderår.
Om han åtnjutit såväl semester eller ledighet för enskilda angelägenheter
som ledighet för sjukdom eller svag hälsas vårdande, må dock
sammanlagda antalet dagar, för hvilka befattningshafvare under nämnda
förhållanden äger uppbära fullt arfvode, icke öfverstiga fyrtiofem dagar.
2:o) Under semester utöfver den i nästföregående moment för vederbörliga
fall stadgade tid för fullt arfvodes åtnjutande eller där annan
tjänstledighet utöfver samma tid pröfvas på grund af föreliggande omständigheter
böra beviljas befattningshafvare, må för sålunda Överskjutande
tid tjänstgöringspenningar icke uppbäras.
3:o) Hindras befattningshafvare af sjukdom att förrätta sin tjänst
utöfver den tid, fullt arfvode enligt hvad ofvan sagts till honom utgår,
äger han uppbära hela lönen.
Åtnjuter befattningshafvare semester eller tjänstledighet för enskilda
angelägenheter, sammanlagdt för år ej öfverstigande den tid, fullt arfvode
vid dylik ledighet till honom utgår, äger han jämväl, oafsedt den
ledighet, han förut under året åtnjutit, uppbära hela lönen.
Åtnjuter befattningshafvare däremot eljest utöfver nyssnämnda tid
semester eller tjänstledighet af annan anledning än sjukdom,
eller afstänges han i behörig ordning från tjänstgöring,
eller är han eljest lagligen förhindrad att sköta sin befattning,
kan han förpliktas att under ledigheten utöfver sina tjänstgöringspenningar
afstå så mycket af lönen, som för tjänstens förrättande erfordras
eller eljest pröfvas skäligt.
4:o) År befattningshafvare sjuk i följd af kroppskada, ådragen i
tjänsteutöfning, må såsom undantag från hvad ofvan är stadgadt, arfvode
till honom utgå under högst sex månader oafkortadt samt efter
denna tid med belopp, som för befattningshafvare af högre grad af
Kungl. Maj:t och för befattningshafvare af lägre grad af styrelsen
bestämmes,
5:o) Har generaldirektör eller öfverdirektör beviljats ledighet och
vikarie för honom förordnats, må på Kungl. Maj:ts pröfning bero, huru
stor del af arfvodet skall till vikarien afstås.
§ 6.
l:o) Den, som på förordnande förvaltar ledig befattning, åtnjuter
under tiden de med densamma förenade aflöningsförmåner.
Statsutskottets Utlåtande N:o 164.
99
2:o) I öfrigt utgår, där ej i förekommande fall högre ersättning efter
hvad i nästföregående paragraf mom. 3 stadgas, eller resekostnads- och
traktamentsersättning anses böra ifrågakomma, ersättning för uppehållande
af högre befattning vid styrelsen sålunda, att den vikarierande
äger, mot afstående af egna tjänstgöringspenningar, uppbära ersättning
för mistade tjänstgöringspenningar och därutöfver hvad som motsvarar
skillnaden mellan tjänstgöringspenningarna i lägsta lönegraden för, å
ena sidan, den högre befattning, som uppehälles, och å andra sidan,
den vikarierandes egen befattning. Dylik vikariatsersättning utgår dock
icke, då uppehållandet af högre befattning är beroende däraf att ordinarie
befattningshafvare företagit af sin berörda befattning föranledd
tjänsteresa, som varat endast några få dagar.
Ersättning till den, som på förordnande uppehåller generaldirektörseller
öfverdirektörsbefattning, bestämmes för hvarje gång af Kungl.
Maj:t.
Angående ersättning för uppehållande af högre befattning vid distrikten
äger järnvägsstyrelsen utfärda närmare bestämmelser.
§ 7-
För åtnjutande af de med befattning förenade aflöningsförmåner
gälla följande allmänna bestämmelser:
l:o) Befattningshafvare skall vara underkastad icke allenast de i
gällande instruktion gifna bestämmelser utan ock den utvidgade eller
förändrade tjänstgöring eller den förflyttning till annan tjänstgöringsort
eller annan befattning vid statens järnvägar, som kan varda honom i
behörig ordning ålagd, dock utan minskning i det honom vid förflyttningen
enligt stat tillkommande arfvode; ägande den, som i följd af befattnings
indragning eller förändring förflyttas till annan befattning med
ringare aflöningsförmåner, erhålla förutom vid förflyttningen innehafvande
arfvode, jämväl från den tid, han i sin förra befattning skulle
hafva kommit i åtnjutande af förhöjning i arfvode, dylik arfvodesförhöjning.
Likaledes skall befattningshafvare vara skyldig underkasta sig dels,
efter vederbörande öfverordnade myndighets bestämmande, upphörande
af eller minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja befattning eller
utgå för bestyr i sammanhang därmed, dels ock de förändrade bestämmelser
ifråga om pension, som kunna varda stadgade.
2:o) Med befattning vid statens järnvägar må icke förenas annan
tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat.
100
Statsutskottets Utlåtande N:o 164.
Ej heller må med befattning vid statens järnvägar förenas, vare sig
uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag,
som är med Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit såsom aktiebolag
registreradt, eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag
eller annan tjänstebefattning af hvad slag som helst, så framt ej, hvad
angår verkets chef, öfverdirektören, distriktschef eller byrådirektör,
Kungl. Maj:t, och hvad angår innehafvare af annan befattning, järnvägsstyrelsen
uppå därom gjord framställning och efter pröfning att ifrågavarande
uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses hinderlig för
fullgörandet af tjänstgöringen vid statens järnvägar, finner uppdraget
eller befattningen kunna få tillsvidare mottagas och bibehållas.
öfver alla af styrelsen i ofvannämnda hänseenden meddelade beslut
skall förteckning föras hos styrelsen.
3:o) Aflöning må ej utgå till befattningshafvare för tid, hvarunder
lian afhållit sig från tjänstgöring utan att hafva i vederbörlig ordning
erhållit tjänstledighet eller kunnat styrka giltigt förfall.
Därest befattningshafvare varder afstängd från tjänstgöring eller
tagen i häkte, skall den del af hans aflöning, som icke af styrelsen
pröfvas böra användas till befattningens uppehållande, under tiden innehållas,
såvida ej styrelsen finner skäligt låta honom uppbära något
däraf.
§ 8.
Vid afgång från statens järnvägars tjänst till följd af afskedstagande,
entledigande eller dödsfall utgår till generaldirektör och öfverdirektör
arfvodet samt till annan befattningshafvare lönen till månadens
slut. Tjänstgöringspenningar utgå endast till och med den dag,
afgången sker.
Aflider befattningshafvare i följd af olyckshändelse under tjänsteutöfning,
må ett belopp, motsvarande en månads aflöning, såsom begrafningshjälp
tilldelas sterbhuset.
§ 9.
l:o) Förmånen af fri bostad uti järnvägens egna eller förhyrda
lägenheter må, där styrelsen finner sådant vara för järnvägstrafiker.
behöfligt, tillkomma dels följande befattningshafvare af högre grad vid
distrikten, nämligen: distriktschef, ban-, maskin- och trafikdirektör, ban-,
maskin- och telegrafingenjör, trafikinspektör, öfverinspektor, maskininspektor,
byråassistent, expeditionsföreståndare för biljettexpedition,
stationsinspektor, underinspektör, förste stationsskrifvare å station af
Statsutskottets Utlåtande N:o 164.
101
2:a eller 3:e klass äfvensom dylik befattningshafvare å station af högre
klass, som tjänstgör antingen å stationsinspektors expedition och regelbundet
användes i yttre tjänstgöring eller å biljettexpedition, dels samtliga
befattningshafvare af lägre grad vid distrikten med undantag af
lokomotivförare, tågmästare, ogift manligt kontorsbiträde samt gift manligt
kontorsbiträde, som icke regelbundet användes i yttre tjänstgöring,
konduktör, eldare, vagnskötare och kvinnligt kontorsbiträde, dels och
förste vaktmästare och vaktmästare i styrelsen.
Där lokala förhållanden göra sådant nödigt eller lämpligt, må fri
bostad i järnvägens egna eller förhyrda hus tillkomma jämväl nu ej
nämnda befattningshafvare vid distrikten äfvensom de båfattningshafvare,
i fråga om hvilka, på sätt ofvan angifvits, undantag stadgats
beträffande förmånen att erhålla inkvartering in natura.
2:o) Med fri bostad är förenad förmånen af fritt bränsle enligt
staf, som af styrelsen fastställes.
3:o) Befattningshafvare vid distrikten, hvilka ej åtnjuta fri bostad,
äga uppbära ersättning för bostad och bränsle med 20, 25, 30, 35
eller 40 procent af arfvodet, allt efter den ort, där vederbörande är
placerad, i enlighet med de grunder, som af Kungl. Maj:t bestämmas;
dock med iakttagande däraf att beloppet af nämnda ersättning ej må
öfverstiga:
a) ä station, där ersättningen utgår med 40 procent''.
för
befattningshafvare,
som
kan
erhålla
7
rum
och
kök,
kr.
2,000
)>
»
)>
»
»
6
»
»
x>
»
1,800
»
»
»
5
»
»
»
»
1,500
»
»
»
»
4
»
»
»
»
1,100
»
D
»
)>
3
»
»
»
»
850
»
»
»
2
»
»
»
»
650
)>
»
»
1
))
i>
»
400
b)
ä öfriga stationer
•
för
befat-tningshafvaro,
som
kan
erhålla
7
rum
och
kök,
kr.
1,700
»
»
))
»
»
6
»
»
»
1,500
)>
»
»
»
»
5
»
»
)>
y>
1,200
)>
»
»
»
»
4
)>
»
»
900
)>
»
)>
»
)>
3
»
»
»
700
)>
»
»
»
2
»
»
))
550
»
»
)>
»
»
1
)>
»
)>
350
4:o) Ersättning för
bostad och
bränsle anses
tillhöra lönen.
102
Statsutskottets Utlåtande N:o 164.
§ 10.
l:o) Felräkning spenning ar tillkomma:
a) kassör i styrelsen samt distriktskassör med 300 kronor om året;
b) trafik- och telegrafstationernas personal, som i regelbunden tjänstefördelning
handhafver uppbörd från allmänheten, med högst 0,1 procent
af samtliga redovisade trafik- och telegraminkomster jämte efterkrafsbelopp
till fördelning mellan nämnda personal på afsändnings- och emottagningstationerna,
med iakttagande att beloppet, för befattning och år
räknadt, ej må öfverstiga:
för expeditionsföreståndare.......................................... kr. 300: —
» förste stationsskrifvare........................................ » 180: —
» stationsföreståndare och stationsskrifvare......... » 120: — samt
» öfrig personal........................................................... » 60: —;
ägande Kungl. Maj:t i öfrigt meddela närmare bestämmelser rörande
sättet för fördelning af felräkningspenningar m. m.;
c) stationsföreståndare, som å station, där eljest icke felräkningspenningar
utgå till dylik befattningshafvare, verkställer utbetalning af
aflöning, uppgående för år till minst 100,000 kronor, med 25 öre för
hvarje fulla tusental kronor af samma aflöning för år räknadt;
d) befattningshafvare vid maskinafdelningen, hvilken verkställer
utbetalning af aflöning åt maskinafdelningens personal, uppgående till
minst 100,000 kronor för år, likaledes med 25 öre för hvarje fulla
tusental kronor för år räknadt;
e) befattningshafvare, som enligt styrelsens uppdrag verkställer
utbetalning af aflöning till personal vid styrelsens kontor, uppgående
till minst 100,000 kronor för år, likaledes med 25 öre för hvarje fulla
tusental kronor, för år räknadt.
2:o) Extra arfvode af högst 300 kronor om året för hvarje barn
sektion tillkommer befattningshafvare vid distrikten, som handhafver
underkassörsgöromål vid banafdelningen.
3:o) Anmärkning sprovision tillkommer befattningshafvare vid revisionsoch
kontrollkontoren enligt de närmare grunder, Kungl. Maj:t bestämmer,
med högst femton procent å hvarje belopp, som på grund af anmärkning,
gjord af sådan befattningshafvare, antingen såsom ej behörigen
uppburet, till statens järnvägar inflyter eller, såsom för högt debiteradt,
till vederbörande återgäldas.
StatsutsJcottets Utlåtande N:o 164.
103
4:o) Milpenningar tillkomma tågpersonalen enligt de grunder, Kungl.
Maj:t fastställer.
5:o) Premier må enligt särskilda af Kungl. Maj:t fastställda bestämmelser
kunna tilldelas befattningshafvare af lägre grad, till följd af
hvilkas hushållning med materialier afsevärda besparingar i utgifterna
för trafiken åstadkommits.
6:o) Om extra inkomst enligt denna paragraf gäller hvad i 2 §
för där omnämdt tilläggsarfvode är stadgadt.
§ ii
Befattningshafvare
af lägre grad, med undantag af kvinnligt kontorsbiträde,
erhåller antingen uniformspersedlar in natura eller ock beklädnadsersättning
till visst årligt belopp jämte i vissa fall öfverdragskläder
in natura, allt enligt reglemente, som af styrelsen fastställes.
§ 12-
Dyrortstillägg utgår med 60 kronor om året till befattningshafvare
af lägre grad, hvilkas arfvode icke öfverstiger 1,500 kronor och som
äro placerade i städer med minst 15,000 invånare samt, hvad Stockholmstrakten
angår, å stationer och bansträckor utom Stockholm till
och med Ålfsjö, Järfva och Värtan.
Kallortstillägg utgår:
för samtliga befattningshafvare å bandelarna från Bräcke till och
med Jörn jämte bilinjerna Långsele—Sollefteå, Mellansel—Örnsköldsvik
och Vännäs—Umeå samt från Hjärpen till och med Dufed med fem
kronor i månaden;
för samtliga befattningshafvare å bandelarna från Dufed till riksgränsen
bortom Storlien, samt från Jörn till och med Polcirkeln jämte
bilinjerna Boden—Luleå och Boden—Morjärv med tio kronor i månaden;
för samtliga befattningshafvare å bandelen från Polcirkeln till och
med Gellivare jämte bilinjerna Gellivare—Malmberget och Gellivare—
Koskulls kulle med femton kronor i månaden;
för samtliga befattningshafvare å bandelen från Gellivare till och
med Riksgränsen med undantag af befattningshafvare, tillhörande banafdelningen,
å banlinjen Abisko—Riksgränsen med tjugu kronor i månaden
samt
för nyssnämnda befattningshafvare vid banafdelningen med trettio
kronor i månaden.
Dyrortstillägg och kallortstillägg skola anses tillhöra lönen.
104
Statsutskottets Utlåtande N:o 164.
§ 13-
Kostnadsfri läkarvård jämte medikamenter lämnas enligt de närmare
bestämmelser, Kung! Maj:t meddelar, åt den vid distrikten anställda
personalen äfvensom åt där anställda befattningshafvares af
lägre grad hos dem boende hustrur och oförsörjda barn.
§ 14.
Befattningshafvare å ångfärj a.
l:o) Befattningshafvare å statens järnvägar tillhörig ångfärja åtnjuter
arfvode enligt följande stat med däri angifna lägsta och högsta belopp
för år räknadt.
Arfvode
Anmärkningar
lägst
kr.
högst
kr.
4 ?00
5 100
/ Befälhafvare åtnjuter för hvarje enkel resa,
( han tjänstgör, 1 kr. såsom tilläggsarfvode.
Förste och andre styrman åtnjuta för hvarje
i
enkel resa, de tjänstgöra såsom befäl-
} 2,400
3,300
häfvare, 1 krona såsom tilläggsarfvode.
Öfvermaskinist åtnjuter, för hvalje enkel
resa, lian tjänstgör, 50 öre såsom till-
1,800
2,700
läggsarfvode.
1,800
2,700
Maskinist åtnjuter för hvarje enkel resa,
han tjänstgör såsom öfvermaskinist, 50
| 1,200
1,800
öre såsom tilläggsarfvode.
| 840
1,200
780
1,020
720
960
Befattningshafvare af högre grad.
Befälhafvare ................................
Färste styrman och reservbefälhafvare
Öfvermaskinist.................................
Andre styrman
Befattningshafvare af lägre grad.
Andre maskinist .........................
Tredje styrman ............................
Tredje maskinist .........................
Förhandseldare ............................
Borgängare..................................
Timmerman..................................
Eldare ........................................
Matros........................................
2: o) Befattningshafvare å ångfärj a äger uppbära ersättning för
bostad och bränsle jämlikt bestämmelserna i § 9 mom. 3 i detta aflöningsreglemente.
Statsutskottets Utlåtande N:o 164.
105
3:o) Ifrågavarande personal åtnjuter fri kost ombord enligt de närmare
grunder styrelsen bestämmer.
4:o) Befattningshafvare å ångfärja af lägre grad erhåller beklädnadsersättning
till visst årligt belopp jämte i vissa fall öfverdragskläder in
natura, allt enligt reglemente, som af styrelsen fastställes.
5:o) Å ifrågavarande personal tillämpas i öfrigt bestämmelserna för
annan distriktspersonal i detta aflöningsreglemente; dock att dyrortstillägg
icke utgår till befattningshafvare å ångfärja.
I fråga om arfvodesförhöjning lör matros gälla i tillämpliga delar
samma regler, som i § 4 stadgas för befattningshafvare med lägsta
arfvode af 780 kronor.
§ 15-
Hvad i detta reglemente är sagdt om befattningshafvare vid distrikten
gäller jämväl befattningshafvare vid centralverkstaden.
Detta aflöningsreglemente träder i kraft den 1 januari 1908 under
förutsättning att, hvad järnvägsstyrelsen och dess kontor angår, Kungl.
Maj:t dessförinnan meddelar föreskrift därom att samtliga ordinarie
tjänstemän skola, i den mån ej undantag kunna anses böra stadgas eller
för särskilda fall efter pröfning medgifvas, vara å tjänsterummet tillstädes
minst sju effektiva timmar hvarje söckendag.
Bih. till Riksd. Prof. 1907.
4 Sami.
1 Afd. 102 Hdft.
14
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1907:242 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående lönereglering för personalen vid statens järnvägar m. m. jämte i ämnet väckta motion a1 i texten