Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående förändrade grunder för den af staten utöfvade egnahemslånerörelse, jämte i ämnet väckta motioner.

1907-05-24 · 41 sidor, varav 40 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 40 av 41 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1907:173, Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående förändrade grunder för den af staten utöfvade egnahemslånerörelse, jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 173.

1

N:o 173.

Ank. till Riksd. kansli den 24 maj 1907 kl. 1 .e. m.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående

förändrade grunder för den af staten utöfvade egnahemslånerörelse,

jämte i ämnet väckta motioner.

(I. A.)

I en till Riksdagen den 4 april innevarande år afgifven, till statsutskottet

för förberedande behandling öfverlämnad proposition (n:o 145)

har Kungl. Maj:t, under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet

öfver jordsbruksärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen

att

l:o

medgifva, att under åren 1908 och 1909 hvad som återstode odisponeradt

af det belopp af högst 10 millioner kronor, som Riksdagen år

1904 bemyndigat Kungl. Maj:t att under åren 1905—1909 disponera

till statslån åt egnahemslåneförmedlare, finge af Kungl. Maj:t disponeras

att såsom statslån tilldelas de hushållningssällskap, aktiebolag och föreningar

(låneförmedlare), hvilka genom utlämnande af egnahemslån

beredde mindre bemedlade arbetare eller med dem likställda personer

tillfälle att på landsbygden eller å till stad hörande, men utanför det

planlagda området belägen mark, förvärfva eget hem, dock att, hvad

beträffade aktiebolag och föreningar, dylikt statslån måtte tilldelas endast

sådana, hvilka hade till uppgift att befrämja förvärfvandet af egna hem

Bih. till Riksd. Prof. 1907. 4 Samt. 1 Afd. 110 Häft. (N:o 173.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 173.

samt af Kungl. Maj:t, vid pröfning i hvarje särskilt fall, funnes vara*

såsom mellanhänder vid lånerörelsen lämpliga och bereda tillräcklig

trygghet för, att egna hems förvärfvande af mindre bemedlade personer

vorde på ett oegennyttigt och ändamålsenligt sätt befrämjadt, och.

hvilkas bolagsordningar eller stadgar vore upprättade i öfverensstämmelse

med af Kungl. Maj:t särskildt föreskrifna grunder;.

2:o)

besluta, att för ifrågavarande lånerörelse skulle gälla följande allmänna

villkor och bestämmelser:

Mom. 1. Egnahemslån må, med det i mom. 15 här nedan stadgade

undantag, utgå för bildande endast af sådant eget hem, där låntagaren

äger såväl jordområdet som därå uppförda byggnader, och kan

beviljas för förvärfvande af lägenhet, afsedd för idkande af jordbruk

(jordbrukslägenhet), eller lägenhet, där bostaden är det väsentliga (bostadslägenhet).

Dylikt egnahemslån må ej tilldelas annan person, man eller kvinna,,

än den, som är svensk medborgare, minst 21 år gammal, äger god frejd,.

är känd för sparsamhet, nykterhet och hedrande vandel samt visserligen

ej saknar medel att i någon mån bidraga till bildande af eget hem,

men är i behof af kraftigt bistånd för dess förvärfvande;, börande

egnahemslån i regeln ej utlämnas till den, som är öfver 50 år gammal.

Mom. 2. Egnahemslån skall utgå, då '' fråga är om jordbrukslägenhet,

med minst hälften och högst fem sjättedelar af det med

ledning af uppgjordt köpeaftal, värderingsinstrument, brandförsäkringshandlingar,

kostnadsförslag eller andra tillgängliga handlingar beräknadeoch

af låneförmedlaren godkända värdet å jorden jämte därå befintliga

eller för uppförande afsedda byggnader samt, då fråga är om bostadslägenhet,

med minst hälften och högst tre fjärdedelar af samma värde..

Egnahemslån må ej utgå, där det beräknade värdet öfverstiger:

för jordbrukslägenhet 6,000 kronor och för bostadslägenhet 4,000- kronor.

Mom. 3. Låneförmedlare, som önskar erhålla statslån för att

däraf utlämna egnahemslån, skall före den 1 november året näst före

det, för hvilket lån sökes, därom hos Kungl. Maj:t göra underdånig

ansökning, uti hvilken skall uppgifvas, huru stor del af lånet är afsedd

för jordbrukslägenheter och huru stor del för bostadslägenheter.

Mom. 4. Af Kungl. Maj:t beviljadt statslån må af vederbörande

låneförmedlare efter ingången af det år, för hvilket lånet anvisats, och.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Statsutskottets Utlåtande N:o 173.

före den 1 ''november samma år på en gång eller i skilda delar lyftas

-i statskontoret emot aflämnande af en utaf låneförmedlaren till statskontoret

eller order ställd, af statskontoret godkänd skuldförbindelse,

som skall innefatta låneförmedlarens åtagande att återbetala lånet i den

ordning, här nedan stadgas. Statslånebelopp, som nämnda dag kvarstår

outtaget, återfaller till fonden.

Annan låneförmedlare än hushållningssällskap skall därjämte, innan

någon del af statslånet må utbekommas, till statskontoret aflämna af

statskontoret godkänd säkerhet för den afgifna skuldförbindelsens uppfyllande.

Låneförmedlare må icke förvägras att under lånetiden utbyta

aflämnad säkerhet mot annan, som kan af statskontoret godkännas.

Inteckningar uti egnahemslägenheter, beviljade eller lämnade som säkerhet

för egnahemslån, hvilka af vederbörande låneförmedlare utlämnats

från statslånet i fråga, må kunna antagas såsom säkerhet intill ett belopp,

icke öfverstigande beträffande jordbrukslägenhet fem sjättedelar

och beträffande bostadslägenhet tre fjärdedelar af lägenhetens genom

taxeringsbevis eller på annat sätt, som statskontoret godkänner, intygade

värde vid den tid, då säkerheten erbjudes.

Därest statskontoret under lånetiden skulle finna ställd säkerhet

icke vidare vara nöjaktig, skall låneförmedlaren inom af statskontoret

förelagd tid, dock minst tre månader, aflämna nya säkerhetshandlingar,

som af statskontoret godkännas.

Mom. 5. Statslån, som af Kungl. Maj:t anvisats till beredande

af egnahemslån, förräntas efter tre och sex tiondedels procent om året.

Hvad af dylikt statslån icke vid utgången af det år, under hvilket

lånet i statskontoret lyfts, blifvit till egnahemslån utlämnadt eller eljest

disponerad^ skall jämte ränta till statskontoret inbetalas före utgången

af januari månad nästpåföljande år, där ej Kungl. Maj:t, på ansökning,

medgifver låneförmedlaren rätt att ytterligare ett år för afsedt ändamål

innehafva statslånebeloppet i fråga.

Finnes statslånebelopp vara af låneförmedlare genom aftal, upprättadt.

i annan ordning, än i mom. 8 och 9 sägs, eller i strid mot

föreskrifterna i mom. 1 och 2, såsom egnahemslån disponeradt, äge

Kungl. Maj:t föreskrifva, att sådant statslånebelopp skall, där ej låneförmedlaren

inom af Kungl. Maj:t förelagd tid förmår styrka, att behörigt

lånekontrakt angående ifrågavarande egnahemslån uppgjorts,

omedelbart därefter jämte ränta till statskontoret inbetalas.

Af låneförmedlare utbekommet statslån skall, i den mån detsamma

-icke bör inbetalas i sådan ordning, som här ofvan i detta moment

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 173.

sagts, med afseende å återbetalningen delas i två lika stora delar; en

amorteringsdel och en stående del.

Å amorteringsdel en erlägges, intill dess densamma blifvit till fullo

gulden, vid statslån, som utlämnats till beredande af egnahemslån för

jordbrukslägenheter, en annuitet af fem procent och vid statslån, som

utlämnats till beredande af egnahemslån för bostadslägenheter, en annuitet

af sju procent, hvarvid i hvartdera fallet såsom ränta räknas tre

och sex tiondedels procent å det oguldna kapitalbeloppet af amorteringsdelen.

Amorteringsskyldigheten inträder med fjärde året efter utgången

af det kalenderår, under hvilket lånet från statskontoret utbekommits.

Intill dess kapitalaf bet alningen börjar, erlägges endast föreskrifven ränta

å statslånets hela belopp. Därefter erlägges, jämte annuiteten å amorteringsdelen,

ränta å statslånets stående del, intill dess jämväl denna

lånedel till fullo inbetalts.

Statslånets stående del kan, där ej sådant förhållande, hvarom i

mom. 7 här nedan sägs, mellankommer, från statens sida icke uppsägas,

förrän amorteringsdelen till fullo guldits, och åtnjuter låneförmedlaren

därvid sex månaders uppsägning. I hvarje fall skall likväl

den stående delen vara gulden inom fem år, från det sista inbetalningen

å amorteringsdelen bort fullgöras.

Ränta och amortering å statslån skall för hvarje år af låneförmedlare

till statskontoret inbetalas före utgången af mars månad nästpåföljande

år; skolande alltså den första amorteringen verkställas under

det femte året från utgången af det år, då statslånet lyfts.

Mom. 6. Varder, sedan lånekontrakt, hvarom i mom. 8 sägs,

blifvit angående beviljadt egnahemslån upprättadt, rätten till utbekommande

af lånet eller del däraf af låntagaren förverkad, eller varder

redan utlämnadt egnahemslån till låneförmedlaren återbetaldt i annan

ordning än såsom årlig kapitalafbetalning å amorteringsdelen, skall det

lånebelopp, till hvars utbekommande rätten förverkats eller som till

låneförmedlaren återbetalts, före utgången af mars månad året efter

det, då förverkandet skedde eller återbetalningen ägde rum, jämte ränta

till statskontoret inbetalas.

Mom. 7. Ställer sig låneförmedlare icke till efterrättelse här

ofvan meddelade bestämmelser i fråga om rånte- och kapitalafbetalning,

eller underlåter låneförmedlare, som af statskontoret erhållit föreläggande

att aflämna nya säkerhetshandlingar, att inom föreskrifven tid

sådant fullgöra, äger statskontoret att därom göra anmälan hos Kungl.

Maj:t, som bestämmer, huruvida oguldet statslånebelopp jämte ränta

skall anses vara till återbetalning genast förfallet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 173.

5

Mom. 8. Rörande hvarje egnahemslån skall, innan någon del

däraf må af låntagaren uppbäras, mellan låneförmedlaren och låntagaren

upprättas fullständigt lånekontrakt, hvaruti bestämmelser i följande afseenden

skola finnas intagna, nämligen:

beträffande belägenheten, storleken och värdet af den lägenhet,

för hvars förvärfvande lånet lämnas, samt densammas egenskap af jordbrukslägenhet

eller bostadslägenhet;

rörande lånets belopp, säkerheten och villkoren i fråga om ränta

och återbetalning;

huruvida lånet må på en gång eller i särskilda terminer lyftas,

samt angående sättet och villkoren för lånets utbekommande;

angående viss tid, inom hvilken lånet skall vara till fullo uttaget,

vid äfventyr att rätten till utbekommande af ej lyft belopp skall vara

förverkad;

beträffande hvilka byggnader böra å lägenheten uppföras och tiden,

inom hvilken de böra vara fullbordade;

rörande låntagarens skyldigheter i fråga om lägenhetens häfdande

och underhållande samt byggnadernas brandförsäkrande;

angående den kontroll från låneförmedlarens sida, som låntagaren

skall vara skyldig underkasta sig; samt

därom, att möjligen uppkommande tvister mellan låneförmedlare

och låntagare beträffande tillämpningen af lånekontraktets bestämmelser

skola afgöras af skiljemän i enlighet med lagen om skiljemän den 28

oktober 1887, samt att klander mot skiljemännens beslut icke må

äga rum.

Mom. 9. Vid uppgörandet af det i mom. 8 omformälda lånekontrakt

skall lända till efterrättelse:

1) att tiden för vare sig lånets uttagande till fullo eller i kontraktet

bestämda byggnaders fullbordande icke må bestämmas senare än till

början af det år, med hvilket amorteringsskyldigheten inträder;

2) att låneförmedlaren ej äger att — utom i fall, hvarom i mom.

15 här nedan sägs — för egnahemslånet betinga sig annan säkerhet

än första inteckning i lägenheten, dock att sådana inteckningar för

annat än fordran, hvilka icke hafva afsevärd betydelse för egnahemslägenhetens

värde, må kunna få kvarstå med bättre förmånsrätt; ägande

tillika låneförmedlare, utan hinder af dessa bestämmelser, att, sedan

lånekontrakt upprättats, såsom förskott å beviljadt egnahemslån utbetala

större eller mindre del däraf mot säkerhet, som låneförmedlaren pröfvar

tillfredsställande, i hvilket fall emellertid inteckningssäkerhet, som ofvan

sagts, skall vara för hela egnahemslånet ställd senast före början af det

opaginerad Kontrollera mot PDF

5 Statsutskottets Utlåtande N:o 173.

4r, med hvilket amorteringsskyldigheten inträder, vid äfventyr att frågan

•om egnahemslånet anses hafva förfallit och hvad i förskott utbetalts

jämte ränta genast skall till låneförmedlaren återbetalas; och

3) att andra villkor icke må betingas i fråga om ränta och återbetalning,

än i mom. 5 här ofvan angående statslån stadgats, dock med

''undantag i följande afseenden, nämligen:

att uppsägningstiden för egnahemslånets stående del må kunna

bestämmas till fem månader;

att låneförmedlare och egnahemslåntagare må äga att öfverenskomma

angående tid och sätt för erläggande af de årliga rånte- och

kapitalafbetalningarna; samt

att kontrahenterna må kunna förbehålla sig rätt, låntagaren att,

därest han så önskar, ej mindre under amorteringstiden på en gång

infria återstoden af amorteringsdelen än äfven före lånetidens utgång

inbetala egnahemslånets stående del i dess helhet eller delvis, samt

låneförmedlaren att under nedan angifna förutsättningar uppsäga egnahemslånet

till inbetalning å tid, som låneförmedlaren bestämmer, nämligen

:

a) om låntagaren ej fullgör hvad i kontraktet föreskrifvits i fråga

om lägenhetens bebyggande;

b) om låntagaren visar sig försumlig i att erlägga föreskrifven

rånte- och kapitalbetalning;

c) om låntagaren försummar att erlägga brandförsäkringsafgift

för lägenheten eller eljest åsidosätter för brandförsäkringens giltighet

stadgade villkor;

_ d) om fastigheten vanvårdas till jord och byggnad eller om byggnad

nedrifves eller bortflyttas, och värdet å lägenheten därigenom så minskas,

att säkerheten för egnahemslånet ej vidare kan anses fullt betryggande;

e) om äganderätten eller — beträffande de lägenheter, som i mom.

15 här nedan afses — besittningsrätten till lägenheten i dess helhet

eller del däraf genom köp eller annat fång från låntagaren öfvergår i

andra fall, än då lägenheten i dess helhet öfvertages antingen af efterlefvande

make eller af bröstarfvinge eller af efterlefvande make och af

bröstarfvinge, hvilka behålla lägenheten oskiftad, eller ock af annan

person, hvilken är till egnahemslåns erhållande behörig;

f) om låntagaren genom bedräglig uppgift föranledt egnahemslånets

beviljande;

g) om eljest sådana förhållanden inträffat, att låntagaren, med

hänsyn till det med egnahemslånet afsedda ändamål, uppenbarligen

icke längre bör få tillgodonjuta detsamma.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 173.

7

Mom. 10. Lånekontrakt skall upprättas i två exemplar, hvaraf''

hvardera kontrahenten skall taga ett; och skall afskrift af kontraktet

genom låneförmedlarens försorg ofördröjligen efter detsammas affattande

insändas till Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet.

Mom. 11. Låneförmedlare vare obetaget att under lånetiden medgifva

låntagare de lindringar i afseende å egnahemslånets återbetalning

eller låntagarens skyldigheter i öfrigt, hvilka icke strida mot föreskrifterna

uti mom. 1 och 2 eller eljest äro oförenliga med egnahemslånets

ändamål, dock att tiden för egnahemslånets uttagande till fullo eller i

kontraktet bestämda byggnaders fullbordande icke må utsträckas längre,

än i mom. 9 stadgats.

Mom. 12. Inkomna lånekontrakt skola af Kungl. Maj:ts befallningshafvande

granskas. Finner Kungl. Maj:ts befallningshafvande därvid

lånekontrakt ej vara upprättadt i enlighet med bestämmelserna i mom. 8

och 9 samt med iakttagande af föreskrifterna i mom. 1 och 2, har Kungl.

Maj:ts befallningshafvande att, med bifogande af infordrad förklaring från

vederbörande låneförmedlare, därom göra anmälan hos Kungl. Maj:t.

Mom. 13. Låneförmedlare skall årligen före april månads utgång till

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet afgifva fullständig redogörelse

enligt fastställdt formulär för lånerörelsen under det nästföregående

året, hvilka redogörelser det åligger Kungl. Maj:ts befallningshafvande

att inom påföljande maj månad till landtbruksstyrelsen öfversända.

Mom. 14. Därest hushållningssällskap så önskar och hos Kungl.

Maj:ts befallningshafvande i länet i ämnet gör framställning, äger Kungl.

Maj:ts befallningshafvande ombesörja, att räntor och afbetalningar å af

sällskapet utlämnade egnahemslån varda genom vederbörandes försorg

i sammanhang med kronoskatterna debiterade, uppburna och redovisade.

Mom. 15. Till förvärfvande af bostadslägenhet, för hvilken med

ständig och oinskränkt besittningsrätt upplåtits mark, tillhörande Kungl.

och Hvitfeldtska stipendieinrättningen, må egnahemslån tills vidare

utgå, utan hinder däraf att låntagaren icke har äganderätt till lägenhetens

tomtområde; ägande låneförmedlare att för dylika egnahemslån

antaga den säkerhet, de pröfva lämplig.

Dessa villkor och bestämmelser skola träda i kraft den 1 januari

1908 och därefter, så vidt angår förhållandet mellan staten och låneförmedlarna,

gälla äfven redan utlämnade statslån, dock att hvad i

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 173.

Ang. ståtens

egnahemslånerörelse.

mom. 5 femte stycket stadgas därom, att å amorteringsdelen vid statslån,

som utlämnats till beredande af egnahemslån för jordbrukslägenheter,

skall erläggas en annuitet af allenast fem procent, icke afser andra lån

än sådana, som beviljas efter nämnda dag;

3:o)

medgifva, att Kungl. Maj:t måtte äga meddela de ytterligare

föreskrifter, som i afseende å ifrågavarande lånerörelse kunde finnas

erforderliga;

4: o)

medgifva, att Kungl. Maj:t måtte af egnahemslånefondens medel

årligen anvisa såsom bidrag till låneförmedlare för betäckande af för

dem genom lånerörelsen uppkommande kostnader och möjliga förluster

ett belopp, motsvarande för hvarje låneförmedlare en half procent af den

ej till betalning förfallna kapitalskuld, hvari låneförmedlaren på grund

af från fonden utbekomna statslån vid årets början häftat till staten.

I detta ärende har departementschefen till ofvanberörda statsrådsprotokoll

anfört följande:

»Sedan Riksdagen år 1899 i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhållit,

att Kungl. Maj:t behagade föranstalta om utredning, huruvida och i

hvilket afseende åtgärder kunde vidtagas för beredande af tillfälle för

mindre bemedlade arbetare att på landsbygden förvärfva egna hem, och

därefter till Riksdagen inkomma med det förslag, hvartill utredningen

kunde föranleda, samt med anledning häraf frågan varit föremål för

utredning genom en särskild kommitté — den s. k. egnahemskommittén

— och åtskilliga myndigheter yttrat sig, aflät Kungl. Maj:t år 1904

till Riksdagen proposition angående lån af statsmedel för beredande af

tillfälle för arbetare att på landsbygden förvärfva egna hem. Denna

proposition blef af Riksdagen i hufvudsak bifallen. Den 17 juni 1904

utfärdades därefter nådig kungörelse angående de allmänna villkor och

bestämmelser, som skulle gälla för den sålunda beslutade egnahemslånerörelsen.

Denna lånerörelse är byggd på följande hufvudgrunder.

Riksgäldskontoret tillhandahåller statskontoret under åren 1905—

1909 mot räntegodtgörelse ett belopp af tillhopa högst 10 millioner

kronor för bildande af en egnahemslånefond. Under nämnda tid får

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 173.

9

sagda belopp af Kungl. Maj:t disponeras att såsom statslån tilldelas de

hushållningssällskap samt de aktiebolag och föreningar af viss, närmare

angifven beskaffenhet, hvilka vilja såsom ansvariga låneförmedlare omhänderhafva

lånerörelsen och af de erhållna statslånen utlämna egnahemslån

till enskilda låntagare för förvärfvande af jordbrukslägenheter

eller bostadslägenheter. Dessa lägenheter måste vara belägna å landsbygden,

d. v. s. utom stads jurisdiktionsområde, och deras beräknade

värde får icke öfverstiga, enligt beslut vid 1906 års riksdag, för jordbrukslägenhet

6,000 kronor och för bostadslägenhet 4,000 kronor. Låntagaren

skall hufvudsakligen hafva sin utkomst genom kroppsarbete

samt i öfrigt uppfylla vissa personliga och ekonomiska kvalifikationer.

Egnahemslånebeloppet får uppgå till högst 5/e af jordbrukslägenhets

värde och till högst 3U af bostadslägenhets värde. För statslån behöfver

hushållningssällskap icke ställa någon säkerhet, men annan låneförmedlare

skall ställa säkerhet, som af statskontoret godkännes. Den del af

statslån, som blifvit placerad såsom egnahemslån, skall, liksom äfven

dessa egnahemslån, delas i två lika delar, en stående del och en amorteringsdel,

och äro särskilda föreskrifter meddelade angående sättet för

återbetalningen. Ränta å alla lån beräknas efter 3.6 procent. Annan

säkerhet för egnahemslånet får icke betingas än första inteckning i

egnahemslägenheten. Hushållningssällskap, men icke öfriga låneförmedlare,

åtnjuta årligt förvaltningsbidrag med V* procent af kapitalskulden.

Genom särskild kungörelse den 17 juni 1904 utfärdade Kungl.

Maj:t föreskrifter rörande beskaffenheten af de aktiebolag och föreningar,

hvilka skulle kunna antagas såsom låneförmedlare, angående kontroll

å deras verksamhet, samt angående de handlingar, som borde företes

vid ansökning om statslån ur egnahemslånefonden m. m.

Från och med år 1905 har nu den sålunda anordnade egnahemslånerörelsen

varit i verksamhet. Resultatet framgår närmare af följande

sammanställningar.

Bih. till Riksd. Prof. 1907. 4 Sami. 1 Åfd. 110 Höft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 173.

Hushållningssällskapens låneförmedling år 1905.

Båneförmedlare

Be

vi

ljade statslån

Disponerade egnahemslån

Till fonden

återfallet

eller åter- betaldt

belopp.

Jordbruks-

lån

Bostads-

lån

Summa

Jordbruks-

lån

Bostads

lån

Summa,

Stockholms läns .........

75,000

_

25,000

_

100,000

100,000

Uppsala „ ............

45,000

—

30,000

—

75,000

—

31,000

—

8,200

—

39,200

—

35,800

—

Södermanlands,, ............

150,000

—

100,000

—

250,000

—

77,900

—

80,600

—

158,500

—

91,500

—

Östergötlands „ ............

80,000

—

20,000

—

100,000

—

71,200

—

11,700

—

82,900

—

17,100

—

Jönköpings „ ............

75,000

—

25,000

—■

100,000

—

31,150

—

3,000

—

34,150

—

65,850

—

Kronobergs .............

75,000

—

25,000

—

100,000

—

65,700

—

17,750

—

83,450

—

16,550

—

Kalmar läns norra .........

150,000

—

50,000

—

200,000

—

22,300

—

9,700

—

32,000

—

168,000

—

„ „ södra .........

100,000

—

50,000

—

150,000

—

—

—

5,800

—

5,800

—

144,200

—

Gottlands läns ............

40,000

—

10,000

—

50,000

—

23,725

—

5,075

—

28,800

—

21,200

—

Blekinge „ ............

150,000

—

50,000

—

200.000

—

87,500

—

11,305

—

98,805

—

101,195

—

Kristianstads,, ............

270,000

—

30,000

—

300,000

—

269,950

—

30,000

—

299,950

—

50

—

Malmöhus ..............

150,000

—

50.000

—

200,000

—

68,225

—

1,200

—

69,425

—

130,575

—

Hallands „ .........

35,000

—

40,000

—

75,000

—

17,000

—

15,000

—

32,000

—

43,000

—

Göteborgs och Bohus läns

25,000

—

55,000

—

80,000

—

10,600

—

46,250

—

56,850

—

23,150

—

Alfsborgs läns norra ......

150,000

—

50,000

—

200,000

_

22,650

—

1,100

—

23.750

—

176,250

—

„ „ södra ......

200,000

—

100,000

—

300,000

—

55,450

—

3,900

—

59,350

—

240,650

—

Skaraborgs läns ......

250,000

—

50,000

—

300,000

—

87,600

—

5,500

—

93,100

—

206,900

—

Värmlands „ ......

100,000

—

50,000

—

150,000

—

61,750

—

12,300

—

74,050

—

75,950

—

Örebro „ ......

75,000

—

25,000

—

100,000

—

65,450

24,150

—

89,600

—

10,400

—

Västmanlands „ ......

80,000

—

20,000

—

100,000

—

72,500

—

—

72,500

—

27,500

—

Kopparbergs ......

200,000

—

100,000

—

300,000

—

7,900

15,400

—

23,300

—

276,700

—

Gäfleborgs „ ......

90,000

—

10,000

—

100,000

—

40,800

_

3,800

—

44,600

—

55,400

—

Västemorrlands „ ......

150,000

—

50,000

—

200,000

—

19,800

—

7,200

—

27,000

—

173,000

—

Jämtlands „ ......

100,000

—

—

—

100,000

—

34,650

—

—

34,650

—

65,350

—

Västerbottens „ ......

120,000

—

80,000

—

200,000

—

12,975

—

5,400

—

18,375

—

181,625

—

Norrbottens „ .....

325,000

—

75,000

—

400,000

—

68,005 6 o

7,700

—

75,705

50

324,294

50

Summa (3,260,000

—

1,170,000

.

4,430,000

—

1,325,780

50

332,030

-

l,657,81o|so

2,772,189|50

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 173,

11

Hushållningssällskapens låneförmedling år 1906.

låneförm

edlare

Beviljade statslån

Disponerade egnahemslån

Till fonden

återfallet

eller åter- betaldt

belopp

Jordbruks-

lån

Bostads-

lån

Summa

Jordbruks-

lån

Bostads

lån

Summa

Stockholms

läns .........

35,000

_

15,000

50,000

14,500

10,500

_

25,000

_

25,000

_

Uppsala

» .........

39,000

-

21,800

-

60,800

-

34,000

-

21,400

-

55,400

-

5,400

—

Södermanlands ........

97,100

-

94,400

-

191,500

-

93,350

-

94,050

-

1187,400

-

4,100

-

Östergötlands

7? .........

80,000

-

20,000

-

100,000

-

77,050

-

16,600

-

, 93,650

-

6,350

-

Jönköpings

» .........

43,850

32,000

-

75,850

-

31,500

-

25,500

-

57,000

-

18,850

-

Kronobergs

H .........

75,000

25,000

-

100,000

-

27,940

-

4,675

-

32,615

-

67,385

-

Kalmar läns norra .........

60,000

-

40,000

-

100,000

-

10,200

—

3,800

-

14,000

-

86,000

-

„ „ södra .........

60,000

-

40,000

-

100,000

-

7,816

-

17,950

-

25,766

-

74,234

-

Gottlands

läns .........

32,700

-

500

-

33,200

-

29,075

—

500

-

29,575

-

3,625

-

Blekinge

7» .........

150,000

-

50,000

-

200,000

-

55,644

—

4,937

-

60,581

-

139,419

-

Kristianstads

5? .........

180,000

-

20,000

-

200,000

-

180,000

-

10,050

-

190,050

-

9,950

-

Malmöhus

77 .........

50,000

-

10,000

-

60,000

-

34,850

—

6,600

-

41,450

-

18,550

-

Hallands

» .........

18,000

-

25,000

-

43,000

-

2,500

—

2,000

-

4,500

-

38,500

-

Göteborgs och Bohus läns

30,000

~

30,000

-

60,000

-

29,600

—

27,450

-

57,050

—

2,950

-

Älfsborgs läns

norra ......

127,350

48,900

-

176,250

-

10,900

-

1,800

-

12,700

-

163,550

-

södra ......

200,000

—

100,000

-

300,000

-

35,625

—

4,450

-

40,075

-

259,925

-

Skaraborgs

läns........

38,600

-

1,700

-

40,300

-

38,600

—

1,700

-

40,300

-

—

-

Värmlands

» .........

100,000

—

30,000

—

130,000

—

52,150

—

12,100

-

64,250

-

65,750

-

Örebro

77 .........

75,000

—

25,000

—

100,000

—

69,235

-

12,500

-

81,735

-

18,265

-

Västmanlands

77 .........

41,000

-

7,000

-

48,000

-

41,000

-

3,100

-

44,100

-

3,900

-

Kopparbergs

}> .........

192,100

-

84,600

—

276,700

-

13,500

-

14,500

-

28,000

-

248,700

-

Gäfleborgs

» ........

134,200

-

21,200

-

155,400

-

16,700

-

5,600

-

22,300

-

133,100

-

Västernorrlands „ .........

250,000

—

100,000

-

350,000

-

17,700

-

7,300

-

25,000

-

325,000

-

Jämtlands

H .........

46,950

-

18,400

-

65,350

-

46,950

-

18,400

—

65,350

-

-

-

Västerbottens

)} .........

100,000

-

75,000

-

175,000

-

32,100

—

5,800

-

37,900

-

137,100

-

Norrbottens

» .........

331,994

50

92,300

—

424,294

50

93,274

50

25,500

—

118,774

60

305,520

-

Summa

2,587,844

50

1,027,800

—

3,615,644

50

1,095,759

50

358,762

-

1,454,521

60

2,161,123

-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 173.

Till hushållningssällskap beviljade statslån för år 1907.

Beviljade statslån

Låneförmedlare

Jordbruks-

Bostads-

Summa

lån

lån

Stockholms läns....................................................

35,000

15,000

50,000

Uppsala ,, ....................................................

60,000

40,000

100,000

Södermanlands „ ....................................................

100,000

200,000

300,000

Östergötlands „ ....................................................

100,000

30,000

130,000

Jönköpings ,.....................................................

3,400

16,500

19,900

Kronobergs ....................................................

75,000

25,000

100,000

Kalmar ,, norra ........................................

40,000

20,000

60,000

„ „ södra ........................................

60,000

40,000

100,000

Gottlands „ ....................................................

17,630

—

17,630

Blekinge „ ....................................................

80,000

20,000

100,000

Kristianstads „ ....................................................

200,000

25,000

225,000

Malmöhus „ ....................................................

90,000

10,000

100,000

Hallands „ ....................................................

25,000

20,000

45,000

Göteborgs och Bohus läns........................................

50,000

50,000

100,000

Älfsborgs läns norra........................................

115,250

47,100

162,350

,, „ södra........................................

150,000

50,000

200,000

Skaraborgs ....................................................

118,100

5,500

123,600

Värmlands „ ....................................................

100,000

30,000

130,000

Örebro „ ....................................................

37,000

13,000

50,000

Västmanlands „ ..................................................

175,000

7,000

182,000

Kopparbergs „ ....................................................

178,600

70,100

248,700

Gäfleborgs „ ....................................................

100,000

100,000

200,000

Västernorrlands „ ....................................................

50,000

25,000

75,000

Jämtlands „ ....................................................

80,000

20,000

100,000

Västerbottens „ ....................................................

100,000

40,000

140,000

Norrbottens „ ....................................................

170,000

30,000

200,000

Summa

2,309,980

949,200

3,259,180

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 173.

13

Aktiebolags och föreningars låneförmedling.

Låneförmedlare

Län

Beviliadt

statslån.

Bostads-

lån

Dispone- rade egna- hemslån

Till fonden1

återfallet

eller åter- !

betaldt

belopp

1905.

Huskvarna egnahemsförening .

Jönköpings

48,000

35,500

12,500

Föreningen Egna Hem Hagaby

Örebro

69,750

69,750

— 1

Summa

117,750

105,250

12,500

1906.

Aktiebolaget Rickomberga egna

hem ........................................

Uppsala

25,000

25,000

—

1907.

Huskvarna egnahemsförening .

Jönköpings

150,000

—

—

Föreningen Egna Hem Hagaby

Örebro

26,250

—

—

Summa

176,250

—

Anm. Dessutom har från föreningen Egna Hem i Motala inkommit ansökning om lån å en

million kronor, hvilken ansökning dock, till följd af ofullständiga handlingar, ännu icke kunnat

för Kungl. Maj:t anmälas.

Af dessa tabeller framgår, bland annat, att samtliga hushållningssällskap

i riket uppträdt såsom låneförmedlare, att däremot lånerörelsen

genom andra mellanhänder fått endast ringa omfattning, att, ehuru vissa

hushållningssällskaps låneförmedling varit ganska betydande, det likväl

i allmänhet äfven för hushållningssällskapen mött svårigheter att finna

användning för så stora belopp, som sällskapen från början beräknat,

att därför högst betydliga summor, ibland nästan hela de rekvirerade

statslånen, såsom odisponerade återgått till fonden, samt att det för

åren 1905 och 1906 till egnahemslån verkligen disponerade beloppet

utgjort för hushållningssällskapen tillhopa 3,112,332 kronor och för

öfriga låneförmedlare tillhopa 130,250 kronor eller tillsammans 3,242,582

kronor. På grund af olika tolkning af ordet »disponerad!», hvartill

jag anhåller att längre fram få återkomma, torde visserligen summan

af de beviljade egnahemslånen vara något större, men skillnaden är i

s. 14 Kontrollera mot PDF

Tillkallade

personers

yttrande.

14 Statsutskottets Utlåtande N:o 173.

detta sammanhang ej af nämnvärd betydelse. A andra sidan är att

märka, att extra återbetalningar skett på grund däraf, att beviljade egnahemslån

af en eller annan anledning icke utgått. Låneförmedlarnas

kapitalskuld vid 1906 års slut efter afdrag af de belopp, hvilka såsom

odisponerade varit förfallna till återbetalning före januari månads utgång

innevarande år, uppgår därför enligt från statskontoret erhållen

uppgift till endast 3,207,232 kronor.

Dessa siffror synas mig utvisa, att egnahemslånerörelsen åtminstone

icke ännu vunnit den omfattning, som torde hafva afsetts vid

dess anordnande och som skulle satt den i stånd att i någon mera

afsevärd mån bidraga till att bereda egna hem åt landets inbyggare,

stärka den mindre bemedlade befolkningens ekonomiska villkor, hämma

emigrationen och främja landets uppodling. Att svårigheter i flera hänseenden

mött och ställt sig hindrande i vägen för rörelsens önskvärda

utveckling har också framhållits såväl i särskilda till Kungl. Maj:t eller

jordbruksdepartementet ingifna framställningar som annorledes. Det

synes mig därför böra tagas i öfvervägande, huruvida icke dessa svårigheter

och hinder kunna och böra genom åtgärder från statens sida aflägsnas

eller åtminstone i någon mån mildras.

För att komma i tillfälle att i denna sak rådgöra med några

personer, hvilka under praktisk utöfning af låneförmedlares egnahemslånerörelse

eller eljest genom verksamhet för egnahemssakens främjande

vunnit erfarenhet om de härmed sammanhängande förhållandena,

erhöll jag den 28 september 1906 Kungl. Maj:ts tillstånd att för

biträde inom jordbruksdepartementet i sådant åsyfte tillkalla högst fem

personer. De af mig på grund häraf tillkallade personerna, ordföranden

i Gäfleborgs läns hushållningssällskap, landshöfdingen grefve H. E. G.

Hamilton, sekreterarna i Malmöhus och i Norrbottens läns hushållningssällskap

agronomen J. G. J. Leufvén och filosofie doktorn P. Hellström,

sekreteraren i Örebro läns egnahemsnämnd friherre N. G. O. Djurklou

samt kassören hos föreningen Egna Hem i Motala, F. W. Johansson,

sammanträdde under några dagar i Stockholm och afgåfvo ett till chefen

för jordbruksdepartementet ställdt, den 3 november 1906 dagtecknadt

utlåtande, hvarur jag torde få anföra följande:

»Uppenbart är att den af Kungl. Maj:t och Riksdagen beslutade

egnahemslånerörelse, för hvars verksamhet föreskrifter stadgats uti

kungörelsen den 17 juni 1904, icke vunnit den anslutning, som med

hänsyn till dess ändamål varit att vänta.»

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 173.

15

»Enligt vårt förmenande torde man, med nu gällande bestämmelser,

ej heller för framtiden kunna härutinnan motse någon afsevärd ändring,

ifrågavarande rörelse handhafves nästan uteslutande af rikets hushållningssällskap.

Att dessa nedlagt ganska mycket arbete på egnahemsrörelsens

främjande kan ej förnekas, men med fog torde man ej af dem

på detta område kunna begära eller vänta något mer intensivt arbete,

än som nu af dem utföres, då ju egnahemsrörelsen i viss mån kan

sägas falla utom deras egentliga arbetsfält. Då det i öfrigt är helt

naturligt, att sällskapen, som hafva så många andra viktiga uppgifter

att främja, måste vara betänksamma att ikläda sig förbindelser för

egnahemslån, när dessa uppgå till sådana belopp, att de öfverstiga

sällskapens egna tillgångar, lär man ej på denna väg kunna motse den

utveckling af egnahemsrörelsen, som för vårt land måste anses så högeligen

önskvärd.»

»Hvad åter beträffar föreningar och aktiebolag, hvilka genom 1904

års ofvan åberopade kungörelse jämväl berättigats att uppträda såsom

förmedlare af statens egnahemslån, så hafva hittills allenast två föreningar

och ett bolag begagnat sig af denna rätt. Och likväl lär det

svårligen kunna bestridas, att, därest egnahemsrörelsen skall vinna någon

verkligt afsevärd utveckling, densamma måste i främsta rummet fotas

på själfverksamhet hos dem, som önska komma i åtnjutande af det egna

hemmets fördelar, eller, med andra ord, just på föreningsväsendet. Att

på ett mer effektivt sätt än hittills skett söka väcka och understödja

denna själfverksamhet anse vi också därför vara det mål, till hvilket

man från det allmännas sida närmast bör sträfva. Den möjlighet att

blifva antagen såsom förmedlare af egnahemslån, som kungörelsen den

17 juni 1904 öppnat för föreningar och bolag, är tydligen ej tillfyllest,

då dels denna författning ej i nämnvärd mån förmått framkalla nya

dylika sammanslutningar, dels ock de flesta redan existerande egnahemsföreningar

icke kunnat söka eller i allt fall icke sökt egnahemslån af

statsmedel. Så är t. ex. förhållandet med föreningen »Egna Hem» i

Motala, som varit i verksamhet allt sedan början af 1890-talet och

numera vunnit en ganska betydande utveckling. Denna förening, som

står öppen för hvarje välfräjdad person, har sin verksamhet förlagd

Imfvudsakligen till landsbygden, där den inköper lämpliga egendomar,

som styckas till egnahemslägenheter, men har undantagsvis i samma

syfte inköpt äfven tomter i stad. Föreningen bereder sina medlemmar

tillfälle att genom låga insatser själfva sammanspara första grundplåten

för det egna hemmet, hvarefter de få af föreningen på synnerligt billiga

villkor öfvertaga och förvärfva lägenheter, till hvilkas bebyggande äfven

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 173.

lån af föreningen beviljas. På samma sätt förhåller det sig med de

flesta andra dylika föreningar, hvilka i allmänhet arbeta under helt

andra former än de, som betingas af gällande regler för statens egnahemslånerörelse.

»

»Nu anmärkta förhållanden synas oss gifva en ganska tydlig anvisning

därom, att, därest man vill från statens sida effektivt understödja

den på själfverksamhet fotade egnahemsrörelsen, detta måste ske på

sådant sätt, att vederbörande icke mer än nödigt är klafbindas i sitt

arbete utan få anordna detsamma under de former, som de i hvarje

fall finna för sig ändamålsenligast.»

»Statsunderstöd till egnahemsförening eller för ifrågavarande ändamål

bildadt aktiebolag, synes oss därför böra få formen af förlagslån

till bildande af nödigt rörelsekapital.»

I utlåtandet angifvas därefter åtskilliga synpunkter, hvilka syntes,

böra iakttagas ifråga om dylika förlagslån. Därefter yttras följande:

»Det torde äfven böra tagas i öfvervägande, huruvida icke möjlighet

bör beredas att utlämna dylika förlagslån till hushållningssällskap eller

landsting för inköp och styckning af större egendomar i syfte att åstadkomma

egnahemskolonier.»

»Man skulle kunna tänka sig att hushållningssällskapen, för att

erhålla lättnad i den för dem rätt tyngande egnahemslåneverksamhetenr

borde hvar inom sitt område verka för bildande af egnahemsföreningar,

å hvilka arbetet med egnahemslånen så småningom kunde öfverflyttas,

men anse vi i alla händelser, att hushållningssällskapens verksamhet för

egnahemslånerörelsen bör fortfara under hufvudsakligen samma former

som hittills, liksom vi anse, att aktiebolag och föreningar, som så

önska, böra fortfarande medgifvas att vara låneförmedlare för egnahemslån

under de i kungörelsen den 17 juni 1904 angifna allmänna

villkor och bestämmelser.»

Då emellertid dessa villkor och bestämmelser syntes enligt de tillkallade

personernas åsikt i vissa stycken kräfva förtydliganden eller

ändringar för att icke verka hämmande för egnahem slånerörelsens utveckling,

särskildt beträffande hushållningssällskapens verksamhet därutinnan,

angåfvos därefter i nämnda utlåtande de synpunkter, som syntes

böra iakttagas vid en revision af ifrågavarande författning. Jag torde

längre fram få närmare redogöra för de tillkallade personernas yttrande

i dessa hänseenden.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 173.

17

Jag anhåller nu att få i korthet omförmäla några inkomna framställningar,

livilka beröra ifrågavarande förhållanden.

Uti en till Kungl. Maj:t den 17 november 1906 ingifven skrift

hafva styrelserna för föreningarna Arbetaren u. p. a. och Småbrukaren

u. p. a., bägge i Eskilstuna, framhållit, att sedan Kungl. Maj:t den 3

augusti 1906 förordnat, att Fors socken, inberäknadt Nyfors municipalsamhälle,

samt Klosters socken skulle med hela deras nuvarande områden

från och med ingången af år 1907 införlifvas med Eskilstuna

stad, egnahemslån icke längre kunde erhållas till lägenheter inom nämnda

bägge socknar. Eskilstuna stad blefve efter dessa socknars införlifvande

•den till ytan vidsträcktaste stad i Sverige med en utsträckning i ena

riktningen af en mil och i den andra af eu och en half mil. Häraf

följde, att afståndet till arbetsplatserna icke medgåfve förläggandet af

arbetarnes bostäder å landsbygden utom stadsgränsen. På ett ställe

sköte visserligen en liten kil af Torshälla landsförsamling in på ett

■afstånd af ett par kilometer från själfva staden, men detta komme

•endast att hafva till följd, att jordprisen å detta område komme att

stiga nögst väsentligt, och att egna hem med statslån här komme att

sammanträngas, så långt utrymmet medgåfve. Hvad det egentliga småbruket

beträffade, komme eu bestämd orätt att ske den jordbrukande

befolkningen i de gamla socknarna, i det den alldeles afstängdes från

den lånehjälp, som stode småbrukare på annan landsbygd i Sverige till

buds, och detta ehuru trakten i flera afseenden lämpade sig för en småbruksutveckling.

Efter egnahemslånens tillkomst hade redan uppstått

i dessa socknar en omfattande och lofvande egnahemsrörelse. Från

april månad år 1905 till september månad år 1906 hade nämligen egnahemsnämnden

i Södermanlands län till egna hem i nämnda socknar

beviljat 119 lån. Af dessa vore dock 44 ärenden, som behandlats efter

det föreskriften om socknarnas införlifvande med staden utfärdats, förklarade

hyllande i afvaktan på eventuellt tillstånd till fortsatt egnahemslånerörelse

därstädes. Berörda 119 lånesökande representerade omkring

600 familjemedlemmar, hvilket tydligt visade, att egnahemsrörelsen i

denna ort redan från början blifvit af ingripande betydelse. I ekonomiskt

hänseende hade egnahemsverksamheten utfallit lyckligt, i det att

egnahemsbyggarnas årliga utgifter blefve väsentligt mindre, än motsvarande

lägenheter skulle kosta i hyra. Därest nu hela denna lyckosamma

rörelse skulle tvingas att upphöra, måste arbetarna afstå från

tanken på egna hem, enär medel därtill annorledes än genom statens

egnahemslånerörelse svårligen kunde erhållas och i hvarje fall skulle

draga så hög ränta och så svåra amorteringsvillkor, att den årliga

Bill. till Rilcsd. Prof. 1307. 4 Sami. 1 Afd. Ilo Haft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 173.

utgiften blefve dubbel eller flerdubbel i jämförelse med egnahemslånen.

Arbetarna skulle icke kunna bära dessa afgälder, utan måste då hyra

in sig i kaserner. Ett stort antal medlemmar i de bägge föreningarna

hade erfarit välsignelsen af egnahemslånen, och flera andra äfvensom

många arbetare utom föreningarna önskade att efter hand komma i

åtnjutande af samma förmån. På grund af dessa förhållanden har i

skriften anhållits, att åtgärder måtte vidtagas för att egnahemslånerörelsen

måtte kunna fortgå inom nämnda bägge socknar.

I framställningen hafva instämt styrelserna för Eskilstunaortens

småbrukarförening u. p. a. samt för Eskilstunatraktens trädgårdsodlarförbund,

och har densamma förordats af cheferna för ett flertal till

Eskilstuna förlagda industriella anläggningar, sysselsättande sammanlagdt

omkring 2,550 arbetare.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Södermanlands län har i utlåtande

den 22 november 1906 tillstyrkt framställningen och hemställt,

att egnahemslån måtte få utgifvas för egnahemsbildningar inom nämnda

socknar äfven efter ingången af år 1907. Statskontoret, som äfven

hörts, har i utlåtande den 6 december 1906, jämte erinran att egnahemslånens

begränsning till endast landsbygden skett genom gemensamt

beslut af Kungl. Maj:t och Riksdagen, anfört att, då förhållanden, liknande

de till stöd för nu förevarande ansökning åberopade, syntes

kunna förefinnas eller komma att förefinnas jämväl å andra orter, ämbetsverket

ansåge skäl vara för handen att i lånevillkoren vidtaga sådan

ändring, att med statslån ur egnahemslånefonden skulle kunna understödjas

jämväl egnahemsbildningar å stads utom det planlagda området

belägna mark, hvilken alltså borde i förevarande afseende likställas

med landsbygd. Statskontoret har hemställt om proposition till Riksdagen

innefattande förslag till ändring i lånevillkoren i dylikt syfte.

I en underdånig framställning från Södermanlands läns hushållningssällskap

af den 5 december 1906 beröres samma ämne. Denna

framställning är föranledd af och hänvisar till en den 24 augusti samma

år till sällskapets förvaltningsutskott aflåten skrifvelse från sällskapets

egnahemsnämnd, däruti hufvudsakligen samma skäl anföras och vidare

utvecklas, Indika framhållits uti förberörda skrifvelse från Eskilstunaföreningarna.

Hushållningssällskapets hemställan innefattar, att de

arbetare, hvilka före den 1 september 1906, då enligt sällskapets lånereglemente

ansökningar om egnahemslån för år 1907 skolat vara ingifna,

inkommit med dylika ansökningar, afseende egna hem i Klosters

eller Fors socknar, måtte få komma i åtnjutande af egnahemslån, oafsedt

socknarnas införlifvande med staden. Kungl. Maj:ts befallningshafvande

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 173.

19

i Södermanlands län har i utlåtande den 17 december 1906 hänvisat

till sitt utlåtande i det förut omnämnda ärendet och förklarat sig icke

hafva något att erinra mot den nu gjorda ansökningen. Äfven statskontoret

har i underdånigt utlåtande den 18 januari innevarande år

åberopat sitt utlåtande i först omförmälda ärende.

Uti eu särskild, till chefen för jordbruksdepartementet ställd

skrift af den 10 november 1906 har vidare egnahemsnämnden i Södermanlands

län dels ånyo fäst uppmärksamheten å låneförmedlingen inom

nämnda bägge socknar dels ock framhållit vissa önskemål i åtskilliga

andra hänseenden.

Jämväl Östergötlands läns hushållningssällskap har uti en till

Kungl. Maj:t ställd skrifvelse af den 24 december 1906 framställt

åtskilliga förslag i afseende på egnahemsrörelsens underlättande. I

denna skrifvelse anföres hufvudsakligen följande. Man hade kommit

till insikt om, att svårigheterna vid egnaliemslånerörelsens bedrifvande

vore vida större, än i allmänhet kunnat förutses. Bland de svåraste

hindren syntes kunna räknas de omständliga och tidsödande åtgärder,

som erfordrades för att erhålla det blifvande egna hemmet afsöndradt,

lagfaret och gravationsfritt liksom ock de stora kostnaderna härför.

Hushållningssällskapet hade visserligen sökt att härvid lämna de låntagare,

som sådant önskat, största möjliga hjälp, men hindret läge i

själfva de gällande bestämmelserna rörande afsöndrings- samt lagfartsoeh

inteckningsärenden. Då den egnahemslånesökande i regel ej kunde

anskaffa medel till gäldande af en inköpt lägenhet, förrän han utbekommit

egnahemslånet, vore det säkerligen af största betydelse, om

tiden mellan lånets beviljande och utbetalande kunde förkortas till den

minsta möjliga. Enligt gällande bestämmelser rörande jordafsöndring

fordrades nu, att afhandling rörande lägenhetens föryttring skulle företes,

då ansökning gjordes om fastställelse å afsöndringen. Då i allmänhet

den, som önskade förvärfva ett eget hem, vore beroende af, huruvida

egnahemslån erhölles, måste detta göras till villkor för köpeaftalets

trädande i kraft, och egnahemsnämndens beslut därför afvaktas, innan

fastställelse å afsöndringen kunde vinnas. Härigenom förorsakades

onödigt dröjsmål. Visserligen kunde ägostyckning användas, men jordafsöndring

vore otvifvelaktigt en mera lämplig och omtyckt form för

egnahemsbildningar. Någon olägenhet af att jordafsöndring medgåfves,

utan att köpeaftal förelåge, syntes knappast kunna befaras. Vidare

ville sällskapet framhålla, hurusom framför allt i domsagor, där högst

tre ting årligen hölles, men äfven i tingslag med annan tingsordning

åtgörande! af lagfarts- och inteckningsärenden nu kräfde alltför lång

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 173.

Yissa åtgärder

för egnahemsrörelsens

underlättande.

tid. Ett mera tidsenligt handläggningssätt af dessa ärenden, i afseende

hvarå sällskapet hänvisade till den i justitieombudmannens ämbetsberättelse

till 1901 års Riksdag intagna framställning, skulle enligt

sällskapets åsikt blifva af stor betydelse för egnahemslånerörelsen. Men

äfven om dessa ärendens handläggning sålunda påskyndades, skulle den

nuvarande bestämmelsen om förmånsrätt för ogulden köpeskilling alltid

i hög grad fördröja utlämnandet af beviljadt egnahemslån, enär detta

icke kunde utbetalas, förrän den s. k. lagaståndstiden utlupit. Med

nutidens förbättrade kommunikationer syntes denna tid kunna för landsbygden

väsentligt förkortas. Vidare vore att märka, att för lossandet

af stamhemmanets inteckningar från afsöndrad lägenhet förefunnes ofta

svårigheter. Ett förenklande af åtgärderna härför vore synnerligen af

behofvet påkalladt. Ifall hushållningssällskapen blefve, hvad egnahemslånerörelsen

anginge, befriade från stämpelafgift, skulle en icke

oväsentlig lättnad i kostnaderna kunna beredas låntagarna. Vid relaxerande

af inteckningar uppstode dryga kostnader, särdeles för bevis å

efterliggande inteckningar. Dessa kostnader borde inskränkas genom

föreskrifter angående förfaringssättet vid relaxationer. Vidare ansåge

sällskapet det önskvärdt, att jordbruksinventarier finge samintecknas

med jordbruksfastighet. Dylika inventarier motsvarade i inköpspris

ofta mer än 30 procent af fastighetens värde. Då egnahem slåntagaren

måste skaffa sig dessa inventarier för andra medel än egnahemslånet

och dessutom själ!’ tillskjuta ‘/o af själfva lägenhetens värde, ställdes

icke små anspråk på hans ekonomi. Om inventarierna äfven finge

intecknas, skulle kanske lånekvoten kunna höjas.

Äfven från enskilda, för egnahemssaken intresserade personer

hafva skriftliga framställningar inkommit till jordbruksdepartementet.

Jag anser mig vidare böra erinra, att frågan om statens egnahemslånerörelse

varit under de senare åren ganska uppmärksammad i

pressen och litteraturen och att flera anmärkningar och förslag därvid

framställts. Den behandlades äfven vid den af centralförbundet för

socialt arbete nyligen anordnade småbrukskonferensen i Stockholm.

De vid denna konferens fattade resolutionerna hafva ingifvits till jordbruksdepartementet.

Såsom ett af de viktigaste hindren för egnahemsrörelsens utveckling

har framhållits svårigheten att erhålla det nödvändiga jordområdet.

Staten bör, har man sagt, härvid ingripa genom att på något

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 173.

21

sätt bidraga till, att för egnahemsbildningar passande jord må finnas

att tillgå i större'' utsträckning och måhända äfven till billigare pris än

för närvarande. Äfven jag finner det vara en mycket viktig förutsättning

för egnahemsrörelsens förkofran, att åtgärder vidtagas för att

bereda lättare tillgång till jord för pris, som icke genom mellankommande

spekulation blifvit på ett konstlad! sätt uppdrifvet.

Såsom ofvan meddelats, hafva de af mig tillkallade personerna

i sitt utlåtande föreslagit, att staten skulle lämna förlagslån åt aktiebolag

och föreningar såsom rörelsekapital vid deras verksamhet för

egnahemssakens främjande. Dessa förlagslån skulle få användas till

inköp och styckning af områden, lämpliga till anordnande af egnahemslägenheter.

Förslaget synes mig vara synnerligen beaktansvärdt. Jagkan

emellertid icke finna det lämpligt eller önskvärd!, att de därtill

nödiga medlen utgå från egnahemslånefonden, helst som för antydda

förlagslån synas böra i åtskilliga hänseenden uppställas andra föreskriiter

än dem, som gälla för egnahemslåner öreisen. Jag har därför för af sikt

att föreslå Kungl. Maj :t att till Riksdagen aflåta proposition om anvisande

af medel till en särskild fond för berörda ändamål.

Det har vidare ifrågasatts, att åtgärder skulle vidtagas för att

kronans domäner samt lämplig mark af kronans skogsegendomar skulle

i större utsträckning än nu äger rum upplåtas till egna hem. I anledning

häraf må erinras, att genom kungl. brefvet till domänstyrelsen

den 25 september 1896 åtgärd vidtagits för eu ganska omfattande

afstyckning af mindre jordbrukslägenheter från kronans domäner.

Jag har också haft min uppmärksamhet fast vid angelägenheten

af, att den utväg till bildande af egna hem, som sålunda öppnats,

måtte varda i största möjliga utsträckning anlitad. Emellertid har det

därvid visat sig, att man stött på hinder, som det icke stått i de förvaltande

myndigheternas makt att undanröja. Särskild!, har det mött ej så få

svårigheter att, då beslut fattats om en fastighets styckning eller om

upplåtelse af ett större antal lägenheter från en fastighet, genast erhålla

lämpliga spekulanter i tillräckligt antal. Eu följd häraf har blifvit, antingen

att i många fall ett flertal lotter ej kunnat säljas eller att flera

lotter inropats af samme person. Det kan emellertid ifrågasättas, om

ej härutinnan eu förändring till det bättre skulle kunna åstadkommas

genom ändrade föreskrifter i ämnet. Det är min afsikt att låta utredning

angående dessa förhållanden verkställas inom vederbörande ämbetsverk.

Eu annan till nämnda mål syftande åtgärd är upplåtelse af odlingslägenheter

å kronopark^’ inom de sex norra länen, k örberedande

arbeten i detta syfte pågå inom departementet.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N.o 173-

Egnahems
lånerörelsens
anordning.

Såsom af det förut sagda framgår, hafva äfven nu gällande stadganden

rörande jordafsöndring samt lagfart och inteckning äfvensom

i fråga om sättet för dessa ärendens handläggning in. m. ansetts innebära

afsevärda hinder för egnahemsrörelsens utveckling. Arbeten på

en revision af hithörande bestämmelser pågå emellertid inom lagberedningen,

och torde följaktligen förutnämnda framställningar i dessa

delar böra öfverlämnas till justitiedepartementet för vidare behandling.

Dä jag härefter öfvergår till att yttra mig rörande själfva egnahemslånerörelsen

och de förändringar i densamma, som kunna vara

påkallade, torde jag först böra nämna, att röster icke saknats,

hvilka velat göra gällande, att denna rörelse från början ledts in på

orätt väg, genom det system med anlitande af mellanhänder eller s. k.

låneförmedlare, på hvilket man slagit in, och att den borde ofördröjligen

omläggas därhän, att staten toge den mera direkt om hand genom redan

befintliga eller särskildt upprättade organ. År 1904 framhölls uttryckligen,

att lånerörelsen vore till en början att betrakta såsom ett försök,

och att utfallet däraf borde få afgöra, huruvida den inslagna vägen

fortfarande skulle användas. Nu torde det visserligen, såsom ofvan

framhållits, vara oförnekligt, att rörelsens omfattning hittills icke fullt

motsvarat hvad man från början trott sig kunna hoppas. Men det

synes mig dock ännu vara för tidigt att häraf draga några bestämda

slutsatser om nämnda systems lämplighet eller olämplighet öfverhufvud.

De svårigheter, som mött egnahemslånerörelsen i praktiken, hafva

säkerligen till väsentlig del berott på omständigheter, som icke direkt

sammanhänga med själfva det använda systemet. Visserligen torde det

förhållandet, att icke flera aktiebolag och föreningar anlitat egnahemslånefonden,

tyda på, att på ett eller annat håll föreligga brister i det

sätt, på hvilket rörelsen är ordnad. Huruvida dessa ligga i själfva

systemet, torde emellertid kunna ifrågasättas. Den hittills vunna erfarenheten

synes mig icke lämna något bestämdt svar på denna fråga. I

hvarje fall finnas omständigheter, som tyda på att äfven andra med den

nuvarande egnahemslånerörelsen förbundna omständigheter verkat hämmande

på densamma. Innan någon systemförändring på allvar ifrågasättes,

synes det därför vara riktigast att söka tillse, huruvida icke

genom förändringar i vissa af detaljbestämmelserna, ägnade att underlätta

låneförmedlingen och egnahemsbildningarna, ett mera fördel
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 173.

23

aktigt resultat af rörelsen må kunna uppnås äfven med bibehållande

af den nuvarande organisationen.

Till besvarande uppställer sig då först frågan, huruvida någon

förändring bör vidtagas beträffande de låneförmedlare, som må kunna

anlitas. Att hushållningssällskapen böra såsom låneförmedlare bibehållas,

synes mig vara uppenbart. Detsamma gäller äfven aktiebolag

och föreningar; och det torde till och med vara ett önskemål, att sådana

uppträda såsom låneförmedlare i betydligt större utsträckning än hittills

varit fallet. Vill man vinna detta mål, torde emellertid föreskrifterna

böra i någon mån ändras. För närvarande är stadgadt, att bolag och

föreningar för att kunna uppträda som låneförmedlare skola vara »för

ändamålet särskild! bildade». Denna bestämmelse kan möjligen tolkas

och har äfven, enligt hvad jag inhämtat, på vissa håll tolkats sålunda,

att aktiebolaget eller föreningen skall vara bildad med det särskilda

ändamålet, att genom utlämnande af egnahemslån bereda mindre

bemedlade arbetare tillfälle att på landsbygden förvärfva egna hem. Med

denna tolkning skulle till exempel från möjligheten att blifva låneförmedlare

vara uteslutna dels sådana aktiebolag och föreningar, hvilka vid sin

verksamhet -tillgodose äfven andra personer än dem, som med de för

egendomslånerörelsen gällande bestämmelser kunna erhålla egnahemslån,

och dels de, hvilka utöfva verksamhet äfven annorstädes än å landsbygden.

I öfverensstämmelse med den mening, som härutinnan uttalats af de

utaf mig tillkallade personerna, anser jag det vara önskvärdt, att för

egnahemssaken verksamma bolag och föreningar äfven af de slag, som

sålunda tilläfventyrs kunnat för närvarande anses vara uteslutna från

rätt till låneförmedling, må uttryckligen erhålla dylik rätt sig tillerkänd.

I detta hänseende har ett förtydligande föreslagits. Uppenbarligen löper

man icke härigenom någon risk att ändamålet skall förfelas, då ju i

hvarje fall vederbörande låneförmedlares lämplighet skall omsorgsfullt

pröfvas.

Det kunde ifrågasättas, om ej äfven andra låneförmedlare än de

nu nämnda skulle kunna antagas. Jag finner mig dock icke nu böra

föreslå någon dylik utsträckning.

Egnahemslån kan enligt bestämmelse uti ingressen för närvarande

tilldelas endast mindre bemedlade »arbetare». Uti mom. 1 af de nu

gällande villkoren och bestämmelserna förtydligas detta begrepp sålunda,

att låntagaren skall »hufvudsakligen af kroppsarbete hafva sin utkomst».

De af mig tillkallade personerna hafva härom anfört, att ifrågavarande

definition syntes vara väl trång och kunna vid en tolkning af författningen

efter bokstafven föranleda, att ej mindre arbetsbefäl och förmän

Låncformedlare.

Egnahems
lånetagare.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 173.

Land och

stad.

än äfven i statens och kommunens tjänst anställda betjänte blefve uteslutna

från åtnjutande af egnahemslån, hvartill en viss benägenhet på

flera håll förnummits. Med anledning häraf ansågo de tillkallade personerna,

att det skulle vara lämpligt att angifva dem, till hvilka egnahemslån

finge utgå, med uttrycket »arbetare eller med dem likställda

personer». Äfven jag finner den nuvarande begränsningen i detta

hänseende vara allt för snäf och håller före, att egnahemslån böra kunna

medgifvas äfven andra mindre bemedlade än kroppsarbetare i egentligmening.

Afsåge egnahemsrörelsen uteslutande bildandet af mindre

jordbruk, vore uppenbarligen en sådan begränsning öfverhufvudtaget

tillfredsställande. Nu har emellertid genom omständigheternas makt

hos oss sträfvandet i detta syfte förbundits äfven med sträfvandet att

bereda egna hem i den mera inskränkta betydelsen af egen bostad;

och på detta område finnes ej anledning att inskränka statens verksamhet

till att allenast afse kroppsarbetare i detta ords strängaste

betydelse. De sociala synpunkter, som här spela in, äga sin giltighet

äfven i fråga om andra befolkningsklasser. Den af de tillkallade

personerna föreslagna beteckningen på dem, hvilka må kunna erhålla

egnahemslån, »arbetare eller med dem likställda personer» synes

mig vara antaglig. Att en dylik utsträckning af rätten till egnahemslån

skulle föranleda afsevärda missbruk kan jag icke anse.

Fortfarande böra nämligen naturligtvis den lånesökandes personliga

kvalifikationer omsorgsfullt pröfvas, så att det kan antagas, att syftemålet

med egnahemsföretaget ernås och detta sålunda blifver till gagn för

honom, och icke blott ett äfventyr, dömdt att misslyckas. Särskild!

synes det mig vara af vikt, att det tillses, att den, som söker egnahemslån

för grundandet af jordbruk, ej är allt för främmande för

denna näringsgren. Bestämmelse angående maximivärdet å de lägenheter,

till hvilkas förvärfvande egnahemslån få lämnas, torde äfven

utgöra garanti för att icke egnahemslån må utgå till sådana personer,

för hvilka de icke böra vara afsedda.

Bland de uti ingressen upptagna inskränkande bestämmelserna

för egnahemslånerörelsen förekommer äfven, att det egna hemmet skall

vara beläget på landsbygden. Härmed afses, enligt hvad statsrådsprotokollet

och utskottsutlåtandet år 1904 utvisa, den mark, som ligger utom

stadsdomstols jurisdiktion. Med anledning af vid nämnda års riksdagväckt

motion, att lån skulle få beviljas till bostadslägenheters upplåtande

äfven å till stad hörande område, uttalade utskottet, att det åtminstone

för det dåvarande icke syntes tillrådligt att i detta afseende gå längre,

än i propositionen föreslagits, enär frågan då skulle få ett helt nytt,

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 173.

25

betydligt förändradt innehåll samt en väsentligt vidgad omfattning,

hvarom allt närmare utredning saknades. Hvad utskottet sålunda anfört

finner jag väl äga full giltighet beträffande de egentliga stadsområdena.

Däremot torde, åtminstone på många ställen, föga eller ingen skillnad

finnas mellan den öfriga, utanför det planlagda området belägna marken

och landsbygden i egentlig mening. Särskildt är detta fallet, då stadens

jurisdiktionsområde är mycket stort, hvilket flerstädes är händelsen, och i

synnerhet, då det är fördeladt i enklaver med mellanliggande landsbygd

eller då kilar af landsbygd sträcka sig in närmare stadens centrum än de

aflägsnare delarna af stadsmarken. Att då tillåta egnahem sbildningar med

anlitande af egnahemslån å landskommunernas mark, men icke tillåta dem

på stadens lika långt eller kanske till och med längre bort från det planlagda

området belägna mark, låter sig näppeligen försvaras. Den judiciella

indelningen af riket torde icke härvidlag vara en lämplig norm. De

missförhållanden, som kunna uppkomma af nu ifrågavarande begränsning,

hafva på ett i ögonen fallande sätt visat sig i fråga om de med

Eskilstuna stad numera förenade socknarna Fors och Kloster, i afseende

hvarpå jag tillåter mig hänvisa till de framställningar härom, för hvilka

jag ofvan redogjort. Äfven beträffande ett flertal andra städer pågår

inkorporering af kringliggande landsbygdsområden eller är fråga väckt

därom. Det synes desto mindre vara lämpligt att från egnahemslån

utesluta dylika områden, som dels det i allmänhet torde vara dessa,

hvilka allra bäst ägna sig att upplåtas till bostadslägenheter och dels

sådana områden äfven för smärre jordbrukslägenheter erbjuda särdeles

stora fördelar på grund af tillfälle! till förmånlig afsättning i staden

för lägenhetens produkter af skilda slag samt möjligen äfven till extra

arbetsförtjänst under de tider, då lägenhetens skötsel måhända icke

fullt upptager dess ägares tid. I det bestämda maximivärdet för lägenheterna

samt i öfriga villkor för egnahemslån torde ligga tillräcklig

säkerhet mot missbruk. Jag finner mig därför böra, i öfverensstämmelse

med hvad de af mig tillkallade personerna i detta hänseende

föreslagit, förorda, att till stad hörande men utanför det planlagda

området belägna mark må i förevarande afseende likställas med landsbygd.

Beträffande egnahemslånerörelsen inom förberörda Fors och

Klosters socknar anhåller jag att särskildt få göra framställning om

propositions aflåtande till Riksdagen i syfte att redan för innevarande

år egnahemslån måtte få utgå, utan hinder af socknarnas införlifvande

med Eskilstuna stad.

Sedan departementschefen härefter uppläst ett inom jordbruksdepartementet

utarbetadt förslag till i viss mån ändrade bestämmelser

Bih. till Riksd. Prof. 1907. 4 Sami• 1 Afd. 110 Höft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

Mom. 1.

Mom. 2.

26 Statsutskottets Utlåtande N:o 173.

för ifrågavarande egnahemslånerörelse, anförde departementschefen beträffande

de ändringar, h vilka i det upplästa förslaget vidtagits uti de

särskilda momenten af gällande villkor och bestämmelser, följande.

Uti andra stycket af mom. 1 bär en förändring vidtagits i afseende

å egnahemslåntagarens minimiålder. För närvarande gäller, att egnahemslån

i regel ej må utgå till den, som icke är 25 år gammal. De förut

omförmälda tillkallade personerna hafva emellertid förklarat sig anse,

att denna åldersgräns borde nedflyttas till myndighetsåldern, 21 år, och

detta så mycket hellre, som i stora delar af vårt land arbetarna vid en

ålder mellan 21—25 år inginge äktenskap, i samband hvarmed naturligtvis

en önskan att förvärfva eget hem gjorde sig gällande. Det borde äfven

fortfarande, enligt nämnda personers mening, vara låneförmedlare obetaget

att, därest så lämpligen funnes kunna ske, medgifva egnahemslån

åt sökande, som öfverskridit 50 års ålder. Jag ansluter mig fullständigt

till dessa åsikter.

Beträffande mom. 2 hafva de tillkallade personerna gjort följande

uttalande. »Uti mom. 2 är föreskrifven viss latitud, olika då jordbrukslägenhet

eller bostadslägenhet afses, inom hvilken lånets belopp skall

af låneförmedlaren bestämmas. De flesta hushållningssällskap torde

väl härvid låta lånebeloppen uppgå till maximum af nämnda latitud,

men några sällskap lära dock af hänsyn till nödig trygghet för möjligheten

att återbekomma det utlånade kapitalet hafva för regel att vid

lånebeloppens bestämmande närma sig latitudens minimum. Då detta

emellertid näppeligen kan anses vara öfverensstämmande med författningens

anda, synes det böra uttalas, att lånen i regel skola motsvara

lägenhetens hela uppskattade värde med afdrag af låntagarens

egna tillgångar, dock att de skola uppgå till minst 1och högst

respektive s/c 0°h V* af nämnda värde.» Den sålunda gifna tolkningen

af meningen med bestämmelserna i detta moment synes mig vara fullkomligt

riktig. Det måste ju nämligen anses såsom ett missförhållande,

om säkerheten för lånet finge spela en så afgörande roll, att den, hvilken

befunne sig i så knappa ekonomiska villkor, att han blott med den

kraftigaste lånehjälp kunde förvärfva sitt egna hem, skulle få lånebeloppet

nedsatt vida under maximum, kanske ända ned till minimum,

just därför att han hade ringa egna tillgångar och säkerheten för lånet

därför syntes svag. Resultatet af en sådan princip skulle blifva, att

de mest behöfvande nödsakades att på annat håll till hög ränta och mot

betungande villkor anskaffa tillskottslån, såvida de ej föredroge att afstå

från tanken att bilda eget hem. Det är dock en af grundreglerna för

statens egnahemslånerörelse, att låntagaren bör genom densamma få så

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 173.

27

kraftig hjälp, att han icke behöfver, åtminstone i större man, sätta sig i

skuld annorstädes och därigenom äfven råka i ett kanske farligt beroende

af andra personer. Men ehuru jag sålunda anser, att den af de tillkallade

personerna uttalade grundsatsen är fullt riktig, kan jag icke

tillråda, att den intages i bestämmelserna såsom uttrycklig föreskrift.

Då staten anlitar ansvariga låneförmedlare, synes det nämligen icke vara

möjligt att föreskrifva, att dessa skola vara nödsakade att ikläda sig

en risk, som do själfva anse vara alltför farlig. Icke heller synes det

redligt att söka hindra antydda missförhållande på det sätt, att låneförmedlarna

tillätes att taga tilläggssäkerhet. En sådan bestämmelse

skulle nämligen antagligen blott föranleda ännu större svårigheter för

egnaliemslåntagaren. Det torde därför icke låta sig göra annat än att

såsom ett önskemål framhålla, att låneförmedlarna måtte i största

möjliga utsträckning tillämpa förberörda grundsats. I mån som på

grund af lånerörelsens ökade omfattning förvaltningsbidraget — hvilket

jag ämnar föreslå skola tillerkännas äfven andra låneförmedlare än

hushållningssällskapen — stiger, torde det icke vara alldeles otänkbart,

att låneförmedlarna kunna däraf erhålla något öfverskott öfver de årliga

utgifterna. Af dylikt öfverskott kan då möjligen bildas en riskfond,

hvarigenom faran af de svagare säkerheterna kan i någon mån förminskas.

Till andra stycket af mom. 4 bär föreslagits ett betydelsefullt

tillägg i fråga om den säkerhet, som af aktiebolag och förening skall

ställas för undfånget statslån. År 1904 hade i detta afseende afKungl.

Maj: t föreslagits, att såsom dylik säkerhet icke finge godkännas endast

inteckningar i egnahemslägenheter, ej heller borgen, där den ej vore

utfärdad af kommun. Riksdagen ansåg emellertid de sålunda föreslagna

inskränkningarna mindre erforderliga, då ju statskontoret i hvarje fäll

pröfvade säkerheternas värde. Om alltför stora fordringar uppställdes i

detta hänseende, skulle, enligt Riksdagens mening, så stora svårigheter

uppstå för ifrågavarande låneförmedlare, att lånerörelsen icke genom

dem finge den omfattning, som vore afsedd. Till ett visst lägre belopp,

måhända hälften af egnahemslägenheternas uppskattade värde, syntes

inteckningar i dylika lägenheter utan större olägenhet kunna godkännas

såsom säkerhet och jämväl vederhäftig borgen syntes böra åtminstone

i vissa fäll godkännas. Riksdagen ville dock icke ingå i detaljer härutinnan

utan trodde sig kunna vinna det åsyftade ändamålet af lindring

i fordringen på lånesäkerheter genom att utesluta de särskilda bestämmelser

därom i Kung!. Maj:ts förslag, som ofvan anförts. I enlighet

Mom. 4.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 173.

härmed stadgas nu i förevarande moment endast, att säkerheten skall

vara af statskontoret godkänd. Statskontoret har således full frihet att

antaga all slags säkerhet, inteckning, bankgaranti, obligationer, borgen

etc. Särskilt kunde man väl tänka sig, att inteckningssäkerhet i

egnahemslägenheter därvid skulle kommit i fråga.

Enligt hvad jag inhämtat, har resultatet emellertid blifvit, att

för de hittills till aktiebolag och föreningar utlämnade statslånen icke

annan säkerhet antagits af statskontoret än borgen. Det är visserligen

sant, att det näppeligen är möjligt att vid utbekommande af statslån

prestera inteckningssäkerhet uti de egnahemslägenheter, Indika först

genom statslånemedlen komma att förvärfvas och att därför dylik

säkerhet först efter någon tid kan lämnas. Detta hindrar emellertid

icke, att ett utbyte sedermera skulle kunna ske. Det har visserligen

framhållits, att det i hvarje fall skulle vara för statskontoret forenadt

med så stora svårigheter att i alla afseenden öfvervaka dessa inteckningar,

meddelade uti eu stor mängd, kanske öfver hela landet spridda små,

lägenheter, att detta icke skulle kunna låta sig göra med de nu till

statskontorets förfogande stående arbetskrafter. Jag vill icke bestrida,

att denna svårighet förefinnes, men håller före, att då nuvarande

praxis i detta afseende visat sig innebära så stora olägenheter för

ifrågavarande låneförmedlare, att den säkerligen varit en af de kraftigast

medverkande anledningarna till, att låneförmedlingen genom dylika

mellanhänder fått så ringa utveckling, en ändring härvidlag synes

böra åstadkommas, äfven om den skulle förorsaka staten något ökade

utgifter och måhända äfven ökad risk. Det synes äfven knappast vara

lämpligt, att staten å ena sidan förbjuder låneförmedlarna att för

egnahemslånen kräfva annan säkerhet än inteckningar i egnahemslägenheterna,

men å andra sidan själf icke gillar dylik säkerhet utan

fordrar annan. Denna extra säkerhets anskaffande erbjuder alltid svårigheter.

Då, såsom ofta är fallet, ledningen af dessa aktiebolag och

föreningar utöfvas af personer, Indika åtagit sig densamma hufvudsakligen

af oegennyttigt intresse, torde det vara allt för mycket begärdt,

om dessa personer skola, utöfver det arbete, de ägna egnahemssaken,

äfven ikläda sig personligt betalningsansvar för hela statslånebeloppet.

Den behöfliga borgenssäkerheten torde visserligen ibland

kunna erhållas annorledes, exempelvis genom att inteckningarna ställas

som garanti för eventuella förluster genom borgensförbindelsen, men eu

dylik anordning kan lätt bringa låneförmedlaren i eu ställning af

beroende till tredje man och kan äfven möjligen förorsaka honom

extra utgifter. Det synes mig därför vara riktigast, att staten själf

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 173.

29

i största möjliga utsträckning godtager dylika inteckningar såsom

säkerhet.

Emellertid måste därvid tillses, att en sådan anordning ej verkar

störande på arbetet i öfrigt inom statskontoret. Det kan därför ifrågasättas,

om ej redan nu åtgärder borde vidtagas för eu förstärkning af

statskontorets arbetskrafter. För att emellertid i någon må minska de

olägenheter för statskontoret, som af en dylik anordning säkerligen

komme att förorsakas, har jag i skrifvelse till fullmäktige i riksbanken

framställt förfrågan, om ej riksbanken kunde i likhet med hvad som

äger rum beträffande andra statskontorets säkerheter mottaga äfven

egnahemsinteckningar till förvaring och förvaltning. I anledning häraf

hafva fullmäktige meddelat, att riksbanken vore beredd att efter öfverenskommelse

för statskontorets räkning utan afgift i öppet förvar mottaga

och förvalta ifrågavarande inteckningar, men att fullmäktige därvid

utginge från den förutsättningen, att någon formell pröfning af

inteckningshandlingarna icke skulle åligga riksbanken, att någon inkassering

af ränta å de deponerade inteckningsreverserna ej skulle af

riksbanken ombesörjas, samt att riksbanken ej heller skulle taga befattning:

med inteckningarnas bevakande vid konkurs eller vid exekutiva

Ö O ,

åtgärder eller dylikt, hvaremot riksbanken skulle föranstalta om inteckningarnas

behöriga förnyande, med tillämpning af det sedvanliga förfarande,

att inteckningshandlingarna i original uppvisades vid Stockholms

rådstufvurätt. Redan med det tillmötesgående, som sålunda visats från

riksbankens sida, är ej obetydligt vunnet, och det vore synnerligen

önskligt, om riksbanken i framtiden kunde finna utväg att gå vidare

på den inslagna vägen, särskild! så till vida, att banken åtoge sig äfven

de bevakningar, som kunna föranledas af konkurser eller utmätningar.

Det synes mig emellertid icke vara nog, att egnahemsinteckningar

sålunda af statskontoret mottagas såsom säkerhet. Skall det åsyftade

ändamålet vinnas, måste inteckningarna till säkerhet för de egnahemslån,

som utlämnats af medel från ett visst statslån, kunna blifva till inteckningarnas

fulla belopp af staten antagna såsom säkerhet för samma

statslån. Skedde icke detta, skulle låneförmedlaren i allt fall få prestera

tilläggssäkerhet, hvilket för honom skulle medföra ungefär enahanda

olägenheter som det nu varande systemet, och livilka böra så vidt möjligt

undvikas. För att statskontoret skall våga antaga egnahemsinteckningar

såsom säkerhet till så högt belopp, synes emellertid erfordras, att

ett uttryckligt medgifvande i sådan riktning intages bland de för egnahemslånerörelsen

gällande bestämmelserna. Endast sådana inteckningar,

som tillhöra egnahemslånen från det ifrågavarande statslånet, böra

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande X:o 173.

emellertid enligt min mening få gillas till så högt belopp, som resp. f

eller f af lägenhetens värde.

Såsom villkor för att dylika egnahemsinteckningar må lämna godkännas

såsom säkerhet till fulla beloppet, anser jag emellertid böra föreskrifvas,

dels att statskontoret vid pröfning af inteekningshandlingarna

finner anledning till anmärkning mot dem icke förekomma, och dels att

säkerheten bestämmes i förhållande till lägenhetens värde vid den tid,

då inteckningarna erbjudas statskontoret. Detta värde synes mig böra

utrönas genom taxeringsbevis eller intygas på annat sätt, som statskontoret

godkänner, och böra inteckningarna antagas som säkerhet blott

i den mån, de ligga inom resp. § eller f af samma värde. Det synes

nämligen icke vara rådligt att i detta fall utan vidare taga för godt

det vid egnahemslånets beviljande beräknade framtida värdet af lägenheten,

enär detta möjligen kan till följd af inträffade omständigheter

icke obetydligt afvika från det verkliga. Genom denna senare värdering

vinnes också en garanti för att icke egnahemslägenheternas värden,

och till följd däraf äfven egnahemslånens belopp, från början blifva af

låneförmediaren allt för högt beräknade. Eu annan garanti mot missbruk

ligger däruti, att låneförmedlarna naturligtvis fortfarande skola

såsom gäldenärer vara direkt betalningsskyldiga för undfångna statslån.

Då det, såsom förut framhållits, torde vara för låneförmediaren

omöjligt att genast vid statslånets utbekommande lämna sådan inteckningssäkerhet

uti egnahemslägenheter, som nu är i fråga, lär det ej

kunna undvikas, att annan säkerhet, vare sig borgen eller inteckningar

i andra fastigheter eller säkerhet af annat slag, då måste lämuas. Att

anskaffa dylik säkerhet bör dock icke vålla på långt när så stora

svårigheter, som de nuvarande föreskrifterna föranledt, enligt hvilka

borgen måste från början afse hela lånetiden. Därest mitt förslag godkännes,

kunna nämligen borgensmännen hafva utsikt att efter ganska

kort tid återfå sina namn, samtidigt som inteckningarna i de förvärfvade

egnahemslägenheterna i stället öfverlämnas till statskontoret.

Den först afgifna säkerheten bör dock naturligtvis vara så affattad,

att den gäller för hela lånetiden, enär det ju kan inträffa, att utbyte

af säkerheten icke kommer att ske.

Uti det uppgjorda förslaget till bestämmelser har i anslutningtill

hvad jag sålunda anfört dels intagits ett medgifvande af rätt för

låneförmedlare att under lånetiden verkställa utbyte af lämnad säkerhet

mot annan, dels ock uttalats, att inteckningar uti egnahemslägenheter

må kunna antagas såsom säkerhet enligt härförut angifna grunder.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 173.

31

Däremot hav jag- ej ansett något uttryckligt åläggande kunna meddelas

statskontoret att under alla förhållanden gilla dylik säkerhet. Förhållanden

kunna nämligen föreligga, som göra att i ett eller annat särskildt

fall så ej bör ske.

Uppenbarligen får den omständigheten, att en egnahemsinteckning

sålunda jämte andra lämnats som kollektiv säkerhet för låneförmedlarens

skuld, ej verka inskränkning i egnahemslåntagarens rätt att inbetala

sitt lån och därvid utfå inteckningen. Häraf torde dock ej böra vållas

större svårighet, då väl alltid så mycket bör vara afbetaldt å låneförmedlarens

skuld, att en eller annan enstaka inteckning vid årsuppgörelsen

kan återfås. Skulle mot förmodan i ett eller annat fall så

ej vara förhållandet, måste uppenbarligen låneförmedlaren lämna annan

godkännbar säkerhet i stället. Pröfningen i dessa hänseenden torde

kunna öfverlämnas åt statskontoret. Skulle det visa sig att särskilda

bestämmelser angående denna pröfning skulle erfordras, följer af den

allmänna rätt att meddela föreskrifter, som jag ämnar föreslå fortfarande

skulle tillkomma Kungl. Maj:t, att Ivungl. Maj:t kan i ämnet meddela

erforderligt förordnande.

Den uti mom. 5, andra stycket, nu förekommande bestämmelsen,

att hvad som icke under det år, då statslån lyfts, blifvit till egnahemslån

disponerad!, skall inbetalas till statskontoret i början af nästföljande

år, har visat sig föranleda osäkerhet på grund af olika tolkning af

ordet »disponerad!». I allmänhet har detta ord uppfattats liktydigt med

»beviljadt», men några hushållningssällskap hafva ansett det motsvara

ordet »utlämnad!» och alltså till statskontoret återlevererat äfven de

belopp, som af beviljade egnahemslån icke hunnit under samma år utbetalas

till egnahemslåntagarna. Det synes dock icke lida något tvifvel,

att icke förstnämnda tolkning är den rätta. Eljest skulle ju exempelvis

kunna inträffa, att låneförmedlare, som icke behållit hos sig hela beloppet

af ett beviljadt, men icke utbetaldt egnahemslån, skulle, ifall egnaliemslånefondens

tillgångar blefve något år så hårdt anlitade, att låneförmedlaren

icke kunde erhålla statslån fullt till det belopp, som af honom

begärts, befinna sig i saknad af statslånemedel till egnahemslånets fortsatta

utbetalande. Icke heller synes något ekonomiskt intresse böra

föranleda låneförmedlaren att till statskontoret återbetala dylika statslånemedel,

enär ju räntan på statslånet är så pass låg, att lånets fortsatta

innehafvande bör, med förtänksam placering af medlen, för låneförmedlaren

snarare medföra vinst än förlust. Ett förtydligande i detta

hänseende har ansetts böra göras.

Mom. 5.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 173.

Jämväl den uti femte stycket af mom. 5 förekommande bestämmelsen

om tiden för amorteringens början sjmes med sin nuvarande

affattning hafva gifvit anledning till missförstånd. För att tydligare

framhålla bestämmelsens verkliga innebörd har en omredigering skett

i detta moments femte stycke och ett tillägg gjorts till dess sista stycke.

Äfven en annan och mera saklig ändring har vidtagits i samma

stycke. Det har visat sig, att den annuitet af sex procent, som för närvarande

är föreskrifven i fråga om amorteringsdelen af statslån, som

utlämnats för beredande af egnahemslån för jordbrukslägenheter, tillämpad

på själfva egnahemslånen medför en årlig utgift för låntagaren,

som till sitt absoluta belopp kan komma att betydligt öfverstiga hvad

som i de flesta orter betalas i årlig arrendeafgift för en fastighet af

motsvarande storlek och godhet. I den mån sålunda låntagarens årsutgift

mera afsevärdt öfverskjuter hvad låntagaren skulle nödgats årligen

betala, därest han varit arrendator, är det emellertid all sannolikhet

för, att han, som ju får antagas hafva nedlagt allt hvad han själf ägt

på det egna hemmets bildande, måste söka låna sig fram. Härigenom

äfventyras emellertid för honom i högsta grad möjligheten att hålla sig

kvar på lägenheten, och det är därvid för honom till ringa glädje, att

amorteringen af’ det på förmånliga villkor erhållna egnahemslånet går

så mycket fortare. Ett dylikt förhållande länder uppenbarligen icke

till båtnad för saken. Det bär därför synts mig angeläget att söka

såvidt möjligt nedbringa beloppet af annuiteten å dylika lån därhän,

att äfven de ekonomiskt sämst ställda af egnaliemslåntagarna skola

kunna beräknas fullgöra densamma utan att nödgas skuldsätta sig på

annat sätt, och jag har så mycket hellre kunnat göra detta, som

ju all sannolikhet finnes för att i fråga om nu förevarande slag af

lägenheter deras värde stiger med åren. Jag har således låtit vidtaga

den ändring i styckets lydelse, att för framtiden annuiteten för amorteringsdelen

vid statslån, som utlämnats till beredande af egnahemslån

för jordbrukslägenheter, skulle utgå med allenast 5 procent. Därigenom

skulle visserligen amorteringstiden komma att ökas från 26 till 36 år,

men denna ökning torde ej vara af beskaffenhet att böra vålla betänkligheter.

Af praktiska skäl synes den föreslagna nedsättningen icke böra

gälla andra lån än sådana, som beviljas, efter det de nya.bestämmelserna

trädt i kraft. Någon särskild fara synes ej heller ligga i en sådan

anordning, då det väl är att antaga, att de äldre låntagarna vid uppgörandet

af sina beräkningar tagit hänsyn äfven till den höga annuiteten,

och således få anses hafva sörjt för, att de kunna komma ut med den
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 173.

33

samma. Stadgande i sistberörda hänseende meddelas i form af öfvergångsbestämmelse.

De skäl, som föranledt mig att föreslå nedsättning i annuiteten

vid lån till bildande af jordbrukslägenheter, gälla uppenbarligen icke

beträffande statslån, som utlämnats för beredande af egnahemslån för

bostadslägenheter. Ej heller har mig veterligen anförts något annat

giltigt skäl för en motsvarande nedsättning i fråga om sistnämnda lån.

Beträffande mom. 6 hafva de tillkallade personerna anfört följande.

»Mom. 6 föreskrifver bland annat, att egnahemslån, som till låneförmedlaren

återbetalas i annan ordning än som årlig kapitalafbetalning å

amorteringsdelen, skall till statskontoret jämte ränta inbetalas inom en

månad efter återbetalningen till låneförmedlaren. Som många hushållningssällskap

i sina lånekontrakt medgifva låntagarna rätt att när som

helst göra afbetalningar, till och med så små belopp som 10 kronor hvarje

gång, å lånets stående del, uppstår både för låneförmedlarna och statskontoret

mycket besvär med dessa små belopps remitterande och mottagande,

hvilken olägenhet torde bäst kunna undvikas genom medgifArande

för låneförmedlarna att redovisa nämnda afbetalningar jämte

ränta en gång årligen i sammanhang med redovisning enligt mom. 5

sista stycket.» Då denna förändring synes mig medföra bestämda fördelar,

har den införts uti det af mig nu framlagda förslaget.

Mot mom. 8 har ofta framställts anmärkningar, hvilka dock mest

gällt det ibland kanske alltför skrupulösa sätt, hvarpå bestämmelserna

tillämpats. Det torde t. ex. vara gifvet, att icke särdeles stora kraf

böra ställas på ritningar m. m. till afsedda byggnader, och att äfven i

öfrigt bestämmelserna böra tillämpas med varsamhet. Att vidtaga någon

ändring i momentets affattning synes mig dock icke erforderligt.

Uti mom. 9 har jag funnit mig böra ifrågasätta ändringar uti

flera hänseenden. Då den viktigaste ändringen förekommer under 2),

samt utgör eu förutsättning för den ändring, som föreslås under 1),

anhåller jag att först få redogöra för skälen till ändringen under 2).

Härom hafva de af mig tillkallade personerna uti sitt ofvanberörda inlåtande

yttrat följande. »Stadgandet i mom. 9 under 2), att låneförmedlare

ej äger för egnahemslånet betinga sig annan säkerhet än första inteckning

i lägenheten, har visat sig utgöra ett af de svåraste hindren för

egnahemslånerörelsens utveckling. I allmänhet tolka hushållningssällskapen

detta stadgande sä, att sällskapen icke äro berättigade utbetala

någon del af lånet, förrän första inteckning i lägenheten af låntagaren

presteras. Då det å landsbygden, särskild! i trakter med gammal tingsBih.

till Riksd. Prof. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 110 Höft. 5

Horn. 6.

Mom. 8.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets Utlåtande N:o 173.

ordning, drager lång tid att få lägenheten lagfaren och stamhemmanets

inteckningar relaxerade med afseende å lägenheten, kan en god del af

bygg^dstiden, då låntagaren är i största behof af penningar, förgå,

innan första inteckning i lägenheten kan inlevereras och det beviljade

egnahemslånet lyftas. Äfven om ett eller annat hushållningssällskap

plägar af egna medel lämna förskott å beviljadt egnahemslån, till dess

låntagaren kan prestera första inteckning i sin lägenhet, måste det dock,

oafsedt att ett sådant tillvägagångssätt för andra hushållningssällskap

är uteslutet till följd af begränsade tillgångar, anses principiellt oriktigt,

att låneförmedlaren på dessa sätt skall nödgas af egna medel lämna

förskott, och anse vi oss därför böra hemställa, på det att låntagarna

måtte beredas lindring uti omförmälda, för dem obestridligen tryckande

bestämmelser i fråga om säkerhet för egnahemslånen, att uti ifrågavarande

moment måtte uttryckligen stadgas, ej mindre att relaxering

af stamfastigheten graverande nyttjanderätts- och servitutsinteckningar,

som icke hafva praktisk betydelse för egnahemslägenheten, icke må

fordras såsom villkor för egnahemslånets lyftande, än äfven att låneförmedlare

må vara berättigad att mot annan, af honom godkänd säkerhet

än första inteckning i lägenheten utlämna egnahemslånet helt eller

delvis, dock att första penninginteckning skall för utbyte mot den sålunda

lämnade säkerheten till låneförmedlare aflämnas före utgången

af det år, då amorteringsskyldigheten inträder.»

Hvad de tillkallade personerna sålunda föreslagit såväl i ena som

andra hänseendet finner jag vara ägnadt att af hjälpa allvarliga olägenheter,

som visat sig uppstå vid egnahemslånerörelsen. Bestämmelser i

dylikt syfte hafva därför införts i det uppgjorda förslaget. I synnerhet

genom medgifvandet af rätt för låneförmedlare att mot annan säkerhet

än första inteckning utlämna förskott å beviljadt egnahemslån, skall

förvisso en stor lättnad komma att beredas vid egnahemslånerörelsen

och en af de anledningar, på grund af hvilka dess anordning klandrats

för tungroddhet och formalism, afiägsnas. Arbetet på det egna hemmet

skall då. kunna börja helt snart efter lånekontraktets upprättande,

enär nödiga medel till gäldandet af köpeskilling, byggnadsmaterialier

m. m. genast kunna erhållas såsom förskott. För närvarande måste ju

däremot i allmänhet lägenhetens frigörande från inteckningar afvaktas,

hvilket ibland kan fordra lång tid och mycket besvär. Körande beskaffenheten

af den säkerhet, som skall lämnas för förskotten, synas

inga som helst bestämmelser höra gifvas. I synnerhet föreningar torde

nämligen kunna i detta fall anordna sig på mångahanda sätt, och från

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 173.

35

statens synpunkt lär denna sak icke vara af större betydelse. Det måste

emellertid, såsom de sakkunniga framhållit, fordi’as, att förskottet icke

får räcka hur länge som helst, utan att inteckningssäkerhet måste inom

viss tid lämnas och antagas, hvarvid den för förskotten gifna säkerheten

naturligtvis bör återställas. Den tid, inom hvilken detta utbyte

måste hafva skett, har af de tillkallade personerna föreslagits till utgången

af det år, då amorteringsskyldigheten inträder. Jag ämnar

emellertid föreslå den ändring beträffande tiden och sättet för de årliga

betalningarnas verkställande från egnahemslåntagaren till låneförmedlaren,

att dessa må kunna härom träffa öfverenskommelse, och då en

sådan öfverenskommelse kan innehålla, att betalning skall ske kvartalsvis,

månadsvis eller på annat sätt, samt amorteringen alltså kan komma

att erläggas redan under det år, på hvilket den belöper, blifver följden,

att det måste fordras, att förskotten skola vara utbytta mot verkligt

egnahemslån redan innan amorteringsskyldigheten inträder. Mot en

dylik förkortning torde inga betänkligheter böra möta, då förskottstiden

i alla fall är så lång, att alla inteckningsförhållanden mycket väl böra

hinna under densamma klareras.

Ofvan antydda ändring uti det med 1) betecknade stycket af detta

moment innefattar likaledes framskjutande af den där bestämda tiden

från utgången af det år, då amorteringsskyldigheten inträder, till början

af samma år, och är orsaken härtill densamma som nyss nämnts. Hvarken

i afseende å tiden för lånets uttagande till fullo eller tiden för byggnadernas

uppförande, hvilka tider väl torde i de flesta fall sammanfalla,

synes en sådan förkortning böra vålla olägenheter, sedan efter den

föreslagna ändringen under 2) förskott skulle kunna lämnas till byggnadernas

uppförande m. m.

Den nuvarande bestämmelsen under 3) af detta moment, att andra

villkor icke må betingas ifråga om återbetalning, än i mom. 5 stadgats

angående statslån, har på vissa håll föranledt missuppfattning, i det att

tiden för amorteringsskyldighetens inträde för egnahemslåntagaren räknats

med utgångspunkt från det år, då eu viss utbetalning å egnahemslånet

skett till låntagaren. Det har dock påtagligen varit afsedt, att egnahemslånens

amorteringstid skulle fullkomligt sammanfalla med det statslåns,

från hvilket de utanordnats, och att alltså äfven för egnahemslånen

amorteringsskyldigheten skulle inträda med det fjärde året efter utgången

af det kalenderår, under hvilket statslånet lyfts i statskontoret,

eller — hvilket är detsamma, enär odisponerade, d. v. s. icke under

samma år till egnahemslån beviljade statslånebelopp skola återbetalas

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Statsutskottets Utlåtande N:o 173.

till statskontoret — efter utgången af det kalenderår, då egnahemslånet

af låneförmedlaren beviljades. Genom förberörda missuppfattning bär

föranledts, att för vissa låneförmedlare deras egen amorteringsskyldighet

för statslån kommer att inträda ett eller annat år tidigare, än de själfva

emottaga amortering å de egnahemslån, som de utlämnat från statslånet.

För att undvika dylika missförhållanden för framtiden och samtidigt

förebygga, att amorteringen för egnahemslåntagarna komme att

inträda alltför tidigt, hafva de af mig tillkallade personerna föreslagit

en anordning, hvarigenom statslånen skulle till en början utlämnas

såsom kreditiv och amorteringstider m. m. sedermera årligen bestämmas

på grund af den egnahemslånesumma, som utlämnats af kreditivet. Vid

närmare pröfning af detta förslag har jag emellertid funnit detsamma

icke vara utan olägenheter. Jag tror icke heller, att en sådan anordning

är behöflig. Den hufvudsakliga anledningen till densamma skulle vara

omsorgen om, att icke amorteringstiden inträffade allt för snart för

egnahemslåntagaren. Men, därest denne får tillfälle att, såsom ofvan

tillstyrkts, uppbära förskott å beviljadt egnahemslån, kan han ju ganska

snart efter egnahemslånets beviljande få medel, hvarmed han kan begynna

arbetet på hemmet, och då synes det icke böra vara för mycket

att stadga amorteringsskyldighetens inträde till det fjärde året efter

utgången af det, under hvilket lånet beviljades. Något särskildt förtydligande

af ifrågavarande bestämmelses lydelse torde emellertid efter

hvad som nu framhållits icke erfordras.

Beträffande mom. 9 i öfrigt har uti förslaget endast den af mig

förut antydda ändring vidtagits, att låneförmedlare och egnahemslåntagare

medgifvits större frihet att öfverenskomma beträffande tid

och sätt för erläggande af de årliga ränte- och kapitalafbetalningarna.

I synnerhet hvad föreningar beträffar, synes en dylik större frihet nödvändig,

enär dessa i regel torde önska uppsamla medlen i smärre poster.

De tillkallade personerna hafva också föreslagit ändring i dylikt sylte.

Mom. i*. Med anledning af att olika meningar yppats angående innebörden

af den i mom. 14 förekommande bestämmelsen, att hushållningssällskap

må kunna få räntor och afbetalningar å utlämnade egnahemslån debiterade,

uppburna och redovisade i sammanhang med kronoskatterua,

anhåller jag få erinra om följande. Sedan Ålfsborgs läns södra hushållningssällskap

genom dess förvaltningsutskott hos Kungl. Maj:ts

befallningshafvande i länet anhållit, att räntor och afbetalningar å egnahemslån,

som af sällskapet utlämnats, finge utan kostnad för sällskapet

uppbäras på samma gång som kronoskatterna, men vissa uppbördsförvaltningar

framställt anspråk på uppbördsprovision å de debiterade beloppen,

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 178.

37

underställde Kungl. Maj:ts bemälde befallningshafvande frågan om afgiftsfri

indrifning Kungl. Maj:ts pröfning. Genom beslut den 9 november 1906

förklarade Kungl. Maj:t, att ifrågavarande stadgande uti inom. 14 måste

anses innebära, att, då räntor och afbetalningar å af hushållningssällskap

utlämnade egnahemslån i sammanhang med kronoskatterna debiteras,

uppbäras och redovisas, sådant skall ske, utan att vederbörande därför

äga rätt till särskild ersättning, och fann Kungl. Maj:t på grund häraf

framställningen icke föranleda vidare yttrande. Genom detta Kungl. Maj:ts

beslut har alltså den'' tveksamhet, som förelegat i fråga om den rätta

tolkningen af detta moment, undanröjts.

För vissa här och hvar vidtagna smärre rent redaktionella ändringar

synes ej erfordras någon särskild motivering.

De sålunda förändrade bestämmelserna torde böra träda i kraft De ändrade

med ingången af år 1908 och därefter få i förhållandet mellan staten i***“’^^*,?

och låneförmedlarna med förut angifvet undantag gälla äfven redan ning.

utlämnade statslån, livilket icke torde möta svårigheter. I förhållandet

mellan låneförmedlare och egnahemslåntagare kunna ifrågavarande förändrade

bestämmelser naturligtvis vinna tillämpning beträffande äldre

egnahemslån endast i den mån, dessa kontrahenter öfverenskomma därom.

Förvaltningsbidrag till betäckande af omkostnader och eventuella Förvaltning!- förluster vid låneförmedlingen utgår för närvarande endast till hushåll- h,dia9- uingssällskap men icke till öfriga låneförmedlare. Såsom skäl till att

icke sådant bidrag borde tillerkännas äfven de sistnämnda, anfördes i

statsrådsprotokollet vid förut omförmälda proposition till 1904 års riksdag,

dels att några särskilda kostnader icke för dem torde föranledas af

lånerörelsen, dels att de torde lättare än hushållningssällskapen kunna

förebygga förluster, och dels att deras låneförmedling vore alldeles frivillig.

Emellertid synes erfarenheten under den tid, egnahemslånerörelsen

pågått, utvisa, att denna olikhet mellan hushållningssällskapen och andra

låneförmedlare uppfattats såsom en obillighet mot de senare och i viss

mån bidragit till, att så få dylika låneförmedlare anmält sig. Frivilligheten

i deras låneförmedling har haft till följd, att denna i hufvudsak

uteblifvit. Viktiga skäl synas mig också kunna framdragas för, att

förvaltningsbidrag må tilldelas äfven dessa låneförmedlare. Afsikten

med det hela är ju att bereda de mindre bemedlade tillfälle att på så

fördelaktiga villkor som möjligt förvärfva egna hem. Om nu dessa

låneförmedlare skola själfva helt och hållet vidkännas sina förvaltningskostnader

samt eventuella förluster, torde följden blifva, att de, för att

möta dessa utgifter, på ett eller annat sätt utkräfva ersättning därför

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets Utlåtande N;o 173.

utaf egnaliemslåntagarna, exempelvis genom högre pris på den jord, de

möjligen tillhandahålla dessa. Därest åter förvaltningsbidrag medgifves,

synes det kunna antagas, att de däraf framkallade förmånerna indirekt

komma låntagarna till godo. Man har ju nämligen sökt att genom föreskrifter

angående de aktiebolag och föreningar, som kunna få förmedla

egnahemslån, vinna garantier för, att rörelsen af låneförmedlaren bedrifves

oegennyttigt, och att det alltså förebygges, att den vinst, utöfver

skälig afkastning å insatt kapital, hvilken kan uppkomma å rörelsen,

må tillgodokomma andra än egnaliemslåntagarna. Då det synes mig vara

fullt lämpligt, att staten på detta sätt bidrager till bestridande af utgifter,

Indika eljest antagligen skulle livälfvas öfver på egnahemslåntagarna,

samt det icke torde kunna bestridas, att äfven för dessa låneförmedlare

lånerörelsen förorsakar arbete och omkostnader samt att

den är förenad med en kanske icke obetydlig risk, tvekar jag icke att

tillstyrka, att förvaltningsbidrag må tillerkännas äfven. aktiebolag och

föreningar. Tillräckligt skäl torde därvid icke föreligga att såsom grundval

för beräkningen af dylikt förvaltningsbidrag icke godkänna äfven de

statslån, som redan beviljats till dylika låneförmedlare. Då nämligen

dessa förmedlare under strängare villkor, än dem jag nu föreslår, träd t i

verksamhet för det åsyftade stora målet, torde de hafva grundad anledning

att påräkna att icke blifva sämre ställda än de, som först, sedan

villkoren lindrats, tilläfventyrs må vilja inlåta sig på låneförmedlingen.

I afseende å förvaltningsbidragets belopp, som ju absolut taget stiger,

i den män låneförmedlarens lånerörelse utvidgas, anser jag mig icke

nu böra föreslå någon förändring. Jag tillåter mig i detta sammanhang

erinra, att dylikt bidrag beviljades år 1906 till sammanlagdt belopp af

8,842 kronor 80 öre och under innevarande år till ett belopp af 15,384

kronor 94 öre.

Det synes kunna ifrågasättas, huruvida den nuvarande anordningen,

enligt hvilken dessa förvaltningsbidrag utgå af egnahemslånefondens

kapitaltillgång, är fullt lämplig, enär därigenom fondens kapital småningom

förminskas, under det att fondens skuld till riksgäldskontoret

förblifver oförändrad. Sistnämnda förhållande inträder emellertid äfven

af andra anledningar. En af dessa består däruti, att, då riksgäldskontoret

skall åtnjuta godtgörelse för den ränteutgift, som för kontoret

förorsakas genom medels öfverlämnande till fonden, denna räntegodtgörelse,

enligt hvad jag inhämtat, beräknats efter högre räntefot

än den ränta, som fonden själf erhåller å utlämnade statslån, eller 3,6

procent. Härigenom uppstår ju för fonden, så länge dylik ränteskillnad

skall gäldas, en årlig utgift. Det torde emellertid icke vara nödvändigt

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 173.

39

att redan nu upptaga dessa frågor till närmare pröfning, utan synes

därmed kunna anstå, till dess det befinnes erforderligt att tillföra fonden

nytt kapital, ett behof, som snart nog kan komma att göra sig gällande.»

I sammanhang härmed har utskottet till behandling förehaft fyra

inom Andra Kammaren väckta motioner, nämligen, n:o 255, af herr

E. A. Lindblad med flere, hvilka föreslagit, att Riksdagen måtte besluta

följande ändrade lydelse af Kungl. Maj:ts förevarande proposition:

»Mom. 5. Statslån, som af Kungl. Magt anvisats till beredande

af egnahemslån, förräntas efter 3,1 procent om året för jordbrukslån

inom landsbygdskommun, efter 3,6 procent årligen för öfriga egnahemslån

å landsbygden samt efter 4,1 procent årligen för sådant lån å stadsområde.

Hvad af dylikt — — — till statskontoret inbetalas.

Intill dess lånet blifvit till fullo guldet, erlägges för statslån,

som utlämnats till beredande af egnahemslån för jordbrukslägenhet i

landskommun, en annuitet af 4 Va procent, för öfriga egnahemslån i landskommun

eu annuitet af 5 procent samt för egnahemslån å stadsområde

en annuitet af 5 V2 procent, hvarvid i de olika fallen såsom ränta beräknas

respektive 3,1, 3,6 och 4,1 procent å det oguldna kapitalbeloppet.

Amoteringsskyldigheten — — — ränta å statslånets hela belopp.

Ränta och amortering å statslån skall för hvarje år — — —

från utgången af det år, då statslånet lyfts.»

Mom. 6. utgå orden »å amorteringsdelen».

Mom. 9, 3) utgå orden: »att uppsägningstiden för egnahemlånets

stående del må kunna bestämmas till 5 månader»;

samt orden: »af amorteringsdelen än äfven före lånetidens utgång

inbetala egnahemlånets stående del i dess helhet eller delvis»; samt

n:o 257 af herr J. J. Byström, som föreslagit, att Riksdagen måtte

besluta, att första stycket af mom. 5, andra afdelningen i Kung]. Maj:ts

ifrågavarande proposition måtte få följande lydelse:

Statslån, som af Kungl. Maj:t anvisats till beredande af egnahemslån,

förräntas efter tre procent om året;

n:o 265 af herr O. A. Berg, som föreslagit, att Riksdagen måtte

besluta att af förenämnda villkor och bestämmelser dels mom. 1 måtte

få följande lydelse:

Egnahemslån må, med det i mom. 15 här nedan stadgade undantag,

utgå för bildande endast af sådant eget hem, där låntagaren äger såväl

jordområdet som därå uppförda byggnader, och kan beviljas för förvärfvandet

af lägenhet, afsedd för idkande af jordbruk (jordbruks
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets Utlåtande N:o 173.

Utskottets

yttrande.

lägenhet) eller lägenhet, där bostaden är det väsentliga (bostadslägenhet).

Lägenhet å stadsjord likställes med bostadslägenhet;

dels att första stycket af mom. 5 måtte få följande lydelse:

Statslån, som af Kungl. Maj:t anvisats till beredande af egnahemslån

för jordbrukslägenhet, förräntas efter tre och sex tiondedels

procent om året, och statslån, som anvisats till beredande af egnahemslån

för bostadslägenhet, efter fyra procent om året;

samt dels att femte stycket af mom. 5 måtte få följande lydelse:

A amorteringsdelen erlägges, intill dess densamma blifvit till fullo

gulden, vid statslån, som utlämnats till beredande af egnahemslån för

jordbrukslägenheter, en annuitet af sex procent och vid statslån, som

utlämnats till beredande af egnahemslån för bostadslägenheter, en

anmiitet af åtta procent, hvarvid i förra fallet såsom ränta räknas tre

och sex tiondedels procent å det oguldna kapitalbeloppet af amorteringsdelen

samt i senare fallet som ränta räknas fyra procent å det oguldna

kapitalbeloppet af amorteringsdelen. Amorteringsskyldighet o. s. v.;

n:o 268 af herr J. Åkesson, som föreslagit en förändring i kungl.

propositionen, att äfven kommun måtte i likhet med hushållningssällskapen

godkännas som låneförmedlare samt därvid slippa att utöfver

skuldförbindelse ställa särskild af statskontoret godkänd säkerhet.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina förslag

tillåter sig utskottet hänvisa till motionerna.

Såsom ofvan nämnts bemyndigade 1904 års Riksdag Kungl. Maj:t

att till statslån åt egnahemslåneförmedlare under 1905—1909 disponera

ett belopp af högst 10 miljoner kronor. Den 17 juni 1904 utfärdades

därefter kungl. kungörelse angående de allmänna villkor och bestämmelser,

som skulle gälla för den sålunda beslutade egnahemlånerörelsen.

Att redan nu, innan denna lånerörelse hunnit vinna någon större

omfattning och innan någon tillförlitlig erfarenhet om dess förutsättningar

och verkningar kunnat vinnas, besluta ändringar i grunderna

för densamma, anser utskottet icke tillrådligt. Med anledning häraf

och oafsedt att utskottet hyser en från Kungl. Maj:ts förslag afvikande

mening i fråga om lämpligheten af vissa bland de nu föreslagna villkoren

och bestämmelserna, såsom beträffande egnahemsinteckningarnes omhänderhafvande

af statskontoret, den hittills för dessa lån bestämda

årliga afbetalningens nedsättande från sex till fem procent m. m., finner

utskottet sig icke kunna biträda det föreliggande förslaget utan hemställer,

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 173.

41

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition icke

må af Riksdagen bifallas samt att i följd häraf herrar

Lindblads m. flis, Byströms, Bergs och Åkessons ofvannämnda

motioner icke må till någon Riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 24 maj 1907.

På statsutskottets vägnar:

P. PEHRSON.

Det skulle här antecknas, att herrar grefve A. F. C:son Wachtmeister

och E. Hammarlund icke deltagit i förestående ärendes behandling

inom utskottet.

Bih. till Riksd. Prot. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 110 Höft.

6

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1907:224 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Majds proposition angående förändrade grunder för den af staten utöfvade egnahemslånerörelse. s. 1 i texten