Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtande till Jönköpings läns landsting af nyttjanderätten till förra barberarbostället Långanäs n:o 1 i Jönköpings län.
6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1907:98, Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtande till Jönköpings läns landsting af nyttjanderätten till förra barberarbostället Långanäs n:o 1 i Jönköpings län.
Dokumentets text
Statsutskottets Utlåtande N:o 98.
1
N:o 98.
Ank. till Hiksd. kansli den 2G april 1907 kl. 2,30 e. in.
Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
upplåtande till Jönköpings läns landsting af nyttjanderätten
till förra barberarbostället Långanäs n:o 1 i Jönköpings
län.
(I. A.)
Under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver
jordbruksärenden för den 27 nästlidne mars bar Kungl. Maj:t i en samma
dag till Riksdagen afbiten proposition (n:o 125) föreslagit Riksdagen
medgifva,
att den del af förra barberarbostället Långanäs n:o 1 i Höreda
socken och Södra Vedbo härad af Jönköpings län, som nu disponerades af
Jönköpings läns fångvårdsförening, finge, för den händelse nämnda läns
landsting innevarande år öfvertoge ansvaret för upprätthållande å
egendomen af föreningens därstädes förlagda uppfostringsanstalt, arrendefritt
upplåtas åt landstinget, med iakttagande,
att landstinget skulle ansvara för de hemmanet i dess helhet
åliggande onera och utskylder,
att, därest Kungl. Maj:t framdeles skulle finna uppfostringsanstalten
ej handhafvas på sådant sätt, att den uppfyllde det med densamma
asyftade ändamål, eller att hemmanet vanhäfdades, eller att det erfordrades
för annat ändamål, landstinget skulle vara skyldigt att efter uppsägning
afträda hemmanet till kronan å laga fardag titan rätt till ersättning
Bih. till Biksd. Prof. 1907. 4 Sami. 1 Åfd. 65 Höft. (N.-is 98—102). 1
2 Statsutskottets Utlåtande N:o 98.
för å detsamma vidtagna förbättringar eller eljest därå nedlagda kostnader,
samt
att, då af någon af nämnda anledningar eller annan orsak hemmanet
till kronan återställdes, detsamma skulle lämnas med för jordbruket beliöfliga,
i fullgodt stånd varande åbyggnader, med skyldighet för landstinget
att enligt laga syns bestämmande ersätta de brister, som härutinnan
och i fråga om hemmanets häfd kunde förefinnas.
Till ofvannämnda statsrådsprotokoll har departementschefen i detta
ärende anfört följande:
»Med anledning af en utaf f. d. landshöfdingen friherre Hj. Palmstierna
med flere, såsom styrelse för Jönköpings läns fångvårdsförening,
gjord underdånig ansökning, däri föreningen anhållit, bland annat, att
förra barberarbostället Vi mantal Långanäs n:o 1 i Höreda socken och
Södra Vedbo härad af nämnda län måtte arrendefritt öfverlåtas till
föreningens nyttjande, så länge en uppfostringsanstalt för vanartade
barn där upprätthölles, föreslog Kungl. Maj:t i nådig proposition 1899
års Riksdag att medgifva, att ifrågavarande hemman finge vid utgången
af då löpande arrendeperiod den 14 mars 1900 disponeras på det sätt,
att det till hemmanet hörande å en af jägmästaren P. Ohlin år 1874
upprättad karta upptagna skogsmarksområde ställdes under skogsstatens
omedelbara vård och förvaltning, samt att hemmanet i öfrigt arrendefritt
på vissa villkor upplätes åt Jönköpings läns fångvårdsförening att
användas till en uppfostringsanstalt för vanartade barn. Denna Kungl.
Maj:ts framställning blef, efter vissa ändringar i de föreslagna villkoren,
på det sätt af Riksdagen bifallen, att Riksdagen medgaf, att hemmanet
finge, i enlighet med hvad Kungl. Maj:t föreslagit, disponeras, med
iakttagande,
att fångvårdsföreningen vid tillträdet af den till föreningen upplåtna
delen af hemmanet skulle inträda i kronans rättigheter och skyldigheter
gentemot den arrendator eller brukare, som vid samma tid afträdde
hemmanet,
att fångvårdsföreningen ansvarade för hemmanet i dess helhet
åliggande onera och utskylder,
att, därest Kungl. Maj:t framdeles kunde finna uppfostringsanstalten
ej handhafvas på sådant sätt, att den uppfyllde det med
densamma åsyftade ändamål, eller att hemmanet vanhäfdades, eller att
det erfordrades för annat ändamål, föreningen skulle vara skyldig att
efter uppsägning hemmanet å laga fardag till kronan afträda utan rätt
till ersättning för å hemmanet vidtagna förbättringar eller eljest därå
nedlagda kostnader, samt
Statsutskottets Utlåtande N:o 9S.
3
att, då af någon af nämnda anledningar eller i följd af föreningens
upphörande eller af annan orsak hemmanet komme att till kronan återställas,
detsamma skulle lämnas med för jordbruket behöfliga i fullgodt
stånd varande åbyggnader, med skyldighet för föreningen att enligt
laga syns bestämmande ersätta de brister, som därutinnan och i fråga
om hemmanets häfd kunde förefinnas.
Detta Riksdagens beslut blef enligt nådigt bref den 26 maj 1899
af Kungl. Maj:t godkändt.
I en år 1906 till Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Jönköpings
län ingifven skrifvelse har fångvårdsföreningen anfört hufvudsakligen
följande. På grund af ofvanberörda beslut hade å ifrågavarande hemman
ett skyddshem under namn af Höreda skyddshem upprättats och den
1 juli 1900 öppnats för mottagande af skyddslingar, hvarefter dess
verksamhet oafbrutet fortgått. Därunder hade 20 vanartade gossar
från länet varit intagna till vård och fostran. Så snart ledig plats
bland gossarna uppstått, hade densamma genast blifvit fylld, och förfrågningar
om plats för ytterligare skyddslingar hade till följd af
bristande utrymme måst delvis besvaras nekande. Sedan emellertid till
föreningens disposition för hemmets upprättande ställda medel åtgått
till byggnad sanordningar med mera, hade utgifterna för hemmets uppehållande
årligen öfverstigit inkomsterna. Bristen hade täckts genom
tillskott från föreningens tillgångar och från en till förfogande ställd
fond, hvarigenom såväl nämnda tillgångar som donationsfonden nedgått
med mer än hälften. Då föreningens uppgift att lämna hjälp till frigifna
nödställda fångar från länet alltjämt kvarstode, och föreningen
fortfarande borde understödja kommuner inom länet, som sökte inträde
i åkerbrukskolonien Hall för groft vanartade gossar, måste föreningen
tillse, att dess tillgångar icke alldeles utsinade. Föreningens krafter vore
under dylika förhållanden för svaga att utgöra den ekonomiska grund,
hvarpå skyddshemmet skulle kunna hvila, och för de i Jönköping boende
styrelsemedlemmarna vore det ytterligt svårt att på så långt håll från
skyddshemmet kunna däröfver öfva nödig kontroll. På grund af nu
omförmälda olägenheter nödgades föreningen söka att på andra mera
bärkraftiga skuldror få öfverflyttade omsorgen och ansvaret för skyddshemmet.
Emellertid torde å andra sidan behofvet af en fortgående
vård å skyddshem för vanartade gossar från länet ej kunna förnekas.
Med stöd af exemplet från flera landsting och städer ansåge sig alltså
föreningen böra hemställa, att Kungl. Maj:ts befallningshafvande ville till
landstinget göra framställning, att detsamma måtte besluta att öfvertaga
ansvaret för upprätthållande af ifrågavarande skyddshem.
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 98.
Sedan Kungl. Maj:ts befallningshafvande hos 1900 år landstingförordat.
bifall till den gjorda framställningen, har landstinget, som
funnit frågan icke böra för det dåvarande afgöras, emellertid uppdragit
åt en kommitté, bestående af advokatfiskal G. M. Ericsson, riksdagsmannen
J. A. Jonsson i Hökhult och landstingsmannen Axel Carlsson
i Byestad, dels att hos Kungl. Maj:t söka utverka eventuellt tillstånd,
att, därest landstinget innevarande år beslöte att öfvertaga skyddshemmet,
ifrågavarande kronoegendom finge öfverlåtas från fångvårdsföreningen
till landstinget på enahanda villkor, hvarunder föreningen
innehade densamma, dels ock att efter verkställd allsidig utredning af
frågan om skyddshemmets öfvertagande af landstinget till nästa lagtima
landsting afgifva yttrande och förslag i ämnet.
Uti en till Kungl. Maj:t ingifven underdånig ansökning hafva ofvanbemälde
kommitterade, under åberopande af det dem lämnade uppdragoch
med bifogande af ett tryckt exemplar af såväl förhandlingarna vid
landstingets lagtima sammanträde år 1906 som fångvårdsföreningens
styrelses årsberättelser för åren 1900—1905, i underdånighet hemställt,
att, då de skäl, på grund af hvilka ifrågavarande kronoegendom upplåtits
till föreningen, väl finge anses i ännu högre grad föreligga för den nu
ifrågasatta upplåtelsen till landstinget samt härtill på förhand lämnadt
nådigt tillstånd sannolikt skulle befordra eu lycklig lösning af frågan
om fortsatt uppehållande af skyddshemmets gagnande verksamhet, Kungl.
Maj:t täcktes medgifva, att, därest landstinget beslöte öfvertaga skyddshemmet,
egendomen Långanäs måtte öfverlåtas till landstinget på enahanda
villkor som de, under hvilka föreningen för närvarande innehade
densamma.
Öfver ifrågavarande ansökning har domänstyrelsen, till följd af
nådig remiss, den 22 nästlidne februari afgifvit underdånigt utlåtande
och därvid öfverlämnat underdåniga yttranden af fångvårdsföreningen.
domänintendenten i länet och Kungl. Maj:ts befallningshafvande.
Fångvårdsföreningen har till eu början åberopat hvad utaf föreningen
i dess ofvanberörda framställning till Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i hufvudsak anförts. Vidare har föreningen framhållit, att
på föreningen nu ställdes nya anspråk, hvilka densamma, så vidt möjligt
vore, icke borde undandraga sig, då de på det närmaste sammanhängde
med föreningens hufvuduppgift. Så hade centralföreningen till stöd för
frigifna fångar påkallat fångvårdsföreningens medverkan för tillsynen
öfver villkorligt frigifna. Ytterligare hade förslag väckts och af föreningen
biträdts om sammanslutning mellan fångvårdsföreningar inom
mellersta och södra delarna af riket för att söka få till stånd en arbets
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 98.
5
koloni för frigifva fångar. Under sådana förhållanden mäktade föreningen
icke bära ansvaret för skyddshemmets uppehållande. Därest
detta ansvar icke aflyftades från föreningen, måste hemmet upplösas,
något som vore att högeligen beklaga. Då därtill vore uppenbart, i
huru hög grad en fortsättning åt den inledda skyddsvärden för vanartad
ungdom inom länet skulle underlättas genom öfverflyttning å landstinget
af njJtjanderätten till Långanäs under samma villkor, som för föreningens
bruk däraf, instämde föreningen i förevarande ansökning.
Domänintendenten har med vitsordande, att fångvårdsföreningen
under den tid, den innehaft nyttjanderätten till Långanäs, väl vårdat
egendomen och nedlagt kostnader för dess förbättring, på de behjärtansvärda
skäl, såväl landstinget som föreningen anfört, tillstyrkt ansökningen.
I sitt underdåniga yttrande har Kungl. Maj:ts befallningshafvande,
med framhållande af angelägenheten att skyddshemmets verksamhet
icke blefve nedlagd, och då detta mindre behöfde befaras, i händelse
detsamma öfvertoges af landstinget, hemställt om bifall till ansökningen.
För egen del har domänstyrelsen, med tillkännagifvande att
styrelsen icke hade sig bekant något annat ändamål, hvarför ifrågavarande
egendom erfordrades, instämt i Kungl. Maj:ts befallningshafvandes
hemställan.
Det torde af den förebragta utredningen framgå, att Jönköpings
läns fångvårdsförening icke i längden, utan att dess förmåga att fylla
sin egentliga uppgift därpå blir lidande, kan fortsätta att upprätthålla
ifrågavarande uppfostringsanstalt. A andra sidan visar det jämförelsevis
stora antalet af de skyddslingar, som redan erhållit vård vid anstalten,
och de talrika förfrågningar om plats för ytterligare skyddslingar, som
upplysts hittills hafva måst besvaras nekande, att fortsättandet af verksamheten
vid densamma är synnerligen önskvärdt. Då nu utsikt finnes,
att anstalten kan komma att öfvertagas af landstinget, samt en sådan anordning
synes så mycket lämpligare, som därigenom anstaltens bestånd,
så länge behof däraf finnes, skulle tryggas, anser jag statsmakterna
böra, så vidt på dem ankommer, underlätta en sådan anordning. Den
omständigheten, att landstinget ännu icke fattat slutligt beslut i ämnet,
torde icke böra utgöra hinder för en framställning uti ifrågavarande
syfte redan till den nu församlade Riksdagen. Några nya villkor för
upplåtelsen torde ej behöfva uppställas, utan synes fastigheten böra få
innehafvas af landstinget på samma villkor som de, under Indika föreningen
förut innehaft densamma.»
opaginerad Kontrollera mot PDF
€
Statsutskottets Utlåtande N:o 98.
Med anslutning till livad departementschefen i detta ärende anfört,
hemställer utskottet,
att Riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
proposition.
Stockholm den 2G april 1907.
På statsutskottets vägnar:
HUGO TAMM.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1907:168 Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Majds proposition angående upplåtande till Jönköpings läns landsting af ny ttj ander ätten till förra barberarbos s. 7 i texten