Riksdagens Särskilda Utskotts (Ako 1) Utlåtande N:o 3
1908-05-11 · 86 sidor, varav 82 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 82 av 86 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
1SärU 1908:3, Riksdagens Särskilda Utskotts (Ako 1) Utlåtande N:o 3
Dokumentets text
Riksdagens Särskilda Utskotts (Ako 1) Utlåtande N:o 3.
1
l:o 3.
Ank. till Biksd. kansli den 13 maj kl. 12 midd.
Särskilda utskottets n:o 1 ''utlåtande n:o 2, i anledning af dels
Kungi. May.ts proposition med förslag till ecklesiastik
boställsordning dels vissa inom Andra Kammaren i ämnet
väckta motioner.
I en till Riksdagen aflåten, till utskottets förberedande behandling
öfver lämnad proposition, n:o 84, har Kungl. Maj:t, med åberopande af
propositionen bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden
och af ett i högsta domstolen fördt protokoll, föreslagit Riksdagen
att antaga ett därvid fogadt förslag till ecklesiastik boställsordning.
Nämnda författningsförslag finnes här nedan intaget.
I sammanhang med propositionen har utskottet till behandling förehaft
två inom Andra Kammaren väckta motioner, i hvad dessa motioner
— hvilka tillika åsyfta ändring i det af Kungl. Magt i propositionen n:o
88 framlagda förslag till lag om reglering af prästerskapets aflöning —
beröra boställsordningen, nämligen
l:o) motionen n:o 291, väckt af herrar J. A. Jonsson i Hökhult, W.
Bengtsson i Häradsköp och Carl Johansson i Aflösa och i hithörande delar
så lydande:
»På grund af Kungl. Maj:ts proposition n:o 84 till Riksdagen med förslag
till ecklesiastik boställsordning vilja vi till öfvervägande framhålla
några synpunkter.
I Kungl. Maj:ts proposition har föreslagits, att för sätesbyggning å
bostadsboställe af andra klassen må föreskrifvas minst sju, högst tio bonings
Bih.
till Riksd. Prat. 1908. 8 Sami. 1 Afd. 3 HäJt. (N:o 3.) 1
2
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N;o 3.
ruin, och för sätesbyggning å bostadsboställe af tredje klassen ma föreskrifva
s minst fyra, högst sex boningsrum.
Någon anledning, hvarför det skulle vara nödvändigt att bygga och
underhålla så många rum för prästens räkning, kunna vi icke finna och
ha vi icke heller i den kungi. propositionen funnit några sådana skäl, som
tala därför. Det skulle bli mycket betungande för pastoraten att hålla
så många boningsrum och ganska dyrbart och kräfvande för prästen att
förse så många rum med möbler och hålla dem i ordning.
Vi tro, att prästerna ha tillräckligt med rum för sig och sin familj,
om rummens antal blir minst fyra och högst sju.
I ofvan åberopade proposition har Kungl. Maj:t föreslagit, att a andra
och tredje klassens bostadsboställen på landet och med sådant boställe i
sambruk ''förenadt löningsboställe skola alla laga hus nybyggas och underhållas
af boställshafvaren.
För den kostnad, boställshafvaren haft för nybyggnad och underhåll
af de laga husen, skall boställshafvaren godtgöras af de medel, som för
detta ändamål inom pastoratet årligen afsättas och af vederbörande kyrkoråd
förvaltas.
Då pastoraten själfva skola bekosta nybyggnads- och underhållsskyldigheten
å pastoratets laga hus vid prästboställe, synes det vara riktigast,
att pastoraten själfva verkställa nybyggnad och ombesörja underhållet
af boställenas hus. Vanligen brukar det vara så, att den, ^ som bekostar
ett arbete, vill själf låta utföra och öfvervaka arbetet, så att det
blir val utfördt.
Pastoraten ha nog bättre förutsättningar för att både lämpligare och
billigare kunna utföra detta arbete, än hvad prästerna hafva, och då pastoraten
skola svara för kostnaden, böra de själfva få sörja för arbetets utförande,
enär det ligger dem närmast, att arbetet blir utfördt pa ett tillfredsställande
sätt. _ o
Prästerna själfva skola nog i regel vara belåtna med att slippa ifrån
äfven nybyggnads- och underhållsskyldigheten. Samma skäl, som anförts
mot att prästerna skola vara landtbrukare och syssla med jordbruk, föreligga
äfven här. Det är ej lämpligt, att prästerna befatta sig med byggnadsverksamhet,
ty i regel kunna de icke hafva någon praktisk erfarenhet i
hithörande frågor.
På grund af hvad vi sålunda anfört, hemställa vi, att Riksdagen behagade
besluta, att de i åberopade Kungl. Maj:ts proposition framlagda
lagförslag ändras därhän,
3
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.
att för sätesbyggning å bostadsboställe af andra klassen må föreskrifvas
minst fem och högst sju boningsrum;
att för sätesbyggning å bostadsboställe af tredje klassen må föreskrifvas
minst fyra och högst fem boningsrum;
dels ock att å andra och tredje klassernas bostadsboställen på landet
skola prästens alla laga hus nybyggas och underhållas af pastoratet.
Vi anhålla, att vederbörande utskott ville formulera de ändringar i
lagtexten, som blifva en följd af förutnämnda hemställan.»
2:o) en af herr C. G. Scedén väckt motion, n:o 313, hvilken i nu ifrågavarande
afseende är af följande lydelse:
»En af de allra viktigaste frågor, som genom Kungl. Maj:ts nådiga
propositioner till årets Riksdag förelagts Riksdagen på det vidsträckta lagstiftningsområde,
som omfattar prästerskapets aflöning, torde utan gensägelse
vara frågan om byggnads- och underhållsskyldigheten på andra
och tredje klassens ecklesiastika bostadsboställen på landet.
De svåi’aste bristerna i nu gällande lagstiftning i detta hänseende äro
att söka såväl i allmänhet i saknaden af en ecklesiastik boställsordning,
som sammanfattar och kompletterar hithörande stadgande!!, som ock särskildt
i de lagligen gällande bestämmelserna rörande byggnads- och underhållsskyldigheten
samt prästgårds beskaffenhet. De förra bestämmelserna
ställa nämligen komministrarne i en för dessa lägst aflönade ordinarie
prästerliga tjänstemän oförmånlig och orättvis undantagsställning, då de å
sina boställen måste bestrida all byggnads- och underhållsskyldighet. Och
å kyrkoherdeboställena råder en olämplig fördelning mellan boställshafvaren
och socknemännen af byggnads- och underhållsskyldigheten å de laga
husen, olämplig icke minst därigenom, att å vissa hus den ena parten har
underhållsskyldigheten, den andra nybyggnadsskyldigheten — ett förhållande,
som lätt föranleder en intressemotsats med däraf följande konflikter.
Beträffande åter bestämmelserna om prästgårds beskaffenhet, förefinnas de
i byggningabalkens 26 kap. 2 § och i kungl. resolution på allmogens besvär
den 1 augusti 1727 och föreskrifva, att prästgård skall innehålla
stufva med två kamrar, förstuga och kök. Deras otidsenlighet vållar, att,
såsom det blifvit sagdt, »ingen förståndig domare dömer efter de bestämmelserna
».
Det kännbara behofvet af rättvisa och tidsenliga bestämmelser i de
•afseenden, hvarom här är fråga, har framkallat försök till frågornas lösning.
Dessa försök kunna följas långt tillbaka och hade år 1879 hunnit
taga formen af ett underdånigt förslag till förordning angående prästerskapets
boställen, utarbetadt af en kungl. kommitté, på grundvalen af hvilket
4 Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.
förslag kungl. propositioner i ämnet förelädes 1888 och 1893 års kyrkomöten
och 1889 och 1894 års Riksdagar. 1897 tillsattes den så kallade
prästlöneregleringskommittén, som 1899 var färdig med sina förslag till
ecklesiastik boställsordning och ecklesiastika byggnadslånekassor, hvilka
förslag föranledde nådig proposition till 1903 års Riksdag.
Det skäl, som föranledt, att alla dessa försök till de maktpåliggande
frågornas lösning strandat, har varit icke ett förnekande af behofvet af
deras lösning, utan Riksdagens lätt förklarliga motvilja mot mera vidtgående
rubbningar, innan nu gällande femtioåriga löneregleringar utlupit.
Det i nådiga propositionen n:o 84 nu föreliggande förslaget till ecklesiastik
boställsordning skiljer sig i ett mycket viktigt fall från alla sina föregångare.
Visserligen skulle — såsom ock föreslogs i kungi. propositionerna
till 1889 och 1894 års Riksdagar — innehafvarne af andra och tredje
klassens boställen likställas beträffande byggnads- och underhållsskyldigheten
å boställenas f laga hus. Men denna likställighet skulle nu vinnas
på sådant sätt, att byggnads- och underhållsskyldigheten äfven vid andra
klassens bostadsboställen på landet helt öfverflyttades från pastoratet på
boställshafvaren (§ 13), mot att pastoratet till kyrkorådet årligen inbetalade
det belopp, hvartill bestridandet af nämnda skyldighet beräknats i
medeltal belöpa sig, och skulle kyrkorådet efter byggnads- eller underhållsarbetes
godkännande till boställshafvaren utbetala godtgörelse för fastställda
kostnaden.
Detta förslag har i tre särskilda i Andra Kammaren väckta motioner
redan underkastats en så pass skarp och, som mig synes, så befogad kritik,
att förslaget redan torde kunna anses dömdt.
Så heter det i motion n:o 288 af herr D. Persson i Tallberg:
»Om man med fog kan säga, att prästens ämbetsställning och utbildning
äro inriktade på fyllandet åt'' helt andra uppgifter än skötsel af jordbruk
med därtill hörande binäringar, så torde detta i än högre grad kunna
sägas, då det gäller uppförandet af åbyggnader. —---- Det synes mig
också vara meningslöst att ålägga prästen en sådan börda som att skota
om byggande och underhåll af hus, då han ändå skulle blifva berättigad.
till full ersättning för därmed förenade kostnader.»
I motionen n:o 289 säger herr J. Johansson i Kälkebo:
»Att ställa underhållet på prästerna, då i allt fall församlingarna skola
hålla pengarna för samma ändamål, kan ej vara lämpligt och däremot
tala rent praktiska skäl.»
Och i motionen n:o 291 säga herrar J. A. Jonsson i Hökhult in. fi.
»Vanligen brukar det vara så, att den, som bekostar ett arbete, vill själf
låta utföra och öfvervaka arbetet, så att det blir väl utfördt. Pastoraten ha
5
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.
nog bättre förutsättningar för att, både lämpligare och billigare kunna utföra
detta arbete, än hvad prästerna hafva, och då pastoraten skola svara för
kostnaden, böra de själfva få sörja för arbetets utförande, enär det ligger
dem närmast, att arbetet blir utfördt på ett tillfredsställande sätt.»
Till de mot Kungl. Maj:ts förslag sålunda anförda skälen torde jämväl
böra läggas, . att i stället för hvad i Kungl. Maj:ts proposition (sid. 44)
anföres till förmån för förslaget, nämligen att misshälligheter och tvister
mellan boställshafvaren och pastoratsborna sålunda kunde undvikas, efter
all sannolikhet just det motsatta skulle inträffa, Ty vid hvarje kostnadsberäkning
skulle pastoratets och boställshafvarens ekonomiska intressen
vara motsatta, och efter. hvarje nybyggnads eller reparations utförande
skulle boställshafvaren riskera pastoratsbornas klander för att han icke
verkställt, arbetet nog ändamålsenligt eller för att det blifvit dyrare, än
hvad nödigt varit,
Om Kungl. Maj:ts förslag till årets Riksdag beträffande boställshafvare
såsom byggnadsskyldig och pastoratet såsom betalningsskyldigt icke synes
höra tillvinna ^sig Riksdagens bifall, återstår att finna en väg, på hvilken
den viktiga frågan må kunna på ett tillfredsställande sätt lösas.
En sådan väg anvisades enligt mitt förmenande redan år 1861 af
chefen för ecklesiastikdepartementet i skrifvelsen till den kommitté, som
då var tillsatt för uppgörande af förslag till allmänt ordnande af prästerskapets
aflöning, då departementschefen ifrågasatte, om icke ämnets svårigheter
skulle kunna lösas därigenom, att byggnads- och underhållsskyldigheten
af alla . husen å prästgårdar delades så, att pastor finge vissa och
församlingen vissa hus att ensam både bygga och underhålla,’och om det
icke skulle vara ändamålsenligt, att alla hus, som för en passande bostad
åt pastor erfordrades, af församling på landet likasom i stad byggdes och
underhölles, men att däremot pastor likasom andra boställshafvare själf
byggde och underhölle de hus, som för boställets skötande erfordrades,
därigenom ock boställenas utarrenderande kunde underlättas.
De förslag i ämnet, som under åren 1861—1879 utarbetades, utgingo
alla från den af chefen för ecklesiastikdepartementet uttalade grundsats
om fördelning af nybyggnads- och underhållsskyldighet mellan pastor och
församling. Denna fördelning utfördes i det af kommitterade år 1879
framlagda . förslaget så, att till de så kallade mangårdshusen hänfördes
sätesbyggning, visthus, hushållskällare, brygghus, vedbod, hemlighus, drängstuga,
vagnshus och brunn för hushållet, hvilka samtliga skulle af pastoratet
byggas och underhallas, hvaremot till så kallade ladugårdshus räknades
spannmålsbod, redskapshus, stall, fähus, fårhus, svinhus, lador och
opaginerad Kontrollera mot PDF
■6 .Riksdagens Särskilda Utskotts (ds:o 1) Utlåtande N:o J.
logar, badstuga och malthus, källare för rotfrukter och brunn för ladugården,
hvilka skulle byggas och underhållas af boställshafvaren.
Detta förslag blef i hufvudsak upptaget i den nådiga proposition,
som, efter det kyrkomötet år 1888 afgifvit infordradt yttrande, framlades
för 1889 års Riksdag och, efter förnyadt yttrande af 1893 års kyrkomöte,
för 1894 års Riksdag.
Frågans fall vid 1889 och 1894 års riksdagar synes förnämligast hafva
föranledts af den förändring, som de kung!, propositionerna afsågo att
genomföra i afseende ä tredje klassens bostadsboställen på landet.
Redan i ett inom prästeståndet vid 1862 — 63 års riksdag uppgjordt
förslag till ny boställsordning hade den önskan och förhoppning uttalats,
att i afseende på de laga husen å komministersboställen måtte införas samma
fördelning af byggnads- och underhållsskyldigheten, som föreslagits i fråga
om kyrkoherdeboställena, Kammar-kollegium upptog i sina förslag åren
1865 och 1867 samma, grundsats om komministrarnes in. fl. likställande
med kyrkoherdarne. Och ehuru bland de kommitterade, som år 1879
afgåfvo sitt förslag, denna likställighet häfdades endast af en reservant,
förordades den likväl vid förslagets granskning i högsta domstolen af dess
samtliga i granskningen deltagande ledamöter och gjordes af Kung], Maj:t
gällande i de omnämnda nådiga förslagen till ecklesiastik boställsordning,
som efter kyrkomötets hörande förelädes 1889 och 1894 ars Riksdagar.
Prästlöneregleringskommitténs den 17 augusti 1900 afgifna förslag
åter afser att, utan rubbning af byggnadsskyldighetens nuvarande fördelning
mellan prästerskapet och socknern ärmen, åvägabringa eu jämn fördelning
af denna skyldighet mellan boställshafvaren och hans efterträdare
och på samma gång förbereda den tillförlitliga uppskattning och reglering
af byggnadsskyldigheten, som varder erforderlig i samband med förestående
löneregleringar. Som kommittén afsett, att dess förslag till ecklesiastik
boställsordning skulle vinna tillämpning redan under nu löpande löneregleringsperiod,
har kommittén också underlåtit att upptaga stadganden
rörande de laga husens storlek och beskaffenhet samt boningsrummens
storlek, hvarom allt i 1894 års proposition funnos bestämmelser. En
kommittéledamot har dock i afgifven reservation yrkat ej mindre pa dylika
stadgandens införande i boställsordningen än ock på den fördelning af
byggnads- och underhållsskyldigheten mellan boställshafvaren och församlingen,
som för såväl andra som tredje klassens boställen föreslagits i kungl.
propositionerna 1889 och 1894.
Sedan nästan alla domkapitel samt de flesta Konungens befallningshafvande
och jämväl kammarkollegium i dess underdåniga utlåtande den
9 september 1901 befunnits i dessa yrkanden instämma med reservanten,
7
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.
afläts till 1903 års Riksdag nådig proposition n:o 56 med förslag till
ecklesiastik boställsordning, upptagande de af kommittén uteslutna tidsenliga
bestämmelserna om de laga husens storlek och beskaffenhet. Beträffande
frågan om åstadkommande afen ny fördelning mellan församling
och kyrkoherde af byggnads- och underhållsskyldigheten å prästgårdar på
landet förklarade sig departementschefen vara af samma mening som reservanten.
Men beträffande komministrarne ansåg departementschefen, att
för det dåvarande utsikt icke förefanns att rubba den grund för byggnadsskyldighetens
utgående, som sedan århundraden ägt bestånd.
I motion n:o 176 framställde emellertid herr O. XV. Redelius yrkande
af innebörd, att samma fördelning, som af Kung!. Maj:t föreslagits beträffande
byggnadsskyldigheten å andra klassens bostadsboställe på landet,
skulle gälla äfven å tredje klassens motsvarande boställen, men att tilllämpningen
af dessa bestämmelser icke skulle i hvarje särskild! pastorat
äga rum förrän från och med den dag, då ny lönereglering därstädes
begynte tillämpas.
Med detta tillägg till sitt förslag hade herr Redelius utan tvifvel antydt
den egentliga anledningen till att Kungi. Maj:ts förslag till ecklesiastik
boställsordning af Riksdagen åren 1889 och 1894 förkastats. Särskilda
utskottet n:o 3 hyste ock den uppfattning, att, så länge nu gällande löneregleringar
ägde tillämpning, beträffande nybyggnads- och underhållsskyldigheten
icke kunde vidtagas någon mera genomgripande förändring,
hvarigenom de vid löneregleringen fastställda förhållandena mellan präst
och församling i ekonomiskt hänseende skulle afsevärdt rubbas.
Med de nuvarande löneregleringarnas utlöpande bortfaller således fullständigt
det hinder, som vid alla föregående tillfällen, då frågan bragts å
bane, stått i vägen för vinnande af en rationell fördelning af byggnadsoch
underhållsskyldigheten på andra klassens bostadsboställen samt komministrarnes
likställande med kyrkoherdarne beträffande nämnda skyldighet.
Och ju närmare det lider mot löneregleringarnas utlöpande, desto mindre
afsevärdt blir detta hinder.
För en sådan fördelning af byggnads- och underhållsskyldigheten,
som låter pastoratet bygga och underhålla bostadshusen, boställshafvaren
jordbrukshusen — såsom föreslogs i Kungl. Maj:ts nådiga propositioner
till 1889 och 1904 års Riksdagar och jämväl, dock begränsad! till andra
klassens boställen, i nådig proposition till 1903 års Riksdag — hafva de
starkaste och klaraste skäl städse blifvit anförda. Och torde det skälet
särskild! förtjäna att nu beaktas, att boställenas utarrendering sålunda
skulle underlättas, då boställshafvarens rätt att af pastoratet erhålla fri
8 Riksdågens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.
bostad icke af utarrenderingen berördes och icke heller pastoratets byggnadsskyldighet.
Med eventuellt godkännande af det förslag till byggnads- och underhållsskyldighetens
fördelning mellan pastoratet och boställshafvaren, som
af Kungl. Magt tidigare förelagts Riksdagen och som af mig här förordats,
sammanhänger frågan om uppskattningen af bostadsboställes afkastning.
Vid nu gällande lönereglerings uppgörande har jämlikt § 4 af kungl. förordningen
den 11 juli 1862 boställsafkastningen beräknats efter afdrag
för byggnadskostnaden.
Enligt Kungl. Maj:ts nu föreliggande förslag till lag om reglering af
prästerskapets aflöning, 6 §, skulle nämnden uppskatta afkastningen till
visst penningbelopp utan afdrag af kostnaden för byggnadsskyldighetens
fullgörande.
Denna nyhet följer af Kungl. Maj:ts förslag (löneregleringslagen
§§ 26—29, ecklesiastika boställsordningen §§ 20—21), att ersättningsbelopp
för nybyggnad och underhåll af jämväl jordbrukshusen skulle
inom pastoratet årligen afsättas, af kyrkorådet förvaltas och efter byggnadsarbetets
godkännande eller underhållsarbetets bevisliga fullgörande till boställshafvaren
utbetalas.
Det är dock knappast att antaga, att Riksdagen, därest den förpliktade
pastoratet att bygga och underhålla bostadshusen, skulle, såsom af
Kungl. Maj:t föreslagits, vilja förplikta pastoratet att jämväl vidkännas
kostnaden för byggnad och underhåll af jordbrukshusen. Med boställshafvarens
rättighet att af pastoratet åtnjuta fri bostad borde gifvetvis
följa boställshafvarens skyldighet att utan pastoratets inblandning bygga
och underhålla jordbrukshusen, såsom Kungl. Maj:t föreslagit i nådig proposition
åren 1889 och 1894 samt beträffande andra klassens boställen
jämväl år 1903. Bostadsboställes afkastning skulle alltså fortfarande uppskattas
med afdrag af kostnaden för den boställshafvaren åliggande byggnads-
och underhållsskyldigheten.
För denna boställshafvaren beträffande jordbrukshusen åliggande byggnads-
och underhållsskyldighet vore det dock synnerligen lämpligt, att
Kungl. Maj:ts förslag om årliga kostnadernas beräkning för hela löneregleringsperioden,
beloppets inbetalande till och medlens tillhandahållande
genom kyrkorådet giordes gällande, dock att inbetalningen icke skulle
göras af pastoratet, utan af boställshafvaren eller arrendatorn. Sålunda
skulle de hittills vanliga ojämnheterna i byggnadskostnadernas fördelning
mellan olika boställshafvare såvidt möjligt utjämnas. Och genom dessa
kostnaders redovisning inför kyrkorådet skulle erfarenheter vinnas, som
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3. . 9
efter hand skulle vid löneregleringens uppgörande medföra större säkerhet
beträffande beräkningen af såväl byggnadskostnad^! för jordbrukshusen,
som ock därmed det afdrag, som borde göras vid uppskattningen af boställets
afkastning.
Om således församlingen helt fritages från hvarje förpliktelse beträffande
jordbrukshusens nybyggnad och underhåll — undantagandes kyrkorådets
plikt att förvalta boställsbafvarens för ändamålet inbetalda årsafgifter
— men förpliktas, såsom yrkas jämväl i de ofvan nämnda motionerna
af herrar D. Persson i Tällberg, Joh. Johansson i Kälkebo, J. A.
Jonsson i Hökbult m. fl., att förse boställshafvaren med fri bostad, så
bör, då bostadsförhållandena nu skola genom lag ordnas för en längre
tid framåt, tilises, att lagbestämmelserna blifva sådana, att de verkligen
motsvara måttliga nutida anspråk.
I tvenne afseenden synes mig det kungl. förslaget här gifva skäl till
anmärkning.
Det föreslås (ecklesiastik boställsordning 8 § 3 mom.) att för sätesbyggning
å bostadsboställe af tredje klassen må föreskrifvas minst fyra,
högst sex boningsrum. Förslaget förskrifver sig från de kommitterade,
som den 28 mars 1879 afgåfvo sitt underdåniga förslag till ecklesiastik boställsordning.
Icke ens vid den tiden ansågos fyra rum motsvara en
komministers skäliga behof. Kammarkollegium hade den 29 april 1867
föreslagit, att sätesbyggning å bostadsboställe af tredje klassen alltid skulle
innehålla 6 boningsrum. Att kommitterade ändock föreslogo, att endast
4 boningsrum skulle kunna medgifvas å tredje klassens boställen, kom
sig däraf, att de för ögonen hade icke blott boställshafvarens behof af
utrymme utan äfven »den tunga, som komme att drabba vederbörande
byggnadsskyldige samt deras förmåga att den bära». Deras förslag var
nämligen afsedt att tillämpas redan under de nya löneregleringar, som före
förslagets eventuella antagande kunde vara fastställda och som, då
förslaget af Kungl. Maj:t förelädes 1889 års Riksdag, också redan vore det,
och det gällde då att icke under löneregleringstiden pålägga församlingen
någon ökad tunga.
Detta hinder för tillbörligt tillgodoseende af boställshafvarens berättigade
kraf på utrymme och trefnad försvinner i och med löneregleringarnas
förestående utlöpande och förefinnes alls icke då, såsom Kungl.
Maj:t föreslagit, i boställsordningens 74 § 3 inom., beträffande de nya bestämmelserna
rörande nybyggnad och underhåll af de laga husen, dessa
bestämmelser icke skola tillämpas förrän i och med nya löneregleringen,
såvida icke annorlunda varder bestämdt genom öfverenskommelse. Men
Bill. till Riksd. Prat. 1908. 8 Sami. 1 Afd. 3 Raft. 2
10
Riksdagens Särskilda Utskotts (Nio 1) Utlåtande N:o 3.
att fyra boningsrum icke utgöra ett antal, tillräckligt för henatrefnaclen
för en på landet bosatt bildad familj, där mannen för sina ämbetsförrättningar
och sitt arbete i öfrigt måste disponera ett af rummen, så att endast
tre rum skulle återstå till sängkammare, barnkammare, rum för
äldre barn, matrum och förmak eller gästrum — det torde icke behöfva
någon utförligare bevisning, allraminst då man betänker den förbättring
af bostadsförhållandena, som annars i allmänhet inträdt under de 30 år,
som förflutit, sedan 1879 års kommitterade uppgjorde sitt förslag och som
alltjämt fortgår, och besinnar, att en sätesbyggning, som nu uppföres, är
afsedd att motsvara behofven under ett eller två århundraden framåt.
Den andra anmärkningen, som Kung! Maj ds proposition är ägnad att
framkalla beträffande bostadens föreslagna beskaffenhet, gäller stadgandet
om sätesbyggning på andra klassens bostadsboställe. I 1903 års nådiga proposition
gjordes den eventuella nedsättningen af boningsrummens antal
på kyrkoherdeboställe beroende af Kung! Majds medgifvande i hvarje
särskild! fall. I nu föreliggande nådiga förslag har befogenheten att verkställa
en dylik nedsättning till lägst fem rum medgifvits synerätten.
Härigenom har emellertid stadgandet väsentligen förlorat sin karaktär af
undantagsbestämmelse. Och boställshafvaren blefve försatt i det obehagliga
läge att nödgas gentemot församlingen gå besvärsvägen eller frestades
måhända att till efterträdarens skada, för undvikande af personliga obehag,
underlåta att göra boställsbafvarens rätt och bästa gällande genom dylika
besvär. Stadgandet bör efter mitt förmenande återföras till den formulering,
som det erhöll af utskottet vid 1903 års riksdag.
På grund af det anförda får jag vördsamt hemställa,
att Riksdagen matte besluta, att 8, 13, 20, 21 och 74 §§ af Kungl.
Maj:ts förslag till ecklesiastik boställsordning och 6, 26, 27 och 28 §§ af
Kungl. Maj:ts förslag till lag om reglering af prästerskapets aflöning
skola erhålla följande helt eller delvis ändrade lydelse.
8 § (af ecklesiastika boställsordningen).
2. För sätesbyggning å bostadsboställe af andra klassen — — —.
Där i visst fall på grund af särskilda omständigheter sådant pröfvas
skäligt, ankommer på Kungl. Maj:t att medgifva, att boningsrummens antal
nedsättes till lägst fem.
3. För sätesbyggning å bostadsboställe af tredje klassen må föreskrifvas
fem eller sex boningsrum jämte kök, skafferi, erforderliga kontor
och en eller två förstugor.
Riksdagens Särskilda Utskotts (’N:o 1) Utlåtande N:o 3.
11
18 §.
o
A andra och tredje klassernas bostadsboställen på landet skola sätesbyggning,
visthus, hushållskällare, brygghus, vedbod, hemlighus, drängstuga,
vagnshus och brunn eller vattenledning för hushållet, för så vidt de där böra
enligt denna författning såsom laga hus finnas, af pastoratet nybyggas och
underhållas. Öfriga laga hus ä sådana bostadsboställen nybyggas och underhållas
af boställshafvaren.
20 §.
1. Vid nybyggnad af de laga hus å bostadsboställe åt'' andra eller tredje
klassen på landet eller med sådant boställe i sambruk förenadt löningsboställe,
hvilkas nybyggnad åligger boställshafvaren, skall den af synerätt
vid arbetets godkännande fastställda kostnad godtgöras boställshafvaren åt
de medel, som enligt lagen om reglering åt prästerskapets aflöning skola
för sådant ändamål till vederbörande kyrkoråd årligen inbetalas och af
detsamma förvaltas; dock att — — — af det brunna.
Omedelbart etter byggnadsarbetets godkännande skall godtgörelsen till
boställshafvaren utbetalas af de på sätt ofvan blifvit nämndt uppsamlade
medlen. Hvad — — — inflyta; och behåller han denna rätt till godtgörelse,
äfven sedan han frånträdt bostället, intill dess nybyggnadskostnaden
blifvit honom på angifvet sätt till fullo godtgjord.
2. Hvad sålunda —----beklädnad.
3. Sedan nybyggnad eller förbättring------förskott af de medel,
som finnas för ändamålet uppsamlade, därest han ställer fullgod säkerhet
för det förskotterade beloppet.
21 §.
Kostnaden för underhåll — — — af de laga hus å bostadsboställe
af andra eller tredje klassen på landet eller med sådant boställe i sambruk
förenadt löningsboställe, hvilka det åligger boställshafvaren att underhålla,
skall, på sätt här nedan sägs, boställshafvaren godtgöras af de medel,
som —- — — för detta ändamål till vederbörande kyrkoråd årligen inbetalas
och af detsamma förvaltas.
Da boställshafvaren — — -—- utbetalas af de för ändamålet uppsamlade
medlen. Har för arbete, som nu är sagdt —- — — tillämpning.
Därest — — — tillgängliga; och behåller han denna rätt till godtgörelse,
äfven sedan han frånträdt bostället, intill dess den underhållskostnad, för
hvilken han är berättigad till ersättning, blifvit honom till fullo godtgjord.
12
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.
74 §.
4. Där beträffande bostadsboställe af andra och tredje klassen på
landet pastoratet med boställshafvaren öfverenskommer, att de i 8, 13, 20
och 21 §§ af denna boställsordning upptagna bestämmelser skola tillämpas,
innan lönereglering enligt lagen om reglering af prästerskapets aflöning inom
pastoratet träder i kraft, begäre endera laga syn. Synerätten skall därvsd
för hvart och ett af de laga husen dels meddela erforderliga föreskrifter om
dess försättande i fullgodt stånd af den, sådant enligt dittills gällande
bestämmelser åligger, dels noggrant uppskatta den kostnad, som kan antaga
sedermera böra utgå för den boställshafvaren åliggande — fast
ställer
de belopp, hvilka intill löneregleringsperiodens slut skola af boställshafvaren
hvarje år till kyrkorådet inbetalas för beräknade årliga medelkostnaderna
såväl för nybyggnad och förbättring, som nyss är sagd, som ock
för underhåll; skolande om dessa medels utgörande----bestämmelserna
i 8, i 3, 17, 20, 21, 49 och 60 §§ af denna boställsordning tillämpas.
De redaktionella ändringar i öfrig!, som må befinnas lämpliga, och
de ändringar i andra paragrafer, som möjligen finnas blifva en följd af
bifall till den här föreslagna lydelsen af 13 § i Kungl. Maj:ts förslag till
ecklesiastik boställsordning, såväl som ändringar af numren på §§
i löneregleringslagen efter 26 §, torde af vederbörande utskott föreslås.»
Utskottet har vid den nu föreliggande frågans behandling jämväl tagit
i öfvervägande hvad dels herr D. Persson i Tallberg och dels herr J. Johansson
i Kälkebo i sina motioner n:is 288 och 289 — hvilka motioner emellertid
icke utmynna i yrkanden om ändring i det nu föreliggande förslaget —
yttrat rörande de af Kungl. Maj:t föreslagna bestämmelserna i fråga om
nybyggnads- och underhållsskyldigheten vid de ecklesiastika boställena.
I motiveringen till sin i motionen n:r 288 gjorda hemställan att Riksdagen,
med afslag å propositionen n:o 88, måtte hos Kungl. Maj:t anhålla
om framläggande af nytt förslag till prästerskapets aflöning, byggdt pa
vissa af honom angifna grunder, bland andra, att de ecklesiastika boställen,
som äro förenade med jordbruk, skulle försäljas och församlingarna åläggas
tillhandahålla ordinarie tjänsteinnehafvare bostad med nödiga uthus m. m.,
har herr Persson anfört:
»Då jag sålunda anser, att prästerna böra befrias från jordbruk, kan
lag icke heller ansluta mig till det stadgandet i Kungl. Maj:ts i proposition
n:o 84 framlagda förslag till ecklesiastik boställsordning, som föreskrifver,
att »å andra och tredje klassens bostadsboställen på landet skola
13
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.
alla laga hus nybyggas och underhållas af boställshafvaren . Ty om man
med fog kan säga, att prästens ämbetsställning och utbildning äro inriktade
på fyllandet af helt andra uppgifter än skötsel af jordbruk med därtill
hörande binäringar, så torde detta i än högre grad kunna sägas, då
det gäller uppförandet af åbyggnader. Prästen bör, ostörd af omsorgen
om skog, åker och äng, helt få ägna sin tid och sina krafter åt uppbyggande
af Guds församling och icke af lador och visthus m. m. Det synes
mig också vara meningslöst att ålägga prästen en sådan börda som att
sköta om byggande och underhåll af hus, då häri ändå skulle blifva berättigad
till full ersättning för därmed förenade kostnader.»
Herr Johansson, hvilken i motionen n:o 289 yrkat afslag å Kungl.
Maj:ts förslag till lag om reglering af prästerskapets aflöning, med hemställan
om förnyad utredning och förslag i ämnet på grundvalen af hvad
i motionen närmare angifvits, har i motiveringen yttrat, bland annat:
»Däremot är det nog nödvändigt, åtminstone på landsbygden, att prästerna
förses med bostäder, hvilka böra både byggas och underhållas af
församlingarna. Att ställa underhållet på prästerna, då i allt fall församlingarna
skola hålla pengarne för samma underhåll, kan ej vara lämpligt
och däremot tala rent praktiska skäl. Till bostad bör höra trädgårdsland.
Att befria prästen från skatter för samma underhåll bör ej medgifvas.»
Genom förevarande proposition bär Riksdagens pröfning ånyo underställts
en fråga, hvilken sedan medlet af förra århundradet upprepade
gånger förut varit föremål för Riksdagens uppmärksamhet och jämväl i
öfrigt varit underkastad utredningar och förslag, ehuru frågan af skäl,
som i det följande närmare beröras, allt hitintills icke vunnit sin lösning.
Från Riksdagens sida hafva nämligen framställningar i ämnet gjorts
åren 1854, 1857, 1863, 1876 och 1897. Författningsförslag hafva utarbetats
dels af en år 1861 tillsatt kommitté för uppgörande af förslag till
allmänt ordnande af prästerskapets aflöning, dels af kammarkollegium åren
1865 och 1867, dels af särskildt utsedda kommitterade, hvilkas förslag
afgafs den 28 mars 1879, dels ock slutligen af en den 22 oktober 1897
tillsatt kommitté, hvars förslag, afgifvet den 17 augusti 1900, legat till
grund för nu ifrågavarande proposition. Genom propositioner till 1889,
1894 och 1903 årens riksdagar hafva förslag till ecklesiastik boställsordning
förelagts Riksdagen till antagande.
Beträffande de förhållanden, som föranledt det nu ifrågavarande förslagets
framläggande, samt de grunder, hvarpå samma förslag är byggdt,
Historik.
14
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.
tillåter sig utskottet, i hufvudsaklig anslutning till de anföranden till statsrådsprotokollet
som af vederbörande departementschef gjorts vid föredragning
inför Kungl. Maj:t af de två förslag som underställts Riksdagen
1903 och innevarande Riksdag, erinra om följande:
Enligt 26 kap. 2 § byggningabalken skall i prästgård vara stufva
med två kamrar, kök, brygghus med bakugn, bod med dubbel botten och
loft, visthus, lada med tu golf och loga, samt fähus och stall, alla till
den storlek och beskaffenhet, som blifvit bestämdt i kungl. resolutionen
den 1 augusti 1727. Dessa hus, kallade socknemännens sju laga hus,
skola socknemännen antvarda kyrkoherden färdiga med tak och innanrede,
och han är sedan skyldig att hålla dem vid makt med egen kostnad.
När husen af ålder och bruk och ej af prästens vanrykt förfalla, skola
socknemännen dem bygga och bättra på sin kostnad. Men om prästgård
efter dess ägor och lägenheter tarfvar flera hus, skall prästen bygga och
uppehålla dem själ!’ eller gälda det som brister. Finnes vid husesyn, att
präst byggt mer, än han i årlig byggnad bort, skall han därför njuta betalning
af den, som efterkommer; dock må hus, som i 27 kap. 3 § stå
för tre års byggnad, räknas å prästbol för fem års byggnad, och de mindre
därefter. Bygger präst flera hus, än prästgård tarfvar, till sin bekvämlighet,
och vill ej den, som sedan i hans ställe kommer, behålla dem
efter laga mätning, må han, som byggt, dem bortföra.
Dessa föreskrifter — hvilka gälla endast å landet belägna kyrkoherdeboställen
— hafva, i hvad prästens egen byggnadsskyldighet angår,
närmare bestämts genom kungl. resolutionen på prästerskapets besvär
deri 10 augusti 1762. Däri erinrades, att Kungl. Maj:t uppå allmogens
besvär år 1727 resolverat, till förekommande af egenvillighet å bägge sidor,
huru många hus icke allenast till antalet utan ock till ett visst mått eller
alntal församlingen ålåge bygga, och på det att vid den öfriga byggnaden,
som af prästerna själfva borde besörjas, i lika måtto lag och icke domarens
godtycke måtte äga rum, meddelades föreskrift om storleken och beskaffenheten
af vissa hus, som prästerna hade att bygga i mangården, och
vissa hus, som borde finnas i ladugården.
Stadgandet i 26 kap. 2 § byggningabalken om kyrkoherdes och
socknemännens gemensamma underhållsskyldighet beträffande socknemånnens
sju laga hus har ofta gifvit anledning till tvister mellan präst och
församling, i det man än velat ålägga boställshafvaren all underhållsskyldighet,
utom när husen tarfvat ansenlig förbättring, såsom t. ex. anbringande
af nytt tak, än åter velat anse boställshafvaren pliktig att afhjälpa
endast sådana brister, som genom hans vanvård uppkommit. Försök
vid riksdagarna åren 1834—35, 1850—51, 1853—54 och 1856—58
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3. 15
att åstadkomma förändring eller förklaring af detta stadgande hafva alla
strandat.
Äfven chefen för ecklesiastikdepartementet uttalade år 1861 i en skrifvelse
till den kommitté, som då var tillsatt för uppgörande af förslag till
allmänt ordnande af prästerskapets aflöning, att tydligare bestämmelser
rörande underhållsskyldigheten af de sju laga husen utan tvifvel vore behöfliga.
Departementschefen ifrågasatte, om icke ämnets svårigheter skulle
kunna lösas därigenom, att byggnads- och underhållsskyldigheten af alla
laga husen å prästgårdar delades så, att pastor finge visså och församlingen
vissa hus att ensam både bygga och underhålla, och om det icke
skulle vara ändamålsenligt, att alla hus, som för en passande bostad åt
pastor erfordrades, af församlingen på landet likasom i stad byggdes och
underhölles, men att däremot pastor likasom andra boställshafvare själf
byggde och underhölle de hus, som för boställets skötsel erfordrades, därigenom
ock boställenas utarrenderande kunde underlättas.
Att den bostad, församling för närvarande har skyldighet att åt pastor
bygga, ej motsvarar nutidens måttligaste fordringar på utrymme och bekvämlighet,
uttalades äfven i nämnda skrifvelse. Riksdagen har för sin del
bekräftat detta.. I skrifvelse den 28 januari 1863, däri Rikets Ständer anböllo,
att Kungl. Maj:t matte lata utarbeta och för ständerna framlägga förslag
till ecklesiastik boställsordning, erinrades, att gällande stadganden om de
ecklesiastika boställenas bebyggande och häfd vore föråldrade och ofta
otillämpliga, att med hänsyn till förändrade lefnadsvanor och behof samt
ett alldeles omgestaltadt jordbrukssätt ej blott de föreskrifna boställshusen
vore ömsom otillräckliga ömsom öfverflödiga, utan äfven åtskilliga bestämmelser
om villkoren för tillgodogörande af boställes afkastning måste förefalla
onyttiga och föråldrade, om ej till och med menliga, samt att det
pa dessa och andra anförda skål vore uppenbart, att en ny byggnadsordning
vore ett trängande behof lika mycket för de byggnadsskyldiga
som för boställshafvarne.
De förslag i ämnet, som under aren 1861—1879 utarbetades, utgingo
alla från den af chefen för ecklesiastikdepartementet uttalade grundsats
om fördelning af nybyggnads- och underhållsskyldigheten mellan pastor
och församling. Denna fördelning utfördes i det af kommitterade år 1879
framlagda förslaget sa, att till de så kallade mangårdshusen hänfördes
sätesbyggning, visthus, hushållskällare, brygghus, vedbod, hemlighus, drängstuga,
vagnshus och brunn för hushållet, hvilka samtliga hus skulle af
pastoratet byggas och underhållas, hvaremot till så kallade ladugårdshus
räknades spannmålsbod, redskapshus, stall, fähus, fårhus, svinhus, lader och
16
Riksdagens Särskilda Utskotts (iY:o 1) Utlåtande N:o 3.
logar, badstuga och malthus, källare för rotfrukter och brunn för ladugården,
hvilka skulle byggas och underhållas af boställshafvaren.
Detta förslag blef i hufvudsak upptaget i den nådiga proposition, som,
efter det kyrkomötet år 1888 afgifvit infördradt yttrande, framlades för 1889
års Riksdag. Utan att ingå i granskning af förslagets detaljer afslog dock
andra kammaren den nådiga propositionen, och af sådan anledning förföll
frågan vid denna riksdag. Förslaget framlades ånyo i proposition till
1894 års Riksdag, men blef ej heller då antaget, hufvudsakligen till följd
af meningsskiljaktighet beträffande fördelningen af byggnads- och underhållsskyldigheten.
Dock blef förslaget, denna gång föremål för fullständigare
pröfning, särskildt inom första kammaren.
Frågans fall vid 1894 års riksdag synes förnämligast hafva föranledts
af den förändring, som den nådiga propositionen afsåg att genomföra i afseende
å en viss klass af boställen, nämligen komministrars och öfriga
tredje klassens bostadsboställen på landet.
Den för socknemännen i lag stadgade skyldighet att bygga och underhålla
särskilda hus å prästgårdar på landet har icke någon motsvarighet
beträffande komministers-, kapellpredikants- och pastoratsadjunkters boställen
därstädes. Om socknemännen å dylika boställen hafva nybyggnads- och
underhållsskyldighet, beror sådant på särskilda undantagsstadganden eller
medgifvanden.
I ett inom prästeståndet vid 1862—63 års riksdag uppgjordt förslag
till ny boställsordning uttalades den önskan och förhoppning, att i afseende
på de laga husen å komministersboställen måtte införas samma fördelning
af byggnads- och underhållsskyldigheten, som föreslagits i fråga
om kyrkoherdeboställena. Kammarkollegium upptog i sina förslag åren 1865
och 1867 samma grundsats om kornministrarnes m. fi. likställande med kyrkoherdarne,
och såsom skäl härför åberopades, att den byggnadsskyldighet,
som i allmänhet vidlådde komministersboställenas ganska ofta svagt aflönade
innehafvare, vore för dem högst tryckande.
De kommitterade åter, som år 1879 afgåfvo förslag till förordning om
prästerskapets boställen, hänvisade till att församlingarnas förpliktande att
utgöra byggnads- och underhållsskyldighet haft ett allt annat än välgörande
inflytande på förhållandet mellan präst och församling. Kommitterade
kunde därför icke tillstyrka några stadganden, genom hvilka enahanda
olägenheter skulle framkallas äfven å de hittills därifrån förskonade
bostadsboställena af tredje klassen på landet, utan hemställde, att byggnadsoch
underhållsskyldigheten å dessa boställen fortfarande såsom hittills
måtte åläggas boställshafvarne.
Eu af de kommitterade var härutinnan af annan mening. Han fram
-
17
Riksdagen» Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N;o 3.
höll, att de reglerade komministerslönerna vore otillräckliga för anständig
bärgning, och yrkade, att församlingarna måtte förpliktas att åt sina
komministrar och kapellpredikanter, på enahanda sätt som åt sina kyrkoherdar,
bygga och underhålla bostadshus jämte alla därtill hörande byggnader.
Denna mening omfattades äfven vid förslagets granskning i högsta
domstolen af dess samtliga i granskningen deltagande ledamöter, och i det
förslag till ecklesiastik boställsordning, som år 1888 öfverlämnades till
kyrkomötet för inhämtande af dess yttrande, var, i 14 §, bestämmelsen
om det antal boställets hus, som skulle af pastoratet byggas och
underhållas, afsedd att gälla för såväl tredje klassens (komministrars
m. fl.) som andra klassens (kyrkoherdars) boställen på landet. Kyrkomötet
fann de i denna paragraf intagna bestämmelser om fördelningen
af nybyggnads- och underhållsskyldigheten å kyrkoherdeboställena vara i
och för sig ändamålsenliga och hade, under visst förbehåll, icke något att
erinra mot att sådan ändring i allmänna lagen vidtoges.
Samma stadgande angående byggnads- och underhållsskyldigheten,
som sålunda förelädes kyrkomötet, upptogs i den nådiga proposition, som
afgafs till 1889 års Riksdag, och likaså, sedan kyrkomötet än en gång
blifvit hördt och därvid gjort enahanda förbehåll som förut, i den förnyade
proposition, som aflämnades till 1894 års Riksdag.
Sistnämnda Riksdags lagutskott, som fann sig icke kunna tillstyrka
antagande af 14 §, sådan den lydde i propositionen, anförde såsom skäl
härför, att en förändring i bestämmelserna om byggnads- och underhållsskyldigheten
icke borde medföra ökad tunga för församlingarna, utan den
byggnads- och underhållsskyldighet å komministersboställena, som församlingen
skulle öfvertaga, borde motsvaras af lättnad i samma skyldighet å
prästgårdarna. Utskottet ansåg, att en sådan jämvikt ej skulle vinnas, om
propositionen antoges, utan församlingarna komme att få vidkännas en
väsentligen ökad byggnads- och underhållsskyldighet. Härtill komme, att
de föreslagna bestämmelserna skulle verka synnerligen ojämnt, då väl
någon lättnad skulle beredas församlingar med endast kyrkoherde, men
tungan skulle blifva särdeles stor i församlingar, där flera komministrar,
kapellpredikanter eller pastoratsadjunkter funnes.
Första kammaren antog emellertid en 14 § af innehåll, att sätesbyggning,
visthus och hushållskällare skulle å såväl prästgårdar som tredje
klassens bostadsboställen på landet byggas och underhållas af pastoratet,
men öfriga laga hus af boställshafvaren. Och i öfrigt antog första kammaren
det nådiga förslaget med allenast ett par smärre förändringar.
Andra kammaren åter biföll lagutskottets hemställan, att den nådiga
propositionen icke måtte bifallas.
Bill. till Riksd. Prof. 1908. 8 Sami. 1 Åfd. 3 Häft.
3
18
Riksdagens Särskilda Utskotts (N;o 1) Utlåtande N:o 2.
På grand af motioner vid 1897 års Riksdag anhöll i skrifvelse den 5- maj samma år Riksdagen, att Kungl. Maj:t måtte, bland annat, till Riksdagens
godkännande framlägga förslag till de grunder, som ansåges böra blifva
bestämmande vid reglerandet af prästerskapets aflöning, sedan tiden för
nu gällande löneregleringar utlupit. 1 motiveringen till denna skrifvelse
erinrades, att vid utredning för uppgörande af förslag till ny lönereglering
borde äfven frågan om ändrade bestämmelser angående prästerskapets
skyldighet att bygga och underhålla vissa hus å prästgårdar och komministersboställen
blifva föremål för undersökning.
Enligt nådigt beslut den 22 oktober 1897 tillsatte Kungl. Maj:t en
särskild kommitté, den s. k. prästlöneregleringskommittén, för beredande
af de i Riksdagens nämnda skrifvelse ifrågasatta författningarna.
Med underdånig skrifvelse den 17 augusti 1900 aflämnade denna
kommitté betänkande jämte förslag dels till ecklesiastik boställsordning
dels till förordning om ecklesiastika byggnadslänekassor samt anförde därvid
följande: Vid öfvervägande af de omständigheter, som kunde vara af vikt
för bedömandet af prästerskapets löneförhållanden, hade kommittén fäst
sin uppmärksamhet särskildt vid den af Riksdagen framhållna skyldighet
för prästerskapet att nybygga och underhålla vissa boställshus. Kommittén
hade därvid funnit, att största olägenheten af den byggnadsskyldighet,
som för närvarande ålåge boställshafvarne, bestode där ut!, att bördan af
boställshusens nybyggnad så ojämnt och orättvist fördelades å de boställshafvare,
som efter hvarandra begagnade boställets hus, och att denna
olägenhet mest kännbart drabbade de boställshafvare, koinministrarne, som
på en gång hade den största byggnadsskyldigheten och den minsta förmågan
att uppbära densamma. Kommittén hade tillika funnit, att den
beräkning af boställsförmånens värde, som vore en nödvändig förutsättning
för reglering af prästerskapets aflöning, ytterst berodde af byggnadsskyldighetens
uppskattning, men att eu sådan uppskattning omöjligen
kunde blifva tillförlitlig, så länge denna skyldighet i verkligheten vore
ytterst ojämnt fördelad å olika innehafvare af samma boställe. Det vore
därför, enligt kommitténs uppfattning, ej blott med hänsyn därtill att ett
af de allvarsammaste bekymren för det svagast aflönade prästerskapet
måtte snarast möjligt undanröjas, utan än mera för de framdeles förestående
löneregleringarnas riktiga utförande af synnerlig vikt, att sådana
anordningar kunde snart vidtagas, som medförde en jämn och rättvis fördelning
af byggnadsskyldigheten. Därför hade kommittén ansett sig böra
framlägga ofvannämnda båda författningsförslag, hvilka afsåge att, utan
rubbning af byggnadsskyldighetens nuvarande fördelning mellan prästerskapet
och socknemännen, åvägabringa .en jämn fördelning af denna
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3. 19
skyldighet mellan boställshafvaren och hans efterträdare och på samma
gång förbereda den tillförlitliga uppskattning och reglering af byggnadskostnaden,
som blefve erforderlig i samband med förestående löneregleringar.
För vinnande af det sålunda angifna målet hade kommittén vid utarbetande
af de framlagda författningsförslagen i främsta rummet byggt
på en anordning, hvartill närmaste uppslaget gifvits i ett kammarkollegii
utlåtande af den 5 maj 1893, nämligen inrättandet af byggnadslånekassor.
Enligt kommitténs förslag skulle för hvart och ett af rikets stift,
utom Lunds och Yisby, inrättas en ecklesiastik byggnadslånekassa, som
skulle hafva till uppgift hufvudsakligen att anskaffa och till vederbörande
byggnadsskyldiga präster utlåna penningar till bestridande af kostnaderna
för nybyggnad och vissa större förbättringar af laga hus vid de ecklesiastika
bostadsboställena inom stiftet äfvensom att öfvervaka vård och underhåll
af sådana hus samt tillse, att nybyggnad eller förbättring, för hvilken
lån ifrågakomme, utfördes på ändamålsenligt och för hvarje särskildt boställe
lämpligt sätt. Äfven byggnadsskyldiga pastorat och församlingar
skulle emellertid, om de så önskade, kunna för bekostande af dem åliggande
nybyggnad erhålla lån ur dessa kassor. För anskaffande af nödiga
medel till utlåning skulle byggnadslånekassorna äga upptaga lån mot
reverser eller tryckta, endast från vederbörande kassas sida uppsägbar
obligationer, hvarom närmare bestämmelser vore att motse i reglementen,
som komme att för de särskilda kassorna fastställas af Kung!. Maj:t.
Stadganden i nu angifvet syfte funrios intagna i kommitténs förslag
till förordning om ecklesiastika byggnadslånekassor. Kommittén hade
emellertid ansett uppenbart, att boställshafvares rätt att för utförd nybyggnad
upptaga lån, hvilkas annuiteter komme att framgent belasta bostället
och följande tjänstinnehafvare, förutsatte särskilda bestämmelser och
en ganska noggrann kontroll till skyddande af såväl tjänstebefattningens
-som kassornas rätt och intressen. För att härutinnan bereda erforderlig
ordning och trygghet kunde de bestämmelser, som i 18:de seklet införts
om laga byggnadsskyldighet och om husesyner å prästgårdar och komministersboställen,
icke vara tillfyllestgörande. De omsorgsfullt utarbetade
bestämmelser härom, hvilka af Kungl. Maj:t genom nådiga propositioner
åren 1889 och 1894 varit till Riksdagens pröfning framlagda, hade kommittén
däremot ansett i allt väsentligt motsvara fordringarna på en ändamålsenlig
boställsordning. Dock hade kommittén förmenat, att den af
kommittén åsyftade regleringen af byggnadsskyldigheten icke borde göras
beroende af samma vanskligheter, som vid föregående tillfällen hindrat
20
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.
antagandet af erkända förbättringar, och att förty alla tvisteämnen mellan
församlingar och boställshafvare borde så vidt möjligt undvikas.
Kommitténs förslag till ecklesiastik boställsordning innehöll därför icke
några bestämmelser om antalet, storleken och beskaffenheten af socknemännens
laga hus eller om deras och boställshafvarnes inbördes förhållande;
den nya boställsordningen skulle icke medföra någon ändring i
hvad där ut innan gällde enligt lag eller häfd. Men i (ifrigt upptog förslaget
de stadganden rörande boställshusen, ägornas häfd, boställshafvarnes
skyldigheter, husesyners förrättande in. m., som kommittén ansett behöfliga
och hvilka till stor del öfverensstämde med det af Kungl. Maj:t
genom ofvannämnda propositioner för Riksdagen framlagda förslag till
ecklesiastik boställsordning. De af kommittén vidtagna ändringar i sistnämnda
förslag åsyftade hufvudsakligen att lämpa boställsordningens bestämmelser
efter de med byggnadslånekassorna inträdande förhållanden.
Beträffande kommitténs underlåtenhet att föreslå nya lagbestämmelser
rörande församlingarnas nybyggnads- och underhållsskyldighet anförde
kommittén särskildt i sitt förenämnda betänkande, att denna underlåtenhet
berott dels därpå att bestående förhållanden svårligen kunde rubbas under
nu löpande löneregleringsperiod, dels därpå att kommittén ansett ordnandet
af församlingarnas och prästerskapets byggnadsskyldighet för nästa löneregleringsperiod
kunna och böra ske vid och genom löneregleringen; och
sade sig kommittén hafva för afsikt att i sitt förslag om grunderna för
de nya löneregleringarna intaga för detta ändamål erforderliga bestämmelser.
Sedan på grund af nådiga remisser dels vederbörande hörts öfver ifrågavarande
båda förslag, dels högsta domstolen afgifvit yttrande öfver förslaget
till ecklesiastik boställsordning, anmäldes författningsförslagen inför
Kungl. Maj:t den 31 december 1902. Dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet
tillstyrkte därvid antagande af förslaget om inrättande af byggnadslånekassor
såsom enligt hans mening innebärande en god utväg till af hjälpande
eller lindrande af de olägenheter, som följde af nybyggnadskostnadens
ojämna fördelning mellan de särskilda innehafvare af ett boställe. Däremot
kunde departementschefen icke dela kommitténs åsikt, att för befordrande
af förslagets framgång andra viktiga frågor, som länge väntat på sin
lösning, skulle skjutas å sido till en del därför, att det dittills visat sig
svårt att beträffande dem åstadkomma enighet. Sålunda ansåg departementschefen
nödvändigheten bjuda, att i boställsordningen intoges nya,
tidsenliga stadganden om de laga husens storlek och beskaffenhet. Äfven
en ny fördelning mellan församling och kyrkoherde af nybyggnads- och
underhållsskyldigheten å prästgårdar på landet fann departementschefen
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3. 21
vara af behofvet påkallad. Den bestämmelse, som i sistnämnda afseende
fanns intagen i 1894 års förslag till boställsordning och gick därpå ut,
att pastoratet skulle nybygga och underhålla alla hus, som erfordrades
för en passande bostad åt kyrkoherden, eller de s. k. bostadshusen, men
att de hus, som behöfdes för boställets skötsel, de s. k. ladugårds- eller
jordbrukshusen, borde nybyggas och underhållas af boställshafvaren, innefattade
enligt departementschefens tanke en ändamålsenlig reglering af
ifrågavarande skyldighet och syntes desto hellre böra inflyta i den nya
boställsordningen, som densamma otvifvelaktigt skulle underlätta boställenas
utarrendering, hvarom särskildt förslag framlagts af prästlöneregleringskommittén.
1 öfverensstämmelse med de af föredragande departementschefen sålunda
uttalade åsikter hade han låtit verkställa eu omarbetning af kommitténs
förslag till ecklesiastik boställsordning. Därvid hade i boställsordningen
införts bestämmelser om storleken och beskaffenheten af de laga
husen å bostadsboställen samt i 13 § meddelats ett stadgande af innehåll,
att å andra klassens (kyrkoherdars) bostadsbosiallen på landet själfva bostadshusen
skulle nybyggas och underhållas af pastoratet men öfriga laga
hus nybyggas och underhållas af boställshafvaren. Äfven åtskilliga detaljbestämmelser
såväl i kommitténs förslag till boställsordning som i förslaget
till förordning om ecklesiastika byggnadslånekassor hade omarbetats,
hufvudsakligen med anledning af anmärkningar, som framställts i de öfver
förslagen afgifna yttrandena.
Med bifall till föredragandens därom gjorda hemställan beslöt
Kungl. Maj:t, ej mindre att nyssnämnda omarbetade förslag till ecklesiastik
boställsordning skulle föreläggas Riksdagen till antagande, än äfven att
Riksdagens yttrande skulle inhämtas öfver det omarbetade förslaget till
förordning om ecklesiastika byggnadslånekassor; och blefvo i enlighet härmed
särskilda nådiga propositioner aflåtna till 1903 års Riksdag.
Båda propositionerna undergingo vid Riksdagen förberedande behandling
af ett särskildt utskott.
Beträffande förslaget om inrättande af byggnadslånekassor ansåg sig
utskottet icke kunna, åtminstone under dåvarande förhållanden och i den
form, dessa låneinrättningar i det framlagda förslaget erhållit, förorda
införande af detta system för bestridande af byggnadskostnaderna vid
prästernas boställen. Utskottet anmärkte, att om utsikt skulle förefinnas
till fördelaktig afsättning af obligationer för ifrågavarande ändamål, det
blefve nödvändigt förebygga, att de särskilda lånekassorna genom obligationer
af ett tiotal olika typer koinme att konkurrera med hvarandra
å lånemarknaden. Härför skulle enligt utskottets uppfattning erfordras
22
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.
inrättande af en centralanstalt, närmast i öfverensstämmelse med allmänna
hypoteksbanken, hvilken skulle hafva till uppgift att ombesörja upplåningen
och vid behof tillhandahålla stiftskassorna erforderliga medel för utlämnande
af byggnadslån. Dessutom antog utskottet, att för vinnande af önskvärd
kredit det blefve nödigt att bereda upplåningen stöd af stat sgaranti i någon
lämplig form, exempelvis sålunda, att staten lämnade deu centrala upplåningsanstalten
en garantifond i obligationer. Äfven om emellertid upplåningen
anordnades på sådant sätt, vore det enligt utskottets mening
icke antagligt, att lån för ifrågavarande ändamål skulle kunna erhållas
efter så billiga räntevillkor, som på hvarje särskild tid vore å allmänna
lånemarknaden gällande för statens obligationer. Och då den centrala
upplåningsanstalten måste hållas skadeslös för möjligen af en eller annan
anledning uppkommande förluster, hvadan densamma vid utlämnande af
lån måste tillgodoföra sig en något högre ränta än den, som vid inlåningen
betingats, skulle räntan å byggnadslånen säkerligen ej kunna hållas så
låg, som prästlöneregleringskommittén antagit, eller efter 4 till 4V2 procent.
I betraktande häraf och då vid bestämmande af amorteringsprocenten
varaktigheten för de byggnadsarbeten, hvilka skulle bekostas genom byggnadslån,
måste beräknas med stor försiktighet, så att dels all risk blefve
för byggnadslånekassorna utesluten därför, att amorteringstiden för ett
erhållet lån icke hunnit gå till ända, innan den byggnad, för hvilken
lånet erhållits, måste mot ny utbytas, och dels en framtida boställshafvare
icke blefve jämsides med annuitetens utgörande alltför mycket betungad
med reparationskostnader å en af ålder och röta hårdt medtagen byggnad,
befarade utskottet, att annuiteten för ett boställe framdeles, sedan byggnadslån
lämnats å boställhafvarens alla laga hus, möjligen kunde befinnas
öfverstiga årliga genomsnittskostnaden för byggnadsskyldighetens utgörande
enligt nu gällande ordning. Vidare framhöll utskottet, att förvaltningskostnaderna
för de föreslagna kassorna skulle blifva afsevärdt höga, helst
om, på sätt utskottet ansett nödigt, jämte stiftslånekassorna en centralanstalt
för upplåningen inrättades. Slutligen omförmälde utskottet, hurusom
där in om uttalats farhåga, att införande af det föreslagna lånesystemet
med däraf följande, å boställena hvilande annuiteter måhända
skulle kunna verka hindrande för en eller annan reform, som i afseende
å byggnadsskyldigheten eller andra förhållanden vid de ecklesiastika boställena
tilläfventyrs kunde i sammanhang med ny lönereglering för prästerskapet
eller eljest framdeles finnas vara önskvärd. På grund af hvad sålunda
anförts hemställde utskottet, att Riksdagen måtte i skrifvelse till
Kung]. Maj:t anmäla, att Riksdagen ansett de föreslagna bestämmelserna
angående ecklesiastika byggnadslånekassor icke böra utfärdas.
23
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.
Vidkommande den föreslagna nya boställsordningen hade utskottet
icke något hufvudsakligt att anmärka mot de i densamma intagna stadgande
om boställshusens antal, storlek och beskaffenhet. I fråga om
skyldigheten att nybygga och underhålla de laga husen å kyrkoherdars
och komministrars bostadsboställen uttalade utskottet den uppfattning, att
i nuvarande ordning för denna skyldighets utgörande icke kunde, så länge
nu gällande löneregleringar för prästerskapet ägde tillämpning, vidtagas
någon mera genomgripande förändring, hvarigenom de vid löneregleringen
fastställda förhållanden mellan präst och församling i ekonomiskt hänseende
afsevärdt rubbades. Skulle någon sådan förändring genomföras, borde
enligt utskottets uppfattning detta ske först i sammanhang med nya
löneregleringar för prästerskapet. Då i det af Kungl. Maj:t framlagda
förslaget förhållandena vid de i stad belägna boställena och tredje klassens
(koinministrarnes) boställen pa landet lämnats oförändrade, samt med den
föreslagna regleringen å andra klassens boställen på landet allenast åsyftats
att utan väsentlig rubbning i den proportion, i hvilken byggnadsskyldigheten
vid dessa boställen i verkligheten utgjordes af boställshafvare och
församlingar, dels upphäfva den till missförstånd och tvister ledande gemensamheten
mellan pastor och socknemän i underhållsskyldigheten för
vissa hus a ifrågavarande boställen dels införa en lämpligare fördelning
af de laga husen mellan pastor och församling, anslöt sig utskottet till
Kungl. Maj:ts förslag i denna del. Däremot och då utskottet ansett sig
ej kunna förorda inrättandet af de föreslagna ecklesiastika byggnadslånekassorna,
. kunde utskottet gifvetvis icke tillstyrka antagandet af de stadganden
i^ boställsordningen, hvilka för sin tillämpning förutsatte dylika
kassör. För åstadkommande af den jämna och rättvisa fördelning af
byggnadsskyldigheten mellan de särskilda innehafvarne af ett boställe,
som man velat vinna med tillhjälp af nämnda kassor, föreslog utskottet
i stället införande i boställsordningen af bestämmelser om årsberäkning i
hufvudsaklig öfverensstämmelse med de allmänna grunderna för de stadgande^
som i sådant afseende funnits intagna i 1894 års förslag. I Girigt
föreslog utskottet vissa smärre ändringar i det till dess behandling
öfver!anm!!de förslaget till boställsordning; och hemställde utskottet, att
Riksdagen, med förklarande att Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag
icke. kunnat oförändradt antagas, ville för sin del antaga en ecklesiastik
boställsordning, affattad i enlighet med de af utskottet framställda
förslag.
Vid den slutliga behandlingen af de nådiga propositionerna stannade
Riksdagens bada kamrar i skiljaktiga beslut. I fråga om förslaget till
förordning om ecklesiastika byggnadslånekassor godkände första kamma
-
24 Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 2.
ren en inom det särskilda utskottet afgifven reservation, åsyftande en anmälan
för Kungl. Maj:t därom, att Riksdagen vid granskning af berörda
förslag endast funnit skäl till den erinran, dels att för vinnande af det
med stiftskassorna afsedda ändamål vore en nödvändig förutsättning, att
en centralanstalt inrättades, som hade att ombesörja upplåningen af de för
stiftskassorna erforderliga medel, dels att för den upplåning, som af centralanstalten
skulle ombesörjas, icke kunde undvaras stödet af statsgaranti
i någon lämplig form. Andra kammaren däremot biföll särskilda utskottets
hemställan i denna fråga. Hvad angår boställsordningen, biföll första
kammaren det yrkande, som tva ledamöter af särskilda utskottet i
afgifven reservation framställt därom, att pa det någon rubbning af bestående
ordning för nybyggnads- och underhållsskyldighetens utgörande
vid prästgårdarna på landet icke måtte ske, så länge nuvarande löneregleringar
för prästerskapet vore gällande, 13 § 1 inom. i boställsordningen
måtte erhålla en af reservanterna föreslagen lydelse, hvarmed de velat
utmärka, att nuvarande fördelning mellan prästerskap och församlingar
af nybyggnads- och underhållsskyldigheten vid nämnda boställen
skulle bibehållas. I öfrig! antog första kammaren Kungl. Maj:ts förslag
till boställsordning, allenast med de af utskottet föreslagna ändringar,
hvilka ej ägde sammanhang med frågan om inrättande af byggnadslanekassor.
Andra kammaren åter afslog hela det framlagda lagförslaget. ^
Den utgång, frågan om ecklesiastik boställsordning vid 1903 års
Riksdag fide i andra kammaren, torde till väsentlig del hafva berott därpå,
att man icke ville binda sig vid något positivt beslut i denna fråga, innan
man vore i tillfälle att bedöma, huru boställsordningens bestämmelser
skulle passa för de förhållanden, som komme att inträda med de förestående
nya löneregleringarna för prästerskapet.
Nu föreligger prästlöneregleringskommitténs förslag angående grunderna
för de nya löneregleringarna. Med underdånig skrifvelse den 19 juni 1903
har nämligen kommittén aflämnat betänkande jämte förslag till särskilda
författningar angående reglering af prästerskapets aflöning och därmed
sammanhängande frågor.
Enligt kommitténs förslag skola lönerna för prästerskapet inom hvarje
pastorat, sedan nuvarande lönereglering upphört att gälla, regleras för
allenast 20 år i sänder. Därvid bör hvarje innehafvare af ordinarie beställning,
kyrkoherde eller komminister, erhålla, jämte fri bostad, aflöning
i öfrigt, så beräknad, att honom därigenom beredes en, sa vidt sig göra
låter, efter tjänstegrad och ämbetsåligganden äfvensom lefnadskostnaderna
i orten eller andra särskilda förhållanden lämpad anständig bärgning.
År bostadsboställe upplåtet åt innehafvare af viss prästerlig tjänst,
25
Riksdagens Särskilja Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.
skall afkastning^» af sådant boställe beräknas såsom tillgång till bestridande
af aflöningen för samma tjänst. Till bostadsboställe hänför kommittén
i detta sammanhang äfven hemman eller lägenhet, som brukas i
förening med dylikt boställe. Afkastningen af öfriga löningsboställen skall,
så vidt ej boställe är af församling eller enskild person anslaget till aflöning
åt prästerskapet inom visst pastorat, ingå till svenska kyrkans gemensamma
aflöningstillgångar, hvilka enligt kommitténs förslag skola sammanföras
i en särskild fond, kallad kyrkofonden.
Vid beräkning af bostadsboställes afkastning får den nämnd, som har
att uppgöra förslag till lönereglering, icke afdraga boställshafvarens kostnader
för byggnadsskyldighetens fullgörande å boställets laga hus. Anledningen
till denna bestämmelse är, att kommittén ansett byggnadskostnaden
böra vederbörande boställshafvare ersättas på annat sätt.
Härom yttrar kommittén i sitt betänkande bland annat: När i kommitténs
nu framlagda förslag till lag angående reglering af prästerskapets aflöning
med afseende å måttet och beskaffenheten af prästerskapets löner uppställts
den allmänna fordran att hvarje präst borde erhålla, jämte fri bostad, aflöning
i öfrig!, så beräknad, att honom därigenom bereddes anständig bärgning,
både för visso icke någon ny grundsats blifvit uttalad, allenast ny
formulering gifvits åt en, hvilken sedan länge varit erkänd Äfven enligt
nådiga förordningen angående allmänt ordnande af prästerskapets inkomster
den 11 juli 1862 skulle hvarje tjänstgörande präst erhålla anständig
bärgning. Bostadsförmånen, såsom en del af aflöningen, nämndes väl icke
uttryckligen i sistberörda författning. Denna innehölle emellertid i 4 §
det stadgande, att boställe, som vore afsedt att af löntagare bebos och
brukas, skulle till en dess verkliga värde, efter afdrag för byggnadskostnaden,
motsvarande inkomst beräknas, kör den händelse nu afkastningen
af bostadsboställe, utan afdrag af kostnaden för byggnadsskyldighetens
fullgörande å boställets laga hus, beräknades såsom aflöningsförmån, men
en särskild post för bestridande af byggnad skostnaden tillädes, blefve ju
prästerskapets inkomster och församlingarnas lönebidrag i båda fallen
lika stora, endast med någon skiljaktighet i rubriceringen af aflöningsförmanerna.
Utfördes löneregleringen riktigt, erhölle tjänstinnehafvaren under
alla förhallanden hvad, utöfver kostnaden för bostad, erfordrades för
hans. bärgning. I förra fallet — med nu gällande ordning — hade han
att själf svara för sina boställs hus, hvarför boställets afkastning beräknats
så mycket lägre; i senare fallet skulle han få åt sig anvisadt ett särskildt
byggnad sanslag, men boställets afkastning beräknas så mycket högre.
Sedan kommittén därefter i sagda betänkande framhållit, hurusom
afdraget för byggnadskostnaden efter hittills gällande ordning sällan kun
Bih.
till Rilcsd. Prat. 1908. 8 Sami. 1 Afd. 3 Häft. i
26 Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.
nät rätt beräknas, samt att för öfrigt en boställshafvare sällan torde visa
den förtänksamhet, att han uppspårade hvad af boställsafkastningen beräknats
utgöra ersättning för berörda kostnad, och att i allt fall eu tillträdande
boställshafvare icke ägde att räkna sig till godo hvad företrädaren,
som undsluppit nybyggnad, kunde hafva sålunda inbesparat, erinrar
kommittén därom att kommittén dels, för af hjälpande i den mån sådant
under innevarande löneregleringsperiod kunde ske åt de olägenheter, som
följde af nu gällande ordning för byggnadsskyldighetens utgörande vid
prästerskapets boställen, framlagt sina ofvan omförmälda förslag till ecklesiastik
boställsordning och till förordning om ecklesiastika byggnadslånekassor
dels ock vid framläggande af dessa förslag uttalat, att ordnandet
af församlingarnas och prästerskapets byggnadsskyldighet för nästa löneregleringsperiod
enligt kommitténs uppfattning borde ske vid och genom
löneregleringen och att för detta ändamål erforderliga bestämmelser vore
att motse i kommitténs förslag angående grunderna för de nya löneregleringarna.
De sålunda utlofvade bestämmelserna finnas intagna i 25—29 §§ af
kommitténs förslag till lag angående reglering af prästerskapets aflöning
och äro af hufvudsakligen följande innehåll.
Då lönereglering är i ordningen att företagas beträffande pastorat,
där bostadsboställe finnes, bör domkapitlet påkalla laga syn å sådant boställe
för utrönande af den kostnad, som af byggnadsskyldighetens fullgörande
därstädes föranledes. Synerätten skall, ehvad denna skyldighet
åligger boställshafvaren, pastorat eller enskild församling, i fråga om
hvarje laga hus å bostället noggrant uppskatta den kostnad för nybyggnad
och underhåll, som med tillämpning af föreskrifterna i ecklesiastik
boställsordning kan antagas böra utgå under de 20 år, för livilka löneregleringen
skall gälla. På grund af sålunda verkställd uppskattning atgifver
synerätten utlåtande angående årliga medelbeloppet under löneregleringsperiod
en af ej mindre den kostnad för nybyggnad och underhåll,
som bör för hvarje byggnadsskyldig beräknas, än äfven de byggnadsskyldighetsafgifter,
hvilka må antagas komma att utgå. Beträffande laga
hus, som det tillkommer boställshafvare att nybygga och underhålla,
fastställer Kungl. Maj:t i sammanhang med pröfning af förslaget till lönereglering
ej mindre det ersättningsbelopp, som under löneregleringsperioden
skall hvarje år från pastoratet utgå för verkställande af nybyggnad
och därmed likställd förbättring samt till gäldande af byggnadsskyldighetsafgifter,
än äfven hvad pastoratet har att under samma tid årligen
utgöra såsom ersättning för bestridande af underhållskostnad, önskar
pastorat, att dess nybyggnads- och underhållsskyldighet i fråga om de
Riksdagens Särskilda Utskotta (N:o 1) Utlutande N:o 3. 27
laga husen å bostadsboställe skall, då tillämpning af ny lönereglering
vidtager, för framtiden af boställshafvaren mot ersättning fullgöras, bör
pastoratet göra anmälan härom i det yttrande, som pastoratet har att afgifva
öfver löneregleringsförslaget. När lönereglering därefter fastställes,
bestämmer Kung! Maj;t hvarje gång för den tid, hvarunder löneregleringen
skall gälla, särskild! beträffande nybyggnad och därmed likställd förbättring
och särskild! i fråga om underhåll beloppet af den ersättning,
som för angifna ändamål bör årligen utgifvas af pastoratet, livad sålunda
stadgats om pastorat gäller äfven församling, som ensam ansvarar
för byggnadsskyldighet å vissa boställshus. Ersättningsbelopp, som blifvit
bestämdt till gäldande af kostnad för nybyggnad å bostadsboställe, skall
af kyrkorådet för hvarje år inlevereras till stiftets byggnadslånekassa.
Om summan af de ersättningsbelopp, som under löneregleringsperioden
sålunda inflyta till byggnadslånekassan, öfverskjuter eller understiger summan
af de annuiteter och byggnadsskyldighetsafgifter, hvilka fastställts att
under samma tid utgå för boställets laga hus, skall öfverskottet eller bristen
utjämnas därigenom, att ersättningen för byggnadsskyldighetens fullgörande
under nästa löneregleringsperiod bestämmes med hänsyn till angifna
förhållande. Ärliga beloppet af den ersättning, som till bestridande
af underhållskostnad blifvit fastställd, skall af kyrkorådet tillhandahållas
boställshafvaren, i den mån han visar sig hafva gjort utgift för honom
åliggande underhåll af laga hus. Hafva de till bestridande af underhållskostnad
afsedda årliga ersättningsbeloppen ej till fullo tagits i anspråk af
boställsinnehafvare!! under löneregleringsperioden, äger pastoratet att fritt
förfoga öfver återstoden. Skulle åter ersättningsbeloppen understiga hvad
boställshafvaren måst för underhållet under löneregleringsperioden utgifva,
är han icke berättigad till godtgörelse för bristen.
Härförutom har prästlöneregleringskommittén föreslagit vissa ändringar
i och tillägg till de af kommittén framlagda förslagen till ecklesiastik
boställsordning och till förordning om ecklesiastika byggnadslånekassor,
hvilka ändringar och tillägg kommittén ansett erforderliga, därest
byggnadsskyldigheten för nästa löneregleringsperiod skulle ordnas i enlighet
med de af kommittén föreslagna grunder.
Sålunda har kommittén bland annat åt en bestämmelse i dess förslag
till boställsordning gifvit följande, delvis förändrade innehåll, nämligen
att om pastorat eller församling i den ordning, som stadgas i lagen angående
reglering af prästerskapets aflöning, anmält önskan att dess nybyggnads-
och underhållsskyldighet i fråga om laga hus å boställe skall
fr. o. m. den tid, då tillämpning af ny lönereglering vidtager, fullgöras
af boställshafvaren mot den ersättning, som i ty fall skall enligt samma
28 Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.
lag utgå, åligger det boställshafvaren att efter angifva tid, sedan husen
på pastoratets eller församlingens bekostnad blifvit, jämlikt beslut af synerätt,
försatta i fullgodt skick, nybyggnads- och underhållsskyldigheten mot
dylik ersättning för framtiden fullgöra; och skall, då på grund häraf nybyggnad
eller därmed likställd förbättring blifvit verkställd, det kostnadsbelopp,
synerätt vid arbetets godkännande bestämmer, betäckas genom lån
från stiftets byggnadslånekassa.
Såsom motiv för den föreslagna bestämmelsen om rätt för pastorat
eller församling att få sin byggnadsskyldighet Överflyttad på vederbörande
boställshafvare anför kommittén bland annat följande: Olägenheterna af
den nuvarande fördelningen mellan boställshafvare och pastorat af de laga
husen å kyrkoherdeboställen på landet samt af gemensamheten i underhållet
af pastoratets hus å samma boställen hade gjort det önskvärdt, att
nybyggnads- och underhållsskyldigheten beträffande samtliga laga hus
blefve förenad i boställshafvarens hand. Men äfven när nybyggnads- och
underhållsskyldigheten icke vore delad, utan helt och hållet ålåge pastoratet,
borde det, enligt kommitténs åsikt, medgifvas pastoratet att öfverflytta
sin skyldighet i angifna hänseende å boställshafvaren. Blefve en
dylik rätt tillerkänd pastoratet — vare sig dess byggnadsskyldighet omfattade
boställets alla laga hus eller endast en del af dem —, skulle helt
visst många anledningar till missnöje och osämja mellan boställshafvaren
och socialemännen undanröjas. Om jämväl tillsåges, att den ersättning,,
pastoratet finge sig ålagdt att utgifva till boställshafvaren för fullgörande
af nybyggnads- och underhållsskyldigheten å pastoratets laga hus, fastställdes
till ett oföränderligt belopp för hvarje år af löneregleringsperioden,
skulle pastoratet genom en dylik utjämning af byggnadskostnaderna
otvifvelaktigt vinna en ganska afsevärd fördel. Då en församling, hvilken
tillsammans med annan församling bildade ett pastorat, fått sig ålagdt att
ensam nybygga och underhålla ett eller flera hus å bostadsboställe, eller
då byggnadsskyldighet, hvilken ålåge två eller flera till samma pastorat
hörande församlingar, mellan dem på det sätt fördelats, att en hvar skulle
nybygga och underhålla åtminstone ett särskild t laga hus, borde jämväl
församling, som sålunda hade att ensam ansvara för viss byggnadsskyldighet,
tillerkännas rätt att, om hon det önskade, i likhet med pastorat
få denna skyldighet mot ersättning fullgjord af boställshafvaren. När arbete
för nybyggnad eller underhåll sedermera erfordrades, behöfde boställshafvaren
icke vidare vända sig till pastoratsborna med begäran o-m
tillhandahållande af behöfiiga medel, utan komme dessa att ställas till
hans förfogande antingen genom byggnadslånekassan — vid nybyggnad
och därmed likställd förbättring — eller genom kyrkorådet, då det vore
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3. 29
fråga om vanliga reparationer. Beröringen mellan prästen och församlingens
medlemmar i ekonomiska ting skulle därigenom så mycket som
möjligt undvikas, helt visst till bådas trefnad.
Vid föredragning inför Kung! Maj:t den 6 september 1907 af det Departement
nu föreliggande förslaget anförde departementschefen vidare följande: ehefen''
»Att i sammanhang med fastställande af grunderna för ny reglering
af prästerskapets aflöning äfven en ecklesiastik boställsordning bör utfärd
das, innefattande fullständiga och tidsenliga stadgande!! rörande prästerskapets
boställen, synes mig vara obestridligt. Behofvet af en dylik författning.
har länge gjort sig gällande och äfven framkallat flera särskilda
förslag i ämnet. Da likväl allt hitintills någon boställsordning ej kunnat
utfärdas, har detta, såsom ofvan blifvit antydt, hufvudsakligen berott på
svårigheten att under nu gällande löneregleringar för prästerskapet, på ett
tillfredsställande sätt ordna byggnadsskyldigheten vid boställena. För eu
kommande löneregleringsperiod borde lösningen af denna fråga ej möta
lika stora svårigheter. Man bör ju nämligen vara oförhindrad att vid
fastställande af nya grunder för prästerskapets aflöning göra de ändringar
i afseende å boställsförmånens åtnjutande, Indika kunna finnas lämpliga,
och kan därefter afpassa boställsordningens bestämmelser.
Frågan om grunderna för reglerandet af prästerskapets aflöning, sedan
tiden för nu gällande löneregleringar utlupit, skall af mig i en snar framtid
upptagas till behandling i hela dess vidd. Nu vill jag blott uttala min
mening i de punkter, som äga sammanhang med den tilltänkta boställsordningen.
Hvad da, angår de af prästlöneregleringskommittén föreslagna grunder
för de nya löneregleringarna, så är jag till en början ense med kommittén
om lämpligheten däraf, att löneregleringsperioden inskränkes till
20 år. Likaledes delar jag kommitténs åsikt, att afkastningen af bostadsboställe
jämte därmed i sambruk förenadt löningsboställe bör bibehållas
såsom en löneförmån för den prästman, till hvars bostad det förra bostället
är afsedt; och jag anser mig jämväl kunna ansluta mig till kommitténs
förslag, att afkastningen af de löningsboställen, hvilka ej brukas i
förening med bostadsboställen, i regeln skall ingå till kyrkans gemensamma
aflönin gstillgångar.
Ett godt grepp finner jag kommittén hafva gjort, då densamma föreslagit,
att den del af prästerlig boställshafvares aflöning, som är afsedd
till betäckande af hans byggnadskostnader vid bostället, skall utgå i form
af ett särskildt ärligt anslag, som ej får användas för andra ändamål.
Med en sådan anordning böra svårigheterna för en boställshafvare att full
-
30 Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.
gorå sin byggnadsskyldighet kunna väsentligt af hjälpas. Och för pastoraten,
som skola tillsläppa medlen för byggnadskostnadernas. gäldande,
ligger en stor fördel däri, att utgifterna under en löneregleringsperiod
blifva fixerade till ett visst, årligen lika belopp.
Beträffande frågan, i hvilken omfattning nybyggnads- och underhållsskyldighet
skall åligga kyrkoherdar och komministrar vid deras bostadsboställen,
kan man väl säga, att kommittén syftat därhän, att för framtiden
alla laga hus vid dessa boställen skola nybyggas och underhållas
af boställshafvarne. Kommittén har ju föreslagit, att pastorat och församlingar
skulle berättigas att efter därom anmäld önskan få fullgörandet
af deras nybyggnads- och underhållsskyldighet vid dylika boställen,
sedan ny lönereglering trädt i tillämpning, Överflyttad!, på vederbörande
boställshafvare. Att kyrkoherdar och komministrar på landet hafva att
ansvara för hela byggnadsskyldigheten vid sina boställen, innebär enligt
min uppfattning i och för sig icke något oegentligt eller olämpligt. Tvärtom
medför en sådan anordning åtskilliga fördelar framför de förhallanden,
som råda, då pastoratet bygger. Sålunda kunna vid förekommande byggnadsföretag
boställshafvarens önskningar och smak i många stycken lättare
tillgodoses, misshälligheter och tvister mellan boställshafvaren och pastoratsborna
undvikas och, om bostället utarrenderas, behöfver ej pastoratet
inblandas i arrendeförhållandet. Det gäller blott att tillse det boställshafvaren
af pastoratet erhåller tillbörlig godtgörelse för de kostnader,
som äro förenade med byggnadsskyldighetens fullgörande.
Med denna uppfattning har jag ansett lämpligast, att byggnadsskyldigheten
vid såväl kyrkoherdars som komministrars boställen på landet
för kommande löneregleringsperioder ordnas på det sätt, att boställshafvaren
i regeln direkt ålägges att nybygga och underhålla alla laga hus
men tillika tillförsäkras att af pastoratet erhålla godtgörelse för byggnadskostnaden.
Detta sätt att reglera förhållandet har synts mig vara
att föredraga framför det af prästlöneregleringskommittén föreslagna villkorliga
förfarandet.
Att, på sätt kommittén velat, på boställshafvarne öfverflytta pastoratens
och församlingarnas byggnadsskyldighet jämväl vid de i städerna
belägna boställena, därtill finner jag ej skäl. Enligt min mening lämpar
sig den nuvarande ordningen i afseende å dessa boställens bebyggande
bättre för de förhållanden, som äro rådande i städerna; och mig
veterligen har sättet för byggnadsskyldighetens fullgörande vid dessa boställen
ej gifvit anledning till klagomål.
Kommittén har äfven i sina senast afgifnä förslag vidhållit tanken
på inrättande af ecklesiastika byggnadslånekassor. Dock har kommittén,
31
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.
såsom framgår af livad jag redan anfört, uppmärksammat att, därest de
af kommittén föreslagna grunder för de nya löneregleringarna blefve antagna,
prästerskapets ställning till kassorna framdeles skulle väsentligt förändras,
och föreslagit, att hufvudmannaskapet för kassorna skulle, efter
hand som de nya löneregleringarna komme att vinna tillämpning, öfvergå
från prästerna till pastoraten. Jag vill nu visserligen ej påstå, att icke
de ifrågasatta lånekassorna skulle kunna hafva någon uppgift att fylla
och för prästerskapet medföra något gagn, äfven om prästernas byggnadsskyldighet
för kommande löneregleringsperioder ordnas så, som jag lika
med kommittén anser böra ske, eller på det sätt, att boställshafvarnes
byggnads kostnader skola gäldas af pastoraten medelst särskilda därför afsedda
medel. Men det lär ej kunna förnekas, att under angifna förutsättning
pastoraten blifva de egentliga intressenterna i kassorna; och jag
kan för min del under samma förutsättning ej finna behofvet af kassornas
inrättande så stort, att det må anses utgöra tillräckligt skäl för vidtagande
af denna ganska omfattande och kostsamma anordning.
T den 10 november 1905 afgifvet underdånigt utlåtande öfver kommitténs
förslag till lag angående reglering af prästerskapets aflöning har
kammarkollegium antydt huruledes, äfven om anordningen ined byggnadslånekassor
ej skulle komma till stånd, en reglering af byggnadskostnaderna
vid de ecklesiastika bostadsboställena i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med kommitténs förslag i allt fall kunde ske, om nämligen ett särskildt
anslag för bestridande af boställshafvarnes nybyggnadskostnader, i likhet
med hvad kommittén i fråga om underhållskostnader föreslagit, årligen afsattes
och ställdes under vederbörande kyrkoråds förvaltning. Med anslutning
härtill har jag tänkt mig, att saken skulle kunna ordnas på följande sätt,
I enlighet med hvad kommittén föreslagit, bestämmas, vid fastställandet
af lönereglering för visst pastorat, de belopp, hvilka skola af pastoratet
årligen under löneregleringsperioden utgifvas till godtgörande af
vederbörande boställshafvares kostnader dels för nybyggnad och därmed
likställd förbättring dels för underhåll af de laga husen å hvarje
inom pastoratet beläget boställe af det slag, som nu är i fråga. Dessa medel
böra af vederbörande kyrkoråd förvaltas och göras räntebärande samt
få icke användas för andra ändamål än dem, för hvilka de äro afsedda.
Det torde därför blifva nödigt, att kyrkorådet för hvarje boställe bokför
särskildt de medel, som anslagits till gäldande af kostnader för nybyggnad
och därmed likställda förbättringar, och särskildt hvad som afsetts
till bestridande af underhållskostnader. Då nybyggnad eller större förbättring
af boställshafvares laga hus förekommer, äger boställshafvaren
att för den å byggnadsarbetet nedlagda kostnad, så vidt densamma af syne
-
32 Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.
rätt vid arbetets godkännande pröfvas skälig, erhålla godtgörelse af de
medel, som för sådant ändamål finnas uppsamlade. Skulle i något fall
tillräckliga medel för kostnadens fulla godtgörande ej finnas samlade,
skall hvad som brister jämte ränta — hvilken synes mig lämpligen kunna
bestämmas att utgå efter fem för hundra — tillhandahållas boställshafvaren
allt efter som för ändamålet afsedda medel inflyta. Om boställshafvaren afträder
bostället, innan kostnad, hvarom nu är fråga, blifvit till fullo godtgjord,
hör det felande beloppet med ränta till boställshafvaren erläggas af
efterträdaren, som därefter inträder i sin företrädares rätt i förhållande
till pastoratet. När byggnadsarbete af nu ifrågavarande slag blifvit i behörig
ordning beslutadt, må boställshafvare, som det åligger att utföra arbetet,
kunna till hyggnadskostnadens bestridande erhålla förskott af de
medel, som för ändamålet finnas tillgängliga, därest han ställer säkerhet
för det förskotterade beloppet. Beträffande kostnaden för underhållet af
de laga husen förfares sålunda, att då boställshafvaren inför kyrkorådet
visar sig hafva giort utgift för underhållsarbete, som blifvit af synerätt
eller vid ekonomisk besiktning föreskrifvet, godtgörelse för denna utgift,
i den män densamma icke öfverstiger den enligt vederbörligt syne- eller
hesiktningsinstrument för arbetet beräknade kostnad, skall till boställshafvaren
omedelbarligen utbetalas af de till godtgörande af underhållskostnader
afsedda medel, som finnas under kyrkorådets förvaltning, samt
att, därest den beräknade kostnaden för sådant arbete, som nyss är sagdt,
öfverskridits eller boställshafvaren gjort utgift för underhållsarbete, som ej
blifvit honom ålagdt, han jämväl skall äga att af ifrågavarande ersättningsmedel
bekomma godtgörelse för dylika utgifter, så vidt de af synerätt
eller vid ekonomisk besiktning pröfvas hafva varit af behofvet påkallade.
I händelse af influtna medels otillräcklighet äfvensom vid inträffande
ombyte af boställshafvare förhålles på enahanda sätt som i fråga
om godtgörelse för nybyggnadskostnad.
Till förebyggande däraf, att de ersättningsmedel, som inom pastoraten
uppsamlas, blifva använda till bekostande af onödiga eller olämpligt utförda
byggnadsarbeten eller till godtgörande af större kostnader, än som
för hvarje särskildt arbete kunna anses skäliga, har jag ansett lämpligen
kunna i fråga om nybyggnad eller därmed likställd förbättring föreskrifvas,
att dylikt arbete icke må företagas utan att beslut därom meddelats af
synerätt eller — i fråga om mindre byggnadsföretag — vid ekonomisk besiktning,
samt att verkställdt arbete af nu omförmäldt slag skall, innan boställshafvaren
må uppbära godtgörelse därför, godkännas af synerätt, som
i sammanhang därmed har att pröfva, huruvida den af boställshafvaren
å arbetet nedlagda kostnad må anses skälig, och till godtgörande fastställa
33
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.
det belopp, som pröfvas hafva utgjort skälig kostnad för arbetet. Hvad
angår egentliga underhållsarbeten torde, jämte stadganden af det innehåll
jag i fråga om dessa arbeten nyss angifvit, i förevarande afseende icke
erfordras andra bestämmelser, än att vid husesyner och ekonomiska besiktningar
skall — därest boställshafvare efter nästföregående syn eller
besiktning antingen för underhållsarbete, som blifvit i behörig ordning
föreskrifvet, utgifvit högre belopp än som för arbetet beräknats eller ock
gjort utgift för underhållsarbete, som ej blifvit honom ålagdt — undersökning
anställas, huruvida och i hvad mån dylika utgifter varit af behofvet
påkallade samt beslut härom meddelas. Såsom villkor för att boställshafvare
må kunna lyfta godtgörelse för verkställda underhållsarbeten
kommer sålunda att gälla, att boställshafvarens utgifter för arbetet antingen
ej öfverstigit den vid ekonomisk besiktning eller af synerätt vid meddelande
af beslut om arbetets verkställande därför beräknade kostnad eller
ock — därest nyssnämnda kostnad öfverskridits eller arbetet företagits
utan föregånget åläggande — vid husesyn eller ekonomisk besiktning särskildt
pröfvats och befunnits nödiga.
Den beräkning, som i sammanhang med uppgörande af förslag till
lönereglering skall af synerätt verkställas rörande boställshafvares blifvande
byggnadskostnad»’ under löneregleringsperioden, bör naturligtvis
ske med största noggrannhet. Och i jämförelse med förhållandena vid
uppgörandet af de nu gällande femtioåriga löneregleringarna torde ifrågavarande
beräkning för de kommande, blott tjuguåriga löneregleringsperioderna
kunna blifva ganska tillförlitlig. Dock förefinnes ju alltid den möjligheten,
att det vid den tjuguåriga periodens slut skall visa sig, att beräkningen
icke fullt motsvarat verkligheten och att således summan af de
ersättningsbelopp, hvilka vid löneregleringens fastställande ålagts pastoratet
att årligen utgifva, antingen öfverskjuter eller understiger summan af
boställshafvarens faktiska byggnadskostnader. I sådant fall bör hänsyn
till detta förhållande tagas vid nästföljande lönereglering, så att, om öfverskott
finnes, detta tages i beräkning såsom en tillgång vid bestämmandet
af pastoratets utgifter för den kommande löneregleringsperioden och, därest
brist föreligger, pastoratets utgifter för sistnämnda period bestämmas så
mycket högre. Prästlöneregleringskommittén har beträffande de till bestridande
af underhållskostnader afsedda ersättningsmedlen föreslagit,
att öfverskott å dem vid slutet af en löneregleringsperiod skulle få af
pastoratet fritt disponeras och att, därest å andra sidan dessa medel befunnes
understiga hvad boställshafvaren måst för underhåll under perioden
utgifva, han ej skulle vara berättigad till godtgörelse för bristen. För
min del finner jag intet skäl, hvarför ej öfverskott å sistnämnda slags
Bih. till Riksd. Prat. 1908. 8 Samt. 1 Afd. 3 Höft. 5
34 Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.
medel skulle lika väl som öfverskott i fråga om nybyggnadsersättning
tagas i anspråk för den kommande löneregleringen; och då enligt den af
mig föreslagna anordningen boställshafvares anspråk på godtgörelse för
underhållsarbeten endast kunna afse kostnader, som af synerätt eller vid
ekonomisk besiktning pröfvats och befunnits nödiga, skulle det enligt min
mening vara obilligt att, därest ersättningsmedlen under en löneregleringsperiod
ej skulle förslå till betäckande af de så beskaffade underhållskostnader,
boställshafvaren under samma period fått vidkännas, därför afklippa
hans rätt till godtgörelse.
Om förhållandena regleras så, som jag nu angifvit, torde de ifrågasatta
byggnadslånekassorna i vanliga fall ej blifva behöfliga, sedan de nya löneregleringarna
trädt i tillämpning. Väl kan det inträffa, att en boställshafvare
får sig ålagdt att utföra ett större byggnadsföretag i början af en
löneregleringsperiod, innan för byggnadskostnadens bestridande afsedda
medel hunnit inom pastoratet samlas till något betydligare belopp; och
då kunde det ju vara godt att hafva en hyggnadslånekassa att tillita.
Men att blott för sådana, såsom man väl får antaga, mera sällan inträffande
undantagsfall organisera dylika kassor torde desto mindre kunna
ifrågakomma, som vetskapen därom, att medel till godtgörande af hela
byggnadskostnaden alltid i sinom tid komma att af pastoratet tillhandahållas,
bör för boställshafvaren väsentligt underlätta anskaffandet af nödigt
byggnadskapital.
Under innevarande löneregleringsperiod skulle byggnadslånekassorna
enligt kommitténs plan hufvudsakligen tjäna det syfte att medelst lindring
i byggnadsskyldighetens börda bringa hjälp åt de svagast aflönade prästerna.
Särskilda utskottet vid 1903 års Riksdag yttrade härom, att en sådan
lindring torde kunna utan förmedling af lånekassor beredas genom anlitande
af befintliga fonders tillgångar, och påpekade hurusom endast med
det belopp, som föreslagits att från prästerskapets löneregleringsfond tagas
till bestridande af kostnader för lånekassornas förvaltning, en ej ringa
hjälp i förevarande afseende kunde lämnas. Genom särskilda, efter nämnda
tid meddelade nådiga beslut hafva från prästerskapets löneregleringsfond
betydande belopp anvisats till understöd åt svagt aflönade prästmän; och
allt fortfarande under innevarande löneregleringsperiod torde hjälp kunna
i afsevärd omfattning lämnas behöfvande präster genom sådana anslag.
I allt fall torde väl knappast en så vidlyftig och ingripande anordning
som inrättandet af ifrågavarande lånekassor böra vidtagas, om den icke
är af behofvet påkallad jämväl för de förhållanden, som komma att inträda
med de nya löneregleringarna.
35
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.
På grund af hvad jag nu anfört har jag ansett mig icke kunna numera
förorda inrättandet af ecklesiastika byggnadslånekassor. Jag har i stället
låtit omarbeta det af Kungl. Maj:t för 1903 års Riksdag framlagda förslaget
till ecklesiastik boställsordning i enlighet med de af mig ofvan angifna
grunder. Därvid har jag, så vidt möjligt, bibehållit boställsordningens
bestämmelser vid den affattning, som åt dem gifvits af särskilda utskottet
vid nämnda riksdag.»
Af den ofvan lämnade redogörelsen torde med tydlighet framgå, att
de nu gällande bestämmelserna angående nybyggnads- och underhållsskyldigheten
vid de ecklesiastika boställena samt hvad därmed sammanhänger
äro dels i hög grad ofullständiga och dels föråldrade. Olägenheterna af
de förefintliga förhållandena likasom behofvet af fullständiga och efter nutida
omständigheter anpassade bestämmelser lära ock vara så allmänt erkända,
att utskottet icke torde behöfva mer än därom erinra.
Anledningen därtill, att frågan om utfärdande af ecklesiastik boställsordning
hittills icke vunnit sin lösning, torde otvifvelaktigt, på sätt departementschefen
anfört, berott hufvudsakligen på svårigheten att under nu
gällande löneregleringar för prästerskapet på ett tillfredsställande sätt ordna
byggnadsskyldigheten vid boställena.
Då till Riksdagens pröfning nu föreligger förslag till lag, som afser
att bestämma nya grunder för prästerskapets aflöning, synes det utskottet
vara desto angelägnare att samtidigt med dessa grunders pröfning boställsordningen
tages under öfvervägande, som nämnda båda frågor i viss mån
stå i växelverkan med hvarandra.
Rörande de af utskottet föreslagna bestämmelser i afseende å regieringen
af prästerskapets aflöning tillåter sig utskottet, med hänvisning i
öfrigt till sitt utlåtande n:o 1, i detta sammanhang allenast erinra därom,
att utskottet i likhet med Kungl. Maj:t ansett för de1 nya löneregleringarna
böra gälla, bland andra, följande grunder, nämligen att afkastningen
af bostadsboställe jämte därmed i sambruk förenadt löningsboställe bör
bibehållas såsom eu löneförmån för den prästman, till hvars bostad det
förra bostället är afsedt, att innehafvaren af dylikt boställe icke skall vidkännas
kostnaden för nybyggnad och underhåll af de laga husen å bostället,
samt att afkastningen af de löningsboställen, hvilka ej brukas i förening
med bostadsboställen, i regeln skall ingå till kyrkans gemensamma
aflöningstillgångar.
Utskottet.
36
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.
Då nu utskottet går att granska det föreliggande förslaget till ecklesiastik
boställsordning, kommer utskottet att särskilt yttra sig allenast
öfver de delar däraf, mot hvilka utskottet funnit anledning till erinran.
Hvad därvid först angår antalet, storleken och beskaffenheten af de
laga husen vid de ecklesiastika bostadsboställena, lärer vara ostridigt, att hvad
därutinnan för närvarande författningsenligt gäller är i synnerligen hög
grad föråldradt. Icke utan fog torde kunna påstås, att väl knappast något
dylikt boställe finnes, där de laga husen, särskild! sätesbyggningen, äro i
full öfverensstämmelse med författningarna. Utskottet är fördenskull med
Kungl. Maj:t ense därom, att i lag böra gifvas bestämmelser, som närmare
ansluta sig till de faktiska förhållandena och den nu gängse uppfattningen
om huru de ecklesiastika bostadsboställena böra vara bebyggda.
Emot vissa af de utaf Kungl. Maj:t i nu förevarande hänseende föreslagna
bestämmelser — hvilka bestämmelser återfinnas i förslagets andra
kapitel — har utskottet funnit anledning till anmärkning; och torde utskottet
få längre fram till dem återkomma.
På sätt af den i det föregående meddelade redogörelsen inhämtas, har
frågan om hvem nybyggnads- och underhållsskyldigheten vid de ecklesiastika
boställena bör åligga varit den fråga, som .vid affattningen och pröfningen
af de föregående förslagen till ecklesiastik boställsordning vållat de
största svårigheterna och jämväl varit den, hvarpå förslagen fallit.
Det torde tillåtas utskottet att, innan utskottet närmare ingår på
själfva saken, i största korthet få återföra i minnet hvad härutinnan för
närvarande är gällande.
Där bostadsboställe för biskop (första klassens boställe) finnes, åligger
i regeln ifrågavarande skyldighet vederbörande domkyrka. Dock är i två
stift skyldigheten lagd på vissa fonder, medan i två andra stift — Skara
och Växjö, hvarest boställena äro belägna på landet — biskopen anses
skyldig såväl nybygga som underhålla bostället.
De i stad belägna bostadsboställena för kyrkoherdar och komministrar
(andra och tredje klassernas boställen) underhållas allmänt af vederbörande
församling.
Såsom hufvudregel beträffande bostadsboställen af andra klassen å
landet — hvilka boställen med få undantag äro förenade med jordbruk —
gäller att vissa hus nybyggas af boställshafvaren, som till dem äfven har
underhållsskyldigheten, och vissa af pastoratet, samt att rörande dessa senare
underhållsskyldigheten är på visst sätt delad mellan boställshafvaren
och pastoratet. A tredje klassens bostadsboställen å landet åligger ny
-
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.
37
byggnads- och underhållsskyldigheten i allmänhet boställshafvaren. 1 afseende
å båda dessa slag af boställen förekomma emellertid ganska talrika
undantag, hvilka gälla dels vissa orter inom riket och dels enstaka
boställen, I Skåne och vid vissa boställen annorstädes hvilar sålunda nybyggnads-
och underhållsskyldigheten i dess helhet på boställshafvaren.
Eljest bestå undantagen oftast däri, att pastoratet öfvertagit antingen hela
boställshafvarens ifrågavarande skyldighet eller ock större eller mindre del
däraf. Någon gång har ett utbyte i skyldigheter skett mellan boställshafvaren
och pastoratet. I enstaka fall hafva enskilde åtagit sig nybyggnads- och
underhållsskyldigheten; och i andra fall åter förekommer, att ett af två
eller flera församlingar bestående pastorat icke efter eljest gällande bestämmelser
fullgöra skyldigheten, utan efter särskilda grunder församlingarna
emellan fördelat densamma, eller att en eller vissa af församlingarna
med den eller de öfrigas befriande iklädt sig hela skyldigheten.
Såsom ofvan anförts, har emellertid vid de löneregleringar, som ägt
ruin på grund af kungl. förordningen den 11 juli 1862, skolat tillses, att
själfva kostnaden för byggnadsskyldigheten icke komme att betunga boställshafvaren,
i det att bostället skulle till en dess verkliga värde, efter afdrag
af byggnadskostnaden, motsvarande inkomst beräknas, hvarigenom åsyftades
att tillförsäkra indelningshafvaren den lön, som, utöfver kostnaden
för bostad, erfordrades för hans anständiga bärgning. Med denna anordning
hafva emellertid åtskilliga olägenheter varit förenade, såsom här ofvan
jämväl blifvit närmare framhållet. På skilda sätt hafva nu prästlöneregleringskommittén
och Kungl. Maj:t i de af dem framlagda förslagen till
ecklesiastik boställsordning sökt af hjälpa berörda olägenheter. För innehållet
i Kungl. Maj:ts nu förevarande förslag har redogörelse lämnats i
det föregående; här må blott erinras, hurusom förslaget går därpå ut, att
vid nuvarande förhållanden i afseende å nybyggnads- och underhållsskyldigheten
vid bostadsboställen af första klassen och vid andra och tredje klassernas
bostadsboställen i stad skall förblifva, men att vid andra och tredje
klassernas bostadsboställen å landet ifrågavarande skyldighet i dess helhet
skall — med de i 73 § 2 mom. omförmälda undantag — åligga boställshafvaren,
men kostnaden därför ersättas honom af pastoratet.
Hvad Kungl. Maj:t i berörda hänseende föreslagit hafva förbemälde
motionärer funnit sig icke kunna biträda, så vidt angår andra och tredje
klassernas bostadsboställen å landet. Sålunda hafva herr J. A. Jonsson och
hans medmotionärer på anförda skäl ansett pastoraten böra icke endast bekosta
förekommande nybyggnads- och underhållsarbeten, utan äfven ombesörja
deras verkställande, hvilken mening uttalats jämväl i ofvan berörda
af herrar D. Persson och J. Johansson väckta motioner. Herr Sarf eu
38 Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.
har återgått till den i Kungl. Maj:ts nådiga proposition till 1903 års Riksdag
föreslagna fördelning mellan boställshafvaren och pastoratet af byggnadsoch
underhållsskyldigheten, dock att giltigheten häraf föreslagits skola utsträckas
till komministersboställen.
Emot hvad Kungl. Maj:t föreslagit i 12, 14 och 15 §§, hvilka afse
bostadsboställen af första klassen samt bostadsboställen af andra och tredje
klasserna i stad äfvensom löningsboställen, har utskottet icke haft något
att erinra.
Hvad åter angår bostadsboställe af andra och tredje klasserna å landet
får utskottet till en början med anledning af herr Ssedéns nyss omförmälda
yrkande erinra, att de i propositionen till 1903 års Riksdag — och
dessförinnan i propositioner till Riksdagarna 1889 och 1894 — föreslagna
anordningarna voro ämnade att tillämpas redan under tiden för de nu
gällande löneregleringarna, och ligger häri, på sätt af det föregående inhämtas,
förklaringsgrunden såväl till den fördelning af skyldigheten i fråga,
hvilken därvid föreslogs, som till de gensagor, hvilka mot förslagen restes
och äfven föranledde deras fall.
Då det däremot nu är fråga om en boställsordning, hvilken, så vidt
angår stadgande^ i afseende å byggnads- och underhållsskyldigheten, är
afsedd att — utom för det fall att öfverenskommelse om annat förhållande
kan ernås — lända till efterrättelse först samtidigt med ikraftträdandet af
ny lönereglering, och man sålunda är obunden af de i ekonomiskt hänseende''
mellan präst och församling för närvarande gällande förhållanden,
anser utskottet tillräckliga skäl saknas för en sådan fördelning af byggnadsskyldigheten
som af herr Ssedén föreslagits; utan finner utskottet den
föreliggande frågan om byggnads- och underhållsskyldigheten böra på sådant
sätt lösas, att berörda skyldighet helt och hållet ålägges endera af de
båda nu byggnadsskyldiga parterna.
Flera skål tala visserligen för att byggnadsskyldigheten i enlighet med
Kungl. Maj:ts förslag ålägges boställshafvaren mot ersättning för kostnaden;
men det synes utskottet som vore de skäl mera vägande, hvilka kunna
åberopas till förmån för skyldighetens öfverflyttande på pastoratet.
Det torde nämligen ej kunna förnekas, att sysslandet med byggnadsgöromål
är — särskilt då det gäller under prästens eget bruk varande
jordbruksboställe, där det alltså finnes ej blott bostads- utan äfven jordbrukshus
— en för prästen främmande verksamhet. Önskvärd! är gifvetvis, att
prästen i största möjliga utsträckning befrias från sådant, som tager tid och
krafter från hans egentliga kall. Med prästens byggnadsskyldighet är nu
förenad den stora olägenhet, att han ofta för denna skyldighets fullgörande
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N;o 3.
39
tvingas till skuldsättning, som stundom och särskilt för den händelse, att
han hör till det svagast aflönade prästerskapet, kan verka ruinerande för hans
ekonomi. Den af Kung]. Maj:t föreslagna anordningen med uppsamlandet af
byggnadsfonder skulle väl för prästen underlätta fullgörandet af hans ifrågavarande
skyldighet; men torde likväl äfven efter anordningens genomförande
olägenheter af berörda slag icke sällan komma att göra ''sig gällande, nämligen
i de fall att ett större byggnadsföretag skulle finnas nödigt, innan
tillräcklig fond hunnit uppsamlas. A andra sidan torde sällan inom ett
pastorat saknas praktiska och byggnad skunnige män; i mången större
kommun torde tvärtom, till följd af den nästan ständiga byggnadsverksamhet,
som nu måste för menigheternas räkning bedrifvas, stadigvarande
byggnadskommitterade icke saknas. Ett billigare och ändamålsenligare
arbete lärer därför ock vara att förvänta, om det får genom pastoratet
ombesörjas. Äfven om tvister och slitningar mellan präst och pastorat
icke alltid kunna undvikas i händelse af byggnadsskyldighetens läggande
å pastoratet, lärer, enligt utskottets öfvertygelse, anledningarna till sådana
icke blifva mindre, om skyldigheten ålägges prästen. Såsom ett öfvertygande
skäl för att pastoraten kunna antagas i regeln komma att tillmötesgå rimliga
anspråk, då det gäller fullgörande af deras byggnadsskyldighet, torde utskottet
få hänvisa till det kända och äfven här ofvan berörda förhållandet,
att prästgårdarna i allmänhet lära vara bebyggda ansenligare än hvad författningarna
föranleda.
De betänkligheter, som förut yppat sig i fråga om att till komministersboställen
utsträcka tillämpligheten af hvad som föreslagits i afseende å
byggnadsskyldigheten vid kyrkoherdeboställen, torde numera ej möta, då
man ju, på sätt departementschefen i annat sammanhang erinrat, bör vara
oförhindrad att vid fastställande af nya grunder för prästerskapets aflöning
gorå de ändringar i afseende å boställsförmånens åtnjutande, hvilka kunna
finnas lämpliga, och kan därefter afpassa boställsordningens bestämmelser.
På grund af det anförda har utskottet ansett sig böra hemställa om
afslag å herr Sajdéns motion i nu förevarande hänseende samt med anledning
af den af herr J. A. Jonsson m. fl. väckta motion föreslå den ändring
i Kung!. Maj:ts föreliggande förslag, att nybyggnads- och underhållsskyldigheten
vid bostadsboställen af andra och tredje klasserna å landet ålägges
pastoratet.
I enlighet härmed har utskottet omredigerat 13 § i Kungl. Maj:ts
förslag. Därvid har utskottet, enär byggnadsskyldigheten vid sistnämnda slag
af boställen skulle bli densamma, som enligt 14 § i Kungl. Maj:ts förslag
stadgats för motsvarande boställen i stad, gifvit den nya 13 § en sådan
affattning, att den komme att afse jämväl dessa senare slag af boställen,
hvaremot 14 § i det kungl. förslaget utgått. Då löningsboställe, som är i
40
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.
sambruk förenadt med bostadsboställe, bör i nu förevarande hänseende likställas
med detta senare, har sådant i paragrafen uttryckligen sagts.
För att i öfrigt bringa boställsordningens föreskrifter i öfverensstämmelse
med den af utskottet föreslagna 13 § har utskottet dels uteslutit det
kungl. förslagets 20 och 21 §§, hvilka innehålla stadganden huru innehafvare
af andra och tredje klassernas bostadsboställen å landet skulle bekomma
godtgörelse för honom till utgörande åliggande nybyggnads- och
underhållskostnad, äfvensom 49 § 9 mom. samt 60 § 9—11 inom., hvilka
moment sammanhänga med de uteslutna 20 och 21 §§, dels gjort de ändringar
i paragraf- eller momentnumreringen, som blifvit en följ d af omförmäkla
uteslutningar, därvid utskottet uppdelat det kungl. förslagets 33 § i fyra
paragrafer med numren 30—33, hvarigenom från och med 34 § den ursprungliga
paragrafioljden återställts, dels gjort smärre redaktionsförändringar
i det kungl. förslagets 7, 15, 18, 19 och 24 §§, 74 § 4 mom.
— hvilket moment utskottet ansett kunna i betydligt förenklad form sammanföras
med samma paragrafs 3 mom. — samt 75 § 3 mom., dels ock i
det kungl. förslagets 23 §, 33 § 4 mom. samt 49 § 7 mom. infört erforderliga
citationsändringar.
Angående undantag från den ofvan angifna hufvudregeln beträffande
byggnadsskyldigheten torde utskottet få närmare yttra sig vid behandlingen
af 73 §.
I fråga om fardag har Kungl. Maj:t (36 §) föreslagit, att alla andra
boställen än de löningsboställen, som skola vara i författningsenlig ordning
utarrenderade, skola afträdas den 1 maj, med skyldighet dock för afträdaren
att den 14 mars inrymma honom, som efter kommer, halfva husen med
undantag af vissa uppräknade hus.
Så vidt angår bostadshusen, har utskottet intet att erinra mot den sålunda
föreslagna bestämmelsen, hvaremot det synes utskottet möta betänklighet
att afträdandet af själfva jorden skall vara bundet vid den 1 maj.
Sistnämnda dag må hafva varit lämplig afträdesdag, så länge boställshafvaren
föutsattes i regeln själf bruka bostället eller utarrenderingen, när
sådan ägde rum, mestadels skedde för boställshafvarens tjänstetid. Sedan
man nu genom det Riksdagens pröfning underställda förslaget till lag om
reglering af prästerskapets aflöning afsett att ordna boställsväsendet på
grundvalen däraf, att med jordbruk förenadt bostadsboställe skall vara för
viss tid utarrenderadt, utom för det fäll att utarrenderingen skulle för indelningshafvaren
medföra väsentliga olägenheter i afseende å hans tjänsteutöfning
eller personliga ställning, och bibehållandet under kommande löneregleringsperioder
af jorden under boställshafvarens eget bruk alltså torde få
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3. 41
antagas skola ske i mindre antalet fall, synes det utskottet välbetänkt, att
åt tillträdaren inrymmes rätt att å den för jordegendom å landet i allmänhet
gällande af- och tillträdesdag ■— som i ojämförligt största delen af
Sverige infaller den 14 mars — öfvertaga brukningen af boställets jord.
En sådan bestämmelse torde nämligen komma att i icke ringa mån underlätta
jordens utarrendering. Då med vårbruket icke utan olägenhet kan
anstå till efter den 1 maj, måste det på arrendebuden inverka menligt, om
arrendatorn icke tillförsäkras rätt att äfven under tillträdesåret kunna i behörig
tid verkställa vårbruket. Därtill kommer att en afträdare har utsikt
att kunna på fördelaktigare villkor afyttra såväl kreatur som äfven —■ där
sådant är honom tillåtet — foder, om det sker vid den tid som i allmänhet
är laga fardag å landet. Utskottet har fördenskull föreslagit sådan
ändring i 36 § af Iiungl. Maj:ts förslag, att tillträdare skall äga att den
14 mars öfvertaga brukningen af boställets jord.
Från gällande - bestämmelser angående ekonomiska besiktningar har
Kungl. Maj:t i sitt föreliggande förslag upptagit den anordning, att kronobetjänt
eller magistratsperson, som förrättar besiktningen, skall ensam hafva
beslutanderätt. Utskottet anser emellertid talande skäl förefinnas för att
jämväl åt de vid förrättningen biträdande besiktningsmännen — å landet
nämndemän och i stad af magistraten utsedde sakkunnige — till erkännes
rätt att i besluten deltaga. Förrättnings mannens beslut torde nämligen i de
flesta fall grunda sig på de sakkunniges utlåtanden, och synes det vid sådant
förhållande mindre följdriktigt att frånkänna dessa senare rätt att jämväl
formellt deltaga i besluten. Till stöd för denna uppfattning torde äfven
få åberopas, hurusom genom lag den 20 juni 1905 rösträtt tillerkänts de
nämndemän, som biträda vid vägsyn. Det kan ock framhållas såsom en
inkonsekvens, att domare, som håller husesyn, skall kunna öfverröstas af
de honom biträdande nämndemännen, men icke kronofogde eller annan
kronobetjänt, som förrättar ekonomisk besiktning.
På grund af det sålunda anförda har utskottet genom ett tillägg till
43 § i Kungl. Maj:ts förslag infört en bestämmelse, hvarigenom stadgas
efter hvilkens mening beslut skall affattas, då olika meningar yppa sig
mellan besiktningsmännen. Däraf föranledda redaktionsförändringar hafva
äfven vidtagits i såväl nämnda 43 § som 44, 45, 46, 47, 48, 49, 51 och 59 §§,
därvid bland annat angifvits, att den vid besiktningen fungerande kronobetjänten
eller magistratspersonen skall vara besiktningsmännens ordförande.
Efter det utskottet sålunda framställt de mera hufvudsakliga erinringar
mot den föreslagna nya boställsordningen, hvartill utskottet fun
Bih.
till Rilcsd. Prof. 1908. 8 Sami. 1 Afd. 2 Käft. 6
42
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.
nit anledning, öfvergår utskottet till att, i den mån sådant kan anses behöflig!,
lämna en redogörelse för de ändringar i förslagets detaljbestämmelser,
som utskottet ansett sig böra föreslå.
8 §. I förevarande paragraf af det kungliga förslaget hafva ändringar
yrkats dels af herr J. A. Jonsson och hans medmotionärer och dels af herr
Smdén, för hvilka yrkanden här ofvan närmare redogjorts.
Lika med herr J. Å. Jonsson och hans medmotionärer anser utskottet
antalet rum i sätesbyggning å bostadsboställe af andra klassen kunna skäligen
nedsättas under det af Kungl. Maj:t föreslagna antal. Dock synes denna nedsättning
ej böra sträcka sig längre, än att minimiantalet bestämmes till sex
och maximiantalet till nio. Med en sådan ändring i paragrafens lydelse torde
medgifvandet att boningsrummens antal i visst fall må nedsättas till lägst
fem få anses öfverflödigt och fördenskull böra utgå, i hvilken händelse
herr Ssedéns hemställan att berörda medgifvande skulle ankomma på Kungl.
Maj:t icke till något utskottets vidare yttrande föranleder.
Då det i Kungl. Maj:ts förslag stadgade antal rum i sätesbyggning
å bostadsboställe af tredje klassen synes utskottet väl afvägdt, har utskottet
funnit sig förhindradt tillstyrka bifall till hvad vare sig herr J. A. Jonsson
och hans medmotionärer eller herr Ssedén härutinnan hemställt.
Bestämmelsen om inrättandet af brandfritt hvalf anser utskottet vara
synnerligen välbetänkt, men då förhållandena mångenstädes kunna vara
sådana att hvalfvet lämpligare kan anordnas annorstädes än såsom paragrafen
stadgar »vid eller i expeditionsrummet», synas dessa ord lämpligen
böra utgå.
9 § 1 mom. Det har synts utskottet mindre ändamålsenligt att, när
för sätesbyggning å bostadsboställe ej lämpligen kan föreskrifvas vägg ar af
tegel eller timmer, inskränka slagen af tillåtliga byggnadsämnen till endast
sådana, som vore i orten brukliga.
Föreskrifterna om boningsrummens höjd hafva synts utskottet väl
minutiösa. Det torde vara tillräckligt att begränsa föreskrifterna härutinnan
till en bestämmelse om, att boningsrummen skola vara omkring tre meter
höga.
Då under senare tid för uppvärmnings ändamål med stor fördel användts
andra anordningar än de i detta moment omförmälda, såsom exempelvis
centraluppvärmning, samt det torde kunna tänkas, att genom framtida uppfinningar
än mer ändamålsenliga sådana anordningar än de nu kända
komma att erbjudas, synes det mindre lämpligt att i boställsordningen
fastslå vissa anordningar såsom de enda tillåtna. I sammanhang med den
43
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.
förändrade affattning af momentet, som utskottet med anledning häraf föreslår,
torde hithörande bestämmelser böra fullständigas därhän, att boningsrummen
skola vara försedda jämväl med nödiga och lämpliga anordningar
för luftväxling.
Med hänsyn till den i 7 § lämnade föreskrift, att alla hus skola läggas
och inrättas så, att eldfara såvidt möjligt undvikes samt brandförsäkring åt
desamma ej förhindras eller fördyras, torde den i förevarande mom. intagna
bestämmelsen därom, att framför eldstad skall anbringas plansten, plåt
eller annan mot eld skyddande golfbetäckning, kunna såsom öfverflödig
utgå ur paragrafen.
9 § 2 mom. Syftet med den här lämnade föreskriften i afseende å
höjden af stenfoten å de i momentet ifrågavarande husen torde vara att
förekomma, det husen läggas allt för nära inpå marken. Då det numera
ej torde kunna förväntas annat, än att, synerätt och ekonomisk besiktning
vid föreskrift om uppförande af nytt hus komma att härutinnan meddela
fullt betryggande föreskrifter, samt i vissa fall kan vara ändamålsenligt,
att sådant hus, hvarom här är fråga, uppföres exempelvis på stolpar af
sten eif er fot, af beton e. d., torde ifrågavarande bestämmelse lämpligen
kunna utgå.
9 § 3 mom. Genom förevarande moment enligt dess lydelse i den
kung], propositionen har fastslagits, att erforderliga anordningar för bakning
skola vara inrymda i. brygghuset. Inom utskottet har upplysts, att
det väl inom vissa orter är sedvänja, att brygghuset inrättas jämväl för
bakning, men att man å andra orter anser det ändamålsenligare att bakningen
må kunna försiggå i köket. Med hänsyn härtill har utskottet omarbetat
momentet i syfte, att i afseende å bakning de anordningar må kunna
vidtagas, som i hvarje särskildt fall anses lämpliga.
17 §. (16 § i utskottets förslag). I denna paragraf stadgas, bland
annat, att sådan med nybyggnad jämförlig förbättring å laga hus, hvarom
förmäles i det kungliga förslagets 20 § 2 inom., och som består däri, att
tak med tillhörande sparrverk ånyo uppföres, eller hus, med bibehållande
af gammalt sparrverk, förses med ny taktäckning af plåt, skiffer, tegel eller
annat ämne af motsvarande hårdhet, eller yttervägg i sin helhet eller till
större delen ombygges, eller å gammalt hus anbringas ny brädfodring
med anstrykning därå eller annan ändamålsenlig beklädnad, icke må a
bostadsboställe af andra eller tredje klassen å landet vidtagas utan att föreskrift
därom meddelats af synerätt eller vid ekonomisk besiktning. Med
den af utskottet föreslagna anordningen att pastoratet skall icke blott be
-
44 Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.
kosta nybyggnads- och underhållsarbetena utan äfven ombesörja deras utförande,
har utskottet ansett den ifrågavarande bestämmelsen lämpligen
kunna utgå.
24 § (21 § i utskottets förslag). Det domkapitlen i sista punkten
gift!a åliggande att hålla tillsyn däröfver, att boställshafvare fullgör sin
skyldighet i afseende å brandförsäkring å de hus, hvilkas nybyggnad åligger
honom, har förlorat sin hufvudsakliga betydelse med den af utskottet förordade
förändring beträffande byggnadsskyldigheten. Vid sådant förhållande
och då domkapitlet icke utan synnerlig omgång och besvär torde
kunna fullgöra utökningen af sin nämnda tillsyn, samt det ofta icke torde
vara möjligt för boställshafvare att införskaffa det i paragrafen omförmälta
bevis rörande försäkrings giltighet, som ålagts honom att till domkapitlet
öfverlämna, har det synts utskottet lämpligt att ur paragrafen
utesluta berörda punkt.
33 § 4 mom. (33 § i utskottets förslag). Då i förevarande moment
gjorts hänvisning till det kung!, förslagets 20 § 2 inom., men detta moment
blifvit af utskottet uteslutet, har utskottet, som ansett sig böra för
innehafvare af första klassens boställen bibehålla rätten att få kostnaden
för sådan förbättring, som i sistnämnda moment afses, på vissa år fördelad,
till förevarande moment gjort ett tillägg, hvari innehållet i 20 § 2 mom.
fullständigt återgifvits, dock att utskottet därvid ansett sig sakna anledning
till bibehållande af bestämmelsen därom, att användandet allenast af vissa
slag af taktäckningsämnen skulle medföra den i momentet åsyftade förmån.
34 §. Då det uppenbarligen måste lända bostället till största gagn,
att det å bostället vunna foder äfven där uppstillas, samt fodrets bortförande
från bostället fördenskull icke bör uppmuntras, har utskottet ansett
sig böra från af Kungl. Maj:t föreslagna fem år till ett år nedsätta den
tid, för hvilken tillstånd att från boställe bortföra stråfoder må kunna
boställshafvare af Kungl. Maj:ts befallningshafvande medgifvas.
60 § 8 mom. Enligt hvad departementschefen vid ärendets föredragning
inför Kungl. Maj:t den 6 mars 1908 omförmälde, har domänstyrelsen
i en till Kungl. Maj:t ingifven underdånig skrifvelse bland annat framhållit,
att vid ombyte af boställshafvare å ecklesiastikt boställe en reglering
af rättsförhållandet mellan af- och tillträda^ jämväl kunde vara af nöden,
om socknemännen vid af- och tillträdessynen fått sig ålagdt att verkställa
nybyggnad eller reparation af boställshus, i hvithet fall fråga kunde uppstå,
huruvida därför erforderligt virke, i händelse boställets skogstillgång medgåfve
utsyning däraf, rättvisligen borde tagas på afträdare^ eller på till
-
45
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.
trädarens hyggen, samt att domänstyrelsen, med förmälan att bristen på
allmänna föreskrifter i detta ämne länge gjort sig kännbar, hemställt om
föreskrift i syfte att vid af- och tillträdessyn å ecklesiastikt boställe synem
än nen skulle i fråga om reparations- eller nybyggnadsarbeten, som åläggas
socknemännen att utföra, efter omständigheterna pröfva, huruvida virke
härtill, om skogs af kastningen medgifver utsyning häraf, skall påföras skogsafkastningen
för afträdarens eller tillträdarens besittningstid.
Efter det kammarkollegium i afgifvet underdånigt utlåtande på anförda
skäl funnit den sålunda föreslagna bestämmelsen opåkallad, fann KungL
Maj :t domänstyrelsens framställning i nu ifrågavarande del icke till någon
åtgärd föranleda.
Inom utskottet har upplysts, att frågor af förberörda beskaffenhet icke
sällan dragas under domänstyrelsens pröfning. Då dylika frågor emellertid
måste förväntas få en säkrare utredning, om deras pröfning finge äga rum
redan vid af- och tillträdessynen, samt det enligt utskottets mening icke
kan anses vara en för synerätten främmande uppgift att i nu nämnda hänseende
skilja mellan af- och tillträdande boställshafvare, har utskottet ansett
sig hafva anledning föreslå ett tillägg till förevarande moment i det
af domänstyrelsen omförmälda syfte.
73 § 2 mom. I det föregåeende har erinrats därom, att de fall, då
i fråga om hvem nybyggnads- och underhållsskyldigheten vid andra och
tredje klassernas bostadsboställen å landet åligger eller om fördelningen af
densamma, ett annat förhållande äger rum, än som öfverstämmer med hvad
därom i allmänhet varit stadgadt, äro ganska talrika. Det i det nu förevarande
momentet stadgade undantag skulle alltså komma att erhålla en
icke ringa omfattning.
Momentet är i hufvudsak lika lydande med motsvarande bestämmelse
i de förslag till ecklesiastik boställsordning, som i nådiga propositioner framlades
för 1889, 1894 och 1903 årens riksdagar. Då dessa boställsordningar
afsetts att, jämväl i hvad anginge byggnadsskyldigheten, skola tillämpas
redan under nu löpande löneregleringsperiod, samt de för öfrigt voro
grundade därpå att tungan af den boställshafvare och pastorat åliggande
byggnadsskyldighet skulle i möjligaste mån blifva för hvardera
densamma som dittills, fanns ju fullt fog för ett undantag af nu ifrågavarande
innebörd.
När det nu däremot är fråga om att vid ordnandet af byggnadsskyldigheten
ställa denna i relation till helt nya grunder för prästerskapets
aflöning, synes utskottet det enda riktiga vara att — med undantag endast
för de boställen, hvilkas innehafvare äro delägare i skånska präster
-
46 Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N-‘o 3.
skåpets byggnadskassa — i samband med de förändrade grunderna för det
ekonomiska förhållandet mellan präst och pastorat införa sådana bestämmelser
beträffande byggnadsskyldigheten, att alla hittills gällande undantag,
så vidt de ej röra enskilds rätt, upphöra att gälla. Hvad åter angår de
undantag, som röra enskilds rätt och hvilka i allmänhet bestå däri att i
vissa patronella pastorat byggnadsskyldigheten helt eller delvis åligger
patronus eller att visst bruk åtagit sig skyldigheten, synes ändring därutinnan
icke böra vidtagas i och genom boställsordningen; men förutsätter
utskottet att vid löneregleringarnas upprättande åtgärder komma att vidtagas
för att jämväl i sådana fäll söka få byggnadsskyldigheten Överflyttad
på pastoratet.
I öfverensstämmelse med hvad utskottet sålunda anfört har utskottet
omarbetat det föreliggande momentet.
75 § 3 mom. Den i första punkten föreslagna förändring liksom den
i sammanhang därmed stående förändringen i andra punkten är föranledd
däraf, att utskottet i sitt förslag till lag om reglering af prästerskapets
aflöning ur Kungl. Maj:ts förslag uteslutit den paragraf — den 25:te —,
enligt hvilken domkapitlet ålagts att, då lönereglering är i ordningen att företagas
beträffande pastorat, där bostadsboställe af andra eller tredje klassen
på landet finnes, påkalla husesyn.
På grund af hvad utskottet nu anfört, får utskottet hemställa,
att Riksdagen — under förutsättning att Riksdagen
för sin del antager det af utskottet i utlåtande n:o 1
tillstyrkta förslag till lag om reglering af prästerskapets
aflöning — med förklarande att Kungl. Maj:ts förslag
till ecklesiastik boställsordning icke kunnat oförändradt
antagas, må i anledning af Kungl. Maj:ts förevarande
proposition och den af herrar J. A. Jonsson in. fl. i ämnet
väckta motion n:o 291 men med afslag å herr Saedéns
motion n:o 313, så vidt nu är i fråga, för sin del antaga
följande:
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.
47
*
Ecklesiastik boställsordning.
Kung!,. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
Med upphäfvande af 26 kap. 2 § byggningabalk^! och ändring af
hvad särskilda författningar innehålla häremot stridande förordnas som
följer:
I Kap.
Om hvad med boställen förstås och särskilda slag af desamma.
1 §•
1. Såsom boställen anses i denna boställsordning alla de hemman
och lägenheter, som åro anslagna till bostad eller aflöning åt biskopar,
kyrkoherdar, komministrar, kapellpredikanter och pastoratsadjunkter eller
till ^ prästänkesäten, äfvensom de hemman och lägenheter, hvilkas afkomst
ingar till prästerlig löneregleringsfond.
2. . Boställen, som äro afsedda till löntagares bostad, kallas i denna
författning bostadsboställen; och må för hvarje prästerlig befattning endast
ett boställe såsom bostadsboställe anses. Öfriga boställen kallas lönino-sboställen.
ö
2 §•
Bostadsboställen indelas i tre klasser; och omfattar
första klassen: bostadsboställen för biskopar;
andra klassen: bostadsboställen för kyrkoherdar;
tredje klassen: bostadsboställen för komministrar, kapellpredikanter och
pastoratsadj unkter.
48
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.
Kungl. Maj ds förslag: Utskottets förslag:
II Kap.
Om laga lins.
3 §.
Å bostadsboställen, förenade med jordbruk, på landet och i stad skola,
dar ei synerätt enligt 5 § medgifver undantag, finnas följande laga hus:
1) sätesbyggning, 2) visthus, 3) hushållskällare, 4) brygghus 5) vedbod,
6) hemlighus, 7) drängstuga, 8) vagnshus, 9) spannmålsbod, 10) redskapshus
11) stall, 12) fähus, 13) fårhus eller, å mindre boställen, i lähuset
-anbringad särskild fårkätte, 14) svinhus och 15) en eller flera lador samt
loge eller logar efter behofvet, hvarjämte af synerätt må, dar sadant prof
vas nödigt, å dessa boställen såsom laga hus ytterligare föreskrinas: källare
för rotfrukter samt en brunn för hushållet och en för ladugarden
eller i stället för brunn vattenledning.
4 §•
Bostadsboställen utan jordbruk på landet och i stad skola, där ej
synerätt enligt 5 § medgifver undantag, vara försedda med dessa laga
hus: 1) sätesbyggning, 2) visthus, 3) hushållskällare, 4) brygghus, o)
vedbod och 6) hemlighus, äfvensom 7) drängstuga, 8) stall och 9) vagnshus
de tre sist nämnda husen dock å andra och tredje klassernas bostadsboställen
endast i det fall, att boställshafvaren för tjänsteresor behof ver halla
häst och åkdon. Erfordras å bostadsboställe utan jordbruk flera hus än
nu är sagdt, må efter omständigheterna af synerätt föreskrifvas ytterligare
något eller några af de i 3 § omförmälda hus.
5 §■
1. Där, i följd af ortens förhållanden
eller något med jordbruk
förenadt bostadsboställes särskilda
beskaffenhet, skötsel af får eller svin
ej lämpligen kan äga rum, må fårhus
eller svinhus kunna uteslutas.
2. Å bostadsboställe af tredje
klassen må jämväl följande hus: visthus,
brygghus, drängstuga, vagnshus
5 §•
1. Där, i följd af ortens förhållanden
eller något med jordbruk
förenadt bostadsboställes särskilda beskaffenhet,
. skötsel af får eller svin
ej lämpligen kan äga rum, må fårhus
eller svinhus kunna uteslutas.
2. Å bostadsboställe af tredje
klassen må jämväl följande hus: visthus,
brygghus, drängstuga, vagnshus
49
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.
Kung!. Maj ds förslag: Utskottets förslag:
och spannmålsbod, ett eller flera, och spannmålsbod, ett eller flera, uteuteslutas,
när de prof vas kunna und- slutas, när de kunna undvaras,
varas.
6 §•
Löningsboställen bebyggas efter hvad för kronohemman är stadgadt,
där ej dessa boställen antingen, såsom icke afsedda för jordbruk, erfordra
hus af särskild beskaffenhet, eller ock, såsom brukade gemensamt med
bostadsboställen eller af annan anledning, af synerätt pröfvas kunna undvara
alla eller vissa af de för kronohemman föreskrifna hus.
Sätesbyggning jämte hushållskällare,
om sådan anordnas under sätesbyggningen,
uppföres, där läget så
medgifver, på lämpligt afstånd från
annan åbyggnad. Öfriga laga hus,
som för hvart boställe föreskrifvas,
skola sammanbyggas, i den mån sådant
pröfvas lämpligt. I allmänhet
bör dock undvikas sådant sammanförande
af hus, att därigenom sammanblandning
af bostättshafvares och
annans nybyggnads- och underhållsskyldighet
uppstår.
Alla hus skola läggas och inrättas
så, att eldfara, så vidt möjligt,
undvikes samt brandförsäkring af desamma
ej förhindras eller fördyras.
8 §•
1. '' Sätesbyggning å bostadsboställe
af första klassen bygges efter
ritning, som för hvarje fall fastställes
af Kungl. Maj:t.
2. För sätesbyggning å bostadsboställe
af andra klassen må föreskrifvas
minst sju, högst tio bonings
-
1 §•
Sätesbyggning jämte hushållskällare,
om sådan anordnas under sätesbyggningen,
uppföres, där läget så
medgifver, på lämpligt afstånd från
annan åbyggnad. Öfriga laga hus,
som för hvart boställe föreskrifvas,
skola sammanbyggas, i den mån sådant
pröfvas lämpligt. I allmänhet
bör dock undvikas sådant sammanförande
af hus, att därigenom sammanblandning
af pastoratets och annans
nybyggnads- och underhållsskyldighet
uppstår.
Alla hus skola läggas och inrättas
så, att eldfara, så vidt möjligt,
undvikes samt brandförsäkring af desamma
ej förhindras eller fördyras.
8 §•
1. Sätesbyggning å bostadsboställe
af första klassen bygges efter
ritning, som för hvarje fall fastställes
af Kungl. Maj:t.
2. För sätesbyggning å bostadsboställe
af andra klassen må föreskrifvas
minst sex, högst nio bonings
-
Bih. till Riksd. Prof. 1908. 8 Sami. 1 Afd. 3 Höft.
50
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.
Kungl. Maj ds förslag:
rum, af hvilka ett tillika skall vara
expeditionsrum, jämte kök, skafferi,
erforderliga kontor samt en eller två
förstugor. Vid eller i expeditionsrummet
inrättas, där det finnes vara
af behofvet påkalladt, ett brandfritt
hvalf. Där i visst fall på grund af
särskilda omständigheter sådant prof ras
skäligt, må boningsrummens omval nednedsättas
till lägst fem.
3. För sätesbyggning å bostadsboställe
af tredje klassen må föreskrifvas
minst fyra, högst sex boningsrum
jämte kök, skafferi, erforderliga
kontor och en eller två förstugor.
9 §•
1. Sätesbyggning å bostadsboställe
uppföres på stenfot af minst
fem decimeters höjd ofvan jord, med
väggar företrädesvis af tegel eller timmer,
men äfven, där något af dessa
ämnen ej lämpligen kan föreskrifvas,
af annat ändamålsenligt, i orten brukligt
byggnadsämne. Till byggnaden i
öfrigt användas de ämnen, som finnas
lämpliga och öfverensstämma med
ortens sed. Boningsrummen göras
så stora, som behofvet i hvarje fall
fordrar, minst tre meter höga, dock
att å andra och tredje klassernas bostadsboställen
rum å vinden må göras
tre decimeter lägre; och skola boningsrummen
i allmänhet vara försedda med
ugnar af kakel; men äfven ugn eller
spis af sten eller ugn af järn må
kunna i något rum tillåtas. Framför
eldstad anbringas plansten, plåt eller
annan mot eld skyddande golfbetäck
-
Utskottets förslag;
rum, af hvilka ett tillika skall vara
expeditionsrum, jämte kök, skafferi,
erforderliga kontor samt eu eller två
förstugor. Där det finnes vara af
behofvet påkalladt, inrättas ett brandfritt
hvalf.
3. För sätesbyggning å bostadsboställe
af tredje klassen må föreskrifvas
minst fyra, högst sex boningsrum
jämte kök, skafferi, erforderliga
kontor och en eller två förstugor.
9 §
1. Sätesbyggning å bostadsboställe
uppföres på stenfot af minst
fem decimeters höjd ofvan jord, med
väggar företrädesvis af tegel eller timmer,
men äfven, där något af dessa
ämnen ej lämpligen kan föreskrifvas,
af annat ändamålsenligt byggnad,sämne.
Till byggnaden i öfrigt användas
de ämnen, som finnas lämpliga
och öfverensstämma med ortens
sed. Boningsrummen göras så
stora, som behofvet i hvarje fall
fordrar, omkring tre meter höga,
och skola vara försedda med nödiga
och lämpliga anordningar för ''uppvärmning
och luftväxling. Alla boningsrum
förses med dubbelfönster,
gipsade, boaserade eller spända tak,
oljemålning å panel, dörrar, dörroch
fönsterinfattningar samt tapeter
eller lämplig målning å väggarna.
51
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.
Kungl. Maj ds förslag:
ning. Alla boningsrum förses med
dubbelfönster, gipsade, boaserade eller
spända tak, oljemålning å panel, dörrar,
dörr- och fönsterinfattningar
samt tapeter eller lämplig målning
å väggarna.
2. Öfriga laga hus å bostadsboställe
uppföras af ändamålsenliga
byggnadsämnen efter ortens sed till
den storlek, behofvet i hvarje fall
fordrar. Stenfot å dessa hus göres
minst tre dac i meter hög ofvan jord.
3. Brygghus skall i allmänhet
innehålla ett rum för brygd och tvätt
samt ett rum för bak med bakitgn i
ettdera; dock må vid mindre bosladsboställen
brygghus af endast ett runt
med bakugn tillåtas.
4. Stall, fähus och fårhus förses
med skullar eller andra foderrum.
Utskottets förslag:
2. Öfriga laga hus å bostadsboställe
uppföras af ändamålsenliga
byggnadsämnen efter ortens sed till
den storlek, behofvet i hvarje fall
fordrar.
3. Brygghus skall innehålla anordningar
för brygd och tvätt och, där
så erfordras, äfven för bakning.
4. Stall, fähus och fårhus förses
med skullar eller andra foderrum.
10 §.
Sätesbyggning af trä skall inom tid, som för hvarje särskildt fall af
synerätt bestämmes, förses med brädfodring eller annan tjänlig beklädnad
samt anstrykas med rödfärg eller annan färg. För sätesbyggning af annat
ämne äfvensom för andra laga hus å bostadsboställen må efter behofvet
och ortens sed tjänlig beklädnad och anstrykning föreskrifvas.
11 §.
Där vid husesyn eller ekonomisk besiktning föreskrift meddelas om
storleken, inredningen och öfriga beskaffenheten af laga hus å bostadsboställe,
iakttages, å ena sidan, att byggnadens varaktighet och boställshafvarens
skäliga behof tillgodoses samt, å andra sidan, att de med byggnadsskyldighetens
fullgörande förenade kostnader ej varda mer än nödigt
betungande.
52
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.
Kungl. Maj ds förslag: Utskottet s förslag:
III Kap.
Om byggnads- och underhållsskyldigheten.
12 §.
För bostadsboställe af första klassen galle hvad särskilt är förordnadt
i fråga om hvem skyldigheten att nybygga och underhålla därtill
hörande laga hus åligger.
13 §.
Å andra och tredje klassernas bostadsboställen
på landet skola alla laga
hus nybyggas och underhållas af boställshafvaren.
14 §.
A bostadsboställen af andra och
tredje klasserna i stad nybyggas och
underhållas alla laga hus eif pastoratet.
15 §.
A löningsboställen åligger nybyggnads-
och underhållsskyldigheten boställshafvaren.
13 §.
A bostadsboställen af andra och
tredje klasserna äfvensom med sådant
boställe i sambruk förenaclt löningsboställe
skola alla laga hus nybyggas
och underhållas af pastoratet.
lå §.
o
A andra löningsboställen än i 13 §
sa g dt är åligger nybyggnads- och underhållsskyldigheten
boställshafvaren.
16 §. 15 §.
Uppkommande brister å boställes insynade hus skola afhjälpas i den
mån sådant föreskrifves eller eljest blifver nödigt.
17 §.
Nybyggnad af sätesbyggning eller
visthus, brygghus, drängstuga, spannmålsbod,
stall, fähus, loge med lada
å bostadsboställe eller därmed i sambruk
förenad! löningsboställe må icke
16 §.
Nybyggnad af sätesbyggning eller
visthus, brygghus, drängstuga, spannmålsbod,
stall, fähus, loge med lada
å bostadsboställe eller därmed i sambruk
förenad! löningsboställe må icke
53
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.
Kungl. Majds förslag:
företagas utan att synerätt därom
beslutar; och må på bostadsboställe
af andra eller tredje klassen å landet
eller med dylikt boställe i sambruk
förenadt löningsboställe nybyggnad
af annat laga hus eller åtgärd, som
i 20 § 2 inom. omförmäles, ej heller
vidtagas af boställshafvare, utan att
föreskrift därom meddelats af synerätt
eller vid ekonomisk besiktning.
18 §.
Boställshafvare vare skyldig väl
vårda sådana till hans begagnande
upplåtna hus, som af annan nybyggas
och underhållas. Brister, som å
dylika eller andra å boställe insynade
hus genom boställshafvarens vanvård
uppkomma, skola af honom på egen
bekostnad af hjälpas.
19 §.
1. I afseende på boställshafvares
och församlings rätt att till nybyggnad
och förbättring af boställes hus
samt boställshafvares rätt att i öfrigt
till husbehof använda boställes skogstillgång
lände till efterrättelse hvad
särskild! är stadgadt.
2. Andra å boställe tillgängliga
byggnadsämnen, som icke äro att
hänföra till den boställshafvaren ensam
tillkommande af kastningen af bostället,
må, där sådant kan ske utan
men för bostället eller boställshafvaren,
jämväl af annan nybyggnadsoch
underhållsskyldig användas till
Utskottets förslag:
företagas utan att synerätt därom
beslutar; och må på bostadsboställe
af andra eller tredje klassen å landet
eller med dylikt boställe i sambruk
förenadt löningsboställe nybyggnad
af annat laga hus ej heller vidtagas
af boställshafvare, utan att föreskrift
därom meddelats af synerätt eller
vid ekonomisk besiktning.
17 §.
Boställshafvare vare skyldig väl
vårda de till hans begagnande upplåtna
hus. Brister, som genom boställshafvarens
vanvård uppkomma å
boställets insynade hus, skola af honom
på egen bekostnad af hjälpas.
18 ,§.
1. I afseende på boställshafvares
och församlings rätt att till nybyggnad
och förbättring af boställes hus
samt boställshafvares rätt att i öfrigt
till husbehof använda boställes
skogstillgång lände till efterrättelse
hvad särskildt är stadgadt.
2. Andra å boställe tillgängliga
byggnadsämnen, som icke äro att
hänföra till den boställshafvaren ensam
tillkommande afkastningen af bostället,
må, där sådant kan ske utan
men för bostället eller boställshafvaren,
användas till nybyggnad och
förbättring ä bostället. Förslår ej till
-
54
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.
Kungl. Maj ds förslag: Utskottets förslag:
nybyggnad och förbättring ä bostället, gången till boställets samtliga hus, hafv
Förslår tillgången ej till både boställs- laga husen bästa rätten,
hafvares och annan byggnadsskyldigs
behof, hafre boställshafvare bästa rätten.
20 §.
1. Vid nybyggnad af laga hus å
bostadsboställe af andra eller tredje
klassen på landet eller med sådant
boställe i sambruk förenadt löningsboställe
skall den af synesrätt vid arbetets
godkännande fastställda kostnad
godtgöras boställshafvaren af de medel,
som enligt lagen om reglering af
prästerskapets aflöning skola för sådant
ändamål inom pastoratet årligen
af sättas och af vederbörande kyrkoråd
förvaltas; dock att vid nybyggnad i
följd af brandskada dylik godtgörelse
icke må utgå för den kostnad, som
motsvarar uppburen brandskadeersättning
eller, där sådan ej erhållits till
fullt det belopp, hvartill det brända
uppskattas, värdet af det brunna.
Omedelbart efter byggnadsarbetets
godkännande skall godtgörelsen till
boställshafvaren utbetalas af de inom
pastoratet på sätt ofvan blifvit nämndt
uppsamlade medlen. Hvad därvid tilläfventyrs
brister skall jämte ränta
därå efter fem för hundra boställshafvaren
tillhandahållas allt efter som
för ändamålet af sedda medel inflyta.
Har, då boställshafvaren frånträda''
bostället, nybyggnadskostnaden
icke blifvit på angifvet sätt till fullo
godtgjord, skall det felande beloppet
med ränta efter fem för hundra till
55
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.
Kung/,. Maj.is förslag; Utskottets förslag:
boställshafvaren erläggas af efterträdaren,
på hvilken företrädarens rätt
gent emot pastoratet därefter öfvergår.
För hvad af fordringsbeloppet bevisligen
icke kunnat utfås hos efterträdaren
behåller afträdande boställshafvaren
sin rätt mot pastoratet.
2. Hvad sålunda stadgats om nybyggnadskostnad
gälle ock om kostnad
för förbättring af laga hus ä de i 1
mom. omförmälda boställen, när tak
med tillhörande sparrverk ånyo uppföres,
eller hus, med bibehållande af
gammalt sparrverk, förses med ny taktäckning
af plåt, skiffer, tegel eller
annat ämne af motsvarande hårdhet,
eller yttervägg i sin helhet eller till
större delen ombygges, eller å gammalt
hus anbringas ny brädfodring
med anstrykning därå eller annan
ändamålsenlig beklädnad.
3. Sedan nybyggnad eller förbättring,
hvarom i denna paragraf sägs,
blifvit i behörig ordning beslutad, må
boställshafvaren, till bestridande af
kostnaden därför, erhålla förskott af
de ersättningsmedel, som finnas inom
pastoratet uppsamlade, därest han
ställer fullgod säkerhet för det förskotterade
beloppet.
21 §.
Kostnaden för underhåll af de
laga husen å bostadsboställe af andra
etler tredje klassen på landet eller
med sadant boställe i sambruk förenadt
löningsboställe skall, på sätt här
nedan sägs, boställshaf var en qodtgöras.
af de medel, som enligt lagen om
reglering af prästerskapets aflöning
56
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o T) Utlåtande N:o 3.
Kungl. Maj ds förslag: Utskottets förslag
skola för detta ändamål inom ''pastoratet
årligen afsättas och af vederbörande
kyrkoråd förvaltas.
Då boställshafvaren visar sig hafva
gjort utgift för underhållsarbete, som
blifvit af synerätt eller vid ekonomisk
besiktning föreskrifvet, skall
godtgörelse för utgiften, i den mån
densamma icke öfverstiger den enligt
vederbörligt syne- eller besiktningsinstrument
för arbetet beräknade kostnad,
omedelbarligen till boställshafvaren
utbetalas af de inom pastoratet
■uppsamlade ersättningsmedlen. Har
för arbete, som nu är sagdt, den beräknade
kostnaden öfver skridits, eller
har boställshafvaren gjort utgift för
underhållsarbete, som ej blifvit honom
ålagdt, äge han jämväl af ifrågavarande
ersättningsmedel bekomma
godtgörelse för sådan utgift, så vidt
densamma af synerätt eller vid ekonomisk
besiktning pröfvas hafva varit
af behofvet påkallad. I händelse
underhållsarbete föranledts af brandskada,
skall hvad i 20 § sägs i fråga
om godtgörelse för sålunda orsakad
kostnad äga motsvarande tillämpning.
Därest i förekommande fall de
uppsamlade ersättningsmedlen icke
förslå till godtgörelsens gäldande, skall
bristen jämte ränta därå efter jern
för hundra till boställshafvaren utbetalas
efter hand som medel härför
blifva tillgängliga.
Afträder boställshafvaren bostället,
innan underhållskostnad, för hvilken
han är berättigad till ersättning,
blifvit till fullo godtgjord, skall det
57
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.
Kling!. Mag ds förslag: Utskottets förslag:
felande beloppet med ränta efter fem
för hundra till honom erläggas af
efterträdaren, som därefter inträder
i sin företrädares rätt i förhållande
till pastoratet. För hvad af fordring sbeloppet
bevisligen icke kunnat utfås
hos efterträdaren behåller afträdande
boställshaf varen sin rätt mot pastoratet.
IV Kap.
Om andra byggnader än de laga husen.
22 §. 19 §.
1. Finner synerätt, att på bostadsboställe eller därmed i sambruk förenad!
löningsboställe insynadt torp eller fäbodeställe bör bibehållas eller
Hytt sådant bör insynas eller insynad kvarn bör kvarblifva, skall boställshafvare
där uppföra och underhålla de byggnader, som af syn erätten föreskrifvas.
2. Hvad i 1 mom. stadgas om torphus galle ock om hus på nyodling,
som efter frihetsår återgår till boställe.
23 §.
Alla andra byggnader än de i
3, 4, 6 och 22 §§ omförmälda äro öfverloppshus,
Indika, där ej tillträdaren
vill behålla dem till det värde,
som, i brist af åsämjande, synerätten
därå sätter, afträdaren äger rätt att
bortföra inom tid, som vid af- och
tillträdessyn föreskrifves; vare dock
pliktig att för byggnadsvirke, som
hämtats från boställets skog och icke
utgjorts *af sådan andel i densammas
afkastning, som, enligt hvad särskildt
är stadgadt, i vissa fall kan,
Bih. till Rilcscl. Prot. 1!)0S. 8 Sami. 1 *
20 .§.
Alla andra byggnader än de i
3, 4, G och 19 §§ omförmälda äro öfverloppshus,
Indika, där ej tillträdaren
vill behålla dem till det värde,
som, i brist af åsämjande, synerätten
därå sätter, afträdaren äger rätt att
bortföra inom tid, som vid af- och
tillträdessyn föreskrifves; vare dock
pliktig att för byggnadsvirke, som
hämtats från boställets skog och icke
utgjorts af sådan andel i densammas
afkastning, som, enligt hvad särskild!
är stadgadt, i vissa fall kan,
i. 3 Häft. 8
58
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.
Kungl. Maj:ts förslag:
utöfver husbehofvet, tillkomma boställshafvaren,
utgifva ersättning till
belopp, som synerätt bestämmer; skolande
ersättningen användas till boställets
nytta enligt de närmare föreskrifter
synerätten meddelar.
Utskottets förslag:
utöfver husbehofvet, tillkomma boställshafvaren,
utgifva ersättning till
belopp, som synerätt bestämmer; skolande
ersättningen användas till boställets
nytta enligt de närmare föreskrifter
synerätten meddelar.
Y Kap.
Om brandförsäkring.
24 §.
Alla hus, hvilkas nybyggnad åligger
boställshafvare, vare han pliktig
att uti allmänt brandförsäkringsverk
eller brandstodsförening med reglemente
fastställdt af Kungl. Maj:t
eller uti brandstodsförening för härad
eller län med reglemente fastställdt
af Kungl. Maj:ts befallningshafvande
brandförsäkra för domkapitlets räkning
till husens fulla, i behörig ordning
uppskattade värde; och skall
sådan försäkring af honom behörigen
vidmakthållas. Öfver fullgörandet
häraf hålle domkapitlet tillsyn för
hvilket ändamål boställshafvaren, såvida
icke hrandförsäkringsafgift är
erlagd för all framtid, skall före
början af hvarje försäkringsår till
domkapitlet öfverlämna bevis, att
meddelad försäkring är för det året
gällande.
25 §.
Brandskadeersättning uppbäres a
ställshafvaren ersättningsbeloppet, hv
21 §.
De hus, hvilkas nybyggnad åligger
boställshafvare, vare han pliktig
att uti allmänt brandförsäkringsverk
eller brandstodsförening med reglemente
fastställdt af Kungl. Maj:t
eller uti brandstodsförening för härad
eller län med reglemente fastställdt
af Kungl. Maj :ts befallningshafvande
brandförsäkra för domkapitlets räkning
till husens fulla, i behörig ordning
uppskattade—värde; och skall
sådan försäkring af honom behörigen
vidmakthållas.
22 §.
t domkapitlet, som tillhandahåller boirvid
domkapitlet äger förordna, huru
-
59
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.
Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
vida, innan lyftning får ske, säkerhet hos domkapitlet skall ställas för
medlens användande till återställande af hvad genom branden blifvit förstördt.
26 §. 23 §.
Brandskadeersättning, som boställshafvare lyftat, skall redovisas vid
nästa ekonomiska besiktning eller husesyn.
Boställshafvare, som försummat sin skyldighet att taga eller vidmakthålla
brandförsäkring, svare själf för brandskada, och bygge nytt upp för
hvad som brunnit, utan rätt till godtgörelse för byggnadskostnaden i hvad
den motsvarar värdet af det brunna.
VI Kap.
Om ägornas vård och bruk samt om fördelning till godtgörande på
vissa år af kostnad eller förlust, som boställshafvare
kan få vidkännas.
28 §. 25 §.
Boställshafvare skall väl häfda samt i god växtkraft hålla boställes
åker och äng, gräfva och vidmakthålla nödiga diken, efter hvad därom är
stadgadt, samt, i öfverensstämmelse med den särskilda plan, som angående
befintliga hagmarkers ändamålsenliga skötsel må vara fastställd, röja och
vårda sådana marker.
29 §• 26 §.
1. Boställshafvare skall väl vårda och vidmakthålla trädgård. Om
bostadsboställe trådbar d är otillräcklig eller alldeles saknas, bör, där det
kan ske med fördel, den gamla utvidgas eller ny anläggas efter hvad
synerätt pröfvar skäligt. Vid nästpåföljande af- och tillträdessyn må,
om synerätt finner afträdaren icke hafva innehaft bostället så länge, att
afkastningen därunder kan anses hafva ersatt utvidgnings- eller anlägo-nin^skostnaden,
denna kostnad till belopp af högst femhundra kronor fördelas
60
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.
Kungl. Maj ds förslag: Utskottets förslag:
af synerätt till godtgörande på viss tid, beräknad från den dag, utvidgningen
eller anläggningen börjats, och till högst tio år efter dåvarande
boställshafvares afträde.
2. I afseende på skogens skötsel och vård lände till efterrättelse
hvad därom särskild! är stadgadt.
3. Torfmosse skall ändamålsenligt begagnas.
30 §. 27 §.
1. Om hägnad i ägoskillnad mot annans jord galle hvad därom är
stadgadt. Den hägnad, boställshafvare åligger i ägoskillnad hålla, skall
vid boställes afträdande aflämnas i fredgillt stånd.
2. Om på yrkande af granne boställshafvare inåst deltaga i uppförande
af nytt stängsel, och synerätt finner kostnaden för boställshafvarens
andel däri uppgå till högre belopp, än han anses böra vidkännas, må hägnadskostnaden
af synerätten fördelas till godtgörelse på det antal år, som
pröfvas skäligt, dock icke öfverstigande tjugu, räknadt från den tid, då
stängslet blifvit fullbordadt.
3. Inom boställes ägoområde vare boställshafvare ej förbunden att
hålla hägnad; dock att hägnad, som vid hans tillträde funnits, skall fortfarande
underhållas, intill "dess vid syn eller ekonomisk besiktning annorlunda
förordna s.
31 §. 28 §.
1. I fråga om nyodling eller uppröjning af beteshage å boställes
skogsmark galle hvad därom särskild! är stadgadt.
2. Vill boställshafvare för tillämnad odling af kärr, mosse eller annan
oländig mark, däraf i dess närvarande skick föga eller ingen afkomst kan
erhållas, tillförsäkra sig rätt till frihetsår, enligt hvad därom särskild!
är stadgadt, göre anmälan om företaget hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande,
som därefter iakttager hvad gällande författningar i sådant fall
föreskrifva. När frihetsår beviljas, bestämmer Kungl. Maj:ts befallningshafvande,
om och hvilka byggnader å den odlade lägenheten böra finnas.
Virke till dessa byggnader äfvensom till de för odlingen nödiga hägnader
jämte erforderligt bränsle äger boställshafvaren under den tid, han innehar
äfven själfva bostället, hämta från dess skogsafkastning; men sedan han
afträdt bostället, åtnjuter han icke annan rätt till afkastning af skogen,
än att därifrån, så vidt dåvarande innehafvare af bostället ändock kan från
skogen få sitt virkesbehof fylldt, virke till hägnad i odlingslägenhetens
yttergränser må tagas efter utsyning af vederbörande skogstjänstemän.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.
Gi
K ting!. Maj ds förslag: Utskottets förslag:
3. Vid frihetsårens slut skall den odlade lägenheten, till åker och
äng behörigen häfdad, jämte erforderliga hägnader och byggnader i försvarligt
skick till bostället afträdas utan ersättning; och skall i fråga om
utrönandet af lägenhetens beskaffenhet tillämpas hvad angående syn mellan
enskild jordägare och arrendator är stadgadt.
32 §. 29 §.
Odling genoiii flåhackning och bränning af torf må icke verkställas
utan särskildt därtill af Kung!. Maj.-ts befallningshafvande gifvet tillstånd.
33 §.
1. Om fördelning till godtgörande
på vissa år af den kostnad, boställshafvare
kan hafva under sin besittningstid
fått vidkännas med anledning
af laga skifte, skogsindelning,
deltagande i vattenafiedningsföretag
för samfällig jords odling eller förbättring,
nybyggnad af kyrka eller
andra allmänna hus, uppförande af
broar eller anläggning af vägar, galle
hvad därom särskildt är stadgadt;
och vare efterträdare ej skyldig att
annorlunda än på grund af sådan
fördelning vidkännas de kostnader,
som i dessa afseenden bort utgå före
hans tillträde af bostället.
2. Därest boställshafvare för all
framtid brandförsäkrat insynadt hus
genom inbetalning, på en gång eller
i särskilda poster, af hela den för
sådan försäkring bestämda afgift, må
denna vid nästföljande af- och tillträdessyn
till godtgörande fördelas
på vissa, högst tjugu år, räknade från
den tid, då första inbetalningen
skedde.
30 §.
Om fördelning till godtgöi’ande
på vissa år af den kostnad, boställshafvare
kan hafva under sin besittningstid
fått vidkännas med anledning
af laga skifte, skogsindelning, deltagande
i vattenafiedningsföretag för
samfällig jords odling eller förbättring,
nybyggnad af kyrka eller andra
allmänna hus, uppförande af broar
eller anläggning af vägar, galle hvad
därom särskildt är stadgadt; och vare
efterträdare ej skyldig att annorlunda
än på grund af sådan fördelning
vidkännas de kostnader, som i
dessa afseenden bort utgå före hans
tillträde af bostället.
31 §.
Därest boställshafvare för all framtid
brandförsäkrat insynadt hus genom
inbetalning, på en gång eller
i särskilda poster, af hela den för
sådan försäkring bestämda afgift, må
denna vid nästföljande af- och tillträdessyn
till godtgörande fördelas
på vissa, högst tjugu år, räknade
från den tid, då första inbetalningen
skedde.
62
Riksdagens Särskilda TJtskotts (N:o 1) Tadlande JV:o 3.
Kungl. Maj ds förslag;
3. Har nybyggnad eller förbättring
eller annan åtgärd, därför boställshafvare
förklarats skyldig svara,
blifvit af efterträdande boställshafvare
verkställd, och kan det visas, att
denne, utan egen försummelse, varit
urståndsatt att hos företrädaren utfå
den härför bestämda kostnadsersättning,
må den förlust, hvilken sålunda
uppstått för efterträdaren, efter synerätts
pröfning fördelas till godtgörande
på vissa, högst tjugu år, räknade
från denne boställshafvares tillträde.
4. Finnes vid af- och tillträdessyn,
att afträdaren måst för nybyggnad
af laga hus å första klassens
bostadsboställe eller å löningsboställe,
som innehafves af biskop, eller för sådan
förbättring af dessa hus, som afses
i 20 § 2 inom., eller för uppförande
af byggnader, hvarom i 22 §
sägs, vidkännas större kostnad, än
synerätt pröfvar motsvara för afträdare!^
besittningstid skälig utgift
i berörda hänseende, må, där ej sådant
fall, som i 3 mom. afses, är
för handen, den Överskjutande kostnaden
så, som synerätten finner skäligt,
fördelas till godtgörande på
vissa, högst tjugu år från nämnde
boställshafvares frånträdande af bostället.
Utskottets förslag:
32 §.
Har nybyggnad eller förbättring
eller annan åtgärd, därför boställshafvare
förklarats skyldig svara, blifvit
af efterträdande boställshafvare
verkställd, och kan det visas, att
denne, utan egen försummelse, varit
urståndsatt att hos företrädaren utfå
den härför bestämda kostnadsersättning,
må den förlust, hvilken sålunda
uppstått för efterträdaren, efter synerätts
pröfning fördelas till godtgörande
på vissa, högst tjugu år, räknade
från denne boställshafvares tillträde.
33 §.
Finnes vid af- och tillträdessyn,
att afträdaren måst för nybyggnad
af laga hus å första klassens bostadsboställe
eller å löningsboställe, som
innehafves af biskop, eller för uppförande
af byggnader, hvarom i 19
§ sägs, vidkännas större kostnad, än
synerätt pröfvar motsvara för afträclarens
besittningstid skälig utgift i
berörda hänseende, må, där ej sådant
fall, som i 32 § afses, är för handen,
den Överskjutande kostnaden så, som
synerätten finner skäligt, fördelas
till godtgörande på vissa, högst tjugu
år från nämnde boställshafvares frånträdande
af bostället.
Hvad sålunda stadgats om nyby
ggnadskostnad galle och om kostnad
för förbättring af laga hus å första
klassens bostadsboställe eller å lönings
-
63
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.
Kungl. Maj ds förslag:
I fråga om löningsboställe, som
är i författningsenlig ordning utarrenderadt,
gälle hvad i arrendekontraktet
härutinnan må vara stadgadt.
o
Utskottets förslag:
boställe, som innehafves af biskop, när
tak med tillhörande sparrverk ånyo
uppföres, eller hus, med bibehållande
af gammalt sparrverk, förses med ny
taktäckning, eller yttervägg i sin helhet
eller till större delen ombygges, eller
å gammalt hus anbringas ny brädfodring
med anstrykning därå eller
annan ändamålsenlig beklädnad.
I fråga om löningsboställe, som
är i författningsenlig ordning utarrenderad!,
gälle hvad i arrendekontraktet
härutinnan må vara stadgadt.
VII Kap.
Om öfverträdelse af nyttjanderätt till boställe.
34 §.
Hvad boställe tillhörer eller från
dess ägor är hämtadt och icke kan
räknas till dess årliga afkastning, må
ej afhändas bostället, utan att sådant
är särskild! tillåtet, ej heller torf eller
skogseffekter, äfven om de kunna
anses tillhöra boställets årliga afkastning.
Gödsel må icke bortföras från
boställe, förenadt med jordbruk.
Stråfoder må boställshafvaren icke
förr än vid afträdestiden från sådant
boställe, som sist är sagdt, bortföra
utan särskildt tillstånd. Detta sökes
hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande
och må för hvarje gång icke medgifvas
för längre tid än fem år. Vid
pröfning af ärendet tages i noggrant
öfvervägande, huruvida och under
hvilka villkor det begärda tillståndet,
34 §.
Hvad boställe tillhörer eller från
dess ägor är hämtadt och icke kan
räknas till dess årliga afkastning, må
ej afhändas bostället, utan att sådant
är särskildt tillåtet, ej heller torf eller
skogseffekter, äfven om de kunna
anses tillhöra boställets årliga afkastning.
Gödsel må icke bortföras från
boställe, förenadt med jordbruk.
Stråfoder må boställshafvaren icke
förr än vid afträdestiden från sådant
boställe, som sist är sagdt, bortföra
utan särskildt tillstånd. Detta sökes
hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande
och må för hvarje gång icke medgifvas
för längre tid än ett år. Vid
pröfning af ärendet tages i noggrant
öfvervägande, huruvida och under
hvilka villkor det begärda tillståndet,
64
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlutande N:o 3.
Kungl. Maj ds förslag:
utan skada för bostället, kan, med hänsyn
till där befintliga förhållanden,
meddelas. Innan dylikt ärende afgöres,
skall domkapitlets yttrande inhämtas.
Har boställshafvaren, när han
skall afträda bostället, foder öfver,
hembjude det efterträdaren. Vill
han det lösa, skall, där ej öfverenskommelse
träffats, priset bestämmas af
tre gode män, utsedde i den ordning,
lagen om skiljemän den 28 oktober
1887 angående val af sådana stadgar;
ägande part, som ej nöjes med gode
männens beslut, att draga tvisten
under rättens pröfning, så framt
lian sin talan instämmer inom nittio
dagar från det beslutet honom tillställdes;
och skall i beslutet lämnas
tydlig hänvisning om hvad den missnöjde
har att iakttaga för tvistens
dragande under rättens pröfning. Beslutet
skall, änskönt någondera parten
vill söka domaren, gå i verkställighet,
där ej domaren eller öfverexekutor
annorlunda förordnar. V ill efterträdaren
ej lösa fodret, må afträdaren
det bortföra.
Utan hinder af hvad nu är sagdt
må andra föreskrifter i afseende å
gödsel och foder å boställe meddelas,
när vid boställets utarrendering i
författningsenlig ordning sådant pröfvas
nödigt och lämpligt.
Utskottets förslag:
utan skada för bostället, kan, med
hänsyn till där befintliga förhållanden,
meddelas. Innan dylikt ärende afgöres,
skall domkapitlets yttrande inhämtas.
Har boställshafvaren, när han
skall afträda bostället, foder öfver,
hembjude det efterträdaren. Vill
han det lösa, skall, där ej öfverenskommelse
träffats, priset bestämmas af
tre gode män, utsedde i den ordning,
lagen om skiljemän den 28 oktober
1887 angående val af sådana stadgar;
ägande part, som ej nöjes med gode
männens beslut, att draga tvisten
under rättens pröfning, så framt
han sin talan instämmer inom nittio
dagar från det beslutet honom tillställdes;
och skall i beslutet lämnas
tydlig hänvisning om hvad den missnöjde
har att iakttaga för tvistens
dragande under rättens pröfning. Beslutet
skall, änskönt någondera parten
vill söka domaren, gå i verkställighet,
där ej domaren eller öfverexekutor
annorlunda förordnar. Vill efterträdaren
ej lösa fodret, må afträdaren
det bortföra.
Utan hinder af hvad nu är sagdt
må andra föreskrifter i afseende å
gödsel och foder å boställe meddelas,
när vid boställets utarrendering i
författningsenlig ordning sådant pröfvas
nödigt och lämpligt.
Gör boställshafvare åverkan å bostället, eller öfverträder han eljest
sin nyttjanderätt, galle hvad i fråga om sådana förseelser, begångna af
brukare af legd jord, är i strafflagen stadgadt.
65
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande R:o 3.
Kung!. Maj ds förslag: Utskottets förslag:
VIII Kap.
Om af- och tillträde.
36 §. 36 §.
1. Med afträdande af de löningsboställen,
som skola vara i författningsenlig
ordning utarrenderade, förhålles
efter allmän las:.
2. Alla andra boställen afträdas
såsom hittills den 1 maj; inrymme
dock afträdaren från den 14 mars
honom, som efter kommer, halfva husen,
med undantag af sätesbyggning,
visthus, hushållskällare och brygghus.
1. Med afträdande af de löningsboställen,
som skola vara i författningsenlig
ordning utarrenderade, förhålles
efter allmän lasr.
2. Alla andra boställen afträdas
såsom hittills den 1 maj; dock att
tillträdaren äger att den 14 mars öfvertaga
brukningen af boställets jord och
fä åt sig upplåten hälften i kusen,
med undantag af sätesbyggning, visthus,
hushållskällare och brygghus.
37 §.
o
Aret före boställes afträdande skall afträdaren, med bibehållande af
förut, tillämpad växtföljd, låta åt tillträdaren verkställa trädesbruk, höstplöjning,
gräsfrö- och höstsädessådd mot ersättning, som, i brist af åsämjande,
bestämmes af tre gode män, utsedde i den ordning, lagen om skiljemän
den 28 oktober 1887 i fråga om val af sådana föreskrifver; ägande part,
som ej nöjes med gode männens beslut, att draga tvisten under rättens
pröfning, så framt han sin talan instämmer inom nittio dagar från det
beslutet honom tillställdes. Om meddelande i beslutet af hänvisning för
den missnöjde och om beslutets verkställighet skall hvad i 34 § är för där
afsedt fall stadgadt äga motsvarande tillämpning.
38 §.
År vid tiden för boställes afträdande icke bestämdt, hvem som kommer
att tillträda bostället, skall domkapitlet föranstalta, att bostället emellertid
Vcirder behörigen brukadt och vårdadt, intill dess detsammas skötsel och
vård kan af tillträdare öfvertagas.
Bih. till Biksd. Prat. ISOS. 8 Sami. 1 Afd. 3 Haft.
9
66
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.
Kungi. Maj ds förslag: Utskottets förslag:
39 §.
Å alla med jordbruk förenade boställen vare afträdare!! skyldig att,
såvida icke sådant förhindras af omständigheter, till hvilka han icke varit
vållande, utan ersättning tillhandahålla efterträdaren den efter vanliga förhållanden
nödiga gödsel till första vår- och höstutsädet eller däremot i
värde svarande myckenhet foder.
IX Kap.
Om tillsyn å boställen samt om ekonomiska besiktningar och
hnsesyner.
40 §.
Domkapitlet bör tillse, att inom stiftet belägna boställen varda till
hus och ägor behörigen vidmakthållna samt att boställshafvare ej genom
sådan försummelse af nybyggnad eller underhåll, som kan förnärma boställets
och efterträdares rätt, ådrager bostället husröta. Anser domkapitlet
boställes rätt vara genom något af domstol eller annan myndighet meddeladt
beslut förnärmad, eller "att vid sådant beslut icke iakttagits hvad i
11 § föreskri fves, skall domkapitlet i behörig ordning öfverklaga beslutet.
41 §.
Å alla boställen skola för tillsyn å deras häfd till hus och jord hållas
ekonomiska besiktningar så ofta sådana finnas nödiga och sist å femte året
efter det, då syn å häfden eller ekonomisk besiktning näst förut å bostället
förrättats.
42 §.
Domkapitlet skall före utgången af februari månad hvarje år till
Kungl. Maj:ts befallningshafvande insända uppgift på de boställen, å hvilka
ekonomiska besiktningar böra under året hållas; ägande domkapitlet att i
händelse af särskildt behof äfven å annan tid hos Kungl. Maj:ts befall
ningshafvande äska ekonomisk besiktning å visst boställe.
67
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.
Kungl. M.aj:ts förslag:
43 §.
Dessa besiktningar förrättas, efter
Kungl. Maj:ts befallningshafvandes
förordnande, på landet af kronofogden
i orten, biträdd af två nämndemän,
och i stad af magistratsperson
med biträde af två utaf magistraten
utsedde sakkunnige män. Dessa biträden
kallas af förrättningsmannen.
År kronofogden hindrad, förorda
Kungl. Maj:ts befallningshafvande
annan kronobetjänt att förrätta
besiktningen.
44 §.
1. Såsom jäf mot för rättning sman
galle: om han är med boställshafvare
eller annan part uti den skyldskap
eller det svågerlag, som i 13
kap. 1 § rättegångsbalken om jäf
mot domare sägs; eller om för rättning
sman är boställshafvares eller
annan parts vederdeloman eller
uppenbare ovän; eller om förrättningsman
eller den, som står till
honom i sådant skyldskap eller svågerlag,
som nämndt är, äger i målet
del eller eljest kan af förrättningen
vänta synnerlig nytta eller skada,
därvid dock den omständighet, att
förrättning sman eller hans beinälde
skyldeman, såsom medlem af försam
-
Utskottets förslag:
43 §.
Dessa besiktningar förrättas, efter
Kungl. Maj:ts befallningshafvandes
förordnande, på landet af kronofogden
i orten såsom ordförande
jämte två nämndemän, och i stad af
magistratsperson såsom ordförande
med biträde af två utaf magistraten
utsedde sakkunnige män. Biträdande
besiktningsmännen kallas af ordföranden.
År kronofogden hindrad, förordne
Kungl. Maj:ts befallningshafvande
annan kronobetjänt såsom ordförande.
Stanna besiktningsmännen i olika
meningar, gälle hvad, de fleste säga.
Har hvar sin särskilda mening, gälle
ordförandens.
44 §.
1. Såsom jäf mot besiktningsman
gälle: om han är med bostäilshafvare
eller annan part uti den
skyldskap eller det svågerlag, som i
13 kap. 1 § rättegångsbalken om jäf
mot domare sägs; eller om besiktningsman
är boställshafvares eller annan
parts vederdeloman eller uppenbare
ovän; eller om besiktningsman eller
den, som står till honom i sådan
skyldskap eller svågerlag, som nämndt
är, äger i målet del eller eljest kan
af förrättningen vänta synnerlig nytta
eller skada, därvid dock den omständighet,
att besiktningsman eller
hans bemälde skyldeman, såsom medlem
af församlingen, är pliktig del
-
68
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.
Kungl. Maj ds förslag:
lingen, är pliktig deltaga i kostnad
för byggnad och underhåll å boställe,
ej må såsom jäf räknas. Har förrättning
sman å tjänstens vägnar
rättegång med boställshafvare, eller
söker någon sak med förrättningsmannen
eller tillfogar honom något
med ord eller gärning i uppsåt att
honom därmed jäfvig göra, det må
ej heller för jäf räknas.
2. Vet förrättning sman, att sådant
jäf mot honom är, anmäle det
genast och utan att utsätta dag till
förrättningen hos Kungl. Maj:ts
befallningshafvande, som förordnar
annan förrättning sman.
45 §.
Förrättningsman utsätte tid för
de åt honom uppdragna ekonomiska
besiktningar, med iakttagande, att
de hållas å tjänlig årstid och att,
där så kan ske, besiktningar i samma
ort förrättas omedelbart efter hvarandra.
46 §.
Minst sex veckor före besiktningen
skall förrättningsmannen om
tiden därför underrätta domkapitlet,
hvilket förordnar vederbörande kontraktsprost
eller annat ombud att å
Utskottets förslag:
taga i kostnad för nybyggnad och
underhåll å boställe, ej må såsom
jäf räknas. Har besiktningsman å
tjänstens vägnar rättegång med boställshafvare,
eller söker någon sak
med besiktningsmannen eller tillfogar
honom något med ord eller gärning
i uppsåt att honom därmed jäfvig
göra, det må ej heller för jäf räknas.
2. Vet be siktning sm.ännens ordförande,
att sådant jäf mot honom
är, anmäle det genast och utan att
utsätta dag till förrättningen hos
Kungl. Maj:ts befallningshafvande,
som förordnar annan ordförande.
Förekommer dylikt jäf mot biträdande
besiktningsman, göre därom omedelbart
anmälan hos ordföranden, hvilken
ombesörjer inkallande af annan
besiktningsman.
45 §.
Besiktningsmännens ordförande
utsätte tid för de åt honom uppdragna
ekonomiska besiktningar, med
iakttagande, att de hållas å tjänlig
årstid och att, där så kan ske, besiktningar
i samma ort förrättas omedelbart
efter hvarandra.
46 §.
Minst sex veckor före besiktningen
skall ordföranden om tiden därför
underrätta domkapitlet, hvilket
förordnar vederbörande kontraktsprost
eller annat ombud att å dom
-
69
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.
liturgi. Maj:ts förslag:
domkapitlets vägnar vid besiktningen
närvara. Inom lika tid åligger det
förrättning smannen att, när församlings
rätt ifrågakomma, hos vederbörande
kyrkostämmoordförande påkalla
kyrkostämma för utseende af
ombud för församlingen att vid besiktningen
bevaka dess rätt. Om mottagandet
af underrättelse, hvarom
nu är sagdt, skall bevis genast af
vederbörande tillställas förrättningsmannen.
Ofriga parter skola minst
fjorton dagar före besiktningen till
densamma af förrättningsmannen
kallas.
47 §.
När förr ältning sman bevisligen
iakttagit hvad enligt nästföregående
§ honom åligger, må parts
eller ombuds uteblifvande ej utgöra
hinder för besiktningens företagande.
48 §.
Anmäles vid förrättningen jäf mot
förrättningsman, skall han meddela
beslut däröfver. Prof vas jäfvet lagligt,
inställes förrättningen, och göre förrättningsmannen
anmälan om förhållandet
hos Kung!. Maj:ts befallningshafvande,
som förordnar annan förrättningsman.
Ogillas jäfvet, skall förrättningen
fortgå; vederbörande obetaget
att i sammanhang med huf
-
Ut.skottets förslag:
kapitlets vägnar vid besiktningen
närvara. Inom lika tid åligger det
ordföranden att, när församlings rätt
ifrågakomma!’, hos vederbörande kyrkostämmoordförande
påkalla kyrkostämma
för utseende af ombud
för församlingen att vid besiktningen
bevaka dess rätt. Om mottagandet
af underrättelse, hvarom nu
är sagdt, skall bevis genast af vederbörande
tillställas ordföranden.
Ofriga parter skola minst fjorton
dagar före besiktningen till densamma
af förrättningsmannen kallas.
47 §.
När ordföranden bevisligen iakttagit
hvad enligt nästföregående §
honom åligger, må parts eller ombuds
uteblifvande ej utgöra hinder
för besiktningens företagande.
Ö O
48 §.
Anmäles vid förrättningen jäf mot
ordföranden, och finna besiktningsmännen
det vara lagligen grundadt,
inställes förrättningen, och göre ordföranden
anmälan om förhållandet
hos Kung!. Maj:ts befallningshafvande,
som förordnar annan ordförande. Förekommer
mot biträdande besiktningsman
dylikt jäf, som af besiktningsmännen
godkännes, ombesörje ordföranden in
-
70
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.
Kungl. Mag ds förslag:
vudsaken klaga öfver beslut, hvargenoni
jäfsanmärkning ogillats.
49 §.
Vid besiktningen har förrättningsmannen
att iakttaga hvad här nedan
sägs:
1. Tillses, huruvida instrument
öfver förut å bostället hållna ekonomiska
besiktningar och liusesyner samt
andra bostället rörande handlingar
fortfarande finnas i behåll, äfvensom
huruvida de hus, hvilka det åligger
boställshafvaren att nybygga, äro
vederbörligen brandförsäferade och försedda
med nödig brandredskap, hvarjämte
boställshafvaren afiordras redovisning
för husröte- eller brandskadeersättning
eller andra medel, hvilka
böra för boställets räkning redovisas.
2. Boställets hus och ägor besiktigas;
och anmärkes hvad därvid
enligt denna boställsordning finnes
utgöra föremål för uppmärksamhet.
3. Om beträffande hus, som må
nybyggas utan synerätts beslut, anmärkta
bristfälligheter finnas vara sådana,
att fråga om nybyggnad uppstår,
undersökes, huruvida bristfälligheterna
lämpligen kunna endast genom
bättrande afhjälpas eller nybyggnad
skall anses nödig.
4. Föreskrifves enligt 3 mom.
byggande af nytt hus, utser förrätt
-
Utskottets förslag:
kallande af annan besiktningsman i
hans ställe. Ogillas jäfvet, skall förrättningen
fortgå; vederbörande obetaget
att i sammanhang med hufvudsaken
klaga öfver beslut, hvarigenom
j äfsanmlirkning ogillats.
49 §.
Vid förrättningen hafva besiktningsmännen
att iakttaga hvad här
nedan sägs:
1. Tillses, huruvida instrument
öfver förut å bostället hållna ekonomiska
besiktningar och husesyner samt
andra bostället rörande handlingar
fortfarande finnas i behåll, äfvensom
huruvida de hus, hvilka det åligger
boställshafvaren att nybygga, äro
vederbörligenbrandförsäkrade ochförsedda
med nödig brandredskap, hvarjämte
boställshafvaren affordras redovisning
för husröte- eller brandskadeersättning
eller andra medel, hvilka
böra för boställets räkning redovisas.
2. Boställets hus och ägor besiktigas;
och anmärkes hvad därvid enligt
denna boställsordning finnes utgöra
föremål för uppmärksamhet.
3. Om beträffande hus, som må
nybyggas utan synerätts beslut, anmärkta
bristfälligheter finnas vara
sådana, att fråga om nybyggnad uppstår,
undersökes, huruvida bristfälligheterna
lämpligen kunna endast genom
bättrande afhjälpas eller nybyggnad
skall anses nödig.
4. Föreskrifves enligt 3 mom.
byggande af nytt hus, utse besikt
-
71
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande JSi:o 3.
Kungl. Maj:ts förslag:
ningsmannen därtill plats, hvilken,
såvida utan skada för bostället eller
oskälig tillökning i byggnadskostnaden
kan ske, efter boställshafvarens
önskan lämpas, och bestämmer förrättning
smannen storleken, inredningen
och öfriga beskaffenheten af det nya
huset samt uppgör kostnadsförslag,
hvarvid för de byggnadsämnen, som
från bostället erhållas, icke må beräknas
annat värde än som pröfvas
motsvara erforderlig arbets- och forsiingskostnad
jämte andra utgifter för
byggnadsämnenas beredning.
5. Nödiga förbättringar å hus, som
anses böra bibehållas, föreskrifvas,
med utsättande af därför erforderlig
kostnad.
6. I fråga om öfriga bristers afhjälpande
meddelas nödiga föreskrifter.
Bristerna uppskattas i penningar.
7. Förordnande, som afses i 30 §
3 moln., gifves, när skäl därtill finnes.
8. Tid utsättes, inom hvilken
föreskrifven nybyggnad, förbättring
eller annan åtgärd bör genom vederbörande
vara verkställd.
9. Har efter senast å bostället
hållna ekonomiska besiktning eller husesyn
boställshafvaren för underhåll af
laga hus gjort sådan utgift, för hvilken
han endast efter förutgången pröfning
må erhålla godtgörelse såsom i
21 § sägs, undersökes, huruvida och
i hvad mån utgiften varit af behof v ed
påkallad, samt meddelas beslut därom.
10. Beslut i fråga om gäldandet
af kostnaderna för förrättningen
meddelas.
Utskottets förslag:
ningsmannen därtill plats, hvilken,
såvida utan skada, för bostället
eller oskälig tillökning i byggnadskostnaden
kan ske, efter boställshafvarens
önskan lämpas, och bestämma
besiktningsmännen storleken, inredningen
och öfriga beskaffenheten
af det nya huset samt uppgöra kostnadsförslag,
hvarvid för de byggnadsämnen,
som från bostället erhållas,
icke må beräknas annat värde än som
pröfvas motsvara erforderlig arbetsoch
forslingskostnad jämte andra utgifter
för byggnadsämnenas beredning.
5. Nödiga förbättringar å hus,
som anses böra bibehållas, föreskrifvas,
med utsättande af därför erforderlig
kostnad.
6. I fråga om öfriga bristers afhjälpande
meddelas nödiga föreskrifter.
Bristerna uppskattas i penningar.
7. Förordnande, som afses i 27 §
3 mom., gifves, när skäl därtill linnes.
8. Tid utsättes, inom hvilken
föreskrifven nybyggnad, förbättring
eller annan åtgärd bör genom vederbörande
vara verkställd.
9. Beslut i fråga om gäldandet
af kostnaderna för förrättningen meddelas.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.
Kungl. Maj ds förslag:
XJtshottets förslag:
11. Vid förrättningens afslutande
tillkännagifves och i instrumentet
antecknas, att den med förrättningen
missnöjde äger att, vid förlust af
rätt till vidare talan, inom trettio
dagar efter förrättningens afslutande
anmäla sig å landet hos domaren och
i stad hos rådstufvurättens ordförande
med begäran om laga syn.
Omedelbart efter förrättningens
afslutande skall förrättning smannen
skriftligen underrätta vederbörande
kontraktsprost om tiden, inom hvilken
vid förrättningen föreskrifna arbeten
skola vara verkställda.
10. Vid förrättningens afslutande
tillkännagifves och i instrumentet antecknas,
att den med förrättningen
missnöjde äger att, vid förlust af rätt
till vidare talan, inom trettio dagar
efter förrättningens afslutande anmäla
sig å landet hos domaren och
i stad hos rådstufvurättens ordförande
med begäran om laga syn.
Omedelbart efter förrättningens
afslutande skall ordföranden skriftligen
underrätta vederbörande kontraktsprost
om tiden, inom hvilken vid förrättningen
föreskrifna arbeten skola
vara verkställda.
50 §.
Senast inom fjorton dagar efter utgången af tid, som vid ekonomisk
besiktning blifvit bestämd för verkställande af föreskrifna arbeten, skall
den byggnadsskyldige till kontraktsprosten ingifva anmälan, att hvad vid
besiktningen föreskrifvits blifvit till alla delar fullgjordt, eller ock visa,
att förrättningen öfverklagats. Sådan anmälan skall vara vitsordad, för
annan byggnadsskyldig än boställshafvare, af denne, och, beträffande boställshafvaren
åliggande arbeten, af två utaf församlingen för sådant ändamål
å kyrkostämma utsedda ombud. Har förrättningen vunnit laga kraft,
men anmälan, hvarom här är sagdt, ej inom bestämd tid inkommit, anmäle
kontraktsprosten genast förhållandet hos domkapitlet, som har att inom
lämplig tid vidtaga åtgärder till bevarande af boställets och efterträdares
bästa antingen medelst begäran hos öfverexekutor, att hvad den försumlige
eftersatt må genom öfverexekutors ämbetsåtgärd varda för lega på hans
bekostnad verkställdt, eller genom beredande af erforderlig säkerhet hos
honom för husrötebeloppet.
51 §.
1. Kronobetjänt och nämndeman
erhålla för ekonomiska besiktningar
reseersättning och dagtraktamente enligt
hvad i gällande resereglemente
51 §•
1. Kronobetjänt och nämndeman
erhålla för ekonomiska besiktningar
reseersättning och dagtraktamente enligt
hvad i gällande resereglemente
73
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.
Kungl. Maj ds förslag:
bestämmes. Magistratsperson och konsistorieombud
njuta reseersättning och
dagtraktamente lika som kronofogde
och de magistratsperson biträdande
sakkunnige män lika som nämndemän.
2. Dessa ersättningar äfvensom
lösen för det exemplar af instrumentet,
som i 67 § omförmäles, skola
gäldas åförstaklassensbostadsboställen
och de löningsboställen, som innehafvas
af biskopar eller skola vara i författningsenlig
ordning utarrenderade,
af boställshafvaren, men å hvarje annat
boställe, där icke på grund af särskild!
stadgande för visst fall annorlunda
medgifves, af pastoratet; dock att, där
besiktning i följd af någon vederbörandes
tredska eller försummelse särskilt
påkallats, den tredskande eller
försumlige skall vara skyldig att enligt
förräUningsmannens bestämmande
godtgöra boställshafvaren eller annan
hvad för sådan besiktning bör utgifvas.
Utskottets förslag:
bestämmes. Magistratsperson och konsistorieombud
njuta reseersättning och
dagtraktamente lika som kronofogde
och de magistratsperson biträdande
sakkunnige män lika som nämndemän.
2. Dessa ersättningar äfvensom
lösen för det exemplar af instrumentet,
som i 67 § omförmäles, skola gäldas
å första klassens bostad sboställen och
de löningsboställen, som innehafvas
af biskopar eller skola vara i författningsenlig
ordning utarrenderade, af
boställshafvaren, men å hvarje annat
boställe, där icke på grund af särskilt
stadgande för visst fall annorlunda
medgifves, af pastoratet; dock
att, där besiktning i följd af någon
vederbörandes tredska eller försummelse
särskilt påkallats, den tredskande
eller försumlige skall vara
skyldig att enligt besiktningsmännens
bestämmande godtgöra boställshafvaren
eller annan hvad för sådan bebesiktning
bör utgifvas.
52 §.
Husesyn förrättas å tjänlig årstid, på landet af domare jämte minst
två, högst sex nämndemän, allt efter som domaren pröfvar nödigt, samt
i stad af rådstufvurätt; ägande å landet domaren och i stad rådstufvurätten
att till rättens biträde vid synen, där så finnes behöfiigt, tillkalla
byggnadskunnig person.
53 §.
Husesyn är antingen laga syn eller af- och tillträdessyn.
54 §.
Laga syn hålles, då missnöje mot ekonomisk besiktning blifvit anmäldt,
äfvensom eljest då laga syn af domkapitlet eller byggnadsskyldig begäres.
Bih. till Riksd. Prot. 1908. 8 Sami. 1 Afd. 3 Häft. 10
74
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlutande N:o
Kungl. Maj:ts förslag:
Utskottets förslag:
55 §.
anledning
den aga ruta
1. Af- och tillträdessyn hålles på begäran af domkapitlet i
af ombyte utaf boställshafvare.
2. A boställe, förenadt med jordbruk, skall sådan syn hållas året
näst före afträde!, när så tidigt blifvit bestämdt, hvem som efter afträdare»
skall öfvertaga bostället. Kan syn ej det året hållas, må
under afträdesåret, sist inom sex månader efter afträde!
3. A boställe utan jordbruk vare af- och tillträdessyn ej nödig, där
ej nybyggnads- eller underhållsskyldighet åligger boställshafvare», eller
denne eller vederbörande byggnadsskyldig senast vid afträdestiden hos domkapitlet
äskar sådan syn, eller domkapitlet eljest finner syn böra hållas.
Af- och tillträdessyn bör äfven i dessa fall förrättas, där så kan ske, året
före afträde! eller sist inom sex månader efter detsamma.
4. Då boställe för allmän kassas 4. Då boställe för allmän kassas
räkning stått under domkapitlets räkning stått under domkapitlets
förvaltning, vare i anledning af dess förvaltning, vare vid boställets afträ
-
afträde af- och tillträdessyn ej nödig,
med mindre sådan syn å någondera
sidan äskas; börande efterträdande
boställshafvare, om han påyrkar syn,
sist en månad efter tillträdet gorå
framställning därom hos domkapitlet.
Mottager boställshafvare boställe aldomkapitlet
utan af- och tillträ dessyn,
svare sedan för allt hvad domkapitlet
under dess besittningstid i
afseende på boställets bebyggande,
underhåll och vård ålegat.
dande af- och tillträdessyn ej nödig
med mindre sådan syn å någondera
sidan äskas; börande efterträdande
boställshafvare, om han påyrkar syn,
sist en månad efter tillträdet göra
framställning därom hos domkapitlet.
Mottager boställshafvare boställe af
domkapitlet utan af- och tillträdessyn,
svare sedan för allt hvad domkapitlet
under dess besittningstid i
afseende på boställets bebyggande,
underhåll och vård ålegat.
56 §.
Husesyn begäres a landet hos domaren samt i stad hos rådstufvurättens
ordförande; och skola, när al- och tillträdessyn äskas, därvid tillika
insändas instrument öfver sista af- och tillträdessyn och därefter hållna
laga syner äfvensom sista ekonomiska besiktning, om sådan senare än
husesyn hållits, samt gällande hushållningsplan för bostället tillhörig skog.
57 §.
1. Då syn är begärd, skall domaren eller rätten ej mindre utsätta
tid för densamma och därom underrätta Kungl. Majtts befallningshafvande
75
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.
Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
med begäran vid af- och tillträdessyn, att, om till bostället hör skog, för
hvilken hushållningsplan är fastställd, samt andel i skogens afkastning utöfver
husbehofvet är boställshafvaren tillerkänd, skogstjänsteman måtte
förordnas att vid synen biträda, än äfven om tiden därför, minst två månader
förut, underrätta domkapitlet, hvilket förordnar vederbörande kontraktsprost
eller annat ombud att å dess vägnar vid synen bevaka boställets
rätt och bästa. Inom lika tid åligger domaren eller rätten att, när församlings
rätt ifrågakommer, hos vederbörande kyrkostämmoordförande påkalla
kyrkostämma för utväljande af ombud till bevakande af församlingens
talan. Om mottagandet af underrättelse, hvarom nu är sagd!, skall bevis
genast af vederbörande öfversändas till domaren eller rätten. Domaren
eller rätten föranstalte ock, att öfriga parter varda minst fjorton dagar,
om de bo inom pastoratet, eljest en månad före synen till densamma
kallade; börande domaren till synen kalla nämnd.
2. Skall vid afträdandet boställe öfvertagas af domkapitlet för allmän
kassas räkning, och är den löntagare utnämnd, som efter domkapitlet
kommer att tillträda bostället, då bör jämväl sådan löntagare genom domkapitlets
försorg kallas till synen och bevis därom insändas till domaren
■eller rätten.
58 §.
När domaren eller rätten bevisligen iakttagit hvad enligt nästföregående
§ dem åligger, må parts eller ombuds uteblifvande ej utgöra hinder
för synens företagande.
59 §.
Vid laga syn behandlas de ämnen,
som blifvit enligt denna boställsordning
eller annan författning till
sådan, syn hänskjutna.
År, då missnöje mot ekonomisk
besiktning blitvit anmäldt, klagan
tillika förd öfver beslut, hvarigenom
mot förrättningsman gj or dt j ad ogillats,
och finner synerätten jäfsanmärkningen
vara lagligen grundad, skall ny
besiktning verkställas af synerätten,
som därvid meddelar de föreskrifter,
hvilka af omständigheterna finnas påkallade.
59 §.
Vid laga syn behandlas de ämnen,
som blifvit enligt denna boställsordning
eller annan författning till
sådan syn hänskjutna.
År, då missnöje mot ekonomisk
besiktning blifvit anmäldt, klagan
tillika förd öfver beslut, hvarigenom
mot besiktningsman gjordt jäf ogillats,
och finner synerätten jäfsanmärkningen
vara lagligen grundad, skall ny
besiktning verkställas af synerätten,
som därvid meddelar de föreskrifter,
hvilka af omständigheterna finnas påkallade.
76
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.
Kungl. May.ts förslag: Utskottets förslag:
60 §.
Hvad i 49 § 1 mom. stadgas för ekonomisk besiktning galle äfven
för af- och tillträdessyn, och iakttages därvid tillika af synerätten följande:
1. Efterses och antecknas i hvad mån förut föreskrifna nybyggnader,
förbättringar och andra åtgärder blifvit verkställda.
2. År sedan sista ekonomiska besiktning eller husesyn hus, som bör
finnas vid bostället, nybyggd t, tillses, huruvida det är i öfverensstämmelse
med gifna föreskrifter samt i öfrigt ändamålsenligt och med omsorg uppfördt.
Synerätten meddelar därefter beslut, huruvida huset må, i befintligt
skick eller sedan därå anmärkta felaktigheter och brister blifvit afhulpna,
insynas, eller om det skall utdömas.
3. Hvarje bostället i öfrigt tillhörande hus besiktigas. Finnas därvid
anmärkta bristfälligheter sådana, att fråga om nybyggnad uppstår, undersöker
synerätten, huruvida bristfälligheterna lämpligen kunna genom endast
bättrande afhjälpas eller nybyggnad skall anses nödig, hvarom synerätten
då förordnar. Föreskrifves byggande af nytt hus, utser synerätten därtill
plats, hvilken, såvida utan skada för bostället eller oskälig tillökning i
byggnadskostnad^! kan ske, efter tillträdarens önskan lämpas. Ftdömes
eller felas sätesbyggning å bostadsboställe af första klassen, hänvisas
vederbörande att föranstalta om ritning och hos Kungl. Maj:t söka fastställelse
därå. Ftdömes eller felas annat hus, bestämmer synerätten storleken,
inredningen och öfriga beskaffenheten af det nya.
4. För den nybyggnad, hvars omfattning och beskaffenhet synerätt
bestämmer, uppgör synerätten kostnadsförslag, hvarvid för de byggnadsämnen,
som från bostället erhållas, icke må beräknas annat värde, än synerätten
pröfvar motsvara erforderlig arbets- och forslingskostnad jämte
andra utgifter för byggnadsämnenas beredning.
5. Nödiga förbättringar å hus, som anses böra bibehållas, föreskrifvas,
med utsättande af därför erforderlig kostnad.
6. Boställets ägor besiktigas. De brister, afträdaren låtit komma
sig till last i afseende på åkerns häfdande, öfriga ägors skötsel och vård,
hägnaders och dikens anbringande och underhåll samt torfmosses begagnande,
allt efter hvad för hvarje fall är stadgadt, antecknas, de åtgärder
och förbättringar, som i följd däraf erfordras, föreskrifvas och kostnaden
för desamma utsättes. Finnes antaget brukningssätt uppenbart leda till
skada för bostället, föreskrifves nödig rättelse.
7. Vinnes utredning därom, att åkerjordens behöriga gödning försummats,
ålägges afträdaren att tillföra bostället gödningsämnen efter som
behofvet fordrar eller därför lämna ersättning.
77
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.
Kungl. Maj:ts förslag:
8. Om till bostället hör skog,
för hvilken hushållningsplan är fastställd,
samt andel i skogens afkastning
utöfver husbehofvet är boställshafvaren
tillerkänd, undersökes, huruvida
kvarstående del af den skog,
som enligt hushållningsplanen varit
till afverkning före afträdestiden afsedd,
lämnar tillgång till behöfiigt
virke för utförande af de vid synen
i afseende å boställets hus och hägnader
föreskrifna arbeten, Indika det
åligger afträdaren att bekosta. Förekommer
härvid brist, förpliktas afträdaren
att i godtgörelse därför deltaga
i förhållande till den andel, han
fått af behållen skogsafkastning tillgodonjuta.
På lika sätt förfares i
fråga om kostnad för afhjälpande af
anmärkt brist i afseende å skogsodlings-
och andra arbeten för skogsskötselns
främjande.
9. Vid godkännande af byggnadsarbete,
därför godtgörelse skall till
boställshafvaren utgå på sätt i 20 §
finnes stadgadt, fastställer synerätten
det belopp, som pröfvas hafva utgjort
skälig kostnad för berörda arbete.
10. Har efter senast å bostället
hållna ekonomiska besiktning eller
husesyn boställshafvaren för underhåll
af laga lins gjort sådan utgift, för
hvilken han endast efter förutgången
pröfning må erhålla godtgörelse såsom
i 21 § sägs, undersökes, huruvida
och i hvad män idgiften varit af
behofvet påkallad, samt meddelas beslut
därom.
11. Skall tillträdaren jämlikt be
-
Utskottets förslag:
8. Om till bostället hör skog,
lör hvilken hushållningsplan är fastställd,
samt andel i skogens afkastning
utöfver husbehofvet är boställshafvaren
tillerkänd, skall synerätten
dels undersöka huruvida kvarstående
del af den skog, som enligt hushållningsplanen
varit till afverkning före
afträdestiden afsedd, lämnar tillgång
till behöfiigt virke för utförande af
de vid synen i afseende å boställets
hus och hägnader föreskrifna arbeten,
hvilka det åligger afträdaren att bekosta,
dels ock bestämma om och i
hvilken omfattning virke, som erfordras
för fullgörande af de nybyggnadsoch
underhållsarbeten, hvilka pastoratet
förpliktas verkställa, skall uttagas
af den enligt nämnda plan till afverkning
före afträdestiden af sedda
skog.
Förekommer i först omförmäla
hänseende brist, förpliktas afträdaren
att i godtgörelse därför deltaga i förhållande
till den andel, han fått af behållen
skogsafkastning tillgodonjuta.
På lika sätt förfares i fråga om
kostnad för afhjälpande af anmärkt
brist i afseende å skogsodlings- och
andra arbeten för skogsskötselns
främjande.
78
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o S.
Kungl. Maj ds förslag:
stämmelserna i 20 och 21 §§ till afträdaren
utgifva ersättning för nybyggnad
eller underhäll af boställets
laga hus, lämnas erforderlig föreskrift
därom.
12. Beslut meddelas om fördelning
på vissa år af kostnad eller förlust
i de fall, så sådan fördelning
enligt denna författning är medgifven.
13. Tid utsattes, inom hvilken
af synerätten föreskrifna arbeten
skola vara verkställda.
14. I allt annat, hvartill denna
boställsordning föranleder, anställ es
undersökning och meddelas föreskrift.
Utskottets förslag:
9. Beslut meddelas om fördelning
på vissa år af kostnad eller förlust
i de fall, då sådan fördelning
enligt denna,författning är medgifven.
10. Tid utsättes, inom hvilken
af synerätten föreskrifna arbeten
skola vara verkställda
11.
I allt annat, hvartill denna
boställsordning föranleder, anställes
undersökning och meddelas föreskrift.
61 §.
1. På grund af hvad vid af- och tillträdessyn af rätten blifvit bestämdt,
skall, där så erfordras, emellan afträdare och tillträdare upprättas
och i synerättens utslag införas likvid, fullständigt upptagande å ena sidan
alla de belopp, hvilka påförts afträdaren, och å andra sidan allt hvad
honom tillgodoförts.
2. Likviden, som inrättas efter hvad behofvet i hvarje fall fordrar,
skall tydligt utvisa hvad afträdaren eller tillträdaren blifver skyldig eller
får till godo.
62 §.
Har af- och tillträdessyn hållits före afträdet, må afträdaren vid uppgörelse
med tillträdaren tillgodoräkna sig kostnaden för de afträdaren ålagda
arbeten, som han före afträdet verkställt. Efter afträdet må han ej befatta
sig med några arbeten å bostället, utan skall hvad då brister af
det, som på honom ankommer, verkställas af tillträdaren mot rätt till
därför upptaget kostnadsbelopp.
63 §.
I det fall, som i 57 § 2 mom. afses, äge den domkapitlet efterträdande
löntagaren att vid synen gorå de anmärkningar i afseende å be
-
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.
79
Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
iinthga _ brister, hvartill han finner anledning. Rättsförhållandet mellan
domkapitlet och honom må vid denna syn komma under bedömande allenast
dår båda därom åsämjas, och vare efterträdande löntagaren endast i sådant
tall behörig att fullfölja talan mot synerättens beslut.
64 §.
\ id handläggning åt ärenden, som förekomma vid laga syn, skola de
för al- och tillträdessyn meddelade föreskrifter i tillämpliga delar lända
till efterrättelse.
65 §.
1. För husesyner njuta domare, nämnd och skogs tjänsteman reseersättning
och dagtraktamente enligt gällande resereglemente, ordförande och
ledamot i rådstufvurätt samt konsistorieombud reseersättning och dagtraktamente,
ordförande lika som häradshöfding, ledamot lika som nämndeman
och konsistorieombud lika som kronofogde, samt biträdande byggnadskunnig
person godtgörelse efter synerättens bestämmande. Till kostnad
för husesyn räknas jämväl lösen för det exemplar af syneinstrumentet, som
i 67 § omförmäles.
2. Kostnaden för laga syn skall gäldas för bostadsboställen af första
klassen _ samt de löningsboställen, som innehafvas af biskopar eller skola
vara i författningsenlig ordning utarrenderade, af vederbörande hostallshafvare
och för hvarje annat boställe af pastoratet; dock att, där synerätten
finner, att synen blifvit utan giltig orsak påkallad eller att, när synen ägt
rum efter anmälan om vanvård, anmärkningen varit befogad, den skyldige
skall vara pliktig att, i den mån synerätten pröfvar skäligt, godtgöra boställshafvaren
eller pastoratet hvad för sådan laga syn bör utsjifvas.
o. Kostnaden för af- och tillträdessyn skall gäldas:
för bostadsboställe af första klassen samt de löningsboställen, som
innehafvas af biskopar eller skola vara i författningsenlig ordning utarrenderade,
utaf afträdare och tillträda^ till hälften hvardera;
för bostadsboställen af andra klassen och de löningsboställen, som
af kyrkoherdar innehafvas, af pastoratet, afträdare och tillträdare till eu
tredjedel hvardera; samt
för hvarje annat boställe af pastoratet.
66 §.
Vederbörande nybyggnads- och underhållsskyldig skall inom en månad
efter förloppet af den tid, då, enligt hvad honom genom synerätts laga
80
Riksdagens Särskilda Utskotts (JV.-o i) Utlåtande N:o 3.
Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
kraft ägande beslut blifvit förelagdt, anmärkta brister och felaktigheter
bort vara afhulpna eller föreskrifven nybyggnad verkställd, om fullgörandet
till domkapitlet ingifva anmälan, vitsordad, för annan nybyggnads- och
underhållsskyldig än hoställshafvare, af denne, och, beträffande boställshafvaren
åliggande arbeten, af två utaf församlingen för sådant ändamål å
kyrkostämma utsedda ombud. Försummar nybyggnads- och underhållsskyldig
hvad nu är sagdt, skall öfverexekutor, på anmälan härom af domkapitlet,
vidtaga erforderliga åtgärder för verkställighet på den försumliges
bekostnad af hvad eftersatt blifvit. Skulle hvad domkapitlet såsom boställshafvare
blifvit ålagdt ej fullgöras, äger församlingen eller efterträdande
boställshafvare hos öfverexekutor påkalla verkställighet.
67 §.
Instrument öfver ekonomiska besiktningar och husesyner samt andra
bostället rörande handlingar skola, jämte förteckning å desamma, af boställshafvare
väl vårdas och förvaras, vid besiktningar och syner tillhandahållas
samt vid afträdandet till efterträdaren öfverlämnas.
X Kap.
Allmänna bestämmelser och öfvergångsstadganden.
68 §.
Hvad för boställshafvare i denna boställsordning är föreskrifvet galle
äfven, där ej annorlunda är stadgadt, för arrendator eller brukare, som
är i författningsenlig ordning antagen, samt, i tillämpliga delar, äfven
för domkapitlet för den tid, domkapitlet för allmän kassas räkning innehafver
boställe.
69 §.
Finner synerätt till boställe hörande jordbruk vara af så obetydlig
omfattning, att för boställen med jordbruk gifna bestämmelser till större
eller mindre del synas icke därå tillämpliga, äge synerätten förordna, om
och i hvilken mån beträffande sådant boställe skola tillämpas för boställen
utan jordbruk i denna boställsordning meddelade stadgande!!.
81
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.
Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
70 §.
Utan hinder af beslut, som meddelats i fråga om hvilka hus å boställe
skola finnas, eller af sådant förordnande, som i 69 § sägs, må synerätt,
på grund af sedermera inträffade förändrade förhållanden, i dessa
afseenden annorlunda förordna.
71 §•
I pastorat, bestående af både lands- och stadsförsamling, skall den
pastoratet åliggande nybyggnads- och underhållsskyldighet utgöras af de
särskilda församlingarna så, som i lag är stadgadt i fråga om afgifter,
hvarom för lands- och stadsförsamlingar gemensam kyrkostämma beslutar.
72 §.
Då löntagare, som saknar visst boställe, är berättigad till fri bostad,
skall bostadens beskaffenhet lämpas efter hvad därom för bostadsboställe
af motsvarande klass är i denna boställsordning stadgadt.
73 §.
1. Derina boställsordning afser
icke de bostadsboställen, hvilkas innehafvare
äro delägare i skånska
prästerskapets byggnadskassa.
2. Där eljest å viss ort eller för
visst boställe, i följd af särskildt stadgande,
öfverenskommelse eller annan
giltig grund, i fråga om hvem nybyggnads-
och underhållsskyldigheten
åligger eller om fördelningen af densamma,
ett annat förhållande äger
rum, än som öfverensstämmer med
hvad därom i allmänhet varit stadgadt,
skall hvad sålunda hittills undantagsvis
varit gällande fortfarande
tillämpas, intill dess annorlunda kan
varda i laga ordning bestämdt.
73 §.
1. Denna boställsordning afser
icke de bostadsboställen, hvilkas innehafvare
äro delägare i skånska
prästerskapets byggnadskassa.
2. Där eljest i fråga om visst
boställe, i följd af särskildt stadgande,
öfverenskommelse eller annan
giltig grund, nybyggnads- eller underhållsskyldigheten
helt eller delvis
åligger annan än pastoratet, till pastoratet
hörande församling eller boställshafvaren,
skall hvad sålunda
hittills varit gällande fortfarande tilllämpas,
intill dess annorlunda kan
varda i laga ordning bestämdt.
Bill. till Riksd. Prot. 1908. 8 Sami. 1 Afd. 3 Häft.
11
82
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 8.
Kungl. Maj:ts förslag:
74 §.
1. Denna boställsordning skall,
med iakttagande af hvad här nedan
sägs, tillämpas från och med den 1
maj 1909.
2. Biskop, som utnämnts före
den 1 januari 1909, vare ej mot sitt
bestridande underkastad andra än
de före denna boställsordnings utfärdande
gällande föreskrifter i afseende
på nybyggnad och underhåll af laga
hus å boställe, som han innehar.
3. Beträffande nybyggnad och
underhåll af de laga husen å boställen,
som äro anslagna till bostad
eller aflöning åt andra prästmän än
biskopar, skola för hvarje särskild!
boställe, intill dess lönereglering, fastställd
på grund af lagen om reglering
af prästerskapets aflöning, trädt
i kraft inom det pastorat, där boställshafvaren
är anställd, hittills
gällande föreskrifter tillämpas såvida
icke annorlunda varder bestämdt
genom öfverenskommelse, på sätt här
nedan förmäles.
4. Där beträffande bostadsboboställe
af andra klassen på landet
pastoratet med boställshafvaren öfverenskommer,
att den pastoratet enligt
lag åliggande nybyggnads- och underhållsskyldighet
i afseende å laga
hus vid bostället skall, sedan husen
blifvit försatta i fullgodt stånd, mot
ersättning öfverjlyttas på boställshafvaren,
innan lönereglering enligt lagen
om reglering af prästerskapets aflöning
inom pastoratet träder i kraft,
Utskottets förslag;
74 §.
1. Denna boställsordning skall,
med iakttagande af hvad här nedan
sägs, tillämpas från och med den 1
maj 1909.
2. Biskop, som utnämnts före
den 1 januari 1909, vare ej mot sitt
bestridande underkastad andra än
de före denna boställsordnings utfärdande
gällande föreskrifter i afseende
på nybyggnad och underhåll af
laga hus å boställe, som han innehar.
3. Beträffande nybyggnad och
underhåll af de laga husen å boställen,
som äro anslagna till bostad eller
aflöning åt andra prästmän än
biskopar, skola för hvarje särskildt
boställe, intill dess lönereglering,
fastställd på grund af lagen angående
reglering af prästerskapets aflöning,
trädt i kraft inom det pastorat,
där boställshafvaren är anställd, hittills
gällande föreskrifter tillämpas,
såvida icke genom öfverenskommelse,
som af Kungl. Maj:t fastställes, pastoratet
och boställshafvaren förenas
därom, att den boställshafvaren enligt
lag åliggande nybyggnads- och underhållsskyldighet
i afseende å bostadsbo
ställe af andra eller tredje klassen
på landet skall öfverjlyttas på pastoratet.
Har öfverenskommelsen blifvit
af Kungl. Maj:t stadfäst, skola i
fråga om den nybyggnads- och underhållsskyldighet,
som därefter tillkommer
pastoratet, bestämmelserna i
16, 49 och 60 §§ af denna boställsordning
tillämpas.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.
Kungl. Majtts förslag: Utskottets förslag
beg är e pastoratet laga syn för utrönande
af den kostnad, som må föranledas
af skyldighetens fullgörande.
Synerätten skall ''därvid för hvart och
ett af ifrågavarande hus dels meddela
erforderliga föreskrifter om dess
försättande i fullgodt stånd af den,
sådant enligt dittills gällande bestämmelser
åligger, dels noggrant uppskatta
den kostnad, som kan antagas
sedermera böra utgå för den pastoratet
åliggande nybyggnads- och underhållsskyldighetens
fullgörande under
återstående del af då löpande löneregleringsperiod;
och skall synerätten
afgifva utlåtande angående det belopp,
hvartill kostnaden särskildt för nybyggnad
och sådan förbättring, som i
20 § 2 mom. sägs, och särskildt för
underhäll beräknas komma i medeltal
årligen uppgå. Ansökning om stadfästelse
af öfverenskommelsen göres
hos Kungl. Maj:t, som i händelse af
bifall till ansökning en fastställer ej
mindre det ersättningsbelopp, livilket
intill lönereglering speriodens slut skall
af pastoratet hvarje år erläggas för
verkställande af nybyggnad och förbättring,
som nyss är sagd, än äfven
hvad pastoratet har att under samma
tid årligen utgifva såsom ersättning
för underhåll; skolande om dessa ersättningsmedels
utgörande och förvaltning
i tillämpliga delar gälla
hvad i sådant afseende är stadgadt
i lagen om reglering af prästerskapets
aflöning. Har öfverenskommelsen
blifyit af Kungl. Maj:t stadfäst,
skola i fråga om den nybyggnads
-
84
Riksdagens Särskilda Utskotts (N\o) 1 Utlåtande N:o 3.
Kungl. Maj ds förslag;
och underhållsskyldighet, som därigenom
ålagts boställshafvare, bestämmelserita
i 17, 20, 21, 49 och 60 §§
af denna boställsordning tillämpas.
5. Den rätt, som i följd af
särskildt stadgande eller landssed på
vissa orter hittills tillkommit afträdande
boställshafvare att efter sitt
afträde njuta skörden af den näst
förut å bostället utsådda höstsäden,
vare fortfarande gällande till förmån
för löntagare, som utnämnts före den
1 januari 1909.
6. Hvad för vissa stift är i
fråga om ersättning för odlingsarbeten
å prästboställen genom särskilda
kungl. bref stadgadt skall
fortfarande tillämpas beträffande de
odlingar, hvilka äro påbörjade före
år 1909.
7. De laga hus, som blifvit
uppförda innan denna boställsordning,
efter hvad nu är sagdt, skall
tillämpas, må ej, där de enligt förut
gällande stadganden äro godkända
eller antagliga, utdömas därföre, att
de ej öfverensstämma med boställsordningen.
75 §.
1. Vid den af- och tillträdessyn,
hvilken å bostadsboställe af första
klassen eller löningsboställe, som innehafves
af biskop, hålles närmast efter
den 30 april 1909, skall synerätten
dels, i den mån förhållandena sådant
påkalla, enligt förut gällande stadganden
bedöma afträdarens nybyggnads
-
Utskottets förslag;
4. Den rätt, som i följd af särskilt
stadgande eller landsed på
vissa orter hittills tillkommit afträdande
boställshafvare att efter sitt
afträde njuta skörden af den näst
förut å bostället utsådda höstsäden,
vare fortfarande gällande till förmån
för löntagare, som utnämnts före
den 1 januari 1909.
5. Hvad för vissa stift är i fråga
om ersättning för odlingsarbeten å
prästboställen genom särskilda kungl.
bref stadgadt skall fortfarande tilllämpas
beträffande de odlingar, hvilka-
äro påbörjade före år 1909.
6. De laga hus, som blifvit upp
förda
innan denna boställsordning,
efter hvad nu är sagdt, skall tillämpas,
må ej, där de enligt förut gällande
stadganden äro godkända eller antagliga,
utdömas därföre, att de ej
öfverensstämma med boställsordningen.
,
75 §.
1. Vid den af- och tillträdessyn,
hvilken å bostadsboställe af första
klassen eller löningsboställe, som innehafves
af biskop, hålles närmast efter
den 30 april 1809, skall synerätten
dels, i den mån förhållandena sådant
påkalla, enligt förut gällande stadganden
bedöma afträdarens nybygg
-
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.
85
Kungl. Maj:ts förslag:
och underhållsskyldighet samt rättsförhållandet
mellan honom och tillträdaren,
dels ock, så vidt stadgandet
i 74 § 2 mom. medgifver, med
tillämpning af denna boställsordning
bestämma, hvilka laga hus böra å
bostadsbostället finnas.
2. Önskar biskop, som utnämnts
före den 1 januari 1909, att boställsordningen
må för boställe, som han
innehar, redan under hans besittningstid
vinna fullständig tillämpning,
göre anmälan därom vid husesyn
; och meddele då synerätten i afseende
å bostadsboställes laga hus sådan
bestämmelse, som här ofvan omförmäles.
3. Dylik bestämmelse skall i afseende
å de laga husen på hvarje bostadsboställe
af andra eller tredje klassen
och med sådant boställe i sambruk
förenadt löningsboställe meddelas af
synerätt vid den husesyn, som enligt
lagen om reglering af prästerskapets
aflöning hör af domkapitlet påkallas,
då lönereglering enligt samma lag är
i ordningen att företagas beträffande
det pastorat, där bostället finnes.
När sådan syn, som nu är nämnd,
första gången förrättas å bostadsboställe
af andra eller tredje klassen
på landet och med sådant boställe i
sambruk förenadt löningsboställe, skall
synerätten tillika meddela de föreskrifter,
som finnas erforderliga för
att befintliga laga hus, beträffande
hvilka nybyggnads- eller underhållsskyldighet
kommer att efter ny löne
-
Utskottets förslag:
nads- och underhållsskyldighet samt
rättsförhållandet mellan honom och
tillträdaren, dels ock, så vidt stadgandet
i 74 § 2 mom. medgifver,
med tillämpning af denna boställsordning
bestämma, hvilka laga hus
böra å bostadsbostället finnas.
2. Önskar biskop, som utnämnts
före den 1 januari 1909, att boställsordningen
må för boställe, som han
innehar, redan under hans besittningstid
vinna fullständig tillämpning,
göre anmälan därom vid husesyn;
och meddele då synerätten i afseende
å bostadsboställes laga hus sådan
bestämmelse, som här ofvan i 1 mom.
omförmäles.
3. Dylik bestämmelse skall i afseende
å de laga husen på hvarje bostadsboställe
af andra eller tredje
klassen och med sådant boställe i sambruk
förenadt löningsboställe meddelas
af synerätt vid husesyn som
skall af domkapitlet påkallas, då lönereglering
enligt samma lag är i ordningen
att företagas beträffande det
pastorat, där bostället finnes.
Vid sådan syn, skall synerätten
tillika meddela de föreskrifter, som
finnas erforderliga för att befintliga
laga hus, beträffande hvilka nybyggnads-
eller underhållsskyldighet kommer
att efter ny lönereglerings inträdande
åligga boställshafvaren, må
varda före den nya löneregleringens
tillämpning försatta i fullgodt stånd
af den, sådant enligt dittills gällande
bestämmelser åligger''. Synerätten
Bill. till Riksd. Prot. 1908. 8 Sami. 1 Afd. 3 Höft.
12
86
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.
Kungl. Maj:ts förslag:
reglerings inträdande åligga boställshafvaren,
må varda före den nya löneregleringens
tillämpning försatta i
fullgodt stånd af den, sådant enligt
dittills gällande bestämmelser åligger.
Synerätten pröfve ock, om och i hvad
mån efter dittills gällande grunder
och med inberäkning af den boställshafvaren
vid synen ålagda nybyggnad
af laga hus boställshafvaren bör
anses hafva vid tiden för den nya
löneregleringens inträdande byggt
mer, än honom ålegat. För därvid befunnen
öfverbyggnad njute boställshafvaren
ersättning af ''pastoratet i
enahanda ordning, som angående godtgörelse
för ^byggnadskostnad är i
20 § stadgadt,.
Stckholm den 11 maj 1908.
Utskottets förslag:
pröfve ock, om och i hvad mån efter
dittills gällande grunder och med
inberäkning af den boställshafvaren
vid synen ålagda nybyggnad af laga
hus boställshafvaren bör anses hafva
vid tiden för den nya löneregleringens
inträdande byggt mer, än honom
ålegat. För därvid befunnen öfverbyggnad
njute boställshafvaren ersättning
af pastoratet.
På utskottets vägnar:
C. A. SJÖGRÖN A.
Reservation
af herrar Henricson, Ström, Nilsson i Skärhus och Söderbergh, som anförde:
»Då vi icke kunnat godkänna den af utskottet föreslagna lydelse af
36 §, hemställa vi, att nämnda § måtte erhålla följande affattning:
36 §.
1. Med afträdande af de boställen, som skola vara
i författningsenlig ordning eller annorledes på föreskrifvet
sätt utarrenderade, förhålles efter allmän lag.
2. Alla andra boställen afträda^ såsom hittills den
1 maj.»
Stockholm, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B., 1908.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.