Sök i Ratio Lex

Riksdagens Särskilda Utskotts (Ako 1) Utlåtande N:o 3

1908-05-11 · 86 sidor, varav 82 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 82 av 86 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1SärU 1908:3, Riksdagens Särskilda Utskotts (Ako 1) Utlåtande N:o 3

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Särskilda Utskotts (Ako 1) Utlåtande N:o 3.

1

l:o 3.

Ank. till Biksd. kansli den 13 maj kl. 12 midd.

Särskilda utskottets n:o 1 ''utlåtande n:o 2, i anledning af dels

Kungi. May.ts proposition med förslag till ecklesiastik

boställsordning dels vissa inom Andra Kammaren i ämnet

väckta motioner.

I en till Riksdagen aflåten, till utskottets förberedande behandling

öfver lämnad proposition, n:o 84, har Kungl. Maj:t, med åberopande af

propositionen bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden

och af ett i högsta domstolen fördt protokoll, föreslagit Riksdagen

att antaga ett därvid fogadt förslag till ecklesiastik boställsordning.

Nämnda författningsförslag finnes här nedan intaget.

I sammanhang med propositionen har utskottet till behandling förehaft

två inom Andra Kammaren väckta motioner, i hvad dessa motioner

— hvilka tillika åsyfta ändring i det af Kungl. Magt i propositionen n:o

88 framlagda förslag till lag om reglering af prästerskapets aflöning —

beröra boställsordningen, nämligen

l:o) motionen n:o 291, väckt af herrar J. A. Jonsson i Hökhult, W.

Bengtsson i Häradsköp och Carl Johansson i Aflösa och i hithörande delar

så lydande:

»På grund af Kungl. Maj:ts proposition n:o 84 till Riksdagen med förslag

till ecklesiastik boställsordning vilja vi till öfvervägande framhålla

några synpunkter.

I Kungl. Maj:ts proposition har föreslagits, att för sätesbyggning å

bostadsboställe af andra klassen må föreskrifvas minst sju, högst tio bonings
Bih.

till Riksd. Prat. 1908. 8 Sami. 1 Afd. 3 HäJt. (N:o 3.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N;o 3.

ruin, och för sätesbyggning å bostadsboställe af tredje klassen ma föreskrifva

s minst fyra, högst sex boningsrum.

Någon anledning, hvarför det skulle vara nödvändigt att bygga och

underhålla så många rum för prästens räkning, kunna vi icke finna och

ha vi icke heller i den kungi. propositionen funnit några sådana skäl, som

tala därför. Det skulle bli mycket betungande för pastoraten att hålla

så många boningsrum och ganska dyrbart och kräfvande för prästen att

förse så många rum med möbler och hålla dem i ordning.

Vi tro, att prästerna ha tillräckligt med rum för sig och sin familj,

om rummens antal blir minst fyra och högst sju.

I ofvan åberopade proposition har Kungl. Maj:t föreslagit, att a andra

och tredje klassens bostadsboställen på landet och med sådant boställe i

sambruk ''förenadt löningsboställe skola alla laga hus nybyggas och underhållas

af boställshafvaren.

För den kostnad, boställshafvaren haft för nybyggnad och underhåll

af de laga husen, skall boställshafvaren godtgöras af de medel, som för

detta ändamål inom pastoratet årligen afsättas och af vederbörande kyrkoråd

förvaltas.

Då pastoraten själfva skola bekosta nybyggnads- och underhållsskyldigheten

å pastoratets laga hus vid prästboställe, synes det vara riktigast,

att pastoraten själfva verkställa nybyggnad och ombesörja underhållet

af boställenas hus. Vanligen brukar det vara så, att den, ^ som bekostar

ett arbete, vill själf låta utföra och öfvervaka arbetet, så att det

blir val utfördt.

Pastoraten ha nog bättre förutsättningar för att både lämpligare och

billigare kunna utföra detta arbete, än hvad prästerna hafva, och då pastoraten

skola svara för kostnaden, böra de själfva få sörja för arbetets utförande,

enär det ligger dem närmast, att arbetet blir utfördt pa ett tillfredsställande

sätt. _ o

Prästerna själfva skola nog i regel vara belåtna med att slippa ifrån

äfven nybyggnads- och underhållsskyldigheten. Samma skäl, som anförts

mot att prästerna skola vara landtbrukare och syssla med jordbruk, föreligga

äfven här. Det är ej lämpligt, att prästerna befatta sig med byggnadsverksamhet,

ty i regel kunna de icke hafva någon praktisk erfarenhet i

hithörande frågor.

På grund af hvad vi sålunda anfört, hemställa vi, att Riksdagen behagade

besluta, att de i åberopade Kungl. Maj:ts proposition framlagda

lagförslag ändras därhän,

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.

att för sätesbyggning å bostadsboställe af andra klassen må föreskrifvas

minst fem och högst sju boningsrum;

att för sätesbyggning å bostadsboställe af tredje klassen må föreskrifvas

minst fyra och högst fem boningsrum;

dels ock att å andra och tredje klassernas bostadsboställen på landet

skola prästens alla laga hus nybyggas och underhållas af pastoratet.

Vi anhålla, att vederbörande utskott ville formulera de ändringar i

lagtexten, som blifva en följd af förutnämnda hemställan.»

2:o) en af herr C. G. Scedén väckt motion, n:o 313, hvilken i nu ifrågavarande

afseende är af följande lydelse:

»En af de allra viktigaste frågor, som genom Kungl. Maj:ts nådiga

propositioner till årets Riksdag förelagts Riksdagen på det vidsträckta lagstiftningsområde,

som omfattar prästerskapets aflöning, torde utan gensägelse

vara frågan om byggnads- och underhållsskyldigheten på andra

och tredje klassens ecklesiastika bostadsboställen på landet.

De svåi’aste bristerna i nu gällande lagstiftning i detta hänseende äro

att söka såväl i allmänhet i saknaden af en ecklesiastik boställsordning,

som sammanfattar och kompletterar hithörande stadgande!!, som ock särskildt

i de lagligen gällande bestämmelserna rörande byggnads- och underhållsskyldigheten

samt prästgårds beskaffenhet. De förra bestämmelserna

ställa nämligen komministrarne i en för dessa lägst aflönade ordinarie

prästerliga tjänstemän oförmånlig och orättvis undantagsställning, då de å

sina boställen måste bestrida all byggnads- och underhållsskyldighet. Och

å kyrkoherdeboställena råder en olämplig fördelning mellan boställshafvaren

och socknemännen af byggnads- och underhållsskyldigheten å de laga

husen, olämplig icke minst därigenom, att å vissa hus den ena parten har

underhållsskyldigheten, den andra nybyggnadsskyldigheten — ett förhållande,

som lätt föranleder en intressemotsats med däraf följande konflikter.

Beträffande åter bestämmelserna om prästgårds beskaffenhet, förefinnas de

i byggningabalkens 26 kap. 2 § och i kungl. resolution på allmogens besvär

den 1 augusti 1727 och föreskrifva, att prästgård skall innehålla

stufva med två kamrar, förstuga och kök. Deras otidsenlighet vållar, att,

såsom det blifvit sagdt, »ingen förståndig domare dömer efter de bestämmelserna

».

Det kännbara behofvet af rättvisa och tidsenliga bestämmelser i de

•afseenden, hvarom här är fråga, har framkallat försök till frågornas lösning.

Dessa försök kunna följas långt tillbaka och hade år 1879 hunnit

taga formen af ett underdånigt förslag till förordning angående prästerskapets

boställen, utarbetadt af en kungl. kommitté, på grundvalen af hvilket

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.

förslag kungl. propositioner i ämnet förelädes 1888 och 1893 års kyrkomöten

och 1889 och 1894 års Riksdagar. 1897 tillsattes den så kallade

prästlöneregleringskommittén, som 1899 var färdig med sina förslag till

ecklesiastik boställsordning och ecklesiastika byggnadslånekassor, hvilka

förslag föranledde nådig proposition till 1903 års Riksdag.

Det skäl, som föranledt, att alla dessa försök till de maktpåliggande

frågornas lösning strandat, har varit icke ett förnekande af behofvet af

deras lösning, utan Riksdagens lätt förklarliga motvilja mot mera vidtgående

rubbningar, innan nu gällande femtioåriga löneregleringar utlupit.

Det i nådiga propositionen n:o 84 nu föreliggande förslaget till ecklesiastik

boställsordning skiljer sig i ett mycket viktigt fall från alla sina föregångare.

Visserligen skulle — såsom ock föreslogs i kungi. propositionerna

till 1889 och 1894 års Riksdagar — innehafvarne af andra och tredje

klassens boställen likställas beträffande byggnads- och underhållsskyldigheten

å boställenas f laga hus. Men denna likställighet skulle nu vinnas

på sådant sätt, att byggnads- och underhållsskyldigheten äfven vid andra

klassens bostadsboställen på landet helt öfverflyttades från pastoratet på

boställshafvaren (§ 13), mot att pastoratet till kyrkorådet årligen inbetalade

det belopp, hvartill bestridandet af nämnda skyldighet beräknats i

medeltal belöpa sig, och skulle kyrkorådet efter byggnads- eller underhållsarbetes

godkännande till boställshafvaren utbetala godtgörelse för fastställda

kostnaden.

Detta förslag har i tre särskilda i Andra Kammaren väckta motioner

redan underkastats en så pass skarp och, som mig synes, så befogad kritik,

att förslaget redan torde kunna anses dömdt.

Så heter det i motion n:o 288 af herr D. Persson i Tallberg:

»Om man med fog kan säga, att prästens ämbetsställning och utbildning

äro inriktade på fyllandet åt'' helt andra uppgifter än skötsel af jordbruk

med därtill hörande binäringar, så torde detta i än högre grad kunna

sägas, då det gäller uppförandet af åbyggnader. —---- Det synes mig

också vara meningslöst att ålägga prästen en sådan börda som att skota

om byggande och underhåll af hus, då han ändå skulle blifva berättigad.

till full ersättning för därmed förenade kostnader.»

I motionen n:o 289 säger herr J. Johansson i Kälkebo:

»Att ställa underhållet på prästerna, då i allt fall församlingarna skola

hålla pengarna för samma ändamål, kan ej vara lämpligt och däremot

tala rent praktiska skäl.»

Och i motionen n:o 291 säga herrar J. A. Jonsson i Hökhult in. fi.

»Vanligen brukar det vara så, att den, som bekostar ett arbete, vill själf

låta utföra och öfvervaka arbetet, så att det blir väl utfördt. Pastoraten ha

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.

nog bättre förutsättningar för att, både lämpligare och billigare kunna utföra

detta arbete, än hvad prästerna hafva, och då pastoraten skola svara för

kostnaden, böra de själfva få sörja för arbetets utförande, enär det ligger

dem närmast, att arbetet blir utfördt på ett tillfredsställande sätt.»

Till de mot Kungl. Maj:ts förslag sålunda anförda skälen torde jämväl

böra läggas, . att i stället för hvad i Kungl. Maj:ts proposition (sid. 44)

anföres till förmån för förslaget, nämligen att misshälligheter och tvister

mellan boställshafvaren och pastoratsborna sålunda kunde undvikas, efter

all sannolikhet just det motsatta skulle inträffa, Ty vid hvarje kostnadsberäkning

skulle pastoratets och boställshafvarens ekonomiska intressen

vara motsatta, och efter. hvarje nybyggnads eller reparations utförande

skulle boställshafvaren riskera pastoratsbornas klander för att han icke

verkställt, arbetet nog ändamålsenligt eller för att det blifvit dyrare, än

hvad nödigt varit,

Om Kungl. Maj:ts förslag till årets Riksdag beträffande boställshafvare

såsom byggnadsskyldig och pastoratet såsom betalningsskyldigt icke synes

höra tillvinna ^sig Riksdagens bifall, återstår att finna en väg, på hvilken

den viktiga frågan må kunna på ett tillfredsställande sätt lösas.

En sådan väg anvisades enligt mitt förmenande redan år 1861 af

chefen för ecklesiastikdepartementet i skrifvelsen till den kommitté, som

då var tillsatt för uppgörande af förslag till allmänt ordnande af prästerskapets

aflöning, då departementschefen ifrågasatte, om icke ämnets svårigheter

skulle kunna lösas därigenom, att byggnads- och underhållsskyldigheten

af alla . husen å prästgårdar delades så, att pastor finge vissa och

församlingen vissa hus att ensam både bygga och underhålla,’och om det

icke skulle vara ändamålsenligt, att alla hus, som för en passande bostad

åt pastor erfordrades, af församling på landet likasom i stad byggdes och

underhölles, men att däremot pastor likasom andra boställshafvare själf

byggde och underhölle de hus, som för boställets skötande erfordrades,

därigenom ock boställenas utarrenderande kunde underlättas.

De förslag i ämnet, som under åren 1861—1879 utarbetades, utgingo

alla från den af chefen för ecklesiastikdepartementet uttalade grundsats

om fördelning af nybyggnads- och underhållsskyldighet mellan pastor och

församling. Denna fördelning utfördes i det af kommitterade år 1879

framlagda . förslaget så, att till de så kallade mangårdshusen hänfördes

sätesbyggning, visthus, hushållskällare, brygghus, vedbod, hemlighus, drängstuga,

vagnshus och brunn för hushållet, hvilka samtliga skulle af pastoratet

byggas och underhallas, hvaremot till så kallade ladugårdshus räknades

spannmålsbod, redskapshus, stall, fähus, fårhus, svinhus, lador och

opaginerad Kontrollera mot PDF

■6 .Riksdagens Särskilda Utskotts (ds:o 1) Utlåtande N:o J.

logar, badstuga och malthus, källare för rotfrukter och brunn för ladugården,

hvilka skulle byggas och underhållas af boställshafvaren.

Detta förslag blef i hufvudsak upptaget i den nådiga proposition,

som, efter det kyrkomötet år 1888 afgifvit infordradt yttrande, framlades

för 1889 års Riksdag och, efter förnyadt yttrande af 1893 års kyrkomöte,

för 1894 års Riksdag.

Frågans fall vid 1889 och 1894 års riksdagar synes förnämligast hafva

föranledts af den förändring, som de kung!, propositionerna afsågo att

genomföra i afseende ä tredje klassens bostadsboställen på landet.

Redan i ett inom prästeståndet vid 1862 — 63 års riksdag uppgjordt

förslag till ny boställsordning hade den önskan och förhoppning uttalats,

att i afseende på de laga husen å komministersboställen måtte införas samma

fördelning af byggnads- och underhållsskyldigheten, som föreslagits i fråga

om kyrkoherdeboställena, Kammar-kollegium upptog i sina förslag åren

1865 och 1867 samma, grundsats om komministrarnes in. fl. likställande

med kyrkoherdarne. Och ehuru bland de kommitterade, som år 1879

afgåfvo sitt förslag, denna likställighet häfdades endast af en reservant,

förordades den likväl vid förslagets granskning i högsta domstolen af dess

samtliga i granskningen deltagande ledamöter och gjordes af Kung], Maj:t

gällande i de omnämnda nådiga förslagen till ecklesiastik boställsordning,

som efter kyrkomötets hörande förelädes 1889 och 1894 ars Riksdagar.

Prästlöneregleringskommitténs den 17 augusti 1900 afgifna förslag

åter afser att, utan rubbning af byggnadsskyldighetens nuvarande fördelning

mellan prästerskapet och socknern ärmen, åvägabringa eu jämn fördelning

af denna skyldighet mellan boställshafvaren och hans efterträdare

och på samma gång förbereda den tillförlitliga uppskattning och reglering

af byggnadsskyldigheten, som varder erforderlig i samband med förestående

löneregleringar. Som kommittén afsett, att dess förslag till ecklesiastik

boställsordning skulle vinna tillämpning redan under nu löpande löneregleringsperiod,

har kommittén också underlåtit att upptaga stadganden

rörande de laga husens storlek och beskaffenhet samt boningsrummens

storlek, hvarom allt i 1894 års proposition funnos bestämmelser. En

kommittéledamot har dock i afgifven reservation yrkat ej mindre pa dylika

stadgandens införande i boställsordningen än ock på den fördelning af

byggnads- och underhållsskyldigheten mellan boställshafvaren och församlingen,

som för såväl andra som tredje klassens boställen föreslagits i kungl.

propositionerna 1889 och 1894.

Sedan nästan alla domkapitel samt de flesta Konungens befallningshafvande

och jämväl kammarkollegium i dess underdåniga utlåtande den

9 september 1901 befunnits i dessa yrkanden instämma med reservanten,

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.

afläts till 1903 års Riksdag nådig proposition n:o 56 med förslag till

ecklesiastik boställsordning, upptagande de af kommittén uteslutna tidsenliga

bestämmelserna om de laga husens storlek och beskaffenhet. Beträffande

frågan om åstadkommande afen ny fördelning mellan församling

och kyrkoherde af byggnads- och underhållsskyldigheten å prästgårdar på

landet förklarade sig departementschefen vara af samma mening som reservanten.

Men beträffande komministrarne ansåg departementschefen, att

för det dåvarande utsikt icke förefanns att rubba den grund för byggnadsskyldighetens

utgående, som sedan århundraden ägt bestånd.

I motion n:o 176 framställde emellertid herr O. XV. Redelius yrkande

af innebörd, att samma fördelning, som af Kung!. Maj:t föreslagits beträffande

byggnadsskyldigheten å andra klassens bostadsboställe på landet,

skulle gälla äfven å tredje klassens motsvarande boställen, men att tilllämpningen

af dessa bestämmelser icke skulle i hvarje särskild! pastorat

äga rum förrän från och med den dag, då ny lönereglering därstädes

begynte tillämpas.

Med detta tillägg till sitt förslag hade herr Redelius utan tvifvel antydt

den egentliga anledningen till att Kungi. Maj:ts förslag till ecklesiastik

boställsordning af Riksdagen åren 1889 och 1894 förkastats. Särskilda

utskottet n:o 3 hyste ock den uppfattning, att, så länge nu gällande löneregleringar

ägde tillämpning, beträffande nybyggnads- och underhållsskyldigheten

icke kunde vidtagas någon mera genomgripande förändring,

hvarigenom de vid löneregleringen fastställda förhållandena mellan präst

och församling i ekonomiskt hänseende skulle afsevärdt rubbas.

Med de nuvarande löneregleringarnas utlöpande bortfaller således fullständigt

det hinder, som vid alla föregående tillfällen, då frågan bragts å

bane, stått i vägen för vinnande af en rationell fördelning af byggnadsoch

underhållsskyldigheten på andra klassens bostadsboställen samt komministrarnes

likställande med kyrkoherdarne beträffande nämnda skyldighet.

Och ju närmare det lider mot löneregleringarnas utlöpande, desto mindre

afsevärdt blir detta hinder.

För en sådan fördelning af byggnads- och underhållsskyldigheten,

som låter pastoratet bygga och underhålla bostadshusen, boställshafvaren

jordbrukshusen — såsom föreslogs i Kungl. Maj:ts nådiga propositioner

till 1889 och 1904 års Riksdagar och jämväl, dock begränsad! till andra

klassens boställen, i nådig proposition till 1903 års Riksdag — hafva de

starkaste och klaraste skäl städse blifvit anförda. Och torde det skälet

särskild! förtjäna att nu beaktas, att boställenas utarrendering sålunda

skulle underlättas, då boställshafvarens rätt att af pastoratet erhålla fri

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Riksdågens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.

bostad icke af utarrenderingen berördes och icke heller pastoratets byggnadsskyldighet.

Med eventuellt godkännande af det förslag till byggnads- och underhållsskyldighetens

fördelning mellan pastoratet och boställshafvaren, som

af Kungl. Magt tidigare förelagts Riksdagen och som af mig här förordats,

sammanhänger frågan om uppskattningen af bostadsboställes afkastning.

Vid nu gällande lönereglerings uppgörande har jämlikt § 4 af kungl. förordningen

den 11 juli 1862 boställsafkastningen beräknats efter afdrag

för byggnadskostnaden.

Enligt Kungl. Maj:ts nu föreliggande förslag till lag om reglering af

prästerskapets aflöning, 6 §, skulle nämnden uppskatta afkastningen till

visst penningbelopp utan afdrag af kostnaden för byggnadsskyldighetens

fullgörande.

Denna nyhet följer af Kungl. Maj:ts förslag (löneregleringslagen

§§ 26—29, ecklesiastika boställsordningen §§ 20—21), att ersättningsbelopp

för nybyggnad och underhåll af jämväl jordbrukshusen skulle

inom pastoratet årligen afsättas, af kyrkorådet förvaltas och efter byggnadsarbetets

godkännande eller underhållsarbetets bevisliga fullgörande till boställshafvaren

utbetalas.

Det är dock knappast att antaga, att Riksdagen, därest den förpliktade

pastoratet att bygga och underhålla bostadshusen, skulle, såsom af

Kungl. Maj:t föreslagits, vilja förplikta pastoratet att jämväl vidkännas

kostnaden för byggnad och underhåll af jordbrukshusen. Med boställshafvarens

rättighet att af pastoratet åtnjuta fri bostad borde gifvetvis

följa boställshafvarens skyldighet att utan pastoratets inblandning bygga

och underhålla jordbrukshusen, såsom Kungl. Maj:t föreslagit i nådig proposition

åren 1889 och 1894 samt beträffande andra klassens boställen

jämväl år 1903. Bostadsboställes afkastning skulle alltså fortfarande uppskattas

med afdrag af kostnaden för den boställshafvaren åliggande byggnads-

och underhållsskyldigheten.

För denna boställshafvaren beträffande jordbrukshusen åliggande byggnads-

och underhållsskyldighet vore det dock synnerligen lämpligt, att

Kungl. Maj:ts förslag om årliga kostnadernas beräkning för hela löneregleringsperioden,

beloppets inbetalande till och medlens tillhandahållande

genom kyrkorådet giordes gällande, dock att inbetalningen icke skulle

göras af pastoratet, utan af boställshafvaren eller arrendatorn. Sålunda

skulle de hittills vanliga ojämnheterna i byggnadskostnadernas fördelning

mellan olika boställshafvare såvidt möjligt utjämnas. Och genom dessa

kostnaders redovisning inför kyrkorådet skulle erfarenheter vinnas, som

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3. . 9

efter hand skulle vid löneregleringens uppgörande medföra större säkerhet

beträffande beräkningen af såväl byggnadskostnad^! för jordbrukshusen,

som ock därmed det afdrag, som borde göras vid uppskattningen af boställets

afkastning.

Om således församlingen helt fritages från hvarje förpliktelse beträffande

jordbrukshusens nybyggnad och underhåll — undantagandes kyrkorådets

plikt att förvalta boställsbafvarens för ändamålet inbetalda årsafgifter

— men förpliktas, såsom yrkas jämväl i de ofvan nämnda motionerna

af herrar D. Persson i Tällberg, Joh. Johansson i Kälkebo, J. A.

Jonsson i Hökbult m. fl., att förse boställshafvaren med fri bostad, så

bör, då bostadsförhållandena nu skola genom lag ordnas för en längre

tid framåt, tilises, att lagbestämmelserna blifva sådana, att de verkligen

motsvara måttliga nutida anspråk.

I tvenne afseenden synes mig det kungl. förslaget här gifva skäl till

anmärkning.

Det föreslås (ecklesiastik boställsordning 8 § 3 mom.) att för sätesbyggning

å bostadsboställe af tredje klassen må föreskrifvas minst fyra,

högst sex boningsrum. Förslaget förskrifver sig från de kommitterade,

som den 28 mars 1879 afgåfvo sitt underdåniga förslag till ecklesiastik boställsordning.

Icke ens vid den tiden ansågos fyra rum motsvara en

komministers skäliga behof. Kammarkollegium hade den 29 april 1867

föreslagit, att sätesbyggning å bostadsboställe af tredje klassen alltid skulle

innehålla 6 boningsrum. Att kommitterade ändock föreslogo, att endast

4 boningsrum skulle kunna medgifvas å tredje klassens boställen, kom

sig däraf, att de för ögonen hade icke blott boställshafvarens behof af

utrymme utan äfven »den tunga, som komme att drabba vederbörande

byggnadsskyldige samt deras förmåga att den bära». Deras förslag var

nämligen afsedt att tillämpas redan under de nya löneregleringar, som före

förslagets eventuella antagande kunde vara fastställda och som, då

förslaget af Kungl. Maj:t förelädes 1889 års Riksdag, också redan vore det,

och det gällde då att icke under löneregleringstiden pålägga församlingen

någon ökad tunga.

Detta hinder för tillbörligt tillgodoseende af boställshafvarens berättigade

kraf på utrymme och trefnad försvinner i och med löneregleringarnas

förestående utlöpande och förefinnes alls icke då, såsom Kungl.

Maj:t föreslagit, i boställsordningens 74 § 3 inom., beträffande de nya bestämmelserna

rörande nybyggnad och underhåll af de laga husen, dessa

bestämmelser icke skola tillämpas förrän i och med nya löneregleringen,

såvida icke annorlunda varder bestämdt genom öfverenskommelse. Men

Bill. till Riksd. Prat. 1908. 8 Sami. 1 Afd. 3 Raft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens Särskilda Utskotts (Nio 1) Utlåtande N:o 3.

att fyra boningsrum icke utgöra ett antal, tillräckligt för henatrefnaclen

för en på landet bosatt bildad familj, där mannen för sina ämbetsförrättningar

och sitt arbete i öfrigt måste disponera ett af rummen, så att endast

tre rum skulle återstå till sängkammare, barnkammare, rum för

äldre barn, matrum och förmak eller gästrum — det torde icke behöfva

någon utförligare bevisning, allraminst då man betänker den förbättring

af bostadsförhållandena, som annars i allmänhet inträdt under de 30 år,

som förflutit, sedan 1879 års kommitterade uppgjorde sitt förslag och som

alltjämt fortgår, och besinnar, att en sätesbyggning, som nu uppföres, är

afsedd att motsvara behofven under ett eller två århundraden framåt.

Den andra anmärkningen, som Kung! Maj ds proposition är ägnad att

framkalla beträffande bostadens föreslagna beskaffenhet, gäller stadgandet

om sätesbyggning på andra klassens bostadsboställe. I 1903 års nådiga proposition

gjordes den eventuella nedsättningen af boningsrummens antal

på kyrkoherdeboställe beroende af Kung! Majds medgifvande i hvarje

särskild! fall. I nu föreliggande nådiga förslag har befogenheten att verkställa

en dylik nedsättning till lägst fem rum medgifvits synerätten.

Härigenom har emellertid stadgandet väsentligen förlorat sin karaktär af

undantagsbestämmelse. Och boställshafvaren blefve försatt i det obehagliga

läge att nödgas gentemot församlingen gå besvärsvägen eller frestades

måhända att till efterträdarens skada, för undvikande af personliga obehag,

underlåta att göra boställsbafvarens rätt och bästa gällande genom dylika

besvär. Stadgandet bör efter mitt förmenande återföras till den formulering,

som det erhöll af utskottet vid 1903 års riksdag.

På grund af det anförda får jag vördsamt hemställa,

att Riksdagen matte besluta, att 8, 13, 20, 21 och 74 §§ af Kungl.

Maj:ts förslag till ecklesiastik boställsordning och 6, 26, 27 och 28 §§ af

Kungl. Maj:ts förslag till lag om reglering af prästerskapets aflöning

skola erhålla följande helt eller delvis ändrade lydelse.

8 § (af ecklesiastika boställsordningen).

2. För sätesbyggning å bostadsboställe af andra klassen — — —.

Där i visst fall på grund af särskilda omständigheter sådant pröfvas

skäligt, ankommer på Kungl. Maj:t att medgifva, att boningsrummens antal

nedsättes till lägst fem.

3. För sätesbyggning å bostadsboställe af tredje klassen må föreskrifvas

fem eller sex boningsrum jämte kök, skafferi, erforderliga kontor

och en eller två förstugor.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Särskilda Utskotts (’N:o 1) Utlåtande N:o 3.

11

18 §.

o

A andra och tredje klassernas bostadsboställen på landet skola sätesbyggning,

visthus, hushållskällare, brygghus, vedbod, hemlighus, drängstuga,

vagnshus och brunn eller vattenledning för hushållet, för så vidt de där böra

enligt denna författning såsom laga hus finnas, af pastoratet nybyggas och

underhållas. Öfriga laga hus ä sådana bostadsboställen nybyggas och underhållas

af boställshafvaren.

20 §.

1. Vid nybyggnad af de laga hus å bostadsboställe åt'' andra eller tredje

klassen på landet eller med sådant boställe i sambruk förenadt löningsboställe,

hvilkas nybyggnad åligger boställshafvaren, skall den af synerätt

vid arbetets godkännande fastställda kostnad godtgöras boställshafvaren åt

de medel, som enligt lagen om reglering åt prästerskapets aflöning skola

för sådant ändamål till vederbörande kyrkoråd årligen inbetalas och af

detsamma förvaltas; dock att — — — af det brunna.

Omedelbart etter byggnadsarbetets godkännande skall godtgörelsen till

boställshafvaren utbetalas af de på sätt ofvan blifvit nämndt uppsamlade

medlen. Hvad — — — inflyta; och behåller han denna rätt till godtgörelse,

äfven sedan han frånträdt bostället, intill dess nybyggnadskostnaden

blifvit honom på angifvet sätt till fullo godtgjord.

2. Hvad sålunda —----beklädnad.

3. Sedan nybyggnad eller förbättring------förskott af de medel,

som finnas för ändamålet uppsamlade, därest han ställer fullgod säkerhet

för det förskotterade beloppet.

21 §.

Kostnaden för underhåll — — — af de laga hus å bostadsboställe

af andra eller tredje klassen på landet eller med sådant boställe i sambruk

förenadt löningsboställe, hvilka det åligger boställshafvaren att underhålla,

skall, på sätt här nedan sägs, boställshafvaren godtgöras af de medel,

som —- — — för detta ändamål till vederbörande kyrkoråd årligen inbetalas

och af detsamma förvaltas.

Da boställshafvaren — — -—- utbetalas af de för ändamålet uppsamlade

medlen. Har för arbete, som nu är sagdt —- — — tillämpning.

Därest — — — tillgängliga; och behåller han denna rätt till godtgörelse,

äfven sedan han frånträdt bostället, intill dess den underhållskostnad, för

hvilken han är berättigad till ersättning, blifvit honom till fullo godtgjord.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.

74 §.

4. Där beträffande bostadsboställe af andra och tredje klassen på

landet pastoratet med boställshafvaren öfverenskommer, att de i 8, 13, 20

och 21 §§ af denna boställsordning upptagna bestämmelser skola tillämpas,

innan lönereglering enligt lagen om reglering af prästerskapets aflöning inom

pastoratet träder i kraft, begäre endera laga syn. Synerätten skall därvsd

för hvart och ett af de laga husen dels meddela erforderliga föreskrifter om

dess försättande i fullgodt stånd af den, sådant enligt dittills gällande

bestämmelser åligger, dels noggrant uppskatta den kostnad, som kan antaga

sedermera böra utgå för den boställshafvaren åliggande — fast
ställer

de belopp, hvilka intill löneregleringsperiodens slut skola af boställshafvaren

hvarje år till kyrkorådet inbetalas för beräknade årliga medelkostnaderna

såväl för nybyggnad och förbättring, som nyss är sagd, som ock

för underhåll; skolande om dessa medels utgörande----bestämmelserna

i 8, i 3, 17, 20, 21, 49 och 60 §§ af denna boställsordning tillämpas.

De redaktionella ändringar i öfrig!, som må befinnas lämpliga, och

de ändringar i andra paragrafer, som möjligen finnas blifva en följd af

bifall till den här föreslagna lydelsen af 13 § i Kungl. Maj:ts förslag till

ecklesiastik boställsordning, såväl som ändringar af numren på §§

i löneregleringslagen efter 26 §, torde af vederbörande utskott föreslås.»

Utskottet har vid den nu föreliggande frågans behandling jämväl tagit

i öfvervägande hvad dels herr D. Persson i Tallberg och dels herr J. Johansson

i Kälkebo i sina motioner n:is 288 och 289 — hvilka motioner emellertid

icke utmynna i yrkanden om ändring i det nu föreliggande förslaget —

yttrat rörande de af Kungl. Maj:t föreslagna bestämmelserna i fråga om

nybyggnads- och underhållsskyldigheten vid de ecklesiastika boställena.

I motiveringen till sin i motionen n:r 288 gjorda hemställan att Riksdagen,

med afslag å propositionen n:o 88, måtte hos Kungl. Maj:t anhålla

om framläggande af nytt förslag till prästerskapets aflöning, byggdt pa

vissa af honom angifna grunder, bland andra, att de ecklesiastika boställen,

som äro förenade med jordbruk, skulle försäljas och församlingarna åläggas

tillhandahålla ordinarie tjänsteinnehafvare bostad med nödiga uthus m. m.,

har herr Persson anfört:

»Då jag sålunda anser, att prästerna böra befrias från jordbruk, kan

lag icke heller ansluta mig till det stadgandet i Kungl. Maj:ts i proposition

n:o 84 framlagda förslag till ecklesiastik boställsordning, som föreskrifver,

att »å andra och tredje klassens bostadsboställen på landet skola

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.

alla laga hus nybyggas och underhållas af boställshafvaren . Ty om man

med fog kan säga, att prästens ämbetsställning och utbildning äro inriktade

på fyllandet af helt andra uppgifter än skötsel af jordbruk med därtill

hörande binäringar, så torde detta i än högre grad kunna sägas, då

det gäller uppförandet af åbyggnader. Prästen bör, ostörd af omsorgen

om skog, åker och äng, helt få ägna sin tid och sina krafter åt uppbyggande

af Guds församling och icke af lador och visthus m. m. Det synes

mig också vara meningslöst att ålägga prästen en sådan börda som att

sköta om byggande och underhåll af hus, då häri ändå skulle blifva berättigad

till full ersättning för därmed förenade kostnader.»

Herr Johansson, hvilken i motionen n:o 289 yrkat afslag å Kungl.

Maj:ts förslag till lag om reglering af prästerskapets aflöning, med hemställan

om förnyad utredning och förslag i ämnet på grundvalen af hvad

i motionen närmare angifvits, har i motiveringen yttrat, bland annat:

»Däremot är det nog nödvändigt, åtminstone på landsbygden, att prästerna

förses med bostäder, hvilka böra både byggas och underhållas af

församlingarna. Att ställa underhållet på prästerna, då i allt fall församlingarna

skola hålla pengarne för samma underhåll, kan ej vara lämpligt

och däremot tala rent praktiska skäl. Till bostad bör höra trädgårdsland.

Att befria prästen från skatter för samma underhåll bör ej medgifvas.»

Genom förevarande proposition bär Riksdagens pröfning ånyo underställts

en fråga, hvilken sedan medlet af förra århundradet upprepade

gånger förut varit föremål för Riksdagens uppmärksamhet och jämväl i

öfrigt varit underkastad utredningar och förslag, ehuru frågan af skäl,

som i det följande närmare beröras, allt hitintills icke vunnit sin lösning.

Från Riksdagens sida hafva nämligen framställningar i ämnet gjorts

åren 1854, 1857, 1863, 1876 och 1897. Författningsförslag hafva utarbetats

dels af en år 1861 tillsatt kommitté för uppgörande af förslag till

allmänt ordnande af prästerskapets aflöning, dels af kammarkollegium åren

1865 och 1867, dels af särskildt utsedda kommitterade, hvilkas förslag

afgafs den 28 mars 1879, dels ock slutligen af en den 22 oktober 1897

tillsatt kommitté, hvars förslag, afgifvet den 17 augusti 1900, legat till

grund för nu ifrågavarande proposition. Genom propositioner till 1889,

1894 och 1903 årens riksdagar hafva förslag till ecklesiastik boställsordning

förelagts Riksdagen till antagande.

Beträffande de förhållanden, som föranledt det nu ifrågavarande förslagets

framläggande, samt de grunder, hvarpå samma förslag är byggdt,

Historik.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.

tillåter sig utskottet, i hufvudsaklig anslutning till de anföranden till statsrådsprotokollet

som af vederbörande departementschef gjorts vid föredragning

inför Kungl. Maj:t af de två förslag som underställts Riksdagen

1903 och innevarande Riksdag, erinra om följande:

Enligt 26 kap. 2 § byggningabalken skall i prästgård vara stufva

med två kamrar, kök, brygghus med bakugn, bod med dubbel botten och

loft, visthus, lada med tu golf och loga, samt fähus och stall, alla till

den storlek och beskaffenhet, som blifvit bestämdt i kungl. resolutionen

den 1 augusti 1727. Dessa hus, kallade socknemännens sju laga hus,

skola socknemännen antvarda kyrkoherden färdiga med tak och innanrede,

och han är sedan skyldig att hålla dem vid makt med egen kostnad.

När husen af ålder och bruk och ej af prästens vanrykt förfalla, skola

socknemännen dem bygga och bättra på sin kostnad. Men om prästgård

efter dess ägor och lägenheter tarfvar flera hus, skall prästen bygga och

uppehålla dem själ!’ eller gälda det som brister. Finnes vid husesyn, att

präst byggt mer, än han i årlig byggnad bort, skall han därför njuta betalning

af den, som efterkommer; dock må hus, som i 27 kap. 3 § stå

för tre års byggnad, räknas å prästbol för fem års byggnad, och de mindre

därefter. Bygger präst flera hus, än prästgård tarfvar, till sin bekvämlighet,

och vill ej den, som sedan i hans ställe kommer, behålla dem

efter laga mätning, må han, som byggt, dem bortföra.

Dessa föreskrifter — hvilka gälla endast å landet belägna kyrkoherdeboställen

— hafva, i hvad prästens egen byggnadsskyldighet angår,

närmare bestämts genom kungl. resolutionen på prästerskapets besvär

deri 10 augusti 1762. Däri erinrades, att Kungl. Maj:t uppå allmogens

besvär år 1727 resolverat, till förekommande af egenvillighet å bägge sidor,

huru många hus icke allenast till antalet utan ock till ett visst mått eller

alntal församlingen ålåge bygga, och på det att vid den öfriga byggnaden,

som af prästerna själfva borde besörjas, i lika måtto lag och icke domarens

godtycke måtte äga rum, meddelades föreskrift om storleken och beskaffenheten

af vissa hus, som prästerna hade att bygga i mangården, och

vissa hus, som borde finnas i ladugården.

Stadgandet i 26 kap. 2 § byggningabalken om kyrkoherdes och

socknemännens gemensamma underhållsskyldighet beträffande socknemånnens

sju laga hus har ofta gifvit anledning till tvister mellan präst och

församling, i det man än velat ålägga boställshafvaren all underhållsskyldighet,

utom när husen tarfvat ansenlig förbättring, såsom t. ex. anbringande

af nytt tak, än åter velat anse boställshafvaren pliktig att afhjälpa

endast sådana brister, som genom hans vanvård uppkommit. Försök

vid riksdagarna åren 1834—35, 1850—51, 1853—54 och 1856—58

s. 15 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3. 15

att åstadkomma förändring eller förklaring af detta stadgande hafva alla

strandat.

Äfven chefen för ecklesiastikdepartementet uttalade år 1861 i en skrifvelse

till den kommitté, som då var tillsatt för uppgörande af förslag till

allmänt ordnande af prästerskapets aflöning, att tydligare bestämmelser

rörande underhållsskyldigheten af de sju laga husen utan tvifvel vore behöfliga.

Departementschefen ifrågasatte, om icke ämnets svårigheter skulle

kunna lösas därigenom, att byggnads- och underhållsskyldigheten af alla

laga husen å prästgårdar delades så, att pastor finge visså och församlingen

vissa hus att ensam både bygga och underhålla, och om det icke

skulle vara ändamålsenligt, att alla hus, som för en passande bostad åt

pastor erfordrades, af församlingen på landet likasom i stad byggdes och

underhölles, men att däremot pastor likasom andra boställshafvare själf

byggde och underhölle de hus, som för boställets skötsel erfordrades, därigenom

ock boställenas utarrenderande kunde underlättas.

Att den bostad, församling för närvarande har skyldighet att åt pastor

bygga, ej motsvarar nutidens måttligaste fordringar på utrymme och bekvämlighet,

uttalades äfven i nämnda skrifvelse. Riksdagen har för sin del

bekräftat detta.. I skrifvelse den 28 januari 1863, däri Rikets Ständer anböllo,

att Kungl. Maj:t matte lata utarbeta och för ständerna framlägga förslag

till ecklesiastik boställsordning, erinrades, att gällande stadganden om de

ecklesiastika boställenas bebyggande och häfd vore föråldrade och ofta

otillämpliga, att med hänsyn till förändrade lefnadsvanor och behof samt

ett alldeles omgestaltadt jordbrukssätt ej blott de föreskrifna boställshusen

vore ömsom otillräckliga ömsom öfverflödiga, utan äfven åtskilliga bestämmelser

om villkoren för tillgodogörande af boställes afkastning måste förefalla

onyttiga och föråldrade, om ej till och med menliga, samt att det

pa dessa och andra anförda skål vore uppenbart, att en ny byggnadsordning

vore ett trängande behof lika mycket för de byggnadsskyldiga

som för boställshafvarne.

De förslag i ämnet, som under aren 1861—1879 utarbetades, utgingo

alla från den af chefen för ecklesiastikdepartementet uttalade grundsats

om fördelning af nybyggnads- och underhållsskyldigheten mellan pastor

och församling. Denna fördelning utfördes i det af kommitterade år 1879

framlagda förslaget sa, att till de så kallade mangårdshusen hänfördes

sätesbyggning, visthus, hushållskällare, brygghus, vedbod, hemlighus, drängstuga,

vagnshus och brunn för hushållet, hvilka samtliga hus skulle af

pastoratet byggas och underhållas, hvaremot till så kallade ladugårdshus

räknades spannmålsbod, redskapshus, stall, fähus, fårhus, svinhus, lader och

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Riksdagens Särskilda Utskotts (iY:o 1) Utlåtande N:o 3.

logar, badstuga och malthus, källare för rotfrukter och brunn för ladugården,

hvilka skulle byggas och underhållas af boställshafvaren.

Detta förslag blef i hufvudsak upptaget i den nådiga proposition, som,

efter det kyrkomötet år 1888 afgifvit infördradt yttrande, framlades för 1889

års Riksdag. Utan att ingå i granskning af förslagets detaljer afslog dock

andra kammaren den nådiga propositionen, och af sådan anledning förföll

frågan vid denna riksdag. Förslaget framlades ånyo i proposition till

1894 års Riksdag, men blef ej heller då antaget, hufvudsakligen till följd

af meningsskiljaktighet beträffande fördelningen af byggnads- och underhållsskyldigheten.

Dock blef förslaget, denna gång föremål för fullständigare

pröfning, särskildt inom första kammaren.

Frågans fall vid 1894 års riksdag synes förnämligast hafva föranledts

af den förändring, som den nådiga propositionen afsåg att genomföra i afseende

å en viss klass af boställen, nämligen komministrars och öfriga

tredje klassens bostadsboställen på landet.

Den för socknemännen i lag stadgade skyldighet att bygga och underhålla

särskilda hus å prästgårdar på landet har icke någon motsvarighet

beträffande komministers-, kapellpredikants- och pastoratsadjunkters boställen

därstädes. Om socknemännen å dylika boställen hafva nybyggnads- och

underhållsskyldighet, beror sådant på särskilda undantagsstadganden eller

medgifvanden.

I ett inom prästeståndet vid 1862—63 års riksdag uppgjordt förslag

till ny boställsordning uttalades den önskan och förhoppning, att i afseende

på de laga husen å komministersboställen måtte införas samma fördelning

af byggnads- och underhållsskyldigheten, som föreslagits i fråga

om kyrkoherdeboställena. Kammarkollegium upptog i sina förslag åren 1865

och 1867 samma grundsats om kornministrarnes m. fi. likställande med kyrkoherdarne,

och såsom skäl härför åberopades, att den byggnadsskyldighet,

som i allmänhet vidlådde komministersboställenas ganska ofta svagt aflönade

innehafvare, vore för dem högst tryckande.

De kommitterade åter, som år 1879 afgåfvo förslag till förordning om

prästerskapets boställen, hänvisade till att församlingarnas förpliktande att

utgöra byggnads- och underhållsskyldighet haft ett allt annat än välgörande

inflytande på förhållandet mellan präst och församling. Kommitterade

kunde därför icke tillstyrka några stadganden, genom hvilka enahanda

olägenheter skulle framkallas äfven å de hittills därifrån förskonade

bostadsboställena af tredje klassen på landet, utan hemställde, att byggnadsoch

underhållsskyldigheten å dessa boställen fortfarande såsom hittills

måtte åläggas boställshafvarne.

Eu af de kommitterade var härutinnan af annan mening. Han fram
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Riksdagen» Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N;o 3.

höll, att de reglerade komministerslönerna vore otillräckliga för anständig

bärgning, och yrkade, att församlingarna måtte förpliktas att åt sina

komministrar och kapellpredikanter, på enahanda sätt som åt sina kyrkoherdar,

bygga och underhålla bostadshus jämte alla därtill hörande byggnader.

Denna mening omfattades äfven vid förslagets granskning i högsta

domstolen af dess samtliga i granskningen deltagande ledamöter, och i det

förslag till ecklesiastik boställsordning, som år 1888 öfverlämnades till

kyrkomötet för inhämtande af dess yttrande, var, i 14 §, bestämmelsen

om det antal boställets hus, som skulle af pastoratet byggas och

underhållas, afsedd att gälla för såväl tredje klassens (komministrars

m. fl.) som andra klassens (kyrkoherdars) boställen på landet. Kyrkomötet

fann de i denna paragraf intagna bestämmelser om fördelningen

af nybyggnads- och underhållsskyldigheten å kyrkoherdeboställena vara i

och för sig ändamålsenliga och hade, under visst förbehåll, icke något att

erinra mot att sådan ändring i allmänna lagen vidtoges.

Samma stadgande angående byggnads- och underhållsskyldigheten,

som sålunda förelädes kyrkomötet, upptogs i den nådiga proposition, som

afgafs till 1889 års Riksdag, och likaså, sedan kyrkomötet än en gång

blifvit hördt och därvid gjort enahanda förbehåll som förut, i den förnyade

proposition, som aflämnades till 1894 års Riksdag.

Sistnämnda Riksdags lagutskott, som fann sig icke kunna tillstyrka

antagande af 14 §, sådan den lydde i propositionen, anförde såsom skäl

härför, att en förändring i bestämmelserna om byggnads- och underhållsskyldigheten

icke borde medföra ökad tunga för församlingarna, utan den

byggnads- och underhållsskyldighet å komministersboställena, som församlingen

skulle öfvertaga, borde motsvaras af lättnad i samma skyldighet å

prästgårdarna. Utskottet ansåg, att en sådan jämvikt ej skulle vinnas, om

propositionen antoges, utan församlingarna komme att få vidkännas en

väsentligen ökad byggnads- och underhållsskyldighet. Härtill komme, att

de föreslagna bestämmelserna skulle verka synnerligen ojämnt, då väl

någon lättnad skulle beredas församlingar med endast kyrkoherde, men

tungan skulle blifva särdeles stor i församlingar, där flera komministrar,

kapellpredikanter eller pastoratsadjunkter funnes.

Första kammaren antog emellertid en 14 § af innehåll, att sätesbyggning,

visthus och hushållskällare skulle å såväl prästgårdar som tredje

klassens bostadsboställen på landet byggas och underhållas af pastoratet,

men öfriga laga hus af boställshafvaren. Och i öfrigt antog första kammaren

det nådiga förslaget med allenast ett par smärre förändringar.

Andra kammaren åter biföll lagutskottets hemställan, att den nådiga

propositionen icke måtte bifallas.

Bill. till Riksd. Prof. 1908. 8 Sami. 1 Åfd. 3 Häft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Riksdagens Särskilda Utskotts (N;o 1) Utlåtande N:o 2.

På grand af motioner vid 1897 års Riksdag anhöll i skrifvelse den 5- maj samma år Riksdagen, att Kungl. Maj:t måtte, bland annat, till Riksdagens

godkännande framlägga förslag till de grunder, som ansåges böra blifva

bestämmande vid reglerandet af prästerskapets aflöning, sedan tiden för

nu gällande löneregleringar utlupit. 1 motiveringen till denna skrifvelse

erinrades, att vid utredning för uppgörande af förslag till ny lönereglering

borde äfven frågan om ändrade bestämmelser angående prästerskapets

skyldighet att bygga och underhålla vissa hus å prästgårdar och komministersboställen

blifva föremål för undersökning.

Enligt nådigt beslut den 22 oktober 1897 tillsatte Kungl. Maj:t en

särskild kommitté, den s. k. prästlöneregleringskommittén, för beredande

af de i Riksdagens nämnda skrifvelse ifrågasatta författningarna.

Med underdånig skrifvelse den 17 augusti 1900 aflämnade denna

kommitté betänkande jämte förslag dels till ecklesiastik boställsordning

dels till förordning om ecklesiastika byggnadslänekassor samt anförde därvid

följande: Vid öfvervägande af de omständigheter, som kunde vara af vikt

för bedömandet af prästerskapets löneförhållanden, hade kommittén fäst

sin uppmärksamhet särskildt vid den af Riksdagen framhållna skyldighet

för prästerskapet att nybygga och underhålla vissa boställshus. Kommittén

hade därvid funnit, att största olägenheten af den byggnadsskyldighet,

som för närvarande ålåge boställshafvarne, bestode där ut!, att bördan af

boställshusens nybyggnad så ojämnt och orättvist fördelades å de boställshafvare,

som efter hvarandra begagnade boställets hus, och att denna

olägenhet mest kännbart drabbade de boställshafvare, koinministrarne, som

på en gång hade den största byggnadsskyldigheten och den minsta förmågan

att uppbära densamma. Kommittén hade tillika funnit, att den

beräkning af boställsförmånens värde, som vore en nödvändig förutsättning

för reglering af prästerskapets aflöning, ytterst berodde af byggnadsskyldighetens

uppskattning, men att eu sådan uppskattning omöjligen

kunde blifva tillförlitlig, så länge denna skyldighet i verkligheten vore

ytterst ojämnt fördelad å olika innehafvare af samma boställe. Det vore

därför, enligt kommitténs uppfattning, ej blott med hänsyn därtill att ett

af de allvarsammaste bekymren för det svagast aflönade prästerskapet

måtte snarast möjligt undanröjas, utan än mera för de framdeles förestående

löneregleringarnas riktiga utförande af synnerlig vikt, att sådana

anordningar kunde snart vidtagas, som medförde en jämn och rättvis fördelning

af byggnadsskyldigheten. Därför hade kommittén ansett sig böra

framlägga ofvannämnda båda författningsförslag, hvilka afsåge att, utan

rubbning af byggnadsskyldighetens nuvarande fördelning mellan prästerskapet

och socknemännen, åvägabringa .en jämn fördelning af denna

s. 19 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3. 19

skyldighet mellan boställshafvaren och hans efterträdare och på samma

gång förbereda den tillförlitliga uppskattning och reglering af byggnadskostnaden,

som blefve erforderlig i samband med förestående löneregleringar.

För vinnande af det sålunda angifna målet hade kommittén vid utarbetande

af de framlagda författningsförslagen i främsta rummet byggt

på en anordning, hvartill närmaste uppslaget gifvits i ett kammarkollegii

utlåtande af den 5 maj 1893, nämligen inrättandet af byggnadslånekassor.

Enligt kommitténs förslag skulle för hvart och ett af rikets stift,

utom Lunds och Yisby, inrättas en ecklesiastik byggnadslånekassa, som

skulle hafva till uppgift hufvudsakligen att anskaffa och till vederbörande

byggnadsskyldiga präster utlåna penningar till bestridande af kostnaderna

för nybyggnad och vissa större förbättringar af laga hus vid de ecklesiastika

bostadsboställena inom stiftet äfvensom att öfvervaka vård och underhåll

af sådana hus samt tillse, att nybyggnad eller förbättring, för hvilken

lån ifrågakomme, utfördes på ändamålsenligt och för hvarje särskildt boställe

lämpligt sätt. Äfven byggnadsskyldiga pastorat och församlingar

skulle emellertid, om de så önskade, kunna för bekostande af dem åliggande

nybyggnad erhålla lån ur dessa kassor. För anskaffande af nödiga

medel till utlåning skulle byggnadslånekassorna äga upptaga lån mot

reverser eller tryckta, endast från vederbörande kassas sida uppsägbar

obligationer, hvarom närmare bestämmelser vore att motse i reglementen,

som komme att för de särskilda kassorna fastställas af Kung!. Maj:t.

Stadganden i nu angifvet syfte funrios intagna i kommitténs förslag

till förordning om ecklesiastika byggnadslånekassor. Kommittén hade

emellertid ansett uppenbart, att boställshafvares rätt att för utförd nybyggnad

upptaga lån, hvilkas annuiteter komme att framgent belasta bostället

och följande tjänstinnehafvare, förutsatte särskilda bestämmelser och

en ganska noggrann kontroll till skyddande af såväl tjänstebefattningens

-som kassornas rätt och intressen. För att härutinnan bereda erforderlig

ordning och trygghet kunde de bestämmelser, som i 18:de seklet införts

om laga byggnadsskyldighet och om husesyner å prästgårdar och komministersboställen,

icke vara tillfyllestgörande. De omsorgsfullt utarbetade

bestämmelser härom, hvilka af Kungl. Maj:t genom nådiga propositioner

åren 1889 och 1894 varit till Riksdagens pröfning framlagda, hade kommittén

däremot ansett i allt väsentligt motsvara fordringarna på en ändamålsenlig

boställsordning. Dock hade kommittén förmenat, att den af

kommittén åsyftade regleringen af byggnadsskyldigheten icke borde göras

beroende af samma vanskligheter, som vid föregående tillfällen hindrat

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.

antagandet af erkända förbättringar, och att förty alla tvisteämnen mellan

församlingar och boställshafvare borde så vidt möjligt undvikas.

Kommitténs förslag till ecklesiastik boställsordning innehöll därför icke

några bestämmelser om antalet, storleken och beskaffenheten af socknemännens

laga hus eller om deras och boställshafvarnes inbördes förhållande;

den nya boställsordningen skulle icke medföra någon ändring i

hvad där ut innan gällde enligt lag eller häfd. Men i (ifrigt upptog förslaget

de stadganden rörande boställshusen, ägornas häfd, boställshafvarnes

skyldigheter, husesyners förrättande in. m., som kommittén ansett behöfliga

och hvilka till stor del öfverensstämde med det af Kungl. Maj:t

genom ofvannämnda propositioner för Riksdagen framlagda förslag till

ecklesiastik boställsordning. De af kommittén vidtagna ändringar i sistnämnda

förslag åsyftade hufvudsakligen att lämpa boställsordningens bestämmelser

efter de med byggnadslånekassorna inträdande förhållanden.

Beträffande kommitténs underlåtenhet att föreslå nya lagbestämmelser

rörande församlingarnas nybyggnads- och underhållsskyldighet anförde

kommittén särskildt i sitt förenämnda betänkande, att denna underlåtenhet

berott dels därpå att bestående förhållanden svårligen kunde rubbas under

nu löpande löneregleringsperiod, dels därpå att kommittén ansett ordnandet

af församlingarnas och prästerskapets byggnadsskyldighet för nästa löneregleringsperiod

kunna och böra ske vid och genom löneregleringen; och

sade sig kommittén hafva för afsikt att i sitt förslag om grunderna för

de nya löneregleringarna intaga för detta ändamål erforderliga bestämmelser.

Sedan på grund af nådiga remisser dels vederbörande hörts öfver ifrågavarande

båda förslag, dels högsta domstolen afgifvit yttrande öfver förslaget

till ecklesiastik boställsordning, anmäldes författningsförslagen inför

Kungl. Maj:t den 31 december 1902. Dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet

tillstyrkte därvid antagande af förslaget om inrättande af byggnadslånekassor

såsom enligt hans mening innebärande en god utväg till af hjälpande

eller lindrande af de olägenheter, som följde af nybyggnadskostnadens

ojämna fördelning mellan de särskilda innehafvare af ett boställe. Däremot

kunde departementschefen icke dela kommitténs åsikt, att för befordrande

af förslagets framgång andra viktiga frågor, som länge väntat på sin

lösning, skulle skjutas å sido till en del därför, att det dittills visat sig

svårt att beträffande dem åstadkomma enighet. Sålunda ansåg departementschefen

nödvändigheten bjuda, att i boställsordningen intoges nya,

tidsenliga stadganden om de laga husens storlek och beskaffenhet. Äfven

en ny fördelning mellan församling och kyrkoherde af nybyggnads- och

underhållsskyldigheten å prästgårdar på landet fann departementschefen

s. 21 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3. 21

vara af behofvet påkallad. Den bestämmelse, som i sistnämnda afseende

fanns intagen i 1894 års förslag till boställsordning och gick därpå ut,

att pastoratet skulle nybygga och underhålla alla hus, som erfordrades

för en passande bostad åt kyrkoherden, eller de s. k. bostadshusen, men

att de hus, som behöfdes för boställets skötsel, de s. k. ladugårds- eller

jordbrukshusen, borde nybyggas och underhållas af boställshafvaren, innefattade

enligt departementschefens tanke en ändamålsenlig reglering af

ifrågavarande skyldighet och syntes desto hellre böra inflyta i den nya

boställsordningen, som densamma otvifvelaktigt skulle underlätta boställenas

utarrendering, hvarom särskildt förslag framlagts af prästlöneregleringskommittén.

1 öfverensstämmelse med de af föredragande departementschefen sålunda

uttalade åsikter hade han låtit verkställa eu omarbetning af kommitténs

förslag till ecklesiastik boställsordning. Därvid hade i boställsordningen

införts bestämmelser om storleken och beskaffenheten af de laga

husen å bostadsboställen samt i 13 § meddelats ett stadgande af innehåll,

att å andra klassens (kyrkoherdars) bostadsbosiallen på landet själfva bostadshusen

skulle nybyggas och underhållas af pastoratet men öfriga laga

hus nybyggas och underhållas af boställshafvaren. Äfven åtskilliga detaljbestämmelser

såväl i kommitténs förslag till boställsordning som i förslaget

till förordning om ecklesiastika byggnadslånekassor hade omarbetats,

hufvudsakligen med anledning af anmärkningar, som framställts i de öfver

förslagen afgifna yttrandena.

Med bifall till föredragandens därom gjorda hemställan beslöt

Kungl. Maj:t, ej mindre att nyssnämnda omarbetade förslag till ecklesiastik

boställsordning skulle föreläggas Riksdagen till antagande, än äfven att

Riksdagens yttrande skulle inhämtas öfver det omarbetade förslaget till

förordning om ecklesiastika byggnadslånekassor; och blefvo i enlighet härmed

särskilda nådiga propositioner aflåtna till 1903 års Riksdag.

Båda propositionerna undergingo vid Riksdagen förberedande behandling

af ett särskildt utskott.

Beträffande förslaget om inrättande af byggnadslånekassor ansåg sig

utskottet icke kunna, åtminstone under dåvarande förhållanden och i den

form, dessa låneinrättningar i det framlagda förslaget erhållit, förorda

införande af detta system för bestridande af byggnadskostnaderna vid

prästernas boställen. Utskottet anmärkte, att om utsikt skulle förefinnas

till fördelaktig afsättning af obligationer för ifrågavarande ändamål, det

blefve nödvändigt förebygga, att de särskilda lånekassorna genom obligationer

af ett tiotal olika typer koinme att konkurrera med hvarandra

å lånemarknaden. Härför skulle enligt utskottets uppfattning erfordras

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.

inrättande af en centralanstalt, närmast i öfverensstämmelse med allmänna

hypoteksbanken, hvilken skulle hafva till uppgift att ombesörja upplåningen

och vid behof tillhandahålla stiftskassorna erforderliga medel för utlämnande

af byggnadslån. Dessutom antog utskottet, att för vinnande af önskvärd

kredit det blefve nödigt att bereda upplåningen stöd af stat sgaranti i någon

lämplig form, exempelvis sålunda, att staten lämnade deu centrala upplåningsanstalten

en garantifond i obligationer. Äfven om emellertid upplåningen

anordnades på sådant sätt, vore det enligt utskottets mening

icke antagligt, att lån för ifrågavarande ändamål skulle kunna erhållas

efter så billiga räntevillkor, som på hvarje särskild tid vore å allmänna

lånemarknaden gällande för statens obligationer. Och då den centrala

upplåningsanstalten måste hållas skadeslös för möjligen af en eller annan

anledning uppkommande förluster, hvadan densamma vid utlämnande af

lån måste tillgodoföra sig en något högre ränta än den, som vid inlåningen

betingats, skulle räntan å byggnadslånen säkerligen ej kunna hållas så

låg, som prästlöneregleringskommittén antagit, eller efter 4 till 4V2 procent.

I betraktande häraf och då vid bestämmande af amorteringsprocenten

varaktigheten för de byggnadsarbeten, hvilka skulle bekostas genom byggnadslån,

måste beräknas med stor försiktighet, så att dels all risk blefve

för byggnadslånekassorna utesluten därför, att amorteringstiden för ett

erhållet lån icke hunnit gå till ända, innan den byggnad, för hvilken

lånet erhållits, måste mot ny utbytas, och dels en framtida boställshafvare

icke blefve jämsides med annuitetens utgörande alltför mycket betungad

med reparationskostnader å en af ålder och röta hårdt medtagen byggnad,

befarade utskottet, att annuiteten för ett boställe framdeles, sedan byggnadslån

lämnats å boställhafvarens alla laga hus, möjligen kunde befinnas

öfverstiga årliga genomsnittskostnaden för byggnadsskyldighetens utgörande

enligt nu gällande ordning. Vidare framhöll utskottet, att förvaltningskostnaderna

för de föreslagna kassorna skulle blifva afsevärdt höga, helst

om, på sätt utskottet ansett nödigt, jämte stiftslånekassorna en centralanstalt

för upplåningen inrättades. Slutligen omförmälde utskottet, hurusom

där in om uttalats farhåga, att införande af det föreslagna lånesystemet

med däraf följande, å boställena hvilande annuiteter måhända

skulle kunna verka hindrande för en eller annan reform, som i afseende

å byggnadsskyldigheten eller andra förhållanden vid de ecklesiastika boställena

tilläfventyrs kunde i sammanhang med ny lönereglering för prästerskapet

eller eljest framdeles finnas vara önskvärd. På grund af hvad sålunda

anförts hemställde utskottet, att Riksdagen måtte i skrifvelse till

Kung]. Maj:t anmäla, att Riksdagen ansett de föreslagna bestämmelserna

angående ecklesiastika byggnadslånekassor icke böra utfärdas.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.

Vidkommande den föreslagna nya boställsordningen hade utskottet

icke något hufvudsakligt att anmärka mot de i densamma intagna stadgande

om boställshusens antal, storlek och beskaffenhet. I fråga om

skyldigheten att nybygga och underhålla de laga husen å kyrkoherdars

och komministrars bostadsboställen uttalade utskottet den uppfattning, att

i nuvarande ordning för denna skyldighets utgörande icke kunde, så länge

nu gällande löneregleringar för prästerskapet ägde tillämpning, vidtagas

någon mera genomgripande förändring, hvarigenom de vid löneregleringen

fastställda förhållanden mellan präst och församling i ekonomiskt hänseende

afsevärdt rubbades. Skulle någon sådan förändring genomföras, borde

enligt utskottets uppfattning detta ske först i sammanhang med nya

löneregleringar för prästerskapet. Då i det af Kungl. Maj:t framlagda

förslaget förhållandena vid de i stad belägna boställena och tredje klassens

(koinministrarnes) boställen pa landet lämnats oförändrade, samt med den

föreslagna regleringen å andra klassens boställen på landet allenast åsyftats

att utan väsentlig rubbning i den proportion, i hvilken byggnadsskyldigheten

vid dessa boställen i verkligheten utgjordes af boställshafvare och

församlingar, dels upphäfva den till missförstånd och tvister ledande gemensamheten

mellan pastor och socknemän i underhållsskyldigheten för

vissa hus a ifrågavarande boställen dels införa en lämpligare fördelning

af de laga husen mellan pastor och församling, anslöt sig utskottet till

Kungl. Maj:ts förslag i denna del. Däremot och då utskottet ansett sig

ej kunna förorda inrättandet af de föreslagna ecklesiastika byggnadslånekassorna,

. kunde utskottet gifvetvis icke tillstyrka antagandet af de stadganden

i^ boställsordningen, hvilka för sin tillämpning förutsatte dylika

kassör. För åstadkommande af den jämna och rättvisa fördelning af

byggnadsskyldigheten mellan de särskilda innehafvarne af ett boställe,

som man velat vinna med tillhjälp af nämnda kassor, föreslog utskottet

i stället införande i boställsordningen af bestämmelser om årsberäkning i

hufvudsaklig öfverensstämmelse med de allmänna grunderna för de stadgande^

som i sådant afseende funnits intagna i 1894 års förslag. I Girigt

föreslog utskottet vissa smärre ändringar i det till dess behandling

öfver!anm!!de förslaget till boställsordning; och hemställde utskottet, att

Riksdagen, med förklarande att Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag

icke. kunnat oförändradt antagas, ville för sin del antaga en ecklesiastik

boställsordning, affattad i enlighet med de af utskottet framställda

förslag.

Vid den slutliga behandlingen af de nådiga propositionerna stannade

Riksdagens bada kamrar i skiljaktiga beslut. I fråga om förslaget till

förordning om ecklesiastika byggnadslånekassor godkände första kamma
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 2.

ren en inom det särskilda utskottet afgifven reservation, åsyftande en anmälan

för Kungl. Maj:t därom, att Riksdagen vid granskning af berörda

förslag endast funnit skäl till den erinran, dels att för vinnande af det

med stiftskassorna afsedda ändamål vore en nödvändig förutsättning, att

en centralanstalt inrättades, som hade att ombesörja upplåningen af de för

stiftskassorna erforderliga medel, dels att för den upplåning, som af centralanstalten

skulle ombesörjas, icke kunde undvaras stödet af statsgaranti

i någon lämplig form. Andra kammaren däremot biföll särskilda utskottets

hemställan i denna fråga. Hvad angår boställsordningen, biföll första

kammaren det yrkande, som tva ledamöter af särskilda utskottet i

afgifven reservation framställt därom, att pa det någon rubbning af bestående

ordning för nybyggnads- och underhållsskyldighetens utgörande

vid prästgårdarna på landet icke måtte ske, så länge nuvarande löneregleringar

för prästerskapet vore gällande, 13 § 1 inom. i boställsordningen

måtte erhålla en af reservanterna föreslagen lydelse, hvarmed de velat

utmärka, att nuvarande fördelning mellan prästerskap och församlingar

af nybyggnads- och underhållsskyldigheten vid nämnda boställen

skulle bibehållas. I öfrig! antog första kammaren Kungl. Maj:ts förslag

till boställsordning, allenast med de af utskottet föreslagna ändringar,

hvilka ej ägde sammanhang med frågan om inrättande af byggnadslanekassor.

Andra kammaren åter afslog hela det framlagda lagförslaget. ^

Den utgång, frågan om ecklesiastik boställsordning vid 1903 års

Riksdag fide i andra kammaren, torde till väsentlig del hafva berott därpå,

att man icke ville binda sig vid något positivt beslut i denna fråga, innan

man vore i tillfälle att bedöma, huru boställsordningens bestämmelser

skulle passa för de förhållanden, som komme att inträda med de förestående

nya löneregleringarna för prästerskapet.

Nu föreligger prästlöneregleringskommitténs förslag angående grunderna

för de nya löneregleringarna. Med underdånig skrifvelse den 19 juni 1903

har nämligen kommittén aflämnat betänkande jämte förslag till särskilda

författningar angående reglering af prästerskapets aflöning och därmed

sammanhängande frågor.

Enligt kommitténs förslag skola lönerna för prästerskapet inom hvarje

pastorat, sedan nuvarande lönereglering upphört att gälla, regleras för

allenast 20 år i sänder. Därvid bör hvarje innehafvare af ordinarie beställning,

kyrkoherde eller komminister, erhålla, jämte fri bostad, aflöning

i öfrigt, så beräknad, att honom därigenom beredes en, sa vidt sig göra

låter, efter tjänstegrad och ämbetsåligganden äfvensom lefnadskostnaderna

i orten eller andra särskilda förhållanden lämpad anständig bärgning.

År bostadsboställe upplåtet åt innehafvare af viss prästerlig tjänst,

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Riksdagens Särskilja Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.

skall afkastning^» af sådant boställe beräknas såsom tillgång till bestridande

af aflöningen för samma tjänst. Till bostadsboställe hänför kommittén

i detta sammanhang äfven hemman eller lägenhet, som brukas i

förening med dylikt boställe. Afkastningen af öfriga löningsboställen skall,

så vidt ej boställe är af församling eller enskild person anslaget till aflöning

åt prästerskapet inom visst pastorat, ingå till svenska kyrkans gemensamma

aflöningstillgångar, hvilka enligt kommitténs förslag skola sammanföras

i en särskild fond, kallad kyrkofonden.

Vid beräkning af bostadsboställes afkastning får den nämnd, som har

att uppgöra förslag till lönereglering, icke afdraga boställshafvarens kostnader

för byggnadsskyldighetens fullgörande å boställets laga hus. Anledningen

till denna bestämmelse är, att kommittén ansett byggnadskostnaden

böra vederbörande boställshafvare ersättas på annat sätt.

Härom yttrar kommittén i sitt betänkande bland annat: När i kommitténs

nu framlagda förslag till lag angående reglering af prästerskapets aflöning

med afseende å måttet och beskaffenheten af prästerskapets löner uppställts

den allmänna fordran att hvarje präst borde erhålla, jämte fri bostad, aflöning

i öfrig!, så beräknad, att honom därigenom bereddes anständig bärgning,

både för visso icke någon ny grundsats blifvit uttalad, allenast ny

formulering gifvits åt en, hvilken sedan länge varit erkänd Äfven enligt

nådiga förordningen angående allmänt ordnande af prästerskapets inkomster

den 11 juli 1862 skulle hvarje tjänstgörande präst erhålla anständig

bärgning. Bostadsförmånen, såsom en del af aflöningen, nämndes väl icke

uttryckligen i sistberörda författning. Denna innehölle emellertid i 4 §

det stadgande, att boställe, som vore afsedt att af löntagare bebos och

brukas, skulle till en dess verkliga värde, efter afdrag för byggnadskostnaden,

motsvarande inkomst beräknas, kör den händelse nu afkastningen

af bostadsboställe, utan afdrag af kostnaden för byggnadsskyldighetens

fullgörande å boställets laga hus, beräknades såsom aflöningsförmån, men

en särskild post för bestridande af byggnad skostnaden tillädes, blefve ju

prästerskapets inkomster och församlingarnas lönebidrag i båda fallen

lika stora, endast med någon skiljaktighet i rubriceringen af aflöningsförmanerna.

Utfördes löneregleringen riktigt, erhölle tjänstinnehafvaren under

alla förhallanden hvad, utöfver kostnaden för bostad, erfordrades för

hans. bärgning. I förra fallet — med nu gällande ordning — hade han

att själf svara för sina boställs hus, hvarför boställets afkastning beräknats

så mycket lägre; i senare fallet skulle han få åt sig anvisadt ett särskildt

byggnad sanslag, men boställets afkastning beräknas så mycket högre.

Sedan kommittén därefter i sagda betänkande framhållit, hurusom

afdraget för byggnadskostnaden efter hittills gällande ordning sällan kun
Bih.

till Rilcsd. Prat. 1908. 8 Sami. 1 Afd. 3 Häft. i

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.

nät rätt beräknas, samt att för öfrigt en boställshafvare sällan torde visa

den förtänksamhet, att han uppspårade hvad af boställsafkastningen beräknats

utgöra ersättning för berörda kostnad, och att i allt fall eu tillträdande

boställshafvare icke ägde att räkna sig till godo hvad företrädaren,

som undsluppit nybyggnad, kunde hafva sålunda inbesparat, erinrar

kommittén därom att kommittén dels, för af hjälpande i den mån sådant

under innevarande löneregleringsperiod kunde ske åt de olägenheter, som

följde af nu gällande ordning för byggnadsskyldighetens utgörande vid

prästerskapets boställen, framlagt sina ofvan omförmälda förslag till ecklesiastik

boställsordning och till förordning om ecklesiastika byggnadslånekassor

dels ock vid framläggande af dessa förslag uttalat, att ordnandet

af församlingarnas och prästerskapets byggnadsskyldighet för nästa löneregleringsperiod

enligt kommitténs uppfattning borde ske vid och genom

löneregleringen och att för detta ändamål erforderliga bestämmelser vore

att motse i kommitténs förslag angående grunderna för de nya löneregleringarna.

De sålunda utlofvade bestämmelserna finnas intagna i 25—29 §§ af

kommitténs förslag till lag angående reglering af prästerskapets aflöning

och äro af hufvudsakligen följande innehåll.

Då lönereglering är i ordningen att företagas beträffande pastorat,

där bostadsboställe finnes, bör domkapitlet påkalla laga syn å sådant boställe

för utrönande af den kostnad, som af byggnadsskyldighetens fullgörande

därstädes föranledes. Synerätten skall, ehvad denna skyldighet

åligger boställshafvaren, pastorat eller enskild församling, i fråga om

hvarje laga hus å bostället noggrant uppskatta den kostnad för nybyggnad

och underhåll, som med tillämpning af föreskrifterna i ecklesiastik

boställsordning kan antagas böra utgå under de 20 år, för livilka löneregleringen

skall gälla. På grund af sålunda verkställd uppskattning atgifver

synerätten utlåtande angående årliga medelbeloppet under löneregleringsperiod

en af ej mindre den kostnad för nybyggnad och underhåll,

som bör för hvarje byggnadsskyldig beräknas, än äfven de byggnadsskyldighetsafgifter,

hvilka må antagas komma att utgå. Beträffande laga

hus, som det tillkommer boställshafvare att nybygga och underhålla,

fastställer Kungl. Maj:t i sammanhang med pröfning af förslaget till lönereglering

ej mindre det ersättningsbelopp, som under löneregleringsperioden

skall hvarje år från pastoratet utgå för verkställande af nybyggnad

och därmed likställd förbättring samt till gäldande af byggnadsskyldighetsafgifter,

än äfven hvad pastoratet har att under samma tid årligen

utgöra såsom ersättning för bestridande af underhållskostnad, önskar

pastorat, att dess nybyggnads- och underhållsskyldighet i fråga om de

s. 27 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Särskilda Utskotta (N:o 1) Utlutande N:o 3. 27

laga husen å bostadsboställe skall, då tillämpning af ny lönereglering

vidtager, för framtiden af boställshafvaren mot ersättning fullgöras, bör

pastoratet göra anmälan härom i det yttrande, som pastoratet har att afgifva

öfver löneregleringsförslaget. När lönereglering därefter fastställes,

bestämmer Kung! Maj;t hvarje gång för den tid, hvarunder löneregleringen

skall gälla, särskild! beträffande nybyggnad och därmed likställd förbättring

och särskild! i fråga om underhåll beloppet af den ersättning,

som för angifna ändamål bör årligen utgifvas af pastoratet, livad sålunda

stadgats om pastorat gäller äfven församling, som ensam ansvarar

för byggnadsskyldighet å vissa boställshus. Ersättningsbelopp, som blifvit

bestämdt till gäldande af kostnad för nybyggnad å bostadsboställe, skall

af kyrkorådet för hvarje år inlevereras till stiftets byggnadslånekassa.

Om summan af de ersättningsbelopp, som under löneregleringsperioden

sålunda inflyta till byggnadslånekassan, öfverskjuter eller understiger summan

af de annuiteter och byggnadsskyldighetsafgifter, hvilka fastställts att

under samma tid utgå för boställets laga hus, skall öfverskottet eller bristen

utjämnas därigenom, att ersättningen för byggnadsskyldighetens fullgörande

under nästa löneregleringsperiod bestämmes med hänsyn till angifna

förhållande. Ärliga beloppet af den ersättning, som till bestridande

af underhållskostnad blifvit fastställd, skall af kyrkorådet tillhandahållas

boställshafvaren, i den mån han visar sig hafva gjort utgift för honom

åliggande underhåll af laga hus. Hafva de till bestridande af underhållskostnad

afsedda årliga ersättningsbeloppen ej till fullo tagits i anspråk af

boställsinnehafvare!! under löneregleringsperioden, äger pastoratet att fritt

förfoga öfver återstoden. Skulle åter ersättningsbeloppen understiga hvad

boställshafvaren måst för underhållet under löneregleringsperioden utgifva,

är han icke berättigad till godtgörelse för bristen.

Härförutom har prästlöneregleringskommittén föreslagit vissa ändringar

i och tillägg till de af kommittén framlagda förslagen till ecklesiastik

boställsordning och till förordning om ecklesiastika byggnadslånekassor,

hvilka ändringar och tillägg kommittén ansett erforderliga, därest

byggnadsskyldigheten för nästa löneregleringsperiod skulle ordnas i enlighet

med de af kommittén föreslagna grunder.

Sålunda har kommittén bland annat åt en bestämmelse i dess förslag

till boställsordning gifvit följande, delvis förändrade innehåll, nämligen

att om pastorat eller församling i den ordning, som stadgas i lagen angående

reglering af prästerskapets aflöning, anmält önskan att dess nybyggnads-

och underhållsskyldighet i fråga om laga hus å boställe skall

fr. o. m. den tid, då tillämpning af ny lönereglering vidtager, fullgöras

af boställshafvaren mot den ersättning, som i ty fall skall enligt samma

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.

lag utgå, åligger det boställshafvaren att efter angifva tid, sedan husen

på pastoratets eller församlingens bekostnad blifvit, jämlikt beslut af synerätt,

försatta i fullgodt skick, nybyggnads- och underhållsskyldigheten mot

dylik ersättning för framtiden fullgöra; och skall, då på grund häraf nybyggnad

eller därmed likställd förbättring blifvit verkställd, det kostnadsbelopp,

synerätt vid arbetets godkännande bestämmer, betäckas genom lån

från stiftets byggnadslånekassa.

Såsom motiv för den föreslagna bestämmelsen om rätt för pastorat

eller församling att få sin byggnadsskyldighet Överflyttad på vederbörande

boställshafvare anför kommittén bland annat följande: Olägenheterna af

den nuvarande fördelningen mellan boställshafvare och pastorat af de laga

husen å kyrkoherdeboställen på landet samt af gemensamheten i underhållet

af pastoratets hus å samma boställen hade gjort det önskvärdt, att

nybyggnads- och underhållsskyldigheten beträffande samtliga laga hus

blefve förenad i boställshafvarens hand. Men äfven när nybyggnads- och

underhållsskyldigheten icke vore delad, utan helt och hållet ålåge pastoratet,

borde det, enligt kommitténs åsikt, medgifvas pastoratet att öfverflytta

sin skyldighet i angifna hänseende å boställshafvaren. Blefve en

dylik rätt tillerkänd pastoratet — vare sig dess byggnadsskyldighet omfattade

boställets alla laga hus eller endast en del af dem —, skulle helt

visst många anledningar till missnöje och osämja mellan boställshafvaren

och socialemännen undanröjas. Om jämväl tillsåges, att den ersättning,,

pastoratet finge sig ålagdt att utgifva till boställshafvaren för fullgörande

af nybyggnads- och underhållsskyldigheten å pastoratets laga hus, fastställdes

till ett oföränderligt belopp för hvarje år af löneregleringsperioden,

skulle pastoratet genom en dylik utjämning af byggnadskostnaderna

otvifvelaktigt vinna en ganska afsevärd fördel. Då en församling, hvilken

tillsammans med annan församling bildade ett pastorat, fått sig ålagdt att

ensam nybygga och underhålla ett eller flera hus å bostadsboställe, eller

då byggnadsskyldighet, hvilken ålåge två eller flera till samma pastorat

hörande församlingar, mellan dem på det sätt fördelats, att en hvar skulle

nybygga och underhålla åtminstone ett särskild t laga hus, borde jämväl

församling, som sålunda hade att ensam ansvara för viss byggnadsskyldighet,

tillerkännas rätt att, om hon det önskade, i likhet med pastorat

få denna skyldighet mot ersättning fullgjord af boställshafvaren. När arbete

för nybyggnad eller underhåll sedermera erfordrades, behöfde boställshafvaren

icke vidare vända sig till pastoratsborna med begäran o-m

tillhandahållande af behöfiiga medel, utan komme dessa att ställas till

hans förfogande antingen genom byggnadslånekassan — vid nybyggnad

och därmed likställd förbättring — eller genom kyrkorådet, då det vore

s. 29 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3. 29

fråga om vanliga reparationer. Beröringen mellan prästen och församlingens

medlemmar i ekonomiska ting skulle därigenom så mycket som

möjligt undvikas, helt visst till bådas trefnad.

Vid föredragning inför Kung! Maj:t den 6 september 1907 af det Departement

nu föreliggande förslaget anförde departementschefen vidare följande: ehefen''

»Att i sammanhang med fastställande af grunderna för ny reglering

af prästerskapets aflöning äfven en ecklesiastik boställsordning bör utfärd

das, innefattande fullständiga och tidsenliga stadgande!! rörande prästerskapets

boställen, synes mig vara obestridligt. Behofvet af en dylik författning.

har länge gjort sig gällande och äfven framkallat flera särskilda

förslag i ämnet. Da likväl allt hitintills någon boställsordning ej kunnat

utfärdas, har detta, såsom ofvan blifvit antydt, hufvudsakligen berott på

svårigheten att under nu gällande löneregleringar för prästerskapet, på ett

tillfredsställande sätt ordna byggnadsskyldigheten vid boställena. För eu

kommande löneregleringsperiod borde lösningen af denna fråga ej möta

lika stora svårigheter. Man bör ju nämligen vara oförhindrad att vid

fastställande af nya grunder för prästerskapets aflöning göra de ändringar

i afseende å boställsförmånens åtnjutande, Indika kunna finnas lämpliga,

och kan därefter afpassa boställsordningens bestämmelser.

Frågan om grunderna för reglerandet af prästerskapets aflöning, sedan

tiden för nu gällande löneregleringar utlupit, skall af mig i en snar framtid

upptagas till behandling i hela dess vidd. Nu vill jag blott uttala min

mening i de punkter, som äga sammanhang med den tilltänkta boställsordningen.

Hvad da, angår de af prästlöneregleringskommittén föreslagna grunder

för de nya löneregleringarna, så är jag till en början ense med kommittén

om lämpligheten däraf, att löneregleringsperioden inskränkes till

20 år. Likaledes delar jag kommitténs åsikt, att afkastningen af bostadsboställe

jämte därmed i sambruk förenadt löningsboställe bör bibehållas

såsom en löneförmån för den prästman, till hvars bostad det förra bostället

är afsedt; och jag anser mig jämväl kunna ansluta mig till kommitténs

förslag, att afkastningen af de löningsboställen, hvilka ej brukas i

förening med bostadsboställen, i regeln skall ingå till kyrkans gemensamma

aflönin gstillgångar.

Ett godt grepp finner jag kommittén hafva gjort, då densamma föreslagit,

att den del af prästerlig boställshafvares aflöning, som är afsedd

till betäckande af hans byggnadskostnader vid bostället, skall utgå i form

af ett särskildt ärligt anslag, som ej får användas för andra ändamål.

Med en sådan anordning böra svårigheterna för en boställshafvare att full
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.

gorå sin byggnadsskyldighet kunna väsentligt af hjälpas. Och för pastoraten,

som skola tillsläppa medlen för byggnadskostnadernas. gäldande,

ligger en stor fördel däri, att utgifterna under en löneregleringsperiod

blifva fixerade till ett visst, årligen lika belopp.

Beträffande frågan, i hvilken omfattning nybyggnads- och underhållsskyldighet

skall åligga kyrkoherdar och komministrar vid deras bostadsboställen,

kan man väl säga, att kommittén syftat därhän, att för framtiden

alla laga hus vid dessa boställen skola nybyggas och underhållas

af boställshafvarne. Kommittén har ju föreslagit, att pastorat och församlingar

skulle berättigas att efter därom anmäld önskan få fullgörandet

af deras nybyggnads- och underhållsskyldighet vid dylika boställen,

sedan ny lönereglering trädt i tillämpning, Överflyttad!, på vederbörande

boställshafvare. Att kyrkoherdar och komministrar på landet hafva att

ansvara för hela byggnadsskyldigheten vid sina boställen, innebär enligt

min uppfattning i och för sig icke något oegentligt eller olämpligt. Tvärtom

medför en sådan anordning åtskilliga fördelar framför de förhallanden,

som råda, då pastoratet bygger. Sålunda kunna vid förekommande byggnadsföretag

boställshafvarens önskningar och smak i många stycken lättare

tillgodoses, misshälligheter och tvister mellan boställshafvaren och pastoratsborna

undvikas och, om bostället utarrenderas, behöfver ej pastoratet

inblandas i arrendeförhållandet. Det gäller blott att tillse det boställshafvaren

af pastoratet erhåller tillbörlig godtgörelse för de kostnader,

som äro förenade med byggnadsskyldighetens fullgörande.

Med denna uppfattning har jag ansett lämpligast, att byggnadsskyldigheten

vid såväl kyrkoherdars som komministrars boställen på landet

för kommande löneregleringsperioder ordnas på det sätt, att boställshafvaren

i regeln direkt ålägges att nybygga och underhålla alla laga hus

men tillika tillförsäkras att af pastoratet erhålla godtgörelse för byggnadskostnaden.

Detta sätt att reglera förhållandet har synts mig vara

att föredraga framför det af prästlöneregleringskommittén föreslagna villkorliga

förfarandet.

Att, på sätt kommittén velat, på boställshafvarne öfverflytta pastoratens

och församlingarnas byggnadsskyldighet jämväl vid de i städerna

belägna boställena, därtill finner jag ej skäl. Enligt min mening lämpar

sig den nuvarande ordningen i afseende å dessa boställens bebyggande

bättre för de förhållanden, som äro rådande i städerna; och mig

veterligen har sättet för byggnadsskyldighetens fullgörande vid dessa boställen

ej gifvit anledning till klagomål.

Kommittén har äfven i sina senast afgifnä förslag vidhållit tanken

på inrättande af ecklesiastika byggnadslånekassor. Dock har kommittén,

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.

såsom framgår af livad jag redan anfört, uppmärksammat att, därest de

af kommittén föreslagna grunder för de nya löneregleringarna blefve antagna,

prästerskapets ställning till kassorna framdeles skulle väsentligt förändras,

och föreslagit, att hufvudmannaskapet för kassorna skulle, efter

hand som de nya löneregleringarna komme att vinna tillämpning, öfvergå

från prästerna till pastoraten. Jag vill nu visserligen ej påstå, att icke

de ifrågasatta lånekassorna skulle kunna hafva någon uppgift att fylla

och för prästerskapet medföra något gagn, äfven om prästernas byggnadsskyldighet

för kommande löneregleringsperioder ordnas så, som jag lika

med kommittén anser böra ske, eller på det sätt, att boställshafvarnes

byggnads kostnader skola gäldas af pastoraten medelst särskilda därför afsedda

medel. Men det lär ej kunna förnekas, att under angifna förutsättning

pastoraten blifva de egentliga intressenterna i kassorna; och jag

kan för min del under samma förutsättning ej finna behofvet af kassornas

inrättande så stort, att det må anses utgöra tillräckligt skäl för vidtagande

af denna ganska omfattande och kostsamma anordning.

T den 10 november 1905 afgifvet underdånigt utlåtande öfver kommitténs

förslag till lag angående reglering af prästerskapets aflöning har

kammarkollegium antydt huruledes, äfven om anordningen ined byggnadslånekassor

ej skulle komma till stånd, en reglering af byggnadskostnaderna

vid de ecklesiastika bostadsboställena i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med kommitténs förslag i allt fall kunde ske, om nämligen ett särskildt

anslag för bestridande af boställshafvarnes nybyggnadskostnader, i likhet

med hvad kommittén i fråga om underhållskostnader föreslagit, årligen afsattes

och ställdes under vederbörande kyrkoråds förvaltning. Med anslutning

härtill har jag tänkt mig, att saken skulle kunna ordnas på följande sätt,

I enlighet med hvad kommittén föreslagit, bestämmas, vid fastställandet

af lönereglering för visst pastorat, de belopp, hvilka skola af pastoratet

årligen under löneregleringsperioden utgifvas till godtgörande af

vederbörande boställshafvares kostnader dels för nybyggnad och därmed

likställd förbättring dels för underhåll af de laga husen å hvarje

inom pastoratet beläget boställe af det slag, som nu är i fråga. Dessa medel

böra af vederbörande kyrkoråd förvaltas och göras räntebärande samt

få icke användas för andra ändamål än dem, för hvilka de äro afsedda.

Det torde därför blifva nödigt, att kyrkorådet för hvarje boställe bokför

särskildt de medel, som anslagits till gäldande af kostnader för nybyggnad

och därmed likställda förbättringar, och särskildt hvad som afsetts

till bestridande af underhållskostnader. Då nybyggnad eller större förbättring

af boställshafvares laga hus förekommer, äger boställshafvaren

att för den å byggnadsarbetet nedlagda kostnad, så vidt densamma af syne
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.

rätt vid arbetets godkännande pröfvas skälig, erhålla godtgörelse af de

medel, som för sådant ändamål finnas uppsamlade. Skulle i något fall

tillräckliga medel för kostnadens fulla godtgörande ej finnas samlade,

skall hvad som brister jämte ränta — hvilken synes mig lämpligen kunna

bestämmas att utgå efter fem för hundra — tillhandahållas boställshafvaren

allt efter som för ändamålet afsedda medel inflyta. Om boställshafvaren afträder

bostället, innan kostnad, hvarom nu är fråga, blifvit till fullo godtgjord,

hör det felande beloppet med ränta till boställshafvaren erläggas af

efterträdaren, som därefter inträder i sin företrädares rätt i förhållande

till pastoratet. När byggnadsarbete af nu ifrågavarande slag blifvit i behörig

ordning beslutadt, må boställshafvare, som det åligger att utföra arbetet,

kunna till hyggnadskostnadens bestridande erhålla förskott af de

medel, som för ändamålet finnas tillgängliga, därest han ställer säkerhet

för det förskotterade beloppet. Beträffande kostnaden för underhållet af

de laga husen förfares sålunda, att då boställshafvaren inför kyrkorådet

visar sig hafva giort utgift för underhållsarbete, som blifvit af synerätt

eller vid ekonomisk besiktning föreskrifvet, godtgörelse för denna utgift,

i den män densamma icke öfverstiger den enligt vederbörligt syne- eller

hesiktningsinstrument för arbetet beräknade kostnad, skall till boställshafvaren

omedelbarligen utbetalas af de till godtgörande af underhållskostnader

afsedda medel, som finnas under kyrkorådets förvaltning, samt

att, därest den beräknade kostnaden för sådant arbete, som nyss är sagdt,

öfverskridits eller boställshafvaren gjort utgift för underhållsarbete, som ej

blifvit honom ålagdt, han jämväl skall äga att af ifrågavarande ersättningsmedel

bekomma godtgörelse för dylika utgifter, så vidt de af synerätt

eller vid ekonomisk besiktning pröfvas hafva varit af behofvet påkallade.

I händelse af influtna medels otillräcklighet äfvensom vid inträffande

ombyte af boställshafvare förhålles på enahanda sätt som i fråga

om godtgörelse för nybyggnadskostnad.

Till förebyggande däraf, att de ersättningsmedel, som inom pastoraten

uppsamlas, blifva använda till bekostande af onödiga eller olämpligt utförda

byggnadsarbeten eller till godtgörande af större kostnader, än som

för hvarje särskildt arbete kunna anses skäliga, har jag ansett lämpligen

kunna i fråga om nybyggnad eller därmed likställd förbättring föreskrifvas,

att dylikt arbete icke må företagas utan att beslut därom meddelats af

synerätt eller — i fråga om mindre byggnadsföretag — vid ekonomisk besiktning,

samt att verkställdt arbete af nu omförmäldt slag skall, innan boställshafvaren

må uppbära godtgörelse därför, godkännas af synerätt, som

i sammanhang därmed har att pröfva, huruvida den af boställshafvaren

å arbetet nedlagda kostnad må anses skälig, och till godtgörande fastställa

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.

det belopp, som pröfvas hafva utgjort skälig kostnad för arbetet. Hvad

angår egentliga underhållsarbeten torde, jämte stadganden af det innehåll

jag i fråga om dessa arbeten nyss angifvit, i förevarande afseende icke

erfordras andra bestämmelser, än att vid husesyner och ekonomiska besiktningar

skall — därest boställshafvare efter nästföregående syn eller

besiktning antingen för underhållsarbete, som blifvit i behörig ordning

föreskrifvet, utgifvit högre belopp än som för arbetet beräknats eller ock

gjort utgift för underhållsarbete, som ej blifvit honom ålagdt — undersökning

anställas, huruvida och i hvad mån dylika utgifter varit af behofvet

påkallade samt beslut härom meddelas. Såsom villkor för att boställshafvare

må kunna lyfta godtgörelse för verkställda underhållsarbeten

kommer sålunda att gälla, att boställshafvarens utgifter för arbetet antingen

ej öfverstigit den vid ekonomisk besiktning eller af synerätt vid meddelande

af beslut om arbetets verkställande därför beräknade kostnad eller

ock — därest nyssnämnda kostnad öfverskridits eller arbetet företagits

utan föregånget åläggande — vid husesyn eller ekonomisk besiktning särskildt

pröfvats och befunnits nödiga.

Den beräkning, som i sammanhang med uppgörande af förslag till

lönereglering skall af synerätt verkställas rörande boställshafvares blifvande

byggnadskostnad»’ under löneregleringsperioden, bör naturligtvis

ske med största noggrannhet. Och i jämförelse med förhållandena vid

uppgörandet af de nu gällande femtioåriga löneregleringarna torde ifrågavarande

beräkning för de kommande, blott tjuguåriga löneregleringsperioderna

kunna blifva ganska tillförlitlig. Dock förefinnes ju alltid den möjligheten,

att det vid den tjuguåriga periodens slut skall visa sig, att beräkningen

icke fullt motsvarat verkligheten och att således summan af de

ersättningsbelopp, hvilka vid löneregleringens fastställande ålagts pastoratet

att årligen utgifva, antingen öfverskjuter eller understiger summan af

boställshafvarens faktiska byggnadskostnader. I sådant fall bör hänsyn

till detta förhållande tagas vid nästföljande lönereglering, så att, om öfverskott

finnes, detta tages i beräkning såsom en tillgång vid bestämmandet

af pastoratets utgifter för den kommande löneregleringsperioden och, därest

brist föreligger, pastoratets utgifter för sistnämnda period bestämmas så

mycket högre. Prästlöneregleringskommittén har beträffande de till bestridande

af underhållskostnader afsedda ersättningsmedlen föreslagit,

att öfverskott å dem vid slutet af en löneregleringsperiod skulle få af

pastoratet fritt disponeras och att, därest å andra sidan dessa medel befunnes

understiga hvad boställshafvaren måst för underhåll under perioden

utgifva, han ej skulle vara berättigad till godtgörelse för bristen. För

min del finner jag intet skäl, hvarför ej öfverskott å sistnämnda slags

Bih. till Riksd. Prat. 1908. 8 Samt. 1 Afd. 3 Höft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.

medel skulle lika väl som öfverskott i fråga om nybyggnadsersättning

tagas i anspråk för den kommande löneregleringen; och då enligt den af

mig föreslagna anordningen boställshafvares anspråk på godtgörelse för

underhållsarbeten endast kunna afse kostnader, som af synerätt eller vid

ekonomisk besiktning pröfvats och befunnits nödiga, skulle det enligt min

mening vara obilligt att, därest ersättningsmedlen under en löneregleringsperiod

ej skulle förslå till betäckande af de så beskaffade underhållskostnader,

boställshafvaren under samma period fått vidkännas, därför afklippa

hans rätt till godtgörelse.

Om förhållandena regleras så, som jag nu angifvit, torde de ifrågasatta

byggnadslånekassorna i vanliga fall ej blifva behöfliga, sedan de nya löneregleringarna

trädt i tillämpning. Väl kan det inträffa, att en boställshafvare

får sig ålagdt att utföra ett större byggnadsföretag i början af en

löneregleringsperiod, innan för byggnadskostnadens bestridande afsedda

medel hunnit inom pastoratet samlas till något betydligare belopp; och

då kunde det ju vara godt att hafva en hyggnadslånekassa att tillita.

Men att blott för sådana, såsom man väl får antaga, mera sällan inträffande

undantagsfall organisera dylika kassor torde desto mindre kunna

ifrågakomma, som vetskapen därom, att medel till godtgörande af hela

byggnadskostnaden alltid i sinom tid komma att af pastoratet tillhandahållas,

bör för boställshafvaren väsentligt underlätta anskaffandet af nödigt

byggnadskapital.

Under innevarande löneregleringsperiod skulle byggnadslånekassorna

enligt kommitténs plan hufvudsakligen tjäna det syfte att medelst lindring

i byggnadsskyldighetens börda bringa hjälp åt de svagast aflönade prästerna.

Särskilda utskottet vid 1903 års Riksdag yttrade härom, att en sådan

lindring torde kunna utan förmedling af lånekassor beredas genom anlitande

af befintliga fonders tillgångar, och påpekade hurusom endast med

det belopp, som föreslagits att från prästerskapets löneregleringsfond tagas

till bestridande af kostnader för lånekassornas förvaltning, en ej ringa

hjälp i förevarande afseende kunde lämnas. Genom särskilda, efter nämnda

tid meddelade nådiga beslut hafva från prästerskapets löneregleringsfond

betydande belopp anvisats till understöd åt svagt aflönade prästmän; och

allt fortfarande under innevarande löneregleringsperiod torde hjälp kunna

i afsevärd omfattning lämnas behöfvande präster genom sådana anslag.

I allt fall torde väl knappast en så vidlyftig och ingripande anordning

som inrättandet af ifrågavarande lånekassor böra vidtagas, om den icke

är af behofvet påkallad jämväl för de förhållanden, som komma att inträda

med de nya löneregleringarna.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.

På grund af hvad jag nu anfört har jag ansett mig icke kunna numera

förorda inrättandet af ecklesiastika byggnadslånekassor. Jag har i stället

låtit omarbeta det af Kungl. Maj:t för 1903 års Riksdag framlagda förslaget

till ecklesiastik boställsordning i enlighet med de af mig ofvan angifna

grunder. Därvid har jag, så vidt möjligt, bibehållit boställsordningens

bestämmelser vid den affattning, som åt dem gifvits af särskilda utskottet

vid nämnda riksdag.»

Af den ofvan lämnade redogörelsen torde med tydlighet framgå, att

de nu gällande bestämmelserna angående nybyggnads- och underhållsskyldigheten

vid de ecklesiastika boställena samt hvad därmed sammanhänger

äro dels i hög grad ofullständiga och dels föråldrade. Olägenheterna af

de förefintliga förhållandena likasom behofvet af fullständiga och efter nutida

omständigheter anpassade bestämmelser lära ock vara så allmänt erkända,

att utskottet icke torde behöfva mer än därom erinra.

Anledningen därtill, att frågan om utfärdande af ecklesiastik boställsordning

hittills icke vunnit sin lösning, torde otvifvelaktigt, på sätt departementschefen

anfört, berott hufvudsakligen på svårigheten att under nu

gällande löneregleringar för prästerskapet på ett tillfredsställande sätt ordna

byggnadsskyldigheten vid boställena.

Då till Riksdagens pröfning nu föreligger förslag till lag, som afser

att bestämma nya grunder för prästerskapets aflöning, synes det utskottet

vara desto angelägnare att samtidigt med dessa grunders pröfning boställsordningen

tages under öfvervägande, som nämnda båda frågor i viss mån

stå i växelverkan med hvarandra.

Rörande de af utskottet föreslagna bestämmelser i afseende å regieringen

af prästerskapets aflöning tillåter sig utskottet, med hänvisning i

öfrigt till sitt utlåtande n:o 1, i detta sammanhang allenast erinra därom,

att utskottet i likhet med Kungl. Maj:t ansett för de1 nya löneregleringarna

böra gälla, bland andra, följande grunder, nämligen att afkastningen

af bostadsboställe jämte därmed i sambruk förenadt löningsboställe bör

bibehållas såsom eu löneförmån för den prästman, till hvars bostad det

förra bostället är afsedt, att innehafvaren af dylikt boställe icke skall vidkännas

kostnaden för nybyggnad och underhåll af de laga husen å bostället,

samt att afkastningen af de löningsboställen, hvilka ej brukas i förening

med bostadsboställen, i regeln skall ingå till kyrkans gemensamma

aflöningstillgångar.

Utskottet.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.

Då nu utskottet går att granska det föreliggande förslaget till ecklesiastik

boställsordning, kommer utskottet att särskilt yttra sig allenast

öfver de delar däraf, mot hvilka utskottet funnit anledning till erinran.

Hvad därvid först angår antalet, storleken och beskaffenheten af de

laga husen vid de ecklesiastika bostadsboställena, lärer vara ostridigt, att hvad

därutinnan för närvarande författningsenligt gäller är i synnerligen hög

grad föråldradt. Icke utan fog torde kunna påstås, att väl knappast något

dylikt boställe finnes, där de laga husen, särskild! sätesbyggningen, äro i

full öfverensstämmelse med författningarna. Utskottet är fördenskull med

Kungl. Maj:t ense därom, att i lag böra gifvas bestämmelser, som närmare

ansluta sig till de faktiska förhållandena och den nu gängse uppfattningen

om huru de ecklesiastika bostadsboställena böra vara bebyggda.

Emot vissa af de utaf Kungl. Maj:t i nu förevarande hänseende föreslagna

bestämmelser — hvilka bestämmelser återfinnas i förslagets andra

kapitel — har utskottet funnit anledning till anmärkning; och torde utskottet

få längre fram till dem återkomma.

På sätt af den i det föregående meddelade redogörelsen inhämtas, har

frågan om hvem nybyggnads- och underhållsskyldigheten vid de ecklesiastika

boställena bör åligga varit den fråga, som .vid affattningen och pröfningen

af de föregående förslagen till ecklesiastik boställsordning vållat de

största svårigheterna och jämväl varit den, hvarpå förslagen fallit.

Det torde tillåtas utskottet att, innan utskottet närmare ingår på

själfva saken, i största korthet få återföra i minnet hvad härutinnan för

närvarande är gällande.

Där bostadsboställe för biskop (första klassens boställe) finnes, åligger

i regeln ifrågavarande skyldighet vederbörande domkyrka. Dock är i två

stift skyldigheten lagd på vissa fonder, medan i två andra stift — Skara

och Växjö, hvarest boställena äro belägna på landet — biskopen anses

skyldig såväl nybygga som underhålla bostället.

De i stad belägna bostadsboställena för kyrkoherdar och komministrar

(andra och tredje klassernas boställen) underhållas allmänt af vederbörande

församling.

Såsom hufvudregel beträffande bostadsboställen af andra klassen å

landet — hvilka boställen med få undantag äro förenade med jordbruk —

gäller att vissa hus nybyggas af boställshafvaren, som till dem äfven har

underhållsskyldigheten, och vissa af pastoratet, samt att rörande dessa senare

underhållsskyldigheten är på visst sätt delad mellan boställshafvaren

och pastoratet. A tredje klassens bostadsboställen å landet åligger ny
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.

37

byggnads- och underhållsskyldigheten i allmänhet boställshafvaren. 1 afseende

å båda dessa slag af boställen förekomma emellertid ganska talrika

undantag, hvilka gälla dels vissa orter inom riket och dels enstaka

boställen, I Skåne och vid vissa boställen annorstädes hvilar sålunda nybyggnads-

och underhållsskyldigheten i dess helhet på boställshafvaren.

Eljest bestå undantagen oftast däri, att pastoratet öfvertagit antingen hela

boställshafvarens ifrågavarande skyldighet eller ock större eller mindre del

däraf. Någon gång har ett utbyte i skyldigheter skett mellan boställshafvaren

och pastoratet. I enstaka fall hafva enskilde åtagit sig nybyggnads- och

underhållsskyldigheten; och i andra fall åter förekommer, att ett af två

eller flera församlingar bestående pastorat icke efter eljest gällande bestämmelser

fullgöra skyldigheten, utan efter särskilda grunder församlingarna

emellan fördelat densamma, eller att en eller vissa af församlingarna

med den eller de öfrigas befriande iklädt sig hela skyldigheten.

Såsom ofvan anförts, har emellertid vid de löneregleringar, som ägt

ruin på grund af kungl. förordningen den 11 juli 1862, skolat tillses, att

själfva kostnaden för byggnadsskyldigheten icke komme att betunga boställshafvaren,

i det att bostället skulle till en dess verkliga värde, efter afdrag

af byggnadskostnaden, motsvarande inkomst beräknas, hvarigenom åsyftades

att tillförsäkra indelningshafvaren den lön, som, utöfver kostnaden

för bostad, erfordrades för hans anständiga bärgning. Med denna anordning

hafva emellertid åtskilliga olägenheter varit förenade, såsom här ofvan

jämväl blifvit närmare framhållet. På skilda sätt hafva nu prästlöneregleringskommittén

och Kungl. Maj:t i de af dem framlagda förslagen till

ecklesiastik boställsordning sökt af hjälpa berörda olägenheter. För innehållet

i Kungl. Maj:ts nu förevarande förslag har redogörelse lämnats i

det föregående; här må blott erinras, hurusom förslaget går därpå ut, att

vid nuvarande förhållanden i afseende å nybyggnads- och underhållsskyldigheten

vid bostadsboställen af första klassen och vid andra och tredje klassernas

bostadsboställen i stad skall förblifva, men att vid andra och tredje

klassernas bostadsboställen å landet ifrågavarande skyldighet i dess helhet

skall — med de i 73 § 2 mom. omförmälda undantag — åligga boställshafvaren,

men kostnaden därför ersättas honom af pastoratet.

Hvad Kungl. Maj:t i berörda hänseende föreslagit hafva förbemälde

motionärer funnit sig icke kunna biträda, så vidt angår andra och tredje

klassernas bostadsboställen å landet. Sålunda hafva herr J. A. Jonsson och

hans medmotionärer på anförda skäl ansett pastoraten böra icke endast bekosta

förekommande nybyggnads- och underhållsarbeten, utan äfven ombesörja

deras verkställande, hvilken mening uttalats jämväl i ofvan berörda

af herrar D. Persson och J. Johansson väckta motioner. Herr Sarf eu

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.

har återgått till den i Kungl. Maj:ts nådiga proposition till 1903 års Riksdag

föreslagna fördelning mellan boställshafvaren och pastoratet af byggnadsoch

underhållsskyldigheten, dock att giltigheten häraf föreslagits skola utsträckas

till komministersboställen.

Emot hvad Kungl. Maj:t föreslagit i 12, 14 och 15 §§, hvilka afse

bostadsboställen af första klassen samt bostadsboställen af andra och tredje

klasserna i stad äfvensom löningsboställen, har utskottet icke haft något

att erinra.

Hvad åter angår bostadsboställe af andra och tredje klasserna å landet

får utskottet till en början med anledning af herr Ssedéns nyss omförmälda

yrkande erinra, att de i propositionen till 1903 års Riksdag — och

dessförinnan i propositioner till Riksdagarna 1889 och 1894 — föreslagna

anordningarna voro ämnade att tillämpas redan under tiden för de nu

gällande löneregleringarna, och ligger häri, på sätt af det föregående inhämtas,

förklaringsgrunden såväl till den fördelning af skyldigheten i fråga,

hvilken därvid föreslogs, som till de gensagor, hvilka mot förslagen restes

och äfven föranledde deras fall.

Då det däremot nu är fråga om en boställsordning, hvilken, så vidt

angår stadgande^ i afseende å byggnads- och underhållsskyldigheten, är

afsedd att — utom för det fall att öfverenskommelse om annat förhållande

kan ernås — lända till efterrättelse först samtidigt med ikraftträdandet af

ny lönereglering, och man sålunda är obunden af de i ekonomiskt hänseende''

mellan präst och församling för närvarande gällande förhållanden,

anser utskottet tillräckliga skäl saknas för en sådan fördelning af byggnadsskyldigheten

som af herr Ssedén föreslagits; utan finner utskottet den

föreliggande frågan om byggnads- och underhållsskyldigheten böra på sådant

sätt lösas, att berörda skyldighet helt och hållet ålägges endera af de

båda nu byggnadsskyldiga parterna.

Flera skål tala visserligen för att byggnadsskyldigheten i enlighet med

Kungl. Maj:ts förslag ålägges boställshafvaren mot ersättning för kostnaden;

men det synes utskottet som vore de skäl mera vägande, hvilka kunna

åberopas till förmån för skyldighetens öfverflyttande på pastoratet.

Det torde nämligen ej kunna förnekas, att sysslandet med byggnadsgöromål

är — särskilt då det gäller under prästens eget bruk varande

jordbruksboställe, där det alltså finnes ej blott bostads- utan äfven jordbrukshus

— en för prästen främmande verksamhet. Önskvärd! är gifvetvis, att

prästen i största möjliga utsträckning befrias från sådant, som tager tid och

krafter från hans egentliga kall. Med prästens byggnadsskyldighet är nu

förenad den stora olägenhet, att han ofta för denna skyldighets fullgörande

s. 39 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N;o 3.

39

tvingas till skuldsättning, som stundom och särskilt för den händelse, att

han hör till det svagast aflönade prästerskapet, kan verka ruinerande för hans

ekonomi. Den af Kung]. Maj:t föreslagna anordningen med uppsamlandet af

byggnadsfonder skulle väl för prästen underlätta fullgörandet af hans ifrågavarande

skyldighet; men torde likväl äfven efter anordningens genomförande

olägenheter af berörda slag icke sällan komma att göra ''sig gällande, nämligen

i de fall att ett större byggnadsföretag skulle finnas nödigt, innan

tillräcklig fond hunnit uppsamlas. A andra sidan torde sällan inom ett

pastorat saknas praktiska och byggnad skunnige män; i mången större

kommun torde tvärtom, till följd af den nästan ständiga byggnadsverksamhet,

som nu måste för menigheternas räkning bedrifvas, stadigvarande

byggnadskommitterade icke saknas. Ett billigare och ändamålsenligare

arbete lärer därför ock vara att förvänta, om det får genom pastoratet

ombesörjas. Äfven om tvister och slitningar mellan präst och pastorat

icke alltid kunna undvikas i händelse af byggnadsskyldighetens läggande

å pastoratet, lärer, enligt utskottets öfvertygelse, anledningarna till sådana

icke blifva mindre, om skyldigheten ålägges prästen. Såsom ett öfvertygande

skäl för att pastoraten kunna antagas i regeln komma att tillmötesgå rimliga

anspråk, då det gäller fullgörande af deras byggnadsskyldighet, torde utskottet

få hänvisa till det kända och äfven här ofvan berörda förhållandet,

att prästgårdarna i allmänhet lära vara bebyggda ansenligare än hvad författningarna

föranleda.

De betänkligheter, som förut yppat sig i fråga om att till komministersboställen

utsträcka tillämpligheten af hvad som föreslagits i afseende å

byggnadsskyldigheten vid kyrkoherdeboställen, torde numera ej möta, då

man ju, på sätt departementschefen i annat sammanhang erinrat, bör vara

oförhindrad att vid fastställande af nya grunder för prästerskapets aflöning

gorå de ändringar i afseende å boställsförmånens åtnjutande, hvilka kunna

finnas lämpliga, och kan därefter afpassa boställsordningens bestämmelser.

På grund af det anförda har utskottet ansett sig böra hemställa om

afslag å herr Sajdéns motion i nu förevarande hänseende samt med anledning

af den af herr J. A. Jonsson m. fl. väckta motion föreslå den ändring

i Kung!. Maj:ts föreliggande förslag, att nybyggnads- och underhållsskyldigheten

vid bostadsboställen af andra och tredje klasserna å landet ålägges

pastoratet.

I enlighet härmed har utskottet omredigerat 13 § i Kungl. Maj:ts

förslag. Därvid har utskottet, enär byggnadsskyldigheten vid sistnämnda slag

af boställen skulle bli densamma, som enligt 14 § i Kungl. Maj:ts förslag

stadgats för motsvarande boställen i stad, gifvit den nya 13 § en sådan

affattning, att den komme att afse jämväl dessa senare slag af boställen,

hvaremot 14 § i det kungl. förslaget utgått. Då löningsboställe, som är i

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.

sambruk förenadt med bostadsboställe, bör i nu förevarande hänseende likställas

med detta senare, har sådant i paragrafen uttryckligen sagts.

För att i öfrigt bringa boställsordningens föreskrifter i öfverensstämmelse

med den af utskottet föreslagna 13 § har utskottet dels uteslutit det

kungl. förslagets 20 och 21 §§, hvilka innehålla stadganden huru innehafvare

af andra och tredje klassernas bostadsboställen å landet skulle bekomma

godtgörelse för honom till utgörande åliggande nybyggnads- och

underhållskostnad, äfvensom 49 § 9 mom. samt 60 § 9—11 inom., hvilka

moment sammanhänga med de uteslutna 20 och 21 §§, dels gjort de ändringar

i paragraf- eller momentnumreringen, som blifvit en följ d af omförmäkla

uteslutningar, därvid utskottet uppdelat det kungl. förslagets 33 § i fyra

paragrafer med numren 30—33, hvarigenom från och med 34 § den ursprungliga

paragrafioljden återställts, dels gjort smärre redaktionsförändringar

i det kungl. förslagets 7, 15, 18, 19 och 24 §§, 74 § 4 mom.

— hvilket moment utskottet ansett kunna i betydligt förenklad form sammanföras

med samma paragrafs 3 mom. — samt 75 § 3 mom., dels ock i

det kungl. förslagets 23 §, 33 § 4 mom. samt 49 § 7 mom. infört erforderliga

citationsändringar.

Angående undantag från den ofvan angifna hufvudregeln beträffande

byggnadsskyldigheten torde utskottet få närmare yttra sig vid behandlingen

af 73 §.

I fråga om fardag har Kungl. Maj:t (36 §) föreslagit, att alla andra

boställen än de löningsboställen, som skola vara i författningsenlig ordning

utarrenderade, skola afträdas den 1 maj, med skyldighet dock för afträdaren

att den 14 mars inrymma honom, som efter kommer, halfva husen med

undantag af vissa uppräknade hus.

Så vidt angår bostadshusen, har utskottet intet att erinra mot den sålunda

föreslagna bestämmelsen, hvaremot det synes utskottet möta betänklighet

att afträdandet af själfva jorden skall vara bundet vid den 1 maj.

Sistnämnda dag må hafva varit lämplig afträdesdag, så länge boställshafvaren

föutsattes i regeln själf bruka bostället eller utarrenderingen, när

sådan ägde rum, mestadels skedde för boställshafvarens tjänstetid. Sedan

man nu genom det Riksdagens pröfning underställda förslaget till lag om

reglering af prästerskapets aflöning afsett att ordna boställsväsendet på

grundvalen däraf, att med jordbruk förenadt bostadsboställe skall vara för

viss tid utarrenderadt, utom för det fäll att utarrenderingen skulle för indelningshafvaren

medföra väsentliga olägenheter i afseende å hans tjänsteutöfning

eller personliga ställning, och bibehållandet under kommande löneregleringsperioder

af jorden under boställshafvarens eget bruk alltså torde få

s. 41 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3. 41

antagas skola ske i mindre antalet fall, synes det utskottet välbetänkt, att

åt tillträdaren inrymmes rätt att å den för jordegendom å landet i allmänhet

gällande af- och tillträdesdag ■— som i ojämförligt största delen af

Sverige infaller den 14 mars — öfvertaga brukningen af boställets jord.

En sådan bestämmelse torde nämligen komma att i icke ringa mån underlätta

jordens utarrendering. Då med vårbruket icke utan olägenhet kan

anstå till efter den 1 maj, måste det på arrendebuden inverka menligt, om

arrendatorn icke tillförsäkras rätt att äfven under tillträdesåret kunna i behörig

tid verkställa vårbruket. Därtill kommer att en afträdare har utsikt

att kunna på fördelaktigare villkor afyttra såväl kreatur som äfven —■ där

sådant är honom tillåtet — foder, om det sker vid den tid som i allmänhet

är laga fardag å landet. Utskottet har fördenskull föreslagit sådan

ändring i 36 § af Iiungl. Maj:ts förslag, att tillträdare skall äga att den

14 mars öfvertaga brukningen af boställets jord.

Från gällande - bestämmelser angående ekonomiska besiktningar har

Kungl. Maj:t i sitt föreliggande förslag upptagit den anordning, att kronobetjänt

eller magistratsperson, som förrättar besiktningen, skall ensam hafva

beslutanderätt. Utskottet anser emellertid talande skäl förefinnas för att

jämväl åt de vid förrättningen biträdande besiktningsmännen — å landet

nämndemän och i stad af magistraten utsedde sakkunnige — till erkännes

rätt att i besluten deltaga. Förrättnings mannens beslut torde nämligen i de

flesta fall grunda sig på de sakkunniges utlåtanden, och synes det vid sådant

förhållande mindre följdriktigt att frånkänna dessa senare rätt att jämväl

formellt deltaga i besluten. Till stöd för denna uppfattning torde äfven

få åberopas, hurusom genom lag den 20 juni 1905 rösträtt tillerkänts de

nämndemän, som biträda vid vägsyn. Det kan ock framhållas såsom en

inkonsekvens, att domare, som håller husesyn, skall kunna öfverröstas af

de honom biträdande nämndemännen, men icke kronofogde eller annan

kronobetjänt, som förrättar ekonomisk besiktning.

På grund af det sålunda anförda har utskottet genom ett tillägg till

43 § i Kungl. Maj:ts förslag infört en bestämmelse, hvarigenom stadgas

efter hvilkens mening beslut skall affattas, då olika meningar yppa sig

mellan besiktningsmännen. Däraf föranledda redaktionsförändringar hafva

äfven vidtagits i såväl nämnda 43 § som 44, 45, 46, 47, 48, 49, 51 och 59 §§,

därvid bland annat angifvits, att den vid besiktningen fungerande kronobetjänten

eller magistratspersonen skall vara besiktningsmännens ordförande.

Efter det utskottet sålunda framställt de mera hufvudsakliga erinringar

mot den föreslagna nya boställsordningen, hvartill utskottet fun
Bih.

till Rilcsd. Prof. 1908. 8 Sami. 1 Afd. 2 Käft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.

nit anledning, öfvergår utskottet till att, i den mån sådant kan anses behöflig!,

lämna en redogörelse för de ändringar i förslagets detaljbestämmelser,

som utskottet ansett sig böra föreslå.

8 §. I förevarande paragraf af det kungliga förslaget hafva ändringar

yrkats dels af herr J. A. Jonsson och hans medmotionärer och dels af herr

Smdén, för hvilka yrkanden här ofvan närmare redogjorts.

Lika med herr J. Å. Jonsson och hans medmotionärer anser utskottet

antalet rum i sätesbyggning å bostadsboställe af andra klassen kunna skäligen

nedsättas under det af Kungl. Maj:t föreslagna antal. Dock synes denna nedsättning

ej böra sträcka sig längre, än att minimiantalet bestämmes till sex

och maximiantalet till nio. Med en sådan ändring i paragrafens lydelse torde

medgifvandet att boningsrummens antal i visst fall må nedsättas till lägst

fem få anses öfverflödigt och fördenskull böra utgå, i hvilken händelse

herr Ssedéns hemställan att berörda medgifvande skulle ankomma på Kungl.

Maj:t icke till något utskottets vidare yttrande föranleder.

Då det i Kungl. Maj:ts förslag stadgade antal rum i sätesbyggning

å bostadsboställe af tredje klassen synes utskottet väl afvägdt, har utskottet

funnit sig förhindradt tillstyrka bifall till hvad vare sig herr J. A. Jonsson

och hans medmotionärer eller herr Ssedén härutinnan hemställt.

Bestämmelsen om inrättandet af brandfritt hvalf anser utskottet vara

synnerligen välbetänkt, men då förhållandena mångenstädes kunna vara

sådana att hvalfvet lämpligare kan anordnas annorstädes än såsom paragrafen

stadgar »vid eller i expeditionsrummet», synas dessa ord lämpligen

böra utgå.

9 § 1 mom. Det har synts utskottet mindre ändamålsenligt att, när

för sätesbyggning å bostadsboställe ej lämpligen kan föreskrifvas vägg ar af

tegel eller timmer, inskränka slagen af tillåtliga byggnadsämnen till endast

sådana, som vore i orten brukliga.

Föreskrifterna om boningsrummens höjd hafva synts utskottet väl

minutiösa. Det torde vara tillräckligt att begränsa föreskrifterna härutinnan

till en bestämmelse om, att boningsrummen skola vara omkring tre meter

höga.

Då under senare tid för uppvärmnings ändamål med stor fördel användts

andra anordningar än de i detta moment omförmälda, såsom exempelvis

centraluppvärmning, samt det torde kunna tänkas, att genom framtida uppfinningar

än mer ändamålsenliga sådana anordningar än de nu kända

komma att erbjudas, synes det mindre lämpligt att i boställsordningen

fastslå vissa anordningar såsom de enda tillåtna. I sammanhang med den

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.

förändrade affattning af momentet, som utskottet med anledning häraf föreslår,

torde hithörande bestämmelser böra fullständigas därhän, att boningsrummen

skola vara försedda jämväl med nödiga och lämpliga anordningar

för luftväxling.

Med hänsyn till den i 7 § lämnade föreskrift, att alla hus skola läggas

och inrättas så, att eldfara såvidt möjligt undvikes samt brandförsäkring åt

desamma ej förhindras eller fördyras, torde den i förevarande mom. intagna

bestämmelsen därom, att framför eldstad skall anbringas plansten, plåt

eller annan mot eld skyddande golfbetäckning, kunna såsom öfverflödig

utgå ur paragrafen.

9 § 2 mom. Syftet med den här lämnade föreskriften i afseende å

höjden af stenfoten å de i momentet ifrågavarande husen torde vara att

förekomma, det husen läggas allt för nära inpå marken. Då det numera

ej torde kunna förväntas annat, än att, synerätt och ekonomisk besiktning

vid föreskrift om uppförande af nytt hus komma att härutinnan meddela

fullt betryggande föreskrifter, samt i vissa fall kan vara ändamålsenligt,

att sådant hus, hvarom här är fråga, uppföres exempelvis på stolpar af

sten eif er fot, af beton e. d., torde ifrågavarande bestämmelse lämpligen

kunna utgå.

9 § 3 mom. Genom förevarande moment enligt dess lydelse i den

kung], propositionen har fastslagits, att erforderliga anordningar för bakning

skola vara inrymda i. brygghuset. Inom utskottet har upplysts, att

det väl inom vissa orter är sedvänja, att brygghuset inrättas jämväl för

bakning, men att man å andra orter anser det ändamålsenligare att bakningen

må kunna försiggå i köket. Med hänsyn härtill har utskottet omarbetat

momentet i syfte, att i afseende å bakning de anordningar må kunna

vidtagas, som i hvarje särskildt fall anses lämpliga.

17 §. (16 § i utskottets förslag). I denna paragraf stadgas, bland

annat, att sådan med nybyggnad jämförlig förbättring å laga hus, hvarom

förmäles i det kungliga förslagets 20 § 2 inom., och som består däri, att

tak med tillhörande sparrverk ånyo uppföres, eller hus, med bibehållande

af gammalt sparrverk, förses med ny taktäckning af plåt, skiffer, tegel eller

annat ämne af motsvarande hårdhet, eller yttervägg i sin helhet eller till

större delen ombygges, eller å gammalt hus anbringas ny brädfodring

med anstrykning därå eller annan ändamålsenlig beklädnad, icke må a

bostadsboställe af andra eller tredje klassen å landet vidtagas utan att föreskrift

därom meddelats af synerätt eller vid ekonomisk besiktning. Med

den af utskottet föreslagna anordningen att pastoratet skall icke blott be
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.

kosta nybyggnads- och underhållsarbetena utan äfven ombesörja deras utförande,

har utskottet ansett den ifrågavarande bestämmelsen lämpligen

kunna utgå.

24 § (21 § i utskottets förslag). Det domkapitlen i sista punkten

gift!a åliggande att hålla tillsyn däröfver, att boställshafvare fullgör sin

skyldighet i afseende å brandförsäkring å de hus, hvilkas nybyggnad åligger

honom, har förlorat sin hufvudsakliga betydelse med den af utskottet förordade

förändring beträffande byggnadsskyldigheten. Vid sådant förhållande

och då domkapitlet icke utan synnerlig omgång och besvär torde

kunna fullgöra utökningen af sin nämnda tillsyn, samt det ofta icke torde

vara möjligt för boställshafvare att införskaffa det i paragrafen omförmälta

bevis rörande försäkrings giltighet, som ålagts honom att till domkapitlet

öfverlämna, har det synts utskottet lämpligt att ur paragrafen

utesluta berörda punkt.

33 § 4 mom. (33 § i utskottets förslag). Då i förevarande moment

gjorts hänvisning till det kung!, förslagets 20 § 2 inom., men detta moment

blifvit af utskottet uteslutet, har utskottet, som ansett sig böra för

innehafvare af första klassens boställen bibehålla rätten att få kostnaden

för sådan förbättring, som i sistnämnda moment afses, på vissa år fördelad,

till förevarande moment gjort ett tillägg, hvari innehållet i 20 § 2 mom.

fullständigt återgifvits, dock att utskottet därvid ansett sig sakna anledning

till bibehållande af bestämmelsen därom, att användandet allenast af vissa

slag af taktäckningsämnen skulle medföra den i momentet åsyftade förmån.

34 §. Då det uppenbarligen måste lända bostället till största gagn,

att det å bostället vunna foder äfven där uppstillas, samt fodrets bortförande

från bostället fördenskull icke bör uppmuntras, har utskottet ansett

sig böra från af Kungl. Maj:t föreslagna fem år till ett år nedsätta den

tid, för hvilken tillstånd att från boställe bortföra stråfoder må kunna

boställshafvare af Kungl. Maj:ts befallningshafvande medgifvas.

60 § 8 mom. Enligt hvad departementschefen vid ärendets föredragning

inför Kungl. Maj:t den 6 mars 1908 omförmälde, har domänstyrelsen

i en till Kungl. Maj:t ingifven underdånig skrifvelse bland annat framhållit,

att vid ombyte af boställshafvare å ecklesiastikt boställe en reglering

af rättsförhållandet mellan af- och tillträda^ jämväl kunde vara af nöden,

om socknemännen vid af- och tillträdessynen fått sig ålagdt att verkställa

nybyggnad eller reparation af boställshus, i hvithet fall fråga kunde uppstå,

huruvida därför erforderligt virke, i händelse boställets skogstillgång medgåfve

utsyning däraf, rättvisligen borde tagas på afträdare^ eller på till
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.

trädarens hyggen, samt att domänstyrelsen, med förmälan att bristen på

allmänna föreskrifter i detta ämne länge gjort sig kännbar, hemställt om

föreskrift i syfte att vid af- och tillträdessyn å ecklesiastikt boställe synem

än nen skulle i fråga om reparations- eller nybyggnadsarbeten, som åläggas

socknemännen att utföra, efter omständigheterna pröfva, huruvida virke

härtill, om skogs af kastningen medgifver utsyning häraf, skall påföras skogsafkastningen

för afträdarens eller tillträdarens besittningstid.

Efter det kammarkollegium i afgifvet underdånigt utlåtande på anförda

skäl funnit den sålunda föreslagna bestämmelsen opåkallad, fann KungL

Maj :t domänstyrelsens framställning i nu ifrågavarande del icke till någon

åtgärd föranleda.

Inom utskottet har upplysts, att frågor af förberörda beskaffenhet icke

sällan dragas under domänstyrelsens pröfning. Då dylika frågor emellertid

måste förväntas få en säkrare utredning, om deras pröfning finge äga rum

redan vid af- och tillträdessynen, samt det enligt utskottets mening icke

kan anses vara en för synerätten främmande uppgift att i nu nämnda hänseende

skilja mellan af- och tillträdande boställshafvare, har utskottet ansett

sig hafva anledning föreslå ett tillägg till förevarande moment i det

af domänstyrelsen omförmälda syfte.

73 § 2 mom. I det föregåeende har erinrats därom, att de fall, då

i fråga om hvem nybyggnads- och underhållsskyldigheten vid andra och

tredje klassernas bostadsboställen å landet åligger eller om fördelningen af

densamma, ett annat förhållande äger rum, än som öfverstämmer med hvad

därom i allmänhet varit stadgadt, äro ganska talrika. Det i det nu förevarande

momentet stadgade undantag skulle alltså komma att erhålla en

icke ringa omfattning.

Momentet är i hufvudsak lika lydande med motsvarande bestämmelse

i de förslag till ecklesiastik boställsordning, som i nådiga propositioner framlades

för 1889, 1894 och 1903 årens riksdagar. Då dessa boställsordningar

afsetts att, jämväl i hvad anginge byggnadsskyldigheten, skola tillämpas

redan under nu löpande löneregleringsperiod, samt de för öfrigt voro

grundade därpå att tungan af den boställshafvare och pastorat åliggande

byggnadsskyldighet skulle i möjligaste mån blifva för hvardera

densamma som dittills, fanns ju fullt fog för ett undantag af nu ifrågavarande

innebörd.

När det nu däremot är fråga om att vid ordnandet af byggnadsskyldigheten

ställa denna i relation till helt nya grunder för prästerskapets

aflöning, synes utskottet det enda riktiga vara att — med undantag endast

för de boställen, hvilkas innehafvare äro delägare i skånska präster
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46 Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N-‘o 3.

skåpets byggnadskassa — i samband med de förändrade grunderna för det

ekonomiska förhållandet mellan präst och pastorat införa sådana bestämmelser

beträffande byggnadsskyldigheten, att alla hittills gällande undantag,

så vidt de ej röra enskilds rätt, upphöra att gälla. Hvad åter angår de

undantag, som röra enskilds rätt och hvilka i allmänhet bestå däri att i

vissa patronella pastorat byggnadsskyldigheten helt eller delvis åligger

patronus eller att visst bruk åtagit sig skyldigheten, synes ändring därutinnan

icke böra vidtagas i och genom boställsordningen; men förutsätter

utskottet att vid löneregleringarnas upprättande åtgärder komma att vidtagas

för att jämväl i sådana fäll söka få byggnadsskyldigheten Överflyttad

på pastoratet.

I öfverensstämmelse med hvad utskottet sålunda anfört har utskottet

omarbetat det föreliggande momentet.

75 § 3 mom. Den i första punkten föreslagna förändring liksom den

i sammanhang därmed stående förändringen i andra punkten är föranledd

däraf, att utskottet i sitt förslag till lag om reglering af prästerskapets

aflöning ur Kungl. Maj:ts förslag uteslutit den paragraf — den 25:te —,

enligt hvilken domkapitlet ålagts att, då lönereglering är i ordningen att företagas

beträffande pastorat, där bostadsboställe af andra eller tredje klassen

på landet finnes, påkalla husesyn.

På grund af hvad utskottet nu anfört, får utskottet hemställa,

att Riksdagen — under förutsättning att Riksdagen

för sin del antager det af utskottet i utlåtande n:o 1

tillstyrkta förslag till lag om reglering af prästerskapets

aflöning — med förklarande att Kungl. Maj:ts förslag

till ecklesiastik boställsordning icke kunnat oförändradt

antagas, må i anledning af Kungl. Maj:ts förevarande

proposition och den af herrar J. A. Jonsson in. fl. i ämnet

väckta motion n:o 291 men med afslag å herr Saedéns

motion n:o 313, så vidt nu är i fråga, för sin del antaga

följande:

s. 47 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.

47

*

Ecklesiastik boställsordning.

Kung!,. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

Med upphäfvande af 26 kap. 2 § byggningabalk^! och ändring af

hvad särskilda författningar innehålla häremot stridande förordnas som

följer:

I Kap.

Om hvad med boställen förstås och särskilda slag af desamma.

1 §•

1. Såsom boställen anses i denna boställsordning alla de hemman

och lägenheter, som åro anslagna till bostad eller aflöning åt biskopar,

kyrkoherdar, komministrar, kapellpredikanter och pastoratsadjunkter eller

till ^ prästänkesäten, äfvensom de hemman och lägenheter, hvilkas afkomst

ingar till prästerlig löneregleringsfond.

2. . Boställen, som äro afsedda till löntagares bostad, kallas i denna

författning bostadsboställen; och må för hvarje prästerlig befattning endast

ett boställe såsom bostadsboställe anses. Öfriga boställen kallas lönino-sboställen.

ö

2 §•

Bostadsboställen indelas i tre klasser; och omfattar

första klassen: bostadsboställen för biskopar;

andra klassen: bostadsboställen för kyrkoherdar;

tredje klassen: bostadsboställen för komministrar, kapellpredikanter och

pastoratsadj unkter.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.

Kungl. Maj ds förslag: Utskottets förslag:

II Kap.

Om laga lins.

3 §.

Å bostadsboställen, förenade med jordbruk, på landet och i stad skola,

dar ei synerätt enligt 5 § medgifver undantag, finnas följande laga hus:

1) sätesbyggning, 2) visthus, 3) hushållskällare, 4) brygghus 5) vedbod,

6) hemlighus, 7) drängstuga, 8) vagnshus, 9) spannmålsbod, 10) redskapshus

11) stall, 12) fähus, 13) fårhus eller, å mindre boställen, i lähuset

-anbringad särskild fårkätte, 14) svinhus och 15) en eller flera lador samt

loge eller logar efter behofvet, hvarjämte af synerätt må, dar sadant prof

vas nödigt, å dessa boställen såsom laga hus ytterligare föreskrinas: källare

för rotfrukter samt en brunn för hushållet och en för ladugarden

eller i stället för brunn vattenledning.

4 §•

Bostadsboställen utan jordbruk på landet och i stad skola, där ej

synerätt enligt 5 § medgifver undantag, vara försedda med dessa laga

hus: 1) sätesbyggning, 2) visthus, 3) hushållskällare, 4) brygghus, o)

vedbod och 6) hemlighus, äfvensom 7) drängstuga, 8) stall och 9) vagnshus

de tre sist nämnda husen dock å andra och tredje klassernas bostadsboställen

endast i det fall, att boställshafvaren för tjänsteresor behof ver halla

häst och åkdon. Erfordras å bostadsboställe utan jordbruk flera hus än

nu är sagdt, må efter omständigheterna af synerätt föreskrifvas ytterligare

något eller några af de i 3 § omförmälda hus.

5 §■

1. Där, i följd af ortens förhållanden

eller något med jordbruk

förenadt bostadsboställes särskilda

beskaffenhet, skötsel af får eller svin

ej lämpligen kan äga rum, må fårhus

eller svinhus kunna uteslutas.

2. Å bostadsboställe af tredje

klassen må jämväl följande hus: visthus,

brygghus, drängstuga, vagnshus

5 §•

1. Där, i följd af ortens förhållanden

eller något med jordbruk

förenadt bostadsboställes särskilda beskaffenhet,

. skötsel af får eller svin

ej lämpligen kan äga rum, må fårhus

eller svinhus kunna uteslutas.

2. Å bostadsboställe af tredje

klassen må jämväl följande hus: visthus,

brygghus, drängstuga, vagnshus

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.

Kung!. Maj ds förslag: Utskottets förslag:

och spannmålsbod, ett eller flera, och spannmålsbod, ett eller flera, uteuteslutas,

när de prof vas kunna und- slutas, när de kunna undvaras,

varas.

6 §•

Löningsboställen bebyggas efter hvad för kronohemman är stadgadt,

där ej dessa boställen antingen, såsom icke afsedda för jordbruk, erfordra

hus af särskild beskaffenhet, eller ock, såsom brukade gemensamt med

bostadsboställen eller af annan anledning, af synerätt pröfvas kunna undvara

alla eller vissa af de för kronohemman föreskrifna hus.

Sätesbyggning jämte hushållskällare,

om sådan anordnas under sätesbyggningen,

uppföres, där läget så

medgifver, på lämpligt afstånd från

annan åbyggnad. Öfriga laga hus,

som för hvart boställe föreskrifvas,

skola sammanbyggas, i den mån sådant

pröfvas lämpligt. I allmänhet

bör dock undvikas sådant sammanförande

af hus, att därigenom sammanblandning

af bostättshafvares och

annans nybyggnads- och underhållsskyldighet

uppstår.

Alla hus skola läggas och inrättas

så, att eldfara, så vidt möjligt,

undvikes samt brandförsäkring af desamma

ej förhindras eller fördyras.

8 §•

1. '' Sätesbyggning å bostadsboställe

af första klassen bygges efter

ritning, som för hvarje fall fastställes

af Kungl. Maj:t.

2. För sätesbyggning å bostadsboställe

af andra klassen må föreskrifvas

minst sju, högst tio bonings
-

1 §•

Sätesbyggning jämte hushållskällare,

om sådan anordnas under sätesbyggningen,

uppföres, där läget så

medgifver, på lämpligt afstånd från

annan åbyggnad. Öfriga laga hus,

som för hvart boställe föreskrifvas,

skola sammanbyggas, i den mån sådant

pröfvas lämpligt. I allmänhet

bör dock undvikas sådant sammanförande

af hus, att därigenom sammanblandning

af pastoratets och annans

nybyggnads- och underhållsskyldighet

uppstår.

Alla hus skola läggas och inrättas

så, att eldfara, så vidt möjligt,

undvikes samt brandförsäkring af desamma

ej förhindras eller fördyras.

8 §•

1. Sätesbyggning å bostadsboställe

af första klassen bygges efter

ritning, som för hvarje fall fastställes

af Kungl. Maj:t.

2. För sätesbyggning å bostadsboställe

af andra klassen må föreskrifvas

minst sex, högst nio bonings
-

Bih. till Riksd. Prof. 1908. 8 Sami. 1 Afd. 3 Höft.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.

Kungl. Maj ds förslag:

rum, af hvilka ett tillika skall vara

expeditionsrum, jämte kök, skafferi,

erforderliga kontor samt en eller två

förstugor. Vid eller i expeditionsrummet

inrättas, där det finnes vara

af behofvet påkalladt, ett brandfritt

hvalf. Där i visst fall på grund af

särskilda omständigheter sådant prof ras

skäligt, må boningsrummens omval nednedsättas

till lägst fem.

3. För sätesbyggning å bostadsboställe

af tredje klassen må föreskrifvas

minst fyra, högst sex boningsrum

jämte kök, skafferi, erforderliga

kontor och en eller två förstugor.

9 §•

1. Sätesbyggning å bostadsboställe

uppföres på stenfot af minst

fem decimeters höjd ofvan jord, med

väggar företrädesvis af tegel eller timmer,

men äfven, där något af dessa

ämnen ej lämpligen kan föreskrifvas,

af annat ändamålsenligt, i orten brukligt

byggnadsämne. Till byggnaden i

öfrigt användas de ämnen, som finnas

lämpliga och öfverensstämma med

ortens sed. Boningsrummen göras

så stora, som behofvet i hvarje fall

fordrar, minst tre meter höga, dock

att å andra och tredje klassernas bostadsboställen

rum å vinden må göras

tre decimeter lägre; och skola boningsrummen

i allmänhet vara försedda med

ugnar af kakel; men äfven ugn eller

spis af sten eller ugn af järn må

kunna i något rum tillåtas. Framför

eldstad anbringas plansten, plåt eller

annan mot eld skyddande golfbetäck
-

Utskottets förslag;

rum, af hvilka ett tillika skall vara

expeditionsrum, jämte kök, skafferi,

erforderliga kontor samt eu eller två

förstugor. Där det finnes vara af

behofvet påkalladt, inrättas ett brandfritt

hvalf.

3. För sätesbyggning å bostadsboställe

af tredje klassen må föreskrifvas

minst fyra, högst sex boningsrum

jämte kök, skafferi, erforderliga

kontor och en eller två förstugor.

9 §

1. Sätesbyggning å bostadsboställe

uppföres på stenfot af minst

fem decimeters höjd ofvan jord, med

väggar företrädesvis af tegel eller timmer,

men äfven, där något af dessa

ämnen ej lämpligen kan föreskrifvas,

af annat ändamålsenligt byggnad,sämne.

Till byggnaden i öfrigt användas

de ämnen, som finnas lämpliga

och öfverensstämma med ortens

sed. Boningsrummen göras så

stora, som behofvet i hvarje fall

fordrar, omkring tre meter höga,

och skola vara försedda med nödiga

och lämpliga anordningar för ''uppvärmning

och luftväxling. Alla boningsrum

förses med dubbelfönster,

gipsade, boaserade eller spända tak,

oljemålning å panel, dörrar, dörroch

fönsterinfattningar samt tapeter

eller lämplig målning å väggarna.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.

Kungl. Maj ds förslag:

ning. Alla boningsrum förses med

dubbelfönster, gipsade, boaserade eller

spända tak, oljemålning å panel, dörrar,

dörr- och fönsterinfattningar

samt tapeter eller lämplig målning

å väggarna.

2. Öfriga laga hus å bostadsboställe

uppföras af ändamålsenliga

byggnadsämnen efter ortens sed till

den storlek, behofvet i hvarje fall

fordrar. Stenfot å dessa hus göres

minst tre dac i meter hög ofvan jord.

3. Brygghus skall i allmänhet

innehålla ett rum för brygd och tvätt

samt ett rum för bak med bakitgn i

ettdera; dock må vid mindre bosladsboställen

brygghus af endast ett runt

med bakugn tillåtas.

4. Stall, fähus och fårhus förses

med skullar eller andra foderrum.

Utskottets förslag:

2. Öfriga laga hus å bostadsboställe

uppföras af ändamålsenliga

byggnadsämnen efter ortens sed till

den storlek, behofvet i hvarje fall

fordrar.

3. Brygghus skall innehålla anordningar

för brygd och tvätt och, där

så erfordras, äfven för bakning.

4. Stall, fähus och fårhus förses

med skullar eller andra foderrum.

10 §.

Sätesbyggning af trä skall inom tid, som för hvarje särskildt fall af

synerätt bestämmes, förses med brädfodring eller annan tjänlig beklädnad

samt anstrykas med rödfärg eller annan färg. För sätesbyggning af annat

ämne äfvensom för andra laga hus å bostadsboställen må efter behofvet

och ortens sed tjänlig beklädnad och anstrykning föreskrifvas.

11 §.

Där vid husesyn eller ekonomisk besiktning föreskrift meddelas om

storleken, inredningen och öfriga beskaffenheten af laga hus å bostadsboställe,

iakttages, å ena sidan, att byggnadens varaktighet och boställshafvarens

skäliga behof tillgodoses samt, å andra sidan, att de med byggnadsskyldighetens

fullgörande förenade kostnader ej varda mer än nödigt

betungande.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.

Kungl. Maj ds förslag: Utskottet s förslag:

III Kap.

Om byggnads- och underhållsskyldigheten.

12 §.

För bostadsboställe af första klassen galle hvad särskilt är förordnadt

i fråga om hvem skyldigheten att nybygga och underhålla därtill

hörande laga hus åligger.

13 §.

Å andra och tredje klassernas bostadsboställen

på landet skola alla laga

hus nybyggas och underhållas af boställshafvaren.

14 §.

A bostadsboställen af andra och

tredje klasserna i stad nybyggas och

underhållas alla laga hus eif pastoratet.

15 §.

A löningsboställen åligger nybyggnads-

och underhållsskyldigheten boställshafvaren.

13 §.

A bostadsboställen af andra och

tredje klasserna äfvensom med sådant

boställe i sambruk förenaclt löningsboställe

skola alla laga hus nybyggas

och underhållas af pastoratet.

lå §.

o

A andra löningsboställen än i 13 §

sa g dt är åligger nybyggnads- och underhållsskyldigheten

boställshafvaren.

16 §. 15 §.

Uppkommande brister å boställes insynade hus skola afhjälpas i den

mån sådant föreskrifves eller eljest blifver nödigt.

17 §.

Nybyggnad af sätesbyggning eller

visthus, brygghus, drängstuga, spannmålsbod,

stall, fähus, loge med lada

å bostadsboställe eller därmed i sambruk

förenad! löningsboställe må icke

16 §.

Nybyggnad af sätesbyggning eller

visthus, brygghus, drängstuga, spannmålsbod,

stall, fähus, loge med lada

å bostadsboställe eller därmed i sambruk

förenad! löningsboställe må icke

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.

Kungl. Majds förslag:

företagas utan att synerätt därom

beslutar; och må på bostadsboställe

af andra eller tredje klassen å landet

eller med dylikt boställe i sambruk

förenadt löningsboställe nybyggnad

af annat laga hus eller åtgärd, som

i 20 § 2 inom. omförmäles, ej heller

vidtagas af boställshafvare, utan att

föreskrift därom meddelats af synerätt

eller vid ekonomisk besiktning.

18 §.

Boställshafvare vare skyldig väl

vårda sådana till hans begagnande

upplåtna hus, som af annan nybyggas

och underhållas. Brister, som å

dylika eller andra å boställe insynade

hus genom boställshafvarens vanvård

uppkomma, skola af honom på egen

bekostnad af hjälpas.

19 §.

1. I afseende på boställshafvares

och församlings rätt att till nybyggnad

och förbättring af boställes hus

samt boställshafvares rätt att i öfrigt

till husbehof använda boställes skogstillgång

lände till efterrättelse hvad

särskild! är stadgadt.

2. Andra å boställe tillgängliga

byggnadsämnen, som icke äro att

hänföra till den boställshafvaren ensam

tillkommande af kastningen af bostället,

må, där sådant kan ske utan

men för bostället eller boställshafvaren,

jämväl af annan nybyggnadsoch

underhållsskyldig användas till

Utskottets förslag:

företagas utan att synerätt därom

beslutar; och må på bostadsboställe

af andra eller tredje klassen å landet

eller med dylikt boställe i sambruk

förenadt löningsboställe nybyggnad

af annat laga hus ej heller vidtagas

af boställshafvare, utan att föreskrift

därom meddelats af synerätt eller

vid ekonomisk besiktning.

17 §.

Boställshafvare vare skyldig väl

vårda de till hans begagnande upplåtna

hus. Brister, som genom boställshafvarens

vanvård uppkomma å

boställets insynade hus, skola af honom

på egen bekostnad af hjälpas.

18 ,§.

1. I afseende på boställshafvares

och församlings rätt att till nybyggnad

och förbättring af boställes hus

samt boställshafvares rätt att i öfrigt

till husbehof använda boställes

skogstillgång lände till efterrättelse

hvad särskildt är stadgadt.

2. Andra å boställe tillgängliga

byggnadsämnen, som icke äro att

hänföra till den boställshafvaren ensam

tillkommande afkastningen af bostället,

må, där sådant kan ske utan

men för bostället eller boställshafvaren,

användas till nybyggnad och

förbättring ä bostället. Förslår ej till
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.

Kungl. Maj ds förslag: Utskottets förslag:

nybyggnad och förbättring ä bostället, gången till boställets samtliga hus, hafv

Förslår tillgången ej till både boställs- laga husen bästa rätten,

hafvares och annan byggnadsskyldigs

behof, hafre boställshafvare bästa rätten.

20 §.

1. Vid nybyggnad af laga hus å

bostadsboställe af andra eller tredje

klassen på landet eller med sådant

boställe i sambruk förenadt löningsboställe

skall den af synesrätt vid arbetets

godkännande fastställda kostnad

godtgöras boställshafvaren af de medel,

som enligt lagen om reglering af

prästerskapets aflöning skola för sådant

ändamål inom pastoratet årligen

af sättas och af vederbörande kyrkoråd

förvaltas; dock att vid nybyggnad i

följd af brandskada dylik godtgörelse

icke må utgå för den kostnad, som

motsvarar uppburen brandskadeersättning

eller, där sådan ej erhållits till

fullt det belopp, hvartill det brända

uppskattas, värdet af det brunna.

Omedelbart efter byggnadsarbetets

godkännande skall godtgörelsen till

boställshafvaren utbetalas af de inom

pastoratet på sätt ofvan blifvit nämndt

uppsamlade medlen. Hvad därvid tilläfventyrs

brister skall jämte ränta

därå efter fem för hundra boställshafvaren

tillhandahållas allt efter som

för ändamålet af sedda medel inflyta.

Har, då boställshafvaren frånträda''

bostället, nybyggnadskostnaden

icke blifvit på angifvet sätt till fullo

godtgjord, skall det felande beloppet

med ränta efter fem för hundra till

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.

Kung/,. Maj.is förslag; Utskottets förslag:

boställshafvaren erläggas af efterträdaren,

på hvilken företrädarens rätt

gent emot pastoratet därefter öfvergår.

För hvad af fordringsbeloppet bevisligen

icke kunnat utfås hos efterträdaren

behåller afträdande boställshafvaren

sin rätt mot pastoratet.

2. Hvad sålunda stadgats om nybyggnadskostnad

gälle ock om kostnad

för förbättring af laga hus ä de i 1

mom. omförmälda boställen, när tak

med tillhörande sparrverk ånyo uppföres,

eller hus, med bibehållande af

gammalt sparrverk, förses med ny taktäckning

af plåt, skiffer, tegel eller

annat ämne af motsvarande hårdhet,

eller yttervägg i sin helhet eller till

större delen ombygges, eller å gammalt

hus anbringas ny brädfodring

med anstrykning därå eller annan

ändamålsenlig beklädnad.

3. Sedan nybyggnad eller förbättring,

hvarom i denna paragraf sägs,

blifvit i behörig ordning beslutad, må

boställshafvaren, till bestridande af

kostnaden därför, erhålla förskott af

de ersättningsmedel, som finnas inom

pastoratet uppsamlade, därest han

ställer fullgod säkerhet för det förskotterade

beloppet.

21 §.

Kostnaden för underhåll af de

laga husen å bostadsboställe af andra

etler tredje klassen på landet eller

med sadant boställe i sambruk förenadt

löningsboställe skall, på sätt här

nedan sägs, boställshaf var en qodtgöras.

af de medel, som enligt lagen om

reglering af prästerskapets aflöning

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o T) Utlåtande N:o 3.

Kungl. Maj ds förslag: Utskottets förslag

skola för detta ändamål inom ''pastoratet

årligen afsättas och af vederbörande

kyrkoråd förvaltas.

Då boställshafvaren visar sig hafva

gjort utgift för underhållsarbete, som

blifvit af synerätt eller vid ekonomisk

besiktning föreskrifvet, skall

godtgörelse för utgiften, i den mån

densamma icke öfverstiger den enligt

vederbörligt syne- eller besiktningsinstrument

för arbetet beräknade kostnad,

omedelbarligen till boställshafvaren

utbetalas af de inom pastoratet

■uppsamlade ersättningsmedlen. Har

för arbete, som nu är sagdt, den beräknade

kostnaden öfver skridits, eller

har boställshafvaren gjort utgift för

underhållsarbete, som ej blifvit honom

ålagdt, äge han jämväl af ifrågavarande

ersättningsmedel bekomma

godtgörelse för sådan utgift, så vidt

densamma af synerätt eller vid ekonomisk

besiktning pröfvas hafva varit

af behofvet påkallad. I händelse

underhållsarbete föranledts af brandskada,

skall hvad i 20 § sägs i fråga

om godtgörelse för sålunda orsakad

kostnad äga motsvarande tillämpning.

Därest i förekommande fall de

uppsamlade ersättningsmedlen icke

förslå till godtgörelsens gäldande, skall

bristen jämte ränta därå efter jern

för hundra till boställshafvaren utbetalas

efter hand som medel härför

blifva tillgängliga.

Afträder boställshafvaren bostället,

innan underhållskostnad, för hvilken

han är berättigad till ersättning,

blifvit till fullo godtgjord, skall det

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.

Kling!. Mag ds förslag: Utskottets förslag:

felande beloppet med ränta efter fem

för hundra till honom erläggas af

efterträdaren, som därefter inträder

i sin företrädares rätt i förhållande

till pastoratet. För hvad af fordring sbeloppet

bevisligen icke kunnat utfås

hos efterträdaren behåller afträdande

boställshaf varen sin rätt mot pastoratet.

IV Kap.

Om andra byggnader än de laga husen.

22 §. 19 §.

1. Finner synerätt, att på bostadsboställe eller därmed i sambruk förenad!

löningsboställe insynadt torp eller fäbodeställe bör bibehållas eller

Hytt sådant bör insynas eller insynad kvarn bör kvarblifva, skall boställshafvare

där uppföra och underhålla de byggnader, som af syn erätten föreskrifvas.

2. Hvad i 1 mom. stadgas om torphus galle ock om hus på nyodling,

som efter frihetsår återgår till boställe.

23 §.

Alla andra byggnader än de i

3, 4, 6 och 22 §§ omförmälda äro öfverloppshus,

Indika, där ej tillträdaren

vill behålla dem till det värde,

som, i brist af åsämjande, synerätten

därå sätter, afträdaren äger rätt att

bortföra inom tid, som vid af- och

tillträdessyn föreskrifves; vare dock

pliktig att för byggnadsvirke, som

hämtats från boställets skog och icke

utgjorts *af sådan andel i densammas

afkastning, som, enligt hvad särskildt

är stadgadt, i vissa fall kan,

Bih. till Rilcscl. Prot. 1!)0S. 8 Sami. 1 *

20 .§.

Alla andra byggnader än de i

3, 4, G och 19 §§ omförmälda äro öfverloppshus,

Indika, där ej tillträdaren

vill behålla dem till det värde,

som, i brist af åsämjande, synerätten

därå sätter, afträdaren äger rätt att

bortföra inom tid, som vid af- och

tillträdessyn föreskrifves; vare dock

pliktig att för byggnadsvirke, som

hämtats från boställets skog och icke

utgjorts af sådan andel i densammas

afkastning, som, enligt hvad särskild!

är stadgadt, i vissa fall kan,

i. 3 Häft. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.

Kungl. Maj:ts förslag:

utöfver husbehofvet, tillkomma boställshafvaren,

utgifva ersättning till

belopp, som synerätt bestämmer; skolande

ersättningen användas till boställets

nytta enligt de närmare föreskrifter

synerätten meddelar.

Utskottets förslag:

utöfver husbehofvet, tillkomma boställshafvaren,

utgifva ersättning till

belopp, som synerätt bestämmer; skolande

ersättningen användas till boställets

nytta enligt de närmare föreskrifter

synerätten meddelar.

Y Kap.

Om brandförsäkring.

24 §.

Alla hus, hvilkas nybyggnad åligger

boställshafvare, vare han pliktig

att uti allmänt brandförsäkringsverk

eller brandstodsförening med reglemente

fastställdt af Kungl. Maj:t

eller uti brandstodsförening för härad

eller län med reglemente fastställdt

af Kungl. Maj:ts befallningshafvande

brandförsäkra för domkapitlets räkning

till husens fulla, i behörig ordning

uppskattade värde; och skall

sådan försäkring af honom behörigen

vidmakthållas. Öfver fullgörandet

häraf hålle domkapitlet tillsyn för

hvilket ändamål boställshafvaren, såvida

icke hrandförsäkringsafgift är

erlagd för all framtid, skall före

början af hvarje försäkringsår till

domkapitlet öfverlämna bevis, att

meddelad försäkring är för det året

gällande.

25 §.

Brandskadeersättning uppbäres a

ställshafvaren ersättningsbeloppet, hv

21 §.

De hus, hvilkas nybyggnad åligger

boställshafvare, vare han pliktig

att uti allmänt brandförsäkringsverk

eller brandstodsförening med reglemente

fastställdt af Kungl. Maj:t

eller uti brandstodsförening för härad

eller län med reglemente fastställdt

af Kungl. Maj :ts befallningshafvande

brandförsäkra för domkapitlets räkning

till husens fulla, i behörig ordning

uppskattade—värde; och skall

sådan försäkring af honom behörigen

vidmakthållas.

22 §.

t domkapitlet, som tillhandahåller boirvid

domkapitlet äger förordna, huru
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

vida, innan lyftning får ske, säkerhet hos domkapitlet skall ställas för

medlens användande till återställande af hvad genom branden blifvit förstördt.

26 §. 23 §.

Brandskadeersättning, som boställshafvare lyftat, skall redovisas vid

nästa ekonomiska besiktning eller husesyn.

Boställshafvare, som försummat sin skyldighet att taga eller vidmakthålla

brandförsäkring, svare själf för brandskada, och bygge nytt upp för

hvad som brunnit, utan rätt till godtgörelse för byggnadskostnaden i hvad

den motsvarar värdet af det brunna.

VI Kap.

Om ägornas vård och bruk samt om fördelning till godtgörande på

vissa år af kostnad eller förlust, som boställshafvare

kan få vidkännas.

28 §. 25 §.

Boställshafvare skall väl häfda samt i god växtkraft hålla boställes

åker och äng, gräfva och vidmakthålla nödiga diken, efter hvad därom är

stadgadt, samt, i öfverensstämmelse med den särskilda plan, som angående

befintliga hagmarkers ändamålsenliga skötsel må vara fastställd, röja och

vårda sådana marker.

29 §• 26 §.

1. Boställshafvare skall väl vårda och vidmakthålla trädgård. Om

bostadsboställe trådbar d är otillräcklig eller alldeles saknas, bör, där det

kan ske med fördel, den gamla utvidgas eller ny anläggas efter hvad

synerätt pröfvar skäligt. Vid nästpåföljande af- och tillträdessyn må,

om synerätt finner afträdaren icke hafva innehaft bostället så länge, att

afkastningen därunder kan anses hafva ersatt utvidgnings- eller anlägo-nin^skostnaden,

denna kostnad till belopp af högst femhundra kronor fördelas

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.

Kungl. Maj ds förslag: Utskottets förslag:

af synerätt till godtgörande på viss tid, beräknad från den dag, utvidgningen

eller anläggningen börjats, och till högst tio år efter dåvarande

boställshafvares afträde.

2. I afseende på skogens skötsel och vård lände till efterrättelse

hvad därom särskild! är stadgadt.

3. Torfmosse skall ändamålsenligt begagnas.

30 §. 27 §.

1. Om hägnad i ägoskillnad mot annans jord galle hvad därom är

stadgadt. Den hägnad, boställshafvare åligger i ägoskillnad hålla, skall

vid boställes afträdande aflämnas i fredgillt stånd.

2. Om på yrkande af granne boställshafvare inåst deltaga i uppförande

af nytt stängsel, och synerätt finner kostnaden för boställshafvarens

andel däri uppgå till högre belopp, än han anses böra vidkännas, må hägnadskostnaden

af synerätten fördelas till godtgörelse på det antal år, som

pröfvas skäligt, dock icke öfverstigande tjugu, räknadt från den tid, då

stängslet blifvit fullbordadt.

3. Inom boställes ägoområde vare boställshafvare ej förbunden att

hålla hägnad; dock att hägnad, som vid hans tillträde funnits, skall fortfarande

underhållas, intill "dess vid syn eller ekonomisk besiktning annorlunda

förordna s.

31 §. 28 §.

1. I fråga om nyodling eller uppröjning af beteshage å boställes

skogsmark galle hvad därom särskild! är stadgadt.

2. Vill boställshafvare för tillämnad odling af kärr, mosse eller annan

oländig mark, däraf i dess närvarande skick föga eller ingen afkomst kan

erhållas, tillförsäkra sig rätt till frihetsår, enligt hvad därom särskild!

är stadgadt, göre anmälan om företaget hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande,

som därefter iakttager hvad gällande författningar i sådant fall

föreskrifva. När frihetsår beviljas, bestämmer Kungl. Maj:ts befallningshafvande,

om och hvilka byggnader å den odlade lägenheten böra finnas.

Virke till dessa byggnader äfvensom till de för odlingen nödiga hägnader

jämte erforderligt bränsle äger boställshafvaren under den tid, han innehar

äfven själfva bostället, hämta från dess skogsafkastning; men sedan han

afträdt bostället, åtnjuter han icke annan rätt till afkastning af skogen,

än att därifrån, så vidt dåvarande innehafvare af bostället ändock kan från

skogen få sitt virkesbehof fylldt, virke till hägnad i odlingslägenhetens

yttergränser må tagas efter utsyning af vederbörande skogstjänstemän.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.

Gi

K ting!. Maj ds förslag: Utskottets förslag:

3. Vid frihetsårens slut skall den odlade lägenheten, till åker och

äng behörigen häfdad, jämte erforderliga hägnader och byggnader i försvarligt

skick till bostället afträdas utan ersättning; och skall i fråga om

utrönandet af lägenhetens beskaffenhet tillämpas hvad angående syn mellan

enskild jordägare och arrendator är stadgadt.

32 §. 29 §.

Odling genoiii flåhackning och bränning af torf må icke verkställas

utan särskildt därtill af Kung!. Maj.-ts befallningshafvande gifvet tillstånd.

33 §.

1. Om fördelning till godtgörande

på vissa år af den kostnad, boställshafvare

kan hafva under sin besittningstid

fått vidkännas med anledning

af laga skifte, skogsindelning,

deltagande i vattenafiedningsföretag

för samfällig jords odling eller förbättring,

nybyggnad af kyrka eller

andra allmänna hus, uppförande af

broar eller anläggning af vägar, galle

hvad därom särskildt är stadgadt;

och vare efterträdare ej skyldig att

annorlunda än på grund af sådan

fördelning vidkännas de kostnader,

som i dessa afseenden bort utgå före

hans tillträde af bostället.

2. Därest boställshafvare för all

framtid brandförsäkrat insynadt hus

genom inbetalning, på en gång eller

i särskilda poster, af hela den för

sådan försäkring bestämda afgift, må

denna vid nästföljande af- och tillträdessyn

till godtgörande fördelas

på vissa, högst tjugu år, räknade från

den tid, då första inbetalningen

skedde.

30 §.

Om fördelning till godtgöi’ande

på vissa år af den kostnad, boställshafvare

kan hafva under sin besittningstid

fått vidkännas med anledning

af laga skifte, skogsindelning, deltagande

i vattenafiedningsföretag för

samfällig jords odling eller förbättring,

nybyggnad af kyrka eller andra

allmänna hus, uppförande af broar

eller anläggning af vägar, galle hvad

därom särskildt är stadgadt; och vare

efterträdare ej skyldig att annorlunda

än på grund af sådan fördelning

vidkännas de kostnader, som i

dessa afseenden bort utgå före hans

tillträde af bostället.

31 §.

Därest boställshafvare för all framtid

brandförsäkrat insynadt hus genom

inbetalning, på en gång eller

i särskilda poster, af hela den för

sådan försäkring bestämda afgift, må

denna vid nästföljande af- och tillträdessyn

till godtgörande fördelas

på vissa, högst tjugu år, räknade

från den tid, då första inbetalningen

skedde.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Riksdagens Särskilda TJtskotts (N:o 1) Tadlande JV:o 3.

Kungl. Maj ds förslag;

3. Har nybyggnad eller förbättring

eller annan åtgärd, därför boställshafvare

förklarats skyldig svara,

blifvit af efterträdande boställshafvare

verkställd, och kan det visas, att

denne, utan egen försummelse, varit

urståndsatt att hos företrädaren utfå

den härför bestämda kostnadsersättning,

må den förlust, hvilken sålunda

uppstått för efterträdaren, efter synerätts

pröfning fördelas till godtgörande

på vissa, högst tjugu år, räknade

från denne boställshafvares tillträde.

4. Finnes vid af- och tillträdessyn,

att afträdaren måst för nybyggnad

af laga hus å första klassens

bostadsboställe eller å löningsboställe,

som innehafves af biskop, eller för sådan

förbättring af dessa hus, som afses

i 20 § 2 inom., eller för uppförande

af byggnader, hvarom i 22 §

sägs, vidkännas större kostnad, än

synerätt pröfvar motsvara för afträdare!^

besittningstid skälig utgift

i berörda hänseende, må, där ej sådant

fall, som i 3 mom. afses, är

för handen, den Överskjutande kostnaden

så, som synerätten finner skäligt,

fördelas till godtgörande på

vissa, högst tjugu år från nämnde

boställshafvares frånträdande af bostället.

Utskottets förslag:

32 §.

Har nybyggnad eller förbättring

eller annan åtgärd, därför boställshafvare

förklarats skyldig svara, blifvit

af efterträdande boställshafvare

verkställd, och kan det visas, att

denne, utan egen försummelse, varit

urståndsatt att hos företrädaren utfå

den härför bestämda kostnadsersättning,

må den förlust, hvilken sålunda

uppstått för efterträdaren, efter synerätts

pröfning fördelas till godtgörande

på vissa, högst tjugu år, räknade

från denne boställshafvares tillträde.

33 §.

Finnes vid af- och tillträdessyn,

att afträdaren måst för nybyggnad

af laga hus å första klassens bostadsboställe

eller å löningsboställe, som

innehafves af biskop, eller för uppförande

af byggnader, hvarom i 19

§ sägs, vidkännas större kostnad, än

synerätt pröfvar motsvara för afträclarens

besittningstid skälig utgift i

berörda hänseende, må, där ej sådant

fall, som i 32 § afses, är för handen,

den Överskjutande kostnaden så, som

synerätten finner skäligt, fördelas

till godtgörande på vissa, högst tjugu

år från nämnde boställshafvares frånträdande

af bostället.

Hvad sålunda stadgats om nyby

ggnadskostnad galle och om kostnad

för förbättring af laga hus å första

klassens bostadsboställe eller å lönings
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.

Kungl. Maj ds förslag:

I fråga om löningsboställe, som

är i författningsenlig ordning utarrenderadt,

gälle hvad i arrendekontraktet

härutinnan må vara stadgadt.

o

Utskottets förslag:

boställe, som innehafves af biskop, när

tak med tillhörande sparrverk ånyo

uppföres, eller hus, med bibehållande

af gammalt sparrverk, förses med ny

taktäckning, eller yttervägg i sin helhet

eller till större delen ombygges, eller

å gammalt hus anbringas ny brädfodring

med anstrykning därå eller

annan ändamålsenlig beklädnad.

I fråga om löningsboställe, som

är i författningsenlig ordning utarrenderad!,

gälle hvad i arrendekontraktet

härutinnan må vara stadgadt.

VII Kap.

Om öfverträdelse af nyttjanderätt till boställe.

34 §.

Hvad boställe tillhörer eller från

dess ägor är hämtadt och icke kan

räknas till dess årliga afkastning, må

ej afhändas bostället, utan att sådant

är särskild! tillåtet, ej heller torf eller

skogseffekter, äfven om de kunna

anses tillhöra boställets årliga afkastning.

Gödsel må icke bortföras från

boställe, förenadt med jordbruk.

Stråfoder må boställshafvaren icke

förr än vid afträdestiden från sådant

boställe, som sist är sagdt, bortföra

utan särskildt tillstånd. Detta sökes

hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande

och må för hvarje gång icke medgifvas

för längre tid än fem år. Vid

pröfning af ärendet tages i noggrant

öfvervägande, huruvida och under

hvilka villkor det begärda tillståndet,

34 §.

Hvad boställe tillhörer eller från

dess ägor är hämtadt och icke kan

räknas till dess årliga afkastning, må

ej afhändas bostället, utan att sådant

är särskildt tillåtet, ej heller torf eller

skogseffekter, äfven om de kunna

anses tillhöra boställets årliga afkastning.

Gödsel må icke bortföras från

boställe, förenadt med jordbruk.

Stråfoder må boställshafvaren icke

förr än vid afträdestiden från sådant

boställe, som sist är sagdt, bortföra

utan särskildt tillstånd. Detta sökes

hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande

och må för hvarje gång icke medgifvas

för längre tid än ett år. Vid

pröfning af ärendet tages i noggrant

öfvervägande, huruvida och under

hvilka villkor det begärda tillståndet,

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlutande N:o 3.

Kungl. Maj ds förslag:

utan skada för bostället, kan, med hänsyn

till där befintliga förhållanden,

meddelas. Innan dylikt ärende afgöres,

skall domkapitlets yttrande inhämtas.

Har boställshafvaren, när han

skall afträda bostället, foder öfver,

hembjude det efterträdaren. Vill

han det lösa, skall, där ej öfverenskommelse

träffats, priset bestämmas af

tre gode män, utsedde i den ordning,

lagen om skiljemän den 28 oktober

1887 angående val af sådana stadgar;

ägande part, som ej nöjes med gode

männens beslut, att draga tvisten

under rättens pröfning, så framt

lian sin talan instämmer inom nittio

dagar från det beslutet honom tillställdes;

och skall i beslutet lämnas

tydlig hänvisning om hvad den missnöjde

har att iakttaga för tvistens

dragande under rättens pröfning. Beslutet

skall, änskönt någondera parten

vill söka domaren, gå i verkställighet,

där ej domaren eller öfverexekutor

annorlunda förordnar. V ill efterträdaren

ej lösa fodret, må afträdaren

det bortföra.

Utan hinder af hvad nu är sagdt

må andra föreskrifter i afseende å

gödsel och foder å boställe meddelas,

när vid boställets utarrendering i

författningsenlig ordning sådant pröfvas

nödigt och lämpligt.

Utskottets förslag:

utan skada för bostället, kan, med

hänsyn till där befintliga förhållanden,

meddelas. Innan dylikt ärende afgöres,

skall domkapitlets yttrande inhämtas.

Har boställshafvaren, när han

skall afträda bostället, foder öfver,

hembjude det efterträdaren. Vill

han det lösa, skall, där ej öfverenskommelse

träffats, priset bestämmas af

tre gode män, utsedde i den ordning,

lagen om skiljemän den 28 oktober

1887 angående val af sådana stadgar;

ägande part, som ej nöjes med gode

männens beslut, att draga tvisten

under rättens pröfning, så framt

han sin talan instämmer inom nittio

dagar från det beslutet honom tillställdes;

och skall i beslutet lämnas

tydlig hänvisning om hvad den missnöjde

har att iakttaga för tvistens

dragande under rättens pröfning. Beslutet

skall, änskönt någondera parten

vill söka domaren, gå i verkställighet,

där ej domaren eller öfverexekutor

annorlunda förordnar. Vill efterträdaren

ej lösa fodret, må afträdaren

det bortföra.

Utan hinder af hvad nu är sagdt

må andra föreskrifter i afseende å

gödsel och foder å boställe meddelas,

när vid boställets utarrendering i

författningsenlig ordning sådant pröfvas

nödigt och lämpligt.

Gör boställshafvare åverkan å bostället, eller öfverträder han eljest

sin nyttjanderätt, galle hvad i fråga om sådana förseelser, begångna af

brukare af legd jord, är i strafflagen stadgadt.

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande R:o 3.

Kung!. Maj ds förslag: Utskottets förslag:

VIII Kap.

Om af- och tillträde.

36 §. 36 §.

1. Med afträdande af de löningsboställen,

som skola vara i författningsenlig

ordning utarrenderade, förhålles

efter allmän las:.

2. Alla andra boställen afträdas

såsom hittills den 1 maj; inrymme

dock afträdaren från den 14 mars

honom, som efter kommer, halfva husen,

med undantag af sätesbyggning,

visthus, hushållskällare och brygghus.

1. Med afträdande af de löningsboställen,

som skola vara i författningsenlig

ordning utarrenderade, förhålles

efter allmän lasr.

2. Alla andra boställen afträdas

såsom hittills den 1 maj; dock att

tillträdaren äger att den 14 mars öfvertaga

brukningen af boställets jord och

fä åt sig upplåten hälften i kusen,

med undantag af sätesbyggning, visthus,

hushållskällare och brygghus.

37 §.

o

Aret före boställes afträdande skall afträdaren, med bibehållande af

förut, tillämpad växtföljd, låta åt tillträdaren verkställa trädesbruk, höstplöjning,

gräsfrö- och höstsädessådd mot ersättning, som, i brist af åsämjande,

bestämmes af tre gode män, utsedde i den ordning, lagen om skiljemän

den 28 oktober 1887 i fråga om val af sådana föreskrifver; ägande part,

som ej nöjes med gode männens beslut, att draga tvisten under rättens

pröfning, så framt han sin talan instämmer inom nittio dagar från det

beslutet honom tillställdes. Om meddelande i beslutet af hänvisning för

den missnöjde och om beslutets verkställighet skall hvad i 34 § är för där

afsedt fall stadgadt äga motsvarande tillämpning.

38 §.

År vid tiden för boställes afträdande icke bestämdt, hvem som kommer

att tillträda bostället, skall domkapitlet föranstalta, att bostället emellertid

Vcirder behörigen brukadt och vårdadt, intill dess detsammas skötsel och

vård kan af tillträdare öfvertagas.

Bih. till Biksd. Prat. ISOS. 8 Sami. 1 Afd. 3 Haft.

9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.

Kungi. Maj ds förslag: Utskottets förslag:

39 §.

Å alla med jordbruk förenade boställen vare afträdare!! skyldig att,

såvida icke sådant förhindras af omständigheter, till hvilka han icke varit

vållande, utan ersättning tillhandahålla efterträdaren den efter vanliga förhållanden

nödiga gödsel till första vår- och höstutsädet eller däremot i

värde svarande myckenhet foder.

IX Kap.

Om tillsyn å boställen samt om ekonomiska besiktningar och

hnsesyner.

40 §.

Domkapitlet bör tillse, att inom stiftet belägna boställen varda till

hus och ägor behörigen vidmakthållna samt att boställshafvare ej genom

sådan försummelse af nybyggnad eller underhåll, som kan förnärma boställets

och efterträdares rätt, ådrager bostället husröta. Anser domkapitlet

boställes rätt vara genom något af domstol eller annan myndighet meddeladt

beslut förnärmad, eller "att vid sådant beslut icke iakttagits hvad i

11 § föreskri fves, skall domkapitlet i behörig ordning öfverklaga beslutet.

41 §.

Å alla boställen skola för tillsyn å deras häfd till hus och jord hållas

ekonomiska besiktningar så ofta sådana finnas nödiga och sist å femte året

efter det, då syn å häfden eller ekonomisk besiktning näst förut å bostället

förrättats.

42 §.

Domkapitlet skall före utgången af februari månad hvarje år till

Kungl. Maj:ts befallningshafvande insända uppgift på de boställen, å hvilka

ekonomiska besiktningar böra under året hållas; ägande domkapitlet att i

händelse af särskildt behof äfven å annan tid hos Kungl. Maj:ts befall

ningshafvande äska ekonomisk besiktning å visst boställe.

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.

Kungl. M.aj:ts förslag:

43 §.

Dessa besiktningar förrättas, efter

Kungl. Maj:ts befallningshafvandes

förordnande, på landet af kronofogden

i orten, biträdd af två nämndemän,

och i stad af magistratsperson

med biträde af två utaf magistraten

utsedde sakkunnige män. Dessa biträden

kallas af förrättningsmannen.

År kronofogden hindrad, förorda

Kungl. Maj:ts befallningshafvande

annan kronobetjänt att förrätta

besiktningen.

44 §.

1. Såsom jäf mot för rättning sman

galle: om han är med boställshafvare

eller annan part uti den skyldskap

eller det svågerlag, som i 13

kap. 1 § rättegångsbalken om jäf

mot domare sägs; eller om för rättning

sman är boställshafvares eller

annan parts vederdeloman eller

uppenbare ovän; eller om förrättningsman

eller den, som står till

honom i sådant skyldskap eller svågerlag,

som nämndt är, äger i målet

del eller eljest kan af förrättningen

vänta synnerlig nytta eller skada,

därvid dock den omständighet, att

förrättning sman eller hans beinälde

skyldeman, såsom medlem af försam
-

Utskottets förslag:

43 §.

Dessa besiktningar förrättas, efter

Kungl. Maj:ts befallningshafvandes

förordnande, på landet af kronofogden

i orten såsom ordförande

jämte två nämndemän, och i stad af

magistratsperson såsom ordförande

med biträde af två utaf magistraten

utsedde sakkunnige män. Biträdande

besiktningsmännen kallas af ordföranden.

År kronofogden hindrad, förordne

Kungl. Maj:ts befallningshafvande

annan kronobetjänt såsom ordförande.

Stanna besiktningsmännen i olika

meningar, gälle hvad, de fleste säga.

Har hvar sin särskilda mening, gälle

ordförandens.

44 §.

1. Såsom jäf mot besiktningsman

gälle: om han är med bostäilshafvare

eller annan part uti den

skyldskap eller det svågerlag, som i

13 kap. 1 § rättegångsbalken om jäf

mot domare sägs; eller om besiktningsman

är boställshafvares eller annan

parts vederdeloman eller uppenbare

ovän; eller om besiktningsman eller

den, som står till honom i sådan

skyldskap eller svågerlag, som nämndt

är, äger i målet del eller eljest kan

af förrättningen vänta synnerlig nytta

eller skada, därvid dock den omständighet,

att besiktningsman eller

hans bemälde skyldeman, såsom medlem

af församlingen, är pliktig del
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.

Kungl. Maj ds förslag:

lingen, är pliktig deltaga i kostnad

för byggnad och underhåll å boställe,

ej må såsom jäf räknas. Har förrättning

sman å tjänstens vägnar

rättegång med boställshafvare, eller

söker någon sak med förrättningsmannen

eller tillfogar honom något

med ord eller gärning i uppsåt att

honom därmed jäfvig göra, det må

ej heller för jäf räknas.

2. Vet förrättning sman, att sådant

jäf mot honom är, anmäle det

genast och utan att utsätta dag till

förrättningen hos Kungl. Maj:ts

befallningshafvande, som förordnar

annan förrättning sman.

45 §.

Förrättningsman utsätte tid för

de åt honom uppdragna ekonomiska

besiktningar, med iakttagande, att

de hållas å tjänlig årstid och att,

där så kan ske, besiktningar i samma

ort förrättas omedelbart efter hvarandra.

46 §.

Minst sex veckor före besiktningen

skall förrättningsmannen om

tiden därför underrätta domkapitlet,

hvilket förordnar vederbörande kontraktsprost

eller annat ombud att å

Utskottets förslag:

taga i kostnad för nybyggnad och

underhåll å boställe, ej må såsom

jäf räknas. Har besiktningsman å

tjänstens vägnar rättegång med boställshafvare,

eller söker någon sak

med besiktningsmannen eller tillfogar

honom något med ord eller gärning

i uppsåt att honom därmed jäfvig

göra, det må ej heller för jäf räknas.

2. Vet be siktning sm.ännens ordförande,

att sådant jäf mot honom

är, anmäle det genast och utan att

utsätta dag till förrättningen hos

Kungl. Maj:ts befallningshafvande,

som förordnar annan ordförande.

Förekommer dylikt jäf mot biträdande

besiktningsman, göre därom omedelbart

anmälan hos ordföranden, hvilken

ombesörjer inkallande af annan

besiktningsman.

45 §.

Besiktningsmännens ordförande

utsätte tid för de åt honom uppdragna

ekonomiska besiktningar, med

iakttagande, att de hållas å tjänlig

årstid och att, där så kan ske, besiktningar

i samma ort förrättas omedelbart

efter hvarandra.

46 §.

Minst sex veckor före besiktningen

skall ordföranden om tiden därför

underrätta domkapitlet, hvilket

förordnar vederbörande kontraktsprost

eller annat ombud att å dom
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.

liturgi. Maj:ts förslag:

domkapitlets vägnar vid besiktningen

närvara. Inom lika tid åligger det

förrättning smannen att, när församlings

rätt ifrågakomma, hos vederbörande

kyrkostämmoordförande påkalla

kyrkostämma för utseende af

ombud för församlingen att vid besiktningen

bevaka dess rätt. Om mottagandet

af underrättelse, hvarom

nu är sagdt, skall bevis genast af

vederbörande tillställas förrättningsmannen.

Ofriga parter skola minst

fjorton dagar före besiktningen till

densamma af förrättningsmannen

kallas.

47 §.

När förr ältning sman bevisligen

iakttagit hvad enligt nästföregående

§ honom åligger, må parts

eller ombuds uteblifvande ej utgöra

hinder för besiktningens företagande.

48 §.

Anmäles vid förrättningen jäf mot

förrättningsman, skall han meddela

beslut däröfver. Prof vas jäfvet lagligt,

inställes förrättningen, och göre förrättningsmannen

anmälan om förhållandet

hos Kung!. Maj:ts befallningshafvande,

som förordnar annan förrättningsman.

Ogillas jäfvet, skall förrättningen

fortgå; vederbörande obetaget

att i sammanhang med huf
-

Ut.skottets förslag:

kapitlets vägnar vid besiktningen

närvara. Inom lika tid åligger det

ordföranden att, när församlings rätt

ifrågakomma!’, hos vederbörande kyrkostämmoordförande

påkalla kyrkostämma

för utseende af ombud

för församlingen att vid besiktningen

bevaka dess rätt. Om mottagandet

af underrättelse, hvarom nu

är sagdt, skall bevis genast af vederbörande

tillställas ordföranden.

Ofriga parter skola minst fjorton

dagar före besiktningen till densamma

af förrättningsmannen kallas.

47 §.

När ordföranden bevisligen iakttagit

hvad enligt nästföregående §

honom åligger, må parts eller ombuds

uteblifvande ej utgöra hinder

för besiktningens företagande.

Ö O

48 §.

Anmäles vid förrättningen jäf mot

ordföranden, och finna besiktningsmännen

det vara lagligen grundadt,

inställes förrättningen, och göre ordföranden

anmälan om förhållandet

hos Kung!. Maj:ts befallningshafvande,

som förordnar annan ordförande. Förekommer

mot biträdande besiktningsman

dylikt jäf, som af besiktningsmännen

godkännes, ombesörje ordföranden in
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.

Kungl. Mag ds förslag:

vudsaken klaga öfver beslut, hvargenoni

jäfsanmärkning ogillats.

49 §.

Vid besiktningen har förrättningsmannen

att iakttaga hvad här nedan

sägs:

1. Tillses, huruvida instrument

öfver förut å bostället hållna ekonomiska

besiktningar och liusesyner samt

andra bostället rörande handlingar

fortfarande finnas i behåll, äfvensom

huruvida de hus, hvilka det åligger

boställshafvaren att nybygga, äro

vederbörligen brandförsäferade och försedda

med nödig brandredskap, hvarjämte

boställshafvaren afiordras redovisning

för husröte- eller brandskadeersättning

eller andra medel, hvilka

böra för boställets räkning redovisas.

2. Boställets hus och ägor besiktigas;

och anmärkes hvad därvid

enligt denna boställsordning finnes

utgöra föremål för uppmärksamhet.

3. Om beträffande hus, som må

nybyggas utan synerätts beslut, anmärkta

bristfälligheter finnas vara sådana,

att fråga om nybyggnad uppstår,

undersökes, huruvida bristfälligheterna

lämpligen kunna endast genom

bättrande afhjälpas eller nybyggnad

skall anses nödig.

4. Föreskrifves enligt 3 mom.

byggande af nytt hus, utser förrätt
-

Utskottets förslag:

kallande af annan besiktningsman i

hans ställe. Ogillas jäfvet, skall förrättningen

fortgå; vederbörande obetaget

att i sammanhang med hufvudsaken

klaga öfver beslut, hvarigenom

j äfsanmlirkning ogillats.

49 §.

Vid förrättningen hafva besiktningsmännen

att iakttaga hvad här

nedan sägs:

1. Tillses, huruvida instrument

öfver förut å bostället hållna ekonomiska

besiktningar och husesyner samt

andra bostället rörande handlingar

fortfarande finnas i behåll, äfvensom

huruvida de hus, hvilka det åligger

boställshafvaren att nybygga, äro

vederbörligenbrandförsäkrade ochförsedda

med nödig brandredskap, hvarjämte

boställshafvaren affordras redovisning

för husröte- eller brandskadeersättning

eller andra medel, hvilka

böra för boställets räkning redovisas.

2. Boställets hus och ägor besiktigas;

och anmärkes hvad därvid enligt

denna boställsordning finnes utgöra

föremål för uppmärksamhet.

3. Om beträffande hus, som må

nybyggas utan synerätts beslut, anmärkta

bristfälligheter finnas vara

sådana, att fråga om nybyggnad uppstår,

undersökes, huruvida bristfälligheterna

lämpligen kunna endast genom

bättrande afhjälpas eller nybyggnad

skall anses nödig.

4. Föreskrifves enligt 3 mom.

byggande af nytt hus, utse besikt
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande JSi:o 3.

Kungl. Maj:ts förslag:

ningsmannen därtill plats, hvilken,

såvida utan skada för bostället eller

oskälig tillökning i byggnadskostnaden

kan ske, efter boställshafvarens

önskan lämpas, och bestämmer förrättning

smannen storleken, inredningen

och öfriga beskaffenheten af det nya

huset samt uppgör kostnadsförslag,

hvarvid för de byggnadsämnen, som

från bostället erhållas, icke må beräknas

annat värde än som pröfvas

motsvara erforderlig arbets- och forsiingskostnad

jämte andra utgifter för

byggnadsämnenas beredning.

5. Nödiga förbättringar å hus, som

anses böra bibehållas, föreskrifvas,

med utsättande af därför erforderlig

kostnad.

6. I fråga om öfriga bristers afhjälpande

meddelas nödiga föreskrifter.

Bristerna uppskattas i penningar.

7. Förordnande, som afses i 30 §

3 moln., gifves, när skäl därtill finnes.

8. Tid utsättes, inom hvilken

föreskrifven nybyggnad, förbättring

eller annan åtgärd bör genom vederbörande

vara verkställd.

9. Har efter senast å bostället

hållna ekonomiska besiktning eller husesyn

boställshafvaren för underhåll af

laga hus gjort sådan utgift, för hvilken

han endast efter förutgången pröfning

må erhålla godtgörelse såsom i

21 § sägs, undersökes, huruvida och

i hvad mån utgiften varit af behof v ed

påkallad, samt meddelas beslut därom.

10. Beslut i fråga om gäldandet

af kostnaderna för förrättningen

meddelas.

Utskottets förslag:

ningsmannen därtill plats, hvilken,

såvida utan skada, för bostället

eller oskälig tillökning i byggnadskostnaden

kan ske, efter boställshafvarens

önskan lämpas, och bestämma

besiktningsmännen storleken, inredningen

och öfriga beskaffenheten

af det nya huset samt uppgöra kostnadsförslag,

hvarvid för de byggnadsämnen,

som från bostället erhållas,

icke må beräknas annat värde än som

pröfvas motsvara erforderlig arbetsoch

forslingskostnad jämte andra utgifter

för byggnadsämnenas beredning.

5. Nödiga förbättringar å hus,

som anses böra bibehållas, föreskrifvas,

med utsättande af därför erforderlig

kostnad.

6. I fråga om öfriga bristers afhjälpande

meddelas nödiga föreskrifter.

Bristerna uppskattas i penningar.

7. Förordnande, som afses i 27 §

3 mom., gifves, när skäl därtill linnes.

8. Tid utsättes, inom hvilken

föreskrifven nybyggnad, förbättring

eller annan åtgärd bör genom vederbörande

vara verkställd.

9. Beslut i fråga om gäldandet

af kostnaderna för förrättningen meddelas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.

Kungl. Maj ds förslag:

XJtshottets förslag:

11. Vid förrättningens afslutande

tillkännagifves och i instrumentet

antecknas, att den med förrättningen

missnöjde äger att, vid förlust af

rätt till vidare talan, inom trettio

dagar efter förrättningens afslutande

anmäla sig å landet hos domaren och

i stad hos rådstufvurättens ordförande

med begäran om laga syn.

Omedelbart efter förrättningens

afslutande skall förrättning smannen

skriftligen underrätta vederbörande

kontraktsprost om tiden, inom hvilken

vid förrättningen föreskrifna arbeten

skola vara verkställda.

10. Vid förrättningens afslutande

tillkännagifves och i instrumentet antecknas,

att den med förrättningen

missnöjde äger att, vid förlust af rätt

till vidare talan, inom trettio dagar

efter förrättningens afslutande anmäla

sig å landet hos domaren och

i stad hos rådstufvurättens ordförande

med begäran om laga syn.

Omedelbart efter förrättningens

afslutande skall ordföranden skriftligen

underrätta vederbörande kontraktsprost

om tiden, inom hvilken vid förrättningen

föreskrifna arbeten skola

vara verkställda.

50 §.

Senast inom fjorton dagar efter utgången af tid, som vid ekonomisk

besiktning blifvit bestämd för verkställande af föreskrifna arbeten, skall

den byggnadsskyldige till kontraktsprosten ingifva anmälan, att hvad vid

besiktningen föreskrifvits blifvit till alla delar fullgjordt, eller ock visa,

att förrättningen öfverklagats. Sådan anmälan skall vara vitsordad, för

annan byggnadsskyldig än boställshafvare, af denne, och, beträffande boställshafvaren

åliggande arbeten, af två utaf församlingen för sådant ändamål

å kyrkostämma utsedda ombud. Har förrättningen vunnit laga kraft,

men anmälan, hvarom här är sagdt, ej inom bestämd tid inkommit, anmäle

kontraktsprosten genast förhållandet hos domkapitlet, som har att inom

lämplig tid vidtaga åtgärder till bevarande af boställets och efterträdares

bästa antingen medelst begäran hos öfverexekutor, att hvad den försumlige

eftersatt må genom öfverexekutors ämbetsåtgärd varda för lega på hans

bekostnad verkställdt, eller genom beredande af erforderlig säkerhet hos

honom för husrötebeloppet.

51 §.

1. Kronobetjänt och nämndeman

erhålla för ekonomiska besiktningar

reseersättning och dagtraktamente enligt

hvad i gällande resereglemente

51 §•

1. Kronobetjänt och nämndeman

erhålla för ekonomiska besiktningar

reseersättning och dagtraktamente enligt

hvad i gällande resereglemente

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.

Kungl. Maj ds förslag:

bestämmes. Magistratsperson och konsistorieombud

njuta reseersättning och

dagtraktamente lika som kronofogde

och de magistratsperson biträdande

sakkunnige män lika som nämndemän.

2. Dessa ersättningar äfvensom

lösen för det exemplar af instrumentet,

som i 67 § omförmäles, skola

gäldas åförstaklassensbostadsboställen

och de löningsboställen, som innehafvas

af biskopar eller skola vara i författningsenlig

ordning utarrenderade,

af boställshafvaren, men å hvarje annat

boställe, där icke på grund af särskild!

stadgande för visst fall annorlunda

medgifves, af pastoratet; dock att, där

besiktning i följd af någon vederbörandes

tredska eller försummelse särskilt

påkallats, den tredskande eller

försumlige skall vara skyldig att enligt

förräUningsmannens bestämmande

godtgöra boställshafvaren eller annan

hvad för sådan besiktning bör utgifvas.

Utskottets förslag:

bestämmes. Magistratsperson och konsistorieombud

njuta reseersättning och

dagtraktamente lika som kronofogde

och de magistratsperson biträdande

sakkunnige män lika som nämndemän.

2. Dessa ersättningar äfvensom

lösen för det exemplar af instrumentet,

som i 67 § omförmäles, skola gäldas

å första klassens bostad sboställen och

de löningsboställen, som innehafvas

af biskopar eller skola vara i författningsenlig

ordning utarrenderade, af

boställshafvaren, men å hvarje annat

boställe, där icke på grund af särskilt

stadgande för visst fall annorlunda

medgifves, af pastoratet; dock

att, där besiktning i följd af någon

vederbörandes tredska eller försummelse

särskilt påkallats, den tredskande

eller försumlige skall vara

skyldig att enligt besiktningsmännens

bestämmande godtgöra boställshafvaren

eller annan hvad för sådan bebesiktning

bör utgifvas.

52 §.

Husesyn förrättas å tjänlig årstid, på landet af domare jämte minst

två, högst sex nämndemän, allt efter som domaren pröfvar nödigt, samt

i stad af rådstufvurätt; ägande å landet domaren och i stad rådstufvurätten

att till rättens biträde vid synen, där så finnes behöfiigt, tillkalla

byggnadskunnig person.

53 §.

Husesyn är antingen laga syn eller af- och tillträdessyn.

54 §.

Laga syn hålles, då missnöje mot ekonomisk besiktning blifvit anmäldt,

äfvensom eljest då laga syn af domkapitlet eller byggnadsskyldig begäres.

Bih. till Riksd. Prot. 1908. 8 Sami. 1 Afd. 3 Häft. 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlutande N:o

Kungl. Maj:ts förslag:

Utskottets förslag:

55 §.

anledning

den aga ruta

1. Af- och tillträdessyn hålles på begäran af domkapitlet i

af ombyte utaf boställshafvare.

2. A boställe, förenadt med jordbruk, skall sådan syn hållas året

näst före afträde!, när så tidigt blifvit bestämdt, hvem som efter afträdare»

skall öfvertaga bostället. Kan syn ej det året hållas, må

under afträdesåret, sist inom sex månader efter afträde!

3. A boställe utan jordbruk vare af- och tillträdessyn ej nödig, där

ej nybyggnads- eller underhållsskyldighet åligger boställshafvare», eller

denne eller vederbörande byggnadsskyldig senast vid afträdestiden hos domkapitlet

äskar sådan syn, eller domkapitlet eljest finner syn böra hållas.

Af- och tillträdessyn bör äfven i dessa fall förrättas, där så kan ske, året

före afträde! eller sist inom sex månader efter detsamma.

4. Då boställe för allmän kassas 4. Då boställe för allmän kassas

räkning stått under domkapitlets räkning stått under domkapitlets

förvaltning, vare i anledning af dess förvaltning, vare vid boställets afträ
-

afträde af- och tillträdessyn ej nödig,

med mindre sådan syn å någondera

sidan äskas; börande efterträdande

boställshafvare, om han påyrkar syn,

sist en månad efter tillträdet gorå

framställning därom hos domkapitlet.

Mottager boställshafvare boställe aldomkapitlet

utan af- och tillträ dessyn,

svare sedan för allt hvad domkapitlet

under dess besittningstid i

afseende på boställets bebyggande,

underhåll och vård ålegat.

dande af- och tillträdessyn ej nödig

med mindre sådan syn å någondera

sidan äskas; börande efterträdande

boställshafvare, om han påyrkar syn,

sist en månad efter tillträdet göra

framställning därom hos domkapitlet.

Mottager boställshafvare boställe af

domkapitlet utan af- och tillträdessyn,

svare sedan för allt hvad domkapitlet

under dess besittningstid i

afseende på boställets bebyggande,

underhåll och vård ålegat.

56 §.

Husesyn begäres a landet hos domaren samt i stad hos rådstufvurättens

ordförande; och skola, när al- och tillträdessyn äskas, därvid tillika

insändas instrument öfver sista af- och tillträdessyn och därefter hållna

laga syner äfvensom sista ekonomiska besiktning, om sådan senare än

husesyn hållits, samt gällande hushållningsplan för bostället tillhörig skog.

57 §.

1. Då syn är begärd, skall domaren eller rätten ej mindre utsätta

tid för densamma och därom underrätta Kungl. Majtts befallningshafvande

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

med begäran vid af- och tillträdessyn, att, om till bostället hör skog, för

hvilken hushållningsplan är fastställd, samt andel i skogens afkastning utöfver

husbehofvet är boställshafvaren tillerkänd, skogstjänsteman måtte

förordnas att vid synen biträda, än äfven om tiden därför, minst två månader

förut, underrätta domkapitlet, hvilket förordnar vederbörande kontraktsprost

eller annat ombud att å dess vägnar vid synen bevaka boställets

rätt och bästa. Inom lika tid åligger domaren eller rätten att, när församlings

rätt ifrågakommer, hos vederbörande kyrkostämmoordförande påkalla

kyrkostämma för utväljande af ombud till bevakande af församlingens

talan. Om mottagandet af underrättelse, hvarom nu är sagd!, skall bevis

genast af vederbörande öfversändas till domaren eller rätten. Domaren

eller rätten föranstalte ock, att öfriga parter varda minst fjorton dagar,

om de bo inom pastoratet, eljest en månad före synen till densamma

kallade; börande domaren till synen kalla nämnd.

2. Skall vid afträdandet boställe öfvertagas af domkapitlet för allmän

kassas räkning, och är den löntagare utnämnd, som efter domkapitlet

kommer att tillträda bostället, då bör jämväl sådan löntagare genom domkapitlets

försorg kallas till synen och bevis därom insändas till domaren

■eller rätten.

58 §.

När domaren eller rätten bevisligen iakttagit hvad enligt nästföregående

§ dem åligger, må parts eller ombuds uteblifvande ej utgöra hinder

för synens företagande.

59 §.

Vid laga syn behandlas de ämnen,

som blifvit enligt denna boställsordning

eller annan författning till

sådan, syn hänskjutna.

År, då missnöje mot ekonomisk

besiktning blitvit anmäldt, klagan

tillika förd öfver beslut, hvarigenom

mot förrättningsman gj or dt j ad ogillats,

och finner synerätten jäfsanmärkningen

vara lagligen grundad, skall ny

besiktning verkställas af synerätten,

som därvid meddelar de föreskrifter,

hvilka af omständigheterna finnas påkallade.

59 §.

Vid laga syn behandlas de ämnen,

som blifvit enligt denna boställsordning

eller annan författning till

sådan syn hänskjutna.

År, då missnöje mot ekonomisk

besiktning blifvit anmäldt, klagan

tillika förd öfver beslut, hvarigenom

mot besiktningsman gjordt jäf ogillats,

och finner synerätten jäfsanmärkningen

vara lagligen grundad, skall ny

besiktning verkställas af synerätten,

som därvid meddelar de föreskrifter,

hvilka af omständigheterna finnas påkallade.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.

Kungl. May.ts förslag: Utskottets förslag:

60 §.

Hvad i 49 § 1 mom. stadgas för ekonomisk besiktning galle äfven

för af- och tillträdessyn, och iakttages därvid tillika af synerätten följande:

1. Efterses och antecknas i hvad mån förut föreskrifna nybyggnader,

förbättringar och andra åtgärder blifvit verkställda.

2. År sedan sista ekonomiska besiktning eller husesyn hus, som bör

finnas vid bostället, nybyggd t, tillses, huruvida det är i öfverensstämmelse

med gifna föreskrifter samt i öfrigt ändamålsenligt och med omsorg uppfördt.

Synerätten meddelar därefter beslut, huruvida huset må, i befintligt

skick eller sedan därå anmärkta felaktigheter och brister blifvit afhulpna,

insynas, eller om det skall utdömas.

3. Hvarje bostället i öfrigt tillhörande hus besiktigas. Finnas därvid

anmärkta bristfälligheter sådana, att fråga om nybyggnad uppstår, undersöker

synerätten, huruvida bristfälligheterna lämpligen kunna genom endast

bättrande afhjälpas eller nybyggnad skall anses nödig, hvarom synerätten

då förordnar. Föreskrifves byggande af nytt hus, utser synerätten därtill

plats, hvilken, såvida utan skada för bostället eller oskälig tillökning i

byggnadskostnad^! kan ske, efter tillträdarens önskan lämpas. Ftdömes

eller felas sätesbyggning å bostadsboställe af första klassen, hänvisas

vederbörande att föranstalta om ritning och hos Kungl. Maj:t söka fastställelse

därå. Ftdömes eller felas annat hus, bestämmer synerätten storleken,

inredningen och öfriga beskaffenheten af det nya.

4. För den nybyggnad, hvars omfattning och beskaffenhet synerätt

bestämmer, uppgör synerätten kostnadsförslag, hvarvid för de byggnadsämnen,

som från bostället erhållas, icke må beräknas annat värde, än synerätten

pröfvar motsvara erforderlig arbets- och forslingskostnad jämte

andra utgifter för byggnadsämnenas beredning.

5. Nödiga förbättringar å hus, som anses böra bibehållas, föreskrifvas,

med utsättande af därför erforderlig kostnad.

6. Boställets ägor besiktigas. De brister, afträdaren låtit komma

sig till last i afseende på åkerns häfdande, öfriga ägors skötsel och vård,

hägnaders och dikens anbringande och underhåll samt torfmosses begagnande,

allt efter hvad för hvarje fall är stadgadt, antecknas, de åtgärder

och förbättringar, som i följd däraf erfordras, föreskrifvas och kostnaden

för desamma utsättes. Finnes antaget brukningssätt uppenbart leda till

skada för bostället, föreskrifves nödig rättelse.

7. Vinnes utredning därom, att åkerjordens behöriga gödning försummats,

ålägges afträdaren att tillföra bostället gödningsämnen efter som

behofvet fordrar eller därför lämna ersättning.

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.

Kungl. Maj:ts förslag:

8. Om till bostället hör skog,

för hvilken hushållningsplan är fastställd,

samt andel i skogens afkastning

utöfver husbehofvet är boställshafvaren

tillerkänd, undersökes, huruvida

kvarstående del af den skog,

som enligt hushållningsplanen varit

till afverkning före afträdestiden afsedd,

lämnar tillgång till behöfiigt

virke för utförande af de vid synen

i afseende å boställets hus och hägnader

föreskrifna arbeten, Indika det

åligger afträdaren att bekosta. Förekommer

härvid brist, förpliktas afträdaren

att i godtgörelse därför deltaga

i förhållande till den andel, han

fått af behållen skogsafkastning tillgodonjuta.

På lika sätt förfares i

fråga om kostnad för afhjälpande af

anmärkt brist i afseende å skogsodlings-

och andra arbeten för skogsskötselns

främjande.

9. Vid godkännande af byggnadsarbete,

därför godtgörelse skall till

boställshafvaren utgå på sätt i 20 §

finnes stadgadt, fastställer synerätten

det belopp, som pröfvas hafva utgjort

skälig kostnad för berörda arbete.

10. Har efter senast å bostället

hållna ekonomiska besiktning eller

husesyn boställshafvaren för underhåll

af laga lins gjort sådan utgift, för

hvilken han endast efter förutgången

pröfning må erhålla godtgörelse såsom

i 21 § sägs, undersökes, huruvida

och i hvad män idgiften varit af

behofvet påkallad, samt meddelas beslut

därom.

11. Skall tillträdaren jämlikt be
-

Utskottets förslag:

8. Om till bostället hör skog,

lör hvilken hushållningsplan är fastställd,

samt andel i skogens afkastning

utöfver husbehofvet är boställshafvaren

tillerkänd, skall synerätten

dels undersöka huruvida kvarstående

del af den skog, som enligt hushållningsplanen

varit till afverkning före

afträdestiden afsedd, lämnar tillgång

till behöfiigt virke för utförande af

de vid synen i afseende å boställets

hus och hägnader föreskrifna arbeten,

hvilka det åligger afträdaren att bekosta,

dels ock bestämma om och i

hvilken omfattning virke, som erfordras

för fullgörande af de nybyggnadsoch

underhållsarbeten, hvilka pastoratet

förpliktas verkställa, skall uttagas

af den enligt nämnda plan till afverkning

före afträdestiden af sedda

skog.

Förekommer i först omförmäla

hänseende brist, förpliktas afträdaren

att i godtgörelse därför deltaga i förhållande

till den andel, han fått af behållen

skogsafkastning tillgodonjuta.

På lika sätt förfares i fråga om

kostnad för afhjälpande af anmärkt

brist i afseende å skogsodlings- och

andra arbeten för skogsskötselns

främjande.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o S.

Kungl. Maj ds förslag:

stämmelserna i 20 och 21 §§ till afträdaren

utgifva ersättning för nybyggnad

eller underhäll af boställets

laga hus, lämnas erforderlig föreskrift

därom.

12. Beslut meddelas om fördelning

på vissa år af kostnad eller förlust

i de fall, så sådan fördelning

enligt denna författning är medgifven.

13. Tid utsattes, inom hvilken

af synerätten föreskrifna arbeten

skola vara verkställda.

14. I allt annat, hvartill denna

boställsordning föranleder, anställ es

undersökning och meddelas föreskrift.

Utskottets förslag:

9. Beslut meddelas om fördelning

på vissa år af kostnad eller förlust

i de fall, då sådan fördelning

enligt denna,författning är medgifven.

10. Tid utsättes, inom hvilken

af synerätten föreskrifna arbeten

skola vara verkställda
11.

I allt annat, hvartill denna

boställsordning föranleder, anställes

undersökning och meddelas föreskrift.

61 §.

1. På grund af hvad vid af- och tillträdessyn af rätten blifvit bestämdt,

skall, där så erfordras, emellan afträdare och tillträdare upprättas

och i synerättens utslag införas likvid, fullständigt upptagande å ena sidan

alla de belopp, hvilka påförts afträdaren, och å andra sidan allt hvad

honom tillgodoförts.

2. Likviden, som inrättas efter hvad behofvet i hvarje fall fordrar,

skall tydligt utvisa hvad afträdaren eller tillträdaren blifver skyldig eller

får till godo.

62 §.

Har af- och tillträdessyn hållits före afträdet, må afträdaren vid uppgörelse

med tillträdaren tillgodoräkna sig kostnaden för de afträdaren ålagda

arbeten, som han före afträdet verkställt. Efter afträdet må han ej befatta

sig med några arbeten å bostället, utan skall hvad då brister af

det, som på honom ankommer, verkställas af tillträdaren mot rätt till

därför upptaget kostnadsbelopp.

63 §.

I det fall, som i 57 § 2 mom. afses, äge den domkapitlet efterträdande

löntagaren att vid synen gorå de anmärkningar i afseende å be
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.

79

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

iinthga _ brister, hvartill han finner anledning. Rättsförhållandet mellan

domkapitlet och honom må vid denna syn komma under bedömande allenast

dår båda därom åsämjas, och vare efterträdande löntagaren endast i sådant

tall behörig att fullfölja talan mot synerättens beslut.

64 §.

\ id handläggning åt ärenden, som förekomma vid laga syn, skola de

för al- och tillträdessyn meddelade föreskrifter i tillämpliga delar lända

till efterrättelse.

65 §.

1. För husesyner njuta domare, nämnd och skogs tjänsteman reseersättning

och dagtraktamente enligt gällande resereglemente, ordförande och

ledamot i rådstufvurätt samt konsistorieombud reseersättning och dagtraktamente,

ordförande lika som häradshöfding, ledamot lika som nämndeman

och konsistorieombud lika som kronofogde, samt biträdande byggnadskunnig

person godtgörelse efter synerättens bestämmande. Till kostnad

för husesyn räknas jämväl lösen för det exemplar af syneinstrumentet, som

i 67 § omförmäles.

2. Kostnaden för laga syn skall gäldas för bostadsboställen af första

klassen _ samt de löningsboställen, som innehafvas af biskopar eller skola

vara i författningsenlig ordning utarrenderade, af vederbörande hostallshafvare

och för hvarje annat boställe af pastoratet; dock att, där synerätten

finner, att synen blifvit utan giltig orsak påkallad eller att, när synen ägt

rum efter anmälan om vanvård, anmärkningen varit befogad, den skyldige

skall vara pliktig att, i den mån synerätten pröfvar skäligt, godtgöra boställshafvaren

eller pastoratet hvad för sådan laga syn bör utsjifvas.

o. Kostnaden för af- och tillträdessyn skall gäldas:

för bostadsboställe af första klassen samt de löningsboställen, som

innehafvas af biskopar eller skola vara i författningsenlig ordning utarrenderade,

utaf afträdare och tillträda^ till hälften hvardera;

för bostadsboställen af andra klassen och de löningsboställen, som

af kyrkoherdar innehafvas, af pastoratet, afträdare och tillträdare till eu

tredjedel hvardera; samt

för hvarje annat boställe af pastoratet.

66 §.

Vederbörande nybyggnads- och underhållsskyldig skall inom en månad

efter förloppet af den tid, då, enligt hvad honom genom synerätts laga

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Riksdagens Särskilda Utskotts (JV.-o i) Utlåtande N:o 3.

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

kraft ägande beslut blifvit förelagdt, anmärkta brister och felaktigheter

bort vara afhulpna eller föreskrifven nybyggnad verkställd, om fullgörandet

till domkapitlet ingifva anmälan, vitsordad, för annan nybyggnads- och

underhållsskyldig än hoställshafvare, af denne, och, beträffande boställshafvaren

åliggande arbeten, af två utaf församlingen för sådant ändamål å

kyrkostämma utsedda ombud. Försummar nybyggnads- och underhållsskyldig

hvad nu är sagdt, skall öfverexekutor, på anmälan härom af domkapitlet,

vidtaga erforderliga åtgärder för verkställighet på den försumliges

bekostnad af hvad eftersatt blifvit. Skulle hvad domkapitlet såsom boställshafvare

blifvit ålagdt ej fullgöras, äger församlingen eller efterträdande

boställshafvare hos öfverexekutor påkalla verkställighet.

67 §.

Instrument öfver ekonomiska besiktningar och husesyner samt andra

bostället rörande handlingar skola, jämte förteckning å desamma, af boställshafvare

väl vårdas och förvaras, vid besiktningar och syner tillhandahållas

samt vid afträdandet till efterträdaren öfverlämnas.

X Kap.

Allmänna bestämmelser och öfvergångsstadganden.

68 §.

Hvad för boställshafvare i denna boställsordning är föreskrifvet galle

äfven, där ej annorlunda är stadgadt, för arrendator eller brukare, som

är i författningsenlig ordning antagen, samt, i tillämpliga delar, äfven

för domkapitlet för den tid, domkapitlet för allmän kassas räkning innehafver

boställe.

69 §.

Finner synerätt till boställe hörande jordbruk vara af så obetydlig

omfattning, att för boställen med jordbruk gifna bestämmelser till större

eller mindre del synas icke därå tillämpliga, äge synerätten förordna, om

och i hvilken mån beträffande sådant boställe skola tillämpas för boställen

utan jordbruk i denna boställsordning meddelade stadgande!!.

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

70 §.

Utan hinder af beslut, som meddelats i fråga om hvilka hus å boställe

skola finnas, eller af sådant förordnande, som i 69 § sägs, må synerätt,

på grund af sedermera inträffade förändrade förhållanden, i dessa

afseenden annorlunda förordna.

71 §•

I pastorat, bestående af både lands- och stadsförsamling, skall den

pastoratet åliggande nybyggnads- och underhållsskyldighet utgöras af de

särskilda församlingarna så, som i lag är stadgadt i fråga om afgifter,

hvarom för lands- och stadsförsamlingar gemensam kyrkostämma beslutar.

72 §.

Då löntagare, som saknar visst boställe, är berättigad till fri bostad,

skall bostadens beskaffenhet lämpas efter hvad därom för bostadsboställe

af motsvarande klass är i denna boställsordning stadgadt.

73 §.

1. Derina boställsordning afser

icke de bostadsboställen, hvilkas innehafvare

äro delägare i skånska

prästerskapets byggnadskassa.

2. Där eljest å viss ort eller för

visst boställe, i följd af särskildt stadgande,

öfverenskommelse eller annan

giltig grund, i fråga om hvem nybyggnads-

och underhållsskyldigheten

åligger eller om fördelningen af densamma,

ett annat förhållande äger

rum, än som öfverensstämmer med

hvad därom i allmänhet varit stadgadt,

skall hvad sålunda hittills undantagsvis

varit gällande fortfarande

tillämpas, intill dess annorlunda kan

varda i laga ordning bestämdt.

73 §.

1. Denna boställsordning afser

icke de bostadsboställen, hvilkas innehafvare

äro delägare i skånska

prästerskapets byggnadskassa.

2. Där eljest i fråga om visst

boställe, i följd af särskildt stadgande,

öfverenskommelse eller annan

giltig grund, nybyggnads- eller underhållsskyldigheten

helt eller delvis

åligger annan än pastoratet, till pastoratet

hörande församling eller boställshafvaren,

skall hvad sålunda

hittills varit gällande fortfarande tilllämpas,

intill dess annorlunda kan

varda i laga ordning bestämdt.

Bill. till Riksd. Prot. 1908. 8 Sami. 1 Afd. 3 Häft.

11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 8.

Kungl. Maj:ts förslag:

74 §.

1. Denna boställsordning skall,

med iakttagande af hvad här nedan

sägs, tillämpas från och med den 1

maj 1909.

2. Biskop, som utnämnts före

den 1 januari 1909, vare ej mot sitt

bestridande underkastad andra än

de före denna boställsordnings utfärdande

gällande föreskrifter i afseende

på nybyggnad och underhåll af laga

hus å boställe, som han innehar.

3. Beträffande nybyggnad och

underhåll af de laga husen å boställen,

som äro anslagna till bostad

eller aflöning åt andra prästmän än

biskopar, skola för hvarje särskild!

boställe, intill dess lönereglering, fastställd

på grund af lagen om reglering

af prästerskapets aflöning, trädt

i kraft inom det pastorat, där boställshafvaren

är anställd, hittills

gällande föreskrifter tillämpas såvida

icke annorlunda varder bestämdt

genom öfverenskommelse, på sätt här

nedan förmäles.

4. Där beträffande bostadsboboställe

af andra klassen på landet

pastoratet med boställshafvaren öfverenskommer,

att den pastoratet enligt

lag åliggande nybyggnads- och underhållsskyldighet

i afseende å laga

hus vid bostället skall, sedan husen

blifvit försatta i fullgodt stånd, mot

ersättning öfverjlyttas på boställshafvaren,

innan lönereglering enligt lagen

om reglering af prästerskapets aflöning

inom pastoratet träder i kraft,

Utskottets förslag;

74 §.

1. Denna boställsordning skall,

med iakttagande af hvad här nedan

sägs, tillämpas från och med den 1

maj 1909.

2. Biskop, som utnämnts före

den 1 januari 1909, vare ej mot sitt

bestridande underkastad andra än

de före denna boställsordnings utfärdande

gällande föreskrifter i afseende

på nybyggnad och underhåll af

laga hus å boställe, som han innehar.

3. Beträffande nybyggnad och

underhåll af de laga husen å boställen,

som äro anslagna till bostad eller

aflöning åt andra prästmän än

biskopar, skola för hvarje särskildt

boställe, intill dess lönereglering,

fastställd på grund af lagen angående

reglering af prästerskapets aflöning,

trädt i kraft inom det pastorat,

där boställshafvaren är anställd, hittills

gällande föreskrifter tillämpas,

såvida icke genom öfverenskommelse,

som af Kungl. Maj:t fastställes, pastoratet

och boställshafvaren förenas

därom, att den boställshafvaren enligt

lag åliggande nybyggnads- och underhållsskyldighet

i afseende å bostadsbo

ställe af andra eller tredje klassen

på landet skall öfverjlyttas på pastoratet.

Har öfverenskommelsen blifvit

af Kungl. Maj:t stadfäst, skola i

fråga om den nybyggnads- och underhållsskyldighet,

som därefter tillkommer

pastoratet, bestämmelserna i

16, 49 och 60 §§ af denna boställsordning

tillämpas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.

Kungl. Majtts förslag: Utskottets förslag

beg är e pastoratet laga syn för utrönande

af den kostnad, som må föranledas

af skyldighetens fullgörande.

Synerätten skall ''därvid för hvart och

ett af ifrågavarande hus dels meddela

erforderliga föreskrifter om dess

försättande i fullgodt stånd af den,

sådant enligt dittills gällande bestämmelser

åligger, dels noggrant uppskatta

den kostnad, som kan antagas

sedermera böra utgå för den pastoratet

åliggande nybyggnads- och underhållsskyldighetens

fullgörande under

återstående del af då löpande löneregleringsperiod;

och skall synerätten

afgifva utlåtande angående det belopp,

hvartill kostnaden särskildt för nybyggnad

och sådan förbättring, som i

20 § 2 mom. sägs, och särskildt för

underhäll beräknas komma i medeltal

årligen uppgå. Ansökning om stadfästelse

af öfverenskommelsen göres

hos Kungl. Maj:t, som i händelse af

bifall till ansökning en fastställer ej

mindre det ersättningsbelopp, livilket

intill lönereglering speriodens slut skall

af pastoratet hvarje år erläggas för

verkställande af nybyggnad och förbättring,

som nyss är sagd, än äfven

hvad pastoratet har att under samma

tid årligen utgifva såsom ersättning

för underhåll; skolande om dessa ersättningsmedels

utgörande och förvaltning

i tillämpliga delar gälla

hvad i sådant afseende är stadgadt

i lagen om reglering af prästerskapets

aflöning. Har öfverenskommelsen

blifyit af Kungl. Maj:t stadfäst,

skola i fråga om den nybyggnads
-

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Riksdagens Särskilda Utskotts (N\o) 1 Utlåtande N:o 3.

Kungl. Maj ds förslag;

och underhållsskyldighet, som därigenom

ålagts boställshafvare, bestämmelserita

i 17, 20, 21, 49 och 60 §§

af denna boställsordning tillämpas.

5. Den rätt, som i följd af

särskildt stadgande eller landssed på

vissa orter hittills tillkommit afträdande

boställshafvare att efter sitt

afträde njuta skörden af den näst

förut å bostället utsådda höstsäden,

vare fortfarande gällande till förmån

för löntagare, som utnämnts före den

1 januari 1909.

6. Hvad för vissa stift är i

fråga om ersättning för odlingsarbeten

å prästboställen genom särskilda

kungl. bref stadgadt skall

fortfarande tillämpas beträffande de

odlingar, hvilka äro påbörjade före

år 1909.

7. De laga hus, som blifvit

uppförda innan denna boställsordning,

efter hvad nu är sagdt, skall

tillämpas, må ej, där de enligt förut

gällande stadganden äro godkända

eller antagliga, utdömas därföre, att

de ej öfverensstämma med boställsordningen.

75 §.

1. Vid den af- och tillträdessyn,

hvilken å bostadsboställe af första

klassen eller löningsboställe, som innehafves

af biskop, hålles närmast efter

den 30 april 1909, skall synerätten

dels, i den mån förhållandena sådant

påkalla, enligt förut gällande stadganden

bedöma afträdarens nybyggnads
-

Utskottets förslag;

4. Den rätt, som i följd af särskilt

stadgande eller landsed på

vissa orter hittills tillkommit afträdande

boställshafvare att efter sitt

afträde njuta skörden af den näst

förut å bostället utsådda höstsäden,

vare fortfarande gällande till förmån

för löntagare, som utnämnts före

den 1 januari 1909.

5. Hvad för vissa stift är i fråga

om ersättning för odlingsarbeten å

prästboställen genom särskilda kungl.

bref stadgadt skall fortfarande tilllämpas

beträffande de odlingar, hvilka-

äro påbörjade före år 1909.

6. De laga hus, som blifvit upp
förda

innan denna boställsordning,

efter hvad nu är sagdt, skall tillämpas,

må ej, där de enligt förut gällande

stadganden äro godkända eller antagliga,

utdömas därföre, att de ej

öfverensstämma med boställsordningen.

,

75 §.

1. Vid den af- och tillträdessyn,

hvilken å bostadsboställe af första

klassen eller löningsboställe, som innehafves

af biskop, hålles närmast efter

den 30 april 1809, skall synerätten

dels, i den mån förhållandena sådant

påkalla, enligt förut gällande stadganden

bedöma afträdarens nybygg
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.

85

Kungl. Maj:ts förslag:

och underhållsskyldighet samt rättsförhållandet

mellan honom och tillträdaren,

dels ock, så vidt stadgandet

i 74 § 2 mom. medgifver, med

tillämpning af denna boställsordning

bestämma, hvilka laga hus böra å

bostadsbostället finnas.

2. Önskar biskop, som utnämnts

före den 1 januari 1909, att boställsordningen

må för boställe, som han

innehar, redan under hans besittningstid

vinna fullständig tillämpning,

göre anmälan därom vid husesyn

; och meddele då synerätten i afseende

å bostadsboställes laga hus sådan

bestämmelse, som här ofvan omförmäles.

3. Dylik bestämmelse skall i afseende

å de laga husen på hvarje bostadsboställe

af andra eller tredje klassen

och med sådant boställe i sambruk

förenadt löningsboställe meddelas af

synerätt vid den husesyn, som enligt

lagen om reglering af prästerskapets

aflöning hör af domkapitlet påkallas,

då lönereglering enligt samma lag är

i ordningen att företagas beträffande

det pastorat, där bostället finnes.

När sådan syn, som nu är nämnd,

första gången förrättas å bostadsboställe

af andra eller tredje klassen

på landet och med sådant boställe i

sambruk förenadt löningsboställe, skall

synerätten tillika meddela de föreskrifter,

som finnas erforderliga för

att befintliga laga hus, beträffande

hvilka nybyggnads- eller underhållsskyldighet

kommer att efter ny löne
-

Utskottets förslag:

nads- och underhållsskyldighet samt

rättsförhållandet mellan honom och

tillträdaren, dels ock, så vidt stadgandet

i 74 § 2 mom. medgifver,

med tillämpning af denna boställsordning

bestämma, hvilka laga hus

böra å bostadsbostället finnas.

2. Önskar biskop, som utnämnts

före den 1 januari 1909, att boställsordningen

må för boställe, som han

innehar, redan under hans besittningstid

vinna fullständig tillämpning,

göre anmälan därom vid husesyn;

och meddele då synerätten i afseende

å bostadsboställes laga hus sådan

bestämmelse, som här ofvan i 1 mom.

omförmäles.

3. Dylik bestämmelse skall i afseende

å de laga husen på hvarje bostadsboställe

af andra eller tredje

klassen och med sådant boställe i sambruk

förenadt löningsboställe meddelas

af synerätt vid husesyn som

skall af domkapitlet påkallas, då lönereglering

enligt samma lag är i ordningen

att företagas beträffande det

pastorat, där bostället finnes.

Vid sådan syn, skall synerätten

tillika meddela de föreskrifter, som

finnas erforderliga för att befintliga

laga hus, beträffande hvilka nybyggnads-

eller underhållsskyldighet kommer

att efter ny lönereglerings inträdande

åligga boställshafvaren, må

varda före den nya löneregleringens

tillämpning försatta i fullgodt stånd

af den, sådant enligt dittills gällande

bestämmelser åligger''. Synerätten

Bill. till Riksd. Prot. 1908. 8 Sami. 1 Afd. 3 Höft.

12

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.

Kungl. Maj:ts förslag:

reglerings inträdande åligga boställshafvaren,

må varda före den nya löneregleringens

tillämpning försatta i

fullgodt stånd af den, sådant enligt

dittills gällande bestämmelser åligger.

Synerätten pröfve ock, om och i hvad

mån efter dittills gällande grunder

och med inberäkning af den boställshafvaren

vid synen ålagda nybyggnad

af laga hus boställshafvaren bör

anses hafva vid tiden för den nya

löneregleringens inträdande byggt

mer, än honom ålegat. För därvid befunnen

öfverbyggnad njute boställshafvaren

ersättning af ''pastoratet i

enahanda ordning, som angående godtgörelse

för ^byggnadskostnad är i

20 § stadgadt,.

Stckholm den 11 maj 1908.

Utskottets förslag:

pröfve ock, om och i hvad mån efter

dittills gällande grunder och med

inberäkning af den boställshafvaren

vid synen ålagda nybyggnad af laga

hus boställshafvaren bör anses hafva

vid tiden för den nya löneregleringens

inträdande byggt mer, än honom

ålegat. För därvid befunnen öfverbyggnad

njute boställshafvaren ersättning

af pastoratet.

På utskottets vägnar:

C. A. SJÖGRÖN A.

Reservation

af herrar Henricson, Ström, Nilsson i Skärhus och Söderbergh, som anförde:

»Då vi icke kunnat godkänna den af utskottet föreslagna lydelse af

36 §, hemställa vi, att nämnda § måtte erhålla följande affattning:

36 §.

1. Med afträdande af de boställen, som skola vara

i författningsenlig ordning eller annorledes på föreskrifvet

sätt utarrenderade, förhålles efter allmän lag.

2. Alla andra boställen afträda^ såsom hittills den

1 maj.»

Stockholm, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B., 1908.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.