Sök i Ratio Lex

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1

1908-05-12 · 49 sidor, varav 45 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 45 av 49 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2SärU 1908:1, Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1.

i

N:o 1.

Ant. till Eiksd. kansli den 12 maj 1908, kl. 1 e. m.

Särskilda utskottets (N:o 2) utlåtande N:o 1, i anledning af

dels Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till uppförande

af tuberkulossjukvårdsanstalter m. m. dels ock

sex med föranledande af propositionen väckta motioner.

Genom proposition, N:o 166, af den 3 april 1908 har Kungl. Magt,

under åberopande af propositionen bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet

öfver civilärenden, föreslagit Riksdagen

l:o) att till bidrag för uppförande eller inrättande af tuberkulossjukvårdsanstalter,

företrädesvis tuberkulossjukstugor, tuberkulossjukhus

och tuberkulosafdelningar på andra sjukvårdsanstalter, på extra stat för

år 1909 anvisa ett belopp af 400,000 kronor;

2:o) att i afseende å allmänna bestämmelser för åtnjutande af

ifrågavarande statsbidrag besluta:

a) att, innan statsbidrag beviljas, anstalten skall vara till läge, plan

och ritningar pröfvad och godkänd i den ordning, Kungl. Maj:t bestämmer;
b)

att statsbidraget må bestämmas till högst en, fjärdedel af den

enligt vederbörligen granskade räkenskaper funna verkliga byggnadskostnaden,

däri ej inberäknad utgift för anskaffande af byggnadstomt,

dock med den inskränkning:

att statens bidrag icke må öfverskrida 1,000 kronor för hvarje

sjukplats, vederbörande anstalt beräknas rymma, samt

att för län eller stad, som ej deltager i landsting, statsbidrag ej i

något fall må utgå till flera sjukplatser än en på hvarje tusental af

länets eller stadens invånare, med undantag beträffande Jämtlands och

Bill. till Riksd. Prat. 1908. 8 Samt. 1 Afd. 1 Höft. (N:o 1.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1.

Norrbottens län, där statsbidrag må utgå för hvarje sjukplats utan inskränkning

i förhållande till invånarantalet;

c) att statsbidrag må utbetalas först sedan vederbörande anstalt

blifvit afsynad och godkänd; och

d) att Kungl. Maj:t i öfrigt må föreskrifva de bestämmelser och

villkor, som för statsbidragets åtnjutande kunna finnas lämpliga att

stadga; samt

3:o) att medgifva, att landsting, kommuner, föreningar och enskilda

må, efter af Kungl. Maj:t i hvarje särskildt fall verkställd pröfning,

utan kostnad eller årlig ersättning på de villkor i öfrigt, Kungl. Maj:t

kan finna skäligt bestämma, undfå upplåtelse af för anläggning af tuberkulossjukvårdsanstalter

erforderlig, kronan tillhörig mark, som står

under dess omedelbara disposition; dock att, när fråga är om boställsjord

eller annan åt enskild person på arrende upplåten kronojord,

ersättning därför af vederbörande bör lämnas i enlighet med gällande

expropriationsförordning.

I sitt yttrande till statsrådsprotokollet har chefen för civildepartementet

till en början meddelat, att Kungl. Maj:t den 20 oktober 1905

uppdragit åt en kommitté att verkställa utredning angående de åtgärder,

som till hämmande af människotuberkulosens utbredning i riket lämpligen

borde vidtagas, samt att denna kommitté den 1 juli 1907 till Kungl.

Maj:t öfverlämnat »Betänkande och förslag angående tuberkulossjukvårdens

ordnande i riket» och därmed fullgjort hvad som, enligt kommitténs uppfattning,

utgjorde dess hufvuduppgift. Härefter har departementschefen

lämnat en närmare redogörelse för innehållet uti det af kommittén afgifna

betänkandet, hvilken redogörelse utskottet ansett här lämpligen

höra inflyta. Den är af följande lydelse:

Kommitténs

förslag.

Beliofvet af

vårdplatser.

»För erhållande af en säker grund för sitt förslag i ämnet upptager

kommittén först till besvarande frågan, i hvilken utsträckning behof af

vårdplatser för lungsotspatienter förefinnes, och anför kommittén härvid

hufvudsakligen följande.

Enligt de af kommittén verkställda undersökningar angående beliofvet

af vårdanstalter uppgår antalet dödsfall i lungsot inom landet

till minst 10,000 per år. Antalet personer med konstaterad lungsot

torde böra beräknas till minst 30,000. Genomsnittslängden af ett lungsotsfall

skulle under sådana förhållanden belöpa sig till tre år, sedan

sjukdomen blifvit diagnostiserad. I 32,0 procent af de fall, som af landets

läkare anmäldes vid eu af kommittén föranstaltad enquéte, befann

sig sjukdomen på ett sådant stadium, att patienten icke lämpligen kunde

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1. 3

mottagas till vård å sanatorier, och voro förhållandena i öfrigt af den

art, att den sjuke ej ansågs böra vårdas i hemmet. Vid åtgärderna

mot tuberkulosen bör hänsyn i synnerlig grad tagas till dessa fall.

Dels har det nämligen af undersökningen framgått, att minst tre fjärdedelar

af ifrågavarande patienter varit att räkna såsom medellösa, dels

äro dessa fall att anse såsom den viktigaste af de smittokällor, från

hvilka sjukdomen utbreder sig.

Åt dessa sjuka måste beredas nödig vård, om striden mot tuberkulosen

skall kunna verksamt bedrifvas. Vid bedömande af frågan om

det sätt, på hvilket vården bör anordnas, har kommittén tagit i betraktande

följande synpunkter. Tuberkulosen synes hufvudsakligen

spridas genom smitta i hemmen, särskildt bland den fattiga befolkningen,

som oftast är hänvisad till trånga och eljest i sanitärt hänseende

ogynnsamma bostäder. Då den sjuke delar rum med flera personer,

eller ännu mera, då han delar säng med andra, är faran för smitta

synnerligen stor. Denna fara är störst för de små barnen, som i allmänhet

äro mindre motståndskraftiga och dessutom själfva ej förstå att

skydda sig mot smittan. Det säkraste medlet att förekomma denna

smitta inom familjerna är att aflägsna de sjuka från hemmet, men detta

kan icke i någon afsevärd omfattning äga rum, såvida icke särskilda

anstalter för de sjuka i tillräcklig mängd finnas. Äfven ur humanitär

synpunkt är det otillfredsställande, att de, som lida af lungsot, för närvarande

i stor utsträckning måste vara i afsaknad af anstaltsvård.

Lasaretten äro nämligen i regel upptagna af kirurgiska och akuta sjukdomsfall,

i följd hvaraf lungsotsfallen endast mera undantagsvis kunna

emottagas därstädes. Därtill kommer, att bestämmelsen i § 6 af lasarettsstadgan

angående villkoren för intagande af obotligt sjuka uttryckligen

lägger hinder i vägen för emottagande af lungsotspatienter i

mera framskridet stadium. Under anförda förhållanden är det af den

högsta vikt för ett framgångsrikt bekämpande af tuberkulosen att, i

den mån tuberkulosanstalter icke redan finnas i landet, sådana uppföras

i eu omfattning, som motsvarar det förhandenvarande behofvet.

Vid beräkning af behofvet af vårdplatser har kommittén utgått

från ofvan anförda uppgift, att de patienter, som särskildt skulle kräfva

den anstaltsvård, hvarom här är fråga, utgöra en tredjedel af samtliga

lungsotsfall i riket, d. v. s. omkring 10,000 eller lika många, som de

under loppet af ett år i lungsot aflidna. Då erfarenheten ger vid handen,

att vårdtiden kan beräknas till 6 månader per intagen patient,

skulle behofvet af vårdplatser således kunna sättas ungefär lika med

halfva antalet lungsotsdödsfall per år.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Olika vårdformer

för

tuberkulos.

4 Riksdagens Särskilda Utskotts (N:0 2) Utlåtande N:0 1.

Af den verkställda undersökningen liar emellertid framgått, att

behof vet af vårdplatser i förhållande till antalet dödsfall i lungsot per

år är afsevärdt större i de större städerna än på landsbygden och de

mindre städerna. Städer med mer än 30,000 invånare kunna härutinnan

betraktas såsom en grupp för sig. Under det att antalet fall, som

af läkare ansetts behöfva »vård å annan anstalt» än sanatorierna, å

landsbygden och de mindre städerna uppgått till 29 % af samtliga iakttagna

fall, utgör motsvarande grupp i nyssnämnda större städer ej

mindre än 41 %. Härvid är jämväl att taga i betraktande, dels att

procenten medellösa bland lungsotspatienterna är högre i dessa städer,

nämligen 70 % mot resp. 47 och 52 % å landsbygden och i de mindre

städerna, dels att den lösa befolkningen därstädes är relativt större än

i andra delar af landet. På grund af dessa omständigheter har kommittén

ansett, att för de ifrågavarande större städerna, som samtliga

bilda egna sjukvårdsområden, antalet behöfliga platser å lungsotssjukhus

bör beräknas ungefär lika med antalet lungsotsdödsfall per år.

Med tillämpning af ofvan angifna grunder har kommittén beräknat

platsantalet för de olika sjukvårdsområdena i riket. Resultatet af denna

beräkning framgår af en i betänkandet (sid. 6) intagen tablå, till hvilken

jag tillåter mig hänvisa. Hela antalet behöfliga vårdplatser inom landet

skulle enligt denna tablå uppgå till 5,600, och har kommittén lagt

denna siffra till grund för sitt förslag i ämnet.

Efter att sålunda hafva beräknat det förefintliga behofvet af vårdplatser

upptager kommittén till besvarande frågan, hvit k a vårdformer

för tuberkulos äro för vårt land lämpligast. Dessa äro, enligt kommitténs

mening, sanatorier, tuberkulossjukhus, däri inbegripet jämväl särskilda

tuberkulosafdelningar vid lasarett, småanstalter, sommarsanatorier

och dispensärer. Af dessa äro sanatorierna afsedda uteslutande för de

tidiga tub gr kulo sf allen. Antalet vårdplatser å dessa anstalter kan växla

från några tiotal till flera hundra. Tuberkulossjukhus hafva i främsta

rummet till ändamål att bereda vård åt tuberkulosfall med vissa komplikationer,

men kunna och böra upptaga lungtuberkulos i alla, äfven de

tidigare stadierna. De kunna uppföras antingen som fullt själfständiga

inrättningar, i hvilket fall de ej böra vara för små (ej under 50 platser)

eller ock som särskilda afdelningar vid de vanliga sjukhusen. Mindre

anstalter, tuberkulossjukstugor på 20 å 30 platser och äfven af något

mindre storlek, äro afsedda att upptaga både tidiga och kroniska fall,

men däremot ej patienter med komplikationer och ej heller i allt för

stor utsträckning fall af tuberkulos i de allra sista stadierna. Sommar
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Särskilda TJtskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1. 5

sanatorier äro närmast afsedda att anordnas i närheten af städer eller

andra platser med sammanträngd befolkning. De kunna användas

egentligen endast den varmare årstiden och allenast under dagen mottaga

patienterna, som under natten fortfarande ligga i sina hem. Upplysnings-

och under stödsby råer (dispensärer) hafva till ändamål att hjälpa

sådana patienter, som af någon anledning helt kvarblifva i sina hem.

De ha till uppgift att bibringa patienterna upplysning om hvad som

kräfves dels för vården af de sjuka i hemmet, dels för undvikande af

smittofaran för de samboende, vidare att öfvervaka, att de gifna råden

följas, samt slutligen att på olika sätt materiellt stödja de sjuka.

Vid bedömande af frågan, på hvad sätt de tuberkelsjuka i vårt

land genom ingripande från det allmännas sida lämpligen böra beredas

vård, har kommittén utgått från att ändamålet bör vinnas på en väg,

som, på samma gång den kan antagas på ett verksamt sätt föra till

det åsyftade målet, är förenad med minsta möjliga kostnad. Kommittén

har dessutom ansett, att vid uppgörande af plan för tuberkulossjukvårdens

ordnande särskild hänsyn måste tagas till vårt lands utsträckta

läge och glesa befolkning. Med dessa förutsättningar håller kommittén

före, att i vårt land företrädesvis böra anordnas småanstalter, tuberkulossjukstugor,

på skilda orter. Där detta på grund af omständigheterna i

särskilda fall ej är lämpligt, har kommittén tänkt sig, att tuberkulossjukhus

eller tuberkulo saf delning ar vid lasaretten böra anordnas.

Af de utaf kommittén verkställda utredningar framgår, att driftkostnaden

per vårdplats beräknadt ställer sig väsentligt billigare vid

smärre anstalter än vid större. Jämväl anläggningskostnaden per

säng anser kommittén af vissa skäl komma att ställa sig relativt

högre vid de stora än vid de små anstalterna. De ökade kostnaderna

gifva naturligtvis i utbyte större bekvämlighet och möjlighet till en

mera specialiserad vård af de intagna patienterna, likartad den som

å nutida lasarett beredes de sjuka. Då emellertid, enligt kommitténs

mening, flertalet lungsotspatienter ej kräfver en så dyrbar skötsel,

som den moderna lasarettsvården alltid innebär, anser kommittén, att

man vid valet af vårdform bör gifva företräde åt de smärre och billigare

anstalterna. För anordnande af dylika anstalter talar också den

omständigheten, att ju dyrare vårdform som väljes, desto längre måste

det dröja, innan det störa flertalet patienter kommer i åtnjutande af

den erforderliga vården. Ett större antal småanstalter medför också

framför ett fåtal stora sjukvårdsinrättningar den fördelen för patienterna,

att de ej behöfva blifva alltför långt aflägsnade från hem och

Af kommittén

föreslagna

vårdformer.

a)Tuberkuio3-

sjukatugor.

s. 6 Kontrollera mot PDF

b) Särskilda

tuberknlosafdelningar

vid

vissa lasarett.

c) Tuberkulossjukhus.

6 Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1.

anhöriga, äfvensom att dessa senare vid sina tätare återkommande besök

å småanstalterna i orten få tillfälle att se, huru en lungsiktig bör

skötas.

Kommittén, som genom uttalanden från personer i skilda delar af

landet styrkts i sin uppfattning, att behofvet af vård åt vårt lands lungsiktiga

i mycket afsevärd omfattning bör tillgodoses genom småanstalter,

tuberkulossjukstugor, har tänkt sig, att å dessa borde i främsta

rummet mottagas mera kroniska fall, om hvilka man visserligen ej har

att förvänta fullt återställande till hälsan, men förbättring med för

längre eller kortare tid återvunnen arbetsförmåga. Därjämte skulle

dessa anstalter vara afsedda för tidigare fall, i den mån dessa icke

kunde erhålla vård å sanatorier i trängre mening eller å andra större

anstalter. För de längst framskridna fallen, särskild! sådana som kunna

väntas snart gå till döden, samt sjukdomsfall med särskilda komplikationer

äro i regel sådana mindre anstalter däremot icke lämpliga.

Beträffande storleken af tuberkulossjukstugor anser kommittén, att

deras sängantal lämpligen bör utgöra mellan 20 och 30. Denna begränsning

i afseende å maximiantalet betingas af hänsyn till att en

minskning i kostnaderna skulle kunna vinnas. Med en sådan begränsning

blifva de nämligen icke i behof af läkare, som odeladt eller hufvudsakligen

ägnar sig åt dem, och därför kan också läkararfvodet beräknas

jämförelsevis lågt. Då anstalterna icke skulle anpassas efter de svåraste

fallen, behöfva de med desamma förenade kostnaderna icke beräknas

så höga som vid vanliga sjukhus, utan kunna antagas i det hela

blifva af samma omfattning som motsvarande kostnader vid vissa vårdanstalter

för kroniska sjukdomar.

För de längst framskridna fallen samt fall med särskilda komplikationer,

hvilka icke äro ägnade för behandling vid tuberkulossjukstugorna,

har kommittén tänkt sig, att i sammanhang med en del lasarett

skulle anordnas särskilda tuberkulosafdelningar, till storleken växlande

efter omständigheterna i hvarje särskild! fall. I öfverensstämmelse med

en del uttalanden af landets sjukhusläkare har kommittén dock ansett,

att mera omfattande tuberkulosafdelningar än på 30 sängar icke böra

förläggas vid de något större lasaretten, med mindre än att där finnas

en medicinsk och en kirurgisk afdelning med hvar sin öfverläkare.

Den af kommittén ofvan angifna plan för tuberkulossjukvårdens

ordnande bör emellertid efter kommitténs uppfattning för ett och annat

sjukvårdsområde blifva föremål för jämkning med hänsyn till särskilda

förhållanden. I sjukvårdsområden af ringa geografisk utsträckning och

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande R:o 1. 7

med_ särskilt goda kommunikationer är det sålunda, enligt kommitténs

mening, mindre nödvändigt att inrätta ett större antal tuberkulossjukstugor.

Visar det sig i sådant fall jämväl, att det är förenadt med

svårigheter att finna . det behöfliga antalet lämpliga platser för dessa

småanstalters förläggning eller da tuberkulosafdelningar i sammanhang

med lasaretten icke ansetts kunna i nödigt omfång åvägabringas, håller

kommittén före, att större sjukhus med centralt läge i länet höra inrättas.

Dessa centralanstalter skulle ersätta ej endast tuberkulosafdelningarna

vid lasaretten, utan ock i viss mån de mindre anstalterna,

och skulle under sådana förhållanden å desamma mottagas patienter i

alla stadier.

Da emellertid dessa anstalter maste i stor utsträckning- utrustas

med sådana sj uk vår d shj älp med ed, öfver hvilka de moderna lasaretten

förfoga, äfvensom stå under ledning af speciellt för tuberkulosvård utbildade

läkare och sålunda komma att draga afsevärda kostnader, har

kommittén uti sin plan i möjligaste mån begränsat denna anordning af

tuberkulossjukvården. Utom i de större städerna, som bilda egna sjukvårdsområden,

. har kommittén ansett, att dylika större anstalter endast

böra inrättas i Malmöhus och Kristianstads län, hvarest de relativt

små distanserna och det rikt utvecklade kommunikationsväsendet göra

beliofvet af anstalter på ett flertal platser mindre framträdande samt

svårigheter dessutom yppats att finna flera, enligt kommitténs åsikt, i

klimatiskt hänseende tjänliga platser.

Ofnga för vårt land lämpade vårdformer för tuberkulos, nämligen öfrig» vårdsanatorier,

sommarsanatorier, upplysnings- och understödsbyråer samt formerkustsjukhus

och kustsanatorier för skrofulösa, har kommittén icke ansett

sig böla upptaga uti sin plan för tuberkulossjukvårdens ordnande.

Anledningen härtill har emellertid icke varit ett underskattande af dessa

vårdformers betydelse för en framgångsrik kamp mot tuberkulosen —

kommittén framhåller tvärtom starkt önskvärdheten af att dylika anstalter

komma till stånd utan är att söka därutinnan, att kommittén

velat begränsa sin plan för tuberkulosens bekämpande å ena sidan till det,

som är mest oundgängligt att snarast utföra, och å andra sidan till att

föreslå de åtgärder, hvilka bland dem, som kunna påtänkas, äro de billigaste.

Kommittén upptager härefter till behandling frågan om de före- Anstalternas

slagna sjukvårdsanstalternas fördelning på olika delar af landet. ]3e- fSrdelnins p®

hofvet af vårdplatser i de större städer, som bilda särskilda sjukvårds- “''“et." af

områden, anser kommittén böra tillgodoses genom anläggande af större

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Pdlsdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1.

sjukhus eller tuberkulosafdelningar vid lasarett. I Malmöhus, Kristianstads

och Gott!ands län har kommittén tänkt sig, att anstalter af nyssnämnda

arter lämpligen böra inrättas för halfva behofvet af vårdplatser.

Att i fråga om behofvet i öfriga delar af landet afgöra, huru manga

platser, som böra förläggas till dylika sjukvårdsinrättningar,, och

huru många, som böra förläggas till tuberkulossjukstugor, möter visserligen

svårigheter. Men kommittén haller före, att det förefintliga behofvet

af vård vid anstalt med fullständig sjukhusutrustning under alla

omständigheter blir fullt tillgodosedt, därest en fjärdedel af det å här

ifrågavarande delar af landet belöpande vardplatsantalet beräknas blifva

förlagd till särskilda större tuberkulossjukhus eller tuberkulosafdelningar

vid lasaretten. Med dessa beräkningar skulle de såsom erforderliga

ansedda 5,600 vårdplatserna komma att fördela sig å ena sidan pa

tuberkulossjukstugor och å andra sidan på tuberkulossjukhus och afdelningar

vid lasarett på sätt följande tabell utvisar.

''

Städer, som bilda egna sjukvårdsområden........................

Malmölius, Kristianstads och Gottlands län.....................

Riket i (ifrigt ...........................................................

Antal vård- platser å

tuberkulos- sjukstugor.

Antal vård- platser å

tuberkulos- sjuklius samt

tuberkulos- afdelningar

vid lasarett.

Summa

vårdplatser.

240

2,770

1,405

245

940

1.405

485

3.710

Summa

3,010

2,590

5,600

Enligt af kommittén inhämtade upplysningar uppgår antalet redan

befintliga eller beslutade vårdplatser i landet till omkring 1,000. Då

detta tal till väsentligaste delen belöper sig på tuberkulossjukhus och

tuberkulosafdelningar vid lasaretten, har kommittén vid beräkningen af

det antal vårdplatser, som behöfva anskaffas, fråndraga detta tal slutsumman

i andra kolumnen härofvan. Hela antalet erforderliga nya

vårdplatser skulle således utgöra 4,600, häraf 3,010 i tuberkulossjukstugor

och 1,590 på tuberkulossjukhus och tuberkulosafdelningar.

Något bestämdt förslag till anstalternas förläggning inom de olika

sjukvårdsområdena har kommittén ej ansett sig böra framlägga, då det

slutliga valet af platser för anstalterna synts kommittén lämpligare och

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1. 9

säkrare kunna göras af vederbörande uti orterna. Kommittén bär dock

ansett sig böra genom inhämtande af upplysningar undersöka, i hvad

män lokala förutsättningar finnas inom olika sjukvårdsområden för genomförande

af kommitténs plan. Resultatet af denna undersökning äfvensom

det beräknade behofvet af vårdplatser och antalet sådana, hvilka

inom dessa områden redan finnas eller äro beslutade, framgår af två

i. kommitténs betänkande (sid. 14—15) intagna tabeller, till hvilka jag

tillåter mig hänvisa.

Efter att sålunda hafva redogjort för den af kommittén framlagda

planen för tuberkulossjukvårdens ordnande i riket, öfvergår jag till att

i korthet redogöra för de af kommittén verkställda ekonomiska beräkningar

för den uppgjorda planens genomförande. Dessa beräkningar afse

dels anläggningskostnaderna dels driftkostnaderna för de föreslagna

sjukvårdanstalterna.

Hvad anläggningskostnaderna angår, hafva dessa beräknats särskildt

för en hvar af de tre olika vårdformer, som ingå uti den af kommittén

föreslagna planen. Vid beräkningen af kostnaden för uppförande af

tuberkulossjukstugor har det af svenska nationalföreningen mot tuberkulos

år 1906 utgifna betänkandet om »Tuberkulossjukhus, deras planläggning

och uppförande» tjänat kommittén till ledning. Enligt nationalföreningens

beräkningar skulle byggnadskostnaderna, för säng beräknade, utgöra

i fråga om sjukhus för 25 patienter (byggnaderna af sten) 2,240

kronor och (byggnaderna af trä) 2,000 kronor, samt beträffande sjukhus

för 17 patienter (byggnaderna af sten) 2,060 kronor och (byggnaderna

af trä) 1,790 kronor.

Dessa kostnadsberäkningar hafva emellertid icke utan förändring

lagts till grund för kommitténs beräkningar. Under det att de förra

utgå från att åt hvarje patient beredes en luftkub af 25 å 30 kubikmeter,

anser kommittén, att luftkuben utan risk för att vårdanstalten

kommer att förfela sitt ändamål, kan bestämmas till 20 å 25 kubikmeter.

Den minskning i kostnaderna, som härigenom kan beräknas,

motväges emellertid af den ökning i byggnadskostnaderna, som ägt rum,

sedan nationalföreningens betänkande utarbetades. Byggnadspriserna

hafva till och med på sista tiden stigit så högt, att, äfven med den af

kommittén beräknade mindre luftkuben, kostnaderna för uppförande af

de ifrågavarande småanstalterna i stort sedt måste antagas blifva högre

än nationalföreningens utredning gifver vid handen. Med iakttagande

af ofvan angifna synpunkter har kommittén ansett sig kunna utgå från

Bill. till Riksd. Prof. 1908. 8 Sami. 1 Åfd. 1 Hcift. 2

Ekonomiska

beräkningar.

Anläggningskostnaderna

:

a) för tuberkulossjukstugor.

s. 10 Kontrollera mot PDF

b) för tuberkulossjukhus.

c) för tuberkuloaafdelningar

vid

lasaretten.

10 Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1.

att medelkostnaden per säng för uppförande af anstalter med 25 sängar

uppgår till 2,500 kronor i fråga om stenhus och 1,900 kronor beträffande

trähus samt för uppförande af anstalter med 17 sängplatser

till 2,400 kronor i fråga om stenhus och 1,900 kronor beträffande trähus.

Enligt kommitténs mening kan man antaga, att åtminstone 75 % af

tuberkulossjukstugorna komma att uppföras af trä. Om byggnadskostnaden

per säng af anstalter med träbyggnader för inalles 2,260 sängar

(ungefär ;i i af hela det såsom erforderligt beräknade antalet 3,010) i

medeltal beräknas till 1,900 kronor och motsvarande kostnader vid anstalter

med stenbyggnader för tillhopa 750 sängar (ungefär 1U åt nyssnämnda

3,010) sättas till 2,500 kronor, blir medelkostnaden per säng

för det erforderliga antalet i sin helhet omkring 2,050 kronor, ett

belopp, som kommittén lämpligen anser kunna afundas till 2,000 kronor.

Af kommittén införskaffade upplysningar gifva vid handen, att

tuberkulossjukhus med omkring 100 sängar under gynnsammaste förhållanden

kunna anordnas för 2,150 kronor per säng, om de uppföras af

sten. Då anstalter af denna storlek icke torde komma att uppföras af

trä, har någon beräkning för detta fall af kommittén ej blifvit gjord.

För att komma till nämnda siffra har kommittén emellertid förutsatt

mycket vidtgående besparingar. Sålunda har luftkuben beräknats till

högst 25 kubikmeter, byggnaderna tänkts uppförda i tre våningar och

försedda med den enklast möjliga utrustning.

Ehuru kommittén ansett sig böra angifva ifrågavarande minimikostnad

till 2,150 kronor, håller kommittén dock före, att denna siffra

icke är ägnad att läggas till grund för beräkningen af kostnaderna för

genomförandet af en systematisk plan för tuberkulossjukvårdens ordnande.

På många håll torde man nämligen hysa betänkligheter att

uppföra sjukhusen i tre våningar och i en mängd fall torde utrustningen

komma att anordnas mindre enkel, än kommittén förutsatt. Med

hänsyn härtill och till den erfarenhet man äger rörande kostnaderna

för redan inom landet uppförda sjukhus af enahanda omfattning och

ändamål, som här afses, har kommittén i fråga om sjukhus med 100

sängar funnit sig icke böra utgå från lägre medelkostnad per säng än

2,500 kronor.

Erfarenheten från lasaretts byggen under de senare åren gifver vid

handen, att kostnaderna för uppförande af tuberkulo saf delning ar vid lasarett

måste beräknas väsentligt högre än 2,500 kronor per säng. Medelanläggningskostnaden

vid lasaretten har sålunda under senare år i allmänhet

uppgått till 4,000 kronor per säng. I fråga om särskilda tuberkulos
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1. 11

afdelningar vid lasarett behöfver val anläggningskostnaden ej beräknas

så högt, då besparingar kunna vinnas genom kombination med redan

förefintliga sjukhus. Med hänsyn till ofvan angifna omständigheter har

kommittén räknat med en gemensam medelanläggningskostnad för

större tuberkulossjukhus och tuberkulosafdelningar vid lasaretten af

3,000 kronor per säng, inventarier och sängutrustning däri icke inberäknade.

Kommittén har härefter beräknat medelanläggningskostnaden per

säng beträffande samtliga olika arter af anstalter, som planen upptager.

Under förutsättning att 3,010 vårdplatser förläggas till tuberkulossjukstugor

och 2,590 till större tuberkulossjukhus och tuberkulosafdelningar

vid lasarett samt att, såsom förut framhållits, af sistnämnda antal redan

finnas eller planerats 1,000 platser, skulle den beräknade medelanläggningskostnaden

uppgå till omkring 2,350 kronor.

Då kommitténs ifrågavarande beräkning är gjord under förutsättning,

att anstalterna inrymmas i för ändamålet nyuppförda byggnader,

är det gifvet, att afsevärda besparingar kunna göras, dels då tuberkulosanstalt

förbindes med annan vårdanstalt, hvars ekonomibyggnader utan

afsevärda tillbyggnader eller förändringar kunna användas jämväl för

den förra anstalten, och dels om äldre byggnader finnas att aptera och

omändra för anstalterna. Då det emellertid ej är möjligt att angifva,

i hvilken omfattning eu sådan besparing skulle kunna vinnas vid genomförandet

af kommitténs plan, har kommittén icke låtit denna möjlighet

till besparing öfva inverkan på de af kommittén beräknade medeltalen

för kostnaderna i fråga.

Då behofvet af nya vårdplatser, enligt hvad ofvan blifvit angifvet,

skulle belöpa sig till 4,600 stycken skulle, med den af kommittén

antagna medelkostnaden per säng, hela anläggningskostnaden för det

erforderliga antalet vårdplatser uppgå till sammanlagdt 10,810,000

kronor.

Att på en gång tillgodose hela det förhandenvarande behofvet af

vårdplatser kan emellertid, efter kommitténs mening, icke komma i fråga.

Därför erfordras tvärtom en längre tidrymd. Om nya anstalter med

tillhopa 460 sängar per år anskaffas, skulle hela det erforderliga antalet

vårdplatser vara ernådt efter 10 år, och skulle totalkostnaden per

år uppgå till 1,081,000 kronor.

Vid beräkningen af kostnaderna för driften af de uti kommitténs

plan upptagna tuberkulossjukstugorna har kommittén i väsentliga delar

utgått från eu uti ofvannämnda, af svenska nationalföreningen mot tu
-

Totala anläggningskostnader.

Driftkostnaderna

:

a) vid tuberkulossjukstugor.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1.

berkulos utgift!a betänkande intagen »Driftkalkyl för ett sjelfständigt

sjukhus för 25 patienter», hvilken upptager i »aflöningar m. m.» 3,910

kronor och i »utspisning m. m.» 15,260 kronor. Dessa beräkningar har

kommittén emellertid ansett kunna modifieras. Sålunda håller kommittén

visserligen före, att läkarens arfvode bör sättas till 1,000 kronor

i stället för i nämnda kalkyl upptagna 750 kronor, men har å andra sidan

ansett sig kunna sätta utspisningskostnaden betydligt lägre än i samma

kalkyl angifves. Under det denna utgår från en utspisningskostnad af

1 krona per dag och person, har kommittén i enahanda afseende räknat

med 70 öre per person. Kommittén har därvid stödt sig på erfarenheten

från sjukstugorna, där utspisningskostnaden i medeltal uppgår

till 60 öre per dag och person. Med hänsyn till den starkare näring,

som måste beredas tuberkelsjuka, har detta belopp ansetts böra höjas

med 10 öre. Efter nu angifna grunder och med vissa andra mindre

jämkningar i några andra af förenämnda kalkyls poster har kommittén

uppgjort följande

Driftkalkyl för sjelfständigt sjukhus för 25 patienter.

Aflöningar. m. rn.

Läkare ...................................................................................... kronor 1,000: —

Sköterska ............................................................................... » 500: —

Köksa......................................................................................... » 300: —

Städerska ............................. » 200: —

Vaktmästare (+ fri ved)................................................. » 720: —

Hustrun för tvätt................................................................... )) 200: —

Utspisning m. m.

Kosten för 23 patienter + 3 personal å 70 öre......... kronor 6,643: —

Ved + kol.......................................................................... » 1,000: —

Tvätt................................................................................... » 200: —

Lyse............................................................................................. » 300: —

Medicin...................................................................................... » 250: -—

Linneförråds och inventariers underhåll........................... » 750: —

Byggnadsunderhåll.............................................................. » 500: —

Oförutsedda utgifter......................................................... » 869: —

Summa kronor 13,432

Enligt denna kalkyl uppgår underhållskostnaden med en beräknad

ständig beläggning af 23 patienter till 1 krona 60 öre per patient och dag.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1. 13

Vid beräkningen af driftkostnaderna för de i kommitténs plan upptagna

tuberkulossjukhus bär kommittén uteslutande varit hänvisad till

hvad kommittén inhämtat om erfarenheten rörande ifrågavarande kostnader

vid redan i verksamhet varande sjukhus af olika slag. Med

ledning häraf har kommittén uppgjort följande

Driftkalkyl för sjukhus för 107 sängar med eu medclbeläggning af

100 patienter.

Aflöningar in. m.

Läkare .....................................................................

.......... kronor

5,000

Underläkare..................................................................

.......... 5)

2,000

Syssloman .............................................................

......... »

500

Husmoder .....................................................................

.......... »

700

Tre sköterskor å kronor 400: —.........................

......... »

1,200

Fem sköterskebiträden å kronor 200: — ..........

........ »

1,000

Kokerska.......................................................................

.......... 5)

400

Tre köksbiträden å kronor 180: —.....................

.......... »

540

Två tvätterska* å kronor 180: —.......................

.......... »

360

Maskinist utan fri kost...........................................

.......... »

1,200

Dräng............................................................................

.......... »

300

Utspisning in. in.

100 patienter i 365 dagar å 70 öre .

........................... kronor

25,550: —

17 personer tillhörande betjäningen

i 365 dagar å

70 öre..............................................

4,343

50

Ved, kol och lyse....................................

......................... j>

7,000

_

Tvätt, renhållning och vatten..............

......................... »

1,000

_

Medicin .....................................................

......................... »

1,500

_

Diverse sjukvårdsartiklar.........................

.......................... »

1,500

—

Linneförråd och kläders underhåll.......

.......................... »

2,000

—

Byggnaders underhåll..............................

»

2,000

—

Inventariers underhåll...........................

............................ »

3,000

—

Oförutsedda utgifter................................

............................ »

2,781

50

Summa kronor

63,875

—

Enligt denna kalkyl blir underhållskostnaden med en beräknad

ständig beläggning af 100 patienter 1 krona 75 öre per patient och dag.

b) vid tuberkulossjukhus,

s. 14 Kontrollera mot PDF

c) vid tuberkulosafdelningar

vid

lasarett.

Princip
uttalande
om
statsbidrag

till tuberkulossjukv

år den.

14 Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1.

Hvad beträffar driftkostnaderna vid tubcrlculo safdelning av vid lasarett

bär kommittén ansett dem kunna beräknas blifva desamma som vid de

lasarett, till hvilka de höra, Den lägsta underhållskostnad, som vid

sådant förhållande kan beräknas, är 2 kronor 10 öre per dag.

Kommittén upptager härefter till principiell behandling frågan

huruvida staten bör lämna sin medverkan till den uppgjorda planens

genomförande; och anför kommittén härvid hufvudsakligen följande.

Den allmänna sjukvården är i princip en angelägenhet, som tillhör

kommunerna, hvarmed här afses jämväl landsting och släder, som ej

deltaga i landsting. Denna grundsats är emellertid icke undantagslöst

genomförd. Sålunda har staten ej endast uppfört hospitalen, utan äfven

åtagit sig driften å desamma. Likaså lämnar staten bidrag till vården

af sinnesslöa barn och till underhållet af sjukhemmet för spetälska i

Järfsö samt bekostar tjänsteresor, som af ämbetsläkare göras för bekämpande

af epidemier. Från flera håll har jämväl påyrkats, att staten

skulle påtaga sig åtminstone en del af kostnaderna för tuberkulossjukvården

i riket. Uttalanden i denna riktning hafva gjorts af såväl

landets läkare som flertalet af svenska nationalföreningens mot tuberkulos

länskommittéer. För kommittén står det jämväl klart, att de

betydande kostnaderna för genomförandet af kommitténs plan icke böra

enbart drabba kommunerna, utan att staten bör lämna ett bidrag, som

ej är alltför obetydligt.

De skäl, som hittills betingat afvikelser från ofvannämnda i fråga

om den allmänna sjukvården gällande grundsats, torde varit af olika

beskaffenhet. 1 ögonen fallande är emellertid, att sjukvården ur

kostnadssynpunkt betraktas såsom en statsangelägenhet, då den afsett

sjukdomar af allmänfarlig beskaffenhet. Ehuru tuberkulosen icke är eu

allmänfarlig - sjukdom på samma i ögonen fallande sätt som sinnessjukdomarna

och epidemierna, har det dock för den sjukes omgifning i

hemmet och i arbetet eu så afsevärd betydelse, att genom en ändamålsenlig

tuberkulossjukvård smittokällor uppspåras och göras oskadliga

samt insikten om sjukdomens art och dess rationella behandling blifver

spridd, att statens ekonomiskt stödjande ingripande i ordnandet af

denna art af sjukvård synes väl motiverad. Härtill kommer, att hvad

som af landet offras på en energiskt och praktiskt drifven strid mot

tuberkulosen ur en vidare nationalekonomisk synpunkt säkerligen icke

skall behöfva betraktas såsom ett dödt kapital. Det är ej endast de

genom en lämplig vård tillfrisknade sjuka, hvilkas arbetskraft räddas

åt samhället. Större betydelse äger det förhållandet, att genom

s. 15 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlutande N:o 1. 15

successivt beredande af eu planmässig vård åt flertalet sjuka och genom

smittokällornas oskadliggörande sjukdomen för framtiden kan förväntas

blifva i betydande grad begränsad i sin omfattning. Värdet af den

arbetskraft, som därigenom bevaras åt samhället, lärer icke kunna blifva

föremål för någon säker beräkning, men det antagandet torde i hvarje

fall ej vara för djärft, att samhällets ekonomiska utbyte af de kostnader,

det i förevarande afseende påtager sig, skall visa sig till fullo motsvara

desamma. Det är härutinnan värdt särskild uppmärksamhet, att det

onda, hvarom här är fråga, åstadkommer den mesta förödelsen i åldern

20—60 år. Af samtliga dödsfall i Sveriges städer 1904 under denna

ålder förorsakades omkring 36 procent af tuberkulos, och af dödsfallen

under åldern 20—40 år gällde det icke mindre än 53 procent.

Ehuru staten bör till en del åtaga sig kostnaden för tuberkulossjukvården,

bör enligt kommitténs åsikt jämväl denna art af sjukvård i det

väsentliga vara eu kommunens angelägenhet. Med afseende härå bör själfva

anläggningen icke omhänderhafvas af staten och sålunda ej heller initiativet

till uppförandet af tuberkulosvårdanstalter vara en statens sak. Det

lider nämligen icke något tvifvel, att den af kommittén ifrågasatta planen

för tuberkulossjukvårdens ordnande låter sig genomföra med betydligt

mindre kostnad, om en kommunal myndighet omhänderhar saken, än

om den bekostas och administreras enbart af staten. Därest staten

skulle omhändertaga hela denna art af sjukvård, behöfdes otvifvelaktigt

eu afsevärd ökning af de arbetskrafter, som äro satta att hafva inseende

öfver sjukvården i riket, enkannerligen i medicinalstyrelsen. Men oafsedt

den kostnad, som detta förhållande skulle medföra, skulle staten

såsom, anordnare och innehafvare af anstalterna vara långt mindre

skickad än kommunen att anpassa desamma efter särskilda lokala förhållanden

och därigenom göra besparingar i afseende å såväl anläggning

som drift. Att detta i alldeles särskild grad gäller småanstalterna,

torde ligga i öppen dag.

Efter detta allmänna principuttalande upptager kommittén till besvarande

frågan rörande formerna för statens medverkan till den uppgjorda

planens genomförande, och anför kommittén därvid i hufvudsak

följande.

Statens bidrag kan tänkas utgå antingen till anläggningskostnaderna

eller till driftkostnaderna eller till bådadera. Därest staten inskränkte

sitt understöd till anläggningskostnaderna, skulle detta, med

hänsyn till svårigheten att för en längre tid framåt beräkna de årligen

återkommande driftkostnaderna, å många håll alstra tvekan att inlåta

Statsbidrag

till driftkostnaderna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1(3 Riksdagens Särskilda Utskotts (N-.o 2) Utlåtande N:o 1.

sig på anordnandet af en tuberkulossjukvård i den omfattning behofvet

krafvel''. Härtill kominer, att driftkostnaderna, redan sådana de af kommittén

beräknats, äro af sådan omfattning, att svårigheter kunna

uppstå för vederbörande att med dessa kostnader belasta den kommunala

budgeten. Kommittén anser därför under alla omständigheter

nödvändigt, att staten lämnar årligt bidrag till bestridande af driftkostnaderna.

I fråga om den grund, efter hvilken statsbidraget bör utgå, anser kommittén

detta i regel böra bestämmas till 50 öre för dag för hvarje å anstalt

vårdad patient, motsvarande omkring 30 procent af den beräknade medelkostnaden.

Men bidraget synes ock böra blifva föremål för begränsning

såväl i förhållande till kommunens egna utgifter för ändamålet, som

ock med hänsyn till folkmängden inom vederbörande landstingsområde

eller stad, som ej deltager i landsting. I förra afseendet torde man

böra utgå från den principen, att statens uppoffringar för ifrågavarande

sjukvård ej blifva större än kommunens, och bör på grund häraf bestämmas,

att det högsta statsbidrag, som kan lämnas, skall utgöra hälften

af de kostnader, som kommunen får vidkännas för den eller de anstalter,

som äro i fråga. Men statsbidraget synes ock böra begränsas för

hvarje landstingsområde eller stad, som ej deltager i landsting, till visst

årligt belopp i förhållande till folkmängden. Det är nämligen att märka,

att för de största städerna antalet erforderliga sjukplatser är betydligt

större i förhållande till folkmängden än för öfriga delar af landet. Antalet

behöfliga sjukplatser för städerna Stockholm, Norrköping, Malmö,

Göteborg och Gäfle utgör sålunda lägst 2,oi, högst 2,55 per 1,000

invånare, under det för öfriga delar af landet behofvet beräknats

till allenast 0,90 platser per 1,000 invånare. Då det icke torde

finnas skäl att lämna de största städerna, hvilka ju äro de . ekonomiskt

bärkraftigaste bland rikets kommuner, större statsbidrag

i förhållande till folkmängden än öfriga kommuner, och då nödig omtänksamhet

klöfver, att staten ej ikläder sig större uppoffringar, än

som kunna anses nödvändiga för målets vinnande, bör man beräkna

statsbidraget för högst en sjukplats per 1,000 invånare, hvilket, om man

utgår från bidrag af 50 öre per patient och sjukdag, ungefärligen motsvarar

180 kronor per 1,000 invånare, och bör alltså den bestämmelse

gifvas, att statsbidraget ej för något landsting eller stad, som ej

deltager i landsting, får öfverstiga sistnämnda belopp. Där inom landstingsområde

eller stad, som icke deltager i landsting, statsunderstöd

redan lämnats till driften af tuberkulosvårdanstalt af sådan typ, som

ingår i kommitténs plan, bör, oberoende af om understödet lämnats till

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Särskilda Utslcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1. IT

landsting eller dylik stad eller slutligen annan kommun, det sålunda

lämnade understödet gifvetvis tagas med vid beräkningen af storleken

af ifrågasatt nytt statsbidrag till landstingsområde eller stad.

Ehuru en beräkning af det belopp, hvartill statsbidraget till bestridande

af driftkostnaderna under angifna förutsättningar kommer att

uppgå, gifvetvis ställer sig i hög grad vansklig, har kommittén dock

uppgjort en sådan beräkning för de 10 år, som skulle fordras för planens

genomförande. Om vid början af planens genomförande 1909

finnas 1,000 platser och från och med nämnda år anordnas 460 platser

årligen under tio år, skulle statens utgifter, beräknade efter 50 öre för

en hvar af samtliga patienter, för ifrågavarande tio år uppgå till de

belopp här nedan upptagna tabell utvisar:

År. Antal patienter.

1909 ........................ 1,000 + 460

1910 ........................ 1,460 + 460

1911 ...................... 1,920 + 460

1912 ........................ 2,380 + 460

1913 ....................... 2,840 + 460

1914 ....................... 3,300 + 460

1915 ....................... 3,760 + 460

1916 ........................ 4,220 + 460

1917 ........................ 4,680 + 460

1918 ........................ 5,140 + 460

Statens understöd till driftkostnader

efter 50 öre pr patient.

kr. 266,450

350,400

» 434,350

)) 518,300

» 602,250

>’ 686,200

» 770,150

:>■ 854,100

» 938,050

__» 1,022,000

Summa kr. 6,442,250

Statens kostnader för bidrag till anstalternas drift komma

emellertid i verkligheten icke att uppgå till här angifna belopp. Med

hänsyn till den föreslagna begränsningen af 180 kronor för hvarje

1,000-tal invånare i län eller stad, som icke deltager i landsting, är

en icke oväsentlig minskning att beräkna i ofvannämnda belopp. I

hvilken omfattning kostnaderna kunna komma att nedbringas låter sig,

i stort sedt, icke på förhand bedöma. Såsom ett exempel på den inverkan

ifrågavarande begränsning kan hafva på beloppen må anföras,

att Stockholms stad, som år 1909, efter 50 öre per plats, med 700

platser skulle erhålla ett statsbidrag af 126,750 kronor, till följd af begränsningen

för samma år endast skulle erhålla 58,320 kronor.

Bill. till Rihsd. Prof. 1908. 8 Sami. 1 Afd. 1 Höft.

o

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statslån till

kommunerna

för bestridande

af anläggningskostnaderna.

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1.

Enligt kommitténs åsikt bör uppförandet af anstalterna i det stora

hela bekostas af kommunerna själfva. Äfven i fråga om dessa utgifter

torde dock, säger kommittén, staten kunna bereda kommunen en

hjälp, som för staten skulle innebära en jämförelsevis ringa ekonomisk

uppoffring, men som i väsentlig grad skulle underlätta möjligheten för

kommunerna att anordna behöfliga vårdanstalter.

För att kunna gripa sig an med sådana företag, som här äro i

fråga, måste kommunerna gifvetvis i regel anlita lånta medel. Hvad

kommunerna härutinnan komma att behöfva synes lämpligen kunna försträckas

desamma af staten, och anser kommittén, att statslån bör lämnas

till så stort belopp, som motsvarar hela byggnadskostnaden, dock oberäknadt

kostnaden för anskaffande af tomt. I regel skulle kommunerna

å dessa lån betala ränta. Denna, som gifvetvis bör vara den lägsta

möjliga, har kommittén tänkt sig kunna utgöra 3 Va procent. Äfven

någon, om ock kortare tids räntefrihet synes böra komma i fråga vid

lånetidens början. Den tid, under hvilken lånet skulle vara fritt från

ränta, kan lämpligen bestämmas sålunda, att räntefriheten åtnjutes till

dess anstaltens byggnader blifvit färdiga att tagas i användning, dock

högst under två år från den dag, då första delen af lånet utbetalas.

Amorteringen synes lämpligen böra göras på 40 år.

Den uppoffring staten skulle åtaga sig genom detta bidrag inskränker

sig, om man bortser från den tämligen obetydliga kostnaden för

lånens förvaltning, till ränteförlusten i början af lånetiden samt skillnaden

mellan den ränta staten betalar och den ränta, mot hvilken

lånen af staten utlämnas. Den längsta tid, under hvilken lånen torde

kunna beräknas blifva räntelösa, är 1 Va år. Ränteförlusten, beräknad

efter 3l/s procents ränta på hela anläggningkapitalet 10,810,000 kronor,

skulle för nämnda tid af 1 1 b år blifva 567,525 kronor.

Därest statens bidrag till bestridande af anläggningskostnaderna

komme att gifvas på sätt kommittén ifrågasatt, skulle blifva erforderligt,

att Riksdagen anvisar medel för bildande af en fond att användas

för ifrågavarande ändamål. Att redan från början till fonden afsätta

hela det belopp, som skulle erfordras för genomförandet af den framlagda

planen för tuberkulossjukvårdens ordnande, bör, enligt kommitténs

mening, icke komma i fråga. Kommittén anser, att här ifrågavarande

lånefond från början endast bör beräknas för behofvet under tern år.

Det belopp, som sålunda skulle erfordras, motsvarar halfva den beräknade

anläggningskostnaden för samtliga anstalter och utgör sålunda

5,405,000 kronor.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1. 19

Kommittén upptager slutligen till behandling frågan angående villkoren

för erhållande af statsunderstöd och anför därvid följande.

Det synes vara gifvet, att, därest statsunderstöd skall lämnas sjukvårdsinrättningar

af bär ifrågavarande slag antingen i form af lån för

anstalternas uppförande eller såsom bidrag" till bestridande af driftkostnaderna,

anstalterna böra motsvara vissa fordringar i afseende å ändamålsenlighet

äfvensom vara underkastade kontroll från statens sida.

Härmed har kommittén emellertid icke velat förorda vare sig i detalj

gående bestämmelser i fråga om anstaltsbyggnadernas konstruktion och

inredning samt inrättningarnas drift eller en kontroll, som rimligtvis

kan kännas besvärande för landsting och kommuner. I förra afseendet

höra de på förhand gifna bestämmelserna ej sträcka sig längre än att

frihet lämnas vederbörande att anordna anstalterna på sätt, som i hvarje

fall med hänsyn till säregna lokala förhållanden och andra orsaker må

finnas vara mest praktiskt och billigt, och, hvad beträffar kontrollen,

bör denna endast hafva till ändamål att söka få undanröjdt sådant, som

ur synpunkten af eu ändamålsenlig tuberkulosvård kan anses såsom ett

verkligt missförhållande, och att i öfrigt tillhandagå vederbörande med

råd och upplysningar.

Med fasthållande af ofvan angifna synpunkt anser kommittén emellertid,

att villkor för erhållande af statsunderstöd i ena" eller andra formen

böra fastställas i nedan angifna afseenden.

De ritningar och den plan i öfrigt, efter Indika anstalt, för hvilken

statsunderstöd önskas, är uppförd eller ämnad att uppföras, måste vara

godkända efter sakkunnig granskning, och synes det naturligt, att pröfningen

härutinnan öfverlämnas åt medicinalstyrelsen.

Sjukrummen böra ej afses för flera än 8 patienter, och måste samtliga

vara af den storlek, att hvarje patient beredes en luftkub af minst

20 kbm. och en golfyta af minst 6 kvm. För svårt sjuka böra finnas

på hvarje anstalt minst två rum med endast en å två sängar i hvarje.

Det måste också anses såsom nödvändigt, att å tuberkulosvårdanstalt

finnas liggveranda, badrum och tvättstuga. A hvarje anstalt bör finnas

åtminstone ett dagrum, hvilket å de mindre anstalterna jämväl må kunna

tjäna till matrum.

Hvad beträffar de ifrågasatta tuberkulosafdelningarna vid lasaretten,

bör statsunderstöd icke lämpligen beredas dessa, därest de icke äro afsedda

för minst 10 sängar samt skilda från öfriga sjukafdelningar och

försedda med egen ingång från det fria.

Därest tuberkulossjukstuga uppföres i samband med epidemisjukhus,

måste afdelningarna hållas fullt skilda och hafva särskilda ingångar.

Villkor för

erhållande af

statsunderstöd.

s. 20 Kontrollera mot PDF

.Öfver

kommitténs

betänkande

afgifna

yttranden.

Departementschefens

yttrande.

20 Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlutande N:o 1.

Vid tuberkulosvårdanstalter af de slag kommittén ifrågasatt är det

önskligt, att tillgång finnes till skog eller park.

Kommittén anser det vara af synnerlig vikt, att landsting och

kommuner, som anordna och drifva de anstalter, som äro i fråga, sätta

patientafgifterna så lågt som möjligt. Kommittén håller också före,

att ett villkor i sådant hänseende bör fästas vid statsbidrag, som lämnas

till bestridande af drifkostnaderna. För att bidrag skall kunna medgifvas,

bör dagafgiften icke öfverstiga 1 krona.

Att de villkor, som efter granskningen af ritningar och plan

blifva fästa vid ett statsanslag, sedermera iakttagas samt att anstalten

drifves på ett ''sätt, som motsvarar lungsotshygienens fordringar,

bör vara en oundgänglig förutsättning för erhållande af statsbidrag

till driftkostnaderna. En kontroll från statens sida härutinnan blifver

alltså nödvändig och synes denna lämpligen, åtminstone tillsvidare,

kunna utöfvas genom förste provinsialläkare eller i städer, som icke

ingå i förste provinsialläkarens tjänsteområde, genom förste stadsläkaren.

Hvad kommittén föreslagit i fråga om understöd till kommuner

bör efter pröfning af Kungl. Maj:t i särskilda fall gälla jämväl i fråga,

om föreningar eller enskilda, som uppföra tuberkulosvårdanstalter.»

Öfver kommitténs betänkande hafva medicinalstyrelsen äfvensom

samtliga Konungens befallningshafvande, förste provinsialläkare, lasarettsdirektioner

och landsting blifvit hörda. Den sammanställning af de

inkomna yttrandena öfver betänkandet, som departementschefen meddelat

till statsrådsprotokollet, gifver vid handen att kommitténs förslag

i det väsentliga vunnit anslutning från de i ärendet hörda. De anmärkningar,

för hvilket detsamma varit föremål, afser hufvudsakligen enskilda

punkter. Rörande innehållet i dessa yttranden hänvisar utskottet i öfrigt

till departementschefens nyssnämnda sammanställning.

För egen del har departementschefen till statsrådsprotokollet anfört

följande:

»Att tuberkulosen är den mest spridda folksjukdomen i vårt land

och den, som skördar det afgjordt största antalet offer, torde numera

vara en för alla känd sak. Detta har också blifvit till fullo bekräftadt

genom de af kommittén verkställda statistiska undersökningar, hvaraf

framgår, att för närvarande här i landet minst 10,000 personer årligen

aflida i lungsot, den utan jämförelse vanligaste formen af tuberkulos.

Af samtliga dödsfall i riket utgöra lungsotsdödsfallen 12,2 %, däraf 11,4 %

å landsbygden och 15 % i städerna. Man kan'' således beräkna, att

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Bilsdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1.

hvart åttonde dödsfall beror på denna sjukdom. Redan den omständigheten,

att lungsoten skördar ett så stort antal offer, innebär en

allvarlig maning för samhället att med kraft upptaga kampen mot

densamma. Hvad som emellertid gör detta till en bjudande nödvändighet

är sjukdomens ur samhällssynpunkt synnerligen ödesdigra betydelse.

Hen krafvel- nämligen sina offer företrädesvis inom de åldersgrupper

af befolkningen, där den största arbetskraften finnes. Enligt

de af kommittén verkställda undersökningar tillhörde icke mindre än

77—78 % af de iakttagna lungsotsfallen åldersgruppen 15—50 år,

hvilken åldersgrupp utgör i det närmaste hälften af befolkningen i dess

helhet. Af samtliga dödsfall i Sveriges städer år 1904 i åldern

20—60 år förorsakades omkring 36 % af tuberkulos och af dödsfallen

i åldern 20—40 år gällde detta icke mindre än 53 %. I stort

sedt kan enligt gjorda beräkningar sägas, att tuberkulosen är orsaken

till en tredjedel af dödsfallen i åldern 20—50 år. Att eu dylik decimering

af de kraftigaste och mest arbetsdugliga åldersklasserna af befolkningen

skall för samhället innebära en stor förlust, ligger i öppen

dag. Man torde utan öfverdrift kunna påstå, att näst emigrationen tuberkulosen

är den förnämsta orsaken till förlust af arbetskraft för vårt land.

Redan länge har man i många kulturländer haft ett öppet öga

för den stora fara tuberkulosens starka spridning innebär för samhället.

Kraftiga skyddsåtgärder mot sjukdomens utbredning hafva

därför vidtagits, och de resultat, som därigenom uppnåtts, äro synnerligen

tillfredsställande. Sålunda har i England, sedan kampen mot

tuberkulosen upptagits på mera energiskt sätt, dödligheten på grund

af denna sjukdom sjunkit högst betydligt, från 1880, då den utgjorde

omkrig 29 på 10,000 personer, till 17 år 1901. Enahanda

förhållande kan iakttagas i Danmark, hvilket torde kunna betecknas

såsom ett förgångsland i afseende å tuberkulossjukvården. Äfven i

vårt land har man under de senare åren börjat upptaga ett energiskt

och malmedvetet arbete till den förhärjande sjukdomens bekämpande.

Sålunda bedrifves ett särdeles kraftigt arbete för att bland allmänheten

sprida upplysning rörande sjukdomens natur och sätt att utbreda sig

samt de allmänna hygieniska skyddsåtgärderna mot densamma. En

synnerligen förtjänstfull verksamhet härutinnan har utförts af den år

1904 bildade svenska nationalföreningen mot tuberkulos, hvilken uppställt

såsom sin uppgift att med alla till buds stående medel verka för

bekämpandet af tuberkulosen som folksjukdom i vårt land. Jämväl i

fråga om beredande af vård åt de af sjukdomen angripna har under

de senare åren åtskilligt här i landet uträttats. Ett stort steg i denna

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Bilcsdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1.

riktning togs, då Hans Maj:t Konung Oscar II anslog den från Sveriges

folk insamlade jubileumsgåfvan till inrättande af så kallade folksanatorier

med ändamål att mottaga och vårda lungsjuka, företrädesvis bland

landets ekonomiskt mindre lyckligt lottade befolkning. Riksdagen har

också behjärtat behofvet af dylika anstalter, i det Riksdagen med frikostig

hand dels anslagit medel till åstadkommande af ett lungsotssanatorium

i södra Sverige, dels beviljat årliga bidrag till upprätthållande

af verksamheten vid dessa folksanatorier, dels ock anslagit

ett afsevärdt belopp till färdigbyggandet af kustsanatoriet vid Skelderviken.

Och nu senast har innevarande års Riksdag beviljat anslag till

driftkostnaderna vid Styrsö kustsanatorium. Omnämnas bör jämväl,

att ett icke obetydligt antal vårdplatser kommit till stånd genom kommuners

och enskildas initiativ.

Med allt erkännande af de åtgärder, som hittills blifvit i vårt land

vidtagna för tuberkulosens bekämpande, måste man dock medgifva, att

ofantligt mycket återstår att göra på detta område. Särskildt gäller

detta i fråga om åstadkommande af vårdanstalter för de sjuka. Så länge

icke ett tillräckligt antal dylika anstalter finnes, måste allt det arbete,

som nedlägges på att sprida kunskap om sjukdomen, i många fall te

sig såsom resultatlöst. Föga båtar, att allmänheten erhåller kännedom

om sjukdomens natur och smittofarlighet, då tillfälle icke gifves för de

sjuka att erhålla nödig vård. De vårdanstalter, som finnas, äro allt för

otillräckliga för att kunna emottaga det stora antalet patienter. Kändt

är, hurusom dessa kunna i månader få vänta på inträde vid våra

folksanatorier. Man torde utan öfverdrift kunna säga, att det knappast

finnes några sjuka i vårt land, som äro sämre ställda i fråga om sjukhusvård

än de lungsiktiga. Å länslasaretten och öfriga sjukvårdsinrättningar

mottagas som bekant i allmänhet icke dylika patienter, och

särskildt gäller detta beträffande sådana, som befinna sig i ett mera framskridet

stadium af sjukdomen. För dem, som icke äro i den ekonomiska

ställning, att de själfva kunna bereda sig erforderlig vård, är fattighuset

eller försörjningsinrättningen i många fall den enda tillflyktsorten.

Huru litet dessa anstalter äro ägnade att bereda de sjuka

lämplig vård, torde vara bekant för en hvar. Den första förutsättningen

för att med utsikt till framgång kunna upptaga kampen mot

tuberkulosen måste därför vara, att ett tillräckligt antal vårdanstalter

för de sjuka kommer till stånd. I saknad häraf måste sträfvandet att

hämma sjukdomens vidare utbredning i landet blifva förgäfves. Erfarenheten

från striden mot andra smittosamma sjukdomar visar äfven

till fullo, att möjligheten af isolering af de sjuka utgör grunden för

s. 23 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1. 23

hvarje åtgörande i detta hänseende. Ett tillgodoseende af detta behof

silfver mången gång i och för sig af afgörande betydelse.

Utan att i någon man underskatta vikten och betydelsen af andra

åtgärder för tuberkulosens hämmande finner jag det sålunda vara alldeles

uppenbart, att för närvarande kampen mot denna sjukdom i första

hand måste inriktas på sträfvan att åstadkomma ett tillräckligt antal

vårdanstalter för de sjuka. I betraktande af det stora antal lungsotspatienter,

som äro i behof af anstaltsvård, är det emellertid klart, att

detta skall vara förenadt med afsevärda kostnader. Då man icke kan

förvänta, att landsting och kommuner, hvilka eljest omhänderhafva den

allmänna hälso- och sjukvården, skola vara i stånd att ensamma bära

dessa kostnader, och den allmänna välgörenhetens medverkan icke kan

påräknas i allt för stor utsträckning, synes mig nödvändigt, att staten

i en eller annan form träder hjälpande emellan.

Visserligen gäller hos oss såsom allmän regel, att utgifterna för

den allmänna sjukvården skola bestridas af kommunerna, men, såsom

kommittén framhållit, är denna regel icke undantagslöst genomförd. Sinnessjukyården

har i dess helhet öfvertagits af staten, och denna lämnar

också sitt understöd, då det gäller att bekämpa vissa andra sjukdomar

åt allmänfarlig beskaffenhet. Och att tuberkulosen måste betecknas såsom

en allmänfarlig sjukdom, torde icke kunna bestridas. Redan ur denna

synpunkt synes väl motiveradt, att staten lämnar sitt ekonomiska stöd

i kampen mot densamma. Härtill kommer, såsom kommittén framhållit,

att. hvad som af landet offras på en energiskt och praktiskt drifven

strid .mot tuberkulosen ur nationalekonomisk synpunkt säkerligen icke

behöfver betraktas såsom ett dödt kapital. Ett ytterligare skäl för

statens ingripande synes mig ligga härutinnan, att statsintresset bjuder,

att skyddsåtgärderna mot sjukdomens vidare utbredning blifva genomförda

någorlunda likformigt öfver hela landet, på det att icke försumlighet

å vissa orter må äfventyra de resultat, hvilka man å andra

lyckats tillkämpa sig.

. uppgörandet af sitt förslag till tuberkulossjukvårdens ordnande

i riket har kommittén jämväl utgått från ofvannämnda båda synpunkter,

.nämligen att man i första hand bör sörja för åstadkommande af

ett tillräckligt antal vårdanstalter för de sjuka, samt att staten bör öfvertaga

en^ del af kostnaderna för denna gren af den allmänna sjukvården.

Då jag, såsom ofvan framhållits, härutinnan är af samma mening

som kommittén, är det tydligt, att jag för min del icke har något att erinra

mot de principer, som ligga till grund för den af kommittén uppgjorda

planen.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande R:o 1.

Såsom ofvan nämnts innefattar kommitténs plan tre olika, typer af

vårdanstalter, nämligen tuberkulossjukstugor, tuberkulosafdelningar vid

lasaretten och, där förhållandena sådant påkalla, större tuberkulossjukhus,

öfriga för vårt land lämpliga vårdformer, såsom sanatorier i egentligbemärkelse,

sommarsanatorier, dispensärer samt kustsjukhus och kustsanatorier

för skrofulösa barn, hafva däremot af ekonomiska skäl icke ansetts

böra ingå i planen. Då de af kommittén föreslagna anstalterna synas

mig ur såväl sjukvårds- som kostnadssynpunkt synnerligen lämpade försitt

ändamål, har jag för min del icke något att mot dem erinra. I ett

hänseende anser jag dock kommitténs plan böra utvidgas. Såsom

ofvan nämnts hafva åtskilliga bland de i ärendet hörda myndigheterna

framhållit, att kustsjukhus och kustsanatorier för skrofulösa barn äro

af så stor betydelse för en framgångsrik kamp. mot. tuberkulosen, att

äfven dessa anstalter böra af staten understödjas i sin verksamhet.

Denna uppfattning delas också af medicinalstyrelsen, som ansett kustsjukhusen

förtjäna det allmännas stöd i minst lika hög glad som

tuberkulossjukhusen och därför föreslagit, att jämväl dessa vårdanstalter

skola erhålla statsbidrag till sina driftkostnader. De af medicinalstyrelsen

härför anförda skäl synas mig vara fullt öfvertygande. Som

bekant sträfva!- den moderna hälsovården icke blott efter att bringa

bot och hjälp åt de sjuka, utan söker äfven så vidt möjligt, är .att

bland befolkningen i dess helhet upprätthålla ett godt hälsotillstånd

genom att förebygga sjukdomars utbrott. Särskildt da det gäller att

bekämpa en så utbredd och samhällsfarlig sjukdom som tuberkulosen,

synes denna profylaktiska metod böra i största möjliga utsträckninggenomföras.

Då ändamålet med kustsjukhus och kustsanatorier är att

genom anstaltsvård skydda barn, som lida af börjande tuberkulos eller

hafva tvdliga anlag för ett sådant ondt, eller med andra, ord att förebygga,

att sådana barn falla offer för tuberkulos, kan jag icke finna

annat än att jämväl dessa sjukvårdsanstalter böra upptagas i planen

för tuberkulossjukvårdens ordnande i så måtto, att de af staten erhålla

bidrag till sina underhållskostnader. I likhet med medicinalstyrelsen

anser jag däremot, att frågan om byggnad sbidrag till anstalter af ifrågavarande

art bör i hvarje fall särskildt göras till föremål för pröfning.

I detta sammanhang vill jag framhålla, att enligt min åsikt några

mera restriktiva bestämmelser rörande de olika vårdformer, som kunna

blifva föremål för statens understöd, näppeligen böra fastställas. . Det

måste nämligen efter mitt förmenande ligga vikt uppå, att utvecklingen

af ifrågavarande gren af den allmänna sjukvården icke bmdes inom

några på förhand bestämda snafva gränser. Eu vårdtyp, som på en ''viss

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1.

ort kan finnas vara den mest lämpliga, kan å en annan, där förhållandena

äro annorlunda, visa sig mindre tillfredsställande. Det synes mig

därför lämpligast, att man öfverlåter åt landsting och kommuner att

själfva bestämma, huru tuberkulosvården inom de olika sjukvårdsområdena

bäst bör ordnas. Att en viss kontroll med afseende å de vidtagna

åtgärdernas ändamålsenlighet måste från statens sida utöfvas,

när dess medverkan i den ena eller andra formen kräfves, torde dock

ligga i öppen dag.

Jag har redan uttalat min principiella anslutning till kommitténs

förslag, att staten bör öfvertaga en del af de med tuberkulossjukvårdens

ordnande förenade kostnader. Utan understöd från staten kan man helt

visst icke förvänta, att tuberkulosanstalter skola komma till stånd i den

omfattning behofvet kräfver. Kommunernas utgifter för den allmänna

sjukvården uppgå redan för närvarande till högst afsevärda belopp. Enligt

de af kommittén gjorda undersökningarna uppgingo under åren

1901—1905 i runda tal utgifterna för lasaretten till 27,720,000 kronor, för

sjukstugorna till 2,440,000 och för epidemisjukstugorna till 4,130,000

kronor eller sammanlagdt 34,290,000 kronor. Den årliga omkostnaden

för sjukvården utgjorde sålunda i medeltal 6,858,000 kronor. Af dessa

utgifter bestredos omkring 72 % af landsting och kommuner. Med

dylika siffror för ögonen synes det mig ligga i öppen dag, att man

icke kan ifrågasätta, att kommunerna skola öfvertaga hela kostnaden

för tuberkulosanstalternas drift, utan att en afsevärd del häraf måste

bestridas med statsmedel.

Kommittén har, såsom förut omförmälts, i fråga om sättet för statsunderstödets

utgående föreslagit, att staten skulle dels bevilja statslån

på billiga villkor och med viss tids räntefrihet för bestridande af kostnaderna

för vårdanstalternas anläggning, dels ock lämna bidrag till

driftkostnaderna.

Hvad nu angår frågan om statslån till anstalternas uppförande, tilllåter

jag mig erinra, att vissa af de i ärendet hörda myndigheterna ute

i orterna framkastat den tanken, att staten för ifrågavarande ändamål

borde i stället för lån bevilja anslag utan återbetalningsskyldighet.

Denna tanke synes mig vara väl värd att tagas under närmare ompröfning.

Det har hittills ansetts såsom eu stor styrka i svenska statens

lånepolitik, att lån upptagits allenast för ändamål, som äro direkt

produktiva, sådana som i sig innebära möjlighet att lämna afkastning,

hvarmed lånen kunna förräntas och en gång återbetalas. Nu vill jag

Bih. till liiksd. Prat. 1908. 8 Sami. 1 Afd. 1 Haft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1.

visserligen icke förneka, att anordnande af en rationell tuberkulosvård

kan sägas vara ett produktivt företag, då ju därigenom kan vinnas och

bevaras lefvande arbetskraft för landet. Men tuberkulosvården är dock

produktiv på ett helt annat och ej så direkt sätt som de företag, för

hvilka svenska staten hittills användt lånemedel. Härtill kommer ytterligare,

att ett godkännande af kommitténs förslag skulle innebära en

nyhet, mot hvilken obestridligen vägande principiella betänk!igheter

kunna uppställas, nämligen att staten skulle uppträda såsom låneförmedlare

åt kommunerna. Det synes mig därför vara att bestämdt föredraga,

om staten, utan att anlita lånevägen, kunde genom beviljande

af anslag utan återbetalningsskyldighet bidraga till ifrågavarande anstalters

uppförande, och har jag för denna min uppfattning funnit

stöd hos chefen för finansdepartementet, med hvilken jag i denna del

af ärendet samrådt. Budgeten skulle visserligen härigenom under ett

antal år tyngas af ett rätt afsevärdt belopp, men det torde dock ej

blifva större än att den mäktar bära detsamma.

För öfrigt lärer staten genom dylikt bidrag, äfven om detsamma

stannar vid en bråkdel af byggnadskostnaderna, verksammare understödja

vederbörande än genom utlämnande af statslån, äfven om sådant

komrae att ske på synnerligen billiga villkor.

Såsom nämndt hade kommittén beräknat anläggningskostnaden per

säng till i medeltal 2,000 kronor för tuberkulossjukstugor, 2,500 kronor

för större tuberkulossjukhus och ett belopp, något understigande 4,000

kronor, för tuberkulosafdelningar vid lasarett. Med hänsyn till det antal

platser, som antogs komma att förläggas till, å ena sidan, tuberkulossjukstugor

och, å andra sidan, större tuberkulossjukhus och tuberkulosafdelningar

vid lasarett, beräknade kommittén medelanläggningskostnaden

per säng till 2,350 kronor.

Enligt hvad förut nämnts hafva åtskilliga myndigheter ansett kommitténs

ifrågavarande beräkningar för låga. Detta är äfven min uppfattning.

Äfven med vidtagande af alla de besparingar, kommittén

tänkt sig, torde det icke vara möjligt att nedbringa medelanläggningskostnaden

till det af kommittén beräknade belopp. Erfarenheten från

såväl statens som kommunernas byggnadsverksamhet för sjukvårdsändamål

gifver nämligen vid handen, att man måste rakna med högre

siffror. Medicinalstyrelsen håller före, att medelkostnaden bör sättas

till 3,500 kronor per säng, och ölVerintendentsämbetet har förklarat

sig anse denna kostnad icke vara för högt tilltagen. Vid sådant förhållande

anser jag vara försiktigast att lägga sist nämnda beräkning

s. 27 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1. 27

till grund för fortsatt kalkylering. Den af kommittén antagna medelanläggningskostnaden

skulle således ökas med nära 50 procent.

Med motsvarande höjning skulle följaktligen anläggningskostnaden

per säng i medeltal kunna uppskattas till 3,000 kronor för tuberkulossjukstugor

och 3,750 kronor för större tuberkulossjukhus. För tuberkulosafdelningarna

vid lasarett skulle ifrågavarande siffra komma att

stiga till inemot 6,000 kronor. Emellertid lära kommitténs beräkningar

rörande anläggningskostnaderna stämma bättre öfverens med verkliga

förhållandet, såvidt angår tuberkulosafdelningar vid lasarett än särskildt

hvad beträffar tuberkulossjukstugorna. I fråga om dessa tuberkulosafdelningar

tjänar nämligen till god ledning erfarenheten från lasarettsbyggen

under senaste år, hvilka visat en medelanläggningskostnad af

i allmänhet omkring 4,000 kronor per säng. Såsom kommittén anmärkt,

lära dessutom byggnadskostnaderna för tuberkulosafdelningarna komma

att understiga anläggningskostnaden för själfva lasaretten, då ju vid de

förra icke behöfva tagas i beräkning kostnaderna för de vid lasaretten

redan befintliga anordningar, som måst utföras, därest tuberkulosafdelningen

skolat anläggas såsom själfständig vårdanstalt.

Beträffande nu storleken äf det bidrag till byggnadskostnaderna,

staten bör lämna, synes mig detta skäligen kunna bestämmas till en

fjärdedel af verkliga kostnaden, däri ej inberäknade utgifterna för anskaffande

af tomt, ej heller för inventarier och sängutstyrsel. Räkenskaperna

böra gifvetvis också vara underkastade granskning, så att

med ledning däraf kostnadsbeloppet kan fastställas.

Emellertid torde ytterligare en begränsning böra göras till förekommande

däraf, att å anstalternas uppförande nedläggas större kostnader

än som kan anses skäligt. I sådant hänseende anser jag böra stadgas,

att statsbidrag icke i något fall må utgå med högre belopp än 1,000

kronor per säng. Med hänsyn till den utredning rörande de beräknade

anläggningskostnaderna, hvarför jag nyss redogjort, torde i så

fall en fjärdedel af verkliga kostnaden i regel också blifva betäckt.

An vidare synes mig, i anslutning till hvad kommittén föreslagit

rörande statsbidrag till driftkostnaderna, jämväl bidraget till anläggningskostnaden

böra sättas i visst förhållande till folkmängden inom

vederbörande stad eller län. Då jag anser samma bestämmelser i förevarande

afseende böra blifva gällande beträffande såväl det ena som

det andra slaget af statsbidrag, ber jag att här i ett sammanhang få

yttra mig i frågan.

Enligt kommitténs förslag skulle statsbidraget blifva föremål för

begränsning såtillvida, att för län eller stad, som ej deltager i lands
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Riksdagens Särskilda TJtskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1.

ting, bidrag icke i något fall skulle utgå till flera sjukplatser än en

på hvarje tusental af länets eller stadens invånare. Ehuru det icke

torde kunna bestridas, att det för tuberkulossjukvården i dess helhet

skulle vara mest fördelaktigt, om statsbidraget kunde utgå utan inskränkning

i förhållande till länets eller stadens invånarantal, anser jag

dock, att de skäl kommittén anfört till stöd för sitt ifrågavarande förslag

äro af beskaffenhet att böra tillmätas en afgörande betydelse.. Det

lider nämligen icke något tvifvel, att de större städerna, hvilka i

främsta rummet komma att drabbas af den föreslagna begränsningen,

äro i stånd att åtaga sig relativt större utgifter för tuberkulossjukvården

än de mindre städerna och landsbygden.

Om jag således än är med kommittén ense därutinnan, att en begränsning

af statsbidraget bör äga rum, synas mig dock starka skäl tala

för, att ifrågavarande bestämmelse bör något modifieras till förmån

för sådana delar al vårt land, där tuberkulosen är synnerligen utbredd

och befolkningens ekonomiska ställning svag. Enligt den al kommittén

verkställda, å sid. 5 i dess betänkande intagna beräkningen angående

behofvet af vårdplatser inom de olika sjukvårdsområdena, erfordras i

följande städer och län mera än en sjukplats på 1,000 invånare:

Erforderligt antal

Stad eller län. vårdplatser pr

1,000 invånare.

Göteborg............................................................ 2,55

Gäl le .................................................................. 2,27

Norrköping ...................................................... 2,23

Stockholm ......................................................... 2,16

Malmö ............................................................... 2,01

Norrbottens län ............................................ 1,34

Jämtlands län................................................. 1,32

Göteborgs och Bohus län ........................... 1,22

Västmanlands län .......................................... 1,14

Ifrågavarande städer och län skulle följaktligen med afseende å statsbidraget"

komma att beröras af den ifrågasatta begränsningen. Hvad

städerna angår, torde emellertid, såsom ofvan nämnts, deras ekonomiska

ställning vara sådan, att de detta oaktadt skola vara villiga att anordna

det antal vårdplatser behofvet kräfver. Annorlunda torde saken komma

att ställa sig beträffande åtminstone vissa af ofvannämnda fyra län. Att

behofvet af vårdplatser därstädes är större än i andra län visar ju, att

tuberkulosen där är mera allmänt spridd, och att följaktligen särskildt

kraftiga åtgärder mot densamma måste vidtagas. Därest statsbidraget

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1.

begränsas på sätt kommittén föreslagit, kan emellertid befaras, att

det erforderliga antalet vårdplatser icke kommer till stånd. Genom

att inskränka detta till högst en på 1,000 invånare skulle man nämligen

komma i åtnjutande af ett relativt högre statsbidrag. Särskilt

synes fara vara för handen, att så kommer att blifva fallet i

Jämtlands och Norrbottens län, där sjukdomen är mest spridd, lefnadskostnaderna

uppdrifna och kommunernas ekonomiska ställning mindre

god än i öfriga län. Vid sådant förhållande och då det är af synnerlig

vikt, att tillräckligt antal vårdplatser anskaffas i dessa af sjukdomen

svårt hemsökta delar af vårt land, håller jag före, att i sistnämnda

båda län statsbidrag bör utgå för hvarje vårdplats utan någon inskränkning

i förhållande till invånarantalet.

Vid beräkning af sammanlagda beloppet, hvarmed staten skulle

komma att bidraga till anläggning af tuberkulosvårdanstalter i den omfattning,

kommittén tänkt sig, har man, såsom förut nämnts, att utgå

från en medelanläggningskostnad af 3,500 kronor per säng. Under

antagande vidare att 4,600 vårdplatser skulle behöfva anskaffas, kommer

man till en totalkostnad af 16,100,000 kronor, hvaraf staten

skulle bidraga med eu fjärdedel eller 4,025,000 kronor. Om man än

vidare förutsätter, att den af kommittén förordade planen skulle, såsom

kommittén ifrågasatt, komma att genomföras under loppet af 10 år,

skulle för hvarje år kräfvas ett byggnadskapital af 1,610,000 kronor,

däraf på staten skulle belöpa 402,500 kronor, en summa, som lämpligen

torde kunna af jämnas till 400,000 kronor. Härvid är emellertid att

märka, att statsbidraget sannolikt kommer att understiga det sålunda beräknade

maximibeloppet, detta med hänsyn till föreslagna begränsningar.

Emellertid anser jag mig böra förorda, att för år 1909 begäres

anslag för ifrågavarande ändamål till belopp af 400,000 kronor, i förhoppning

att landsting och kommuner skola visa sig så intresserade

af saken, att detta belopp också kan komma till användning.

Hvad nu angår driften vid de föreslagna tuberkulosanstalterna utgår

kommittén från att medelkostnaden per dag oeh patient skulle

blifva vid tuberkidossjukstugorna 1 krona 60 öre och vid de större

sjukhusen 1 krona 75 öre.

Denna kostnad torde nog i verkligheten komma att ställa sig högre.

Särskild! synes mig kommitténs beräkning af utspisningskostnaden

kunna göras tdl föremål för anmärkning. Denna har af kommittén

satts så lågt som till 70 öre om dagen. Med hänsyn till den stora

betydelse utspisningen har för uppnående af goda resultat vid behandlingen

af tuberkel^lika, måste denna post i kommitténs driftkalkyler

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1.

anses för låg. Den af kommittén beräknade personalen är måhända

också för knappt tilltagen.

Ehuru man således torde kunna antaga, att kommittén räknat med

för låga siffror, synes å andra sidan den af medicinalstyrelsen antagna

driftkostnaden, 2 kronor 25 öre per underhåll sdag, vara väl hög.

Jag tillåter mig här nämna, att totalkostnaden per dag och patient

under åren 1901—1905 i medeltal uppgått vid lasaretten till 2 kronor

13 öre och vid sjukstugorna till 1 krona 79 öre. Om man därför, särskilt

med hänsyn till att flertalet sjuka skulle komma att vårdas å

tuberkulossjukstugor, vid kalkyleringen utgår från en medelkostnad af

2 kronor per underhållsdag, håller jag för sannolikt, att man befinner

sig på den säkra sidan.

Kommittén har nu föreslagit, att statsbidraget med förut angifna

begränsning med hänsyn till folkmängden skulle bestämmas till 50 öre

per dag för hvarje å anstalt vårdad patient. Flertalet af de i ärendet

hörda lokala myndigheterna har ansett detta belopp för lågt, och medicinalstyrelsen

har föreslagit, att statsbidraget skulle höjas till 75 öre

per underhållsdag, dock att bidraget icke för någon anstalt bör få utgå

med mera än tredjedelen af hela driftkostnaden, större reparationer,

tillbyggnader och dylikt oberäknade. För egen del anser jag mig böra

ansluta mig till kommitténs förslag, särskilt om hvad jag hemställt

rörande statsbidrag till anläggningskostnaden skulle vinna bifall. Såsom

jag förut nämnt, synes medelkostnaden per underhållsdag kunna beräknas

till 2 kronor. Därest staten däraf betalar 50 öre, skulle staten

således bidraga med lika stor del af driftkostnaden som af anläggningskostnaden

eller en fjärdedel. Om vidare patientafgiften i allmänt rum,

såsom kommittén föreslagit, bestämmes till 1 krona per dag, skulle

landstingens och kommunernas utgifter för tuberkulosanstalternas drift

kunna beräknas uppgå till 50 öre per dag och patient, eller samma

belopp, hvarmed staten skulle bidraga. Det bör också kunna förutsättas,

att vederbörande skola vara villiga åtaga sig en dylik utgift.

Gifvet är, att därest staten skall lämna sitt understöd åt ifrågavarande

sjukvårdanstalter vare sig till deras uppförande eller i form af

bidrag till driftkostnadernas bestridande, anstalterna böra motsvara vissa

fordringar i afseende å ändamålsenlighet äfvensom vara underkastade

kontroll från statens sida.

Sålunda torde såsom villkor för statsbidrag böra stadgas, att anstalten

skall vara till läge, plan och ritningar pröfvad och godkänd i

den ordning, Eders Kungl. Maj:t bestämmer. Statsbidrag till anläggnings
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N-.o 1. 31

kostnaden torde icke böra utbetalas, förrän anstalten fullbordats samt

blifvit. afsynad och godkänd.

Därjämte synes böra föreskrifvas, att vederbörande icke må använda

anstalten till annat än det därmed afsedda ändamål, utan att Eders

Kung!. Maj:t därtill lämnar medgifvande.

Kommittén har jämväl i öfrigt föreslagit en del villkor för erhållande

af statsunderstöd; och har jag i hufvudsak icke något att härvid erinra,

om ock vissa detaljer torde tåla jämkning. Emellertid synes mig icke

nödigt att nu ingå någon närmare granskning af dessa villkor, då det

torde böra öfverlåtas åt_ Eders Kungl. Maj:t att därom bestämma, sedan

Riksdagen fattat beslut i själfva hufvudfrågan.

Såsom förut nämnts skulle vid beviljande af statsbidrag till anläggningskostnaden

icke tagas hänsyn till kostnaderna för anskaffande

af erforderliga byggnadstomter. Dessa kostnader skulle följaktligen

helt och hållet bestridas af vederbörande i orterna. Bland de i ärendet

hörda lokala myndigheterna hafva emellerid vissa uttalat önskvärdheten

däraf, att staten jämväl i så måtto lämnar sitt under stöd,

att å kronodomänerna upplåtes fri mark för tuberkulosanstalters uppförande.

Dessa uttalanden finner jag vara förtjänta af beaktande. Det

torde nämligen icke kunna förnekas, att anskaffandet af lämpliga byggnadstomter

för ifrågavarande anstalter mången gång skall vara lörenadt

med icke obetydliga kostnader. Särskildt torde detta blifva fallet hvad

tuberkulossjukstugorna angår. Då dessa anstalter icke skola hafva läkare,

som odeladt eller hufvudsakligen ägnar sig åt dem, måste de

nämligen i regel förläggas till närheten af städer eller orter med mera

sammanträngd befolkning, de enda platser där tillgång till läkare finnes.

Att tomtpriserna därstädes ställa sig afsevärdt högre än å andra

orter, torde nogsamt vara bekant. För att minska kostnaderna för tuberkulosanstalternas

anläggning, synes det mig därför lämpligt att, där

förhållandena sådant medgifva, fria byggnadstomter upplåtas å kronan

tillhörig mark. Att staten icke är i stånd att öfverallt bereda vederbörande

en dylik förmån, är visserligen sant. Men denna omständighet

bör icke utgöra hinder för att, där så kan ske, en dylik markupplåtelse

äger rum. För de större tuberkulossjukhusen, hvilka skola

hafva egen läkare, torde det i allmänhet icke möta några svårigheter

att å kmnans domäner utfinna lämpliga byggnadsplatser. Under sådana

förhållanden och då ifrågavarande markupplåtelser i de flesta fall

kunna ske utan att staten därigenom tillskyndas några mera afsevärda

utgifter, har jag, efter samråd med chefen för jordbruksdepartementet,

ansett mig böra förorda, att landsting, kommuner, föreningar och en
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1.

skilda, hvilka ämna uppföra tuberkulossjukvårdanstalter, må, efter af

Eders Kungl. Maj:t i hvarje särskildt fall verkställd pröfning, utan

kostnad eller årlig ersättning på de villkor i öfrigt, Eders Kungl. Maj:t

kan finna skäligt bestämma, erhålla upplåtelse af för anläggningen erforderlig,

kronan tillhörig mark, som står under dess omedelbara disposition;

dock att, när fråga är om boställsjord eller annan åt enskild

person på arrende upplåten kronojord, ersättning därför skall af vederbörande

lämnas i enlighet med gällande expropriationsförordning.

Det har synts mig lämpligt att redan nu uttala min åsikt beträffande

föreliggande ärende i hela dess vidd. Jag anser dock, att med

frågan om statsbidrag till bestridande af kostnaderna för tuberkulosvårdanstalternas

drift bör anstå till nästkommande år. Det är nämligen

framför allt angeläget att söka sa snart ske lian åstadkomma nya vårdplatser.

De redan existerande anstalterna lära säkerligen i allmänhet

hafva sin ekonomi så ordnad, att de äfven utan statsbidrag kunna uppehålla

sin verksamhet jämväl under år 1909. Jag vill därför föreslå

Eders Kungl. Maj:t att hos Riksdagen nu äska medel till bidrag för

tuberkulossjukvårdanstalters anläggande äfvensom utverka bemyndigande

att'' medgifva upplåtelse å kronans mark af erforderliga byggnadstomter.

Jag ber slutligen få meddela en sammanställning, utvisande de

belopp, hvarmed staten skulle under de närmaste 11 åren komma att

bidraga till tuberkulossjukvården, under förutsättning att mina förslag

en gång vinna godkännande.

Å r.

Antal

patienter.

Statsbidrag

till anlägg- ningskost- nader.

Kr.

Statsbidrag-

till driftkost- nader efter 50

öre per dag

och patient.

Kr.

Summa.

Kr.

1909 .....................................................

460

400,000

400,000

1910 ......................................................

1,460

400,000

266,450

666,450

1911 ......................................................

1,920

400,000

350,400

750,400

| 1912 ......................................................

2,380

400,000

434,350

834,350

1913 .....................................................

2,840

400,000

518,300

918,300

1914 ......................................................

3,300

400,000

602,250

1,002,250

1915 ......................................................

3,760

400,000

686,200

1,086,200

i 1916 ......................................................

4,220

400,000

770,150

1,170,150

1917 ......................................................

4,680

400,000

854,100

1,254,100

1918 ......................................................

5,140

400,000

938,050

1,338,050

1919 ......................................................

5,600

—

1,022,000

1,022,000

Summa kr.

| 4,000,000

6,442,250

| 10,442,250

s. 33 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1.

33

Från och med år 1919 skulle den årliga statsutgiften således komma

att belöpa sig till omkring 1,000,000, kronor.»

I sammanhang med denna proposition har utskottet till behandling

förehaft sex särskilda i anledning af propositionen väckta motioner,

nämligen i Första Kammaren n:o 55 af friherre Tamm, n:o 67 af herr

Hallin och n:o 68 af grefve Raoul Hamilton samt i Andra Kammaren

n:o 297 af herr J. M. Johansson i Mellbyn, n:o 319 af herr O. N.

Olsson i Heden samt n:o 320 af herr S. T. Palme.

Friherre Tamms motion är af följande lydelse:

»Kungl. Maj:ts nådiga proposition n:o 166, angående anslag till

uppförande af tuberkulossjukvårdsanstalter m. in. afviker från hvad den

för ärendets utredning tillsatta kommittén i ett viktigt afseende föreslagit,

och jag har — utan att vilja afgöra hvilketdera förslaget bör

vinna företräde — dock funnit mig böra underställa Riksdagens pröfning

jämväl det af kommittén framställda förslaget: att statslån till hela

anläggningskostnadens belopp måtte lämnas till landsting, kommuner och

enskilde, som ämna uppföra eller inrätta dylika anstalter.

Mot sistnämnda förslag anmärkes, att bifall därtill skulle innebära

dels ett frångående af svenska statens hittills följda lånepolitik: att upptaga

lån »allenast för ändamål, som äro direkt produktiva, sådana som

i sig innebära möjlighet att lämna afkastning, hvarmed lånen kunna

förräntas och en gång återbetalas», och dels en nyhet nämligen den att

staten skulle uppträda såsom låneförmedlare åt kommunerna. Statslånen

till enskilda järnvägar, odlingslånen, egnahemslånen, tomtregleringslånen

m. 11. jäfva den sist omförmälda anmärkningen, och svenska statens

lånepolitik lärer icke komma i vanrykte, om lån upptagas och medlen

till kommuner utlämnas för befordrande af ett statsändamål med föreskrift

att lånen skola återgäldas.

Hufvudsaken blir dock att afgöra, hvilketdera af förslagen medför

de minsta uppoffringarna för staten och kommunerna.

Statens direkta uppoffring blifver enligt Kungl. Maj:ts proposition

den till sammanlagdt 4 miljoner kronor uppgående fjärdedelen af hela

anläggningskostnaden, som af Kungl. Maj:t uppskattats till 16 miljoner

kronor, och enligt kommittéförslaget 2 års räntefrihet .å 3 Va % för nyssnämnda

hela anläggningskostnad, motsvarande en utgift af 1,120,000

kronor jämte möjligen uppkommande skillnad i räntefoten vid inlåning

och utlåning. För statsverket medför således kommittéförslaget —- med

Bill. Ull Riksd. Prof. 1908. 8 Sami. 1 Afd. 1 Höft. 5

Motioner.

Friherre

Tamms

motion.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1.

frånseende af ofvan omförmälda eventuella ränteskillnad — en besparing

af omkring 2,880,000 kronor.

För kommunerna åter gäller att afgöra, om det blir förmånligare att

erhålla såsom skänk 25 % af totala kostnaden mot åliggande att på annat

sätt anskaffa återstående 75 %, som säkerligen måste fullgöras genom

upptagande af lån, och det är därvid att bemärka den högre räntefot,

som måste drabba ett kommunlån i jämförelse med ett statslån, en förhöjning

som torde kunna antagas uppgå till lVa procent om året; för

amortering på 40 år af 1,000 kronor å 3 Va procent (statslån) erfordras

en annuitet af kronor 46.82728 och för amortering på samma tid af 750

kronor å 5 procent (kommunlån) erfordras en annuitet af kronor 43.70862,

således för hvarje tusental kronor en ökad årlig utgift af kronor 3.11866

under 40 år — en i sanning ringa utgift för tryggheten att kunna på

en gång klarera anskaffning af medel till hela byggnadskostnaden. Därest

Riksdagen skulle finna skäligt att godkänna en i flera af de angående

kommittéförslaget afgifna yttrandena gjord framställning om räntans

sänkande under 31 2 procent, bortfaller hela behofvet af ofvan beräknade

tillskott under amorteringstiden. Härtill kommer att kommunen, åtminstone

sedan lånet blifvit till staten guldet, blir fri från skyldigheten att

söka och erhålla Kungl. Maj:ts tillstånd att afyttra eller för annat ändamål

använda lägenheten, om — såsom det är att hoppas — en klok

och kraftig tuberkuloskamp lyckas att efter någon tid inskränka det

framtida behofvet af nu erforderligt antal sjukvårdsanstalter.

Ett samtidigt framträdande af många lånesökande kommuner för

anskaffande af de 12 miljoner kronor, som kommunerna enligt Kungl.

Maj:ts förslag skulle tillsläppa utöfver statsbidraget 4 miljoner, torde på

lånemarknaden utöfva en mera menlig inverkan än uppbringande af ett

statslån å 16 miljoner.

Slutligen dristar jag- framföra den mening, att Riksdagen behagade

noga öfverväga hvilketdera förslaget, Kungl. Maj:ts eller kommitténs,

må vara mest egnadt att gagna tuberkulossaken, d. v. s. att inom rimlig

tid framkalla åstadkommandet af erforderligt antal tuberkulossjukvårdsanstalter.

De mot kommitténs kostnadsberäkningar gjorda anmärkningar vågar

jag visserligen icke bestrida men vill dock anföra, att det i flera fall

lyckats att till billigare pris än de i ofvan omförmälda anmärkningar

angifna uppföra mindre vårdanstalter mot tuberkulos, och att det ligger

i de initiativtagande kommunernas intresse att nedbringa anläggningskostnaderna

och detta i högre grad i samma mån som återbetalningsskyldigheten

omfattar större del af kostnaden. Jag anser mig dock

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1.

vid förslagets behandling böra begagna de af Kungl. Maj:t angifna talen,

dock utan att öfverskrida 3,500 kronor för hvarje sjukplats.

Beviljande af anslag på extra stat för endast ett år förpliktar visserligen

icke att genom fortsatta anslag fullfölja den uppgjorda planen,

men det torde kunna förutsättas, att såväl Kungl. Maj:t som Riksdagen

skola finna skäl att så förfara. Om planen noga öfverväges från början,

torde det vara riktigare att — i likhet med hvad som skett med afseende

å lån till enskilda järnvägar m. fl. lån — Riksdagen till Kungl.

Maj:ts förfogande ställer det belopp, som erfordrades för tillgodoseende

af lånebehofvet under de närmaste 5 åren, således, med beräkning att

460 sjukplatser årligen tillkomma, för ett antal af 2,300 sjukplatser å

3,500 kronor för hvarje en summa af 8 miljoner kronor.

Den nödvändiga förutsättningen för att en ändamålsenlig vård af

tuberkulossjuka skall komma till stånd, nämligen statsbidrag till driftkostnaden

vid vårdanstalterna, ingår oförtydbar i den kungl. propositionen,

ehuru den icke fått uttryck i någon direkt framställning till

Riksdagen, och vid sådant förhållande lärer det icke finnas fog för annan

framställning i denna del af ämnet än att framhålla åtgärden såsom ett

nödvändigt villkor för seger i striden mot tuberkulosen.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får jag vördsamt hemställa,

att Riksdagen behagade besluta:

l:o) att ställa till Kungl. Maj:ts förfogande ett

belopp af 8 miljoner kronor att under 5 år användas

såsom lån åt landsting, kommuner, föreningar och enskilda,

som vilja uppföra eller inrätta tuberkulossjukvårdsanstalter,

företrädesvis tuberkrrlossjukstugor, tuberkulossjukhus

och tuberkulosafdelningar på andra sjukvårdsanstalter;
2:o)

att för erhållande af dessa lån följande allmänna

bestämmelser skola gälla:

a) att, innan lån beviljas, anstalten skall vara till

läge, plan och ritningar pröfvad och godkänd i den

ordning Kungl. Maj:t bestämmer;

b) att lånet må utgå med ett mot hela anläggningskostnaden,

med undantag för tomtvärdet, svarande belopp,

dock högst 3,500 kronor för hvarje sjukplats;

c) att lånet utfaller med V4, så snart det beviljats,

och med återstående Va, sedan anstalten blifvit afsynad

och godkänd;

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1.

Herr Hallins

motion.

d) att räntefrihet beviljas under byggnadstiden,

dock ej öfver 2 år, samt att ränta därefter erlägges

med högst 3 Va för hundra om året å oguldna delen

af kapitalet, till dess att detsamma blifvit genom årliga

amorteringar under 40 år till fullo guldet;

é) att för län eller stad, som ej deltager i landsting,

lån ej i något fall må utgå till flera sjukplatser

än en på hvarje tusental af länets eller stadens invånare,

med undantag beträffande Jämtlands och Norrbottens

län, där lån må utgå för hvarje sjukplats utan

inskränkning i förhållande till invånareantalet;

f) att Kungl. Maj:t i öfrigt må föreskrifva de bestämmelser

och villkor, som för låns erhållande och

gäldande kunna finnas lämpliga att stadga; samt

3: o) att medgifva, att landsting, kommuner, föreningar

och enskilda må, efter af Kungl. Maj:t i hvarje

särskildt fall verkställd pröfning utan kostnad eller

årlig ersättning på de villkor i öfrigt, Kungl. Maj:t

kan finna skäligt bestämma, undfå upplåtelse af för

anläggning af tuberkulossjukvårdsanstalter erforderlig,

kronan tillhörig mark, som står under dess omedelbara

disposition; dock att, när fråga är om boställsjord eller

annan åt enskild person på arrende upplåten kronojord,

ersättning därför af vederbörande bör lämnas i enlighet

med gällande expropriationsförordning.»

Herr Hallin anför i sin motion:

»I Kungl. Maj:ts nådiga proposition n:o 166 till innevarande Riksdag,

angående anslag till uppförande af tuberkulossjukvårdsanstalter m. m.

föreslås, bland annat, att för län eller stad, som ej deltager i landsting,

statsbidrag ej i något fall må utgå till flera sjukplatser än en på hvarje

tusental af länets eller stadens • invånare, med undantag beträffande Jämtlands

och Norrbottens län, där statsbidrag må utgå för hvarje sjukplats

utan inskränkning i förhållande till invånareantalet.

Utom förenämnda län torde emellertid ännu ett vara i starkt behof

utaf att icke träffas af denna inskränkning med afseende å statsbidraget,

och det är Göteborgs och Bohus län. Icke blott att här möter en synnerligen

ogynnsam statistik rörande lungsotsdödligheten på landsbygden, i

det procenttalet af befolkningen visar 2,38 i lungsot döda, utan äfven

och på grund häraf behofvet af tuberkulossjukvårdsplatser stiger i till

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 1.

det närmaste samma antal (1,22) som i Norrbottens och Jämtlands län,

där talen äro 1,34 respektive 1,32 pr 1,000 invånare. Men ej heller

endast nr den synpunkten, att tuberkulosens utbredning inom Göteborgs

och Holms län tagit så hotande dimensioner, på grund hvaraf de mot

densamma riktade åtgärderna med all möjlig kraft och energi böra fullföljas,

anser jag detta län vara berättigad! till en undantagsställning med

afseende å ifrågavarande begränsning af statsbidraget. I betraktande

nämligen. af att länets såväl landstingsskatt som kommunalutskylder

i allmänhet äro särdeles betungande — den förra utgår för närvarande

med ej mindre än 75 öre pr bevillningskrona — är det att befara, att

man från kommunernas sida icke kan komma att möta den utomordentliga

offervillighet med afseende å medlen i striden mot sjukdomen, som

det ofvan visade stora behofvet af antal vårdplatser gör anspråk på.

Det bör därför enligt mitt förmenande vara med billighet förenadt, att

Riksdagen låter den föreslagna begränsningen falla bort äfven gentemot

detta län.

Om fattigvårdsstatististiken besitter någon förmåga att tolka befolkningens

tillstånd i hygieniskt såväl som materiellt hänseende — och

sådant vitsord torde svårligen kunna frånkännas henne — bör det därjämte^

vara tillräckligt anföra, att enligt de senaste statistiska uppgifter

som föreligga, Göteborgs och Bohus läns landsbygd har den största procent

understödstagare af alla län eller ej mindre än, 5,15 procent af folkmängden.

På grund häraf tillåter jag mig vördsamt hemställa,

att det för Riksdagen framlagda förslaget i så

måtto utvidgas, att Göteborgs och Bohus län jämväl

kommer i åtnjutande af det undantag, att statsbidrag

må utgå för hvarje sjukplats utan inskränkning i förhållande

till invånareantalet.»

Grefve. Hamiltons motion, med hvilken herr Palmes är lika lydande,

innehåller följande:

»I proposition n:o 166, angående anslag till uppförande af tuberkulossjukvårdsanstalter

m. m. har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen

bland annat-, att i afseende å allmänna bestämmelser för åtnjutande af

statsbidrag för uppförande eller inrättande af tuberkulossjukvårdsanstalter,

företrädesvis tuberkulossjukstugor, tuberkulossjukhus och tuberkulosafdelningar

på andra sjukvårds anstalter besluta, att statsbidraget må

bestämmas till högst eu fjärdedel al den enligt vederbörligen granskade

Grefve

Hamiltons

och herr

Palmes

motioner.

s. 38 Kontrollera mot PDF

Herr

Johansons i

Mellbyn

motion.

38 Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1.

räkenskaper funna verkliga byggnadskostnaden, däri ej inberäknad utgift

för anskaffande af byggnadstomt, dock med vissa inskränkningar.

Då det synes mig att genom ifrågavarande statsbidrags begränsning

till en fjärdedel af byggnadskostnaden de kommuner och enskilda, som

bygga billigare anstalter, med afseende å den förmån, som statsbidraget

afser att bereda, komma i en afsevärdt ogynnsammare ställning än de,

som bygga dyrare, tillåter jag mig vördsamt föreslå,

att sådan ändring göres i propositionen, att statsbidraget

till uppförande af tuberkulossjukvårdsanstalter

bestämmes till högst hälften af byggnadskostnaden,

beräknad som i propositionen blifvit föreslaget och

med de jämväl i propositionen upptagna inskränkningar.»

Herr Johanssons motion lyder som följer:

»I Kungl. Maj:ts proposition till Riksdagen angående anslag till

uppförande af tuberkulossjukvårdsanstalter in. in. har denna för vårt land

och folk så viktiga fråga, i stort sedt, vunnit en tillfredsställande utredning.

Flera och olikartade förslag angående denna sjukvårdsfråga ha

framburits i Riksdagen och ändtligen nu synes den kommit in i ett

sådant läge, att den borde vinna sin lösning.

Det har förut varit olika meningar om hur stor del af omkostnaderna

som borde erläggas af staten samt af landsting och kommuner.

Kungl. Maj it har i propositionen föreslagit, att statsbidrag för uppförande

af tuberkulossjukvårdsanstalter må bestämmas till högst en

fjärdedel af den enligt vederbörligen granskade räkenskaper funna verkliga

byggnadskostnaden. Det torde icke vara att vänta byggnadsbidrag

i afsevärd mån af andra än landsting och kommuner. De senares utgifter

för fattigvård m. m. ha ökats betydligt på senare tid, hvarför

dessa svårligen kunna åtaga sig ytterligare större skattebördor.

Därför torde byggnadskostnaden lämpligen fördelas på det sättet,

att staten godtgör en tredjedel samt landsting, kommuner, föreningar

och enskilda två tredjedelar.

På grund häraf tillåter jag mig vördsamt föreslå,

att det för Riksdagen framlagda förslaget ändras

så, att statsbidraget må bestämmas till högst en tredjedel

af byggnadskostnaden.»

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Bilsdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1.

Herr Olssons motion innehåller följande:

»I början af sitt yttrande uti kungl. propositionen n:o 166 konstaterar

herr statsrådet och chefen för civildepartementet, att tuberkulosen

ar den mest spridda folksjukdomen i vårt land, och den, som skördar

det afgjordt största antalet offer. Härigenom bekräftas sålunda, att

namnda . sjukdom är vårt lands farligaste folksjukdom och som sådan

också vår farligaste inre fiende, helst den kräfver sina flesta offer inom

ungdomens och de tidigare mannaårens ålderskategorier. Man finner

vidare af den kungl. propositionen, att af alla dödsfall i åldern mellan

20—40 år ända till h''d % aflida af tuberkulos. Med dessa fakta för

ogonen lärer ingen tvekan kunna råda därom, att det är statens oafvishga

plikt att på det mest kraftiga sätt söka bekämpa denna hemska

vår bästa människokraft förödande sjukdom.

De piinciper, hvilka i fråga om bestridande af kostnaden för olika

slag af allmän sjukvård, som f. n. tillämpas, peka väl oförtydbart därpå

att staten synneidigen verksamt bör träda emellan, då tuberkulosen med

skäl närmast bör kunna hänföras till det slag af allmänfarliga sjukdomar,

där staten helt eller till största delen bekostar vårdanstalter.

Utgående från nämnda förutsättning och med tanke på hurusom

såväl landstingen som kommunerna i allmänhet äro hårdt tryckta af

skattebördor, har man anledning befara, att vårdanstalter för tuberkulospatienter

icke komma till stånd i nödig utsträckning, därest icke staten

öfvertager större andel af kostnaderna, än den kungl. propositionen föreslår.

Då hvarje åtgärd från statens sida, såväl direkt som indirekt, för

ett effektivt främjande af det behjärtansvärda ändamålet bör kunna betecknas^

såsom behöflig och välmotiverad, så torde ock alla betänkligheter

få vika mot åtgärder, som i någon mån skulle skilja sig från hittills

tillämpad praxis i närmast analoga fall.

Det torde därför icke böra möta hinder för staten att icke allenast,

på sätt kungl. propositionen föreslår, bevilja statsbidrag, utan också bereda

vederbörande, på sätt tuberkuloskommittén föreslagit, billiga lån till

erforderliga belopp utöfver statsbidraget för uppförande af tuberkulossjukvårdsinrättningar.

Såsom jag ofvan häntydt, torde det blifva nödvändigt, därest nödigt

antal vårdanstalter skola kunna åvägabringas, att statsbidraget utgår till

större andel af kostnaden för dylik anstalt, än det kungl. förslaget förord

aiy och vågar jag i sådant afseende ifrågasätta, huruvida ifrågavarande

statsbidrag icke bör utgå med hälften af kostnaden, dock högst 2,000

kronor .för hvarje sjukplats.

Herr Olssons

i Heden

motion.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Riksdagens Särskilda Utskotts (N-.o 2) Utlåtande N:o 1.

Den inskränkning af vårdplatser i förhållande till invånareantalet,

som Kungl. Maj:t föreslår såsom ett bland villkoren för statsbidrag, vågar

jag anse såsom onödig och i vissa fall betänklig. Den fara för alltför

många sjukplatser och däraf föranledd oskäligt hög utgift för statsverket,

som man uppenbart afsett att förekomma genom den föreslagna

begränsningen af vårdplatser, regleras tvifvelsutan fullt betryggande och

därjämte mest naturligt genom de afsevärda uppoffringar landsting och

kommuner få vidkännas. Det lärer för öfrigt i intet fall kunna vara förenligt

med statens intresse, att, där tuberkulosen är synnerligen utbredd,

genom restriktiva bestämmelser, hindra, att nödigt antal vårdplatser beredas.

Det torde därjämte vara mäst lämpligt, att statsbidraget utgår på lika

sätt och efter samma grunder inom alla delar af landet.

Beträffande kostnaderna för anskaffande af erforderliga byggnadstomter,

så häfdar den kungl. propositionen den satsen, att dessa kostnader

skola bestridas af vederbörande i orterna ensamt, men att fria

byggnadstomter må upplåtas å kronan tillhörig mark.

Den sist anförda meningen torde i och för sig vara välbetänkt och

underlätta kostnaden för vårdanstalters åvägabringande, där lämplig

byggnadstomt står till buds på kronan tillhörig mark. Konsekvensen

likasom rättvisan torde dock fordra, att någon hänsyn också tages till

tomtkostnaderna, där byggnadstomter måste inköpas. _ Det torde nämligen

knappast kunna betecknas såsom vare sig fullt billigt eller rättvist

att ställa det så, att t. ex. inom ett landstingsområde en eller flera

byggnadstomter skulle erhållas gratis af staten, under det ett annat

finge dyrt betala sina tomtkostnader för samma allmännyttiga ändamål

utan någon som helst statshjälp. Å tminstone torde det väl kunna försvaras,

om kostnaderna för byggnadstomt, där sådan måste inköpas, får

medräknas i anläggningskostnad, till hvilken staten bidragen

Därest denna framställning om såväl statsbidrag som jån till uppförande

eller inrättande af vårdanstalter åt tuberkulospatienter skulle

vinna afseende, så finner jag det riktigast, att ränta å lånemedlen af

vederbörande låntagare erlägges för hela försträckningstiden med 3 / 2

procent per år för hundra, eller, ifall staten själf far lana för ändamalet,

med den ränta, som staten får betala.

På grund af det sålunda anförda tillåter jag mig vördsamt hemställa,

det Riksdagen behagade besluta:

l:o) att ställa till Kungl. Maj ds förfogande erforderliga

belopp dels såsom statsbidrag intill halfva

anläggningskostnaden och dels såsom lån till bestri
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilisdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1. 44

dande af andra hälften af samma kostnad åt landsting-,

kommuner, föreningar och enskilda för uppförande

eller inrättande af tuberkulossjukvårdsanstalter, företrädesvis

tuberkulossjukstugor, tuberkulossjukhus och

tuberkulosafdelningar på andra sjukvårdsanstalter;

2:o) att i afseende härå fastställa följande allmänna

bestämmelser:

För åtnjutande af statsbidrag:

a) att, innan statsbidrag beviljas, anstalten skall

vara till läge, plan och ritningar pröfvad och godkänd

i den ordning Kungl. Maj:t bestämmer;

b) att statsbidraget må bestämmas till högst hälften

af den enligt vederbörligen granskade räkenskaper

funna verkliga byggnadskostnaden, däri inberäknad

utgift jämväl för anskaffande af byggnadstomt; dock

må statens bidrag icke öfverstiga 2,000 kronor för

hvarje sjukplats, vederbörande anstalt beräknas

rymma;

c) (lika med Kungl. Maj ds förslag)

d) (lika med Kungl. Maj:ts förslag); samt

För åtjnutande af lån:

a) (Förutsättningar och villkor lika som under

mom. 2:o) a), b), c) och d) här ofvan;

b) att lån må utfalla med 3A, så snart det beviljats,

och med återstående hd, sedan anstalten blifvit

afsynad och godkänd;

c) att ränta erlägges med 3 V* för hundra om

året å oguldna delen af kapitalet, till dess att detsamma

blifvit genom årliga amorteringar under 40 år till fullo

guldet, dock att, därest staten själf får anlita lånevägen

för tillhandahållande af erforderliga medel för här

ifrågavarande ändamål, erlägges samma räntesats, som

staten får betala;

3:o) (lika med Kungl. Maj:ts förslag under mom. 3:o).

Därest det säl skilda utskottet finner skäligt att i större eller mindre

mån tillstyrka donna motion, torde utskotted föreslå de penningbelopp,

som af motionen kunna föranledas, äfvensom företaga eventuellt nödi o-a

redaktionsförändringar i motionens yrkanden.»

Bill. till liiksd. Prot. 1908. 8 Sami. 1 Åfd. 1 Saf t.

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Utskottets

utlåtande.

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1.

De utredningar rörande tuberkulosens utbredning i vårt land, som

blifvit verkställda särskild! genom 1905 års kommitté, gifva oförtydbart

vid handen, att sjukdomens härjningar hafva sådana dimensioner, att

samhället måste i sitt eget intresse kraftigt ingripa för att skydda sig

mot det onda. Att, såsom kommittén framhållit, minst 30,000 tuberkulossjuka

finnas i landet och att minst 10,000 af rikets invånare årligen

aflida i tuberkulos, är i och för sig ett synnerligen bekymmersamt sakförhållande.

Att sjukdomen kräfver sina ojämförligt flesta offer i de

arbetskraftigaste åldersklasserna, gör saken från samhällelig synpunkt så

mycket betänkligare.

Genom tillsättande af 1905 års kommitté och framläggande af förevarande

proposition har Kungl. Maj:t för sin del fastslagit, att ifrågavarande

angelägenhet påkallar särskilda åtgärder från statens sida. Med

afseende såväl å de skäl, som af kommittén och Kungl. Maj:t härutinnan

blifvit förebragta, som ock å den allmänna anslutning, som kommitténs

förslag i princip vunnit från de hörda myndigheterna och kommunala

representationerna, kan utskottet ej finna annat än att tiden nu är inne

för ett sådant steg. Man torde också kunna påstå, att denna uppfattning

äger stöd i en mycket utbredd folkmening.

Den åtgärd, som'' enligt Kungl. Maj ds förslag i första hand bör

vidtagas, nämligen anordnande af tillräckligt antal vårdplatser för de

sjuka, finner utskottet fullt riktig. Utskottet delar också propositionens

mening, att staten bör bidraga till vinnande af detta mål. I fråga om

denna grundsats förete också samtliga uttalanden i ärendet fullständig

enighet.

Det har visserligen yppat sig någon tvekan, huruvida vårt land

skulle äga tillräckligt många för tuberkulossjukhusvården särskild! skolade

läkare för att möta det behof af sådana, som anordnandet af ett

stort antal tuberkulosvårdanstalter skulle medföra. I anledning häraf

tillåter sig utskottet meddela, att, enligt hvad utskottet inhämtat, svenska

nationalföreningen mot tuberkulos sedan år 1904 till läkare utdelat stipendier,

i regel 6 om året, för studier af sådan vård vid jubileumsfondens

sanatorier, och att föreningen lärer hafva för afsikt att äfven framdeles

fortsätta härmed. Det kan här tilläggas, att föreningen nyligen

beslutat utdela stipendier jämväl åt sjuksköterskor för idkande af studier

vid tuberkulossjukvårdsanstalter. Utskottet finner dock denna fråga

vara af den vikt, att ett särskild! uttalande bör göras därom, att intet

bör försummas, som kan göra våra läkare fullt förtrogna med de

moderna metoderna för upptäckande och behandling af tuberkulos.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1.

Olika meningar kunna gifvetvis råda om den form, i hvilken statens

understöd till tuberkulossjukvården bör utgå. Skilda förslag härutinnan

föreligga också till Riksdagens pröfning.

Hvad först kommitténs framställning beträffar, går denna ut på att

staten skall lämna understöd till såväl anstalternas uppförande som deras

drift. Den föreliggande propositionen upptager förslag om statsunderstöd

allenast i förra afseende^ Enligt hvad som oförtydbart framgår

af departementschefens yttrande till statsrådsprotokollet, är emellertid

förslag om statsbidrag till driftkostnaderna att förvänta till Riksdagen

nästkommande år. Att staten äfven i denna del skänker sitt stöd åt

kommuner och enskilda, anser utskottet vara en nödvändig betingelse

för att striden mot tuberk niosen i vårt land skall kunna föras till ett

lyckligt slut. Det i propositionen förutsatta bidragsbeloppet, 50 öre per

dag och patient, synes vara det lägsta man härvid har att tänka på,

För närvarande föreligger sålunda till afgörande allenast frågan

om statsunderstöd till anstalternas uppförande. Härutinnan föreslås i

propositionen, att understödet skall utgå med högst en fjärdedel af den

enligt vederbörligen granskade räkenskaper funna verkliga byggnadskostnaden,

däri ej inberäknad utgift för anskaffande af byggnadstomt.

Beträffande statsbidraget föreslås dessutom vissa inskränkningar, hvilka,

senare skola blifva föremål för utskottets granskning. I fråga om den

form, i hvilken understödet till anstalternas uppförande skulle utgå, har

friherre famm i likhet med kommittén föreslagit, att man härvid borde

gå lånevägen. Genom herr Olssons i Heden motion har en kombination

blifvit gjord af de båda grundsatser, som komma till synes i propositionen

och friherre Tamms motion.

När Kungl. Maj:t icke kunnat godkänna kommitténs förslag i fråga

om. statslån för uppförande af tuberkulossjukvårdsanstalter, har detta varit

betingadt hufvudsakligen af principiella betänkligheter mot att staten i

sådana fall som det förevarande uppträder såsom låneförmedlare. Hvad

vederbörande departementschef härutinnan anfört, är i hvarje fall värdt så

allvarligt beaktande, att man härvid icke synes böra beträda lånevägen

utan synnerligen trängande skäl. Den summa, till hvilken statsunderstödet

enligt Kungl. Maj:ts förslag kommer att uppgå, är visserligen betydande,

men det är att beakta, att den kommer att fördelas på minst tio

år. Det är också att märka, att, enligt hvad som framhålles i statsrådsprotokollet,

chefen för finansdepartementet visserligen betonat, att budgeten

genom Kungl. Maj:ts förslag under ett antal år skulle tyngas af ett rätt

afsevärdt belopp, men å andra sidan förklarat, att detta dock ej torde

blifva större än att budgeten mäktar bära detsamma.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1.

Vid valet mellan de olika förslagen på denna punkt anser sig utskottet,

med afseende å hvad i propositionen blifvit framhållet, böra förorda

hvad Kungl. Maj:t härutinnan hemställt.

I afseende å de allmänna bestämmelserna för åtnjutande af statsbidraget

har Kungl. Maj:t föreslagit, bland annat, att detsamma måtte bestämmas

till högst en fjärdedel af den enligt vederbörligen granskade räkenskaper

funna verkliga byggnadskostnaden, däri ej inberäknad utgift för anskaffande

af byggnadstomt. Emellertid innefattar propositionen inskränkningar

i bidraget i två olika riktningar. A ena sidan skulle bidraget icke

få öfverskrida 1,000 kronor för hvarje sjukplats, vederbörande anstalt

beräknas rymma. A andra sidan skulle för län eller stad, som ej deltager

i landsting, statsbidraget ej i något fall utgå till flera sjukplatser

än en på hvarje tusental af länets eller stadens invånare. Den senare

inskränkningen skulle dock icke gälla för Jämtlands och Norrbottens län.

Såväl i fråga om förhållandet mellan statsbidragets storlek och den

verkliga byggnadskostnaden som ock beträffande inskränkningarna hafva

genom de i ämnet väckta motionerna ändringar i propositionen föreslagits.

I förstnämnda afseende hemställa alltså grefve Hamilton och herr

Palme i sina lika lydande motioner, att statsbidraget måtte bestämmas

till högst hälften af byggnadskostnaden, beräknad på sådant sätt som i

propositionen blifvit föreslaget, under det att herr Olsson väl anser, att

bidraget skall utgå med af ofvannämnda tvenne motionärer ifrågasatta

del af byggnadskostnaden men, i motsats till hvad såväl i propositionen

föreslagits som i nyssnämnda motioner förutsatts, hemställt, att

i denna kostnad skulle inberäknas utgift jämväl för anskaffande af byggnadstomt.

Slutligen föreslår herr Johansson, att statsbidraget bestämmes

till högst en tredjedel af byggnadskostnaden.

De i propositionen i förevarande afseende gjorda kostnadsberäkningarna

utgå från att statsbidraget kommer att tagas i anspråk med intill

1,000 kronor per säng, dock med nyssnämnda inskränkning i förhållande

till invånareantalet. I verkligheten lärer detta nog i ganska många

fall ej blifva händelsen, om statsbidraget är begränsadt till en fjärdedel

af byggnadskostnaden. Ty till och med om man på sina ställen måste

räkna med en byggnadskostnad af 4,000 kronor per säng, är det sannolikt,

att denna kostnad i åtskilliga fall kommer att väsentligt nedbringas, understundom

kanske med halfva beloppet och till och med därunder. Detta

låter sig väl i främsta rummet göra, om redan förefintliga byggnader

tagas i anspråk, men skall helt säkert på vissa håll visa sig görligt

äfven beträffande nybyggnader*

s. 45 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N-.o 1. 45

De af utskottet tiar utvecklade synpunkterna böra visserligen

icke läggas till grund för beräkningen af de utgifter, som statsbidraget

kommer att orsaka staten, men äga däremot en afsevärd betydelse

för frågan om, till huru stor del af byggnadskostnaden statsbidraget

bör bestämmas. Härvid synes det utskottet, att med hänsyn

till de kommuner, som bygga billigare anstalter — och dessa komma

nog att hufvudsakligen återfinnas bland de ekonomiskt minst bärkraftiga

— statsbidraget bör utgå med större del af byggnadskostnaden än Kungl.

Maj:t° föreslagit. Man torde härvid icke ha vunnit tillräckligt genom

att gå allenast så långt som herr Johansson föreslagit eller till en tredjedel

af ifrågavarande kostnad. Å andra sidan anser utskottet det ej

heller vara tillrådligt att bestämma statsbidraget till hälften af kostnaden,

om, såsom herr Olsson i sin motion föreslagit, i densamma skall

inräknas utgift jämväl för anskaffande af byggnadstomt. Att emellertid

utan det af herr Olsson ifrågasatta villkoret fastställa statsbidraget till

hälften ni byggnadskostnaden, på sätt grefve Hamilton och herr Palme

föreslagit, torde icke vara förenadt med någon risk eller olägenhet i

öfrigt, under förutsättning att i enlighet med propositionen det villkoret

bestämmes, att bidraget icke må öfverstiga 1,000 kronor för hvarje sjukplats

vederbörande anstalt beräknas rymma. Om denna inskränkning

bibehålies, behöfver ej heller statsbidragets bestämmande till hälften af

byggnadskostnaden medföra någon väsentlig förändring i de af Kungl.

Maj:t gjorda kostnadsberäkningar i denna del.

Nu berörda synpunkt bör gifvetvis vinna beaktande jämväl vid bedömandet

af det utaf herr Olsson i hans motion framställda förslaget,

att det högsta beloppet per sjukplats får uppgå till 2,000 kronor.

Motionärens förslag i denna del kan dessutom komma att medföra så

väsentlig ökning åt statens utgifter för den angelägenhet, som här är i

fråga, att utskottet redan af den anledningen icke kan tillstyrka bifall

till förslaget.

Jämväl i fråga om den andra af de inskränkningar beträffande statsbidraget,

som i propositionen föreslås, hemställer herr Olsson om ändring.

Hans förslag utgår nämligen från att, i likhet med hvad Kungl. Maj:t

föreslagit i afseende å Jämtlands och Norrbottens län, statsbidraget skall

jämväl i öfriga delar af landet utgå för hvarje sjukplats utan inskränkning

i förhållande till invånareantalet. Herr Hallin har i sin motion

yrkat, att Göteborgs och Bohus län skulle tillerkännas samma undantagsställning,

som enligt propositionen skulle tillkomma nyssnämnda

båda län.

Den inskränkning, som här är i fråga, har först af kommittén blifvit

s. 46 Kontrollera mot PDF

46 Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1.

föreslagen i afseende å statsbidraget till driftkostnaderna. De skäl, kommittén

åberopat för sitt förslag, hänföra sig hufvudsakligen till det förhållandet

att de största städerna, som i förhållande till folkmängden

utvisa större behof af vårdplatser än öfriga delar af landet, skulle, ehuru

de ekonomiskt bärkraftigaste bland rikets kommuner, erhålla större bidrag

i förhållande till folkmängden än öfriga kommuner. De af kommittén

anförda skälen har chefen för civildepartementet i sitt yttrande till statsrådsprotokollet

förklarat sig anse äga giltighet jämväl såsom skäl för

motsvarande inskränkning beträffande statsbidrag till anstalternas uppförande

eller inrättande.

Såvidt angår de städer, som icke deltaga i landsting, nämligen Stockholm,

Norrköping, Malmö, Göteborg och Gäfle — hvilkas behof af vårdplatser

utgör respektive 2,6, 2,23, 2,01, 2,55, och 2,27 per 1,000 invånare —

anser utskottet, att några befogade anmärkningar svårligen låta sig göra

mot den af Kungl. Maj:t föreslagna inskränkningen. Hvad åter beträffar

de fyra län, i hvilka de behöfliga vårdplatserna till antalet öfverstiga

1 på 1,000 invånare, nämligen Göteborgs och Bohus, Västmanlands,

Jämtlands och Norrbottens, kan saken ställa sig i viss mån olika. De

båda sistnämnda länen hafva också i propositionen gifvits en undantagsställning,

som utskottet anser kunna väcka betänkligheter. Dock hafva

å andra sidan så goda skäl blifvit framlagda härför, att utskottet finner

sig böra förorda Kungl. Maj:ts förslag äfven på denna punkt. Då det

knappast kan sägas, att dessa skäl i samma grad och med samma styrka

äga giltighet med afseende å Göteborgs och Bohus samt Västmanlands

län, håller utskottet före, att undantaget icke bör utsträckas jämväl till dessa.

Utskottet anser sig slutligen böra i detta sammanhang framhålla, att den inskränkning,

hvarom här är tal, endast undantagsvis kan väntas göra sig

gällande förrän efter åtskilliga år, enär en sjukplats på hvarje tusental

invånare inom de särskilda länen och större städerna i allmänhet först

efter en något längre tid kan hinna anskaffas. Den möjligheten är

heller icke utesluten, att genom en rationell sjukvård under en följd af

år sjukdomens utbredning i Jämtlands och Norrbottens län kommer att

begränsas i sådan omfattning, att den särskilda förmånen icke kan af

länen tagas i anspråk. Å andra sidan kan det inträffa, att förhållandena

framdeles kunna föranleda därtill, att rätten att erhålla bidrag till sjukvårdsanstalter

oberoende af invånareantalet skulle anses böra utsträckas

jämväl till andra delar af riket än Jämtlands och Norrbottens län.

Kungl. Maj:t har slutligen äskat medgifvande af Riksdagen, att

landsting, kommuner, föreningar och enskilda må utan kostnad eller årlig

ersättning på de villkor i öfrigt, Kungl. Maj:t kan finna skäligt bestämma,

s. 47 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1. 47

undfå upplåtelse af för anläggning af tuberkulossjukvårdsanstalter erforderlig,

kronan tillhörig mark, som står under dess omedelbara disposition.

En sådan upplåtelse skulle bero på pröfning af Kungl. Maj:t i hvarje

särskildt fall. Rätten till upplåtelse skulle afse jämväl boställsjord och

annan åt enskild person på arrende upplåten kronojord. För sådan jord

skulle emellertid af vederbörande lämnas ersättning i enlighet med gällande

expropriationsförordning. Kungl. Maj:ts proposition i denna del

har icke varit föremål för något ändringsförslag från enskild motionär.

Rörande denna fråga tillåter sig utskottet erinra därom, att genom

Riksdagens beslut 1898 kronojord uppläts lör jubileumsfondens nuvarande

tre sanatorier att af sanatoriestiftelsen med full äganderätt disponeras.

Lika litet som någon erinran då gjordes från Riksdagens sida mot markupplåtelsen,

torde den nu föreliggande frågan böra gifva anledning till

någon principiell anmärkning. Då därjämte den förmån, propositionen

på denna punkt afser att bereda de vederbörande, som ämna inrätta

tuberkulossjukvårdsanstalter, med säkerhet kan väntas komma att underlätta

och påskynda anskaffandet af det erforderliga antalet vårdplatser i

landet, lära goda skäl förefinnas för ett bifall till propositionen jämväl

i denna del. Den här ifrågavarande förmanen synes, för åstadkommande

af en jämnare fördelning af densamma, i främsta rummet böra tillkomma

landstingen. . I detta sammanhang bör jämväl tagas i öfvervägande, huruvida

icke militära lägerplatser, som icke vidare användas för sitt ändamål,

lämpligen kunna tagas i anspråk för tuberkulossjukvårdsanstalter.

Beträffande det i propositionen framställda förslaget rörande statsbidrag

till uppförande eller inrättande af tuberkulossjukvårdsanstalter har

utskottet tillstyrkt ändring allenast i en punkt, nämligen i afseende å

förhållandet mellan beloppet af statsbidraget och byggnadskostnaden,

i hvilket afseende utskottet föreslår en ökning från eu fjärdedel till hälften

af nämnda kostnad. Mot de kostnadsberäkningar, som 1 propositionen

blifvit gjorda, och det belopp, som för år 1909 för ändamålet äskats, har

utskottet ej någon erinran att göra. Det torde emellertid härvid icke böra

lämnas oanmärkt, att anslaget, som för nämnda år kan antagas blifva fullt

tillräckligt, framdeles kan behöfva ökas, för den händelse att, såsom antagligt

är, maximibeloppet, 1,000 kronor per sjuksäng, i anledning af

utskottets ofvan gjorda ändringsförslag skulle komma att tagas i anspråk

i något större utsträckning än i Kungl. Maj:ts förslag beräknats. Sammanlagda

beloppet af statsbidragen kan härigenom närma sig 4,600,000

kronor i stället för af Kungl. Maj:t beräknade 4,00u,000 kronor.

Därest besparingar till äfventjrs skulle komma att göras på det anslag,

som för 1909 må varda anvisadt, förutsätter utskottet, att försko
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N.-o 1.

om dessas användning framställes i propositionen i ämnet till nästkommande

års Riksdag.

På grund af hvad ofvan anförts får utskottet hemställa.

att Riksdagen, i anledning af Kungl. Majrts ifrågavarande

proposition och grefve Hamiltons äfvensom herrar

Johanssons, Olssons och Palmes motioner samt med

afslag å friherre Tamms och herr Hallins motioner, må

l:o) till bidrag för uppförande eller inrättande af

tuberkulossjukvårdsanstalter, företrädesvis tuberkulossjukstugor,

tuberkulossjukhus och tuberkulosafdelningar

på andra sjukvårdsanstalter, på extra stat för år 1909

anvisa ett belopp af 400,000 kronor;

2:o) i afseende å allmänna bestämmelser för åtnjutande

af ifrågavarande statsbidrag besluta:

a) att, innan statsbidrag beviljas, anstalten skall

vara till läge, plan och ritningar pröfvad och godkänd

i den ordning, Kungl. Maj:t bestämmer;

b) att statsbidraget må bestämmas till högst hälften

af den enligt vederbörligen granskade räkenskaper funna

verkliga byggnadskostnaden, däri ej inberäknad utgift

för anskaffande af byggnadstomt, dock med den inskränkning,

att statens bidrag icke må öfverskrida 1,000 kronor

för hvarje sjukplats, vederbörande anstalt beräknas

rymma, samt

att för län eller stad, som ej deltager i landsting,

statsbidrag ej i något fall må utgå till flera sjukplätser

än en på hvarje tusental af länets eller stadens invånare,

med undantag beträffande Jämtlands och Norrbottens

län, där statsbidrag må utgå för hvarje sjukplats

utan inskränkning i förhållande till invånarantalet;

c) att statsbidrag må utbetalas först sedan vederbörande

anstalt blifvit afsynad och godkänd; och

d) att Kungl. Maj:t i öfrigt må föreskrifva de bestämmelser

och villkor, som för statsbidragets åtnjutande

kunna finnas lämpliga att stadga; samt

3:o) medgifva, att landsting, kommuner, föreningar

och enskilda må, efter af Kungl. Maj:t i hvarje

särskildt fall verkställd pröfning, ritan kostnad eller

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Bilsdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1.

årlig ersättning på de villkor i öfrigt, Kungl. Maj:t

kan finna skäligt bestämma, undfå upplåtelse af för

anläggning af tuberkulossjukvårdsanstalter erforderlig,

kronan tillhörig mark, som står under dess omedelbara

disposition; dock att, när fråga är om boställsjord eller

annan åt enskild person på arrende upplåten kronojord,

ersättning därför af vederbörande bör lämnas i

enlighet med gällande expropriationsförordning.

Stockholm den 12 maj 1908.

På utskottets vägnar:

GUST. TAMM.

Bih. till Riksd. Prof. 1908. 8 Sami.

1 Afd. 1 Haft.

7

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.