Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Kung<1. Maj: t rörande upphäfvande i vissa fall af skyldighet att härå civil uniform.

1908-02-11 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 1TU 1908:1, Skrifvelse till Kung<1. Maj: t rörande upphäfvande i vissa fall af skyldighet att härå civil uniform.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

1

N:o 1,

Ank. till Riksd. kansli den 12 febr. 1908, kl. 3 e. in.

Andra Kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande n:o 1, i

anledning af väckt motion om skrifvelse till Kung<1.

Maj: t rörande upphäfvande i vissa fall af skyldighet att

härå civil uniform.

I motion n:o 25 i Andra Kammaren har herr T. Zetterstrand erinrat Motionm.

om att denna kammare år 1878, på motion af herr A. P. Lind, med 98

röster mot 63, efter tillstyrkan af ett tillfälligt utskott, besluta eu skrifvelse

till Kungl. Maj:t med anhållan, att Kungl. Maj:t täcktes i fråga om

de ämbets- och tjänstemän, hvilkas tjänsteutövning icke vore af beskaffenhet

att föranleda bärande af uniform, meddela sådant förklarande, hvarigenom

den skyldighet i detta afseende, som kunde anses åligga dem,

blefve upphäfd.

Emellertid hade Första Kammaren vid samma riksdag afslagit skrifvelseförslaget.

Motionären anför vidare:

»Under de 30 år, som förflutit, sedan detta ärende inom Riksdagen

behandlades, har måhända på vissa håll bruket af civila paraduniformer

aftagit, men å andra sidan hafva sannolikt i många fall förslag till nya

Bih. till Riksd. Prof. 1908. 8 Sami 2 Afd. 2 Band. I Käft. (Ko 1.)

i

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o T) Utlåtande N:o 1.

dylika uniformer under årens lopp fastställts. Huruvida tidsandan nu

ställer sig mera bevågen gentemot ifrågavarande paraduniformer än för

trettio år sedan, kan jag ej afgöra, men tror knappast att så är förhållandet.

Yi veta emellertid alla, att benägenhet för lyx och öfverflöd

är ett af vår nations största lyten, samt att sparsamheten ej står i synnerligt

hög kurs i vårt land. Kan någonting från statsmakternas sida

åtgöras för motverkande af lyxen och för främjande af sparsamhet, så

synes mig, att man ej bör lämna något tillfälle därtill obegagnadt.

Föreliggande fråga gäller ett ganska stort antal tjänstemän, af Indika många

hafva en mycket svag ekonomisk ställning, ja, en del ej ens erhållit

ordinarie statstjänst. Bland dem finnas sådana, som efter långvariga

akademiska studier och flerårig oaflönad verksamhet erhållit sin första

anställning med mycket ringa inkomst. Af denna inkomst, som näppeligen

räcker till de nödtorftigaste lefnadsbehofvens tillfredsställande, än

mindre till förräntande af gamla akademieskulder, nödgas de använda

några hundratal kronor, någon gång utgörande ett helt års aflöning,

till anskaffande af en paraduniform, hvaraf de endast högst sällan hafva

användning. Det obilliga häri ligger ju i öppen dag och uppväges

ingalunda af den tillfredsställda fåfängan hos eu eller annan af dem,

som är mera ytligt anlagd och måhända bättre ekonomiskt situerad.

Hvad åter angår äldre statstjänare, så finnas säkerligen äfven bland dem

många, som för anskaffande af medel till eu paraduniform nödgas göra

lån eller ställa sin familj på förknappning, hvilket ju är långt ifrån tilltalande.

Men frågan kan och bör ses äfven från eu annan synpunkt,

som för oss ligger nära till hands. År efter annat förekomma till behandling

inom Riksdagen frågor om höjning af lönerna för olika tjänstemannaklasser,

och Riksdagen har ej velat undandraga sig att, i den mån

statens tillgångar medgifvit, tillmötesgå billiga anspråk på löneförhöjningar.

Att ingå på någon granskning af huru de enskilda personerna

använda de erhållna lönetillskotten kan naturligen ej ifrågakomma, men

däremot kan man ej med likgiltighet iakttaga, att löntagarna på grund

af föråldrade bestämmelser nödgas använda eu del af de ökade lönebeloppen

till obehöfliga utgifter i stället för till ett välbehöfligt förbättrande

af deras ekonomiska ställning.

Ku är det ju ej Riksdagens sak att taga befattning med dessa uniformfrågors

ordnande, men att göra eu framställning i ärendet till KungL

Maj:t kan väl ej anses obefogad!, helst man ju bör vara tämligen förvissad

därom, att Kung!. Maj:t, sedan frågan kommit på tal, skall vara

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1,

3

lika angelägen att, så långt statsintresset medger, lindra statstjänarnes

ekonomiska svårigheter ej allenast genom deras inkomsters ökande, utan

äfven genom begränsande af sådana utgifter, som ej nödvändigtvis behöfva

påläggas dem.»

Till sist hemställer motionären, »att Riksdagen i skrifvelse till Kung!.

Maj:t måtte anhålla, det täcktes Kung!. Maj:t i fråga om de ämbete- och

tjänstemän, hvilkas tjänsteutöfning ej är af beskaffenhet att föranleda

bärande af uniform, meddela sådant förklarande, hvarigenom den skyldighet

i detta afseende, som kan anses åligga dem, blifver upphäfd.»

Rörande uniformens tillkomst har utskottet varit i tillfälle inhämta Historik.

följande:

Hvad angår Sverige var det till eu början endast Konungens lifvakt

eller drabanter, som hade dräkter af samma färg; sedermera voro äfven

vissa fänrikar klädda på likartad! sätt, men någon bestämd, för hela armén

fastställd uniform fanns ännu icke under Gustaf Adolfs tid. Det var först

under Karl X Gustaf, som uniformer började mera allmänt införas i

svenska armén; det anbefalldes, att landsknektarne skulle förses med beklädnad

af lika snitt och färg, men såväl under 1600-talet som under

större delen af 1700-talet skilde sig uniformen, hvad snitten och plaggens

beskaffenhet angår, föga från den borgerliga klädedräkten.

Civila uniformer infördes i de flesta land under 1700-talet.

Emellertid voro de här knappast i bruk under frihetstiden.

Detta framgår bland annat häraf, att i den år 1735 på Riksens Ständers

begäran utfärdade kungörelse angående visst mode på mansklädedräkten

— hvari stadfästes profmodeller, enlikt hvilka manskläder skulle

förfärdigas, både hvad uppslag, knappar m. in. beträffade, och hvari

dittills brukliga »stora uppslag, många och djupa rynkor, stoppningar

och styfningar samt öfverflödiga knappar» förbjödos, vid stränga straff''

för skräddarne och knappmakarne och dräktens förlust för beställaren —

undantogos endast de »vid militien brukelige uniformer .*) Samma är förhållandet

i en 1746 utfärdad likartad kungörelse.

Alltså existerade då i Sverige inga civila uniformer.

•) Såsom åt en förklaring framgick, var det dock gifvetvis icke allmogen betaget att blifva

vid deras vanliga i landsorten brukelige klädedräkter, och 1746 undantogos uttryckligen prästeoch

bondeståndens vanliga klädedräkter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

''4 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

Under gustavianska tiden börja sådana tillkomma.

Sålunda stadgas bofrättsdräkter för hofrätternas ledamöter och deras

betjäning jämte de under bofrätten lydande lagmän och härad shöfdingar;

en sådan uniform fastställdes exempelvis 1778 för Göta hofrätt, och i

en tilläggsföreskrift af år 1805 bestämdes, att fracken skulle vara skuren

»på lika sätt som landshöfdingeimiform».

För landsböfdingarna var alltså likaledes eu uniform föreskrifven,

men enligt en historisk författare hade den snarast ett slags ryttareuniforms

karaktär med skinnbyxor och sporrar.

Enligt samme författare voro de under Gustaf IV Adolf tillkomna

o

adelsuniformerna af en viss militär typ, likaså frimurareuniformen. Dessutom

fanns det eu så kallad »provincieuniform», hvilken dock utgjordes

endast af frack med en knapprad och landskapets vapen i knapparna,

och som bars af bland andra kronofogdar och länsmän men äfven af vanliga

possessionater, hvadan den icke hade ämbetsuniforms karaktär. Diplomaterna

buro alltid uniformen af något visst regemente, där de låtit inskrifva

sig.

Efter statsliv älfningen under Karl XIII:s tid tyckte — skrifver den

nämnde författaren, B. v. Beskow —- de civile ämbetsmännen i allmänhet,

att de lika väl kunde bära guldbroderad rock och svärd vid sidan som

adel och militär. Början gjordes med Konungens statsråd, kansli och

kabinett. — — — — Småningom erhöllo alla ämbetsverk uniformer

ända till kapellet och baletten.

Beskow ställer detta de civila uniformernas allmänna införande i

samband med »jämnandet af siåndsskiljaMigheterna».

Emellertid vill det förefalla, som om, egendomligt nog, äfven vissa

ekonomiska motiv spelat in, då uniformen, sydd en gång för alla, kunde

ersätta dyrbara och växlande hofdräkter af olika art.

I Göta hofrätts universal af 12 juli 1805 om hofrättsuniformen heter

det visserligen, att det endast var tillåtet »att uti denna uniform uppvakta

Kung!. Maj:t på landet men icke vid hofvet eller i städer». Men efter

1809 synas de civila uniformerna hafva medfört tillträde äfven till hofvet.

Detta torde framgå bland annat af en skrifvelse från Bergskollegiets

president till Kung!. Maj:t af 6 dec. 1814, där denne anhåller om uniform

för sitt verk och motiverar detta sålunda: »Åt med lätthet nalkas

Eders Kungl. Maj :ts person och få uppvakta vid Eders Maj:ts hof, enär

Eders Maj:t thet tillåter, är hvad som utgör Eders Kungl. Maj:ts undersåtare^

lifliga önskan; en hvar fiber therefter och thet är med saknad

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1. 5

som många nödgas neka sig tkenna tilfredsställelse, då theras villkor

ej tillåta dem förse sig med the flere ärägter som thertil fordras ock hvilket

jag haft tillfälle erfara i anseende til mine Camerater och Embetsmännen

i Collegio och den Stat hvarest Eders Kongl. Magt nådigst förordnat

mig åt såsom chef hafva inseende.»

De motiv, som för ett århundrade sedan kunde föreligga för införande -Allmänna

af civila uniformer med hänsyn till ställningen i den högre societeten, y ****

vare sig af jämlikhetssträfvan i förhållandet mellan civile borgerlige

ämbetsmän å ena sidan och militärer eller adel å den andra, eller af

ekonomiska skäl, då uniformen var billigare än de olika hofdrälcterna,

föreligga icke längre. För tillträde till hofvet kräfves ej längre någon

särskild dräkt, och guldgalonerna anses knappast längre såsom värdemätare

på samhällsställningen.

Det är emellertid uppenbart, att för vissa tjänstemän uniform eller

åtminstone tjänstetecken är af nöden i deras tjänsteutöfning. Detta gäller,

såsom redan 1878 års tillfälliga utskott framhållit, om sådana tjänstemän,

som stå i nära och liflig beröring med den stora allmänheten, såsom till

exempel de vid järnvägstrafiken, tull- och postverken anställde samt länsmän

och kronofogdar. Till dem torde väl ock böra räknas de senares

öfverordnade, landsköfdingarne, som vid förekommande fall äga att taga

högsta polismyndigheten, liksom ock polisbefälet i städerna.

Däremot lära meningarna knappast vara synnerligen delade om det

olämpliga i att uniformer bibehållas såsom paraddräkter för uppvaktningar

och festligheter. Ett undantag bilda dock måhända uniformerna för de

diplomatiska tjänstemännen, för hvilka af internationella hänsyn paraduniformer

möjligen torde böra bibehållas, då de allmänt brukas inom de

diplomatiska kårerna i alla monarkiska land.

Det torde för öfrigt icke vara fullt klart, huruvida och i hvilken mån

något egentligt tvång föreligger för nyttjande af uniformer utanför vissa

enstaka kårer. En viss frihet råder i detta fall redan i fråga om tjänsteuniformer,

hvilken frihet exempelvis tillämpas af domare, och samma

frihet torde väl i än högre grad förefinnas i fråga om paraduniformer.

Men äfven där dylikt tvång icke förefinnes, är det dock uppenbart, att

öfverordnades önskningar eller allmän kamratsed kan på den enskilde utöfva

ett tryck, som han har svårt att undandraga sig. Det lärer därför

Bill. till Riksd. Prof. 1908. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 1 Käft. 2

s. 6 Kontrollera mot PDF

Utskottets

hemställan.

6 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 1.

törhända icke göra till fyllest att enbart upphäfva den skyldighet, som kan

åligga tjänstemännen att bära paraduniform, utan borde den förklaring.

Kungl. Maj:t i detta hänseende kan finna lämpligt utfärda, tillika innebära

upphäfvande af själfva fastställelsen af uniformen.

Emellertid anser utskottet sig böra påpeka, att fastställelse af uniformer

icke längre sker i statsrådet. Detta var visserligen fallet i

äldre tider, såsom framgår af att kofrättsuniform för Göta hofrätt bestämdes

af Kungl Maj:t på föredragning af justitiestatsministern i statsråd

den 23 november 1813, men numera afgöras dessa ärenden af Hans

Maj:t Konungen personligen efter föredragning af vederbörande departementschef,

såsom exempelvis framgår af civilministerns cirkulär till Kungl.

Maj:ts befallningshafvande af den 15 februari 1898, hvari delgafs ått

Hans Maj:t Konungen på underdånig framställning meddelat bestämmelser

rörande uniform för iandtstatens ämbets- och tjänstemän, liksom,

i januari detta år på likartadt sätt nya uniformbestämmelser utfärdats

för vissa tjänstemän inom telegrafverket.

Såsom af det förestående framgår, delar utskottet de af motionären

framhållna synpunkterna, och får utskottet därför i anledning af förevarande

motion hemställa,

att Andra Kammaren ville för sin del besluta

att Riksdagen i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhåller,

det täcktes Kungl. Maj:t i fråga om de ämbets- och

tjänstemän, hvilkas tjänsteutöfning icke är af beskaffenhet

att föranleda bärande af uniform, vidtaga de åtgärder

Kungl. Maj:t kan finna skäliga för att den

skyldighet, som i detta afseende till äfventyrs kan

anses åligga dem, må blifva upphäfd.

Stockholm den 11 februari 1908.

På utskottets vägnar:

ROBERT JOHANSSON.

STOCKHOLM, NYA TRYCKERI-AKTIEBOLAGET 1908.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.