Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 2
1908-02-12 · 6 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 2 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
AK 1TU 1908:2, Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 2
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 2.
1
N:o 2.
Ank. till Riksd. kansli den 12 februari 1908, kl. 3 e. m.
Andra Kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande n:o 2 i anledning
af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t
omgående antecknande i kyrkobok af från utlandet återinflyttade
svenskars äktenskapsförhållanden.
Uti en inom Andra Kammaren väckt, till första tillfälliga utskottet
hänvisad motion, n.o 76, hemställer herr Per Pehrsson i österby: »att
Riksdagen ville besluta att i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det
täcktes Kungl. Maj:t snarast möjligt vidtaga åtgärder för införande af
förenklade bestämmelser och för fastställande af enhetligt tillvägagångssätt
i fråga om anteckning i kyrkobok af från utlandet återinflyttade
svenskars äktenskapsförhållanden.»
Till stöd för denna hemställan anför motionären följande:
»En stark strömning att söka »bevara svenskarne åt Sverige»,
har under de senaste åren gått genom vårt folk. En yttring bland
andra häraf var Riksdagens skrifvelse den 30 april 1907 rörande inrättande
af en statens arbetsförmedlingsanstalt till tjänst för i utlandet
bosatta svenskar.
Bih. till Riksd. Prot. 1908. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 2 Häft. (Ko 2.) 1
opaginerad Kontrollera mot PDF
2 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N;o 1) Utlåtande N:o 2.
I samma mån som vårt lands näringslif erbjuder rikare utkomstmöjligheter,
ökas antalet af utomlandssvenskar, som vilja återvända till
fäderneslandet. Vissa legislativa och administrativa förhållanden lägga
emellertid hinder i vägen för en sådan återinvandring.»
Dessa ord, hvarmed min förut afgifna motion angående lättnader
i fråga om immigranters värnplikt inledes, gälla äfven den fråga, som
jag härmed vördsamt anhåller att få för Riksdagen framlägga.
Särskilt för de från Amerika återvändande svenskarne uppstå
lätteligen och ofta svårigheter med afseende på anteckningar i kyrkobok
af deras äktenskapsförhållanden.
Detta gäller anteckningen dels af i utlandet ingångna äktenskap,
dels angående hinderslöshet till äktenskap.
De nuvarande bestämmelserna angående anteckning af i utlandet
ingångna äktenskap återfinnas i lagen af den 1 juli 1898 § 1. — Där
stadgas: »Äktenskap, som å utrikes ort slutits, utan att svensk lags
föreskrifter därvid blifvit iakttagna, må i kyrkobok antecknas, så framt
äktenskapet, enligt intyg af utländsk myndighet, blifvit å den utrikes
orten i där föreskrifven form inför kyrklig eller borgerlig myndighet
slutet, eller ock Konungen på grund af särskilda omständigheter funnit
skäl att sådan anteckning eljes medgitva. År intyg, hvarom ofvan sägs,
utfärdadt af annan myndighet än norsk, skall myndig’ketens behörighet
att sådant intyg utfärda vara bestyrkt af svensk beskickning eller konsul.»
Denna bestämmelse är närmare utförd i lagen af 8 juli 1904 § 6, som
lyder: »År äktenskap å utrikes ort slutet i form, som lagen å den ort
föreskrifver, skall äktenskapet, ehvad fråga är om svenska eller utländska
undersåtar, här i riket anses vara i behörig form afslutadt».
I fråga om anteckningen af hinderslöshet gäller för dem, som
under sin vistelse utomlands förblifvit svenska undersåtar eller efter
återkomsten återfått svensk medborgarrätt, bestämmelsen i 15 kap. 19 §
i kyrkolagen, som lyder: »Om någon obekant person vill låta lysa för
sig, skall det ej ske, förrän han till prästen framter säkra bevis om sitt
lefverne och sina villkor; eller några tillstädes varande vissa och trovärdiga
män därom kunna vittna». Till dessa bestämmelser komma
dessutom föreskrifterna i lagen af den 14 oktober 1898: »Svensk man
eller kvinna, som vill ingå äktenskap, men icke kan på det i 15 kap.
19 § kyrkolagen föreskrifna sätt styrka sin hinderslöshet, äger genom
tillkännagifvande, som tre gånger införes i allmänna tidningarne, kungöra
sitt förehafvande, med fullständig uppgift om sitt namn, sin ålder
och sin födelseort samt om de orter, där han eller hon vistats, så ock
med anvisning, hos hvilken församlingspräst och inom hvilken tid
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N;o 1) Utlåtande N:o 2. 3
äktenskapshinder bör anmälas; och skall tiden för sådan anmälan utgöra,
där sökanden icke vistats utom Sverige, Norge, Danmark och
Finland, minst tre månader och i annat fall minst sex månader från det
att tillkännagifvandet sista gången införts». I fråga om sådana personer
åter, som äro vid sin återkomst främmande undersåtar, hvilka
utgöra det ojämförligt största antalet, gäller kungl. förordningen om
vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap
af den 8 juli 1904, § 1, som lyder: »Utländsk undersåte, som
vill träda i äktenskap inför svensk myndighet, skall med intyg af behörig
myndighet i den stat, han tillhör, styrka, att enligt lagen i sagda
stat hinder ej finnes emot afsilande af det äktenskap, hvarom fråga
är. I intyget skall särskildt angifvas, huruvida mellan dem, som vilja
gifta sig, veterligen finnes skyldskap eller svågerlag; är sådan förvandtskap
kunnig, skall dess beskaffenhet meddelas. Intyget skall ock
innehålla upplysning, huruvida den främmande statens lag innehåller
föreskrifter om lysning för det fall att undersåte i den stat vill ingå
äktenskap utom sitt hemland, samt, där sådan lysning är stadgad, underrättelse,
huruvida den ägt rum. Intyg, hvarom nu är sagdt, skall, där
det ej utfärdats af norsk myndighet eller af här i riket anställd diplomatisk
eller konsulär ämbetsman, vara åtföljdt af sådan ämbetsmans
bevis, att intyget är af behörig myndighet utfärdadt.»
Härvid må anmärkas, att Förenta staterna icke biträdt de konventioner,
hvarpå 1904 års lag grundar sig.
Dessa bestämmelser vålla i regel stora svårigheter vid tillämpningen.
Återvändande svensk-amerikaner ha sällan något intyg af i
ofvannämnda lagar föreskrifven beskaffenhet att förete; därpå tänkte de
icke i Amerika. Att anskaffa sådant efter återkomsten är förenadt med
kostnader, tidsutdrägt och besvär. Ibland kan det vara svårt nog för
att icke säga omöjligt att få särskildt hinderslöshetsintyg. De svenska
pastorsämbetena ha i afseende på tillämpningen af ofvanberörda bestämmelser,
som synas medgifva mycket olika tolkningar, kommit till
olika praxis på skilda platser, ett förhållande, som naturligtvis icke är
lyckligt. De invecklade bestämmelserna sättas på ett håll å sido, och,
utan att lagens bokstaf följes, visas ett mycket stort tillmötesgående.
På andra håll, och särskildt i de större församlingarne, där sådana fall
ofta förekomma, fasthållas lagens kraf. Och blir detta tillvägagående
då ofta betraktadt som ett godtyckligt Övergrepp af den enskilde
prästmannen.
Så t. ex. nöjer sig månget pastorsämbete vid fråga om anteckning
af äktenskap med att vigselattestens giltighet är styrkt af amerikansk
opaginerad Kontrollera mot PDF
4 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 2.
konsul i stället för af svensk konsul eller beskickning. Andra åter åtnöjas
med en enkel attest af någon Augustanasynodens präst eller taga
på eget ansvar rent af till godo hvad slags intyg därom som helst, om
något sådant kan presteras.
Ännu mera godtycklig ter sig tillämpningen af bestämmelsen om
anteckning angående hinderslöshet. Det är ofta först vid begäran om
lysnings utfående, som den återinvandrade får klart för sig, att han
icke enligt svensk lag är berättigad därtill. Anmärkningen vid betygets
inlämnande å pastorsexpeditionen, att det saknades intyg om hinderslöshet
för den och den tiden, hade icke då beaktats, eller också var
betyget, som så ofta, inskickadt, utan att dess ägare personligen inställt
sig på expeditionen. Den ledsamma öfverraskningen vållar lätt i förargelsen
en ny utvandring. Många ha på detta sätt skilts för andra
gången och för alltid från fosterlandet.
Därvid praktiseras likväl på några håll att låta bestämmelsen om
vittnesmålet af »tillstädesvarande, vissa och trovärdiga män» få gälla
äfven om ett intyg från i utlandet boende.
Att få dessa bestämmelser - förenklade och bragta till enhetlig
tillämpning är ett länge kändt behof.
Pastorsämbetena böra sättas i tillfälle att handlägga dessa ärenden
så enhetligt, praktiskt och tillmötesgående som möjligt, under det att
på samma gång äktenskapets helgd upprätthålles och kontrahenterna
själfva och deras barn blifva till sin rättsliga ställning fullt betryggade.
De vägar, hvarpå en lättnad i dessa förhållanden skulle beredas
återvändande svensk-amerikaner och hvarigenom en återinvandring
skulle i sin mån främjas, torde framgå af eu närmare utredning.
Hvad som emellertid i ett stort antal fall skulle medföra åsyftadt
resultat vore, om öfverenskommelse kunde fattas och föreskrifter meddelas,
att betyg, utfärdadt af vederbörande pastor, tillhörande Augustanasynoden
eller annat svenskt-amerikanskt kyrkosamfund, som efter pröfning
befunnits äga i detta afseende betryggande, ordnade kyrkliga förhållanden,
enligt fastställdt formulär och med vederbörande församlings
sigill försedt skulle tillerkännas full giltighet i Sverige utan vidare
attestering.
Där hinderslöshet skulle styrkas genom vissa och trovärdiga mäns
vittnesmål, må detta kunna innefatta äfven personer, boende å den ort
i utlandet, där den återinvandrade vistats.
Och där hinderslösheten skall styrkas med tillkännagifvande i
allmänna tidningar, synes bestämmelsen om 6 månader för dem, som
vistats utom Sverige, Norge, Danmark eller Finland, böra utgå och tiden
5
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N;o 2.
generellt bestämmas till 3 månader. Denna åtgärd ter sig nämligen,
då det gäller utlandet, under alla förhållanden såsom i realiteten skäligen
verkningslös.
Allmänna svenska prästföreningen har jämväl, på grund af beslut
vid dess allmänna möte i Uppsala sistlidne år, ingått till Kungl. Maj:t
med en skrifvelse, där bestämmelser begäras, som äro analoga med i
denna motion föreslagna.
Ömkligt vore, att åtgärder i detta syfte kunde vidtagas så snart, att
förslag till bestämmelser i dessa här berörda frågor kunde föreläqqas detta
års kyrkomöte. y
Ett dröjsmål skulle vålla ett alltför långt uppskof i en välbehöflig
reform.»
Utskottet anser det vara otvifvelaktigt, att med nuvarande bestämmelser
åtskilliga svårigheter uti de af motionären angifna hänseenden
uppstå för såväl från utlandet hemflyttande landsmän som för pastorsämbetena,
äfvensom att ett undanröjande eller minskande af dessa
svårigheter skulle i sin mån underlätta återinvandringen till Sverige.
Det vore därför, enligt utskottets tanke, önskvärdt, särskildt att förenklade
former kunde införas för sättet att hos pastor i den svenska församling,
dit inflyttningen sker, styrka] verkligheten och lagligheten af
utomlands ingånget äktenskap äfvensom hinderslöshet till äktenskap.
yägar, på hvilka en lättnad i angifoa afseenden skulle kunna
beredas och en återinvandring i sin män främjas, torde framgå af en
närmare utredning.
Utskottet anser emellertid — särskildt med tanke på underlättande
af återinvandringen från Norra Amerika — att i ett stort antal
fall asyftadt resultat skulle ernås, därest exempelvis föreskrifter kunde
meddelas,
att betyg, utfärdadt af vederbörande pastor tillhörande kyrkosamfund,
som etter pröfning befunnits äga i detta afseende betryggande,
ordnade kyrkliga förhållanden, och affattadt enligt fastställdt formulär
samt forsedt med vederbörande församlings sigill, tillerkännes full
giltighet i Sverige utan vidare attestering; och borde ett sådant betyg
• „ lgt utskottets mening — äga fullt vitsord ej blott i fråga om
mganget äktenskap eller hinderslöshet till äktenskap utan äfven beBih.
till Biksd. Brok 1908. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 2 Höft. 2
6 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N;o 1) Utlåtande N:o 2.
träffande öfriga förhållanden, hvilka äro af beskaffenhet att böra i kyrkobok
antecknas, såsom uppgifter om barns ålder, dop etc.;
att, där hinderslöshet till äktenskap skall styrkas genom vissa och
trovärdiga mäns vittnesmål, detta må kunna ske äfven genom personer,
boende å den ort i utlandet, där den återinvandrade vistats;
samt att i fall, där binderslösheten ej annorledes kan styrkas,
utan tillkännagifvande på föreskrifvet sätt i allmänna tidningar ^ för
ändamålet måste ske — med upphäfvande af bestämmelsen om sex månaders
anmälningstid i fråga om dem, som vistats utom Sverige, Norge,
Danmark eller Finland — tiden generellt bestämmes till tre månader.
På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,
att Andra Kammaren för sin del i anledning af
förevarande motion ville besluta, att Riksdagen i skrifvelse
till Kungl. Maj:t anhåller, det täcktes Kungl.
Maj :t snarast möjligt vidtaga åtgärder för införande af
förenklade bestämmelser i fråga om anteckning i kyrkobok
rörande från utlandet återinflyttade svenskar, särskilt
med afseende på deras äktenskapsförhållanden.
Stockholm den 12 februari 1908.
På utskottets vägnar:
ROBERT JOHANSSON.
STOCKHOLM, P. A. NYMANS EFTERTRÄDARES TRYCKERI, 1008.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.