Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Kungl. Maj:t angående utredning om arbetslösheten i Sverige m. m.

1908-03-24 · 27 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 27 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 1TU 1908:22, Skrifvelse till Kungl. Maj:t angående utredning om arbetslösheten i Sverige m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o T) Utlåtande N:o 5.

1

ET:o 22,

Ankom till Riksd. kansli den 24 mars 1908 kl. 6 e. m.

Andra Kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande n:o 5

i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.

Maj:t angående utredning om arbetslösheten i Sverige m. m.

I en till utskottet öfverlämnad motion, n:o 82, har herr E. O. V.

Wavrinsky i Stockholm hemställt, att Riksdagen ville hos Kungl. Maj:t

anhålla om utredning angående arbetslösheten i Sverige samt rörande försäkring

mot dennas ekonomiska följder.

Herr Wavrinskys motion har följande lydelse:

»Den sociala försäkringens uppgift är att skydda de mindre bemedla- Sodalförsäkdes,

särskildt arbetstagarnes, ekonomiska existens vid de tillfällen, då de 1 m9e^uPP

utan egen förskyllan komma i den ställning att icke kunna försörja sig

själfva. I Sverige hafva statsmakterna hittills vidtagit åtgärder för sådan

försäkring mot följderna af dels sjukdom och dels olycksfall i arbete, och

för närvarande pågå lifliga sträfvanden att utveckla formerna samt utvidga

området för såväl sjuk- som olycksfallsförsäkringen.

I en samtidigt afgifven motion har jag tillåtit mig rikta uppmärksamheten

på angelägenheten, att statsmakterna befrämja och särskildt understödja

en blifvande moderskapsjörsäkring, åsyftande att barnsängskvinBih.

till Biksd. Prot. 1908. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 21 Käft. (N:o 22) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Socialförsäkringen

och

fattigvården.

Andra Kammarens Tillfälliga TJtskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 5.

norna må erhålla ersättning för den aflöning de förlora genom frånvaro

från arbetet.

Sjukförsäkringen är hos oss ordnad enligt den frivilliga försäkringens

principer, i det att staten åtnöjer sig med att genom lagstiftning reglera

samt ekonomiskt understödja den af frivilliga organisationer anordnade

verksamheten på detta område. Vår olycksfallsförsäkring är däremot så

till vida tvångsförsäkring, att dess skydd genom statens lagstiftningsmakt

tillförsäkrats alla arbetare inom vissa yrken, oberoende af deras egna åtgöranden.

Sedan länge tillbaka har vidare hos oss frågan om ålderdoms- och

invaliditetsför säkring varit aktuell, och i anledning af nästföregående Riksdags

skrifvelse i ämnet har Kungl. Maj:t nyligen tillsatt en kommitté

för frågans lösning. Därest i samband härmed äfven upptages spörsmålet

om understöd åt änkor och föräldralösa, så torde vi snart nog komma

därhän, att arbetstagaren och hans familj tillförsäkras verksamt ekonomiskt

skydd vid alla de eventualiteter, som medföra minskning i eller förlust af

arbetsförmågan.

Genom den sociala försäkringens framträdande och utveckling har

fattigvårdens begrepp och omfattning väsentligt förändrats. All den understödsverksamhet,

som här ofvan angifvits redan vara ordnad eller

böra ordnas såsom offentlig försäkring, hvilade ännu för några decennier

sedan på den offentliga och enskilda välgörenheten. Efter hand har det

emellertid allt klarare framstått såsom en orättvisa och obarmhärtighet

från samhällets sida att med välgörenhetens nådegåfvor afspisa dem, som

råkat i nödställd belägenhet, oaktadt de ärligen fyllt sin plikt som nyttiga

och verksamma arbetare. Det är denna förändrade uppfattning, som drifva

fram till lösning eller aktualitet den sociala försäkringens här ofvan

angifna olika grenar.

Samtidigt med att området för fattigvårdens verksamhet därigenom

inskränkts, har emellertid en fördjupad uppfattning utbildats af samhällets

skyldigheter gentemot äfven dem, som nu utgöra fattigvårdens föremål.

Och man har alltmer känt sig förpliktad sörja för, att dessa beklagansvärda,

oaktadt de måhända i många fall kunna sägas själfva bära ansvaret

för sin belägenhet, dock må på ett långt effektivare sätt, än tidigare

varit vanligt, tagas om hand och erhålla omvårdnad. En direkt följd af

det förändrade läge, i hvilket fattigvården nu befinner sig — dels på

grund af socialförsäkringens utveckling och dels genom de nya åsikterna

om fattigvårdens uppgifter — är ock Kungl. Maj:ts åtgärd att tillsätta en

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra Kammarens Tillfälliga Utskott/ (N:o 1) Utlåtande N:o 5.

särskild kommitté för revision af de lagbestämmelser, som reglera våra

fattigvårdsförhållanden. Vi befinna oss sålunda för tillfället i den situationen,

att gränserna mellan samt formerna för de olika grenarna af samhällets

ekonomiska omvårdnad om de mindre bemedlade nu skola klargöras

för vinnande af en allsidig och systematisk verksamhet på detta

område. Då det därvid är af största vikt, att alla hithörande frågor vinna

nödig belysning, har jag ansett tidpunkten vara inne att rikta uppmärksamheten

på behofvet af försäkring mot arbetslöshet.

Under det att de öfriga här ofvan berörda slagen af socialförsäkring''^^*^

åsyftat ekonomiskt skydd vid arbetsförmågans försämring, så har arbets- uppgift.

löshetsförsäkringen till uppgift att bereda understöd åt arbetare, som visserligen

äro fullt arbetsdugliga och arbetsvilliga, men det oaktadt ej kunna

erhålla sysselsättning, enär arbetsmarknaden af en eller annan anledning

ej förmår använda all disponibel arbetskraft.

Det lärer väl ej vara erforderligt att närmare skildra arbetslöshetens

verkningar för en arbetare, särskildt om han är familjefader. Redan det

att en person, som oförvitligt och dugligt skött sina åligganden i manga

år, helt plötsligt utan eget förvållande ser sig beröfvad den sysselsättning,

åt hvilken han ägnat sig och som gifvit honom en knapp men lugn utkomst,

måste på honom utöfva ett beklagligt inflytande. Och när så efter

några veckor de sista sparpenningarna taga slut, när arbetsredskap och det

mödosamt sammanbragta bohaget afyttrats, utan att han ända kan hålla

borta nöden från sig själf och sin familj, så vakna lätt hos honom bittra

känslor mot de förhållanden och det samhälle, i hvilka han lefver. De

arbetslösas legioner vid ekonomiska depressionsperioder ha i alla tider

utgjort den lätt mottagliga jordmån, i hvilken finnes näring för och gifves

upphof till de mest förtviflade tilltag.

Bland de arbetslösa har det ock alltid varit, som samhällets »olycksbarn»

till stor del rekryterats. Redan det att man saknar det stöd, som

ordnad sysselsättning ensamt kan gifva, är ju ägnadt att inleda en person

i åtskilliga frestelser. Och då härtill kommer brist på de nödvändigaste

lifsförnödenheterna — en brist, som synes dess mer förhatlig, när den är

oförskylld — så är det ej lätt för den arbetslöse själf eller hans hungrande

och frysande familj att hellre lida än söka pa orättmätig! sätt förhjälpa

sig ur sitt elände. Vid arbetslöshetstiden är det, som landsstrykarnes,

förbrytarnes och de prostituerades armeer starkast rekryteras.

Den ekonomiska och moraliska förlust, samhället lider genom en mängd

s. 4 Kontrollera mot PDF

Fattigvården

och arbetslösheten.

Arbetslöshetsfrågan

i

Sverige.

4 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 5.

förut nyttiga medlemmars öfvergång till att blifva onyttiga och sam hällsfarliga,

kan säkerligen ej taxeras nog högt. Det borde vara af den största

betydelse, att just vid kristider icke de arbetslösa ställas utan inkomst, så

att de breda lagrens köpförmåga plötsligt förminskas just vid samma tidpunkt,

som näringslifvet af andra skäl försvagas.

Hittills är det framför allt fattigvården, den offentliga och enskilda,

som sökt efter måttet af sina resurser taga hand om de arbetslösa och

deras familjer. Men det synes uppenbart, att denna utväg, som numera

allmänt erkännes vara olämplig i de fall, då arbetaren fått sin arbetsförmåga

nedsatt, måste vara än mer olämplig såsom hjälp åt den arbetare,

som vill och kan arbeta, men ej får sysselsättning. Den alldeles oförskyllda

arbetslösheten påkallar andra åtgärder än fattigvården, hvilken

enligt det allmänna föreställningssättet alltid på sina kunder sätter en

prägel af mindre-värdighet samt äfven medför förlust af vissa medborgerliga

rättigheter och därigenom bidrager att nedslå den fattigunderstöddes

själfkänsla, lefnadsmod och arbetsenergi för framtiden.

Vid den under oktober 1906 i Stockholm hållna kongressen för fattigvård

och folk försäkring, därvid fattigvårdens förhållande till arbetslösheten

särskildt behandlades, betonades också skarpt, att understödjandet af

de oförskylldt arbetslöse icke är en fattigvårdsfråga, utan måste behandlas

såsom ett särskildt problem, för hvars utredande kongressen beslöt

anhålla om regeringens åtgärder. Den allmänna uppfattningen, som vid

kongressen gjorde sig gällande, utvecklas närmare i den å kongressens

vägnar till Konungen öfverlämnade skrifvelse, som här bifogas såsom särskild

bilaga (Bil. 1).

Att frågan om arbetslösheten och dess bekämpande under den senare

tiden varit så föga uppmärksammad i vårt land, beror på det lyckliga

förhållandet, att vi kunnat glädja oss åt en längre tids oafbrutet göda

konjunkturer. Med hvarje år ha industri och samfärdsel utvidgats och

utvecklats samt tagit allt flera armar i anspråk. Då samtidigt emigrationen

från landet afledt stora skaror af den till produktivt arbete mognande

ungdomen, så har i stort sedt icke öfverflöd utan brist på arbetskraft

förelegat.

Men det har ej alltid varit så, utan i den nuvarande generationens

minne kvarstår ännu lifligt, huru under 1890-talets förra hälft arbetslösheten

var kronisk och särskildt under vintrarna antog betydande dimensioner

samt framkallade nöd och elände i vida kretsar bland våra kropps
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 5.

arbetare. I anledning häraf tillsatte dåvarande öfverståtbållaren friherre

G. Tamm år 1894 en kommitté för utredning rörande arbetslösheten i Stockholm,

och därmed sammanhängande förhållanden\ Kommitténs år 1895

afgifna betänkande, som innehåller utförliga redogörelser för Stockholms

stads arbetslöshetspolitik under en längre följd af år samt utredningar

rörande motsvarande förhållanden såväl å andra orter i riket som ock i

utlandet, erbjuder ett mycket stort intresse äfven för studiet af de nuvarande

förhållandena. Såsom betecknande för den utsträckning, arbetslösheten

i Stockholm tog under slutet af 1880- och början af 1890-talet,

ma anföras, att — förutom åtskilliga åtgärder, som af stadens olika myndigheter

vidtogos för att under vintern låta de regelbundna kommunala

arbetena fortgå i största möjliga omfattning — nästan hvarje vinter stora

belopp anvisades till särskilda nödhjälpsarbeten, så t. ex. vintern 1891—92

ej mindre än 825,000 kr. Likartade åtgärder måste äfven tillgripas på

andra orter i landet, utan att man dock, trots de dryga utgifterna, lyckades

sysselsätta mer än mindredelen af de arbetslösa skarorna.

Att icke några genomgripande åtgärder i Stockholm vidtogos i anledning

af det lärorika och i många hänseenden uppslagsgifvande kommittébetänkandet,

berodde, såsom förut antydts, på att vid samma tid inträdde

den förbättring i de ekonomiska förhållandena, som sedan fortfarit allt

intill den senaste tiden. När de förhållanden något förbättrats, hvilka

gifvit anledning till kommittéutredningen, slog man sig åter till ro i

stället för att under den goda tiden förbereda sig att möta kommande

svårigheter.

Nu har emellertid åter en nedgång börjat i den långvariga högkonjunkturen,

och tyvärr torde såväl vårt affärslif som våra arbetare komma

att få bittert erfara dess verkningar. Man må dock icke tro, att arbetslösheten

endast skulle existera vid kristider, och att sålunda något behof

efter ständigt verkande skyddsmedel icke skulle förefinnas. Så är ingalunda

förhållandet, utan i det moderna storindustriella samhället är arbetslösheten

en alldeles konstant företeelse, äfven under de bästa konjunkturer.

Under den ständiga växlingen mellan gamla föråldrade samt nya

framväxande företag och metoder — till följd af de mänskliga behofven,

kommunikationernas, uppfinningarnas och maskinernas snabba förändringar

— befinner sig näringslifvet i en oafbruten omvandling. När denna går

1 Kommitténs ordförande var Hugo E. G. Hamilton, öfriga ledamöter Adb. Amundson,

Ernst Beckman, Algernon Börtzell, Otto Fröman och Johannes Svensson, sekreterare Emil

Kinander.

Arbetslöshetens

orsaker.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 • Ändra Kammarem Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N;o 8.

lugnt uch jämnt, ske den nödvändiga omflyttningen och omsättningen af

arbetskraft i regel också utan större afbrott. Vid goda konjunkturer är

efterfrågan så stark, att längre tids arbetslöshet icke behöfver drabba den

duglige arbetare, som af utvecklingen öfverflödiggjorts på ett ställe, ty

han får vanligen lätt anställning annorstädes, särskilt om lämpliga former

för arbetsförmedling finnas anordnade. Äfven under de goda tiderna

händer det dock mycket ofta, att äfven mycket dugliga arbetare få under

en eller annan vecka vänta på passande ny anställning.

Si>löshd»ts'' Inom en stor mängd yrken förekommer regelbundet hvarje år s. k.

säsongarbetslöshet, hvilken beror därpå, att produktionsverksamheten inom

yrket af en eller annan anledning måste särskildt forceras under vissa delar

af året och i gengäld mer eller mindre inskränkas under andra tider.

Denna ständigt återkommande fluktuation inom loppet af hvarje år beror

ytterst på temperaturförhållandena, hvilkas inverkan i någon mån kan

spåras inom nästan alla yrken. Denna inverkan blir med våra extrema

klimatväxlingar mycket kännbar; man behöfver blott tänka på den skillnad,

som inom hela näringslifvet gör sig gällande mellan vintermånaderna

januari—mars å ena sidan och vårmånaderna april—maj, då öfverallt en

''sjudande och forcerad brådska inträder. Under denna sistnämnda period

sysselsättas utan tvifvel många tusen personer mer än under vintern, då

motsvarande antal gifvetvis är utan fast sysselsättning och stadigvarande

inkomst.

Särskildt svåra äro i detta hänseende byggnadsyrkena, hvilkas talrika

arbetareskaror till stor del regelbundet sakna arbete under åtminstone 4

ä 5 månader af året. Samma förhållande äger rum med afseende å den

talrika gruppen af hamn- och stufveriarbetare i våra sjöstäder, hvilka vid

sjöfartens upphörande på hösten ställas utan inkomst.

Tillfälliga an- Mera tillfälliga naturföreteelser kunna ofta inom ett mera inskränkt

''CnrtMjS! område åstadkomma likartade verkningar. Endast för någon månad sedan

berättade tidningarna samtidigt om en eldsvåda och en öfversvämning,

som ödelagt tvenne arbetsplatser med hvardera 6 ä 700 arbetare, hvilka

sålunda plötsligt ställdes utanför sitt vanliga arbete, intill dess de åstadkomna

skadorna efter månaders förlopp kunde ersättas. I de nu afsedda

fallen voro arbetsgifvarne så kapitalstarka, att återbyggnadsarbeten genast

påbörjades, vid hvilka en del arbetare kunde få sysselsättning, men ofta

nog innebära dylika händelser en mycket allvarlig fara för de vid arbetet

varande och på platsen bosatta arbetarne.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 5. 7

Bland de mångahanda anledningarna till arbetslöshet är det dock

ingen, gom medtör så förödande och omfattande verkningar som den s. k,

ekonomiska krisen, hvilken likt ett oundvikligt öde vältrar fram öfver hela

den ekonomiskt sammanhörande världen och för längre eller kortare tid

rubbar dess normala funktioner. Orsakerna till dessa depressioner kunna

vara olika, men deras verkningar äro alltid desamma: affärsvärlden blir

orolig, pengarna blifva svåråtkomliga, alla värden sjunka i pris, företagsamheten

aftager, komsumtionsförmågan och afsättningen minskas, industriens

produktion inskränkes, arbetarne afskedas och måste gå arbetslösa. Alla

dessa symptomer återfinnas i viss män hos den kris, under hvars tryck

vi för närvarande befinna oss och som hårdt härjat ej blott bland affärsmännen

utan äfven bland vissa arbetstagare. Ty så intimt är sambandet

mellan alla de olika graderna af ekonomiskt arbetande människor inom

vårt samhälle, att när den finansiella krisen kommer dess slag kännes

öfverallt.

Den nuvarande situationen är ock synnerligen ägnad att belysa, huru

blindt och orättvist arbetslöshetens olycka kan drabba. Ehuru vårt produktiva

näringslif enligt allas samstämmande omdömen i stort sedt befinner

sig i ett välordnadt tillstånd, så brytes helt plötsligt lugnet, det ekonomiska

förtroendet, den normala utvecklingen, och i stället inträda oro

och omhvälfningar. Och hvarför? Jo, emedan Förenta staternas banklagstiftning

icke är fullt rationell. Man må icke förvåna sig öfver att

vid sådana tider bitterhet födes hos arbetarne, som kunna blifva värst

lidande af de ekonomiska omhvälfningarna. Visserligen har krisen ännu

ej hos oss föranledt mer än några få betalningsinställelser vid större fabriker

med upphörande af driften, men den faran hotar nog på flera

andra ställen, och i alla händelser är det krisen, som förorsakat den penningdyrhet,

som alldeles förlamat byggnadsverksamheten och framkallat

ovanligt stor arbetslöshet bland dess arbetare.

En närmare kännedom om arbetslöshetens uppträdande och frekvens

inom olika yrken, kön och åldrar äga vi tyvärr icke, och dess åstadkommande

erbjuder många svårigheter. I åtskilliga andra länder har man

lifligt sysselsatt sig med hithörande frågor och äfven lyckats klargöra åtskilliga

spörsmål. (Jfr. »Meddelanden från K. Kommerskollegii afdelning

för arbetsstatistik» 1905, häfte 3, »Statistiska arbetslöshetsundersökningar

i Tyskland» samt 1906, häfte 2, »Statistiska arbetslöshetsundersökningar

i Norge».) Såsom ett bevis på det tilltagande intresset för arbetslöshetsfrågan

må anföras, att hösten 1906 i Milano hölls en kongress, som ute
-

Arbetslöshet

förorsakad

af »kriser».

Arbetslöshetens

omfattning.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande Ko 5.

slutande ägnades åt dess studium. Under loppet af innevarande år torde

från engelsk sida initiativ tagas till en ny sådan kongress, liksom den

förra af officiell karaktär, hvarjämte afsikten är att under mellantiderna

mellan följande kongresser anordna systematiska undersökningsarbeten.

Hos oss erbjuda de offentliga arbetsförmedlingsanstalternas månadsrapporter

och årsredogörelser ett i många hänseenden intressant material

till arbetslöshetsfrågans bedömande. Kommerskollegii afdelning för arbetsstatistik

har ock sedan flera år tillbaka sökt att från arbetarnes fackföreningar

erhålla regelbundna rapporter om arbetslösheten bland deras medlemmar,

och i de kvartalsöfversikter öfver arbetsmarknadens läge, som återfinnas

i dess »Meddelanden», förekommer en mängd spridda uppgifter härom.

Enligt upplysningar, som från den arbetsstatistiska afdelningen meddelats,

komma att i tidskriftens häfte för februari eller mars offentliggöras

åtskilliga sammanställningar af de uppgifter rörande arbetslöshetsförhållandena,

hvilka på olika vägar kunnat införskaffas. Äfven om icke

några tillfyllestgörande utredningar och siffror här kunna lämnas rörande

arbetslösheten, så är det dock af all erfarenhet otvetydigt ådagalagdt, att

oförskylld arbetslöshet för dugliga och skötsamma arbetstagare ständigt och i

betydande omfattning förekommer äfven i vårt land.

Samhället bör Enligt den uppfattning, som nu alltmera börjar göra sig gällande

arbetslösheten. om samhällets skyldigheter mot sina medlemmar, kan man beteckna det

såsom en statens plikt att göra hvad som göras kan för att rädda dessa från

arbetslöshetens olycka. 1 alla händelser är detta ett obestridligt statsintresse,

enär arbetslöshetens följder visat sig så fördärfbringande för

dem, som däraf drabbas, för deras familjer och följaktligen oek för hela

samhället. Det är i själfva verket en god ekonomisk politik att äfven

med vissa pekuniära uppoffringar hjälpa de arbetslösa, så att de icke

sjunka ner till att för all framtid blifva samhället till skada och tunga.

A rbetslö shetens Då möter oss den frågan, hvad samhället bör och kan göra i anledforebyggande.

njng a£ arbetslösheten. Såsom alltid i dylika fall måste det främsta önskningsmålet

vara att förekomma det onda genom att undanröja dess orsaker.

Otvifvelaktigt kan åtskilligt göras i denna riktning. Inom flertalet näringsgrenar

kan produktionen, mera än hittills skett, genom förutseende

planläggning ordnas likformigt under hela året, så att hela arbetsstyrkan

blir stadigvarande. I själfva verket kan man påstå, att just de bäst

skötta och ekonomiskt mest gifvande företagen, i större utsträckning än

de sämre, anordnat sig så, att produktionen och arbetsstyrkan äro såvidt

möjligt lika stora hela året om. Särskilt bör man kunna fordra, att

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o T) Utlåtande N:o 5.

staten och kommunen, som i så stor utsträckning och på olika områden

uppträda som arbetsgifvare, skola söka i möjligaste mån bedrifva sin verksamhet

jämnt under hela året. Emellertid är det klart, att vårt ekonomiska

lif ännu icke på lång tid kan blifva så systematiskt ordnadt, att

icke sådana ständiga rubbningar och slitningar skola där förekomma, hvilka

gifva anledning till regelbunden arbetslöshet. Ej heller har man ännu

lyckats fullt utreda orsakerna till och innebörden af de s. k. ekonomiska

kriserna — än mindre botemedlen mot dem. Den ekonomiska vetenskapen

och praktiken hafva här stora framtidsmål, genom hvilkas lösning

man kan hoppas på arbetslöshetens successiva försvinnande.

Men för dessa förhoppningar för framtiden får man ej skjuta ifrån

sig det nu aktuella, allvarliga spörsmålet. Kunna vi ej hoppas på, att

undanröja arbetslöshetens orsaker och därmed arbetslösheten själf, så är

det vår oafvisliga skyldighet att söka vidtaga tjänliga åtgärder för att

hämma dess vådor,

Det medel, som hos oss liksom annorstädes oftast brukat tillgripas Nädhjälpsarvid

tider af ovanligt stor arbetslöshet, är anordnandet af nödhjälpsar''beten,

genom hvilka man velat skaffa de arbetslösa någon sysselsättning

och inkomst, intill dess bättre arbetsförhållanden inträda Man har därvid

gjort försök med att anordna verkstäder för olika yrkesmän, dock

med sådana resultat, som ej uppmuntra till fortsättning. Endast enklare

grofarbeten torde lämpligen kunna användas för framtiden, men därmed

hjälpas ju endast grofarbetarne, hvarförutom denna utväg trots det presterade

arbetet torde ställa sig så dyrbar, att andra åtgärder såvidt möjligt

böra föredragas.

Om sålunda samhället endast i begränsad utsträckning kan åtaga offentlig arsig

att skaffa de arbetslösa arbete, så är det däremot ett mycket lämpligt^förmedling.

sätt för dess ingripande att förhjälpa de arbetssökande till att finna de

anställningar, som verkligen stå till buds. Den offentliga arbetsjörmedlingen,

som i detta hänseende torde komma att fä den allra största

betydelse, befinner sig hos oss i en synnerligen glädjande utveckling, för

hvilken närmare redogörelse redan lämnats Riksdagen under statsverkspropositionens

6:te h. t„ s. 208—209. (Jfr. härom i öfrigt den arbets.-tatistiska

afdelningens »Meddelanden» samt de olika kommunala anstalternas

årsredogörelser.)

Oaktadt sålunda mycket torde kunna göras och åtskilligt redan gö- Arbetslöshetsres

för att förekomma eller förminska arbetslö-hetens frekvens, så är den Jorsäknn9enlikväl

allt framgent sä omfattande och olycksbringande för såväl arbetsBih.

till Biksd. Prot. 1908. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 21 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Gent-syste
niet.

Andra Kammarens Tillfälliga TJtskotts (N;o 1) Utlåtande N:o 5.

tagarne som för samhällena, att åtgärder snarast möjligt böra vidtagas

från det allmännas sida för att neutralisera dess ekonomiska verkningar

genom arbetslöshetsförsäkring.

Arbetslöshetsförsäkringen har under de senaste åren varit en af de frågor,

som mest diskuterats inom den sociala litteraturen. En nästan oöfverskådlig

rad af projekt har därunder framkommit och rönt mer eller

mindre anslutning. En hel del af dessa förslag har ock omsatts i praktiken,

i det att åtskilliga stadskommuner i särskildt Schweiz, Tyskland

och Belgien men äfven i flertalet andra kulturländer under längre eller

kortare tid anställt försök på detta område. Efter hand har emellertid

allt tydligare framgått såsom resultat, att på detta område den frivilliga

försäkringen åtminstone för närvarande är att föredraga framför den obligatoriska

samt att sträfvandena torde böra närmast inriktas i enlighet

med de principer, som först funno sin konsekventa tillämpning i den belgiska

staden Gent.

I Gent bildades år 1900 af kommunen en fond, som årligen skulle

mottaga tillskott af kommunens medel för att därmed understödja arbetslöshetskassor

i staden. Genom att därvid bygga på de af arbetarne upprättade

kassorna slapp man bilda särskilda sådana och undgick därmed

införandet af en ny och dyrbar administration. Emellertid uppkom därvid

den svårigheten, att då arbetarnes arbetslöshetskassor omedelbart sammanhänga

med deras fackföreningar, stadens bidrag till kassorna kunde

komma att verka såsom ett offentligt understöd för fackföreningarnas

allmänna verksamhet, sålunda äfven vid strejker o. s. v. Denna eventualitet

undvek man i Gent därigenom, att man icke lämnar bidrag till

fackföreningarna, ej heller till arbetslöshetskassorna, utan till den försäkrade

arbetslöse. Denne får af det allmänna uppbära ett tillskott till det

understöd, som kassan lämnar. I samma mån han själf har genom sin

omtänksamhet tillförsäkrat sig ett större understöd, får han ock ett större

bidrag af kommunen.

Då vidare flertalet arbetare icke tillhörde fackföreningar, som upprättat,

arbetslöshetskassor, anordnades en gemensam sparkassa, där sådana

arbetare kunde regelbundet insätta afgifter, som berättigade dem att vid

arbetslöshet återfå beloppet järnte ett proportionellt bidrag af kommunens

medel. Denna sparkassa har dock endast i ringa utsträckning tagits i anspråk.

Däremot har det kommunala understödet till de i fackkitssorna

försäkrade visat, sig högst betydligt påskynda införandet af sådan försäkring.

År 1901 var det endast 20 kassor, som iingo bidrag, men redan

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Andra Kammarens Tillfälliga UtsJcotts (N:o 1) Utlåtande N:o 5.

år 1904 hade deras antal stigit till 34. Det erkännes ock allmänt, att

kommunen genom lättad fattigvårdsbörda fått mer än fullgod ersättning

för de belopp den lämnat arbetslöshetskassorna. Efter Gents föredöme

hafva ock en mängd andra kommuner i Belgien och norra Frankrike börjat

understödja arbetarnes kassor.

De sålunda vunna gynnsamma erfarenheterna gåfvo i franska depu- Statsåtgärder ;

teradekammaren under derå år upphof till en mängd förslag och parla- Frankrike.

mentariska arbeten i syfte att förmå staten till positiv verksamhet på

detta område. År 1905 lyckades man ock enas om ett beslut rörande

statsbidrag till arbetslöshetskassor. Enligt de gifna bestämmelserna skola

kassorna jämväl söka sörja för arbetsförmedling, de kunna lämna vare sig

understöd på platsen eller reshjälp, deras omfattning må gälla antingen

särskilda yrken eller ock vissa lokala områden, deras affärsförvaltning står

under statskontroll. Statsbidraget utgår i regel med 16 % af det till

hvarje medlem utbetalade understödet. Vid statsbidragets beräknande får

dock ej understödet upptagas högre än 2 fr. pr dag att utgå under högst

60 dagar under loppet af 12 månader. För ledningen af statens verksamhet

tillsattes en arbetslöshetskommission, bestående af representanter

för parlamentet, statsförvaltningen och arbetslöshetskassorna. Resultaten af

dessa åtgärder hafva ännu icke blifvit så stora, på grund af att arbetareorganisationerna

i Frankrike förut icke i särdeles stor utsträckning sysselsatt

sig med arbetslöshetsförsäkring. För år 1905 erhöllo 47 kassor

statsbidrag; för år 1906 uppburo 64 kassor statsbidrag om tillsammans

42,495 fr.

Den svåra arbetslöshet, som särskilt under de första åren af 1900~ statsåtgärder i

talet rådde i Norge, föranledde tillsättandet år 1904 af en departemental Norsekommitté

för undersökande af frågan om arbetslöshetsförsäkring. Kommitténs

den 30 dec. 1905 afgifna förslag blef med åtskilliga förändringar

af stortinget antaget. Den 12 juni 1906 utfärdades i enlighet härmed en

lag om stats- och kommunbidrag till norska arbetslöshetskassor att gälla

från och med 1 okt. 1906 till och med utgången af år 1911.

Alla norska arbetslöshetskassor, som uppfylla lagens bestämmelser,

kunna på ansökan förklaras berättigade att af statskassan erhålla 1/i af

de belopp, hvarmed de understödja sina i landet bosatta medlemmar, som

antingen äro norska medborgare eller varit bosatta i landet under de 5

senaste åren. Kassornas inkomster måste till minst hälften åstadkommas

genom medlemmarnas egna afgifter. Kassornas stadgar skola innehålla

bestämmelser om: att medlemmarna ej äga rätt till understöd, förrän de

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o T) Utlåtande N:o 5.

tillhört kassan och betalt afgiften under minst 26 veckor; att understöd

på platsen ej lämnas förrän arbetslösheten varat minst 3 dagar; att understöd

på platsen får uppgå högst till hälften af medlemmarnas genomsnittliga

daglön i sitt yrke; att understöd icke lämnas för längre tid än 90

dagar under loppet af 12 månader; att medlemmarna äro skyldiga mottaga

det arbete kassans styrelse finner passa dem; att understöd ej utbetalas

till medlem, som tillika är medlem af annan arbetslöshetskassa eller

uppbär bidrag af sjukkassa; att intet slags understöd lämnas andra än

oförskylldt arbetslösa men arbetsföra personer, hvarvid som oförskylld icke

räknas arbetslöshet, som förorsakas af strejk eller lockout. Understöd får

ej lämnas någon arbetslös, som befinner sig i kornmun med offentlig arbetsförmedlingsanstalt,

förrän han däri anmälts som arbetssökande.

Af det belopp, staten utbetalar till kassorna, skola */g ersättas staten

af de kommuner, där de understödstagande äro bosatta.

Arbetslöshetskassornas räkenskaper och penningmedel skola skötas

alldeles oberoende af den förening, med hvilken kassan kan vara förbunden.

Kassan är ock skyldig att såsom medlemmar upptaga äfven andra

än till föreningen hörande personer inom samma yrke, Indika dock ej äga

deltaga i kassans förvaltning, med mindre särskildt beslut därom fattas.

Rörande kassornas verksamhet skola regelbundna redogörelser inlämnas

till och granskas af de kommuner, inom hvilka understödstagarna äro

bosatta; kassornas stadgar granskas och deras skötsel kontrolleras i sista

hand af vederbörande regeringsdepartement.

Oaktadt lagen redan varit gällande öfver ett år, bär ännu ingen arbetslöshetskassa

anhållit om berättigande att enligt densamma erhålla bidrag

af det allmänna. Icke ens de af arbetareorganisationer redan förut upprättade

kassorna hafva hittills visat någon böjelse för att begagna sig af

de i lagen tillförsäkrade förmånerna. Härom har professor O. Ja3ger i

Kristiania — hvilken kanske mer än någon annan bidragit föra saken

fram — benäget meddelat upplysningar. Arbetarnas missnöje väcktes redan

däraf, att det allmännas bidrag, som af kommittén föreslagits till 1/3,

i lagen bestämdes till endast */4 af understöd sbeloppet. Likaså var det

mot kommitténs mening, som i lagen infördes bestämmelsen om att bidrag

endast erhålles för de medlemmar, som äro norska medborgare eller varit

bosatta i landet under de senaste 5 åren, och genom hvilken bestämmelse

kassorna skulle tvingas till en detaljerad och besvärlig kontroll öfver sina

medlemmars förhållande i detta hänseende. Redan under de förberedande

förhandlingarna uppväcktes också hos arbetarna ett starkt motstånd mot

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Andra Kammarens Tillfälliga TJtshotts (N:o T) Utlåtande N:o S.

det stadgande, som tillförsäkrar de utom fackförbunden stående arbetarna

rätt att ingå i dessas arbetslöshetskassor, därest de mottaga statsbidrag.

Af dessa anledningar hafva fackförbunden — af hvilka dock endast

några få förut äga arbetslöshetskassor — varit föga intresserade för att

anordna dem efter lagens bestämmelser. Hittills hafva de ock utan större

afsaknad kunnat undvara det i densamma utlofvade understödet, enär året

1907 i Norge varit särdeles gynnsamt med jämförelsevis ringa arbetslöshet.

Då det offentligas bidrag utgår i proportion till de utbetalade

beloppen, har sålunda någon direkt ekonomisk anledning knappast ännu

förelegat att eftersträfva understöd. Helt annan betydelse för kassornas

affärsställning skulle däremot statsbidraget få vid arbetslöshet af något

större omfattning.

Om sålunda de egentliga arbetarna hittills ställt sig något afvisande

mot det i Norge införda systemet, så har det däremot framkallat ett starkt

intresse för arbetslöshetsförsäkringen bland den underordnade affärspersonalen.

Ett energiskt organisationsarbete har pågått bland bankfunktionärer,

handelskoutorister, butikspersonal o. dyl., så att för dessa grupper af arbetstagare

arbetslöshetskassor snart torde blifva bildade.

I Danmark upptogs frågan om statens understödjande af arbetslöshetskassor

i riksdagen redan år 1896 och var sedan regelbundet föremål

för motioner. År 1903 tillsattes emellertid en stor arbetareförsäkringskommitté,

som hufvudsakligen skulle sysselsätta sig med frågan om ålderdoms-

och invaliditetsförsäkring, men därjämte borde ägna uppmärksamhet

åt andra grenar, särskildt arbetslöshetsförsäkringen. I detta sistnämnda

ämne afgaf kommittén år 1906 ett betänkande, som lades till grund för

ett lagförslag till riksdagen. Förslaget antogs med några förändringar,

och den 9 april 1907 utfärdades en lag om arbetslöshetskassor att gälla

för 5 år.

Med arbetslöshetskassor förstås i lagen föreningar af personer, hvilka

som lönearbetare äro knutna till ett eller flera bestämda fack och hafva

slutit sig tillsammans för att genom bestämda bidrag tillförsäkra hvarandra

hjälp vid fall af arbetslöshet, som icke beror på strejk eller lockout,

sjukdom eller invaliditet, onykterhet eller olämpligt uppförande o. s. v.

Understöd får i öfrigt, icke lämnas medlemmar, som fullgöra sin värnplikt,

hållas häktade, åtnjuta fattigvård, som vägra mottaga af kassans

styrelse lämnadt arbete, lämpadt för deras arbetsförmåga o. s. v. Hvarje

arbetslöshetskassa, som motsvarar lagens fordringar, har rätt till offentligt

»erkännande» och därmed följande understöd. Endast lönearbetare i svagare

Statsåtgärder

Danmark.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 5.

ekonomisk ställning kunna bli understödstagande medlemmar i erkänd arbetslöshetskassa.

Sådan måste hafva minst 50 medlemmar. Ehuru kassorna

helst böra vara fackkassor, omfattande särskilda yrkesgrupper öfver

hela landet, kunna dock äfven lokala kassor ordnas för samtliga fack

inom en eller flera kommuner.

Understöd kan ej tilldelas någon, förrän han under minst ett år varit

medlem i kassan, och utbetalas ej heller (med undantag för reshjälp),

förrän arbetslösheten varat mera än 6—15 dagar. Vanligt understöd får

ej öfverstiga 2/3 af normal arbetslön och i intet fall 2 kr. om dagen.

Staten betalar årligen till hvarje arbetslöshetskassa 1/3 af sammanlagda premiebeloppet.

Enär emellertid en viss summa — för närvarande 250,000 kr.

— årligen anvisas såsom statens hela utgift, kan det blifva nödvändigt

att fördela statsbidraget efter lägre proportion mot premiebeloppet.

Kommunerna, som gifvetvis få sin fattigvårdstunga minskad genom denna

försäkring, medgifvas i lagen rätt att bidraga med högst 1/6 af preiniebeloppet.

Ledningen och kontrollen af arbetslöshetsförsäkringen öfverlämnas åt

en under inrikesministern sorterande arbetslöshetsinspektör. Hvarje år hålles

under dennes ordförandeskap ett årsmöte, till hvilket hvarje kassa sänder

minst ett ombud. Därvid skola företrädesvis behandlas frågor rörande

samarbetet mellan kassorna. Vidare utses medlemmar i en permanent

nämnd, som under inspektörens ordförandeskap deltager i rörelsens ledning.

Omedelbart efter lagens utfärdande tillsatte arbetarnas landsorganisation

ett särskildt utskott för att utarbeta förslag till ändrade stadgar för

de redan förefintliga fackkassorna samt i öfrigt ordna deras verksamhet

enligt lagens föreskrifter. Kassorna blifva därigenom fullt själfständiga i

förhållande till arbetarerörelsen i öfrigt. Detta oaktadt hafva fackkassorna

med största ifver anmält sig för erhållande af statens »erkännande.» Ehuru

lagen trädde i kraft först den 1 aug. 1907 har sådant erkännande redan

tilldelats 21 fackkassor med c:a 49,000 medlemmar. Att märka är ju

ock, att här statsbidrag omedelbart erhälles i proportion till premierna,

så att det för kassorna är eu gifven fördel att så snart som möjligt —

äfven under goda tider —• inrätta sig efter lagen och därigenom öka sina

inkomster.*)

'') En närmare framställning rörande tillkomsten och innebörden af de i Norge och Danmark

vidtagna, lagstiftningsåtgärderna för försäkring mot arbetslöshet har af Hj. L. Hammarskjöld

lämnats i Ekonomisk tidskrift, 1906, häfte 6, sid. 241—255. (»Till frågan om arbetslöshetsförsäkring».

)

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 5.

Förutom de hår ofvan anförda länderna, — Frankrike, Norge och

Danmark — där staten tagit arbetarnes egen unaerstödsverksamhet som

utgångspunkt för sitt ingripande, hafva arbetarnes organisationer äfven

annorstädes ägnat lifligt intresse åt arbetslöshetsförsäkringen. Särskildt i

England och Tyskland använda de årligen stora summor i sådant syfte,

och i samma mån organisationsväsendet vinner mognad och styrka, synes

detta område för dess sträfvanden tillvinna sig allt större uppmärksamhet.

Så är äfven förhållandet inom den svenska organisationsrörelsen, där j)e svenska

åtskilliga fackförbund redan ordnat särskilda arbetslöshetskassor för sina arbetareorgamedleinmar,

under det att andra ännu ej hunnit längre än till beviljande ^åtgärder för

mindre skala af tillfälliga understöd. Under år 1906 utbetaltes — såsom arbetslöshetsunderstöd

på platsen eller reshjälp — ett sammanlagdt belopp af 96,433 försäkringkronor

af följande 13 till Sveriges Landsorganisation hörande fackförbund:

Bageriarbetare-, Bleck- och plåtslageriarbetare-, Förgylleriarbetare-, Gjutare-,

Glasarbetare-, Hattarbetare-, Järn- och metallarbetare-, Kakelugnsmakare-,

Litograf-, Sadelmakare- och tapetserare-, Skoarbetare-, Textilarbetare- och

Tobaksarbetareförbunden. Bland dessa är det Järn- och metallarbetareförbundets

r esk) alps- och under stödskassa, som spelat den utan jämförelse främsta

rollen och i många fall tjänat som mönster för de öfriga. Rörande, dess

organisation och verksamhet lämnades vid kongressen för fattigvård och

folkförsäkring följande redogörelse:

»Hvarje medlem af förbundet tillhör äfven understödskassan, och är

vid arbetslöshet berättigad till understöd, såvidt han varit medlem minst

ett år och betalt minst 52 veckors kontingent. Då kassan bildades (år 1897)

var afgiften till densamma 5 öre per medlem och vecka samt understödet

75 öre per dag i högst 30 dagar pr år. Detta har sedermera höjts,

så att afgiften utgör 10 öre pr medlem och vecka och understödet 1 krona

pr dag i 70 dagar pr år, och för den som varit medlem i 5 år eller

däröfver till 1 kr. 50 öre per dag i samma tid pr år. Om större arbetslöshet

inträder, kan dels kontingenten höjas, med högst 5 öre pr vecka,

dels understödet nedsättas, dock först sedan ett par andra förbundets fonder

anlitats, från hvilka medel kunna i vissa fall öfverföras till understödsfonden.

För densamma föras särskilda räkenskaper. Till familjeförsörjare

och till dem, som varit medlemmar i fem år, kan understödet

utbetalas för alla de 70 dagarne, om arbetslösheten varar så länge på

den plats där arbetslösheten begynte, de öfriga medlemmar blott i 25 dagar.

Understödet fortsättes dock då medlem afreser från platsen för att å

annan plats söka eller taga arbete. Detta kan nämligen, efter vissa där
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N-o 5.

för affattade regler, till resande medlem utbetalas å hvarje plats, där förbundet

har afdelning, och kassan verkar sålunda äfven som reshjälpskassa

för arbetslösa medlemmar. Afdelningarna insända redovisning till hufvudkassan

månadsvis jämte kontingenten. Fattas det medel för afdelningen

till utbetalande af understöd, erhåller den detta från hufvudkassan. Kassan

omfattar sålunda hela landet, hvilket är en fördel framför att en sådan

kassa blott vore lokal, då, utom allt annat, vid mycket stor arbetslöshet

å en ort en lokal kassa där ju icke skulle kunna fungera. Det finnes

större bärkraft, då de olika afdelningarna inom hela landet gemensamt

bära upp kassan.»

Kassan har utbetalt i arbetslöshetsunderstöd:

År 1897..........

494: 40

kr.

År 1903..........

........ 68,096:

» 1898..........

........ 1,527: 90

»

» 1904..........

» 1899..........

........ 4.987: —

» 1905..........

........ 63,159:

» 1900..........

........ 21,127: 50

» 1906..........

....... 67,074:

» 1901..........

........ 43,650: —

» 1907..........

....... 64,568:

* 1902..........

........ 64,124: —

»

Medlemsantalet i förbundet och kassan har under samma tid ökats

från 5,000 år 1897 till 33,000 år 1907. För den del af kassans verksamhet,

som berört Stockholm, kunna följande närmare upplysningar meddelas:
-

Antal medlem-

Antal fall

af arbetslöshet.®)

Utbetaldt

mar den a''/12.

Hela året.

Däraf d. SI/,2.

understöd. Kr.

År

1901

4,198

1,274

245

15,341

»

1902

4,577

1,527

in

17,686

1903

5.298

1,831

145

19,884

1904

5,SOS

1,964

162

26,176

$

1905

5,428

2.065

305

24,432

1906

5,823

1,656

90

27,334

Den äldsta och kanske mest välordnade arbetslöshetskassan har dock

det utom Landsorganis .tionen stående Typografförbandet. De-s arbetslöshets-

och reshjälpskassa, som började sin verksamhet redan år 1884 och

efter hand undergått åtskilliga förändringar, arbetar numera efter följande

principer. Som namnet ånger, afser kassan såväl understöd på platsen som

reseuriderstöd för sökande af anställning annorstädes. Hvarje medlem i

förbundet inbetalar, samtidigt med öfriga afgifter, 15 öre i veckan (hälften

*) Däri äfven inberäknade tillresande arbetslösa från andra orter.

s. 17 Kontrollera mot PDF

{

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 5. 17

för s. k. hälft betalande medlem) till denna kassa och blir efter 26 veckors

inbetalning berättigad att vid ofrivillig arbetslöshet uppbära understöd

på platsen till ett belopp af 1 kr. 50 öre pr dag i 60 dagar och därefter

ytterligare 1 kr. pr dag i 30 dagar eller tillsammans 120 kr.

Till medlem, som erlagt minst 260 veckoafgifter, utgår arbetslöshetsunderstödet

med resp. 2 kr. och 1,50 under resp. 60 och 30 dagar

eller med tillhopa 165 kr. under 90 dagar. Därutöfver äger medlem rätt

att under 50 dagar uppbära 1,20 per dag såsom reseunderstöd eller ock,

på särskild ansökan, såsom understöd på platsen. Det vanliga reseunderstödet

utgår med 1,20 pr dag under 90 dagars tid. Arbetslös medlem,

som erhållit anställning på annan plats, kan, efter därom gjord framställning,

beviljas fri resa för sig och familjen jämte ersättning för flyttningskostnad

för bohag samt 2 kr. understöd pr dag för egen räkning under

resan.

Från kassans bildande har såsom understöd utbetalats:

Under

o

ar

1884 ..........

......... 183.49

»

))

1885 ..........

......... 3,345.80

»

»

1886 ..........

......... 3,053.80

1887 .........

......... 2,141.04

»

1888 ..........

......... 1,643.20

»

»

1889 .........

......... 1,837.86

»

»

1890 ..........

......... 2,587.12

»

1891 ..........

......... 2,720,49

»

1892 .........

........ 2,761.03

»

1893 ........

......... 5,301.53

»

»

1894 ..........

......... 3,761.05

»

1895 ..........

........ 4,203.82

Under

o

ar

1896..........

........ 6,170.50

»

»

1897..........

........ 4,725.28

»

»

1898..........

........ 6,478.46

»

1899..........

........ 10,368.50

»

»

1900..........

........ 10,573.25

»

1901..........

........ 18,213 92

»

»

1902..........

........ 25,361.41

»

»

1903..........

........ 17,158.50

»

»

1904.........

........ 14,579.15

*

»

1905..........

........ 13,365.70

»

1906..........

........ 7,193.85

Förbundets medlemsantal var vid 1906 års utgång 5,241.

Beträffande de olika slagen af understöd kunna följande uppgifter

för åren 1905 och

1906

meddelas:

Antal med-

Understöd,

lemmar.

belopp.

Eeshjälp

till

egna medlemmar

1905

1906

57

35

1,312.20

878.90

Reseunderstöd

» >

1905

1906

101

78

1,468.35

826.85

Flyttningsbidrag

»

■» »

1905

1906

14

9

592.75

477.45

| . Bih. till Biksd. Prof.

11908.

8 Sami. 2 Afd. 2

Band.

21 Käft.

8

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N;o 1) Utlåtande N;o S.

Antal med- Understöd,

lemmar.

belopp

1905

(5,086

Arbetslöshetsunderstöd till

egna medlemmar

1906

dagar

(3,084

166

7,159.—

dagar) 110

3,672.75

Reshjälp till utlänningar

1905

1906

77

53

2,833.40

1,337.90

Såsom af ofvanstående tablå framgår, utbetalas afsevärda understödsbelopp

till utlänningar, i det att den svenska organisationen tillhör den

internationella sammanslutningen inom yrket, hvilken för närvarande består

af 18 olika nationella förbund. Svenska organiserade typografer äga

sålunda också å sin sida att vid arbetslöshet uppbära understöd eller reshjälp

i flertalet europeiska stater.

Uppslag till arbetslöshetskassors inrättande eller till bildande af resoch

understödsfonder för arbetslösa ha på flera håll gifvits utan att leda

till nämnvärdt resultat.

För öfrigt förekomma inom de flesta arbetareorganisationer tillfälliga

understödsutbefalningar mycket ofta på privat initiativ. Arbetarnes starka

solidaritetskänsla förmår dem nämligen otta — kanske mest på smärre platser,

där medlemmarne personligen väl känna hvarandra — att genom frivilliga

insamlingar bringa hjälp åt kamrater, som af någon anledning t. ex.

arbetslöshet befinna sig i ekonomiskt trångmål.

Försök med lo- Det torde icke sakna sitt intresse att här äfven erinra om ett i Svemlt

^arbetslös- r>ge tidigare gjordt försök att anordna eu lokal försäkring för arbetslösa.

het i sverige. Den under 1890-talets förra hälft rådande ekonomiska depressionen hade,

som ofvan anförts, öfverallt i Europa framkallat mycken arbetslöshet.

Under intryck af de i utlandet gjorda första försöken med arbetslöshetsförsäkring

bildades i Norrköping i början af år 1895 en kommitté af

några för saken intresserade personer för att undersöka, hvad som genom

arbetslöshetsförsäkring kunde uträttas för att skydda arbetarne mot arbetslöshet.

Utredningen ledde till bildandet af »Försäkringsfonden mot oförvållad

arbetslöshet», hvars ändamål i reglementets § 1 angifves på följande

sätt:

»Denna försäkringsverksamhet har till uppgift att medelst afpassade

premier åstadkomma ett kapital, tillräckligt stort att skydda medlemmarne

från förluster vid möjligen förekommande arbetslöshet, förorsakad genom

eldsvåda, konkurs eller afiärsnedläggelse.»

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Andra Kammarens Tillfälliga Vtskofts (N:o 1) Utlåtande N:o 5.

Inträde i fonden tillkommer män och kvinnor med anställning: inom

handtverks- eller fabriksindustri i Norrköping eller dess förstäder. Till fonden

erlägges en årspremie af */10 proc. utaf den årliga inkomsten, beräknad

efter veckoinkomst (lägst 1 kr. oeh högst 30 kr). Vid inskrifningen

erlägges därjämte en inträdesafgift, motsvarande halfva årspremiebeloppet.

Understöd utgår med 75 proc. af inkomsten och utbetalas under högst 3

månaders tid hvarje år till medlem, som minst ett år tillhört fonden. För

den första veckan af arbetslöshetstiden erhålles ingen ersättning. Understöd

lämnas ej sådana personer — målare, murare, timmermän m. fl. — som årligen

under vissa perioder bruka träffas af arbetslöshet.

När fondens interimsstyrelse på hösten 1895 framlade sitt förslag,

rönte det genast ganska liflig anslutning. Men då gjorda framställningar om

understöd från de större arbetsgitvärae till premieinbetalningar icke medförde

önskadt resultat, så svalnade intresset för saken, och fonden upplöstes,

innan den ännu hunnit utöfva någon egentlig understödsverksamhet.

Fondens samlade kapital lämnades till välgörande ändamål.

Om det ock hittills är de egentliga kroppsarbetarne, som företrädes- Arbetslöshetsvis

sökt skydda sina medlemmar mot arbetslöshetens ekonomiska följder, försSkrin3 för

så är det emellertid klart, att dessa kunna vara lika ödesdigra för många a^ärspe,sonalandra

yrkesgrupper i samhället. Främst kommer härvid i betraktande

den stora grupp af män och kvinnor, som inom industri, handtverk, handel

och samfärdsel sysselsättas i egenskap af kontors- och butikspersonat.

Nästan alla de faktorer, som pläga framkalla arbetslöshet bland kroppsarbetarne,

äro ock på samma sätt verksamma till skada för den sistnämnda

kategorien af arbetstagare. Vid inträdande ekonomiska kriser, vid säsongens

slut, till följd af naturföreteelser såsom eldsvåda, öfversvämning o. s. v.

kunna de i högre befattningar anställda likaväl som arbetarne riskera att

förlora sin plats och utkomst. Behofvet efter skyddsåtgärder häreYnot är

otvifvelaktigt mycket lifligt kändt, men har föga kommit till synes på

grund af bristen på organisation och sammanhållning.

Inom handelsresandekåren i vårt land har man emellertid lyckats

åstadkomma en stark och lifskraftig organisation, Sveriges handelsresandeförening

i Stockholm, med uppgift att åt medlemmarne lämna sjuk- och

begrafningshjälp, understöd och pensioner. Denna förening har äfven ägnat

uppmärksamhet åt frågan om arbetslöshetsunderstöd. »Aktiv medlem,

som utan eget förvållande mistat sin plats eller som, om han utöfvar

egen affärsverksamhet, genom ofrivilligt iråkadt ekonomiskt obestånd

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N-o 8.

är i behof af understöd, äger att, efter styrelsens pröfning, erhålla ett

tillfälligt understöd af etthundra kronor i månaden för en tid af högst

tre på hvarandra följande månader.»

Under åren 1901 —1907 har denna sida af föreningens verksamhet

föranledt utbetalande af understöd

år 1901

åt

8

personer

med

tillsammans

1,750 kr

» 1902

b

12

b

b

b

3,050 »

» 1908

»

8

»

b

b

2,000 »

» 1904

b

7

b

b

b

1,800 »

» 1905

b

5

b

»

b

1,800 »

» 1906

b

5

b

b

»

1,400 »

» 1907

»

7

»

''>

»

1,700 »

Föreningen, som i

år 1907 hade

787

aktiva medlemmar, u

sina egentliga områden en mycket betydelsefull verksamhet.

Den ofvanstående framställningen, som af naturliga skäl endast kunnat

beröra vissa hufvuddrag af frågorna om arbetslösheten och om försäkringen

mot dess ekonomiska följder, torde dock hafva ådagalagt de

dithörande spörsmålens omfattande betydelse. Arbetslösheten medför så

allvarliga faror för samhället och individerna, att dess bekämpande med

alla medel alltmer blir en bjudande nödvändighet. Redan den ofvanberörda,

i Stockholm år 1894 tillsatta kommittén för utredande af frågan

om åtgärder mot arbetslösheten, hvilken kommitté tog kännedom om de

i Bern och S:t Gallen samtidigt gjorda första försöken till arbetslöshetsförsäkring,

uttalade såsom sin mening, att desamma, ehuru då ännu icke

närmare pröfvade, otvifvelaktigt vore förtjänta af »synnerlig uppmärksamhet».

Sedan dess ha en rik erfarenhet om arbetslöshetsförsäkringen vunnits,

och man kan numera med bestämdhet göra gällande, att på den vägen

mycket kan uträttas. Särskilt har det visat sig, att staten kan med

ringa själfkostnad uppmuntra själfhjälpsverksamheten på detta område, så

att den bildar en för stora grupper af arbetstagare fullt tillfyllestgörande

försäkringsform mot de ekonomiska följderna af arbetslöshet. Det lider

intet tvifvel att äfven hos oss ett ingripande från staten i sådant syfte

skulle blifva af största nytta.

Emellertid lärer man icke i frågans nuvarande läge lämpligen böra

ifrågasätta, att staten redan nu skulle på ett eller annat sätt ekonomiskt

understödja arbetslöshetsförsäkringen. Därtill fordras obestridligen en närmare

kännedom, än den vi nu äga, rörande arbetslöshetens art, förekomst

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande Ko 5.

och omfattning i vårt land äfvensom beträffande de former för statens

verksamhet på arbetslöshetsförsäkringens område, hvilka för våra förhållanden

kunna vara mest passande. Den förstnämnda delen af en undersökning

härom, hvilken närmast tillhör området för den arbetsstatistiska afdelningens

i kommerskollegium verksamhet, torde omedelbarligen böra anordnas.

Så snart dess resultat föreligga, borde den senare delen af utredningen

öfverlämnas åt en kommitté, inom hvilken särskild! arbetstagare

i olika lefnadsställning måste blifva representerade.

På grund af hvad jag ofvan anfört samt i öfverensstämmelse med

den framställning, som af kongressen för fattigvård och folkförsäkring

redan tidigare gjorts hos Kungl. Maj:t, får jag sålunda vördsamt hemställa

:

att Riksdagen ville hos Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes

låta verkställa en utredning rörande arbetslösheten i Sverige samt rörande

försäkring mot dennas ekonomiska följder äfvensom till Riksdagen

inkomma med de förslag, hvartill de gjorda utredningaran kunna föranleda.»

Till motionen är bilagd en af 1906 års kongress för fattigvård och

folk försäkring till Konungen ingifven skrifvelse, hvari kongressen på angifna

grunder i underdånighet hemställer, att Konungen ville låta företaga

en utredning angående de åtgärder, som böra vidtagas af det allmänna för

främjande af arbetslöshetsförsäkring i Sverige.

Den tanke, som här för första gången framföres inför Riksdagen, utskottets yttnämligen

att med stöd af det allmänna söka främja försäkring mot arbets- rande.

löshet, har utskottet funnit beaktansvärd. Det lär icke kunna förnekas, att

i samma mån Sverige allt mer utvecklar sig till ett industriellt producerande

land, i samma mån komma allt större lager af befolkningen in

under inflytandet af de växlande ekonomiska konjunkturerna, som efter tider

af rika arbetstillfällen låta följa perioder af mer ellermindre omfattande

arbetsbrist. Arbetslösheten tenderar att alltmer bli ett kroniskt samhällsondt,

som är oupplösligt knutet vid själfva de former, i hvilka vårt ekonomiska

lif rör sig. Den framstår i allt högre grad som ett socialt problem,

som samhället måste ta befattning med för att ej själft bli lidande.

De försök, som hittills gjorts att råda bot mot arbetslösheten och

dess följder, hafva till att börja med varit af en rent förebyggande karaktär.

Man har försökt att dels genom en allt mer fullkomnad arbetsförmedling

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 5.

fylla alla de arbetstillfällen, som förefinnas, dels också att skapa nya sådana

genom af stat och kommun eller enskilda föreningar igångsatta nödhjälpsarbeten.

I det förra afseendet har åtskilligt gjorts i vårt land, och

arbetsförmedlingsverksamheten, numera understödd af staten, befinner sig

för närvarande i en rask och lofvande utveckling. Grenom denna arbetsförmedlingsverksamhet

torde äfven en del arbetskraft kunna tillföras landsbygden,

där inom jordbruksnäringen en ständig brist på arbetare råder,

äfven då samtidigt arbetslöshet förekommer inom industrien. Men med dessa

åtgärder har man dock endast kommit fram till det egentliga arbetslöshetsproblemet:

sedan, så långt sig göra låter, de befintliga arbetstillfällena

utnyttjats, står man inför den rest af arbetsvilliga, för hvilka, tillföljd af

ogynnsamma konjunkturer på arbetsmarknaden, intet arbete finns att fa.

Dessa oförskylldt arbetslösa äro i vårt land hänvisade till fattigvården,

för så vidt de ej med egna medel eller genom inbördes hjälp kunna hålla

sig uppe.

I utlandet ha förhållandena föranledt upprepade försök att mildra de

svåra följderna af inträffad arbetslöshet genom att det allmänna (stat eller

kommun) i en eller annan form lämnar de arbetslösa pekuniärt understöd.

Under dessa försök har småningom framväxt den moderna statsunderstödda

och af staten reglerade arbetslöshetsförsäkringen.

Redan innan sfaten börjat gripa sig an med arbetslöshetsproblemet,

hade industriarbetarna nödgats att på egen hand vidtaga åtgärder till

gemensamt skydd mot inträffande arbetsbrist. Inom större och bättre organiserade

yrken hade arbetarna börjat bilda understödskassor, hvilkas delägare,

mot erläggande af en viss kontingent, vid fall af arbetslöshet tillförsäkrades

ett visst närmare bestämdt understöd. Då statsmakterna sedermera

själfva velat vidtaga åtgärder mot arbetslösheten, har erfarenheten

snart gifvit vid handen, att detta skett mest effektivt och mest praktiskt

genom att staten därvid begagnat sig af de redan organiserade arbetslöshetskassorna,

lämnat bidrag till dem enligt vissa bestämda normer och

uppmuntrat till bildande af nya. På denna princip grundar sig lagstiftningen

om arbetslöshetsförsäkring i de tre europeiska länder, där den hittills

blifvit införd, nämligen i Frankrike, Danmark och Norge. Beträffande

detaljerna af denna lagstiftning tillåter sig utskottet hänvisa till den

framställning, som innehålles i motionen.

Äfven i vårt land hafva arbetarna inom vissa yrken bildat arbetslöshetskassor,

som mer eller mindre direkt skulle kunna tjäna till utgångspunkt

för en statsunderstödd verksamhet, på samma sätt som skett i våra

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 5.

två västra grannländer. Ett typiskt exempel på en dylik kassas organisation

och stadgar lämnas af motionären i redogörelsen för svenska järn- och.

metallarbetareförbundets reshjälps- och understödskassa, en af de största

och bäst organiserade i landet. Denna kassa, sona är fullständigt skild

från förbundets strejkunderstöds- och öfriga kassor, och hvars tillgångar ej

få användas till annat än understöd vid i strängaste mening oförvållad arbetslöshet,

räknade år 1907 33,000 medlemmar och utbetalade till dessa

under åren 1902—1907 mellan 60 och 70 tusen kronor om året — siffror,

som ge en god föreställning om hvilka betydande resultat, som kunna ernås

genom en dylik sammanslutning till inbördes hjälp.

Från rent försäkringsteknisk synpunkt har det visat sig gynnsammast

att i en och samma arbetslöshetskassa sammansluta utöfvarna af endast

ett yrke eller arbetarna inom en yrkesgrupp, där riskprocenten för samtliga

medlemmar alltså är i det närmaste lika och- kassans ekonomi således

med tillräcklig visshet kan beräknas. Häraf har emellertid blifvit en

följd, att endast de större, bäst organiserade och högst stående yrkena hittills

kunnat åstadkomma understödskassor af någon betydelse. De svagare

yrkena och yrkesgrupperna, de sämre organiserade eller helt oorganiserade

arbetarna hafva hittills saknat den kraft och den sammanhållning, som

kunnat sätta dem i stånd att i gemensamt intresse bilda dylika kassor till inbördes

hjälp. Inom dessa yrken torde först ett handtag från statens sida

komma att möjliggöra bildandet af arbetslöshetskassor, liksom i de yrken,

där dylika kassor redan finnas, statshjälpen gifvetvis komme att verka i hög

grad stärkande och främjande.

Utskottet håller före att den verksamhet till själfhjälp, som staten på

detta sätt skulle kunna framkalla och befordra, är af den största betydelse

för de stora grupper af medborgare, som häraf beröras, och därigenom

också för samhället i dess helhet. Det är uppenbart, att äfven då de arbetslösa

ej direkt sjunka ned under fattigvård sstrecket, de likväl, om de

äro helt hänvisade till sig själfva, snart bli försatta i ett tillstånd af ekonomisk

svaghet, hvarur de endast långsamt och med möda kunna arbeta sig

upp. Att sålunda betydande klasser af samhällsmedlemmar periodiskt

sjunka ned till en ekonomiskt mindrevärdig nivå, måste återverka ogynnsamt

på hela samhället, hvars fattigvårdstunga ökas, medan samtidigt konsumtionskraften

förminskas. Äfven förhållandena på arbetsmarknaden

måste bli osäkrare och oroligare ju större växlingar i sin ekonomi arbetarna

äro utsatta för. Under tider af nöd ökas det sociala missnöjet,

hvartill kommer den förödmjukelse, som för en arbetsvillig arbetare ligger

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Ändra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 5.

i att nödgas anlita fattigvården och därigenom oförskylldt lida inskränkning

i sina medborgerliga rättigheter.

Alla dessa svåra sociala följder af den växlande tillgången och bristen

på arbete söker arbetslöshetsförsäkringen afhjälpa i mån af de resurser,

som stå den till buds. Som medlem i en arbetslöshetskassa tvingas arbetaren,

äfven om han eljest saknar fallenhet att spara, att vecka för vecka lägga

af en obetydlig del af sin lön och får i ersättning härför, när arbetslöshet

inbryter, ett mångdubbelt större belopp igen, som kan hjälpa honom öfver

den första svåra tiden. Utskottet vill hålla före, att lika väl som staten

finner det riktigt att bidraga till sjukkasse verksamheten och den allmänna

arbetsförmedlingen, lika väl torde det ligga i samhällets intresse att uppmuntra

den gagneliga verksamhet, som ligger i arbetslöshetsförsäkringen och

som genom statens mellankommande bör kunna vinna en kraftig utveckling.

Äfven från en annan synpunkt menar utskottet,j att det vore lyckligt

om staten här ville ingripa. Det samarbete med de statsunderstödda arbetslöshetskassorna

och den kontroll öfver deras verksamhet, som blefve en

följd af statsbidraget, skulle bringa ett viktigt led af arbetarerörelsen i

nära kontakt med de centrala statsorganen på ett sätt, som endast kan

betecknas som fördelaktigt. Genom sin kontroll öfver kassorna blir staten

satt i tillfälle att noga tillse, att icke bidraget ensidigt kommer att gynna

någon särskild riktning eller partibildning, utan att den fullaste opartiskhet

i detta afseende upprätthålles, hvilket utskottet anser vara en oeftergiflig

förutsättning för att statsunderstöd skall lämnas. Slutligen vill utskottet

framhålla, att staten som villkor för statsbidrag alltid måste komma

att uppställa den fordran, att kassornas arbetslösa medlemmar skola anmäla

sig på arbetsförmedlingsanstalterna och antaga det arbete, som där lämpligen

kan erbjudas, hvarigenom också arbetsförmedlingsverksamheten kommer

att ernå den största möjliga effekt.

Utskottet har redan förut framhållit det nära sambandet mellan arbetslöshetsproblemet

och fattigvården. Då för närvarande en kommitté blifvit

tillsatt för att utarbeta förslag till ny fattigvårdslagstiftning för riket och

frågan om fattigvården således i största omfattning ta ges upp till behandling,

anser utskottet tidpunkten vara särskildt lämplig att äfven upptaga

till undersökning clen närliggande frågan om åtgärder mot arbetslöshet.

Detaljerna af en blifvande lagstiftning har utskottet ansett sig hvarken

kunna eller böra upptaga till diskussion, då dessa måste bli beroende på

resultatet af den föreslagna utredningen. En sådan utredning måste emellertid,

som motionären framhåller, föregås af en undersökning om arbets
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 5. 25

löshetens förekomst och former i vårt land samt beträffande den utländska

lagstiftningen på detta område och dess tillämplighet på våra förhållanden.

Härvidlag bör, enligt utskottets uppfattning, äfven tagas i betraktande jordbrukets

behof af rikligare arbetskraft samt den inverkan en statsunderstödd

arbetslöshetsförsäkring kan komma att utöfva i detta afseende.

Under ärendets behandling har utskottet från Kungl. civildepartementet

fått mottaga en i tryck utgifven »P. M. angående arbetslöshetsförsäkring»,

hvilken på departementets föranstaltande utarbetats under föregående år.

Denna promemoria innehåller hufvudsakligen en redogörelse för de åtgärder,

som i utlandet vidtagits till främjande af arbetslöshetsförsäkringen, och

öfverensstämmer denna redogörelse i allt väsentligt med den, som lämnats

af motionären. Däremot innehåller promemorian ingen utredning beträffande

införandet af arbetslöshetsförsäkring i vårt land. Promemorians författare

afslutar sin redogörelse med att uttala den uppfattningen, att man i Sverige

borde afvakta resultatet af lagstiftningen i Norge och Danmark och alltså

ej för närvarande vidtaga några åtgärder. Denna mening har utskottet ej

kunnat ansluta sig till. Den danska lagen, som trädde i kraft samtidigt

med att promemorian författades, har sedan dess hunnit uppvisa resultat,

som synas i hög grad uppmuntrande, och under utförandet af den förberedande

undersökning, som af motionären begäres, torde ökad erfarenhet

från såväl Norge som Danmark i rik mån kunna vinnas.

Med stöd af hvad utskottet anfört, får utskottet alltså hemställa,

att Andra Kammaren för sin del med bifall till

förevarande motion ville besluta, att Riksdagen hos

Kungl. Maj:t anhåller, det Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa

en utredning rörande arbetslösheten i Sverige

samt rörande försäkring mot dennas ekonomiska följder

äfvensom till Riksdagen inkomma med de förslag, hvartill

de gjorda utredningarna kunna föranleda.

Stockholm den 24 Mars 1908.

På utskottets vägnar.

ROBERT JOHANSSON.

Bih. till Biksd. Prof. 1908. 8 Samt. 2 Afd. 2 Band. 21 Käft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o S.

Reservation.

Då en kännbar brist på arbetskrafter inom vår modernäring gör sig

gällande öfver hela vårt land och denna brist för hvarje år som går blir

allt mera trängande, skulle en lagstiftning i den riktning, som med motionen

åsyftas, bidraga"; att göra denna nöd ännu mera tryckande. Tendensen går

ju i den riktningen, att arbetskrafterna oupphörligen dragas ifrån landsbygden

och in till de större städerna och industricentra. Om en arbetare

ännu skulle hysa någon betänklighet för att öfvergifva sin anställning på

landet för att söka sådan i städerna eller i industriens tjänst af fruktan för

att vid ett eller annat tillfälle blifva utan arbete, så skulle ju denna fruktan

försvinna i samma mån som han tillförsäkrades godtgörelse af staten eller

kommunen vid tillfällig arbetsbrist. Det heter visserligen uti motionen,

att det endast skulle gälla oförvållad arbetslöshet, men med den riktning,

som fackföreningsväsendet tagit inom vårt land, med strejker och bojkottning,

med hot till lif och egendom, därest den enskilde arbetaren icke

underordnar sig detta tyranni, skulle det icke dröja länge, förrän hvarje

arbetslöshet blefve tolkad såsom oförvållad. Det blefve med andra ord

ett bekvämt sätt att understödja fackföreningarnas strejkkassor. En sådan

lagstiftning anser '' jag för min del ovärdig den svenska Riksdagen. Det

gifves många och lämpligare sätt att af hjälpa nöden vid oförvållad arbetslöshet.

Om tillfällig arbetslöshet uppstår på en plats eller annan, så skulle,

enligt mitt förmenande, ett långt bättre korrektiv däremot kunna åstadkommas

därigenom, att en väl organiserad arbetsförmedling genomfördes.

Sådana anstalter borde finnas inom hvarje län och inom hvarje samhälle, där ett

större antal arbetare söka sysselsättning. Därigenom skulle åtminstone någon del

af de arbetareskaror, som strömma in till de större städerna och industricentra,

kunna återbördas för landsbygden och jordbruket, som, säga hvad man

vill, likväl utgör landets modernäring och den grundval, hvarpå samhällets

sunda utveckling måste byggas. Det är farligt att leka med elden. Den

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Andra Kammarens Tillfälliga TJtskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 5.

föreliggande motionen, huru vackra orden än blifvit lagda, utmynnar likväl

i ett förslag, som, om den blefve omsatt i praktiken, skulle underminera

arbets- och samhällsfriden inom vårt land.

På grund af det anförda hemställer jag, att Andra

Kammaren afslår såväl utskottets förslag som den föreliggande

motionen.

Stockholm den 24 mars 1908.

Sten Nordström.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.