Sök i Ratio Lex

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 23

1908-03-27 · 16 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 15 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 1TU 1908:23, Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 23

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 23.

1

N:o 23.

Ant till Riksd. kansli den 27 mars 1908, kl. 2 e. m.

Andra Kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande n:o 6. i

anledning af väckta motioner rörande penninglotterier.

$

I motion n:o 239 af herr D. M. Lyckkolm m. fl. har frågan om

inrättande af ett svenskt penninglotteri ånyo upptagits.

Motionärerna erinra om, att vid föregående riksdagar 1873, 1888,

1889, 1895, 1899, 1901, 1902 samt senast 1906 förslag om penninglotteri

varit före men afslagits. Såsom utgångspunkt för frågans upptagande

ånyo framhålla motionärerna de utländska lotteriernas framgång

hos den svenska allmänheten och betona, att de hämmande

lagstiftningsåtgärder, hvarmed man sökt möta de utländska lotteriernas

insteg i landet, visat sig fruktlösa. De anse sig med samma till visshet

gränsande sannolikhet kunna förutspå, att de nya små steg på samma

väg som kommerskollegium i slutet af förra året förordade, icke skola

leda till det åsyftade målet. Alla dessa restriktionsåtgärder äro —

heter det i motionen — endast palliativ och icke ens det, ty långt

ifrån att kunna påvisa någon af förbudet (mot lotteriannonser) orsakad

minskning i guldströmmen synes man år efter år få uppskatta den

till allt högre värde.

Motionärerna åberopa eu kalkyl af en svensk konsulattjänsteman

i Köpenhamn, som sökt utröna, huru stor del af de lotter, som hvarje

dragning i danska klasslotteriet innehöll, gått till Sverige, och som

kommit till den uppfattningen, att ungefär hälften afsattes hit, hvadan,

Bik. till Riksd. Prof. 1908. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 22 Höft. (N:o 23.) 1

Herr Lyckholms

m. fl:s

motion.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 23.

heter det, Sveriges bidrag till det danska klasslotteriet skulle blifva

6,600,000 kronor. Men dessutom hade äfven en del mer eller mindre

humbugsartade privata lotterier i Danmark lyckats vinna en stor kundkrets

i Sverige, hvarjämte äfven en del tyska och ungerska lotterier

ägde en betydande marknad här. Den svenske konsulattjänstemannen,

ansåg sig därför kunna — utan att behöfva anföra några närmare

beräkningsgrunder — uppskatta svenskarnes bruttoutgifter på utländskt

lotterispel till 15 miljoner. (Anmärkas må, att dessa uttalanden förekommit

i en insänd uppsats i en tidning, ej i någon ämbetsskrifvelse.)

Motionärerna anföra vidare:

. »Ingen har dristat förneka, att denna exempellösa utmattning

af vårt lands ekonomi är af den största och sorgligaste betydelse.

Nationen sträfvar med alla krafter för att i möjligaste mån gifva vår

handelsbalans ett gynnsammare utseende. Yi montera våra vattenfall

för att minska kolimporten, vi subventionera våra rederier för utländsk

trafik, vi ha upprest tullmurar för att skydda våra näringar mot utlandets

konkurrens, vi hvälfva stora planer för att förädla vår malm

inom landet i stället för att exportera den och vi göra oss all möda

för att draga till oss den utländska turistströmmen och tillgodogöra

landet dess ekonomiska aflagringar. Yi göra med ett ord allt för att

ekonomiskt stärka oss, men samtidigt låta vi miljonerna rinna ut ur

landet till lotterier i Danmark, Tyskland, Österrike, Ungern, Italien

o. s. v.: och förlusten uppväges icke af någon ingående valuta, ty de

vinster, som återkomma till oss, äro försvinnande små i förhållande

till det förlorade kapitalet. Denna årliga guldexport får alltjämt fortgå

endast för att på visst håll lotterispel anses vara omoraliskt.»

Under åberopande af hvad 1902 års motionärer i Första Kammaren

anfört, förorda motionärerna inrättande af ett allmänt svenskt

statslotteri, genom hvilket man ock skulle komma ifrån den mindre

tilltalande utvägen, som regeringen under de senaste åren tillgripit

för att kunna främja allmännyttiga och kulturella ändamål, nämligen

att suspendera en allmän förordning. Sedan år 1889 hade nämligen

här i landet på så sätt upplagts s. k. »tillfälliga» lotterier för icke

mindre än 44 miljoner kronor.

Motionärerna anse, att äfven ett permanent svenskt penninglotteri

borde användas till främjande af kulturella och nationella

ändamål. Det vore nämligen klart, att vinsten af ett inhemskt penninglotteri

icke finge användas på ett sådant sätt, att det kunde sägas

blifva en statsskatt på spelbegäret, utan att den måste ledas direkt ut

till de många b ehj ärtans värda syften af kulturell och filantropisk art,

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 23.

såsom vård för tuberkulösa, lånefond för egna hem, m. m. som staten

beklagligtvis nu saknade tillgångar att med fullt tillräckliga medel

understödja.

Motionärerna uttala vidare, att det i hela vårt land och särskildt

i dess södra provinser rådde en stark förbittring öfver att vi i verkligheten

genom vårt deltagande i danska lotteriet vore skattedragare till

Danmark och att man med den erfarenhet, man särskildt i dessa sydliga

landsdelar hade af lotterispelets allmänhet, icke där väntade sig

någon befrielse från detta ekonomiska ok annat än genom upprättande

af ett svenskt penninglotteri, hvilken eventualitet i Danmark emotsåges

med en viss oro.

Motionärerna åberopa ock ett uttalande af Första Kammarens

utskott 1902, att ett ständigt tillgängligt svenskt statslotteri med

måttliga dimensioner synes vara mera ägnadt att hålla spelpassionen

inom vissa gränser (än de många suspenslotterierna), och att ett dylikt

lotteri skulle äfven kunna ordnas på ett fullt betryggande sätt samt

så, att dessa sannolikt till största delen från de mindre bemedlade

härflytande penningar kunde användas för sådana ändamål som i första

hand komme dessa klasser till godo.

Motionen åtföljes af en bilaga. Med anledning af att dåvarande

generalkonsuln i Köpenhamn Berencreutz, som för öfrigt framträdt

såsom motståndare till penninglotterier, hemställt om åtgärders vidtagande

mot agitationen för spridande af danska klasslotteriets lotter

i Sverige, hade Kungl. Maj:t infordrat yttranden från tolf länsstyrelser

och meddela motionärerna utdrag därur, men deras uppgift att sju af

dessa länsstyrelser skulle mer eller mindre ifrigt hafva förordat statslotteri

eller penninglotteri under statens kontroll är — såsom nedan

skall visas — icke riktig.

Till sist hemställa motionärerna:

:»att Riksdagen ville besluta att i skrifvelse till Kungl. "Maj:t anhålla,

det täcktes Kungl. Maj:t snarast möjligt för Riksdagen framlägga

förslag till ny förordning angående lotterier och i sammanhang

därmed äfven förelägga Riksdagen förslag till upprättande af och

bestämmelser för ett under statens förvaltning ställdt permanent penninglotteri».

I anslutning till denna motion har herr Karlsson i Mo i motion

n:o 246, under framhållande af vikten af att tuberkulosvården främjades

och allt gjordes för att stäfja tuberkulosens framfart hemställt,

att Riksdagen i skrifvelse till Kungl. Maj:t täcktes i sammanhang med

eu utredning rörande inrättande af ett penninglotteri i riket taga i

Herr Karlssons

i Mo

motion.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Herr C. B. Johanssons

motion.

4 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 23.

öfvervägande, huruvida icke en större eller mindre del af vinsten af

lotteriet må kunna användas såsom statsbidrag till driftkostnaderna

å vårdanstalter som inom riket upprättas till förekommande af tuberkulossmittans

utbredning och till de däraf angripnes botande.

Ån vidare har herr C. B. Johansson i motion n:o 256 framhållit

att den väg, hvarpå de förstnämnda motionärerna velat nå sitt syfte,

icke vore den riktiga.

Lämnande den moraliska synpunkten, om hvilken olika meningar

äro rådande, å sido, anser denne motionär sig böra skärskåda saken

från den nationalekonomiska sidan. Genom lotterispelet uppsamlas de

små besparingarna från talrika personer för att i form af större vinstbelopp

slumpvis tilldelas en och annan af de spelande. Ett sådant

förfarande strider afgjordt mot samhällets intresse, ty detta bör fastmer

sträfva till det rakt motsatta målet, eller att de ekonomiska tillgångarna

fördelas så litet ojämnt som möjligt.

Motionären medgifver det oriktiga och från nationalekonomisk

synpunkt beklagliga, att penningar genom lotterispel strömma ur landet,

men anser, att man icke skall söka bota ett ondt med ett annat. Den

riktiga vägen vore i stället att söka undanröja det onda med sådana

medel som icke själfva äro förkastliga.

Motionären framhåller vidare det vacklande i statsmakternas

åtgärder i detta afseende, då man å ena sidan medgifvit upprättande

af ett statslotteri, men å andra sidan dels icke främjat kraftigare

åtgärder till lotterispelets motarbetande och regeringen dessutom i talrika

fall dispenserat från förbudet mot penninglotterier.

Statsmakterna borde dock hafva på hand medel att stäfja spelandet

på utländska lotterier utan att för ändamålet behöfva tillgripa den

förkastliga utvägen att inrätta ett svenskt statslotteri.

Bland sådana medel, af hvilka flera redan kommit till användning

i andra länder, nämner motionären:

förbud mot offentliggörande af vinstlistor;

förbud mot köp och innehaf af lottsedlar äfvensom mot allt tillhandagående

med anskaffande af sådana;

förbud mot postbefordran af bref innehållande lottsedlar eller

lotteriprospekt;

förbud mot allt spelande å utländska lotterier;

hög beskattning af lotterivinster eller konfiskering af sådana.

»Ingen af dessa utvägar» — fortsätter han — »har ännu pröfvats

hos oss. Det synes mig, som om äfven förespråkarne för ett svenskt

statslotteri kunde medgifva, att man rimligtvis borde försöka dessa

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 23.

medel först och tillgripa inrättandet af ett statslotteri endast i det

fall, att dylika åtgärder verkligen vid pröfning visa sig fruktlösa.

Statslotteriet är ju icke ens för dem något i och för sig önskvärdt,

utan endast — som det vill synas — ett mindre ondt, hvarmed de

vilja afvärja ett större.

För min del hyser jag icke den förhoppningen, att tillkomsten

af ett svenskt statslotteri skulle komma svenskarnes spelande i utländska

lotterier att upphöra. Utländingarna skulle antagligen fördubbla agitationen

och reklamväsendet för sina lotteriaffärer, och de skulle sannolikt

både behålla en stor del af sina gamla svenska kunder och äfven

skaffa sig nya sådana. Däremot skulle det svenska lotteriet uppamma

spellusten äfven i trakter af landet, där en sådan ännu icke i större

utsträckning gifvit sig till känna. Man skulle framdeles komma att

i hela landet bli lika ifrig att spela å lotteri, som man hittills varit

och för närvarande synes vara endast i södra Sverige. En åtgärd, som

skulle kunna leda till sådana följder, kan icke vara välbetänkt.»

Motionären hemställer till sist,

»att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det

Kungl. Maj:t täcktes efter verkställd utredning låta utarbeta och för

Riksdagen framlägga förslag till åtgärder, genom hvilka — utan inrättande

af ett svenskt statslotteri — det i Sverige förekommande

spelandet å utländska lotterier må kunna förhindras eller åtminstone

inskränkas.»

Det ämne, som i dessa motioner berörts, har så ofta och så utförligt

behandlats inom Riksdagen och från ömse sidor ha så många

skäl för och emot penninglotterier anförts, att något nytt i saken

näppeligen låter sig sägas.

Senast har frågan om penninglotterier ägnats en utförlig utredning

i det utlåtande Andra Kammarens första tillfälliga utskott afgaf

år 1906 med anledning af herr Bengtsons i Bjärnalt motion, och där

det lämnades en redogörelse för lotteriernas historia såväl i Sverige som

i utlandet liksom för de olika skäl som brukat anföras för och emot

lotteriernas inrättande.

Till detta utlåtande tillåter sig utskottet hänvisa, men vill därur

särskild! upptaga följande.

Af den anförda historiken framgick:

1906 års utskotts

yttrande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o i) Utlåtande N:o 23.

att i de flesta kulturland, där penninglotterier af olika slag förekommit,

en rörelse för deras afskaffande pågått, hvilken dock flerestädes

hämmats af finansiella skäl;

att — bortsedt från ett enstaka fall under franska revolutionstiden

— man i de land, där penninglotterier en gång afskaffats, icke

lyckats återinföra dem;

att särskildt i vårt land de under 1700-talet införda statspenninglotterierna

framkallade eu motrörelse, som pågått från vårt statsskicks

införande 1809 till deras upphäfvande på 1840-talet; och

att från och med 1868 förslag förelegat vid 8 riksdagar — med

1906 vid 9— om återinförande af lotterier i en eller annan form,

men att dessa förslag förkastats.

Utskottet sammanfattade på följande sätt de hufvudsakliga skälen

för och emot lotterier:

»Anhängarna af lotteriet pläga åberopa, att lotteriet är ett uttryck

för människans önskan att pröfva alla chanser; att spellustan hos

människor nu en gång är ett faktum; att för mången hoppet om en

stor vinst i och för sig innebär en källa till glädje, utgör som man

sagt »den fattiges poesi»; att själfva lotteriväsendet blott utgör ett

»köp af en förhoppning», där enhvar frivilligt ger sin skårf; att det

är ett bekvämt sätt för staten att skaffa sig inkomster, och att det för

de spelande innebär en större trygghet, om staten ordnar ett lotteri,

där allt går hederligt till, än om spelarna på annat sätt aflockas sina

pengar.

Äfven många principiella motståndare till lotterier mena dock,

att, det är bättre att staten reglerar spellustan, eller som en framstående

tysk nationalekonom uttryckt det: »Statens lotteriregal har

sitt berättigande såsom ett försök att i någon mån inskränka ett

farligt men outrotligt ondt i folklifvet, och tillika göra det nyttigt

för statens finanser.» Det sistnämnda torde i grunden utgöra själfva

driffjädern; staten vill utnyttja sina undersåtars vinningslystnad och

monopolisera vinsten på lotteri.

Gentemot dessa synpunkter hafva lotteriens motståndare framställt

argument af såväl moralisk som nationalekonomisk art. De strängaste

moralfilosofer beteckna spelandet på lotterier såsom i och för sig fördömligt.

Andra nöja sig med att framhålla, att det är staten ovärdigt

att för en inkomst, som dock ej kan vara af stor betydelse i budgeten,

ockra, ej minst på sina fattiga medborgares dårskaper och egga

befolkningens lust till hasardspel. Man har vidare framhållit, att

»hoppets» lycka motväges af den svikna och gäckade förväntningen,

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 23.

hvilken bringar mången till förtviflan, liksom faktiskt lättsinnigt folk

söka i hoppet om en lotterivinst döfva samvetets röst med hänsyn till

slösaktigt lefnadssätt eller rent af brott. Framför allt hafva dock de

ekonomiska skälen gjorts gällande. En fransk författare Charles Dupin

har redan 1838 i korthet betecknat frågans kärna med följande ord:

»Två mot hvarandra kämpande makter ligga i strid med hvarandra

om folkens och staternas framgång eller förfall: arbetet är den ena,

tilliten till slumpen den andra; arbetet, som endast vill köpa välstånd

och lycka för ett pris af möda, tålamod, omsorg och sparsamhet, och

slumpens ande, som begär ägodelar utan arbete, som sätter sin stolthet

i brist på förutseende och som bereder sig ett nöje af faran och spelet

med aflägsna möjligheter.»

Lotteriväsende och sparbanksväsende betraktas ock allestädes

såsom hvarandras antipoder.

I Frankrike — har det framhållits — fanns det före lotteriernas

upphäfvande 1836 ett antal departement, i hvilka det spelades mycket,

andra, i hvilka det spelades föga. Det blef bevisadt, att i de förra

voro brotten och osedligheten afgjordt större än i de senare. Då

lotterierna upphäfdes, stego insättningarna i sparbankerna betydligt.

Samma var förhållandet i Belgien; likaså i Bayern.

I Danmark lär man — enligt Peschke Köedt — i bagarnas brödbodar

kunna konstatera en afgjord nedgång i försäljningen af rågbröd

de dagar, då klasslotteriets lottsedlar skola förnyas; pantlånarne ha

samma dagar sina brådaste affärer; husgeråd och kläder, ja sängar

och dynor, släpas samman från fattigkvarteren för att spelarne må

kunna erhålla lån till nya lottsedlar.»

Såsom skäl för sitt afstyrkande af lotterier lade 1906 års utskott

tyngdpunkten på de socialekonomiska skälen.

»Det måste» — hette det — vara uppenbart, att staten omöjligen

kan hafva till ändamål att uppmuntra en fördelning af de ekonomiska

värdena i den riktning, att många små belopp uppsugas från skilda håll

för att hopas på enstaka händer utan någon mottagarens förtjänst

eller möda. Lotteriverksamheten främjar en motsatt omsättning af de

ekonomiska värdena, den lockar besparingar ur de smås fickor för att

göra någon enstaka förmögen, ofta nog till föga gagn för honom själf.

En nationalekonom, som ägnat ett ingående studium åt det nutida

lotteriväsendet, R. Sieghart, har i sitt arbete »Die öffentlichen

Gliickspiele» (Wien 1899) särskild! framhållit denna synpunkt:

»I en tid, då den viktigaste statsuppgiften är att använda statens

myndighet till massornas ekonomiska och andliga väl, då all verklig

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Ltlåtande N:o 23.

statsbevarande politik måste syfta pa att skalfa arbetskraften arbete

och arbetet ett förvärf, som innehåller möjlighet till kapitalbildning

i en sådan tid skall och får staten icke bedrifva ett lyckospel, som

hämmar de fattigare folkklassernas kapitalbildningsprocess och konstladt

länkar dem från en sund hushållnings och ett besinningsfullt lefnads
sätts

väg.» ( .

Den vinst, som staten eller eventuellt någon filantropisk inrättning

kunde erhålla af ett klasslotteri, bör visserligen kunna blifva i

och för sig rätt afsevärd, om än den endast omfattade en del af de

bortspelade medlen, men man bör dock icke bortse ifrån, att fall

hafva funnits, då klasslotterier icke gifvit beräknadt öfverskott, ja

till och med gått öfver ända. I hvarje fall är det betänkligt att bygga

en statsinkomst på en sådan grundval, helst det visat sig, såsom förhållandet

var hos oss under början af 1800-talet och i preussiska landtdagen

på 1860-talet, att, när posten en gång inkommit i budgeten,

den endast med svårighet kan åter afskaffas, trots det att både regering

och representation önska blifva den kvitt».

Särskild uppmärksamhet ägnade äfven 1906 års utskott den synpunkt,

från hvilken herr Lyckholm och hans medmotionärer utgått,

nämligen önskvärdheten att motverka utlandets lotterier genom inrättande

af ett svenskt penninglotteri. Utskottet framhöll att detta icke

vore rätta vägen.

»Till att börja med» — skrifver utskottet — »är det icke säkert,

att ett penninglotteri inom egna landamären skulle i väsentlig män

motverka spel på utländska lotterier. Dessa bygga på gamla traditioner;

de hafva redan en kolossal omfattning och kunna såsom följd

häraf erbjuda vida större lockelser i höga vinster än ett svenskt statslotteri,

åtminstone till en början, kunde vedervåga att utfästa. Därtill

kommer, att några utländska lotterier — exempelvis Braunschweigs,

Mecklenburgs, Hamburgs och Ungerns — genom manipulationer med

en viss hög premie, som i lyckligaste fall antages kunna utfalla pä

samma lott som högsta vinsten — något, som nära nog faller utom

möjlighetens gräns — drifva ett spegelfäkteri med sina spelare, hvartill

ett svenskt statslotteri icke skulle kunna nedlåta sig.

Det torde icke heller kunna påstås, att de penninglotterier, som

på senare tiden undantagsvis tillåtits i vårt land, och som flitigt anlitats,

i någon större mån minskat tillflödet till utländska lotterier.

Utan tvifvel skulle ett svenskt statslotteri få stark tillslutning, men

knappast på väsentlig bekostnad af utländska lotterier. Det skulle

uppamma nya spelare snart sagdt i hvarje vrå och utbreda spelsjukan

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 23. 9

i allt vidare kretsar; denna skulle räcka till att förse både svenska

och utländska lotterier med kunder. Framför allt ligger det danska

statslotteriet så bekvämt till för sydsvenskarne, hvilka redan nu företrädesvis

anlita det, att de nog i rik mån vidblefve att köpa sina

lottsedlar där.

I hvarje fall synes man — därest öfver hufvud taget penninglotterier

ogillas — icke böra af någon, än så berättigad harm mot

utländska lotteriers härjningar i vårt land låta förleda sig att inslå

på en väg, som man erkänner helst böra undvikas. Konsekvenserna

skulle eljest föra till, att andra liknande företag, som man ogillar,

borde inrättas för att hindra konkurrens.

Man torde från vårt kommunala lif kunna påvisa ett analogt

förhållande, där kommuner draga sig för att skaffa sig en inkomst,

som tillfaller grannkommuner, nämligen där ett sedligt nykterhetsintresse

besegrat den ekonomiska hänsynen.

Våra större städer äro omgifna af landtkommuner, hvilkas ekonomiska

intresse möjligen bjöde dem att inom sig inrätta brännvinsförsäljning.

Detta gäller i högre grad ju större staden och ju talrikare

vederbörande landtkommuns folkmängd är. Men de kommunala myndigheterna

hafva ofta nog ansett nackdelarna af att hafva en brännvinsförsäljning

inom samhället öfverväga de ögonskenliga inkomster, kommunen

skulle draga däraf.

Liknande synes utskottet förhållandet vara i lotterifrågan.

Äfven om någon del af de penningar som nu från Sverige går

till danska, tyska och ungerska lotterier, skulle stanna inom landet,

ifall vi här upprättade ett statslotteri, så skulle tvifvelsutan spellustan

tillika få ökad näring liksom brännvinsförsäljningen inom landtkommunen

skulle bland dess medlemmar gifva ökad näring åt rusdrycksbegäret.

»

Af dessa och andra skäl ansåg sig utskottet år 1906 icke kunna

förorda inrättande af ett statslotteri, och äfven detta års utskott ställer

sig på samma ståndpunkt.

De skäl, som ofvan anförts ur 1906 års utskottsbetänkande, synas

utskottet gendrifva de argument, som i herr Lyckholms och medmotionärers

motion anföras, men åtskilliga uttalanden och uppgifter i

denna motion tarfva dock ett närmare skärskådande.

Utgångspunkten för dessa motionärer har tydligen varit de uttalanden,

som med anledning af generalkonsul Berencreutz’ ofvannämda hemställan

om åtgärder mot agitationen för spelande i danska klassBih.

till Biksd. Prof. 1908. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 22 Höft. 2

Läns
styrelsernas
uttalanden.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 23.

lotteriet afgifvits af svenska myndigheter. I den bilaga, som åtföljt

motionen, uppgifves, såsom ofvan nämnts, att af de tolf länsstyrelser

som tillfrågats — de öfriga orterna ansågos förmodligen mindre berörda

af frågan — skulle sju hafva mer eller mindre ifrigt förordat

ett inhemskt statslotteri.

Dessa sju skulle vara: Malmöhus, Blekinge, Kalmar, Hallands,

Göteborgs, Älfsborgs och Östergötlands länsstyrelser.

Men denna uppgift är vilseledande. Utskottet har nämligen tagit

del af de inkomna utlåtandena i original och härvid funnit, att bilagans

författare citerat vissa handlingar på ett sådant sätt, att utskottet måste

antaga det motionärerne icke kontrollerat citaten.

Afgjordt förorda nämligen fyra af de tolf hörda länsstyrelserna

inrättande af penninglotterier, nämligen Östergötlands, Malmöhus,

Kalmar, Älfsborgs län, och en femte länsstyrelse, Göteborgs och Bohus

län, framhåller detta som en utväg, men tillägger »om betänkligheterna

mot inrättande af ett sådant i vårt land låta sig öfvervinnas».

Blekinge länsstyrelse ställer sig närmast neutralt. Det är sant,

att den yttrar de af motionärerna anförda orden: »Att afsevärda

kapitalbelopp lämna riket för att hamna i utländska lotterier är visst,

och lika säkert torde det bästa medlet att i möjligaste mån inskränka

dessa penningförsändningar till utlandet vara, att ett svenskt penninglotteri

under statens kontroll och under dess garanti inrättades», men

länsstyrelsen fortsätter följande, som motionens bilaga uteslutit: »Skälen

mot inrättandet af ett dylikt lotteri kunna dock måhända vara så

starka, att de utesluta lämpligheten af en sådan åtgärd. Kungl. Maj:ts

befallningshafvande anser sig emellertid för närvarande sakna anledning

att ingå i närmare granskning härutinnan, då frågan i detta

ärende endast gäller svenskars deltagande i danska statslotteriet.»

Och hvad Konungens befallningshafvande i Hallands län angår, så

kan det icke sägas att denna »synes ansluta sig till den meningen, att

enda botemedlet är inrättandet af ett svenskt statslotteri», ty denna

länsstyrelse anför emot ett sådant ganska vägande skäl, på samma

gång den ogillar de licenslotterier, hvarigenom lotteriförordningen

suspenderats. Länsstyrelsen yttrar nämligen:

»Landshöfdingeämbetet anser sig böra påpeka, hurusom det icke

torde lida något tvifvel, att icke en ganska verksam åtgärd för motarbetandet

af de utländska penninglotteriernas menliga inflytande i

Sverige vore inrättandet af ett svenskt statslotteri, synnerligast om

detta så anordnades, att lottförsäljningen därtill komme att äga rum

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Ånära, Kammarens Tillfälliga Utskotts (JS/:o 1) Utlutande A :o 28.

äfven genom kollektörer i de större provinsstäderna i riket och icke

förlädes uteslutande till Stockholm. Meningarna om lämpligheten af

ett sådant lotteri synas dock vara ganska delade, och om äfven medgifvas

måste, att de penningar som nu strömma ut ur landet för .de

utländska penninglotterierna skulle, därest ett svenskt statslotteri inrättades,

komma svenska statsverket till godo, synes dock å andra

sidan ganska mycken fog finnas för det åskådningssätt, enligt kvilket

ett penninglotteri såsom uppsugande medel från många håll och till

stor del från folk i små omständigheter men återgifvande medel endast

åt ett fåtal slumpvis och således stundom åt mindre behöfvande måste

anses förkastligt och i nationalekonomiskt afseende till och med skadligt

så till vida som det bortskymmer insikten om, att det dock

hufvudsakligast är genom arbete som nya kapitaler skapas och redan

befintliga sådana bibehållas och förkofras.»

Landshöfdingeämbetet fortsätter vidare och antyder, att man bör

motarbeta spelandet ej blott på de utländska penninglotterierna utan

öfver hufvud taget på hvarje sådant lotteri, och föreställer sig, att

något annat sätt icke torde kunna finnas på än att söka genom lättfattliga

folkskrifter bibringa allmänheten kännedom om de metoder,

hvarefter penninglotterierna operera och huru dessa i öfrigt åro inrättade

samt de ringa utsikter till vinst som förefinnas jämfördt med

de summor som spelas bort o. s. v. Det är i detta sammanhang landshöfdingeämbetet

yttrar:

»Att i vårt land på öfvertygelsens väg åstadkomma minskning i

spelandet på penninglotterier torde dock icke vara möjligt, så länge

tid efter annan, trots det i den svenska lagstiftningen befintliga förbudet

mot dylika lotterier, tillstånd till anordnandet af sådana medgifves

än för det ena, och än för det andra ändamålet, ty svårligen

lärer någon kunna öfvertygas om, att en verksamhet som lagstiftningen

fördömer af skäl, bland andra, att den på de mindre bemedlades ekonomiska

förhållanden har ett menligt inflytande kan upphöra att i detta

afseende vara fördömlig därför att de penningar, som genom lotteriet

erhållas, användas för bekostandet af ett teaterhus.»

Det synes, lindrigt sagdt, något oegentligt att anföra detta såsom

ett försvarande af lotteri.

En sak framgår dock tydligen af de utlåtanden, som inkommit,

och det är, att fastän Kungl. Maj:t endast hört Konungens befallningshafvande

i de län, som kunde anses vara i högre grad utsatta för invasion

af utländska, särskildt danska lottsedlar, synes spellustan vara

ganska ojämnt fördelad.

opaginerad Kontrollera mot PDF

12 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 23.

Exempelvis heter det från Jönköpings länsstyrelse, att någon

agitation för danska klasslotteriet bedrifves icke, så vidt kändt är; att

ej heller man i afsevärd män spelar å länets egentliga landsbygd, hvaremot

detta är fallet i städer, köpingar och större samhällen; från

Skaraborgs lån förklaras det, att länet icke lider af någon afsevärd

spellusta; Gottlands län är icke heller nämnvärdt berördt af de utländska

lotterierna utom möjligen Visby stad.

Hade undersökningen utsträckts till hela Sverige, skulle no°- likartade

uttalanden kommit från flere af de norra länen.

I hvarje fall är det hufvudsakligen de skånska länen, Blekinge

län samt val äfven de närmast angränsande bygderna, där spelet på

utländska lotterier tagit mycken fart.

Men om man för att motverka de ledsamma följderna af spelandet

i utländska lotterier, företrädesvis i Skåne, Halland, Blekinge, Bohuslän,

en del ^af Småland och Östergötland, skulle inrätta elt svenskt

statslotteri, så skulle man ju öppna slussarne på vid gafvel för lotterispellustan

och låta denna farsot bryta ut öfver län som enligt motionärernas

egen utsago »ej däraf äro berörda», man skulle uppamma ett

spelraseri på håll, där ännu icke denna osunda rörelse gripit omkring

sig, och lotteriväsendet skulle få en sanktion af att gälla ett kungligt

svenskt statslotteri för ett välgörande ändamål. Man skulle anse sig

gorå Kungl. Maj:t och det välgörande syftet en tjänst genom att spela

på lotteri, alldeles som man under kronobränneriernas tid ansåg siogorå

Kungl. Maj:t en tjänst genom att supa. Och man skulle ändock

icke äga trygghet mot att icke spelarne i de sydsvenska landskapen

fortfarande som hittills skulle förblifva kunder hos de stora lotterierna

på andra sidan sundet eller Östersjön.

I fråga om den nationalekonomiska förlust, som Sverige gör genom

spelandet på utländska lotterier, är det gifvetvis omöjligt att yttra sig.

då alla siffror endast äro byggda på gissningar.

afseende anser utskottet, att motionärerna gjort sig

skyldiga till uppenbar öfverdrift. Det är då de omtala de stora summor

som utgå ur landet och förklara, att »de vinster som återkomma

till oss äro försvinnande små i förhållande till det förlorade kapitalet».

Detta innebär en tydlig oriktighet. För att närmast hålla oss till det

danska klasslotteriet utgå af hela dess bruttosumma, som är 15 miljoner,

80 procent eller 12 miljoner såsom vinster; af återstoden beräknas

inemot hälften åtgå för lotteriets omkostnader och endast det

återstående omkring lp2 miljon ingår som vinst i statskassan. Då nu

ingen vågat påstå, att dragningarna i de af olika regeringar anord
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 23. 13

nade lotterierna ske oärligt, helst alla statslotterier äro underkastade

sträng offentlig kontroll, och då man väl ej kan antaga, att svenskarne

skulle i genomsnitt och under årens lopp ha större otur än andra

spelande, maste det väl anses, att i allmänhet 80 procent återgår i

form af vinster till landet, hvithet ju ej kan kallas försvinnande litet.

Men gifvet ar att de icke återgå till samma händer som utgifvit demdetta

ar dock fallet i alla lotterier.

Med afseende å herr Karlsons i Mo motion anser sig utskottet

hora erinra om, att då år 1904 det ifrågasattes att genom ett penninglotteri

främja tuberkulossanatorierna, ett större antal ledamöter i båda

kamrarne — 4o i första, 138 i andra, — väckte motioner om, att till

""fande af verksambeten vid folksanationerna skulle beviljas

400,000 kronor under förutsättning att icke något lotteri till deras

forman anordnades, hvilka motioner vunno Riksdagens bifall.

Det ar emellertid —för att återkomma till frågan om svenskars

spel i lotterier — uppenbart att stora summor utgå ur landet till utandska

lotterier, och att detta bör, så vidt möjligt, motverkas

1 + dntao aTfsfnde anser utskottet, att åtgärder böra vidtagas i

uet i Herr O R. Johanssons motion angifna syftet helst kommerskollegiet

i sm skrifvelse till Kungl. Maj:t af 5 november 1907 förordat ett par

åt dessa förslag. 1

Utom de åtgärder denne motionär föreslår, skulle möjligen ock

kunna _ ifragasättas, om icke på diplomatisk väg åtgärder kunde vidtagas

i syfte att förhindra utsändande af lotteriinbjudningar från

främmande land eller öfver hufvud taget lotteriaffärer på Sverige från

utländska statslotterier.

■ i ktskottet skall emellertid icke ingå närmare på de åtgärder, som

i detta afseende kunna vidtagas, helst det är utskottet bekant, att

ungi. Maj:t bemyndigat chefen för kungl. civildepartementet att tillfalla

sakkunnige med uppdrag att så allsidigt som möjligt utreda

fragan, huruvida for reglerandet af lotterier den nu gällande lagstiftningen

borde underkastas revision samt om ytterligare åtgärder borde

vidtagas till förhindrande af utländska lottsedlars spridande i riket.

•• a]fer “S, utskottet böra i likhet med 1906 års utskott

amhalla önskvärdheten af att vår lotterirätt komme att hvila på en

mindre osäker och godtycklig grund och vill betona, att bestämmelserna

rörande lotterier helst borde få laga karaktär, eller att åtminstone

undantag för forbudet mot penninglotterier icke borde få

De viljas utan Riksdags hörande i hvarje särskildt fall.

Utskottet får på grund af hvad nu anförts hemställa
-

Utskottets

hemställan.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra Kammarens imfålliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 23.

l:o) att herr D. M. Lyckholms m. flis motion

i hvad den rör inrättande af ett under svenska

statens förvaltning ställdt permanent statslotteri icke

må till någon kammarens åtgärd föranleda.

2:o) att såsom följd häraf icke heller herr Karlsons

i Mo motion må till någon Riksdagens åtgärd föranleda,

men

3:o) att kammaren, med anledning dels åt herrar

Lyckholms in. flis, dels af herr C. R. Johanssons

motion må, för sin del besluta att Riksdagen hos

Kung! Maj:t anhåller, det täcktes Kung! Maj it efter

verkställd utredning låta utarbeta och för Riksdagen

framlägga förslag till nya bestämmelser angående

lotterier äfvensom förslag till åtgärder, genom hvilka

utan inrättande af ett svenskt statslotteri det i

Sverige förekommande spelandet å utländska lotterier

må kunna förhindras eller i möjligaste mån inskränkas.

Stockholm den 27 Mars 1908. ä"

KARL WARBURG.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (lS!:o 1) Utlåtande N:o 23.

15

Reservation

af herrar G. M. Sandin, A. J. Hagström, S. Nordström och A.

Johansson i Möllstorp, hvilka anfört följande:

»Vi hafva uti lotterifrågan kommit till ett helt annat resultat

än utskottets majoritet. Framställningen i herr Lyckholms motion,

n:o 239, om upprättande af ett permanent under statens kontroll och

förvaltning ställdt svenskt penninglotteri synes oss nämligen vara den

enda möjliga och riktiga slutsatsen af nationalekonomiska fakta, hvilkas

verklighet ingen vågat eller kunnat bestrida.

Den ståndpunkt, som vi i denna sak intaga, vilja vi med få

ord sammanfatta sålunda: Miljontals kronor gå nu årligen ut ur

landet utan annan påvislig uppgift än att blifva en välkommen fyllnad

i främmande nationers statsbudget. Visserligen har herr Johansson i

Jönköping i sin motion, n:o 256, föreslagit, att särskilda åtgärder måtte

vidtagas till förhindrande häraf. Dessa åtgärder, som anföras i motiveringen

till nämnda motion, äro

förbud mot offentliggörande af vinstlistor;

förbud mot köp och innehaf af lottsedlar äfvensom mot allt tillhandagående

med anskaffande af sådana;

förbud mot postbefordran af bref, innehållande lottsedlar eller

lotteriprospekt;

förbud mot allt spelande å utländska lotterier;

hög beskattning af lotterivinster eller konfiskering af sådana.

Söker man emellertid klargöra för sig, huru alla dessa förbud

skulle verka, skall man lätt finna, att endast det första vore möjligt

att någorlunda effektivt genomföra, utan att detta likväl skulle i

minsta mån hindra deltagandet i utländska lotterispel. Alla de öfriga

förbuden skulle blifva omöjliga att upprätthålla och efterlefnaden af

desamma lika omöjlig att kontrollera, hvarför deras egentliga, för

att ej säga enda verkan skulle blifva att åstadkomma lagöfverträdelser

i massa, så mycket mer som den enskilde måste anse ett dylikt förmynderskap

från statens sida opåkallad^ så länge börs- och terminspel

obehindradt få fortgå utan förbud eller utan högre beskattning,

eventuellt konfiskering af vinsten.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra Kammarens Tillfälliga JJtskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 23.

Då det enligt vår uppfattning är fruktlöst att genom någon

slags tvångslagstiftning vare sig uppdämma den guldström, som årligen

flyter ut ur landet, eller tilltäppa dess källor, synes det oss böra för

de svenska statsmakterna vara en oafvislig angelägenhet att få den

ledd in på andra vägar och till mål, som främja det fosterländska

intresset.

Emellertid böra vinstmedlen ej ingå uti statsbudgeten för sådana

behof, till hvilkas fyllande staten är hänvisad till den direkta eller

indirekta beskattningen. Nej, afkastningen af ett eventuellt statslotteri

bör användas till främjande af allmännyttiga och kulturella

syften, i främsta hand af filantropisk art och därjämte af sådan beskaffenhet,

att deras bekostande icke gifvet lian åligga staten eller

kommunerna. Att gifva det svenska folkets själfpålagda lotteriutgifter

en på detta sätt förändrad strömriktning och låta dem utmynna i

ändamål af för land och folk högre värde än fyllande af utländska

statsbehof, borde icke innebära något stötande ens för dem, som betrakta

denna fråga uteslutande från etisk synpunkt.

På grund af det anförda tillåta vi oss hemställa,

l:o, 2:o) att Andra Kammaren för sin del ville med

anledning af herr Lyckholms äfvensom herr Karlssons i

Mo motion besluta att i skrifvelse till Kungl. Maj:t

anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t snarast möjligt för

Riksdagen framlägga förslag till ny förordning angående

lotterier och i sammanhang därmed äfven

förelägga Riksdagen förslag till upprättande af och

bestämmelser för ett under statens kontroll och förvaltning

ställdt permanent penninglotteri, hvars afkastning

skulle användas till främjande af allmännyttiga

och kulturella ändamål, i främsta hand af

filantropisk art, och därjämte af sådan beskaffenhet,

att deras bekostande icke direkt åligger staten eller

kommunerna; samt

3:o) att herr Johanssons i Jönköping motion, n:o 256,

icke må till någon Andra Kammarens åtgärd föranleda.»

Herr G. It. Johansson har låtit anteckna att han icke deltagit

ärendets slutliga behandling.

STOCKHOLM, ISAAC MAKCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1908.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.