Sök i Ratio Lex

Andra Kammarens Tillfälliga Utsleotts (N:o 1) Utlåtande N:o 25

1908-03-31 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 1TU 1908:25, Andra Kammarens Tillfälliga Utsleotts (N:o 1) Utlåtande N:o 25

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utsleotts (N:o 1) Utlåtande N:o 25.

1

N:o 25.

Ank. till Riksd. kansli den 31 mars 1908, kl. 2 e. m.

Andra Kammarens första tillfälliga utsleotts utlåtande n:o 7 i anledning

af väckta motioner angående åtgärder för afhjälpande

af den rådande bristen å folkskollärare.

Till förberedande behandling har utskottet mottagit två inom Motionerna.

Andra Kammaren väckta motioner, dels n:o 242 af herr A. P. Risberg,

dels n:o 264 af friherre J. Hermelin, angående åtgärder för afhjälpande af

den rådande bristen på folkskollärare, hvilka motioner utskottet ansett

sig böra behandla i ett sammanhang.

I den förra hemställer motionären,

det Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.

Maj:t täcktes snarast möjligt vidtaga åtgärder för den rådande folkskollärarebristens

afhjälpande, och därvid desslikes taga under ompröfning

frågan om kvinnliga lärarekrafters användande på folkskolans område

i större proportion än hittills, samt till Riksdagen inkomma med

förslag i detta ärende.

I den andra motionen hemställes,

det Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.

Maj:t täcktes snarast möjligt vidtaga åtgärder för den rådande folkskollärarebristens

afhjälpande och därvid särskildt taga under ompröfning

frågan om i hvad mån, efter ofvan framhållna grunder, tillträdet

till folkskollärare- och lärarinnebanan för manlig och kvinnlig ungdom,

som aflagt studentexamen eller godkänd afgångsexamen från åttaklassigt

under statens kontroll stående läroverk för kvinnlig ungdom, skulle kunna

förenklas och underlättas.

Bill. till Rilcsd. Prot. 1908. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 24 Häft. (N:o 25.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts {Ko 1) Utlåtande N:o 25.

Herr

Risbergs

motivering.

Till stöd för sia hemställan anför motionären, herr A. P. Bisberg,

följande:

»Onekligt är, att för närvarande råder stor brist på examinerade

lärare inom våra folkskolor.

Ständigt inrättas nya läraretjänster. Många lärare, som uppnått

pensionsåldern, hafva kvarstannat i tjänsten under väntan på förbättrade

pensionsförhållanden, och sedan dessa nu inträdt, hopa sig afskedstagandena.

Vidare är det icke så få lärare, hvilka före pensionsåldern

lämna sin tjänst och ägna sig åt andra sysslor eller ock afgå af andra

orsaker.

De åtgärder, som hittills vidtagits för de många nya lärareplatsernas

besättande och de uppkomna ledigheternas fyllande, ha icke förmått

hålla jämna steg med det snabbt växande behofvet.

Följden häraf har blifvit, att en stor mängd läraretjänster vid

landets folkskolor i närvarande stund uppehållas genom småskollärarinnor,

öfveråriga, pensionerade folkskollärare eller andra personer — en anordning,

som blifvit nödvändig, sedan alla ansträngningar i förening

med dryga kostnader för erhållande af kompetenta sökande till de resp.

tjänsterna visat sig fruktlösa. Denna omständighet har äfven framkallat

en betydlig ökning af underdåniga dispensansökningar från småskollärarinnor,

hvilka på denna väg utan föreskrifven examen vilja erhålla

rättighet att bekläda ordinarie folkskollärareplats, ett förfarande,

åt hvilket vederbörande skolråd mången gång af tvingande förhållanden

förmåtts gifva sitt understöd.

Ett sådant sakernas tillstånd hindrar på ett betänkligt sätt folkskolans

jämna och lugna utveckling i landet till men för många orter,

hvilka dock äga samma rätt att få sitt behof af lärare tillgodosedt som

de mera gynnsamt ställda. Det synes därför oundgängligt, att staten

utan uppskof drager försorg om att berörda lärarebrist afhjälpes.

Detta kan endast ske därigenom, att tillfälle beredes ett betydligt ökadt

antal elever att vinna den utbildning, som för folkskollärarekallet erfordras.

I sammanhang med denna angelägna frågas behandling synes mig

ändamålsenligt, att spörsmålet om en vidsträcktare anställning af kvinnliga

lärarekrafter i folkskolans tjänst tages under ompröfning. Kvinnans

berättigade och alltmer framträdande sträfvan efter själfförsörjning

medför krafvet på vidgadt utrymme för hennes verksamhet i samhället.

Vid vår tids starka täflan mellan manlig och kvinnlig arbetskraft

på skilda områden, hvilka förr varit männen ensamt förbehållna,

är det icke alltid kvinnans lämplighet, som får vara det afgörande, då

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o .25. 3

hon anställes i den eller den sysslan. Att det utanför hemmet och

familjen gifves åtskilliga verksamhetsgrenar, där själfva naturen afgjordt

anvisar åt kvinnan en betydelsefull uppgift att fylla till samhällets gagn,

är obestridligt. En sådan verksamhet är barnundervisningen och det

därmed förenade fostrarekallet i våra offentliga skolor. Det synes mig

därför ligga i samhällets intresse att här öppna så vid väg som möjligt

för de kvinnor, som önska välja ett lefnadskall utom hemmets område,

och därmed i samma mån minska tilloppet till sådana banor, för hvilka

männen måhända bättre passa.

Enligt senaste officiella statistik voro år 1905 vid den egentliga

folkskolan anställda 5,349 lärare och 3,311 lärarinnor. Grå vi 25 år tillbaka,

var lärarnes antal 3,904 och lärarinnornas 818. Under denna

25-årsperiod har alltså de senares numerär ökats från 20,9 till 38,2 procent

af lärarekåren.

De erfarenheter, man under gångna år haft af kvinnans skolarbete

hos oss, ha i det hela, så vidt jag vet, bekräftat det gjorda antagandet,

att kvinnan är väl skickad icke blott för handledningen af

barnen på det första förberedande stadiet (småskolan), utan ock för barnens

vidare utbildning under folkskoleåldern. Man har också sett, att

unga kvinnor gärna eftersträfva lärarinnebefattning vid folkskola, och att

många, hvilka genomgått lång studiekurs vid högre flickskola, söka inträde

på seminarium för att sålunda nå sådan befattning. Antagligen

blir detta fallet fortfarande i än högre grad, i händelse förökade tillfällen

beredas dem att ägna sig åt nämnda kall.

Å andra sidan kan af starka sannolikhetsskäl befaras, att den

snabba ekonomiska utveckling, som utmärker vår tid, och den mångfald

lönande lefnadskall, som i följd däraf står till buds, skall snart

nog göra folkskollärarebanan mindre eftersökt för den uppväxande

manliga parten af vårt folk. En sådan eventualitet bör man enligt min

mening vara beredd att möta äfven på det sätt, jag här velat förorda.

Mot den af mig föreslagna anordningen torde göras vissa invändningar.

Att alltför mycket grunda folkskolan på kvinnliga lärarekrafter

skulle, säger man, i stort sedt blifva till skada för skoldisciplinen

och därigenom medföra vådor för de ungas fostran och undervisning.

Vidare vill man frånkänna kvinnan den fysiska styrka och

uthållighet, som erfordras för det kräfvande skolarbetet, under det

mannen anses bättre fylla krafvel! i detta afseende. Man får också

höra det inkastet, att ett användande i öfvervägande grad af kvinnor

vid folkundervisningen skulle sätta en prägel af ensidig kvinnlighet på

vår skolbildning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 1) Utlåtande N:o 25.

I de två först anförda invändningarna torde ligga något berättigande,

dock icke i den grad, att detta får tillmätas afgörande betydelse.

Ensamt den omständigheten, att här i Stockholm, där krafvet

på läraren i såväl ena som andra hänseendet knappast kan vara

mindre än annorstädes, man funnit det lämpligt att låta 80 procent af

hela folkskollärarekåren utgöras af lärarinnor, torde vara tillräckligt

bevisande i fråga om betydelsen af dessa invändningar. (Härvid bör

anmärkas, att i hufvudstaden äro inga särskilda småskollärarinnor

anställda.)

Hvad den tredje invändningen beträffar, kan den saklöst lämnas

ur räkningen. Vore tanken däri riktig, skulle man med lika rätt kunna

påstå, att en öfvervägande manlig lärarekår inom folkskolan skulle sätta

en alltför ensidigt manlig prägel på skolans uppfostringsarbete, hvilket

ju i lika grad vore skadligt för de i skolan deltagande flickorna. Konsekvent

leder en sådan tankegång till fordran på att alla samskolor skola

upphöra, hvilket af praktiska skäl icke mångenstädes kan genomföras

och knappast öfverensstämmer med nutida uppfattning. De, som hysa

nyssberörda farhågor, glömma, att vi i folkskolan ha att göra med

7—13-åringar, och att kvinnans höga uppgift såsom fostrarinna måste

anses sträcka sig längre än så beträffande både gossar och flickor.

En jämförande statistik rörande spörsmålet, i hvad mån kvinnor

användas vid folkskoleundervisningen i en del länder, kan här vara

på sin plats. Vi meddela därför ur »Pädagogischer Jahresbericht» af

»Schulrath» H. Scherer för år 1905 följande tablå:

År 1901

Lärare

Lärarinnor

% Lärarinnor

Sverige ......................................................

4,922

2,649

35 %

Norge, stad................................................

683

1,216

60,b °/o|i7 _ c/

» landet ..........................................

3,169

1,138

26,4 %l47»tt ''°

Finland, stad.............................................

210

580

73,4 %1A1 01

» landet .......................................

960

920

49 -/. !61’ä I-

Frankrike...................................................

56,370

49,400

46,7 %

Schweiz ......................................................

6,400

3,600

36%

Italien ..........................................................

18,600

31,800

63 %

England och Wales ..............................

26,200

66,300

71,5%

Skottland ...................................................

4,000

7,000

63,5 %

Irland .........................................................

6,000

7,000

53,8 %

Förenta staterna ....................................

6,300

76,348

92,3 %

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 25.

Såsom häraf synes, har Amerika, detta fria land med sin praktiska

läggning och sitt rikt pulserande samhällslif, vida mer än något annat

af de uppräknade länderna pröfvat på kvinnans arbetsduglighet i den

allmänna folkundervisningens tjänst (lärarinnor 92,3 % af hela lärareantalet),

och ingalunda har försports, att nationen haft anledning ångra

en dylik ordning

Däremot har å tablån Sverige det lägsta procenttalet uti ifrågavarande

hänseende.

I Tyskland, där ännu vid århundradets början kvinnorna i jämförelsevis

ringa mån anlitats för folkskoleundervisningen (16 °/0 i medeltal

öfver hela riket), har frågan härom blifvit alltmer aktuell, och utvecklingen

där går i samma riktning som i andra länder.

För närvarande finnas i vårt land 9 manliga och 6 kvinnliga

folkskoleseminarier. Det synes mig, som om proportionen kunde åtminstone

vara omvänd.

Under sista decenniet hafva upprättats 3 nya seminarier, nämligen

1 kvinnligt i Landskrona och 2 manliga i Strängnäs och Luleå.

Därjämte hafva anordnats parallellklasser vid 1 kvinnligt seminarium

i Kalmar och 1 manligt i Göteborg. Af de sist tillkomna inrättningarna

för ifrågavarande ändamål ha ännu icke alla hunnit utexaminera

sina elever. Men det lilla tillskott, som därigenom väntas, kan

tydligen icke på långt när fylla det ständigt ökade behofvet af lärarekrafter.

Vägen att tillmöteskomma detta behof äfvensom att förverkliga

den ofvan uttalade tanken på en proportionell ökning af lärarinneantalet

torde i första hand vara att söka i anläggandet af parallellklasser vid

ytterligare 1 eller 2 af de befintliga kvinnliga seminarierna, där sådant

kan pröfvas lämpligt.

Vidare synes ändamålsenligheten påfordra inrättandet af ett par

nya kvinnliga seminarier, ett för södra och ett för norra Sverige.

Städerna Jönköping och Östersund framstå härvid såsom lämpliga förläggningsplatser.

Slutligen torde den af herr Alb. Bergström vid 1906 års riksdag

i motion inom Första Kammaren framförda frågan om ett eller flera

manliga seminariers omvandling till kvinnliga förtjäna beaktande. Visserligen

blefve vid dylikt omändradt seminarium en öfvergångstid (3 år),

under hvilken det komme att omfatta både manliga och kvinnliga elever.

Men denna omständighet synes mig icke vara af natur att afskräcka

från en dylik anordning.

De nu antydda åtgärderna böra gifvetvis utföras efter en uppgjord

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 25.

Frih.

Hermelins

motivering.

plan och i den mån förhållandena göra dem nödvändiga; dock så att

intet uppskof sker.

En kungl. kommitté är tillsatt att afgifva förslag till ombildning

af folkskoleseminarierna i riket. Riksdagen kunde därför tänkas vilja

afvakta slutet af detta kommittéarbete och de förslag, Kungl. Maj:t

med anledning däraf framdeles kan komma att framlägga, innan den

upptager till något afgörande det af mig nu förebragta spörsmålet om

lärarebristens afhjälpande vid våra folkskolor. Häremot tillåter jag

mig dock invända, att detta spörsmål är en fråga för sig, som näppeligen

ligger inom ramen af det uppdrag, nämnda kommitté fått åt

sig anförtrodt, och att ett dröjsmål till en obestämd tid framåt är

oförenligt med en omsiktsfull skötsel af vårt nuvarande folkskoleväsen.»

Den motivering, hvarpå motionären friherre J. Hermelin grundar sitt

yrkande, är af följande lydelse:

»Att stor och kännbar brist på behörigen utbildade lärarekrafter

för landets folkskolor är rådande, det är ett bekymmersamt faktum,

hvilket icke behöfver bevisas. I stor utsträckning måste undervisningen

uppehållas med undermåliga krafter, hvilken omständighet icke kan

undgå att menligt inverka på folkbildningsarbetet.

Orsaken till berörda missförhållande och vägen till dess afhjälpande

ligga i öppen dag.

Då tillgången på inträdessökande till seminarierna hittills i de

flesta fall varit vida större, än hvad det begränsade utrymmet förmått

mottaga, så framgår ju däraf, att enda orsaken till lärarebristen är utbildningsanstalternas

otillräcklighet. Flere seminarier eller utvidgning

af redan befintliga vore alltså den enda utvägen.

Dock synes det mig, att äfven andra utvägar skulle vara tänkbara,

och det därtill sådana, som skulle leda till det önskade målet vida

snabbare och utan nämnvärda utgifter för staten.

Samtidigt med att folkskolorna lida brist på arbetskraft, klagar

man öfver öfverbefolkning på studiebanan. Här finnes i vårt land ett

mycket stort antal skolbildad ungdom, som ingenting hellre skulle önska

än att få ägna sina krafter åt folkbildningsarbetet. Jag åsyftar de

många unga män och kvinnor, som efter aflagd studentexamen eller

afgångsexamen från de kvinnliga läroverken befinna sig i stor förlägenhet

för framtida utkomst och lämplig användning för sina kunskaper

och sin arbetskraft. Att icke bereda lättare möjligheter för dessa att

komma till gagnande användning är ett ödslande med kunskaper och

arbetskraft, hvartill vi borde anse oss icke hafva råd.

Hvarför icke i största möjliga utsträckning använda denna redan

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 25. 7

så godt som färdigbildade arbetskraft i folkskolans tjänst, där den så

väl behöfves och säkerligen skulle göra god nytta?

Det är visserligen sant, att seminarierna stå öppna äfven för

denna ungdom. Men det är alltför hårda villkor för den, som redan

ägnat 10 till 15 år åt studier, att för vinnande af kompetens till folkskollärarebefattning

behöfva bekosta sig ytterligare ett å fyra års utbildningskurs.

För mången ligga redan oöfverstigliga hinder af ekonomisk

art i vägen för vidare studier. Icke sällan blifva inträdessökande

af de nämnda kategorierna till följd af brist på utrymme utestängda

från seminarierna.

Med god vilja borde mindre tidsödande och snabbare till målet

ledande vägar för vinnande af kompetens för lärarekallet kunna beredas

dem, som redan i det närmaste förvärfvat tillräckliga teoretiska

kunskaper. Genom en sådan förenklad anordning skulle man snart

blifva befriad från den öfverklagade bristen.

Utom detta hufvudändamål med de åtgärder jag åsyftar, skulle

äfven andra väsentliga fördelar för folkskolan vinnas. En stor fond af

allmänbildning skulle därigenom tillföras lärarekåren. Intresset för

folkskolan skulle ökas bland de bildade klasserna, sedan ett större antal

medlemmar ur dessa klasser vunnit anställningar såsom vårdare och

uppfostrare för folkets barn. Vid sidan af den bokliga fostran skulle

en annan sådan, som jag skulle vilja kalla den personliga, säkerligen

öfva ett större inflytande än hittills för utjämning af motsatserna mellan

olika samhällsklasser.

Då, såsom jag här ofvan påpekat, de unga män och kvinnor, för

hvilka mitt förslag afser att bereda tillträde till folkskolans läraretjänster,

kunna förutsättas redan vara i besittning af härför erforderliga

teoretiska kunskaper, kräfves enligt min tanke inrättandet af särskilda

kurser för meddelandet af de praktiska kunskaper och färdigheter, som

speciellt erfordras för lärareverksamhetens utöfvande, och torde dessa

kurser i fråga om tiden kunna begränsas till det minsta möjliga, exempelvis

sex månader, samt den därvid meddelade undervisningen blifva af

uteslutande praktisk art och omfatta en utbildnings- och ölningskurs i

ämnena pedagogik, metodik, barnpsykologi, hygien och trädgårdsskötsel.

Till genomgående af denna kurs skulle aflagd studentexamen

eller godkänd afgångsexamen från åttaklassigt under statens kontroll

stående läroverk för kvinnlig ungdom berättiga, likasom så kvalificerad

person, efter genomgåendet af denna utbildningskurs, skulle vara berättigad

till anställning såsom lärare vid folk- och småskolor i likhet

med dem, som erhållit sin utbildning vid seminarium.»

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 25.

Utskott ets

utlåtande.

Utskottets

yttrande om

frih. Hermelins

motion.

Den af båda motionärerna påpekade mycket kännbara bristen på

behörigen utbildade och för kallet lämpliga lärare vid landets folkskolor

anser utskottet till fullo konstaterad, utan att dock vara i tillfälle förete ett

statistiskt material, som på siffran utvisar denna brist. Från nästan

alla delar af landet höras klagomål öfver detta missförhållande. Kännbarast

är naturligtvis bristen i de trakter, där skolorna i ett eller annat

afseende äro mindre förmånligt ställda. Förbättrade skolanordningar,

ehuru i sig själf högst önskvärda, kunna dock icke väsentligt förändra

den öfverklagade svårigheten, enär tillgången till kompetenta lärare är

alltför knapp.

Enda botemedlet är, såsom motionärerna erinrat, att tillfälle beredes

ett betydligt ökadt antal elever att vinna den utbildning, som för

folkskollärarekallet erfordras.

Utom den hittills följda utvägen att upprätta flere seminarier eller

utvidga redan befintliga, anser motionären friherre J. Hermelin andra väg ar

för fyllandet af lärarebristen tänkbara såsom snabbare ledande till det

önskade målet. Han utgår från det antagandet, att ett mycket stort

antal skolbildad ungdom finnes så godt som färdigbildad för folkskolans

tjänst, hvarvid åsyftas de unga män och kvinnor, hvilka aflagt studentexamen

eller afgångsexamen från de 8-klassiga flickläroverken. Af

dessa skulle många enligt motionärens mening förvärfvas åt folkskolan,

om det bereddes dem en genare väg än som nu står till buds att nå

läraretjänsfr därstädes. Han föreslår därför inrättandet af särskilda kurser

för meddelandet af de praktiska kunskaper och färdigheter, som speciellt

erfordras för lärareverksamhetens utöfvande, hvilken praktiska

utbildning han tänker sig kunna begränsas till exempelvis sex månader,

alldenstund nämnda kategorier af ungdom kunna förutsättas redan

vara i besittning af de erforderliga teoretiska kunskaperna.

Ehuru denna utväg i vissa afseenden kan förefalla tilltalande,

särskilt med hänsyn till det viktiga intresset att få den befintliga

lärarebristen snabbast möjligt afhulpen, anser dock icke utskottet en

sådan anordning tillrådlig. Redan nu äga studenter tillträde till folkskoleseminariernas

högsta klass, hvadan de med åtta månaders genomgången

kurs kunna blifva färdiga för folkskollärarekallet. Tillströmningen

af dessa studenter till seminarierna har icke, såvidt utskottet har

sig bekant, hittills varit så std’, att däri skulle ligga en anledning

att, för tillvaratagandet af dessas kunskaper och arbetskraft i folkskolans

tjänst, inrätta särskilda kurser på föga kortare tid, än nu

är fallet, för deras praktiska utbildning till lärarekallet. Motionären

har icke heller ådagalagt detta. Att en anordning, sådan motionären

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga UtsJcotts (N:o 1) Utlåtande N:o 25. 9

föreslår, skulle i närmaste framtiden tillföra folkskolan något betydligt

större antal manliga och kvinnliga studenter, synes utskottet

mycket ovisst. Hvad särskildt beträffar den kvinnliga ungdom,

som genomgått åttaklassigt läroverk för dylik ungdom, kan icke

utskottet, med hänsyn till flickläroverkens nuvarande undervisningsplan

och bildningsmål, dela motionärens mening, att en kurs för dessa

unga kvinnor på ungefär sex månader vore tillräcklig för vinnande af

nödig kompetens till lärarinnekallet. Utskottet anser, att det praktiska

utförandet af motionärens förslag om inrättandet af särskilda

seminariekurser för ifrågavarande ändamål vid sidan af de befintliga

seminarierna, låt vara af blott öfvergående art, skulle medföra så dryga

kostnader, att det önskade målet, lärarebristens afhjälpande ingalunda,

såsom motionären håller före, vunnes »utan nämnvärda utgifter för staten»,

äfven om det nåddes »vida snabbare» än på den vanliga vägen.

Utskottet kan sålunda icke biträda motionärens förslag i denna del.

Den andre motionären, herr Bisberg, erinrar till en början om dels Utskottets

de besvär och dryga kostnader, ofta resultatlösa, som berörda bristher^Risbergs

vållar många skoldistrikt, dels den fara, som däri ligger för folkskolans motion.

jämna och lugna utveckling i landet, och dels den rätt, som äfven mindre

gynnsamt ställda skolor ha att få sitt lärarebehof tillgodosedt, och

framhåller därefter såsom den enda utvägen inrättandet af nya seminarier

eller parallellklasser vid redan befintliga. Motionären upptager i

sammanhang därmed spörsmålet om användningen af kvinnliga lärarekrafter

i den egentliga folkskolans tjänst, och anser att denna borde

ske i större proportion än nu är fallet.

Utskottet finner de skäl, hvarpå motionären grundar denna sin

mening, beaktansvärda. Att kvinnan, om hon annars äger de nödiga

förutsättningarna, i handledningen af folkets barn, deras undervisning

och fostran har ett för henne naturligt verksamhetsområde, torde få

anses obestridligt. Och då man i vår tid vidgar tillträdet för henne

till hvarjehanda sysslor i det allmännas och enskildas tjänst, synes detta

framför allt böra ske på här ifrågavarande område. Genom att bereda

kvinnor ökade tillfällen att ägna sig åt lärarinnans kall skulle mången

god kraft, som nu är bunden, komma till användning, och ett betydelsefullt

steg tagas till en naturlig fördelning af mannens och kvinnans

arbete till samhällets gagn.

Efter åberopandet af dessa principiella skäl hänvisar motionären

till den erfarenhet, vi redan ha om kvinnans lärareverksamhet i folkskolan.

Denna erfarenhet synes utskottet, i likhet med motionären,

tala för ett snabbare fortgående på vägen att öka antalet kvinnliga

Bih. till liikscl Trot. 1908. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 21 Käft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 1) Utlåtande N:o 25.

lärare vid våra folkskolor och för detta ändamål öka antalet seminarier

för kvinnor. Enstaka fall, då erfarenheten af en eller annan orsak går

i annan riktning, jäfva icke detta omdöme i dess allmänhet. Det lider

icke heller något tvifvel, att åsikterna i landet om kvinnans lämplighet

för det kall, som här är i fråga, vinner allt större utbredning, hvilket

bland annat kommer till synes i de numera vanliga annonserna om lediga

folkskoletjänster, som få sökas af »lärare eller lärarinnor» eller ock

enbart lärarinnor.

Motionären antyder, att skäl förefinnes antaga, det folkskollärarebanan

i framtiden torde blifva mindre eftersökt af den manliga ungdomen

och att man fördenskull i tid bör vara betänkt på att i större utsträckning

öppna denna bana för kvinnor. Utskottet anser, att detta

antagande icke saknar grund. Visserligen har hittills icke förmärkts

någon brist på tillräckligt förberedda inträdessökande vid våra manliga

seminarier. Men våra dagars starka ekonomiska uppsving, de många

lönande näringsfång, som företagsamheten och samhällsutvecklingen

öfver hufvud alltjämt skapa, göra det troligt, att allt färre dugande unga

män skola välja sitt lefnadskall inom folkskolan, då rikliga tillfällen till

förmånligare utkomst erbjudas på annat håll. Däremot torde en sådan

händelse icke behöfva befaras beträffande landets unga kvinnor, som

söka själfförsörjning. Lärarinnekallet framstår och kommer säkert att

framstå för dem såsom eftersträfvansvärdt med hänsyn till de löneförmåner,

som nu äro förenade med detta kall.

För att belysa, i hvad mån kvinnliga lärare anlitas vid folkskoleundervisningen

i en del länder, anför motionären ur en årsskrift af

tyske skolmannen H. Scherer en siffertablå för år 1901. Härvid är att

märka att å denna tablå för Sveriges vidkommande endast upptagits

lärare och lärarinnor med fullständig utbildning och anställda vid den

egentliga folkskolan. Ehuru utskottet icke varit i tillfälle bedöma de

grunder, efter hvilka H. Scherer uppgjort sin jämförande tabell, kan

det dock sättas i fråga, huruvida icke jämförelsen blifvit riktigare, om

han beträffande Sverige medräknat småskolans lärarinnekår, som hos

oss har folkskolans förberedande undervisning om hand, i hvilket fall

lärarinnornas procenttal blifvit vida högre. I alla händelser visar

nämnda tabell, att Nordamerikas Förenta stater i ojämförligt högre

grad än andra länder begagna sig af kvinnor vid den allmänna folkundervisningen.

Då af det sagda framgår, att utskottet är ense med motionären

om lämpligheten af en väsentligen ökad användning af kvinnliga lärare

vid våra folkskolor, följer däraf, att utskottet anser de närmaste åtgär
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 25.

derna för den rådande lärarebristens afhjälpande böra gå ut på inrättandet

af nya kvinnliga seminarier eller parallellklasser vid redan befintliga

sådana. Hvad beträffar motionärens uttalade mening, att den

förut i Riksdagen framförda frågan om ett eller annat manligt seminariums

omändring till kvinnligt torde vara förtjänt af beaktande, håller

utskottet före, att detta spörsmål bör komma under ompröfning först

när det förhandenvarande behofvet af lärare blifvit fylldt och sedan erfarenheten

af kvinnans vidgade lärareverksamhet inom folkskolan hos

oss hunnit ännu mer stadga sig.

Motionären erinrar om att eu kungl. kommitté är sysselsatt med

utarbetandet af förslag till ombildning af folkskoleseminarierna i riket.

Denna kommitté har, enligt hvad utskottet från densamma fått sig meddeladt,

vid fullgörandet af sitt generella uppdrag ansett sig äfven böra

anställa en statistisk utredning rörande omfånget af det förefintliga

lärarebehofvet och förklarat sig hafva för afsikt att tillika föreslå åtgärder

för detta behofs fyllande.

I likhet med motionärerna anser utskottet denna angelägna fråga

icke tåla något uppskof, och att ett dröjsmål, tills den vidt omfattande

seminariereformen blir slutgiltigt afgjord, är oförenligt med eu omsiktsfull

skötsel af vårt nuvarande skolväsen. Då därjämte den ene motionären,

herr Risberg, och i viss mån äfven den andre, friherre Hermelin, i samband

med skyndsamma åtgärder för lärarebristens afhjälpande föreslå ett

vidsträcktare tillvaratagande af kvinnlig lärarekraft i folkskolans tjänst,

hvilken tanke utskottet gillar, finner sig utskottet böra förorda en skrifvelse

till K. Maj:t i berörda ämnen.

Utskottet anser, såsom ofvan nämdt, denna tanke bäst kunna

förverkligas genom upprättande, så snart som möjligt, af parallellklasser

vid ett eller flera kvinnliga seminarier och inrättande af ett nytt

sådant å ort, som pröfves mest ändamålsenlig, därvid undervisningen

möjligen kunde sättas i verksamhet redan före de erforderliga seminariebyggnadernas

fullbordande.

På grund af hvad utskottet ofvan anfört, hemställes,

l:o att Andra Kammaren med anledning af herr

Risbergs motion för sin del ville besluta, att Riksdagen

måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl.

Maj:t täcktes snarast möjligt vidtaga åtgärder för den

rådande lärarebristens afhjälpande och därvid desslikes

taga under ompröfning frågan om kvinnliga lärarekrafters

användande på folkskolans område i större

Utskottets

yrkande.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Andra Kammarens Tillfälliga Utslcotls (N:o T) Utlåtande N:o 25.

proportion än hittills, samt till Riksdagen inkomma

med förslag i detta ärende;

2:o att friherre Hermelins motion, i hvad den rörer

förslag om inrättandet af särskilda kurser för beredande

af tillträde till folkskollärare- och lärarinnebanan

för viss manlig och kvinnlig ungdom, icke måtte

till någon Andra Kammarens åtgärd föranleda.

Stockholm den 31 mars 1908.

På utskottets vägnar:

KARL WARBURG.

Herr C. B. Johansson har anhållit få antecknadt, att han icke deltagit

i ärendets slutliga behandling.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 25.

13

Bilaga.

Från seminariekommittén har utskottet på förfrågan mottagit,

följande skrifvelse:

Till Andra Kammarens tillfälliga utskott n:o 1.

Till svar å eder skrifvelse den 7 mars 1908, däruti I hafven framställt

begäran om upplysning, huruvida och i hvilken mån en sådan

utredning, som den af kyrkoherden A. P. Risberg i dennes motion

(n:o 242) förordade, kunde väntas komma till stånd såsom resultat af

seminariekommitténs arbeten, får seminariekommittén härmed meddela

följande.

Med hänsyn till folkskoleseminariernas ändamål att utbilda lärare

för rikets folkskolor har kommittén ansett sig icke kunna undgå att

undersöka omfånget af dessa skolors behof af lärare. Redan sedan

hösten 1906 har fördenskull en hos kommittén anställd fackman på

uppdrag af kommittén varit sysselsatt med en omfattande och i olika

hänseenden belysande statistisk utredning rörande de förhållanden, som

inverka på den förutsatta lärarbristen. Denna utredning, hvilken ännu

icke är afslutad, kommer att omfatta, bland annat, följande förhållanden:

antalet lärare vid folkskolorna och antalet barn, som hvarje lärare

haft att undervisa år 1904; beliofvet af och tillgången på kompetenta

lärare och lärarinnor till ordinarie platser under åren 1867—1906; antalet

tjänstlediga lärare och lärarinnor och deras vikarier samt antalet

genom afgång eller genom nya tjänsters inrättande uppkomna vakanta

befattningar och dessa befattningars uppehållande genom kompetenta

eller icke kompetenta, manliga eller kvinnliga lärarkrafter under år 1907;

antalet dels manliga dels kvinnliga inträdessökande och intagna elever

vid folkskoleseminarierna åren 1896—1906 samt deras ålder, hemort

m. in.; antal och ålder af elever, dels manliga dels kvinnliga, i folkskoleseminariernas

olika klasser samt antalet från seminarierna utexaminerade

läsåren 1865/1866—1906/1907.

Kommittén har alltifrån början af sin verksamhet haft för afsikt

att på grundvalen af denna utredning afgifva yttrande om de åtgärder,

som kunna synas erforderliga ej mindre för undanröjande af en möjligen

förefintlig lärarbrist än äfven för tillgodoseende af det ökade

lärarbehof, som under den närmaste framtiden kan väntas uppkomma

genom folkskolans allt fortgående utveckling. Huruvida dessa åtgärder

företrädesvis böra bestå i upprättandet af parallellklasser vid de redan

Bih. till Biksd. Brot. 1908. 8 Samt. 2 Afd. 2 Band. 24 Häft. 3

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 25.

befintliga seminarierna eller i inrättandet af nya seminarier, å hvilka

orter dylika anordningar lämpligen böra vidtagas, i hvilken utsträckning

desamma böra vara afsedda för utbildning af manliga eller kvinnliga

lärare och i hvad mån lättnader i utbildningen till folkskollärare

skulle kunna medgifvas personer, som på annat håll förvärfvat en del

af denna utbildning, äro frågor som kommittén icke kan på förhand

besvara, men hvilka den kommer att behandla i sitt blifvande betänkande.

Stockholm den 18 mars 1908.

Å seminariekommitténs vägnar:

FRIDTJUV BERG.

A. E. Bastman.

Stockholm, K. B. Boströms Boktr., 1908.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.