Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Kungl. Maj:t med hemställan om revision af stadgan för mogenhetsexamen.

1908-02-21 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 1TU 1908:4, Skrifvelse till Kungl. Maj:t med hemställan om revision af stadgan för mogenhetsexamen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o T) Utlåtande N:o 4.

1

N:o 4.

Ank. till Riksd. kansli den 21 februari 1908, kl. 11 f. m.

Andra Kammarens Första Tillfälliga Utskotts utlåtande n:o 3, i

anledning af herr J. E. Centerwalls motion n:o 100

angående skrifvelse till Kungl. Maj:t med hemställan om

revision af stadgan för mogenhetsexamen.

I en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 100, har herr J. E. Motionen.

Centerwall föreslagit, »att Riksdagen behagade i skrifvelse till Kungl. Maj:t

hemställa om revision af stadgan för mogenhetsexamen».

Efter en inledande framställning dels rörande de bestämmelser, hvilka

gällt i vårt land för mogenhetsexamen vid läroverken, alltsedan denna 1864

aflöste de förut brukliga afgångsexamina från gymnasierna och inträdesexamina

vid universiteten, och dels rörande de i andra land gällande föreskrifter

för likartade examina — i afseende hvarå hänvisas till motionen —

anför motionären följande:

»I följd af sin egenskap att vara en sammanslagning af tvenne examina,

afgångs- och inträdesexamen, fick mogenhetsexamen vid de svenska läroverken

sin nuvarande gestaltning. Det blef på sätt och vis en afgångspröfning som

förut, hvilken omedelbart godkändes eller underkändes af f. d. examinatorer

i inträdespröfningen. Ur detta historiska sammanhang förklaras det stora

inflytande, som censorerna fingo på examensresultatet, och som i viss mån

förringade värdet af den vunna fördelen, att lärjungarne skulle få examiBih.

till Riksd. Prof. 1908. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 4. Höft. (N:o 4) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra Kammarens Tillfälliga TJtshotts (N:o 1) Utlåtande N:o 4.

neras och bedömas i hvarje ämne af den, som bäst kände till dem, deras

egen lärare. Denna öfverdrifvet skarpa kontroll ter sig eljes rätt märklig,

om man tänker på huru andra examina, som med afsende på de rättigheter,

de meddela, äro ojämförligt mycket viktigare för stat och individ än studentexamen,

försiggå utan någon kontroll alls, vare sig beträffande fordringar

eller uppfyllandet af dessa. Man skulle förmoda, att eu universitetslärare,

som haft sig anförtrodt att helt på eget ansvar bedöma kandidater eller

licentiater, kunde anses värdig samma förtroende, om han något år senare

komme att föra en klass upp i studentexamen. Icke kan hans omdömesgillhet

ha blifvit så försämrad af den dagliga samvaron med de lärjungar,

hvilkas kunskaper han blifvit satt att bedöma, att han nu mindre än förr

skulle kunna betros med makt att uttala ett afgörande godkänd eller icke

godkänd.

De olikartade förslag till ändring i stadgan för studentexamen, som

tid efter annan framkommit, ha alla -— bortsedt från sådana, som berott

på förändringar i studieplanen — grundat sig på att denna examen är för

svår, och att domen öfver examinanderna ofta är orättvis eller ojämn, beroende

på den roll slumpen kan spela i en så kort pröfning som den

nuvarande.

Förslagen, som afse att göra examen mindre svår, hänföra sig så

godt som uteslutande till den skriftliga delen, och dock är det beträffande

den muntliga delen, som svårigheterna i särskild grad hopa sig för lärjungarna

i fråga om såväl förberedelse till densamma som själfva förhöret.

Är det redan mycket nog, att under en följd af dagar, i den spänning,

som medvetandet om examens vikt eller åtminstone de ovanliga yttre anordningarna

ej kunna underlåta att framkalla, kastas mellan mer eller mindre

kräfvande uppgifter, så är det oresonligt mycket, att på en dag vara

beredd att som ett konversationslexikon ge svar på frågor inom en mängd

vidt skilda områden. Äfven under fullt normala omständigheter är det

ett kraftprof, som icke hvem som helst skulle gå i land med — ja, säkerligen

skulle de allra flesta efter ett par år få omdömet »icke mogen», om

de försökte sin lycka om igen — hur mycket större fordringar ställer då

icke profvet på den, som efter ett läsårs tröttande arbete, under trycket

af det tyngande medvetandet, att slumpen kan göra, att han kuggas, skall

ställas inför en för honom okänd person, i hvars händer hans öde hvilar,

och hvars omdöme kommer att bestämmas af de svar, som han under så

vidriga omständigheter kan prestera. Ty hur mycket det än talas om att

det icke är fråga om detaljer utan förnämligast att få ett intryck af

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N-o 1) Utlåtande N:o d. 3

examinandens mogenhet, så kan det ej förnekas, att ett allmänintryck

grundar sig på detaljer, och dessa äro ingenting annat än svar på frågor,

afgifna under ytterst ogynnsamma omständigheter. Sannolikt skulle procenten

kuggade stiga högst betydligt, om icke i praxis både erfarne censorer

och lärare i de flesta fall toge hänsyn till examinandernas svåra

ställning och läte saker passera, som eljes icke skulle anses förenliga med

anspråk på godkändt betyg.

Att så många graverande ''anmärkningar kunna riktas mot examen

efter alla förbättringsförsök innebär tydligen, att man i dessa försök ej

tagit syfte på de egentliga grundfelen i examen. De hufvudvägar som

försökts — nedsatta fordringar och valfrihet eller uteslutning — kunna

knappast drifvas längre, utan att examens bestånd äfventyras. Nedsätta

fordringar och en utsträckt valfrihet skulle endast draga med sig fyllnadspröfningar

i oändlighet, tills studentexamen blir utan betydelse.

Ett af grundfelen i denna examen är den absoluta makt, som stadgan

lagt i censors händer, och som vid närmare eftertanke och jämförelse med

förhållandena vid andra långt viktigare examina måste väcka undran.

Och hade denna makt i begynnelsen något sken af berättigande, i det

skolorna ännu ej hade så synnerligen fast organisation, lärarna kanske

brusto i bildning och förmåga på mer än ett sätt och tillsynen var skäligen

klen, så bär utvecklingen nu framskridit så långt, att en kontroll

af denna art är absolut obehöflig. Ett officiellt bevis på att denna uppfattning

länge varit rådande, är den bestämmelsen, att kompletteringspröfningarna,

hvilkas rättsverkan blir allt mera vidtgående, undandraga

censorskontroll.

Eunde hopandet af så många ämnen på en dag upphäfvas, skulle

tvifvelsutan examen ställa sig på ett helt annat sätt. I stället för att nu

fruktan för examen för mången sätter en prägel af nervös oro på hela

sista årets arbete, skulle lärjungen lugnt kunna fortsätta det dagliga

arbetet tills skrifningsperioden närmade sig, hvarefter han finge successivt

koncentrera sina repetitioner på det ena ämnet efter det andra. Efter

afslutade skrifningar skulle den muntliga examen taga vid, på samma

sätt fördelad med fria heredelsedagar under en längre tidsföljd, så att

företrädesvis ett ämne åt gången skulle kunna bli föremål för repetition.

Detta skulle bli ett ordentligt samlande och demonstrerande af de

kunskaper, man under skoltiden förvärfvat; sålunda icke en sträfvan blott

för examens egen skull utan ett viktigt led i förberedelsen till kommande

studier och lifsarbete både med afseende på arbetets innehåll och form.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

4 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 4.

1905 års stadga synes mig böra ändras på i hufvudsak följande sätt:

Till vittnen vid muntlig studentexamen förordnar öfverstyrelsen läroverkets

inspektor samt två i samma stad boende, för skolan intresserade

män.

Vittnena äga rätt att bestämma område, inom kvilket examen skall

röra sig, att till protokollet göra anmärkningar samt att underkänna privatister.

Examen aflägges i hvarje ämne inom den termin, då undervisningen

i ämnet afslutas. Under sista vårterminen hållas, med lämpliga mellantider,

skriftliga examina i månaderna februari—mars och muntliga examina

i april.

För privatister anordnas särskilda examina i de ämnen, i hvilka

skolans elever under föregående terminer blifvit godkända.

Lärjunge, som blifvit underkänd i två eller högst tre ämnen, beviljas

rättighet att under kommande hösttermin, i den ordning öfverstyrelsen

bestämmer, aflägga nya examina.

Detta förslag innebär således, att skolans lärare få förtroendet att

förklara dess ordinarie elever godkända, samt att kontrollen öfverflyttas

från kringresande censorer till stationära vittnen. I stället för att nu de

skriftliga examina koncentreras på några dagar och de muntliga på en

dag, hvarvid eleven skall som ett konversationslexikon besvara alla frågor

som kunna framställas inom de tio ämnen, som han studerat under nio

år, afslutas i lugn och ro det ena ämnet efter det andra. I stället för

att nu eu del läroverk få vänta på censorerna till långt fram i juni, skola

alla examina vara afslutade i april.»

På dessa grunder gör motionären sin ofvan anförda hemställan.

Det torde vara obestridligt att, såsom motionären framhållit, vid mogenhetsexamina,

liksom vid examina i allmänhet, vissa olägenheter förekomma,

och att dessa i fråga om denna examen ökas genom den omständigheten,

att det muntliga förhöret i vidt skilda ämnen sammanpressas inom ramen

af en enda dag. Dessa olägenheter torde dock mindre göra sig gällande i afseende

på läroverkens egna lärjungar, hvilkas insikter ju äro väl kända för

skolans lärare, som förrätta examen och sätta specialbetygen, än för privatisterna,

som onekligen befinna sig i en svårare ställning, på samma gång

examinatorer och censorer i allmänhet torde hafva jämförelsevis alltför kort

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 4.

tid att fullt säkert bedöma deras insikter. I detta liksom i andra afseenden

innehåller tvifvels utan motionen synpunkter, som äro värda beaktande.

Däremot synes det utskottet tvifvelaktigt, om det förslag, som motionären

framlagt till afhjälpande af förenämnda olägenheter, skulle leda till

målet; i hvarje fall torde det medföra uppoffring af andra fördelar.

Särskildt har utskottet icke kunnat öfvertygas om lämpligheten af

att censor sinstitutionen, hvilken historiskt uppvuxit inom våra egna bildningsanstalter

och inpassats efter våra förhållanden, skulle afskaffas, innan

man kan sätta något annat i stället, som innebär samma grad af trygghet.

Klagomålen mot Övergrepp från censorerna hafva varit påfallande

få, åtminstone från läroverkens sida, och i de fall, däri tilläfventyrs någon

censor skulle öfverskrida sin befogenhet, torde censorsförordnandet icke

förnyas. Den »absoluta makt», som motionären anser vara lagd i censors

händer, är dock väsentligen inskränkt genom lärarnes och medcensorers

inflytande. Det förtjänar i detta afseende erinras om att utgången i de

skriftliga profven afgöres af skolans lärare, hvilka ensamma bestämma öfver

lärjunges tillträde till den muntliga examen. Yid denna senare bestämma

visserligen censorerna för hvarje ämne det område, inom hvilket examinanderna

skola höras, något som sker för att förekomma, att en lärare håller

sig på något område, som han alldeles särskildt inöfvat med lärjungarna.

Men lärarne sätta, som nämndt, specialbetygen för de olika ämnena, och

dessa kunna censorerna icke ändra, liksom det ock är lärarne, hvilka på

grundvalen af nämnda betyg, de skriftliga profven och betygen från de

tre senaste skolterminerna i första hand afgöra, huruvida en yngling skall

anses mogen eller ej. Censorerna ha därefter i sista hand rätt att underkänna

en ynglings hela examen, men därför fordras, att censorerna, om

de äro två, skola vara eniga i sitt domslut eller, om de äro tre, att två af

dem dela denna mening.

Hvad angår läroverkens egna lärjungar, torde det ock i själfva verket

höra till sällsyntheterna, att en lärjunge, som skött sig väl vid läroverket

och blifvit godkänd i skrifningarna — hvilka utgöra den svåraste pröfvostenen

— underkännes af censorerna i muntlig examen.

Den kontroll, som censorerna utöfva genom sin blotta närvaro, genom

sin rätt att leda examen och att i sista hand underkänna en allt för klen

examinand, synes utskottet vara lämpligt afvägd, då staten tvifvelsutan

för likformighetens och enhetlighetens skull måste upprätthålla vissa kraf,

så att icke några läroverk, vare sig statens eller enskilda, komma att er
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 4.

bjuda »minimikurser», liksom ju äfven universiteten och specialläroverken hafva

giltiga anspråk på att ej nödgas mottaga otillräckligt förberedda alumner.

Jämförelsen med andra länder visar ock, att endast i Belgien läroverkens

egna lärare utan kontroll förrätta mogenhetsexamen, under det att

exempelvis i Frankrike examen rent af är förlagd till universiteten, och i

Tyskland samt Österrike kontrollen från utomstående är vida skarpare

än här.

Nu har visserligen motionären föreslagit en art af kontroll, utöfvad

af lokala vittnen, bestående af inspektor jämte två i samma stad boende,

för skolan intresserade män, de där skulle äga rätt att bestämma område, inom

hvilket examen skall röra sig, att till protokollet göra anmärkningar samt

att underkänna privatister.

Utom att denna kontroll med hänsyn till läroverkens egna lärjungar

blefve ytterst begränsad, är det mer än tvifvelaktigt, om i mindre städer

personer — vare sig män eller kvinnor — skulle kunna uppdrifvas, hvilka

på en gång ägde nödig kompetens och vore hågade att åtaga sig detta värf,

hvilket, därest examina utsträcktes öfver längre tid, otvifvelaktigt innebure

ett afsevärdt onus. Det torde ock kunna ifrågasättas, om denna kontroll

skulle i längden visa sig effektiv; i hvarje fall skulle den likformighet i

afseende på fordringarnas nivå, som den nuvarande censorsinstitutionen

afser att upprätthålla, icke af stationära vittnen kunna åstadkommas.

Dessa torde icke heller i samma mån som censorerna från universiteten

kunna lämna erforderligt stöd för lärarne gentemot de obehöriga påtryckningar

från utomstående, hvilka, enligt hvad både censorer och lärare vitsorda,

någon gång förekomma och hvilka särskild! i vissa mindre städer

kunna utgöra en faktor, som i sin mån gör en kontroll från fullt fristående

personer önsklig.

Man torde icke heller böra bortse från den ömsesidiga fördel, som

beröringen mellan representanter för universitetet och gymnasium innebär.

Skulle censoratet i dess nuvarande form uppliäfvas för att möjliggöra

examens utsträckande på längre tid, så komme staten antagligen att genomföra

andra trygghetsåtgärder mot att examen förlorar sitt värde.

Närmast skulle man då kunna tänka på att öfverstyrelsen blefve förstärkt

med ett antal nya läroverksråd, och att dess medlemmar sig emellan

fördelade examenskontrollen; men, utom att härigenom sambandet mellan

universiteten och läroverken vid examen afskures, så skulle detta innebära

ett icke ringa fördyrande af organisationen, under det kostnaderna

för de nuvarande censorerna icke äro större än att de fullt betäckas af

examinandernas afgifter.

Då sålunda den nuvarande anordningen med censorer icke kan sägas

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 4. 7

hafva medfört några egentliga olägenheter men däremot innebär vissa

fördelar, anser utskottet skäl icke föreligga till dess upphäfvande.

Hvad åter angår det motiv, som väl närmast framkallat förslaget om

censoratets afskaffande, nämligen önskan att få examen utsträckt öfver

längre tid, så torde man i afseende härå böra skilja mellan de skriftliga

och de muntliga pröfningarna.

Hvad angår de förra, vore det tvifvelsutan synnerligen fördelaktigt

om pröfningarna anordnades så, att de skedde med större mellanrum,

och lärjungarne sålunda erhölle någon särskild förberedelsetid för hvarje

pröfning. En sådan förändring kan ju ock lätteligen genomföras, då

vid dessa pröfningar censorer icke äro närvarande.

Hvad åter de muntliga pröfningarna vidkommer, kan det ifrågasättas,

om ett utdragande af dessa under en hel termin eller ett helt läsår, med

upprepade förhör, skulle innebära en lättnad eller minska faran för öfveransträngning.

Dylika specialförhör lära oemotståndligt medföra ökade fordringar

på aktuella minneskunskaper, och torde snarast göra examen ej

lättare utan svårare. Exemplen från Danmark och Norge på de olägenheter,

som dessa serier af sm åexamina medföra för både lärare och lärjungar,

mana knappt till efterföljd. Däremot kan det ifrågasättas, om icke

genom lämpliga anordningar ytterligare en del ämnen (liksom redan i

nuvarande stadgan geografi och för »greker» matematik) kunde afslutas

på ett tidigare stadium, därvid möjligen, om så ansåges nödigt, censorerna

kunde öfvervaka pröfningarna, exempelvis i ring 3 likaväl som i ring 4.

Det nu sagda gäller i afseende å läroverkens egna lärjungar.

Medgifvas må, att det är sämre ställdt för privatisterna, och att för

dem den muntliga examen mången gång kan äga karaktären af ett lotteri.

Önskvärd! vore därför, att en ändring kunde åstadkommas, som möjliggjorde

eu mera ingående pröfning åf deras insikter, och som på samma gång

underlättade läroverkens examensbörda. En sådan anordning har ock från

auktoritativt håll antydts såsom påtänkt, då det meddelats, att inom öfverstyrelsen

för rikets allmänna läroverk planer förehafts om eu hemställan

i syfte att å vissa orter examenskommissioner för privatister må komma

till stånd.

Slutligen har det synts utskottet mindre lämpligt, att Riksdagen redan

nu skulle påyrka ändring i den examensstadga, som utfärdades 1905 och

som först våren 1910 skall träda i full tillämpning. Denna stadga står

nämligen i närmaste samband med den af Riksdagen 1904 beslutade läro
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 4.

verksreformen, som nu klass för klass håller på att genomföras, och den

har vant förelagd nämnda riksdag i samband med själfva reformförslaget.

Synnerligen starka skäl torde böra föreligga, förrän Riksdagen

påyrkar revision af en stadga, som ännu icke ens hunnit träda i tillämpning.

Enligt utskottets åsikt föreligga knappast i detta fall sådana skäl.

Under dessa omständigheter och på öfriga här anförda grunder anser

utskottet sig böra hemställa,

att herr J. E. Centerwalls förevarande motion icke

må till någon Andra Kammarens åtgärd föranleda.

Stockholm den 21 februari 1908.

På utskottets vägnar:

ROBERT JOHANSSON.

Victor Pettersons A.-B. tr., Stockholm, 1908.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.