Skrifvelse till Kungl. Maj:t angående utredning, huru moderskapsförsäkring må genom statens försorg kunna beredas barnaföderskor.
1908-03-10 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
AK 2TU 1908:17, Skrifvelse till Kungl. Maj:t angående utredning, huru moderskapsförsäkring må genom statens försorg kunna beredas barnaföderskor.
Dokumentets text
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 17.
1
N:o
17.
Ankom till Riksd. kansli den 10 mars 1908, kl. 3 e. in.
Andra Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 3 i
anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t
angående utredning, huru moderskapsförsäkring må genom
statens försorg kunna beredas barnaföderskor.
I en inom Andra Kammaren vackt motion, n:o 4, har herr E. 0. V.
Waminsky hemställt, »att Riksdagen behagade besluta i skrifvelse till Kungl.
Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, huru moderskapsförsäkring
må genom statens försorg kunna beredas barnaföderskor och i samband
därmed förbud stadgas för deras arbete vid fabrik under skälig tid
äfven före barnsbörden, samt att Kungl. Maj:t ville för Riksdagen framlägga
de förslag, hvartill sådan utredning kan föranleda».
I afseende å motiven för motionärens yrkande tillåter sig utskottet
hänvisa såväl till förevarande motion som till motion n:o 221, som endast
utgör ett tillägg till den förra.
Den i den föreliggande motionen berörda frågan är utan tvifvel af
stor betydelse. I vårt land med dess stora utvandring, låga äktenskapsfrekvens
och därmed sammanhängande svaga folkökning äro åtgärder för
minskande af barnadödligheten ännu mera af behofvet påkallade än i de
flesta europeiska länder, i det att endast de romanska staterna hafva att
uppvisa en svagare verklig folkökning än vår.
Behofvet af skydd åt barnaföderskor har i svensk lagstiftning hittills
endast kommit till uttryck i det af motionären anförda stadgandet i
lag af den 17 oktober 1900 angående minderårigas och kvinnors användande
till arbete i industriellt yrke: »Med arbete i industriellt yrke må kvinna,
som födt barn, icke sysselsättas under de fyra första veckorna efter barnsbörden,
därest icke med läkarebetyg styrkes, att hon tidigare kan utan
Bill. till Riksd. Prot. 1908. 8 Samt. 2 Afd. 2 Band. 17 Höft. (N:o 17). 1
2
Andra Kammarem Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 17.
men börja arbetet.» — Kontrollen öfver efterlefvandet af detta lagbud
är uppdragen åt yrkesinspektionen, men torde i realiteten knappast utöfvas,
och i inspektörernas berättelser beröras ej heller hithörande förhållanden.
Men äfven om en effektiv kontroll kunde åstadkommas, torde
såsom erfarenheten från andra länder lär och af motionären äfven påpekas
föga vara vunnet, därest man icke samtidigt sörjer för tillräckligt ekonomiskt
understöd åt de från sitt arbete afstängda kvinnorna. Den ifrågavarande
lagen berör dessutom endast eu del af de mindre bemedlade
barnaföderskorna, de i industriellt yrke sysselsatta, lämnande en ännu
större del, som torde vara minst lika mycket i behof af stöd och hjälp,
utan beaktande. Motionären synes också hafva riktat sin uppmärksamhet
hufvudsakligen åt förstnämnda kategori.
Att såsom motionären tyckes finna lämpligt inrätta särskilda försäkringskassor
för understöd åt barnsängskvinnor torde icke vara tillfyllest
utan att samtidigt för säkring stvång för alla mindre bemedlade kvinnor
inom vissa åldersgränser införes.
I länder med högt utvecklad skyddslagstiftning har man ansett, att
sjuk- och moderskapsförsäkring böra följas åt, och i öfverensstämmelse
härmed i fråga om vissa yrkesgrupper infört obligatorisk sjukförsäkring
genom hvilken understöd såsom vid sjukdomsfall beredes äfven barnaföderskor.
I uttalanden, som gjorts af med saken förtrogna personer i
Tyskland och Österrike, framhålles, att denna kombinerade anordning
arbetar tillfredsställande. Vissa anmärkningar, som mot systemet framställas,
gälla icke sammanförande af de båda försäkringsformerna till en
utan afge andra förhållanden.
Såsom ett bevis för att man i Tyskland, äfven på håll, där man erkänner,
att bekämpandet af härnadödligheten kan kräfva ytterligare åtgärder,
ändock icke vill skilja moderskapsförsäkringen från den allmänna
sjukförsäkringen, kan anföras en skrifvelse från bajerska inrikesministeriet
till ortsmyndigheterna, i hvilken framhålles, att sjukkassorna böra uppmanas
att i högsta möjliga grad vidga understödet åt barnaföderskor,
hvarjämte yrkesinspektionens särskilda uppmärksamhet fästes vid kontrollen
öfver att lagens skyddsbestämmelser rörande barnaföderskor efterlefvas.
I Österrike synas erfarenheterna gå i samma riktning som i Tyskland.
Utan att vilja åtskilja sjuk- och moderskapsförsäkringen önskar man
utveckla den nu bestående lagstadgade sjukförsäkringen att gälla äfven
anhöriga till oarbetare, tjänstefolk m. fl., för Indika intet försäkringstvång
nu består. A andra sidan hafva i förstnämnda land på privat initiativ
åtskilliga åtgärder vidtagits i syfte att bereda ökadt skydd åt barnaföderskor.
Så hafva vid ett stort antal fabriker bildats lokala föreningar hvilka med
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra Kammarens TiUfålfiga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o IT.
bidrag af arbetsgifvarne betala understöd åt barnsängskvinnor under 14
dagar längre tid än den lagstadgade. Vidare hafva enskilda större fabriksfirmor,
som sysselsätta många kvinnliga arbetare, inom fabriksområdet
inrättat barnkrubbor, i hvilka de arbetande mödrarna under vissa tider
af dagen kunna ägna sina barn vård och tillsyn. Så har exempelvis skett
i Berndorf hos den stora metallvarutirman Arthur Krapp, hvilkens föredöme
på ett par håll vunnit efterföljd.
Anmärkningsvärdt är ytterligare, att i Österrike stråfvandena lära
gå ut på ett koncentrerande af de olika försäkringsformerna för arbetare
och med dem likställda personer genom att sammansluta sjuk-,
olycksfalls- och ålderdomsförsäkringen. Denna vidtutseende fråga är dock
ännu endast föremål för förberedande öfverläggningar mellan intresserade
personer och korporationer.
Inom de länder åter, där intet lagstadgadt sjukförsäkringst vång består,
men i hvilka moderskapsförsäkring införts, synes erfarenheten icke
tala till förmån för denna fristående försäkringsform. Så meddelas från
Italien, där af staten understödd moderskapsförsäkring finnes, att lagbestämmelserna
i berörda syfte ännu äro tämligen vanmäktiga och hafva
att uppvisa flera ödesdigra luckor. 1 Spanien, där enligt lag af den
''V3 1900 barnaföderskor icke få sysselsättas i industriellt arbete förrän
tidigast tre veckor efter barnsbörden, förlänger en lag af den 8 januari
1907 denna tid till 4—6 veckor och tillstädjas dessutom af lagen berörda
kvinnor att på grund af läkareintyg anhålla om befrielse från arbetet under
åttonde månaden af hafvandeskapet. I båda fallen måste innehafd plats för
arbeterskan reserveras. Ej heller i detta land synas bestående lagbestämmelser
emellertid hafva samma effektivitet, som i de länder, där moderskapsförsäkringen
utgör ett led i en allmän lagstadgad sjukförsäkring.
Af motionären anförda uttalanden från vårt eget lands främsta organ
inom sjukkasseväsendet, de allmänna sjukkassekonferenserna, synas likaledes
stödja den uppfattningen, att moderskaps- och sjukförsäkring icke
böra skiljas åt.
Motionärens framställning berör vidare behofvet af att utsträcka
det lagstadgade skyddet för barnaföderskor till viss tid före barnsbörden.
I intet land, där en förhållandevis effektiv skyddslagstiftning för barnaföderskor
kommit till stånd — med undantag af Schweiz — har skyddet
ansetts kunna utsträckas att obligatoriskt gälla äfven viss tid före förlossningen.
Alltför stora svårigheter i fråga om kontrollen synas hafva
ställt sig i vägen härför, och på i Tyskland och Österrike gjorda förfrågningar
har erhållits det svar, att en sådan utsträckning icke är tillrådlig.
Möjligen kunde den i den ofvan berörda senaste spanska lagen anvisade
4 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotta (N:o 2) Utlåtande N:o ''17.
utvägen att bereda skydd, utan att stadga förbud mot arbete under viss
tid före barnsbörden, vara värd beaktande. Denna specialfråga torde i
hvarje fall ej vara så klar, att den af motionären ifrågasatta förbudsskärpningen
utan vidare skulle kunna af utskottet tillstyrkas.
Ehuru utskottet för sin del känner sig öfvertygadt om, att den
enda fullt effektiva vägen för lösande af frågan om moderskapsförsäkring
är en kombination af denna försäkringsform med sjukförsäkringen, på
samma gång som denna senare göres obligatorisk för både män och kvinnor,
så anser utskottet frågan vara både af den betydelse och svårlösta beskaffenhet,
att en fullständigare och grundligare utredning än den motionären
och utskottet kunnat åstadkomma bör föregå eventuella lagstiftningsåtgärder,
och en dylik utredning torde endast genom Kungl. Maj:ts
ingripande kunna vinnas.
På grund häraf och då dessutom sjukkasseväsendets ordnande för
närvarande är föremål för speciell uppmärksamhet, tillåter sig utskottet
hemställa,
att, Andra Kammaren för sin del ville besluta, att
Riksdagen i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhåller, det
Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning af frågan
om moderskapsförsäkring under statens medverkan samt
för Riksdagen framlägga de förslag, hvartill en sådan
utredning kan föranleda.
Stockholm den 10 mars 1908.
På utskottets vägnar:
KNUT KJELLBERG.
Herrar Ilazén och Beckman hafva anhållit få antecknadt, det de icke
deltagit i utskottets slutliga behandling af detta ärende.
630 i.
Stoekholm 1908. Kungl. Boktryckeriet. P. A. Norstedt & Söner.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.