Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Kungl. Maj:t angående undervisning om de smittosamma och ärftliga sjukdomarnas natur och verkningar.

1908-03-17 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 2TU 1908:20, Skrifvelse till Kungl. Maj:t angående undervisning om de smittosamma och ärftliga sjukdomarnas natur och verkningar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o SO.

1

EVio SO.

Ant. till Riksd. kansli den 18 mars 1908, kl. 2 e. m.

Andra Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 4 i anledning

af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t

angående undervisning om de smittosamma och ärftliga

sjukdomarnas natur och verkningar.

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 1, har herr E. O.

V. Wavrinsky i Stockholm hemställt, »att Riksdagen ville besluta i skrifvelse

till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t ville vid ordnandet af

undervisningen i hälsolära träffa åtgärder, hvarigenom upplysning om de

smittosamma och ärftliga sjukdomarnas natur och verkningar och därmed

följande ansvar vid lämplig ålder kommer att lämnas det uppväxande

släktet».

Till stöd för denna sin hemställan anför motionären bland annat:

»Undervisningen i hälsolära afser att lära det uppväxande släktet att bevara

sig mot hälsofientliga inflytelser, att taga vara på den fond af hälsa

och kraft hvar och en mer eller mindre besitter. Men samhällslifvet förer

människorna, synnerligast i städerna, oafbrutet i så nära beröring med

hvarandra, att faror för individens hälsa, ja för hans lif uppstå just genom

den tvungna dagliga beröringen. Yi utsättas och utsätta hvarandra

Bil. till Riksd. Prot. 1908. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 19 Höft. (N:o 20.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra Kammarens Tillfälliga UtsJcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 20.

ofta för smitta af okunnighet om sjukdomarnas verkliga natur. Synnerligast

rörande de mest utbredda och djupast ingripande smittosamma sjukdomarna

bör därför upplysning meddelas vid lämplig ålder, främst af alla

rörande de veneriska sjukdomarna och deras faror för individen, familjen

och samhället. Denna undervisning måste utgå från undervisningen om

könsorganen. Men det är af största vikt, att denna undervisning lämnas

under lämplig form och af personer som äro vuxna denna grannlaga uppgift.

Svårigheterna som möta äro icke obetydliga, men få ej afskräcka

oss från uppgiften. Synnerligast blir denna undervisning eu oeftergiflig!

bjudande plikt när man besinnar, hurusom könssjukdomarna liksom alkoholismen

och flera andra djupt ingripande sjukdomar fortplantas till oskylda

och verka degenererande.

Af okunnighet bör, så vidt möjligt, ingen utsättas för den bördan

att vara saker till förgiftande af annans eller andras lif. Ansvaret inför

oslcylda och särskildt inför ofödda släkten måste bjärt och klart framhållas

för att väcka ansvarskänslan till vaket lif. Då det numera finnes

tillgång på kvinnliga läkare och vetenskapsidkare, kunna flickorna äfven

få sådan undervisning genom lämpliga lärare.»

Ehuru motionären i sitt slutyrkande i mera allmänna ordalag begär

åtgärder, hvarigenom upplysning om de smittosamma och ärftliga sjukdomarnas

natur måtte vid lämplig ålder lämnas det uppväxande släktet,

framgår det dock af hans motivering, att han framför allt afser undervisning

rörande de smittosamma och ärftliga könssjukdomarna. Om dessa torde

våra läroanstalter — med ytterst få undantag — icke meddela någon kunskap,

under det att däremot undervisning i regel meddelas om en del andra

smittosamma och ärftliga sjukdomar, om också denna undervisning mångenstädes

på grund af omständigheternas tvång blir helt flyktig. I en del

af våra folkskolor af lägre form räcker ej tiden till, i eu del andra saknas

nog hos vederbörande lärare tillräckliga förutsättningar för undervisning

i hälsolära öfverhufvud taget. Men att meningen är, att kunskaper på

detta område skola i folkskolan meddelas, framgår af normalplanen, som

bland kurserna i naturlära upptager redogörelse för människokroppens

byggnad, förrättningar och vård jämte en efter lärjungarnas uppfattningsförmåga

lämpad framställning om de rusgifvande och narkotiska

ämnenas natur och verkningar. För folkskolans högre afdelning föreskrifver

samma normalplan hälsolära i samband med förnyad och mera

omfattande framställning af människokroppens byggnad och förrättningar

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 20.

och för de fortsättningsskolor, där naturkunnighet förekommer som läroämne,

föreskrifves hälsolära alternativt med undervisning i de delar af

naturläran, som hafva betydelse för hvarje orts viktigaste näringar. De

numera utkommande läroböckerna i detta ämne innehålla — låt vara kortfattade

— upplysningar om de vanligaste farsotsjukdomarna jämte lungsoten

och om sättet att förhindra deras spridning.

IJndervisningsplanen för realskolan förlägger till 6:te klassen, afslutningsklassen,

läran om människokroppen och det allmännaste af hälsoläran,

däri inbegripna de rusgifvande ämnenas och tobakens natur och

verkningar, och i de metodiska anvisningarne påpekas, att hälsoläran bör

såvidt möjligt läsas i anslutning till de särskilda organens fysiologi. Så

bör läran om födoämnena och födans ändamålsenliga sammansättning

genomgås i anslutning till matsmältningsprocessen, bostäders ventilation

i sammanhang med hudens verksamhet. Lärjungarne böra äfven erhålla

någon kunskap om bakteriernas betydelse och verkningar samt om de samhällshygieniska

medlen till bekämpande af de svårare bakteriesjukdomar ne.

Kursfördelningen för gymnasiet föreskrifver, att i 2:dra ringen skall

genomgås: människokroppens organ, väfnader och fysiologi och i anslutning

därtill hälsolära, däri inbegripna de rusgifvande ämnenas samt tobakens

natur och verkningar äfvensom det viktigaste om mikroorganismerna

och deras betydelse och, såsom inledning till det hela, det elementäraste af

cellifvet. I förbigående kan nämnas, att denna undervisning förlagts till

gymnasiets 2:dra ring af det skälet, att alla lärjungarne skola få tillfälle

att inhämta dessa nyttiga kunskaper. Den valfrihet, som tillåter lärjunge

att bortvälja ämnet biologi, inträder nämligen först i 3:dje ringen.

Det torde af den gifna redogörelsen framgå, att man vid uppgörandet

af planer för undervisningen i naturkunnighet haft blicken öppen för behofvet

af kälsolärans studium i alla de olika slagen af offentliga skolor i

vårt land. I de lyckligare lottade folkskolorna och de allmänna läroverken

torde ock undervisningen i detta ämne lämna ett godt resultat, åtminstone

där undervisningen bestrides af naturvetenskapligt utbildade eller skolade

lärare. Tyvärr råder för närvarande rätt stor brist just på dylika lärare

och i följd däraf är nog undervisningen i hälsolära på ett och annat håll

tämligen bristfällig.

Men nu nämnda undervisning berör i regel ej den del af ämnet,

som motionären åtminstone i sin motivering påtagligen vill framhålla,

nämligen de veneriska sjukdomarna och den fara de innebära för individen,

familjen och samhället. Kunskapen härom sammanhänger emel
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ko 2) Utlåtande Ko 20.

lertid på det intimaste med ungdomens upplysning i sexuella ting i

allmänhet, och härmed är utskottet inne på frågans egentliga kärnpunkt.

Här möta åtskilliga svårigheter. Först har man att räkna med många

föräldrars och fostrares tvekan och oro, ja, bestämda motvilja för att hos

barnen väcka intresse för ett område, som man hoppas i det längsta skall

undandraga sig barnens uppmärksamhet. Men å andra sidan torde det

tyvärr vara en allmänt känd erfarenhet, att de flesta barn på omvägar

och utan egna åtgöranden erhålla kunskap om sådant, som tillhör könslifvet.

Hvad föräldrar och uppfostrare icke meddela, det bibringas i stället

af kamrater och andra och detta på ett sätt, som ofta blir ödesdigert.

Visserligen är det sant, att barnet ej kommer undan denna osunda kunskap

om könslifvet, äfven om det kommer i tillfälle att erhålla en

riktig framställning, på ett lämpligt och värdigt sätt meddelad från annat

håll, men det torde dock blifva bättre skickadt att motstå farorna och

frestelserna.

Principiellt kan utskottet således ej finna annat än att det måste

anses synnerligen önskvärd!, att det uppväxande släktet vid lämplig ålder

må få en dylik undervisning. Men vid det praktiska anordnandet af

denna undervisning möta svårigheter, som utskottet visserligen hoppas ej

skola vara oöfvervinneliga, men hvilka dock äro oerhördt stora. Liksom

man hos oss angående en sådan undervisning har en mycket ringa erfarenhet,

så har man ej heller från utlandet mycket att lära, då ju frågan

äfven där är jämförelsevis ny. Längst torde man hafva hunnit i

Tyskland, där det år 1902 stiftade Tyska Sällskapet för könssjukdomarnas

bekämpande bedrifvit ett kraftigt och som det vill synas äfven

lyckosamt upplysningsarbete genom föredrag, flygblad, diskussionsmöten

m. m. I maj 1907 hölls i Mannheim en kongress för sexuell pedagogik,

för hvars förhandlingar med. d:r Magnus Möller redogör i en förträfflig

uppsats, Om sexuell uppfostran, i Allmänna Svenska Läkartidningen

för 1907. Utskottet tillåter sig att härur låna följande utdrag ur kongressens

förhandlingar:

*1. Det ideala vore, om hemmet kunde meddela den grundläggande sexuella upplysningen,

om alltså alla föräldrar vore i stånd att lugnt, sanningsenligt, sakkunnigt och

i en barnets ålder och utveckling motsvarande form besvara alla dess frågor angående

lifvets och människans tillkomst.

2. Målet måste bli att af den uppväxande generationen utbilda sådana fäder och

mödrar.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 20.

3. Under nuvarande förhållanden kan emellertid hemmet blott undantagsvis på

ett ändamålsenligt sätt upplysa barnet om sexuella ting. Skolan får därför åtaga sig

uppgiften.

4. Men ännu saknas lärare, som äga nödiga insikter och speciel skolning för att

kunna med behörig auktoritet och takt vägleda de unga på detta ömtåliga område.

Sexuell pedagogik måste därför ingå såsom ett led i den pedagogiska undervisningen i

lärare- och lärarinneseminarierna.

5. Den nuvarande generationen, föräldrar och lärare, böra undervisas genom muntliga

föredrag (föräldraaftnar, lärarkurser) och tryckta skrifter.

6. I skolan anknyter sig meddelandet af det nödiga sexuella vetandet mest otvunget

och naturligt till undervisningen i naturvetenskap, hvarvid läraren med tillhjälp af planscher

och preparat kan, allt efter barnens utveckling mer eller mindre i detalj, förklara

könslifvets elementära fenomen, såsom växternas och djurens befruktning, fröets och

fostrets utveckling, det senares födande, ungarnas uppfödande o. s. v. På frågorna om

själfva könsakten, om könslifvets förvillelser äfvensom om könssjukdomarna bör i folkskolan

ej ingås, åtminstone ej i gosskolorna.

7. I de högre läroverkens högre klasser, äfvensom i fortbildningsskolor, bör däremot

i sammanhang med en föreläsningskurs i hälsolära, som helst gifves af en läkare,

icke blott meddelas en allmän anatomisk-fysiologisk undervisning om könslifvet, utan

äfven hänvisas på vikten af könslig afhållsamhet och renlighet samt på könssjukdomarnas

uppkomstsätt, förlopp och läkningsbetingelser.

8. Benägenhet för sedliga förvillelser kunna minskas och neutraliseras genom förbättrad

kroppslig hygien (mera plats för friluftsöfningar, slöjd i folkskolan) och framförallt

genom viljans och karaktärens öfvande och odling (inpräglande af känsla af ansvar,

aktning för kvinnan, för moderskapet, vädjan till det »heroiska» i gossesinnelaget, afledning

genom härdande öfningar, sociala och konstintressen m. m.).»

Ser man nu på våra förhållanden, torde de på kongressen i Mannheim

föreslagna anordningarne i hufvudsak vara tillämpliga äfven hos oss.

Likasom i Tyskland torde äfven i vårt land början böra göras genom att

vid seminarierna införa kurser i sexuell pedagogik. Men äfven härigenom

är blott ett ringa steg taget mot målets vinnande. Enbart kunskap är

i detta fall enligt utskottets mening ej tillfyllest, ty vid meddelande af

undervisning i dessa ömtåliga och grannlaga ämnen erfordras dessutom

eu särskild takt och finhet i uppfattningen, som äro en frukt af hjärtats

bildning, men alldeles icke med säkerhet alltid åtföljer kunskapen.

En ogrannlaga eller klumpig framställning kan i detta fall skada mera

än gagna och en bristande förmåga att upprätthålla disciplin kan lätt

neddraga ämnet till det löjliga. Det kan t. o. m. sättas i fråga, om en

ung nyss utexaminerad lärare eller lärarinna är rätt väl lämpad till en

sådan undervisning, hvartill en mognare ålder och rikligare lifserfarenhet

utgöra viktiga förutsättningar. Framförallt torde på intet annat

undervisningsämne så stora kraf ställas på lärarens personlighet som på

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 20.

detta. Att för närvarande kräfva obligatorisk undervisning om sexuella

ting i folkskolan anser utskottet därför mindre välbetänkt. Endast där

fullt betryggande förutsättningar finnas för att en dylik undervisning

kommer att blifva god, synes försök kunna göras. Man får ej heller

förbise den stora svårighet, som ligger däri, att de flesta folkskolorna i

vårt land äro samskolor och att det knappast torde vara lämpligt att

låta lärare undervisa flickor och lärarinnor gossar, hvilka närma sig

pubertetsåldern, i till könslifvet hörande frågor.

I de fall, där nu anförda svårigheter kunna öfvervinnas, måste enligt

utskottets mening undervisningen på folkskolans stadium hålla sig på det

elementära området och ställas i omedelbart och naturligt sammanhang

med undervisningen i naturkunnighet, så att könslifvet icke framträder

såsom något för sig, från andra lifsfunktioner afgränsadt område. I alla

händelser torde undervisningen i de veneriska sjukdomarnes natur knappast

böra förekomma i folkskolan, åtminstone torde gossarna oftast vara

för unga för denna undervisning. Att man anser flickor vid samma år

kunna erhålla en dylik undervisning, beror på att de vid denna ålder ju

äro mera utvecklade än gossarne och att de, då de slutat folkskolan och

träda ut i lifvet i tjänst eller annat arbete, ofta betraktas och behandlas

som mogna kvinnor. I detta afseende har man en god erfarenhet från

Stockholm, där flickorna i folkskolans högsta klass undervisas i sexuell

hygien, och i större samhällen, där kvinnliga läkare eller för undervisningen

lämpliga lärarinnor finnas att tillgå, torde exemplet från Stockholm

böra mana till efterföljd.

För de allmänna läroverken äro svårigheterna för ungdomens upplysning

i sexuella ting betydligt mindre än i folkskolan dels till följd af

den rikligare tid som kan ägnas åt ämnet biologi, dels emedan hvarje läroverk

skall hafva en skolläkare, som ju mera än lärarne bör hafva betingelser

för att kunna på ett riktigt sätt lämna lärjungar ne erforderlig

upplysning både om könslifvets fenomen och könssjukdomarne. Yid flera

läroverk lär det ock hafva försökts att gifva lärjungarne kunskap om de

veneriska sjukdomarne i föreläsningens form och med, som det vill synas,

godt resultat, och det har meddelats utskottet, att öfverstyrelsen för rikets

läroverk är betänkt på att inom kort framlägga frågan om sådan undervisning

för ett möte af delegerade från Sveriges skolläkare.

Utskottet har icke förbisett, att äfven utanför skolorna upplysning

kan meddelas ungdomen i hithörande frågor. Genom den af staten un
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra Kammarens Tillfälliga UtsJcotts (N:o 2) Utlåtande N:o20.

clerstödda populärvetenskapliga föreläsningsverksamheten sprides redan nu

i någon mån kunskap såväl i sexuell hygien som om de smittosamma könssjukdomarna.

I folkbildningsförbundets förteckning öfver föreläsare upptagas

föredrag i dessa frågor af tvenne manliga och tvenne kvinnliga

läkare.

Vidare har Derinatologiska sällskapet i Stockholm — en sammanslutning

af läkare, verksamma på dermatologiens och syfilidologiens områden

— författat en uppsats med rubrik »Om de smittosamma könssjukdomarne.

Upplysningar och råd riktade till Sveriges vuxna ungdom».

Sedan Kungl. Maj:t under sistlidne oktober efter ansökan beviljat nämnda

sällskap fem tusen kronor för bestridande af trycknings- och distributionskostnader,

kommer denna uppsats att såsom flygblad utdelas till arméns

och flottans personal, till arbetareorganisationer, föreläsningsföreningar och

folkbibliotek, till den vid högskolorna studerande ungdomen, till högre

allmänna läroverkens abiturienter m. fl.

Trots de svårigheter, som emellertid vidlåda ordnandet inom flertalet

skolor af undervisning på nu i frågavarande områden, anser utskottet likväl

högeligen önskvärd!, att åtminstone ansträngningar göras för att tillgodose

det oförnekliga behofvet af ungdomens upplysning i [dessa afseenden.

I samband härmed tager utskottet sig friheten framhålla, hurusom innevarande

års Riksdag, genom att bifalla lagutskottets utlåtande n:o 9, (i anledning

af motioner om skrifvelse till Konungen med begäran om utredning,

huruvida vissa sjukdomar må utgöra äktenskapshinder och skäl till återgång

af äktenskap m. m.) redan uttalat sig i sådant syfte. Det heter

nämligen i det åberopade utlåtandet (sid. 11):

»Eu förbättrad undervisning om de smittosamma sjukdomarnas natur

och verkningar samt en därigenom åstadkommen vidgad kännedom om

de faror, de kunna draga med sig såväl för den sjuke själf som för

hans maka och ett kommande släkte, skola säkerligen i minst lika hög

grad som de lagbud, motionären ifrågaställa medföra en ökad ansvarskänsla

och ett allt allmännare iakttagande på frivillighetens väg af de

fordringar, som kunna och böra uppställas i nu förevarande afseende. Och

enligt utskottets uppfattning är denna väg till målets uppnående att föredraga

framför ett tvångsbud på ett så ömtåligt område som detta.»

I anslutning till hvad sålunda anförts, finner sig utskottet i anledning

af herr E. O. V. WavrinsJcys förevarande motion, n:o 1, böra

hemställa,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra Kammarens Tillfälliga UtsJcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 20.

att Andra Kammaren för sin del ville besluta, att

^riksdagen i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhåller, det

Kungl, Maj:t täcktes taga under öfvervägande, huru

och i hvad mån upplysning om de smittosamma och

ärftliga sjukdomarnas natur och verkningar må kunna

lämnas det uppväxande släktet.

Stockholm den 17 mars 1908.

På utskottets vägnar:

KNUT KJELLBEKG.

Stockholm, tryckt hos P. Palmquists Aktiebolag, 1908.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.