Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Kungl. Maj:t angående, förslag till lag om näringsmedel.

1908-04-03 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,4 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 2TU 1908:27, Skrifvelse till Kungl. Maj:t angående, förslag till lag om näringsmedel.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra Hammarens Tillfälliga UtsJcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 27.

1

X:0 27.

Ank. till Riksd. kansli den 6 april 1908, kl. 4,30 m.

Andra Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande, n:o 5, i

anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t

angående, förslag till lag om näringsmedel.

I en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 6, har herr E. O. V.

Wavrinsky i Stockholm hemställt, »att Riksdagen ville i skrifvelse till

Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t förelägga Riksdagen förslag

till näringsmedelslag.»

Till stöd för denna sin hemställan har motionären anfört följande:

»Med undantag för några enstaka förordningar, såsom den angående

margarin, och utöfver den allmänna strafflagens bestämmelser rörande att

sälja »mängdt för omängdt» ha vi i vårt land, till skillnad från andra

kulturländer, ingen speciell lifsmedelslagstiftning. Tyskland har sedan

år 1879 en detaljerad lag angående närings- och njutningsmedel. England

har en allmän lifsmedelslag af år 1875 jämte flera specialförordningar

och talrika hithörande bestämmelser i tullagstiftningen. Frankrike

har, utom bestämmelserna i Code pénale, tre speciallagar af åren 1851,

1855 och 1857 med senare bearbetningar och tillägg. Belgien har.en

lifsmedelslag sedan år 1890, Schweiz sedan 1876, Danmark sedan 1894

o. s. v.

I Förenta staterna, där äfven detaljerade bestämmelser på detta

område finnas, har frågan om deras skärpande blifvit aktuell genom den

bekanta »köttskandalen» i Chicago.

Bill. till Ililcsd. Prof. 1908. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band, 26 Käft. (N:o 27.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 27.

År det nu bättre hos oss? Svaret få vi genom att taga del af de

erfarenheter, som framlagts i det svenska arbetet Illustreradt Varulexikon

af Ekenberg och Landin, Stockholm 1894. En utredning i frågan har

vidare lämnats år 1898 af handelskemisten i Stockholm, John Landin,

i n:o 73 af studentföreningen Verdandis småskrifter, behandlande ämnet

»Förfalskningar af närings- och njutningsmedel». Ur inledningen till

denna broschyr tillåter jag mig hämta följande bemärkningar af den erfarne

fackmannen:

I sin sista afhandling »Den hvita rasens framtid» fäller Viktor Bydberg bl. a. följande

omdömen öfver »de hvita» i vår tid: »Varuförfalskningar och andra slag af kommersiellt svek

betraktas knappt längre som vanhederliga handlingar, de kunna åtminstone vänta ett mycket

mildt omdöme, när de krönas af framgång»; samt: »Förfalskningen af födoämnen, af drycker

och industriella alster har fått vetenskapliga grundvalar. Kemien och fysiken användas lika

mycket till att bedraga och fördärfva människosläktet som till att gagna det.»

Är det verkligen så illa ställdt?

Omdömena må synas starka, men en opartisk fackman på varukännedomens område måste

erkänna, att de innebära åtminstone en ganska hög grad af sanning. Tvifvelsutan hafva varuförfalskningar

förekommit i lägre eller högre grad sedan urminnes tid, men i våra dagars ohejdade

ekonomiska täflings- och utträngningsstrider på alla områden, då därjämte den moderna

naturforskningens resultat gifvit möjlighet till åstadkommande af »finare» förfalskningar, synas

dessa hafva nått ett större omfång än någonsin tillförene. Detta gäller ej minst om de otvifvelaktigt

viktigaste varuslagen: våra närings- och njutningsmedel.

Att vi till de viktigaste varaslagen hänföra näringsmedlen torde ej förvåna någon, enär

dessa ju äro nödvändiga för lifvets uppehållande. Och njutningsmedlen? Ja, i många fall är

det svårt att exakt uppdraga gränsen mellan näringsmedel och njutningsmedel (såsom i fråga

om socker, maltdrycker etc), men äfven i allmänhet taget får njutningsmedlens betydelse för

den mänskliga näringen helt visst icke underskattas, och ej utan skäl säger en framstående

vetenskapsman på detta område, (v. Pettenkofer), att njutningsmedlen äro sanna människovänner,

som förhjälpa vår organism öfver många svårigheter. De kunna liknas vid smörjmedel

för kraftmaskiner, i det att de visserligen icke ersätta ångan och göra densamma umbärlig,

men bidraga till en lättare och mera regelbunden verksamhet samt i väsentlig män förekomma

maskinens nötning. För att åstadkomma detta senare är dock valet af njutningsmedel af största

betydelse; de få icke angripa maskindelarna, utan måste, som man säger, vara oskadliga». Då

sålunda vårt välbefinnande, vår häsla och vårt lif äro beroende bland annat af, att våra näringsoch

njutningsmedel äro oförfalskade och af god beskaffenhet, så är ju frågan härom ägnad att

vara föremål för vår största uppmärksamhet och vårt lifligaste intresse.

Lifsmedelsundersökningar utföras dock äfven hos oss i ganska stort omfång af hälsovårdsmyndigheter

och kemiska laboratorier och hafva dylika bland annat utgjort en icke obetydlig

procent af de hundratusen analyser, som utförts å kemiskt tekniska byrån i Stockholm sedan

dennas etablerande för något öfver 25 år sedan. Det är på grund af dels de resultat, som vunnits

under dessa undersökningar, dels föreliggande erfarenhet i öfrigt från in- och utlandet, som

efterföljande framställning om förfalskningar af närings- och njutningsmedel samt sätten för

deras påvisande skall gifvas.

Afhandlingen redogör för förfalskningar af: I. Animaliska näringsmedel,

först och främst mjölk. Författaren visar af erfarenhet för hvilka

mångfaldiga förfalskningar och tillblandningar mjölken är utsatt och hvilka

anspråk, som böra ställas på densamma. Vidare redogöres för förfalskningar

af smör, ost, kött, fisk, korf och diverse kött- och fiskkonserver;

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 27.

II. Vegetabiliska näringsmedel: mjöl, bröd, konditorivaror, grönsakskonserver,

vegetabiliska oljor, socker och sirap; samt III A. Njutningsmedel, som

innehålla antingen alkaloider eller eteriska oljor såsom kaffe, té, kakao,

chokolad, kryddor, ättika och tobak; B. Alkoholhaltiga njutningsmedel såsom

vin, maltdrycker, konjak, rom, arrak, brännvin, likörer, punsch; och C.

Mineralvatten. Att något måste göras äfven hos oss, har man väl ock

småningom börjat mera allmänt inse. Sålunda upptages uti det utarbetade

förslaget till ny giftstadga en hel del bestämmelser angående »för förtäring

afsedda varor». Frånsedt det mindre lyckliga formulerandet af

en del af sistnämnda bestämmelser (så t. ex. skulle enligt dessa lutfisk

blifva en förbjuden vara!) äro de alltför litet omfattande. Sådant lappverk

som dylika bestämmelsers kombinerande med en giftstadga blefve

i hvarje händelse till föga gagn. Hvad som behofves är en särskild svensk

näringsmedelslag i analogi med förhållandet i de öfriga kulturländerna.

Exakta bestämmelser rörande renhetsbegrepp och tillåtna halter af vissa

inblandningar i olika varor äro i såväl producenters och handlandes som

konsumenters intresse.

På det fjärde allmänna svenska teknikermötet i Norrköping 1906

höll förenämnde handelskemisten Landin ytterligare ett föredrag i detta

ämne, och mötet beslöt enhälligt att göra följande uttalande: Teknikermötets

i Norrköping 1906 kemiska sektion anser en särskild svensk näringsmedelslag,

i likhet med förhållandet i andra kulturländer, vara af beliofvet

påkallad.

Kemistsamfundet i Stockholm har med anledning af frågans stora

vikt vidtagit anstalter för en del närmare utredningar rörande lagstiftningen

i andra länder till belysande af ämnet, för att därmed, om möjligt,

påskynda de nödiga lagstiftningsåtgärderna.»

Då motionen icke meddelar något angående de lagar, förordningar

och stadganden, som i vårt land för närvarande äro tillämpliga på det

af motionären åsyftade området, och då den i afseende på utländska

förhållanden endast innehåller rubrikerna på en del lifsmedelslagar, så

har utskottet ansett som sin första uppgift vid behandlingen af den föreliggande

motionen att redogöra för det väsentligaste af nu gällande

bestämmelser angående handel med närings- och njutningsmedel såväl

inom vårt eget land som ock inom de af motionären åberopade länderna

Tyskland, Belgien, Danmark och Frankrike.

Utskottets

yttrande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 27.

Sverige.

Strafflagen kap. 22.

§ 3. Säljer man eller utlämnar eljest till annans begagnande veterligen

förfalskade lifsmedel, och är vid den förfalskning ämne nyttjadt,

som för människors lif eller hälsa farligt är; dömes till straffarbete från

och med två till och med sex år. Får någon af de lifsmedel svår kroppsskada;

då skall till straffarbete från och med sex till och med tio år

dömas. Ljuter någon däraf döden; varde den brottslige dömd till straffarbete

på lifstid eller i tio år.

Bjuder man till annan ut sådana veterligen förfalskade lifsmedel,

som ofvan sagda äro; varde, där de ej emottagas, ändå dömd till straffarbete

i högst två år.

Beträdes handlande eller annan, hvars yrke är att sälja eller bereda

lifsmedel, med brott, som i denna § sägs; miste han ock den näringsrätt.

§ 13. Fordrar man betalning för gäld — — — — — — —;

straffes med böter eller fängelse.

Lag samma vare, där man säljer eller annorledes emot vedergällning

föryttrar ondt för godt, mängdt för omängdt eller det, hvaruti man vet

fel vara, utan att sådant uppenbara — — — — — — — — — —;

Kungl. Maj ds hälsovärdsstadga för riket 25 sept. 1874.

§ 15 mom. 1. Kött af djur, som varit behäftad! med sådan smittosam

sjukdom, att dess förtärande är skadligt, samt födoämne eller dryckesvara,

som till följd af förskämning, felaktig beredning eller af annan

orsak är skadlig för hälsan eller otjänlig till människoföda, må icke i stad

till salu hållas eller för sådant ändamål dit införas. (Kungl. kungörelsen

den 6 november 1885.)

2) . Hälsovårdsnämnden äger fördenskull att låta anhålla sådan

vara, om hvilken i föregående moment sägs, då den anträffas å allmän

saluplats, i lägenhet afsedd för sådan varas försäljning eller yrkesmässiga

beredning eller för allmän spisning eller utskänkning med till samma

lägenhet hörande upplag och förvaringsrum af hvad beskaffenhet de vara

må; så ock vid hamn, järnvägsstation eller annat dylikt ställe under förhållanden,

som utvisa, att varan är afsedd till försäljning såsom människoföda.

(Kungl. kungörelsen den 6 november 1885.)

3) . Hälsovårdsnämnd äger, där sådant anses nödigt, att af till för
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 27.

säljning afsedt födoämne eller dryckesvara låta taga prof för undersökning,

dock emot ersättning enligt vanligt handelspris. I afvaktan på resultatet

af sådan undersökning, som bör med största möjliga skyndsamhet utföras,

må försäljning af en skäligen misstänkt vara kunna af nämnden förbjudas.

För prof, som erfordras vid köttbesiktning enligt lagen angående köttbesiktning

och slakthus, äger ersättning ej rum. (Kungl. kungörelsen den

31 december 1897.)

4). Där farsot härjar eller annan giltig anledning förefinnes, äger

hälsovårdsnämnden äfven förbjuda att, så länge anledningen fortfar, till

salu i stad hålla omogen frukt eller frukt af visst slag eller annat födoämne,

hvars förtärande vederbörande läkare intygar vara menligt för

hälsotillståndet. (Kungl. kungörelsen den 6 november 1885.)

Lag angående köttbesiktning och slakthus 22 december 1897 (med ändring

25 maj 1905).

§ 1. mom. 1. Köttbesiktningstvång, innefattande förbud att inom

visst område till salu hålla eller utbjuda till människoföda afsedt, färskt,

rått kött af nötkreatur, får, get, svin eller häst, därest köttet icke är,

efter undersökning af besiktningsman, försedt med stämpel---eller

åtföljdt af sådant bevis — — — må för stad eller visst område däraf

på framställning af stadsfullmäktige — — — af Konungens befallningshafvande

stadgas, under villkor att genom stadens försorg och på dess

bekostnad anställes nödigt antal besiktningsmän och vidtagas de öfriga

åtgärder, som erfordras för att köttbesiktning inom ifrågavarande område

må kunna utan större vare sig tidsutdräkt eller annan olägenhet äga

rum; — — —.

§ 2. mom. 1. Slakttvång, innefattande förbud att slakta djur af

de slag, som äro nämnda i § 1 annorstädes än i särskildt för ändamålet

inrättadt och till allmänt begagnande upplåtet offentligt slakthus, kan

stadgas för stad eller visst område däraf. — — — Det ankommer på

Konungens befallningshafvande att i den ordning och under de villkor,

som i § 1 omförmälas, stadga, att slakttvång skall vara gällande — —.

§ 4, mom. 1. Besiktningsman skall vara legitimerad veterinär.

Kungl. Maj:ts förordning angående åtgärder mot missbruk i vissa fall vid

bedrifvande af slakterirörelse 31 december 1897.

§ 1. Uppstår i stad, där slakttvång är gällande, särskild fara i

hälsoväg till följd af någon utanför staden bedrifven slakterirörelse eller

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 27.

yrkesmässig beredning af köttvaror, äger på framställning af stadens hälsovårdsnämnd

Konungens befallningshafvande föreskrifva anordningar och

vidtaga åtgärder, som pröfvas tjänliga och leda till farans undanröjande.

Kungl. Maj:ts kungörelse 31 december 1897 med särskilda föreskrifter om

besiktning och stämpling af kött enligt lagen ''angående köttbesiktning

och slakthus.

Kungl. Maj:ts förordning 13 oktober 1905 angående kontroll ä tillverkningen

af margarin m. m.

Kungl. Maj:ts giftstadga 7 december 1906.

§ 23. Giftigt ämne må ej förvaras eller utlämnas i Öl-, vin-,

brännvin- eller mineralvattenflaska eller i annat kärl (dricksglas, kopp,

tillbringare eller dylikt), som på grund af dess sedvanliga användning

kan gifva anledning till förväxling.

§ 27. Ej må till salu hållas eller försäljas

a) kosmetiskt medel eller annat toalettmedel, innehållande blyförening

eller giftig färg,

b) barnleksak, målad eller tryckt med giftig färg eller eljest innehållande

giftigt ämne. — — —

§ 29. Vara, afsedd till förtäring, må ej till salu hållas eller försäljas,

om den innehåller giftigt ämne af första eller andra klassen, och

ej heller om den innehåller ämne, som omförmäles i Förteckning IV vid

denna stadga. Denna förteckning skall minst hvart tredje år af medicinalstyrelsen

hos Kungl. Maj:t anmälas till revision. Lämpliga färgämnen för

vissa varor, afsedda till förtäring, äro angifna i Förteckning V vid denna

stadga. (Denna förteckning innehåller lämpliga färgämnen för konditorivaror

m. m.)

. § 30. 1. Ämne, som enligt § 29 icke får tjäna som tillsats till vara,

afsedd till förtäring, må icke till salu hållas eller försäljas, om vid saluhållandet

eller försäljningen ämnet genom anvisning angifves vara lämpligt

för ändamål (konservering eller dylikt), som enligt nyssnämnda paragraf

är förbjudet.

2. Sådant ämne må icke under någon förevändning förvaras eller

till något som hälst ändamål användas inom lokal, där vara, afsedd till

förtäring, beredes, ej heller i lokal, som därmed står i samband.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra Kammarens Tillfälliga UtsTcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 27.

§ 31. Ej må vara, afsedd till förtäring, till salu hållas eller försäljas,

om den är omedelbart förpackad i papper eller annat omslag, som

är färgad!, måladt, glättadt eller tryckt med giftig färg eller annat giftigt

ämne, ej heller i folium af annan metall än tenn eller tennfolium, hvars

blyhalt är större än 1 procent; dock att detta stadgande ej har afseende

å te, inneslutet i originalpackning.

§ 32. 1. Ej må tillverkas, till salu hållas eller försäljas kärl eller

redskap för beredning, förvaring eller servering af vara, afsedd till förtäring,

såvida kärlet eller redskapet är så beskaffad!, att vid dess användning

varan kommer i omedelbar beröring med bly, blyhaltig kautschuk

eller färg, eller med emalj (glasyr), hvarur vid en halftimmes kokning

med fyra-procentig ättiksyra bly utlöses, eller med legering (förtenning),

innehållande mer än 1 % bly, där ej legeringen användts till lödning, i

hvilket fall den må innehålla 10 % bly.

2. Kärl eller redskap, som enligt föregående moment ej får tillverkas,

till salu hållas eller försäljas, må ej användas eller förvaras inom

lokal, där servering åt allmänheten äger rum, ej heller inom lokal, som

därmed står i samband.

§ 40. Öfverträdelse af hvad i § 27, § 28 mom. 1, § 29 första

punkten samt §§ 30, 31 och 32 är stadgadt, straffes med böter från och

med tio till och med tvåhundra kronor; och vare i dessa fall godset

förbrutet.

§ 41. Till böter enligt denna stadga må icke dömas, då den felaktige

för öfverträdelsen dömes till ansvar enligt allmän strafflag.

§ 43. Hälsovårds- och kommunalnämnder åligger att öfvervaka

efterlefnaden af de i § 29 första punkten samt §§ 30, 31 och 32 gifna

föreskrifter. Där nämnden icke förmår genom tjänliga föreställningar

verka rättelse vid förefallande missbruk, bör nämnden om förhållandet

göra anmälan hos vederbörande polismyndighet.

Enligt § 24 af kung!, hälsovårdsstadgan kunna nya eller ytterligare

föreskrifter i afseende å allmänna hälsovården i stad utfärdas, sedan förslag

därom väckts och pröfvats af hälsovårdsnämnden samt antagits af

stadsfullmäktige (eller allmän rådstuga) och gillats af Konungens befallningshafvande.

Såsom ett exempel på dylika stadganden skall här nedan

redogöras för Ofverståthållareämbetets kungörelse den 11 april 1905

angående särskilda hälsovårdsföreskrifter för Stockholm angående dels

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Andra Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 27.

slakterier, dels handel med vissa lifsförnödenheter, deras förarbetande, förvaring

m. m.

I afseende på matvarahandeln gälla §§ 2—7 för en hvar, som i

Stockholm eller å dess område idkar handel med bröd, konditorivaror,

mjölk, mejeriprodukter, kött, fläsk, färsk fisk eller grönsaker eller för

försäljning bearbetar, förvarar eller transporterar sådana varor. Lägenhet

med därtill hörande lokaler, som är afsedd för sådan rörelse, får ej därtill

användas utan att ha blifvit och fortvarande vara godkänd af hälsovårdsnämnden.

Lägenheten skall vara sund, ljus, rymlig och ändamålsenligt

inredd samt tillfredsställande ventilerad; golf, väggar och tak skola

vara anordnade, så att de ständigt kunna hållas i rent och snyggt skick.

Lägenheten får icke användas för annat ändamål. Den i och för rörelsen

sysselsätta personalen skall städse iakttaga snygghet och renlighet med

afseende å såväl egen person som klädedräkt. Som omslag för matvaror

får ej användas tryck- eller skrifmakulatur, ej heller annat material af

oren beskaffenhet. Ämnen, som kunna bibringa födoämnen främmande

lukt eller bismak eller påskynda deras förskämning eller på annat sätt

göra dem skadliga för hälsan eller till människoföda otjänliga, få ej förvaras

i samma lägenhet som födoämnena.

Vidare meddelar den nämnda kungörelsen föreskrifter angående

råämnenas eller de färdiga produkternas förvarande i bagerier (§ 8), angående

handel med mjölk och grädde med noggrant formulerade villkor

för tillåtelse att sälja »barnmjölk», »kontrollmjölk» (§§ 9—14), angående

handel med kött och fläsk (§§ 15—16), angående transport af födoämnen

(§ 17) och angående handel med födoämnen å öppen plats (§ 18). Slutligen

meddelas straffbestämmelser (böter från och med två till och med

ett hundra kronor).

I flertalet städer och andra tättbebyggda samhällen torde redan nu

finnas särskilda ordningsföreskrifter rörande slakterier, mejerier o. d.

Dessutom äro dylika inrättningar föremål för förste provinsialläkarnas

särskilda uppmärksamhet vid deras årliga inspektionsresor.

Tyskland.

På grund af talrika klagomål öfver en del arbetsmetoder inom tillverkningen

och beredningen af vissa allmänt använda förbrukningsartiklar

och därvid förekommande förfalskningar tillsatte Reichsgesundheitsamt år

1877 en kommitté af läkare och kemister för att studera dessa metoder och

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 27.

förfalskningar, för att påpeka de faror, som däraf kunde för det allmänna

hälsotillståndet uppkomma, och för att anvisa sättet att förebygga dessa

faror. Denna kommittés arbeten, som lämna god ledning vid bedömandet

af den tyska lagens verkningsområde, rörde kött, korf, mjölk, smör, sockerbagerivaror,

socker, choklad, kaffe, te, öl, vin, mineralvatten, lysoljor,

tyger, mattor, färger, leksaker, glaserade lerkärl, köks- och andra hushållsartiklar

af metall och emalj. Kommittén påpekade de gällande lagbestämmelsernas

otillräcklighet och framhöll behofvet af verksammare såväl förebyggande

(preventiva) som hämmande (repressiva) åtgärder, än de dittills

vidtagna.

Lagen af den 14 maj 1879 blef häraf en följd. Dess första del,

§§ 1—7, omfattar de preventiva, dess senare del, §§ 8—17, de repressiva

bestämmelserna. Denna lag ställer under myndigheternas kontroll all

handel med närings- och njutningsmedel, leksaker, mattor, färger, mat-,

dryckes- och kokkärl samt lysoljor, och ger åt polismyndigheterna rätt

att hos handlande för undersökning uttaga prof af varuslag, som i lagen

afses, hvarjämte stadgas, att genom särskilda kejserliga förordningar förbud

kan utfärdas mot tillverkning, saluhållande och försäljning af näringsoch

njutningsmedel af viss angifven beskaffenhet äfvensom af en de!

förbrukningsartikar af viss angifven art. Vidare kan på samma sätt förbud

utfärdas mot tillverkning, saluhållande eller försäljning af ämnen, afsedda

för förfalskning af närings- och njutningsmedel, och slutligen stadgas

straff i form af böter eller fängelse för förfalskning af närings- och

njutningsmedel äfvensom för saluhållande eller försäljning af förfalskade

varor af ifrågavarande slag. Äfven försök till förseelser mot lagen äro

straffbara.

För kontrollen öfver lagens efterlefnad upprättades på skilda orter

i tyska riket laboratorier, under ledning af särskildt för ändamålet utbildade

näringsmedelskemister, och infördes en institution af sakkunnige,

förtrogna med tillverkningen af de i lagen afsedda varorna. Emellertid

visade det sig, dels att polismyndigheternas åtgärder vid tillämpningen af

lagen framkallade upprepade berättigade klagomål från näringsidkarne, och

dels att de föreskrifna kontrollbestämmelserna ändock icke voro likformigt

och tillräckligt effektiva. På grund häraf utfärdades tid efter annan, äfven

under de senast förflutna åren, föreskrifter, afseende att undanröja dessa

missförhållanden, utan att de med lagen åsyftade fördelarna till fullo

synas hafva uppnåtts.

Bill. till IUlcsd. Prot. 1908. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. Häft. 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

10 '' Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 27.

Belgien.

Den belgiska lagen af den 4 augusti 1890 rörande förfalskning åt

lifsmedel berättigar regeringen att reglera och öfvervaka tillverkningen

och handeln med närings- och fodermedel, dock endast med hänsyn till

den allmänna hälsovården, i syfte att förhindra svek och förfalskningar.

Lagens ändamål är att stödja kommunernas verksamhet i här berörda

afseenden genom statens medverkan på grundvalen] af en verksam och

ständig kontroll öfver handeln med lifsmedel och andra i lagen afsedda

varor. Samma lag belägger förfalskning af läkemedel och droger med

samma straff som förfalskning af näringsmedel och stadgar stränga straff

för brott mot lagen.

En af de bestämmelser i denna lag, som blifvit lifligast omstridda,

är den, som ger åt de myndigheter, som hafva att vaka öfver lagens

efterlefnad, tillträde till alla de lokaler, som äro afsedda för försäljning

af näringsmedel äfvensom till för allmänheten icke tillgängliga lokaler

för tillverkning eller beredning af näringsmedel.

O DO

Danmark.

Lagen af den 1 april 1894, som upprepade gånger blifvit förnyad,

senast år 1903 för en tid af 7 år, berättigar justitieministern att för en

kostnad af 8,000 kr., sedermera 10,000 kr., årligen låta upprätta ett

kemiskt laboratorium, för sådana undersökningar af lifsmedel, som åt detsamma

anförtros af domstolar, polismyndigheter eller hälsovårdsnämnder.

Ministern får vidare befogenhet att genom förordning bestämma de tilllåtna

gränserna i fråga om beredning af vin och spritdrycker. Dessutom

stadgar denna lag straff för förfalskning af näringsmedel och för saluhållande

af förfalskade sådana.

Frankrike.

Lagen af den 1 augusti 1905 angående förhindrande eller undertryckande

af svek vid varuhandeln i allmänhet och af förfalskning af

närings- och njutningsmedel och jordbruksprodukter kompletteras genom

en förordning af den 31 juli 190G, i hvilken lämnas föreskrifter angående

de myndigheter, som skola uttaga prof af i lagen afsedda varor, samt

angående tillträde till handlandes m. fl. lokaler. Vidare innehåller denna

förordning bestämmelser angående laboratorier för undersökningarna och

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 27.

tillkallandet af särskilda sakkunniga, när så fordras. I förordning af den

1 augusti 1906 lämnas utförliga och noggranna föreskrifter angående

uttagande af profver af olika slag af närings- och njutningsmedel.

Den ifrågavarande lagen har till ändamål att möjliggöra bestraffandet

af hvarje svikligt förfarande i varuhandeln men att lämna åt särskilda

förordningar att sörja för detalj föreskrifterna i fråga om hvarje

särskildt slag af bedrägeri på detta område. Man tog till utgångspunkt

den belgiska lagen af den 4 augusti 1890 och sammanförde dessutom en

del äldre bestämmelser i strafflagen och andra lagar, som dels voro riktade

mot vissa leveransbedrägerier, dels föreskrefvo straff för förfalskning1 af

närings- och njutningsmedel. Man satte dock ej samtidigt ur kraft vissa

nyare speciallagar rörande försäljningen af ett flertal olika varor, såväl

närings- ocli njutningsmedel som andra, hvilka lagar redan hunnit vissa

välgörande verkningar.

Att här ingå på en närmare redogörelse för den franska lagens

innehåll synes på grund af lagens synnerligen omständliga och omfattande

beskaffenhet icke vara lämpligt.

Af det ofvan anförda torde framgå, att vårt land redan i lagar och

förordningar, gällande dels för hela riket, dels för städerna och slutligen

för vissa städer eller andra tätt bebyggda orter, äger såväl beaktansvärda

föreskrifter i fråga om lifsmedels förarbetning, försäljning och förvaring

som straffbestämmelser i fråga om förfalskning af lifsmedel.

Klart är att detaljerade bestämmelser icke kunna utfärdas att gälla

för hela riket. Redan vår hälsovårdsstadga är uppdelad i för stad och

landsbygd skilda kapitel, men den ger ju öfverallt de kommunala myndigheterna

möjlighet att i afseende på bland annat slakterier, korffabriker,

mejerier, matvaruhandel m. m. utfärda bestämmelser, i den mån sådana

af Konungens befallningshafvande fastställas.

De utländska lagar, som ofvan refererats, torde knappast i och Rusig

vara mera effektiva än de bestämmelser, som vi äga i nu omtalade

hänseenden, om också i vårt land icke finnes någon speciell lagstiftning

angående näringsmedel.

De »exakta bestämmelser rörande renhetsbegrepp och tillåtna halten

af vissa inblandningar i olika varor», som motionären framhåller såsom

önskvärda, torde rörande vissa närings- och njutningsmedel kunna med
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 27.

delas, men i fråga om de flesta lifsmedel torde detta vara otänkbart

redan på den grund, att hvardagsspråkets beteckningar för dylika handelsartiklar

icke äro och icke kunna vara så noggranna, att de precisera den

ena eller andra varan med afseende på dennas sammansättning och öfriga

egenskaper, så som sker exempelvis i fråga om läkemedel, rörande hvilka

gällande farmakopé föreskrifver noggranna bestämmelser i afseende på

sammansättning, frihet från tillblandningar in. in.

Slutligen måste en lagstiftning i motionens syfte för att varda effektiv

innehålla bestämmelser om kontrollen å födoämnen etc., öfver deras förarbetning,

försäljning o. s. v. Införande af en dylik kontroll är förenad!

med stora kostnader och torde därför knappast kunna anordnas utom i

våra större städer, som ju sedan länge äga i stort sedt tillfredsställande

kontrollanordningar. Skillnaden mellan befolkningsförhållandena och samfärdsmöjligheterna

i vårt land å ena sidan samt de stora kulturländerna

å andra sidan gör dessutom, att den ofvan refererade utländska lagstiftningen

knappast är tillämplig hos oss i fråga om möjligheten af att

anordna en effektiv kontrollapparat, verksam inom skilda delar af vårt vidsträckta

land.

På gi''und af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,

att herr E. O. V. Wavrinskys i Stockholm förevarande

motion icke må till någon Andra Kammarens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 3 april 1908.

På utskottets vägnar:

KNUT KJELLBERG.

STOCKHOLM, SVENSKA BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAGET, 1908.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.