Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Kungl. Maj:t angående berusade personers förhindrande att resa med statens järnvägar.

1908-05-02 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 3TU 1908:18, Skrifvelse till Kungl. Maj:t angående berusade personers förhindrande att resa med statens järnvägar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Till]Ulliga TJtskotts (N:o 3) Utlåtande K:o 18.

1

N:0 18.

Ank. till Riksd. kansli den 16 mats 1908, kl. 11 f. in.

Andra Kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande n:o 1, i anledning

af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t

angående berusade personers förhindrande att resa med

statens järnvägar.

I en till utskottet öfverlämnad, af herr E. Bäf väckt motion, n:o 91,

hemställes, att Kiksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att

Kungl. Maj:t måtte gifva kungl. järnvägsstyrelsen i uppdrag att vidtaga

åtgärder, hvarigenom berusade personer i möjligaste mån hindras att

resa med statens järnvägar.

Till stöd för denna hemställan anför motionären följande:

»Bekvämlighet, luftväxling, human och tjänstvillig tågpersonal torde

göra en järnvägsresa i vårt vackra land till en af de angenämaste i hela

Europa. I ett fall är dock en resa å våra järnvägar nästan outhärdlig:

då man får ett större eller mindre antal berusade personer i ressällskap.

Och, så långt min erfarenhet sträcker sig, är antalet sådana fall både

derå och mycket ledsammare än i något annat land.

Under det jag icke kan påminna mig hafva blifvit besvärad af

sådant sällskap på alla mina ganska många resor å de brittiska öarna

Bill. Ull Riksd. Prof, 1908. 8 Sami. 2 Afl. 2 Band, 18 Häft. (Näs 18, 19.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra Hammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 18.

eller kontinenten med undantag af en resa i Belgiens största grufdistrikt,

där resenärerna i en tredje klass vagn icke utmärkte sig för nykterhet

och hyfsning, så är det däremot i vissa delar af vårt land något sällan

man vid passerande af en stad får vara obesvärad af ett större eller

mindre antal rusiga eller halfrusiga personer. Och det hjälper icke alltid

ens att resa i andra klass. Ej många år sedan reste jag till Stockholm

på andra klassens sofplats. Då jag lagt mig till hvila på en öfre plats,

inträdde Denne till synes svagt nyktra personer, som emellertid snart till

den grad berusade sig, att de mera påminde om vilda djur än människor.

Deras uppkastningar in. m. hade ej förstört blott mina kläder utan äfven

golf och väggar samt framför allt luften i kupén, då jag vaknade och

försökte komma ifrån detta förstklassiga sällskap i andra klassens sofkupé.

Jag anmälde saken för tjänstgörande inspektören på Stockholms

Centralstation. Det uppgafs sedermera för mig, att en af »hjältarna»

hade anställning vid statens järnvägar och förlorade sin befattning för

den resan.

Emellertid får man ju vara glad, då man i dylika fall slipper undan

öfverfall, ty sådant är ej heller så alldeles uteslutet i vare sig andra

eller tredje klassens vagnar.

Men hvad jag i alla fall allra egentligast syftar på, det är det

ganska allmänna förhållandet, att man vid passerandet af städer och andra

platser, där rusdrycker kunna erhållas, vanligen får in eu eller flera berusade

personer i tredje klassens kupéer. Sina medresande visa de sedan

all möjlig men obehaglig uppmärksamhet. Än bjuda de på brännvin,

än på oförskämdt och ruttet tal, än på svordomar i långa banor, äu på

vis-sång som dryper af orenlighet o. s. v. Och skulle man anmärka

något emot deras ''sätt att vara’, så bjuda de på stryk. Andra akten

brukar blifva, att de i bästa fall hänga hufvudet mellan sina knän, eller

luta sig emot närmaste granne eller lägga sig på något annat föremål

och somna. För den passagerare, som lyckas få plats vid samt se och

andas genom ett fönster är bacchihjälten sedermera tämligen oskadlig.

Men alla passagerare äro ej så lyckliga. Den, som gjort en längre nattresa

i dylikt sällskap, vet, hvad det vill säga att resa i svenska järn
vägars

andliga och fysiska kloakkupéer.

Den invändningen, att tågbefälhafvaren eller konduktörerna i dylika

fall icke gjort eller göra sin plikt, är i kanske några fall berättigad. Men

i många fall, som jag själf bevittnat, hafva dessa visst gjort sin plikt

och kanske skulle till och med hafva låtit stoppa tåget och kastat ut de

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 18.

berusade, om någon i bestämda ordalag fordrat något sådant. Besinnar

man hvad detta kan innebära, blir man dock i många fall betänksam

emot en sådan åtgärd. Det innebär ju, att den stackars rusiga människan

först offrat af sina penningar, sitt förstånd och sin fysiska kraft på af

staten godkända rusdrycksaltaren. Slutligen har han lyckats skaffa sig

en järnvägsbiljett och komma in på ett tåg. Men som han nu är i

saknad af både förstånd och fysisk kraft ryckes eller kastas han under

stor brådska ned ifrån tåget och lämnas fullständigt hjälplös. Om personens

ärende var än så angeläget, om han bröt en arm eller ett ben

i fallet, om han blir öfverkörd af nästa tåg, om höstregn, snöslask eller

bitande köld ödelägger den stackarens hälsa eller tar lifvet af honom,

ja, allt detta får man ej taga någon hänsyn till.

Jag vill under sådana förhållanden icke vara orsak till att en dylik

stackars människa utkastas; då lider jag hellre nästan hvad som helst.

Och vore jag konduktör, så skulle jag sannolikt hellre lägga ned min

befattning än under nu antydda förhållanden kasta ut en öfverlastad

person ifrån ett järnvägståg.

Och skulle han vara så pass stark, att han kan röra sig, men vild

och oregerlig, så blir han ju en fara för de människor han utkastas till

och som sakna både polisbevakning och arrestlokal.

Det är ej lätt att råda bot för dessa ledsamheter på våra järnvägar,

så länge man ej vill klämma efter krögaren. Ty han vore värd att bära

ansvaret för såväl sina kunders genom ruset äfventyrade hälsa och lif

som också för den risk de medföra för andra personer och hela samhället.

Då kanske han vore något försiktigare med utöfvandet af sitt

lagligen skyddade yrke att utskänka brännvin i sedlighetens intresse.

Att slå upp regler i järnvägsvagnar och gifva konduktörer regler

och föreskrifter, det har man försökt. Och dessa försök hafva visat, att

de äro ungefär lika misslyckade som välmenade.

Vill man allvarligt beifra saken, så måste man därför tillgripa andra

och eifektivare åtgärder. Och alldenstund rusdryckshandteringen anses

tillföra staten och kommuner så störa förtjänster, så beköfver man ju ej

vara så nogräknad på styfvern i fråga om undanröjande af de obehag,

som denna handtering medför för nyktra och anständiga medborgare.

Redan hafva damerna sina särskilda kupéer och herrarna sina, rökare

sina och icke rökare sina. Tar man så behörig hänsyn till de olika

klasserna, I, II och III, så kan det sägas, att vi redan hafva minst sju

olika slags kupéer eller vagnar utom sofkupéerna, Det torde dock vara

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o IS.

mindre lämpligt begära äfven suparevagnar för olika klasser. Dessutom

kunde ett sådant arrangement lätt gifva dem föreställningen, att man

tolererade supiga passagerare. Tanken på något sådant kan därför

knappast realiseras.

Ifrågavarande ledsamketer med rusiga personer på våra järnvägståg

torde därför icke kunna afkjälpas på annat sätt än genom att utan någon

som helst mannamån emot ena eller andra klassens passagerare anlita

något eller några af följande eller ännu effektivare medel.

I samhällen, där rusdrycker försäljas, torde vid hvarje ingång till

stationsområdet böra posteras vederbörlig polisvakt med uppgift att icke

insläppa synbarligen något »ankommen» person.

Tutare torde portvakterna böra åläggas att hafva skarp kontroll i

väntsalarna och i bestämda rapporter notera hvarje för bristande nykterhet

misstänkt fall. På plattformen torde slutligen böra posteras eu poliskonstapel

med uppgift att hindra någon onykter eller oregerlig person,

som möjligen undgått förutnämnde polis- eller stationsvakts uppmärksamhet,

att afresa med tåget, hvarjämte han bör vara pliktig att i bestämda

rapporter notera alla dylika fall.

Genom sådana försiktighetsåtgärder är det sannolikt, att vi på våra

järnvägståg skulle slippa bevittna mycket af den uselhet, som vi nu få

se och lida utaf. Och i hvarje fall skulle det väl få anses såsom nästan

omöjligt för redlöst öfverlastade personer att inkomma på ett persontåg.

Men om, oaktadt alla dessa försiktighetsåtgärder, någon mindre

nykter person skulle smyga sig in och möjligen i någon vrå fylla på

sin florshufva eller också någon vid påstigningen nykter under resans

lopp blifva berusad, så bör åt sådan person finnas reserverad någon särskild

afskrankning eller hytt, där han inlåses, tills slutstation för hans

resa eller station med polisbevakning passeras, då han utföres ur tåget

för att omhändertagas af andra människor eller vederbörande polis.

Det bör i dylikt fall åligga konduktören att i bestämda rapporter

noggrant notera, hvad som passerat.

Slutligen torde i hvarje järnvägsvagn eller annars å tåget böra finnas

en anteckningsbok, däri passagerare kunna anteckna sina anmärkningar

emot medpassagerares uppförande under resan. Dessa anmärkningar torde

dock icke anses böra föranleda något i annat fall än där den, som gjort

anteckningen i fråga, äfven gifver sina anmärkningar tillkänna för tjänstgörande

järnvägsinspektör å station under samma resa eller också sedermera

anmäler saken för högre befäl vid samma järnväg eller järnvägar.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 18. 5

Afskrift af rapporter från polisman, portvakt och konduktör torde

böra afiämnas till polismyndigheten i det samhälle, hvarifrån den rusige

löst sin järnvägsbiljett. Därigenom kunde man kontrollera, om vederbörande

polis- eller stationsvakt ''sett emellan fingrarna’ eller varit vårdslös

vid bevakningen.

Ett dylikt verkligt system af bevakning emot rusdrycksbruk och

berusade personer samt deras ord och handlingar under järnvägsresor

skulle helt säkert göra det mycket behagligare för både konduktör och

resande samt förlägga hufvudparten af ansvaret dit det bör läggas,

nämligen till det samhälle, som lämnat ruset och samma samhälles

poliskår.»

På begäran har utskottet från kungl. järnvägsstyrelsen erhållit

följande

»Promemoria

angående å statens järnvägar gällande bestämmelser till förhindrande af

dryckenskap ä tågen.

I § 15 af nådiga trafikreglementet den 4 april 1862 stadgas, att

synbarligen af starka drycker öfverlastade personer under alla förhållanden

skola afvisas från stationernas väntsalar och plattformer äfvensom från

vagnarna, om de dämti fått inträde, samt icke under något villkor må

tillåtas att åtfölja ett bantåg.

Med stöd af nämnda bestämmelser har kungl. järnvägsstyrelsen den

BO september 1907 (kungl. järnvägsstyrelsens ordersamling n:o 448) föreskrifvit,

att vederbörande tågpersonal skall, därest resande A statens järnvägar

under färden förtära spirituösa drycker i den myckenhet, att do

kunna befaras blifva öfverlastade, på ett fogligt sätt fästa deras uppmärksamhet

å den påföljd, som i sådant fall jämlikt åberopade bestämmelse

kommer att drabba dem, samt därefter vid passerandet noggrant

iakttaga deras uppträdande och, så snart anledning förekommer,

med bestämdhet ingripa och förfara i enlighet med trafikreglementets

föreskrift.

A hvarje station finns i vestibulen å därför bestämda anslagstaflor

uppsatt ett exemplar af förenämnda trafikreglemente. Härjämte har i

de i bantågens personvagnar anbragta ''underrättelser och råd för resande

å statens järnvägar’ anvisning lämnats allmänheten att, om resande be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

(i Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 18.

fiunes öfverlasta d af starka drycker, därom genast göra anmälan till

konduktör eller stationsbefäl.

Förestående bestämmelser afse att förhindra berusade personer att

inkomma i vestibuler och väntsalar, på plattformar eller taga plats i

tågen, eventuellt afvisa dem från dylika platser, om de dit inkommit,

äfvensom förekomma att resande under färd å järnvägståg berusa sig.

För att bringa dessa bestämmelser till noggrann efterlefnad hafva

åtskilliga åtgärder vidtagits.

Vederbörande biljettförsäljare äro muntligen förständigade att ej utlämna

biljetter till af starka drycker synbarligen öfverlastade personer.

Å de större stationerna med mera liflig persontrafik hafva där anställda

portvakter och öfriga vid ingången till väntsalarna utställda vakter fått

tillsägelse att noga öfvervaka, att icke några berusade personer lämnas

tillträde till vestibuler och väntsalar. Och likaså är vid tågen tjänstgörande

personal tillsagd att hindra dylika personer att taga plats i

vagnarna. Härjämte äro å stationer i städer eller med större persontrafik

i öfrigt vid afgången af tåg alltid en eller flera polismän till

städes för ordningens öfvervakande.

Genom särskilda af vederbörande trafikbefäl utfärdade order har på

förekommen anledning tågpersonalens uppmärksamhet fästs på nödvändigheten

af att noggrant iakttaga gällande bestämmelser i nu förevarande

afseende och icke visa någon efterlåtenhet i deras tillämpning.»

Ett exemplar af eu sådan order hade bifogats promemorian och var

denna order af följande lydelse:

»Cirkulär n;o 412

angående afvisande från tåg, plattformar, väntsalar och stationsområden af

druckna personer.

Enär vid upprepade tillfällen inträffat, att personer, som varit märkbart

rörda af starka drycker, tillåtits medfölja tåg, skall all personal tillhållas

att ovillkorligen ställa sig till efterrättelse de bestämmelser, enligt

hvilka dylika personer skola afvisas icke blott från tågen utan jämväl

från plattformar, väntsalar och stationsområdena i öfrigt. Särskilt skall

tågpersonalen allvarligen tillhållas att icke gorå sig skyldig till efterlåtenhet

uti berörda afseende.

Stockholm den 2 maj 1905.

Looft.» .

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 18. 7

Af ofvan intagna promemoria och order framgår, att kungl. järn
vägsstyrelsen

redan nn i görligaste mån söker hindra herusade personer

att resa med bantågen å statens järnvägar. Yäl är det sant, att

det ändock emellanåt händer, att bernsade personer bereda sig möjlighet

att medfölja bantåg eller att personer under järnvägsresa öfverlasta sig

af spirituösa drycker, men att fullt effektivt råda bot å detta beklagliga

förhållande torde vara hart när omöjligt. Utskottet anser sig emellertid

kunna hysa grundad förhoppning därom att i den mån nykterhetssaken

här i landet vinner framgång, och, i den mån det kommer att

mera allmänt anses som en skam att uppträda berusad, sådana fall,

som motionären omförmält, skola blifva allt mera sällsynta. De af motionären

omförmälda sätten att, såsom han förmenar, fullt effektivt förekomma,

att resande å statens järnvägar uppträda berusade, synas dock

icke vara af beskaffenhet att kunna praktiskt tillämpas. Och utskottet

finner detta ligga i så öppen dag, att ett mera detaljeradt bemötande

af hvad motionären i sådant afseende anfört och föreslagit icke torde

vara erforderligt.

Vid sådant förhållande och då kungl. järnvägsstyrelsen således

redan vidtagit åtgärder, hvarigenom berusade personer i möjligaste män

hindras att resa med statens järnvägar, anser utskottet sig böra hemställa,

att herr Käfs förevarande motion icke måtte till

någon Andra Kammarens åtgärd föranleda.

Stockholm den 13 mars 1908.

På utskottets vägnar:

AXEL RUNE.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.