Sök i Ratio Lex

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 19

1908-03-13 · 13 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 12 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 3TU 1908:19, Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 19

Dokumentets text

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 19.

N:o 19.

Ank, till Riksd. kansli den 16 mars 1908, kl. 11 f. m.

Andra Kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande n:o 2, i anledning

af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t

angående revision af reglementet för trafiken på statens

järnvägar.

Herr E. P. W. Ilöing har i en inom Andra Kammaren väckt och

till utskottet för förberedande behandling hänvisad motion, n:o 42, hemställt,

att Kiksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla om

revision af Kungl. Maj:ts nådiga reglemente för trafiken på statens järnvägar

af den 4 april 18G2.

Till stöd för denna hemställan anför motionären:

»De nu gällande bestämmelserna rörande trafiken på statens järnvägar

äro angifna i Kungl. Maj:ts nådiga reglemente af den 4 april 1862.

Detta reglemente innehåller enligt mitt förmenande en del olämpliga

och obilliga föreskrifter, hvilka kräfva en revision. För att visa

befogenheten af detta mitt påstående, tillåter jag mig framdraga följande

belysande exempel.

I § 37 af nämnda reglemente föreskrifves, att gods, hvars emottagande

förvägras af den, till hvilken det är adresseradt, eller hvars

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 19.

■m

emottagare ej kunnat anträffas, eller som är destinera dt att kvarligga

till dess efterfrågan sker, men ej afkämtas inom 48 timmar efter ankomsten,

förblifver liggande för afsändarens räkning och risk. Visserligen

åligger det stationsbefälet att så fort sko kan underrätta afsändare!)

om sådant förhållande, men redan afstånden äro numera ofta så stora,

att en varuafsändare till följe af de nu gällande bestämmelserna omöjligen

kan skydda sig från förlust i den händelse godset, som magasineras af

statens järnvägar och ej inom 48 timmar af adressaten af hämtats,

därefter på ett eller annat sätt skulle ha för statens järnvägar förkommit.

Huru en godsafsändare utan egen förskyllan på grund häraf kan

utsättas för förlust, torde följande nyss inträffade fall utvisa. Den 18

maj i fjol afsände eu Göteborgsfirma — herrar Hagberg, Hedenlund &

(ko — till Stockholms södra station 1 kolly väf ocli erhöll från järnvägen

omkring en vecka därefter underrättelse, att varme mottagaren

vägrade utlösa gödsel! Götcborgsfirman satte sig ofördröjligen i förbindelse

med godsemottagaren i Stockholm, hvilken upplyste, att hans

vägran att mottaga godset var beroende på försenad leverans af kollyt

i fråga. På grund häraf anhöllo herrar Hagberg, Hedenlund & C:o

genast hos järnvägen, att godset ofördröjligen skulle returneras till Göteborg.

Först den 18 juni erhöll firman i stället för varan följande underrättelse

från Stockholms södra station:

''Hot af eder till Södra Klädesmagasinet hitsända ett kolly väf,

som med anledning af emottagarens vägran att utlösa samma begärdes

retur, bär på obekant sätt försvunnit från härvarande ankommande godsmagasin,

antagligen bortstulet. Lämpligt torde därför vara att, med bifogande

af ursprungliga fakturan, ingifva Edra ersättningsanspråk till

distriktsför vattningen vid I distriktet, adress Stockholm.’

Denna skrifvelse besvarades af herrar H., H. & (ko med följande

bref:

’I anledning af ingånget meddelande från Stockholms södra stations

ankommande godsexpedition, dat. den IT d:s, hvari meddelas, att ett af

oss den 18 sistl. maj till Klädesmagasinet a Söder, Stockholm, afsändt

kolly väf på ett för dem oförklarligt sätt försvunnit, och i följd däraf

icke kan till oss återställas, få vi med bifogande af ursprungliga fakturan,

hvilken kunden återsända jämte järnvägsfraktsedel, härmed anhålla, det

ni håller oss skadelösa och ersätter oss fakturabeloppet kr. 152: 75.’

Den 3 september ingick från trafikinspektören i Stockholm följande

Bih. till Bilesd. Prof. 1909. 8 Sami. 2 Afd, 2 Band 19 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 19.

''Beslut

i målet angående af herrar Hagberg, Hedenlund & C:o begärd ersättning

för gods förkommet under järnvägstransport.

Sedan anmäldt blifvit, att en packe väf, hvilken som fraktgods den

20 sistlidne maj från Göteborg ankommit till Stockholms södra och

emottagande af Klädesmagasinet å Söder, förkommit å sistnämnda stations

godsmagasin, och afsändare]!, herrar Hagberg, Hedenlund & C:o,

i anledning häraf anhållit om ersättning med 152 kronor och 7,5 öre,

har undersökning gjorts, hvaraf framgått, att emottagare!! vägrat utlösa

godset, hvarom afsändaren i vederbörlig ordning underrättats; att då

godset på afsändare^ begäran den 29 samma månad skulle returneras

till Göteborg, detsamma icke kunde återfinnas; att oaktadt efterforskningar

och efterlysningar genom allmänna telegram och anmälan hos

vederbörande polismyndighet godset icke kunnat tillrättaskaffas, samt att

järnvägspersonalen icke visat vårdslöshet eller försumlighet, så att densamma

kan anses skyldig gälda förlusten. Vid dessa förhållanden och

då jämlikt § 37 i Kungl. Maj:ts nådiga reglemente för trafiken på statens

järnvägar den 4 april 1862 gods, hvars emottagande förvägras af

den, till hvilken det är adresseradt, ej afhämtas inom 48 timmar efter

ankomsten, förblifver liggande för afsändarens räkning och risk, finner

jag med stöd af sagda §, jämförd med § 39 d. mom. I i ofvan åberopade

reglemente, bifall icke kunna lämnas till ifrågavarande ersättningsanspråk,

ägande firman Hagberg, Iledenlund & (ko i händelse af

missnöje med detta beslut att jämlikt § 41 af ofvan åberopade reglemente

senast inom 14 dagar efter erhållen del af beslutet hos distriktschefen

tillkännagifva sin önskan att hänskjuta frågan till afgörande af

gode män samt därvid uppgifva namn och adress på den person, firman

för sin del utser till god man.’

Herrar Hagberg, Hedenlund & (ko hänsköto frågan till afgörande af

godo män, Indika enligt § 37 i gällande reglemente underkände det

fram ställda ersättningsanspråket.

Då statens järnvägar debitera afgift för magasinering af godset, bör

ansvarstiden för statens järnvägar enligt mitt förmenande icke blott utsträckas

till dagen efter den, då statens järnvägar underrättat varuafsändaren

om emottagarens vägran att utlösa godset, utan staten bör äfven

ytterligare ansvara för godset under några dagar t. ex. eu vecka, på det

godsafsändaren möjligen skall kunna undanröja orsaken till adressatens

vägran att mottaga godset.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga TJtskolts (N:o 8) Utlåtande N:o 19.

11

Enligt § 39 cl. mom. I rörande statens ansvarighet för gods föreskrifver

reglementet, att statens ansvarighet räknas ifrån den tid, då

godset blifvit jämte fraktsedel till vederbörande expedition inlämnadt oeli

därstädes emottaget, samt upphör, då godset blifvit på bestämmelsestationen

ställ dt till emottagarens förfogande samt i hvarje fall som helst

senast 24 timmar efter ankomsten. Äfven denna bestämmelse fritager

staten efter eu alltför kort tid från allt ansvar, därför att ej godset

blifvit ofördröjligen afkämtadt efter ankomsten. Mången gång torde det

knappast vara möjligt för en godsemottagare af en eller annan anledning

att inom loppet af 24 timmar afhämta godset, och bör därför tiden utsträckas,

då statens ansvar i dylika fall upphör.

Samma paragraf föreskrifver rörande statens ansvarighet för bagage,

som förkommit eller blifvit förstördt, i mom. 2, att högsta ersättning för

hvarje bagage-persedel, såsom kappsäck, nattsäck, hattfodral o. d., som

förkommit eller blifvit i allo förstörd eller ohjälpligt skadad under transporten

å järnvägen, utbetalas med 2 rdr per skålpund af persedels annoterade

eller genom beräkning utrönta vikt, och i mom. 3, att inträffad

skada på eu bagage-persedels innehåll ersättes, endast då skadan står i

omedelbart sammanhang med eu på persedelns yttre betäckning synbar

åverkan samt ej högre än efter 2 rdr per skålpund af dess vikt, sedan

afdrag skett för hvad af innehållet återstår oskadad! Att bestämma en

dylik ersättning efter vikt är i hög grad olämpligt och oriktigt, då de

skadade sakerna oafsedt sin vikt kunna ha ett ofantligt olika värde.

Staten bör i stället själfklart lämna bagageägaren full ersättning för den

verkliga skada, som på detta sätt uppstått. Godkännes ej af trafikiuspektören

det af bagageägaren åsätta värdet, bör detta afgöras af gode

män i öfverensstämmelse med § 41 i reglementet.

Dessa exempel torde vara tillräckliga för att visa behofvet af ändrade

bestämmelser för trafiken å våra stats]ärnvägar, och hänvisar jag dessutom

till den af herr J. O. V. Lindgren i Örebro vid 1905 års riksdag väckta

motionen i samma fråga. Långt dessförinnan framhölls likväl i ett betänkande

från kommittén för revision af statens järnvägstaxa af den 1

oktober 1888 behofvet af eu omarbetning af 18(52 års trafikreglemente.

Kung!, järnvägsstyrelsen ansåg dock enligt sitt betänkande af den 5

september 1889, att med revisionen af detta reglemente borde anstå, till

dess det under utarbetning varande internationella trafikreglementet för

banorna å kontinenten blifvit antaget. Trots att berörda internationella

fördrag ratificerades af vederbörande länders regeringar, så att detsamma

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 19.

kunde träda i kraft den 1 januari 1893, ha vi ännu ej här i landet fått

ett nytt trafikreglemente till stånd.

Visserligen hänsköts frågan därpå till särskilda kommitterade, kvilka

dock läto arbetet i hufvudsak ligga nere till 1901, då en särskild föredragande

för taxeärenden förordnades inom järnvägsstyrelsen, hvilken

föredragande skulle utarbeta ett utkast till alla detaljer i ett nytt reglemente

.Enligt 1905 års tillfälliga utskotts utlåtande, n:o 14, ansågs då

arbetet ha framskridit så långt, att utkastet kunde vara fullt färdigt

inom eu eller två månader, men såvidt jag erfarit, föreligger ännu ej inom

järn vägsförvaltningen något utarbetadt förslag till nytt trafikreglemente.

Då förarbetet till nytt reglemente således enligt lämnade upplysningar

skulle afslutas inom den närmaste tiden, föreslog 1905 års utskott,

som behandlade herr Lindgrens motion, att oaktadt det delade motionärens

uppfattning, att reglementet onekligen var föråldradt och i många

afseenden olämpligt, motionen icke skulle till någon Andra Kammarens

åtgärd föranleda.

Tre år äro sedan dess förgångna, men fortfarande lider, som sagdt,

den trafikerande allmänheten af de föråldrade bestämmelserna.»

Frågan om omarbetning af 1862 års trafikreglemente har, såsom

motionären i sin motion omförmält, vid 1905 års riksdag varit föremål

för Andra Kammarens pröfning. I eu då af herr Lindgren i Örebro

väckt motion föreslogs, att Riksdagen måtte besluta att i skrifvelse till

Kungl. Maj:t anhålla, det Kung!. Maj:t täcktes låta utarbeta nytt reglemente

för trafiken på statens järnvägar och motiverades detta förslag

på följande sätt:

»Sedan järnvägar för omkring 50 år sedan börjat anläggas i vårt

land af såväl staten som enskilda bolag, utgaf Kungl. Maj:t den 4 april

1862 ett reglemente för trafiken på statens järnvägar, hvilket reglemente

med vissa tillägg och ändringar än i dag är gällande, och detta äfven

för enskilda banor.

Det är ju gifvet, att med det stora uppsving, järnvägarne fått i

vårt land under ett hälft sekel, de bestämmelser, som 1862 fastställdes,

innan man ännu hunnit få eu mera djupgående inblick i järnvägsdriften,

måste efter nuvarande förhållanden anses otillfredsställande, och tillåter

jag mig dessutom fästa uppmärksamheten på en del missförhållanden,

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 18.

som kanske kunna vara tillräckliga för att påvisa behofvet af ett nytt

reglemente.

För den, som endast helt ytligt ögnar igenom reglementet, visa sig

sådana uttryck såsom mil, riksdaler, skålpund, centner och dylikt, hvilka

för längesedan äro föråldrade och därför endast bidraga att göra reglementet

ännu otydligare och svårare att tillämpa för såväl järnvägspersonal

som allmänhet,

Vid litet närmare skärskådande skall man finna, att delar af reglementet,

såsom bestämmelsen angående transport af sjuka (§ 11), skrymmande

gods (g 27) ej längre äga tillämpning.

TJti § 9 äro bestämmelserna rörande utväxling af främmande mynt

så snäft tilltagna, att de för längesedan upphört hafva någon tillämpning

i praktiken.

Onskligt vore ju äfven, att bestämmelserna i § 11 angående transport

af sjuka finge en tydligare och bestämdare form, så att allmänheten

kunde utan svårighet skaffa sig upplysning om kostnaderna för alla förhållanden

vid dylika transporter, vare sig de äga rum i boggievagnar,

korta personvagnar eller delar däraf samt i godsvagnar.

Ben. i § 20 fastställda bestämmelsen om tillvaratagandet af upphittade

eller kvarglömda effekter lärer val näppeligen längre äga tillämpning,

ej heller kan det anses lämpligt, att t. ex. eu resväska, kvarglömd

i ett tåg, som stannar i Örebro, skall efterhöras i Stockholm, där alltså

kvarglömda effekter från ett helt distrikt skola hopa sig. Den resande

allmänheten, som har förlorat något, vänder sig helt visst i första hand

till stationsbefälet å den station, där tåget stannar, eller också till närmaste

trafikinspektör, och borde väl dessa svara för å deras trafiksektioner

kvarglömda eller upphittade effekter samt dessa ej skickas till Stockholm,

Göteborg, Malmö, (Ks t er sund och Luleå att där försäljas, för den händelse

de ej afhämtas inom behörig tid. Föreskriften i § 32, att afsändare

skulle själf vara skyldig underskrifva inlämnad fraktsedel å gods, äger

ej längre tillämpning i praktiken. Man behöfver bara tänka sig jultrafiken

på Stockholms central med flera tusen paket om dagen.

Uti § 35 tillätes visserligen afsändare att i vissa fall och mot

vissa villkor återfå till transport å järnväg angifvet och atlämnadt gods,

men å andra sidan saknas bestämmelse, huruvida afsändare äger dispositionsrätt

öfver gods, som redan framkommit till mottagningsstationen,

men ännu ej hunnit utlämnas till emottagaren. Att detta har sin synnerligt

stora betydelse, inses lätt, om man betänker, att en köpman,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 8) Utlåtande N:o 19.

som sändt varor till ansenligt värde till en kund och omedelbart efteråt

träffas af underrättelse, att personen i fråga är insolvent, just genom

bristande bestämmelser ser sig utsatt för en afsevärd förlust, som dock

skulle kunnat undvikas. Nuvarande reglemente lämnar enligt § 37 afsändare

dispositionsrätt endast i det fäll, att emottagare]! vägrar utlösa

godset eller emottagaren ej kan anträffas, men förbigår helt möjligheten,

att afsändare skulle kunna vilja disponera af honom afsändt gods, som

ej hunnit öfverlämnas till emottagare. Föreskrifterna i § 36 om emottagares

underrättande, att gods anlända gifva ofta nog anledning till

klagomål och missnöje. Det synes mindre berättigad!'', att person, som

af eu eller annan anledning ej önskar emottaga notiser om ankommet

gods, ej härvidlag äger bestämmanderätt, utan skall detta helt och hållet

vara beroende på af sändaren. Detta står visserligen i förbindelse med

förut omnämnda äganderätt, men borde mycket lätt kunna lösas alldeles

oberoende däraf. Äfvenledes torde bestämmelserna i samma paragrafs

stycke 3 rörande sättet och kostnaden för underrättande af emottagare,

som är bosatt på ett längre afstånd från stationen, tarfva omändring.

I nära samband härmed och af ej så liten betydelse är frågan, huruvida

någon som helst notislösen bör erläggas af eu emottagare och om ej

den afgiften, som egentligen afsett att bereda järnvägen ersättning för

aflönande af den personal, hvilken användes i och för detta arbete,

egentligen borde ingå i de sedvanliga omkostnader för drifvande af det

stora affärsföretag, som ju all järnvägsdrift i grund och botten är. Lång

tid har nu förflutit, sedan t. ex. kung!, postverket fann sig föranlåtet

att gå i författning om afskaffande af utbäringsafgiften (3 öre) för

bref in. m.

Den del af trafikreglementet, som från allmänhetens sida tilldragit

sig största uppmärksamheten, är § 39 med bestämmelser rörande statens

och äfven enskilda järnvägars ansvarsskyldighet rörande gods, som skadats

eller förkommit under transporter. Här är man inne på ett område,

som i hög grad berör hela den trafikerande allmänheten.

Då ersättningar för skador eller förluster enligt denna paragraf endast

utbetalas i de fall, att de förorsakats genom banbetjäningens oaktsamhet

eller försummelse, genom stöld, eldsvåda eller olyckshändelse, hvilken

uppenbarligen varit föranledd af tjänstemännens eller banbetjäningens försummelse

eller vårdslöshet, är gifvet, att många ersättningsanspråk, som

moraliskt sedt bort af järnväg godtgöra?, ej fallit inom ramen för reglementets

bestämmelser och därför nfslagits. Exempel härpå skulle kunna

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarem Tillfälliga Utskotts (.N;o 3) Utlåtande N:o 19.

15

framdragas i hundratal. -Tag nämner emellertid endast ett, som dock

upprepats flera gånger.

Genom tullkammarens i Stockholm försorg hade i eu järnvägsvagn

inlastats ett visst antal kaffebalar samt vagnen häruppå blifvit ej mindre

tilläst med hänglås och af tulltjänsteman i vederbörlig ordning plomberad

än äfven af statens järnvägar emottagen för befordran till en större station

i mellersta Sverige. Emellertid hade ur vagnen, som under natten fick

kvarstå å Stadsgården, tillgripits eu bal kaffe, och då sedermera ersättningsanspråk

i vanlig ordning framställdes, underkändes dessa af såväl

distriktschef som tillsatt kompromiss på den grund, att »tillgreppet ej

föranledts af stationsbetjäningeus uppenbara vårdslöshet eller sådan olyckshändelse,

som berott på stationsbefälet att förekomma».

Eu följd af det föråldrade reglementet har blifvit, att mången kompromiss

tillerkänt ersättning, där klaganden ansetts moraliskt berättigad

därtill, då däremot annan kompromiss endast hållit sig till bestämmelserna,

sedda från juridisk synpunkt, hvaraf följt, att likartade förhållanden

erhållit olika domar, hvilket är beklagligt.

Rörande sättet för beräkning af ersättningens storlek kunna ju finnas

många önskemål.

Exempelvis må framhållas, att 2 riksdaler pr skålpund ej kan anses

tillräckligt för eu kappsäck, som innehåller eu paraduniform, en ny frack

eller sidenklädning.

Af det anförda torde tydligt framgå, att berättigade kraf finnas på

ett nytt och tidsenligt trafikreglemente. Helt säkert skulle ej blott allmänheten,

utan äfven järnvägarnes personal med tillfredsställelse emotse

eu förändring af det nu gällande, som redan fört eu mer än fyratioårig

tillvaro och därför ej lian — i sitt nuvarande skick — vara tillfredsställande

för nuvarande förhållanden och nutida kraf.

Det Andra Kammarens tillfälliga utskott, som afgaf utlåtande öfver

denna motion, yttrade:

»Enligt hvad utskottet inhämtat, lär tanken på utarbetandet af ett nytt

trafikregler»!ente första gången hafva kommit till uttryck i det betänkande,

som den 1 oktober 1888 afgafs af kommittén för revision af statens

järnvägstaxa, i hvilket betänkande kommitterade bland annat uttalade den

åsikt, att gällande trafikreglemente behöfde omarbetas. I anledning häraf

yttrade kungl. järnvägstyrelsen i underdånigt betänkande den 5 september

1889, att förslag till ett internationellt trafikreglemente för banorna å

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 19.

kontinenten nyligen blifvit upprättadt åt därtill utsedde delegerade, hvadan

kung!, styrelsen, med afseende på den alltmera växande samfärdseln med

nämnda banor, ansåg lämpligast, att med omarbetning af statsbanornas reglemente

finge anstå, till dess att förstnämnda reglementsförslag blifvit antaget.

Berörda ''Internationella fördrag angående godsbefordring å järnväg''

ratificerades på sin tid af vederbörande länders regeringar och trädde i

kraft den 1 januari 1893.

Sedan fördragets bestämmelser hunnit under hägra år visa sina

verkningar, återupptogs frågan om nytt trafikreglemente för de svenska

järnvägarna och föranledde densamma tillsättandet af en kommitté, representerande

såväl kungl. järnvägsstyrelsen som enskilda järnvägarnas förening,

åt hvilken kommitté lämnades uppdrag att uppgöra förslag till

nytt trafikreglemente. Arbetet härvid låg emellertid i hufvudsak nere,

till dess i slutet af år 1901 en särskild föredragande för taxeärenden

förordnades inom kungl. järnvägsstyrelsen. För att arbetet å trafikreglementet

skulle få ett bestämdt underlag och därigenom kunna mera koncentreras,

ha inom kung!, järnvägsstyrelsen träffats anstalter för utarbetandet

af ett i alla detaljer fullständigt utkast, att utgöra stomme för det förslag,

som de utsedde kommitterade skulle slutligen uppgöra. Arbetet å detta

utkast har flera gånger blifvit åsidosatt till följd af andra viktiga och

brådskande ärenden, men lär dock nu hafva framskridit så långt, att

utkastet om en eller två månader kan vara fullt färdigt. Sedan härefter

kommitterade med ledning af nämnda utkast uppgjort förslag till trafikreglemente,

samt kungl. järnvägsstyrelsen och de enskilda järnvägarnas

förening behandlat ärendet, lär det vara kungl. styrelsens afsikt att ingå

till Kungl. Maj:t med hemställan om fastställelse af det slutliga förslag,

som kan blifva frukten af berörda förhandling och granskning.

Af ofvanstående framgår således, att man inom en icke allt för

aflägsen framtid torde kunna förvänta en lösning af den numera rätt

gamla frågan om nytt; trafikreglemente i stället för det onekligen föråldrade

och i många afseenden olämpliga reglementet från år 1862 med

dess särskilda tillägg och ändringar.

Börande det förenämnda internationella fördraget angående gods

befordring å järnväg, som på sätt och vis ställts i samband med frågan

om nytt inrikes trafikreglemente, har utskottet inhämtat,

dels att kungl. järnvägsstyrelsen den 21 april 1903 hos Kungl. Maj:t

i underdånighet anhållit, att Kungl. Maj:t täcktes vidtaga de åtgärder,

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o in.

som kunna finnas behöfliga för förvärfvande af medlemskap för Sveriges

räkning i ifrågavarande förbund,

dels att den utredning, som i anledning af denna framställning föranstaltats,

lär hafva gifvit vid handen, att för Sveriges anslutning till

förenämnda internationella konvention vissa förändrade lagbestämmelser

kunna till vinnande af reciprocitet vara erforderliga i syfte,

l:o) att uti tvister, som uppkommit på grund af nämnda konvention,

ernå verkställighet här i landet af domar, som meddelats utomlands;

2:o) att åstadkomma rätt, att i visa fall kunna instämma utländska

banförvaltningar till svenska domstolar; samt

3:o) att inskränka rätten till utmätning och kvarstad å utländska

banors här i landet befintliga rullande materiel och trafikmedel.

Kungl. järnvägsstyrelsen förklarar sig i förenämnda underdåniga

skrifvelse redan hafva förvärfvat en icke obetydlig erfarenhet om verkningarna

åt de principer, på hvilka det internationella fördraget är byggdt,

och om de särskilda bestämmelserna däri, alldenstund st dan år 1897 för

viss trafik å statens järnvägar redan tillämpas med det internationella

fördraget öfverensstämmande regler. Denna anordning, sou) blifvit en

följd åt Danmarks anslutning till nämnda fördrag, gäller befordran af

il- och fraktgods samt lefvande djur i internationell trafik mellan Sverige,

Norge och Danmark å ena samt Tyskland å andra sidan, och har visat

sig dels medföra mycken reda och ordning i godstrafiken med Tyskland,

dels ock på ett rättvist sätt tillgodose såväl trafikanternas intressen mot

järnvägarna som järnvägarnas intressen mot trafikanterna i en del fall,

där svenska trafikreglementet antingen icke alls innehåller några bestämmelser.

eller dör bestämmelserna äro otydliga eller ofullständiga.

Hvad nu beträffar arbetet a ett inrikes trafikreglemente, så är

detsamma i fråga om tiden alls icke beroende af frågan om Sveriges

anslutning till det internationella fördraget, utan sambandet mellan dessa

bada frågor ligger endast däri, att kungi. järnvägsstyrelsen, enligt hvad

utskottet inhämtat, ansett sig böra vänta med att framlägga förslag till

svenskt trafikreglemente, till dess erfarenhet vunnits om lämpligheten af

ait lägga det internationella reglementets principer till grund för vårt

inrikes trafikreglemente.

Då således förarbetet till nytt trafikreglemente för statens järnvägar

lär blifva afslutadt inom den närmaste tiden, och kommitténs verksamhet

därefter kan obehindradt fortgå, torde skäl icke vara för handen, att

Bill. till Riksd. Prof. 1908. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 19 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande K:o 19.

Riksdagen i anledning af förevarande motion kos Kungl. Maj:t anhåller

om utarbetandet af nytt reglemente för trafiken på statens järnvägar.

Utskottet får därför hemställa, att herr Lindgrens ifrågavarande motion

icke måtte till någon Andra Kammarens åtgärd föranleda.»

Denna hemställan blef af kammaren bifallen.

Då det synts utskottet nödigt att erhålla tillförlitlig kännedom om

i hvilket läge frågan om revision af trafikreglementet nu befunne sig,

har utskottet hos kungl. järnvägsstyrelsen begärt uttalande i ämnet, därvid

utskottet från sagda styrelse erhållit eu så lydande

»Promemoria.

I järnvägsstyrelsen har utarbetats en jämförande sammanställning af

de svenska, danska, tyska och schweiziska trafikreglementena att tjäna

till ledning vid utarbetande af det till ämnade nya reglementet.

Utkastet till ''Allmänna bestämmelser’ och till de paragrafer, som

afse befordringen af personer och resgods föreligga färdiga.

I fråga om de paragrafer, som afse befordringen af gods, har styrelsen,

efter det 1906 års Riksdag bifallit Kungl. Maj:ts proposition om

Sveriges anslutning till det internationella fördraget angående godsbeforöring

å järnväg, hvilken anslutning emellertid ägde rum först den 1

november 1907, velat tillgodogöra sig den erfarenhet, som i Tyskland

föranledt, att det för de tyska järnvägarne gällande trafikreglementet,

ehuru baseradt å nämnda fördrag, f. n. är under omarbetning i syfte att

de önskemål, som från representanter för den tyska handeln och näringarne

uttalats, skulle kunna bättre tillgodoses än som med det nuvarande

reglementet vore fallet. Enligt hvad styrelsen inhämtat, skall förstnämnda

reglemente träda i kraft den 1 januari 1909, hvarför detsamma inom

den närmaste tiden torde föreligga i definitiv gestalt.

Med beaktande af det ’I Entwurf’ till ''Eisenbahnverkehrs-Ordnung’

som styrelsen under hand förskaffat sig, pågår f. n. utarbetande af utkast

till de paragrafer, som afse befordringen af gods.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tilljälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 19.

19

Under tiden skola särskilda tillkallade linjetjänstemän underkasta

det föreliggande utkastet en förberedande granskning för att, sedan utkast

till de paragrafer, som afse befordringen af gods, jämväl föreligger, underkasta

äfven denna eu förberedande granskning.

Det sålunda granskade förslaget skall därefter undergå pröfning hos

distriktsförvaltningarna och svenska järn vägsföreningen, för att slutligen

handläggas i styrelsen och underställas Kung!. Maj:ts godkännande.»

Beträffande här ofvan intagna promemoria anser sig utskottet böra utskottet *

erinra, hurusom i Tyskland vederbörande insett betydelsen af att vid Vttrand«''

omarbetning af för järhvägarne därstädes gällande trafikreglemente beakta

de önskemål, som framställts af representanter för handel och

näringar. I anslutning härtill vill utskottet uttala den fasta förhoppningen,

att äfven i vårt land representanter för näringar och handel måtte beredas

tillfälle att yttra sig öfver det nu under utarbetande varande nya

trafikreglementet, innan detsamma fastställes.

Vidkommande själfva motionen finner utskottet i likhet med motio

nären det synnerligen viktigt, att det nu gällande otidsenliga reglementet

för trafiken på statens järnvägar snarast möjligt varder ersatt med ett

nytt och efter nutida förhållanden afpassadt reglemente. Anmärkningsvärdt

är, att detta önskemål, som af trafikanter så länge närts och

hvarom af en kommitté framställning för snart 20 år sedan gjorts, ej af

vederbörande ägnats större uppmärksamhet. Det här förut omnämnda

internationella fördraget, angående godsbefordring å järnväg, kan emellertid

ej längre åberopas såsom skäl för vidare undanskjutande af denna angelägenhet.

1906 års Biksdag godkände nämligen Kungl. Maj:ts proposition

med förslag till lag i anledning af Sveriges anslutning till den

internationella godstrafikkonventionen. Denna lag promulgerades den

22 sistlidne november att gälla frän och med den 1 därpå följande

december, från hvilken dag Sveriges anslutning till den internationella

godstrafikkonventionen ägt rum.

Vid sådant förhållande och då af kungl. järnvägsstyrelsens här

ofvan intagna promemoria, rörande det läge, i hvilket frågan om revision

af trafikreglementet nu befinner sig, framgår, att det uppenbarligen är

styrelsens afsila att utan tidsutdräkt bringa denna revision till fullbordan,

synes det utskottet, som om den af motionären föreslagna skrifvelsen i

ämnet icke skulle vara behöflig.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (S:o H) Utlåtande N:o 19.

Utskottet hemställer fördenskull,

Stockholm

att herr Eöings förevarande motion icke måtte

till någon Andra Kammarens åtgärd föranleda.

den 13 mars 1908.

På utskottets vägnar:

AXEL RUNE.

Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget, 1907.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.