Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 28
1908-03-17 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
AK 3TU 1908:28, Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 28
Dokumentets text
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 28.
1
N:0 28.
Ankom till Riksd. kansli den 7 april 1908, kl. 2 e. m.
Andra Kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande n:o 4 i
anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t
angående sofplatser för tredje klassens passagerare å
statens järnvägar.
Herr E. Räf har uti en i Andra Kammaren väckt motion, n:o 92,
hvilken hänvisats till tredje tillfälliga utskottets behandling, föreslagit, att
Riksdagen ville besluta en skrifvelse till Kungl. Maj:t med begäran, att
Kungl. Maj:t måtte vidtaga sådana åtgärder, att tillfälle beredes för äfven
tredje klassens passagerare å statens järnvägar att emot en lämplig afgift
erhålla sofplats för resor under nattetid.
Till stöd för motionen anföres:
»Kroppsarbetarens lifsuppehälle är nu så dyrt, att han med största
omsorg behöfver tillgodogöra sig arbetstiden. Men i all synnerhet gäller
detta för den yrkesvana arbetaren. En resdag betyder i många fall en
förlust för honom eller hans familj af lika många kronor, som han användt
timmar till resan. Och detta vill i sin ordning i många fall säga,
att om han nattetid och under dräglig kroppshvila kunde göra samma
resa, så ersatte följande dags arbete en vanlig tredje klass biljett. Och
Bill. till Bihsd. Prof. 1908. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 27 Käft. (N:o 28). 1
2
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 28.
att af en kroppsarbetare begära, att han skall använda natten till resa i
sittande ställning i en 3:dje klass kupé och dagen därpå till ett normalt
dagsverke, det är att uppställa sådana fordringar, som på sin tid hämna
sig själfva.
Men det är icke blott för den s. k. kroppsarbetaren, som det vore
behöfligt att underlätta nattresorna; äfven för den öfriga resande allmänheten,
som saknar råd att resa i andra klass och betala dess sofplats med
5 kr., kunde det vara nog så behöfligt att under en nattresa vara i tillfälle
bereda sig hvila.
Men ej blott vid nyttighetsresor eller resor i särskilda uppdrag utan
äfven And s. k. lustresor i tredje klass skulle det vara särdeles bra att
kunna åt sig reservera en sofplats. Om man ifrån södra Sverige vill
vedervåga en lustresa till Stockholm för att se hufvudstaden, så har man
som tredje klass passagerare f. n. att välja på i allmänhet tvenne icke
alldeles angenäma alternativ. Antingen och vanligen får man sitta kapprak
och hopklämd på en soffa ifrån ena dagens afton till andra dagens
morgon. Detta om man vdll göra sin »lustresa» om natten. Eller också
får man sitta på samma sätt men under kanske 25 ä 35 graders värme
med mycket dålig luft ifrån tidigt på morgonen till sent på natten. Och
så kommer man i senare fallet fram till och för att se sin sköna hufvudstad,
då alla gått eller åtminstone borde hafva gått till hvila. Kan den
»lustresande» landtbon därefter erhålla ett lämpligt logis, så är det bra,
annars får han ju — ja, taga hvad han får, äfven det olämpligaste.
Men äfven i många andra fall skulle det vara fördelaktigt att under
mera drägliga förhållanden än nu kunna göra en nattresa för att tillbringa
dagen vid någon eller några historiskt eller naturskönt märkvärdiga platser.
Vare sig det sålunda gäller den ena eller andra folkklassen, som
använder eller måste använda tredje klass vagnar, eller det gäller nyttighets-
eller lustresor, så är det min öfvertygelse, att anordnandet af något
slags billigare sofplats till 3:dje klass biljett skulle medföra stora fördelar
för den resande allmänheten och helt säkert i längden äfven för statens
järnvägar och deras ekonomi.
Men dessutom har ju saken också en mera social sida: Hvad berättigar
första och andra klassens passagerare att köpa sofplatsbiljetter?
Jo, det göra dessa klassers respektive vanliga biljetter för resan. Men
frågar man så vidare, om det icke då också vore rättvist, att äfven tredje
klassens biljett berättigade dess ägare att köpa sofplatsbilj ett, så blir den
utfrågade svaret skyldig, så\uda han ej rättvisligen vill svara jakande.
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o SS. 3
Och det verkar aldrig fördelaktigt att förvägra »tredje ldassens folk», hvad
man förut medgifvit åt både första och andra.
Helt naturligt begära tredje klassens passagerare icke mera komfort
i sina sofkupéer, än hvad förhållandet mellan de olika klassernas biljettpriser
bestämmer. Det vill säga som 5: 3: 2, då femman afser första,
trean andra och tvåan tredje klass. Tredje klass sofkupéer skulle således
få nästan hälften så god komfort som första klassens. Och därmed blefve
dess passagerare helt säkert belåtna.
Kanske dock att de i allmänhet skulle blifva fullt ut så belåtna,
om inte komforten kunde blifva ens så stor, bara priset å biljett till sofplatsen
i fråga blefve satt i förhållande till den sänkta komforten. Ja,
det kan sättas i fråga, om ej tredje klassens passagerare i allmänhet skulle
vara mera belåtna med att mot en krona i afgift som sofplats få disponera
eu oklädd träsoffa, där han ägde rätt att med egna filtar in. in. själf
tillreda sin bädd, än att mot en afgift af kr. 2: 50, som ju borde svara
emot nuvarande kr. 10 till första och kr. 5 till andra klass, få en klädd
soffa eller dylikt jämte järnvägens filtar, dynor och uppassning till sitt
förfogande. I t. ex. Finland är prisförhållandet emellan I, II och III
sofplats som 4: 2: 1.
Men alla dessa detaljfrågor tillhöra ju en grundligare utredning,
som icke kan blifva föremål för en enskild motionärs åtgärd.»
Genom utrikesdepartementets bemedling har utskottet rörande förekomsten
uti andra länder af sofplatser för tredje klassens passagerare å
bantågen inhämtat följande:
Uti Ryssland började redan på 1880-talet dylika sofplatser inrättas
uti tredje klassens vagnar, och numera byggas alla tredje klassens vagnar
så, att de kunna användas såsom sofvagnar. Flera olika typer af
detta slags vagnar hafva förekommit, men för närvarande byggas de endast
efter eu modell. Biljett till tredje klassens sofvagn, kallad platskort, gäller
i regel för hela den väglängd, för hvilken biljett blifvit löst. Om inom
denna väglängd ingå flera skilda linjer, betalas i allmänhet särskild ny
afgift för hvarje berörd linje, men biljetten löses å afgångsstationen för
hela våglängden. I regel betalas biljett till sofplats med 75 kopek (1 kr.
45 öre), men å vissa linjer, t. ex. Petersburg—Moskva, erlägges därför eu
rubel (1 kr. 93 öre) och å sydvästjärnvägarna 1 rubel 50 kopek (2 kr.
89 öre). Sofplatser användas af tredje klass passagerare i stor utsträckning,
och frekvensen lär ökas år från år, ej endast å statens järnvägar
utan äfven å de enskilda, där dylika platser delvis anordnats.
4
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N;o 28.
Enligt finska järnvägsstyrelsens cirkulär den 16 april 1907 angående
förändringar i statsjärnvägarnes persontariff försäljas i Finland sofvagnsbiljetter
äfven för resa uti tredje klass vagn. Priset å en sådan biljett
är två finska mark (1 kr. 45 öre), inberäknadt afgift för filt och dyna.
Uti Frankrike finnas sofplatser inrättade allenast för första klassens
passagerare. Önskvärdheten af tillgång till dylika platser för resande å
andra klass har uttalats, men intet som helst sträfvande för genomförandet
af en sådan anordning för tredje klassens passagerare har där förekommit.
I Tyskland hafva icke några anordningar för sofplatser åt tredje
klassens passagerare vidtagits, önskemål om sådana anordningars införande
hade visserligen framkommit från enskilda håll, men dessa sträfvanden
kunde icke sägas vara uppburna af någon så allmän mening och
hade icke heller framträdt med sådan styrka, att järn vägsförvaltningen
på den grund funnit de ekonomiska betänkligheter böra vika, hvilka möta
mot anordnande af sofplatser för tredje klassens passagerare. Eu sådan
anordning skulle gifvetvis påkalla nya vagninredningar, antagligen med
britsar såsom i Ryssland, men redan nu hade man i Tyskland så många
olika vagnslag i tågen, att man'' äfven därför syntes mindre böjd för
anordningen i fråga.
Uti Belgien, Nederländerna, Norge och Danmark hafva icke å tågen
inrättats sofplatser för tredje klassens passagerare.
Fråga om inrättande af sofplatser för tredje klassens passagerare å
de brittiska järnvägarna har flera gånger väckts inom parlamentet, med
anledning hvaraf från regeringshåll hos de olika enskilda järnvägsbolagen
påtryckning gjorts i ändamål att anordningar i sådant syfte måtte vidtagas.
Något resultat bär dock icke hittills i sådant afseende ernåtts,
enär järnvägsbolagen städse ställt sig afvisande till saken under förklarande,
att densamma ur ekonomisk synpunkt icke vore utförbar. A flera brittiska
järnvägar tillhandahålles emellertid mot särskild afgift filtar och kuddar
till resande äfven å tredje klass, men dessa resande kunde endast påräkna
att få disponera tillräcklig plats att ligga, då resandeantalet sådant medgåfve.
Hos kungl. järnvägsstyrelsen har utskottet anhållit om yttrande i
saken, därvid sagda styrelse anfört följande:
»För att skaffa någon ledning för omdömet om huru stort behofvet
af liggplatser i III klass å nattågen kan vara, hafva anteckningar
blifvit gjorda under tiden 10—16 mars 1908 öfver antalet III klass resande,
som medföljt nattsnälltågen mellan Stockholm och Göteborg, Stockholm
och Malmö samt i motsatta riktningar, på en sträcka af mer än
5
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 28.
200 km. Resultaten äro sammanställda i bifogade grafiska tablåer (bilaga
I) och framgår af dem, att antalet varit:
Stockholm—Malmö .............................. 38 personer
Malmö—Stockholm .............................. 23 »
Stockholm—Göteborg ........................... 30 »
Göteborg—Stockholm ........................... 29 »
Under sommarmånaderna och julmånaden ökas ofvannämnda medeltal
väsentligt. Bestämda siffror kunna dock för närvarande icke uppgifvas.
Svårigheten att anordna tillfredsställande sofkupéer — detta såväl
i ekonomiskt, bekvämlighets- som i hygieniskt hänseende — äro betydande.
För att ej järnvägen skall lida förlust genom dåligt utnyttjande
af vagnsutrymmet, måste det utrymme, som tilldelas hvarje sofplats,
blifva ganska begränsadt. Det är fara värdt, att denna begränsning
måste blifva så stark, att rimliga anspråk på bekvämlighet måste åsidosättas,
hvarigenom anordningen skulle blifva föga omtyckt och i följd
däraf också i ringa grad använd. Det är att befara, att en stark platsbesättning
skall medföra hygieniska olägenheter, hvilkas afhjälpande fordra
kraftiga luftväxlingsanordningar, om Indika man ännu icke har någon
praktisk erfarenhet.
Såvidt här är bekant, finnas III klassens sofvagnar endast införda,
i Finland och Ryssland. Den resande III klasspubliken i sistnämnda land
torde icke hafva några nämnvärda fordringar på bekvämlighet och torde
därför också känna sig tillfredsställd med de använda anordningarna.
Den finska resepubliken är däremot anspråksfullare och har enligt finska
järnvägsmäns utsago varit så missnöjd med III klass sofvagnskonstruktionen,
att någon tid sofvagnarna indrogos. För närvarande äro desamma
emellertid ånyo insatta i tågen, utan att ändring i konstruktionen vidtagits.
Ilufvudanmärkningen, som i Finland framställdes mot III klassens
sofvagnar, är den, att två personer skola ligga bredvid hvarandra
i desamma. Den svenska publiken torde icke komma att underkasta sig
en dylik anordning.
I järnvägsstyrelsen har ett utkast gjorts till III klassens sofvagn,
för hvilken redogöres i bilaga II till denna P. M. Denna lösning är
dock icke tillfredsställande, utan måste saken ytterligare undersökas. Det
är således ännu för tidigt att yttra sig om, huruvida en god teknisk-hygienisk
lösning kan vinnas.
Stockhoim den 22 mars 1908.
F. W. H. Pegelow.»
6 Andra Kammarens Tillfälliga Utsliotts (N:o 3) Utlåtande N:o 88.
Den här ofvan omförmälda bilagan II var af följande lydelse:
»Bilaga II till P. M. angående sofvagnar af III klass.
Vid inredning af sofvagnar af III klass kan man förlägga liggplatserna
antingen vinkelrätt mot vagnens längdriktning, eller ock kunna
sofforna anbringas i vagnens längdriktning. De sedan flere år i Finland
och Ryssland använda III klass sofvagnarna äro inrättade enligt detta
senare system. Dessa vagnar hafva en längs vagnen och i dess midt
löpande gång. A ömse sidor om denna gång finnes ett antal kupéer,
som innehålla två bänkar, hvardera för två personer. Kupéerna äro
öppna åt gången till. Under natten slås bänkarnas ryggstöd upp i horisontalt
läge mot hvarandra och soffsitsarna förenas med mellanstycken,
hvarigenom liggplatser anordnas för 4 personer. Sofplatserna komma
således att befinna sig bredvid hvarandra två och två och i vagnens
längdriktning. Enligt vunna upplysningar har emellertid i Finland den
resande publiken icke visat sig mycket tilltalad af dessa sofvagnar, enär
den funnit anordningen med bredvid hvarandra liggande bäddar motbjudande.
Därjämte tillkommer vid detta system, att de resande störa hvarandra,
beroende på att sofkupéerna måste vara öppna inåt vagnen, enär
i annat fall det icke är möjligt att komma upp till öfverbäddarna. De
finska sofvagnarna hafva icke några dynor på sofforna, utan få de resande,
som önska ligga mjukt, själfva medföra behöfliga dynor och filtar.
Det andra systemet är det, som tillämpas i statens järnvägars sofvagnar
af I och II klass. Liggplatserna äro anordnade å sofforna vinkelrätt
mot vagnens längdriktning.
Hvarje kupé i nuvarande III klass boggievagn rymmer 8 personer
sittande, 4 å hvardera soffan. För detta antal kan dock icke sofplatser
anordnas, enär konstruktionsprofilen för den rullande materielen icke
tillåter den höjd af vagnarna, som skulle erfordras för anbringande af 4
sofbritsar öfver hvarandra. Man måste därför nöja sig med endast 6
sofplatser, tre och tre öfver hvarandra. Sofplatserna anordnas sålunda:
soffsitsen bildar en, ryggstödet en och en uppfällbar läm ofvanför soffans
ryggstöd den tredje sofplatsen. För att bereda plats för de tre sof britsarna
måste soffsitsen anbringas möjligast lågt. För att dock kunna
använda soffan någorlunda bekvämt är lämpligt att å densamma lägga
3 st. tunna, cirka 50 mm. tjocka madrasser, hvilka, då vagnen användes
som sofvagn, fördelas på de tre sofplatserna. En vagn med denna anordning
kan användas äfven för dagtjänst, men måste, om någorlunda
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 28. 7
bekväma liggplatser skola erhållas, detta ske på bekostnad af bekvämligheten
för sittande. Ryggstöden måste nämligen göras raka, och torde
det vara svårt att med sådana ryggstöd åstadkomma bekväma sittplatser.
Utrymmet af kupéerna i vagnens längdriktning måste göras större än i
de för enbart dagtjänst afsedda vagnarna. A en III klass sofvagn med
plats för 54 resande skulle vagnskorgen erhålla en längd af minst 17,5 m.,
under det att motsvarande mått för en III klass vagn för enbart dagtjänst
och som rymmer 72 resande är 16,6 m., d. v. s. i förra fallet
0,324 och i det andra 0,230 in. vagnslängd per resande. Vikten af III
klass boggievagn för 72 resande är 29 ton, och kan vikten af en III klass
sofvagn för 54 resande uppskattas till cirka 32 ton. D. v. s. vikt per
resande för sofvagnen = 592 kg. och för dagvagnen cirka 403 kg.
I III klass sofvagn, i hvilken således 6 personer skulle sammanföras
i hvarje kupé, äro de vanliga ventilationsanordningarna gifvetvis
otillräckliga, hvarför kraftigare anordningar måste tillgripas. Något bestämdt
förslag kan ej utan ingående studier afgifvas.
Som en sammanfattning kan sägas:
1) Af å statens järnvägar nu befintliga vagnmodeller af III klass
kan ingen lämpligen användas som sofvagn, utan måste, om III klass
sofvagnar skola komma till användning, särskilda vagnar härför byggas.
2) Sofvagnarna kunna anordnas antingen enligt det finska systemet
med öppna kupéer och med liggplatserna i vagnens längdriktning,
eller ock enligt det system, som användes för I och II klass sofvagnar
å statens järnvägar, med liggplatserna vinkelrätt mot vagnens längdriktning.
Det senare systemet torde vara att föredraga.
3) Användandet af sofvagnen äfven för dagtjänst låter sig göra,
men kan sofvagnen icke göras lika bekväm för sittande, som de III klass
vagnar, hvilka äro afsedda enbart för dagtjänst.
4) Vagn vikten per liggplats blir cirka 30 % större än vagn vikten
per sittplats. (Detta förhållande, som medför ökad trafikkostnad, skall
utjämnas af tilläggsafgiften för sofplats).
5) Synnerligen kraftig ventilation enligt nytt system måste anordnas.
Stockholm den 17 mars 1908.
Ivar Virgin.»
I likhet med motionären anser utskottet, att det uti vårt långsträckta
land skulle vara synnerligen önskligt, om å statens järnvägar sofplatser
kunde beredas äfven åt resande uti tredje klass. Visserligen synes
Utskottets
yttrande.
8 Andra Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 3) Utlåtande N:o 28.
flen bär ofvan omförmälda uppgift om antalet resande, hvilka under tiden
10—16 mars innevarande år på en sträcka af mera än 200 kilometer medföljt
nattsnälltågens tredje klass å vissa linjer af statens järnvägar, utvisa,
att endast ett fåtal resande begagnat sig af dessa tågförbindelser i sagda
klass. Detta beror dock sannolikt därpå, att de flesta resande, som skulle
önska resa uti tredje klass å nattågen, undvika att i denna klass medfölja
dessa tåg, då de icke vid en sådan resa äga tillgång till sofplats. Somliga
af dessa resande välja därför helt visst dagsnälltågen och andra söka i
görligaste mån bereda sig tillfälle att vid nattresor använda andra klass
vagn, äfven om de helst önskat resa uti tredje klass. Det synes utskottet
därför antagligt, att, om tredje klass so (''vägnar anskaffades, antalet resande
uti tredje klass å nattågen skulle betydligt ökas. Denna fråga torde
emellertid i främsta rummet vara en ekonomisk fråga. Statens järnvägars
utgifter hafva som bekant på sista tiden af olika anledningar i högst
betänklig grad ökats, utan att inkomsterna i motsvarande mån stigit.
Då fråga uppstår om sådana förändringar i trafikeringen, hvilka med
föra
högst afsevärda kostnader, måste därför noga öfvervägas, huruvida
dessa ökade kostnader komma att täckas genom motsvarande inkomster.
Införandet af sofplatser för resande i tredje klass skulle nämligen på
sätt framgår af järnvägsstyrelsens utredning nödvändiggöra ej mindre
anskaffning af för sådant ändamål särskildt anordnade vagnar än äfven
höjning af vagnvikten per resande med ända till 30 procent. Dessa
kostnader måste naturligtvis täckas genom tilläggsafgiften för sofplatserna.
Frågan är då, huruvida så många resande komma att anlita dessa sofplatser,
att afgifterna åtminstone i det närmaste motsvara de ökade kostnaderna.
För att få denna fråga så tillförlitligt som möjligt besvarad
kräfves emellertid en mera grundlig och noggrann utredning, än hvad
utskottet äfven med det välvilliga bistånd, som lämnats af järnvägsstyrelsen,
varit i stånd att åstadkomma. Äfven järnvägsstyrelsen hyser ju den uppfattning,
att saken måste ytterligare undersökas, särskildt med afseende å
möjligheten att åstadkomma en god teknisk-hygienisk lösning af frågan,
huru en fullt lämplig sofvagn för tredje klass skall konstrueras. Beträffande
detta spörsmål vill utskottet emellertid i likhet med järnvägsstyrelsen
såsom sin uppfattning uttala, att sofplatserna helst böra anordnas
så, att de icke komma att ligga omedelbart bredvid hvarandra.
Vidare torde det både ur hygienisk och kostnadssynpunkt vara lämpligast,
att de resande själfva medföra behöfliga filtar och kuddar.
Då det således synes utskottet önskligt, att sofplatser å statens järnvägars
nattåg anordnas äfven för resande i tredje klass, såvida detta kan
9
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (.N:o 3) Utlåtande N:o 28.
genomföras utan alltför stora ekonomiska uppoffringar från järnvägarnes
sida, men frågan härom nödvändigt kräfver en grundlig och allsidig utredning
och noggranna kostnadsberäkningar, får utskottet härmed hemställa,
att Riksdagens Andra Kammare för sin del ville
i anledning af herr Rafs förevarande motion uti skrifvelse
hos Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte
låta verkställa utredning, huruvida det å statens järnvägar
lämpligen kan beredas resande i tredje klass
tillfälle att emot skälig afgift erhålla sofplats för resor
under nattetid, samt att Kungl. Maj:t därefter vidtager
de åtgärder, till hvilka denna utredning kan gifva anledning.
Stockholm den 7 april 1908.
På utskottets vägnar:
AXEL RUNE.
Bill. till Biksd. Prot 1908
8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 27 Käft. N:o 28. 2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.