Sök i Ratio Lex

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 28

1908-03-17 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 3TU 1908:28, Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 28

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 28.

1

N:0 28.

Ankom till Riksd. kansli den 7 april 1908, kl. 2 e. m.

Andra Kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande n:o 4 i

anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t

angående sofplatser för tredje klassens passagerare å

statens järnvägar.

Herr E. Räf har uti en i Andra Kammaren väckt motion, n:o 92,

hvilken hänvisats till tredje tillfälliga utskottets behandling, föreslagit, att

Riksdagen ville besluta en skrifvelse till Kungl. Maj:t med begäran, att

Kungl. Maj:t måtte vidtaga sådana åtgärder, att tillfälle beredes för äfven

tredje klassens passagerare å statens järnvägar att emot en lämplig afgift

erhålla sofplats för resor under nattetid.

Till stöd för motionen anföres:

»Kroppsarbetarens lifsuppehälle är nu så dyrt, att han med största

omsorg behöfver tillgodogöra sig arbetstiden. Men i all synnerhet gäller

detta för den yrkesvana arbetaren. En resdag betyder i många fall en

förlust för honom eller hans familj af lika många kronor, som han användt

timmar till resan. Och detta vill i sin ordning i många fall säga,

att om han nattetid och under dräglig kroppshvila kunde göra samma

resa, så ersatte följande dags arbete en vanlig tredje klass biljett. Och

Bill. till Bihsd. Prof. 1908. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 27 Käft. (N:o 28). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 28.

att af en kroppsarbetare begära, att han skall använda natten till resa i

sittande ställning i en 3:dje klass kupé och dagen därpå till ett normalt

dagsverke, det är att uppställa sådana fordringar, som på sin tid hämna

sig själfva.

Men det är icke blott för den s. k. kroppsarbetaren, som det vore

behöfligt att underlätta nattresorna; äfven för den öfriga resande allmänheten,

som saknar råd att resa i andra klass och betala dess sofplats med

5 kr., kunde det vara nog så behöfligt att under en nattresa vara i tillfälle

bereda sig hvila.

Men ej blott vid nyttighetsresor eller resor i särskilda uppdrag utan

äfven And s. k. lustresor i tredje klass skulle det vara särdeles bra att

kunna åt sig reservera en sofplats. Om man ifrån södra Sverige vill

vedervåga en lustresa till Stockholm för att se hufvudstaden, så har man

som tredje klass passagerare f. n. att välja på i allmänhet tvenne icke

alldeles angenäma alternativ. Antingen och vanligen får man sitta kapprak

och hopklämd på en soffa ifrån ena dagens afton till andra dagens

morgon. Detta om man vdll göra sin »lustresa» om natten. Eller också

får man sitta på samma sätt men under kanske 25 ä 35 graders värme

med mycket dålig luft ifrån tidigt på morgonen till sent på natten. Och

så kommer man i senare fallet fram till och för att se sin sköna hufvudstad,

då alla gått eller åtminstone borde hafva gått till hvila. Kan den

»lustresande» landtbon därefter erhålla ett lämpligt logis, så är det bra,

annars får han ju — ja, taga hvad han får, äfven det olämpligaste.

Men äfven i många andra fall skulle det vara fördelaktigt att under

mera drägliga förhållanden än nu kunna göra en nattresa för att tillbringa

dagen vid någon eller några historiskt eller naturskönt märkvärdiga platser.

Vare sig det sålunda gäller den ena eller andra folkklassen, som

använder eller måste använda tredje klass vagnar, eller det gäller nyttighets-

eller lustresor, så är det min öfvertygelse, att anordnandet af något

slags billigare sofplats till 3:dje klass biljett skulle medföra stora fördelar

för den resande allmänheten och helt säkert i längden äfven för statens

järnvägar och deras ekonomi.

Men dessutom har ju saken också en mera social sida: Hvad berättigar

första och andra klassens passagerare att köpa sofplatsbiljetter?

Jo, det göra dessa klassers respektive vanliga biljetter för resan. Men

frågar man så vidare, om det icke då också vore rättvist, att äfven tredje

klassens biljett berättigade dess ägare att köpa sofplatsbilj ett, så blir den

utfrågade svaret skyldig, så\uda han ej rättvisligen vill svara jakande.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o SS. 3

Och det verkar aldrig fördelaktigt att förvägra »tredje ldassens folk», hvad

man förut medgifvit åt både första och andra.

Helt naturligt begära tredje klassens passagerare icke mera komfort

i sina sofkupéer, än hvad förhållandet mellan de olika klassernas biljettpriser

bestämmer. Det vill säga som 5: 3: 2, då femman afser första,

trean andra och tvåan tredje klass. Tredje klass sofkupéer skulle således

få nästan hälften så god komfort som första klassens. Och därmed blefve

dess passagerare helt säkert belåtna.

Kanske dock att de i allmänhet skulle blifva fullt ut så belåtna,

om inte komforten kunde blifva ens så stor, bara priset å biljett till sofplatsen

i fråga blefve satt i förhållande till den sänkta komforten. Ja,

det kan sättas i fråga, om ej tredje klassens passagerare i allmänhet skulle

vara mera belåtna med att mot en krona i afgift som sofplats få disponera

eu oklädd träsoffa, där han ägde rätt att med egna filtar in. in. själf

tillreda sin bädd, än att mot en afgift af kr. 2: 50, som ju borde svara

emot nuvarande kr. 10 till första och kr. 5 till andra klass, få en klädd

soffa eller dylikt jämte järnvägens filtar, dynor och uppassning till sitt

förfogande. I t. ex. Finland är prisförhållandet emellan I, II och III

sofplats som 4: 2: 1.

Men alla dessa detaljfrågor tillhöra ju en grundligare utredning,

som icke kan blifva föremål för en enskild motionärs åtgärd.»

Genom utrikesdepartementets bemedling har utskottet rörande förekomsten

uti andra länder af sofplatser för tredje klassens passagerare å

bantågen inhämtat följande:

Uti Ryssland började redan på 1880-talet dylika sofplatser inrättas

uti tredje klassens vagnar, och numera byggas alla tredje klassens vagnar

så, att de kunna användas såsom sofvagnar. Flera olika typer af

detta slags vagnar hafva förekommit, men för närvarande byggas de endast

efter eu modell. Biljett till tredje klassens sofvagn, kallad platskort, gäller

i regel för hela den väglängd, för hvilken biljett blifvit löst. Om inom

denna väglängd ingå flera skilda linjer, betalas i allmänhet särskild ny

afgift för hvarje berörd linje, men biljetten löses å afgångsstationen för

hela våglängden. I regel betalas biljett till sofplats med 75 kopek (1 kr.

45 öre), men å vissa linjer, t. ex. Petersburg—Moskva, erlägges därför eu

rubel (1 kr. 93 öre) och å sydvästjärnvägarna 1 rubel 50 kopek (2 kr.

89 öre). Sofplatser användas af tredje klass passagerare i stor utsträckning,

och frekvensen lär ökas år från år, ej endast å statens järnvägar

utan äfven å de enskilda, där dylika platser delvis anordnats.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N;o 28.

Enligt finska järnvägsstyrelsens cirkulär den 16 april 1907 angående

förändringar i statsjärnvägarnes persontariff försäljas i Finland sofvagnsbiljetter

äfven för resa uti tredje klass vagn. Priset å en sådan biljett

är två finska mark (1 kr. 45 öre), inberäknadt afgift för filt och dyna.

Uti Frankrike finnas sofplatser inrättade allenast för första klassens

passagerare. Önskvärdheten af tillgång till dylika platser för resande å

andra klass har uttalats, men intet som helst sträfvande för genomförandet

af en sådan anordning för tredje klassens passagerare har där förekommit.

I Tyskland hafva icke några anordningar för sofplatser åt tredje

klassens passagerare vidtagits, önskemål om sådana anordningars införande

hade visserligen framkommit från enskilda håll, men dessa sträfvanden

kunde icke sägas vara uppburna af någon så allmän mening och

hade icke heller framträdt med sådan styrka, att järn vägsförvaltningen

på den grund funnit de ekonomiska betänkligheter böra vika, hvilka möta

mot anordnande af sofplatser för tredje klassens passagerare. Eu sådan

anordning skulle gifvetvis påkalla nya vagninredningar, antagligen med

britsar såsom i Ryssland, men redan nu hade man i Tyskland så många

olika vagnslag i tågen, att man'' äfven därför syntes mindre böjd för

anordningen i fråga.

Uti Belgien, Nederländerna, Norge och Danmark hafva icke å tågen

inrättats sofplatser för tredje klassens passagerare.

Fråga om inrättande af sofplatser för tredje klassens passagerare å

de brittiska järnvägarna har flera gånger väckts inom parlamentet, med

anledning hvaraf från regeringshåll hos de olika enskilda järnvägsbolagen

påtryckning gjorts i ändamål att anordningar i sådant syfte måtte vidtagas.

Något resultat bär dock icke hittills i sådant afseende ernåtts,

enär järnvägsbolagen städse ställt sig afvisande till saken under förklarande,

att densamma ur ekonomisk synpunkt icke vore utförbar. A flera brittiska

järnvägar tillhandahålles emellertid mot särskild afgift filtar och kuddar

till resande äfven å tredje klass, men dessa resande kunde endast påräkna

att få disponera tillräcklig plats att ligga, då resandeantalet sådant medgåfve.

Hos kungl. järnvägsstyrelsen har utskottet anhållit om yttrande i

saken, därvid sagda styrelse anfört följande:

»För att skaffa någon ledning för omdömet om huru stort behofvet

af liggplatser i III klass å nattågen kan vara, hafva anteckningar

blifvit gjorda under tiden 10—16 mars 1908 öfver antalet III klass resande,

som medföljt nattsnälltågen mellan Stockholm och Göteborg, Stockholm

och Malmö samt i motsatta riktningar, på en sträcka af mer än

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 28.

200 km. Resultaten äro sammanställda i bifogade grafiska tablåer (bilaga

I) och framgår af dem, att antalet varit:

Stockholm—Malmö .............................. 38 personer

Malmö—Stockholm .............................. 23 »

Stockholm—Göteborg ........................... 30 »

Göteborg—Stockholm ........................... 29 »

Under sommarmånaderna och julmånaden ökas ofvannämnda medeltal

väsentligt. Bestämda siffror kunna dock för närvarande icke uppgifvas.

Svårigheten att anordna tillfredsställande sofkupéer — detta såväl

i ekonomiskt, bekvämlighets- som i hygieniskt hänseende — äro betydande.

För att ej järnvägen skall lida förlust genom dåligt utnyttjande

af vagnsutrymmet, måste det utrymme, som tilldelas hvarje sofplats,

blifva ganska begränsadt. Det är fara värdt, att denna begränsning

måste blifva så stark, att rimliga anspråk på bekvämlighet måste åsidosättas,

hvarigenom anordningen skulle blifva föga omtyckt och i följd

däraf också i ringa grad använd. Det är att befara, att en stark platsbesättning

skall medföra hygieniska olägenheter, hvilkas afhjälpande fordra

kraftiga luftväxlingsanordningar, om Indika man ännu icke har någon

praktisk erfarenhet.

Såvidt här är bekant, finnas III klassens sofvagnar endast införda,

i Finland och Ryssland. Den resande III klasspubliken i sistnämnda land

torde icke hafva några nämnvärda fordringar på bekvämlighet och torde

därför också känna sig tillfredsställd med de använda anordningarna.

Den finska resepubliken är däremot anspråksfullare och har enligt finska

järnvägsmäns utsago varit så missnöjd med III klass sofvagnskonstruktionen,

att någon tid sofvagnarna indrogos. För närvarande äro desamma

emellertid ånyo insatta i tågen, utan att ändring i konstruktionen vidtagits.

Ilufvudanmärkningen, som i Finland framställdes mot III klassens

sofvagnar, är den, att två personer skola ligga bredvid hvarandra

i desamma. Den svenska publiken torde icke komma att underkasta sig

en dylik anordning.

I järnvägsstyrelsen har ett utkast gjorts till III klassens sofvagn,

för hvilken redogöres i bilaga II till denna P. M. Denna lösning är

dock icke tillfredsställande, utan måste saken ytterligare undersökas. Det

är således ännu för tidigt att yttra sig om, huruvida en god teknisk-hygienisk

lösning kan vinnas.

Stockhoim den 22 mars 1908.

F. W. H. Pegelow.»

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra Kammarens Tillfälliga Utsliotts (N:o 3) Utlåtande N:o 88.

Den här ofvan omförmälda bilagan II var af följande lydelse:

»Bilaga II till P. M. angående sofvagnar af III klass.

Vid inredning af sofvagnar af III klass kan man förlägga liggplatserna

antingen vinkelrätt mot vagnens längdriktning, eller ock kunna

sofforna anbringas i vagnens längdriktning. De sedan flere år i Finland

och Ryssland använda III klass sofvagnarna äro inrättade enligt detta

senare system. Dessa vagnar hafva en längs vagnen och i dess midt

löpande gång. A ömse sidor om denna gång finnes ett antal kupéer,

som innehålla två bänkar, hvardera för två personer. Kupéerna äro

öppna åt gången till. Under natten slås bänkarnas ryggstöd upp i horisontalt

läge mot hvarandra och soffsitsarna förenas med mellanstycken,

hvarigenom liggplatser anordnas för 4 personer. Sofplatserna komma

således att befinna sig bredvid hvarandra två och två och i vagnens

längdriktning. Enligt vunna upplysningar har emellertid i Finland den

resande publiken icke visat sig mycket tilltalad af dessa sofvagnar, enär

den funnit anordningen med bredvid hvarandra liggande bäddar motbjudande.

Därjämte tillkommer vid detta system, att de resande störa hvarandra,

beroende på att sofkupéerna måste vara öppna inåt vagnen, enär

i annat fall det icke är möjligt att komma upp till öfverbäddarna. De

finska sofvagnarna hafva icke några dynor på sofforna, utan få de resande,

som önska ligga mjukt, själfva medföra behöfliga dynor och filtar.

Det andra systemet är det, som tillämpas i statens järnvägars sofvagnar

af I och II klass. Liggplatserna äro anordnade å sofforna vinkelrätt

mot vagnens längdriktning.

Hvarje kupé i nuvarande III klass boggievagn rymmer 8 personer

sittande, 4 å hvardera soffan. För detta antal kan dock icke sofplatser

anordnas, enär konstruktionsprofilen för den rullande materielen icke

tillåter den höjd af vagnarna, som skulle erfordras för anbringande af 4

sofbritsar öfver hvarandra. Man måste därför nöja sig med endast 6

sofplatser, tre och tre öfver hvarandra. Sofplatserna anordnas sålunda:

soffsitsen bildar en, ryggstödet en och en uppfällbar läm ofvanför soffans

ryggstöd den tredje sofplatsen. För att bereda plats för de tre sof britsarna

måste soffsitsen anbringas möjligast lågt. För att dock kunna

använda soffan någorlunda bekvämt är lämpligt att å densamma lägga

3 st. tunna, cirka 50 mm. tjocka madrasser, hvilka, då vagnen användes

som sofvagn, fördelas på de tre sofplatserna. En vagn med denna anordning

kan användas äfven för dagtjänst, men måste, om någorlunda

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 28. 7

bekväma liggplatser skola erhållas, detta ske på bekostnad af bekvämligheten

för sittande. Ryggstöden måste nämligen göras raka, och torde

det vara svårt att med sådana ryggstöd åstadkomma bekväma sittplatser.

Utrymmet af kupéerna i vagnens längdriktning måste göras större än i

de för enbart dagtjänst afsedda vagnarna. A en III klass sofvagn med

plats för 54 resande skulle vagnskorgen erhålla en längd af minst 17,5 m.,

under det att motsvarande mått för en III klass vagn för enbart dagtjänst

och som rymmer 72 resande är 16,6 m., d. v. s. i förra fallet

0,324 och i det andra 0,230 in. vagnslängd per resande. Vikten af III

klass boggievagn för 72 resande är 29 ton, och kan vikten af en III klass

sofvagn för 54 resande uppskattas till cirka 32 ton. D. v. s. vikt per

resande för sofvagnen = 592 kg. och för dagvagnen cirka 403 kg.

I III klass sofvagn, i hvilken således 6 personer skulle sammanföras

i hvarje kupé, äro de vanliga ventilationsanordningarna gifvetvis

otillräckliga, hvarför kraftigare anordningar måste tillgripas. Något bestämdt

förslag kan ej utan ingående studier afgifvas.

Som en sammanfattning kan sägas:

1) Af å statens järnvägar nu befintliga vagnmodeller af III klass

kan ingen lämpligen användas som sofvagn, utan måste, om III klass

sofvagnar skola komma till användning, särskilda vagnar härför byggas.

2) Sofvagnarna kunna anordnas antingen enligt det finska systemet

med öppna kupéer och med liggplatserna i vagnens längdriktning,

eller ock enligt det system, som användes för I och II klass sofvagnar

å statens järnvägar, med liggplatserna vinkelrätt mot vagnens längdriktning.

Det senare systemet torde vara att föredraga.

3) Användandet af sofvagnen äfven för dagtjänst låter sig göra,

men kan sofvagnen icke göras lika bekväm för sittande, som de III klass

vagnar, hvilka äro afsedda enbart för dagtjänst.

4) Vagn vikten per liggplats blir cirka 30 % större än vagn vikten

per sittplats. (Detta förhållande, som medför ökad trafikkostnad, skall

utjämnas af tilläggsafgiften för sofplats).

5) Synnerligen kraftig ventilation enligt nytt system måste anordnas.

Stockholm den 17 mars 1908.

Ivar Virgin.»

I likhet med motionären anser utskottet, att det uti vårt långsträckta

land skulle vara synnerligen önskligt, om å statens järnvägar sofplatser

kunde beredas äfven åt resande uti tredje klass. Visserligen synes

Utskottets

yttrande.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Andra Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 3) Utlåtande N:o 28.

flen bär ofvan omförmälda uppgift om antalet resande, hvilka under tiden

10—16 mars innevarande år på en sträcka af mera än 200 kilometer medföljt

nattsnälltågens tredje klass å vissa linjer af statens järnvägar, utvisa,

att endast ett fåtal resande begagnat sig af dessa tågförbindelser i sagda

klass. Detta beror dock sannolikt därpå, att de flesta resande, som skulle

önska resa uti tredje klass å nattågen, undvika att i denna klass medfölja

dessa tåg, då de icke vid en sådan resa äga tillgång till sofplats. Somliga

af dessa resande välja därför helt visst dagsnälltågen och andra söka i

görligaste mån bereda sig tillfälle att vid nattresor använda andra klass

vagn, äfven om de helst önskat resa uti tredje klass. Det synes utskottet

därför antagligt, att, om tredje klass so (''vägnar anskaffades, antalet resande

uti tredje klass å nattågen skulle betydligt ökas. Denna fråga torde

emellertid i främsta rummet vara en ekonomisk fråga. Statens järnvägars

utgifter hafva som bekant på sista tiden af olika anledningar i högst

betänklig grad ökats, utan att inkomsterna i motsvarande mån stigit.

Då fråga uppstår om sådana förändringar i trafikeringen, hvilka med
föra

högst afsevärda kostnader, måste därför noga öfvervägas, huruvida

dessa ökade kostnader komma att täckas genom motsvarande inkomster.

Införandet af sofplatser för resande i tredje klass skulle nämligen på

sätt framgår af järnvägsstyrelsens utredning nödvändiggöra ej mindre

anskaffning af för sådant ändamål särskildt anordnade vagnar än äfven

höjning af vagnvikten per resande med ända till 30 procent. Dessa

kostnader måste naturligtvis täckas genom tilläggsafgiften för sofplatserna.

Frågan är då, huruvida så många resande komma att anlita dessa sofplatser,

att afgifterna åtminstone i det närmaste motsvara de ökade kostnaderna.

För att få denna fråga så tillförlitligt som möjligt besvarad

kräfves emellertid en mera grundlig och noggrann utredning, än hvad

utskottet äfven med det välvilliga bistånd, som lämnats af järnvägsstyrelsen,

varit i stånd att åstadkomma. Äfven järnvägsstyrelsen hyser ju den uppfattning,

att saken måste ytterligare undersökas, särskildt med afseende å

möjligheten att åstadkomma en god teknisk-hygienisk lösning af frågan,

huru en fullt lämplig sofvagn för tredje klass skall konstrueras. Beträffande

detta spörsmål vill utskottet emellertid i likhet med järnvägsstyrelsen

såsom sin uppfattning uttala, att sofplatserna helst böra anordnas

så, att de icke komma att ligga omedelbart bredvid hvarandra.

Vidare torde det både ur hygienisk och kostnadssynpunkt vara lämpligast,

att de resande själfva medföra behöfliga filtar och kuddar.

Då det således synes utskottet önskligt, att sofplatser å statens järnvägars

nattåg anordnas äfven för resande i tredje klass, såvida detta kan

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (.N:o 3) Utlåtande N:o 28.

genomföras utan alltför stora ekonomiska uppoffringar från järnvägarnes

sida, men frågan härom nödvändigt kräfver en grundlig och allsidig utredning

och noggranna kostnadsberäkningar, får utskottet härmed hemställa,

att Riksdagens Andra Kammare för sin del ville

i anledning af herr Rafs förevarande motion uti skrifvelse

hos Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte

låta verkställa utredning, huruvida det å statens järnvägar

lämpligen kan beredas resande i tredje klass

tillfälle att emot skälig afgift erhålla sofplats för resor

under nattetid, samt att Kungl. Maj:t därefter vidtager

de åtgärder, till hvilka denna utredning kan gifva anledning.

Stockholm den 7 april 1908.

På utskottets vägnar:

AXEL RUNE.

Bill. till Biksd. Prot 1908

8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 27 Käft. N:o 28. 2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.