Sök i Ratio Lex

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 29

1908-04-07 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 3TU 1908:29, Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 29

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 29.

1

N:0 29.

Ank, till Riksd. kansli den 7 april 1908, kl. 2 e. m.

Andra Kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande n:o 5, i anledning

af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Magt

angående tillsättande af en kommitté för utredning af

statstjänarnes löner enligt angifva, grunder.

Till utskottet har för förberedande behandling hänvisats en i Andra

Kammaren af herr C. G. Scedén väckt motion, i hvilken hemställes, »att

Riksdagen beslutar hos Kungl. Maj:t anhålla, att en kommitté måtte tillsättas

för att närmare utreda statstjänarnes löneregleringsfråga enligt

de grundsatser, som i motionen uttalats, och sedan till Riksdagen inkomma

med förslag i ämnet.»

Som stöd för denna sin hemställan anför motionären följande:

»Det är icke troligt, att ämbets- och tjänstemannalönerna komma att

stanna vid deras nuvarande belopp. Nästan allting fördyras genom höjda

lefnadskostnader och stigande anspråk på lifvets bekvämligheter. Ännu alltid

menar sig den ena tjänstemannaklassen efter den andra hafva behof af

ökad aflöning, sammansluter sig därför att begära löneförhöjning, ömmande

omständigheter anföras och Riksdagen ser sig nödsakad att bevilja. Man

Bill. till Riksd, Prot. 1908. 8 Sami. 3 Afä. 3 Band. 28 Höft. (l\T:o 29.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 29.

kan undra, hur länge våra resurser förmå bära de städse höjda skatterna,

om dessa ock i samma mån skola stiga, eller om det icke finns något

annat sätt att reglera denna del af statsutgifterna.

Tjänstemannalönernas nuvarande storlek är ju beroende af flere omständigheter:

1) det med tjänsten förenade arbetet och ansvaret, 2) de

kunskaper, den duglighet och den energi den krafvel1 samt icke minst

3) tjänstemannens berättigade anspråk på lönens tillräcklighet för ett

ståndsenligt underhåll äfven för familjen, den må vara större eller mindre.

Man måste medgifva, att, när staten fordrar, att tjänstemannen offrar

sina krafter i dess tjänst, den ock är skyldig att åt hvar och eu af dem

gifva en anständig bärgning.

Emellertid kan man icke undgå att märka, att en lön, som räcker

väl till för den ene, allra helst för den ensamme, däremot är väl knapp

för den, som har familj, särskild! större familj. Huru mången familjefäder,

som ju ock anser sig hafva rätt att lefva efter sitt stånd, har

icke svårt att få inkomsterna att räcka till för de många familjemedlemmarnes

behof, medan den ensamme med samma lön kan lefva i öfverflöd

eller samla förmögenhet. Man kan undra, om staten har råd att

till somliga utdela onödigt stora löner, medan den knappt har råd att

till andra lämna nödigt underhåll, samt om det icke finns något sätt

att i någon mån lämpa aflöningen efter tjänstemännens olika behof. Det

är nog tillämpningen af grundsatsen, att enahanda tjänst och arbete

kräfva enahanda lön, som sätter den ene i tillfälle att lefva i öfverflöd,

medan den andre i samma tjänst har det alltför knappt. Sedan

fjolårets Eiksdag i större utsträckning medgifvit äfven kvinnan tillträde

till statens ämbeten och därmed förenade löneförmåner, har helt visst

den frågan blifvit mera brännande: Kan det ur nationalekonomisk synpunkt

anses rätt, att ogift kvinna eller man för sin tjänst åtnjuter eu

lön, som är ämnad att räcka för en hel familj? Ja, menar man, när de

fullgöra samma tjänst som familjefadern, då böra de ock hafva samma

lön. Men fråga är just, om dessa olika grupper göra fosterlandet samma

tjänst. Den ogifte sköter sin tjänst; men detta är ock allt. Familjefadern

däremot gör fosterlandet en dubbel tjänst; han icke blott fullgör

sina tjänsteåligganden, utan gör därjämte något, som, särskild! när lönen

är knapp, krafvel1 icke ringa omtanke och kostnad: han fostrar åt sitt

land medborgare, som under nästa generation skola fylla hans eller andras

platser i fosterlandets tjänst, och detta är något, hvars värde icke kan

uppskattas i penningar, men som berättigar den frågan: Är icke staten

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 29 3

då skyldig tillse, att en sådan tjänsteman och familjeförsörjare för sin

ställning i någon mån gynnas framför den ogifte? I privatlifvet och

dess affärer göres dock i allmänhet åtskillnad. Medan den unge tjänstemannen

ännu är ogift, är ock hans lön där lämpad efter hans mindre

behof; men när han gifter sig, höjes vanligen hans lön, såvida principalen

vill behålla honom i sin tjänst. Detta är något så vanligt och

har så gått in i det allmänna rättsmedvetandet, att ingen undrar därpå.

Men när det gäller statens tjänstemän, då skulle det icke få anses tillbörligt.

Det har dock synts, som tiden nu vore inne, att äfven Riksdagen bör

följa den allmänna rättskänslans och billighetens kraf och gorå det på

sådant sätt, att icke heller ogifta tjänstemän finna rättmätig anledning

till klagomål. En sådan reglering kunde ske på det sätt, att för statens

tjänstemän (hvilken tjänsten än må vara, högre eller lägre, civil eller

militär) bestämmes eu lön, grundlön om man så vill, olika för olika

tjänster, allt efter deras sociala betydelse och de förutsättningar, som erfordras

för deras skötande, men lika för alla i samma tjänst, för gifta

och ogifta, för män och kvinnor. Denna grundlön bör vara så tilltagen,

att den är tillräcklig för de olika lefnadsbehofven, till amortering af

skulder vid god hushållning o. s. v., men icke sådan, att den frestar till

slöseri eller lefnadsvanor, som icke kunna följas efter ingånget äktenskap.

Eu sådan grundlön skulle sedan såsom hittills i mån af behof

kunna ökas medelst ålders- eller dyrtid stilla gg. Utom denna grundlön

skulle dock en familjeförsörjare i statens tjänst (man eller kvinna), erhålla

ett tillskott, icke under namn af lönetillskott utan hellre familjeunderstöd

eller kanske ännu hellre tjänstemannafamiljeunderstöd. Detta

tillskott skulle beviljas, så snart någon tjänsteman genom bevis styrker,

att han ingått äktenskap, och bestämmas olika för olika tjänster samt

ökas för hvarje barn som födes, äfven denna ökning lämpad efter tjänsternas

olika lönegrad.

De fördelar, som genom sådan reglering skulle vinnas, blefve många.

Ogifta tjänstemän hade med förståndig hushållning tillräckligt för sina

behof i sin sociala ställning, men blefve liksom nu fortfarande genom

den måttligt tilltagna lönen städse påminda om nödvändigheten att hushålla

och därigenom vanda vid ett lefnadssätt, som med tillskott af

lämpligt familjeunderstöd tilläte dem, när de så önska, att gifta sig. När

så den unge mannen ville gifta sig, då visste han, att han i samma

tjänst hade att påräkna det genom lag bestämda tjänstemannafamilje
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 29.

understödet lämpadt efter hans sociala ställning och att detta ökas med

barnens antal. Staten skulle genom sådan reglering på ett värdigt sätt

uppmuntra till äktenskap och därtill äfven humant sörja för de uppväxande

barnens underhåll, hvilket i sin mån skulle främja villkoren fölen

önskad folkökning. Genom att gorå denna skillnad mellan gifta och

ogifta blefve ock Riksdagen bättre i tillfälle att på ett tillfredsställande

sätt höja lönerna för dem, som däraf vore i behof, medan de ogifta, som

kunde reda sig detta förutan, icke hade anledning att begära löneförhöjning.

TJngkarlslifvet skulle ock genom den efter behofvet afpassade

aflöningen ledas i sundare riktning med måttliga lefnadsvanor, mindre

utelif och bättre moral. Staten skulle fostra sina tjänstemän till ett förståndigare

lefnadssätt. Äktenskapen blefve mera lockande; folkökning

och barnuppfostran skulle ock i sin mån ledas in på bättre väg. Den

odiösa frågan om ungkarlsskatt finge på detta sätt sin bästa lösning.

Klagan öfver att kvinnan tager lefvebrödet från familjeförsörjarne finge

mindre skäl för sig. Och mycket snart skulle alla finna det alldeles i

sin ordning, att staten genom sådan reglering afpassat tjänstemännens

inkomster efter deras olika behof.

En sådan omreglering af tjänstemannalönerna kan naturligen icke

ske på kort tid. Mun om Riksdagen finner förslaget behjärtansvärdt

torde den ock finna något lämpligt sätt att i sin tid börja och genomföra

reformen.»

För frågans närmare skärskådande har utskottet införskaffat upplysningar

om huruvida ifrågavarande spörsmål i någon män beaktats i

andra europeiska stater, och lämnas härmed en redogörelse för de upplysningar,

som därvid vunnits.

I Danmark, England och Nederländerna tillämpas icke af motionären

ifrågasatt lönesystem och hafva sträfvanden i dylik riktning ej förekommit.

I Norge har något förslag i sådan riktning ej förevarit och tillämpas

följaktligen detta lönesystem ej i vidare mån, än att underordnade tjänstemän

vid de norska statsbanorna i vissa fall komma i åtnjutande af högre

hyresbidrag i händelse att de äro gifta,

I Österrike- Ungarn har visserligen vid därstädes under år 1907

genomförd lönereglering i tidningspressen framförts aflöningsförslag i nyss

angifven riktning, men utan att vinna understöd af vare sig regering,

representation eller tjänstemannakår.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 29.

I Italien, hvarest det nu samlade parlamentet har att besluta öfver

ett af regeringen den 12 sistlidne december framlagdt förslag om reglering

af de civila tjänstemännens löner — eu lönereglering som berör

öfver 18,000 tjänstemän och medför eu ökad årlig utgift för staten af

7,351,870 lire (1 lire cirka 72 öre) — tillämpas ej denna princip mera

än i ett fall: beskickningschefer berättigas erhålla eu förhöjning af sitt

ortstillägg med Vs, om de ha hustru och barn boende med sig under

minst 8 månader af året.

I Frankrike har i vissa fall ett dylikt system vunnit tillämpning.

Sålunda erhålla de tjänstemän vid- post- och telegrafverken, som hafva eu

aflöning ej öfverstigande 2,000 francs och hafva mera än 3 barn under 16

års ålder, under vissa villkor ett lönetillskott af 50 francs (en franc cirka

72 öre) per år för hvarje barn utöfver tre. Vid flottan gälla följande

bestämmelser angående lönetillägg för familjeförsörjare: militär af manskapsklass

erhåller ett tillägg af 10 centimes (10 centimes cirka 7 öre)

per dag och barn under 10 års ålder, underofficer, som är gift, eller som

är frånskild eller änkeman, men har att sörja för minderårigt barn,

eller som har ådömts att utbetala underhåll åt hustru, från hvilken han

blifvit skild till säng och säte, har rätt att erhålla ett tillägg —

indemnité de logement — af 50 centimes per dag. Till betjänte i deputeradekammarens

kansli utbetalas regelbundet en gratifikation till enhvar

familjeförsörjare, som liar flera än tre barn, af 50 francs per år

ocli barn utöfver tre. Deputeradekammaren bär för närvarande att pröfva

ett af abbé Lemire väckt förslag om ett allmänt genomförande af detta

system, och antages som sannolikt, att i de lägsta lönekategorierna ett

särskilt tillägg för familjeförsörjare kommer att bestämmas.

Från Belgien har inhämtats, att lönetillägg för gifta och familjefäder

förekommer endast undantagsvis och beroende af särskilda omständigheter,

såsom hyresersättning åt vissa underordnade tjänstemän inom tull- och

uppb örds verken.

I Preussen tillämpas icke detta lönesystem. I preussiska landtdagen

förefinnes dock eu starkt understödd sträfvan att bevilja tjänstemän,

som äro familjeförsörjare, ett högre hyresbidrag än till icke-familjeförsörjare.

Preussiska statsregeringen har emellertid ej hittills lyssnat

till de röster, som höjts till förmån för dessa sträfvanden.

Från Sachsen har meddelats, att skillnad i löneförmåner endast förekommer

i så måtto, att icke-familjeförsörjare i regel erhålla endast hälften

så högt hyresbidrag som familjeförsörjare.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 29.

Utskottets

yttrande.

1 Bayern förekommer ej heller en dylik skillnad i vidare utsträckning

än så, att då sedan 1904 tjänstemännen erhöllo ett dyrortstillägg

och detta alltefter olika orters dyrhet indelades i två klasser, tjänstemän,

som icke voro familjeförsörjare, utan undantag erhöllo sådant tillägg

efter lägsta klassen. I det till innevarande landtdag framlagda förslag

till omreglering af tjänstemännens löner har emellertid regeringen föreslagit,

att all skillnad måtte bortfalla. Krafter synas emellertid vara

verksamma i motsatt riktning.

I Finland har systemet i viss mån genomförts. Öfverstyrelsen för

skolväsendet inlämnade nämligen till senaten förslag till reglering af

lönerna för lärarepersonalen i Finlands landskommuner och gick detta

förslag därpå ut, att hvarje ogift lärare och lärarinna skulle åtnjuta lika

grundlön, och att hvarje gift lärare och sådan lärarinna, som vore änka

och hade barn att försörja eller som, ehuru gift, vore familjens enda försörjare,

skulle åtnjuta lika grundlön. Alderstilläggen skulle likaledes

utgå i olika storlek för dessa båda kategorier. Regeringen föreläde

landtdagen proposition i enlighet med detta förslag, som alltså var byggdt

på likställighetsprincipen, modifierad efter den af familjeförhållanden betingade

olikheten i lefnadskostnader.

Landtdagen godkände emellertid ej propositionen oförändrad. Det

utskott, som behandlade propositionen, ansåg, att ingående af äktenskap

i och för sig icke borde gifva anledning till erhållande af högre lön,

utan att denna borde utgå allenast till sådana lärare och lärarinnor, som

hade barn att försörja och äro sina familjers hufvudsaklig a försörjare.

Landtdagen fattade beslut i ärendet sistlidne oktober månad. I enlighet

härmed utgå lönerna till lärarepersonalen sålunda:

för ogifta samt gifta men barnlösa lärare och lärarinnor begynnelselön:

900 mark, 4 ålderstillägg, hvardera å 180 mark = 720; summa

1,620 mark som slutlön;

för gifta lärare och lärarinnor med barn samt änklingar och änkor

med oförsörjda barn: begynnelselön: 1,100 mark, 4 ålderstillägg, hvardera

å 220 mark = 880 mark; summa 1,980 mark som slutlön. Alderstilläggen

utgå efter respektive 5, 10, 15 och 20 år.»

Reglering af aflöningsförhållandena för i statens tjänst anställd personal

har i vårt land under de sista åren genomförts i rätt omfattande

utsträckning. För åstadkommande af en sådan reglering jämte utredning

och pröfning af förhållanden, som därmed kunde äga samband, till
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra Kammarens ''Tillfälliga Utskotts (N:o B) Utlåtande N:o 29.

satte Kungl. Maj:t år 1902 en kommitté, den så kallade löneregleringskommittén.

Utskottet kar rörande dess arbete erfarit, att den afgifvit,

förutom ett principbetänkande angående allmänna förutsättningar och grunder

för en reglering af löneförhållandena m. in. inom de centrala ämbetsverken,

betänkande och förslag rörande följande ämbetsverk, kårer och

stater, nämligen: kammarkollegium, kammarrätten, statskontoret, landsstaten,

skogsstaten och de allmänna skogsläroverken, landtbruksstyrelsen,

landtmäteristyrelsen, domänstyrelsen, Sveriges geologiska undersökning,

stuteriöfverstyrelsen och stuteristaten. Därjämte har kommittén afgifvit

betänkande och förslag rörande den af Riksdagen väckta frågan om

fastare anställning för vissa biträden hos statens ämbetsverk och myndigheter.

Samtidigt med att löneregleringskommitténs arbete pågått, har det

emellertid varit nödvändigt att dels inom respektive statsdepartement

uppgöra löneregleringar för en del verk och stater, dels genom särskildt

utsedde kommitterade uppgöra löneregleringsförslag för några statens

mera betydande verk såsom telegrafverket, järnvägsstaten, poststaten

m. 11. Af dessa hafva telegrafverkets, järnvägsstatens, arméförvaltningens

m. fl. stater underställts 1907 års riksdags pröfning och godkännande.

De kommittéförslag, som ligga som grund för telegraf- och järnvägsstaterna

hafva hvad själfva aflöningssystemet vidkommer, i hufvudsak

följt det s. k. Tenowska systemet, hvilket innebär låga begynnelselöner

med mindre men tätt återkommande lönetillägg. Såsom stöd för detta

lönesystem anföra kommitterade för reglering af löneförhållandena vid

telegrafverket bland annat följande: »Om man utgår ifrån, att tjänstemännens

aflöning bör beräknas icke allenast med hänsyn till hans egna

personliga lefnadsbehof utan till hans behof såsom familjefader och

fostrare af det kommande släktet, är det uppenbarligen oriktigt att vid

beräknande af hvad till tjänstemannens nödiga bärgning hörer icke taga

hänsyn till, huru utgifterna för en familjs underhåll tilltaga, i den mån

barn tillkomma och med dessas uppväxt. Rent abstrakt låter det säga

sig, att aflöningen bestämmes med hänsyn till tjänstens vikt och ansvar

och icke med hänsyn till dess innehafvare, men när detta betraktelsesätt

skall tillämpas på hela den grupp af befolkningen, som ägnar sig åt

utförande af statens arbete, visar sig denna abstraktion leda till orimligheter.

Det gäller för tjänstemannen som för hvarje annan samhällsmedlem,

att de behof, som måste tillfredsställas, äro grunddriftädern för hans

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 29.

arbete. Den som vill använda arbetskraften kan därför icke frånse

dessa behof.» Och vidare anföres: »En synpunkt, som vid afvägandet

af dessa lönesatser i förhållande till lefnadsbehofven särdeles kraftigt

gjort sig gällande för kommitterade, är den, att staten bör så ordna sina

förhållanden, att den ej själf ytterligare bidrager till äktenskapsfrekvensens

sjunkande. Hvilken betydelse det har i moralisk styrka för ett

samhälle, att detta verkligen bygges på familjebildandet, behöfva kommitterade

endast påpeka.»

Den kommission, som utarbetat förslag till lönereglering för tjänstemän

vid postverket, har anslutit sig beträffande lönebeloppen till samma

system. De uttalanden, som telegrafkommitterade gjort och här ofvan

återgifvits, synas följaktligen gillats af postkommissionen. Då emellertid

slutledningen skulle dragas ur de gifna förutsättningarne, förefaller det

dock som vederbörande i ett hänseende kommit något på sidan: någon

skillnad har icke gjorts mellan, aflöning till familjeförsörjare och icke

familjeförsörjare, endast mellan manlig och kvinnlig tjänstinnehafvare.

Sålunda säger postkommissionen rörande föreslagna kvinnliga postmästare

af 3:dje klassen, att »det synts kommissionen som om deras aflöning

borde fastställas till ett lägre bolopp, så mycket hellre som, enligt hvad

kommissionen afsett, endast några af de minst fordrande postkontoren

inom denna klass böra förvaltas af kvinnliga föreståndare.» Emellertid

har kommissionen föreslagit inrättande jämväl af postkontor af 4:e klassen,

som föreslås förvaltas af såväl män som kvinnor. Arbetet vid ett

postkontor af denna klass bör ju i allmänhet bli mindre kräfvande än

vid något af 3:e klassen. Det oaktadt anser sig kommissionen för manlig

postmästare vid 4:e ldassens postkontor böra föreslå eu begynnelseaflöning, som

öfver stiger slutaflöningen för kvinnlig postmästare vid 3:e klassens postkontor.

Motiven härför angifvas ej, men man kan tydligt förstå, att de sammanfalla

med telegrafkommitterades förut återgifna uttalanden. Det är otvifvelaktigt

behofsprincipen, som man ansett nödigt att taga hänsyn till.

Det har understundom i fråga om löneregleringar framhållits, att

satsen »lika lön för lika arbete» borde vara den enda bestämmande.

Denna sats kan måhända vid ett flyktigt bedömande förefalla vara såväl

rättvis i sin grund som enkel att tillämpa. Vid en närmare undersökning

skall man emellertid finna, att den är endast skenbart rättvis. Den

är därjämte så godt som omöjlig att genomföra.

Sålunda torde det ej kunna jäfvas, att personer, som innehafva lika

tjänstebefattningar, dock ej kunna åstadkomma eu fullt jämförbar arbets
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 29. 9

produkt med användande af lika lång daglig tjänstetid. Begåfning och.

arbetsförmåga äro väsentligt olika hos olika individer. Flit, intresse och

omtanke äro likaledes individuellt växlande. Dessa faktorer, jämte andra,

inverka emellertid högst väsentligt på den arbetsprodukt, som olika personer

i lika tjänst kunna åstadkomma. Fn synpunkt, som ifråga om

denna princips riktighet äfven bör beaktas, är den, att samma tjänstebefattning

kan vara mera kräfvande på en plats än på en annan.

Yid bestämmandet af tjänstemännens löneförmåner har ej heller

principen lika lön för lika arbete varit den afgörande. Ty förutom

beaktande af det med respektive befattningar förenade arbete och ansvar,

den kunskap och duglighet, som befattningen klöfver af dess innehafvare,

har därjämte hänsyn i viss mån måst tagas till lefnadsbehofvet.

Såsom upplysande härutinnan hänvisas till de citat, som utskottet

förut anfört ur kommittébetänkanden. Därjämte vill utskottet erinra

hurusom redan år 1856 vid föredragning inför Konungen den 11 oktober

af förslag till lönereglering af statens med penninglöner försedda ämbetsoch

tjänstemän, af chefen för finansdepartementet anfördes, att vid en

sådan reglering noggrant afseende borde fästas dels å de särskilda

statsfunktionernas behof af ämbets- och tjänstemän, dels å dessas behof

af anständig bärgning. Intetdera beliofvet fick öfversltridas, men också

intetdera åsidosättas. För en första lönegrad föreslogs för den skull

ett belopp med hvilket den ogifte tjänstemannen kunde beredas en tarflig

men någorlunda anständig bärgning. För andra lönegraden föreslogs ett

belopp med hvilket tjänstemannen äfven som gift borde äga sin bärgning.

För tredje lönegraden föreslogs det högre lönebeloppet med hänsyn till

att en tillväxande familj och barnens uppfostran medförde ökade utgifter.

Den fjärde lönegraden borde utgöra yttersta målet för en utmärkt duglig

ämbetsmans sträfvanden. Den femte lönegraden omfattade allenast

rikskollegiernas presidenter.

Det är också otvifvelaktigt, att det mindre lefnadsbehof, som en

ogift kvinna i allmänhet har i jämförelse med en gift man, varit anledningen

till att lägre löner bestämts för kvinnor än för män i lika tjänsteställning.

För att klart belysa huru man ansett sig böra på grund häraf

föreslå olika lönebelopp för samma tjänstebefattningar tillåter sig utskottet

göra ett utdrag ur det betänkande, som afgifvits af kommissionen

för lönereglering för tjänstemän vid postverket m. m. i hvad detta förslag

rörer tjänstebefattningar, som föreslås att beklädas af såväl män som

kvinnor. Lönerna hafva föreslagits sålunda:

Bill. till BiJcsd. Prof. 1908. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 28 Käft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 29,

w

CD

CfQ

P

P

CD

l—i

DO

CD

O:

P

Lönebelopp efter antal tjänsteår

3

3

3

2

2

2

2

3

Q

0

3

3

Postmästare af klass 3, manlig

3,800

4,200

4,600

5,000

_

_

_

_

_

—

—

—

s » » kvinnlig

2,900

3,100

3,400

» » klass 4, manlig

3,500

3,800

4,200

4,600

» » » kvinnlig

2,700

2,900

3,100

Förste postexpeditör, manlig

3,200

3,500

3,800

4,200

—

» » kvinnlig

1,900

2,100

2,300

2,500

Postexpeditör, manlig............

1,800

—

—

—

2,000

2,200

2,400

2,600

2,900

3,200

3,500

3,800

» kvinnlig ... .....

1,500

1,700

1,900

2,100

Därjämte föreslås, att dessa tjänstemän i den händelse de äro

stationerade å orter, där de allmänna lefnadskostnaderna äro särskildt

höga, skola äga att, så länge de å sådan ort tjänstgöra, uppbära ortstillägg,

utgående enligt af generalpoststyrelsen fastställda grunder med

15 eller 10 procent af den fasta atlöningen, dock högst 450 respektive

B00 kronor till manlig tjänsteman och högst 225 respektive 150 kronor

till kvinnlig tjänsteman.

Nu torde ej gärna kunna bestridas, att under förutsättning att den

uppfattning är riktig, som utskottet har rörande anledningen till olikheten

i lön för manlig och kvinnlig tjänsteman i lika tjänstebefattning,

följdriktigheten jämväl krafvel'', att tillbörligt afseende borde fästas vid

det olika lefnadsbehof, som förefinnes mellan manliga tjänstemän, beroende

på huruvida de äro familjeförsörjare eller ej. Så har likväl ej skett. Utskott

et delar emellertid i det hänseendet motionärens mening, att denna

omständighet vid bestämmande af tjänstemäns löneförmåner borde beaktas.

Särskildt må framhållas, hurusom det olika behofvet framför allt

gör sig gällande med afseende å bostad. Det synes fördenskull utskottet

vara rätt och billigt att, i fall tjänstemannen är berättigad erhålla hyresbidrag

eller hyresersättning, denna till icke familjeförsörjare må utgå

med lägre belopp än till familjeförsörjare.

Motionärens förslag till nytt aflöningssystem går därpå ut att familjeförsörjare

skulle såsom tillägg till en till alla i samma tjänst efter lika

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 29.

grunder utgående grundlön äga att uppbära ett »familjeunderstöd» eller

»tjänstemannafamiljeunderstöd» utgående med olika belopp efter familjens

storlek. Utskottet, som finner förslaget förtjänt af beaktande, anser sig

dock i detta sammanhang böra erinra, hurusom det finnes många ogifta,

män såväl som kvinnor, hvilka därigenom att de försörja ålderstigna

eller minderåriga anhöriga kunna och böra i viss mån betraktas som

familjeförsörjare. Därjämte vill utskottet erinra, att de i alla lönestater

utgående ålderstilläggen sannolikt afse att möta de ökade behof, som en

tillväxande familj medför.

Benämningen »understöd» å det ifrågasatta lönetillägget finner utskottet

mindre lämpligt. Denna benämning synes nämligen ej böra

gifvas åt en viss del af en utgående lön.

För ett rätt och allsidigt bedömande af detta spörsmål erfordras en

mera ingående och fullständig utredning än den utskottet, på den tid

och med de resurser, som stått utskottet till buds, varit i tillfälle att

åstadkomma. Saken är dock af den vikt och betydelse, att den bör

fullständigt utredas. Yäl är det sant, att för det ojämförligt största antalet

statstjänare hafva lönerna nyss reglerats eller äro föremål för reglering.

Denna omständighet synes dock utskottet ej vara skäl nog för

att undanskjuta utredning om en betydelsefull princip.

Att svårigheter skola möta för genomförande af en lönereglering

efter angifna grunder, inser utskottet mycket väl. Men är grundtanken

buren af rättvisa och billighet, och detta synes den vara, så böra svårigheterna

förvisso kunna öfvervinnas.

Angående sättet för utredningens åstadkommande, kan utskottet ej

utan vidare ansluta sig till motionärens mening. Det är ju möjligt, att

utredningen lämpligast och bäst kan utföras af den här förut omnämnda

löneregleringskommittén. Under alla förhållanden synes Kungl. Maj:t i

denna del böra hafva fria händer.

Utskottet får på grund af det anförda hemställa,

att Andra Kammaren i anledning af herr C. G.

Smdéns motion för sin del måtte besluta att i skrifvelse

hos Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t

täcktes låta utreda, huruvida och i hvad mån vid

reglering af statstjänarnes löneförmåner må ifrågakomma

ändrade grundsatser i syfte att mera än hit
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra Kammarens Tillfälliga TJtskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 29.

tills tillgodose det större lefnadsbehof, som de statstjänare,

hvilka äro familjeförsörjare, hafva i jämförelse

med dem som icke äro familjeförsörjare.

Stockholm den 7 april 1908.

På utskottets vägnar:

AXEL RUNE.

Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget, 1908.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.