Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Kungl. Maj:t angående utredning i fråga om jordafsöndringar, livilka såsom arf afsöndrats på viss tid och mot vissa skyldigheter till stamhemmanet m. m.

1908-02-21 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 4TU 1908:9, Skrifvelse till Kungl. Maj:t angående utredning i fråga om jordafsöndringar, livilka såsom arf afsöndrats på viss tid och mot vissa skyldigheter till stamhemmanet m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4.) Utlåtande N:o 9.

1

N:o 9.

Ank. till Riksd. kansli den 21 febr. 1908, kl. 3 e. m.

Andra Kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande n:o 4

i anledning af hr M. Sundströms motion, n:o 95, om

skrifvelse till Kungl. Maj:t angående utredning i fråga om

jordafsöndringar, livilka såsom arf afsöndrats på viss

tid och mot vissa skyldigheter till stamhemmanet m. m.

I en inom Andra, Kammaren under n:o 95 väckt motion har hr

Sundström hemställt,

att Riksdagen i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhåller, det Kungl.

Maj:t täcktes låta undersöka i huru stor utsträckning j ordafsöndringar

från hemman, hvilka såsom arf afsöndrats på viss tid och mot vissa skyldigheters

utgörande till stamhemmanet, förekomma, samt därpå för Riksdagen

framlägga förslag, hvarigenom dylika lägenheters innehafvare antingen

tryggas i den fortsatta besittningen af desamma eller ock vid besittningstidens

slut tillförsäkras ersättning för å lägenheterna gjorda förbättringar.

Såsom stöd för motionen har motionären anfört:

»I min hembygd finnes en del från hemman under förra tider såsom

arf på viss tid och mot vissa skyldigheters utgörande till stamhemmanet

afsöndrade torplägenheter. Dessa afsöndrade torplägenheters tillkomst har

vanligen tillgått på följande sätt:

Agaren af ett hemman önskade på grund af hög ålder öfverlämna

egendomens drift och skötsel i yngre händer. Nu funnos kanhända två

Bih. till Riksd. Prot. 1908. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 9 Käft. (N:o 9). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4.) Utlåtande N:o 9.

eller flera barn i familjen. Han träffade då öfverenskommelse med dessa,

att ett af dem mot en viss, vanligen mycket billig lösesumma skulle

öfvertaga hemmanet, under det han själf betingade sig vissa förmåner ur

gården till döddagar. Den kontanta lösesumman skulle delas mellan arfvingarna.

Stundom brukade man emellertid i stället för penningar tilldela

dessa en mindre, från hemmanet afsöndrad torplägenhet. Dessa afsöndringar

gjordes på viss tid, t. ex. 50 år, eller ock under deras och

deras barns lifstid. Vanligen föreskrefs, att lägenhetens innehafvare skulle

vara skyldig att till stamhemmanet utföra vissa dagsverken under året.

Däremot saknas bestämmelser om någon som helst godtgörelse till lägenhetens

innehafvare, då lägenheten vid besittningstidens slut återfaller till

hemmanet.

Jag förmodar, att orsaken till denna egendomliga form för afsöndring

är att söka dels i forna Jåders trånga lagbestämmelser om j ordafsöndring,

dels uti allmogens kända motvilja mot att stycka sina egendomar i alltför

små lotter.

Huru stort antalet af dylika afsöndrade lägenheter kan vara, är för

mig omöjligt att uppgifva. Personer med sakkännedom på dessa områden

hafva sagt mig, att det på vissa orter är ganska afsevärdt, ehuru

antalet naturligtvis med hvarje år som går förminskas. Jag förmodar

emellertid, att det för myndigheterna bör vara jämförelsevis lätt att åstadkomma

en utredning i detta fall.

Det säkra är, att på vissa orter finnas ganska många innehafvare af

dylika lägenheter, hvilka med bekymmer motse den dag, då lägenheterna

skola återfalla till stamhemmanet. Må vi tänka oss in i deras förhållanden!

De hafva under årtionden innehaft sina lägenheter. Under försakelser

och sparsamhet hafva de här åt sig uppfört ett eget hem. Jorden

har förbättrats genom omsorgsfull skötsel samt utvidgats genom nya odlingar.

Så kommer en dag, då besittningstiden upphör. Byggnaderna

blifva ytterst litet värda, då de stå på annans grund. För de å jorden

åstadkomna förbättringarna och odlingarna hafva de enligt kontrakten

ingen rätt till ersättning. Alltsammans, med undantag af uppförda byggnader,

återfaller utan lösen till stamhemmanets ägare.

Det förefaller mig dock bra hårdt, att barnen skola lida för föräldrarnas

missgrepp eller forna tiders trångbröstade lagbestämmelser; och

jag undrar, huruvida man icke genom lämpliga åtgärder skulle i någon mån

kunna vinna rättelse häruti. Det råder ju i våra dagar en allmän sträfvan

att underlätta den enskildes bemödanden att skapa ett eget hem. Här

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra'' Kammarens Tillfälliga ''Utskotts (N:o 4.) Utlåtande N:ö 9.

hafva vi en del egna hem, från hvilka deras ägare förr eller senare skola

aflägsnas af orsaker, för hvilka de näppeligen kunna sägas vara ansvariga.

Jag anser, att man borde taga i öfvervägande, huruvida åtgärder kunna

vidtagas till dessa missförhållandens afhjälpande.»

Motionen afser ett alldeles särskildt slag af afsöndringar, nämligen

sådana torplägenheter, som afsöndrats såsom arf på viss tid och mot vissa

skyldigheters utgörande till stamhemmanet.

Till en början vill utskottet anmärka, att inom utskottet med dess

erfarenhet befintligheten af så beskaffade afsöndringar som dem motionen

afser icke äro för utskottet kända. Någon som helst utredning om

omfattningen, hvari dylika afsöndringar till äfventyra förekomma, föreligger

ej i motionen och har det icke heller varit möjligt för utskottet

att ens i någon mån fullständiga hvad som i motionen härutinnan felas.

En'' sådan utredning skulle i utskottets tanke förutsätta genomgående och

granskning af de särskilda domsagornas i landet inteckningsprotokoll.

Någon annan väg att erhålla de erforderliga upplysningarne kan utskottet

ej tänka sig. Utskottet saknar alltså helt och hållet ledning för bedömmande

af hvilken allmän betydelse de af motionären anmärkta missförhållanden

praktiskt sedt kunna äga. Motionären hemställer nu om en

undersökning, hvilken motionären, enligt hvad han anför i motiveringen,

tror blifva jämförelsevis lätt för myndigheterna att åstadkomma. Utskottet

är dock på redan anförda skäl af motsatt uppfattning och håller

före, att undersökningen i fråga skulle blifva både mycket svår och ganska

kostsam, och då utskottet, såsom nyss är nämndt, ej är öfvertygadt

om vikten af denna undersökning, saknar utskottet skäl att biträda motionen,

såvidt den afser en dylik undersökning.

Beträffande motionens senare del, som åsyftar framläggande af förslag,

hvarigenom innehafvare af ifrågavarande lägenheter skulle antingen

tryggas i den fortsatta besittningen af desamma eller ock vid besittningstidens

slut tillförsäkras ersättning för å lägenheterna gjorda förbättringar,

synes det utskottet, som åtgöranden i sådan riktning skulle falla inom

den civila rättens område och inom den del däraf, som gjorts till föremål

för lagstiftning så nyligen som genom lagen den 14-juni 1907 om nyttjanderätt

till fäst egendom. Utskottet tilltror sig icke vid sådant förhållande

att närmare ingå på denna del af motionen, och utskottet vill

endast, vidkommande motionens sista del, anmärka, att, då torplägenheterna

i fråga förvisso icke i allmänhet lära vara mottagna efter syn

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra Kammarens Tillfälliga TJtskotts (N:o 4.) Utlåtande N:o 9.

och en ganska lång tid i de flesta fall torde förflutit sedan upplåtelsen

ägde rum, den erforderliga bevisningen om möjliga förbättringars befintlighet

och värde skulle möta synnerliga svårigheter.

På grund af hvad utskottet sålunda anfört, hemställer utskottet,

att förevarande motion icke måtte af kammaren bifallas.

Stockholm den 21 februari 1908.

o

A utskottets vägnar:

ERIK MARTIN.

Tryckeri-Å.-B. Skandia, Stockholm 1908.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.