Sök i Ratio Lex

Andra Kammarens Tillfälliga UtsJcotts (N:o 5) Utlåtande N:o 14

1908-03-06 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 5TU 1908:14, Andra Kammarens Tillfälliga UtsJcotts (N:o 5) Utlåtande N:o 14

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga UtsJcotts (N:o 5) Utlåtande N:o 14.

1

SBso 14.

Ank. till Riksd. kansli den 7 mars 1908, kl. 11 f. m.

Andra Kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande n:o 3, i anledning

af väckta motioner om skrifvelser till Kungl.

Maj:t angående penningbidrag till värnpliktige, som vårdas

för under tjänstgöring ådragen skada eller sjukdom.

I en till Andra Kammaren afgifven motion, n:o 57, hemställer herr

C. F. Vahlquist,

»att Kiksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.

Maj:t täcktes vidtaga sådana ändringar i nu gällande reglemente för

arméns aflöning under fred, att värnpliktige, som vårdas för under tjänstgöring

ådragen skada eller sjukdom, få komma i åtnjutande af det penningbidrag,

de enligt värnpliktslagens § 35 tillförsäkrats».

Till stöd för denna hemställan har motionären anfört följande:

»Yärnpliktslagen tillförsäkrar de värnpliktige under tjänstgöring en

del förmåner, hvilka finnas angifna i samma lags 35 § mom. 2, som

lyder: ''under tjänstgöring erhåller till beväringen hörande värnpliktig

underhåll, sjukvård, beklädnad, utredningspersedlar och annan erforderlig

Bill. till Riksd. Prof. 1908. 8 Samt. 2 Afd. 2 Band. 14 Höft. (N:o 14.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra ''Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 5) Utlåtande N:o 14.

utrustning samt dessutom penningbidrag och, där den värnpliktige tillhör

antingen sådant truppslag vid hären, hvars tjänstgöring jämlikt § 27

öfverstiger sammanlagdt tvåhundrafyrtio dagar, eller flottan, särskildt tillskott

i penningar för den utbildningstid, som öfverskjuter tvåhundrafyrtio

dagar, allt likaledes enligt särskilda bestämmelser’.

I Kungl. Maj:ts nådiga reglemente för arméns aflöning under fred

den 11 oktober 1907 § 57 heter det: ''penningbidrag och penningtillskott

bibehållas eller förloras af värnpliktig i de fall, som uti § 25 angående

dagaflöning åt fast anställdt manskap omförmäles’, och i § 25 mom. 2

samma reglemente: ’Den, som undergår arrest med förbud att göra tjänst

eller annat frihetsstraff eller hålles häktad för brott, håller sig undan, är

rymd eller å sjukhus eller sjukrum åtnjuter portion och sjukvård, får icke

under tiden uppbära dagaflöning’.

Det synes mig anmärkningsvärdt den motsägelse, som finnes mellan

bestämmelserna i värnpliktslagen och nyssnämnda aflöningsreglemente.

Enligt värnpliktslagen tillförsäkras den värnpliktige sålunda under

tjänstgöring utom annat sjukvård och dessutom penningbidrag, men enligt

aflöningsreglementet förlorar han, om han å sjukhus eller i sjukrum åtnjuter

portion och sjukvård, detta penningbidrag. Den värnpliktige får

sålunda på sätt och vis betala den fria sjukvård värnpliktslagen tillförsäkrar

honom. Och någon tröst för den sjuke värnpliktige kan det väl

knappast vara, att han enligt ofvanciterade § 25 i aflöningsreglementet

likställes med en del dåliga element bland de värnpliktige, hvilka med

rätta gå förlustiga penningbidraget!

Det måste kännas så mycket hårdare att på grund af sjukdom under

tjänstgöringen behöfva gå miste om utlofvadt penningbidrag, som, med

endast ytterst få fall undantagna, sjukdomen ådragits i tjänsten eller på

grund af tjänsten.

Ännu en sak, som gör att förlusten af penningbidraget under sjukdom

måste kännas mindre rättvis, är, att vid några regementen en hel

del sjuka få åtnöja sig med samma kost som den öfriga delen af truppen.

Någon dyrare portion kan sålunda ej i dessa fall vara orsaken till förlusten

af penningbidraget; och hvad angår behöflig medicin och andra

sjukvårdsartiklar, blifva dessa för dem, som endast äro lindrigt sjuka och

få vistas i sina logement och uppbära penningbidrag, många gånger lika

kostsamma.

För mig synes det alldeles klart, att billig rättvisa krafvel’ en ändring

i påpekade förhållande i nu gällande aflöningsreglemente äfven beträffande

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 5) Utlåtande N:o 14.

annat manskap, som på grund af gällande bestämmelser tillförsäkrats fri

sjukvård under sjukdom eller skada, ådragna i tjänsten.

Att jag i denna min uppfattning ej står ensam, vill jag ådagalägga

genom att anföra hvad chefen för kungl. första lifgrenadierregementet i

sin rapport öfver 1907 års vapenöfningar vid regementet yttrar i berörda

fråga: ''rörande de sjukskrifna värnpliktige tillåter jag mig framhålla en

oegentlighet, härrörande från aflöningsreglementets bestämmelse i § 54

(57), där det fastställes, att dagaflöning ej får utgå till sådana värnpliktige,

som vårdas å sjukrum eller sjukhus. Med undantag af vissa själfådragna

åkommor torde sjukdomarna uppkomma under eller i följd af de värnpliktiges

tjänstgöring. Under sådana förhållanden kan det icke vara fog

för, att karlen — förutom den kroppsliga skadan —- äfven skall lida

ekonomisk förlust, ifall han under fullgörande af sin värn pliktstjänst råkar

blifva sjuk. Särdeles bjärt framträdde detta, då under en fältskjutning

en militärarbetare genom olyckshändelse fick en kula i axeln, därför

vårdades öfver en månad på lasarettet och som en följd häraf förlorade

sin dagaflöning under samma tid. Då härtill kommer, att värnpliktslagen

§ 35 mom. 2 tillförsäkrar de värnpliktige under tjänstgöring underhåll,

sjukvård samt dessutom penningbidrag (= dagaflöning), hvars storlek

beror på tjänstetidens längd, så torde det kunna ifrågasättas, huruvida ej

aflöningsreglementets här anförda bestämmelse träder lagens bud för nära’.

Att däremot den, som på grund af sjäfförvållad sjukdom, t. ex.

smittosam könssjukdom, framför allt då han befinnes behäftad med åkomman

redan vid inträdet i tjänstgöring, går förlustig penningbidrag under

erhållen vård af sjukdomen genom den militära förvaltningens försorg,

torde icke kunna anses obilligt.»

Med åberopande af förestående motivering hemställer herr Yahlquist

i en annan motion, n:o 244,

»att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.

Maj:t täcktes vidtaga sådana ändringar i nu gällande förordning för värnpliktiges

vid flottan aflöning under fredstid, att värnpliktige, som vårdas

för under tjänstgöring ådragen skada eller sjukdom, få komma i åtnjutande

af det penningbidrag, dem enligt värnpliktslagens § 35 tillförsäkrats.»

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 5) Utlåtande N:o 14.

Nu gällande värnpliktslag antogs af Riksdagen år 1901.

Beträffande punkt 2 i 35 paragrafen hade Kungl. Maj:t föreslagit

en annan lydelse än den af Riksdagen sedermera antagna, som i motionen

är anförd. Till stöd för den af Riksdagen vidtagna ändring af ifrågavarande

punkt anfördes, dels att det hittills använda ordet »dagaflöning»

såsom oegentligt ansetts böra utbytas mot »penningebidrag» samt dels:

»Då Riksdagen, enligt hvad i det föregående blifvit sagdt, ansett

sig böra för sin del besluta olika lång tjänstgörigstid för de värnpliktige,

synes det dock Riksdagen, som om rättvisa och billighet skulle kräfva,

att de värnpliktige, som hafva en längre sammanlagd tjänstgöringstid än

240 dagar, för den tid, som öfverskjuter nyssnämnda antal dagar, komma

att erhålla särskild ersättning utöfver dem eljest tillkommande penningebidrag.

Med bestämmandet af belopp af detta särskilda tillskott torde

dock lämpligen böra anstå. I nu om förmälda syfte har emellertid en

något ändrad lydelse af § 35 i värnpliktslagen af Riksdagen ansetts erforderlig.

»

Den i motionen anförda lydelsen af 57 § i Kungl. Maj:ts nådiga

reglemente för arméns aflöning under fred den 11 oktober 1907 återfinnes

i n:o 110 af Svensk Författningssamling samma år.

Likaså återfinnes där den i motionen anförda bestämmelsen i 2

punkten af 25 §. Punkt 3 af denna senare paragraf innehåller emellertid

följande bestämmelse:

»Den som för enskilda angelägenheter erhållit tjänstledighet under

högst 14 dagar i en följd, äfvensom den, hvilken i följd af sjukdom

måste efter öfnings eller skolas slut kvarlämnas å öfningsorten, får

under tiden bibehålla dagaflöning, i senare fallet äfven om han å sjukhus

eller sjukrum åtnjuter portion och sjukvård.»

Den af motionären åberopade förändrade lydelsen af 12 § i kungl.

kungörelsen angående aflöning för flottans värnpliktige under fredstid

m. m. återfinnes i Svensk Författningssamling n:o 33 år 1906 och har följande

lydelse: »beväringsman vid flottan, som under den tid, han är in
kallad

till tjänstgöring, undergår arrest, med förbud att göra tjänst, eller

annat frihetsstraff, hålles häktad för brott, håller sig undan, rymmer eller

åtnjuter permission under längre tid än 14 dagar i en följd eller är under

tjänstgöring afpolletterad till sjukhus eller sjukrum, är icke berättigad

att komma i åtnjutande af någon del af det på tiden för frihetsstraffet

eller bortovaron från öfningarna belöpande penningbidraget.» Det fram
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga TJtshotts (N:o 5) Utlåtande N:o 14. 5

går af denna lydelse att, med afseende på ifrågavarande penningebidrag,

värnpliktige vid flottan blifvit af Kungl. Maj:t likställda med dem vid armén,

Utskottet anser sålunda, att de båda motionerna böra behandlas

gemensamt.

Vid tillämpning af dessa bestämmelser i aflöningsreglementena kan

således det förhållandet inträffa, att, om en värnpliktig är sjuk, exempelvis

14 dagar före och 14 dagar efter öfningstidens slut, han icke är berättigad

till ifrågavarande penningebidrag för de förstnämnda 14 dagarna,

men väl för de senare 14 dagarna.

Enligt hvad utskottet inhämtat, är utspisningen af de sjuka vid ett

landsortsregemente på grund af muntlig order af arméfördelningschefen

ordnad på följande sätt:

Särskild sjukföda upphandlas icke.

Om så utan olägenhet kan ske, utspisas de sjuka med vanlig manskapsportion,

som färdiglagad hämtas från manskapsköken.

I)å åter vederbörande läkare så anser lämpligt, lagas maten för de

sjuka af en vid sjukhuset anstäld matlagerska, som dessutom biträder vid

manskapsköket, i regel enligt portionsstaten.

Ingredienserna till denna vid sjukhuset lagade mat skola tagas från

regementets proviantmagasin i så stor utsträckning, som ske kan, men

får dessutom för sjukhusets räkning upphandling ske af sådana ingredienser,

som behöfvas för att göra de sjukas utspisning dietiskt riktig, men

hvilka ej finnas tillgängliga i proviantmagasinet.

Extra omkostnader för de sjukas utspisning torde sålunda icke annat

än undantagsvis förekomma.

Såväl i Kungl. Majits proposition som i Riksdagens beslut angående

den ifrågavarande paragrafen i värnpliktslagen har framhållits, att dessa

penningebidrag till de värnpliktige framkallats af billighetskraf såsom ersättning

för den längre tjänstgöringstid, som vid samma tillfälle ålades

de värnpliktige.

Redan med hänsyn till dessa billighetskraf synas sålunda 57 § i

arméns och 12 § i flottans aflöningsreglemente bort hafva varit på annat

sätt afvägda.

Bih. till liilcsä. Prof. 1908. 8 Samt. 2 Ajd. 2 Band. 14 Käft.

2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 5) Utlåtande N:o 14.

Utskottet delar den af motionären uttalade uppfattning angående det

principiellt oriktiga däruti, att värnpliktig, som i tjänsten träffats af

skada eller sjukdom, i något afseende likställes med brottslingar. Och

att en viss motsägelse kan påvisas mellan värnpliktslagen och de ifrågavarande

aflöningsreglementena, torde icke kunna förnekas.

På grund af det anförda får utskottet sålunda hemställa,

att Andra Kammaren för sin del behagade besluta

:

att Riksdagen ville i skrifvelse till Ivungl. Maj:t

anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes vidtaga sådana ändringar

i nu gällande förordningar för värnpliktiges vid

armén och flottan aflöning under fredstid, att värnpliktige,

som vårdas för under tjänstgöring ådragen

skada eller sjukdom, få komma i åtnjutande af det

penningbidrag, dem enligt värnpliktslagens 35 § tillförsäkrats.

Stockholm den 6 mars 1908.

På utskottets vägnar:

ERNST HEDENSTIERNA.

Stockholm, tryckt hos P. Palmquists Aktiebolag, 1908.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.