Andra Kammarens Tillfälliga UtsJcotts (N:o 5) Utlåtande N:o 14
1908-03-06 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
AK 5TU 1908:14, Andra Kammarens Tillfälliga UtsJcotts (N:o 5) Utlåtande N:o 14
Dokumentets text
Andra Kammarens Tillfälliga UtsJcotts (N:o 5) Utlåtande N:o 14.
1
SBso 14.
Ank. till Riksd. kansli den 7 mars 1908, kl. 11 f. m.
Andra Kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande n:o 3, i anledning
af väckta motioner om skrifvelser till Kungl.
Maj:t angående penningbidrag till värnpliktige, som vårdas
för under tjänstgöring ådragen skada eller sjukdom.
I en till Andra Kammaren afgifven motion, n:o 57, hemställer herr
C. F. Vahlquist,
»att Kiksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.
Maj:t täcktes vidtaga sådana ändringar i nu gällande reglemente för
arméns aflöning under fred, att värnpliktige, som vårdas för under tjänstgöring
ådragen skada eller sjukdom, få komma i åtnjutande af det penningbidrag,
de enligt värnpliktslagens § 35 tillförsäkrats».
Till stöd för denna hemställan har motionären anfört följande:
»Yärnpliktslagen tillförsäkrar de värnpliktige under tjänstgöring en
del förmåner, hvilka finnas angifna i samma lags 35 § mom. 2, som
lyder: ''under tjänstgöring erhåller till beväringen hörande värnpliktig
underhåll, sjukvård, beklädnad, utredningspersedlar och annan erforderlig
Bill. till Riksd. Prof. 1908. 8 Samt. 2 Afd. 2 Band. 14 Höft. (N:o 14.) 1
2 Andra ''Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 5) Utlåtande N:o 14.
utrustning samt dessutom penningbidrag och, där den värnpliktige tillhör
antingen sådant truppslag vid hären, hvars tjänstgöring jämlikt § 27
öfverstiger sammanlagdt tvåhundrafyrtio dagar, eller flottan, särskildt tillskott
i penningar för den utbildningstid, som öfverskjuter tvåhundrafyrtio
dagar, allt likaledes enligt särskilda bestämmelser’.
I Kungl. Maj:ts nådiga reglemente för arméns aflöning under fred
den 11 oktober 1907 § 57 heter det: ''penningbidrag och penningtillskott
bibehållas eller förloras af värnpliktig i de fall, som uti § 25 angående
dagaflöning åt fast anställdt manskap omförmäles’, och i § 25 mom. 2
samma reglemente: ’Den, som undergår arrest med förbud att göra tjänst
eller annat frihetsstraff eller hålles häktad för brott, håller sig undan, är
rymd eller å sjukhus eller sjukrum åtnjuter portion och sjukvård, får icke
under tiden uppbära dagaflöning’.
Det synes mig anmärkningsvärdt den motsägelse, som finnes mellan
bestämmelserna i värnpliktslagen och nyssnämnda aflöningsreglemente.
Enligt värnpliktslagen tillförsäkras den värnpliktige sålunda under
tjänstgöring utom annat sjukvård och dessutom penningbidrag, men enligt
aflöningsreglementet förlorar han, om han å sjukhus eller i sjukrum åtnjuter
portion och sjukvård, detta penningbidrag. Den värnpliktige får
sålunda på sätt och vis betala den fria sjukvård värnpliktslagen tillförsäkrar
honom. Och någon tröst för den sjuke värnpliktige kan det väl
knappast vara, att han enligt ofvanciterade § 25 i aflöningsreglementet
likställes med en del dåliga element bland de värnpliktige, hvilka med
rätta gå förlustiga penningbidraget!
Det måste kännas så mycket hårdare att på grund af sjukdom under
tjänstgöringen behöfva gå miste om utlofvadt penningbidrag, som, med
endast ytterst få fall undantagna, sjukdomen ådragits i tjänsten eller på
grund af tjänsten.
Ännu en sak, som gör att förlusten af penningbidraget under sjukdom
måste kännas mindre rättvis, är, att vid några regementen en hel
del sjuka få åtnöja sig med samma kost som den öfriga delen af truppen.
Någon dyrare portion kan sålunda ej i dessa fall vara orsaken till förlusten
af penningbidraget; och hvad angår behöflig medicin och andra
sjukvårdsartiklar, blifva dessa för dem, som endast äro lindrigt sjuka och
få vistas i sina logement och uppbära penningbidrag, många gånger lika
kostsamma.
För mig synes det alldeles klart, att billig rättvisa krafvel’ en ändring
i påpekade förhållande i nu gällande aflöningsreglemente äfven beträffande
3
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 5) Utlåtande N:o 14.
annat manskap, som på grund af gällande bestämmelser tillförsäkrats fri
sjukvård under sjukdom eller skada, ådragna i tjänsten.
Att jag i denna min uppfattning ej står ensam, vill jag ådagalägga
genom att anföra hvad chefen för kungl. första lifgrenadierregementet i
sin rapport öfver 1907 års vapenöfningar vid regementet yttrar i berörda
fråga: ''rörande de sjukskrifna värnpliktige tillåter jag mig framhålla en
oegentlighet, härrörande från aflöningsreglementets bestämmelse i § 54
(57), där det fastställes, att dagaflöning ej får utgå till sådana värnpliktige,
som vårdas å sjukrum eller sjukhus. Med undantag af vissa själfådragna
åkommor torde sjukdomarna uppkomma under eller i följd af de värnpliktiges
tjänstgöring. Under sådana förhållanden kan det icke vara fog
för, att karlen — förutom den kroppsliga skadan —- äfven skall lida
ekonomisk förlust, ifall han under fullgörande af sin värn pliktstjänst råkar
blifva sjuk. Särdeles bjärt framträdde detta, då under en fältskjutning
en militärarbetare genom olyckshändelse fick en kula i axeln, därför
vårdades öfver en månad på lasarettet och som en följd häraf förlorade
sin dagaflöning under samma tid. Då härtill kommer, att värnpliktslagen
§ 35 mom. 2 tillförsäkrar de värnpliktige under tjänstgöring underhåll,
sjukvård samt dessutom penningbidrag (= dagaflöning), hvars storlek
beror på tjänstetidens längd, så torde det kunna ifrågasättas, huruvida ej
aflöningsreglementets här anförda bestämmelse träder lagens bud för nära’.
Att däremot den, som på grund af sjäfförvållad sjukdom, t. ex.
smittosam könssjukdom, framför allt då han befinnes behäftad med åkomman
redan vid inträdet i tjänstgöring, går förlustig penningbidrag under
erhållen vård af sjukdomen genom den militära förvaltningens försorg,
torde icke kunna anses obilligt.»
Med åberopande af förestående motivering hemställer herr Yahlquist
i en annan motion, n:o 244,
»att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.
Maj:t täcktes vidtaga sådana ändringar i nu gällande förordning för värnpliktiges
vid flottan aflöning under fredstid, att värnpliktige, som vårdas
för under tjänstgöring ådragen skada eller sjukdom, få komma i åtnjutande
af det penningbidrag, dem enligt värnpliktslagens § 35 tillförsäkrats.»
4
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 5) Utlåtande N:o 14.
Nu gällande värnpliktslag antogs af Riksdagen år 1901.
Beträffande punkt 2 i 35 paragrafen hade Kungl. Maj:t föreslagit
en annan lydelse än den af Riksdagen sedermera antagna, som i motionen
är anförd. Till stöd för den af Riksdagen vidtagna ändring af ifrågavarande
punkt anfördes, dels att det hittills använda ordet »dagaflöning»
såsom oegentligt ansetts böra utbytas mot »penningebidrag» samt dels:
»Då Riksdagen, enligt hvad i det föregående blifvit sagdt, ansett
sig böra för sin del besluta olika lång tjänstgörigstid för de värnpliktige,
synes det dock Riksdagen, som om rättvisa och billighet skulle kräfva,
att de värnpliktige, som hafva en längre sammanlagd tjänstgöringstid än
240 dagar, för den tid, som öfverskjuter nyssnämnda antal dagar, komma
att erhålla särskild ersättning utöfver dem eljest tillkommande penningebidrag.
Med bestämmandet af belopp af detta särskilda tillskott torde
dock lämpligen böra anstå. I nu om förmälda syfte har emellertid en
något ändrad lydelse af § 35 i värnpliktslagen af Riksdagen ansetts erforderlig.
»
Den i motionen anförda lydelsen af 57 § i Kungl. Maj:ts nådiga
reglemente för arméns aflöning under fred den 11 oktober 1907 återfinnes
i n:o 110 af Svensk Författningssamling samma år.
Likaså återfinnes där den i motionen anförda bestämmelsen i 2
punkten af 25 §. Punkt 3 af denna senare paragraf innehåller emellertid
följande bestämmelse:
»Den som för enskilda angelägenheter erhållit tjänstledighet under
högst 14 dagar i en följd, äfvensom den, hvilken i följd af sjukdom
måste efter öfnings eller skolas slut kvarlämnas å öfningsorten, får
under tiden bibehålla dagaflöning, i senare fallet äfven om han å sjukhus
eller sjukrum åtnjuter portion och sjukvård.»
Den af motionären åberopade förändrade lydelsen af 12 § i kungl.
kungörelsen angående aflöning för flottans värnpliktige under fredstid
m. m. återfinnes i Svensk Författningssamling n:o 33 år 1906 och har följande
lydelse: »beväringsman vid flottan, som under den tid, han är in
kallad
till tjänstgöring, undergår arrest, med förbud att göra tjänst, eller
annat frihetsstraff, hålles häktad för brott, håller sig undan, rymmer eller
åtnjuter permission under längre tid än 14 dagar i en följd eller är under
tjänstgöring afpolletterad till sjukhus eller sjukrum, är icke berättigad
att komma i åtnjutande af någon del af det på tiden för frihetsstraffet
eller bortovaron från öfningarna belöpande penningbidraget.» Det fram
-
Andra Kammarens Tillfälliga TJtshotts (N:o 5) Utlåtande N:o 14. 5
går af denna lydelse att, med afseende på ifrågavarande penningebidrag,
värnpliktige vid flottan blifvit af Kungl. Maj:t likställda med dem vid armén,
Utskottet anser sålunda, att de båda motionerna böra behandlas
gemensamt.
Vid tillämpning af dessa bestämmelser i aflöningsreglementena kan
således det förhållandet inträffa, att, om en värnpliktig är sjuk, exempelvis
14 dagar före och 14 dagar efter öfningstidens slut, han icke är berättigad
till ifrågavarande penningebidrag för de förstnämnda 14 dagarna,
men väl för de senare 14 dagarna.
Enligt hvad utskottet inhämtat, är utspisningen af de sjuka vid ett
landsortsregemente på grund af muntlig order af arméfördelningschefen
ordnad på följande sätt:
Särskild sjukföda upphandlas icke.
Om så utan olägenhet kan ske, utspisas de sjuka med vanlig manskapsportion,
som färdiglagad hämtas från manskapsköken.
I)å åter vederbörande läkare så anser lämpligt, lagas maten för de
sjuka af en vid sjukhuset anstäld matlagerska, som dessutom biträder vid
manskapsköket, i regel enligt portionsstaten.
Ingredienserna till denna vid sjukhuset lagade mat skola tagas från
regementets proviantmagasin i så stor utsträckning, som ske kan, men
får dessutom för sjukhusets räkning upphandling ske af sådana ingredienser,
som behöfvas för att göra de sjukas utspisning dietiskt riktig, men
hvilka ej finnas tillgängliga i proviantmagasinet.
Extra omkostnader för de sjukas utspisning torde sålunda icke annat
än undantagsvis förekomma.
Såväl i Kungl. Majits proposition som i Riksdagens beslut angående
den ifrågavarande paragrafen i värnpliktslagen har framhållits, att dessa
penningebidrag till de värnpliktige framkallats af billighetskraf såsom ersättning
för den längre tjänstgöringstid, som vid samma tillfälle ålades
de värnpliktige.
Redan med hänsyn till dessa billighetskraf synas sålunda 57 § i
arméns och 12 § i flottans aflöningsreglemente bort hafva varit på annat
sätt afvägda.
Bih. till liilcsä. Prof. 1908. 8 Samt. 2 Ajd. 2 Band. 14 Käft.
2
6
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 5) Utlåtande N:o 14.
Utskottet delar den af motionären uttalade uppfattning angående det
principiellt oriktiga däruti, att värnpliktig, som i tjänsten träffats af
skada eller sjukdom, i något afseende likställes med brottslingar. Och
att en viss motsägelse kan påvisas mellan värnpliktslagen och de ifrågavarande
aflöningsreglementena, torde icke kunna förnekas.
På grund af det anförda får utskottet sålunda hemställa,
att Andra Kammaren för sin del behagade besluta
:
att Riksdagen ville i skrifvelse till Ivungl. Maj:t
anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes vidtaga sådana ändringar
i nu gällande förordningar för värnpliktiges vid
armén och flottan aflöning under fredstid, att värnpliktige,
som vårdas för under tjänstgöring ådragen
skada eller sjukdom, få komma i åtnjutande af det
penningbidrag, dem enligt värnpliktslagens 35 § tillförsäkrats.
Stockholm den 6 mars 1908.
På utskottets vägnar:
ERNST HEDENSTIERNA.
Stockholm, tryckt hos P. Palmquists Aktiebolag, 1908.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.