Sök i Ratio Lex

Ändra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 5) Utlåtande 2V:o 24

1908-03-27 · 7 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 5TU 1908:24, Ändra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 5) Utlåtande 2V:o 24

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Ändra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 5) Utlåtande 2V:o 24,

1

N:o 24.

Ank. till Riksd. kansli den 27 mars 1908, kl. 2 e. m.

Andra Kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande

n:o 5, i anledning af väckt motion om skrifvelse

till Katigt. Maj-.t angående inskränkning i tiden för jakt

å älg m. m.

Herr A. P. Gustafssons i Sjögesta in. fl. motion n:o 18 Sr af följande

innehåll:

»För hvarje år som går inses allmännare det stora värde, som finnes

i våra skogsbär, synnerligast lingon, men ett väsentligt hinder för tillvaratagandet

däraf är att jakten på älg under den för bärplockningen lämpligaste

tiden är tillåten. Där ordnad jaktvård existerar, aflyses bärplockning

å skogarne under älgskyttet, men där så icke är förhållandet, genomströfvas

skogarne af mer och mindre försiktiga älgjägare, och detta häfver

till följd, att tillvaratagandet af nämnda bär dels afstanna!1 och dels försiggår

under stor fara för människors lemmar och lif.

Inseende det stora värde, som finnes och bör tillgodogöras af omförmälda

skogens högdjur, kan likväl icke förbises att betydligt därutöfver

bör sättas värdet och tillvaratagandet af »skogens röda guld», våra lingon,

hvilket dessutom bereder vår på landet varande mindre kraftiga arbetarebefolkning

en väl behöflig inkomst. Då det desslikes inom landet har

Kih. till Riksd. Prof. 1908. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 23 Höft. (N:o 24.) 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

*

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 5) Utlåtande N:o $4,

uppstått eu god industri för förädling af skogsbär, jämte en betydande

export däraf, bör enligt mångens förmenande förberörda hinder för bärens

tillvaratagande undanröjas, hvilket utan skada för älgjakten kunde ske

genom jakttidens framflyttning till oktober månads senare hälft i de sydligare

delarue af landet och måhända något tidigare i de norra.

I sammanhang härmed torde äfvenledes böra tagas under ompröfning,

om ej jakttiden borde inskränkas samt nedskjutning af årskalfvar efter

älg helt och hållet förbjudas. Under älgjakttiden dödas, enligt tillgängliga

uppgifter, betydande antal älgar, och man frågar sig: är det möjligt

att detta ståtliga och värdefulla villebråd kan bestå med en dylik årligt

tillåten nedskjutning, då det genom skogarnes fortgående uthuggning blir

svårare för villebrådet att undkomma samt lättare för skytten att nedlägga

det jagade djuret.

Är det betänkligt att alltför hardt ansätta det vuxna älgbeståndet,

förefaller det än betänkligare med nedskjutandet af årskalfvar, hvilket

i betraktande af deras ringa värde i förhållande till de vuxna djuren,

är en okynnig åderlåtning af älgstammen, och bör sålunda med allt skäl

förbjudas.

För att i vidsträcktare mån bereda möjlighet för tillvaratagandet af

skogsbär samt för att erhålla en vårdad älgstara får jag på grund af hvad

här förut anförts vördsamt föreslå,

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla om sådan

ändring i gällande jaktstadga, att tiden för rätt till älgars dödande eller

fångande förkortades till en vecka, och att den tillåtna tiden förlädes till

oktober månad, samt att fångande eller dödande af årskalfvar efter älg

blefve under hela året förbjuden.»

Jämlikt Kungl. Majts nådiga bref af den 12 mars 1890 skall kungl.

domänstyrelsen hvarje år i april månad låta i Svensk författningssamling

införa en sammanfattad redogörelse för gällande bestämmelser rörande

fridlysning af vildt.

I öfverensstämmelse med denna föreskrift har kungl. domänstyrelsen

senast den 20 april 1907 kungjort, att, med undantag för sådan jakt inom

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra Kammarens TiUfäUiga Utskotts (N:o 5) Utlåtande N:o 24.

hägnad jaktpark eller djurgård, som enligt jaktstadgan är ägare medgifven,

följande fridlysningstider äro gällande med afseende på älg:

från och med den 1 januari till och med den 31 augusti och från

och med den 16 september till och med den 31 december; enligt särskilda

bestämmelser är första fridlvsniugsterminen ytterligare utsträckt

till och med den 9 september i följande län:

inom Norrbottens län under åren 1907, 1908 och 1909;

» Jämtlands och Västernorrlands län under åren 1907 och 1908;

» Göteborgs och Bohus samt Älfsborgs län (med undantag för

kronoparkerna Edsmären, Halle- och Hunueberg) under

åren 1907—191 1;

» Västerbottens, Gäfleborgs, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar läns

norra landstingsområde och Blekinge län tills vidare hvarje år.

Därjämte är tills vidare förbjudet att fånga eller döda årskalfvar efter

älg i Östergötlands, Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands, Västernorrlands,

Gäfleborgs, Jönköpings, Kalmar läns norra landstingsområde och

Västmanlands län samt under åren 1907—1911 i Älfsborgs län (med

undantag för förut omnämnda kronoparker).

Häraf framgår, att bestämmelsen om 15 dagars jakttid nu tillämpas

i följande län: Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Kalmar

läns södra landstingsområde, Gottlands, Kristianstads, Malmöhus,

Hallands, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands och Kopparbergs

samt efter år 1908 i Jämtlands och Västernorrlands län; efter år li»09 i

Norrbottens län; efter är 1911 i Göteborgs och Bohus samt Älfsborgs län.

Motionärens yrkande om förkortning af jakttideu berör sålunda dessa län.

Vidare synes, att fångande eller dödande af årskalfvar efter alg icke

är förbjudet i följande län: Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Kronobergs,

Kalmar läns södra landstingsområde, Gottlands, Blekinge, Kristianstads,

Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Värmlands,

Örebro, Kopparbergs samt efter år 1911 ej heller i Älfsborgs län. Det

föreslagna förbudet för dödande af årskalfvar afser sålunda nu uppräknade

län. Dessutom yrkar motionären för hela riket en framflyttning af jakttiden

till oktober månad.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 5) Utlåtande N;o 24.

Vid behandling af detta ärende får utskottet först erinra om den af

herr Sandin vid sistlidne riksdag väckta motion angående skrifvelse till

Kungl. Majt om sådan »ändring af gällande jaktstadga, att nuvarande olägenhet,

som jakten, särskildt å älg, lägger i vägen för lingonplockningens

ostörda fortgång, måtte undanröjas».

Utan debatt afslog kammaren denna framställniug. Kammarens tillfälliga

utskott (n:o 1) hade som hufvudskål för hemställan om afslag på

motionen anfört, att bestämmelserna angående ändring af tiderna för jakt

falla inom området för Kungl. Maj:ts administrativa lagstiftning. Visserligen

hade Kiksdagen under åren 1869,1877 och 1891 hos Kungl. Maj:t gjort

hemställan om ändringar af då gällande bestämmelser angående älgjakt,

men vid dessa tillfällen hade framställningarna gällt allmänna, för hela

landet gällande ändringar. I de fall, då en åtgärd af mera lokal natur

af Kungl. Majt vidtagits på jaktstadgans område, hade detta oftast skett

på grund af hemställan från vederbörande landsting, och det syntes som

om det af herr Sandin gjorda yrkandet äfven vore af den natur, att de

särskilda landstingen lämpligast borde, i den mån ett verkligt behof af

ändring gör sig gällande, därom hos Kungl. Maj:t göra underdånig framställning.

Utskottet ansluter sig i hufvudsak till hvad i fjolårets utskottsutlåtande

sålunda anförts, men då årets motionärer till stöd för sitt förslag

icke allenast framhålla de vådor, som förefinnas för lingonplockarne

genom nu gällande tidsbestämmelser för jakt å älg, utan äfven upptaga

andra synpunkter, som synas dem böra föranleda till ändring af i frågavarande

bestämmelser och på grund däraf framställa ganska bestämda

yrkanden, så har utskottet ej ansett sig kunna inskränka sig till att

endast af samma skäl som förra årets utskott yrka afslag å ifrågavarande

motion, utan utskottet har sökt att från sakkunnigt håll inhämta upplysningar

rörande de förhållanden, som böra beaktas vid nu föreliggande

frågas bedömande, och med stöd häraf får utskottet anföra följande.

Den första synpunkt, man har att ta i betraktande, vid bestämmande

af jakttid för älg, är att älgen får skydd under fortplantningstiden.

Denna, så att säga biologiska, sida af saken bär beträffande många fridlysta

djurarter varit den vid lagstiftningen ensamt bestämmande och måste

anses som grundvalen för all jaktskyddslagstiftning. Vanligen fridlyser

man därför eu djurart i god tid innan parningstiden börjar, för att sedan

låta denna fridlysning sträcka sig öfver parningstiden, honans dräktighetsperiod

samt den tid ungarna äro så små. att de behöfva moderns vård

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 5) Utlåtande N;o 24. 5

och dessutom själfva äro mer eller mindre värdelösa som föda. Jakten

bör alltså i regel börja först sedan årsungarna äro matnyttiga.

I de fall, där dräktighetsperioden är lång och fostrets utveckling i

början försiggår helt långsamt, finnes emellertid från djurbiologisk synpunkt

intet hinder att förlägga jakttiden till den första delen af dräktighetstiden,

blott den blifvande modern erhåller skydd under tiden närmast

före födseln samt då ungarne äro små.

Betrakta vi nu närmare älgens fortplantning och i sammanhang därmed

stående förhållanden, så finna vi, att parningstiden infaller i senare

hälften af september och. början af oktober månader. Älgkon går sedan

dräktig omkring nio månader och föder i slutet af maj eller början af

juni månad. Under de närmaste tre månaderna behöfva kalfvarna alltför

väl moderns skydd, och jakttiden kan alltså tidigast börja den 1 september.

Redan en vecka in i september kommer man emellertid i kollision

med nästa parningsperiod, i det att tjurarne då börja uppsöka korna, äfven

om parningen i regel först senare äger rum. Jakten under september

kommer därför att verka störande under eu period, då älgarna väl behöfva

vara i fred, hvarför den nu rådande jakttiden från biologisk synpunkt

lämnar åtskilligt öfrigt att önska. Lägges endast denna synpunkt till

grund, borde alltså en jakttid senare på hösten, efter brunstperiodens slut,

exempelvis i oktober eller november vara att föredraga.

Emellertid förtjäna härvidlag ett par andra synpunkter beaktande.

Omedelbart efter brunsttidens slut äro djuren vid synnerligen dåligt hull,

och hvad älgtjuren beträffar, har köttet dessutom i början af oktober liksom

under senare delen af september i följd af brunsten en frän smak

och sålunda ett betydligt lägre värde än före brunsttiden. Från denna

synpunkt torde tiden närmast efter brunsten ej böra föreslås som lämplig

jakttid, åtminstone ej förrän saklig utredning företagits.

November månad eller till och med möjligen senare delen af oktober

skulle nog från de tvenne hittills berörda synpunkterna, och under förutsättning

att djuren till denna tid verkligen återvunnit sitt goda hull.

kunna anses lämplig för älgjakt. Men nu tillkommer en annan faktor,

hvartill hänsyn bör tagas, nämligen den åtminstone i norra delarna af

landet tidiga spårsnö!!, som i hög grad underlättar djurens förföljande, ja,

rent af kan sätta älgstammens hela existens på spel. Redan de starka

nattfrosterna i september med riklig rimfrost på marken underlätta spårandet,

men den första snön, som i Norrland ofta faller redan i oktober,

skulle med säkerhet bli ödesdiger för älgen. Från denna synpunkt blir

opaginerad Kontrollera mot PDF

8 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 5) Utlåtande N:o 24.

alltså en mot hösten så långt framskjuten jakttid synnerligen olämplig för

Norrland.

För södra delarna af landet torde däremot en framflyttning af jakttiden

möjligen kunna ha skäl för sig, endast densamma ej göres till dagarne

närmast efter brunsttidens slut.

Beträffande den föreslagna inskränkningen af jakttiden för hela landet

från 14 dagar till en vecka, må erinras därom, att för stora delar af

vårt land jakten är tillåten endast 9—15 september. Detta är just de

delar, hvarest älgstammen är svag och därför anses behöfva särskildt

skydd. Att för öfriga delar i riket, hvarest älgtillgången kan anses normal,

kanske riklig, införa en kortare jakttid, måste betecknas som mindre

välbetänkt. Den korta jakttiden utgör nämligen ett svårt hinder för en

mera rationellt ordnad jaktvård. Redan de nuvarande 14 dagarna äro en

alltför knappt tillmätt tid, huru mycket mera skall ej detta gälla en vecka.

För mången, som under nuvarande förhållanden endast skjuter djur af viss

ålder och visst kön, skulle det med endast hälften så lång jakttid bli alltför

frestande att ta hvad han kommer åt för att få något med. Motionären

uttrycker sina farhågor för älgstammens fortbestånd. Statistiken visar

emellertid ej någon tillbakagång i den årliga afskjutningen för hela landet,

och det står i Kungl. Maj:ts fria skön att, när helst någon decimering

af älgstammen anses hafva inträdt i viss del af riket, införa kortare jakttid

eller totalförbud under några år för länet i fråga.

Frågan om det berättigade uti ett förbud att döda älgkalf är inom

jägarekretsar mycket debatterad. I viss grad är denna beroende på huruvida

jakttiden infaller tidigare eller senare på hösten. Motionären betecknar

nedskjutande af årskalfvar som »okynnig åderlåtning af älgstamraen».

Denna uppfattning lär icke alltid öfverensstämma med en högre

och intensivare jaktvårds principer. Bortskjutande af svaga årskalfvar

anses i den kunnige jaktvårdarens hand vara ett af de säkraste medlen

att höja älgstammen. Svårigheten här som i så många andra jaktlagsfrågor

ligger däri, att man, samtidigt som man genom fridlysning och

inskränkningar söker hämma den förödelse, som hotar från icke jaktvårds
intresserade

skyttars sida, också lägger hinder i vägen för jaktvårdaren

vid utöfvande af hans ofta otacksamma uppgift.

Är det sålunda redan ur biologisk synpunkt svårt att bestämma rätta

tiden för älgjakten, blir frågan om denna tids bestämmande ännu mera

invecklad, om hänsyn äfven skall tagas till andra förhållanden. Som mo
tionären

framhåller, sammanfaller nu jakttiden för älg med den för bär
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 5) Utlåtande N:o 24. 7

plockning i skogarne lämpligaste tiden, och när för jakt af älg numera

användas synnerligen långskjutande gevär, måste man utan tvifvel gifva

motionären rätt däri, att jakten i fråga innebär fara för i skogen varande

bärplockare. Någon tillförlitlig uppgift å antalet olyckor, som till följd

häraf inträffat, torde ju vara mycket svår att åstadkomma, men att önskan

om ändring af jakttiden just för bärplockningens skull börjat blifva

allmän inom olika orter af landet torde bäst framgå af de återkommande

riksdagsmotionerna samt äfven däraf, att motioner i detta syfte föregående

år behandlats inom flere landsting, hvarvid önskvärdheten af ändring i

nuvarande förhållanden kraftigt betonades. Motionerna afslogos emellertid

i de flesta landsting på den grund, att man ej kunde enas om hvilken tid

borde föreslås i stället för den nuvarande.

Tar man i betraktande den vidsträckta omfattning, i hvilken lingonplockning

i en del län nu äger rum, samt huru denna årligen torde blifva

större, får man nog vänta, att krafvet på ändrad jakttid för älg kommer

att göra sig alltmera gällande. Lingonskörden är redan en icke obetydlig

faktor i vårt lands ekonomi och som sådan mycket viktigare än älgjakten.

Senast tillgängliga uppgifter utvisa, att endast den för export

skördade lingonmängden uppgår till ett värde af omkr. 1,500,000 kr. årligen,

medan värdet af de under ett år skjutna älgarne, omkring 3,000

stycken, torde få sättas till bortåt 400,000 kronor.

Af hvad ofvan anförts torde framgå, att frågan om ändrade bestämmelser

för älgjakten är af synnerligen svår och invecklad natur, särskildt då de

olika intressen, som i motion beröras, böra tillgodoses. — Det torde därför

få anses mindre lämpligt att Riksdagen uttalar sig för frågans lösning

i så bestämd riktning som motionärerna föreslå, desto hellre, som anledning

är att antaga att önskningar beträffande ändringarna i jakttiden för

ifrågavarande djur äro olika inom de olika delarna af landet och därför

lämpligast böra frambäras genom respektiva landsting.

Utskottet får sålunda hemställa,

att den föreliggande motionen icke må till någon

Andra Kammarens åtgärd föranleda.

Stockholm den 27 mars 1908.

På utskottets vägnar:

ERNST HEDENSTIERNA,

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.