Sök i Ratio Lex

Andra Kammarens Tillfälliga UtsJcotts (N:o 5) Utlåtande N:o 36

1908-05-12 · 24 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 24 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 5TU 1908:36, Andra Kammarens Tillfälliga UtsJcotts (N:o 5) Utlåtande N:o 36

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga UtsJcotts (N:o 5) Utlåtande N:o 36.

1

»so 3@*

Ank. till Eiksd. kansli den 12 maj 1908, kl. 1 e. m.

Andra Kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande n:o 9, i

anledning af väckta motioner angående skrifvelse till

Konungen i fråga om anordnande af en låneanstalt för

kommuner inom riket m. m.

Till utskottets behandling hafva blifvit hänvisade l:o) en af herr

Eune in. fl. väckt motion, n:o 216, hvaruti motionären hemställer, att

Riksdagen ville besluta att hos Kung! Maj:t anhålla, att Kung! Maj:t

täcktes låta utreda, huruvida och på hvilket sätt en allmän lånekassa för

Sveriges kommuner kan inrättas och, såvida utredningen därtill gifver anledning,

vidtaga de åtgärder, som för kassans bringande till stånd kunna

erfordras, 2:o) en af herr Jeansson i Kalmar m. fl. väckt motion, n:o 252,

hvaruti föreslås att i skrifvelse hos Kungl. Maj:t anhålla, att Kung!. Maj:t

täcktes låta utreda, under hvilka villkor allmänna hypotekskassan för

Sveriges städer skulle kunna af staten erhålla en grundfond å exempelvis

trettio millioner kronor i af staten utgifna räntebärande obligationer för

att därigenom sättas i stånd att på fullt tillfredsställande sätt tillgodose

kommunernas och fastighetsägarnes i städer och stadsliknande samhällen

Bill. till Eiksd. Prof. 1908. 8 Sami 2 Afd. 2 Band. 35 Käft. (Ko 36). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 5) Utlåtande N:o 36.

lånebeliof och 3:o) en af herr Johansson i Jönköping väckt motion, n:o 268,

hvaruti föreslås, att Kiksdagen ville besluta att i skrifvelse hos Kungl.

Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, dels huruvida och under

hvilka villkor Allmänna hypotekskassan för Sveriges städer skulle kunna

af staten erhålla, i af staten utgifna räntebärande obligationer, eu grundfond

af sådan storlek, att hypotekskassan därigenom sattes i stånd att på ett

tillfredsställande sätt tillgodose kommunernas och fastighetsägarnes i städer

och med dem jämförliga samhällen lånebehof, dels ock, om denna utredning

skulle gifva vid handen, att dessa lånebehof ej lämpligen kunna tillgodoses

af en för dem gemensam kreditanstalt, huruvida och på hvilka villkor staten

skulle kunna på nyss angifna sätt garantera såväl eu lånekassa för rikets

kommuner som äfven Allmänna hypotekskassan för Sveriges städer för att

sätta dem i stånd att på ett fullt effektivt sätt fylla, den förra kommunernas,

och den senare fastighetsägarnes i städer och med dem jämförliga

samhällen kreditbehof.

Motionernas Herr linne har till stöd för sin motion anfört följande:

motivering. »yid 1907 års riksdag väckte undertecknad motion om skrifvelse

till Kungl. Maj:t angående inrättande af en allmän lånekassa för rikets

kommuner.

Till stöd för motionen anförde jag följande:

På senare tider hafva Sveriges kommuner funnit sig böra alltmera

åtaga sig utförandet af en del större allmännyttiga företag, livilkas åvägabringande

förr ansågs tillkomma enskild företagsamhet. Sådana företag

utföras i våra dagar i allmänhet i den omfattning och med den hänsyn

till kommande tiders större kraf, att kostnaderna blifva större än att de

kunna under kortare tid af de skattskyldiga betalas. Ofta är därjämte

fallet, att de med sådana företag afsedda ändamål först långt efter utförandet

till fullo ernås och att företaget därigenom kan anses mera gagna

en kommande generation än den, som bragt detsammma till utförande.

Yid sådant förhållande måste det vara lika nödvändigt som rättvist att på

en längre följd af år fördela kostnaderna, och för att ernå detta måste

i allmänhet lånevägen anlitas. Att detta också särskildt på senare tider

skett i mycket stor utsträckning, kan inhämtas af statistiska centralbyråns

redogörelse för kommunernas finanser. Uti denna redogörelse uppgifves

kommunernas sammanlagda skuldsumma vid slutet af nedannämnda år till

följande belopp:

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 5) Utlåtande N:o 36.

1885 .................

................. 129,984,967

kronor

1886 .................

................. 136,094,151

»

1887 .................

................. 141,566,898

»

1888 .................

................. 144,321,988

»

1889 .................

................. 142,987,365

»

1890 .................

................. 154,895,691

»

1891 .................

................. 164,825,031

»

1892 .................

................. 175,138,725

»

1893 .................

................. 182,845,887

»

1894 .................

................. 191,572,909

»

1895 .................

................. 192,189,275

»

1896 .................

................. 188,543,622

»

1897 .................

................. 194,206,247

»

1898 ................

................. 204,645,413

»

1899 .................

................. 226,609,117

»

1900 .................

................. 245,674,193

»

1901 .................

................. 273,529,532

»

1902 .................

................. 302,882,786

»

1903 .................

................. 327,133,214

»

Dessa siffror visa, att kommunernas skuldsättning alltjämt ökas, och

antagligt är val, att kommunerna i framtiden måste åtaga sig lösandet

af allt flera och allt större samhälleliga uppgifter, hvarigenom skuldsättningen

kommer att snarare ökas än minskas. Den ökade skuldsättningen

behöfver emellertid ej vara oroande, då man ju är berättigad antaga, att

de upplånade penningarna städse användas uteslutande till ändamål, hvilka

åt kommunerna och deras medlemmar bereda motsvarande förmåner och

större ekonomisk bärkraft. Då nu kommunernas lånebehof äro så stora,

måste det vara synnerligen viktigt, att deras upplåning kan ske på det

för låntagarna i alla afseenden fördelaktigaste och billigaste sätt.

Kändt är, att nödigt kapital till billigaste ränta tack vare statens

medverkan beredts vår jordbruksnäring genom inrättandet af allmänna

liypoteksbanken, och sannolikt är, att en på liknande grunder fotad allmän

lånekassa för Sveriges kommuner bäst skulle bereda möjlighet till

fördelaktigaste upplåning för kommunala behof. För att eu sådan kassa

skulle kunna å den stora penningmarknaden upplåna erforderliga medel

mot den lägsta möjliga ränta och därigenom i sin ordning förmå tillhandahålla

kommunerna lån på billigaste villkor, är dock nödigt, att

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 5) Utlåtande N:o 36.

lånekassan understödjes af statens egen kredit. Så kar med framgång

ock utan någon som kelst uppoffring från statens sida skett i fråga om

allmänna kypotekskanken, ock minst lika stor anledning kar staten att

understödja eu kommunal lånekassa. Allmänna kypotekskanken främjar

ju ett mera enskildt intresse, ekuru visserligen ett synnerligen keaktansvärdt

sådant — jordkruksnäringens — under det att nu ifrågasatta lånekassa

skulle kereda fördelar åt Sveriges kommuner, kvilka ju fullgöra

nära nog statliga uppgifter ock i kvilka alla samkällsmedlemmar äro intressenter.

Det synes mig icke förmätet att kysa den. förhoppning, att en af

statens kredit understödd ock på ändamålsenligt sätt ordnad kommunal

låneanstalt skulle kunna kereda kommunerna lån, för kvilka räntan med

ända till eu kalf procent understege räntan å de killigaste på senare tider

erkållna kommunlån. I fråga om den stora mängden mindre kommuner,

k vilkas lån ofta upptagits på jämförelsevis ofördelaktiga villkor, komme

räntekesparingen kelt visst att uppgå ända till inemot eu kel procent.

Ock då det kär gäller lånesummor på några kundra millioner kronor, inses

lätt kvad en sådan låneanstalt kunde inkespara för Sveriges kommuner.

Lämpligt vore väl, att äfven landstingen, kvilka vid slutet af år 1903

upptagit lån till ett sammanlagdt kelopp af 8,134,686 kronor, körde keredas

möjligket att uti den ifrågasatta lånekassan erkålla lån.

För att frågan om en sådan allmän lånekassa skall kunna på lämpligaste

sätt lösas, erfordras emellertid en grundlig utredning af alla de

förkållanden, som på saken kafva inverkan, ock eu sådan utredning kör

enligt min åsikt lämpligast åvägakringas af Kung!. Maj:t. Därvid torde

äfven keaktas, att vissa ändringar uti kommunallagarna kunna klifva nödiga

för att noggrannare reglera kommunernas rätt att låna samt närmare Instämma

sättet att af en kommun uttaga fordran.

Eedan vid 1885 års riksdag väckte inom Andra Kammaren kerr

E. von der Lancken motion om utredning af förevarande fråga. Motionen

klef dock på kemställan af kammarens tredje tillfälliga utskott af kammaren

afslagen. Såsom skäl för afstyrkandet anförde utskottet kufvudsakligen,

att, vare sig den ifrågasatta lånekassan i större eller mindre mån

anordnades under statens kontroll ock garanti eller såsom en gemensam

kuskållsangelägenket för de kommuner, som däraf skulle komma att kegagna

sig, k vilket senare förutsatte eu gemensam ansvarigket dessa kommuner

emellan, så kunde man likväl kefara, att en dylik anordning skulle

genom lättketen för kommunerna att få sina förbindelser på kekväma

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra Kammarens Tillfälliga TJtskotts (N:o 5) Utlåtande N:o 36.

villkor placerade betänkligt öka farten af den kommunala skuldsättning,

som mången redan funnit vara betänklig nog. Enligt utskottets mening

kunde också ifrågasättas, om statens inblandning i kommunernas angelägenheter

medelst lämnandet af garanti för dessas förbindelser vore

lämplig och nyttig och om det kunde vara välbetänkt att utsträcka kommunernas

enligt gällande bestämmelser gemensamma hushållsangelägenheter,

sådana desamma vid kommunallagarnes tillämpning ansetts böra

fattas, ända därhän, att kommunerna skulle kunna ikläda sig ansvarighet

för hvarandras förbindelser. Utskottet påpekade vidare, hurusom de olika

kommunerna med hänsyn hade till det sätt, hvarpå de sköta sina affärer

och till deras finansiella ställning, äro förtjänta af en högst olika kredit.

De större kommunerna, som kunde betinga sig de fördelaktigaste villkoren

för sin upplåning, skulle näppeligen finna med sin fördel förenligt att

ingå uti den ifrågaställda lånekassan, och då statsmakterna icke torde

vilja göra de lånesökande kommunernas inträde i kassan obligatoriskt, så

skulle densamma sålunda komma att anlitas företrädesvis af de mindre

god kredit ägande kommunerna, hvilket skulle oförmånligt inverka på den

kredit, lånekassans obligationer skulle komma att åtnjuta. Yid sådant

förhållande funne utskottet det vara tvifvelaktigt, om den ifrågaställda

lånekassan verkligen skulle blifva i tillfälle att, på samma gång hon hade

att bära kostnaderna för sin förvaltning, erbjuda kommunerna lån på

väsentligen fördelaktigare villkor än dem, kommunerna i allmänhet själfva

kunde bereda sig.

Enligt mitt förmenande kan ifrågasättas, huruvida utskottets ofvan omförmälda

skäl till motionens ogillande, äfven om hänsyn tagas till de år 1885

rådande förhållanden, kunna anses hållbara. Säkert synes mig åtminstone,

att utvecklingen under tiden från år 1885 intill våra dagar gått i sådan riktning,

att man näppeligen kan anse, att de anförda skälen nu kunna tillräckligt

motivera ett utslag på eu föreslagen utredning i saken. Erfarenheten har visat,

att för kommunerna, äfven för mindre sådana, någon svårighet att upptaga

nödiga lån numera icke förefinnes. Fog saknas sålunda för det antagande, att

kommunerna genom en för dem afsedd allmän lånekassas inrättande skulle

skuldsätta sig mera än hvad som kan vara förenligt med ett klokt handhafvande

af deras ekonomi. Då därjämte mig veterligt aldrig en svensk

kommun visat sig urståndsatt att fullgöra sina förbindelser, synes det icke

behöfligt föreskrifva, att de kommuner, hvilka uti kassan erhållit lån, skulle

solidariskt ansvara för kassans förbindelser, men väl att kassan årligen

skulle afsätta skäligt belopp till en reservfond, ur hvilken medel kunde

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 5) Utlåtande N:o 36.

tagas till betäckande af någon möjligen inträffande förlust. Risk eller

olägenhet för de större kommunerna att ingå såsom låntagare i kassan kan

ju under sådana förhållanden icke förefinnas. Fastmera torde det vara

sannolikt, att kassan, om den på ändamålsenligt sätt anordnas och väl

skötes, skall blifva i stånd att utlämna lån på ännu billigare villkor än

dem, de större kommunerna kunna vid sina lånetransaktioner själfva betinga

sig och att därför äfven dessa kommuner skola finna fördelaktigt att

uti kassan upptaga sina lån.»

Motionen öfverlämnades för utredning till Ändra Kammarens femte

tillfälliga utskott, som tillstyrkte skrifvelseförslaget. Fyra ledamöter af

utskottet hemställde dock uti afgifven reservation om afslag å detsamma.

Utskottets utlåtande föredrogs uti Andra Kammaren den 17 april 1907,

därvid kammaren afslog utskottets hemställan och den väckta motionen.

Af de skäl, som under debatten anfördes emot motionen, har jag icke

kunnat öfvertygas om att icke anordnandet af en allmän lånekassa för

Sveriges kommuner skulle för dessa medföra afsevärda ekonomiska fördelar,

och jag tager mig därför friheten ånyo för Riksdagen framlägga förslaget.

Den ekonomiska kris med däraf föranledd penningknapphet, som

här i vårt land inträffade i slutet af nästlidet år och ännu pågår, synes

mig hafva så tydligt visat, hvilka svårigheter under nuvarande förhållanden

kunna uppstå för kommuners upplåning af penningar mot skälig ränta,

att äfven de, som förut ansett något behof af eu sådan låneanstalt icke

förefinnas, borde hafva blifvit öfvertvgade om motsatsen. Enligt mitt förmenande

har det dessutom visat sig som en verklig fara för vårt penningväsen

i allmänhet, att ofonderade kommunlån till högst betydliga belopp

tynga våra penninginrättningar, ett förhållande, som helt visst till stor del

varit orsak till den penningknapphet, som här i landet för närvarande råder.

Fn allmän kommunal lånekassa skulle därför otvifvelaktigt visa sig

nyttig icke blott genom att bereda kommunerna billigare lån än dem, de

hittills kunnat förskaffa sig, utan äfven genom att i penningknappa tider

göra det möjligt och lättare för våra banker att tillhandahålla den legitima

handeln och industrien erforderligt rörelsekapital utan att i alltför hög

grad behöfva anlita tillfälliga utländska krediter. Efter den nu pågående

penningkrisens slut inträffa sannolikt tider med låga räntesatser, och det

synes mig därför vara af stor vikt, att, därest eu kommunal lånekassa

skall inrättas, detta sker snarast möjligt, på det att kassan må redan i början

af sin tillvaro kunna anskaffa erforderliga penningar på billigaste villkor.

På grund af nu omförmälda förhållanden och då under den nästlidne

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ko 5) Utlåtande Ko 36.

höst här i Stockholm sammanträdande kommunalkongressen det visat sig,

att bland Sveriges kommunalmän intresset för eu sådan lånekassa som den

ifrågasätta vore synnerligen lifligt och allmänt, har jag ansett mig böra

redan nu återkomma med motion i ämnet.

Uti flera främmande länder har den kommunala upplåningen underlättats

och ordnats.

I Danmark inrättades redan år 1899 »Kreditföreningen af kommuner

i Danmark», hvilken förening enligt stadgarna har till uppgift att lämna

sina medlemmar lån. Medlemmarne utgöras af danska kommuner.

linland äger visserligen ingen allmän lånekassa för kommunerna, men

ur de ganska stora fonder, öfver hvilka finska staten förfogar, erhålla

kommunerna dels bidrag, dels låneunderstöd mot jämförelsevis billig ränta

efter ansökan, som ställes till senaten och af densamma pröfvas.

I England hafva ett mindre antal stora städer själfva ordnat sin

kommunala upplåning, men den stora mängden af engelska kommuner tillhandahållas

af engelska staten lån till mycket billiga villkor. För anskaffande

af härför nödiga medel till billigast möjliga räntefot har engelska

staten anordnat särskild inlåning.

De franska kommunerna erhålla i allmänhet på särdeles billiga villkor

lån af hypoteksbanken Crédit Foncier. Fn franska statens depositionskassa

utlämnar emellertid också sådana lån.

Vid en år 1863 uti Italien upprättad statens depositionskassa kar

genom lag af den 24 april 1898 inrättats eu särskild afdelning för förmedling

af provinsernas och kommunernas lån.

Ömkligt vore, om det utskott, till kvilket motionen remitteras, ville

låta infordra fullständiga uppgifter från Sveriges kommuner angående deras

låneförkållanden. Härigenom torde man kanske tydligt nog finna, huruvida

upplåningen för närvarande sker på för kommunerna fördelaktiga villkor.»

Ilerr Jeansson har till stöd för sin motion anfört följande:

»Sverige är som bekant ett på naturliga tillgångar och därmed sammanhängande

utvecklingsmöjligheter synnerligen rikt, men på rörligt kapital

.ganska fattigt land. Behof vet af utländskt kapital för en mångfald af

olika ändamål är därför mycket stort; och på olika sätt har man sökt

fylla detsamma. Så hafva t. ex. en hel del af våra banker skaffat sig

betydande krediter hos utländska banker i form af trasseringskrediter,

pensionering af växlar och dylikt. Men detta har visat sig vara ett synnerligen

illa valdt sätt, ty under det att de kreditbehof, som i vårt land

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 5) Utlåtande N:o 36.

behöfva fyllas, i regel kräfva försträckningar på lång tid, hafva nyssnämnda

utländska krediter vanligen erhållits endast på korta tider, exempelvis tre

månader. Under svåra penningtider bli dylika krediter ofta nog uppsagda,

och när det då gäller att betala åter hvad man lånat, uppstå lätt

stora besvärligheter såväl för de låntagande bankerna som i kanske ännu

högre grad för deras gäldenärer. Det är därför önskligt, att, såsom en

framstående bankman och ledamot af Första Kammaren nyligen påpekat,

detta sätt att skaffa utländskt kapital icke användes i någon större omfattning.

Ett annat och för de inhemska lånebehofven mera afpassadt sätt

att skaffa dylikt kapital är att upplåna det mot obligationer, ställda på

återbetalning under en lång följd af år. På detta sätt har svenska staten

och den af staten på visst sätt garanterade Allmänna hypoteksbanken på,

tack vare svenska statens goda kredit, billiga villkor å den utländska

penningmarknaden upplånat betydande belopp till fyllande af statens egna

och den jordägande befolkningens behof.

Det finns emellertid äfven andra mycket betydande kreditbehof, till

hvillcas fyllande medels anskaffande af långa och billiga lån på den utländska

penningmarknaden det voro högeligen önskvärdt, att staten lämnade

sitt stöd på liknande sätt som till hypoteksbanken. Bland dessa

kreditbehof torde man med all rätt kunna sätta i främsta rummet våra

kommuners och våra stadsfastighetsägares.

Hvad våra kommuner beträffar, får det väl anses ostridigt, att de allmänna

uppgifter de ha att fylla, äro så viktiga, att staten med allt skäl

bör skänka dem sitt stöd, då det gäller att kunna på billigaste möjliga

villkor anskaffa de medel, som för dessa uppgifters fyllande erfordras, så

snart det kan ske utan någon uppoffring från statens sida.

Och att staten, under nyssnämnda förutsättning, äfven bör understödja

de sträfvanden, som gå ut på att åt stadsfastighetsågarna anskaffa lån på

billiga villkor, måste nog också anses vara med statens intressen öfverensstämmande.

Ty behofvet af göda och billiga bostäder för en, ofta under

ganska ogynnsamma ekonomiska villkor lefvande stadsbefolkning är så tydligt

framträdande, att dess fyllande såväl af ekonomiska som sociala skäl,

är ett verkligt statsändamål. Och ett med afseende å tillsynen öfver de

belånade fastigheterna väl ordnadt och med billiga pengar arbetande fastighetskreditsystem

medverkar otvifvelaktigt till beredande af goda och billiga

bostäder.

Ett dylikt fastighetskreditsystem är ej minst i dessa tider så mycket

mera af behofvet påkalladt, som svårigheterna för fastighetsägarne att få

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 5) Utlåtande N:o 36.

sina inteckningar belånade i bankerna äro särdeles stora, då de enskilda

bankerna ej numera såsom förr behöfva intecknigar såsom grundfondshypotek,

och inga af våra vanliga banker egentligen kunna vara intresserade

af att belåna inteckningar, alldenstund dessa i motsats till växlar ej kunna

vid förefallande behof i sin tur i regel belånas. Under kristid såsom nu,

då bankerna kunna blifva nödsakade att uppsäga inteckningar som kanske

varit belånade hos dem i åratal, och fastighetsägaren endast med största

möda om ens alls, kan få dem placerade på annat håll, framträder tydligast

behofvet af en kreditanstalt, där fastighetsägare alltid med visshet

kunna påräkna få sina goda inteckningar belånade på längre tid.

Önskvärdheten af statens understöd för ordnandet af stadsfastighetskrediten

gjorde sig redan för cirka 50 år sedan gällande och krafvel därpå

framställdes inom den kommitté, på hvars förslag af den 2 februari

1860 hypoteksbankens organisation grundar sig, af grosshandlaren Gust.

Lallerstedt, som i särskildt afgifven reservation yrkade, att hypoteksföreningar

emellan fastighetsägare i städerna skulle få vinna inträde i hypoteksbanken.

Detta blef emellertid icke af Rikets ständer medgifvet, enär

man, i enlighet med den af kommitténs flertal uttalade åsikten, ansåg ett

dylikt medgifvande innebära risk för staten alldenstund stadsfastigheter

förmenades vara till sitt värde mera växlande än jordbruksfastigheter, af

hvilket skäl man också, då solidarisk ansvarighet ansågs böra föreskrifvas

hypoteksbankens delägare emellan, fann det orättvist att i dylik ansvarighet

sammanföra tvenne i följd af den förmenta skiljaktigheten i säkerhetens

beskaffenhet olikställda grupper af låntagare. En af herr Lallerstedt

vid 1863 års riksdag väckt motion om upprättande af eu särskild hypoteksbank

för rikets städer och köpingar vann visserligen borgarståndets

bifall, men afslogs af de öfriga stånden. Och har man kanske att söka

orsaken till detta afslag ej blott i ofvan nämnda principiella betänkligheter,

utan ock i en viss intressemotsats emellan land och stad.

Sedan den tiden har emellertid mycket förändrats. Nu erkännes nog

allmänt, att städernas fastighetsvärden äro i stabilitet fullt jämställda med

jordbruksegendomarnes, hvarför det ej innebär större risk för staten att

stödja en hypoteksinrättning för stadsfastigheter än en sådan för jordbruksfastigheter,

och intressemotsatsen mellan land och stad synes, till vårt lands

lycka, vara på god väg att försvinna, hvilket allt gör, att den åsikten nog

torde vara allmänt utbredd, att det endast skulle vara en skyldig gärd af

rättvisa, om vår stadsbefolkning nu erhölle statens stöd för ordnande af

Bill. till Bikscl. Prof. 1908. 8 Samt. 2 Afd. 2 Band. 35 Käft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 5) Utlåtande N:o 36.

sin fastighetskredit, på samma sätt som vår landtbefolkning redan för cirka

50 år sedan erhöll det.

De motioner, som vid innevarande riksdag väckts dels om skrifvelse

till Kungl. Maj:t angående inrättande genom statens försorg af en allmän

lånekassa för rikets kommuner och dels om anslag för åvägabringande af

utredning i fråga om upprättande af en hypoteksbank för rikets städer

och med dem jämförliga samhällen, torde af ofvan anförda skäl till sina

syften vara förtjänta af Riksdagens synnerliga uppmärksamhet. Emellertid

torde det vara synnerligen olämpligt att för ernående af dessa syften upprätta

två skilda offentliga kreditanstalter, hvilka skulle vid sidan af riksgäldslcontoret

och hypoteksbanken på den utländska penningmarknaden söka

afsättning för sina obligationer. Tvifvelsutan skulle detta verka mindre

fördelaktigt ur kreditsynpunkt. Därtill kommer, att förvaltningskostnaderna

för två kreditanstalter gifvetvis skulle ställa sig väsentligt högre än för

en, som då skulle få till uppgift att tillgodose såväl kommunernas som

stadsfastighetsägarnes kreditbehof.

Och öfverlämnas denna dubbla uppgift till en kreditanstalt, hvilket,

på grund af hvad nyss anförts, vore det lämpligaste, torde man därvidlag

kunna ställa sig så att säga på historisk grund.

Då nämligen städernas fastighetsägare icke lyckades vare sig vinna

inträde i Allmänna hypoteksbanken eller få en särskild hypoteksbank, bildade

de själfva en kreditanstalt, som under namn af Allmänna hypotekskassan

för Sveriges städer den 17 november 1365 fick sitt reglemente af

Kungl Maj:t fastställdt och till uppgift erhöll att anskaffa lån dels åt

hypoteksförening ar mellan fastighetsägare i städer och stadsliknande samhällen

och dels åt kommuner. Då Allmänna hypotekskassan, som ej i någon män

har till sitt syfte att tjäna något privatekonomiskt förvärfsintresse, utan

tvärtom afser att bereda sina låntagare så billiga och goda lånevillkor som

möjligt, är liksom hypoteksbanken fotad på den solidariska ansvarigheten

låntagarne emellan, kommunerna dock undantagna, skulle det ej för staten

medföra någon risk, därest den ville understödja Allmänna hypotekskassan

med en grundfond, sådan som hypoteksbanken erhållit. Då så är och på

grund af hvad ofvan anförts, torde det vara lämpligt, att, om, som vi våga

tro, det måste anses af behofvet påkalladt, att staten på ett eller annat

sätt lämnar sin garanti åt en för kommunerna och städernas fastighetsägare

upprättad kreditanstalt, Allmänna hypotekskassan för Sveriges städer

får bli den grundstomme, kring hvilken denna anstalt uppbygges.»

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 5) Utlåtande N:o 36.

Motiveringen till lierr Johanssons motion är af följande lydelse:

»Yid innevarande riksdag hafva motioner väckts dels af herrar Trapp

i Första Kammaren och Kune i Andra Kammaren om skrifvelse till Kungl.

Maj:t angående inrättande genom statens försorg af en allmän statsgaranterad

lånekassa för rikets kommuner, dels af herr Hägglund i Första

Kammaren om anslag för åvägabringande af utredning i fråga om upprättande

af en hypoteksbank för rikets städer och med dem jämförliga

samhällen, dels ock slutligen af herr Jeansson i Kalmar m. fl. i Andra

Kammaren om skrifvelse till Kungl. Maj:t med begäran om utredning,

under Indika villkor Allmänna hypotekskassan för Sveriges städer skulle

kunna af staten erhålla en grundfond å exempelvis trettio (SO) millioner

kronor i af staten utgrina räntebärande obligationer för att därigenom

sättas i stånd att på fullt tillfredsställande sätt tillgodose kommunernas

och fastighetsägarnes i städer och stadsliknande samhällen lånebehof.

I dessa motioner har på ett tydligt och öfvertygande sätt påvisats,

att för ett effektivt ordnande af kommunernas och fastighetsägarnes i städer

och med dem jämförliga samhällen kreditförhållanden statens understöd

är af behofvet påkalladt, liksom ock att detta understöd kan af staten

lämnas utan någon uppoffring eller risk, om därför väljes den form, i hvilken

staten tidigare lämnat hypoteksbanken sin garanti.

Om sistnämnda förhållande torde nog alla kunna vara ense, likasom

ock därom att, på samma sätt som det förut pröfvats vara ett viktigt statsintresse

att medelst statsgaranti åstadkomma billiga amorteringslån åt

fastighetsägare på landet, det ock måtte vara ett lika viktigt statsintresse

att medverka därtill, att rikets kommuner, landstingen däri inbegripna,

samt fastighetsägare i städerna erhålla amorteringslån eller andra längre

lån på fördelaktigaste villkor.

Däremot äro nog meningarna delade, när det gäller frågan, huruvida

det skulle vara lämpligt att öfverlämna tillgodoseendet af kommunernas

och nyss nämnda fastighetsägares kreditbehof åt en gemensam kreditanstalt

eller åt tvenne.

För min del hyser jag visserligen den åsikten, att det väl skulle

kunna genomföras att anförtro denna dubbla uppgift åt en kreditanstalt,

och att det därvidlag vore mest praktiskt att utvidga och ombilda den

anstalt, som redan enligt sitt reglemente har denna uppgift, nämligen

Allmänna hypotekskassan för Sveriges städer, så att den, utrustad med statens

garanti på samma sätt som hypoteksbanken, skulle kunna på ett fullt effek
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ko 5) Utlåtande Ko 36.

tivt sätt och vida bättre än hittills, då den varit i saknad af dylik garanti,

tillgodose de berättigade låneanspråk, som på densamma kunna ställas.

Emellertid inser jag mycket väl, att mot detta sammanförande af två

i många afseenden skilda grupper af låntagare vissa invändningar kunna

göras, och tror jag därför det vara bäst att åt en af Kungl. Maj:t anordnad

utredning öfverlämna besvarandet af frågan om lämpligheten af en gemensam

eller två skilda kreditanstalter för kommunernas och stadsfastigheternas

lånebehof.»

gar!abehani FråSan om inrättandet af en allmän låneanstalt för Sveriges kommuUng

i lliks-ne1'' bär redan två särskilda gånger varit föremål för Riksdagens pröfning,

dagcn- som af herr Runes motion framgår, nämligen vid 1885 och 1907 års

Riksdagar.

Vid behandlingen af herr Runes motion vid fjolårets Riksdag afgaf Andra

Kammarens femte tillfälliga utskott, som fått densamma till sig hänvisad, i utlåtande

n:o 3 följande yttrande: Då motionären afgifvit sitt förslag, har, såsom

af motionen framgår, Allmänna hypoteksbanken föresväfvat honom som

mönster. Det torde därför vid frågans utredande kunna vara af nytta att först

något erinra om sistnämnda banks organisation. -— Allmänna hypoteksbanken,

stiftad år 1861, har till delägare samtliga landthypoteksföreningar i riket,

hvilka i sin ordning äro sammansatta af de jordägare inom hvarje län, som

önska erhålla hypotekslån. Hypoteksföreningarna hafva icke rättighet att

själfva upptaga lån annat än genom Allmänna hypoteksbankens förmedling.

Banken upptager lån mot obligationer och utlämnar amorteringslån till hypoteksföreningarna

mot viss ränta och förvaltningsbidrag samt mot säkerhet

af inteckning i hypoteksföreningsdelägarnas jordegendom. Till förstärkande

af säkerheten och på så sätt åstadkommande af en billigare räntefot kar

statsverket till Allmänna hypoteksbanken öfver lämnat ett belopp af 30 millioner

kronor uti sina 3 1/‘z °/o obligationer. Dessa obligationer få icke

tjäna till anskaffande af medel för bankens utlåningar, utan endast användas

dels ifall det vid bankens utredning för infriande af dess förbindelser

oundvikligen erfordras, dels då i följd af uraktlåten eller fördröjd

inbetalning af hvad delägande hypoteksföreningar för undfångna lån böra

erlägga eller af annan anledning banken saknar egna för tillfället användbara

tillgångar till fullgörandet af sina förbindelser mot sina långifvare. I

sistnämnda fall är banken skyldig att senast inom två år åter fylla grundfonden,

eventuellt genom uttaxering inom hypoteksföreningarna. Dessa

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 5) Utlåtande N:o 36.

synas härigenom hafva iklädt sig en viss solidarisk ansvarighet. —- Att

det vore önskvärdt, att kommunernas lån, hvilkas belopp redan nu är

högst afsevärdt och alltjämt stiger, kunde erhållas till billigare ränta, synes

utskottet obestridligt. Utskottet finner det äfven kunna ifrågasättas, att

staten härvidlag, i likhet med hvad som sker med Allmänna hypöteksbanken,

lämnar sitt stöd. Väsentliga olikheter är o emellertid rådande mellan kommunernas

och jordägarnas upplåning. Under det sistnämnda låntagares

förhållanden äro mera ensartade, erbjuda däremot de kommunala låntagarnas

betydande skiljaktigheter. Det är tydligt, att landets största städer icke

kunna beräknas behöfva betala lika hög ränta som de mindre kommunerna,

och följden häraf skulle, i händelse en kommunal lånekassa kommer

till stånd, blifva, antingen att lånekassan hade att utlämna lån till

olika räntesatser eller ock att delägarskapet i kassan icke skulle blifva

obligatoriskt utan helt och hållet frivilligt. Med afseende på de större

städernas vana att själfva sköta sin till mycket stora belopp stigande upplåning

och den lägre ränta, de i allmänhet kunna betinga sig, torde det

senare alternativet företrädesvis höra ifrågakomma. Ju starkare en lånekassa

kan blifva och ju billigare villkor den i följd där af kan erbjuda sina

låntagare, desto flera delägare kan den ock förvärfva, men detta hör i så

fall ske på frivillighetens väg. — Den i § 15 af kungl. förordningen

angående Sveriges Allmänna hypotekshank föreskrifna uttaxering kan i

vissa fall tänkas föranleda, att hypoteksförening får underkasta sig eu

högre uttaxering, ifall någon eller några af de betalningsskyldiga föreningarna

icke förmå fullgöra sina andelar i uttaxeringen. Denna eventualitet,

som ju knappast i verkligheten kan inträffa, torde dock ej ens få

i teorien ifrågakomma för ett lånesystem, hvari kommuner äro delägare,

utan lånekassan bör på sig taga den minimala risken af en eller annan

kommuns eventuella oförmåga att fullgöra beslutad uttaxering. — Den

farhåga, som Andra Kammarens tredje tillfälliga utskott vid 1885 års

riksdag uttalat, att kommunerna genom den större lättheten att erhålla lån

uti en kommunal lånekassa skulle frestas att alltför mycket skuldsätta sig,

torde icke behöfva utgöra ett hinder för ifrågavarande förslags genomförande.

Det måste ju alltid förutsättas, att kommunerna, innan de anmäla

sig till erhållande af lån ur kassan, måste hafva erhållit Kungl.

Maj:ts tillstånd därtill, hvarvid af den lånesökande äfven skall hafva angifvits,

till hvilket ändamål lånet skall användas. Äfven under nuvarande

förhållanden möta för öfrigt ej svårigheter för en kommun att erhålla lån

till skäligt belopp, om än räntan blifver högre än hvad man väntar kunna

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Andra Kammarens Tillfälliga Utslcotts (Ko 5) Utlåtande Ko 36.

blifva fallet med den föreslagna kommunala lånekassan. Någon väsentlig

förändring uti kommunernas benägenhet att upptaga lån bör därför icke

kunna vållas af den föreslagna kassan. — Ilufvudsakliga, om ej enda

skälet för den kommunala lånekassans tillkomst skulle vara att bereda låntagarna

förmånen af en lägre räntefot. Det vill ock synas utskottet, som

om detta mål med säkerhet skulle vinnas för en stor mängd af lånesökande

kommuner, som ej tillhöra landets allra största städer, men hvilkas sammanlagda

lånebelopp ändock uppgå till betydande summor. I första rummet

beror detta naturligtvis på, huruvida statsverket stödjer företaget med

sin kredit, något som väl icke vore otänkbart, då det antagligen icke vore

förenadt med nämnvärd risk och då alla landets kommuner, som det önska,

kunde blifva delägare i kassan. -— Emellertid är den billigare räntefoten

icke den enda fördel, som skulle vinnas genom den ifrågasatta lånekassan.

Äfven åtskilliga omkostnader skulle därigenom besparas. Exempelvis borde

en lånekassa i fråga om tryckning och försäljning af obligationer kunna

betinga sig billigare villkor än en enskild lånesökande kommun. Ä andra

sidan måste naturligtvis kassans delägare ikläda sig ett visst förvaltningsbidrag

till densamma, hvilket dock, ifall kassan vinner anslutning, icke

borde blifva betungande. — Med anledning af det anförda föreslog utskottet,

att Andra Kammaren ville, med bifall till motionen, för sin del

besluta, att Riksdagen måtte i skrifvelse hos Kungl. Maj:t anhålla, att

Kungl. Maj:t ville låta utreda, huruvida och på hvilket sätt en allmän

lånekassa för Sveriges kommuner måtte kunna inrättas, samt, därest utredningen

därtill gåfve anledning, vidtaga de åtgärder, som för kassans

bringande till stånd erfordrades. ■— Fyra af utskottets ledamöter reserverade

sig mot beslutet, enär, enligt deras mening, motionären hvarken

ådagalagt, att några svårigheter för närvarande mötte för kommunerna att

erhålla lån på billiga villkor eller att den föreslagna lånekassan skulle

härutinnan för kommunerna medföra några afsevärda fördelar. — Yid ärendets

slutliga behandling i Andra Kammaren afslogs utskottets hemställan

och den i ämnet väckta motionen efter votering med 153 röster mot 49.

"Vid innevarande års riksdag hafva, förutom de till utskottet hänvisade

motionerna, äfven tvenne andra motioner blifvit väckta, hvilka med

frågan äga det nära sammanhang, att utskottet ansett sig böra här i korthet

redogöra äfven för dem.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Andra Kammarens Tillfälliga UtsJcotts (N:o 5) Utlåtande N:o 36.

Sålunda föreslår herr Hägglund uti en inom Första Kammaren Täckt Motioner vid

och för förberedande behandling till statsutskottet hänvisad motion, n:o 30,

att Riksdagen måtte besluta till Ivungi. Maj:t ingå med underdånig skvif-som, äga samvete

e med begäran om utredning angående upprättandet för rikets städer ^iu^^ttet

och med dem jämförliga samhällen af eu hypoteksbank, ordnad efter ena- remitterade.

banda grunder som Sveriges Allmänna hypoteksbank. Denna bank skulle Herr Häggdock,

enligt motionärens mening, hafva till uppgift endast ett ordnandelwnds motionaf

fastighetskrediten för de i motionen afsedda kommunernas fastighetsägare

och sålunda ej för kommunerna såsom sådana, åtminstone ej i annat

fall, än att dessa till äfventyra sökte lån mot säkerhet i dem tillhöriga

fastigheter.

Vidare föreslår herr Trapp, att Riksdagen ville besluta att hos Ivungi.

Maj:t anhålla om utredning i afseende å inrättandet genom statens försorg

af en kommunal låneanstalt, samt att Kungl. Maj:t ville snarast möjligt

till Riksdagen inkomma med de yttranden och förslag, hvartill utredningen

kan föranleda.

Vid behandlingen af motioner hvarom nu är fråga har utskottet del- Utskottets

vis samarbetat med Första Kammarens tillfälliga utskott n:o 2. utlåtande.

Med anledning af hvad i de olika motionerna föreslagits, anser sig utskottet

till en början böra lämna en kort öfversikt öfver kommunernas och sättet för

finanser. Utskottet har härvid följt statistiska centralbyråns senaste utredning dess fyllande.

härutinnan, hvilken utredning hänför sig till år 1904. Enligt densamma

utgjorde vid nämnda års slut den sammanlagda kommunala skuldsumman för

A. landstingen .......

B. landskommunerna

C. stadskommunerna (jämte därmed jämförliga köpingar):

Stockholm ..

Göteborg ____

Malmö.......

Norrköping .

Gäfle .........

Öfriga städer

20 köpingar

kr. 105,523,422

» 34,901,550

» 22,885,577

» 6,665,188

10,049,871

» 108,978,110

» 2,424,089

kr.

»

9,176,660

45,581,335

291,427,807

Summa kr. 346,185,802

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 5) Utlåtande N:o 36.

Dessa skuldbelopp motsvarades vid samma tidpunkt af följande tillgångssummor,

nämligen för

A. landstingen:

egna tillgångar i fastigheter och inventarier

................................. kr.

egna tillgångar i fordringar, värdepapper

och kontanta medel.................. »

länslasarettens och kurhusens tillgångar i

fastigheter och inventarier ......... »

länslasarettens och kurhusens tillgångar i

fordringar, värdepapper och kontanta

medel ................................. »

2,145,215

5,177,591

15,735,639

1,147,419 kr. 24,205,864

B. landskommunerna:

fastigheter och inventarier ............... » 78,291,738

fordringar, värdepapper och kontanta

medel ................................. » 35,221,147 » 113,512,885

C. stadskommunerna (jämte därmed

jämförliga köpingar):

fastigheter och inventarier ............... » 330,078,762

fordringar, värdepapper och kontanta

medel ................................. > 83,492,425 » 413,571,187

Summa kr. 551,289,936

Härjämte är att märka, att, enligt gällande kommunallagar, kommunernas

medlemmar äro till bestridande af utgifter, som utöfver eu kommuns

egna tillgångar kunna »till kommunens gemensamma gagn eller för särskilda

dess behof» — sålunda jämväl till skulders betalande — erfordras,

underkastade beskattning i enlighet med de i omförmälda lagar bestämda

grunder.

Till belysning af skuldsättningens tillväxt må följande siffror meddelas

:

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 5) Utlåtande N:o 36.

A. landstingens skulder:

år 1899 ................................. kr. 5,401,848

» 1900 ................................. » 6,200,612

» 1901 ................................. * 6,343,528

» 1902 ................................. » 6,969,592

» 1903 ................................. » 8,134,686

» 1904 ................................. » 9,176,660

B. landskommunernas skulder:

år 1899 ................................. kr. 31,360,762

» 1900 ................................. » 33,837,386

» 1901 ................................. » 37,283,029

» 1902 ................................. » 40,563,060

» 1903 ................................. » 42,883,723

» 1904 ................................. » 45,581,335

C. stadskommunernas skulder:

år 1899 ................................. kr. 195,248,255

» 1900 ................................. » 211,836,807

» 1901 ................................. * 236,246,503

» 1902 ................................. » 262,319,726

» 1903 ................................. » 284,249,491

» 1904 ................................. » 291,427,807

Det lånebeliof, som sålunda förefinnes, fylles till väsentlig del genom

upplåning inom landet, om ock utländska lån därjämte förekomma. De

största städerna, Stockholm och Göteborg, låna i regeln själfva direkt från

utlandet, där de åtnjuta eu kredit, som gör det möjligt för dem att betinga

sig mycket förmånliga lånevillkor. Beträffande öfriga kommuner förekommer

däremot dylik direkt upplåning från utlandet endast i mindre utsträckning.

Vid upplåning inom landet för kommunala behof torde de enskilda

bankerna och bankaktiebolagen endast undantagsvis anlitas, utom i fråga om

tillfälliga lån eller eljest lån på kortare tid.

I vida större utsträckning anlitas sparbankerna, särskildt för penningförsträckningar

till landskommunerna.

I öfrigt utlämnas kommunlån till betydande belopp af postsparbanken,

brand- och lifförsäkringsbolagen samt de allmänna pensionskassorna och

Bill. till Riksd. Prof. 1908. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 35 Käft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 5) Utlåtande N:o 36.

andra dylika penninginrättningar äfvensom skogsallmänningsfonderna, hvarvid

sålunda inhemska besparingar och inom landet samlade fonder göras

fruktbärande.

Hvad särskildt postsparbankens utlåningsrörelse beträffar, inhämtas af

den officiella statistiken rörande denna bank, att af dess tillgångar voro

vid 1906 års utgång placerade i kommunlån mot skuldebref 13,525,445

kronor och i städers obligationer 14,885,944 kronor (nominellt belopp).

Käntesatserna växlade för bägge slagen af lån mellan 3.5 ä 3.6 °/o—5 °/o

(i ett enstaka fall 5 °/o).

hypotekskas Upplåning utom landet för tillgodoseende af lånebehofvet hos de kornsa»

för Sve- muner, hvilka icke själfva uppträda på den utländska lånemarknaden, omnges

stader. Pesörjes, utom af de vanliga affärsbankerna, hvilka dock endast i ringa

utsträckning torde ägna sig häråt, äfven af Allmänna hypotekskassan för

Sveriges städer. Enligt det för nämnda kassa gällande, af Kungl. Maj:t

fastställda reglemente har kassan den dubbla uppgiften, dels att för hypoteksföreningar

mellan fastighetsägare i rikets städer och köpingar äfvensom

de stationssamhällen och andra platser, där på grund af Kungl. Maj:ts förordnande

ordningsstadgan, byggnadsstadgan och brandstadgan för rikets

städer gälla, ombesörja den upplåning, som erfordras för att åt dessa föreningar

bereda medel till de lån, som af dem enligt fastställda grunder

skola deras delägare tillhandahållas, och dels att för kommun, som erhållit

Kungl. Maj:ts tillstånd att för kommunens allmänna behof upptaga amorteringslån,

sådant lån anskaffa. I fråga om amorteringslån åt kommun förfares

sålunda, att, sedan i den ordning, som föreskrifves i gällande författningar,

beslut biff vit fattadt och af Kungl. Maj:t stadfästadt, att för kommunens

räkning till dess allmänna behof skall upptagas lån, ställdt på återbetalning

genom årlig amortering under viss tid, hypotekskassan må, om

dess tillgångar ej för hypoteksföreningars behof tagas i anspråk, meddela

det sökta lånet emot kommunens förbindelse. För sådant lån tecknas kommun

icke såsom delägare i kassan, hvars ansvariga* delägare sålunda endast

utgöras af de till densamma anslutna stadshypoteksföreningarna. Dessa

föreningar ansvara, en hvar i mån af sin delaktighet i kassan för fullgörande

af de förbindelser, kassan genom utgifna obligationer eller annorledes

iklädt sig. Någon statsgaranti lik den, som kommit Sveriges allmänna

hypoteksbank till del, förefinnes för närvarande icke.

Enligt utskottet tillhandakomna upplysningar var kassans ställning

den 31 december 1907 följande:

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N;o 5) Utlåtande N:o 36.

Utelöpande obligationer .................................... kr. 41,461,000: 00

Till delägande bypoteksföreningar utlämnade lån (inclu
sive

förskottslån kr. 67,123: 06)..................... » 36,766,428: 06

Delägande hypoteksföreningars amorteringsräkningar ... » 4,526,142: 66

Amorteringslån till kommuner.............................. » 7,389,165: 00

Amorteringsräkningar med kommuner..................... » 670,824: 35

Grundfonden utgjorde den sl/i2 1907..................... kr. 2,312,650:00

Eeservfonden ................................................ » 879,711: 97

kronor 3,192,361: 97

1907 års vinst utgjorde ......... kr. 201,229: 95

Härifrån afgår 5 °/o utdelning å

grundfonden .................. » 113,423: 20

Om återstoden .......................................... kr. 87,806: 75

lägges till grundfonden och reservfonden, utgöra kassans

egna fonder alltså....................................... kr. 3,280,168: 72

Den nominella räntan å lån, som från kassan utlämnats till kommuner,

lärer under tidsperioden 1903—1907 med tillägg af förvaltningsbidrag

i medeltal hafva uppgått till 4,4 ä 4,5 °/o. Då emellertid förvaltningsbidraget

under hela lånetiden är beräknadt å ursprungliga lånebeloppet,

är den effektiva räntan större än anförda siffror utvisa.

A inteckningslån, med eller utan amortering, har under samma tidsperiod

lägsta räntan utan kapitalrabatt växlat mellan 4 a/s och 4 xfi °/o,

hvartill kommer ett förvaltningsbidrag af 3/s °/o ''beräknadt under hela

lånetiden å lånets ursprungliga belopp.

Hade emellertid kassan åtnjutit förmånen af statsgaranti för sina förbindelser,

skulle otvifvelaktigt lånerörelsen, icke minst beträffande kommunlånen,

hafva varit af vida större omfattning, helst räntesatserna då

sannolikt kunnat hållas något lägre, än hvad under nuvarande förhållanden

varit möjligt.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Utskottets

motivering.

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 5) Utlåtande N:o 36.

För att bilda sig ett giltigt omdöme angående lämpligaste sättet för

den eller de afsedda låneanstalternas organisation, vore det önskligt att kunna

meddela en fullständig statistik öfver den utländska skuldsättningen i vårt

land, särskild! den utländska obligationsskulden. Någon sådan finnes

emellertid icke, hvarför utskottet endast kan återgifva de spridda statistiska

uppgifter härom, som kunnat anskaffas, ehuru de enligt sakens natur äro

ofullständiga och approximativa.

Svenska staten hade ännu 1857 ingen utländsk skuld. — Det första

utländska obligationslånet upptogs 1835 af Bruksägarnes hypotekskassa,

hvars exempel småningom efterföljdes af flera hypoteksföreningar och banker,

så att beloppet af den i utlandet placerade svenska obligationsskulden utgjorde

den sl/i2 1858........ 77,121,628 kr. däraf statens 15,786,732 kr.

» 1860........ 110,000,000 » » » 40,081,000 »

» 1865........ 200,000,000 »

» 1870........ 240,000,000 »

» 1876........ 300,000,000 »

» 1880........ 420,000,000 » * » 201,414,000 »

» 1885........ 600,000,000 »

därvid det totala beloppet af utelöpande obligationer beräknats till 893,353,441

kr. (»Sveriges Nationalförmögenhet» af P. E. Fahlbeck 1890.)

Under åren 1886—1893 beräknades den utländska obligationsskuldens

ökning till 58,499,674: 09 och dess minskning genom amortering

med ................................................... 26,029,000 kr.

och genom återköp med ....................................... 27,699,800 »

Summa 53,728,800 kr.

hvarigenom den verkliga ökningen under denna tid endast utgjorde

4,770,874 kr. 9 öre och således den totala obligationsskulden den 31/12 1893

604,770,874: 09 kr. (»De hårda tiderna» 1895 af J. H. Palme.)

Enligt i Sveriges Eiksbanks Statistiska afdelning upprättadt sammandrag,

hvaraf utskottet benäget erhållit del, angående obligationslånens placering,

uppgingo dessa till följande belopp:

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 5) Utlåtande N:o 36.

Kapitalbelopp däraf i utlandet.

den S1/i2 1906 Svenska Staten ........

» Allm. Hypoteksbanken

> Stockholms stad.........

> Göteborg ................

> Malmö ...................

» Öfriga städer...........

420.852.000 kr

279.848.000 »

111,398,500 »

44.864.000 *

20.504.000 »

81.055.000 »

365,123,000 kr.

140,000,000 »

88.512.000 »

38.602.000 »

9.391.000 »

2.713.000 *

Summa 958,522,500 kr. 644,341,000 kr.

hvartill komma dels:

den 3% 1908 Svenska statens 1907 års statslån......... 47,000,000 »

» Stockholms stads lån ....................... 45,000,000 »

» Hypotekskassans för Sveriges städer lån 33,000,000 >

» dels Stockholms Intecknings Garanti-Bolags

under dess verksamhetstid upptagna lån 81,000,000 »

Summa 850,341,000 kr.

På grund af uppgifternas natur måste det ofvan angifna beloppet af

i utlandet placerade obligationer anses såsom ett minimum. I detta belopp

ingå icke de enskilda järnvägarnes obligationslån i utlandet, om hvilkas

belopp utredning pågår, ej heller det utländska lån, som Sveriges Allm.

Hypoteksbank nyligen upptagit å 15,000,000 francs mot egna obligationer,

lika litet som andra enskilda industriella verk och inrättningars utländska

obligationslån, som icke äro kända.

Emellertid synes på grund häraf den utländska obligationsskulden

sannolikt böra för det närvarande beräknas till omkring 1,000 millioner

kronor. Till huru stort belopp hela skulden till utlandet uppgår för närvarande

saknas material att bedöma.

Dessa obligationsskulder i utlandet anses emellertid kräfva en årlig

annuitet — eu tribut till utlandet — af omkring femtio (50) millioner kronor.

Det resultat, som statistiken, visserligen approximativt och ofullständigt,

kunnat uppvisa i fråga om den utländska skulden i allmänhet och

särskildt obligationsskulden synes utskottet icke locka till fortsättning

i oförändrad riktning och takt, utan mana till försiktighet vid användande

af den utländska krediten, där denna fortfarande befinnes för det allmänna

nödvändig och gagnelig.

Den eller de låneanstalter, som åsyftas i de här afsedda motionerna

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Andra Kammarens Tillfälliga UtsJcotts (N:o 5) Utlåtande N:o 36.

och som alla äro ämnade att underlätta penninganskaffningen från utlandet

för såväl kommuners som enskildes behof, synas därföre böra af staten

understödjas endast under förutsättning att statens egen utländska upplåning

och kredit icke däraf skadas samt att anstaltens organisation blir

sådan, att den icke blott främjar upplåningen i utlandet, utan äfven befordrar

upplåningen inom landet i den mån inhemskt kapital är tillgängligt.

En annan nödvändig förutsättning synes vara, att för vinnande af

erforderlig trygghet en viss förmånsrättsordning stadgas mellan olika lån,

upptagna af en och samma kommun.

De låntagare, som i de till utskottets behandling öfverlämnade motionerna

åsyftas, äro dels rikets kommuner och dels fastighetsägarne i städerna

och med dem jämförliga samhällen. Det torde icke kunna bestridas,

att, i det fall att för dessa bägge kategorier af låntagare ett oundgängligt

och berättigadt lånebehof förefinnes, det äfven ligger i det allmännas

intresse, att detta behof fylles på ett sådant sätt, att de i motionerna

åsyftade önskemålen rörande bekväm och billig penninganskaffning uppnås.

Till de berättigade lånebehofven höra enligt utskottets mening i främsta

rummet kostnaderna för sådana arbeten, som skola gagna kommande

generationer och som den nu lefvande icke ensam förmår bära. Kommunernas

ekonomiska verksamhet är så nära sammanhängande med hela

landets ekonomiska ställning, att staten med afseende å dem måste anses

hafva ett omedelbart intresse af att deras verkliga penningbehof på fördelaktigaste

sätt tillgodoses. Men äfven i fråga om fastighetsägarne i

städerna och stadsliknande samhällen föreligger ett sådant, om också mera

medelbart intresse från statens sida. Och då staten ansett sig böra med

sin garanti understödja den jordägande befolkningens behof af fastighetskredit,

synes ett motsvarande behof för stadsbefolkningen, särskildt i en

tid då städerna äro stadda i rask utveckling och bostadsbrist flerestädes

gör sig märkbar, fordra, att äfven denna befolkning för sin fastighetskredit

beredes samma förmån.

Däremot torde det, särskildt ur kreditsynpunkt, vara tvifvel underkastadt,

huruvida det skulle vara lämpligt att, såsom i herr Eunes motion

förordas, upprätta eu särskild anstalt uteslutande för fyllandet af kommunernas

lånebehof. Detta skulle -— under förutsättning att den redan befintliga,

af staten understödda kreditanstalten för jordbruksfastigheter bibehölles

oförändrad, och att därjämte en liknande anstalt för stadsfastigheter

inrättades — leda därtill, att vårt land erhölle ej mindre än tre olika

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 5) Utlåtande N:o 36.

offentliga kreditinstitut, k vilka vid sidan af riksgäldskontor et och riksbanken

korn mc att uppträda pa den utländska penningmarknaden. Tvifvelsutan

skulle detta verka försvagande på krediten. Därtill kommer, att förvaltningskostnaderna

för dessa skilda kreditanstalter gifvetvis skulle ställa sig

väsentligt högre än för en gemensam. För öfrigt synes af ofvan intagna

uppgift om obligationslånens placering framgå, att rikets samtliga städer,

utom de tre största, hittills icke belånat sina obligationer i utlandet till

större belopp än 2,713,000 kronor eller 3.3 °/o af deras hela obligationsskuld.

Ur det allmännas synpunkt vore det enligt utskottets mening riktigast,

om uppgiften att tillgodose såväl kommunernas som lands- och stadsfastighetsägarnes

kreditbehof kunde öfverlåtas åt en gemensam kreditanstalt, en

rikshypotelcsanstalt, hvartill möjligen Sveriges Allmänna hypoteksbank skulle

kunna ombildas. Då emellertid en sådan anordning icke i motionerna

föreslagits och densamma dessutom till äfventyrs kunde stöta på alltför

stora svårigheter, särskildt med hänsyn till de olikartade grupper af låntagare,

för Indika anstalten skulle vara afsedd, finner utskottet sig böra,

i närmare öfverensstämmelse med hvad herr Jeansson i sin motion

uttalat, framhålla, att det måhända vore lämpligt, om den, äfven för tillgodoseende

af kommuners lånebehof afsedda Allmänna hypotekskassan för

Sveriges städer, såsom densamma nyligen i skrifvelse till Kungl. Maj:t begärt,

kunde utvidgas och ombildas, så att den, utrustad med statens garanti

på samma sätt som Allmänna hypoteksbanken, skulle kunna på ett fullt

effektivt sätt tillgodose kommunernas och fastighetsägarnes i städer och med

dem jämförliga samhällen lånebehof. Men jämväl andra sätt att under

statens garanti ordna kreditväsendet för nu afsedda låntagare i motionernas

syfte förtjäna gifvetvis att tagas under öfvervägande.

Då utskottet, såsom af det anförda framgår, vid frågans behandling

trott sig finna, såväl att det tillsvidare torde vara för ofvan berörda kommuner

och fastighetsägare i viss mån nyttigt och nödigt att vid behof fortfarande

anlita utländskt kapital, som äfven att den utländska upplåning

och . konvertering, hvarom här är fråga, borde organiseras, bland annat så

att icke staten och ett flertal låneanstalter må komma att samtidigt trängas

med hvarandra på utländska börser, samt såvidt möjligt begränsas genom

inhemsk upplåning och effektiv kontroll, anser sig utskottet kunna i hufvudsak

tillstyrka den utredning, som mer än ofta eljest är nödvändig i

denna vidt ingripande fråga.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Andra Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 5) Utlåtande N:o 36.

Med anledning häraf får utskottet hemställa,.

att Andra Kammaren ville för sin del besluta,

att Riksdagen måtte i skrifvelse hos Kungl. Maj:t

anhålla,

att Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, huruvida

och under h vilka villkor en eller flera hypotekskassor

med grundfond af statsobligationer, tillhandahållna af

staten, skulle kunna organiseras i ungefärlig öfverensstämmelse

med motionärernas förslag, eller huruvida

kreditväsendet för kommuner och fastighetsägare i städer

och stadsliknande samhällen må kunna på annat sätt

ordnas under statens medverkan; samt

att Kungl. Maj.t därefter ville till Riksdagen inkomma

med det förslag, hvartill utredningen möjligen

kan föranleda.

Stockholm den 12 maj 1908.

På utskottets vägnar:

ERNST HEDENSTIERNA.

Stockholm, tryckt hos P. Palmquists Aktiebolag 1908.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.