Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående införande af på allmän folkomröstning grundadt kommunalt veto i fråga om försäljning af brännvin samt vin och Öl.

1908-03-31 · 22 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 19 av 22 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevLU 1908:1, Utlåtande, i anledning af väckta motioner om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående införande af på allmän folkomröstning grundadt kommunalt veto i fråga om försäljning af brännvin samt vin och Öl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Utlåtande N:o 1.

1

N:o 1.

Ank. till Riksd. kansli den 31 mars 1908, kl. 3 e. m.

Sammansätta bevillnings- och lagutskottets utlåtande, i anledning af

väckta motioner om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående

införande af på allmän folkomröstning grundadt kommunalt

veto i fråga om försäljning af brännvin samt

vin och Öl.

Genom fyra särskilda, inom Andra Kammaren väckta motioner har

frågan om införande af på allmän folkomröstning grundadt, så kalladt

kommunalt veto i fråga om försäljning af brännvin samt vin och Öl åter

bragts under Riksdagens pröfning.

I motion n:o 131 har sålunda herr K. A. Staaff jämte 14 af kammarens

ledamöter anfört följande:

»Gällande författningar innehålla som bekant stadganden om kommunal

vetorätt beträffande såväl detaljhandel med brännvin som utskänkning

af vin och Öl. Med begagnande af denna rätt hafva också en

mängd landskommuner genomfört lokalt veto mot all rusdrycksförsäljning.

Det har emellertid visat sig, att dessa på den kommunala fyrkskalan

grundade stadganden icke äro tillräckliga för att trygga kornig''/».

till Riksd. Prof. 190S. 5 Sami. 2 Afd. 1 Höft. (N:o 1.) 1

Motion

II: 131.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Utlåtande N;o 1.

mimens själfbestämningsrätt, om man med kommunens vilja förstår den

uppfattning, som gör sig gällande lios flertalet af dess myndiga medborgare.

Med nu rådande fyrkskala är det mycket vanligt, att ett fåtal,

som förfogar öfver många röster, bestämmer sakens utgång i strid med

ett stort flertal af smärre röstinnehafvare. Upprörande bevis för storfyrkarnas

öfvermäktiga inflytande till rusdryckshandteringens förmån ha

i stor mängd framdragits både i pressen och inom riksdagen. Härtill

kommer, att den ena hälften af kommunens medborgare, kvinnorna, i

stort sedt, sakna rösträtt.

Visserligen föreligger till Riksdagens slutliga pröfning ett af Kungl.

Maj:t framlagdt förslag till reform af den kommunala rösträtten, genom

hvars antagande rikedomens på den nu gällande fyrkskalan fotade

öfvermakt skulle icke obetydligt inskränkas. Men äfven denna nya ordning

lär enligt vår öfvertygelse långt ifrån trygga de små röstinnehafvarnes

rätt vid den sträfvan för rusdrycksförsäljningens motarbetande, för hvilken

de vid striderna om det kommunala vetots tillämpning gjort sig till

målsmän. Därjämte kvarstår äfven efter reformens genomförande det

missförhållandet, att, med få undantag, kvinnorna, bland dem särskildt

hustrur och mödrar, som framför andra lida under männens dryckenskap,

allt fortfarande äro beröfvade möjligheten att göra sin stämma hörd vid

rösturnan.

Tungt vägande skäl tala för att just i fråga om rusdrycksförsäljningens

inskränkande eller afskaffande icke längre fyrkskalan utan personlighetsprincipen

lägges till grund för den kommunala rösträtten. Oberonde

af en reform i den kommunala rösträtten i allmänhet bör vid behandlingen

af denna särskilda angelägenhet i vårt land, liksom det skett flerstädes

i utlandet, införas ett kommunalt veto, som grundar sig på allmän

folkomröstning, hvarvid en röst tillkommer hvarje till myndig ålder

kommen välfrejdad medlem af kommunen, man eller kvinna.

Det är nu redan mer än femton år, sedan förslag i sådant syfte

första gången väcktes inom Riksdagen, och frågan har därefter upprepade

gånger förelegat till behandling, senast vid 1907 års riksdag i motioner

afgifna dels af herr Thavenius, dels af herr Beckman i Djursholm m. fl.

med instämmande af 63 af Andra Kammarens ledamöter. Motionerna

afstyrktes af sammansatta bevillnings- och lagutskottet, men det oaktadt

uttalade Andra Kammaren för sin del genom bifall till en vid utlåtandet

fogad reservation med 113 röster mot 69 sin principiella anslutning till

kommunalt veto, grundadt på allmän folkomröstning.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bevilbnngs- och Lagutskottets Utlåtande N:o 1. 3

Vi anse det icke behöflig! att här upprepa den historik, som lämnats

såväl i utskottets utlåtande som i motionerna. Vi vilja endast påpeka,

att tanken på det kommunala vetot vunnit allt vidsträcktare anslutning

såväl inom som utom riksdagen. I ett afseende hafva dock

åtskilliga bland anhängarne af själfva principen ställt sig tveksamma. T

det förslag, som af Andra Kammaren förlidet år godkändes, stadgades,

att frågan om förbud skulle afgöras medelst enkel röstöfvervikt. Detta

har hos mången väckt betänkligheter. Större trygghet mot att tillfälligheter

skulle spela in vid frågans afgörande och ett skadligt osäkerhetstillstånd

uppkomma skulle vinnas därigenom att, såsom ock i en af

fjolårets motioner påyrkades, kvalificerad majoritet föreskrefves. Denna

majoritet synes oss böra bestämmas till 2h af de i omröstningen deltagande.

Af formella skäl måste de slutliga yrkandena rörande detaljhandeln

med brännvin och försäljningen af vin och Öl frambäras i skilda

motioner. Här augifvas de hufvudsakliga bestämmelser, som vi anse

böra gälla för den föreslagna folkomröstningen rörande detaljhandeln

med brännvin:

Kär i stads- eller landtkommun fråga uppstått, att rättighet till

detaljhandel med brännvin må meddelas, åligger det Konungens befallningshafvande,

därest inom viss tid skriftlig ansökan inkommer, undertecknad

af välfrejdade till myndig ålder komna män och kvinnor, som äro medlemmar

af kommunen och svenska medborgare, till ett antal, motsvarande

minst en tjugondei af kommunens mantalsskrifna folkmängd, att förordna

om anställande i kommunen af omröstning rörande den sålunda väckta

frågan.

I denna omröstning, som sker med slutna sedlar och som gäller

endast förbud eller icke förbud mot ifrågavarande upplåtelse af försäljningsrättigheter,

äger enhvar välfräjdad myndig man eller kvinna, som är

medlem af kommunen, att deltaga.

Om Va af de i omröstningen deltagande rösta för förbud, träder

detta i kraft på den tidpunkt, då förut beviljade rättigheter upphöra.

För införande af detaljhandel med brännvin, där sådan handel förut icke

funnits, skall likaledes erfordras Va majoritet.

Frågan kan åter väckas först efter tre år. Besvär må endast anföras,

om beslutet förmenas icke ha tillkommit i laga ordning. Om det

af denna anledning undanröjes, skall Konungens befallningshafvande förordna

om anställande af ny omröstning.

Med stöd af hvad ofvan anförts, föreslå vi, att Riksdagen ville i

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Utlåtande N:o 1.

Motion

II: 132.

Motion

II: 133.

skrifvelse till Kung!. Maj:t anhålla om framläggande för Riksdagen af

förslag till bestämmelser i syfte att afgörandet inom kommun af väckt

fråga om tillstånd till detaljhandel med brännvin måtte äga rum genom

allmän omröstning med lika och direkt rösträtt i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med de af oss angifna grunder.»

I motion n:o 132 hafva samma motionärer med hänvisning till den

motivering, som ofvan anförts, hemställt, att Riksdagen ville i skrifvelse

till Kung!. Maj:t anhålla om framläggande för Riksdagen af förslag till

bestämmelser i syfte att afgörandet inom kommun af väckt fråga om

tillstånd till försäljning af vin eller Öl måtte äga rum medelst allmän

och lika rösträtt i hufvudsaklig öfverensstämmelse med följande grunder:

»När i stads- eller i landtkommun fråga uppstått, att tillstånd till

försäljning af vin eller Öl må meddelas, åligger det Konungens befallningshafvande,

därest inom viss tid skriftlig ansökan inkommer, undertecknad

af välfrejdade, till myndig ålder komna män och kvinnor, som äro medlemmar

af kommunen och svenska medborgare, till ett antal, motsvarande

minst en tjugondei af kommunens mantalsskrifna folkmängd, att förordna

om anställande i kommunen af omröstning rörande den sålunda väckta

frågan.

I denna omröstning, som sker med slutna sedlar och som gäller

endast förbud eller icke förbud mot ifrågavarande tillstånd till försäljning,

äger enhvar välfräjdad myndig man eller kvinna, som är medlem af

kommunen, att deltaga.

Om 2/3 af de i omröstningen deltagande rösta för förbud, träder

detta i kraft på tid, som i författningen bör enligt vissa grunder bestämmas.

För införande af sådan försäljning, där den icke förut funnits,

skall likaledes erfordras 73 majoritet.

Frågan kan åter väckas först efter tre år. Besvär må endast anföras,

om beslutet förmenas icke ha tillkommit i laga ordning. Om det

af denna anledning undanröjes, skall Konungens befallningshafvande förordna

om anställande af ny omröstning.»

Vidare har herr E. Beckman i Djursholm jämte fyra af kammarens

ledamöter i motion n:o 133 föreslagit, att Riksdagen ville i skrifvelse

till Kungl. Maj:t anhålla om framläggande för Riksdagen af förslag till

bestämmelser i sytte att afgörandet inom kommun af väckt fråga om

tillstånd till detaljhandel med brännvin måtte äga rum genom allmän

s. 5 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Utlåtande N:o 1. 5

omröstning med lika och direkt rösträtt i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med (1q grunder, som ofvan finnas angifna i motion n:o 131.

Till stöd för detta yrkande hafva dessa motionärer anfört följande:

»Kommunal vetorätt i fråga om såväl detaljhandel med brännvin som

iskänkning af vin och Öl finnes, som bekant, redan införd i vår lagstiftning.

En mängd landskommuner hafva med utöfvande af denna rätt

befriat sig från all rusdrycksförsäljning.

Men gällande bestämmelser, grundade på den kommunala fyrkskalan,

ha visat sig långt ifrån tillfyllestgörande. Ett ringa fåtal bestämmer

blott alltför ofta sakens utgång. ''Storfyrksegrar till förmån för rusdryckshandteringen

äro allt annat än sällsynta.

Med allt större styrka framträder därför krafvet på ett verkligt effektivt

kommunalt veto, sådant som detta förefinnes i vissa främmande

länder, där det grundats på allmän folkomröstning med lika rösträtt för

alla myndiga män och kvinnor, som äro medlemmar af kommunen.

Riksdagens nykterhetsgrupp har också gifvit ett kraftigt uttryck åt

denna uppfattning, då den på sitt program bland reformer, för hvilka

gruppen vill verka under den närmaste framtiden’, upptagit: ''effektivt

kommunalt veto mot rusdrycksförsäljning’.

Med ''rusdryck’ afses i här anförda uttalande naturligtvis likaväl

Öl och andra starkare maltdrycker som brännvin och därmed jämförliga

drycker. Särskilt för landsbygden är nämligen ölet fullt ut lika mycket

som brännvinet en källa till dryckenskap och alkoholism i alla dess

yttringar. Rusdryck som rusdryck — lagstiftningen bör opartiskt rikta

sina restriktiva bestämmelser mot dem båda.

Yid förra årets riksdag framburos förslag om kommunalt veto, grunddadt

på allmän folkomröstning med en röst för hvarje till myndig ålder

kommen, välfrejdad medlem af kommunen, man eller kvinna, dels af

herr Thavenius, dels af herr Beckman i Djursholm jämte 65 af Andra

Kammarens ledamöter. Första Kammaren afslog utan vidare motionerna,

hvilka afstyrkts af sammansatta bevillnings- och lagutskottet. Andra

Kammaren däremot gaf med 113 röster mot 69 ett principiellt erkännande

åt det på allmän folkomröstning grundade kommunala vetot.

Under hänvisning, i fråga om sakens tidigare behandling inom Riksdagen,

till nyssnämnda utskotts utlåtande och den af herr Beckman m. fl.

afgifna motionen n:o 123, tillåta vi oss att här ur sagda motions motivering

upprepa de skäl för en sådan anordning, som i principiellt hänseende

hufvudsakligen blifvit anförda:

opaginerad Kontrollera mot PDF

(3 Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Utlåtande N:o 1.

''Försäljningen af rusdrycker — det må nu vara brännvin eller Öl —

är ej blott en närings- eller skattefråga, utan en sedlighetsfråga, som

på det närmaste berör den enskildes lif och familjelifvet’ och just därför

påkallar en röstgrund, genom hvilken ''personlighetsprincipen kommer

mera till sin rätt’. Försäljningen af rusgifvande drycker får således

icke af lagstiftaren behandlas som ett medel att taga ut skattebidrag ur

de breda lagren, ej heller från synpunkten af enskilda tillverkares och

försäljares vinst, utan ''fastmer som ett ondt, som bör begränsas och mot

hvithet samhället bör taga i anspråk sina medlemmars moraliska kraft.

Och denna kraft väckes och sättes i verksamhet i samma mån som

arbetet icke längre synes hopplöst, utan utsikt öppnas att kunna göra

något till att slutligen bekämpa det onda’.

Vidare har framhållits, ''att om man åtminstone i denna sak afstode

från det kommunala förmögenhetsväldet och i stället införde en på allmän

rösträtt grundad kommunal vetorätt, så skulle nykterhetsintresset

få gorå sig gällande mera omedelbart utan att behöfva bemäktiga sig

ledningen vid vissa kommunala val, ''där man borde mera taga hänsyn

till en persons allmänna lämplighet än till hans ståndpunkt i en speciell,

om än så viktig fråga’.

Riksdagens bevillningsutskott har redan tidigt ''i princip gifvit sin

sanktion åt krafvet på eu reform i angifna syfte, då det 1893 vid behandlingen

af ett då framställdt förslag om s. k. lokalt veto enhälligt

yttrade, att det kan med skäl sättas i fråga, om ej i nu berörda angelägenhet

större inflytande inom kommunen borde tillerkännas flertalets

asikt’. Men flertalet är ju just de små fyrktalens innehafvare eller do

helt och hållet rösträttslöse, bland dem i främsta rummet kvinnorna’.

Slutligen erinras därom, att det vill synas, som om uppfattningen

både inom och utom Riksdagen på senare tid i vissa afseenden undergått

en så väsentlig förändring, att rätta ögonblicket synes vara inne att

ånyo frambära förslag om kommunal vetorätt mot försäljning af rusdrycker,

grundad på allmän omröstning med lika rösträtt för myndiga

män och kvinnor. Tanken på den allmänna rösträttens tillämpning på

ett speciellt noga begränsadt område af det kommunala lifvet lär numera

knappast förefalla lika främmande för våra förhållanden, som fallet var

för blott magra år sedan. Vidare har ju samtidigt med krafven på såväl

politisk som kommunal rösträttsreform det berättigade i kvinnans inflytande

på det offentliga lifvet vunnit allt större erkännande. Fn af vetenskapen

bestyrkt öfvertygelse om de stärka dryckernas fullständiga umbär
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bevillning.1!- och Lagutskottets Utlåtande N:o 1. 7

ligliet och deras riksfördärfliga inflytande samt om striden mot deras

herravälde som ett samhällets nödvärn har sprätt sig till allt vidare kretsar.

Man har också inom alla samhällsklasser vaknat till insikt om den

oafvisliga nödvändigheten att bryta rusdryckssedens tyranni — framför

allt då det gäller en liten nation som vår, hvilken behöfver spänna alla

sina krafter för att häfda sin plats bland knltnrens bärare och för att

vinna ökad styrka inåt och utåt. Slutligen bestrider knappast någon,

att det här ligger fara i dröjsmålet: med hvarje år, som går, skjuter

rusdryckshandteringen och dess intressen allt djupare ekonomiska rötter,

på samma gång som ''alkoholismen’ — rusdryckernas fördärfliga följder på

olika områden — griper allt vidare omkring sig och hotar att undergräfva

äfven kommande släktens fysiska, ekonomiska och sedliga utveckling.»

I den nämnda motionen finnes äfven redogörelse för det kommunala

vetot i Norge, Kanada och Nordamerikas förenta stater, och heter det

beträffande sistnämnda land, att verkningarna af det lokala förbudet, såvidt

motionärerna kunnat inhämta, varit synnerligen tillfredsställande.

»Detta vitsordas äfven af bestämda motståndare till. s. 1c. ''förbudslagstiftning’

i egentlig mening» (state prohibition).

Sammansatta bevillnings- och lagutskottet afstyrkte, som nämndt,

samtliga i frågan väckta motioner. Ett af utskottets främsta vapen var

ett försök att framställa det kommunala vetot i Norge och i Nordamerika

såsom främjande i stället för stäfjande rusdrycksförbrukningen.

Hvad först Norge beträffar, åberopar utskottet ett 1898 afgifvet betänkande

af den kommitté, som norska regeringen tillsatt för att allsidigt

pröfva och uttala sig om brännvinslagstiftningen och hvars mandat sedermera

utsträcktes till att omfatta äfven lagstiftningen angående handeln

med vin, Öl m. m. Utskottet sammanfattar kommitténs åskådning så,

att lagen af 1894 — i främsta rummet dess stadganden om folkomröstning

— »befordrat superiet, befrämjat lönkrögeri och olaga försäljning,

lönbränning samt utbredning af andra och skadligare drycker äfvensom

tillfogat inhemsk handel och näring onödig skada med motsvarande fördel

för utländingar». Vidare anföres bland annat såsom ett ytterligare bevis

för lagens skadliga verkningar, att det s. k. laddevinet börjat strömma

in öfver landet o. s. v. Ja, i sin svartmålning förutspår kommittén, att

drinkarna framdeles »under ännu trängre förbudsförhållanden» komma

att tillgripa skadliga surrogat, såsom petroleum, denaturerad sprit och

polityr, hvilka vätskor redan då icke voro okända berusningsmedel.»

Man skulle väl tycka, att det norska folket, kändt såsom ett af

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Utlåtande N:o 1.

de mest nyktra och nylcterhetsifrande folk i världen, skulle skyndat att

upphäfva en lag, som så hotade att sänka landet i dryckenskap. Men

nej — ''resultatet af det nu berörda lagstiftningsarbetet’, säger utskottet

utan att däraf draga några som helst slutsatser, ''blef lagen af den 17

maj 1904’, i hvilken lag beträffande minuthandel och utskänkning af

brännvin i städerna ’den allmänna folkomröstningen bibehållits .

Detta sakförhållande bidrager mer än något att ställa kommitténs

uppfattning i dess rätta ljus och utgör ett led i den skarpa kritik, som

alltifrån kommittébetänkandets första framträdande kom detsamma till del.

Särskild! framhölls från folkomröstningens anhängare, att den

ökning i fylleri, som delvis framträdde i början af lagens tillämpning,

icke berodde på nedvotering af åtskilliga bolag, utan stod i samband

med de goda tiderna, jobbaretiden’, då alkoholförbrukningen steg med

arbetslönerna, allra mest i Ivristiania. I den sistnämnda staden, där aldrig

någonsin utskänkningsbolagen nedvoterats, rådde också den största förbrukningen

af det fördärfliga laddevinet. Och icke kunde man gärna

draga den slutsatsen, att orsaken hvarför förbrukningen af laddevin ökades

i Ivristiania var den, att man röstat bort utskänkningsbolagen i vissa

småstäder?

Den s. k. »laddevinspesten» började redan före folkomröstningarnas

införande och stod närmast, såsom ofta blifvit påvisadt, i samband med

göda tider och rådande brännvinsskatte- och tullförhållanden. Efter att

införseln under de värsta »laddevin-åren» 1896—98 stigit till 2,38—2,75

liter på person, har den sjunkit 1905—06 till 0,85—1,04 liter.

Alkohol förbrukningen i sin helhet — inberäknadt Öl och vin — utvisar

en liknande sänkning. 1899—1900 nådde den sin höjdpunkt

2,75—2,77 liter på person för att sedermera ständigt sjunka, så att den

1905—06 endast utgjorde 1,88—1,93 liter. Det finnes åtminstone stora

sannolikheter för att en lagstiftning, under hvilken ett lands förbrukning

så väsentligt nedgår, är relativt främjande för nykterheten och verkar

hand i hand med den stigande upplysningen på detta område.

Att särskildt bestämmelsen om allmän folkomröstning alltjämt åtnjuter

stort förtroende, därpå har man de färskaste bevisen från förra

året. Enligt den nya lagen af 1904 kan omröstning endast äga rum

hvart sjätte år med början år 1907. Sistnämnda år har omröstning

försiggått i icke mindre än 19 städer. I 13 af dessa funnos imder året

bolag, hvilka nedvoterades i sex städer och bibehöllos i sju (omröstningen

i en af dem är öfverklagad). I öfriga sex städer röstades om

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bevillning» och Lagutskottets Utlåtande B:o 1

återupprättande af förut nedvoterade bolag, hvilket emellertid iifvei-allt

blef afslaget.

Utskottet säger sig vidare ''tagit del af vissa undersökningar i NordArnerika,

hvilka under senaste tiden företagits af från Finland särskild!

utsände delegerade’. Dessa delegerade lära icke vara den af buska

senaten utsända regeringskommissionen, utan utskickade, enligt uppgift,

af bryggareföreningen i Finland. I sina slutsatser med anledning af

deras berättelse tyckes utskottet emellertid icke ha tillräckligt skilt

mellan s. k. (stats)förbudslagstiftniug och kommunalt förbud. Det är

sant, att Förenta staterna en tid hade icke mindre än sexton förbudsstater,

men att icke mindre än tretton af dessa ånyo frångått förbudslagstiftningen,

så att man förlidet år endast hade statsförbud i 3 stater,

hvilket antal dock under årets lopp fördubblats genom beslutad förbudslagstiftning

i vissa af de södra staterna. Men det må ihågkommas, att

de tretton stater, som frångått förbudslagstiftningen, öfvergått just till

den af många andra stater bepröfvade s. k. lokal option’ eller med

andra ord en anordning, innefattande bland annat just den kommunala vetorätt,

som vi önska se införd i vårt land. Att det allt starkare nykterhetskrafvet

i Förenta staterna för sin del anser det kommunala vetot

såsom ett kraftigt hjälpmedel i kampen mot rusdryckerna är ostridigt.

Och det har uppgifvits, att genom förbud af ett eller annat slag två

tredjedelar af Förenta staternas område är ''torrlagdt'', d. v. s. fritt från

laglig krogrörelse af hvarje slag. I hvad mån lagarna öfverträdas inom

de egentliga förbudsstaternas är det icke nödigt att här undersöka. Hvad

däremot beträffar de samhällen, som gjort bruk af sin kommunala vetorätt,

synas de samvetsgrannaste undersökningar ge vid handen, att, om

än naturligtvis lagöfverträdelser förekomma, det kommunala vetot, så

långt dess befogenhet går, visat sig synnerligen tillfredsställande.

I fråga om Canada har en noggrann undersökning af förhållandena

verkställts af den s. k. »Canadian Commission», hvilken kommit till ett

liknande resultat.

Något fog synes således icke finnas för utskottets uppfattning, att

»de i främmande länder vunna praktiska erfarenheterna», särskild! de

norska, tydligt ådagalägga, att införandet af kommunalt veto i vårt land

»icke skulle lända nykterhetssaken till båtnad».

Ytterligare stöd för denna åsikt, som står i skarp strid med den

bland skilda länders nykterhetsvänner rådande, tror sig utskottet kunna

hämta äfven från erfarenheter här i landet, nämligen från lappmarkerna,

Bill. till Riksd. Prot. 1908. 5 Sami. 2 Afd. 1 Käft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Utlåtande N:o 1.

där ju tidigare ett, låt vara på annan väg än genom befolkningens egen

omröstning, tillkommet förbud mot införsel varit gällande. I sin skrifvelse

till Kungl. Maj:t 1897 med begäran om detta förbuds upphäfvande

uttalade Riksdagen, bland annat, sin förväntan, att sedligheten skulle

befrämjas af en dylik åtgärd, ty ett absolut förbud mot införsel af spritdrycker

till en ort måste, såsom af erfarenheten bekräftas, med nödvändighet

medföra förbudets öfverträdande, hvaraf åter följde bristande

aktning för lagarnas helgd, då dessas efterlefvande ej kunde upprätthållas.

Om åter tillfälle lämnades befolkningen att på lagligt sätt åtkomma

spritdrycker, medförde detta bland annat den stora fördelen, att

frestelsen till anskaffande af spritdrycker på oloflig väg minskades och

myndigheterna blefve i stånd att utöfva eu effektiv kontroll öfver försäljningen.

Hvad erfarenheten i verkligheten gifvit vid handen i fråga om

»sedlighetens befrämjande» genom införande af legaliserad brännvinshandel

har, efter noggranna undersökningar i Gellivare socken, Kiruna

stationssamhälle och Jockmocks socken, skildrats af polisuppsyningsmannen

August Berglund i hans af Svenska sällskapet för nykterhet

och folkuppfostran 1903 utgifna skrift: Norrbottningen och den legaliserade

sprithandteringen. Författaren anser sig beträffande uppkomsten,

utvecklingen och följderna af den legaliserade rusdryckshandteringen

kunna konstatera:

»l:o) att densamma i regeln tillkommit på intiativ af personer ur

herremannaklassen, till hvilka ordningsmakten på stället vanligen slutit

sig och alltid motiverats med: lönkrögarnes utrotande’ samt stundom

med talet om större inkomster åt kommunen;

2: o) att bönder och arbetare — äfven sådana som använda rusdrycker

— i regeln varit emot handteringens införande, men besegrats

dels i följd af sina ringa röstetal och dels till följd af svårigheterna att

från de vidt aflägsna orterna infinna sig vid stämmorna, stundom ock i

följd af egen likgiltighet;

3:o) att lönkrögeriet visserligen aftagit och å socknarnas hufvudort

af helt naturliga skäl i det närmaste upphört, men att detta ej endast

är en följd af den lagliga försäljningens öppnande, utan äfven orsakats

af den lösa befolkningens afflyttning och de gamla lönkrögarenästenas

afhysning;

4:o) att lönkrögeri i socknarnas utkanter likväl fortfar;

5:o) att ölkonsumtionen i stort sedt hvarken ökats eller minskats; samt

s. 11 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Utlåtande N:o 1.

11

(i:o) att rusdrycksförtäringen i sin helhet betydligt ökats, och detta mera,

ju längre den legaliserade handteringen pågått».

Förhållandena i lappmarkerna är den enda svenska erfarenhet, på

hvilken utskottet hänvisat. Däremot har det icke alls — såsom i den

vid dess betänkande fogade reservationen erinras — inlåtit sig på våra

egna erfarenheter i öfrigt, till hvilka man väl dock främst vid denna

saks bedömande borde lita. Man har ju i eu mängd af våra landskommuner

redan lyckats genomföra lokalt veto mot försäljning af såväl

brännvin som Öl; och det har icke sports, ’att detta ledt till olägenheter,

som göra beslutets upphäfvande önskligt, utan tvärtom sägas åtgärderna

i de allra bestå fall haft uteslutande goda verkningar. Det är påtagligt,

att eu utvidgad möjlighet för andra landskommuner att där införa

enahanda ordning bör i regeln kunna antagas hafva samma goda verkan’.

Från städerna sakna vi visserligen, med ett par obetydliga undantag,

inhemsk erfarenhet. Erkännas måste ju, att där af naturliga skäl

lättare skall uppstå försök att kringgå förbudet. Men mycket beror på

det allvar, hvarmed lagen tillämpas. Och näppeligen lär väl hos oss,

särskild! i större stadssamhällen, ett förbud införas, om icke eu så stark

opinion fordrar det, att man redan häruti har eu trygghet för lagens

efterlefnad.

För att ytterligare försäkra sig om att icke tillfälligheter skola spela

in vid frågans afgörande eller beslut fattas, som kanske snart nog en ny

omröstning skulle kullkasta, torde en viss kvalificerad majoritet böra föreskrifvas.

Och om denna majoritet bestämmes till 2/s, vill det synas oss

som om ett sådant stadgande skulle kunna i hög grad bidraga att aflägsna

de betänkligheter, som stundom yppats äfven bland principiella

anhängare till den kommunala folkomröstningen. Ej heller får det förglömmas,

att den kvalificerade majoriteten innebär ökad trygghet mot

införande (eventuellt återinförande) af rusdrycksförsäljning.

Att äfven med sådan personlig omröstning ingen absolut visshet

finnes för ernående i alla fall af beslut i sådan riktning, som nykterhetsvännerna

önska, är en erinran, som utskottet med fullt fog framställer.

Men det är ju just afsikten med det kommunala vetot, att det skall ge

ett säkert uttryck åt folkmeningen. De som väl få anses på detta område

mest sakkunniga, de som under lång tid ägnat sitt arbete åt lösningen

af alkoholfrågan, äro emellertid öfvertygade att frigörelse på

denna punkt från fyrkskalan och införande af allmän omröstning skulle

lända nykterhetssaken till stor båtnad.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Motion

II: 134.

Historik.

12 Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Utlåtande N:o 1.

Visserligen liar utskottet äfven framhållit sannolikheten af antagande

åt det förslag till reform af den kommunala rösträtten, som framlagts

af Kungl. Maj:t. Men, äfven om detsamma innebär en icke oväsentlig

inskränkning i de stora fyrktalens öfvermakt, äro vi dock öfvertygade,

att denna reform icke är tillfyllestgörande att trygga de små röstinnehafvarnes

berättigade inflytande i förevarande fall. Därjämte kvarstår

oförändradt det missförhållandet, att kvinnorna alltfort sakna möjlighet

att vid en omröstning rörande dessa frågor deltaga i afgörandet.

Vi tillåta oss således att ånyo draga frågan om kommunalt veto,

grundadt på allmän folkomröstning, under Riksdagens pröfning.»

Slutligen hafva samma ledamöter af kammaren, hvilka afgifvit motionen

n:o 133, under åberopande af den motivering, som anförts för denna

motion, i motion n:o 134 hemställt, att Riksdagen ville i skrifvelse till

Kungl. Maj:t anhålla om framläggande för Riksdagen af förslag till bestämmelser

i syfte att afgörande inom kommun af väckt fråga om tillstånd

till försäljning af Öl eller vin måtte äga rum medelst allmän och lika

rösträtt i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de i motionen n:o 132

angifna grunder.

Förevarande fråga har, såsom af motionärerna framhållits, redan

liera gånger förelegat till Riksdagens pröfning; och vill utskottet till fullständigande

af hvad motionärerna anfört härom ytterligare meddela följande.

Vid 1893 års riksdag hade väckts motion därom, att inga då befintliga

eller ifrågasatta nya spirituosaförsäljningsställen inom en kommun

finge efter viss tid utöfva sin verksamhet förr, än genom omröstning per

capita blifvit bestämdt, huruvida inom kommunen spirituosaförsäljning

skulle få äga rum eller icke; och skulle, enligt det framställda förslaget,

rättighet att i dylik omröstning deltaga tillkomma samtliga till 21 års ålder

komna, välfrejdade män och kvinnor ej mindre inom de kommuner,

hvarest fråga uppstått om inrättande af nya eller bibehållande af redan

befintliga försäljningsställen, utan äfven inom angränsande kommuner

och de kommuner, som vore belägna på visst afstånd, af t. ex. mindre

än eu mil.

Med anledning af sistberörda motion åberopade bevillningsutskottet

(betänkandet n:o 9) §§ 6, 7, 8, 10 och 13 i då gällande brännvinsförsäljningsförordning;

och yttrade utskottet vidare:

»Bestämmandet af huruvida brännvinsförsäljningsrättighet må i en

kommun utöfvas är sålunda enligt nu gällande stadganden i allmänhet

s. 13 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Utlåtande N:o 1. 13

öfverlämnadt till kommunens representation järnte vederbörande myndighet.

Enligt utskottets förmenande kan det med skäl sättas i fråga, om ej

i nu berörda angelägenhet större inflytande borde inom kommunen tillerkännas

flertalets åsikt. Den af motionären i detta syfte föreslagna anordningen

synes emellertid utskottet icke kunna förordas, enär densamma

uppenbarligen skulle innebära eu alltför stor afvikelse från nu gällande

grundsatser för kommunala ärendens afgörande.»

På grund af hvad sålunda anförts, hemställde utskottet, att motionen

icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda, och blef denna utskottets

hemställan af båda kamrarna utan omröstning bifallen.

I en vid 1894 års riksdag i frågan väckt motion föreslogs aflåtande

till Kungl. Maj.t af en skrifvelse med begäran om förslag till ändring i

då gällande förordning om försäljning af brännvin m. m., enligt följande

grunder:

»l:o. När i stads- eller landtkommun fråga uppstår, att rättighet till

annan minuthandel med eller utskänkning af brännvin än sådan, som i

stad äger rum på grund af burskap eller särskildt privilegium och på

landet kan tillkomma innehafvare af gästgifveri, skall inom kommunen

meddelas, åligger det Konungens befallningshafvande, därest inom viss tid

skriftlig ansökan därom inkommer, undertecknad af välfrejdade, till myndig

ålder komna medborgare af kommunen, som äro svenska medborgare,

till ett antal motsvarande minst en tjugondedel af kommunens mantalsskrifna

folkmängd, att förordna om anställande i kommunen af omröstning

rörande den sålunda väckta frågan.

2:o. I denna omröstning äga alla de kommunalmedlemmar att deltaga,

som uppnått myndig ålder, äga god frejd och äro svenska medborgare.

3:o. Omröstningen, som sker med slutna sedlar, gäller endast förbud

eller icke förbud mot ifrågasatt upplåtande af försäljningsrättigketer.

4:o. Om förbudsförslaget af mer än hälften af de i omröstningen

deltagande antages, träder det i kraft från den tidpunkt, då förut beviljade

rättigheter upphöra, och må ny fråga om upplåtande af rättigheter

ej väckas förrän efter tre år. Om förslaget af flertalet röstande ogillas,

har det förfallit, och kan ny fråga om förbudsomröstning likaledes ej

väckas förrän efter tre år.

5:o. Besvär öfver det genom omröstningen fattade beslutet må ej

anföras på annan grund, än att det förmenas icke hafva tillkommit i

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Utlåtande N:o 1.

laglig ordning; och skall Konungens befallningshafvande, därest beslutet

af sådan anledning undanröjes, förordna om anställande af ny omröstning.

»

Denna motion behandlades af sammansatt bevillnings- och lagutskott,

hvilket, efter en utredning om verkningarna inom olika länder af lagstiftningsåtgärder

i den föreslagna riktningen, i sitt betänkande (n:o 6) yttrade:

»Af den ofvan lämnade kortfattade redogörelsen för hithörande förhållanden

i några länder, särskild! i de af motionären åberopade Nordamerikas

förenta stater och England med dess kolonier samt vårt eget

land, framgår enligt utskottets åsikt, att det lokala optionssystemet icke

är mindre fullständigt tillämpadt i vårt land än uti öfriga anförda länder.

De kommunala myndigheterna hafva i Sverige med större framgång än

uti de flesta länder inskränkt brännvinsförsäljningen och uti de flesta kommuner

för landsbygden till och med infört absolut förbud. Att stadskommunerna

hos oss icke ansett sig med framgång kunna genomföra ett

dylikt förbud, torde ej väcka förvåning hos den, som sett, att så godt

som öfverallt i andra länder, där försök i städerna i den riktningen gjorts,

dessa utfallit mindre gynnsamt och måst öfvergifvas. Fördelen att måhända

något kunna inskränka förbrukningens totala belopp har uppvägts af den

demoralisation och de andra olägenheter, som förbudets kringgående så

godt som allestädes medfört. Emellertid äro äfven stadskommunerna i

vårt land i sin fulla rätt att genom lokal option införa förbud för minuthandel

med eller utskänkning af brännvin, om blott stadsfullmäktige eller

allmän rådstuga och magistraten äro ense om fördelen däraf.

Utskottet har icke uti de af motionärerna anförda utländska förhållandena

kunnat finna något exempel på, att den lokala optionen varit

uppdragen åt en vidsträcktare krets röstberättigade än den, som utgjorts

af de i allmänhet i kommunala angelägenheter röstberättigade, men väl

har det visat sig på flera ställen fördelaktigt att lägga åtgörande! i händerna

på ett mindre antal personer, som representera ett större område,

i ändamål att minska deras inflytande, kvilkas intressen mer eller mindre

vore förbundna med spirituosaförsäljningen. I likhet med förliden Riksdags

bevillningsutskott medgifver utskottet visserligen, att önskvärdt vore,

det ett större inflytande än nu är fallet tillerkändes flertalets åsikt, men

anser, att den af motionärerna föreslagna anordningen skulle alltför mycket

afvika från de nu i kommunala angelägenheter rådande rösträttsförhållandcna.

Med brännvinsförsäljningen äro förbundna så stora intressen,

och sättet för dess tillämpning är af så ingripande betydelse för kom
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Utlåt ande N:o 7. tf,

munernas lugna och lifskraftiga utveckling, alt något talande skål näppeligen

torde kunna anföras, hvarför icke hithörande frågor borde afgöras

på enahanda sätt och af samma korporationer som kommunens öfriga

angelägenheter. Nykterhetsfrågorna hafva såväl i vårt land som i andra

länder visat sig äga förmågan att sätta sinnena i sådan rörelse, att snarare

mer än mindre betänksamhet och mogenhet i uppfattningen erfordras för

deras lugna profvande än vid andra af de oftare förekommande kommunala

frågorna.

Såväl licenssystemet som än mer en på den lokala optionen grundad

ren förbudslagstiftning innebär enligt utskottets uppfattning ett sådant

ingripande i den enskilde individens handlingsfrihet och lefnadsförhållanden,

att hvarje fortskridande på dessa vägar bör ske endast i mån som

det allmänna rättsmedvetandet uppbär och gillar de föreslagna åtgärderna.

Ett förhastadt steg i nämnda riktning — låt vara framkalladt af aldrig så

välmenande och entusiastiska sträfvanden — framkallar lätt motsatsen

af den verkan, som åsyftas.»

Utskottet hemställde, att motionen icke måtte till någon Riksdagens

åtgärd föranleda, och denna hemställan bifölls af Riksdagen, af Första

Kammaren utan föregående diskussion och utan votering, samt af Andra

Kammaren, efter diskussion, med 141 röster mot 74, hvilka afgåfvos

för bifall till motionen.

En motion med samma förslag som det i sist omförmälda motion

framställda förekom jämväl vid 1896 års riksdag.

I sitt i anledning af motionen afgifna betänkande (n:o 1) förklarade

sig bevillningsutskottet icke anse förslaget innefatta bättre bestämmelser

än dem, som redan vore gällande i fråga om sättet för bestämmande af

rättigheter till minuthandel med och utskänkning af brännvin; och yttrade

utskottet vidare:

»Redan enligt nu gällande förordning har i de flesta landtkommuner

fullständigt förbud blifvit infördt, och möjlighet att få sådant förbud till

stånd finnes äfven för städerna. Det torde nämligen icke lida något

tvifvel, att stadsfullmäktige eller allmän rådstuga och magistraten skulle

afstyrka beviljandet af försäljningsrätt inom staden, om en mera allmän

önskan i sådan riktning skulle göra sig gällande inom samhället. Att

i denna fråga gifva de röstberättigade lika rösträtt, eller, såsom i motionen

föreslagits utsträcka rösträtten än ytterligare genom att lägga afgörandet

i händerna på en så vidsträckt krets röstberättigade som kom mimens

alla till myndig ålder komna medlemmar, män och kvinnor, hvilka äga

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Sammansätta Bevillnings- och Lagutskottets Utlåtande N:o 1.

god frejd och äro svenska medborgare, finner utskottet innebära en alltför

stor afvikelse från nu gällande grundsatser för kommunala ärendens

afgörande; hvarförutom, såsom 1894 års sammansatta bevillnings- och

lagutskott i sitt ofvan omförmälda betänkande jämväl framhållit, med

brännvinsförsäljningen äro förbundna så stora intressen och sättet för

dess tillämpning är af så ingripande betydelse för kommunernas lugna

och lifskraftiga utveckling, att skäl icke förefinnes att afgöra hithörande

frågor på annat sätt än öfriga kommunala angelägenheter.»

Utskottet hemställde förty, att motionen icke måtte af Riksdagen

bifallas, och Riksdagen fattade sitt beslut i enlighet med denna utskottets

hemställan. Sagda beslut fattades af Första Kammaren utan

föregången diskussion och utan votering samt af Andra Kammaren, efter

diskussion, med 121 röster mot 58, Indika afgåfvos för bifall till motionen.

I en vid 1902 års riksdag väckt motion framställdes samma yrkande

som i den ofvan omförmälda motionen af år 1894.

T sitt öfver motionen afgifna betänkande (n:o 18) framhöll bevillningsutskottet,

bland annat, att enligt då gällande brännvinsförsäljningsförordning

den kommunala representationen i landskommun och i stadskommun,

om den vore enig med magistraten, kunde förhindra minuthandel

med och iskänkning af brännvin.

Bevillningsutskottet hemställde om afslag å motionen, emot hvilken

hemställan någon reservation icke afgafs inom utskottet. Utskottets hemställan

bl ef utan votering bifallen af såväl Första som Andra Kammaren.

Slutligen framställdes vid 1907 års riksdag i fyra inom Andra

Kammaren väckta motioner yrkande om införande af kommunalt veto

med allmän folkomröstning i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de

grunder, som i den vid 1894 års riksdag afgifna motionen angifvits,

beträffande försäljningen såväl af brännvin som af vin och Öl. En

motionär hade dock föreslagit, att för att beslut i dylik fråga skulle

hafva bindande kraft, en majoritet af minst 2/s af de afgifna rösterna

skulle erfordras, äfvensom att ett sådant beslut ej skulle kunna ändras

förrän efter 5 års förlopp.

Dessa motioner behandlades af sammansatt bevillnings- och lagutskott,

som i sitt öfver motionerna afgifna betänkande (n:o 1) erinrade,

bland annat, att enligt hvad för utskottet tillgängliga upplysningar gåfve

vid handen, ingenstädes, där förbud mot försäljning af rusdrycker införts,

förbudet medfört åsyftad verkan, äfvensom att det icke syntes

lämpligt, att på i motionerna föreslaget sätt införa speciella rösträtts
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Utlåtande N:o 1. 17

grunder för afgörandet af särskilda kommunala angelägenheter, samt

vidare anförde:

»Då förslag till vidtgående reformer med afseende å den kommunala

rösträtten i dess helhet nu föreligga till Riksdagens pröfning, synes ock

den af motionärerna ifrågasatta anordning desto mindre af behofvet påkallad,

som, därest en reform af hela den kommunala rösträtten i sålunda föreslagen

omfattning varder genomförd, flertalets åsikt skulle på behörigt

sätt kunna göra sig gällande i den förevarande frågan. — — —

Med erinran, att gällande författningar redan innehålla stadganden

om kommunal vetorätt beträffande såväl detaljhandel med brännvin söm

utskänkning af vin och Öl, vill utskottet slutligen fästa uppmärksamhet

därå, att den nu ifrågasatta folkomröstningen ingalunda innebär absolut

visshet för ernående i alla fall af beslut i sådan riktning, som motionerna

uppenbarligen åsyfta. Det kan nämligen ganska väl tänkas, att till följd

af verksam agitation bland de många röstberättigade flertalet uttalar sig

för eu försäljningsrätt, som icke skulle blifvit beviljad, därest frågan fått

behandlas i nu lagstadgad ordning.»

Utskottet hemställde, att motionerna icke måtte till någon Riksdagens

åtgärd föranleda, emot hvilken hemställan fem ledamöter från

Andra Kammaren reserverade sig under yrkande om bifall till motionerna.

Utskottets hemställan bifölls af Första Kammaren utan föregående

diskussion och utan votering, hvaremot Andra Kammaren, efter diskussion,

med 113 röster mot 69 biföll den vid betänkandet fogade reservationen.

Såsom af motionärerna framhållits, innehålla gällande författningar

redan stadganden om kommunal vetorätt beträffande såväl detaljhandel

med brännvin som försäljning och utskänkning af vin och Öl. De ifrågavarande

motionerna afse emellertid införandet af andra grunder för utöfvandet

af den kommunala vetorätten.

Utskottet kan icke finna, att de skäl, som af motionärerna åberopats

för ändring af nu gällande bestämmelser, äro öfvertygande.

Den årliga förbrukningen af spirituösa drycker inom landet — eller,

noggrannare uttryckt, den till förtäring disponibla kvantiteten däraf —

som under femårsperioden 1871—1875 uppgick till 11,8 liter 50% brännvin

per invånare, har minskats så, att densamma under femårsperioden

1901 —1905 endast utgjorde 7,6 liter per invånare samt under år 1906, det

Bill. till Biksd. Prof. 1908. 5 Sami. 2 Af cl. 1 Höft. 3

Utskottets

yttrande.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Sammansatta Bevillning8- och Lagutskottets Utlåtande N:o 1.

sista år, för hvilket officiella siffror äro tillgängliga, allenast uppgick till

7,2 liter.

Antalet begagnade ständiga försäljningsrättigheter (minuthandels- och

utskänkningsrättigheter) har jämväl nedgått. Sålunda funnos under försäljningsåret

1895—1896 i städer och köpingar med bolag 871 rättigheter

och 1,144 inbyggare för hvarje rättighet. Motsvarande tal för försäljningsåret

1905—1906 utgjorde 847 rättigheter och 1,469 inbyggare

för hvarje rättighet. A landsbygden är nedgången i antalet rättigheter

ännu mer märkbar. Under det att förstnämnda försäljningsår användes

155 rättigheter, motsvarande en rättighet på 25,307 inbyggare, funnos

försäljningsåret 1905—1906 endast 116 rättigheter eller en rättighet på

34,919 inbyggare.

Hvad konsumtionen af maltdrycker beträffar, uppgick denna till

60,96 liter per invånare under tillverkningsåret 1904—1905 — det första

år, för hvilket den officiella statistiken lämnar uppgift å det per invånare

konsumerade litertalet. Under tillverkningsåret 1905—1906 hade förbrukningen

af ifrågavarande drycker stigit till 62,18 liter per invånare.

Undersöker man närmare, hur konsumtionen af de olika slagen af maltdrycker

(porter, Öl af alla slag, lager- och pilsnerdricka samt svagdricka)

under berörda tvenne år ställt sig, finner man emellertid, att under det

förbrukningen af Öl visat en nedgång med 1,06 liter per invånare, så

företer däremot konsumtionen af det i jämförelse med ölet betydligt

mindre alkoholhaltiga svagdrickat en ökning från 31,85 liter under tillverkningsåret

1904—1905 till 33,95 liter året 1905—-1906 eller med icke

mindre än 2,1 liter per invånare. Den stegrade förbrukningen af svagdricka

täcker alltså ensamt hela ökningen i maltdryckskonsumtionen.

Utskottet kan för sin del icke finna, att nu anmärkta förhållanden

gifva stöd åt det i motionen n:o 133 gjorda uttalande, att »alkoholismen

— rusdryckernas fördärfliga följder på olika områden — griper allt vidare

omkring sig.»

Det lär ock svårligen kunna bestridas och har äfven af nykterhetsifrare

medgifvits, att redan nu gällande lagstadganden äro till fyllest för

åvägabringandet af kommunalt rusdrycksförbud, därest ett sådant förbud

uppbäres af en mera allmän folkmening. Härom vittnar därjämte den

omständigheten, att försälj ningsrättigheter, tillkomna under medverkan

af de kommunala myndigheterna, i stora delar af landet ej förekomma

å landsbygden. Enligt officiella uppgifter för försäljningsåret 1905—

1906 finnes ingen enda ständig försäljningsrättighet å landsbygden i fyra

s. 19 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bevillnings- oeli Lagutskottets Utlåtande N:o 1.

19

län, nämligen i Uppsala, Södermanlands, Västernorrland» och Jämtlands

län. I hvardera af sju län finnes blott en dylik rättighet å landsbygden

och äro fem af dessa rättigheter privilegierade, nämligen de i Blekinge,

Värmlands, Örebro, Västerbottens ocli Norrbottens län. I ytterligare tre

län bestå på landsbygden endast privilegierade rättigheter (fyra i hvarje

län). — Dessa privilegierade rättigheter komma, i den mån de icke

redan upphört, att inom icke aflägsen tid upphöra. — I tolf län finnes

sålunda å landsbygden icke någon enda ständig försäljningsrättighet, till

hvars upprättande vederbörande kommunala myndigheter medverkat. Det

är under sådana förhållanden icke befogadt att, såsom i motionerna

skett, tala om »storfyrkarnes öfvermäktiga inflytande till rys drycksh an dteringens

förmån». Fastmer anser utskottet det vara ådagalagdt, att,

därest inom en kommun ett allmänt kraf på lokalt rusdrycksförbud förefinnes,

detta redan med nuvarande kommunala rösträttsbestämmelser kan

förverkligas.

Utskottet vill för öfrigt i detta sammanhang erinra om den vidtgående

kommunala rösträttsreform, som under viss förutsättning antagits

af 1907 års "Riksdag och som med all säkerhet torde komma att i afsevärd

män öfverflytta bestämmanderätten i kommunala angelägenheter på

de mindre fyrktalens innehafvare. Den af motionärerna ifrågsatta anordning

torde därför så mycket mindre vara påkallad af något verkligt

behof, som efter allt att döma berörda reform inom jämförelsevis kort

tid kan antagas vinna tillämpning.

Utskottet har redan framhållit, att konsumtionen af alkoholhaltiga

drycker i vårt land betydligt aftagit. Att nykterhetsrörelsen därtill medverkat,

är obestridligt, liksom ock att lämpliga lagbestämmelser främjat

detta goda förhållande, men hufvudsakligen är det nog allmänbildningens

väsentliga höjande och det alltjämt fortskridande folkupplysningsarbetet,

som mest verkat härtill. Utskottet håller ock bestämdt före, att ett

försök att genom skärpta lagbestämmelser, hvilka icke uppbäras af en

mera allmän folkmening, söka åstadkomma afhållsamhet lätt kan medföra,

att de resultat, som i berörda afseende nu vunnits, äfventyra». Så

länge den ojämförligt större delen af vårt folk icke ser något brottsligt

i ett måttligt njutande af alkoholhaltiga drycker, skola alltför stränga

restriktiva lagbestämmelser uppfattas såsom ett otillbörligt intrång i den

personliga friheten. Dylika restriktioner medföra då ej åsyftadt gagn,

men väl allvarliga olägenheter. Enligt utskottets mening kan det med

allt skäl ifrågasättas, om genom de af motionärerna föreslagna åtgärder

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Utlåtande N:o 1.

åstundadt resultat skulle stå att vinna. Utskottet delar för öfrigt den

af 1907 års utskott uttalade mening, att det icke är lämpligt, att, såsom

motionärerna föreslå, införa speciella rösträttsgrunder för afgörandet af

särskilda kommunala angelägenheter.

De bestämmelser, Indika genom kungl. förordningen den 9 juni 1905

infördes i nykterhetens intresse och som trädt i tillämpning så nyligen

som den 1 oktober 1907 i fråga om stad och den 1 november 1907

beträffande landsbygden, ansågos då vara till fyllest; och torde det vara

skäl att afvakta resultatet däraf, innan ytterligare bestämmelser i samma

riktning införas. Ett fortsatt upplysningsarbete med syfte att uppfostra

folket till nykterhet är nog den väg, som bäst leder till ett varaktigt

resultat.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet:

l:o) att förevarande motioner n:ris 131 och 133

om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående införande

af på allmän folkomröstning grundadt kommunalt veto

i fråga om försäljning af brännvin icke måtte till

någon Riksdagens åtgärd föranleda; samt

2:o) att förevarande motioner n:ris 132 och 134

om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående införande

af på allmän folkomröstning grundadt kommunalt veto

i fråga om försäljning af vin och öl icke heller måtte

till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 31 mars 1908.

På sammansatta bevillnings- och lagutskottets vägnar:

G. RUDEBECK.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Utlåtande N:o 1.

21

Reservation

af herrar Widén, G. Jansson, O. A. Ericsson, F. O. Berg, Nordin

och J. E. Pettersson, hvilka anfört:

»Frågan om försäljning af alkoholhaltiga drycker är, såsom motionärerna

anföra, »ej blott en närings- eller skattefråga, utan en sedlighetsfråga,

som på det närmaste berör den enskildes lif och familjelifvet».

I en sådan fråga är allmän folkomröstning, som helt grundar sig på

personlighetsprincipen, den enda principiellt riktiga röstgrunden. Utan

en sådan kan man ej tala om att en »allmän folkmening», såsom utskottet

säger, får göra sig gällande.

Med hänsyn till frågans ofvan angifna sedliga och för familjelifvet

betydande innebörd är det alldeles särskild! orätt att, såsom nu och äfven

efter genomförande af den föreslagna ändringen i de kommunala rösträttsbestämmelserna

måste blifva fallet, kvinnan är i största utsträckning

utesluten från att med sin röst inverka på kommunens beslut.

I den mån nykterhetsintresset genom en sådan allmän folkomröstning

kan, såsom det antages, mera än under nuvarande kommunala

rösträttsförhållanden göra sig gällande inom en kommun, måste detta

anses beteckna ett framsteg i utvecklingen.

Detta upphäfves ej däraf att inom ett samhälle, där lokalt veto

gjort sig gällande, enskilda individer, särskild! under öfvergångsperioder,

till äfventyrs söka och delvis kanske äfven lyckas kringgå förbudet. All

erfarenhet gifver vid handen, att ett minskadt tillfälle att åtkomma spritdrycker,

blott restriktionen gifves tid att verka, minskar superiet. Ej

minst från vårt eget lands lagstiftnings historia på detta område finner

man bestyrkt, att ingrepp, i restriktiv betydelse och motsättning till bestående

förhållanden, jämförliga med det nu ifrågasatta, verkat till välsignelse.

Nykterhetsarbetet måste äfven på lagstiftningens väg städse skrida

framåt. Behofvet däraf, som är för allmänt erkändt för att behöfva här

Bill. till Riksd. Prof. 1908. 5 Sami. 2 Afd. 1 Käft. 4

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Utlåtande N:o 1.

ytterligare framhållas, har icke blifvit vederlagdt genom hvad utskottet

anfört om spritkonsumtionens nedgående. Man kan ej, såsom utskottet

förmenar, stå stilla där man var 1905. Framstegsarbetet, äfven på detta

område, går fort i våra dagar. Ej minst till förekommande af alltför

tvära omkastningar, är det angeläget att i tid se till, hvad som bör göras

och huru det bör göras.

Genom den ifrågasatta bestämmelsen om en kvalificerad majoritet

af 7s har här ock i föreliggande förslag angifvits en garanti, utöfver hvad

förut varit händelsen, mot att rusdrycksförbud genomföres i en kommun

utan att en mera allmän opinion därför ligger till grund.

Den ena afdelningen af Riksdagen, Andra Kammaren, har, såsom i

utskottets betänkande erinrats, redan förra året med 113 röster mot 69

för sin del uttalat sig för ett lokalt veto i förevarande afseende.

På grund af hvad sålunda anförts hemställa vi,

l:o att Riksdagen, med anledning af förevarande

motioner n:is 131 och 133, ville hos Kungl. Maj:t

anhålla om framläggande för Riksdagen af förslag till

bestämmelser i syfte att afgörandet inom kommun af

väckt fråga om tillstånd till detaljhandel med brännvin

måtte äga rum genom allmän omröstning med

lika och direkt rösträtt i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med i motionerna angifna grunder; och

2:o att Riksdagen, med anledning af förevarande

motioner n:is 132 och 134, ville hos Kungl. Maj:t

anhålla om framläggande för Riksdagen af förslag till

bestämmelser i syfte att afgörandet inom kommun af

väckt fråga om tillstånd till försäljning af vin eller

Öl måtte äga rum genom allmän omröstning med lika

och direkt rösträtt i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med de i motionerna angifna grunder.»

Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget, 1908.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.