Sök i Ratio Lex

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15

1908-03-09 · 29 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 23 av 29 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1908:15, Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.

I

Hiu> 15.

Ank. till Riksd. kansli den 10 mars 1908, kl. 1 e. m.

Betänkande, i anledning af väckta motioner om upphäfvande

af tullen å spannmål.

Till bevillningsutskottet hafva hänvisats två inom Andra Kammaren

väckta motioner rörande upphäfvande af tullen å spannmål eller vissa slag

däraf, nämligen n:o 184, af herr J. Bromée i Billsta med instämmande

af elfva af kammarens ledamöter, samt n:o 187, af herr A. C. Lindblad i

Göteborg jämte fjorton af kammarens ledamöter, i hvilken sistnämnda motion

fyra ledamöter af kammaren instämt.

Herr Bromée hemställer i den af honom väckta motionen, Motion il 184.

att Riksdagen ville besluta borttagande af tullen å spannmål, omalen

och malen.

Till stöd härför anför herr Bromée följande:

»Det gångna årets totala missväxt på säd i en stor del trakter af

Norrland — i andra, där sädesskörden icke alldeles slagit fel, är den dock

otillräcklig för det oundgängliga behofvet — har under de annars allmänt

hårda och dyra tiderna så försvårat existensen för befolkningen, att val

grundade farhågor för densamma uppstått. På många orter har befolkningen

i kommunalstämmor och annorledes till regeringen uttalat sina bekymmer

och anhållit, att spannmålstullarna måtte borttagas eller betydligt

nedsättas för att nedbringa de höga spannmålsprisen. Då regeringen med

anledning af dessa framställningar ej synts vidtaga någon åtgärd i detta

Bih. till Riksd. Prot. 1908. 5 Sami. 1 Afd. 14 Häft. (N:o 15). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.

hänseende för att nedbringa spannmålsprisen, har en del kommuner och

enskilde vändt sig till mig — och förmodligen äfven till andra riksdagsmän

— med anhållan att i motion hemställa om spannmålstullarnas borttagande.

Såsom skäl härför åberopas: den öfver den största delen af Norrland

uppkomna missväxten och däraf följande sädesbristen, den mindre

goda kvalitén af säden i de öfriga delarna af landet och det höga priset

därå, som det oaktadt är rådande. Dessutom vill jag framhålla, att, då

spannmåls- och andra lifsmedelstullar pålades, de bestämdes såsom skyddstullar

och ej finanstullar. Om nu erfarenheten visat, att de förut i allmänhet

icke verkat som skyddstullar, emedan införseln af spannmål varit

oerhörd under alla dessa år som gått sedan tullarna palades, så lärer den

väl ännu mindre behöfvas såsom sådan nu, då säden på alla håll inom

landet är mycket dyr och landets skörd än mindre nu än i goda ar räcker

till fyllande af behofvet. Att spannmålstullen under sådana förhållanden

hufvudsakligen varit och nu är en finanstull torde numera ej många bestrida.

Men att såsom sådan bibehålla tullen, om än våra finanser äro i

behof äfven af dessa tullinkomster, är ju påtagligen en mycket orättvis

beskattningsgrund, hvilken i millioner under de gångna 20 åren drabbat

den mindre bärkraftiga delen af folket och särskildt den del af jordbrukare

i vårt land, som ej hafva gynnsamt klimat för sädesodling och ofta

drabbas af missväxt. Att spannmålstullen varit till fördel för vissa, särskildt

de större sädesodlarne, vill jag ej bestrida, men för det öfvervägande

flertalet i vårt land har den ingalunda varit det, utan verkat som en orättvis

och ojämn beskattning på alla dem, som måste köpa spannmål till sitt

uppehälle och fått den fördyrad genom tullen.»

Motion il 187. J ofvan omförmälda motion, n:o 187, hemställes,

att Riksdagen ville upphäfva tullen å spannmål, omalen: råg, hvete,

korn, ärter, bönor samt majs;

samt att tullen å spannmål, malen, mjöl och gryn, alla slag, sänkesi

proportion därtill eller eventuellt helt upphäfves.

Den till stöd för detta förslag använda motivering är af följande

lydelse:

»De senaste åren, men särskildt det senaste halfaret, har kännetecknats

af en sådan stegring i priset på lifsförnödenheterna, att allvarliga bekymmer

uppstått i tiotusental svenska hem, där inkomsterna nätt och jämnt

räcka till ett torftigt uppehälle. Denna dyrtid har man för i staten och

kommunerna anställda löntagare sökt möta dels genom s. k. dyrtidstillägg,

men sedan genom en allmän reglering af lönerna, därvid ökningen blifvit

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.

rundligast tilltagen för dem, som redan förut hade en efter förhållandena

god inkomst. De små inkomsttagarne ha fått åtnöja sig med små höjningar,

som genom de stegrade lifsmedelspriserna redan gjorts illusoriska.

Äfven industriarbetarne ha väl med sina organisationers tiilhjälp under de

senare åren fått sina löner höjda, inom en del yrken dock blott obetydligt.

Men denna höjning motsvarar ej de stegrade kostnaderna för lefnadsunderhållet,

hvars verkningar äro så mycket kännbarare som vi befinna oss i

tryckande konjunkturer. Från flera håll i landet förspörjes om stillestånd

i produktionen — där denna ej rent af genom öfverspekulation och den tillstötande

penningknappheten hotar att helt upphöra — och dess följeslagare,

arbetslösheten, hotar taga oroande omfattning.

Det är tydligt, att denna dyrhet i fråga om lifsmedlen väl inte helt

härrör från tullarna, då ju stegringen icke förekommit blott i vårt land.

Men lika tydligt är, att våra höga tullar under en sådan allmän stegring

i afsevärd grad bidragit till att göra vårt land till hvad hvar man säger:

till det dyraste land i världen. Och under sådana förhållanden får det

ej förvåna, om alla de som blott äro konsumenter men ej producenter af

lifsmedel — och det är det stora flertalet af Sveriges folk — inte längre

kunna bära en indirekt beskattning, som är synnerligen betungande och

som blott kommer ett fåtal större jord- och kvarnägare till godo. Från

skilda delar af landet har också hemställanden gjorts om lifsmedelstullarnas

åtminstone tillfälliga afskaffande. Säkerligen hade också mången trott,

att regeringen skulle lyssnat till dessa röster och begärt Riksdagens medverkan

till att lindra tungan för dem, som hårdast få vidkännas tullarna:

de fattigaste folklagren i vårt land. Ty meningen med tullen å lifsmedlen

var, när den första gången 1888 åsattes, »att genom måttligt skydd

mot utländsk konkurrens söka åt jordbrukets alster vinna afsättning till

ett i förhållande till produktionskostnaderna någorlunda tillfredsställande

pris.» Denna grundsats häfdades äfven 1892, då, sedan priset å spannmål

stigit till belopp, som man ej förutsett vid tullarnas åsättande, Riksdagen

sänkte tullsatserna å spannmål, omalen, råg och hvete från 2: 50 kronor

per 100 kilo till kronor 1: 25 och spannmål, malen, mjöl och gryn alla

slag från kronor 4: 30 per 100 kilo till kronor 2: 50.

Nu gällande priser gifva anledning ej blott till sänkning af tullsatserna,

utan till fullständigt upphäfvande — i alla händelser hvad tullen

å omalen spannmål vidkommer.

Stegringen under det gångna året framgår af följande noteringar i

Helsingborg:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.

Jan.

Dec.

Hvetemjöl

pr 100 kg.

22: —

27: 50

Rågsikt

pr 100 kg.

20:

27: -

Rågmjöl

pr 100 kg,

14: 75

20: 25

Medan priset i Stockholm ställde sig ungefär lika med det i Helsingborg

i början af året, ha vi utrönt, att priset vid Stockholms kvarnar för

närvarande utgör:

Hvetemjöl Rågsikt Rågmjöl

pr 100 kg. pr 100 kg. pr 100 kg.

Kvalité 1 29: 75 28: 75

» 2 28: — 26: 75

» 3 26: 75 20—20: 25

20:25

Till detta pris kommer för konsumenterna den ökning, som handeln

betingar sig.

Huruvida någon ytterligare höjning i här angifna priser är att befara,

kan väl ej med bestämdhet sägas. Men de här anförda äro så pass höga,

att de icke utan stora uppoffringar, ofta endast under ren nöd, kunna

bäras af den arbetande befolkningen i en situation som den närvarande.

De tullsatser af kr. 3:70 för omalen och kr. 6: 50 för malen spannmål,

som 1895 års Riksdag fastställde och som än i dag äro gällande, inneburo

ej heller blott »ett måttligt skydd», något, som häfdades med mycken styrka

af flera talare under debatten därom. Med de nuvarande priserna torde

dessa tullar ej heller vara nödvändiga för landtbruket, men däremot verka

de i hög grad till skada för konsumenterna. Ett upphäfvande af dem är

därför af behofvet påkalladt, därest de ej skola för de stora jord- och

kvarnägarne få samma karaktär som sockertullen för sockerintressenterna.

Statens genom tullarnas upphäfvande minskade inkomst kan ej heller

utgöra något vägande skäl, då, som vi ofvan anfört, dessa tullar ej varit

afsedda som finanstullar. Och de svårigheter i statens finanser, som därför

kunna uppstå genom deras upphörande, måste öfvervinnas genom besparingar

på andra områden.»

Det lärer icke förnekas, att den sedan flera år tillbaka fortgående

stegringen af prisen på de flesta lifsförnödenheter måste kännbart förnimmas

inom alla samhällslager och icke minst af de kroppsarbetande klasserna;

och förklarligt är därför, att, då såsom orsaken till denna prisstegring hän
-

Utakotte..

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.

visas till tullarna å lifsmedel, särskilt å spannmål, förslag om borttagande

af dessa tullar mötas med bifall, särskildt bland den allmänhet,

som icke för sig klargjort, om och i hvad mån en sådan åtgärd skulle

kunna råda bot på ifrågavarande olägenhet. Tull å spannmål är dock

fortfarande gällande i de flesta europeiska länder; och i åtskilliga af dessa

öfverstiga tullsatserna å vissa slag af spannmål och mjöl icke obetydligt

de här i landet gällande, hvilket framgår af följande uppgifter om tullsatserna

i tre af Europas viktigaste spannmålsproducerande länder, nämligen

Tyskland, Frankrike och Österrike-Ungarn. Tullsatserna å råg, hvete och

korn samt mjöl af dessa sädesslag utgöra nämligen per deciton i svenskt

mynt:

i Tyskland:

enligt den autonoma tariffen:

enligt fördragatariffer:

för råg ...................................

....... kr. 6,23

kr. 4,45

» hvete................................

....... » 6,68

» 4,90

» korn .................................

....... » 6,23

» 3,5 6 och 1,16

» mjöl ................................

....... » 16,69

» 9,08

i Frankrike:

för råg ....................................

........... kr. 2,16

» hvete.................................

........... » 5,04

» korn .................................

........... » 2,16

» rågmjöl och kornmjöl

........... » 8,60

I » 7,92

» hvetemjöl........................

........ > 9,7 2

1 * 11,52

i Österrike-Ungarn:

enligt den autonoma tariffen

: enligt fördragstariffer:

för råg....................................

............... kr. 5,25

kr. 4,35

» hvete.................................

............... » 5,63

» 4,73

» korn .................................

............... » 3,—

» 2,10

» mjöl .................................

............... » 11,25

» -

Redan i följd häraf torde det kunna anses betänkligt för ett jämförelsevis

litet land såsom Sverige att ensamt och före andra länder upphäfva spannmåls
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.

tullarna. Riktigheten af den uppfattning synes för öfrigt svårligen kunna erkännas,

enligt hvilken den förnämsta orsaken till införande af spannmålstull i de

flesta af Europas stater, nämligen tillförsel i mycket stor skala af billig

spannmål från utomeuropeiska länder, skulle vara på väg att försvinna och

således fortfarande skydd för jordbruket i Europa vara obehöflig^ Fastmer

torde det, åtminstone hvad vårt land vidkommer, kunna anses

otvifvelaktigt, att fortfarande skyddstull å spannmål är lika nödvändig för

jordbruket som skyddstullar å industrialster för industrien. Visserligen

vidtogs år 1892 en väsentlig nedsättning af då gällande tullsatser å spannmål

och förmalningsprodukter däraf; men denna nedsättning blef emellertid

af kort varaktighet. Anledningen till denna åtgärd var den, att, såsom

framgår af den vid detta betänkande fogade, ur den officiella statistiken

hämtade, tabell 1, spannmålsprisen år 1891 nått en osedvanlig höjd;

men, såsom jämväl framgår af tabellen, folio prisen snart nog och

nådde redan år 1894 ett minimum, hvilket också påföljande år nödvändiggjorde

en höjning af skyddet för vårt lands jordbruk utöfver hvad

som varit gällande före år 1892. Alltsedan år 1895 hafva de då bestämda

tullsatserna å spannmål och produkter däraf varit oförändrade, bortsedt

från den under nästlidet år vidtagna nedsättningen af tullen å omalen

majs. Af de ur den officiella statistiken hämtade uppgifterna i tabell 2

vid detta betänkande framgår, att införseln af åtminstone ett af de viktigaste

sädesslagen, nämligen råg, på de senaste åren afsevärdt minskats, äfvensom

att tullinkomsten af spannmål och produkter däraf är stadd i nedgående.

Särskilt belysande är en undersökning, huru förhållandena gestalta sig

efter en god årsskörd såsom år 1906. Af det utaf statistiska centralbyrån

utarbetade sammandrag af hushållningssällskapens berättelser för år 1906

framgår, att under konsumtionsåret 1906—1907 (710 1906—S0/9 1907)

införseln af omalen spannmål icke omfattade afsevärda kvantiteter af annan

brödsäd än hvete. Under sagda tid infördes nämligen 170,517 ton af

detta sädesslag, under det att 1906 års skörd däraf uppgick till 185,538

ton. Af råg däremot infördes under nämnda konsumtionsår allenast 28,278

ton; skörden af detta sädesslag år 1906 utgjorde icke mindre än 674,767

ton. Tilläggas bör, att införseln af rågmjöl och hvetemjöl utgjort, under

år 1906 allenast resp. 381 ton och 7,468 ton samt under år 1907 resp.

1,001 ton och 10,901 ton. Det torde sålunda kunna påstås, att det

jordbruket förunnade skyddet varit till gagn för landet och att ett af

hufvudsyftena med spannmålstullarnas införande, eller att befordra od
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.

7

lingen och underlätta afsättningen af inhemsk spannmål, vunnits; och alt

denna fördel tillgodokommit icke blott det stora jordbruket utan äfven

mindre jordägare, torde vara tillräckligt bestyrkt af erfarenheten under de

år, tullen å spannmål varit gällande.

De nu föreliggande förslagen afse, i fråga om tullen å omalen spannmål,

upphäfvande däraf och, i fråga om tullen å mjöl, upphäfvande eller

nedsättning af denna; och, såvidt af motionernas ordalydelse kan dömas,

torde afsikten fa anses vara, att de sålunda föreslagna åtgärderna, i motsats

mot den år 1892 vidtagna nedsättningen af spannmålstullarna, skulle

blifva af stadigvarande natur. Priset på spannmål i ett särskilt land bestämmes

emellertid i sista hand af världsmarknadens pris; och om än

spannmålsprisen å denna på sista tiden stått ovanligt högt, har dock ett

ej oväsentligt prisfall redan inträdt, och ingen säkerhet finnes för att icke

under en ej långt aflägsen framtid prisen kunna gå ned lika lågt som år

1894. Förvisso skulle, om enahanda förhållanden som de, hvilka rådde

sistnämnda år, åter inträdde och skyddet för det inhemska jordbruket då

vore . borttaget, följderna för detta blifva högst allvarliga, i all synnerhet,

_ ^ arande fin^e vara i besittning af det densamma be
viljade

tullskyddet, då nämligen i sådant fall jordbruket, som dock utgör

industriens största afsättningsområde, komme att tryckas icke blott af den

ökade konkurrensen från vara spannmalsproducerande grannländer, utan

äfven af de högre pris på arbetskraft och redskap, som skulle betingas af

industriens fortfarande skydd. Verkningarna af en jordbrukskris komme

emellertid ingalunda, att drabba endast jordbruket, utan skulle kännbart ingripa

i hela vårt ekonomiska lif, säkerligen icke minst på kreditförhållandena

och pa förhallan den a a arbetsmarknaden. Om spannmålstullarna borttoges,

skulle man säkerligen icke kunna undgå att rubba äfven industri

tullarna, hvilka i viss män betingats af spannmålstullarna och måste anses

stå i nära samband med dem. Sveriges industri har, såsom allmänt är

kandi, under de senast förflutna tjugu åren tagit ett storartadt uppsving.

Sålunda funnos år 1888 i vårt land 8,159 fabriker, hvilka sysselsatte 82,196

arbetare^ och hade ett tillverkningsvärde af i rundt tal 209 millioner kronor.

År 1905 hade antalet fabriker stigit till 11,949, arbetareantalet till 280,995

och tillverkningsvärdet till nära 1,206 millioner kronor. En allmännare

rubbning af industritullarna skulle utan tvifvel medföra, att industriella

företag måste nedläggas och arbetslöshet inträda samt att arbetslönerna i

stort sedt sjönke. Uppgifvandet af skyddssystemet skulle fördenskull vara

eu åtgärd af djupt ingripande betydelse för alla samhällsklasser.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets Betänkande N-o 15.

Då utskottet nyss vidrört den ökade konkurrens från våra spannmålsproducerande

grannländer, som skulle uppstå genom borttagandet af skyddet

för vårt lands jordbruk, anser utskottet sig tillika böra i förbigående erinra

om en omständighet, som är ägnad att göra denna konkurrens särskildt

kännbar. Utskottet syftar härvid å den i Tyskland år 1894 genomförda anordningen

med s. k. »Einfuhrscheine» eller införselbevis, som på begäran meddelas

vid utförsel af spannmål samt åt innehafvare af kvarnar vid utförsel

af deras fabrikat. Dessa bevis berättiga till tullfri införsel af en mot det

färdiga fabrikatet svarande myckenhet utländsk spannmål, men kunna ock

af exportörerna försäljas och af de nya innehafvarne användas till betalning

af tull vid införsel af åtskilliga andra varor, som icke produceras inom

landet, såsom kaffe, te, ris m. in. Att denna anordning förorsakat ett betydligt

uppsving i utförseln af tysk spannmål, framgår oförtydbart af utförselstatistiken.

Sålunda utfördes i obunden trafik — endast vid utförsel

»aus dem freien Verkehr», icke vid utförsel från nederlag, meddelas införselbevis

— under nedannämnda år följande kvantiteter råg och hvete, nämligen:

hvete råg

år 1892................................. 244 ton 891 ton

> 1893................................. 293 » 271 »

» 1894................................. 79,191 » 49,712 »

» 1895................................. 69,911 » 85,992 »

» 1905................................. 164,657 » 319,941 »

Exporten från tullnederlag visade däremot under samma år icke några

nämnvärda förändringar. — I fråga om mjöl stegrades visserligen icke

totalexporten i samma grad som utförseln af omalen spannmål, men införselbevisen

kommo dock äfven här till användning; ty under det att åren

1892 och 1898 utförsel af mjöl ägde rum nästan uteslutande från exportkvarnarna,

inträdde från och med år 1894 en alltjämt stigande utförsel i

obunden trafik, samtidigt med att exportkvarnarnas utförsel minskades.

Från och med år 1899 har den förra öfverflyglat den senare. År 1905

hade utförseln från exportkvarnarna nedgått till allenast 20 ton, medan

exporten i den obundna trafiken utgjorde icke mindre än 200,675 ton.

Orsakerna till de nu rådande höga prisen å lifsförnödenheheter i allmänhet

kunna emellertid icke uteslutande sökas i tullarna å spannmål.

Först och främst kunna ju dessa tullar i och för sig icke antagas utöfva

någon omedelbar verkan på prisen å annat än vissa jordbruksprodukter och

däraf beredda varor. Men äfven hvad dessa beträffar, är tullen gifvetvis

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.

9

icke uteslutande, kanske icke ens hufvudsakligen, orsaken till nuvarande

höga pris. Enligt hvad erfarenheten gifvit vid handen, öfverstiger niiraligen

priset pa spannmål i vårt land icke priset å denna vara utomlands med

hela det belopp, som motsvarar den svenska tullen; en blick på hosföljande

tabell 8, upptagande en jämförelse mellan börsnoteringarna i Stockholm

och Köpenhamn, torde bekräfta detta förhållande. Till ytterligare bestyrkande

häraf är utskottet i tillfälle meddela följande åt en härvarande

näringsidkare lämnade upplysningar. Priset här i staden under nästlidne

februari månad utgjorde för svensk råg 14 kronor 75 öre och för svenskt

hvete 17 kronor 50 öre pr deciton. Samtidigt utbjöds eif Stockholm

tysk råg till 14 kronor 55 öre, rysk råg till 14 kronor 60 öre, tyskt

hvete till 15 kronor 66 öre, hvete från Argentina till 14 kronor 51 öre

och från andra delar af Amerika till 16 kronor 91 öre, allt pr deciton.

Börsnoteringen i Berlin vid samma tid utgjorde för oförtullad råg 18

kronor 64 öre och för oförtulladt hvete 13 kronor 80 öre, likaledes pr deciton.

De uppåtgående konjunkturer, som under de senaste åren varit rådande i

hela världen, hafva medfört en allmän stegring af arbetslönerna, som, hvad

vårt land beträffar, torde, enligt hvad inom utskottet visats, åtminstone

för vissa yrken kunna anslås till minst 100 procent i jämförelse med hvad

förhållandet var för omkring tjugu år tillbaka. Hvad särskild! angår arbetsprisen

för jordbruket, kan nämnas, att enligt den officiella statistiken

vanlig årslön, i husbondes kost, utgjort i medeltal för hela riket under

år 1906, för dräng 258 kronor och för piga 144 kronor, under det att

motsvarande siffror för perioden 1886—1890 utgjorde resp. 149 kronor

och 69 kronor. Prisen på dagsverken ställde sig enligt samma källa i

medeltal för hela riket sålunda:

år 1906

åren 1886—1890

sommardagsverkspris

för man för kvinna

2:47 1:44

1:58 0:91

vinterdagsverkspris

för man för kvinna

1:76 1:04

1: 04 0: 61

Såsom allmänt omdöme yttrar statistiska centralbyrån, att den sista perioden

af stegring i arbetslönerna börjat 1888 och därefter, oafsedt att prisen

åren 1901 och 1902 voro något vacklande, oafbrutet fortfarit, äfvensom att,

om rikets särskilda län i detta afseende jämfördes med hvarandra, det visade

sig, att prisen i norrlandslänen i allmänhet vore högre än i de öfriga. Med

dessa väsentligt höjda arbetslöner har naturligen ock följt en ökning af

konsumtionsförmågan och produktionskostnaderna, som uppdrifvit prisen på

Bih. till Riksd. Prof. 1908. 5 Sami. 1 Afd. 14 Raft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.

såväl lifsmedel som andra förnödenheter. Det lärer emellertid svårligen kunna

förväntas, att upphäfvande af tullen å spannmål skulle medföra någon afsevärd

ändring i det allmänna prisläget. Den sänkning i mjölprisen, som kunde förorsakas

af nämnda åtgärd, skulle säkerligen icke verka därhän, att brödprisen i

samma mån och lika hastigt folie; och äfven ett nedgående af brödprisen torde

knappast kunna medföra sänkning af lifsmedelsprisen i allmänhet. För öfrigt

torde det med skäl kunna antagas, att i följd af nyssberörda stegring af arbetslönerna

arbetarklassens förmåga att bära bördan af den nu rådande dyra

tiden är större än hvad förhållandet var i början af 1890-talet, då prisen

å lif stör nödenheter likaledes voro högt uppdrifna och, enligt hvad tabell 1

utvisar, i fråga om råg och hvete högre än de år 1907 gällande.

Till belysning af de växlingar, prisen i Stockholm å vissa slag af mjöl

och bröd under en följd af år undergått, har utskottet ansett lämpligt att

vid detta betänkande foga tabellerna 4, 5, 6 och 7, till hvilka utskottet

sålunda tillåter sig hänvisa. Uppgifterna i tabell 4 äro hämtade ur

»Meddelanden från Kommerskollegii afdelning för arbetsstatistik»; uppgifterna

i de öfriga tabellerna hafva lämnats af näringsidkare här i staden.

Med det nu anförda anser utskottet sig hafva ådagalagt, att en så

genomgripande åtgärd som upphäfvande af skyddet för vårt lands hufvud

näring icke bör vidtagas. Men icke ens för en mera tillfällig nedsättning

af spannmålstullarne — något som ju tilläfventyrs kunde ifrågasättas —

synas tillräckliga skäl vara för handen. En sådan åtgärd vidtogs i början

på 1890-talet i Tyskland och Frankrike och, som ofvan nämnts, år 1892

äfven i vårt land. Det allmänna prisläget var vid denna tid likaledes ovanligt

högt, i vissa afseenden högre än för närvarande; men den ekonomiska

bärkraften var, i följd af de då rådande lägre arbetslönerna och föregående

dåliga år, i stort sedt betydligt mindre än nu, och ur dessa synpunkter

kunde väl en sådan åtgärd då vara berättigad. Förhållandena äro emellertid,

såsom ofvan framhållits, nu helt annorlunda. Åren 1905 och 1906, särskildt

det sistnämnda, utmärktes af goda skördar. I följd häraf och af de höjda

arbetslönerna är den ekonomiska bärkraften nu större; och utskottet veterligt

har icke heller någon nedsättning af tullarne å spannmål i andra europeiska

länder varit pa tal. En tillfällig nedsättning af spannmålstullarne

skulle ock gifvetvis medföra, om än i mindre omfattning, alla de olägenheter,

som enligt hvad ofvan visats, skulle blifva en följd af tullarnes afskaffande;

och förglömmas bör ej heller, att om tullarne^nu nedsattes,

svårigheter säkerligen skulle möta att, då behof däraf yppades, åter höja

dem.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15. 11

Då till stöd för det i ofvanberörda motion n:o 184 väckta förslaget

om borttagande af tullen å spannmål anförts, bland annat, att under nästlidet

år missväxt inträffat i en stor del af Norrland och att i andra delar

daraf skörden vore otillräcklig för det oundgängliga behofvet, äfvensom att säden

i öfriga delar af landet vore af mindre god beskaffenhet, har utskottet ansett^

det vara af intresse att meddela åtskilliga, ur det af statistiska centralbyrån

utarbetade sammandrag af Kungl. Maj:ts befallningshafvandes årsväxtberättelser

för år 1907 hämtade uppgifter om skörden i vårt land under

nämnda år. Enligt berörda sammandrag har 1907 års skörd betecknats

såsom god i ett län, nära god i tre län, öfver medelmåttan i sex län,

fullt medelmåttig i sex län, däribland Gäfleborgs, Västerbottens och Norrbottens,

medelmåttig i ett län, nära medelmåttig i fem län, däribland Jämtlands,

och under medelmåttan i två län, nämligen Uppsala och Västernorrlands.

Skörden i hela riket betecknas såsom fullt medelmåttig. Det tal,

hvarmed medelvärdet af rikets hela skörd angifves, utgör för nästlidet år

6,7. Betydelsen häraf inses lättast vid en jämförelse med motsvarande tal

för det goda skördeåret 1906 eller 7,6. Af de 38 åren från och med

1874 till och med 1906 har ett haft samma talvärde som 1907; 21 år

hafva erhållit lägre och 11 år högre talvärde än 1907. Den beräknade

vikten af hela rikets skörd af råg, hvete och korn äfvensom införseln af

dessa spannmålsslag under nedannämnda år framgår af nedanstående tabell,

likaledes hämtad ur den officiella statistiken:

år

skörd

införsel

deciton

deciton

1902

9,881,070

3,693,031

1903

11,039,310

3,632,540

1904

10,113,430

3,637,836

1905

11,109,380

2,910,250

1906

12,030,910

2,661,730

1907

i medeltal

10,024,140

1,965,850

1897—1906

10,566,720

2,870,928

Af de nu anförda siffrorna framgår, att 1907 års skörderesultat för

riket i dess helhet icke kan betraktas såsom ogynnsamt. Icke ens hvad

beträffar Norrland torde ett sådant omdöme kunna anses berättigadt, då

skörden utfallit under medelmåttan allenast i ett norrländskt län. I allt

fall får icke förbises, att såsom redan förut berörts, de goda skördarna

åren 1905 och 1906 göra det lättare att fördraga det å vissa orter

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.

mindre gynnsamma utfallet af 1907 års skörd; och äfven om spannmålstullarna

i vissa afseenden kunnat medföra olägenheter för Norrland, måste

det dock erkännas, att dessa olägenheter väl uppvägts af fördelar, som kommit

Norrland till del just genom dessa tullar. Såsom sådana fördelar torde

kunna framhållas dels de af spannmålstullarna betingade tullarna å ladugårdsprodukter,

dels ock det tillfälle, som genom ökade tullinkomster beredts

statsverket att åt Norrland lämna särskilda förmåner i form af anslag

till kommunikationer och åtgärder för upphjälpande af Norrlands jordbruksnäring

m. m. Det synes därför med fog kunna ifrågasättas, huruvida

någon mera allmängiltig betydelse kan gifvas åt ofvanberörda i motionen åberopade

skäl för den föreslagna åtgärden att borttaga skyddet för vårt lands

modernäring, helst det väl måste anses obestridligt, att i eu fråga af denna

art alla delar af vårt land och alla klasser af dess invånare måste äga gemensamma

och icke mot hvarandra stridande intressen.

På grund af det nu anförda hemställer bevillningsutskottet,

l:o) att ofvanberörda motion, n:o 184, om borttagande

af tullen å spannmål, omalen och malen, icke

måtte af Riksdagen bifallas, och

2:o) att ofvanberörda motion, n:o 187, om upphäfvande

af tullen å spannmål, omalen: råg, hvete, korn,

ärter, bönor och majs, samt om nedsättande eller upphäfvande

af tullen å spannmål, malen, mjöl och gryn,

alla slag, icke heller måtte af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 9 mars 1908.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CAYALLI.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.

18

Tabell 1.

År

R iksmedelpris i

Sverige, uttryckta i kronor

pr hektoliter, för

Råg

Hvete

Korn

1888

7: 44

10: 61

6: 38

1889

7: 95

10: 66

6: 91

1890

8: 11

10: 84

6: 94

1891

10: 88

12: 24

8: 09

1892

8: 39

10: 25

7: 18

1893

7: 43

9: 36

7: 00

1894

6: 41

7: 71

6: 05

1895

6: 98

8: 41

6: 41

1896

7: 46

9: 66

6: 86

1897

8: 10

11: 45

7: 74

1898

8: 39

11: 29

7: 57

1899

9: 33

10: 97

7: 90

1900

8: 94

10: 73

7: 81

1901

8: 74

10: 93

7: 88

1902

8: 48

10: 10

7: 72

1903

8: 41

10: 37

7: 66

1904

8: 77

10: 66

7: 70

1905

9: 01

10: 88

7: 80

1906

9: 06''

10: 88

8: Öl

1907

9: 80

11: 83

8: 53

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tabell 2. Införsel af råg, hvete och korn m. m.

År

Tullsats pr 100 kg.

Råg

H

vet

e

K

o r n

Beräknad

tull-

År

för omalen

för mjöl och

Omalen

Mjöl

Omalet

Gryn

Mjöl

Omalet

Gryn

Derå-

Mjöl

Deci-

inkomst i

spannmål

gryn

Deciton

Deciton

Deciton

ton

Deciton

Deciton

ton

ton

kronor *

1888

/Före m/3 fritt

Före u/s fritt

1,304,086

169,094

483,676

623

210,082

11,276

115

6,272

5,094,986

1888

/därefter 2: 50

därefter 2: 50

6,659,317

1889

1889

2: 50

2: 50

1,320,541

163,934

542,419

1,778

204,662

8,891

83

3,585

1890

2: 50

2: 50

1,175,373

129,445

572,841

2,768

154,091

34,921

58

7,675

6,246,945

1890

1891

2: 50

2: 50

876,318

101,578

741,773

3,392

155,692

9,997

35

4,674

5,477,638

1891

för råa och

hvete:

1892

före 27a 2: 50

därefter 1: 25

före *7, 4: 30

därefter 2: 50

758,149

117,475

1,181,873

3,849

218,225

94,277

177

19,790

4,005,782

1892

för korn:

före 51/6 2: 50

därefter 1: 25

4,042,062

1893

1893

1: 25

2: 50

803,104

175,070

1,213,574

4,411

319,492

58,971

134

20,739

1894

1: 25

. 2: 50

1,354,321

240,155

1,542,594

5,931

370,087

177,286

88

14,262

5,574,936

1894

1895

/före 7, 1: 25

7-7, 3:15

/därefter 3: 70

före 7i 2:50

därefter 6: 50

1,217,086

74,831

1,075,383

4,947

91,759

19,998

24

3,368

8,988,583

1895

1896

3: 70

6: 50

911,632

95,575

1,200,122

5,423

99,118

6,155

158

5,379

9,449,862

1896

1897

3: 70

6: 50

448,717

52,581

1,108,330

8,100

65,887

120,188

1,050

5,888

7,534,562

1897

1898

3: 70

6: 50

925,651

25,500

1,323,395

7,413

55,935

29,345

617

1,296

10,253,627

1898

1899

3: 70

6: 50

1,442,268

63,205

1,567,442

10,846

142,000

3,670

67

1,578

14,294,646

1899

1900

3: 70

6: 50

1,322,494

61,816

1,579,075

9,460

86,684

103,702

171

910

13,063,283

1900

1901

3: 70

6: 50

477,199

17,172

1,720,357

8,491

76,926

2,562

28

963

9,551,944

1901

1902

3: 70

6: 50

1,582,499

25,376

2,044,066

9,497

87,460

66,466

1,098

4,144

15,104,876

1902

1903

3: 70

6: 50

1,329,194

35,311

2,242,072

10,172

83,120

61,274

1,851

14,223

15,110,151

1903

1904

3: 70

6: 50

1,426,030

66,376

2,199,714

10,400

71,881

11,592

502

16,483

15,150,663

1904

1905

3: 70

6: 50

931,013

42,723

1,974,549

9,059

51,421

4,688

250

4,271

12,156,218

1905

1906

3: 70

6: 50

486,920

3,811

2,133,420

10,209

74,634

41,390

496

4,200

11,175,786

1906

1907

3: 70

6: 50

412,060

10,010

1,546,270

109,010

7,520

—■

—

8,659,731

1907

* I denna kolumn angifvas sammanlagda tullinkomsterna af spannmål, omalen och malen, alla slag.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tabdl 3■ Jämförelse melIan börsprisen å spannmål i Stockholm och Köpenhamn.

*

1904

1905

—

1906

--

I Stockholm.

Medelpris för

året per 100 kg.

I Köpenhamn.

Pris per 100 kg.

I Stockholm.

Medelpris för

året per 100 kg.

I Köpenhamn.

Pris per 100 kg.

I Stockholm.

Medelpris för

året per 100 kg.

I Köpenhamn,

j Pris per 100 kg.

Svensk

vara

Ut-

ländsk

vara

Högst

Lägst

Svensk

vara

Ut-

ländsk

vara

Högst

Lägst

Svensk

vara

Ut-

ländsk

vara

Högst

Lägst

Hvete ......

Råg .........

Korn......

13: 81

12: 35

12: 68

12:13

10: 69

22:42

16: 68

13: 41

13: 60

10: 70

11:80

18: 50

11:20

9:40

10: -

16:30

(15-

116: 58

13:44

[ 14: 23

16: 79

14: 42

13: —

12:50

12:10

9: 70

(15: 68

l 16: 13

13: 65

15: 41

16:10

13: 77

12: 90

12: 50

10:90

10: —

Hvetemjöl...

—

| 13:13

(11. 52

22:40

I

12: 60

18: 50

10: 90

17: 50

• 13:44

13:15

21:44

12: 80

18:-

10:80

16: —

Rågmjöl ...

14: 78

15:50

(siktadt)

14: 50

(siktadt)

15: 01

—

17: —

(siktadt)

14: 50

(siktadt)

15: 33

1

|

17:50 ! 15: —

(siktadt) (siktadt)

13: 70 11: 30

groft (groft)

Uppgifterna i denna tabell äro hämtade:

«" *'' 1M6. *< Stockholm, kOpm.n.fiMmpg, h.ndel,k,„m,„;

Köpenhamn: er ttmd.l.beretoing för karet 1906, udgiven af Grouerernocietelen, komité.

Bevillningsutskottet» Betänkande N:o 15.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tabell 4. Medelpriser i Stockholm, uttryckta i öre pr kilogram, för.

År

Månader

Mjöl:

Rågbröd:

H vetebröd:

hvete-

råg-

rågsikt

hårdt (spis-)

mjukt:

limpa, söt

mjukt:

limpa, sur

(ankarstock)

skorpor,

billigaste

sort

mjukt,

billigaste

sort

Januari.........

25—26

19—20

23-24-25

33-34-35-37

23—29—45

34-38-39-40

50

40—41—45

April............

27—28

20—22

25

33-34

29-34-38

33-35

65-80

37—40

1904

Juli ............

26-27-28

18-19-20

24-25

33-34—35

28-30-32-33

35-37- 38

80—100

38-39-40-42

Oktober ......

26-27

19-20

24—25

36—37—38

35-37-4041

35-37-38

80

40-41—42

Januari.........

26-27

19-20

23-24-25

35-36—37

35-38-40-41-42

35-36 37 40

63-75-76-78

38-40-41-42

April............

26—27

19-20

23-24-25

32-35-37-38

33

38

75-78

41-42

1905 ''

Juli ............

26-27

19-20

24

32-33-37

29-30—31

33-34-35

80-90—100

40—42

Oktober ......

26-27

19—20

23—24

33-34—37

30-35

35

100

40

Januari.........

26

20

24

35

30

35

79

42

April............

26

20

24

34

30

35

82

43

1906

Juli ............

26

20

24

36

30

36

82

43

Oktober ......

26

20

24

36

30

35

82

43

Januari.........

26

20

24

35

30

35

82

43

April............

26

20

24

36

30

35

82

43

1907

Juli ............

27

20

25

| 36

30

36

1 82

43

Oktober ......

Uppgifter saknas.

Anm. Dar flera uppgifter om priset på samma slags vara förekomma, afse uppgifterna priset på varan i olika delar

af staden. För åren 1906 och 1907 afse uppgifterna medelprisen för hela staden.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.

17

Tabell 5.* Prisuppgifter å prima hvetemjöl samt s. k. slätfranska bröd

under tiden 1890—1907.

P r

s å

Å r

Mån.

d

Hvetemjöl

Franska bröd

Anmärkningar

i kronor

i öre

pr 100 kg.

pr kg.

1890

•Jan.

24 å 25

30

1891

April

26 å 27

31,3

*

Maj

28 å 28,so

31,6

1892

Okt.

22 å 20,5 0

30

1893

Nov.

19,26 ä 18

28,6

>

Dec.

27,3

1894

Jan.

19,25 å 18

26,7

»

Aug.

26,i

1895

Jan.

16,25 ä 17,25

26,i

Mars

18,75 å 19,75

27,3

»

»

Maj

Okt.

| 23 å 24

28,6

1896

Nov.

24,7 5 å 26

29,3

(Kost o. logisystemet af skaffas

1897

Juli

23 å 24

/ Nytt arbets- J Höjda arbetslöner

20/

i

31,i

31,6

1 aftal 1 Reducerad arbetstid

»

Aug.

vöfvertidsarbete

»

»

20/

/ 8

32,1

»

Sept.

26

33,s

1898

April

f 30 å

\ 32

35.3

36.4

>

Aug.

32 å 33

36,4

Sept.

35,3

1899

25 å 24 å 23

35,3

Nytt arbetsaftal. Höjda arbetslöner

1900

23 å 24

35,3

»

Sept.

24 å 25

36,4

1901

1902

24 å 25

24 å 25

36,4

37,6

/ Nytt arbets- ) ™jda arbetslöner

\ aftal \ Reducerad arbetstid

" l Öfvertidsarbete

1903

24 ä 25

38,7

»

å 26

38,7

1904

24 å 25 å 26

38,7

/ Nytt arbets- / £öjda arbetslöner

5 aftal \ Reducerad arbetstid

'' [ Öfvertidsarbete

1905

25 å 26

38,7 å 39

1906

24 å 25

39

1907

Maj

24 ä 25

40

>

Nov.

28 å 29 ä 30

40,9

* Af 100 kg. hvetemjöl erhållas i utbyte af slätfranska bröd (2-öres och 3-öres) c:a 125 a 132

kg. bakadt bröd, t. o. m. något mindre (120 kg.), beroende på hårdare eller mindre hård utbakning

(gräddning).

Bih. till Riksd. Prof. 1908. 5 Sami. 1 Afd. 14 Häft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.

Tabell 6.* Prisuppgifter å prima groft rågmjöl och groft spisbröd under

tiden 1896—1907.

P r i

s å

År

Månad

Rågmjöl

Spisbröd

i kronor

i öre

pr 100 kg.

pr kg.

1896

13 å 14

34

1897

April

]

33

■»

Juli

l 14 ä 15

34

»

Sept.

(

36

1898

Maj

15 å 16 å 17

34

1899

Jan.

16 å 17

35

1900

Mars

14,50 å 15 ä 16

36

1901

Juni

14 å 14,50

38

1902

April

14 ä 15

38

1903

l . 15

Ärsleveranser.

38

1904

1905

38

38

1906

15 å 15,50

38

1907

April

15 å 16,25

38

»

Sept.

19,25

41

»

Dec.

21

45

* Af 100 kg. rågmjöl erhållas i utbyte af spisbröd (torkadt bröd) c:a 80 ä 85 kg. bröd.

Vid beräkning af spisbröds-priset måste — utom till priset å groft rågmjöl — hänsyn tagas

äfven därtill att vid tillverkningen (uppslagning) af spisbröd användes c:a 20 a 25 % rågsikt.

Anm. De i tabellerna 5 och 6 upptagna prisen å såväl mjöl som bröd äro (beroende på

bådaderas kvalitet) antagligen högre än motsvarande gängse medel pris i Stockholm.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.

19

Tabell 7. Uppgift å medelpartipriser i Stockholm å hvetemjöl, rågsikt och

rågmjöl åren 1900—1907.

År

Pris i kronor pr 100

kg-

Hvetemjöl

Rågsikt

Rågmjöl

1900

20: 60

19: 33

14: 87

1901

20: 59

18: 15

13: 82

1902

21: 43

18: 69

14: 63

1903

21: 48

19: 13

14: 83

1904

22: 31

19: 46

14: 44

1905

22: 19

19: 20

14: 78

1906

21: 61

19: 28

15: 06

1907

22: 66

20: 64

16: 14

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.

Reservationer:

af herr K. G. Karlsson, som anfört:

»Ifrågavarande motioner hafva närmast föranledts af de öfver hela

landet rådande höga lifsmedelspriserna. För att kunna bedöma, huruvida

den föreslagna åtgärden skulle komma att rada bot pa eller i afsevärd

grad minska detta onda, måste man söka klargöra hvilka orsakerna äro

till det öfverklagade missförhållandet. Emellertid torde ett närmare angifvande

af orsakerna till den sedan flera år tillbaka i vårt land fortgående

stegringen i lifsmedelspriserna icke vara möjligt utan en ingående och

mera mångsidig utredning än det ens ligger inom bevillningsutskottets befogenhet

att föreslå. Dock kan man utan alltför stor fara för misstag

våga antaga, att dels det rådande tullskyddssystemet och dels den med

raska steg försiggående industriella utvecklingen äro medverkande orsaker.

Beträffande tullskyddets verkningar höjes väl mera sällan varans pris

med ett belopp, motsvarande hela tullsatsen. Men obestridligt är å andra

sidan, att priserna genom tullskyddet hållas uppe i ett högre läge än hvad

fallet skulle vara utan sådant skydd. Detta är ju också hvad tullskyddet

afser att åstadkomma. Men då bör det äfven vara naturligt, att ett så

genomfördt tullskyddssystem som det i vårt land rådande måste medföra

en allmän prisstegring.

Men om man sålunda borde kunna vara öfverens om, att det rådande

tullskyddssystemet i viss grad kan sägas vara skuld till nu gällande höga

priser, så måste dock äfven medgifvas, att andra förklaringsgrunder måste

sökas till den ständigt fortgående stegring, hvaröfver man, måhända med

någon öfverdrift men dock med stort fog, sedan flera år tillbaka klagar.

Tullarna hafva icke undergått någon väsentlig förändring, sedan tullen å

malen och omalen spannmål år 1895 fastställdes till ännu gällande siffror.

Men får man tro alla de sedan den tiden gjorda utredningarna rörande

lefnadsförhållandena, hvilka merendels utarbetats med anledning af förslag

angående löneförbättringar för rikets tjänstemän och betjänte, sa har sedan

sagda tid en i stort sedt oafbruten stegring ägt rum i lifsmedelspriser och

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15. 21

hyror. Här måste alltså andra faktorer än tullskyddssystemet ha i hög

och bestämmande grad inverkat.

Bland dessa faktorer torde, såsom redan antydts, vara att räkna vårt

lands industriella utveckling. Från att tidigare ha varit ett i vida öfvervägande

grad jordbruksidkande folk har en stor del af landets invånare numera

öfvergått till industriell verksamhet af mångskiftande art. Men denna

industriella verksamhet tenderar att draga folket från den egentliga landsbygden

och tränga den samman i städer och stadsliknande samhällen.

Ifrågasättas kan, om man icke i denna koncentrering af befolkningen

har att söka en af orsakerna till lefnadskostnadernas fördyrande. Landtmannen

erhåller mera direkt ur jorden en stor del af sina förnödenheter,

under det den i städerna och industricentra bosatta befolkningen måste

förskaffa sig desamma genom flera eller färre mellanhänder, hvilka alla i

tur och ordning skola ha sin andel i vinsten på varuutbytet.

De uppåtgående konjunkturerna, som under några år varit rådande,

hafva dessutom bidragit till en välbehöflig förbättring af den kroppsarbetande

befolkningens lönevillkor och därmed höjt dess konsumtionsförmåga.

Äfven detta i och för sig mycket glädjande förhållande medverkar dock i

sin mån till lifsförnödenheternas fördyrande.

Med det anförda har jag endast velat antyda, att orsakerna till de

dyra tiderna äro många och ingalunda lättutredda. Om emellertid motionärerna

föreslagit eller det legat inom bevillningsutskottets befogenhet att

föreslå en allsidig utredning af samtliga hithörande förhållanden, skulle

det måhända trots uppgiftens svårlösthet varit skäl att hos Kungl. Ma:jt

anhålla om en dylik utredning. Däremot anser jag, att ställningen för

närvarande är sådan, att det skulle vara förenadt med alltför stora faror

för hela vart ekonomiska lif att nu bifalla hvad motionärerna föreslagit.

Vi hafva för närvarande att rida ut en ekonomisk storm af synnerligt

svårartad beskaffenhet. Att under sådana förhållanden rifva upp hela tullstriden

med dess myckna oro och osäkerhet, anser jag icke tillrådligt. Man

invänder måhända, att här endast är fråga om tullarna å spannmål. Men

ingen, som har någon kännedom om förhållandena, lärer tvifla på, att

sagda tullars afskaffande skulle åtföljas af kraftiga angrepp på industritullarna.

Landets jordbrukare skulle nämligen icke finna med sitt intresse

förenligt att upprätthålla ett system, som enligt deras förmenande endast

pålade dem bördor utan att skänka dem motsvarande fördelar. Från rent

teoretisk frihandelssynpunkt torde ett sådant inbördeskrig bland skyddsvännerna

förefalla välkommet. För egen del kan jag dock icke dela ett

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.

sådant betraktelsesätt. Djupt ingripande ekonomiska spörsmål måste behandlas

med varsamhet. Äfven de, som motsatt sig genomförandet af det

nu rådande protektionistiska systemet, måste räkna med bestående fakta

och därför afbida en mera lämplig tidpunkt än den närvarande för fullföljande

af sina handelspolitiska principer. Yår industri har nu anordnat

sig efter de förhållanden, som det protektionistiska systemet medför, och en

icke obetydlig del däraf är på grund häraf för sin existens i hög grad

beroende af tullskyddets fortvaro. Ett borttagande eller en väsentlig

minskning af detta skydd skulle därför kunna störta manga industriella

företag. Häraf skulle följa ökad arbetslöshet och nöd i tusentals hem.

Motionärerna afse med sina förslag att bringa lättnad i de bördor, som

hårdast trycka de mindre bemedlade, och detta är förvisso ett syfte, som

förtjänar allmänt erkännande och understöd. Men på grunder, som jag

redan antydt, och hvilka äro beroende på att vårt land är i så hög grad

både ett jordbruksidkande land och ett industriland, fruktar jag, att ett

bifall till motionärernas förslag, långt från att verka välgörande, skulle

genom det osäkerhetstillstånd, hvari ett sådant beslut komme att försätta

våra industriidkare, under den förhandenvarande ekonomiska situationen

ytterligare försvåra förhållandena för dem, man afsåge att hjälpa.

Glömmas får måhända icke heller, att ett bifall till ifrågavarande

motioner antagligen skulle motverka en förbättring af landtarbetarnes

ställning, som ju dock är synnerligen önskvärd äfven därför, att den borde

kunna i någon mån minska invandringen till städerna.

Så gärna jag skulle vilja förorda vidtagandet af sådana åtgärder, som

kunde åstadkomma billigare lefnadsförhallanden i vart land, maste jag dock

på ofvan angifna grunder för närvarande yrka, att ifrågavarande motioner

icke måtte af Riksdagen bifallas.»

af herrar Moll, Höjer och F. O. Berg i Göteborg, hvilka anfört:

»Att en utomordentlig dyrhet å alla lifsförnödenheter för närvarande

råder, kan icke af någon bestridas. Och att denna dyrhet synnerligen

kännbart måste drabba den fattigare delen af befolkningen är själfklart.

Naturligt är också, att mångas tankar i detta hårda läge riktat sig på

önskvärdheten af spannmålstullarnas borttagande, då ju dessa äro ägnade att

uppdrifva priserna på de allra oundgängligaste förnödenheterna: de allmännast

brukade lifsmedlen. Så lifligt vi för vår del skulle åstunda att kunna

gå motionärernas önskningar om spannmålstullarnas omedelbara upphäfvande

till mötes, kunna vi emellertid icke förbise, att spörsmålet är af en

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande, N:o 15.

23

långt svårare och mera invecklad beskaffenhet än förslagsställarne synas

mena.

Under eu följd af år hafva spannmålstullarna tillfört statskassan en

inkomst af tio till femton millioner kronor årligen. År 1906 (det sista

år, för hvithet fullständiga uppgifter äro offentliggjorda) inbragte spannmålstullarna

11,175,786 kronor, under det att tullen på kaffe och tullen

på tobak, de två för närvarande mest betydande finanstullarna, tillsammans

inbragte 9,266,060 kronor. Spannmålstullarna, hvilka infördes uteslutande

för att verka såsom skyddstullar, hafva alltså ur statsfinansiell

synpunkt genom omständigheternas makt kommit att spela en mycket betydande

roll.

Vid behandling af frågan om spannmålstullarnas borttagande måste

följaktligen hänsyn tagas dels till dessa tullars egenskap af skyddstullar,

dels också till deras egenskap att i strid med den ursprungliga meningen

numera verka såsom finanstullar. Om man ock måste beklaga sistnämnda

förhållande, är man likväl nödgad att taga hänsyn till detsamma.

Såsom skyddstullar utgöra spannmålstullarne ett led i det sedan ett

tjugutal år tillbaka rådande allmänna skyddstullssystemet. Hvilken uppfattning

man än må hafva angående detta system, lärer man nog nödgas

erkänna, att ett upphäfvande af spannmålstullarna icke låter sig genomföras

utan afsevärda konsekvenser för näringslifvet i dess helhet. Det går

svårligen an att borttaga det skydd jordbruksnäringen äger i spannmålstullarna

utan att samtidigt taga i öfvervägande motsvarande jämkningar i

en hel del andra skyddstullar. Men dylika jämkningar fordra en mer

ingående utredning och ett noggrannare öfvervägande än bevillningsutskottet

enligt vårt förmenande förmår åstadkomma.

Hvad angar den statsfinansiella sidan af frågan, så skulle spannmålstullarnas

afskaffande betyda en strykning på den nu till Riksdagens handläggning

föreliggande budgetens inkomstsida af ett belopp, som torde kunna

beräknas till omkring tolf millioner kronor.

Innan beslut kan fattas om spannmålstullarnas borttagande, måste

man således hafva klart för sig, på hvad sätt den härigenom hotade jämnvikten

i budgeten skall kunna upprätthållas. För vår del betvifla vi starkt

möjligheten för den nu samlade Riksdagen att genom anvisning af nya

eller ökade statsinkomster samt nedprutningar i de af Kungl. Maj:t äskade

anslagen kunna fylla den lucka i budgeten, som skulle uppstå, om spannmålstullarna

afskaffades.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bevillningsutskottett Betänkande N:o 15.

Med hänsyn till hvad sålunda anförts äfvensom till de växande svårigheter

statsregleringarnas uppgörande under den närmaste framtiden kan

antagas komma att möta, lärer det icke blifva för Riksdagen möjligt att

uteslutande af eget initiativ och utan Kungl. Maj:ts medverkan afskaffa

dessa tullar. Detta torde blifva möjligt allenast pa det sätt, att Kungl.

Maj:t i sammanhang med uppgörandet af förslag till en kommande statsreglering

tager frågan i hela dess vidd under allsidigt öfvervägande.

Vi hafva följaktligen ansett oss förhindrade att förorda bifall till motionerna,

men då vi icke heller kunnat biträda utskottets beslut angående

hemställan om rent afslag å desamma, hafva vi yrkat, att utskottet skulle

föreslå,

att Riksdagen, i anledning af förevarande tvenne

af herr J. Bromée samt af herr A. C. Lindblad

i Göteborg m. fl. väckta motioner, ville besluta att

i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.

Maj:t täcktes i sammanhang med uppgörandet af förslag

till en kommande statsreglering taga under allsidigt

öfvervägande frågan om spannmålstullarnas upphäfvande

eller nedsättning.»

af herr J. Bromée, som anfört:

»Efter det inom utskottet framställts yrkande om en skrifvelse till

Kungl. Maj:t för utredning huruvida tullen å spannmål, omalen och malen,

kunde borttagas eller sänkas, och då det dessutom framhållits, att spannmålstullen

vore för närvarande ett betydande och behöfligt skydd för jordbruksnäringen,

har jag inom utskottet framhållit, att da den höga mjöltullen

af 6 kronor 50 öre icke är proportionerlig med spannmålstullen, 3 kronor

70 öre för 100 kilogram, hvilken sistnämnda tullsats ju skulle utgöra

det egentligen afsedda skyddet för jordbruket, mjöltullen borde nedsättas

till 5 kronor 25 öre per 100 kilogram. Med denna nedsättning rubbas

icke skyddet för jordbruket och icke heller i nämnvärd man de beräknade

inkomsterna till staten, men ett rättvisare och jämnare förhållande mellan

tullsatserna blefve rådande.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt har jag ansett, att utskottet

bort hemställa, att Riksdagen måtte

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o H1

25

l:o) besluta nedsättning af tullen k mjöl och gryn,

alla slag, från 6 kronor 50 öre till 5 kronor 25 öro

för 100 kilogram, och

2:o) bifalla den af herr Moll m. 11. yrkade skrifvelsen

till Kungl. Maj:t.»

af herr Brallting, som anfört:

»Utskottet inleder sin framställning med det betydelsefulla erkännandet

att deri fortgående prisstegringen på de flesta lifsförnödenheter »måste kännbart

förnimmas» af alla och »icke minst af de kroppsarbetande klasserna».

Detta är ett dämpadt uttryck för den påtagliga sanning, som framhalles

i den från den socialdemokratiska riksdagsgruppen utgångna motionen

om lindring i tullbördorna, att vårt land under protektionismens hägn blifvit

bland de allra dyraste i världen att lefva i. För det stora egendomslösa

flertalet af befolkningen blir ett sådant sakernas tillstånd fullständigt olidligt i

samma stund som till dyrtiden börjar komma arbetslöshet i större omfattning.

Massorna ställas då under det dubbla trycket af dels den allmänna osäkerhet

om existensen, som är deras öde under en privatkapitalistisk regim, och

därtill den konstlade fördyring af allt de behöfva, hvilken medföljer ett protektionistiskt

system, som ej ryggar tillbaka för att skattlägga äfven det

oumbärligaste. Det är därför icke blott, som utskottet säger, »förklarligt»,

att förslag om lifsmedelstullarnas borttagande skall hälsas med bifall från

de samhällsklasser, hvilka hårdast känna hur de trycka. Krafvet på måttliga,

ej till vissa klassers fördel med konstlade medel fördyrade priser på

hvad till lifvets nödtorft hör är så påtagligt befogadt och billigt, att det på

längden alldeles visst skall befinnas omöjligt att afvisa detsamma. Ett oresonligt

motstånd skall blott ställa i skarpare belysning, att valet här står

mellan att tillgodose det ensidiga klassintresset hos ett relativt fåtal besittande

eller att främja allmänt väl.

Nu vill emellertid utskottet göra gällande, att den obestridliga dyrtiden

icke vållas af spannmålstullarna, hvilka »icke uteslutande, kanske icke ens

hufvudsakligen» äro orsak ens till de höga spannmålsprisen; tullen verkar

icke »med hela sitt belopp». Vi motionärer ha själfva uttryckligen betonat,

att stegringen icke förekommit blott i vårt land. Men vi ha sagt och

torde med allt fog kunna vidhålla, att »våra höga tullar under en sådan

allmän stegring i afsevärd grad bidragit» till de särskildt höga priserna här

i landet. Den af utskottet åberopade tabell 8 visar ju också med sina

genomgående lägre noteringar för Köpenhamn en afundsvärd skillnad till

Bill. till Biksd. Prof. 1908. 5 Sami. 1 Af.d. 14 Häft, 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.

vår nackdel. Om denna skillnad icke är precis 3 kronor 70 öre, utan mindre,

så blefve ju sänkningen vid en suspension af spannmålstullarna så mycket

mindre våldsam-, således anledningen till oro för de svenska spannmålsproducenterna

i samma mån mindre, då världsmarknadspriserna ju i och för

sig äro så pass höga. Men det blefve dock en sänkning, för första gången

på långliga tider en bestämd impuls gifven genom en tulländring till billigare

och icke till dyrare pris. Det blefve ett effektivt steg att hejda på

en viktig punkt den ökning i lefnadskostnaderna, om hvilken vi alla med

oro fråga oss hur långt den skall fortgå.

Men, invänder utskottet, brödprisen skulle icke sjunka med spannmålsoch

mjölprisen; tabellerna visa stegringar oberoende af dessas fluktuationer.

Beviskraften af t. ex. tabell 5, lämnad af någon enskild bageriidkare här

i Stockholm, synes dock icke allt för stor, helst om man betänker de exceptionella

hyresförhållanden, som för hufvudstadens del våldsamt drifvit

alla priser i höjden och gjort det till en nödvändighet för arbetarne att

starkare än eljes öka sina löner, då en mindre stegring skulle i verkligheten

ha varit liktydig med en återgång i lefnadsställning. Man har heller icke

försport, att bageriidkarnas vinst på sin näring numera beräknas lägre än

förr. Och tab. 6 afspeglar i den betydande stegringen af spisbrödspriset

från 38 till 45 öre från april till dec. 1907 alldeles stegringen i rågmjölspriset

från 15 å 16 till 21 kr. under samma tid. Dessa siffror,

lika så väl som medelpriserna i tab. 7 och tab. 1, hvilka samtliga visa, att

1907 haft det absolut allra högsta prisläget på spannmål och mjöl ända

sedan 1891, äro tvärtom ett det kraftigaste stöd för motionärernas mening,

att vi kommit in i undantagsförhållanden i afseende pa dessa lifsmedelspriser,

förhållanden, hvilka följaktligen kräfva undantagsåtgärder.

Bättre belysning af hur dyrt brödet är i vårt land än utskottets

siffror från bageriidkare lämnar eu jämförelse, som i höstas offentliggjordes

Göteborgs Handelstidning, af följande priser pr kilogram i Köpenhamn

och Göteborg:

Köpenhamn Göteborg

Franska bröd ................................. 41 öre 64,0 öre

Rågsiktsbröd.................................... 30,5 » 41,3 »

Rågbröd .......................................... 16,4 » 27,7 >

Dessa siffror äro så mycket mer vägande, som de Köpenhamnska bageriarbetarnes

löneförhållanden torde vara icke oväsentligt bättre än de Göteborgska.

Enligt en uppgift, som offentligen framlagts, skulle minimilönen i

Köpenhamn vara 26 ä 32 kr., i Göteborg blott 21 å 24 kr. pr. vecka,

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15,

27

och t. ex. öfvertidsarbete betalas med resp. 75 och 50 öre. — Men i

Köpenhamn regleras brödpris såviil som arbetsförhållanden i hög grad af

de organiserade arbetarnas väldiga kooperativa bageri.

I belysning af dessa så väsentligt olika lefnadskostnader måste man

också se utskottets framhäfvande af hur arbetslönerna i Sverige stegrats.

Om i enstaka yrken denna stegring på 20 år kunnat uppgå till 100 procent,

visa dock utskottets egna siffror, att detta ingalunda är något medeltal,

och afdrages den fördyring, som i samband med tullsystemet inträdt,

torde man nödgas konstatera, att den verkliga förbättring, som under de

goda konjunkturerna arbetarklassen uppnått — framför allt tack vare sin

organisation — ehuru afse värd för dem det gäller och glädjande ur det

allmänna samhällsintressets synpunkt, dock ingalunda är så stor, att den

medger några extra belastningar. Det är dock öppet till arbetarnas ökade

»ekonomiska bärkraft» utskottet vädjar för tullarnas vidmakthållande, därmed

indirekt erkännande, som mig synes, att arbetarna ha fullt skäl till

missnöje med denna tunga klassbeskattning.

Men det kunde gå som 1892, invänder utskottet; då nedsattes tullarna

på grund af särskilt höga spannmålspriser, men redan 1894 kom eu

stark sänkning,* och de maste höjas igen. I detta resonemang offrar man

dock uppenbart det nuvarande, faktiska betrycket för kommande ovissa möjligheter.

Bevisföringen utgår för öfrigt från den felaktiga förutsättningen,

att motionerna obetingat skulle fordra en permanent afskrifning af dessa

tullar under alla tänkbara förhållanden. I den motion jag biträdt är dock

uttryckligen tal om lifsmedelstullarnas »åtminstone tillfälliga afskaffande)),

och hela motiveringen är väsentligt byggd på det nu rådande höga prisläget.

Vår afsikt har icke varit att med en motion på ett par sidor upprulla

hela tullfrågan, men vi ha velat bringa hjälp i en situation, där vi

trott, att äfven principiella tullvänner kunde nu som 1892 medgifva, att

åtminstone en tullsänkning varit värd att tagas i öfvervägande. Därför har

jag också för min del ansett mig handla fullt i motionens anda, då jag

inom utskottet yrkat på en suspension af dessa tullar nu och för öfrigt

biträdt det från annat håll framkomna yrkandet på en allsidig utredning

om spannmålstullarnas upphäfvande eller nedsättning.

En sådan utredning måste själfklart taga hänsyn till det faktum, att Sverige

under de senaste 20 aren, pådrifvet för öfrigt just af det protektionistiska

systemet, i särdeles snabbt tempo följt tidens allmänna utvecklingstendens

från agrarland till industriland. Med denna förflyttning af den ekonomiska

tyngdpunkten i vårt samhälle måste förr eller senare den stund komma, då

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.

billiga, lifsinedelspriser bli ett lifsvillkor för vår industris fortsatta utveckling

och förkofran och därmed för en allt större del af vår befolknings

existens. Det är då ingen dag för tidigt att söka botemedel mot den rakt

motsatta olyckliga utveckling till ökad dyrhet af alla förnödenheter, som

vi äro inne i, och det är själfklart, att lifsmedelstullarna då ej kunna få

stå oberörda af en kritisk pröfning. På samma gång har man då att se

till, om icke den af utskottet motsagda, men icke motbevisade åskådningen

dock kanske har starka skäl för sig, hvilken förklarar 1880-talets tullsystem

i Europa såsom ett tillfälligt skyddsvärn mot en tillfällig öfversvämning af

billig spannmål särskilt från Nordamerika, men vill göra gällande, att då

dessa förhållanden nu väsentligen ändrats och nya liknande ekonomiska fenomen

knappt torde vara att förvänta, tiden också är inne att på allvar

tänka på tullmurarnas nedrifvande, åtminstone i hvad de uppförts i det

icke längre behöfliga syftet att hålla jordvärdet uppe mot en alltför hastig

nedtryckning. Man får då positiva utgångspunkter för en pröfning om det

verkligen skulle vara, som utskottet förmenar, »otvifvelaktigt», att fortfarande

skyddstull å spannmål är lika nödvändig för jordbruket som industritullarna

af utskottet anses vara för industrien.

Utskottets starkaste argument för status quo är emellertid naturligtvis

sambandet mellan tullsystemets olika delar. Ett sådant argument kan ju

aldrig undanskymma lifsmedelstullarnas förhatliga karaktär att vara eu

progressivt nedåt verkande skatt på de minst bärkraftiga klasserna inom

nationen, men jag kan dock icke frånkänna detsamma en viss betydelse,

därest krafvet skulle gälla en ur hvarje sammanhang lösryckt, definitiv afskrifning

af spannmålstullarna. Däremot synes mig ett sadant skål alldeles icke

vägande gent emot yrkandet på en suspension under särskilt dyra tider i förening

med en utredning huruvida icke hela frågan om lifsmedelstullarna nu ligger

i annat läge än 1888 eller 1895. Och hänvisningen till de stora främmande

länder, hvilka af många skilda orsaker — af statsfinansiella skäl

eller emedan de stora jordägarna sitta som härskande klass o. s. v. — infört

eller behålla jordbrukstullar är heller icke i mina ögon ens så bärkraftig

som i rakt motsatt riktning exemplet från det lilla Danmark, som

utan spannmålstullar sett det småbruk blomstra upp, byggd! pa intensivare

brukande af jorden, hvilket vi här i landet ännu måste anstränga oss att

skapa och till hvilket i hvart fall icke spannmålstullarna vare sig hjälpt oss

eller torde komma att hjälpa oss.

Det behöfs alltså utredning, byggd på våra dagars nya förhållanden. Men

vid enbart utredning kan man icke stanna. Det behöfs också hjälp mot

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.

ögonblickets höga priser, genom en tullsuspension, t. ex. på ett år, då nästa

Riksdag har att på nytt pröfva situationen.

Med anledning af hvad sålunda anförts får jag därför hemställa,

att Riksdagen, med anledning af motion n:r 187

åt herr A. C. Lindblad m. fl., måtte

dels för sin del besluta att under ett år, räknadt

från den 1 april 1908, spannmål, omalen: råg, hvete,

korn, ärter, bönor samt majs, äivensom spannmål, malen,

mjöl och gryn, alla slag, må tullfritt införas;

dels ock i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att

Kungl. Maj: t täcktes i sammanhang med uppgörandet

af förslag till eu kommande statsreglering taga under

allsidigt öfvervägande frågan om spannmålstullarnas upphäfvande

eller nedsättning.»

Ledamöterna i utskottet herrar G. Jansson i Krakerud och O. A.

Ericsson i Ofvanmyra hafva begärt få antecknadt, att de icke deltagit i

den slutliga behandlingen af detta ärende inom utskottet.

Bih. till Riksd. Prot. 1908. 5 Sami. 1 Afd. 14 Häft.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.