Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ny förordning angående hevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter.

1908-03-19 · 40 sidor, varav 38 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 38 av 40 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1908:17, Betänkande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ny förordning angående hevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

1

N:o 17.

Ank. till Riksd. kansli den 20 mars 1908. kl. 3.30 e. m.

Betänkande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till ny förordning angående hevillningsafgifter för särskilda

förmåner och rättigheter.

(2:a A.)

I proposition, 11:0 61, har Kungl. Maj:t under åberopande af nro

den ITenä8bti f stft!^protokollet öfver finansärende/för

dJ'' 14 februari föreslagit Riksdagen att antaga ett vid propo
särskildaÄS

“ng4ende för

har chln^t för®draSfing inför Kung!. Maj:t ofvannämnda dag

anförande: enligt berörda protokolkmtdrag8

})l skrifvelse till Konungen den 22 april 1903 anhöll Riksdagen

a nng . iaj:t måtte taga i förnyadt öfvervägande frågan om beskattmgen

åt de utlänningar, hvilka här i landet gifva efter biträda vid

onserter samt dramatiska eller andra föreställningar, och för Riksdagen

framlägga förslag rörande ifrågavarande beskattning ^

Innan jag öfvergår till att redogöra för de åtgärder som mod

Tig ^VtorthefT118 beiÖrida ffVelse vidtaé?its> torde tillåtas

S +T ,k0rthet1 omnämna hvad förut förekommit rörande denna

ÄJSÄ 8edan längre tid f“i *

Bxh. till Riksd. Prof. 1908. 5 Sami 1 Afd. 16 Höft. (N:o 17.)

Departements■

chefens anförande
-

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

1iittvrik.

2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

I skrifvelse den 20 april 1889 anhöll Riksdagen, att Kung!. Maj:t

täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till sådana

ändrade bestämmelser rörande de i § 7 af då gällande nådig» förordning

angående bevillningsafgifter för särskilda förmaner och rättigheter stadgade

bevillningsafgifter af utlänningar för konserter eller dramatiska och

andra föreställningar, att dessa utgifter komma att utgå med ett i förhållande

till den inkomst, föreställningarna gafve, skäligt belopp.

Med anledning af denna skrifvelse utarbetades inom finansdepartementet

ett förslag till förändrade bestämmelser angående bevillningsafgifter

af utlänningar för konserter eller dramatiska och andra förestå

ningar in. m. De huvudsakligaste punkterna i detta förslag, som ar dag
tecknadt

den 11 januari 1890, voro: .

Bevillningsafgift skulle för hvarje dag, föreställning agde rum,

utgöras såväl af utlänning, som med vederbörligt tillstånd, vare sig ensam

eller med biträde af annan eller andra utlänningar, mot inträdesafgift

för egen räkning gåfve offentlig föreställning, som ock af svensk, som

med biträde af en eller flera, utlänningar, med eller utan inträdesafgift,

trafve sådan föreställning. # . u i

* Sökt tillstånd till gifvande af föreställning Ange ej meddelas, innan

vederbörande med uppbördsmans kvitto styrkt att stadgad a^, it t o

den tid eller det tillfälle, tillståndet skulle omfatta, blifvit erlagd.

Af bevillnmgsafgiftema skulle ’k tillfalla kronan och V, den kommun,

™°m ÄIS^lÄslutande för välgörande ändamål, skulle

^"VsSÄffdeslfomrtdo skulle i allmänhet bevillningsafgifterna

för föreställningar, gifna af utlänningar for egen rakning, utgå /ne

belopp som för hvarje år blifvit af beskattningsmyndigheterna bestänka

med1 Afseende å den lokal, i hvilken föreställning gafves. För sada-nt

ändamål skulle polismyndigheten årligen upprätta förteckning öfver alla

inom staden befintliga lokaler, där föreställningar kunde antagas förekomma,

jämte vissa uppgifter för beräknande åt bruttoinkomsten vid

utsåldt hus- hvarefter beskattningsmyndigheterna skulle med ledning

dessa handlingar bestämma bevillningsafgiften till högst tio och lags

fem procent af det belopp, som motsvarade hälften al den bruttoinkomst,

hvilken af polismyndigheten antagits vid utså dt hus vara att påräkna

Gåfves föreställning i lokal, för hvilken bevillningsafgift qbhfvi^åt

beskattningsmyndighet bestämd, skulle afgiften utgå i Stockholm, Gotew

Sö och" Norrköping med 2Ö kronor och i ofnga stader med

10 kronor för hvarje dag, föreställning ägde ruin.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17. 3

h<»r föreställning, gifven »tf svensk med biträde af utlänning, skulle

, allma,, ,ot bev.llmnprfg.fte,, åtgå med nyssnämnda fixa belopp man

blifva S2 “ "tknd“k “''“PP i lokel, för hvilken bevillmngLfgift

S ^inninÄ8^

ras VttSift-MKs

för föreställning af teater-, cirkus- eller annan kringresande trupp.

Sedan statskontoret samt kammarrätten, som, efter öfverståth-lllnv

ämbetets och Eders Kung;!. Maj:ts befallningshafvandes i rikäs fm^gä

an bolande, afgifvit mfordradt underdånigt utlåtande öfver det uppgjorda

förelaget, förklarat sig anse, att detsamma icke i dess dåvarande

a^Kun^6 M . ^ Riksdagen, uppdrogs, enligt bemyndigande

till Ö l” A ,1''t’ -at Ta aakkunmga personel- att utarbeta nytt förslag

t bestämmelser rörande ifrågavarande ämne med tagen hänsyn därvid

för8lagetanmarknmgar? S°m bhfvlt framställda mot det förut upprättade

afff4fT0 <len 27 Jum,ari 1803 ^‘äokaode i

december'' W»8 ^ \ §§ 4> 5 ooh 6 af förordningen den 2

riitth h i - y anEae.1},d® bevillningsafgifter för särskilda förmåner och

rättigheter, jamte därtill hörande formulär;

oir(.mi?:°Vf<,rS!an -iU kl''^öl''else 1 fråga om rätt för utlänning att gifva

serti“wträda eiier att håua sam_

-ko) förslag till kungörelse angående förändrad lydelse af 8 13 i

ordnmgsstadgan för rikets städer den 24 mars 1868, sådan denna § lyder

enligt nadiga kungörelsen den 10 december 1886 S ^

v ,Vld .föredragning den 12 juli 1897 inför Kungl. Mai:t af 1893

h k°mmittéforslag jamte det nyssnämnda däröfver afgift^ utlåtandet

emstallde statsrådet, att 1893 års förslag icke måtte af Kungl Makt

godkannas äfvensom att Kungl. Maj:t ej måtte finna skäl att för det

dåvarande vidtaga någon ytterligare åtgärd i anledning af Riksdagens

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

omförmäla skrifvelse den 20 april 1889. Denna hemställan bifölls af

^^Från^tiden mellan åren 1897 och 1903 torde i detta sammanhang

endast vara att erinra därom, att kommunalskattekommitten i sitt den

18 mai 1900 afgifna betänkande framlade, bland andra forfatningsförsC

äfven ett förslag till »lag angående rätt för kommun att i vissa

fall upptaga särskilda avgifter». I hvad det beror nu förevarande flaga,

innehåller nämnda lagförslag hufvudsakligen följande:

»§ 1.

Utöfver hvad kommunallagarne och särskilda författningar innehålla

om rätt för kommun att besluta upptagande af skatter eller andra

Sfer vare kommun berättigad att enligt de närmare bestämmelserna

i denna lag såsom bidrag till täckande af kommunens behof upptåg

särskild afgift.

§ 2-

Särskild afgift, hvarom i § 1 förmäles, må upptagas:____

c) för offentlig musikalisk eller dramatisk föreställning äfvensom

för offentlig- cirkus- eller varietéföreställning; •

d) för offentligt förevisande mot afgift åt människor, _jui

andra naturföremål, panorama, vaxkabinett samt optiska, mekaniska el

andra konstetycken^e ^ ^ kägelbana, karusell eller lokal

för biljardspel.

§o

o.

''^TöSga i § 2 afsedda afgifter skola bestämmas till samma

belopp för samma slag af rörelse, med iakttagande_______

“ Ör "föreställning, "söni"i 2 c) afas, afgift mi bestämmas

antingen till visst belopp, ej öfverstigande femtio kronor, för h J

^ngf eller ock till viss andel, ej öfverstigande tio procent af brutto
“f;

Ml ’soTi “oehli sägs, afgift mä bestammas att utgi

månads eller veckovis, däkid högsta månadsafgift vare tjog,, kronor

samt högsta afgift i veckan fem kronor.»

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17. 5

Jåmte det förevarande beskattningsfråga genom Riksdagens förenämnda

skri! velse den 22 april 11103 åter blifvit aktuell, hafva rörande

viss del af Irågan, nämligen hvad angår beskattning af utländska musiker,

liera framställningar från enskilda håll afgifvits.

Sålunda bär musikern E. Sandell i eu till finansdepartementet den

13 december 1004 inkommen, till Kungi. Maj:t ställd skrift anfört i

hufvudsak följande. De Hosta svenska närings- och yrkesutöfvaro vore

genom allehanda medel någorlunda skyddade från konkurrens utifrån,

hvarifrån dock musikerna utgjorde ett beklagansvärd undantag, i det

att utländska musici faktiskt i regel undginge beskattning till stat och

kommun. Oaktadt de svenska musikerna i allmänhet vore i sitt fack

öfverlägsna de till Sverige inflyttade utländske, hjälpte dock detta icke.

Eliten af utländska musiker flyttade ej till Sverige, där betalningen vore

mindre och lefnadskostnaderna i allmänhet större än i hemlanden. Följande,

dock i flera fall endast ungefärliga uppgifter visade, hurudana förhållandena

vore. På restauranger i 24 af Sveriges städer vore under

oktober—maj sysselsatta omkring 600 musiker, fördelade på omkring 65

orkestrar. Af Stockholms 15 restaurangorkestrar vore ej mindre än 11

utländska. Ännu värre vore det ställdt i landsorten, där de svenska

orkestrarna utgjorde endast omkring 10 procent. Vid teatrarna vore

däremot de inhemska musikerna i majoritet, dock endast i Stockholm.

I landsorten utgjorde de utländske flertalet äfven vid dessa orkestrar.

Den tryckande konkurrensen från utlandet dref ned ersättningarna under

det normala. På restauranger betalades en musiker vanligen med 90

å 135 kronor i månaden. Aflöningarna vid kungl. hofkapellet, där eliten

af svenska musiker samlades, växlade mellan 600 och 1,800 kronor om

året, i några tall öfver 2,000 kronor. Då de bästa musiker, Sverige

ägde, aflönades sa, vore ej underligt, om vid öfriga teatrar lönerna

vore ännu mindre. Att råda bot mot alla de missförhållanden, som

de utländska musikerna åstadkomme i Sverige, kunde knappast ske

annat än genom effektiv beskattning, hvarför frågan syntes böra lösas

i samband med den ifrågasatta beskattningen af utländska artister. I

skriften hemställdes därför, att Kungl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder

för förbättrande af de svenska yrkesmusikernas ställning.

Vidare har i en till Kungl. Maj:t ställd, af domkyrkokantorn A.

O. Olsson jämte förenämnde Sandell undertecknad samt af en mängd

petitionslistor med inalles 645 namn åtföljd skrift, som inkommit till

finansdepartementet den 16 januari 1906, hemställts, att Kungl. Maj:t

täcktes vidtaga åtgärder för förbättrande af den svenske musikerns

Särskilda

petitionär

rörande be skutt''

ning af

utländska

musiker.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

ställning genom hämmande af den ständigt tilltagande invandringen af

utländska musiker och den därmed följande, tryckande konkurrensen.

Till stöd för denna framställning anfördes hufvudsakligen följande.

1 de förslag, som åren 1890 och 1893 uppgjorts inom finansdepartementet,

föreslogs ej skatt för utlänningar, som mot öfverenskommet

gage konserterade å restauranger. Vid den tiden förekom ej heller

sådan musik i ens tillnärmelsevis så stor utsträckning som nu. Att

exakt beräkna antalet utlänningar, som konserterade å restauranger

och därmed jämförliga ställen i Sverige, syntes knappast låta sig göra,

men, enligt hvad som framginge af en approximativ beräkning, skulle

de under tiden oktober—maj utgöra omkring 600 eller cirka 90 procent

af å samtliga restauranger anställda musiker. De svenska musikerna

kunde med säkerhet uppskattas till minst 3,000. Då nu af dessa

endast ett fåtal kunde helt försörja sig med musik, måste de ägna sig

åt annan sysselsättning, sedan de dock användt sina ungdomsår åt musikstudier.

De hit invandrande utländska musikerna hade ej ett berättigande

för sin härvaro i större skicklighet och bättre musikalisk utbildning än

de svenska musikerna. Tvärtom syntes det stora flertalet af de under

senare åren hit inflyttade utländska musikerna vara de svenska underlägsna;

ja, de allra flesta utländska småorkestrarna kunde snarare hänföras

till varietén än till utöfvare af egentlig musik, och detta gällde, i

synnerlig grad om de för hvarje år allt talrikare damkapellen. Vid

bedömandet af konstprodukter framhölles tidt och ofta satsen om konstens

internationalitet; men konstens internationalitet medförde under ingå

omständigheter såsom följd, att ett folk, med uteslutande af egna dugliga

krafter och tillbakahållande af inhemska förmågor, med öppna armar

skulle mottaga allt utländskt på detta område samt, på bekostnad af

egen god, omhulda usel utländsk musik och utländska musiker, som

med musiken endast hade namnet gemensamt. På grund af påpekade

förhållanden och framför allt genom rådande skattefrihet hade utländska

dirigenter med sina kapell lyckats slå under sig nästan afl kafemusik,

och vore det för den svenska musikern ytterst svårt att hos någon af

dessa mot ett någorlunda förmånligt gage erhålla engagemang. En

framstående utländsk konstnär skulle ej afliållas från att taga engagemang

i Sverige utan endast en luttring äga rum. En förbättring, i

de svenska musikernas ställning kunde ske endast genom effektiv

beskattning af de utlänningar, som här gåfve eller biträdde vid konserter

eller utöfvade s. k. kafémusik. En sådan beskattning maste

utgå med viss procent af bruttoinkomsten, dock minst 10 procent

såsom t. ex. vore fallet i Köpenhamn. Då det vore svårt att afgöra, huru

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17. 7

stor den enskilda musikerns inkomst verkligen vore, emir betalningen ofta

utginge in natura o. s. v., borde denna skatt ej understiga eu krona per

dag för hvarje orkestermedlem. Eu sådan beskattning skulle för den

svenska musikern vara af afgörande betydelse och så äfven för musiken

som sådan.

.Äfven an di a fiamstcillningar i denna lrug‘a föreligga. Sedan nämligen

Kung!. Magt genom nådigt bref den H oktober 1901 anbefallt

kommerskollegium att utreda, huruvida och i hvilken män eu utsträckning

af det i § 2G mom. 1 af nådiga förordningen den 18 juni 1864

angående utvidgad näringsfrihet stadgade förbud för utlänning att utan

särskilt tillstånd idka viss näring kunde böra äga rum, hafva till kommerskollegium

ingifvits två, sedermera till finansdepartementet öfverlämnade

framställningar i ämnet, nämligen dels af en vid eu den 4 februari 1902

hållen generalförsamling af musiker i Stockholm för ändamålet tillsatt

kommitté, dels ock af svenska musikerföreningen.

I den förstnämnda framställningen anföres, bland annat, att, medan

vissa af de utländska musikutöfvarne, livilkas vistelse i landet vore

permanent, utan annat hinder än det, som kunde betingas af minskad

efterfrågan, sloge under sig så godt som hvarje tillfälle till förtjänst

inom facket, särskilt i landsorten, och reste från ort till ort utan att

någonsin beskattas eller afifordras afgift i någon som helst form, kunde

äter andra, i växlande antal, regelbundet hvarje vår tvärstanna i riket

under den för musikförtjänster gynnsammaste tiden för att sedermera

hvarje höst afresa, utan att det minsta af deras inkomst, i form af skatt

förblefve i ^ landet. Då dylikt anlitande af utländska musikkårer vore en

konstant företeelse, syntes den lör utlänning nu gällande oinskränkta

näringsfriheten kunna anses förorsaka statsverket en kontinuerlig indirekt

förlust. Svenska musiker, hvilka i likhet med öfriga medborgare betalade

skatt för inkomsten af sitt arbete, oaktadt de genom utländsk

konkurrens vore i stor utsträckning utestängda från tillfälle till sådant,

intoge således i jämförelse med andra inhemska näringsidkare en högst

oförmånlig särställning, hvarför ett det svenska musikståndets viktigaste

och mest beaktansvärda önskemål vore skattbeläggande af utländska

musikers inkomster. I sadant syfte föreslogs, att hvarje utlännning, som

här i riket offentligen mot betalning utförde musik vid utskänkning af

spirituösa, skulle, intill dess svensk medborgarrätt förvärfvats, åläggas

en personlig skatt af minst 2 kronor per dag. Beträffande utlänning,

som under andra omständigheter än vid utskänkning af spirituösa utförde

musik, borde beskattningen kunna beräknas efter viss procent af inkomsten.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Departements
chefens
anförande.

8 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

I den af svenska musikerföreningen ingifna skritten hemställdes,

jämväl med framhållande af merberörda, genom utländsk konkurrens

framkallade, för de svenska musikutöfvarne ogynnsamma förhållanden,

att, i likhet med hvad som vore fallet såväl i Norge och Danmark som

äfven andra europeiska länder, skatt måtte införas i form af viss procent

af bruttoinkomsten för alla offentliga musiktillställningar, som här i

landet anordnades af utländska tonkonstnärer, eller vid hvilka utländska

musikutöfvare, som ej vore i riket bofasta, biträdde.

Nu gällande bestämmelser rörande särskild bevillningsafgift af

utlänningar för konserter och dramatiska eller andra föreställningar innehållas

i "artikel D. af nådiga förordningen den 2 december 1892 angående

bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter, hvilken artikel

är af följande lydelse:

“D. Bevillningsafgift af utlänningar för konserter och dramatiska eller

andra föreställningar.

§ 5-

Utländsk man eller kvinna, som med vederbörligt tillstånd, mot

inträdesafgift, för egen räkning gifver konsert eller annan musikalisk

tillställning, uppförer skådespel, förevisar konstridning, lindansning,

mekaniska eller andra konster, kosmoramor, panoramor och andra optiska

konststycken, vaxkabinetter, samlingar af djur och naturalier m. m.,

erlägger för hvarje särskild konsert eller hvarje dag, då skådespel eller

annan föreställning gifves, i Stockholm och Göteborg tre kronor och å

annan ort inom riket en krona 50 öre; börande sådan konsertgifvare,

teaterföreståndare, konstidkare eller förevisare, innan tillståndet meddelas,

styrka, antingen att den stadgade afgiften, för den tid eller det tillfälle

tillståndet omfattar, blifvit till fullo betald eller att godkänd säkerhet

därför blifvit till vederbörande uppbördsman aflämnad; och skall, i senare

händelsen, afgiften alltid vid hvarje månads slut för samma månad till

fullo likvideras; åliggande det den betalningsskyldig att, vid det tillfälle

sådan likvid erlägges, till uppbördsmannen jämväl öfverlämna bevis,

i stad från vederbörande fiskal och i köping eller på landet från länsmannen

i orten, om antalet gifna konserter eller förevisningsdagar, hvilket

bevis bör åtfölja uppbördsmannens redovisning öfver de influtna afgifterna.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillningsutskott,ets Betänkande N:o .17.

Uppbördsmaunens kvitto å erlagd betalning- för senast inom riket g-ifna

representationer bör dessutom ovillkorligen af hvar och en sådan utlänning,

då lian i sagda ändamål till annan inrikes ort ankommer, företes

innan nytt tillstånd honom meddelas.

lill kontr oll därå, att ifrågavarande afgift bill vit i behörig ordning

oilagd, skall det åligga i stad fiskal och i köping eller på landet länsman

eller den, som där innehar motsvarande befattning, att, efter hvarje

hälft års utgång, till Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet skriftligen

uppgifva, huru mänga föreställningar af förenämnda beskaffenhet därstädes

blifvit under tiden gifna eller, om någon sådan ej förekommit,

det likaledes anmäla; hvarjämte uppbördsmännen skola inom januari

månads utgång det påföljande året till Kungl. Maj ris befallningshafvande

insända redovisning för de under förflutna året influtna afgifter af ifrågavarande

beskaffenhet; börande dessa redovisningar och uppgifter åtfölja

kronoräkenskaperna, då de till kammarrätten insändas.»

I detta sammanhang torde jämväl böra nämnas, att genom särskilda

nådiga bref, hvilka icke blifvit uttryckligen upphäfda, tillstånd lämnats

för vissa kommuner att upptaga särskilda afgifter af personer, svenskar

eller utlänningar, som där gifva offentliga föreställningar af vissa slag.

Så hafva genom nådiga brefvet den 15 mars 1814''staden Lund och

genom nådiga brefvet den 10 augusti 1825 staden Malmö tillförsäkrats

rätt att upptaga dylika afgifter. Det förstnämnda brefvet lärer icke

vidare tillämpas, men enligt nådigt beslut den 19 mars 1888 bär Kungl.

Maj:t för särskild! fall förklarat staden Malmö berättigad att uttaga

afgift enligt nådiga brefvet den 10 augusti 1825, hvarefter detta under

senare år tillämpats. Möjligen torde äfven för andra orter liknande

bestämmelser vara meddelade.

De af Riksdagen i förberörda skrifvelsen den 22 april 1902>i903“r,JUuframställda

erinringar och önskemål med afseende å denna beskattnings (,n9"’irifveUcanordnande

voro:

att Riksdagen i främsta rummet fäst sig vid önskvärdheten däraf,

att afgifterna för utlänningar, hvilka här i landet gåfve eller uppträdde

vid konserter samt dramatiska eller andra föreställningar, måtte komma

att utgå i skäligt förhållande till inkomsten, hvilket önskemål de nuvarande

afgifterna på intet sätt kunde anses uppfylla;

att den utländske artisten vore för närvarande här i landet väsentligen

gynnsammare ställd än den inhemske, hvadan det vore angeläget,

att, lagstiftningen snarast möjligt måtte undanröja detta missförhållande;

Bih. till Riksd. Prof. 1908. 5 Sami. t Afd. 16 Raft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

att en reform i syfte af en högre beskattning af utlänningar, vare

sig de gåfve föreställningar för egen räkning eller biträdde vid föreställningar,

som gåfves af svensk undersåte, äfven från finansiell synpunkt

kunde hafva en viss betydelse;

att de skilda meningar, som med hänsyn till skattens fördelning

mellan stat och kommun gjort sig gällande, syntes bäst samman]ämkas,

om en del af skatten tillerkändes kommunerna; samt

att, efter hvad Riksdagen trott sig finna, af äiendets föiegaende

behandling framgått, att en beskattning sådan som den ifrågavarande

icke lämpligen kunde ordnas utan kommunernas medverkan, hvarför

Riksdagen ansåge, att, om så ske kunde, kontroll, uppbörd och redovisning

borde verkställas genom de kommunala myndigheternas försorg.

Sedan Kungl. Maj:t den 22 maj 1903 anbefallt öfverståtliållarämbetet

och Eders Kungl. Maj:ts samtliga befallningshafvande att afgifva

yttrande i anledning af Riksdagens ifrågavarande skrifvelse, hafva

från nämnda myndigheter inkommit utlåtanden, därvid, beträffande den

mera principiella sidan af förevarande beskattningsfråga, det öfvervägande

flertalet af de hörda myndigheterna förordat, att en lagstiftning i den

riktning, Riksdagen angifvit, måtte komma till stånd. Härifrån afvika

endast Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Uppsala län, som

ansett, att, därest förändring i nu gällande bestämmelser skulle äga rum,

det vore lämpligast, att beskattningen helt och hållet upphörde, samt

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Västmanlands och Kopparbergs

län, Indika i hufvudsak förordat det nuvarande beskattningssättets bibehållande

men med förhöjda afgifter.

I likhet med hvad < > fver ståthäll ar ämbetet och flertalet af länsstyrelserna

uttalat anser jag, att en reform på det ifrågavarande beskattningsområdet

är af förhållandena påkallad, och finner jag mig

därför böra förorda, att ny lagstiftning hufvudsakligen i den af Riksdagen

angifna riktning varder genomförd. Det lärer nämligen ej kunna

bestridas, att, såsom af Riksdagen framhållits, den utländske artisten

för närvarande intager en privilegierad ställning gent emot landets egna

invånare. De senare erlägga för inkomst af arbete direkt beskattning

till stat och kommun, hvilken sällan torde understiga sammanlagdt sex

procent men ofta närma sig tio procent af inkomsten. Utländska artister,

som här idkat verksamhet, torde däremot i verkligheten endast mera

sällan drabbas af dylik beskattning. Och i jämförelse med denna beskattning

står den särskilda bevillningsafgift, som utländska artistei enligt

nu gällande bestämmelser hafva att utgöra, icke i rimligt förhållande till

den inkomst, som kali antagas uppkomma genom sådana representationer

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

som dem, om hvilka här är fråga. En förändrad lagstiftning synes mig

böra först och främst undanröja nu berörda missförhållanden. Den bör

därför anordnas så, att, på samma gång väsentligare hinder ej lägges

för den högre konstens utöfvare, utländska artister må drabbas af en

beskattning, som står i möjligast rättvisa förhållande till den uppburna

inkomsten samt tillika är satt åtminstone tillräckligt hög för att i

sådant afseende ställa dem i jämbredd med inhemska konstutöfvare.

Det torde vid bedömandet af förevarande fråga ej heller lämnas

obeaktadt, att, på sätt Riksdagen jämväl i sin skrifvelse erinrat, eu

högre beskattning på förevarande område äfven från finansiell synpunkt

kan hafva en viss betydelse. Att så äfven kan antagas komma att blifva

fallet hafva verkställda approximativa beräkningar gifvit vid handen.

Den nämnda allmänna ^synpunkten, att utlänningar må i beskattningshänseende

åtminstone likställas med landets egna invånare, synes mig

emellertid konsekvent böra föranleda därtill, att alla utlänningar, som

här uppträda, underkastas beskattning. Den ifrågavarande lagstiftningen

bör alltså omfatta ej blott utlänningar, som för egen räkning här gifva

föreställningar, utan äfven utlänningar, som medverka vid föreställningar.

Jämväl fordran på behörig effektivitet hos lagstiftningen betingar, att

densamma erhåller dylik omfattning, enär eljest, såsom uppgifvits för

närvarande äga rum, utlänning lätteligen kunde undandraga sig beskattning

genom skenaftal med en svensk, som anmälde sig såsom föreställningsgifvare.

I sammanhang med den sålunda ifrågasatta förändrade lagstiftningen

torde jämväl en annan kategori af utlänningar, nämligen de i landet

ganska talrikt förekommande kringresande utländska positivspelare, musikanter,

akrobater in. fl. dylika personer bär underkastas beskattning.

Äfven om den inkomst, desse genom sin verksamhet förvärfva, ofta nog

icke är så synnerligt betydande, torde den dock i andra fall uppgå till

rätt afsevärda belopp. Med hänsyn härtill och då de i ifrågavarande

fall åstadkomna prestationer i regel sakna allt konstvärde samt ej sällan

i själfva verket allenast utgöra en täckmantel för tiggeri, hvars stäf] ande

måste anses önskvärdt, synes en skatt äfven å dessa prestationer, därest

densamma icke sättes till alltför högt belopp, icke vara olämplig.

För att emellertid den af mig nu ifrågaställda lagstiftningen icke må

föranleda till dubbelbeskattning i sådana fall, då enligt gällande bevillningsförordning

och förordning om inkomstskatt utlänning bör taxeras för

inkomst af här i landet utöfvad verksamhet, torde sådan ändring i

nämnda förordningar böra vidtagas, att utlänning, som visar sig hafva

erlagt särskild bevillningsafgift för uppträdande af här ifrågavarande

opaginerad Kontrollera mot PDF

lä

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

beskaffenhet, icke skall taxeras till allmän bevillning eller inkomstskatt för

inkomst, som härflutit af sålunda beskattad verksamhet. Under förutsättning

att, såsom jag ärnar föreslå, de nu ifrågasatta bestämmelserna

angående beskattning af utlänningar komma att tillämpas från 1909

års ingång, bör emellertid berörda ändring vidtagas först i de bevillningsoch

inkomstskatteförordningar, som blifva af Riksdagen antagna att

gälla för år 1910. Då nämligen enligt nu gällande regler för taxering

till allmän bevillning och inkomstskatt taxeringen afser det nästföregående

årets inkomst, är tydligt, att, ifall den åsyftade ändringen gjordes

redan i de bevillnings- och inkomstskatteförordningar, som äro afsedda

att gälla för år 1909, den omständighet att särskild bevillningsafgift

under år 1908 enligt nu gällande regler af utlänning erlagts för af honom

då gifna föreställningar skulle kunna åberopas till stöd för anspråk på

befrielse från bevillning och inkomstskatt för inkomst, som däraf —

eller således redan under år 1908 — tillflutit honom, ett resultat, som

gifvetvis icke är åsyftadt.

Redan af hvad jag hittills anfört framgår, att jag tänkt mig

den ifrågavarande beskattningen anordnad liksom för närvarande under

formen af eu från den öfriga direkta beskattningen fristående särskild

bevillningsafgift. Det med denna beskattning åsyftade ändamålet torde,

skattetekniskt sedt, ock på sådant sätt lämpligast ernås.

Såsom jag förut omnämnt, har Riksdagen uttalat såsom sin mening,

att en del af ifrågavarande bevillningsafgifter bör fortfarande komma

statsverket till godo. Af två länsstyrelser har uttalats den åsikt, att

afgifterna i sin helhet borde tillflyta vederbörande kommuner. Då jag

emellertid är af den uppfattning, att afgiftema i regel böra fördelas

mellan staten och vederbörande kommun, finner jag mig böra föreslå,

att beskattningen erhåller karaktär afen af Riksdagen fastställd bevillningsafgift,

af hvilken viss andel, beträffande hvilkens storlek jag senare

kommer att uttala mig, anvisas åt kommunerna. Jag finner mig sålunda

icke kunna förorda vare sig en anordning, hvarigenom hela bevillningsavgiften

skulle få uppbäras af kommunerna, eller en anordning, enligt

hvilken — såsom af kommunalskattekommittén föreslagits — det skulle

få bero uteslutande på kommunerna, huruvida och med h vilket belopp

afgift af nu förevarande slag skulle utgöras. Därest man, i likhet med

hvad jag i det föregående angifvit, uppställer såsom hufvudsakligt syftemål

med den nu ifrågasatta förändrade lagstiftningen, att af utländska

artister skall uttagas skattebidrag, närmast motsvarande hvad af svenska

undersåtar erlägges till stat och kommun, synes mig också följdriktig
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

Hoten kräfva, att nu ifrågavarande bevillningsafgift uppdelas mellan staten

noll "vederbörande kommuner. Med livad jag nu yttrat åsyftar jag icke

de afgifter, som skulle utgå efter 4 § 3 mom.

för behörig kontroll å det riktiga utgörandet af bevillningsafgifterna

för offentliga föreställningar, som af utlänning gifvas eller därvid

utlänning medverkar, är uppenbarligen nödvändigt, att föreställning, som

åt sådan anledning underkastas beskattning, icke under några förhållanden

far gifvas utan därtill meddeladt tillstånd.

Härutinnan nu gällande bestämmelser lida af eu viss ofullständighet

och otydlighet.

I § 5 af nu gällande förordning angående bevillningsafgifter för

särskilda förmåner och rättigheter den 2 december 1892 är föreskrifvet,

att utländsk man och kvinna, som med vederbörligt tillstånd, mot inträdesafgift,

för egen räkning gifver konsert eller annan musikalisk tillställning

etc., skall erlägga viss afgift, äfvensom att konsertgifvaren etc. skall,

innan tillståndet meddelas, styrka, antingen att den stadgade afgiften

blifvit betald eller att godkänd säkerhet därför blifvit till vederbörande

uppbördsman aflämnad. Då emellertid förordningen icke innehåller bestämmelser

om af hvilken myndighet eller i hvilken ordning tillstånd

skall meddelas, torde omförmälda stadgande i allmänhet hafva tillämpats

så, att tillstånd sökts och meddelats endast i fall, där detta i eljest gällande

allmänna föreskrifter blifvit uttryckligen föreskrifvet. Undersöker man nu,

huru härmed förhåller sig, finner man, att i nådigt cirkulär till Eders

Kung], Maj:ts befallningshafvande den 16 december 1836 finnes föreskrifvet,

att »utländska skådespelare, lindansare, taskspelare, konstridare,

de som visa utländska djur m. fl. dylika personer, icke må af

Kungl. Maj:ts befallningshafvande eller andra auktoriteter inom länen

tillåtas att, där hinder af författningarna eller andra omständigheter

eljest icke möter, därstädes gifva representationer, såvida de icke därtill

kunna förete Kungl. Maj:ts särskilda nådiga tillstånd eller ock uttrycklig

tillåtelse antingen att till sådana representationers gifvande i riket inkomma

eller att hos vederbörande auktoriteter på hvarje ställe få sig

därom anmäla». Detta stadgande lärer emellertid, hvad städerna beträffar,

få anses upphäfdt genom föreskriften i § 13 af ordningsstadgan

för rikets städer den 24 mars 1868, sådan denna § lyder enligt nådiga

kungörelsen den 10 december 1886.

Enligt nämnda §, hvilken gifvetvis gäller såväl svenskar som

utlänningar, fordras i regel för gifvande af offentlig föreställning eller

tillställning, dit allmänheten har tillträde, allenast anmälan hos polis
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

myndigheten. Endast beträffande vissa slag af offentliga tillställningar,

såsom maskerad, bal, lekstuga, lindansning, positivspelning eller dylikt,

akrobatiska konststycken, konstridning, djurförevisning, eller andra med

dessa jämförliga tillställningar eller i fråga om tillställningar, afsedda

att äga rum å allmän plats eller eljest under bar himmel å plats, dit

allmänheten har obehindradt tillträde, erfordras tillstånd för tillställningens

hållande.

Hvad åter angår landsbygden, är däremot 1836 års cirkulär, såsom ej

uttryckligen upphäfdt, fortfarande gällande, ehuru detsamma numera måste

anses till sin affattning antikveradt. Inom vissa län lärer berörda cirkulär

fortfarande tillämpas, inom andra däremot, såvidt kunnat utrönas, icke.

Då, som nämndt, i och för kontrollen af nu ifrågavarande bevillningsafgifters

behöriga utgörande, tillstånd bör fordras för hållande af

sådan afgift underkastade föreställningar eller tillställningar af alla slag,

böra tydligen nya och fullständiga bestämmelser, innefattande jämväl

nödiga ordningsföreskrifter och ansvarsbestämmelser, härom meddelas.

Härvid kunde gifvetvis ifrågasättas, huruvida icke de bestämmelser,

som i sådant afseende erfordras, borde införas i en och samma författning

som bestämmelserna angående de ifrågavarande bevillningsafgifterna.

Detta kan emellertid icke ske på annat sätt iin att antingen sistnämnda

bestämmelser utbrytas ur 1892 års förordning och sammanföras med

föreskrifterna om sättet för beviljande af tillstånd m. m., eller ock att

sistnämnda föreskrifter införas i nämnda förordning. Intetdera synes

emellertid rätt lämpligt af den anledning, att föreskrifterna om beskattningen

och hvad därmed äger omedelbart sammanhang tillhöra det lagstiftningsområde,

där Riksdagen ensam äger beslutanderätt, medan däremot

öfriga bestämmelser, såsom innefattande rena polis- eller ordningsföreskrifter,

äro af helt och hållet administrativ natur och kunna behöfva

när som helst ändras eller jämkas.

De nya bestämmelserna angående bevillningsafgift för vissa föreställningar

har jag alltså ansett böra fortfarande inrymmas såsom en

särskild artikel i förordningen angående bevillningsafgifter för särskilda

förmåner och rättigheter, hvaremot öfriga med förevarande ämne samband

ägande bestämmelser skulle meddelas i form af särskild administrativ

författning.

I § 3 af 1892 års förordning angående bevillningsafgifter för

särskilda förmåner och rättigheter kvarstår ännu bestämmelse angående

bevillningsafgift af bankbolag med sedelutgifningsrätt. Sedan den vissa

enskilda banker medgifna rätten att utgifva egna sedlar genom lag den

12 maj 1897 upphäfts och med 1903 års utgång alldeles upphört,

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

torde sagda § böra ur förordningen utgå. Som jämväl andra §§

jämte de till förordningen hörande formulär i sammanhang med de nu

ifrågasatta förändringarna i författningen i öfrigt böra i vissa hänseenden

undergå ändring eller jämkning, bär jag låtit utarbeta förslag till

helt och hållet ny förordning i ämnet.

Sedan föredragande departementschefen uppläst det omförmälda

förslaget till ny förordning angående bevillningsafgifter för särskilda förmåner

och rättigheter, anförde departementschefen vidare.

Det nu upplästa författningsförslagets 1 och 2 §§ äro lika lydande 1 ^ 2

med motsvarande §§ i den för närvarande gällande författningen i ämnet.

o § i förslaget motsvarar § 4 i nu gällande förordning och inne- 3

håller bestämmelser angående bevillningsafgift af vissa handlande och

handelsexpediter, sådana dessa bestämmelser blifvit fastställda senast

genom nådiga kungörelsen den 14 juni 1906. Med afseende å denna

§ har den förändring ansetts lämpligen böra vidtagas, att de i tredje

stycket af den nu gällande paragrafen förekommande stadganden angående

redovisning för kvittensblanketter öfverflyttats till den afdelning

af författningen, 5 §, där föreskrifter angående debitering, uppbörd,

afkortning och redovisning blifvit sammanförda.

Förslagets 4 § innehåller de ifrågasatta nya bestämmelserna an- 4 §.

gående särskild bevillningsafgift för vissa offentliga föreställningar.

Dessa bestämmelser äro i väsentliga delar byggda på det år 1893 af

särskilda kommitterade uppgjorda förslag, h vilket i ett flertal af de

underdåniga utlåtanden, som i anledning af Riksdagens förenämnda skrifvelse

den 22 april 1903 afgifvits af Eders Kungl. Majrts befallningshafvande,

förordats såsom lämpligt att åtminstone i hufvudsak läggas

till grund för ny lagstiftning i ämnet.

Jag har i det föregående angifvit, att med den förevarande beskattningen

borde afses att så vidt möjligt träffa alla utlänningar, som

genom offentligt uppträdande af ett eller annat slag här i landet uppbära

inkomst. Med hänsyn till den mångfald af former, hvarunder dylikt

uppträdande kan äga rum, har det visat sig omöjligt att under en gemensam

grupp med i allo lika bestämmelser sammanföra alla dem, som

skulle drabbas af beskattningen. En uppdelning har därför verkställts,

hvarvid åtskillnad gjorts mellan utlänningar, som för egen räkning gifva

föreställningar, och utlänningar, som medverka vid af svensk eller utlänning

gifna representationer. Vidare torde kringvandrande positivspelare,

musikanter in. fl. dylika personer, Indika som regel under kring
-

4

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

vandrande drifva sitt näringsfång under bar himmel och allenast uppbära

frivillig afgift, böra upptagas såsom en grupp för sig. I öfverensstämmelse

med denna uppdelning hafva också de grundläggande bestämmelserna

med afseende å skattskyldigheten för dessa tre olika grupper

affattats i särskilda moment under 4 §, resp. 1, 2 och 3 mom.

Första mom. i 4 § afser sålunda utlänning, som för egen räkning

gifver föreställning. I öfverensstämmelse med den grundprincip, hvarå

den förevarande beskattningen, enligt hvad jag förut anfört, är afsedd att

byggas, har jag föreslagit, att bevillningsafgift bör utgöras af utlänningför

alla slag af offentliga föreställningar, förevisningar och andra tillställningar,

vid hvilka afgift i eu eller annan form fordras, uppbäres

eller mottages. Då här emellertid icke åsyftas sådan verksamhet, som

bedrifves af nyss omförmälda kringvandrande personer, har uttryckligt

undantag därför gjorts.

Till grund för beräknandet af bevillningsafgifter vid sådana föreställningar,

hvarom i 4 § 1 mom. är fråga, skulle enligt förslaget läggas

bruttoinkomsten. Teoretiskt riktigare kunde det visserligen anses hafva

varit, därest man kunnat anordna beskattningen så, att skatten utginge i

direkt förhållande till nettoinkomsten. Men häremot torde väsentliga

hinder resa sig i praktiken, kitt noggrant beräknande af nettobehållningen

å ifrågavarande slag af föreställningar skulle vara möjligt endast

genom en mycket besvärlig kontroll, utan att ändock därigenom inkonsekvenser

vid beräkningen skulle kunna undvikas. Jag har därför

funnit lämpligast att föreslå bevillningsafgiftens beräknande efter bruttoinkomsten,

hvarvid för ernående af möjligast rättvis beskattning skattesatsen

i stället af mig föreslagits lägre än hvad som borde ifrågakomma

vid beskattning direkt efter nettoinkomst.

Med hänsyn härtill har jag funnit fem procent af bruttoinkomsten

utgöra eu efter de allmänna skatteförhållandena i riket väl lämpad

skattesats beträffande nu ifrågavarande föreställningar. De direkta skatter,

som svensk undersåte för närvarande har att erlägga till stat och

kommun för inkomst af arbete, torde i regel uppgå till 8 å 10 procent

af den beskattningsbara inkomsten. Om äfven den nu föreslagna skattesatsen,

5 procent af bruttoinkomst, understundom skulle komma att

något öfverstiga hvad svenska undersåtar sålunda hafva att betala i

direkt skatt, så torde likväl en sålunda afpassad afgift icke utgöra mer

än hvad stat och kommun skäligen kunna fordra i skattebidrag från

af utlänning idkad verksamhet, för hvilken direkt skatt i öfrigt icke

skulle erläggas. Härvid bör nämligen tillika tillses, att de ifrågavarande

bevillningsafgifterna komma att uppgå i allmänhet till minst samma belopp

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17. 17

som dem, hvilka svenska undersåtar äro underkastade. Till jämförelse

vill jag erinra därom, att i Köpenhamn uppträdande utlänningar hafva att

till kommunen erlägga en särskild skatt, uppgående till 10 procent af

bruttoinkomsten, hvarvid dock understundom nedsättning al'' skattebeloppet

plägar medgifvas af de kommunala myndigheterna.

De föreställningar eller förevisningar, som afses i 1 mom. af 4 §,

äro icke alla af samma art. En typ karakteriseras däraf, att åskådare

församlas för att åse eller åhöra en viss, i allmänhet på förhand kungjord

föreställning eller deltaga i en publik nöjestillställning eller dylikt.

En annan typ åter föreligger, da inom byggnad eller inhägnad! område

föremål visas eller uppträdande äger rum inför åskådare, som under

dagens lopp komma och ga. Denna omständighet har synts mig göra

det lämpligt att i beskattningshänseende uppdela de under 4 § 1 monn

åsyftade föreställningarna i två afdelningar. Till den ena af dessa hafva

hänförts sådana föreställningar eller tillställningar, som kunna antagas

i vissa fäll gifva en betydligare inkomst men i regel fortgå endast några

timmai (1 mom. a). Den andra afdelningen omfattar däremot sådana

representationer, som oftast torde lämna en ringare inkomst men vanligen

äro för allmänheten tillgängliga en större del af dagen (1 mom. b).

Under 1 mom. a) falla konserter, operaföreställningar eller andra

musikaliska, dramatiska eller litterära föreställningar, föredrag, cirkuseller

varietéföreställningar äfvensom andra med de nu nämnda jämförliga

föreställningar samt baler, maskerader eller andra dylika tillställningar,

rörande hvilka en uttömmande uppräkning icke lärer kunna

åstadkommas eller vara erforderlig.

Icke ens beträffande alla föreställningar eller tillställningar inom

denna afdelning torde det emellertid lämpligen böra ifrågakomma, att

bevillningsafgiften beräknas i förhållande till den verkligen intjänta

bruttoinkomsten. Ett dylikt tillvägagångssätt skulle för att blifva effektivt

otvifvelaktigt kräfva en ganska dyrbar kontroll, med resultat i ett säkerligen

betydande antal fall, att skatteintäkten icke skulle förslå till täckande

af kontrollkostnaden. Endast i fråga om föreställningar eller tillställningar,

vid hvilka bruttoinkomsten kan antagas blifva mera afsevärd,

torde det. därför böra bestämmas., att bevillningsafgiften skall utgå å

den verkliga bruttoinkomsten. Vid öfriga nu ifrågavarande föreställningar

eller tillställningar synes det mig lämpligare, att vederbörande

myndighet beiäknar viss bruttoinkomst, efter hvilken bevillningsafgiften

skall utgå. Jag har i sådant hänseende ifrågasatt, att, då bruttoinkomsten

kan antagas komma att öfverstiga 500 kronor, afgiften skall

utgå efter den verkliga bruttoinkomsten, men eljest efter beräknad

Bih. till Riksd. Prof. 1908. 5 Sami. 1 Afd. 16 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

bruttoinkomst. Under alla förhållanden lärer böra stadgas viss minimiafgift,

hvilken för föreställningar af nu ifrågavarande beskaffenhet

lämpligen torde kunna bestämmas till 10 kronor.

Den andra kufvudgruppen af föreställningar eller tillställningar, som

åsyftas i 1 mom. af 4 §, utgöres af sådana, hvarå i 1 mom. b) såsom exempel

anföras karusellåkning, målskjutning, förevisande af djur, biografbilder

m. m. Beträffande dessa och andra därmed jämförliga tillställningar af

den utaf mig förut angifna karaktär synes det lämpligast, att bevillningsafgiften

utgöres med 5 procent af den bruttoinkomst, som beräknas inflyta

för hvarje dag, sådan föreställning eller förevisning äger ruin. Minimiafgiften

torde i fråga om dylika representationer icke böra sättas högre

än 5 kronor för dag. Det har synts lämpligt att härvidlag fastställa

äfven ett maximibelopp, 50 kronor, till hvilket bevillningsafgiften högst

må bestämmas för hvarje föreställningsdag. Exempelvis vid förevisning

af större menagerie!- eller biografbilder å folkrika platser torde en emot

nämnda maximiafgift svarande bruttoinkomst icke under alla förhållanden

kunna anses utesluten.

4 § 2 mom. i andra momentet af 4 § hafva upptagits bestämmelser angående

de grunder, enligt hvilka utlänning, som bär i landet medverkar vid

offentlig föreställning m. in., skulle erlägga bevillningsafgift. För ett

konsekvent genomförande af de principer, pa hvilka, enligt hvad jag

förut anfört, den förevarande lagstiftningen _ bör byggas, fordras, att

härvid ingen skillnad göres, om den föreställning, vid hvilken utlänning

medverkar, är afgiftsfri eller inträdesafgift därvid uppbäres. I detta

fall är nämligen beskattningsföremålet den inkomst, som tillflyter utlänning

på grund af hans medverkan vid föreställning eller dylikt. Det

ur beskattningssynpunkt afgörande härvidlag är sålunda icke, huruvida

föreställningen varit afgiftsfri eller ej, utan huruvida utlänningen kommit

i åtn]utande af ersättning i en eller annan form föl sin medveikan.

Till följd häraf bör ock bevillningsafgift naturligen utgå, vare sig föreställning,

vid hvilken utlänning biträdt, gifvits af svensk eller utlänning.

Syftemålet med de föreslagna nya bestämmelserna är att utjämna den

olikhet i beskattningshänseende, som hittills faktiskt rådt mellan utländska

och inhemska konstutöfvare af här ifrågavarande slag. Detta syfte vinnes

icke beträffande exempelvis det stora antal utländska musiker, som, enligt

hvad de förut omnämnda petitionerna gifva vid handen, här utöfva

verksamhet utan att erlägga skatt, därest icke bestämmelserna i det

nu förevarande momentet erhålla af mig föreslagen omfattning.

För att den förevarande beskattningen skall uppgå till åtminstone

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17

■samma belopp, hvarmed bevillning, inkomstskatt och af gifter till kommunen

erläggas för taxerad inkomst af arbete, och sålunda fylla sitt

ändamål, bör den särskilda bevillningsafgiften för inkomst, som tillflyter

utlänning på grund af medverkan vid offentlig föreställning eller annan

i 2 mom. afsedd tillställning, icke sättas lägre än till tio procent. En

bevillningsafgift till detta belopp synes mig, såsom jag jämväl förut

framhållit, om ock något högt räknadt, närmast motsvara den skattskyldighet

till stat och kommun, som på grund af inkomst af arbete i

allmänhet åligger svensk undersåte.

Äfven i fråga om denna bevillningsafgift bör stadgas ett minimum,

hvilket dock icke lämpligen synes böra sättas högre än till 50

öre för hvarje dag, utlänning på förut angifvet sätt medverkar eller

ersättning till honom beräknas.

Icke heller i nu förevarande moment åsyftas sådan verksamhet,

hvarom talas i 3 mom. af förevarande §.

Såsom jag förut anfört, synas mig utländska positivspelare, musi- 4 § 3 mom.

kanter in. fl., Indika merendels under kringvandrande drifva sitt näringsfång

under bar himmel och uppbära allenast frivillig afgift, böra vid den

ifrågavarande beskattningen särställas. Jämväl beskaffenheten af deras

verksamhet föranleder till i viss mån olika skattebestämmelser. Hvad

angår desse, torde nämligen bevillningsafgiften ej lämpligen kunna

bestämmas att utgå för hvarje föreställning eller för hvarje dag, föreställning

gifves, utan i stället, såvida deras verksamhet icke är af den

art, att för densamma bör erläggas bevillningsafgift enligt bestämmelserna

i 4 § 1 eller 2 inom., böra utgöras för viss tidrymd, i likhet med

hvad som redan gäller beträffande utländska handelsresande. Afgiften

för dessa positivspelare m. fl. lärer icke kunna göras beroende af den

med uppträdandet verkligen förenade inkomst. Lämpligaste skatteformen

synes mig i detta fall vara en fix afgift för kalendermånad, och

jag har i sådant hänseende föreslagit femton kronor för hvarje person.

En så pass högt tilltagen afgift kan visserligen antagas i vissa fall

komma att för ifrågavarande slag af utlänningar omöjliggöra uppträdande

här i riket, men äfven om så blir förhållandet, synes detta

icke kunna anses såsom en olägenhet.

Såsom förut nämnts, har jag förutsatt, att för uppträdande, före- * § i mom.

ställning eller tillställning, hvarom i förevarande § är fråga, alltid

skulle erfordras tillstånd af vederbörlig myndighet. Efter samråd med

chefen för civildepartementet har jag tänkt mig, att denna myndighet

skulle vara, i Stockholm öfverståthållarämbetet, i annan stad poliskammare

eller, där sådan ej finnes, magistraten eller vederbörande stads
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

4 § ö mom.

20 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

styrelse och för landet Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande. Bestämmelserna

härom, likasom erforderliga föreskrifter om hvad meddeladt

tillstånd skall innehålla, om eventuell skyldighet att i vissa fall

för vederbörande polismyndighet uppvisa tillståndsbeviset, innan föreställning

gifves, äfvensom nödiga ansvarsbestämmelser för förseelser

mot vissa af ifrågavarande föreskrifter in. m. skulle, enligt hvad jag

förut anfört, intagas i särskild författning. I nu föreliggande förordningtorde

emellertid böra inrymmas föreskrifter angående hvad ansökning

om tillstånd, som här åsyftas, bör innehålla i och för vederbörande

myndighets bestämmande, enligt hvilket moment i 4 § bevillningsafgift

bör utgöras och, där afgiften ej skall utgöras enligt 1 mom. a) 1) eller

3 inom., med hvilket belopp afgiften skall utgå. I sådant syfte har

i 4 § 4 mom. närmare angifvits, hvilka upplysningar böra i sammanhang

med ansökningen lämnas, äfvensom stadgats åliggande för sökande

att därutöfver meddela de ytterligare upplysningar, som af vederbörande

myndighet begäras.

Beträffande utlänning, hvilken skall medverka vid föreställning,

som åsyftas i 4 § 2 inom., har föreslagits den särskilda anordning, att

den person, som är att betrakta såsom uppdragsgifvare i förhållande

till utlänningen, skall vid ansökningen foga en på heder och samvete

afgifven uppgift angående beskaffenheten och beloppet af den ersättning,

utlänning skall erhålla för sin medverkan. Denna anordning torde

befinnas ändamålsenlig såväl ur synpunkten af möjligast rättvisa beskattningsresultats

vinnande som ock för underlättande af myndigheternas

uppskattningsarbete.

Med ledning af de upplysningar, som sålunda komme att stå till

buds eller på annat sätt inhämtats, skulle det åligga vederbörande

myndighet, hvilken hade att pröfva ansökning, att, därest densamma

bifalles, bestämma, till hvilken af de i 1—3 mom. af 4 § angifna grupper

uppträdande skulle i beskattningshänseende vara att hänföra. I sakens

natur ligger, att den profvande myndigheten härvid kommer att utöfva

en diskretionär verksamhet, som i många fall torde förutsätta ingående

kännedom om förhållandena på orten. För de myndigheter, som, enligt

hvad jag nyss nämnt, synas böra handhafva denna uppgift, torde emeltid

hvarken denna pröfningsrätt eller uppdraget att fastställa bevillningsafgifternas

belopp komma att bereda någon större svårighet. Fn liknande

anordning finnes redan införd i vår lagstiftning, i det att enligt 10 § 1 inom.

af nådiga förordningen den 18 juni 1864 angående utvidgad näringsfrihet,

sådant nämnda moment lyder enligt nådiga förordningen den 30

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17. 21

juni 1893, det tillkommer öfverståthållarämbetet och Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande att för s. k. realisationer af handelsvaror bestämma

cn särskild afgift af lägst 2o och högst 500 kronor till den kommun,

inom hvilken försäljningen skall ske. Till ledning härvid äga nämnda

myndigheter endast en förteckning å varulagret.

Enär i ersättning till exempelvis orkestermusiker och varietéartister

ofta ingå naturaförmåner, såsom kost och bostad, har det befunnits

nödigt att i 4 § 5 mom. meddela särskild föreskrift angående sättet

för uppskattning af dylik ersättning.

Såsom jag förut anfört, skulle i fråga om de i 4 § 1 inom. a) 4 <

1) åsyftade mera inbringande föreställningar bevillningsafgiften utgå

efter den verkliga bruttoinkomsten. Denna inkomst lärer i regel icke

kunna med säkerhet utrönas, med mindre kontroll utöfvas öfver biljettförsäljningen.

Angående själfva det föreslagna kontrollförfarandet finnas

bestämmelser gifna i 4 § 7 inom., till hvilket jag senare återkommer.

Enligt hvad af vederbörande myndigheter i Köpenhamn inhämtats,

är i fråga om den därstädes utgående särskilda afgiften för föreställningar

stadgadt, att kontroll å biljettförsäljning skall äga rum för fastställande

af den skattepliktiga bruttoinkomsten. Då denna kontroll befunnits

tämligen besvärlig, bär man emellertid numera i stor omfattning

öfveigått till ett deklarationsförfarande i sådana fall, då man är säker på

att kunna erhålla tillförlitlig uppgift om det influtna inkomstbeloppet.

Sålunda utöfvas enligt meddelad uppgift endast undantagsvis kontroll å

biljettförsäljningen vid de fasta teatrarna i Köpenhamn.

Jämväi hos oss torde man, enligt min uppfattning, för motsvarande

fall kunna förlita sig till en på heder och samvete afgifven deklaration.

Såsom alternativ till kontroll å biljettförsäljningen har jag därför föreslagit,

att, därest vederbörande myndighet, som har att pröfva ansökning,

finner så kunna ske med bibehållen säkerhet för bevillningsafgiftens

behöriga erläggande, kontrollen öfver biljettförsäljningen må

kunna ersättas med en dylik deklaration. Denna bör dock icke få afgifvas

af annan än af myndigheten godkänd person, antingen föreställningsgifvaren

själf eller någon i orten bosatt person. Med en sådan

anordning skulle det exempelvis kunna medgifvas de fasta teatrarnas

förvaltningar eller biljettkontor att deklarera influten bruttoinkomst af

föreställning, som af utlänning gifvits å teatern.

Förbehåll torde dock böra göras därom, att, äfven då det förordnats,

att deklaration skall afgifvas, kontroll å biljettförsäljningen må

företagas.

6 mom.

s. 22 Kontrollera mot PDF

4 § 7 mom.

i § 8 mom.

22 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

Ur kontrollsynpunkt lärer det vara nödvändigt föreskrifva, att vid

hvarje inträdesbiljett till sådan föreställning, för hvilken bevillningsafgift

skall utgå efter den verkliga bruttoinkomsten, skall finnas fästad en

kupong ''med tryckt uppgift om biljettens pris eller om densammas användande

såsom fribiljett.

Kontrollen å biljettförsäljning, då sådan kontroll skulle ifrågakomma,

synes niig lämpligast böra verkställas, i stad genom vederbörande

polismyndighet och å landet genom länsmannen med biträde

af å orten anställda polismän eller, vid förfall för länsmannen eller där

så eljest erfordras, genom särskilda af länsmannen på vederbörande

kommuns bekostnad för tillfället antagna kontrollanter. På sådant sätt

skulle eu väsentlig del af den kontrollkostnad, som kan uppstå^ drabba

kommunerna, hvilket icke synes mig innebära någon orättvisa, da, såsom

af 4 § 11 inom. framgår, jag funnit mig böra föreslå, att större delen

af ifrågavarande bevillningsafgifter skall till! alla den kommun, inom

hvilken föreställning gifvos.

Det i 7 mom. angifna kontrollförfarandet i öfrig! torde icke kräfva

särskild motivering.

Då sådan deklaration, hvarom i 6 mom. förmäles, skall afgifvas

angående beloppet af den vid föreställning influtna bruttoinkomst, torde

med deklarationens aflämnande icke böra få anstå längre än senast till

första söckendag efter föreställning. Med hänsyn därtill, att fleitalet

afgiftspliktige, för hvilka afgifvande af sådan deklaration skulle ifrågakomma,

icke torde vara i riket bofasta personer, synes mig fordran på

omedelbart fullgörande af deklarationsplikten nödvändig att fasthålla.

Därest kontroll å biljettförsäljningen icke verkställts, är nämligen deklarationen

af grundläggande betydelse för bevillningsafgiftens beräknande.

Underlåtenhet att inom stadgad tid fullgöra föreskrifven deklarationsplikt

bör därför medföra den särskilda påföljd, att i sådant fall för bestämmande

af bevillningsafgiften antages, att den föreställning, som deklarationen

skolat afse, gifvits för utsåldt hus med de vid föreställningen

gällande biljettpris och att bevillningsafgiften utgår å sålunda beräknad

bruttoinkomst.

I 8 mom. har vidare föreslagits, i öfverensstämmelse med hvad

som för motsvarande fall finnes stadgadt i inkpmstskatteförordmngen,

att, därest någon i deklaration mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift

och därigenom föranleda att bevillningsafgift blifvit fastställd

till lägre belopp än hvad rätteligen bort utgå, straffet härför skall

utgöra böter till belopp, motsvarande 4 till 10 gånger den bevillnings
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17. 23

afgift, som genom det svikliga förfarandet undandraga, dock minst

50 kronor.

Med afseende å bevillningsafgifternas erläggande anser jag, att 4 § 9 mom.

de böra i regel inbetalas förskottsvis, innan tillståndsbevis utfärdas, i

likhet med hvad som redan nu gäller i fråga om bevillningsafgiften

af utländska handelsresande. Den jämväl förut i annat sammanhang

framhållna omständigheten, att ifrågavarande utlänningar i allmänhet

icke torde vara bofasta i riket, synes mig med nödvändighet betinga,

att så föreskrifves. ’

. " leitid enligt det nu framlagda förslaget afgifternas belopp

blifvit väsentligt förnöjdt, synes det mig rimligt, att, liksom enligt nu

gällande förordning i ämnet, efter vederbörande myndighets bepröfvande

anstånd må medgifvas med erläggande af bevillningsafgift, därest vederhäftig

borgen eller annan godkänd säkerhet ställes. Den bevillningsmedel

som skall utgå enligt 4 § 3 mom. i förslaget, torde dock alltid

böra förskottsvis erläggas.

I de af mig förut omförmälda fall, då jämlikt 4 § 1 mom. a) 1)

bevillningsafgiften skall utgå efter den verkligt bruttoinkomsten, kan,

då denna gifvetvis icke är känd vid tiden för tillståndsbevisets utfärdande,

förskottslikvid dock icke ifrågakomma. Detta har gjort det

nödvändigt föreslå, att för sådan bevillningsafgift vederhäftig borgen

eller annan godkänd säkerhet alltid skall, innan tillståndsbevis må utfärdas,

aflämnas till den myndighet, som har att pröfva ansökningen.

Af lätt insedda skäl kan något längre anstånd icke medgifvas

med afseende å inbetalandet af de bevillningsafgifter, som icke erläggas

förskottsvis. Uppbörden af afgifterna bör förläggas så nära som möjligt

tidpunkten för inkomstens förvärfvande, och jag har i sådant hänseende

föreslagit, att bevillningsafgift för föreställning, som afses i 4

§ 1 mom. a) 1), eller för hvars erläggande anstånd beviljats, skall inbetalas

första söckendag efter föreställning eller, där en följd af föreställningar

gifves i samma stad eller fögderi, senast å första söckendag

efter hvarje veckas utgång för då gifna föreställningar. Sist

anförda stadgande innebär en lindring i besväret med afgifternas erläggande

exempelvis för musiker, som hafva engagemang för längre

tid å samma ort.

I den förenämnda skrifvelsen af den 22 april 1903 har Riksdagen

uttalat, att, om så ske kunde, det syntes lämpligast, att bland annat

uppbörden af de ifrågavarande bevillningsafgifterna skedde genom de

kommunala myndigheternas försorg. Vid det förhållande att enligt det

s. 24 Kontrollera mot PDF

4 § 10 mom.

4 § 11 mom.

24 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

föreliggande förslaget viss andel af afgifterna skall tillfalla staten

något som äfven blifvit af Riksdagen förutsatt — synes det mig emellertid

blifva mera praktiskt och leda till mindre omgång i förfarandet,

därest uppbörden hufvudsakligen anförtros åt samma myndigheter, som

pröfva ansökningarna och utfärda tillståndsbevis. Jag har därför föreslagit

att alla afgifter, som erläggas förskottsvis, äfvensom avgifter för

uppträdande i stad, hvilka erläggas efteråt, skola inbetalas till samma

myndighet, som liar att för hvarje ort utfärda tillståndsbevis. Med

afseende å bevillningsafgift för offentligt uppträdande å landet, hvilken

icke erlagts i förskott, torde det dock blifva onödigt betungande, därest

densamma skulle inbetalas till Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande.

Sådan afgift torde därför lämpligast böra erläggas till kronans uppbördsman

i orten.

Någon allmännare befrielse från bevillningsafgift för visst eller

vissa slag af offentligt uppträdande torde icke böra stadgas i vidare mån,

än att offentligt föredrag, som är att hänföra till andaktsöfning eller

föreläsning vid läroanstalt, fritages från afgiftsskyldighet. Frihet från

afgift för föreställning, gifven för välgörande ändamål, synes ej såsom

undantagslös regel böra medgifvas. Däremot torde böra åt Eders Kungl.

Maj:t inrymmas rätt att för särskilda fall medgifva befrielse från bevillningsafgift.

Jag har redan anfört, att de bevillningsafgifter, som afses i 4 §,

i regel böra fördelas mellan staten och vederbörande kommuner. Från

denna regel är i författningsförslagets 4 § 11 mom. undantag gjordt

för de bevillningsafgifter, som enligt nämnda paragrafs 3 mom. skulle

erläggas af positivspelare m. fl. där åsyftade utlänningar. Denna bevillningsafgift

har ansetts icke kunna ställas i visst förhållande till den

influtna inkomsten utan böra anordnas såsom en för månad beräknad

fix afgift. Med anledning häraf torde ej heller någon andel af afgiften

lämpligen kunna utgå till de många kommuner, inom hvilka under

samma månad produktionerna kunna och vanligen också äga rum utan

att med säkerhet kan fastställas, huru stor del af verksamheten fallit

inom hvarje kommun. Ifrågavarande bevillningsafgift torde ock blifva

ur finansiell synpunkt jämförelsevis af mindre betydelse.

Med afseende å öfriga bevillningsafgifter, som skulle utgå enligt

4 §, föreslår jag, att fyra tiondedelar af afgifterna tillfalla staten och

att återstående sex tiondedelar tilldelas den kommun, inom hvilken föreställning

gifvits. Af de kommitterade, hvilka ar 1893 afgafvo det förut

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17. 25

omnämnda betänkandet i ämnet, hade föreslagits, att staten och kommunerna

skulle erhålla hälften hvar af afgifterna. Denna fördel ningsgrund

har ock blifvit tillstyrkt af en del af Eders Kungl. Makts befallningshafvande

vid afgifvande af infordradt yttrande öfver Riksdagens

forberorda skrifvelse den 22 april 1903. Åtskilliga af Eders Kungl.

Mapts befallmngshafvandes yttranden innehålla andra förslag till afgilternas,

fördelning, enligt livilka större delen af afgifterna skulle

tillfalla kommunerna. I två af yttrandena föreslås, såsom jag förut

nämnt, att afgifterna skulle odelade tillfalla kommunerna.

Ett konsekvent genomförande af den grundtanke, på hvilken jagansett

den förevarande beskattningen böra byggas, nämligen att densamma

bör ersätta och i hufvudsak motsvara den direkta beskattningen

till stat och kommun, synes mig föranleda därtill, att kommunerna tillerkännas

större del än staten af de ifrågavarande bevillningsafgifterna.

Ett ytterligare skäl härför synes mig den omständigheten utgöra, att

enligt den anordning, som af mig föreslagits, i städerna, inom hvilka

den hulvudsakliga delen af dessa bevillningsafgifter inflyta, uppbörden,

kontrollen och redovisningen af afgifterna skulle handhafvas af tjänsteman,

aftonade af kommunerna själfva. Med hänsyn å andra sidan

dartfll, att för landsbygden berörda funktioner komme att utföras

väsentligen af statens tjänstemän, torde den af mig ifrågasatta fördelnmgsgrunden,

fyra tiondedelar till staten och sex tiondedelar till

vederbörande kommun, kunna anses lämplig och rättvis.

underlättande åt kontrollen öfver de ifrågavarande bevillnings- 4

utgifternas riktiga utgörande har i 4 § 12 mom. föreslagits, att i stad

stadsflskal eller annan vederbörande tjänsteman, och å landet länsman

skola till vederbörande uppbördsmyndigheter meddela skriftliga uppgifter

rörande bland annat de under hvarje kvartal gifna föreställningar, för

hvilka bevillningsafgift enligt 4 § 1 eller 2 mom. skolat utgå.

I författningsförslagets 5 § innehållas erforderliga bestämmelser

rörande debitering, uppbörd, afkortning och redovisning af de i författningen

omförmälda bevillningsafgifter. Med afseende å dessa bestämmelser

torde endast vara att anföra, att desamma blifvit uppgjorda

med ledning af 1893 års kommittéförslag jämte det af mig förut oraormalda,

af statskontoret och kammarrätten gemensamt afaåfna utlåtande

öfver samma forslas*.

o

Bill. till Biksd. Prof. 1908. 5 Sami. 1 Afd. 16 Höft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

26 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

Förutom nu omförmälda ändringar eller tillägg i förordningen

hafva vissa smärre jämkningar däri vidtagits, livilka emellertid, såsom

endast åsyftande förtydliganden, icke torde kräfva närmare motivering.

De till förordningen hörande formulär hafva undergått endast

smärre, af förslagets innehall i öfrigt pakallade förändringar.

Den nya förordning angående bevillningsafgifter för särskilda

förmåner och rättigheter, till hvilken jag nu framlagt förslag, torde

lämpligen höra träda i kraft den 1 januari 1909. I sammanhang med

den nu åsyftade reformen med afseende å beskattningen af här i

landet uppträdande utlänningar torde ännu gällande, af mig förut omförmälda

föreskrifter angående rätt för vissa kommuner att uppbära

särskild afgift för föreställningar af utlänningar eller af svenska undersåtar

uttryckligen förklaras hafva upphört att äga vidare tillämpning.

Då, såsom förut nämnts, det icke med full visshet är kändt, huruvida

icke äfven för andra orter än dem, livilka förut af mig särskildt omförmälts,

dylika bestämmelser kunna finnas meddelade, torde, på sätt i

författningsförslaget finnes angifvet, stadgandet om upphörande af rätt

att upptaga dylika afgifter gifvas en generell affattning.);

Jämte det genom det föreliggande författningsförslaget den nu

gällande förordningen i ämnet undergått redaktionell omarbetning i vissa

hänseenden, innefattar förslaget förändrade grunder för utgörande åt

bevillningsafgift af utlänning för vissa offentliga föreställningar, basom

framgår af chefens för finansdepartementet ofvan anförda motivering

till förslaget, hade Riksdagen i sin den 22 april 1903 i ämnet aflåtna

skrifvelse framställt vissa erinringar och önskemål med afseende å

sistnämnda beskattnings anordnande. Vid den inom bevillningsutskottet

försiggångna granskningen af det kungl. förslaget har utskottet funnit,

att de af Riksdagen uttalade önskemålen i allt väsentligt blifvit på ett

tillfredsställande sätt tillgodosedda.

I några afseenden har författningsförslaget dock gifvit anledning

till erinran från bevillningsutskottets sida.

Vid behandlingen af 1 och 2 §§ har inom utskottet gjorts gällande,

att den i dessa §§ stadgade bevillningsafgift för rättighet till skogsfång och

kolnings frihet på allmänningar syntes vara i behof af förändring. Den

nuvarande beräkningsgrunden för denna bevillningsafgift lär få anses

föråldrad, och inom utskottet har det blifvit ifrågasatt, huruvida icke

äfven i öfrigt bestämmelserna rörande ifrågavarande bevillningsafgift

borde lämpas efter ändrade tidsförhållanden. Enligt hvad för utskottet

blifvit upplyst, har utredning i de af utskottet nu angitna hänseenden

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

27

1’eda" bIi.fvi* inon! vederbörande departement påbörjad. Med anledning

liaraf och da utskottet förutsätter, att det förslag i ämnet, hvartill

redningen 1— —r~~ 11 • * ’•» - --- - ’

för

ut
Riksdagen

framlagdt, har

att

frågan

kan gifva anledning, blifver

utskottet ansett sig för närvarande endast böra omförmäla

\ ant föremal för utskottets uppmärksamhet.

■ c I J §, 1 mom. a) förekommer bland där uppräknade föreställningar

äfven .»föredrag». Riksdagen har dock i sin skrifvelse afår 1903 icke ifrågasatt

någon utsträckning af hittills gällande afgiftsskyldighet till offentliga

uppträdanden, som hafva karaktär af föredrag, och utskottet anser

®r’ i att ,tJ rac''kllöa skäl föreligga för vidtagandet af en sådan

åtgärd. Redan de undantag, som Kungl. Magt ansett sig böra föreslå

i samma paragrafs 10 mom., innebära ett erkännande att föredrag kunna

orekomma, hvilka icke böra falla under denna förordning. Härtill kommer

att säkerligen fall låta tänka sig, då svårighet kunde uppstå vid afgörande*

huruvida ett föredrag borde hänföras under rubriken andaktsöfning

eller icke. Såväl med hänsyn till hvad nu anförts som ock i

betraktande af det rent instruktiva eller uppbyggliga syfte, som föredrag

merendels äga, anser bevillningsutskottet, att föredrag fortfarande

hora vara fritagna från bevillningsafgift. Ordet »föredrag» bör därför

utgå ur det förevarande momentet.

i ^ f -n 7 V10™'', a*'' det kimg''f förslaget förekomma några bestämmelser,

hvilka bevillningsutskottet finner böra lämpligen utgå såsom

varande för mycket detaljerade. Där stadgas nämligen att, då kontroll å

biljettförsäljningen skall äga rum vid sådan föreställning, som afses i 4 8

.*0 det aligger kontrollanten att infinna sig vid föreställnmgslokalen,

förrän allmänheten dit erhåller tillträde. Med detta stadgande

synes vara afsedt att fastställa det kontrollförfarande, att intradesruljetternas

kontrollkuponger skola afskiljas vid ingången till förestallnmgslokalen.

Ett sådant förfarande lärer''dock ofta komma att visa

sig betungande och kostsamt att genomföra. Andra lika effektiva metoder

torde kunna tänkas, såsom exempelvis omedelbar kontroll öfver

sjalfva biljettförsäljningen. Det synes därför utskottet lämpligare, att

genom borttagande af ifrågavarande bestämmelse en viss frihet lämnas

for utbildande genom praxis af ett ändamålsenligt kontrollsystem vid

nu åsyftade föreställningar. I momentet är vidare föreslaget, att å

kontrollkupong skall finnas tryckt uppgift om biljettens pris eller om

ensammas användande såsom fribiljett. Denna uppgift torde emellertid

äfven kunna anbringas medelst stämpel eller på annat tillförlitligt sätt

hvarför ordet »tryckt» synts utskottet böra utelämnas. Med tillämpning

af den i 7 mom. förefintliga bestämmelsen angående skyldighet för

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17■

föreställningsgifvare att vidtaga erforderliga anordningar för kontrollens

underlättande och behöriga utöfvande lärer genom vederbörande myndighets

försorg en fullt betryggande kontroll kunna skapas, utan att alltför

detaljerade föreskrifter därom lämnas i författningen. Med anledning

af de af bevillningsutskottet sålunda föreslagna förändringar hafva de

båda första styckena i 7 mom. omredigerats. .

Enligt 4 § 9 mom. skall bevillningsafgift, som ej erlägges lorskottsvis,

inbetalas första söckendag efter föreställningen eller, där en

följd af föreställningar gifves i samma stad eller fögderi, senast å törsta

söckendagen efter hvarje veckas utgång för då gifna föreställningar.

Särskild! å landet torde svårigheter kunna uppstå, därest inbetalningen

inom sålunda stadgad tid i hvarje fall skulle ske genom personligt besök

hos vederbörande uppbördsmyndighet. Till beredande åt en viss

lättnad i detta hänseende har utskottet därför föreslagit ett tillägg, åt

innebörd att bevillningsafgift, som ej erlägges förskottsvis, må inom

den i momentet nämnda tid på skattskyldigs eget äfventyr insändas

med allmänna posten. Någon risk för statsverket innebär icke ett dylikt

medgifvande, enär enligt en i 9 mom. jämväl intagen föreskrift vederhäftig

borgen eller annan godkänd säkerhet alltid skall vara ställd lör

bevillningsafgift, som icke erlägges förskottsvis.

Då bevillningsutskottet föreslagit, att föredrag alltid skulle vara

afgiftsfria, erfordras icke den af Kungl. Maj:t föreslagna bestämmelsen

i 4 § 10 inom., att bevillningsafgift icke skulle erläggas för offentliga

föredrag, som äro att hänföra till andaktsöfning eller föreläsning vid

läroanstalt. ,

Enligt det kungl. författningsförslaget skulle de i 4 § föreslagna

bevillningsafgifter erläggas endast af utlänningar. Den bevillningsafgift,

som enligt gällande förordning i ämnet åligger vissa handlande och

handelsexpediter, utgöres emellertid icke blott af utlänning utan äfven

af sådan i utlandet bosatt svensk undersåte, som icke för det år, hvarför

uppbörd af bevillning till svenska staten senast ägt ruin, erlagt bevillning

för inkomst af kapital eller arbete. Jämväl enligt det föreliggande

förslaget skall dylik svensk undersåte erlägga sistnämnda bevillningsafgift.

Följdriktigheten synes bevillningsutskottet bjuda, att äfven i Iråga

om utgörandet af bevillningsafgifter lör vissa offentliga föreställningai

sådan svensk undersåte, som nyss nämnts, likställes med utlänning.

Därest så icke sker, torde nämligen kunna uppstå icke åsyftade inkonsekvenser

med afseende å beskattningen af svenska _ undersåtar, som äro

bosatta å utrikes ort men tillfälligtvis uppträda inom riket. I likhet

med hvad som gäller i fråga om handelsresande, bör den omständighe
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

ten, att sådan svensk undersåte för det år, hvarför uppbörd af bevillning

senast ägt ruin, erlagt bevillning, medföra befrielse från särskild

bevil! ningsafgift.

Den i förevarande hänseende erforderliga bestämmelsen har ansetts

lämpligast böra inflyta såsom ett särskilt moment efter 10 mom. i 4 §.

Särskild! med hänsyn till den af utskottet sålunda förordade utsträckning

till vissa svenska undersåtar af skyldigheten att enligt den

förevarande förordningen erlägga bevillningsafgift för offentliga föreställningar,

finner utskottet sig böra framhålla vikten af att till undvikande

af dubbelbeskattning sådana ändringar i bevillnings- och inkomstskatteförordningarna

vidtagas, som finnas omförmälda i chefens

för finansdepartementet ofvan intagna anförande till statsrådsprotokollet

(se sid. 11 i detta betänkande).

Därest de vid författningsförslaget fogade formulär till följd af

de af bevillningsutskottet sålunda föreslagna ändringar eller eljest

kunna befinnas vara i behof af någon omarbetning, torde detta lämpligast

böra ske genom Kungl. Maj:ts försorg i sammanhang med författningens

utfärdande.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer bevillningsutskottet,

l:o) att Riksdagen, med förklarande att Kungl.

Maj:ts förevarande förslag till förordning angående

bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter

icke kunnat oförändradt bifallas, måtte antaga

samma förslag med de ändringar och tillägg, utskottets

härvid fogade författningsförslag utvisar; samt

2:6) att Riksdagen ville anhålla, det Kungl. Maj:t

måtte i sammanhang med utfärdandet af den nya förordningen

i ämnet fastställa lydelsen af därtill hörande

formulär.

Stockholm den 19 mars 1908.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CA VALLI.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

Bilaga.

Förslag

till

Förordning angående bevillningsafgifter för särskilda förmåner

och rättigheter.

A. Bevillningsafgift för rättighet till skogsfång och kolningsfrihet på

allmänningar.

1 §-

För rättighet till skogsfång på kronans mot rekognition till bruk,

hyttor eller grafkor upplåtna allmänningar erläggas tjugufem öre för

hvarje stafrum ved eller däremot svarande aderton tunnor kol; och beräknas

denna afgift efter det belopp ved eller kol, för hvilket rekognitionsafgiften

enligt privilegier eller resolutioner utgår, antingen skogsfånget

årligen begagnas eller icke.

2 §•

För kolningsfrihet på härads- eller sockenallmänningar, när därför

till häradet eller socknen icke erlägges betalning, svarande mot den,

som för rekognitionsskogars eller kronoallmänningars begagnande bör

enligt kungl. förordningen den 4 juni 1752 jämte bevillningen utgöras,

skall afgiften så höjas, att beloppet blifver enahanda med hvad för

nyttjanderätt till kronoskogarna erlägges.

B. Bevillningsafgift af vissa handlande och handelsexpediter.

3 §’

Utlänning eller sådan i utlandet bosatt svensk undersåte, som icke för

det år, hvarför uppbörd af bevillning till svenska staten senast ägt rum,

erlagt bevillning för inkomst af kapital eller arbete, skall, då han reser

omkring i landet och för egen eller, såsom utskickad, för annans räkning

till inledande af handel, med eller utan varuprof, bjuder ut eller slutar

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

handel om utländska varor att framdeles från utlandet levereras, vid

ankomBten till riket till närmaste kronouppbördsman i stad afiänma

skriftlig1 uppgift, huru länge han ämnar här kvarstanna, samt därvid

för rättigheten att idka dylik handel förskottsvis erlägga eu afgift af

etthundra kronor för den första tidrymden af trettio på hvarandra följande

dagar, räknade från och med den dag afgifteu erlägges, ehvad han vill

under hela denna tidrymd eller blott eu del däraf begagna sig af rättigheten,

och, om verksamheten utan afbrott fortsättes utöfver de första

trettio dagarna, af femtio kronor för hvarje i omedelbar anslutning

därtill kommande tidrymd af femton dagar, hvilka afgifter skola, antingen

för längre tid på eu gång eller för minst den tidrymd, för hvilken vid

inbetalandet afgift, enligt hvad nyss är sagdt, lägst må erläggas, inbetalas

till kronans uppbördsman i stad inom det län, där lian vid betalningstiden

sig uppehåller; skolande kvittenset å den erlagda afgiften, hvithet

uttryckligen bör angifva sista dagen i den tidrymd, för hvilken afgift

blifvit erlagd, vara meddeladt å tryckta blanketter, som, efter vederbörliga

rekvisitioner, böra af statskontoret Kungl. Maj:ts befallningshafvande

tillsändas, för att kronans uppbördsmän i städerna tillhandahållas,

och hvilka blanketter, som skola lyda dels å etthundra och dels

å femtio kronor, böra innehålla erinran om behörigt iakttagande af hvad

gällande författningar i afseende å dylik handel stadga.

Den utlänning eller med utlänning, enligt hvad här ofvan är sagdt,

likställde svenske undersåte, som utbjuder eller slutar handel om utländska

varor, skall å den ort, hvarest han först utöfvar sin verksamhet i landet,

innan handel därstädes inledes, i stad inför borgmästare, stadsfiskal eller

poliskommissarie eller ock å polisvaktkontor samt å landet inför vederbörande

kronofogde eller länsman eller ordföranden i socknens kommunalnämnd,

styrka, att han behörigen erlagt den stadgade afgiften, och skall

bevis om sådan anmälan på begäran meddelas; åliggande det handlanden

eller handelsexpediten att på anfordran uppvisa kvittens å erlagd afgift.

Beträdes någon, som antingen ej erlagt afgiften eller ock underlåtit att

hos vederbörande myndighet, på sätt ofvan blifvit föreskrifvet, förete

bevis om afgiftens erläggande, med att idka dylik handel, böte från

och med etthundra till och med femhundra kronor, och vare han därjämte

i förstnämda fall skyldig utgifva afgift för den tid, hvarunder den olofliga

handeln utöfvats. Förbrytelser häremot upptagas af poliskammare, där

sådan finnes, och eljest af allmän domstol; och fördelas de ådömda

böterna lika mellan åklagaren och den kommun, hvarest förbrytelsen

blifvit begången.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

Knngl. Maj.ls förslag.

Utskottets förslag.

C. Bevillniiigsafgift af utlänning för

vissa offentliga föreställningar.

C. Bevillningsafgift för vissa

offentliga föreställningar.

4 §•

1 mom. Utlänning, som här i riket gifver offentlig föreställning

eller tillställning af hvad slag det vara må, vare sig mot inträdesafgift

eller mot afgift, som eljest på ett eller annat sätt fordras, uppbäres

eller mottages, skall, där ej sådant fall är för handen, som afses

i 3 mom., härför utgöra särskild bevillningsafgift med fem procent af

bruttoinkomsten.

Denna bevillningsafgift skall utgå:

a) vid konsert, opera- eller annan a) vid konsert, opera- eller annan

musikalisk, dramatisk eller litterär musikalisk, dramatisk eller litterär

föreställning, föredrag, cirkus- eller föreställning, cirkus- eller varietévarieteföreställning

så ock vid annan föi*estkilning så ock vid annan med

med någon af de nu nämnda jämför- någon af de nu nämnda jämförlig

föreställning äfvensom vid bal, lig föreställning äfvensom vid bal,

maskerad eller annan dylik tillställ- maskerad eller annan dylik tillställning?

»ing?

1) då bruttoinkomsten kan antagas komma att öfverstiga femhundra

. kronor, efter den verkliga bruttoinkomsten, dock alltid med

minst tio kronor, samt,

2) då bruttoinkomsten kan antagas icke komma att öfverstiga

femhundra kronor, efter beräknad bruttoinkomst, med lägst tio och

högst tjugufem kronor;

b) för anställande eller anordnande af karusell- eller annan konståkning,

målskjutning, ringkastning eller kraftprof samt för förevisande

af människor, djur, naturalier eller andra föremål eller af panorama,

biografbilder, vaxkabinett, optiska eller mekaniska konststycken eller

vid annan med de nu nämnda jämförlig tillställning, som icke är att

hänföra under a), efter beräknad bruttoinkomst, med lägst fem och

högst femtio kronor för hvarje dag, sådan föreställning eller förevisning

äger rum.

2 mom. Utlänning, som medverkar vid af svensk eller utlänning

gifven offentlig föreställning, offentligt utförande af musik, såsom kafékonsert

och dylikt, eller vid annan offentlig tillställning, som ej är att

hänföra under 3 mom., skall, oafsedt huruvida inträdes- eller annan afgift

därvid uppbäres eller tillställningen är afgiftsfri, erlägga särskild bevill
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

83

Bevillningsutskott vis betänkande N:o 17.

Kungl. Majds förslag. Utskottets förslag.

ningsafgift med tio procent af den inkomst, som på grund af lians medverkan

tillflyter honom, vare sig denna inkomst utgöres af i penningar

bestämd ersättning, naturaförmåner eller andel af inkomsten å tillställning.

Afgiften skall i hvarje fall utgå med minst femtio öre för hvarje

dag, medverkan lämnas af utlänning eller ersättning till honom beräknas.

3 mom. Utländska positivspelare, musikanter, förevisare af djur

eller annat, akrobater och dylika, hvilka drifva sitt näringsfång under

bar himmel och uppbära allenast frivillig afgift, skola för rättigheten

att utöfva sådan verksamhet för hvarje person erlägga särskild bevillningsafgift

med femton kronor för hvarje kalendermånad; och utgår

denna bevillningsafgift med nämnda belopp, äfven om under samma

månad uppträdande äger rum å olika orter.

4 mom. Ansökning om tillstånd till offentligt uppträdande, hvarom

i 1—3 mom. förmäles, skall göras enligt föreskrifter, som af Kungl.

Maj:t utfärdas, och skall sådan ansökning innehålla:

i fall, som af ses i 1 mom.: fullständiga uppgifter om föreställnings

beskaffenhet, antalet föreställningar för hvarje dag af den tid, för hvilken

tillstånd sökes, den eller de orter, där föreställning är afsedd att gifvas,

inträdesafgifter eller andra vid föreställning förekommande afgifter äfvensom

om den för föreställning afsedda lokal och antalet åhörar- eller

åskådarplatser;

i fall, som af ses i 2 mom.: fullständiga uppgifter angående föreställnings

beskaffenhet, medverkande utlännings nationalitet, namn och

bostad, den eller de orter samt den lokal, där föreställning är afsedd att

gifvas; skolande ansökningen vara åtföljd af en af den, åt hvilken

utlänning lämnar biträde eller som eljest är att anse såsom uppdragsgifvare,

på heder och samvete afgifven uppgift angående beskaffenheten

och beloppet af den ersättning, som hvarje utlänning äger erhålla;

i fall, som af ses i 3 mom.: fullständiga uppgifter om föreställningarnas

beskaffenhet, antalet personer, för hvilka tillstånd sökes, samt

deras nationalitet, namn, ålder och hemvist.

Sökande är därjämte pliktig att meddela den myndighet, hos

hvilken ansökning göres, de ytterligare upplysningar, som af myndigheten

begäras.

5 mom. Med ledning af lämnade och eljest tillgängliga upplysningar

skall nämnda myndighet, därest ansökningen bifalles, bestämma,

enligt hvilken af de i 1—3 mom. härofvan angifna grunder bevillningsafgift

skall utgöras, äfvensom beträffande föreställning, som afses i

1 mom. a) 2), 1 mom. b), 2 och 3 inom., fastställa bevillningsafgiftens

belopp.

Bih. till Riksd. Prof. 1908- 5 Sami. 1 Afd. 16 Höft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

Kungl. M a jäs förslag. Utskottets förslag.

Därest i ersättning åt utlänning, som afses i 2 mom., ingå naturaförmåner,

skola dessa vid bevillningsafgiftens bestämmande uppskattas

till skäligt belopp i penningar. Om högre värde ej är angifvet, skall

kost och bostad därvid upptagas till hvardera en krona för dag.

6 mom. I fråga om föreställning, som afses i 1 mom. a) 1),

skall bruttoinkomsten utrönas antingen medelst kontroll å biljettförsäljningen,

på sätt i 7 mom. sägs, eller ock, därest vederbörande myndighet

finner så kunna ske med bibehållen säkerhet för bevillningsafgiftens

behöriga erläggande, med ledning af en af föreställningsgifvaren

eller i orten bosatt person, som af myndigheten godkännes, å heder och

samvete afgifven deklaration.

Förordnas, att dylik deklaration skall afgifvas, vare del dock vederbörande

obetaget att föranstalta om kontroll å biljettförsäljningen.

7 mom. Vid hvarje inträdes
-

biljett till sådan föreställning, som

afses i 1 mom. a) 1), skall finnas

fästad kupong med tryckt uppgift

om biljettens pris eller om densammas

användande såsom fribiljett.

Då kontroll å biljettförsäljningen

till sådan föreställning skall äga

rum, verkställes den, i stad genom

vederbörande polismyndighet och å

landet genom länsmannen med biträde

af å orten anställda polismän

eller, vid förfall för länsmannen eller

där så eljest erfordras, genom särskilda

af länsmannen på vederbörande

kommuns bekostnad för

tillfället antagna personer. Kontrollant

åligger att infinna sig vid

föreställningslokalen, förrän allmänheten

dit erhåller tillträde, och

att från hvarje biljett afskilja därvid

fästad kupong för beräkning

af bruttoinkomsten.

Den, som gifver föreställning, är skyldig att på anmaning vidtaga

erforderliga anordningar för kontrollens underlättande och behöriga utöfvande.

7 mom. Då vid sådan föreställning,

som afses i 1 mom. a) 1),

kontroll å biljettförsäljningen skall

äga rum, verkställes den, i stad

genom vederbörande polismyndighet

och å landet genom länsmannen

med biträde af å orten anställda

polismän eller, vid förfall för länsmannen

eller där så eljest erfordras,

genom särskilda af länsmannen på

vederbörande kommuns bekostnad

för tillfället antagna personer.

Vid hvarje inträdesbiljett till

sådan föreställning, vid hvilken kontroll

skall utöfvas å biljettförsäljningen,

skall finnas fästad kupong

med uppgift om biljettens pris eller

om densammas användande såsom

fribiljett, hvilken kupong för beräkning

af bruttoinkomsten af kontrollant

af skiljes.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

Vid föreställnings slut skall föreställningsgifvaren till kontrollanten

aflämna skriftlig uppgift om bruttoinkomsten, hvilken uppgift kontrollanten

tillika med egen rapport därefter öfverlämnar till den myndighet, som,

enligt hvad i 9 mom. sägs, för orten handhar uppbörden af ifrågavarande

bevillningsafgifter; skolande, i händelse skiljaktighet förefinnes

emellan de af föreställningsgifvaren och kontrollanten uppgillra inkomstbelopp,

bevillningsafgiften beräknas efter det högsta beloppet.

8 mom. Deklaration, hvarom i 6 mom. förmäles, skall senast

första söckendag efter föreställning afgifvas till den myndighet, som

enligt hvad i 9 mom. sägs för orten handhar uppbörden af ifrågavarande

bevillningsafgifter, samt innehålla på heder och samvete afgifven

uppgift om beloppet af den vid föreställning influtna bruttoinkomst.

Afgifves icke behörig deklaration inom sålunda stadgad tid, skall

för bestämmande af bevillningsafgiften antagas, att föreställningen gifvits

för utsåldt hus med därvid gällande biljettpris, och bevillningsafgift

utgå å sålunda beräknad bruttoinkomst.

Har någon i deklaration mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift

och därigenom föranledt, att bevillningsafgift blifvit fastställd till

lägre belopp än hvad rätteligen bort utgå, böte från och med fyra till

och med tio gånger den bevillningsafgift, som genom det svikliga förfarandet

undandragits, dock minst femtio kronor. Saknas tillgång till

böternas gäldande, skola de förvandlas enligt allmän strafflag.

9 mom. För bevillningsafgift, som utgår efter den verkliga bruttoinkomsten,

skall, innan tillståndsbevis må meddelas, till den myndighet,

som har att pröfva ansökningen, aflämnas vederhäftig borgen eller annan

godkänd säkerhet, afseende hela den tid, det begärda tillståndet omfattar.

Annan enligt denna § utgående bevillningsafgift skall förskottsvis

erläggas till nämnda myndighet, innan tillståndsbevis utfärdas. Därest

vederhäftig borgen eller annan godkänd säkerhet ställes, må myndigbeten

medgifva anstånd med erläggande af bevillningsafgift. 1 fråga om

bevillningsafgift enligt 3 mom. må dylikt anstånd dock icke medgifvas.

Bevillningsafgift, som ej erlägges förskottsvis, skall inbetalas, i

stad till den myndighet, som utfärdat tillståndsbeviset, och å landet till

kronans uppbördsman i orten, första söckendag efter föreställningen eller,

där en följd af föreställningar gifves i samma stad eller fögderi, senast

å första söckendagen efter hvarje veckas utgång för då gifna föreställningar.

Betalas icke bevillningsafgift inom sålunda föreskrifven tid,

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

upphör utfärdadt tillståndsbevis att äga gällande kraft, och varde bevillningsafgiften

ofördröjligen hos vederbörande utmätt.

Bevillningsafgift, som ej erlägges

förskottsvis, må inom tid, som nyss

är sagd, på skattskyldigs eget äfven
-

10 mom. Frihet från erläggande

af bevillningsafgift enligt denna §

åtnjutes:

a) för offentligt föredrag, som

är att hänföra till andaktsöfning

eller föreläsning vid läroanstalt;

samt

b) då Kungl. Maj:t, till följd af

särskilda omständigheter, för visst

fall medgifvit befrielse från bevillningsafgift.

11 mom. Af bevillningsafgift,

hvarom stadgas i 1 och 2 mom. af

denna §, tillfalla fyra tiondedelar

kronan och sex tiondedelar den kommun,

inom hvilken föreställning

gifvits, dock med afdrag från kommunens

andel af kostnad för kontroll

å biljettförsäljning i de fall, då kontroll

utöfvats af jämlikt 7 mom. särskilt

antagen kontrollant.

Bevillningsafgift efter 3 mom.

tillfaller odelad kronan.

12 mom. Omedelbart efter hvarje

kvartals utgång skola i stad

stadsfiskal eller annan vederbörande

tyr med allmänna posten insändas.

10 mom. Frihet från erläggande

af bevillningsafgift enligt denna §

åtnjutes, då Kungl. Maj:t, tillföljd af

särskilda omständigheter, för visst

fall medgifvit sådan befrielse.

11 mom. Hvad i denna § stadgas

om utlänning äge ock tillämpning

å sådan i utlandet bosatt svensk

undersåte, som icke för det år, hvarför

uppbörd af bevillning till svenska

staten senast ägt rum, erlagt bevillning

för inkomst af kapital eller arbete.

12 mom. Af bevillningsafgift,

hvarom stadgas i 1 och 2 mom. af

denna §, tillfalla fyra tiondedelar

kronan och sex tiondedelar den kommun,

inom hvilken föreställning

gifvits, dock med afdrag från kommunens

andel af kostnad för kontroll

å biljettförsäljning i de fall, då kontroll

utöfvats af jämlikt 7 mom. särskildt

antagen kontrollant.

Bevillningsafgift efter 3 mom.

tillfaller odelad kronan.

13 mom. Omedelbart efter hvarje

kvartals utgång skola i stad

stadsfiskal eller annan vederbörande

s. 37 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

Kungl Maj:ts förslag.

tjänsteman och å landet länsmannen

till den myndighet, som, enligt hvad

i 9 mom. sägs, för orten handhar

uppbörden af ifrågavarande bevillningsafgifter,

meddela skriftlig uppgift

å de under kvartalet gifna föreställningar,

för Indika bevillningsafgift

enligt 1 eller 2 mom. skolat

utgå och å ställen, där dessa gifvits,

eller ock, om föreställning ej förekommit,

sådant för nämnda myndighet

skriftligen anmäla.

37

Utskottets förslag.

tjänsteman och å landet länsmannen

till den myndighet, som, enligt hvad

i 9 mom. sägs, för orten handhar

uppbörden af ifrågavarande bevillningsafgifter,

meddela skriftlig uppgift

å de under kvartalet gifna föreställningar,

för hvilka bevillningsafgiit

enligt 1 eller 2 mom. skolat

utgå och å ställen, där dessa gifvits,

eller ock, om föreställning ej förekommit,

sådant för nämnda myndighet

skriftligen anmäla.

Debitering, uppbörd, afkortning och redovisning.

5 §•

1 mom. Redovisning för de enligt föreskriften i 3 § från statskontoret

Kungl. Maj:ts befallningshafvande tillsända kvittensblanketter,

hvilka, intill dess de till uppbördsmännen utlämnas, skola förvaras för länen

i landtränteri och för Stockholms stad i öfverståthållarämbetets afdelning

för uppbördsärenden, skall af Kungl. Maj:ts befallningshafvande

afgifvas till statskontoret inom januari månads utgång det följande året;

skolande af uppbördsman för de af honom från Kungl. Maj:ts befallningshafvande

mottagna kvittensblanketter redovisning, bestyrkt i Stockholms

stad af kamreraren i öfverståthållarämbetets afdelning för uppbördsärenden

och i öfriga städer af magistratens ordförande, inom den 15 i

samma januari månad afgifvas till Kungl. Maj:ts befallningshafvande,

som har att densamma insända till statskontoret, hvarifrån redovisningen

aflämnas till kammarrätten för att tjäna till ledning vid räkenskapernas

granskning.

2 mom. Vid redovisning i specialräkning öfver kronans uppbörd

af de efter 4 § utgående bevillningsafgifter skola såsom verifikationer

biläggas dels specifik förteckning, upptagande antalet föreställningar

och ställen, där föreställningar gifvits, samt antalet personer, för hvilka

enligt 2 och 3 mom. bevillningsafgift erlagts, äfvensom bevillningsafgifternas

belopp och tiderna, då medlen influtit, dels afskrifter af utfärdade

tillståndsbevis, dels ock de uppgifter från vederbörande tjänsteman,

hvilka omförmälas i 4 § 12 mom., samt uppgift af föreställnings
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

gifvare och rapport af kontrollant vid biljettförsäljning enligt föreskrift

i 4 § 7 mom. äfvensom enligt 4 § 6 mom. afgifna deklarationer.

Samtidigt med leverering af kronans andel i nämnda bevillningsafgifter

skall jämväl till kommunerna Öfver lämnas deras andel i dessa

afgifter.

3 mom. I öfrigt skall i fråga om de efter denna förordning

utgående bevillningsafgifter, hvilka tillfalla kronan, gälla hvad rörande

debitering, uppbörd, afkortning och redovisning är stadgadt för kronans

medel i allmänhet.

För upprättande, insändande och utdelning af sammandrag öfver

dessa bevillningsafgifter skola i tillämpliga delar lända till efterrättelse

hvad som är stadgadt beträffande sammandrag öfver bevillning af fast

egendom samt af inkomst, dock att tiden, inom hvilken sammandragen

för fögderier och städer skola insändas till Kungl. Maj:ts befallningshafvande,

skall vara den 8 januari nästföljande året.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1909, vid hvilken

tid dels nådiga förordningen angående bevillningsafgifter för särskilda

förmåner och rättigheter den 2 december 1892 med däri sedermera

vidtagna ändringar dels ock ännu gällande föreskrifter angående rätt

för vissa kommuner att uppbära särskild afgift för föreställningar af

utlänningar eller af svenska undersåtar skola upphöra att äga tillämpning.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

39

Reservationer:

vid punkten l:o):

■ v iaf h!n''aru Ca^alli’ A- Hammarström, Håkanson, Tonning, G. Jansson

Krakerud och O A. Ericsson i Ofvanmyra, hvilka beträffande 4 8

oförändrad^ °C m0m'' yrkat bifall till den kungl. propositionen

hvilka^nfört ^ Almqvist> Brantin9 och E. A. Lindblad i När binda,

i fråga om^i mom.

att WsUrU ,Vi ^ ^.^.ett håH inom utskottet uttalade meningen,

att bestämmelsen om minimiafgift bort kunna utgå, hafva vi, för att

mmdie skilja oss från Kungl. Maj:ts förslag, yrkat att denna minimi
el

W b?''? berä^nas eftfr/O öre per dag, för hvilken ersättning gifves

er beraknas. Denna åsikt har inom utskottet tillvunnit sig 7 röster.

®nllgt Kl.mg1- Majrts förslag sammanfaller med den

J utfående för alla, som inmana 150 kronor per månad, eller 1,800

kronor per ar Men för alla inkomster härunder medgifves den svenske

Zfrn berilln.mgS/rltt a?rag’ och kan man således tryggt påstå, att

landets minst aflonadt^ musiker ingenstädes drabbas af skatter, uppgående

SJ Y af aflömngen- . Att föreskrifva eu så hög mitemiafgift

de utländske, synes oss innefatta onödig hårdhet och förefaller

nnnkHl1 ''S1 enlig‘ hvad handlingarna visa, gjort

upp till och med for längre engagement om lägre aflöning.» J

i fråga om 4 § 3 mom. 6

»Äfvenledes här synes afgiften val högt tilltagen. Då en svensk

positivspelare m. fl. torde få drifva sin handterinf i regeln utan be

skattning, synes en månadsafgift af 10 kronor för de utländske —

nagra fa italienare — vara tillräcklig.»

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

i fråga om 4 § 7 mom.

»Detaljföreskrifter om biljettanordning synes oss onodigt att gitva

form af lag. Om ej praxis här kan få utfylla behofvet, torde Kungl.

Maj:t i de föreskrifter, som skola meddelas enligt 4 moln., intaga bestämmelser

om närmare detaljer i kontrollsyfte.

Gillas en sådan uppfattning, synes andra punkten i 7 mom.

böra utgå.»

i fråga om 4 § 8 mom. .

»Då en försummelse att på dagen afgifva deklaration kan komma

att kosta den försumlige mera än den, som i deklaration mot bättre

vetande lämnar oriktig uppgift, synes en bötesbestämmelse af 10, högst

25 kronor för dylika fall vara nog.»

samt af herr O. A. Ericsson, som yrkat, att 4 § 11 mom. i förordningen

måtte erhålla följande lydelse:

»Af bevillningsafgift, hvarom stadgas i 1 och 2 mom. åt denna §,

tillfaller ena hälften kronan och andra hälften den kommun, inom

hvilken föreställning gifvits, dock med afdrag från kommunens andel

af kostnad för kontroll å biljettförsäljning i de fall, då kontroll utötvats

af jämlikt 7 mom. särskildt antagen kontrollant.

Bevillningsafgift efter 3 mom. tillfaller odelad kronan.»

Slutligen hafva herrar Cavalli, Eåkanson och G. Jansson yrkat

bifall till den kungl. propositionen äfven i öfriga af dem icke redan

angifna delar.

STOCKHOLM, ISAAC MARCOS’ BOKTRYCKERI.AKTIEBOLAG, 1908.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1908:70 Skrifvelse till Konungen, med förordning angående bevillning saf gifter för särskilda förmåner och rättigheter. s. 1 i texten