Sök i Ratio Lex

Betänkande, angående beskattningen af socker.

1908-03-23 · 18 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 16 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1908:18, Betänkande, angående beskattningen af socker.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 18.

1

N:o 18.

Ank. till Riksd. kansli den 24 mars 1908, kl. 5 e. m.

Betänkande, angående beskattningen af socker.

Genom proposition, n:o 10, af den 13 januari innevarande år har

Kungl. Maj:t, under åberopande af propositionen bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet

öfver finansärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen

att dels antaga ett vid propositionen fogadt förslag till förordning angående

ändrad lydelse af 1 § i förordningen den 11 oktober 1907 angående

beskattning af socker, dels ock förklara, att den ändrade lydelsen

af berörda författningsrum skall träda i kraft från och med den dag,

som af Kungl. Maj:t bestämmes.

Nämnda förslag är af följande lydelse:

Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse af 1 § i förordningen den 11 oktober 1907

angående beskattning af socker.

1. För allt socker, som inom riket tillverkas eller dit införes,

skall, på sätt i denna förordning närmare bestämmes, vid sockrets utlämnande

till fritt bruk erläggas skatt med 16 öre för hvarje kilogram.

Bih. till Riksd. Prof. 1908. 5 Sami. 1 Afd. 17 Håft. (N:o 18) 1

Kungl.

proposition

n:o 10.

s. 2 Kontrollera mot PDF

Kutig i. Maj:ts

proportion

n:o il.

2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 18.

För det socker, som tillverkas vid de redan anlagda råsockerfabrikerna

i Östergötland och Västergötland och utlämnas till fritt bruk antingen

omedelbart från samma fabriker eller från raffinaderiet i Lidköping efter

där verkställd raffinering, utgår dock skatten under tiden till utgången

af augusti månad år 1910 med 13 öre samt under tiden från och med

den 1 september samma år till utgången af augusti månad år 1912

med 15 öre, allt för ett kilogram räknadt; ägande Kungl. Maj:t att

meddela behöfliga kontrollföreskrifter.

För socker, som till riket införes, skall därjämte erläggas tull

enligt tulltaxan.

2. Till socker räknas ej honung, stärkelsesocker (glykos) och

maltsocker (maltos) samt ej heller sirap eller melass, i hvilka sockerhalten

är mindre än sjuttio procent af torrsubstansens vikt.

Sockerhalten utrönes genom direkt polarisation, därest icke kontrolloch

justeringsstyrelsen på framställning af tillverkaren förordnar, att

sockerhalten skall bestämmas genom fullständigare kemisk analys.

3. För socker, som enligt de föreskrifter, Kungl. Maj:t vill meddela,

gjorts till förtäring af människor obrukbart (denaturerats), erlägges

ej skatt.

Vidare har i en till Riksdagen aflåten proposition, n:o 11, Kungl.

Maj:t, under åberopande af här ofvan omförmälda utdrag af protokollet

öfver finansärenden, föreslagit Riksdagen att besluta,

dels att tullsatserna å nedannämnda slag af socker från och med

den dag, då den föreslagna ändrade lydelsen af 1 § i förordningen den

11 oktober 1907 angående beskattning af socker träder i kraft, skola

utgöra följande belopp, nämligen:

å socker, raffineradt, alla slag, såsom topp-, kandi- och kak- samt

krossadt eller pulveriseradt socker, 14 öre för kilogram;

å socker, oraffineradt, till färgen icke mörkare än n:o 18 åt den i

världshandeln gällande holländska standard, likaledes 14 öre för kilogram;

å socker, till färgen mörkare än samma standardnummer, äfven

om varan inkommer i upplöst eller flytande tillstånd, 10 öre för kilogram,

dels att från och med samma dag den i § 9 i underrättelser om

hvad vid tulltaxans tillämpning iakttagas bör under vissa villkor medgifna

restitution af tullmedlen vid utförsel sjöledes från stapelstad af

raffineradt socker, topp-, kandi- och kak-, hviiket tillverkats inom riket

af utländskt råämne, skall utgå med 11 öre för kilogram sådant socker,

dels ock att de i tulltaxan bestämda tilläggsafgifter till nu gällande

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 18. 3

tullsatser ä vissa slag af socker, som tillverkats i vissa där särskilt

angifna länder, skola tilläggas nyss angifna tullsatser.

I afseende å berörda propositioner, till livilkas innehåll bevillningsutskottet

anhåller få hänvisa, har utskottet ansett sig höra omförmäla,

att från chefen för finansdepartementet till utskottet inkommit en promemoria,

innefattande rättelser i motiveringen till propositionen n:o 10.

Såväl de båda propositionerna som ock berörda promemoria äro såsom

bilagor fogade vid detta betänkande.

Jämlikt 40 § riksdagsordningen afgifver bevillningsutskottet härmed

utlåtande öfver dels omförmälda propositioner, som hänvisats till

bevillningsiitskottets förberedande handläggning och af utskottet ansetts

böra i ett sammanhang behandlas, dels och följande inom Riksdagen

väckta, till bevillningsutskottet likaledes hänvisade motioner rörande nu

ifrågavarande ämne, nämligen inom Första Kammaren n:o 26 af herr

L. Danström jämte tre andra af kammarens ledamöter, n:o 41 af herr

Wijk, Ivar, med instämmande i motionens syfte af två af kammarens

ledamöter, n:o 42 af herr friherre Klingspor och n:o 45 af herr grefve

Wachtmeister, Axel, jämte två andra af kammarens ledamöter och med

instämmande af ytterligare eu ledamot, samt inom Andra Kammaren

n:o 50 af herrar J. Bengtsson i Bjärnalt och A. C. Gunnarsson, n:o 51

af herr K. G. Karlsson i Göteborg jämte tio andra af kammarens ledamöter,

n:is 106 och 107 af herr J. B. Eriksson i Grängesberg med

instämmande i motionernas syften af sex andra af kammarens ledamöter,

n:is 191 och 192 af herrar von Geijer och II. Andersson i Västra

Nöbbelöf, n:o 215 af herr M. H. Sandén och fjorton andra af kammarens

ledamöter samt n:o 235 af herr F. Söderbergh i Karlshamn.

Af här ifrågavarande motioner afse vissa skattesatsen, andra åter

tullsatserna, hvarjemte slutligen två, nämligen motionerna n:is 191 och

192 inom Andra Kammaren, innefatta begäran om vidare utredning

och förslag i ämnet.

Beträffande skattesatsen yrkas:

i motionerna 1:26 (af herr Danström m. fl.) och 11:50 (af herr

J. Bengtsson m. fl.):

att Riksdagen måtte besluta, att för det socker, som tillverkas vid

den redan anlagda råsockerfabriken i Halland och utlämnas till fritt

bruk antingen omedelbart från samma fabrik eller från något i riket

beläget raffinaderi efter där verkställd raffinering, skatten skall utgå med

13 öre för kilogram.

UttkottH.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 18.

i motionerna I: 41 (af herr Wijk) och II: 215 (af herr Sandén m. fl.):

att, för den händelse Riksdagen skulle besluta en förhöjning af

gällande sockerskatt, en dylik förhöjning dock icke skall gälla socker,

som tillverkats vid råsockerfabrikerna i Östergötland och Västergötland

samt på Öland;

i motionen 11:106 (af herr J. B. Eriksson m. fl.):

att sockerskatten måtte bibehållas oförändrad med 13 öre för

kilogram, dock att för det socker, som tillverkas vid de redan anlagda

råsockerfabrikerna i öster- och Västergötland och utlämnas till fritt

bruk antingen omedelbart från samma fabriker eller från raffinaderiet

i Lidköping- efter där verkställd raffinering, skatten skall utgå under

tiden till utgången af augusti månad 1910 med 10 öre samt under

tiden från och med den 1 september samma år till utgången af augusti

månad 1912 med 12 öre, allt för ett kilogram räknadt;

i motionerna 1:45 (af herr grefve Wachtmeister m. fl.) och II: 235

(af herr F. Söderbergh):

att, därest Riksdagen skulle besluta förhöjning i nu gällande sockerskatt,

Riksdagen jämväl måtte besluta, att för socker, som tillverkas

vid den redan anlagda råsockerfabriken i Karlshamn och utlämnas till

fritt bruk antingen omedelbart från samma fabrik eller, enligt den förra

motionen, från visst raffinaderi och enligt den senare motionen från

något i riket beläget raffinaderi efter där verkställd raffinering, skatt

skall utgå under tiden till utgången af augusti månad 1912 med 13

öre samt under tiden från och med den 1 september samma ar till utgången

af augusti månad 1914 med 15 öre, allt för ett kilogram

räknadt.

I fråga om tullsatserna yrkas:

i motionen 1:42 (af herr friherre Klingspor):

att tullen å råsocker, mörkare än n:o 18, måtte bestämmas till

9 öre för kilogram;

i motionen II: 51 (af herr K. G. Karlsson m. fl.):

att Riksdagen måtte besluta, att utöfver den sänkning af tullen

å raffineradt socker, som föreslås i Kungl. Maj:ts proposition n:o 11,

ytterligare nedsättning af sagda tull skall äga rum med 2 öre sålunda,

att tullsatsen å raffineradt socker från och med den 1 januari 1909

bestämmes till 12 öre per kilogram;

i motionen 11:107 (af herr J. B. Eriksson m. fl.):

att Riksdagen måtte besluta:

dels att tullsatserna å nedannämnda slag af socker från och med

den dag, då af motionärerna jämväl föreslagna ändringar af 1 § i för
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 18. 5

ordningen den 11 oktober 1907 angående beskattning af socker trädde

i kraft, skulle utgöra följande belopp, nämligen:

å socker, raffineradt, alla slag, såsom topp-, kandi- och kak- samt

krossadt eller pulveriseradt socker, 12 öre för kilogram;

å socker, oraffineradt, till färgen icke mörkare än n:o 18 af den i

världshandeln gällande holländska standard, likaledes 12 öre för kilogram;

å socker, oraffineradt, till färgen mörkare än samma standardnummer,

äfven om varan inkommer i upplöst eller flytande tillstånd,

10 öre för kilogram;

dels att från och med samma dag den i § 9 i underrättelser om

hvad vid tulltaxans tillämpning iakttagas bör under vissa villkor medgifna

restitution af tullmedlen vid utförsel sjöledes från stapelstad af

raffineradt socker, topp-, kandi- och kak-, hvilket tillverkats inom riket

af utländskt råämne, skulle utgå med 11 öre för kilogram sådant socker;

dels ock att de i tulltaxan bestämda tilläggsafgifter till nu gällande

tullsatser å vissa slag af socker, som tillverkats i vissa där särskilt

angifna länder, skulle tilläggas nyss angifna tullsatser.

Beträffande motiveringarna till de olika motionerna tillåter sig

utskottet att, i den mån desamma eller delar däraf icke här nedan intagas,

hänvisa till själfva motionerna.

Det af Kungl. Maj:t nu framlagda förslaget om höjning af sockerskatten

synes vara byggdt på den förutsättning, att den svenska

sockerindustrien numera befinner sig i sådant läge, att densamma utan fara

för sitt bestånd skulle äga förmåga att omedelbart bära den höjda skatten

och dock tillmötesgå betodlarnes anspråk på högre betalning för betorna.

Sedan förslaget .framlagts, hafva emellertid förhållanden förekommit,

hvilka antyda, att svårigheter i detta afseende skulle hafva uppstått.

Enligt hvad kändt är, hafva på sista tiden underhandlingar förts mellan

svenska sockerfabriksaktiebolaget och betodlarne rörande reglering

af betprisen; och lärer det därvid hafva visat sig, att eu för båda

parterna antaglig uppgörelse måst byggas på förutsättning af vissa

modifikationer i Kungl. Maj:ts förslag. Gifvetvis är det ock af största

betydelse icke blott för jordbruket i vidsträckta delar af vårt land utan

äfven i allmänhet för vårt ekonomiska lif, att hvitbetsodlingen må

kunna utan afbrott bedrifvas och tillverkningen af råsocker inom landet

ostördt fortgå. Utskottet har därför ansett Kungl. Maj:ts förslag böra

undergå viss jämkning.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 18.

Denna jämkning bör dock enligt utskottets åsikt icke afse skattesatsens

definitiva fastställande, då förhöjningen icke lärer kunna anses

större än hvad som kan af industrien bäras, därest skäligt rådrum

beredes densamma att anpassa sig efter de nya förhållandena. Det

har också synts utskottet nödigt både för landtbruket och för industrien,

att den föreslagna skattesatsen icke i hela sin omfattning omedelbart

tillämpas, utan att en öfvergångstid bestämmes, hvarunder skatten

successivt höjes till det af Kungl. Maj:t föreslagna beloppet; och har

utskottet, som förutsätter, att idkarne af sockerindustrien icke genom

någon af Riksdagens beslut i frågan orsakad förhöjning af sockerpriset

under innevarande år helt eller delvis förtaga den afsedda verkan af

den nu ifrågasatta skatteregleringen, ansett, att någon höjning af skatten

icke bör inträda förr än från och med nästkommande års början. Utskottet

har därför funnit sig böra föreslå, att skatteförhöjningen må

utgöra, under åren 1909, 1910 och 1911, 2 öre, under år 1912, 2,5

öre samt först därefter det af Kungl. Maj:t föreslagna beloppet 3 öre,

allt för kilogram. I följd häraf skulle alltså skatten utgå, under åren

1909—1911 med 15 öre, under år 1912 med 15,5 öre samt från och

med år 1913 med 16 öre, allt för kilogram räknadt. Bestämmandet af

en dylik öfvergångsperiod lärer äfven ur den synpunkt få anses vara

lämpligt, att industrien under ett visst antal år skulle hafva att räkna

med allenast sådana förändringar i afseende å beskattningsförkållandena,

om hvilka densamma på förhand ägde kännedom; och har utskottet

ansett sagda tidrymd böra så bestämmas, att densamma i största möjliga

mån sammanfölle med den tid, för hvilken den internationella

konventionen angående beskattning af socker erhållit förlängd giltighet.

Beträffande tullsatserna har, på sätt ofvan omförmälts, Kungl.

Maj:t föreslagit, att tullen för raffineradt socker och därmed likställdt

slag af råsocker måtte nedsättas från nuvarande 17 öre till 14 öre för

kilogram samt för annat råsocker från 11,75 öre till 10 öre för kilogram.

I ofvanberörda, af friherre Klingspor väckta motion föreslås,

såsom jämväl redan nämnts, att tullen för sistnämnda slag af råsocker

måtte i stället bestämmas till 9 öre för kilogram.

Till stöd för detta förslag har i motionen anförts följande:

»Den 1 september 1906 nedsattes på grund af Riksdagens beslut

vid 1905 års riksdag importtullen å raffineradt socker från 33 öre per

kilogram till 17 öre, under det att samtidigt en konsumtionsskatt å

socker af 13 öre per kilogram infördes. Afgifterna för den utländska

raffinaden blefvo således nedsatta med 3 öre per kilogram, utan att

för råsocker någon liknande nedsättning ifrågakom. Ifrågavarande

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N;o 18. 7

riksdagsbeslut grundar sig på Kungl. Maj:ts nådiga proposition n:o 76

till 1905 ars Riksdag, af hvars bilaga inhämtas, att skyddet för den

inhemska raflinaden ansetts böra vara 4 öre för kilogram, att vid eu

råsockertull af 11 s/« öre för kilogram och ett utbyte af 90 % raffinad

ur råsockret raffinadtullen utan något skydd beräknas vara 13 öre

(lw/9o x 11,75 = 13,055 öre) samt med tillägg af skyddet 17 öre för

kilogram.

Intill 1 september 1906 hade socker i abriken i Lidköping, som på

grund af landtbrukets i omgifvande trakt förhållanden icke varit i

tillfälle att af livitbetor tillverka tillräckligt socker för sin rörelse,

kunnat hållas i gång genom importeradt råsocker, men efter nedsättningen

i afgifterna för den utländska raflinaden har det visat sig alldeles

omöjligt att i Lidköping drifva raffinering af importeradt utländskt

råsocker, utan har fabriken måst ligga stilla utom under den korta

del af året, då socker erhållits från egna livitbetor och från fabriken i

Linköping. Att fabriken i Lidköping på grund häraf råkat ut för stora

ekonomiska svårigheter, torde vara allmänt bekant.

Af detta synes mig emellertid med tillräcklig klarhet framgå, att

redan den nedsättning i afgifterna för raffineradt socker, som skedde

den 1 september 1906, var för stor. Emellertid torde dock det nuvarande

förhållandet vara sådant, att, i händelse sockerbrist uppstår

inom landet, sockerraffinaderierna kunna, om än utan någon som helst

vinst, importera utländskt råsocker och däraf tillverka den för landets

konsumtion nödvändiga raffinaden, hvaremot, i händelse tullförhållandena

mellan raffinad och råsocker skola ytterligare försämras, den under

omnämnda situation nödvändiga importen måste ske i raffinad, i följd

hvaraf raffinaderierna icke hafva användning för sina arbetare, hvilka

sålunda måste afskedas.

Om sålunda en nedsättning af sockertullarne skall äga rum, synes

det mig ligga i landets intresse, att någon rubbning icke göres i de

principer, som ligga till grund för beslutet i detta ärende vid 1905 års

riksdag. Enligt dessa bör, om raffinadtullen fastställes till 14 öre, och

då raffinaderiernas skydd bör utgöra 4 öre samt i följd däraf den utan

skydd uträknade raffinadtullen 10 öre, råsockertullen, då utbytet räknas

till 90 %, utgöra 9 öre för kilogram (10%0 x 9 öre - 10 öre).»

I likhet med Kungl. Maj:t finner utskottet det vara riktigt,

att skatteförhöjningen förbindes med en till hvarje tid motsvarande

nedsättning af tullsatserna och att alltså tullen å raffineradt socker från

och med den 1 januari 1909 nedsättes med 2 öre eller till 15 öre för

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 18.

kilogram. Då Gnligt utskottets förslag skatten skall ytterligare höjas

den 1 januari 1912 med 0,5 öre och den 1 januari 1913 med likaledes

0 5 öre'' bör äfven samtidigt vidtagas en motsvarande sänkning af raffinadtullen

till respektive 14,5 öre och 14 öre för kilogram.

I fråga om förhållandet mellan tullen a raffinad och tullen a råsocker

anser utskottet i likhet med nyssnämnde motionär, att någon rubbning

uti hvad som i detta afseende beslöts vid 1905 ars riksdag icke bör ske.

Förutsatt därför att raffinadtullen skulle komma att sänkas, på sätt ofvan

blifvit nämndt, skulle alltså råsockertullen den 1 januari 1909 nedsättas

till 10 öre för kilogram, hvarjämte en nedsättning med 0,5 öre hvarje

gång borde äga rum den 1 januari 1912 och den 1 januari 1913; och

har utskottet vidare förutsatt, att Riksdagen skulle i sinom tid på Kungl.

Maj:ts framställning därom fatta beslut.

Hvad angår Kungl. Maj:ts förslag rörande ändring af § 9 tulltaxeunderrättelserna

lärer, då råsockertullen jämväl af utskottet föreslagits

till 10 öre för kilogram, icke något annat vara att erinra mot den föreslagna

nedsättningen af restitutionsbeloppet till 11 öre för kilogram

utfördt raffineradt socker, än att denna nedsättning likaledes bör tilllämpas

från ingången af år 1909. Emellertid bör naturligtvis i sammanhang

med blifvande ytterligare nedsättning af råsockertullen tagas under

ompröfning, i hvad män, utöfver hvad nu föreslagits, jämkning i restitutionsbeloppet

bör vidtagas.

Utskottet öfvergår härefter till att yttra sig rörande frågan om

lindring i skatten för vissa fabriker i riket. Enligt det kungl. förslaget

skulle sådan lindring tillgodokomma sockerfabrikerna i Östergötland

och Västergötland. Af enskilda motionärer har emellertid, såsom

redan blifvit sagd!, lindring ifrågasatts jämväl för den under anläggning

varande råsockerfabriken å Öland samt för två redan anlagda råsockerfabriker,

nämligen den i Halland och den i Karlshamn.

Beträffande till eu början sistnämnda två fabriker har utskottet

funnit sig icke kunna förorda, att desamma komma i åtnjutande af de

sålunda ifrågasatta särskilda undantagsförmånerna. Hvad först angår

fabriken i Karlshamn, så, oafsedt att denna numera tillhör den stora

sammanslutningen mellan sockerfabrikerna, är dessutom att märka, att

denna fabrik, som varit i verksamhet sedan omkring tretton år tillbaka,

redan i enlighet med förut gällande bestämmelser under fem tillverkningsår

åtnjutit förmånen af viss lägre skatteberäkning. Vidkommande härefter

fabriken i Halland kunde visserligen i den omständighet, att densamma

anlagts helt nyligen, hämtas något stöd för den ifrågasatta lindringen,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 18. 9

men då denna fabrik arbetar under förhållanden, hvilka icke utan skäl

kunna betecknas såsom ganska likartade med dem, som äro rådande i

Skåne, har utskottet icke heller i fråga om denna fabrik ansett sig

kunna tillstyrka någon nedsättning i skatten.

Hvad åter angår fabrikerna i Östergötland och Västergötland

anser utskottet, på de 1 statsrådsprotokollet anförda grunder, dessa

fabriker böra undantagas från omedelbar tillämpning af en höjd sockerSKaxt.

i- U -1 Betyä^nd® slutligen den under anläggning varande råsockeriabriken

a Oland har som bekant denna fabrik tillkommit på initiativ

al delagarna 1 fabrikerna 1. Väster- och Östergötland i syfte att tillhandahålla

raffinaderiet i Lidköping erforderligt råsocker. Då, såsom

ofvan nämnts skattelindring ansetts böra tillgodokomma fabrikerna i

sistnämnda bada landskap, torde med hänsyn till nyssberörda förhållande

anledning få anses vara för handen, att också fabriken på Öland erhåller

motsvarande förmån i beskattningshänseende.

..... Afs;kte1n, med den nu föreslagna skattelindringen bör vara att

stödja icke blott de industriella företag, som visats vara i behof af en

dylik hjälp, utan äfven jordbruket i de provinser, där fabrikerna äro

belagna. billigt utskottets åsikt är det emellertid af synnerlig vikt att

tillse, att ifrågavarande förmån också verkligen tillgodokommer båda de intressen,

för hvilkas gagn den sålunda bör afses. Med hänsyn härtill

och da det tillika är af viss betydelse, att icke på sockerindustriens

område all konkurrens inom vårt land uteslutes, bör enligt utskottets

förmenande förmånen af skattelindring få åtnjutas af här ifrågavarande

fabriker endast under förutsättning att rätten att förfoga öfver desamma

icke — vare sig genom köp eller arrende — finnes hafva kommit i

svenska sockerfabriksaktiebolagets händer. Utskottet finner sig därför

bora ifrågasätta ett bestämdt uttalande från Riksdagens sida därom att

om och så snart nyssnämnda förutsättning skulle skäligen kunna anses

icke längre föreligga, förutsättningen för undantagsställningen förfallit

och att sålunda Riksdagen då förväntar den framställning i ämnet från

Kungl. Maj:t, hvartill inträdda förändrade förhållanden gifva anledning.

,... Aed ,n kär ofvan uttalade uppfattning rörande förutsättningen

för den föreslagna skattelmdringen har utskottet icke heller funnit några

betänkligheter möta mot att denna förmån utsträckes något utöfver

hvad det kungl förslaget innehåller; och har utskottet i sådant afseende

ansett, dels att lindringen bör få åtnjutas under fem år, eller

under åren 1909 1913, dels ock att skatten under hela denna tidrymd

bör utgå med dess nuvarande belopp, 13 öre för kilogram.

Bih. till Riksd. Prof. 1908. 5 Sami. 1 Afd. 17 Raft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 18.

Bevillningsutskottet, som slutligen anser sig böra uttala den mening,

att efter utgången af omförmälda tid vidare skattelindring icke

bör ifrågakomma, får alltså, med åberopande af hvad sålunda blifvit

anfördt, hemställa,

l:o) att Riksdagen, med förklarande att Kungl.

Maj:ts ofvanberörda proposition n:o 10 icke kunnat

oförändrad bifallas, i stället måtte antaga följande

Förordning

angående ändrad lydelse af 1 § i förordningen den 11 oktober

1907 angående beskattning af socker.

1. För allt socker, som inom riket tillverkas

eller dit införes, skall, på sätt i denna förordning

närmare bestämmes, vid sockrets utlämnande till fritt

bruk erläggas skatt med 16 öre för hvarje kilogram.

För socker, som till riket införes, skall därjämte

erläggas tull enligt tulltaxan.

2. Till socker räknas ej honung, stärkelsesocker

(glykos) och maltsocker (maltos) samt ej heller sirup

eller melass, i hvilka sockerhalten är mindre än sjuttio

procent af torrsubstansens vikt. •

Sockerhalten utrönes genom direkt polarisation,

därest icke kontroll- och justeringsstyrelsen på framställning

af tillverkaren förordnar, att sockerhalten

skall bestämmas genom fullständigare kemisk analys.

3. För socker, som enligt de föreskrifter, Kungl.

Maj:t vill meddela, gjorts till förtäring af människor

obrukbart (denaturerats), erlägges ej skatt.

Denna förordning tjäder i kraft den 1 januari

1909; dock att skatten skall utgöra

intill 1911 års utgång endast 15 öre och därefter

intill 1912 års utgång 15,5 öre, allt för ett

kilogram räknadt; samt

att för det socker, som tillverkas vid de redan

anlagda råsockerfabrikerna i Östergötland och Väster
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 18.

götland samt vid deri under anläggning varande råsockerfabriken

på Öland och utlämnas till fritt bruk

antingen omedelbart från samma fabriker eller från

raffinaderiet i Lidköping efter där verkställd raffinering,

skatten fortfarande intill 1913 års utgång utgår med

13 öre för hvarje kilogram; ägande Kung!. Maj:t att

meddela behöfliga kontroll föreskrifter.

2:6) att Riksdagen, med förklarande att icke

heller Kungl. Maj:ts proposition n:o 11 kunnat oförändrad

bifallas, måtte besluta,

dels att tullsatserna å nedannämnda slag af socker

skola utgöra följande belopp, nämligen:

å socker, raffineradt, alla slag, såsom topp-, kandioch

kak- samt krossadt eller pulveriseradt socker, 15

öre för kilogram;

å socker, oraffineradt, till färgen icke mörkare

än n:o 18 af den i världshandeln gällande holländska

standard, likaledes 15 öre för kilogram;

å socker, oraffineradt, till färgen mörkare än

samma standardnummer, äfven om varan inkommer i

upplöst eller flytande tillstånd, 10 öre för kilogram;

dels att den i § 9 i underrättelser om hvad vid

tulltaxans tillämpning iakttagas bör under vissa villkor

medgifna restitution af tullmedel vid utförsel sjöledes

från stapelstad af raffineradt socker, topp-, kandi- och

kak-, hvilket tillverkats inom riket af utländskt råämne,

skall utgå med 11 öre för kilogram sådant socker;

dels ock att de i tulltaxan bestämda tilläggsafgifter

till nu gällande tullsatser å vissa slag af socker, som

tillverkats i vissa där särskildt angifna länder, skola

tilläggas nyss angifna tullsatser.

3: o) att de i detta betänkande omförmälda motioner

a) I: 26 af herr L. Danström m. fl.,

,, ,, I. Wijk,

b)

c)

d)

1:41

I: 42

I: 45

e) II: 50

f) II: 51

friherre Kling spor,

grefve Axel Wachtmeister

m. fl.,

J. Bengtsson m. fl.,

K. G. Karlsson m. fl.,

11

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets Betänkatide N:o 18.

g) II: 106 af herr J. B. Eriksson m. fl.,

h) II: 107 „ desamme,

i) II: 191 „ „ von Geijer m. fl.,

j) II: 192 „ desamme,

k) II: 215 „ „ M. H. Sandén m. fl. och

l) II: 235 „ „ F. Söderbergh

måtte anses besvarade genom hvad utskottet här ofvan

hemställt; samt

4:o) att, vid bifall till hvad under l:o) här ofvan

hemställts, Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl.

Maj:t, jämte öfverlämnande af sitt beslut i fråga om

beskattningen af socker, anhålla, att därest å tid, då för

socker från fabrikerna i Östergötland och Västergötland

samt på Öland skattelindring åtnjutes, rätten att förfoga

öfver någon af dessa fabriker finnes hafva kommit

i svenska sockerfabriksaktiebolagets händer, Kungl.

Maj:t täcktes till Riksdagen afgifva det förslag i fråga

om sockerbeskattningen, hvartill i berörda afseende

inträdda förändrade förhållanden kunna gifva anledning.

Stockholm den 23 mars 1908.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CAVALLI.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 18.

13

Reservationer:

l:o) mot utskottets hemställan:

af herr G. Jansson i Krakerud, som ansett, att någon förhöjning

i sockerskatten icke bort tillstyrkas och alltså att genom tullnedsättning

utan motsvarande skatteförhöjning billigare socker borde beredas

den konsumerande allmänheten; samt

af herr Branting, som anfört:

»Jag har icke funnit mig kunna frånträda den principiella ståndunkt

jag intagit, då jag ansett, att vinsten af dessa statsfinansiella åtgärder

icke bör förbehållas statskassan, utan fastmer komma hela allmänheten

till godo i form af prissänkning på sockret. Sedan Riksdagen

nyss afslagit alla framställningar beträffande lindring i spannmålstullarna,

vore det dubbelt behöfligt, att åtminstone det viktiga näringsämne

och nödvändighetsvara, som sockret blifvit, kunde sänkas i pris,

helst som äfven i detta fall vårt land hör till de dyraste. Några sådana

skäl, som gjorde många betänksamma gent emot en rubbning af spannmålstullarna,

föreligga ju här alls icke, och sockerprisets nedbringande

till ett måttligare belopp skulle, som den kungl. propositionen visar,

högst antagligt äfven ha kunnat påräkna herr finansministerns fulla

bevågenhet, därest icke statsverkets behof af ökade intäkter kommit för

hans del emellan. Med nödig sparsamhet gent emot vissa äskanden

torde dock de belopp, hvarom här är fråga, icke vålla oöfverstigliga

svårigheter vid statsregleringen. Jag har därför inom utskottet yrkat,

i öfverensstämmelse med grundtanken i de af herr J. B. Eriksson i

Grängesberg m. fl. väckta motionerna, men med frånfallande af de där

föreslagna sifferbeloppen, att tullen sänkes, men skatten bibehålies oförändrad.

Och är min förutsättning härvid själffallet alldeles densamma

som utskottets, nämligen att Riksdagen senare fortgår enligt kompromissplanen

på tullnedsättningarnas väg och alltså ytterligare sänker

raffinadtullen från 1 januari 1912 till 14,5 öre och från 1 januari 1913

till 14 öre per kilogram, med motsvarande nedsättningar beträffande

råsockertullen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 18.

Hvad slutligen angår de särskilda förhållandena för fabrikerna i

öster- och Västergötland, har det synts mig lika med Kungl. Maj:t och

utskottet, att dessa billigtvis böra för en öfvergångstidj undantagas från

den hårdare belastning, som det stora sockerbolaget, utan svårighet

lärer bära. Denna lindring kan då lämpligen gifvas, äfven om Riksdagen

vill gå den väg, jag tillåtit mig förorda, genom ett bifall till

Kungl. Maj:ts ursprungliga förslag i denna del med den ändring i

skattesatsernas belopp, som föreslagits i herr Erikssons i Grängesberg

motion n:o 106. Detta förslag bestämmer visserligen ej alldeles samma

förändringsdata, som i utskottsförslaget i öfrigt fastställts, men detta

torde vara af mindre vikt och kunde, om så befunnes lämpligt, lätt

jämkas vid en följande riksdag. Däremot erbjuder detta förslag det

företrädet, att undantagsförmånen, som skäligt och rimligt är, ställes

under öfvergångsperioden på successiv afskrifning, medan utskottets

förslag tvärtom ökar differensen från 2 öre i början till 3jöre’sista året.

Jag hemställer alltså,

l:o) att Riksdagen, med förklarande att Kungl.

Maj:ts proposition n:o 10 icke kunnat oförändrad bifallas,

i stället måtte antaga följande

Förordning

angående ändrad lydelse af 1 § i förordningen den 11

oktober 1907 angående beskattning af socker.

1. För allt socker, som inom riket tillverkas

eller dit införes, skall, på sätt i denna förordning

närmare bestämmes, vid sockrets utlämnande till fritt

bruk erläggas skatt med 13 öre för hvarje kilogram.

För det socker, som tillverkas vid de redan anlagda

råsockerfabrikerna i Östergötland och Västergötland

och utlämnas till fritt bruk antingen omedelbart

från samma fabriker eller från raffinaderiet i Lidköping

efter där verkställd raffinering, utgår dock

skatten under tiden till utgången af augusti månad

år 1910 med 10 öre samt under tiden från och med

den 1 september samma år till utgången af augusti

månad år 1912 med 12 öre, allt för ett kilogram

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 18.

räknadt; ägande Kungl. Maj:t att meddela behöfliga

kontrollföreskrifter.

För socker, som till riket införes, skall därjämte

erläggas tull enligt tulltaxan.

2. Till socker räknas ej honung, stärkelsesocker

(glykos) och maltsocker (maltos) samt ej heller sirap

eller melass, i hvilka sockerhalten är mindre än sjuttio

procent af torrsubstansens vikt.

Sockerhalten utrönes genom direkt polarisation,

därest icke kontroll- och justeringsstyrelsen på framställning

af tillverkaren förordnar, att sockerhalten

skall bestämmas genom fullständigare kemisk analys.

3. För socker, som enligt de föreskrifter, Kungl.

Maj:t vill meddela, gjorts till förtäring af människor

obrukbart (denaturerats), erlägges ej skatt.

2ro) — utskottets hemställan.

3:o) = utskottets hemställan.

4:o) = utskottets hemställan.»

2:o) mot utskottets motivering:

af herrar Cavalli och friherre Trolla beträffande vissa delar af

motiveringen;

af herrar Cavalli, A. Hammarström och K. G. Karlsson, hvilka

anfört:

»De principiella betänkligheter, som vid upprepade tillfällen under

de senare åren, då vid riksdagen fråga förevarit om skattelindring för

sockerfabrikerna i öster- och Västergötland, blifvit framförda mot särskildt

premierande i beskattningshänseende af vissa sådana företag,

kvarstå enligt vårt förmenande med oförminskad styrka. Och ehuruväl

sålunda utskottets förordande af en undantagsställning för nämnda

fabriker och den därmed likställda fabriken på Öland icke lär kunna

undgå att väcka betänklighet, hafva vi dock i betraktande af de särskilda

billighets- och lämplighetsskäl, som i fråga om dessa fabriker

nu gjorts och kunna göras gällande, och på det att icke möjligheten

af deras fortsatta verksamhet skäligen må kunna sättas i samband med

skattelagstiftningen, ansett ett sådant afsteg från riktiga beskattningsgrundsatser

som det ifrågavarande kunna försvaras; och hafva vi på

grund häraf funnit oss ej böra motsätta oss utskottets hemställan i

denna del.»

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 18.

%

af herr A. Hammarström beträffande vissa delar af motiveringen

för utskottets hemställan utöfver hvad den afser den särskilda skattelindringen

för fabrikerna i Öster- och Västergötland samt på Öland;

af herrar Åkerberg och Håkanson, hvilka ansett, att utskottets

yttrande bort hafva följande lydelse:

»Utskottet, som i likhet med Kungl. Maj:t finner det vara riktigt,

att skatteförhöjningen förbindes med en till hvarje tid motsvarande

nedsättning af tullsatserna, och i likhet med motionären friherre Klingspor,

att någon rubbning uti hvad som beslöts vid 1905 års riksdag i

fråga om förhållandet mellan tullen å raffinad och tullen å råsocker

icke bör ske, har förutsatt, att Riksdagen skall i sinom tid på Kungl.

Maj:ts framställning om ändring af dessa tullsatser fatta beslut»;

af herrar K. G. Karlsson och F. O. Berg i Göteborg, som anfört:

»Uti motionen n:o 51 i Andra Kammaren hafva vi jämte medmotionärer

föreslagit, att utöfver den sänkning af tullen å raffineradt

socker, som föreslås i Kungl. Maj:ts proposition n:o 11, Riksdagen

måtte besluta, att en ytterligare nedsättning af sagda tull skulle äga

rum med 2 öre sålunda, att tullsatsen å raffineradt socker från och med

den 1 januari 1909 skulle bestämmas till 12 öre per kilogram. Då vi

nu likväl anslutit oss till utskottets föreliggande förslag, anse vi oss

böra med några ord motivera denna vår ändrade ståndpunkt.

Först be vi då få framhålla, att vi fortfarande hysa den åsikten,

att sockerindustrien mycket väl hade kunnat utan öfvergångstid bära

den ökade beskattning, som i Kungl. Maj:ts proposition föreslagits, och

att antagligen någon ytterligare minskning i tullskyddet hade bort kunna

vidtagas utan att industriens fortbestånd därigenom behöft äfventyras.

Då emellertid den strid, som nyligen fördes mellan betodlare och fabrikanter,

visade, att verklig fara förelåg för betodlingens — och därmed

äfven råsockertillverkningens — åtminstone tillfälliga nedläggande, hvarigenom

stora ekonomiska intressen skulle sättas på spel, började det

blifva alltmera tydligt, att trycket af dylika farhågor kunde komma

att verka därhän, att man måste ifrågasätta, huruvida Kungl. Maj:ts

proposition icke till sist kunde blifva af Riksdagen afslagen. En hvar

vet huru starkt sockerhandteringens intressen äro företrädda i Riksdagen.

Äfven är det helt naturligt, att många bland Riksdagens ledamöter

blifva tvehågsne beträffande ett förslag sådant som det föreliggande, då

de, hvilka skatteförhöjningen och tullnedsättningen närmast skulle träffa,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 18. 17

med all kraft påstå, att de icke kunna bära den tilltänkta åtgärden.

Då så härtill kom eu berättigad fruktan för de ödesdigra följder, som

ett nedläggande af betodlingen och råsockerfabrikationen under särskilt

nuvarande ekonomiska situation skulle medföra, var det omöjligt att

förutse, hurudant det kungl. förslagets öde till sist skulle blifva i Riksdagen.

Under sådana förhållanden hafva vi ansett oss böra medverka

till åstadkommandet af den kompromiss, som utskottets förslag innebär.

Härigenom vinnes en till visshet gränsande sannolikhet för att Riksdagen

skall komma att fastslå samma skattesiffra som Kungl. Magt

föreslagit, om den än icke omedelbart träder i full kraft.

Beträffande frågan om huruvida det belopp, som ett minskadt

skydd skulle komme att afvinna sockerindustrien, borde komma statskassan

eller sockerkonsumenterna till godo, hafva vi redan i vår motion

uttalat, att endast fruktan för att yrkanden i olika riktningar skulle

försvaga deras position, som önska en begränsning af skyddet för sockerindustrien,

förmått oss att i denna punkt biträda Kungl. Maj:ts förslag.

Samma ståndpunkt intaga vi fortfarande));

samt af herr Branting, som anfört:

»För min del känner jag mig fortfarande öfvertygad, särskildt.

genom de jämförelser mellan den svenska och den tyska sockerindustriens

förhållanden, som från sakkunnigt håll framlagts, att Kungl. Maj:ts

proposition alldeles icke ställt för höga kraf, utan att man fastmera

haft godt fog att ifrågasätta, om man icke skäligen kunnat gå ännu

något längre i utnyttjande af denna monopolindustris skatteförmåga.

Af hufvudsakligen två skäl har jag dock, så som förhållandena

utvecklade sig, ansett mig icke böra vägra min anslutning beträffande

själfva storleken af den ökade börda, som borde åläggas sockerindustrien,

till den kompromissuppgörelse, som i utskottet ifrågasattes och som

torde ha haft enhällighet i hufvudsakliga yrkanden till en grundläggande

förutsättning.

För det första var det uppenbart att, praktiskt sedt, ingen den

minsta utsikt förelåg att i det skede, hvari frågan kommit, genomdrifva

i Riksdagen mera än kompromissen. Blefve däremot denna upprifven,

så kunde alltför väl en sådan utgång tänkas, att ingen som helst positiv

ändring i skatte- eller tullsatser i år beslutades. Under ett sådant

sakernas läge syntes det mig vara lämpligast att medverka till att

trygga åt det allmänna hvad det genom en sådan hållning syntes kunna

med full säkerhet erhålla, och detta så mycket hellre som den i utskottet

Bih. till Bikscl. Prat. 1908■ 5 Sami. 1 Afd. 17 Höft. 3

opaginerad Kontrollera mot PDF

18 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 18.

beslutade kompromissen i och för sig icke är af någon ofördelaktig

typ: den ger genast % af det hela, som afsetts, och leder efter en

måttlig öfvergångstid fram till att fullt uttaga hvad Kungl. Magt begärt.

Men härtill kommer en annan synpunkt, som för mig vägt tungt.

Det torde vara ostridigt, att beredvilligheten hos statsmakterna till

en uppgörelse, fotad på någon modifiering af förut intagna ståndpunkter,

väsentligen haft sin rot i deras lifliga önskan att medverka till att bilägga

en stor social intressekonflikt, den som i Skåne under någon tid

syntes ställa de organiserade betodlarne och de till en högre enhet

sammanbragta sockerfabrikerna i en olöslig motsättning mot hvarandra.

Regering och Riksdag ha därvidlag känt som en plikt att till hela

landets fromma söka bidraga till att denna konflikt måtte kunna afvecklas,

innan den hunnit medföra olycksbringande följder för en hel

landsdels befolkning. Den gången var det jordägare- och industriidkareintressen,

som stodo mot hvarandra. Men man kan utan svårighet tänka

sig, att en annan gång en liknande social konflikt mellan arbetare- och

arbetsgifvareintressen, och som på likartadt sätt kunde medföra långt

räckande verkningar för en landsdel eller rent af för hela landets näringslif,

också skulle kunna afvecklas, därest statsmakterna då visa samma

goda vilja att medlande ingripa, eventuellt äfven med jämkning på egna

förut intagna ståndpunkter i ena eller andra afseende!, som kan ha

samband med konflikten. Jag tror det vara riktigt och lyckligt för

framtiden, att en sådan väg för förekommande möjliga fall hålles öppen.

Det är ej minst Önskan att medverka vid ett dylikt prejudikat som

gjort, att jag nu gifvit min anslutning till den i utskottet träffade uppgörelsen

så till vida, att jag icke vill för min del ifrågasätta, att Riksdagen

skall gentemot sockerindustrien — själfklart under förutsättning

af motsvarande lojalitet från dess målsmäns sida i alla afseenden —

gå under nästkommande femårsperiod längre i sina kraf för det allmännas

räkning än hvad som innebäres i utskottets hemställan.))

STOCKHOLM, I8AAC MARCU8’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1908.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1908:49 Riksdagens Skrifvelse N:o 49 s. 1 i texten