Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af väckta motioner angående särskild beskattning af dels ogifta personer, dels ock barnlösa personer m. m.

1908-02-06 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1908:2, Betänkande, i anledning af väckta motioner angående särskild beskattning af dels ogifta personer, dels ock barnlösa personer m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

1

N:o 2.

Ant till Riksd. kansli den 6 februari 1908, kl. 4 e. m.

Betänkande, i anledning af väckta motioner angående särskild beskattning

af dels ogifta personer, dels ock barnlösa personer

m. m.

(2:a A.)

I en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 47, har herr

J. Erlansson anfört följande:

»Då statens utgifter årligen stiga på ett oroväckande sätt genom

ständigt nya anspråk på statskassan att framträda hjälpande, sporrande

och bevarande, så är det helt naturligt att statskassans tillflöden oupphörligt

måste ökas. Regeringen måste se sig om efter nya förvärfskällor

Pålägga nya skatter, som blifva alltmera tryckande. Under sådana

förhållanden bör det noga tillses, att beskattningen blir afpassad icke

blott efter inkomst utan efter bärkraft. Då man betraktar vårt nuvarande

skattesystem, så kan man ej säga att det är riktigt som sig bör,

då _ personer med lika inkomst uppskattas lika, om de äro famiReförsörjare

eller ej. J

. kunna ju taga ett exempel ur högen för att göra en liten beräkning.

Där finnas två män med hvardera 2,000 kronors inkomst årligen.

Den ene är ogift, och vi antaga, att hans bostad och föda per år

kostar 1,000 kronor, kläder och extra utgifter 500 kronor, så har han

Bih. till Riksd. Prot. 1908. 5 Sami. 1 Afd. 2 Käft. CN-.o 2.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets Betänkande N;o 2,

500 kronor, som han kan spara. Den andre är gift och har 5 barn.

Skall nu hans egen person tillgodoses så väl som den ogiftes, så hafva

vi först att frånräkna 1,500 kronor. Sedan hafva vi de 500 kronorna

kvar, som den ogifte kan spara, och dessa skola räcka till hvad mera

husrum, ved, föda, kläder, tjänare, skolgång m. in., som behöfs för hustru

och 5 barn. Man behöfver ju icke vara en ovanlig räknemästare för

att inse att här föreligger en stor skillnad.

Den gifte arbetar både moraliskt och ekonomiskt direkt och indirekt

mera för statens och samhällets närvarande och framtida väl och

offrar för familjen och staten sin personliga kraft och sina ekonomiska

tillgångar, under det den ogifte lefver sig själf och icke fostrar några

medborgare för statens framtid, och som tack härför får den gifte icke

blott betala lika stor utan mycket större skatt till staten. Ty först får

han betala lika mycket för inkomst som den ogifte, sedan får han under

den dagliga större förbrukningen kännas vid ytterligare beskattning.

Han kan ju icke låta hustru och barn dricka en kopp kaffe utan att

staten har sin inkomst däraf.

För att vinna större rättvisa häruti kunna olika sätt användas:

a) Minska skatten för den gifte, b) Lämna bidrag till den fattige familjeförsörjaren,

som fostrar många barn för samhället, c) Pålägga särskild

skatt för den ogifte. Men då det är statens behof och icke familjeförsörjarens,

som vidröras i denna motion, så ville jag föreslå en särskild

skatt för den ogifte, exempelvis en viss procent af årsinkomsten för

den, som vid 30 års ålder ej ingått i äktenskap.

Åktenskapsfrekvensen'' i vårt land är mycket låg. Och det är

troligtvis ej lätt att finna botemedel mot detta onda, men få vi en lag

i denna motions syfte, så kan den kanske icke blott åstadkomma större

rättvisa i beskattning utan möjligen äfven inverka något godt i nu

nämnda riktning.

På grund af hvad sålunda anförts vågar jag föreslå, att Riksdagen

i skrifvelse till Kungl. Maj:t ville anhålla, att Kungl. Maj :t täcktes

undersöka och utreda hvad härutinnan kan göras och inkomma med

förslag i ärendet till nästa års Riksdag.»

I en likaledes inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 105, har

herr R Hörnsten hemställt, »att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl.

Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes låta utreda och för Riksdagen

framlägga förslag dels till lag om progressiv skatt på barnlösa, dels ock

till lag° om successiv skattelindring åt däraf behöfvande familjeförsörjare,

som hafva minderåriga barn».

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

Till stöd för detta yrkande har af motionären anförts följande:

»Genom tvenne motioner, väckta hvar för sig i Andra Kammaren

af herrar Erlansson och Saedén, hafva tvenne frågor af rätt ingripande

betydelse förts fram, nämligen en så kallad ungkarlsskatt samt lättnad

för familjeförsörjare. Men hur angelägen ur bland annat skattesynpunkt

den förra frågan är, och hur behjärtansvärd den senare än må anses

vara, så stanna dock båda så att säga på halfva vägen. Ty skall det

bli »urcy&ajiss-skatt, sa fordrar konsekvensen äfven DungmöD-skatt, tv i

många fall hafva båda könen för samma arbete ungefär lika inkomst,

och tidsutvecklingen går ju för öfrig! i riktning att bereda män och

kvinnor full likställighet i både det ena och andra afseendet.

Men äfven om skatteplikten utsträckes till att gälla ogifta af båda

könen, så uppstår en ny inkonsekvens, nämligen befrielse från skatt, så

fort de träda i äktenskap, ehuru skatteförmågan bör vara minst lika stor

efter äktenskapets ingående som förut; ty två personer i ett hushåll

kunna och böra lefva till och med billigare per hufvud än när de lefva

hvar för sig, så länge barn ej finnas. Det är ju ock för den kostnad,

som barnuppfostran medför i familj ernå, som framställning gjorts om

större lön för familjeförsörjare.

När man sålunda utgår från att barnuppfostrare behöfva lönetillägg

eller, där sådant icke kan ifrågakomma, däremot svarande skattelindring

— till och med måhända understöd i vissa fall — då faller det sig helt

naturligt att i stället för skatt på ogifta framställa krafvet om skatt på

barnlösa. . " r

Ett sådant förslag väcktes ock förra året i den franska deputerade

kammaren af deputeraden Contant.

I fråga om lättnader för familjeförsörjare så finnas ju lika stora

och trängande behof af hjälp för många enskilda tjänstemän som för

statens. Kommer så därtill alla andra klasser, jordbrukare, yrkesidkare

och arbetare, hvilka i regel ha största barnantalet, men däremot ofta

nog den minsta ekonomiska bärkraften att försona desamma under

uppväxtåren.

I detta samband borde också rätteligen frågan om barnens rätta

uppiostian tagas i beaktande, hvarvid hänsyn till begåfning och fallenhet

finge komma till sin fulla rätt, så att familjeförsörjaren genom till

och med fullständig skattebefrielse kunde få vägen lättare öppnad för

barnens utbildning till det lefnadskall deras anlag ämnat dem för.

Konsekvensen fordrar sålunda att alla familjeförsörjande uppfostrare,

som pröfvas däraf vara i behof, också böra erhålla lönetillägg eller

skattelindring successivt i förhållande till barnantalet och den mindre

s. 4 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

4 Bevillningsutskottets Betänkande N;o 2.

ekonomiska bärkraften. Hur den successiva skalan bör uppgöras, därom

erfordras naturligtvis utredning och förslag genom Kungl. Maj:t.

Likaledes torde den progression, efter hvilken barnlöshetsskatt i

procent af inkomst anses höra utgå, utredas genom Kungl. Maj:t och

därefter som lagförslag föreläggas Riksdagen. Hvad åldersgränsen för

begynnande af berörda skatt beträffar, torde den lämpligast böra sättas

i samband med inträdande i den politiska myndighetsåldern och upphöra

vid inträde i pensionsåldern.»

Bevillningsutskottet, som fått dessa motioner till sig hänvisade,

har funnit desamma böra behandlas i ett sammanhang.

De ifrågavarande motionerna innefatta tre skilda förslag, nämligen

dels det af herr Erlansson framställda om åsättande af särskild skatt å

ogifta personer öfver 30 års ålder, dels ock de af herr Hörnstén väckta

förslagen om särskild »progressiv skatt för barnlösa personer» samt om

»successiv skattelindring åt däraf behöfvande familjeförsörjare, som hafva

minderåriga barn».

Förslag af liknande innebörd som de nu föreliggande motionerna

hafva förut varit föremål för behandling inom Riksdagen.

Hvad först angår frågan om särskild högre beskattning af ogifta

eller barnlösa personer, hade i en vid 1892 års riksdag inom Andra

Kammaren väckt motion hemställts, att Riksdagen måtte hos Kungl.

Maj:t begära utarbetande och framläggande af »förslag till bevillning,

utgående med lägre belopp af gifta män än af män, som ej äro eller

varit gifta och uppnått en ålder af minst 25 år». Bevillningsutskottet

uttalade i fråga om denna motion, att genom det däri framställda förslaget

man komme att från gällande skatteprincip göra en afvikelse,

som skulle orsaka rubbning i beskattningssystemet utan att blifva af

någon vidare betydelse för vare sig staten eller den skattskyldige,

hvarför utskottet icke kunde förorda motionärens yrkande utan hemställde,

att motionen måtte af Riksdagen lämnas utan afseende. Denna

utskottets hemställan bifölls af båda kamrarna.

I en vid 1893 års riksdag väckt motion hemställde samme

motionär, att Riksdagen måtte besluta, »att allmän bevillning enligt

andra artikeln för fast egendom samt inkomst af kapital eller arbete

skall utgå med dubbla beloppet af män, som uppnått 25 års ålder och

ej äro gifta eller hafva barn af föregående äktenskap». Beträffande

detta förslag framhöll bevillningsutskottet till en början, att under det

motionärens vid 1892 års riksdag framlagda förslag afsåg utredning

huruvida icke viss skattelindring borde beredas skattskyldige, som voro

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N;o 2. 5

eller vant gifta, afsåg det ifrågavarande förslaget, att Riksdagen utan

vidare skulle besluta en förhöjning i beskattningen af de män, som vid

viss ålder ej vore gifta eller ägde barn af föregående äktenskap. Hvad

bevillningsutskottet år 1892 anförde mot bifall till motionärens dåvarande

förslag syntes fördenskull med ännu större fog kunna åberopas

emot det senare förslaget. Utskottet hemställde, att motionen måtte

lämnas utan afseende, och blef denna hemställan af båda kamrarna

bifallen.

• j -^ra&an om utsträckt skattelindring för familjeförsörjare, som hafva

minderåriga barn, har äfven vid flera tillfällen varit före inom Riksdagen,

senast vid 1906 års riksdag. Vid behandlingen af den af Kungl.

Maj:t då framlagda propositionen om ändrad lydelse af vissa §§ i bevillningsförordningen

uttalade bevillningsutskottet sin anslutning till den

1 nämnda proposition tillämpade grundsats, att vid bestämmandet af

skattskyidigs skatteförmåga afseende fästes vid honom åliggande försörjningsplikt

af minderåriga barn.

• e- j beträffar de nu föreliggande motionerna, i hvad de åsyfta

införande af särskild högre beskattning af vissa ogifta eller af barnlösa

personer, finner bevillningsutskottet, i likhet med 1893 års bevillningsutskott,

desamma innebära en icke tillrådlig afvikelse från gällande skatteprmciper

Det är visserligen en fullt riktig tanke, att skattebördorna

hora sa fördelas, att de bärkraftiga företrädesvis träffas, under det att

d® ^^onufäkt Svaga skonas, och i vissa fäll kunde detta antagligen

bmva händelsen vid en tillämpning af motionärernas förslag. Men en

!^i r- U?f?re beskattning skulle alltid blifva en speciallagstiftning, där

de förhållanden, som skulle grunda den särskilda skattskyldigheten,

d. v. s. att den skattskyldige vore ogift, resp. barnlös, ingalunda alltid

komme att utgöra bevis för större skatteförmåga. Därför skulle en såan

skatt ofta blifva orättvis och obillig samt svårligen kunna ordnas

efter rationella beskattningsprinciper, åsyftande att träffa den verkliga

pkatteförmågan, utan snarare till sin karaktär blifva närmast

fiffig med en premiering till höjande af äktenskapsfrekvensen eller

folkökningen, hvilket syfte icke tyckes hafva stått främmande för

åtminstone . den ene af motionärerna. Utskottet anser dock, att detta

1 och för sig behjärtansvärda syfte icke skulle befordras genom de åtgärder

i beskattningsväg, som motionärerna förordat.

I fråga, om förslaget att bereda skattelindring åt familjeförsörjare,

som hafva minderåriga barn, vill utskottet erinra, att möjlighet att medgifva

sådan skattelindring redan finnes enligt 11 § i gällande bevillningsförordning.

Bland de där angifna ömmande omständigheter, som

Bih. till Riksd. Prot. 1908. 5 Sami. 1 Afd. 2 Häft. 2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

må föranleda till ökning af det ordinarie bevillningsfria afdraget, nämnes

särskilt »talrik familj». Det ligger sålunda redan nu inom taxeringsmyndigheternas

befogenhet att efter pröfning bereda de af borr Hörnstén

åsyftade familjeförsörjare någon skattelindring, och enligt hvad

bevillningsutskottet ’ har sig bekant, fortgår arbetet med revisionen af

den direkta skattelagstiftningen och man lärer kunna förutsätta, att därvid

kommer att tagas hänsyn till den inom Riksdagen ofta uttalade

åsikten, att bestämmelserna angående det bevillningsfria afdraget höra

omarbetas i den riktning, att i fråga om mindre bemedlade storleken af

nämnda afdrag regelmässigt skall ställas i visst förhållande jämväl till

talrikheten af den familj, skattskyldig har att underhålla. .

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer bevillningsutskottet,

l:o) att herr Erlanssons ifrågavarande motion icke

må till någon Riksdagens åtgärd föranleda; och

2:6) att ej heller herr Hörnsténs ifrågavarande

motion må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 6 februari 1908.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CAVALLI.

Reservation

af herr Cavalli mot viss del af motiveringen.

STOCKHOLM, P. A. NYMANS KFTEKTH. 1908.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.