Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående vissa bestämmelser rörande gränstrafiken mellan Sverige och Norge, dels ock en i ämnet väckt motion.

1908-05-04 · 14 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 12 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1908:23, Betänkande, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående vissa bestämmelser rörande gränstrafiken mellan Sverige och Norge, dels ock en i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 23.

1

N:o 23.

Ank. till Riksd. kansli den 4 maj 1908, kl. (i e. in.

Betänkande, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till förordning angående vissa bestämmelser

rörande gränstrafiken mellan Sverige och Norge, dels

ock en i ämnet väckt motion.

I proposition n:o 188, dagtecknacl den 24 nästlidne april, hvilken sungi.

proposition hänvisats till bevillningsutskottet, har Kungl. Maj:t, under ProP°’itionåberopande

åt bilagdt utdrag af protokollet öfver finansärenden för

samma dag, föreslagit Riksdagen att antaga ett vid propositionen fogadt

förslag till förordning angående vissa bestämmelser rörande gränstrafiken

mellan Sverige och Norge.

Berörda förslag är af följande lydelse:

1 §•

Vid resa annorledes än med järnväg från Norge till Sverige öfver

nedannämnda delar af gränsen vare det, med undantag för spelkort,

hvilka äro underkastade såväl stämpelafgift som tull, samt brännvin och

Bih. till Riksd. Prot. 1908. 5 Sami. 1 Afd. 22 Höft. (N:o 23.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 28.

sprit jämte därmed beredda drycker äfvensom vin, för kvilka senare

varor tull skall erläggas, medgifvet att af till införsel tillåtna, tull

underkastade naturalster eller tillverkningar tullfritt och, hvad beträffar

socker, jämväl skattefritt medföra följande mindre partier, nämligen:

a) då resa sker öfver de delar af gränsen, som äro belägna mellan

gränsstationen i Mitandersfors i Värmland och gränsen mellan Värmland

och Dalarne samt mellan Ljusnebäcken i Härjedalen och Frostvikens

socken i Jämtland:

bröd, alla slag, tillsammans 10 kilogram,

fläsk, alla slag, tillsammans 10 kilogram,

garn, alla slag, tillsammans 5 kilogram,

kaffe, alla slag, och kaffesurrogat, tillsammans 5 kilogram,

malt, 10 kilogram,

maltdrycker, alla slag, tillsammans 5 liter,

risgryn, 5 kilogram,

socker och sirap, alla slag, tillsammans 5 kilogram,

spannmål, omalen, 40 kilogram,

» malen, 25 kilogram,

tobak, oarbetad och arbetad, alla slag, tillsammans 1 kilogram,

väfnader, alla slag, tillsammans 15 meter, dock icke utöfver ett

sammanlagdt värde af 25 kronor, samt

andra varor till ett sammanlagdt värde af 20 kronor;

b) då resa sker öfver den del af gränsen, som är belägen mellan

gränsen mellan Värmland och Dalarne samt Ljusnebäcken i Härjedalen,

eller öfver gränsen mot FrostAukens socken i Jämtland och norr om

denna belägna orter;

bröd, alla slag, tillsammans 20 kilogram,

fläsk, alla slag, tillsammans 10 kilogram,

garn, alla slag, tillsammans 5 kilogram,

kaffe, alla slag, och kaffesurrogat, tillsammans 5 kilogram,

malt, 40 kilogram,

maltdrycker, alla slag, tillsammans 10 liter,

risgryn, 5 kilogram,

socker och sirap, alla slag, tillsammans 10 kilogram,

spannmål, omalen, 150 kilogram,

» malen, 100 kilogram,

tobak, oarbetad och arbetad, alla slag, tillsammans 1 kilogram,

väfnader, alla slag, tillsammans 15 meter, dock icke utöfver ett

värde af 40 kronor, samt

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande, N:o 23.

3

andra varor till ett sammanlagdt värde af 30 kronor.

Där vara af resande medföres i större myckenhet, än ofvan stadgats,

skall tull och, hvad beträffar socker, jämväl sockerskatt, enligt hvad

eljest gäller, erläggas för hela den af varan införda kvantiteten.

Afgiftsfrihet, hvarom i denna § sägs, gäller icke för varor, som

i handelsafsikt införas vare sig för att i vanlig ordning försäljas eller

för att utlämnas såsom ersättning för verkställdt arbete, ej heller för

varor, om af handlande eller för handlandes räkning införas, såvidt,

de äro af de slag, med hvilka han idkar handel.

Kesande vare, om tulltjänsteman eller tullbetjänt sådant fordrar,

skyldig att, jämte uppgift om yrke och hemvist, aflemna eu under

edlig förpliktelse afgifven skriftlig försäkran, att de varor, han medför,

icke införas i handelsafsikt, på sätt ofvan förmäles. Införas varorna

icke för resandes egen räkning, skall sådan försäkran afgifvas af den,

för hvilkens räkning de införas. Underlåter någon afkunna dylik försäkran,

skola varorna i vanlig ordning tullbehandlas.

2 §•

1. Om i gränstrakterna mellan Sverige och Norge någon äger

eller brukar egendom på båda sidor om gränsen och dessa egendomar

antingen gränsa omedelbart till hvarandra eller äro så belägna, att

afståndet mellan egendomarnas närmaste gränser ej öfverstiger 20

kilometer, må utsäde, kreatur och redskap, som erfordras för den i

Sverige belägna egendomens skötsel, tullfritt föras öfver gränsen till

Sverige.

2. Varor, som af gränsbefolkningen för liushållsbehof föras från

Sverige till Norge för att förädlas genom blekning, färgning, garfning,

målning, spinning, väfning eller annan dylik bearbetning eller för

reparation och som efter sådan förädling eller reparation återinföras,

skola vid återinförseln vara fria från tullumgälder.

Likaså skola varor, som af gränsbefolkningen för liushållsbehof

föras från Norge till Sverige för att här undergå sådan förädling eller

reparation, om hvilken nyss blifvit sagdt, och därefter till Norge återutföras,

vid införseln till Sverige vara fria från tullumgälder.

3. Dragare och fordon, som uppenbarligen användas endast för

transport af gods eller personer från Norge till Sverige, äro ej underkastade

tullafgifter.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 23.

Departements
chefen.

3 §•

Till förekommande af missbruk af de i 1 och 2 §§ gjorda medgifvanden

äger generaltullstyrelsen eller i särskild! fall tullmyndighet

vid gränsen att meddela de närmare kontrollföreskrifter, som kunna

anses erforderliga.

Denna förordning skall träda i kraft den 16 maj 1908 och, där

icke annorlunda stadgas, lända till efterrättelse till och med den 15

maj 1909; dock att hvad i 2 § är föreskrifvet skall äga tillämpning,

allenast så länge däremot svarande bestämmelser gälla i Norge.

Vid ärendets föredragning inför Kung!. Maj:t har, enligt ofvan

omförmälda statsrådsprotokoll, chefen för finansdepartementet anfört

följande:

»Gränstrafiken mellan Sverige och Norge har under de två senaste

åren reglerats genom särskilda förordningar den 16 maj 1906 samt

den 13 maj 1907; och hafva förorduingarna fastställts att gälla

enhvar under ett år eller från och med den 16 maj 1906 till och med

den 15 maj 1907 samt från och med den 16 maj sistnämnda år till

och med den 15 maj 1908.

Då jag nu anhåller att få till behandling upptaga frågan om

regleringen af nämnda gränstrafik för nästkommande årsperiod, har jag

att i sammanhang därmed anmäla en af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Västerbottens län med underdånig skrifvelse den 29 oktober

1907 öfverlämnad skrift, däri D. Forsvall in. fl. personer från Amrnarsnäs

eller Öfre Gautsträsk inom Sorsele socken af nämnda län anhållit,

att, med hänsyn till 1907 års felslagna skörd, Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

måtte göra underdånig framställning om utsträckning i den

rätt till tullfri införsel från Norge af malen spannmål, som enligt gällande

gränstrafiksförordning af den 13 maj 1907 vore medgifven och, hvad

anginge den norra delen af gränsen, däribland äfven Sorsele socken, vore

bestämd till en kvantitet af allenast 100 kilogram vid hvarje resa.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillmnymtskottctn Betänkande N:o 23.

I du ofvanberörda underdåniga skrifvelse har Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande — med vitsordande af sökandenas uppgift angående

den felslagna skörden samt med förmälan, hurusom på grund af bristen

på ordnade kommunikationer till svenska handelsplatser och de långa

utstånden till dessa sökandena vore nödsakade att själfva hämta sitt

spannmålsbehof från norska handelsplatser — vidare anfört, bland annat,

att äfven i andra delar af länets öfre lappmarker än dem, som i ansökningen

afväges, enahanda förhållande vore rådande beträffande såväl skörden

som tvånget att hämta lifsförnödenlieter från Norge. Beredandet af

den tullfrihet, sökandena åsyftade, borde därför icke begränsas till blott

de byar inom öfre Sorsele socken, för hvilka sökandena gjort sig till

tolk, utan äfven omfatta Tärna socken och öfre delen af Vilhelmina

socken eller den del däraf, som bildade Dikanäs och Fatmomakke kapelllag.

Men om den begärda tullfriheten medgåfves, saknade det praktisk

betydelse att så begränsa de trakter, dit den tullfria införseln af spannmål

skulle få äga rum. De långa afstånd, som skilde den del af befolkningen,

hvilken för erhållande af lifsförnödenlieter måste vända sig

till Norge, från den öfriga delen af befolkningen, och frånvaron af sammanhängande

kommunikationsleder inom länets öfre lappmark uteslöte

nämligen sannolikheten af, att en utsträckt tullfrihet rörande spannmål,

hvilken måste forslas med fordon, skulle kunna missbrukas af någon

från de öfriga delarna af länet.

Med förmälan vidare, att resor för uppköp af spannmål från Norge

vanligen företoges två gånger årligen, nämligen dels så snart stadigt

slädföre funnes, och dels innan detsamma hotade att försvinna, har Eders

Kungl. Maj:ts befallningshafvande förklarat sig anse det vara af behofvet

påkalladt, att, då felslagen skörd ägt rum, tullfriheten vid införsel

af malen spannmål blefve utsträckt antingen generellt till husbehofvet

eller till en kvantitet af högst 300 kilogram, motsvarande 3 säckar för

hvarje resa.

Då emellertid — fortsätter Eders Kungl. Majrts befallningshafvande

— samma omständighet, som nu åberopats för den utsträckta

tullfriheten, nämligen felslagen skörd, ofta kunde återkomma, och då

till äfventyrs framdeles möjlighet kunde uppstå för fjällbefolkningen att

lättare än för närvarande åstadkomma målning af spannmål, syntes det

synnerligen önskvärdt, ej mindre att vidgad tullfrihet för fjällbefolkningen

framdeles vid förefallande behof kunde medgifvas utan Riksdagens

hörande, än äfven att sådan frihet finge omfatta jämväl omalen

spannmål.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 23.

Med afseende å hvad sålunda anförts har Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande hemställt, att Eders Kungl. Maj:t måtte dels utverka

medgifvande af innevarande års Riksdag att pröfva och afgöra, huruvida

och i hvad mån den i 1 § mom. b af förenämnda nådiga förordning

medgifna tullfrihet vid införsel från Norge af malen spannmål kunde

utsträckas att omfatta större kvantiteter än i förordningen nu vore tillstadt,

dels omedelbart, sedan sådant medgifvande lämnats, besluta, att

berörda tullfrihet å malen spannmål finge under den tid, förordningen

gällde, eller till och med den 15 nästkommande maj, utsträckas för

Västerbottens länsgräns mot Norge att omfatta 300 kilogram. Därjämte

har Eders Kungl. Majrts befallningshafvande hemställt, att Eders Kungl.

Maj:t måtte, hvad anginge regleringen af gränstrafiken mellan Sverige

och Norge för nästkommande årsperiod, begära enahanda medgifvande

rörande såväl malen som omalen spannmål.

Öfver nätnnda framställning har generaltullstyrelsen afgifvit infordradt

underdånigt utlåtande, därvid styrelsen till en början erinrar,

hurusom styrelsen i sitt den 30 november 1905 afgifna underdåniga utlåtandei

anledning af Riksdagens skrifvelse den 17 maj 1904 med begäran om

utredning, om och i hvilken män en begränsning af giltighetsområdet

för då gällande förordning om gränstrafiken mellan Sverige och Norge

eller i öfrigt förändringar i eller tillägg till förordningens bestämmelser

lämpligen borde ske, anfört, att, då styrelsen ansett sig kunna ifrågasätta

en väsentlig minskning i den medgifna rätten till tullfri varuinförsel

från Norge, styrelsen dock funnit sig böra framhålla önskvärdheten

däraf, att vid’ tillfällen, då i någon del af gränstrakterna mot

Norge missväxt inträffat eller eljest nöd uppstått och därför behof af

utsträckta medgifvanden i ifrågavarande afseenden eller rättighet till

tullfri varuinförsel vid någon del af gränsen, där sådan rättighet eljest

icke förefunnes, vore för handen, de medgifvanden och lättnader, som

ansåges nödiga, måtte kunna utan tidsutdräkt meddelas.

Då styrelsen fortfarande hyste denna uppfattning — anför styrelsen

vidare — samt genom hvad Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Västerbottens län anfört finge anses ådagalagdt, att under år

1907 missväxt inträffat i de vid riksgränsen belägna, på kommunikationer

synnerligen vanlottade socknarna i nämnda län, tvekade styrelsen

icke att tillstyrka de af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande nu

gjorda framställningarna.

Vidare har jag att anmäla eu af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Värmlands län med underdånig skrifvelse den 9 december

1907 öfverlämnad skrift, däri Södra Finnskoga sockens kommunal
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskotlcls Betänkande N:o ''23.

stämma, med åberopande af mistlidet års felslagna skörd, gjort framställning

i syfte, att den rätt till tullfri varuinförsel från Norge, som

enligt gränstrafikförordningen vore medgifven inbyggarne i Södra

Finnskoga socken, måtte varda utsträckt att gälla enahanda varukvantiteter,

som jämlikt förordningen finge tullfritt införas till norra delarna

af riket.

Eders Kungl. Maj:ts sistbemälde befallningshafvande har, då något

nödår icke kunde sägas hafva drabbat någon del af länet, förklarat sig

icke kunna förorda den gjorda framställningen; och har generaltullstyrelsen,

som efter nådig remiss yttrat sig jämväl öfver denna framställning,

med afseende å hvad Eders Kungl. Maj ds befallningshafvande

anfört, funnit skäl icke föreligga att tillstyrka vidtagande af någon

åtgärd i det i framställningen angifna syfte.

Den af Södra Finnskoga sockens kommunalstämma gjorda framställning

anser jag i likhet med generaltullstyrelsen, på det af Eders

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Värmlands län anförda skäl, icke böra

föranleda vidare åtgärd.

Vidkommande därefter Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes i

Västerbottens län hemställan, är det visserligen ett kändt förhållande,

att en del af befolkningen i nämnda län genom förra årets felslagna

skörd råkat i en svår och nödställd belägenhet, som kraft särskilda

åtgärder från myndigheternas sida för nödens aflöpande. Möjligen

skulle det därför kunnat ifrågasättas, att i sådant syfte, på sätt Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvande föreslagit, i fråga om rikets nordligaste delar

utsträcka den enligt gränstrafikförordningen medgifna tullfriheten utöfver

hvad i sådant afseende nu är medgifvet. Eu dylik åtgärd torde

emellertid för det inträdda nödtillståndets afhjälpande liafva^ praktiskt

sedt, varit af jämförelsevis mycket ringa betydelse, utan kräfdes härför

helt andra och kraftigare åtgärder. I sådant afseende tillåter jag mig

ock erinra, hurusom Eders Kungl. Maj:t den 28 sistlidne februari, efter

därom af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Västerbottens län

den 14 i samma månad gjord framställning, behagade, af de för behöfvandes

undsättning vid missväxt eller felslagen skörd eller då allmän

nöd i någon ort af annan orsak uppstått afsedda medel, ställa till Eders

Kungl. Maj:ts befallningshafvandes förfogande ett belopp af 35,000 kronor,

att såsom undsättning utan återbetalningsskyldighet åt dem, som genom

den under år 1907 inträffade missväxt företrädesvis kommit i behof af

hjälp, efter Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes bepröfvande användas

dels till anordnande af allmännyttiga arbetsföretag, företrädesvis

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 23.

röjnings- och brytningsarbeten till vinnande af sommar- och vintervägar,

och dels till bidrag till anskaffande af lifsförnödenheter och utsäde.

Äfvenså torde i detta sammanhang böra erinras, hurusom Eders

Kungl. Maj:t, likaledes efter framställning af Eders Kung!. Maj:ts

befallningshafvande i Västerbottens län, den 13 nästlidne mars beviljat

fraktnedsättning för tiden intill den 1 nästkommande juli vid transport

å statens järnvägar af hö, halm, hafre, spannmål, mjöl in. H. förnödenheter,

afsedda för nödlidande inom Stensele, Sorsele, Vilhelmina, Dorotea

och Malå socknar inom nämnda län.

Genom de sålunda vidtagna åtgärderna torde befolkningen i

ifrågavarande trakter hafva erhållit en mera effektiv hjälp, än en utsträckning

af den medgifna tullfriheten kunnat medföra. 1 hvarje fall

lärer icke nu föreligga anledning till vidtagande af eu sådan åtgärd.

Hvad beträffar den af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i

Västerbottens län väckta frågan om utverkande af Riksdagens medgifvande

därtill, att Eders Kungl. Maj:t må kunna framdeles under den tid, för

hvilken gränstrafikförordningen härnäst må antagas att gälla, äfven

utan Riksdagens hörande medgifva en, utöfver hvad författningen eljest

stadgar, utsträckt tullfrihet för malen och omalen spannmål, synes mig

en sådan framställning från Eders Kungl. Maj:ts sida knappast vara erforderlig.

Oafsedt frågan, huruvida icke Eders Kungl. Maj:t måste anses

grundlagsenlig!, berättigad att, där förhållandena så kräfva, äfven utan

uttryckligt medgifvande från Riksdagens sida, medgifva en dylik lindring

i tullbeskattningen — en fråga, som enligt min mening obetingadt

måste jakande besvaras — torde det nämligen till en början kunna förutsättas

såsom gifvet, att Kungl. Maj:t under tider, då Riksdagen är

samlad, icke skulle utan inhämtande af dess mening begagna sig af en

sådan rätt. Skulle åter å tid, då riksdag ej pågår, sådana förhållanden

inträda, att till lindrande af inträffadt nödtillstånd eller eljest ingripande

från Kungl. Maj ds sida erfordras, torde då lika litet som eljest utvägar

saknas att, i likhet med hvad nyligen ägt rum, på annat sätt träda

hjälpande emellan.

Såsom jag redan nämnt, har nu gällande förordning angående

gränstrafiken mellan Sverige och Norge fastställts att gälla endast för

ett år eller till och med den 15 maj 1908; och har därvid tillika töreskrifvits,

att hvad i förordningens 2 § är stadgadt rörande tullfri varuinförsel

i vissa fall skall äga tillämpning, allenast så länge däremot

svarande bestämmelser gälla i Norge.

Då jag på angifna skäl icke ansett mig böra biträda omförmäld a, hos

Eders Kungl. Maj:t gjorda framställningar samt icke heller i öfrigt funnit

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 23. 9

anledning att ifrågasätta någon ändring vare sig i de uti nyssnämnda förordning

innefattade bestämmelser rörande gränstrafiken mellan Sverige

och Norge eller i den form, hvarunder dessa bestämmelser meddelats,

hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå

Riksdagen att antaga ett förslag till förordning angående vissa

bestämmelser rörande gränstrafiken mellan Sverige och Norge af enahanda

tydelso med nu i ämnet gällande författning, att träda i kraft

den 10 nästkommande maj och, där icke annorlunda stadgas, lända till

efterrättelse till och med den 15 maj 1909; dock att hvad i 2 § är

föreskrifvet skall äga tillämpning, allenast så länge däremot svarande

bestämmelser gälla i Norge.»

Vidare har i en inom Andra Kammaren af herr M. Matsson väckt

motion, n:o 317, i hvars syfte sex andra af kammarens ledamöter instämt

och hvilken motion likaledes hänvisats till bevillningsutskottet, hemställts,

att Riksdagen måtte, med godkännande af propositionen i öfrigt, besluta

sådan ändring af 1 § i förordningen, att vid resa öfver de delar af

gränsen, som omförmälas under a), måtte få tullfritt medföras 150 kilogram

omalen och 100 kilogram malen spannmål eller således samma

kvantiteter, som omförmälas under b).

Motionärens motivering lyder:

»Kungl. Maj:t har uti nådig proposition n:o 188 af den 24 innevarande

april förelagt Riksdagen till antagande förslag till förordning

angående vissa bestämmelser rörande gränstrafiken mellan Sverige och

Norge. De sålunda föreslagna bestämmelserna åsyfta att fortfarande

bereda vissa i förslaget angifna, permanent spannmålsköpande gränsorter

den lättnad i trafiken mellan de båda rikena vid befraktning af

vissa tullpliktiga förnödenheter, som påkallas af dessa gränsorters afsmida

lägen och brist på tidsenliga samfärdsmöjligheter.

Då det nu föreliggande förslaget endast afser en prolongation

för tiden från och med den 16 maj 1908 till och med den 15 maj

1909 af den gränstrafiksreglering, som skett för ett år i sänder genom

särskilda förordningar den 16 maj 1906 och den 13 maj 1907, skulle

därom ej vara mycket att säga, om de lokala olägenheter, som man

afser att genom den föreslagna förordningen minska, ej vore större nu

än under de båda sistförflutna åren; men då till följd af sistlidne

sommarens kalla och regniga väderlek de ifrågavarande gränsorternas

nu inneliggande vårsädesskörd i allmänhet är oduglig till utsäde, och

en stor del af dessa orters skörd utaf såväl höst- som vårsäd lidit så

Bih. till Biksd. Prof. 1908. 5 Samt. 1 Afd. 22 Höft. 2

Motion

II: 317.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 23.

af förra årets ogynnsamma väderlek, att den måste nppstillas som

kreatursfoder i stället för att användas till människoföda, föreligger nu

ett större behof för dessa gränsorter af rätt till tullfri spannmålsinförsel

än under de båda sistförflutna åren. Vid sådant förhållande torde med

fog kunna sättas i fråga, huruvida icke den rätt till tullfri införsel af

spannmål, man för nästinstundande årsperiod vill bereda dessa vanlottade

gränsorter, borde utsträckas i förhållande till de för samma

orter stegrade importbehofven. Kungl. Maj:ts befallningshafvande i

Västerbottens län bär också af sådan anledning i underdånig skrifvelse

den 29 oktober 1907 hemställt, att Kungl. Maj:t måtte utverka Riksdagens

medgifvande till tullfri införsel efter häst af högst 300 kilogram

malen eller omalen spannmål för hvarje resa från Norge öfver

Västerbottens länsgräns under nästa årsperiod, och har kungl. generaltullstyrelsen

uti infordradt underdånigt utlåtande tillstyrkt, att ifrågavarande

hemställan måtte bifallas. Emellertid föreslår nu Kungl. Magt

rätt till tullfri införsel annorledes än med järnväg från Norge till i

förslaget angifva nordliga gränsorter af blott 150 kilogram omalen

och 100 kilogram malen spannmål. Af departementschefens vid nådigapropositionen

fogade yttrande till statsrådsprotokollet framgår, att Kungl.

Maj:t ansett sig icke böra i större omfattning, än som skett, tillmötesgå

sin befallningshafvandes i Västerbottens län underdåniga hemställan,

alldenstund det, genom förra årets felslagna skörd inom dessa gränsorter

mera tillfälligt härskande nödtillståndet påkallat särskilda och

kraftigare verkande åtgärder från myndigheternas sida.

Kungl. Maj:t synes alltså vid förslagets upprättande mindre hafva

tagit hänsyn till en inom vissa landsdelar felslagen skörd än till vissa

gränsorters bristande möjlighet till samfärdsel och varuutbyte med de

sädesproducerande delarne af vårt land.

Fasthåller man vid denna tanke, kan man knappast undgå att finna

det rimligt, det enahanda rätt till tullfri varuinförsel, som kan komma

att medgifvas de nordligare gränsorterna, jämväl måtte medgifvas, då

införsel sker öfver de delar af gränsen, som äro belägna mellan gränsstationen

Mitandersfors i Värmland och gränsen mellan Värmland och

Dalarne samt mellan Ljusnebäcken i Härjedalen och Frostvikens socken

i Jämtland, eftersom jämväl dessa gränsorter, i saknad åt tidsenliga

samfärdsförbindelser med öfriga delar af landet, tills vidare äro hänvisade

att införskaffa en stor del af sitt spannmålsbehof ifrån Norge.

Södra Finnskoga sockens i Värmland kommunalstämma har för sina

sockenbors vidkommande hos Kungl. Maj:t gjort en underdånig framställning

om att i afseende å rätt till tullfri varuinförsel från Norge

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 23. 11

inbyggarno i Södra Finnskoga måtte likställas med inbyggarne i norra

delarno af‘ riket. Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Värmlands län

har emellertid afstyrlct denna framställning af det skäl, att nödår icke

kunde sägas hafva drabbat någon del af länet, hvarvid framställningen

icke föranledt någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Vill man icke gorå bestämmelserna om gränstrafiken mellan

Sverige och Norge i fråga om de nordligare gränsorterna beroende af

tillfälliga skördeförhållanden, utan af permanenta kommunikationsförhållanden,

torde man dock böra handla på samma sätt beträffande de

nu ifrågavarande sydligare gränsorterna. I sådant fall finnes intet skäl

anfördt för att man ej skulle böra antaga enhetliga undantagsbestämmelser

för samtliga i förslaget angifna gränsorter, hvilka allesammans

— äfven i goda skördeår — förbruka mera spannmål, än de producera,

och som nu med hänsyn till den senaste spannmålsskördens dåliga

beskaffenhet, äfven hvad de södra gränsorterna vidkommer, måste köpa

mer än vanligt.»

Såsom af här ofvan åberopade statsrådsprotokoll framgår, hafva

under slutet af nästlidet år hos Kungl. Maj:t gjorts särskilda framställningar

af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Västerbottens och

Värmlands län i syfte att bereda ytterligare lättnader i fråga om den

tullfria varuinforseln öfver vissa delar af gränsen. Kungl. Maj:t har

emellertid på angifna skäl ansett omförmälda framställningar icke böra

föranleda någon vidare åtgärd och för Riksdagen framlagt ett förslag

af enahanda lydelse med nu gällande förordning i ämnet.

Bevillningsutskottet har icke heller för sin del funnit skäl att nu

föreslå någon ändring i det af Kungl. Maj:t framlagda författningsförslaget

och har följaktligen icke kunnat tillstyrka den i ämnet väckta

motionen. Utskottet vill emellertid med anledning af den här ofvan

omförmälda, af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Västerbottens län

gjorda framställningen icke underlåta att i likhet med generaltullstyrelsen

i dess utlåtande den SO november 1905 rörande frågan om gränstrafiken

mellan Sverige och Norge framhålla önskvärdheten däraf, att vid

tillfällen, då i någon del af gränstrakterna mot Norge missväxt inträffat

eller eljest nöd uppstått och därför behof af utsträckta medgifvanden

uti ifrågavarande afseenden eller rättighet till tullfri varuinförsel vid

någon del af gränsen, där sådan rättighet eljest icke förefinnes, är för

handen, erforderliga medgifvanden och lättnader meddelas utan tidsutdräkt.

JJiskottet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 23.

Bevillningsutskottet, som slutligen anser sig böra uttala önskvärdheten

af att den årligen återkommande propositionen i detta ämne

måtte Öfverlämnas till Riksdagen tidigare, än hvad under de sista åren

i allmänhet ägt rum, hemställer,

l:o) att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition

n:o 188 må af Riksdagen bifallas; samt

2:6) att herr Matssons ofvanberörda motion n:o317

må få anses besvarad genom hvad utskottet här ofvan

under l:o) hemställt.

Stockholm den 4 maj 1908.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CAVAL!!.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 22.

13

Reservationer:

af herr Cavalli, som ansett, att i utskottets motivering icke bort

inflyta de uttalanden, som flnnas intagna å sid. 11 och 12 från och

med orden »Såsom af här ofvan — —» till och med orden »--än

hvad under de sista åren i allmänhet ägt rum», samt att utskottets

yttrande och förslag bort inskränkas till följande:

Bevillningsutskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl.

Maj:ts ifrågavarande proposition och således anser, att den i ämnet

väckta motionen icke bör bifallas, hemställer,

l:o) att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition

n:o 188 må af Riksdagen bifallas; samt

2:o) att herr Matssons ofvanberörda motion

n:o 317 må få anses besvarad genom hvad utskottet

här ofvan under l:o) hemställt»;

af herrar friherre Trötte. Sandwatt, Wester, Hålcanson och Hedenlund,

hvilka instämt med herr Cavalli;

af herr G. Jansson i Krakerud, som anfört:

»Äfven om de ifrågavarande gränsorterna inom Värmland, Härjedalen

och Jämtland icke i fråga om behof af rätt till tullfri spannmålsimport

kunna fullt jämställas med de nordligare gränsorterna, så

förefinnas dock starka skäl för att tillmötesgå den tanke, som finnes

uttryckt i herr Matssons motion så till vida, att de i § 1 under afdelning

a) upptagna spannmålsmängderna, som skulle få tullfritt införas,

ökades ifrån nu varande 40 kilogram omalen spannmål till 75

kilogram, och för malen spannmål från 25 till 50 kilogram»;

af herr Branting, som anfört:

»Efter min mening hade bort som motivering för afstyrkande

af herr Matssons motion anföras det faktum, att tid saknats till eu

närmare pröfning af de förhållanden, som kunna inverka på fastBih.

till Riksd. Prof. l9()8. 5 Sand. 1 Afd. 22 Höft 3

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 23.

ställandet af de kvantiteter, för livilka tullfri varuinförsel öfver olika

delar af gränsen må medgifvas. Jag har därför önskat en formulering,

hvarigenom frågan om beliofvet af en revision af gränstrafiksförordningen

lämnades öppen»;

samt af herrar F. O. Berg i Göteborg och S. L. Olsson i Älfdalsfisen,

livilka instämt med herr Branting.

Herrar friherre C. J. Beck-Friis, A. Hammarström, Åkerberg och

Almqvist hafva begärt få antecknadt, att de icke deltagit den förstnämnde

i den slutliga behandlingen och de öfriga i behandlingen af

detta ärende.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, I90S.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1908:119 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående vissa bestämmelser rörande gränstrafiken mellan Sverige s. 1 i texten