Betänkande, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående vissa bestämmelser rörande gränstrafiken mellan Sverige och Norge, dels ock en i ämnet väckt motion.
1908-05-04 · 14 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 12 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1908:23, Betänkande, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående vissa bestämmelser rörande gränstrafiken mellan Sverige och Norge, dels ock en i ämnet väckt motion.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 23.
1
N:o 23.
Ank. till Riksd. kansli den 4 maj 1908, kl. (i e. in.
Betänkande, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till förordning angående vissa bestämmelser
rörande gränstrafiken mellan Sverige och Norge, dels
ock en i ämnet väckt motion.
I proposition n:o 188, dagtecknacl den 24 nästlidne april, hvilken sungi.
proposition hänvisats till bevillningsutskottet, har Kungl. Maj:t, under ProP°’itionåberopande
åt bilagdt utdrag af protokollet öfver finansärenden för
samma dag, föreslagit Riksdagen att antaga ett vid propositionen fogadt
förslag till förordning angående vissa bestämmelser rörande gränstrafiken
mellan Sverige och Norge.
Berörda förslag är af följande lydelse:
1 §•
Vid resa annorledes än med järnväg från Norge till Sverige öfver
nedannämnda delar af gränsen vare det, med undantag för spelkort,
hvilka äro underkastade såväl stämpelafgift som tull, samt brännvin och
Bih. till Riksd. Prot. 1908. 5 Sami. 1 Afd. 22 Höft. (N:o 23.) 1
2
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 28.
sprit jämte därmed beredda drycker äfvensom vin, för kvilka senare
varor tull skall erläggas, medgifvet att af till införsel tillåtna, tull
underkastade naturalster eller tillverkningar tullfritt och, hvad beträffar
socker, jämväl skattefritt medföra följande mindre partier, nämligen:
a) då resa sker öfver de delar af gränsen, som äro belägna mellan
gränsstationen i Mitandersfors i Värmland och gränsen mellan Värmland
och Dalarne samt mellan Ljusnebäcken i Härjedalen och Frostvikens
socken i Jämtland:
bröd, alla slag, tillsammans 10 kilogram,
fläsk, alla slag, tillsammans 10 kilogram,
garn, alla slag, tillsammans 5 kilogram,
kaffe, alla slag, och kaffesurrogat, tillsammans 5 kilogram,
malt, 10 kilogram,
maltdrycker, alla slag, tillsammans 5 liter,
risgryn, 5 kilogram,
socker och sirap, alla slag, tillsammans 5 kilogram,
spannmål, omalen, 40 kilogram,
» malen, 25 kilogram,
tobak, oarbetad och arbetad, alla slag, tillsammans 1 kilogram,
väfnader, alla slag, tillsammans 15 meter, dock icke utöfver ett
sammanlagdt värde af 25 kronor, samt
andra varor till ett sammanlagdt värde af 20 kronor;
b) då resa sker öfver den del af gränsen, som är belägen mellan
gränsen mellan Värmland och Dalarne samt Ljusnebäcken i Härjedalen,
eller öfver gränsen mot FrostAukens socken i Jämtland och norr om
denna belägna orter;
bröd, alla slag, tillsammans 20 kilogram,
fläsk, alla slag, tillsammans 10 kilogram,
garn, alla slag, tillsammans 5 kilogram,
kaffe, alla slag, och kaffesurrogat, tillsammans 5 kilogram,
malt, 40 kilogram,
maltdrycker, alla slag, tillsammans 10 liter,
risgryn, 5 kilogram,
socker och sirap, alla slag, tillsammans 10 kilogram,
spannmål, omalen, 150 kilogram,
» malen, 100 kilogram,
tobak, oarbetad och arbetad, alla slag, tillsammans 1 kilogram,
väfnader, alla slag, tillsammans 15 meter, dock icke utöfver ett
värde af 40 kronor, samt
Bevillningsutskottets Betänkande, N:o 23.
3
andra varor till ett sammanlagdt värde af 30 kronor.
Där vara af resande medföres i större myckenhet, än ofvan stadgats,
skall tull och, hvad beträffar socker, jämväl sockerskatt, enligt hvad
eljest gäller, erläggas för hela den af varan införda kvantiteten.
Afgiftsfrihet, hvarom i denna § sägs, gäller icke för varor, som
i handelsafsikt införas vare sig för att i vanlig ordning försäljas eller
för att utlämnas såsom ersättning för verkställdt arbete, ej heller för
varor, om af handlande eller för handlandes räkning införas, såvidt,
de äro af de slag, med hvilka han idkar handel.
Kesande vare, om tulltjänsteman eller tullbetjänt sådant fordrar,
skyldig att, jämte uppgift om yrke och hemvist, aflemna eu under
edlig förpliktelse afgifven skriftlig försäkran, att de varor, han medför,
icke införas i handelsafsikt, på sätt ofvan förmäles. Införas varorna
icke för resandes egen räkning, skall sådan försäkran afgifvas af den,
för hvilkens räkning de införas. Underlåter någon afkunna dylik försäkran,
skola varorna i vanlig ordning tullbehandlas.
2 §•
1. Om i gränstrakterna mellan Sverige och Norge någon äger
eller brukar egendom på båda sidor om gränsen och dessa egendomar
antingen gränsa omedelbart till hvarandra eller äro så belägna, att
afståndet mellan egendomarnas närmaste gränser ej öfverstiger 20
kilometer, må utsäde, kreatur och redskap, som erfordras för den i
Sverige belägna egendomens skötsel, tullfritt föras öfver gränsen till
Sverige.
2. Varor, som af gränsbefolkningen för liushållsbehof föras från
Sverige till Norge för att förädlas genom blekning, färgning, garfning,
målning, spinning, väfning eller annan dylik bearbetning eller för
reparation och som efter sådan förädling eller reparation återinföras,
skola vid återinförseln vara fria från tullumgälder.
Likaså skola varor, som af gränsbefolkningen för liushållsbehof
föras från Norge till Sverige för att här undergå sådan förädling eller
reparation, om hvilken nyss blifvit sagdt, och därefter till Norge återutföras,
vid införseln till Sverige vara fria från tullumgälder.
3. Dragare och fordon, som uppenbarligen användas endast för
transport af gods eller personer från Norge till Sverige, äro ej underkastade
tullafgifter.
4
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 23.
Departements
chefen.
3 §•
Till förekommande af missbruk af de i 1 och 2 §§ gjorda medgifvanden
äger generaltullstyrelsen eller i särskild! fall tullmyndighet
vid gränsen att meddela de närmare kontrollföreskrifter, som kunna
anses erforderliga.
Denna förordning skall träda i kraft den 16 maj 1908 och, där
icke annorlunda stadgas, lända till efterrättelse till och med den 15
maj 1909; dock att hvad i 2 § är föreskrifvet skall äga tillämpning,
allenast så länge däremot svarande bestämmelser gälla i Norge.
Vid ärendets föredragning inför Kung!. Maj:t har, enligt ofvan
omförmälda statsrådsprotokoll, chefen för finansdepartementet anfört
följande:
»Gränstrafiken mellan Sverige och Norge har under de två senaste
åren reglerats genom särskilda förordningar den 16 maj 1906 samt
den 13 maj 1907; och hafva förorduingarna fastställts att gälla
enhvar under ett år eller från och med den 16 maj 1906 till och med
den 15 maj 1907 samt från och med den 16 maj sistnämnda år till
och med den 15 maj 1908.
Då jag nu anhåller att få till behandling upptaga frågan om
regleringen af nämnda gränstrafik för nästkommande årsperiod, har jag
att i sammanhang därmed anmäla en af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i Västerbottens län med underdånig skrifvelse den 29 oktober
1907 öfverlämnad skrift, däri D. Forsvall in. fl. personer från Amrnarsnäs
eller Öfre Gautsträsk inom Sorsele socken af nämnda län anhållit,
att, med hänsyn till 1907 års felslagna skörd, Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
måtte göra underdånig framställning om utsträckning i den
rätt till tullfri införsel från Norge af malen spannmål, som enligt gällande
gränstrafiksförordning af den 13 maj 1907 vore medgifven och, hvad
anginge den norra delen af gränsen, däribland äfven Sorsele socken, vore
bestämd till en kvantitet af allenast 100 kilogram vid hvarje resa.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillmnymtskottctn Betänkande N:o 23.
I du ofvanberörda underdåniga skrifvelse har Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande — med vitsordande af sökandenas uppgift angående
den felslagna skörden samt med förmälan, hurusom på grund af bristen
på ordnade kommunikationer till svenska handelsplatser och de långa
utstånden till dessa sökandena vore nödsakade att själfva hämta sitt
spannmålsbehof från norska handelsplatser — vidare anfört, bland annat,
att äfven i andra delar af länets öfre lappmarker än dem, som i ansökningen
afväges, enahanda förhållande vore rådande beträffande såväl skörden
som tvånget att hämta lifsförnödenlieter från Norge. Beredandet af
den tullfrihet, sökandena åsyftade, borde därför icke begränsas till blott
de byar inom öfre Sorsele socken, för hvilka sökandena gjort sig till
tolk, utan äfven omfatta Tärna socken och öfre delen af Vilhelmina
socken eller den del däraf, som bildade Dikanäs och Fatmomakke kapelllag.
Men om den begärda tullfriheten medgåfves, saknade det praktisk
betydelse att så begränsa de trakter, dit den tullfria införseln af spannmål
skulle få äga rum. De långa afstånd, som skilde den del af befolkningen,
hvilken för erhållande af lifsförnödenlieter måste vända sig
till Norge, från den öfriga delen af befolkningen, och frånvaron af sammanhängande
kommunikationsleder inom länets öfre lappmark uteslöte
nämligen sannolikheten af, att en utsträckt tullfrihet rörande spannmål,
hvilken måste forslas med fordon, skulle kunna missbrukas af någon
från de öfriga delarna af länet.
Med förmälan vidare, att resor för uppköp af spannmål från Norge
vanligen företoges två gånger årligen, nämligen dels så snart stadigt
slädföre funnes, och dels innan detsamma hotade att försvinna, har Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvande förklarat sig anse det vara af behofvet
påkalladt, att, då felslagen skörd ägt rum, tullfriheten vid införsel
af malen spannmål blefve utsträckt antingen generellt till husbehofvet
eller till en kvantitet af högst 300 kilogram, motsvarande 3 säckar för
hvarje resa.
Då emellertid — fortsätter Eders Kungl. Majrts befallningshafvande
— samma omständighet, som nu åberopats för den utsträckta
tullfriheten, nämligen felslagen skörd, ofta kunde återkomma, och då
till äfventyrs framdeles möjlighet kunde uppstå för fjällbefolkningen att
lättare än för närvarande åstadkomma målning af spannmål, syntes det
synnerligen önskvärdt, ej mindre att vidgad tullfrihet för fjällbefolkningen
framdeles vid förefallande behof kunde medgifvas utan Riksdagens
hörande, än äfven att sådan frihet finge omfatta jämväl omalen
spannmål.
6
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 23.
Med afseende å hvad sålunda anförts har Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande hemställt, att Eders Kungl. Maj:t måtte dels utverka
medgifvande af innevarande års Riksdag att pröfva och afgöra, huruvida
och i hvad mån den i 1 § mom. b af förenämnda nådiga förordning
medgifna tullfrihet vid införsel från Norge af malen spannmål kunde
utsträckas att omfatta större kvantiteter än i förordningen nu vore tillstadt,
dels omedelbart, sedan sådant medgifvande lämnats, besluta, att
berörda tullfrihet å malen spannmål finge under den tid, förordningen
gällde, eller till och med den 15 nästkommande maj, utsträckas för
Västerbottens länsgräns mot Norge att omfatta 300 kilogram. Därjämte
har Eders Kungl. Majrts befallningshafvande hemställt, att Eders Kungl.
Maj:t måtte, hvad anginge regleringen af gränstrafiken mellan Sverige
och Norge för nästkommande årsperiod, begära enahanda medgifvande
rörande såväl malen som omalen spannmål.
Öfver nätnnda framställning har generaltullstyrelsen afgifvit infordradt
underdånigt utlåtande, därvid styrelsen till en början erinrar,
hurusom styrelsen i sitt den 30 november 1905 afgifna underdåniga utlåtandei
anledning af Riksdagens skrifvelse den 17 maj 1904 med begäran om
utredning, om och i hvilken män en begränsning af giltighetsområdet
för då gällande förordning om gränstrafiken mellan Sverige och Norge
eller i öfrigt förändringar i eller tillägg till förordningens bestämmelser
lämpligen borde ske, anfört, att, då styrelsen ansett sig kunna ifrågasätta
en väsentlig minskning i den medgifna rätten till tullfri varuinförsel
från Norge, styrelsen dock funnit sig böra framhålla önskvärdheten
däraf, att vid’ tillfällen, då i någon del af gränstrakterna mot
Norge missväxt inträffat eller eljest nöd uppstått och därför behof af
utsträckta medgifvanden i ifrågavarande afseenden eller rättighet till
tullfri varuinförsel vid någon del af gränsen, där sådan rättighet eljest
icke förefunnes, vore för handen, de medgifvanden och lättnader, som
ansåges nödiga, måtte kunna utan tidsutdräkt meddelas.
Då styrelsen fortfarande hyste denna uppfattning — anför styrelsen
vidare — samt genom hvad Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i Västerbottens län anfört finge anses ådagalagdt, att under år
1907 missväxt inträffat i de vid riksgränsen belägna, på kommunikationer
synnerligen vanlottade socknarna i nämnda län, tvekade styrelsen
icke att tillstyrka de af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande nu
gjorda framställningarna.
Vidare har jag att anmäla eu af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i Värmlands län med underdånig skrifvelse den 9 december
1907 öfverlämnad skrift, däri Södra Finnskoga sockens kommunal
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskotlcls Betänkande N:o ''23.
stämma, med åberopande af mistlidet års felslagna skörd, gjort framställning
i syfte, att den rätt till tullfri varuinförsel från Norge, som
enligt gränstrafikförordningen vore medgifven inbyggarne i Södra
Finnskoga socken, måtte varda utsträckt att gälla enahanda varukvantiteter,
som jämlikt förordningen finge tullfritt införas till norra delarna
af riket.
Eders Kungl. Maj:ts sistbemälde befallningshafvande har, då något
nödår icke kunde sägas hafva drabbat någon del af länet, förklarat sig
icke kunna förorda den gjorda framställningen; och har generaltullstyrelsen,
som efter nådig remiss yttrat sig jämväl öfver denna framställning,
med afseende å hvad Eders Kungl. Maj ds befallningshafvande
anfört, funnit skäl icke föreligga att tillstyrka vidtagande af någon
åtgärd i det i framställningen angifna syfte.
Den af Södra Finnskoga sockens kommunalstämma gjorda framställning
anser jag i likhet med generaltullstyrelsen, på det af Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Värmlands län anförda skäl, icke böra
föranleda vidare åtgärd.
Vidkommande därefter Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes i
Västerbottens län hemställan, är det visserligen ett kändt förhållande,
att en del af befolkningen i nämnda län genom förra årets felslagna
skörd råkat i en svår och nödställd belägenhet, som kraft särskilda
åtgärder från myndigheternas sida för nödens aflöpande. Möjligen
skulle det därför kunnat ifrågasättas, att i sådant syfte, på sätt Eders Kungl.
Maj:ts befallningshafvande föreslagit, i fråga om rikets nordligaste delar
utsträcka den enligt gränstrafikförordningen medgifna tullfriheten utöfver
hvad i sådant afseende nu är medgifvet. Eu dylik åtgärd torde
emellertid för det inträdda nödtillståndets afhjälpande liafva^ praktiskt
sedt, varit af jämförelsevis mycket ringa betydelse, utan kräfdes härför
helt andra och kraftigare åtgärder. I sådant afseende tillåter jag mig
ock erinra, hurusom Eders Kungl. Maj:t den 28 sistlidne februari, efter
därom af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Västerbottens län
den 14 i samma månad gjord framställning, behagade, af de för behöfvandes
undsättning vid missväxt eller felslagen skörd eller då allmän
nöd i någon ort af annan orsak uppstått afsedda medel, ställa till Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvandes förfogande ett belopp af 35,000 kronor,
att såsom undsättning utan återbetalningsskyldighet åt dem, som genom
den under år 1907 inträffade missväxt företrädesvis kommit i behof af
hjälp, efter Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes bepröfvande användas
dels till anordnande af allmännyttiga arbetsföretag, företrädesvis
8
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 23.
röjnings- och brytningsarbeten till vinnande af sommar- och vintervägar,
och dels till bidrag till anskaffande af lifsförnödenheter och utsäde.
Äfvenså torde i detta sammanhang böra erinras, hurusom Eders
Kungl. Maj:t, likaledes efter framställning af Eders Kung!. Maj:ts
befallningshafvande i Västerbottens län, den 13 nästlidne mars beviljat
fraktnedsättning för tiden intill den 1 nästkommande juli vid transport
å statens järnvägar af hö, halm, hafre, spannmål, mjöl in. H. förnödenheter,
afsedda för nödlidande inom Stensele, Sorsele, Vilhelmina, Dorotea
och Malå socknar inom nämnda län.
Genom de sålunda vidtagna åtgärderna torde befolkningen i
ifrågavarande trakter hafva erhållit en mera effektiv hjälp, än en utsträckning
af den medgifna tullfriheten kunnat medföra. 1 hvarje fall
lärer icke nu föreligga anledning till vidtagande af eu sådan åtgärd.
Hvad beträffar den af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i
Västerbottens län väckta frågan om utverkande af Riksdagens medgifvande
därtill, att Eders Kungl. Maj:t må kunna framdeles under den tid, för
hvilken gränstrafikförordningen härnäst må antagas att gälla, äfven
utan Riksdagens hörande medgifva en, utöfver hvad författningen eljest
stadgar, utsträckt tullfrihet för malen och omalen spannmål, synes mig
en sådan framställning från Eders Kungl. Maj:ts sida knappast vara erforderlig.
Oafsedt frågan, huruvida icke Eders Kungl. Maj:t måste anses
grundlagsenlig!, berättigad att, där förhållandena så kräfva, äfven utan
uttryckligt medgifvande från Riksdagens sida, medgifva en dylik lindring
i tullbeskattningen — en fråga, som enligt min mening obetingadt
måste jakande besvaras — torde det nämligen till en början kunna förutsättas
såsom gifvet, att Kungl. Maj:t under tider, då Riksdagen är
samlad, icke skulle utan inhämtande af dess mening begagna sig af en
sådan rätt. Skulle åter å tid, då riksdag ej pågår, sådana förhållanden
inträda, att till lindrande af inträffadt nödtillstånd eller eljest ingripande
från Kungl. Maj ds sida erfordras, torde då lika litet som eljest utvägar
saknas att, i likhet med hvad nyligen ägt rum, på annat sätt träda
hjälpande emellan.
Såsom jag redan nämnt, har nu gällande förordning angående
gränstrafiken mellan Sverige och Norge fastställts att gälla endast för
ett år eller till och med den 15 maj 1908; och har därvid tillika töreskrifvits,
att hvad i förordningens 2 § är stadgadt rörande tullfri varuinförsel
i vissa fall skall äga tillämpning, allenast så länge däremot
svarande bestämmelser gälla i Norge.
Då jag på angifna skäl icke ansett mig böra biträda omförmäld a, hos
Eders Kungl. Maj:t gjorda framställningar samt icke heller i öfrigt funnit
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 23. 9
anledning att ifrågasätta någon ändring vare sig i de uti nyssnämnda förordning
innefattade bestämmelser rörande gränstrafiken mellan Sverige
och Norge eller i den form, hvarunder dessa bestämmelser meddelats,
hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå
Riksdagen att antaga ett förslag till förordning angående vissa
bestämmelser rörande gränstrafiken mellan Sverige och Norge af enahanda
tydelso med nu i ämnet gällande författning, att träda i kraft
den 10 nästkommande maj och, där icke annorlunda stadgas, lända till
efterrättelse till och med den 15 maj 1909; dock att hvad i 2 § är
föreskrifvet skall äga tillämpning, allenast så länge däremot svarande
bestämmelser gälla i Norge.»
Vidare har i en inom Andra Kammaren af herr M. Matsson väckt
motion, n:o 317, i hvars syfte sex andra af kammarens ledamöter instämt
och hvilken motion likaledes hänvisats till bevillningsutskottet, hemställts,
att Riksdagen måtte, med godkännande af propositionen i öfrigt, besluta
sådan ändring af 1 § i förordningen, att vid resa öfver de delar af
gränsen, som omförmälas under a), måtte få tullfritt medföras 150 kilogram
omalen och 100 kilogram malen spannmål eller således samma
kvantiteter, som omförmälas under b).
Motionärens motivering lyder:
»Kungl. Maj:t har uti nådig proposition n:o 188 af den 24 innevarande
april förelagt Riksdagen till antagande förslag till förordning
angående vissa bestämmelser rörande gränstrafiken mellan Sverige och
Norge. De sålunda föreslagna bestämmelserna åsyfta att fortfarande
bereda vissa i förslaget angifna, permanent spannmålsköpande gränsorter
den lättnad i trafiken mellan de båda rikena vid befraktning af
vissa tullpliktiga förnödenheter, som påkallas af dessa gränsorters afsmida
lägen och brist på tidsenliga samfärdsmöjligheter.
Då det nu föreliggande förslaget endast afser en prolongation
för tiden från och med den 16 maj 1908 till och med den 15 maj
1909 af den gränstrafiksreglering, som skett för ett år i sänder genom
särskilda förordningar den 16 maj 1906 och den 13 maj 1907, skulle
därom ej vara mycket att säga, om de lokala olägenheter, som man
afser att genom den föreslagna förordningen minska, ej vore större nu
än under de båda sistförflutna åren; men då till följd af sistlidne
sommarens kalla och regniga väderlek de ifrågavarande gränsorternas
nu inneliggande vårsädesskörd i allmänhet är oduglig till utsäde, och
en stor del af dessa orters skörd utaf såväl höst- som vårsäd lidit så
Bih. till Biksd. Prof. 1908. 5 Samt. 1 Afd. 22 Höft. 2
Motion
II: 317.
10 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 23.
af förra årets ogynnsamma väderlek, att den måste nppstillas som
kreatursfoder i stället för att användas till människoföda, föreligger nu
ett större behof för dessa gränsorter af rätt till tullfri spannmålsinförsel
än under de båda sistförflutna åren. Vid sådant förhållande torde med
fog kunna sättas i fråga, huruvida icke den rätt till tullfri införsel af
spannmål, man för nästinstundande årsperiod vill bereda dessa vanlottade
gränsorter, borde utsträckas i förhållande till de för samma
orter stegrade importbehofven. Kungl. Maj:ts befallningshafvande i
Västerbottens län bär också af sådan anledning i underdånig skrifvelse
den 29 oktober 1907 hemställt, att Kungl. Maj:t måtte utverka Riksdagens
medgifvande till tullfri införsel efter häst af högst 300 kilogram
malen eller omalen spannmål för hvarje resa från Norge öfver
Västerbottens länsgräns under nästa årsperiod, och har kungl. generaltullstyrelsen
uti infordradt underdånigt utlåtande tillstyrkt, att ifrågavarande
hemställan måtte bifallas. Emellertid föreslår nu Kungl. Magt
rätt till tullfri införsel annorledes än med järnväg från Norge till i
förslaget angifva nordliga gränsorter af blott 150 kilogram omalen
och 100 kilogram malen spannmål. Af departementschefens vid nådigapropositionen
fogade yttrande till statsrådsprotokollet framgår, att Kungl.
Maj:t ansett sig icke böra i större omfattning, än som skett, tillmötesgå
sin befallningshafvandes i Västerbottens län underdåniga hemställan,
alldenstund det, genom förra årets felslagna skörd inom dessa gränsorter
mera tillfälligt härskande nödtillståndet påkallat särskilda och
kraftigare verkande åtgärder från myndigheternas sida.
Kungl. Maj:t synes alltså vid förslagets upprättande mindre hafva
tagit hänsyn till en inom vissa landsdelar felslagen skörd än till vissa
gränsorters bristande möjlighet till samfärdsel och varuutbyte med de
sädesproducerande delarne af vårt land.
Fasthåller man vid denna tanke, kan man knappast undgå att finna
det rimligt, det enahanda rätt till tullfri varuinförsel, som kan komma
att medgifvas de nordligare gränsorterna, jämväl måtte medgifvas, då
införsel sker öfver de delar af gränsen, som äro belägna mellan gränsstationen
Mitandersfors i Värmland och gränsen mellan Värmland och
Dalarne samt mellan Ljusnebäcken i Härjedalen och Frostvikens socken
i Jämtland, eftersom jämväl dessa gränsorter, i saknad åt tidsenliga
samfärdsförbindelser med öfriga delar af landet, tills vidare äro hänvisade
att införskaffa en stor del af sitt spannmålsbehof ifrån Norge.
Södra Finnskoga sockens i Värmland kommunalstämma har för sina
sockenbors vidkommande hos Kungl. Maj:t gjort en underdånig framställning
om att i afseende å rätt till tullfri varuinförsel från Norge
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 23. 11
inbyggarno i Södra Finnskoga måtte likställas med inbyggarne i norra
delarno af‘ riket. Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Värmlands län
har emellertid afstyrlct denna framställning af det skäl, att nödår icke
kunde sägas hafva drabbat någon del af länet, hvarvid framställningen
icke föranledt någon Kungl. Maj:ts åtgärd.
Vill man icke gorå bestämmelserna om gränstrafiken mellan
Sverige och Norge i fråga om de nordligare gränsorterna beroende af
tillfälliga skördeförhållanden, utan af permanenta kommunikationsförhållanden,
torde man dock böra handla på samma sätt beträffande de
nu ifrågavarande sydligare gränsorterna. I sådant fall finnes intet skäl
anfördt för att man ej skulle böra antaga enhetliga undantagsbestämmelser
för samtliga i förslaget angifna gränsorter, hvilka allesammans
— äfven i goda skördeår — förbruka mera spannmål, än de producera,
och som nu med hänsyn till den senaste spannmålsskördens dåliga
beskaffenhet, äfven hvad de södra gränsorterna vidkommer, måste köpa
mer än vanligt.»
Såsom af här ofvan åberopade statsrådsprotokoll framgår, hafva
under slutet af nästlidet år hos Kungl. Maj:t gjorts särskilda framställningar
af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Västerbottens och
Värmlands län i syfte att bereda ytterligare lättnader i fråga om den
tullfria varuinforseln öfver vissa delar af gränsen. Kungl. Maj:t har
emellertid på angifna skäl ansett omförmälda framställningar icke böra
föranleda någon vidare åtgärd och för Riksdagen framlagt ett förslag
af enahanda lydelse med nu gällande förordning i ämnet.
Bevillningsutskottet har icke heller för sin del funnit skäl att nu
föreslå någon ändring i det af Kungl. Maj:t framlagda författningsförslaget
och har följaktligen icke kunnat tillstyrka den i ämnet väckta
motionen. Utskottet vill emellertid med anledning af den här ofvan
omförmälda, af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Västerbottens län
gjorda framställningen icke underlåta att i likhet med generaltullstyrelsen
i dess utlåtande den SO november 1905 rörande frågan om gränstrafiken
mellan Sverige och Norge framhålla önskvärdheten däraf, att vid
tillfällen, då i någon del af gränstrakterna mot Norge missväxt inträffat
eller eljest nöd uppstått och därför behof af utsträckta medgifvanden
uti ifrågavarande afseenden eller rättighet till tullfri varuinförsel vid
någon del af gränsen, där sådan rättighet eljest icke förefinnes, är för
handen, erforderliga medgifvanden och lättnader meddelas utan tidsutdräkt.
JJiskottet.
12
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 23.
Bevillningsutskottet, som slutligen anser sig böra uttala önskvärdheten
af att den årligen återkommande propositionen i detta ämne
måtte Öfverlämnas till Riksdagen tidigare, än hvad under de sista åren
i allmänhet ägt rum, hemställer,
l:o) att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition
n:o 188 må af Riksdagen bifallas; samt
2:6) att herr Matssons ofvanberörda motion n:o317
må få anses besvarad genom hvad utskottet här ofvan
under l:o) hemställt.
Stockholm den 4 maj 1908.
På bevillningsutskottets vägnar:
H. CAVAL!!.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 22.
13
Reservationer:
af herr Cavalli, som ansett, att i utskottets motivering icke bort
inflyta de uttalanden, som flnnas intagna å sid. 11 och 12 från och
med orden »Såsom af här ofvan — —» till och med orden »--än
hvad under de sista åren i allmänhet ägt rum», samt att utskottets
yttrande och förslag bort inskränkas till följande:
Bevillningsutskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl.
Maj:ts ifrågavarande proposition och således anser, att den i ämnet
väckta motionen icke bör bifallas, hemställer,
l:o) att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition
n:o 188 må af Riksdagen bifallas; samt
2:o) att herr Matssons ofvanberörda motion
n:o 317 må få anses besvarad genom hvad utskottet
här ofvan under l:o) hemställt»;
af herrar friherre Trötte. Sandwatt, Wester, Hålcanson och Hedenlund,
hvilka instämt med herr Cavalli;
af herr G. Jansson i Krakerud, som anfört:
»Äfven om de ifrågavarande gränsorterna inom Värmland, Härjedalen
och Jämtland icke i fråga om behof af rätt till tullfri spannmålsimport
kunna fullt jämställas med de nordligare gränsorterna, så
förefinnas dock starka skäl för att tillmötesgå den tanke, som finnes
uttryckt i herr Matssons motion så till vida, att de i § 1 under afdelning
a) upptagna spannmålsmängderna, som skulle få tullfritt införas,
ökades ifrån nu varande 40 kilogram omalen spannmål till 75
kilogram, och för malen spannmål från 25 till 50 kilogram»;
af herr Branting, som anfört:
»Efter min mening hade bort som motivering för afstyrkande
af herr Matssons motion anföras det faktum, att tid saknats till eu
närmare pröfning af de förhållanden, som kunna inverka på fastBih.
till Riksd. Prof. l9()8. 5 Sand. 1 Afd. 22 Höft 3
14
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 23.
ställandet af de kvantiteter, för livilka tullfri varuinförsel öfver olika
delar af gränsen må medgifvas. Jag har därför önskat en formulering,
hvarigenom frågan om beliofvet af en revision af gränstrafiksförordningen
lämnades öppen»;
samt af herrar F. O. Berg i Göteborg och S. L. Olsson i Älfdalsfisen,
livilka instämt med herr Branting.
Herrar friherre C. J. Beck-Friis, A. Hammarström, Åkerberg och
Almqvist hafva begärt få antecknadt, att de icke deltagit den förstnämnde
i den slutliga behandlingen och de öfriga i behandlingen af
detta ärende.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, I90S.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1908:119 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående vissa bestämmelser rörande gränstrafiken mellan Sverige s. 1 i texten