Sök i Ratio Lex

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3

1908-02-06 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1908:3, Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

1

]ST:o 3.

Ank. till Eiksd. kansli den 7 febr. 1908, kl. 3 e. m.

Betänkande, i anledning väckt motion om ändring af gällande

bestämmelser angående stämpel å utnämningsbref för

riddare och kommendörer af Kungl. Maj:ts ordnar.

(l:a A.)

I en inom Första kammaren väckt motion n:o 4, som hänvisats

till bevillningsutskottet, anför herr A. von Möller följande:

»Vid riksdagen 1871 föreslog bevillningsutskottet, som ansåg, att Motionärms

dåvarande stämpelbelopp å utnämningsbref för riddare och kommendörer Motivering.

af Kungl. Maj:ts ordnar för att afvinna stämpelpappersafgiften så stor

inkomst, som skäligen läte sig göra, tålte någon förhöjning, att följande

stämpelafgifter måtte bestämmas:

För utnämningsbref för riddare af K. Serafimer orden 200 rdr

» » » kommendörer med störa korset

af K. Svärdsorden 100 rdr

» K. Nordstjärneorden »

» K. Vasaorden »

» » » kommendörer af K. Svärds-,

Nordstjärne- och Vasaorden 75 rdr

Bih. till Eiksd. Brok 1908. 5 Sami. 1 Afd. 3 Raft. (N:o 3). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

För utnämningsbref för riddare af K. Carl XIII:s orden 75 rdr

» » » riddare af K. Svärdsorden 20 rdr

riddare och ledamöter af K.

Nordstjärne- och Vasaorden »

Första Kammaren afslog utan votering bevillningsutskottets förslag

på yrkande af herr von Gegerfelt, som ansåg »att belöna förtjänsten

medelst utfordrande af penningar syntes så principvidrigt, att de nuvarande

afgifterna snarare borde borttagas än förhöjas».

Andra Kammaren åter beslöt med 116 röster mot 44 att fördubbla

stämpelafgifterna för samtliga värdigheter med undantag för Riddare af

Svärdsorden och riddare och ledamöter af Nordstjärne- och Vasaorden,

för hvilka afgifterna höjdes till 50 rdr i stället för af utskottet föreslagna

20 rdr.

Vid den gemensamma voteringen segrade Andra Kammarens beslut

med 158 röster mot 103.*

Dessa stämpelsatser äro fortfarande bestående.

Det mål, som väl med beslutet afsågs, att skaffa statskassan ökad

inkomst, har emellertid icke vunnits af det skäl, att utnämningsbrefven

ej utlösas. § 8 af ordensstadgan, gifven i ordenskapitel 1902, innehåller

nämligen, att det beror på enhvar af de utnämnda, huruvida han åstundar

erhålla särskild! ordensbref eller icke, i hvilket fall detta belägges

med »fastställd stämpel». Däremot måste afgiften till ordenskassan

betalas.

Man har till dato ansett sig härvidlag saklöst kunna sätta sig öfver

Riksdagens önskan. Man mottager utmärkelsen och ignorerar sin

skatteplikt.

Ett dylikt missförhållande borde och skulle naturligtvis ej behöfva

ifrågakomma, därest blott ordensstatuterna gjorde lösandet af utnämningsbrefvet

med den y>fastställda stämpeln» till ett obligatoriskt villkor

för rättigheten af ordenstecknets bärande af svensk undersåte. I sammanhang

härmed torde böra påpekas, att den svenska strafflagen i motsats

mot den tyska, franska, belgiska och norska icke innehåller några

straffbestämmelser för obehörigt bärande af ordenstecken.

Då Konungens rätt att utdela ordnar ju afser att vara en utmärkelse

för medborgerliga förtjänster, synes mig, att den skatt, som staten

fordrar för utnämningsbrefvet, bör utgå i förhållande till den skattpliktiges

betalningsförmåga, ej som nu lika för alla. Den som blifvit utsedd

* Dessa siffror böra rätteligen vara 148 mot 131.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3. 3

att hugnas med nådebeviset, allra helst om han är innehafvare af militäreller

civil tjänst, torde för närvarande ej utan vissa olägenheter kunna

afböja detsamma, äfven om han på grund af därmed förenade utgifter

skulle föredraga att afstå därifrån, och det är ju tänkbart, om ock

sällsynt, att äfven en person med ringa aflöning eller inkomst skulle

kunna anses värdig en dylik belöning. För detta fall borde väl stämpeln

vara lägre än för den mera bemedlade.

i\. andra sidan torde ej kunna förnekas, att många, kanske de

allra flesta af de utnämnda riddarne eller kommendörerna äro i den

ekonomiska ställning, att af dem en vida högre afgift än den hittills

gällande borde kunna erläggas.

I fall Konungen beslutar en ändring af ordensstatuten i antydd

riktning, skulle detta ju redan med de nu gällande stämpelsatserna medföra

en viss ekonomisk fördel för statskassan, men denna borde kunna

blifva ganska afsevärd, om afgiften bestämdes till samma belopp som

vederbörandes inkomstskatt.

Alldenstund Riksdagen icke funnit skäl frångå sitt 1871 fattade

beslut, och ej heller Kungl. Maj:t ansett sig böra föreslå nedsättning i

eller borttagande af denna afgift och därmed visat sig biträda Riksdagens

mening, att denna beskattningsform bör bibehållas, äfven om dess verkan

genom omständigheter, som ligga utanför Riksdagens maktområde,

ej blifvit effektiv, torde man kunna hoppas, att, om årets Riksdag i princip

vidblifver sin ståndpunkt beträffande ordensbrefs stämpelbeläggning,

Kungl. Maj:t å sin sida skall vidtaga lämpliga steg för vinnande af bättre

framgång åt Riksdagens vilja i detta hänsende.

Man torde äfven möjligen vara berättigad till det antagandet, att

Konungen, så länge denna beskattningsform kvarstått oförändrad, utkräfvande

samma stämpel af rika som mindre bemedlade, ej ansett rättvist

och billigt att utfärda obligatoriska bestämmelser i fråga om ordensbrefvens

lösande.

Då Riksdagen väl ej längre bör förhålla sig helt passiv i denna

fråga, synes den genom en mera rättvis och effektiv form för stämpelbeläggningen

böra göra ett försök till frågans lösning på ett kanske mera

ändamålsenligt sätt.

Enligt grundlagen är det visserligen Konungen ensam, som äger

förläna riddarevärdighet, men statsråden, cheferna för statens verk, landshöfdingar

m. fl. uppgöra enligt häfdvunnen sed, med de få undantag,

där Konungen själf tar initiativ, förslag på dem, som anses förtjänta åt

eller i tur att erhålla respektive »belöningar», och dessa listor genomgå

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

en lindrig skärseld i statsrådsberedningen, innan de framläggas för

Konungen. I praktiken har sålunda i viss måtto åter införts, hvad som

vid stiftandet af Serafimer-, Svärds- och Nordstjärneordnarne år 1747—48

af sekreta utskottet och riksrådet genom de första ordensstadgarne bestämdes,

nämligen att ordnar skulle utdelas med »Råds råde».

Det vore väl äfven bra mycket begärdt, att Konungen själf skulle

kunna bedöma de mångskiftande anledningarna till att den eller den

ansetts böra ifrågakomma, eller kandidaternas framstående egenskaper,

för hvilkas iakttagande af den oinvigde ett extra synglas stundom tyckes

vara behöfligt.

Emellertid utgöra de årligen återkommande stjärnfallen för Sveriges

befolkning ett lysande bevis på landets massproduktionsförmåga af framstående

kapaciteter.

Då numera ordnar sällan eller aldrig refuseras, är det väl att förvänta,

att åtminstone det öfvervägande flertalet af dessa många om fosterlandet

så välförtjänta män — kvinnor eller män under en viss rangställning

anses ju ej i behof af dylika belöningar — själfva med glädje

borde kunna offra på statens altare, äfven om genom en reglering åt

bestämmelserna på detta område deras afgifter dels gjordes obligatoriska

ej, som hittills, blott till ordenskassan, dels i genomsnitt väsentligen höjdes.

Deras förtjänst om landet blefve ju då så att säga dubbelt stor.

Om därjämte i ordensbrefvet anledningen till utnämningen angåfves

— § 23 i den Norska grundloven innehåller ju, att vederbörandes

»udmeerkede fortjsenster offentligen maa kundgjores» — skulle både den

lycklige mottagaren själf och den intresserade allmänheten befrias från

ovissheten om verkliga orsaken till belöningen.

Möjligen skulle härigenom i någon mån de onda tungor tystas,

hvilka påstå att de årliga stjärnfallens kvantitet inkräktat på kvaliteten

af utmärkelsen, som i vissa fall från ett indicium på verklig förtjänst

förvandlats till en form för beteckning af tjänsteår och vid förbigående

af någon, som »står i tur», till en prickning eller bevis på onåd från

respektive förslagsställares sida.

Skulle en mera rättvis men effektiv beskattningsform i antydd

riktning mot förmodan hafva den verkan, att ordensemottagarnes skara

något minskades, vore detta väl ej att beklaga, om ej af — ordensjuvele

raren.

Anser man emellertid en dylik fara alltför betydande, eller att

någon skillnad bör göras vid stämpelbeläggningen af utnämningsbref för

vissa ordnar, t. ex. Kungl. Maj:ts eller Carl XIII:s orden, eller att en högre

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

stämpel bör beräknas i fråga om storkors- eller kommendörsvärdighet,

äger ju alltid utskottet att föreslå samt Riksdagen att besluta härom.

På grund af hvad jag anfört, får jag vördsamt hemställa,

att Riksdagen behagade besluta, att, med ändring af hittills gällande Motionärens

bestämmelser i detta hänseende, utnämningsbref för riddare och kommen- hem8tallandörer

af Kungl. Maj:ts orden, riddare af Konung Carl XIII:s orden,

kommendör med stora korset, kommendör, riddare af Svärdsorden, riddare

eller ledamot af Nordstjärneorden eller Vasaorden skall beläggas med

stämpel till samma belopp, som den med ordensvärdigheten förlänade

erlagt i inkomstskatt under näst föregående år.»

Vid 1894 års riksdag hemställde enskild motionär inom Andra Föregående

Kammaren, med åberopande af det förhållande att de, som utnämndes f°rslagtill

riddare eller kommendörer, högst sällan löste utnämningsbref, samt

att statsverket förty ginge miste om den inkomst, som varit afsedd med

stadgandet om sådana handlingars beläggande med stämpladt papper, att

Riksdagen måtte besluta:

a) att stämpelafgiften å utnämningsbref för riddare och kommendörer

upphäfdes;

b) att i dess ställe infördes en bevillningsafgift såsom för särskilda

förmåner för hvar och en, som utnämndes till samt emottoge värdighet

af riddare eller kommendör;

c) att denna afgift sattes lika med den stämpelafgift, hvarmed

utnämningsbref för riddare och kommendörer då belädes.

Bevillningsutskottet, som fann sig icke böra biträda motionärens

förslag om utbytande af den föreskrifna stämpelafgiften för handlingar af

ifrågavarande slag mot bevillningsafgift för den erhållna värdigheten,

hemställde, att motionen icke måtte till någon Riksdagens vidare åtgärd

föranleda, hvilken hemställan ock blef af båda kamrarna bifallen.

Rörande dels nu gällande, dels af bevillningsutskottet vid 1871 års Utskottet.

riksdag föreslagna, dels ock slutligen enligt 1870 års stämpelpappersförordning

gällande bestämmelser i detta ämne hänvisas till nedanintagna

sammanställning:

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

Nu gällande

bestämmelser

Af 1871 års be

villningsutskott

föreslagna be- stämmelser

Enligt 1870 års

stämpelpappers- förordning gäl- lande bestäm- melser

Kr.

Er.

Kr.

Utnämningsbref för:

riddare och kommendör af

Kungl. Maj:ts orden .........

400

200

100

kommendör med stora korset:

af Svärdsorden ...............|

af Nordstjärneorden .........>

200

100

60

af Vasaorden ..................J

kommendör:

af Svärdsorden ...............

af Nordstjärneorden .........

150

75

50

af Vasaorden ..................

Riddare af Konung Carl XIII:s

orden ..............................

150

75

50

riddare af Svärdsorden .........

riddare eller ledamot af Nord- stjärn eorden....................

50

20

12

riddare eller ledamot af Vasa- orden ..............................

Såsom motionären framhåller, lär det med ifrågavarande skatt närmast

afsedda målet eller att tillföra statskassan ökade inkomster hittills

icke hafva i allmänhet vunnits, enär de med ordensvärdigheten förlänade

icke äro skyldiga att jämte erläggande af stadgade afgifter till ordenskassan

lösa särskildt utnämningsbref, hvilket i sådant fall skulle åsättas

stämpel.

Genom ett antagande af motionen, hvilken, såvidt det gäller lagstiftning,

hvarom bevillningsutskottet kan afgifva förslag, icke synes afse

annat än att för den ifrågavarande skatten fastslå en ny beräkningsgrund,

kan — oafsedt huruvida denna grund må anses vare sig mera rättvis

eller i öfrigt lämpligare än den nuvarande — afsedd effektivitet icke heller

på detta sätt uppnås. Vid sådant förhållande har bevillningsutskottet

funnit sig böra afstyrka bifall till den väckta motionen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

BevillningsutsJcottets Betänkande N:o 3.

Bevillningsutskottet får alltså hemställa,

att förevarande motion om ändring af gällande

bestämmelser angående stämpel å utnäinningsbref för

riddare och kommendörer af Kungl. Maj:ts ordnar icke

måtte vinna Riksdagens bifall.

Stockholm den 6 februari 1908.

På bevillningsutskottets vägnar:

O o

H. C AV ALLI.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

bevillningsutskottets betänkande N:o 3.

Reservationer:

af herr Branting, som anfört:

»Inom utskottet har jag yrkat, att dess utlåtande och hemställan

måtte få följande lydelse:

Motionären framhåller, att 1871 års Riksdags beslut i fråga om

stämpelskatt på ordnar icke ledt till något resultat. Man har funnit

utväg att kringgå Riksdagens afsikt och faktiskt lämnat ordnarna skattefria.

Motionären har emellertid icke vändt sig mot detta påtagliga missförhållande,

utan i stället föreslagit en genomgripande ändring i systemet

för beräkningen af dessa i regel icke utgående afgifter. Utskottet finner

det dock i hvart fall mera angeläget att söka göra den afsedda stämpelskatten

omsider effektiv. Då denna sak efter lång hvila åter bragts på

tal, håller därför utskottet före, att Riksdagen icke bör låta vid nu rådande

förhållanden bero, hvilket skulle kunna tolkas som ett indirekt godkännande

af att dess skattebestämmelser i detta fall åsidosättas.

Utskottet föranlåtes därför att hemställa,

att Riksdagen, med anledning af ifrågavarande

motion, måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla,

det Kungl. Maj:t behagade på lämpligt sätt föranstalta,

att den af Riksdagen fastställda stämpelskatten på ordensbref

måtte för framtiden erläggas af ordensemottagare.»

samt af herrar K. G. Karlsson, Almqvist, G. Jansson i Krakerud,

Moll, Höjer, J. Bromée i Billsta, O. A. Ericsson i Ofvanmyra, F. O. Berg

i Göteborg och E. A. Lindblad i Närlunda, hvilka instämt med herr

Branting.

STOCKHOLM, SVENSKA BOKTRYCKEKI-AKTIEBOLAGET, 1908.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.