Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af väckta motioner angående ändringar i gällande brännvinsförsäljningsförordning.

1908-02-10 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1908:7, Betänkande, i anledning af väckta motioner angående ändringar i gällande brännvinsförsäljningsförordning.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.

1

N:o 7.

Ank. till Riksd. kansli den 11 febr. 1908 kl. 4 e. m.

Betänkande, i anledning af väckta motioner angående ändringar

i gällande brännvinsförsäljningsförordning.

(2:a A.)

. Inom Andra Kammaren hafva väckts följande, till bevillningsutskottet

remitterade motioner, åsyftande ändringar i gällande förordning angående

försäljning af brännvin, nämligen:

n:o 22 af herr J. J. Byström om ändring af 26 § 1 mom. i förordningen

;

n:o 183 af densamme jämte fyra andra ledamöter af kammaren

om ändring af 29 § 4 mom. i förordningen; samt

n:o 52 af herr E. Hammarlund om ändring af 29 § 5 mom. i förordningen.

26 § 1 mom. i gällande förordning den 9 juni 1905 angående försäljning

af brännvin lyder sålunda:

»Försäljningsställe skall vara beläget vid öppen gata, väg eller torg.»

^ ^en förstnämnda motionen, n:o 22, hemställer herr Byström, att

Riksdagen måtte besluta, att ifrågavarande moment skulle erhålla födande

lydelse: J

. * Försälj ningsställe, som far inrättas först sedan närmaste grannar

blifvit hörda och gifvit sitt bifall, skall vara beläget vid öppen gata, väoeller

torg.» r ° °

Bih. till Riksd. Prof. 1908. 5 Sami. 1 Afd. 6 Häft. (N:o 7)

Motion

IT: 23.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.

Till stöd för detta yrkande anför motionären:

»Meningen med lag och förordning är ju bland annat att främja

allmänt väl och att se till, att ingen skall få ''för egen nytta göra den

andre men eller skada’. . n „ . . i • , T„,

Med hänsyn härtill tinnes emellertid åtskilligt, som brister. Icke

minst är detta förhållandet i fråga om rusdryckslagstiftningen.

Så borde bland annat en krog icke få inrättas i ett hus, om det kan

visas, att närmaste granne lider men däraf. Och att den ene husägaren

och hans hyresgäster kunna utsättas för obehag och fara, genom att den

andre tätt invid den förres egendom öppnar lägenhet för krogrörelse, är

uppenbart. ^ det obehag, som en granne till en krog kan komma

att få, tillåter jag mig att efter en Stockholmstidning anföra följande,

som inträffade för ej särdeles länge sedan. .

’Utskänkningsstället i hörnet af Mästersamuelsgatan och Norrlandsgatan

besökes i mycket stor utsträckning af åkeri arbetare och andra, som

ha häst och åkdon. Medan dessa personer inne på krogen inte förtäring,

ställas åkdonen utanför. Passagen är här mycket trång med liflig koroch

gångtrafik, hvarför krogkundernas åkdon äro till stort hinder. Upprepade

klagomål häröfver ha ingått från flere håll, utan att dock polisen

kunnat göra något åt saken. Bland de många som klagat är äfven statsminister

Lindman, som bor i huset midt emot krogen. Han har särskild

klagat öfver att personer, som i vagn besöka honom, på grund åt de

många åkdonen utanför krogen haft stor svårighet att komma fram till

statsministerns port. . „

För att göra hvad på polisen ankommer och för att i någon man

råda bot för det onda har den på Norrlandsgatan patrullerande konstapeln

beordrats att under dagen hufvudsakligen uppehålla sig i nämnda gatukors.

Men därigenom blir bevakningen på Norrlandsgatans öfnga del och

angränsande tvärgator lidande.’ . t „

Denna krog måste emellertid bort. Men så var det också en åt

Sverio-es högst uppsatte män, som yrkade därpå. Det är ju bra, att en

krog sådan som denna kommer bort, men det är båttre, om den icke

någonsin blir inrättad.

Utom den ekonomiska förlust, som en krog kan tillföra grannen t. ex.

genom att hyggliga hyresgäster flytta, är den ju ock en moralisk fara för

omgifningen. , .

Där grannarna fördenskull protestera mot en krogs inrättande, där

bör den ej komma till stånd.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7. 3

Många hafva beklagat sig öfver nuvarande förhållandet, och mig

synes, att den lagförändring, jag nu föreslår, bör äfven af Riksdagen

kunna anses hafva fog för sig.»

Grannskapet till ett bränn vinsförsäljningsställe torde understundom utskottet.

kunna föranleda obehag af den art, motionären anfört. I de fall, då

dylika obehag äro att hänföra till störande af allmän ordning å väg, gata

eller torg, synas obehagen dock med tillämpning af redan gällande bestämmelser

kunna undanröjas genom ordningsmaktens ingripande.

Hvad åter beträffar den moraliska fara, som kan uppstå genom

grannskap till ett brännvinsförsäljningsställe, torde fall hafva förekommit,

då nödig varsamhet icke iakttagits vid valet af plats för sådant försäljningsställe,

såsom då dylikt inrättats i närheten af kyrka eller skola.

Med det alltjämt stegrade intresse, som ägnas nykterhetsfrågor, torde

man emellertid kunna förutsätta, att för framtiden vid bestämmandet af

brännvinsförsäljningsställes läge vederbörande hafva sin uppmärksamhet

riktad därpå, att olägenheter sådana som de nu anmärkta icke uppstå.

Bevillningsutskottet vill i detta .sammanhang erinra, att enligt 11 §

i brännvinsförsäljningsförordningen stadsfullmäktige eller allmän rådstuga

äga att vid fattande af beslut rörande rätt till detaljhandel med brännvin,

där så anses nödigt, bestämma i hvilken trakt af staden hvarje försäljningsställe

må finnas.

Utskottet finner sig vidare böra framhålla, att en anordning, sådan

som den motionären föreslagit, skulle visa sig synnerligen svår att i praktiken

tillämpa.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer bevillningsutskottet,

l:o) att förevarande motion om ändring af 26 §

1 mom. brännvinsförsäljningsförordningen icke måtte till

någon Riksdagens åtgärd föranleda.

} motionen II: 183 föreslås af herr Byström jämte medmotionärer, Motion n.

att Riksdagen ville besluta, att 29 § 4 mom. i brännvinsförsäljningsför- 183.

ordningen måtte få följande lydelse:

»Där särskilda omständigheter föranleda behof af försäljningstidens

inskränkning eller utsträckning äger Konungens befallningshafvande att på

framställning af kommunalstyrelse samt efter magistrats eller kommunal
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.

nämnds hörande därom förordna, dock md utskärning stid en ej utsträckas

längre än till kl. 12 midnatt.»

Detta yrkande motiveras sålunda:

»Flere gånger har från nykterhetsvänligt håll gjorts framställning om

att den rätt, som Konungens befallningshafvande har att utsträcka utskänkningstiden

utöfver den i lagen i allmänhet fastställda tiden, matte borttagas.

Riksdagen har emellertid ej velat gå med på detta. Men om ock Riksdagen

menat, att någon jämkning i här åsyftade tider skulle på grund af

särskilda omständigheter kunna göras, så måste väl i alla händelser denna

mening icke hafva varit att göra det till regel, att krogen på vissa ställen

skall året om hållas öppen halfva eller snart sagdt hela natten. Så sker

dock ej sällan.

Med kännedom om det inflytande krogen har, måste man beklaga de

nuvarande förhållandena och söka råda bot mot det onda. I det syftet

går också denna motion, om än det som däri yrkas är så litet, att det

för mången kan se rent af löjligt ut. Vi önska nämligen, att den rätt,

som nu tillkommer länsstyrelse, måtte så till vida inskränkas, att den ej kan

utsträcka utskänkningstiden längre än till klockan tolf midnatt.

Många skäl synas oss tala för, att det är högst olämpligt och mycket

fördärfligt att hålla krogarna öppna om nätterna.

Det är en fara för moralen, att så sker. Här gäller det särskildt

de så kallade finare krogarna, då ju de vanliga utskänkningsställena stängas

tidigare. Sålunda gäller det nu i väsentlig grad den så kallade öfverklassen,

och det kan ej vara rätt och riktigt, att denna folkklass skall

gifva öfriga folklager sådana exempel, som erbjudas från de nattliga kroglokalerna.

För de krogbesökandes ekonomi kan det icke vara nyttigt att alltför

mycket hållas på krogen. Exempel saknas ju icke till belysning af detta

förhållande.

Det är ock hälsovådligt att på nätterna vistas på krogen. Rörande

denna sak har med anledning af nattliga superiförhållanden i landets

största kommun flere läkare gjort varnande uttalanden.»

»

Utskottet. Motionärernas förslag innebär, att den Kungl. Maj:ts befallnings
hafvande

för närvarande tillkommande befogenheten att, där särskilda omständigheter

därtill föranleda, medgifva utsträckning af tiden för försäljning

af brännvin, skulle inskränkas därhän, att utskänkningstid icke finge

utsträckas längre än till klockan 12 midnatt.

Vid bedömandet af förevarande fråga måste, enligt bevillningsutskottets

åsikt, hänsyn tagas till lefnadsförhållandena å olika orter inom

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7. 5

landet. Det synes därför icke vara . lämpligt att, på sätt motionärerna

föreslå, genom en ändring i försäljningsförordningen fastslå eu för hela

riket gällande norm. Det torde fastmera böra anses riktigare, att de

kommunala myndigheterna, hvilka torde vara bäst skickade att afgöra, hvad

förhållandena å hvarje ort kräfva, härvid äga afgörandet. Beaktas bör

nämligen, att bestämmanderätten i fråga om utskänkningstidens utsträckning

måste anses i verkligheten ligga hos kommunalstyrelsen, enär enligt

det. ifrågavarande stadgandet i förordningen dylik utsträckning icke kan

if 1 agakomma, utan att nämnda styrelse därom gjort framställning. Denna

bestämmelse synes tillika innefatta tillräcklig garanti däremot, att utskånkningstiden

skulle utsträckas längre, än som befinnes för orten

lämpligt.

På giund af hvad sålunda anförts, hemställer bevillningsutskottet,

2:o) att förevarande motion om ändring af 29 § 4

mom. brännvinsförsäljningsförordningen icke måtte till

någon Riksdagens åtgärd föranleda.

29 § 5 mom. i brännvinsförsäljningsförordningen lyder:

»Under gudstjänst skall utskänkningsställe alltid vara tillstängdt.»

I motionen II: 52, i hvars syfte åtta ledamöter af Andra Kammaren

instämt, har herr Hammarlund föreslagit, att Riksdagen måtte besluta,

att 1 nämnda moment uttrycket »gudstjänst» måtte utbytas mot »högmässogudstjänst».

Motionären, som förmäler sig hafva i särskild motion föreslagit enahanda

ändring i kungl. förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning

af vin och Öl, anför till stöd för sitt nu ifrågavarande yrkande följande

motivering:

»Sedan lång tid tillbaka har bland villkoren för försäljning af brännvin

och andra spirituösa drycker varit inryckt en bestämmelse af följande

lydelse: Under gudstjänst skall utskänkningsställe alltid vara tillstängdt.’

Härtill lades genom beslut af 1885 års Riksdag följande föreskrift: ’Det

vare ock förbjudet att, då utskänkning ej är medgifven, låta brännvin å

utskänkningsställe förtäras.’

1885 hade Kungl. Maj:t i särskilda fall bemyndigat öfverståthållareämbetet

att meddela tillstånd till utskänkning under tiderna för

otte- och aftonsångsgudstjänst. Med hänsyn till hvad 1885 års Riksdag

beslutat 1 frågan, ansåg sig Kungl. Maj:t ej kunna bevilja undantag från

Motion

IT: 52.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.

gällande bestämmelsers tillämpning i ett fall, där lagen icke föresatte

något undantag, hvadan Kungl. Maj:t afslog under år 1885 inkomna ansökningar

om tillstånd för restauranter att få liksom förut hålla öppet

under &otte- och aftonsångsgudstjänst. I stället ingick Kungl. Maj:t till

1886 års Riksdag med proposition om den ändring i gällande bestämmelser,

att § 26 mom. 5 i förordningen af den 29 maj 1885 måtte erhålla

följande lydelse: ''Under gudstjänst skall utskänkningsställe vara stängda

där ej för den tid, då otte- eller aftonsångsgudstjänst pågår, Kungl. Maj:ts

befallningshafvande på framställning af kommunalstyrelse samt efter magistrats

eller kommunalnämnds hörande finner särskilda omständigheter

böra föranleda undantag.

Bevillningsutskottet tillstyrkte den kungl. propositionen under framhållande,

att det till fullo instämde i hvad till statsrådsprotokollet anförts

beträffande behofvet för vissa fall af dylika undantag. Utskottet åberopade

ur föredragande departementschefens motivering särskildt följande uttalande:
''De

af sökandena anförda och af öfverståthållareämbetet vitsordade förhållanden

äro af ganska afsevärd beskaffenhet och kunna utgöra giltigt skäl för

en ändring i gällande förordning särskildt med hänsyn till de större städerna,

där utskänkningsställenas stängning vid tider, da resande och en mängd andra

äro vana att intaga sina måltider, onekligen är en olägenhet, och där för öfrigt

finnas vissa större utskänkningslokaler, som äro å eftermiddagarne sön- och helgdagar

så starkt besökta, att deras utrymmande vid aftonsångsgudstjänstens början

endast med svårighet och med fara för oordningar låter sig verkställa. Därtill

kommer att, då med den ändring sistlidne Riksdag föranledde i den då framlagda

nådiga propositionen afsetts att lämna Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

tillfälle att på kommunalstyrelsens framställning utsträcka försäljningstiden ej

blott för söcknedagar, utan jämväl för sön- och helgdagar, hvarigenom vederbörande

således kunna, såsom ock flerestädes faktiskt skett, medgifva utskänkning

å vissa ställen under hela eftermiddagen å sistnämnda dagar, utom under aftonsångsgudstjänsten,

det afbrott i sådant utskänkningsställes öppenhållande, som

uppstår under berörda gudstjänst, ingalunda kan ur nykterhetssynpunkt äga någon

betydelse, utan endast är ägnadt att framkalla missnöje bland allmänheten och

o-ifva anledning till oordningar och i smyg skeende lagöfverträdelser. Då man

tillika besinnar, att i större städer med flera territoriella församlingar icke alla

de ifrågavarande gudtjänsterna alltid hallas i alla församlingarna och desamma

kunna tänkas äga rum under olika tider i olika församlingar, blir lämpligheten

af stadgandet därigenom än mera tvifvelaktig. Det har därför synts mig, att,

så länge öfriga bestämmelser i den nu gällande förordningen äro oförändrade, en

ändring af det ifrågavarande stadgandet kan vara påkallad i den syftning, att

den utsträckning af försäljningstiden, som redan är medgitven, må kunna gälla

äfven för de tider, då otte- och aftonsångsgudstjänster hållas.’

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7. 7

förste Kammaren biföll utan votering utskottets tillstyrkande hemställan,

hvaremot Andra Kammaren med 108 röster mot 75 afsW densamma.

_ I föi.jd hnrafanmalde Riksdagen, att Kungl. Maj:ts förevarande

förslag icke blifvit af Riksdagen antaget.

. Då 1 de ofvan citerade föreskrifterna icke heller sedermera natron

ändring skott, kvarstå bestämmelserna oförändrade såväl i kuno-1. förordningen

af den 24 maj 1895 som ock i nu gällande kungl. förordning af

den 9 juni 1905 angående försäljning af brännvin.

föreskriften om att utskänkningsställe alltid skall vara tillstäno-dt

under gudstjänst och på grund däraf utskänkning under alla förhållanden

vara. förbjuden äfven under tiden för ottesång och aftonsång har einellerid

icke med vidare stränghet upprätthållits af polismyndigheterna. Så

har åtminstone vant förhållandet i Stockholm, och enligt hvad för miouppgifvits,

finnas ännu i dag orter, där aftonsångsgudstjänst förekommer

utan att annan inskränkning i serveringen å restaurator äger rum, än att

ingå nya gåster insläppas under tiden. Man har uppenbarligen ansett det

ornnhgt, att gäster som före aftonsångstiden inkommit på restaurant, icke

skulie fa förtära före nämnda tid beställda och erhållna varor. Den nu

23-ariga bestämmelsen har sålunda för åtskilliga orter kommit att hittills

t i sk Ia 1 if'' v e tÖ F CS k 11 f * endaSt på PaPPeret utan egentlig betydelse i det prak
,

Fl’ai} den } oktober 1907, då förordningen af den 9 juni 1905

trådde i kraft, skedde emellertid i Stockholm den ändringen, att polismyndigheten

beslöt att strängt tillämpa förordningen i enlighet med ordaD®

Praktiska olägenheterna af de här ofvan citerade, alltsedan

1885 gällande bestämmelserna trädde nu genast i dagen. Stadsfullmäktig

härstädes besloto visserligen sådan ändring i ordningsföreskrifterna för

fetockholm, att gäster, som inkommit före stängningstiden, icke nödvändigt

behofde_ omedelbart aflägsna sig. Men då kungl. förordningen angående

försäljning af brännvin den 9 juni 1905, jämförd med kungl. förordningen

angående försäljning af vin och Öl samma dag, lägger hinder i vägen för

att vin eller Öl m. fl. drycker få å utskänkningsställe förtäras under

aftonsångsgudstjänst, har den ordningen numera måst å restauranterna inforas,

att da klockan slår sex en söndagseftermiddag, borttagas från borden

afla icke alkoholfria drycker. Detta väcker naturligtvis i måno-a fall förargelse,

. särskild! hos resande, som äro vana att vid denna tid få i lu<m

och ro intaga sin middagsmåltid. °

, . Bestämmelsen i fråga kan näppeligen vara tillkommen för att främja

det kyrkliga intresset. Det är knappast att antaga, att de personer, som

vid sextiden en söndagseftermiddag befinna sig på en restaurant för att

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.

intaga sin middag men i förbittring öfver att fa åtskilliga beställda vaioi

borttagna från bordet, aflägsna sig från restauranten, i stället skola gå till

kyrkan för att åhöra aftonsången. Att bestämmelsens bibehållande ej är

inotiveradt ur kyrklig synpunkt framhölls ock starkt vid den debatt, som

inom Stockholms stadsfullmäktige förekom i denna fråga den 21 oktober

1907. En statskyrkans representant, kyrkoherden teol. doktor Sam. Fries,

yttrade nämligen. — efter att hafva förut beklagat två andra omständigheter,

som stode i sammanhang med den s. k. stängningsfrågan — följande:

''Det tredje, som jag också djupt beklagar, är, att, när vi. nu skola skrida

till att på något sätt ändra det föregående beslutet — ty en liten ändring blår

det i alla fall, hvad vi än taga oss till i afton — man ändock icke kan träna

det enligt min tanke allra viktigaste i denna sak, och det är, att allmänheten

icke har rättighet att äta sin middag i fred på söndagarna på grund af bestämmelsen

om att restauranterna skola vara låsta under gudstjänsten, hör mm de!

håller jag bestämdt på, att de böra vara låsta under högmässogudstjänsten, dartor

att samhället bör, såvidt möjligt är, söka bereda äfven den talrika kar, som kallas

kypare och vaktmästare, tillfälle, om de så önska, att besöka högmässogudstjänsten.

Hvad däremot aftonsången angår, måste jag för min del uttrycka den

meningen, att det är abderitiskt — för egen del har jag användt ordet barbariskt

— att människor, som satt sig ned att äta middag i efter vara förhållanden

vanlig tid, skola afbryta detta lofliga förehafvande; de få icke äta sin mat och

ej dricka vin, emedan andra människor vilja besöka aftonsången.. Ja, jag gar

så långt, att jag beklagar det för kyrkans skull, emedan det ju är alldeles

gifvet — det ligger nämligen i den mänskliga svaghetens natur — att man icke

kan låta detta vara detta, utan att man skjuter in något annat, som är främmande

för saken. När folk satt sig till middagsbordet vid femtiden och kl. b

få höra kyrkklockorna, och en hofmästare kommer fram till dem och säger, att

de måste aflägsna sig, ty nu är det aftonsång, då man hvarken får äta eller

dricka, tro herrarne, att matgästerna läsa några särdeles vackra, ord öfver kyrka

och prästerskap vid detta tillfälle? Nej, men för detta bär dock icke kyrkan eller

prästerskapet skulden; de hafva mig veterligen aldrig begärt någon sådan

agstiftj “°par tagp. mig friheten uttala den meningen, att med gudstjänst, i detta

sammanhang icke bör förstås annat än högmässogudstjänst. Denna mening bär

jag grundat på åtskilliga skäl. För det första emedan det är mm lunga ofverty^else,

att lagstiftarne, då denna bestämmelse skrefs, tänkte på den gudstjänst,

som allmänneligen hålles i landet. Det torde vara herrarne bekant, att ute pa

landsbygden aftonsång endast förekommer en gång om året, nämligen på Långfredagen.

Det är endast för städerna, som aftonsång är i kyrkolag föreskrifven.

Skulle man nu tolka ordet gudstjänst så, att därmed menas hvarje offentlig

sammankomst i kyrkan till bön, predikan och sång, då menar jag, att man också

borde vara så konsekvent, att man aistängde alla restauranter äfven vid bibe - förklaringar, vid dopgudstjänster, vid liturgiska aftonböner, vid skriftermål och

nattvardsgång, ja, för öfrigt vid hvarje tillfälle, då prästerskapet af en eller

annan anledning vill utlysa en gudstjänst i kyrkan.. Jag tror emellertid icke,

att någon är med på den tolkningen, och därför har jag föreställt mig, att man

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7. 9

mycket val skulle kunna tolka frågan om stängning under aftonsången så, att

man betraktade denna jämställd med af mig nyss omnämnda slag af gudstjänster.

.Jag vill stddia detta älven därnå att. nivlpf. rrnrluflti ncf i r»ri 1 I r» «-» 1 Pj__''___

r 7 tt J ’ ,uaa aiujcKin pa siuan in i utskottets utlåtande, i mom. f>

heter: Under gudstjänst skall utskänkningsställe alltid vara tillstängdt, så tycker

jag för mm privata del att det icke vore så illa, om man ville tolka ordet gudstjänst

sa, som det ovillkorligen måste förstås i gällande prästvalsförordning där

<Tt h e,n Pa.ragraf star, att pålysning om frågodag skall ske vid gudstjänst. Det

star icke vid högmässogudstjänst, men vi veta alla, att därmed förstås högmässogudstjänst.

Emellertid har jag från auktoritativt håll fått den upplysningen, att

regeringen för ett eller annat år sedan eller kanske många år sedan fällt ett

■ltSla£ii, att aftonsångsgudstjänst skall betraktas såsom gudstjänst

jämställd med högmässogudstjänst. Under sådana förhållanden kan jag mycket

val första, att myndigheterna draga sig för att låta utskänkningen på restaulanterna

pågå under aftonsångsgudstjänst. Men jag undrar, om det skulle vara

a vJiu j re''sta l\a en, annan tolkningsmetod, till dess något prejudikat, som

upphäfde densamma, kunde blifva fälldt. Jag har, mina herrar, gjort detta

uttalande, det vill jag betona, af rent kyrkligt intresse.’

(Med anledning af detta anförande erinrade eu följande talare om

det beslut, som fattats af 1886 års Riksdag, under framhållande att en

annan tolkning eller en ändring af omhandlade bestämmelse icke kunde

komma i fråga med mindre än att Riksdagen härom beslöte.)

Lika litet som här föreligger ett intresse för kyrkan, lika litet kan

ett bibehållande af denna bestämmelse vara motiveradt ur nykterhetssynpunkt.

För nykterhetssträfvandena kan det omöjligt vara af nå<mn

särskild betydelse, att på restaurator, där servering utan alla inskränkningar

äger rum söndagseftermiddagar, en timmes uppehåll göres på de

orter, där aftonsång förekommer. Det är att märka, att dylikt uppehåll

el,fr °W''"at°™kt i församlingar, där aftonsång ej hålles. Inskränkningen

gäller sålunda i regeln icke landsbygden. Den begränsning, som härvidlag

f s^rre städerna, är ej nödvändig för gästgifvaregårdar å

landsbygden, för restaurator vid stationssamhällena o. s. v. Och i närheten

af större städer finnas vanligen flera restauranter, där servering

sker hela söndagseftermiddagen utan alla inskränkningar — af den anledningen,

att restauranten är belägen i församling, där aftonsång ej förekommer.

Stockholmaren behöfver sålunda endast fara exempelvis till

Stallmästaregården eller Ulriksdal eller Sundbyberg eller Djursholm eller

Nackanäs eller Saltsjöbaden eller Vaxholm (under sommaren äfven Rindöbaden^

eller Drottningholm) för att en söndagseftermiddag kl. 6—7 till

sin middag kunna erhålla de drycker han är van att intaga till måltiden.

Och göteborgaren kan t, ex. välja mellan Styrsö, Långedrag, Särö o. s. v.

Bi/i. till Rikad. Prot. 1908. 5 Sami. 1 Afd. 6 Höft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.

I somliga städer, exempelvis Malmö, har aftonsången hållits på olika

tider i olika församlingar. Här har man då blott behöft förflytta sig

från den ena restauranten till den andra kanske blott tvärs öfver

gatan — för att hela söndagseftermiddagen blifva serverad hvad man

önskar

En lagbestämmelse, som har till följd dylika besynnerliga konsekvenser,

kan omöjligt vara af betydelse för nykterhetsrörelsen — snarare

tvärtom, enär en sådan lagstiftning är ägnad att framkalla protest mot de

underliga former nykterhetssträfvandena tagit.

Ått den af Kungl. Maj:t år 1886 framlagda propositionen i ämnet

blef afslagen af Andra Kammaren synes hufvudsakligen hafva berott

därpå, att man icke ville vara med om en utsträckning af Kungl. Maj.ts

befallningshafvandes makt att medgifva undantag från de allmänna bestämmelserna.

Men då enligt gällande brännvinsförordnmg Kungl.

Maj:ts befallningshafvande äger att på framställning af vederböran e

kommunalstyrelse medgifva utskärning för hela söndagseftermiddagen

utom för den enstaka timme, då aftonsångsgudstjänst hålles i församlingen,

böra några principiella betänkligheter ej möta att gifva Kungl.

Maj:ts befallningshafvande enahanda rätt beträffande nämnda timme, helst

det här gäller endast ett fåtal orter. . ,

Det är dessutom att märka, att en ändring i den riktningen, att det

ovillkorliga stängningsförbudet endast skulle gälla högmässogudstjänsten,

iu icke alls innebär, att utskänkning utan vidare blir medgifven under

tiden för ottesång och aftonsång. Beträffande ottesångstiden har tragan

mycket ringa omfattning och är af praktisk betydelse endast för det fåtal

restauranter, som stå i förbindelse med stora hotell och som åt sig u - verkat tillåtelse att hafva öppet söndagsförmiddagen för att kunna åt de

resande servera frukost. Större räckvidd har frågan däremot beträffande

aftonsångstiden, men här innebär förändringen endast, att restaurant, som

har rätt att hålla öppet under tiden närmast före och närmast efter aftonsåno-sgudstjänsten,

äfven kan af vederbörande, om skål därtill föreligga,

erhålla rätt att hafva öppet under den mellanliggande timmen, då

aftonsång förekommer. .

Som med nuvarande förändrade lefnadsvanor denna, timme för en

mäno-d personer just är själfva middagstimmen, är en ändring af ej ringa

betydelse i det praktiska lifvet. Särskilt ur turistsynpunkt är det .nuvarande

förbudet ägnadt att verka hinderligt och. åstadkomma misstämning.

Turister och andra resande, som under alla årstider i stort antal uppehålla

sig i en stad af Stockholms storlek, hafva svårt att finna annan förklaring

till denna lagstiftning, än att den tillkommit för att trakassera de många,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.

11

som äro nödsakade att intaga sina måltider ute på restauranter. Det är

för öfrigt ej blott främlingar, som hafva olägenhet af de förhållanden,

hvilka uppstått i hufvudstaden efter den 1 oktober 1907, på grund af att

förordningen numera efterlefves. På senare åren har det blifvit alltmera

vanligt, att smärre familjer gifvit sina tjänarinnor en välbehöflig ledighet

under söndagseftermiddagen. För möjliggörande af denna ledighet bär

familjen intagit sin middagsmåltid ute. Men numera uppstå härvid hinder,

som ej behöfva förekomma vid en middag i hemmet.

Då enligt min uppfattning det hvarken för kyrkan eller för nykterhetssaken

är af betydelse, att de nuvarande bestämmelserna bibehållas, oeh

då det därjämte visat sig, att dessa bestämmelser äro ägnade att åstadkomma

olägenheter och obehag af mångahanda slag, för att ej tala om

bristande vördnad för lagstiftningen, har jag vågat med hopp om framgång

väcka motion om ändring i de hittills gällande föreskrifterna. Fn nykter

uppfattning om hvad som är praktisk nykterhetspolitik fordrar sådana reformer

i lagstiftningen, som verkligen kunna leda till en minskning i

rusdrycksförtärandet, men finner sig ej betjänad med pappersbestämmelser,

som enligt vunnen erfarenhet äro ur saklig synpunkt betydelselösa och vid

den praktiska tillämpningan leda till absurditeter, jämte det att de åstadkomma

förtret och obehag för laglydiga medborgare, hvilka intet annat

ondt hafva i sinnet än att de önska en söndagseftermiddag i fred och ro

intaga sin middag på en offentlig restaurant.

En ändring i den af mig åsyftade riktningen synes enklast kunna

åstadkommas genom att i § 29 mom. 5 af kungl. förordningen angående

försäljning af brännvin den 9 juni 1905 ordet ''gudstjänst’ utbytes mot

''högmässogudstjänst''. Skulle emellertid bevillningsutskottet anse målet

bättre vinnas genom annan formulering, t. ex. i enlighet med den kungl.

propositionen n:o 23 vid 1886 års riksdag, har jag intet att häremot invända.

»

Bevillningsutskottet finner de af motionären anförda skäl väl motivera

vidtagande af den af honom föreslagna ändringen af 5 mom. i 29 §

brännvinsförsäljningsförordningen.

Bibehållandet af det nuvarande stadgandet lärer icke kunna tillmätas

någon betydelse från nykterhetssynpunkt, då den ifrågasatta reformen

endast innebär, att utskärning skulle få fortgå under de tider, då ottesång^-

eller aftongudstjänst äger rum. Att däremot vissa praktiska olägenheter

skulle genom förändringen komma att undanröjas, finner utskottet

ådagalagdt genom hvad motionären i sådant hänseende anfört.

Utskottet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

vara

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.

Jämväl den af motionären föreslagna formulering anser utskottet

tillfredsställande.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer bevillningsutskottet,

3:o) att Riksdagen, med bifall till herr Hammarlunds

förevarande motion, ville besluta, att 29 § 5 mom.

i kungl. förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning

af brännvin skall erhålla följande lydelse:

Under högmässogudstjänst skall utskänkningsställe

alltid vara tillstängdt.

Stockholm den 10 februari 1908.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. C A VALLI.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.

13

Reservationer:

vid punkten 2:6):

af herrar O. A. Ericsson i Ofvanmyra och F. O. Berg i Göteborg,

hvilka anfört:

»De skäl motionären anfört för bifall till sin förevarande motion äro

enligt vårt förmenande värda allt beaktande; det kan dock tänkas fall

förekomma, då en sträng tillämpning af ett sådant stadgande på vissa

orter och under vissa förhållanden kunde anses något hårdt; och hafva vi

därför inom utskottet yrkat, att utskottet med anledning af den föreliggande

motionen ville hemställa,

att Riksdagen ville besluta, att 29 § 4 mom. i

kungl. förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning

af brännvin skall hafva följande lydelse:

Där särskilda omständigheter föranleda behof af

försäljningstidens inskränkning eller utsträckning, äger

Konungens befallningshafvande att på framställning af

kommunalstyrelse samt efter magistrats eller kommunalnämnds

hörande därom förordna, dock att för tid efter

klockan tolf tillåtelse till utskänkning endast medgifves

festliga samkväm inom lokaler, till hvilka allmänheten

under tiden icke äger tillträde.»

samt af herrar G. Jansson i Krakerud och C• J• Hammarström.

vid punkten 3:6):

af herrar O. A. Ericsson i Ofvanmyra och F. O. Berg i Göteborg,

hvilka anfört:

»Då vi anse det föreliggande ändringsförslaget utgöra ett steg tillbaka,

såväl med afseende å sabbatens hållande i helgd som äfven betraktadt

från nykterhetsprincipiell synpunkt, hafva vi inom utskottet yrkat,

att bevillningsutskottet skulle hemställa,

Bill. till Riksd. Prot. 1908. 5 Sami. I Afd. 6 Höft.

3

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.

att herr E. Hammarlunds motion, n:r 52, om

ändring «f 29 § 5 mom. i kungl. förordningen den 9

juni 1905 angående försäljning af brännvin icke måtte

till någon Riksdagens åtgärd föranleda.»

samt af herrar G. Jansson i Krakerud och C. J. Hammarström.

Ledamoten i utskottet, herr friherre Trolle har begärt få antecknadt,

att han icke deltagit i den slutliga behandlingen af de i detta betänkande

omförmälda frågor.

“%8

Stockholm 1908. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.