Sök i Ratio Lex

Första Kamntaréns Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 10

1908-03-23 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 1TU 1908:10, Första Kamntaréns Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 10

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första Kamntaréns Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 10.

1

X:o 10.

Ank. till Eiksd. kansli den 28 mars 1908 kl. 2 e. m.

Första Kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande n:o 7, i

anledning af väckta motioner om skrivelser till Kungl.

Maj:t angående penningebidrag till värnpliktige, som vårdas

för under tjänstgöring ådragen skada eller sjukdom.

Uti tvenne inom Andra Kammaren väckta motioner, n:is 57 och

244, hemställer herr C. F. Yahlquist:

i motionen n:o 57, »att Kiksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t Motionerna.

anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes vidtaga sådana ändringar i nu gällande

reglemente för arméns aflöning under fred, att värnpliktige, som vårdas för under

tjänstgöring ådragen skada eller sjukdom, få komma i åtnjutande af det

penningebidrag de enligt värnpliktslagens § 35 tillförsäkrats»; i motionen

n:o 244, »att Kiksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att

Kungl. Maj:t täcktes vidtaga sådana ändringar i nu gällande förordning

för värnpliktiges vid flottan aflöning under fredstid, att värnpliktige, som

vårdas för under tjänstgöring ådragen skada eller sjukdom, få komma i

åtnjutande af det penningebidrag, dem enligt värnpliktslagens § 35 tillförsäkrats».

Till stöd för motionerna har motionären anfört följande:

»Värnpliktslagen tillförsäkrar de värnpliktige under tjänstgöring en Motivering.

del förmåner, hvilka finnas angifna i samma lags § 35 mom. 2, som lyder:

''Under tjänstgöring erhåller till beväringen hörande värnpliktig underhåll,

sjukvård, beklädning, utredningspersedlar och annan erforderlig utrustning

Frih. till Eiksd. Prof. 1908. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 9 Höft. (N:o 10.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 1) Utlåtande K:o 10.

samt dessutom pennin gebidrag och där den värnpliktige tillhör sådant

truppslag vid hären, hvars tjänstgöring jämlikt § 27 öfverstiger sammanlagdt

tvåhundrafyrtio dagar, eller flottan, särskildt tillskott i penningar

för den utbildningstid, som öfverskjuter tvåhundrafyrtio dagar, allt likaledes

enligt särskilda bestämmelser.’

I Kungl. Maj:ts nådiga reglemente för arméns aflöning under fred

den 11 oktober 1907 § 57 heter det: ''penningbidrag och penningtillskott

bibehållas eller förloras af värnpliktig i de fall, som uti § 25 angående

dagaflöning åt fast anställdt manskap omförmäles’, och i § 25 mom. 2

samma reglemente: ’den, som undergår arrest med förbud att gorå tjänst

eller annat frihetsstraff eller hålles häktad för brott, håller sig undan, är

rymd eller å sjukhus eller sjukrum åtnjuter portion och sjukvård, får icke

under tiden uppbära dagaflöning’.

Det synes mig anmärkningsvärdt den motsägelse, som finnes mellan

bestämmelserna i värnpliktslagen och nyssnämnda aflöningsreglemente.

Enligt värnpliktslagen tillförsäkras den värnpliktige sålunda under

tjänstgöring utom annat sjukvård och dessutom penningbidrag, men enligt

aflöningsreglementet förlorar han, om han å sjukhus eller i sjukrum åtnjuter

portion och sjukvård, detta penningbidrag. Den värnpliktige får

sålunda på sätt och vis betala den fria sjukvård värnpliktslagen tillförsäkrar

honom. Och någon tröst för den sjuke värnpliktige kan det väl

knappast vara, att han enligt ofvan citerade § 25 i aflöningsreglementet

likställes med en del dåliga element bland de värnpliktige, hvilka med

rätta gå förlustiga penningbidraget.

Det måste kännas så mycket hårdare att på grund af sjukdom under

tjänstgöringen behöfva gå miste om utlofvadt penningbidrag, som, med

endast ytterst få fall undantagna, sjukdomen ådragits i tjänsten eller på

grund af tjänsten.

Ännu en sak, som gör att förlusten af penningbidraget under sjukdom

måste kännas mindre rättvis, är, att vid några regementen en hel

del sjuka få åtnöja sig med samma kost som den öfriga delen af truppen.

Någon dyrare portion kan sålunda ej i dessa fall vara orsaken till förlusten

af penningbidraget; och hvad angår behöflig medicin och andra

sjukvårdsartiklar, blifva dessa för dem, som endast äro lindrigt sjuka och

få vistas i sina logement och uppbära penningbidrag, många gånger lika

kostsamma.

För mig synes det alldeles klart, att billig rättvisa krafvel’ en ändring

i påpekade förhållande i nu gällande aflöningsreglemente äfven beträffande

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 10. 3

annat manskap, som på grand af gällande bestämmelser tillförsäkrats fri

sjukvård under sjukdom eller skada, ådragna i tjänsten.

Att jag i denna min uppfattning ej står ensam, vill jag ådagalägga

genom att anföra hvad chefen för kungl. första lifgrenadierregementet i

sin rapport öfver 1907 års vapenöfningar vid regementet yttrar i berörda

fråga: ''rörande de sjukskrifna värnpliktige tillåter jag mig framhålla en

oegentlighet, härrörande från aflöningsreglementets bestämmelse i § 54

(57), där det fastställes, att dagaflöning ej får utgå till sådana värnpliktige,

som vårdas å sjukrum eller sjukhus. Med undantag af vissa själfådragna

åkommor torde sjukdomarna uppkomma under eller i följd af de värnpliktiges

tjänstgöring. Under sådana förhållanden kan det icke vara fog

för att karlen — förutom den kroppsliga skadan — äfven skall lida

ekonomisk förlust, ifall han under fullgörande af sin värnpliktstjänst råkar

blifva sjuk. Särdeles bjärt framträdde detta, då under en fältskjutning

en militärarbetare genom olyckshändelse fick en kula i axeln, därför vårdades

öfver en månad på lasarettet och som en följd häraf förlorade sin

dagaflöning under samma tid. Då härtill kommer, att värnpliktslagen

§ 35 mom. 2 tillförsäkrar de värnpliktige under tjänstgöring underhåll,

sjukvård samt dessutom penningbidrag (= dagaflöning), hvars storlek beror

på tjänstetidens längd, så torde det kunna ifrågasättas, huruvida ej aflöningsreglementets

här anförda bestämmelse träder lagens bud för nära’.

Att däremot den, som på grund af själfförvållad sjukdom, t. ex.

smittosam könssjukdom, framför allt då han befinnes behäftad med åkomman

redan vid inträdet i tjänstgöring, går förlustig penningbidrag under

erhållen vård af sjukdomen genom den militära förvaltningens försorg,

torde icke kunna anses obilligt.»

Andra Kammarens femte tillfälliga utskott, som behandlat motionerna

i ett sammanhang, har i afgifvet utlåtande, n:o 14, anfört följande:

»Ku gällande värnpliktslag antogs af Riksdagen år 1901.

Beträffande punkt 2 i 35 paragrafen hade Kungl. Maj:t föreslagit

eu annan lydelse än den af Riksdagen sedermera antagna, som i motionen

är anförd. Till stöd för den af Riksdagen vidtagna ändring af ifrågavarande

punkt anfördes, dels att det hittills använda ordet »dagaflöning»

såsom oegentligt ansetts böra utbytas mot »penningebidrag» samt dels:

»Då Riksdagen, enligt hvad i det föregående blifvit sagdt, ansett sig

böra för sin del besluta olika lång tjänstgöringstid för de värnpliktige,

synes det dock Riksdagen, som om rättvisa och billighet skulle kräfva,

Andra

Kammarens

tillfälliga

utskotts

yttrande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 10.

att de värnpliktige, som kafva en längre sammanlagd tjänstgöringstid än

240 dagar, för den tid, som öfverskjuter nyssnämnde antal dagar, komma

att erhålla särskild ersättning utöfver dem eljest tillkommande penningebidrag.

Med bestämmandet af belopp af detta särskilda tillskott torde

dock lämpligen böra anstå. I nu omförmälda syfte har emellertid en något

ändrad lydelse af § 35 värnpliktslagen af Riksdagen ansetts erforderlig.»

Den i motionen anförda lydelsen af 57 § i Kungl. Maj:ts nådiga

reglemente för arméns aflöning under fred den 11 oktober 1907 återfinnes

i n:o 110 af Svensk Författningssamling samma år.

Likaså återfinnes där den i motionen anförda bestämmelsen i 2 punkten

af 25 §. Punkt 3 af denna senare paragraf innehåller emellertid följande

bestämmelse:

»Den som för enskilda angelägenheter erhållit tjänstledighet under

högst 14 dagar i en följd, äfvensom den, hvilken i följd af sjukdom måste

efter öfnings eller skolas slut kvarlämnas å öfningsorten, får under tiden

bibehålla dagaflöning, i senare fallet äfven om han å sjukhus eller sjukrum

åtnjuter portion och sjukvård.»

Den af motionären åberopade förändrade lydelsen af 12 § i kungl.

kungörelsen angående aflöning för flottans värnpliktige under fredstid m. m.

återfinnes i Svensk Författningssamling n:o 33 år 1908 och har följande

lydelse: »beväringsman vid flottan, som under den tid, han är inkallad

till tjänstgöring, undergår arrest, med förbud att göra tjänst, eller annat

frihetsstraff, hålles häktad för brott, håller sig undan, rymmer eller åtnjuter

permission under längre tid än 14 dagar'' i en följd eller är under

tjänstgöring afpolletterad till sjukhus eller sjukrum, är icke berättigad att

komma i åtnjutande af någon del af det på tiden för frihetsstraffet eller

bortovaron från öfningarna belöpande penningbidraget.» Det framgår af

denna lydelse att, med afseende på ifrågavarande penningebidrag, värnpliktige

vid flottan blifvit af Kungl. Maj:t likställda med dem vid armén.

Yid tillämpning af dessa bestämmelser i aflöningsreglementena kan

således det förhållandet inträffa, att, om en värnpliktig är sjuk, exempelvis

14 dagar före och 14 dagar efter öfningstidens slut, han icke är berättigad

till ifrågavarande penningebidrag för de förstnämnda 14 dagarna,

men väl för de senare 14 dagarna.

Enligt hvad utskottet inhämtat, är utspisningen af de sjuka vid ett

landsortsregemente på grund af muntlig order af arméfördelningsckefen

ordnad på följande sätt:

Särskild sjukföda upphandlas icke.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 10.

5

Om så utan olägenhet kan ske, utspisas de sjuka med vanlig manskapsportion,

som färdiglagad hämtas från manskapsköken.

Då åter vederbörande läkare så anser lämpligt, lagas maten för de

sjuka af eu vid sjukhuset anställd matlagerska, som dessutom biträder vid

manskapsköket, i regel enligt portionsstaten.

Ingredienserna till denna vid sjukhuset lagade mat skola tagas från

regementets proviantmagasin i så stor utsträckning, som ske kan, men får

dessutom för sjukhusets räkning upphandling ske af sådana ingredienser,

som beköfvas för att göra de sjukas utspisning dietiskt riktig, men hvilka

ej finnas tillgängliga i proviantmagasinet.

Extra omkostnader för de sjukas utspisning torde sålunda icke annat

än undantagsvis förekomma.

Såväl i Ivungl. Maj:ts proposition som i Riksdagens beslut angående

den ifrågavarande paragrafen i värnpliktslagen har framhållits, att dessa

penningebidrag till de värnpliktige framkallats af billighetskraf såsom ersättning

för den -längre tjänstgöringstid, som vid samma tillfälle ålades de

värnpliktige.

Redan med hänsyn till dessa billighetskraf synas sålunda 57 § i arméns

och 12 § i flottans aflöningsreglemente bort hafva varit på annat

sätt afvägda.

Utskottet delar den af motionären uttalade uppfattning angående det

principiellt oriktiga däruti, att värnpliktig, som i tjänsten träffats af skada

eller sjukdom, i något afseende likställes med brottslingar. Och att en

viss motsägelse kan påvisas mellan värnpliktslagen och de ifrågavarande

aflöningsreglementena, torde icke kunna förnekas.

På grund af det anförda får utskottet sålunda hemställa,

att Andra Kammaren för sin del behagade besluta:

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.

Maj:t täcktes vidtaga sådana ändringar i nu gällande förordningar för

värnpliktiges vid armén och flottan aflöning under fredstid, att värnpliktige,

som vårdas för under tjänstgöring ådragen skada eller sjukdom, få komma

i åtnjutande af det penningebidrag, dem enligt värnpliktslagens 35 § tillförsäkrats.

På sätt motionären förmält, innefattar 35 § 2 mom. af värnplikslagen

den 14 juni 1901 bestämmelse om att till beväringen hörande värnpliktig

skall under tjänstgöring erhålla underhåll, sjukvård, beklädnad,

Första

Kammarens

tillfälliga

utskotts

yttrande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 10.

utredningspersedlar och annan erforderlig utrustning samt dessutom penningebidrag

och, där den värnpliktige tillhör antingen sådant truppslag vid

hären, hvars tjänstgöring jämlikt § 27 öfverstiger sammanlagdt tvåhundrafyrtio

dagar, eller flottan, särskild!; tillskott i penningar för den utbildningstid,

som öfverskjuter tvåhundrafyrtio dagar, allt enligt särskilda bestämmelser.

I § 12 af kungl. förordningen angående aflöning för sjörullföringsområdes

befäl och flottans värnpliktige under fredstid m. m. den 5

december 1901, sådan denna § lyder i kungl. kungörelsen den 20 april

1906, bär nämda rätt till penningebidrag blifvit så till vida inskränkt,

att beväringsman vid flottan, som under den tid, han är inkallad till

tjänstgöring, undergår arrest med förbud att göra tjänst eller annat frihetsstraff,

hålles häktad för brott, håller sig undan, rymmer eller åtnjuter

permission under längre tid än 14 dagar i en följd eller är under tjänstgöring

afpolletterad till sjukhus eller sjukrum, icke är berättigad att komma

i åtnjutande af någon del af det på tiden för frihetsstraffet eller bortovaron

från öfningarna belöpande penningebidraget.

Motsvarande stadganden för armén förekomma i §§ 25 och 57 af

Kungl. Maj:ts nådiga reglemente för arméns aflöning under fred den 11

oktober 1907, däri är bestämdt angående fast anställdt manskap, att den,

som undergår arrest med förbud att göra tjänst eller anuat frihetsstraff,

eller hålles häktad för brott, håller sig undan, är rymd eller å sjukhus

eller sjukrum åtnjuter portion och sjukvård icke får under tiden uppbära

dagaflöning, hvaremot den, som för enskilda angelägenheter erhållit tjänstledighet

under högst 14 dagar i en följd, äfvensom den, hvilken till följd

af sjukdom måste efter öfnings eller skolas slut kvarlämnas å öfningsorten,

får under tiden behålla aflöning, i senare fallet äfven om han å sjukhus

eller sjukrum åtnjuter portion och sjukvård. Beträffande åter värnpliktige

säges det, att penningebidrag och penningetillskott bibehålies eller förloras

i de fall, som angående dagaflöning åt fast anställdt manskap omförmälts.

Af en sammanställning af dessa stadganden rörande penningebidrag

åt värnpliktig tyckes framgå, att Kungl. Maj:t likställt sådant bidrag med

dagaflöning åt fast anställdt manskap. Dagaflöning är emellertid en

ersättning för tjänstbarketer, som den fast anställde efter aftal åtagit sig

för försvarsväsendet. Till sådan ersättning kan penningebidraget icke

räknas, då en värnpliktigs deltagande i vapen tjänsten är en medborgarskyldighet.

I statsrådsprotokollet, som åtföljde Ivungl. Maj:ts proposition

om ny härordning år 1901, finnes uttryckt, att »dagaflöningen» till värn
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Forsta Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 1) Utlåtande N:o 10.

pliktige — af Kungl. Maj:t föreslagen till 10 öre — icke vore att anse

såsom någon slags löneersättning, utan clen afsåge, såsom ock dess förutvarande

benämning portions- eller tobaksskilling angåfve, att sätta den

värnpliktige i stånd att därmed bestrida förekommande smärre utgifter.

I Riksdagen blef också detta betonadt af särskilda utskottet, som yttrade,

att 10 öre om dagen vore för ringa, för att den värnpliktige skulle därmed

bestrida under öfningstiden förekommande mindre utgifter, hvarför utskottet,

med utbytande af benämningen »dagaflöning», såsom varande oegentlig,

mot »penningebidrag» hemställde, att penningebidraget måtte sättas till

20 öre om dagen under den första tjänstgöringen och under tid, då värnpliktig

fullgör hela den honom åliggande tjänstgöring i en följd, och till

50 öre om dagen under repetitions- (regements-) öfningarna, då den värnpliktiges

dagliga utgifter ställde sig högre än under rekrytutbildningen.

Utskottets hemställan blef af Riksdagen godkänd. Af billighetsskäl beslöt

1901 års Riksdag vidare, att de värnpliktige, som hade längre tjänstgöringstid

än 240 dagar, skulle för öfver skjutande antal dagar erhålla särskild

ersättning utöfver penningebidraget. Med bestämmande af detta tillskott

skulle anstå tillsvidare. Det blef sedermera af 1906 års Riksdag fastställdt

till 20 öre dagen, kvilket ersättningsbelopp fortfarande gäller.

Då detta särskilda tillskott utgår som ersättning för utsträckt tjänstgöringstid,

har det icke samma natur som penningebidraget. Det kan icke

heller betraktas som dagaflöning, då grunderna för dessa båda kontanta

förmåner äro väsentligt olika.

Utan tvifvel skall det kännas hårdt för eu värnpliktig, som träffas af

olyckan att blifva så sjuk, att han behöfver intagas å sjukhus eller sjukrum,

att äfven blifva underkastad ekonomisk förlust därigenom att hans

kontanta förmåner under sjukdomstiden undandragas honom. För ett slikt

förfarande mot den sjuke torde näppeligen några bindande skäl kunna

framdragas ur ofvan återgifna bestämmelser och uttalanden om rätt till

och ändamålet med penningebidraget och det särskilda tillskottet. Möjligen

kan anledningen till indragningen vara, att den sjuke, som icke kan deltaga

i öfningarna, icke får den tillräckliga utbildning i vapentjänst, som staten

af honom fordrat, men i så fall borde väl med samma rätt ett innehållande

af de kontanta förmånerna ske under meddelad permission och vid sjukdomsfall,

som icke behandlas å sjukhus eller sjukrum men hindra från deltagande

i öfningarna. Är åter förklaringen att finna däri, att den å sjukhus eller

sjukrum vårdade anses få sina behof så väl tillgodosedda, att några smärre

utgifter, därtill penningebidraget är afsedt, icke tarfvas, så står detta icke

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 10.

väl tillsammans med att sjuk, som efter öfningstidens slut kvarlämnas å

sjukhus i öfningsorten, får under öfverskjutande tiden åtnjuta såväl penningebidrag

som ock särskildt tillskott, därest sådant skulle författningsenligt

utgå. Äfven om för en indragning i regel af penningebidraget vid sjukdomsfall,

som behandlas å sjukhus skulle kunna påvisas talande skäl, lärer

dock en sådan åtgärd i afseende å det särskilda tillskottet sakna berättigande,

då tillskottet icke är ämnadt till bestridande af smärre utgifter

utan såsom ersättning för längre tjänstgöringstid.

Det må dock medgifvas, att sjukdomsfallen med hänsyn till deras

art och tillkomst kunna vara sådana, att det väl kan sättas i fråga, om

den sjuke bör undfå penningebidraget, såsom då han ådragit sig själfförvållad

sjukdom, till exempel smittosam könssjukdom, och därigenom icke

blott blifvit till öfningarna oduglig för eu tid, utan äfven ådragit staten

kostnader. En framställning till Kung!. Maj:t i den riktning Andra

Kammarens beslut går, bör därför icke innebära, att penningebidraget

ovillkorligen skall tilldelas alla sjuke utan afseende å sjukdomens tillkomst

och beskaffenhet utan må Kungl. Maj:t äga att därom meddela de

undantagsbestämmelser, som för särskida fall kunna finnas lämpliga.

Då utskottet i förevarande fråga kommit till samma uppfattning, som

Andra Kammarens tillfälliga utskott, hvars förslag af Andra Kammaren

gillats, får utskottet hemställa,

att Första Kammaren måtte biträda Andra Kammarens

i ärendet fattade beslut.

Stockholm den 23 mars 1908.

På utskottets vägnar

I. von STAPELMOHR.

Herr A. T. Pettersson har begärt få antecknadt, att han af arbete

inom annat utskott varit förhindrad att deltaga i ärendets behandling.

Victor Pettersons A.-B. tr., Stockholm, 1908.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.